Glasögonmarknaden tur och retur per cyke ( med livet i behåll...)

    

Onsdag eftermiddag. Rusningstrafiken har börjat. Mina och makens glasögon ska hämtas. Att ta en taxi ner till södra Beijing där glasögonmarknaden är belägen är inget alternativ denna tid på dygnet. Cykeln är perfekt. Det blåser en kall vind då vi susar i väg. Men det känns ändå roligt att cykla så här en vardageftermiddag i slutet av november. Luften håller i alla fall sina 10 plusgrader. de första kilometrarna rullar på med bra fart. Ett och annat trafikljus får vi stanna vid. Trafiken ökar ju längre söderut vi kommer. Vi lyckas tack vare ett par "flaggstyrmän" ta oss över en fyrfilig väg. Dessa"flaggstyrmän", ja det kan vara kvinnor också, står vid rusningstid vid många gatukorsningar och håller reda på trafiken. De ger oss cyklister en viss chans att komma över dessa enormt trafikerade vägar. kanske något för stockholm att ta efter? Annars är detta bilarnas stad, trots mängden cyklar och cyklister. Blir alltid förvånad över att trafiken kan flyta på så bra som den gör i  denna ofantligt, stora stad.
Vi passerar en tunnelbanestation och här kryllar det av människor på cykelbanan. Ja, inte bara människor. Bilar, mopeder, elmoppar som ljudlöst smyger fram, cykelkärror med last och utan samt bussar ska samsas. Så det blir lite trångt. Vill till att ha tungan rätt i mun för att manövrera sig fram. Tycker själv att jag blivit riktigt duktig på att ta mig fram. Ibland hinner Bosse inte riktigt med. Det vill bara till att se sig för och ge sig ut mot mitten av gatan om man ska passera över. Gäller inte de mest trafikerade vägarna....Där gäller annan strategi.

image114
På väg över gatan utanför vårt hus.

Intressant upplevelse är känna sig jagad av bussar på cykelbanorna. De måste nämligen köra in där för att kunna plocka upp passagerare vid hållplatserna. Då vill det till att vara snabb. Idag slog jag nog rekord. Det fanns fyra bussar framför mig och mängden människor på cykelbanan som skulle av och på var ansenlig. Jag växlar, styr ut till vänster och trampar in på körbanan.Jag  trampar på som en tävlingscyklist och lyckas på något sätt passera alla bussarna innan de lämnat hållplatsen. Bosse försvann bakom buss nummer två och fick cykla i kapp.
 Efter en 45 minuters lång cykeltur var vi framme vid glasögonmarknaden. Cyklarna parkerades utanför och låstes samman. Glasögonen provades och justerades för att sitta perfekt. Bosse var väldigt nöjd med sina med det samma, men jag behöver nog känna mig fram lite långsamt. Jag har ju mina gamla kvar och jag ser utmärkt med dem. Skillnaden i styrka mellan de nya och gamla är mycket liten, men bågarna är lite annorlunda.....Sen är det priset förstås. Mina nya glasögon med jättefina bågar och proggressiva glas kostade mig endast 700 kr. Så det blir en ren vinst mot att köpa glasögon hemma.
Cykelturen hemåt var lika intressant som ditvägen. Det hade dessutom hunnit bli mörkt. Ännu en dimension på cyklandet. Här får man inte ha lysen på cyklarna. Varför vet jag inte, men en fundering är att det då kan tolkas som om man vore bil.... Detta gör att  i alla fall jag har svårt att se andra cyklister och följaktligen har de nog lika svårt att se mig. Kanske har de tränat upp sitt mörkerseende, vad vet jag.  Äventyrligt är det. 
Jag förundrade som vanligt över hur det ens är möjligt för mig att ta sig fram per cykel här.  Och sänder ett extra tack till de välsignade "flaggviftarna" i sina blå uniformer och självlysande oranga västar ,som mång gånger hjälper till att trygga passagerna i de större korsningarna för en entusiastisk cyklist.

image115
Lätt rusningstrafik en sen eftermiddag.

Sara

Oj oj, vilka äventyr... men var är hjälmen? :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: