Jullov!!!
Veckan som gått har varit hektisk. Ja, inte så att jag har slitit ut mig på stökande inför julen, inte alls. Jag får nog säja tvärt om. Här har det gått i en mer avslappnad anda. Har faktiskt knappast haft en tanke på jul. .....Har idag gått en lång promenad med Bosse och besökt "våra gamla hemtrakter". Där fanns det inget kvar av de gamla hutongområdena. Allt är jämnat med marken. Kändes trist. Undrar vad som där ska växa upp?
Har varit på manikyr och pedikyr. Jätteskönt! Ingen stress alls. Vi beställde hem middagsmat och har sedan bara varit. Hemma i Sverige hade jag nog kännt att jag borde ha gjort något nyttigt.......Men inte här. det går bra att bara vara....
Veckan som varit har varit en aning hektisk. Inte för att det närmar sig jul. men för att det varit en del fester och annat.
Vad gäller "jobb", så har klassen haft en del luciauppdrag hos företag och hos den svenske militärattachén här i Beijing. Eleverna var så duktiga på att sjunga och säja sina verser att även den mest rutinerade fröken fick tårar i ögonen.
Luciatåg.
Det är svårt att säja farväl. men även det har jag gjort. För någon vecka sedan var det avsked för Karolina och "bartömningsfest" hos henne. I lördags var det dags att säja farväl till Emma. Hon flyttar hem till Sverige och tar sin "kärlek"= Matt, med sig. Studier till förskollelärare väntar i Malmö. Emma och Matt ( som är kanadensare) hade hyrt några soffor på Bar Blue och bjudit in sina nära vänner, ca 50stycken, på drinkparty.Vilka jättegoda mojitos....I detta sällskap kunde man ju i mina år känna sig lite "gammal", men nej då. Här i stan är nog ingen fixerad vid ålder, vare sig åt det ena eller andra hållet.
Kollegor; Åsa, Ditte, Kristina och Emma skålar för den tid vi haft.
Nästa fest blev en kejserlig sådan. Skolan och vår rektor Mona bjöd in till en sådan. Här saknades ingenting och ALLLA anställda på skolan var bjudna hit. detta blev en fantastisk inledning på det tema som skloan kommer att arbeta med nästa termin, nämligen Kina. Vi fick smaka mängder av maträtter och däribland Pekinganka. Restaurangen där vi var hade den mest fantastiska inredning man kan tänka sig och utomordentlig service. Man fick inte ens tvätta händerna själv!
Till bords och här bjuds det många rätter.
De berömda "Pekingankorna" grillas i ugnen. Dessa fick vi senare smaka.
Under kvällen bjöds det både på musikunderhållning av gamla stränginstrument, som så gjordes i det kejserliga Kina, samt på dansuppträdande där den man som utförde danserna bytte masker under dansens gång.
Dansuppträdande med ett flertal maskbyten.
En av flera höjdpunkter och kanske den som lockade fram flest skratt var, när vi inbjudna gäster, fick möjlighet att prova på att tillverka "tunna nudlar". Jag måste säja att mina kollegor kämpade på bra. De hade fått se när en mästare visade, men lätt var det inte. Jag lovar!
Kollegorna Mikael, Anna och Sussi gör tappra försök att få snits på tillverkningen av nudlar.
Koncentrationen är total!
Nu önskar jag alla som läser min blogg EN GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR. Jag återkommer i januari med nya möten och händelser i Beijing.
Ljusklädda granar är det gott om.
Lucia, i år igen
I väntan på luciatåget fanns glögg, kaffe, pepparkakor och lussebullar framdukade som lite extra förstärkning för de som så önskade.
Prick 06.30 kom luciatåget ut genom dörren.
Lucia med följe av tärnor, stjärngossar och tomtar.
Det bjöds på vacker sång av alla barn, stora som små.
Alla skolans elever mellan två och tolv år fanns med i Luciatåget. När sången var slut och det började ljusna åt alla barn och föräldrar sin medhavda frukost i klassrummen.
För de något äldre skolbarnen blev det nytt luciatåg på Elanders tryckeri. Buss dit och framträdande för över 100 personer, varav de flesta kineser. Barnen liksom vi blev bjudna på glögg, läsk, pepparkakor och godis. En extra godispåse delades också ut, men den tog allt jag hand om. Tills vidare...Någon måtta får det allt lov att vara på sockerintaget.
För mig var det bara att inse att det nog inte skulle bli något "riktigt" skolarbete resten av denna dag. Lugn och ro var vad som behövdes efter en välgörande rast. En film fick det bli. Vad kunde passa bättre än Pippi på de sju haven? Lugnet infann sig genast. Och lite avkopplande massage satt fint.
Någon vidare aptit på mat kan jag inte påstå att någon hade när lunchen serverades. Med en godispåse i handen var det bara att ge sig av hem och vila inför morgondagens luciaframträdande på SAS Radisson och dessutom orka med en HEL skoldag innan dess.
Massage på rad.
Tänk att denna vackra dag kunna vara hemma igen redan före klockan 13. Lucia och december med mörker och korta dagar kändes plötsligt fjärran. Ja, Sverige ligger ju en bit bort......
Dagen kändes vårlik; klarblå himmel, strålande sol och ca. 10 grader varmt. Som gjort för en promenad.
Bosse och jag gick i solen den stora gatan ner mot "Silkan", ett varuhus som säljer det mesta. Njöt verkligen av det vackra vädret. Tittade in i flera av de små butiker som ligger längs med gatan. Kom på att det nog var lite jag borde handla med mig hem till jul. Utbudet är så stort och mycket är väldigt billigt ,så det är bra att tänka igenom sina inköp. Blir annars lätt "det här kan vara bra att ha". Hittade det jag skulle ha och bara lite annat......
På hemvägen provade vi för första gången att åka buss. Inga problem. Vi kom både på bussen och av vid rätt hållplats. Ännu en ny upplevelse för det facila priset av mindre än en svensk krona.
Nu stundar snart elevernas luciatåg på SAS Radisson och jag samt några föräldrar ska åka med bussen in dit.
Även i dag kommer vi att lussa för många inbjudna kinesiska gäster.Så roligt att eleverna också sjunger en del verser till sångerna på kiesiska, svenska och engelska.
Ja, för mig blev Luciafirandet här i Beijing i år en ny upplevelse som jag gärna lägger till de övriga i samlingen.
Snö, fest och lite "vardag"
Gårdagens morgon vaknade jag, tittade ut och kunde knappast se vårt grannhus som ligger 25 m bort. Dimma tänkte jag. Kommer ut genom porten och ser att gatan är täckt av snö. Ja, inget tjockt lager alltså....Men dock snö. Inga minusgrader. Bilarna kör långsamt och tur är väl det. För vanan vid att köra i halka kan man inte ha tränat upp här i stan. Det är det sällsynt med snö. Under förra vintern såg jag regnblandad snö vid ett tillfälle i mars.
Vår skolbuss var sen och köerna ut på motorvägen mot skolan var långa. I vanliga fall tar det ca. 25-30 minuter för oss att komma dit. Denna morgon insåg vi krasst att den dubbla tiden kanske skulle bli mer lagom.
För att inte bli alltför sena till jobbet klev Bosse, Mikael (en arbetskamrat) och jag av bussen vid motorvägsavfarten och traskade den sista kilometern. 
Ett litet lager snö täcker marken. På väg mot skolan.
Inga var väl gladare än våra elever denna morgon. Tänk att se snö! Rasterna ägnades åt snöbollskrig.(inom inhägnat område..) Lyckan var för många total.
Denna 10 december skulle skolan också ha Nobelfest med lunch, dans och utdelning av Nobelpriser i litteratur.
De första två lektionerna ägnades åt vanliga ämnen. Eleverna fick rast och bytte om till finkläder. Vi lärare, assistenter och övrig personal hjälptes åt att duka i klassrummen. Dagen till ära serverades det biff, pommes frites, sallad, läsk och givetvis Svenska Skolans egen Nobelglass. All skolans personal var för dagen serveringspersonal och var klädda i svart/vitt. Vi kunde påminna om ett gäng pingviner.
Långbord dukat i klassrummet. 
Nobelglassen bärs in av rektor Mona (i vitt) och skolans idrottslärare.
Även jag hann med att äta och lät mig väl smaka av både varmrätt och glass. Allt gick i stort sett utan missöden. Men en elev blev av med en strumpa. Den brann upp! Ett av värmeljusen på bordet antände en servett som kommit för nära ljuset. Lågor slog upp och pojken i fråga släckte branden genom att stampa på servetten med. Golvet fick några sotfläckar och strumpan gick inte att känna igen. Men det hela föregick lugnt och sansat. Skönt med stora elever som instinktivt vet hur man gör och också har respekt för eld.
Nästa moment på programmet var dans och utdelning av Nobelpriserna i litteratur. Alltså, en rask förflyttning de 10 metrarna över gården till gymnastiksalen. Under några veckor har det tränats vals, swing och polonäs med eleverna. Och dansa, det var vad de gjorde.
I dansens virvlar.
Slutklämmen på festligheterna blev litteraturdiplomen som delades ut till alla elever av drottningen, som denna dag representerades av rektor Mona. En elev från varje klass fick också Nobelpriset, en medalj, för bästa, skrivna uppsats. De ämnen som eleverna skulle skriva om i år var Nobel, Sverige eller en Julsaga.
Jag ställde efter festen frågan om vad som varit bädt denna Nobeldag och fick till svar ALLT. ( I detta svar var också snöbollskastningen inräknad)
I dag tisdag, så är det nya aktiviteter på gång. Konstigt att jag här inte känner av någon som helst julstress. Ingen stress på jobbet, trots att det är väldigt mycket på gång. Kav lungt på hemmaplan. Inga måsten! Ja, visst händer det en hel del, men inte alls någon stress för att det råkar vara 13 dagar kvar till julafton. Tycker inte jag ser några stressade människor alls vare sig på jobbet eller ute på gatorna eller i affärer. Ja, kanske är det de svenskar och andra turister som är här på charterresa och ska julhandla och dessutom hinna se och uppleva allt. man ska som turist. Det kan bli jäktigt däremot.
I stället för att äta skollunch hade klassen och jag planerat in en lunch på en mycket lokal, kinesisk restaurang, i en mycket lokal by, på 30 minuters promenadavstånd från skolan. Vi tågade glatt iväg längs vägarna. Trottoarer finns inte. Men går man på ett led så kommer bilarna förbi och man förblir oskadd förhoppningsvis. Pengar till denna aktivitet har vi tjänat in tidigare i höstas, då vi alla var statister i en norsk film. Tolv elever och två vuxna beställer in många olika maträtter och delar på dessa. Det är så man gör här. Kyckling med purjolök, jordnötter, grönskaer och lite chili; fläsk i sötsur sås, olika sorters ris, stekta bönor, nudlar i diverse former, strimlad, stekt potatis och lite annat smått och gott. Alla äter av hjärtans lust. Vi dricker te och läsk därtill. Notan går på i svenska pengar ca. 225 kr. !!!!!!!! För oss alla! Detta kommer vi att göra fler gånger. Tillbaka till skolan tar vi fyra stycken "tuk-tuk" till ett pris av 25kr. Dags för idrottslektion! Inte helt fel efter all mat. Ska nog påpeka att eleverna fick med sig matlådor av det vi inte orkade äta upp. Detta är vanligt här. Man har ju betalt för maten, så ofta får man frågan om man vill ta med resterna. Kanske något för svenska restauranger att införa? ( Tyvärr glömde jag kvar kameran på skolan, så några bilder från detta restaurangbesök finns ej.)
Så var det efter skoldagens slut dags för lite julshopping. Vänder näsan mot Yashaw, varuhuset som har allt och mer därtill. Ligger bara sju minuters promenad från vårt hus; inte illa. Vet vad jag ska ha så besöket blir kort denna eftermiddag.
Mot Yashaw.Lite julhandel med Mimmi, klassens dansk-kinesiska assistent.
Vill till att hinna med
Mina elever berättade om Sverige och spelade upp scener från Emil, Karlsson på Taket och Pippi. Studenterna kände väl till Astrid Lindgren och visste mycket om Sverige sedan tidigare. Flera av studenterna var i somras på olika ställen i Sverige och pluggade svenska. Alla hade också svenska namn som tillägg till sina kinesiska. Annars är det vanligt att kineser har engelska namn förutom sina kinesiska.
Emil i soppskålen...
Några av de kinesiska studenterna.
Vi blev varmt välkomnade och så stod det även skrivit så på svarta tavlan. Klassrummet var mycket litet och standarden långt från vad svenska studenter och elever är vana vid. Men vilken positiv anda! Att de är varmt klädda inomhus beror på avsaknad av värme. Ibland när det är riktigt kallt ute har de även mössor och vantar på.
Vi hoppas nu på att få besök av dessa duktiga, svensktalande elever på Svenska Skolan. Ja, jag frågade varför de valt att läsa svenska. Det finns ju många språk som kan vara mer användbara. Studenterna hoppas på att så småningom kanske få jobb inom svenska företag här i Beijing eller arbeta som guider här för svenska turister.
Det blev en mycket intressant och spännande förmiddag tyckte både eleverna och jag.
Eftermiddagen ägnade jag till att bli ompysslad. Först ett besök hos frissan med hårtvätt, huvudmassage och föning av håret. Därifrån vidare till Yashaw, varuhuset i närheten. Förutom att de säljer ALLT så kan man här få manikyr och pedikyr. Och det var just vad jag behövde. Någon timma senare, på lätta fötter och med lackade naglar, begav jag mig till The Den(vår lokala pub) för att äta middag med maken.
Vidare hem för att byta kläder. Nu stundade "bartömningsfest" hos en kollega på skolan, som slutar och åker till Stockholm och sin själs älskade, när terminen är slut.
Värdinnan Karolina och jag funderar på vilken drink vi ska blanda.
Stämningen var hög och det blev många glada skratt under kvällens lopp, trots att det faktiskt var lite av en avskedsfest. Det blir tomt utan Karolina.
Glada arbetskamrater av yngre årgångar.
Kvällen fortsatte på "lokal". Det blev en sväng till Swing och lite dans. Folk, fart och livat! Men med en förkylning som inte blev bättre under kvällen och ett konstaterande att jag inte är 30 år så gav jag upp och vandrade sakteliga hemåt i den ganska ljumma Beijingnatten.
Tänk vad mycket roligt man får vara med om här! Jag vet att natten blev till morgon för mina vänner och att de hade jättekul.
Lördagen blev mycket lugn. Försökte kurera förkylningen. Men tyckte nog att jag skulle må bra av ett besök på en sidenaffär där man också fick se hur siden tillverkas, Hade hört talas om den och försökte få tag på adressen dit. Detta höll jag på med i över en timme. Bosse bistod med tips och råd. Till slut gav jag upp och stegade ner till vår reception och bad dem ringa och fråga efter den. Med hjälp av ett fåtal kinesiska ord blandade med engelska så ringde de dit. Adressen var så komplicerad att jag skulle be en taxichaufför att ringa när vi var å väg. Tur jag är envis och inte ger upp så lätt. Väl i taxin ringde chauffören och fick vägbeskrivning. Vi hade i alla fall en aning om vilket håll vi skulle åt. Betänk att Beijing är STORT så en sådan detalj underlättar. Väl framme var det heller inte lätt att veta var det hela låg. Efter att ha frågat flera kineser så kom det en äldre man och lotsade oss. Det var in i en byggnad och upp fyra våningar. Ingen skyltning här inte. Och för övrigt hade vi inte kunnat läsa vad som stod.
Nu var vi i alla fall framme och fick börja med en lektion om hur siden tillverkas alltifrån maskar, kokong, puppa, trådar och till det färdiga sidentyget. Vi passade på att köpa två kuddar med vackra sidenöverdrag.
Maskiner som tillverkar sidentrådarna.
Middag blev det i hemmets vrå. Paj köpt från den "franske slaktaren," tomatsallad och lite rött vin därtill.
Men det fanns lite ork kvar denna aftom, så efter middagen började vi möblera om. Tidigare hade vi haft matbordet vi fönstret i vardagsrummet för ljusets skull. Absolut inte pga. utsikten. Den har vi nämligen in i ett grannhus som nog sett sina bästa dagar. Matbordet befann sig dessutom långt från köket, mycket opraktiskt. Nu bytte vi plats på sofforna, teven och matbordet. Bosse fick dra om och koppla ihop lite sladdar för att belysningen skulle fungera och det lyckades bra. Nu får vi prova hur denna ommöblering känns.
Så här blev det. Observera lyktorna på golvet, adventsljusstaken och den röda julblomman.
Grannhuset syns i bakgrunden.
Den "nya" matplatsen. Köket ligger till vänster och ytterdörren är rakt fram. Hall finns inte.
Tacksam för råd och synpunkter på ommöbleringen!
Ska nu hinna lyssna på mina nyinköpta i-podhögtalare, njuta av söndagkvällen med en god bit mat och ladda inför nästa vecka. Både Nobelfest på skolan i morgon och diverse Luciafirande är på agendan, denna näst sista skolvecka. Men visst är det ett omväxlande liv vi lever här. Försöker ta vara på tiden och njuta av tillvaron.
Eftermiddagspromenad i rask takt
Något litet mellanmål är aldrig fel. Här finns ju inte våra svenska korvkiosker precis men det är mycket gott om gatukök. Har just inhandlat ett varmt bröd för en ringa penning.
Fortsätter vidare mot en västerländsk matvaruaffär för att få hem lite mat. Det är liksom lite lättare att handla där när jag förstår vad som står på förfackningarna. Men ofta handlar vi i kinesiska matvaruaffärer också. Sortimentet skiljer sig dock och så gör även priserna....
Trodde jag skulle kunna undvika alltför många tomtar, julprydnader och utstyrslar här i affärerna eftersom de flesta kineser inte firar jul.
I matvaruaffären.
Kanske ska det vara rosa kaniner i år i stället för tomtar? Är verkligen osäker på om jag skulle passa i rosa kanindräkt med tillhörande öron.
Tycker inte att luften känns kylig, men det är i alla fall is på ån när jag går förbi. Solen skiner, himmlen är blå och det känns fjärran från en kulen decemberdag hemma. Inga vinterbadare syns till. Annars är det en vanlig syn här. För egen del skulle jag aldrig komma på tanken att bada i ett vatten som inte håller minst +24 grader. Här är jag dessutom övertygad om att jag skulle bli sjuk av att doppa mig. Men jag är nog ärskilt känslig. Blir inte kinesiska vinterbadare sjuka? Måste nog medge att de ser mycket pigga och vitala ut. De har nog en lång träning bakom sig.
Inget för mig.
Ett tunnt istäcke har lagt sig på ån.
Fortsätter min promenad förbi MOMA där vi bodde under första halvåret här. Ser till min sorg att flera kvarter runt MOMA har mejats ner. De finns bara inte. Människor får helt sonika flytta från sina hem till "förmån" för nybyggnation. Blir lite nostalgisk. Tänk, ni vänner som var här under våren och som hann uppleva detta område med oss. Sömmerskan, de små "hålet i väggen" restaurangerna och de andra som bodde där finns inte kvar. Undrar var de nu får flytta?
Visst är det väl bra med lite förnyelse, men jag tycker den går i rasande fart. Hänger alla med tro? Är det OS månne som har påverkat takten? Mycket nytt ska byggas till augusti 08, den saken är säker.
Flyttlassen går. Området och de små husenpå andra sidan gatan från MOMA finns inte kvar.
MOMA i bakgrunden. Allt är borta! Vad ska det bli här månne?
Återvänder hem knappt en timme senare och har under tiden hunnit fundera över mycket som skett det året som jag och Bosse varit här. Har snart ett år passerat? Ja, det är ganska uppenbart....Har det hänt nåt? Tja, massor...
Kräver noggann eftertanke för att besvara detta. Vilket fantastiskt år!
Vad jag saknat? Lite lättare att svara på. Liv och Helen, mina underbara döttrar! Och att inte ha mina vänner i närheten. Jag känner och vet att ni finns där. Men den spontana kontakten är liksom svår att ha när man befinner sig på andra sidan jorden. Men kära "gamla" vänner, hys ingen oro. Jag har blivit så väl omhändertagen av alla här i min närhet och ser med glädje fram emot en fortsatt tid här. Några vänner åker hem till Sverige nu i december och lämnar ett tomrum efter sig. Men de har en ny tillvaro som väntar hemma. Det gäller att följa den väg som hjärtat föreslår....Vad vet jag?
Lördagspromenad och tankar i adventstid
Jag som inte ens är särskilt förtjust i julen var i alla fall på julfest igår på SAS Radisson. Det var Svenska Handelskammaren i Beijing som ordnat med stort julbord, glögg, dans och mingel. Bosse och jag hade en jättetrevlig afton, men visst kändes det lite konstigt att äta svenskt julbord här.
Pepparkakshus fanns också. I stort format.
Denna lördag hade vi tänkt att utforska den nyöppnade tunnelbanelinjen, nr 5. Den sammanbinder nu de södra delarna av Beijing med de norra. Förhoppningsvis ska detta underlätta för människor att ta sig till sina jobb och att flera bilister också kan lockas till att lämna bilen hemma. Med tanke på att antal bilar ökar med ca. 1000 var dag så är den tanken mycket god.Bosse och jag traskade iväg längs vår gata den 3 km "långa" sträckan till den nybyggda linjen. På vägen passerade vi ett antal träd som var inlindade med rep runt stammarna inför vintern. Det var både nyplanterade och äldre träd som lindats. Detta har vi sett på många håll i stan.
Träden förberedda för kyla.
Vidare såg vi många buskar som var ordentligt inlindade i gröna pressenningar. Detta har vi också sett på många ställen. Jag tror inte bara att det är nyplanteringar som tas så väl om hand. Jag kan inte minnas att jag såg detta inlindande av vare sig träd eller buskar i vintras. Säkert är detta också till för OS. Mycket här kretsar liksom runt detta.
Tunnelbanelinje 5 passerar givetvis genom OS byn. Detta har organisatörerna verkligen tänkt igenom. Hur skulle alla deltagare annars transporterat sig? Ja, taxi finns. Men sen är det språket förutom alla bilköer som gör att detta inte är lätt. De flesta taxichaufförer talar INTE ENGELSKA. Jag har nu efter snart ett år lärt mig att säja de vanligaste adresserna jag åker till på kinesiska. Men det är inte så att jag alltid blir förstådd heller. Minsta lilla avvikande i uttalet gör att det blir helt fel.
Hur som helst tunnelbanetågen var jättefina. Tågen är kopior av de tunnelbanetåg som finns i Singapor och Hong Kong. Tågen stannar exakt på perrongen så man bara kan stiga på direkt. Det är gjort så på dessa tåg, att de som ska av kommer av innan nya passagerare ska på. Mycket ovanligt på andra tåg kan jag säja. Där går man av och på samtidigt. Viss teknik krävs. All information i vagnarna finns på engelska. Alla hållplatser ropas också ut på både kinesiska och engelska. Det finns ett pricksystem i varje vagn som visar exakt vid vilken hållplats man befinner sig. Mycket tydliga tvskärmar med info på engelska finns också i alla vagnar. Det hela känns mycket genomtänkt och praktiskt för alla de besökare som kommer hit till OS i augusti 08.
Jättefint! Så rent, inget klotter här inte! Det har jag inte alls sett här i någon tunnelbana.
Vi provåkte i alla fall ett tiotal hållplatser norrut och passerade OS byn. Tillbaka tog vi en annan linje. Det är lätt att åka tunnelbana här. Mycket lättare än i Stockholm.
På hemvägen från tunnelbanestationen försökte jag leta efter lite mer karakteristiska gatubilder. Här kommer en!
Höstmode för hundar! Är jag inte fin?
Denna syn är mycket vanlig. Här har hundar ofta "kläder" på sig denna kalla årstid. De är otroligt omhuldade av sina mattar och hussar som blir stolta om man visar deras små älsklingar det minsta intresse. Och det är ju inte så svårt! De hundar som finns är oftast av en mindre modell då det inte inne i stan är tillåtet med hundar som är högre än ca 40 cm, tror jag det var....Längden säjs det dock inget om. Så en del korsningar av hundar är låååånga.
Barn finns det gott om. Här ser eller hör man nästan aldrig att de gråter Vad nu det kan bero på? Denna pappa var så stolt över sina barn. Visst är de fina?
Stolt pappa utanför vårt hus.
I morgon ska jag nog ta och införskaffa en dörrkrans och kanske blir det en eller annan julblomma också. Lite personlig omvårdnad, som besök hos frissan, manikyr och pedikyr står också på morgondagens program. Samt kanske en trevlig adventsmiddag tillsammans med maken.
