Vi firar

    
Födelsedagsfirande igår, döttrarnas födelsedag! Vi brukar fira dessa födelsedagar på restaurang och har ofta hållit oss på Söder men igår blev det en resa norrut till Vasastan och restaurang Fondueboden på Vanadisvägen.
Lite nostalgi kändes det som för under våra många skidresor  till Alperna vintertid för skidåkning så har fondue varit ett stående inslag på resan.
Det var första gången vi besökte "Fondueboden" och vi blev glatt överraskade. Vad gäller menyn så är det kött- ost eller fisk/skaldjurs fondue som gäller. Och om dessert önskas är Tobleronefonduen en sötchock och ack så god. (Smakade lite...)
Restaurangen i sig består av tre rum och rymmer kanske totalt ett 50- tal gäster . Ofta är här fullbokat så bordsbeställning är nödvändig.
Rummen är mysigt "murriga" och "kitschiga" .
 Vi var ett  sällskap på 10 personer så visst blev det lite trångt vid bordet när all mat och alla tillbehör kom men
 personalen organiserade både oss, maten och alla tillbehör med säker och rutinerad  hand.
 
 
Tänk vad åren går! Kändes inte alls så länge sedan jag blev er mamma. (1981)
Tack älskade döttrar för all den glädje ni berett mig.
Stort grattis på födelsedagen.
 
 Rent praktiskt går det till så att man bestämmer vilken fonduesort  som ska ätas och för vår del blev det beställningar på alla tre, ost-kött och fisk/skaldjursfomdue. 
Personalen flyttade sedan om oss kring bordet så att respektive fonduegryta som delades av 2-4 personer fanns i närheten. 
Fisk/skaldjursfonduen tillagades i hummerfond, köttfonduen i köttfond och ostfonduen kom in färdig att doppa brödbitar i och serverades med lufttorkad skinka, salami, grönsaker och små inlagda gurkor.  
Allteftersom kött eller fisk/skaldjur tog slut gick det beställa in mer. Så mycket man önskade. 
Ett enhetspris fanns men ingen begränsning i det man ville äta. Men man man kan ju inte äta sig mer än mätt.
Och eftersom vi beställde in olika fonduesorter så delade vi med oss och vi kunde smaka det vi önskade. Perfekt!
 
Hela sällskapet är samlat och stämningen är god och glad.
Om man tycker om öl så fanns ett stort utbud av serbiska och kroatiska ölsorter,
liksom tjeckiska och några svenska.
 
Bordet var specialbehandlat så brännarens lågor påverkade det inte alls.
                                  
Till fisk/skaldjursfunduen kom det in tonfisk, lax, musslor och scampi samt grönsaker.
Sex olika såser serverades till och bakad potatis eller supergpda pommes frites
(specialkryddning) kom som tillbehör.
                                      
Oxfilé,  utskuren biff, marinerad kycklingfilé, fläskfilé och grönsaker serverades med
åtta olika såser.
 
 
Finalen! Några orkade choklad/Tobleronefondue. (Inte jag...)
Frukt, maränger och skumgodis doppades i chokladen och till detta serverades vanilglass.
Försvinnande gott var omdömet av de som åt....
 
Chokladfonduen, "grand finale"
 
Den här skylten had ejag gärna tagit med mig hem....
Passade mig på något sätt.
 
Skidläge! Kände igen skidmodellen. Hade liknande.
Men med tanke på snöbristen i STockholm var det enklare att ta bussen hem till Söder igen.
 
 

"Fabelaktigt gott"

    
 Just uttrycket "fabelaktigt gott" hade jag inte hört tidigare , så halvnorska jag är. Men igår hörde jag detta för första gången av min goda bloggvän Tove som var hos mig på besök med Elaine, en gammal vän till Tove och en ny vän till mig.  (Vi har setts alla tre vid andra tillfällen både i Stockholm och i Norrland.)
Jag hade lagat en fiskgryta att bjuda på till lunch och jag var en aning orolig för hur den skulle arta sig eftersom det var första gången jag gjore den. Men enligt Tove var den alltså "fabelaktigt god" (jättegod på svenska) och Elaines omdöme blev "onödigt god".
 
Fisk och skaldjursgryta skulle lagas och västerbottenbröd bakas.
Recept hämtade från min nya kokbok "Middagsparty" skriven av Hannah Widell
och Amanda Schulman och väldigt vackra foton tagna av Amelia Widell.
 
Västerbottenbröd; sätt ugnen på 200 grader, blanda 7dl vetemjöl med 3 tsk bakpulver,
1/2 tsk salt och 300g riven västerbottenost. Vispa sedan ihop 3 dl gräddfil, 2 ägg
3/4 dl rapsolja och häll det över de torra ingredienserna och rör ihop till en fast deg.
Fördela smeten i en bakplåtstäckt liten långpanna storlek 20x30 cm och
grädda mellan 20 och 30 minuter i mitten av ugnen.
Skär brödet på längden och dela ev skivorna. Väldigt gott att äta till skaldjursgrytan men smör på.
(Går förstås bra utan smör)
 
En vacker tulpanbukett anlände tillsammans med mina vänner.
 
Lunchen framdukad -
 
- och nu gäller det....
Lax, torskrygg, räkor (musslor hoppade jag över denna gång)  samsades fint
tillsammans med små bitar av morötter, rotselleri, strimlad fänkål och purjo, saffran och tomater.
 
Det blev en riktigt härlig långlunch som så småningom övergick till soffhäng tillsamman med  kaffe med chokladfondant. Och våra samtalsämnen tycktes outtömliga...
Både Elaine och Tove är duktiga konstnärer  och målar mycket och jag är väldigt intresserad. Tyvärr är min egen förmåga inom området är helt obefintlig men idéer har jag och vi hann spinna många trådar innan vi skildes åt för denna gång.
En härlig eftermiddag blev det!
 
 
 
 
Inlägg nr 41/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 

Lyckat!

    
 
Fredagen bjöd på fler höjdpunkter här i Torrevieja och en av dem var  middagsbesöket tillsammans med vännerna Ami och Patrik på den belgiska restaurangen Delicado, ett besök som blev väldigt trevligt och med mat som verkligen var god. (Adressen är Calle Ramon Frexia nr 2)
Restaurangen ägs och drivs av belgaren Patrick och han är också kocken.
All mat lagas "à la minute", vilket gör att det ibland kan ta 20-30 minuter innan gästerna vid ett bord får maten, men den är väl värd att väntas på.
Ett bra tips är att vara på restaurangen klockan 19 när den öppnar för kvällen och då har inte så många beställningar hunnit komma in.
Men å andra sidan väntar man på något gott och inte är jättehungrig så är maten som serveras väldigt bra.
(bröd, smör och dryck kommer in väldigt snabbt...)
Maten tillagas i ett "öppet kök" och man är välkommen att följa tillagningen.
På många restauranger kommer maten väldigt snabbt till bordet och är det krytor, soppor och andra långkok så gör det inget att maten redan är lagad. Men visst är det fint att få in mat som är heltlagad från grunden och så blir det inte om rätterna serveras efter 10 minuter, då är det mesta förberett och värms på.
Bosse och Patrik beställde revbensspjäll och var supernöjda. Och efter att ha ätit en protion så erbjuds man ytterligare spjäll och båda herrarna gick för detta.
Ami och jag bestämde oss för räk och kycklingspett med lätt currysås och var mer än nöjda med den portion vi fick.
Vi satt länge till bords och avslutade kvällen där vi börjat; hemma hos oss.
En väldigt lyckad kväll som blev sen....
 
 

En god början på året

    
Det blev en väldigt god början på 2016 tycker jag. Promenad i fint vinterväder och bio, "En man som heter Ove", en härlig film, blev gårdagens eftermiddagsaktiviteter och dessa avlöstes av restaurangbesök för att fira döttrarnas födelsedag.
Och även avslutningen på kvällen blev en promenad genom ett vintervackert Södermalm för att sedan se ännu en film, men nu hemma i soffan. 
Kvällsfilmen blev den som SVT visade, Monica Z. Jag har sett den tidigare på bio, tyckte om den och ville gärna se den en gång till.
Och jag gillar verkligen när bra filmer sänds på SVT för då slipper jag reklamen. Tycker oftast den bara stör och gör att en film tar onödigt  lång tid att visa.
Att se en film på bio blir ju en helt annan upplevelse så det gör jag helst, men har kommit av mig lite så det kändes fint att nu se "En man som heter Ove" en vecka efter premiären. Fler biobesök detta år ska det bli...
Här är det ju också kort gångavstånd till flera biografet så att gp på bio är heller ingen längre utflykt
(Nu kunde vi dessutom se den på Victoria som är en favoritbio på Götgatan och med 10 minuters promenadsträcka...)
 
 Filmen ja; den bygger på en bok med samma namn skriven av Fredrik Backman och jag gillade även boken.
59-årige Ove är kvarterets vresige ordningsman, som avsattes efter att under många år varit ordförande i bostadsrättsföreningen. Detta sörjer han men anser sig fortfarande vara områdets övervakare och ser till att ordning och regler följs. Ove är ständigt vresig och väldigt arg på allt och alla och han är väldigt olycklig. Men plötsligt händer något då nya grannar, den höggravida persiska Parvaneh som tillsammans med man och två barn flyttar in och dessutom backar in med bil i Oves brevlåda. En oväntad, sorglig och komisk historia rullas upp och där vänskap och kärleken är så stark att döden  finns som enda utväg. 
Ove är en man med sina principer och som vet att rättt ska vara rätt och att man ska hjälpas åt och som med verklig träffsäkerhet betraktar sin samtid.
Jag tyckte det var en film att  ta till sig och som både är väldigt rolig, tänkvärd och sorglig och Rolf Lassgård gör en strålande tolkning av Ove och även de övriga skådespelarna bidrar till att göra filmen bra. 
 
 Regissör Hannes Holmén.
 
Födelsedagsmiddag tillsammans med döttrar och andra "lagspelare" blev det på den grekiska restaurangen Faros på Söder.  Det är lite av tradition att äta dötttrarnas födelsedagsmiddag här för dels är servicen jättebra, det är väldigt god mat och mycket att välja på, barnmenyer och möjlighet att få ett långbord en avskild del av lokalen. Och gårdagens middag blev precis så bra som vi önskat i alla avseenden.
(Vad gäller service så beställde jag ett glas rött vin och fick ett italienskt vin som var gott och vid min nästa beställning serverades jag ett Barolovin i en helt annan prisklass för att jag skulle få prova och se om jag kunde känna skillnaden, vilket jag gjorde. Men jag  betalde bara för det billigare vinet. Gillas!= 
 
 
Här finns sju av spelarna i laget med.
Presentöppning innan maten serveras.
Barnbarnet Max närmast bredvid mamma Liv och moster Helen mitt emot.
 
Max och jag trivs.  Gott och glatt var det och Max är på bushumör.
 
Hela laget samlat, både juniorer och seniorer....
Hemgång i den fina vinterkvällen..
Och jag tycker att Max kusin Leo är beredd i målet..
 
Vacker vinterkväll var det verkligen.
 
 
                                                                                   

För mycket av det goda...

    
Det sägs "att man blir vad man äter, men kanske inte så många vill bli en morot"
Och "för mycket av det goda kan också vara alldeles underbart, enstaka dager i varje fall."
Vi strosade runt i Alicantes gamla stadsdelar och att hitta en trevligg retaurang och slå sig ner på var enkelt. Utbudet av mysiga restauranger är stort och har man funderat på vad man vill äta så underlttas valet betydligt.
Vi hade tänkt oss lite goda tapas, men inte de färdiga varianterna utan något med "det där lilla extra" och det fanns att få på många ställen, vilket inte gjorde vårt val enklare.
 
Inte så mysigt kanske, men säkert speciellt och spännande. Dock stängs mitt på dagen.
Kanske piratinspirerade tapas kunde finnas.
 
Vi gick vidare och hittade  ganska snart en restaurang som verkade perfekt för oss och efter en kort blick på menyn slog vi oss ner.
 
Vi passerade flera mysiga uterestauranger
och plötsligt hittade vi den "rätta" just för oss.
 
Restaurang/tapas Mixtura, Calle Felipe Bergé nr 7 i gamla stan i Alicante,
en restaurang väl värd flera besök.
 
En liten del av tapasmenyn persenterade på tavlan vänster och
därutöver fanns det ett 20- tal olika tapas på den tryckta menyn.
  Till höger är en del av det utbud av skinka som kan fås och utbudet av ostar var fantastiskt. 
Mixtura är en kombinerad restaurang/tapasbar/grillrestaurang/delikatessbutik.
                                                                     
 
Iris och jag  beställde en ostbricka och en speciell skinka, som jag glömt namnet på.
 Skinkan skars i tunna skivor och lades efter hand upp på vår serveringstallriktallrik.
I  ostväg serverades vi sju olika smakprov av ostar och till dessa varmt  bröd, "grissini", fikonmarmelad, karamelliserad lök och en sorts äppelmarmelad . 
Allt var fantastiskt gott och så smakfull upplagt.
 
Bosse och Hans väntar på sin mat, hamburgare av restaurangens egenmalda kött
men fick prova lite av våra ostar som aptitretare. Men bara lite...
Herrarnas hamburgare var även de något långt utöver det vanliga.
De var också väldigt nöjda med sin mat.
 
Vårt besök i Alicante var kort, gott, och väldigt trevligt. Men nya matupplevelser väntade hemma i Torrevieja. Det skulle bli middag på den tyska restaurangen El Berliner på Calle Orihuela nr 5 och vi var ett stort gäng som först samlades hemma hos Ami och Patrik innan det blev dags för en sen middag Och tur var det för oss för visserligen var vi mätta, men vad gör man inte för att besöka trevliga El Berliner med fina vänner. 
 
Ami, värdinnan längst till vänster, våra vänner Hans och Iris, som snart blev allas vänner,
Bosse, Anders och Ama.
Partik, kvällens värd skymtar fram och med ryggen mot kameran Dan och Carita.
Inte helt enkelt att samla alla på en bild. Väldigt trevligt och gott! Tusen tack!
 
Och tänk! Här står det en liten bock, bocken Bruce och påminner om att det snart är jul.
Tyvärr, så tillhör inte Bruce de mest väluppfostrades skara utan gör lite som han tycker.
Men jag kan ana vissa tendenser till bättre beteende hos honom här hos Ami och Patrik. Vad jag förstått så var hans barndom hos Ama och Anders kanske väl fri från fostran.
Numer får han nog bara fnatt ibland....
Här är han i alla fall stilla på fatet , men jag såg vissa tendenser till utsvävningar.
 
Om det blev middag? Jodå! Gott och jättetrevligt! Men det får räcka med matrapport från mig idag.
(Friterad camembert till förrätt (jo, här är det en förrätt, grillad fläskfilé till varmrätt, avstog dessert, men kaffe och brandy blev det som avslutning)
Kan för de som är intresserade  berätta att en av restaurangens trerätters menyer, med många för och varmrätter att välja på och även ett flertal desserter plus en halv flaska vin, vatten , öl eller läsk går på 12 euro.
Det finns varierande menyer i olika högre prisklasser desstom och vill man äta à la carte går det också jättebra.
El Berliner är en restaurang i Torevieja att rekommendera. (Det mer tyskinspirerade köket gäller.)
Tack alla för en härlig kväll.
Och det var skönt att ta en rejäl promenad hem i den sena kvällen.
 
 
 
 
 
                                                                     

Kinesisk influens i väntans tider

    
 Första advent! Väntans tider! Minns särskilt  första advent från barndomen och då var det också den stora skyltsöndagen där butikerna i den gudsförgätna köping där jag bodde (Töreboda, Västergötland) hade ordnat fina skyltfönster och där man kunde gå runt och önska sig julklappar. 
Skyltsöndagen var en social sammankomst och alla var ute och "fingick". Pepparkakor serverades på torget och säkert även glögg eller varm saft och sedan gick vi hem till mina farföräldrardär så många släktingar som möjligt samlades tiill adventkaffet på sena eftermiddagen.
Många var det och med tanke på att min pappa hade nio syskon så var vi ofta uppe i ett 25 tal personer med alla kusiner i den lilla trerumslägenheten.
Och  årets första advent är en gråmulen och trist dag vädermässigt. Men vädret jag kan jag inte påverka eller göra något åt.  Men det jag kan påverka är mitt sätt att förhålla mig både till detta och till det mesta runt mig.
Alltid något! En fin, röd, julstjärna i en av de vackra "Waldemarsuddekrukorna" piggar upp och har fått sällskap av en "halvtomte", för de riktiga "tomtedjävlarna" får allt vänta. (Tror numer bara att jag har två kvar, varav det ena är en ljustomte som är jämngammal med mig och kantstött, men han får ändå vara med.)
Adventsljusstakarna har fått komma fram från sina lådor och placerats ut och tursamt nog lyste alla lampor även i år.
 
En uppiggande halvtomte.
 
En grå vacker korg med ljus, servetter, julstjärna, fina juliga handdkkar i grått/vitt
och en ny tomte,tomten Knut, flyttade igår in hos oss. Och korgens innehåll var väldigt uppskattat!
 
Jag har ju mentalt varit på resa i ett par dagar och det var lika bra att fortsätta så när jag ändå hade resfarten uppe. Här hemma skulle det bli en snabbresa till Peking med vännerna Susanne och Jörgen som matvägen skulle resa med oss. Under åren i Peking lärde jag mig laga några rätter och tänkte ta till några säkra kort. (Hoppar över de olika tecknen över vokalerna som ska vara för att veta vilken ton det ska vara på mandarin. Tonerna är viktiga för att uttalet ska bli korrekt.)
Menyn:
  • "gong bao jiding"; kycklingfilé i bitar där vårlök, färsk chili, röd paprika, vitlök och ingefära ingår och där såsen gjord på soya, risvin, vinäger, maizenamjöl, ingefära och vitlök ger rätten den speciella smaken
  • "ganbian doujiuo"; torrstekta gröna bönor, där även chili och vitlök ingår och bönorna ska stekas tills de blir lite skrynkliga
  • "suanrong xilanhua"; färsk broccoli som kokas ca en minut, kyls av, får torka och sedan wokas med vitlök och chili. 
  • "pai huanggua"; en kall gurksallad, givetvis ingår vitlök även här
  • "danchao fan"; ris kokas och kyls ner och steks ris med olika finstrimlade grönsaker och med ägg som röres i på slutet
Mycket grönsaker är det...
Maten blev bra, men jag hade kunnat ökat mängden chili.
Tyvärr, eftersom maten skall lagas i princip samtidigt man äter så hann jag inte ta några bilder...
 
Även min svåger och svägerska dök upp senare under kvällen och även de ville
gärna äta resterna av den kinesiska middagen.
 
Till dessert hadejag inte tänkt mig något kinesiskt, för desserterna där är ofta väldigt söta. Men jag hittade ett recept på en kladdkaka där inget socker alls finns med och ville prova. DEn kinesiska maten är både god och nyttig så jag tänkte att detta tänk fick fortsätta. 
Till kakan skulle det vara 100g smält smör blandades till en slät kräm med bitar av mörk choklad helst 80%ig och till detta tillsattes 1 msk  kakao.
Sedan till det jag inte fick till..... i dl vispgrädde skulle vispas fluffigt till skum med två ägg. Och jag vispade länge och väl med elvispen och efter en kvart hade fortfarande inget fluggigt skum uppenbarat sig. Ytterligare fem minuters vispning innebar ingen förbättring.
Jag gav upp och blandade chokladsmeten med ägg/gräddsmeten och hällde det hela i en form som strösslats med kokosflingor. Och In i ugnen i 10 minuter.
Ut kom en platt kaka, helt ofluffig. (Socker och bakpulver ingick inte i receptet och hur skulle den då kunna bli fluffig.)
Ja, så kan det gå...
Vi hade en jättetrevlig kväll och det var en bra väntan på väntan, första advent.
 
Så här var det tänkt i receptet från "recept.nu".
Men den här kakan ser inte heller fluffig ut.
 
Susan, Jörgen med den platta "kladdkakan", vispgrädde och bär.
 Och visst var kakan god...
Men ofluffad!
 
 
 
 

Energigivande

    
 Energigivande dagar är bland det bästa jag vet och gårdagen var en fullspäckad sådan.
Det var full fart från förmiddag till sena kväll där skratt och humor blandades med mer allvar.
Jag hade bestämt träff med goda vännerna Agneta och nNnni för lunch på den ganska nyöppnade restaurangen Urban Deli på Sveavägen och redan resan dit bjöd på fina och humoristiska inslag.
Det började på bussen där det var absolut fullt och av mestadels gymnasieungdomar. Jag klev på och blev genast erbjuden en plats av en kille med orden "vill damen sitta här." Väldigt vänligt men jag skulle två hållplatser, tackade så mycket för erbjudandet och det med ett stort leende och stod kvar. Killarna log och lät meddela att även äldre kunde vara både roliga och trevliga. Positivt och glädjande!
Likadant på tunnelbanan där en flicka erbjöd mig sin plats, men jag hade redan hittat en så jag tackade för vänligheten och tyckte hon kunde sitta kvar. Detta följdes av glada tillrop från hennes kamrater. Och jag log.
Härliga ungdomar!
Men på Urban Deli, mitt i lunchrusningen, insåg vi att detta inte var platsen för oss om vi ville prata. Och det var ju därför vi träffades. Visserligen är god mat också trevligt, men ännu trevligare är det att höra när någon pratar. 
Vi gick vidare till Hötorgshallen.
Mycket folk här också och vi styrde stegen mot Kajsas Fisk, ett säkert kort. här beställer man mat och blir sedan tilldelad platser. Bra koncept!
 
 
För Ninnis del blev det torsk och Agneta slog till på strömming. Bra val för båda. väldigt gott!
 
För min del blev det fisk och skaldjurssoppa som också var ett bar val och väldigt god.
 
Mycket att prata om hade vi och timmarna rann iväg. Jag skulle vidare till Solna för att därifrån i bil fortsätta med dotter Helen till Uppsala och en föreläsning på Akademiska sjukhuset.
 
Helenfamiljens hund, labradoren Curre, pryder dörren till Helens kontor.
 
Föreläsningen var väldigt bra och helen och jag hade mycket att prata om på vägen tillbaka till Stockholm.
Jag hade ännu en trevlighet denna dag, bokklubb med "Beijing Ladies" på Östermalm i Stockholm. Helen och jag hjälptes åt med att hitta den nya vägen genom tunnlar och nybyggda vägar och fick oss en tur mot Hjorthagen och Värtahamnen innan vi passerade Stockholm Stadion och kom ut på Valhallavägen. Nästan framme. Och här var det inga nya vägar eller andra konstigheter. Men både cykelbanor och busshållplatser gjorde det svårt att stanna för att släppa av mig men efter ett visst trixande så gick det också. Helen är verkligen duktig på att köra i stan.
Väl framme väntade en härlig middag vid ett vackert dukat bord.  Alltså, det blev middag före bokpratet...
 
Marianne, Birgitta, Marita, Mona och jag. Värdinnan är fotograf.
 
Och här är värdinnan Lena på plats framför fönstret.
Väldigt gott med gratinerade räkor i kryddig sås till förrätt serverade i vackra snäckskal.
Oxrullader i läcker sås, sallad och pressad potatis till varmrätt, läcker höstmat.
 
Och efter en lång måltid med mycket prat och många skratt blev det så dags att ta sig an böckerna.
Vi tar med oss böcker vi läst, presenterar dem och lånar ut dem till varandra.
Ett jättebra sätt att ta del av både nya och gamla böcker. 
Och vid ett par tillfällen per är läser vi en gemensam bok och diskuterar den.
 
Bokpratet är i full gång till kaffet.
Men när böckerna var presenterade så fortsatte vi med annat prat och det ville liksom inte ta slut.
Kvällen kändes oändlig och skratten ville inte heller ta slut.
Timmen blev mycket sen, natten hann infinna sig innan det blev uppbrott. 
Tusen tack till Lena, värdinnan och alla andra för en jättetrevlig kväll.
Tänk, en hel dag som gett så mycket energi och från så olika håll. 
Jag njuter och ler....
 
Och det var en bra bit efter midnatt som vi begav oss hemåt i den vackra sensommarkvällen.
Vilken dag! Fylld av energi!
 
 
 
 
 
 
                                                                                         
 
 
 
 
 
 
 
 

Mat; upplevelser att dela

    
Att träffa vänner och umgås är trevligt och likaså att äta tillsammans. Jag äter gärna på restaurang men också  gärna hemma.
 Att prova nya recept är roligt men resultatet kan variera och jag skulle inte säga att jag är bra på att laga mat. Men jag tycker ofta det är ganska trevligt.  
Asiatisk mat, både att äta och laga är en favorit  som jag tycker om och jag mår dessutom väldigt bra av den.
Svensk "husmanskost" med b.la. kalops, pannbiff med lök, köttbullar med gräddsås och lingon, kalvstek med sås, kåldolmar, korv och potatismos; listan kan bli lång, är också omtyckt hos oss.
Vad gäller "medelhavsmaten" så finns den förstås också med bland favoriterna. Ja mycket annat i matväg också...
Vad som är roligt i Stockholm är att utbudet av restauranger är stort och att det ibland är svårt att välja vad en vill äta och då också var. En nackdel här är förstås prisläget som begränsar antalet restaurangbesök...
Och att betala 1000 kr för en middag för två räknas idag nästan som billigt...(två rätter inklusive ett glas vin)
I veckan som gått träffades jag och Eva, en av mina äldsta vänner för att äta och vrestaurangvalet föll på den taiwanesiskt inspirerade restaurangen Barobao på Hornsgatan 66, Södermalm i Stockholm. DEtta är en nyöppnad restaurang som har fokus på ångkokta bröd med fyllning, som kallas bao. Det fullständiga namnet på rätten är baouzi, ett ångkokt bröd som ursprungligen kommer från KIna. Dessa "bao" kan fylllas med lite av varje och kan bli en "asiatisk taco".
 
 
Mycket "avskalad" inredning och ljudet både från musiken i högtalarna och ljudet från samtal
och skratt ekade mellan väggarna gjorde att vi inte tyckte restaurangen inbjöd till "långsittning".
Väldigt goda "bao", försvinnande goda. Vi beställde tre var; en med långbakad fläsksida, picklad gurka, koriander, hoisinsås och jordnötter. De två andra hade kyckling och grönsaker som fyllning. 
 
Fredagens lunch här hemma tillsammans med "kinavännen" Anna. 
Perfekt med"take away" från vår kinesiska favoritrestaurang.
Och här finns matsedeln både på svenska och mandarin. En klar fördel.
 
Jag har också upplevt att titta på bilder och sedan beställa mat. Det går bra det också
 
Att sedan få en personlig nudelkock som på plats tillverkar nudlarna är extra trevligt.
 
Även restauranger utomlands kan vara avskalade och servera fantastiskt god mat. (Peking)
 
En upplevelse är också att äta en magnifik cahampagenbrunch. Och det ena utesluter aldrig det andra.
( Här på St. Regis Hotell i Peking. Och jodå, det fanns även hur mycket kinesisk mat som helst...)
Skaldjur och hummer är en klar favorit hos mig.
 
 
 
Anna, min "goa" kinavän och jag på St. Regis. Tack för att du finns!
 
 
( Svenska Resebloggars septemberutmaning)
 
                                                               

Kortare resa

    
 Vilken mysig tid det är nu när många har semester och det finns tid att träffa vänner, nära och kära och umgås. Ja, ska man ut och "turista" är det mindre lyckat med semesterfirarna, men annars finns ju ofta tiden..
Trots allt är det lättare att få till det när arbeten (för de som icke är pensionärer...) är lagda på hyllan för ett tag. Idag var det dags igen för "trevligheter". Det blev en kortare resa på 10 minuter med buss från Slussen ut till Nacka Strand och Helenfamiljen, där vi och några riktigt gamla och gamla vänner var bjudna på lunch . Nu tänkte jag inte alls på åldern utan mer på gammal god vänskap...
Vädermässigt var det solglimtar och stundtals glimmade de till så pass mycket att det var skönt att sitta på balkongen en stund och njuta av den härliga utsikten och goda tilltugg.
Mysigt! Och visst tittade solen på oss lite från ovan.
 
Georg, en väldigt god vän, som jag lärde känna redan 1970.
Georg var då studierektor på en skola i Upplands Väsby där jag, som nyutexaminerad gymnastikdirektör,
  började min lärarbana, 21 år gammal. (Att det heter gymnastikdirektör beror på att man förr blev både sjukgymnast och gymnastiklärare efter tre år när man utexaminerades från GCI,
Gymnastiska Centralinstititet, i Stockholm .
När jag gick där hette skolan GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan och titeln som en fick var fotrfarande gymnastikdirektör, trots att en då inte hade en sjukgymnastexamen.)
 
Observera den blå himlen och fina utsikten.
 
Här syns Fjäderholmarna, ett populärt utflyktsmål som nås med båt, ca 30 minuters resa från Stockholm.
Flera caféer, restauranger och badplatser finns här ute och även en utomhusteater.
Väl värt att ta en tur hit ut.
 
Vi åt en jättegod och somrig lunch: örtmarinerad kycklingfilé med fransk potatissallad
och till dessert blev det en härlig rabarberpaj. Så även om vädret kanske inte är så somrigt får man framkalla sommaren genom maten och att ha trevligt. Och det är jag bra på.

Och Curre, husets jättegoa labrador, vilade sig i form under tiden vi åt.
 
                                                                                                                                                   
 
 
 

Skärgårdsdag.

    
 Vaxholm blev ett mellanstopp för vår del. Vissa båtturer lägger till vid Karlsudd, bryggan före Vaxholm, men inte alla, så vi blev hämtade med bil av vännerna Bengt och Agneta i Vaxholm.
De bor helt fantastiskt ute på Karlsudd och man befinner sig plötsligt mitt i en härlig skärgårdsmiljö med bäde gammal och ny bebyggelse och där närheten till vatten hela tiden är påtaglig.
Vi hade en jättefin dag, men vädret var lite opålitligt, störtskurar då och då blandade med lite åska så några större strövtåg i omgivningarna blev det inte.
Mne inte gjorde det så mycket. Havsluften och skärgårdskänslan var påtaglig och vi hade en jättetrevlig dag.
Tusen tack!
 
Här vid bryggan lägger båtarna till åtminstone några gånger per dag. Men annars är fortsätter man in till Vaxholm och har turen, som vi hade,  att bli hämtade. Annars är det klurigt att ta sig hit till Karlsudd utan bil eller båt.
 
 
 
 
 
Jag njuter och funderar över livet....Och jag trivs.
 
Spännande moln!
 
Tillbaka igen i Stockholm efter en hel dag i skärgården.
Och nya kryssningsfartyg har lagt sig på redden.
 
 
 

Upploppet

    
 Gårdagen kändes som om jag verkligen var inne på upploppet, slutspurten kan man inte kalla det, för någon spurt i värmen var det inte alls tal om.
Trevlig glassfika med väninnan Ingrid blev på eftermiddagen och vi hittade en sval glassbar vid havet som erbjöd både takfläkt och skugga. Jätteskönt!
 
Mysigt med havsutsikt -
 
-och god glass, en utmärkt kombination.
 
Kvällentillbringadestillsammans med "kinavännerna" Anna och Marjo och vi började med middag på en av våra favortitrestauranget: Da Vinci  som ligger i slutet av gatan Maria Parodi, Plaza Castellar. Man känner igen restaurangen på det blå/vita kaklet. Här kan man antingen äta en prisvärd trerätters meny för under 10 euro, à la carte eller äta buffé. Vad gäller buffén så serveras rätterna man beställer till bordet och lagas efter hand de beställs. Alltså inget köande. Priset för buffén är ca 9 euro och utbudet av både varma och kalla rätter är stort. 
 
Ägarinnan av restaurangen tillsammans med en av killarna som serverar.
Några av förrätterna vi beställde: ost och serranoskinka, bläckfisk, friterade räkor, grillade räkor.
Och de rätter man tycker extra mycket om kan beställa in många av.
Bäst är kanske att börja med några och sedan hitta sina favoriter.
Man kan beställa in hur många gånger som helst, men förväntas äta upp det som beställts.
(Annars får man "böta" 1.50 euro för de rätter som beställs in men som man inte  äter.
Klokt, tycker jag.
 
Mätta och mycket belåta gick vi sedan ner till Paseon som denna söndagskväl, liksom andra kvällar,l var välbesökt av personer i alla åldrar.
Vi hittade en skön soffa på Keeper´s bar och kunde se allt folkliv från första parkett.
Mannen som blåste såpbubblor locksde barnen till sig. Jätteroligt att jaga bubblorna.
 
Bänkarna var välbesökta, skönt att sitta här och njuta av den svalare kvällen och brisen från havet.
Liknande bänkar finns längs hela strandpromenaden och de är väl besökta.
 
Anna , Marjo och jag njuter av att vara tillsammans.
 
Men snart är det dags för mig, precis som båten, att hissa seglen och ge sig av mot nya äventyr. 
 
 
 

Vi har det så bra...

    
Det är skönt att i värmen inte ha några "måsten" utan från den ena stunden till den andra se vad man har lust och ork att göra. Och jag ska villigt erkänna att jag tycker värmen är besvärande.
En långsam promenad längs havet, doppa fötterna i det varma Medelhavet, slå sig ner på en skuggig restaurang för lite vätskepåfyllnad, prata och inte tänka längre fram än några minuter. Det är max vad jag känner att jag mäktar med.
Visst är det ovant för mig men just dessa varma dagar är detta en alldeles lagom sysselsättning. Om jag skall ha någon.
 Kvällarna är helt ljuvliga och det är lite svalare, med tonvikt på lite Vi äter på restaurang gärna vid havet, vi sitter kvar länge, strosar så småningom hem i den sena kvällen och blir sittande ute på terrassen tills kvällen övergår i natt. Då är det behagligt, tycker jag.
 
 
 
 
 

Besök

    
Sent i går eftetrmiddag kom goaste "kinavännerna" Marjo och Anna hit till oss. De har varit en vecka i Mijas Pueblo, i södra Spanien (ovanför Fuengirola) och kom med buss  från Malaga via Granada till Alicante, en resa på drygt sju timmar, bekvämt och med bra ac.  Och från Alicante blev det buss  ytterligare drygt en timme till Torrevieja.
Tågtrafiken söderut i Spanien, längs Medelhavskusten, är ännu i sin linda, milt uttryckt och vill man ta tåget från Malaga till Alicante blir det en tur inåt landet och via Madrid.
Så enklast och snabbast är att hyra bil, men onödigt dyrt, om man skall lämna tillbaka hyrbilen på ett annat ställe än där den hyrdes.
Men fram kom vännerna och det blev ett varmt, i ordets alla bemärkelser, och kärt återseende.
Vi träffades under åren jag jobbade i Peking och har sedan hållit kontakten och träffats så ofta vi kunnat.
Anna har efter Peking jobbat i London och nu de senaste åren i Berlin och Marjo jobbar i Stockholm.  
Percis nu som alltid känns det som om det var igår vi sågs, en härlig känsla  som vi delar med alla våra "Pekingvänner".
Kvällens middag var given! Kinsisk förstås och på restaurang Fu på Avenida de Baleares 36. Restaurang Fu får ofta besök av oss och antingen äter vi där eller tar med mat hem. Riktigt bra kinesisk mat och rikliga portioner. Och jag tycker det är extra roligt att gå dit eftersom en kinesisk familj arrenderar restaurangen av en holländsk dam och personalen talar kinesiska.(Jodå,delvis spanska och engelska också...)
Givetvis är kocken också kinesisk. Vill man ha mer kryddstark mat, vilket vi vill så ber man om det. Tror maten anpassats lite efter de europeiska smaklökarna.
Igår när vi kom blev det ju extra roligt eftersom vi alla bott i Peking och kan en del kinesiska och
flera från personalen kom för att prata med oss. Och vi tränar ju gärna upp kinesiskan...
(På Tripadviser kan man söka på restaurang Fu, Torrevieja och få upp recensioner.)
 
Solen på väg ner, det blev en sen middag för oss.
 
 
Välkomna, Anna och Marjo!
När man går ut och äter tillsammans i kina beställer man inte mat var och en för sig utan man beställer in olika rätter som man sedan delar på. Vi följde inte helt det konceptet igår, men delvis. 
Vi satt länge till bords och pratade och fortsatte sedan prata hemma på terrassen tills in på småtimmarna.
Varmt var det och när vi gick till sängs vid 01.30 var det fortfarande +31 grader ute.
 
Sushi och räkor i cyrrysås.
 
Kyckling med cashewnötter, champinjoner med sesamfrön i soya och sesamsås,
"fried rice" och räkor i currysås hamnade på min tallrik. Väldigt gott!
 
 
                                                                                       
                                                                             

Högtryck råder

    
Temperaturen är hög, i mitt tycke väl hög, just nu +34, och inte ett moln. 
Takfläkten går för högtryck, det är korsdrag och luften står ändå still. (Väljer att  ha på ac:n då och då eftersom jag blit täppt i näsan om den är på hela tiden...)
Har suttit ute i skuggan mellan varven och då haft den flyttbara fläkten med och den gav viss svalka.
Gårdagen var något svalare, med tonvikt på något, +32 stora delar av dagen och kvällen. 
Att sakta promenera i skuggan går bra och havet drar ju alla dagar, ja inte stranden förstås, men att sitta på en restaurang alldeles brevid är både omväxlande och roligt.
 
 Playa del Cura var välbesökt och parasollerna stod tätt.
Högsäsongen, början på den, är här och många spanjorer är på plats både i Torrevieja på på stranden.
Ännu mer högsäsong infaller i augusti.
Men om jag vill bada så väljer jag förstås den fina stranden i La Mata.
Ingen tvekan om det!
 
Den härliga, flera km långa stranden i La Mata, lockar om jag vill bada.
Och det är nog dags för ett bad i veckan...
 
"Första sittningen" från stranden har lunchrast . (Den är ofta mellan 8.30 och klockan 14)
Restaurang Kiosco José Maria är omtyckt av spanjorerna  och av oss. Vi går gärna hit.
 
Spansk lunchmeny serveras, men vi hoppade över den idag....
 
Kvällsträff  och middag med vänner på restaurang Alinghi ochd det märktes även här att högsäsongen har börjat. Helt fullsatt redan klockan 19 och vi fick det sista bordet när vi kom och många gäster fick vänta länge på ett bord. Alinghi är en prisvärd restaurang där man för 8 euro får en trerätters middag. Vi satt länge till bords och mörkret hann sänka sig innan vi skildes åt och sakta vandrade ut i den sena kvällen. Tack för en jättetrevlig kväll!
 
 
Carina, Horst, jag, Bosse och Catharina låter oss väl smaka av maten och Ingrid fotograferar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Picknick i hagen/parken

    
 Midsommarafton kom i år också och inte ett moln så långt ögat kunde se. Vi, Bosse, Ingrid och jag var inbjudna till eftermiddagspicknick i Calas Blancaparken av Horst och Carina. (Calas Blanca parken står det på kartan men parken/området heter också Plaza de Europa. Ej att föväxla med "Europaparken " Parque de Las Naciones". )
Jättetrevligt med en picknick i grönskande omgivningar.
Calas Blancaparken är en oas mitt i stan och bra skugga finna att få mellan palmer och pinjeträd.
Vi hade inte bestämt i vilken del av parken vi skulle ses men lite spänning måste det få vara.
 
En fin, liten, kyrka placerad i parken
 
Grönt och skuggigt, verkligen behagligt.
 
Och plötsligt upptäcker vi Carina och Horst tillsammans med ett dukat bord och sköna stolar, behaligt placerat i skuggan. Extar komfort för jag tillhör dem som gärna sitter vid ett bord i stället för att krypa omkring på marken. Men kanske är det åldern som tar ut sitt...
Carina och Horst hade föberett en magnifik picknick där lite svenskt, där tonvikten på lite, innebar sill, gräddfil, slottssenap, svensk nypotatis och nubbe för de som önskade.
Jodå, vi hade jordgubbar också, jättegoda spanska och väldans gott smakade den övriga maten också.
 
Carina lägger sista handen vid dukningen. Eftersom parkbänken fungerade som buffébord hade Horst tagit med en träskiva så att maten inte skulle hamna i ett sluttande läge och kasa ner på marken. Perfekt tänkt!
 
Bara att öppna locken på alla matburkar och hugga in på sillen och den svenska färskpotatisen.
 
Glad stämning redan från början.
 
En del av all mat som det "picknickades" på.
 
Horst, Carina och Bosse låter sig väl smakas. Ja, det gjorde ingrid och jag också...
 
Picknick i naturen är väldigt trevligt och extra fint att sitta i skuggan under träd. Men, det finns vissa faror som lurar på nära håll. Det var ett visst prasslande i träden runt oss och vi såg flera snabba ekorrar som for upp och ner i dem och hoppade mallen grenarna. När vi har ätit klart och njuter av de svalkande vindarna så hör vi plötsligt en duns och i ögonbicket strax innan dunsen ser jag en spetsig kotte i luften. Men jag hinner inte varna...
Kotten hamnar med den spetsiga delen i Ingrids huvud. Vi hör alla dunsen och det blir ett hack i huvudet och visst blodvite uppstår.
Detta hade vi liksom inte kunnat förutse. Överfallen av en kotte! Inte så vanligt.
Jacket blev inte så djupt men ont gjorde det förstås.
 
Ekorre på rymmen..
 Eftermiddagen hann övergå i tidig kväll och tillsammans avslutade vi vår picknick men fortsatte vår midsommarafton hemma hos Carna och Horst med kaffe och bakverk.
Tack för en jättetrevlig midsommarafton! Och vi kommer alla att se upp för kottar i parkerna hädanefter...
Bosse och jag tog omvägen hem via Paseon och slog oss ner på "första parkett" på Keeper´s bar och såg himlen övergå i ett vackert,rosa sken och innan vi sakta vandrade hemåt i den sena kvällen hade mörkret sänkt sig över land och hav.
 
Sen midsommaraftons kväll och himlen är alldeles skär...
 
 
                                                                                  

Det enkla, trevliga och goda.

    
Jag funderar då och då över tillvaron här. Dagarna går med väldig fart och om man vill finns alltid något att ta sig för både vad gäller kultur, musik, utflykter av olika slag, möjligheterna till  sol och bad är stora och likså promenader eller cykelturer längs havet. Inte att förglömma är olika "tapasrundor" och fiestor. Just idag har "fiestan" Feria de Mayo startat och under resten av veckan är det kvällstid full fart på dansuppträdanden, sångframträdanden och parader av olika slag och på söndag avslutas det hela med en riktig fest hela dagen.
 
 
Ofta när vi är ute på promenader eller cykelturer träffar vi, mer eller mindre spontant vänner, och det är lätt att slå sig ner  en stund och prata om man har tid och lust.
Eftersom vädret ofta är gynnsamt så tilbringas stora delar av dagarna utomhus så de där viktiga d-vitaminera kommer hoppande. Och även till mig som är i skuggan.
Att träffas ute på restaurang här är enkelt för man kan beställe en kopp kaffe eller en hel middag och det finns liksom inga krav på att man måste beställa något att äta för att slå sig ner. Prisnivån är också mycket rimlig och en trerätters meny, som är bra brukar kosta mellan 8 och 13 euro och då ingår det dryck och valet av både för,  varmrätter och desserter är flera. Till lunch är det ibland lite billigare och till middag kan det vara lite dyrare. 
På en del  mer spanskinriktade restauranger, som inte har havsutsikt, kan man äta billigare än så och då menar jag även att maten är helt ok.
(Kvällstid kan det ibland vara brukligt att man äter något på en del "finare" restauranger, men oftast går det bra ändå. )
Ibland ses vi också hemma hos några vänner, äter och pratar och även det är jättetrevligt. 
 
För ett tag sedan var vi hembjudna till vännerna Fia och Lasse och fick njuta både av grillad mat och
läcker utsikt över norra delen av stan och saltsjöarna från deras terrass.
 
Lasse är kvällens grillmästare.
Fia, Bosse och jag kommer med uppmuntrande tillrop i väntan på maten.
 
Och maten kommer. Läckert, vackert och gott!
 
Jag kan också lätt också konstatera att även hemma i Stockholm finns det enkla, (men klart dyrare utelivet) det trevliga finns; med familj, vänner, aktiviteter och miljö, liksom det "goda livet".
Så att känna sig hemma på två ställen kan också ge dubbla möjligheter. Och jag tar dem!
 
(Inlägg nr 67 i #blogg100)
 
 

Delikat på Delicado.

    
Att prova olika restauranger med olika inriktningar är trevligt och då och då hittar vi favoriter som vi gärna återkommer till. Vi har många, i vårt tycke, bra restauranger inom en radie av 500 m och utvidgar vi den så är utbudet oändligt.
En favorit är den lilla trevliga restaurang "Delicado", som ägs av Patrick, en belgare. Han lagar all mat från grunden och efter att beställningen är gjord så därför kan det ta ca 20 -30 minuter innan maten står på bordet.
På Delicado serveras också goda och prisvärda luncher om man hellre vill ha det.
Adressen är; Calle Ramon Frexia 2. (Telefon 965715276, 605130671) PÅ måndagar är restaurangen stängd.
 
Köket är "öppet" och man är som gäst välkommen att se på när maten lagas.
 
Jag beställde grillade spett med kyckling och räkor, i en sås med lätt smak av curry och AK och Bosse beställde sina favoriter här, revbensspjäll. ( Man får påfyllning om så önskas.)
Allt var jättegott och hit kommer vi förstås gärna tillbaka.
 
Utomhus finns bara plats för fyra gäster, så vill man sitta där är det en god idé att boka bord.
                                                                                         
Ljus, modern och fräsch interiör med många fina detaljer.
Vi var här när restaurangen öppnade men efter en halvtimme hade många gäster kommit.
 
Kanske är dessa hyllor något att ta efter och hänga upp hemma?
 
  (Inlägg nr 62 i "blogg100)                                                                                     
 
 

"En liten del av världen"

    
"Mundo pequeño, den lilla världen, en norskägd restaurang i närheten som är en härlig oas med god mat och bra service. Här finns några ganska typiska norska rätter och flera mer internationellt gångbara rätter. Menyn innehåller kraftigare rätter, en hel del fräscha fiskrätter, sallader, vegetariska alternativ ett urval smårätter för den som inte är så hungrig. Vill man inte äta så är man som gäst alltis välkommen in och ta en kopp kaffe eller en dryck. (Trådlöst internet finns och jag var här dagligen inder flera veckor innan vi hade fått vårt wifi installerat.)
Ägarinnan är norska, kocken spansk och serveringspersonalen är norsk/svensk.
Är man intersserad av att måla eller annan skapande verksamhet så håller den norska ägarinnan kurser här ett par gånger i veckan.
Gästerna är av olika nationaliteter, men det norska språket hörs ofta, lite extra roligt för mig som då får en norsk språkdos.
Här i "den lilla världen", åt vi tillsammans med vännerna Ingrid, Preciosa och Ann Kristin en jättegod valborgslunch. Och det blev inte sill!
Jag hittade ingen egen hemsida till "mundo  pegueño", men om man söker på namnet
kommer recensioner upp både från Tripadviser, Facebook och Google.
Adressen är Calle Marcelina 44 i Torrevieja och telefonnumret är 965708585.
Öppet varje dag mellan klockan 12 och 22.
 
 
Trevlig och ljus inredning med spännande tavlor på väggarna.
 
 
Dessa kvadrater är målade av kursdeltagare och sammanförda till en stor tavla. Verkligen läcker!
 
Ann-Kristin och Ingrid beställde grillad kyckling med fetaost och fräscha grönsaker.
Bosse däremot gick på dagens riktigt norska alternativ "raspeballer", närmast att jämföra med de svenska kroppkakorna eller palt, men serveras inte med lingonsylt.
Raspeballer, kan också kallas för "komler", "komper,"kamser" m.m. kan göras på olika sätt,
men är baserad på kokt och riven potatis, salt, vatten och mjöl och fylld med rökt fläsk.
Raspeballerna, kan göras mindre eller större och serveras vanligen med rotmos, morötter, en bit korv, bacon i tärningar att strö över och en skiva lättsaltat fårkött.
 
Preciosa valde sjötunga med hollandaisesås och grönsaker och för egen del bestämde jag mig för en sallad med gravlax, mango, getost, valnötter och fräscha grönsaker. Väldigt gott och vackert.
 
Solen fortsatte att stråla och vi nästan strålade i kapp med den och drog oss ner mot havet för att dricka kaffe och äta en glass, havsutsikt är alltid rätt.
 
En del solade på Playa del Cura.
 
Andra tog igen sig på en bänk.
Och vi åt god glass på en av Sirvents glassbarer,
men svårigheten var att välja smaker och storlekar på glassarna.
Jag började räkna och kom upp till 50 olika smaker...
 
Kanske en segeltur? Oh vad jag kan längta.
Men jag är nöjd ändå och där jag finns just nu, är jag i en liten del av världen.
 
(Inlägg nr 59 i #blogg100)
                                                                
 
                                                                       

Hurra, hurra, hurra....

    
 Hurra, hurra, hurra, hurra....Det är födelsedag, "världens bästa Karlsson" (Ingrid) fyller år, jämna år, och vi kommer för att få vara med och fira henne.
Det blir en tur till för oss nya trakter, Marquesa, ca 15 km nordost om Torrevieja och vi kör långa bacar upp och ner innan vi så är framme.
 
Nu är vi här!
Ingrid, Leffe och Jonathan (Ingrids brorsson) välkomnar oss på trappan.

Dryck och tapas serveras när vi kommer och sedan blir det husesyn och vi hamnar uppe på den övre terrassen som den fyraårige Jonathan döpt till "utsikten" ett verkligt passande namn.
 
Rakt ner ligger Marquesas golfbana, en av dem, vet att det finns fler i närheten.
 
Och golfspelare finns också med tillförande fordon. Här är kanske inte motionen det viktigaste utan kanske ligger mer fokus på spelet. Men det var inga långa sträckor mellan hålen...
 
Efter rundvandringen i huset kändes det perfekt att börja avnjuta den härliga buffén. Stämningen var hög på innergården och skratten många.
Samtal pågår!
 
Så mycket gott att äta; bruchetta med avokado och tomat, härlig västerbottenpaj, oliver olika sorters korvar,
och en alldeles extar god , västerbottnisk "gubbröra" som jag hoppas få recept på.
Och för att få vår dos av sötasker så serverades en jordgubbstårta och en citronfromagetårta,
men de ville inte vara med på bild.
Tusen tack till Ingrid, "världens bästa Karlsson" och Leffe,
och till alla andra som ordnat med mat och logistik denna dag.  
 
(Inlägg nr 52 i #blogg100)
 
 

Lördag eftermiddag

    
Lördag eftermiddag och vi bestämmer oss för att prova fler tapas nu när "tapasrundan" ändå pågar.
Solen skiner, himlen är blå, termometern vista +22 och stranden vid Playa del Cura har både solande och badande gäster. Men vi avstår.
Undrar hur varmt/kallt det är i havet...Men jag vet att vattnet inte håller +24 och då är det inget för mig.
 
Vi styr i stället stegen mot dagens första tapas och det blir på en av våra favoritrestauranger, restaurang Chinatown vid Plaza Capdeponte 4. 
Här finns "gourmet tapa" och vi har inte riktigt förstått skillnaden mellan den och en vanlig "tapa", annat än att priset är 2,50 euro i stället för 2 euro, men det är mycket överkomligt för en tapa och en dryck.
Till vänster fläskfärs inbakade i en tunn deg och mycket lätt friterade och till höger räkspett i jordnötssås.
Dessa blir våra favoriter. Gott, smakrikt och fräscht!
 
Nästa restuaurang blir Tapa-Cana som flyttat och bytt adress till Maria Parodi nr 18. Vi besökte den tidigare lokaliteten som var väldigt bra och idag blev det första besöket på den nya. Här blev det för båda "miniburgers".
Saftiga och smakrika minihamburgare, helt ok.  Alternativet var "bouquerones", friterade knyten med inbakad fisk och spenat. Sågockså gott ut...
 
 
Klockan tickar på  och lunchtapas serveras mellan klockan 12 och 16.30 så en till hinner vi med. ( Tapasrundan gäller även kvällar mellan 19.30 och 23.)
Vi bestämmer oss för restaurang El Muelle nere vid Paseon, men lite trassel var det att just gå den gata vi tänkt. Byggnadsarbeten pågår.
 
På El Muelle beställer vi de båda tapas som finns, en "vanlig"; en inbakad köttfärspaj med mojosås och en gourmet tapa; en lite pizza med champinjoner, mortadellakorv, parmesanflagor och tryffelolja.
Båda var väldigt goda!
 
 Innan vi styrde stegen hemåt blev det en sväng längs havet. Vackert och med olika nyanser av blått.
 För min del blev det också en fika med vännerna Preciosa och "La Syrra" innan jag kom hem .
Och ännu en trevlig dag närmar sig sitt slut.                                 
 
  (Inlägg nr 44 i #blogg100 )