Grönt och vitt - och en resa i tiden.

    
 Här i Stockholm blev det igår snabba skiftningar vädermässigt. Från strålande sol och barmark under dagen till minusgrader med ymnigt snöfall och blåst framåt kvällen.
Snabba skiftningar.
Jag hade bestämt träff med Eva, en av mina bästa vänner, och tog tåget norrut till Upplands Väsby. 
Här bodde jag  i 32 år och under ännu fler år hade jag mina arbetsplatser här, visserligen med en del avbrott och möten med andra kommuner, arbetsgivare och arbetsplatser, men i princip var det här jag befann mig.
Det är också i Väsby som döttrarna växt upp och gått i skola t.o.m. skolår nio.
Numer blir utflykterna till Väsby inte så många men det är alltid väldigt trevligt attt komma hit och många vänner finns  fortfarande kvar.
Lite som hemma känns det fortfarande attt komma hit och jag ler när jag tänker på min första resa till Väsby.
I augusti 1970, nyexaminerad gymnastikdirektör från Gymnastik och Idrottshögskolan, 21 år ung, skulle jag åka hit för att träffa rektorn som anställt mig.
Rektorn hade bara sett mina betyg och papper och vi hade inte alls talats vid per telefon, men jag var anställd och skulle skriva på mitt första förordnande. 
Jag bodde i Solna och resan hit med pendeltåget från Solna station kändes lång. Jag var beredd att kliva av redan i Sollentuna och tyckte det tog en evighet att åka. Varmt var det också.
Jag kom fram och letade mig fram längs Centralvägen till skolan.
I mycket god tid var jag på plats och beredd och förväntansfull att på allvar kliva ut på arbetsmarknaden. Och jag tog klivet. Det var stort.
(Till saken hör att jag då kom att vara fem år äldre än de äldsta eleverna jag undervisade vilket jag hade många fördelar av. Bestämd, ung och envis var jag och inget var omöjligt.)
 
I går morse såg jag en vacker himmel som gav löften om en vacker dag.
Utsikt mot Hammarbykanalen och Hammarby sjöstad.
 
Även Upplands Väsby bjöd på strålande solsken och jag blir alltid lika berörd av att sitta på tåget från Södra station i Stockholm och 25 minuter senare kliva av och vara ute på landet. Och det är man i princip om man går upp vid den västra uppgången mot Runbysidan.
Eva mötte mig och en skön promenad väntade innan vi åt lunch hemma hos henne.
 
Bilfria och vackra promenadvägar uppskattas.
 
 
Historisk mark och vatten och här rinner Väsbyån som vikingarna använde för att ta sig fram.
 
Upplands Väsby, 25 kilometer norr om Stockholm, längs E4an har spår av bebyggelse redan från förkristen tid i form av gravfält, mänskliga odlingar, utländska mynt m.m.
I början av 1900 - talet  var Upplands Väsby ett litet stationssamhälle. Järnvägen mellan Stockholm och Uppsala byggdes i mitten av 1800-talet och då stod även stationshuset klart. Runt stationshuset växte sedan samhället upp.

 
Eva, en god vän och arbetskamrat och
i många år har vi följts åt inom skolans värld.
Många är de skratt och minnen vi delat. 
 
Väl hemkommen igen till huvudstaden sent på eftermiddagen kom snön ymnigt fallande och marken blev vit och sikten ut över kanalen klart begränsad.
 
 
Bilden är inte tagen i svartvitt.
 I  morse var det ett speciellt ljus över nejden och Hammarbyslussen
Ett ljus som skiftade i blått.
 
 
 
 
 

Effekter

    
I augusti inhandlade jag en ny, lite nättare kamera, som fungerar alldeles utmärkt.  Dock har den en betydligt sämre zoom än den kamera som tidigare varit min följeslagar, en Canon "power shot" med 35X optisk zoom. (Kan ta bra närbilder på flera hundra meters håll)
Nu sedan den nyare inhandlats har jag inte haft båda kamerorna med mig samtidigt  och det vore ju en tanke,  men eftersom "power shoten" är större och tyngre så tränas Trull in för att bli en god ersättare och den får ju plats i en liten handväska.
Den nya kameran, herr Trull, (namnet eftersom det är den minsta kameran i hushållet) är till full belåtenhet och d har så många funktioner och finesser att jag inte hunnit lära mig alla ännu, men jag fortsätter att öva och övning sägs ge färdighet.
Att träna upp zoomen lär inte gå, så det momentet avstår jag.
 
 
Under vår vandring häromdagen hittade jag en funktion, kreativ tagning, som  ger olika effetkter uyifrån samma motiv och där kameran väljer hur resultatet ska bli. 
Kul att testa.
Och resultaten? Tja...
 
 
                                       
 
                                        
 
 
 
                                                                                       
 
Fredag idag och marknadsdag i Torrevieja men jag avstår ett besök. 
För mig väntar en "heldagsnjutflykt" och jag är säker på att den kan bli effektfull på flera sätt.
God morgon! Och trevlig fredag!
 
 
 

Lyckat besök.

    
Jag var lite spänd inför dagens besök i "Apple Store" i Täby. Min trogne vän MacBook Airs batteri är helt slut och jag hade efter sju sorger och åtta bedrövelser fått tid i Applebutikens "Genius bar". 
Här kan man få kostnadsfri hjälp och rådgivning till alla Apples produkter och det var de än är inhandlade.
Min envishet var mig behjälplig och efter att ha tittat in på butikens internetsidor flera gånger per dag så lyckades jag till sist boka boka en tid. Men jag började tappa hoppet och var fundersam på hur besöket skulle avlöpa. 
Men jag är en ganska positiv person. Oftast.
 
Måsarna på husbåten nedanför oss såg också fundersamma ut.
Undrar om de också höll på att tappa hoppet.
 
Tunnelbana med ett byte och sedan Roslagsbanan till Täby så var jag framme  på drygt en halvtimme och hade beräknat god tid för nu skulle ju också det nyrenoverade Täby centrum tas i besiktning.
Under åren jag bodde i Upplande Väsby blev det många turer hit men efter flytten en till stan i början på 2000-talet har besöken här blivit få.
Av bloggvännen BP, boendes i trakten, hade jag fått väldigt bra info via hennes blogginlägg så jag kände mig väl förberedd.
Smidigt att ta Roslagsbanan till Täby centrum och sedan var det bara att gå över bron så
låg hela detta stora, fräscha och nyrenoverade centrum framför, under, över och bakom mig.
 
Jag försökte bilda mig en överblick och det tog sin tid.
Men med hjälp av digitaliserade pektavlor gick det ganska bra.
 
Utbudet av  butiker av alla de slag är enormt och förutom alla välkända större och mindre märken så finns även många mindre märken representerade. Denna dag var det absolut ingen trängsel, tvärt om. Jag kände mig nästan ensam.
En undran blev förstås hur alla dessa butiker ska gå runt....
Men kanske blir det helginvasion. 
 
Gott om sittmöligheter finns i formav bekväma soffor och fotöljer. 
Och jag började med ett besök här hos "Joe" för att samla mig inför vad som komma skulle. 
 
Soffor med laddningsmöjligheter till de tekniska apparaterna fanns rikligt utplacerade.
Och med tydliga skyltar.
 
Bloggvännen BP har i ett par av sina inlägg beskrivit "bekvämlighetsinrättningarna" i Täby Centrum och givetvis ville jag själv ta en titt.
Jag hade förstått att detta var något extraordinärt och man kunde lätt få känslan av att befinna sig på en tjusig hotelllobby någonstans i världen.
 
Tydlig skyltning vid "bekvämlighetsinrättningarnas" entré.
 
 
Och de tydliga skyltarna fortsatte.
Toadörren var avpassad för både stor och liten. Bara att välja.
 
Kanske en vilopaus vore trevligt.
I varje fall trevligt möblerat och med dämpad belysning.
Och om man inte vill vila sig här finns även ett separat sminkrum med bekväma möbler,
  lämplig belysning och stora speglar.
 
Till vänster; skötrummet med microugn och ett bekvämt skötbord
och alldeles bredvid finns även ett avskilt amningsrum med fotöljer.
Till höger toaletterna och de tjusiga handfaten. 
                                                             
Handfaten var förutom vatten (skylt finns till allat), utrustade med handtork,
pappershanddukar och tvål.  Åskådligt och snyggt.
 
Men klockan gick och det var dags för mitt besök i "Apple Store". Jag blev incheckad och avprickad och fick en sittplats vid den långa bardisken i "Genius Bar" där jag fick vänta ett kort tag på den "rådgivare" som skulle hjälpa mig.  ( Väldigt amerikanskt alltsammans men inte desto mindre trevligt.)
Min vän Mac kopplades in på elnätet och det blev en heldiagnostisering av honom och glädjande nog var han i mycket god form. Ja, förutom batteriet då som är helt slut och inte går att ens ladda för fem minuters bruk.
Så någon ny dator behövdes absolut inte inhandlas, vilket jag var tacksam över eftersom jag tycker att Mac är i helt perfekt skick, ja förutom batteriet då. Men han är ju snart sex år gammal så god kvalité har hanverkligen.
Batteribytet då? Den största anledningen till att jag kom hit. Jo, ett batteri ska beställas och jag får ta en ny tur med Mac i nästa vecka och då byts batteriet på plats och jag behöver inte lämna Mac ifrån mig. Har ju svårt öfr det.
Batteriet och arbetskostnaden får jag förstås betala, men den kostnaden uppgår till 1/5 av nypriset på en motsvarande Mac. 
Ett verkligt lyckat besök både i Täby centrum och i "Apple Store"
 
Incheckning i "Apple Store".
 
 
 Inlägg 36/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
                                                                                       

I en annan del av Stockholm

    
Kallt är det fortfarande och Stockholm liksom övriga landet bjuder oss på rejäla vnterdagar. Men å andra sidan är januari en vintermånad. Rdan i morse vid strax före nio visade termometren hos oss på - 11.
Solen var på väg upp, visserligen orkar den knappt upp, men den gör sitt bästa. Och det såg ut att bli en strålande dag idag också.
Eftersom mitt ansikte inte tycker om kyla och jag redan hade gått runt lägenheten x antal varv så klädde jag på mig rejält och bestämde mig även idag för att se en annan del av Stockholm än den mer vanliga.
 
Solen håller på och stånkar sig upp över taken. 
 
Väl påpälsad med dunkappa, haksduk, dunvantar, öronlappsmössa
och fårskinnsfodrade "uggstövlar.
 
Igår tog jag en vända med tunnelbanans gröna linje nummer 18 som trafikerar sträckan från Alvik i västerort, via city och till Farsta strand i söder, sträckan är 18.4 km och det finns 23 hållplatser under vägs.
 Och även idag blev det grön linje, men nummer 19 som går hela sträckan mellan Hässelby i väster, genom City och till Hägsätra,  söder om stan, en sträcka på 28.6 km och med 35 stationer.
Jag klev på vid Skanstull och drygt 15 minuter senare befann jag mig för första gången i mitt liv i Hagsätra. Och då har jag ändå bott i Sockholmsområdet sedan 1959. Egentligen är det inte alls långt hit, bara 10 km från Slussen och många närförorter ligger betydligt längre bort än så.
Hagsätra är en stadsdel inom Stockholms kommun och det ursprungliga namnet var Axsettra och som senare kom att bli Hagsätra. Hagsätra var ett torp med mark som lydde under Älvsjö gård och som 1930 förvärvades av Stockholms stad. Bostäder behövdes i storstadsområdet men det dröjde till 1957 innan det moderna Hagsätra började växa fram med både låghus och punkthus på en sju-åtta våningar och byggandet fortsatte fram till 1967. Hagsätra torg, med låga två och trevåningshus fick sitt centrum i slutet av 1950 talet och både här och på andra ställe i stadsdelen har den danske arkitekten Hack Kampmann ritat många hus.
Från början var det mest hyreslägenheter som byggdes i Hagsätra men idag har många av dem, precis som i hela Stockholmsområdet, ombildats till bostadsrättsföreningar med insatslägenheter.
(Invånarantalet här i Hagsätra var år 2015 ca 10.000 )
 
        Tunnelbanan till Hagsätra invigdes den 1/12-1960 och ligger bredvd Hagsätra torg/centrum.
Torget och butikerna är kvar i sin 60-tals anda och här råder småskaligheten med matbutiker, konditori,
en vårdcentral, ett bibliotek och lite andra "bra att ha" inrättningar. 
 
 Jag gick på måfå en bit från centrum och slogs av att det var många grönområden lämnade bland husen och att naturen verkligen fanns in på knutarna.
Vad gäller gatunamnen har de fått namn efter platser i Närke som t.ex.Glanshammarsgatan, Hallsbergsgatan och Fjugestagatan. 
Det här med landskapsnamn på gatorna återkommer jag till för det verkar vara så på flera platser i Storstockholms förorter. 
 
 
Jag lämnade Hagsätra, slustationen på tunnelbanelinjen och åkte med några hållplatser in mot stan och i
Bandhagen klev jag på nytt av tåget. (Tågen går var tionde minut så det är inga direkta väntetider och man kan vänta inomhus, skönt nu när det är så kallt.)
Detta var även mitt första möte med Bandhagen. Namnet känner jag väl till, men jag hade aldrig tidigare varit här heller. Bandhagen ligger sex km söder om Slussen och och är också en stadsdel i Stockholms kommun i området Enskede- Årsta- Vantör.
Marken i Bandhagen tillhörde även den ett torp som lydde under Örby slott  och Stockholms kommun köpte upp marken när Örby slott brann 1942.
I början av 1950-talet började bostäder byggas här,mest  låghus och med stora grönområden mellan husen och bebyggelsen är av kulturminneshistoriskt värde för Stockholms stadsmuseum. även några punkthus är försiktigt insprängda i bebyggelsen.
År 1953 fanns det 663 invånare i Bandhagen,ett år senare hade antalet invånare femdubblats och 1958 slog Bandhagen rekord med nästan 10 000 invånare. Dagens invånarantal har sjunkigt och uppgår till ca 7000.
 
Låghus från 50- alet blandas med punkthus från 60-talet .
Här i Bandhagen hittade jag gatunamn som haft tydliga sörmländska influenser; Gnestavägen. Harpsundsvägen och Grycksbovägen. Och vi är ju i Södermanland...
 
Denna vackra katt,"Stora katt; TinkerBell" hittade jag mellan några låghus och den är gjord av skulptrisen
Aline Magnusson.  Hon har gjort många skulpturer, ofta i brons och det finns mer än 30 av hennes verk
utplacerade både i Stockholmsområdet och i övriga Sverige.
 
I Bandhagens lilla centrum har nog inte så mycket hänt sedan det byggdes 1954,
men det finns säkert det som "behövs".
Även detta centrum ligger i anslutning till tunnelbana som även den var klar 1954.
 
På tunnelbaneperrongen, finns här i Bandhagen, som på många andra
tunnelbanestopp ett konstverk, TUMSTOCKEN skapad av Freddy Fraek. 
Från början var tumstocken gjord i trä, men slitaget gjorde att den fick täckas med brons.
I bortre ändan vila konstverket på en ölandssten.
 
Dagens runda är slut och en kort resa med tunnelbanan återstår innan jag är hemma igen.
En perfekt dag där jag sett en annan del av Stockholm, en för mig ny del.
Men nu dröjer det till nästa resa och då ska jag åka med tunnelbanans röda linje...
 
 
 
 
                                                                                                                                                                  

Vidgade vyer

    
Det har varit en strålande vacker vinterdag i Stockholm med ett antal minusgrader och nattens -10 gjorde att isen på nytt börjat lägga sig på Hammarbykanalen.
Jag hade ett uppdrag att utföra lite söder om stan så en tunnelbanetur med grön linje väntade.
Men först genomgång av vinterkläder. Dunjackkor har jag i parti och minut och i olika tjocklekar så jag valde en som jag tyckte passade de -8 som termometern visade tidigt på eftermiddagen. Dun vantar fram och likaså mössa och en rejäl yllehalsduk. Jag är vanligtvis ingen "mössmänniska" men idag kom den på. Rejält nerdragen också.
Tunna isflak har börjat ta form på kanalen, här på "saltsjösidan".
Lite av Hammarby Sjöstad syns på andra sidan kanalen.
 
Hammarbyslussen är öppen och vattnet från Mälaren rinner ut i Saltsjön
och även här håller isen på att lägga sig.
 
 Jag är delvis uppvuxen i Solna, har bott i Upplands Väsby i jättemånga år, flyttade i till centrala Stockholm 2002, till Vasastan och har nu i tolv år bott här på Söder, vid kanalen.
De flesta vänner vi har bor antingen i Stockholms innerstad eller norr om stan så det är väldigt sällan jag har varit i Stockholms södra förorter. Besök till IKEA i Kungens kurva har det förstås blivit, men i övrigt så är jag ganska obevandrad här söder om stan. Men ett minne har jag....
I slutet av 1950- talet, då jag fortfarande bodde i Västergötland, var jag med  mina föräldrar till Farsta för att titta på en lägenhet i hus som häll på att byggas. Höghus utslängda på ett kärde. Året var 1958 och tunnelbanan till Farsta var nyligen invigs, men det kunde inte hjälpas. Visserligen var det roligt för en tös från landet att åka tunnelbana för första gången i livet. Men Farsta var inte roligt. Så någon lägenhet där blev det inte.
(Däremot blev det en ett år sedaner i Solna, Huvudsta.)
Men idag skulle jag ta mig till Gubbängen för mitt uppdrag, sju tunnelbanestopp från Skanstull och en resa på 11 minuter. Helt nya trakter för min del.
 
Två möjliga utgångar och jag valde Herrhagsvägen, gick ut genom spärrarna
och fortsatte vägen fram till tänkta avtagsväg-
 
Alltså en så kort resa från stan och det kändes som att hamna i en liten småstad. Det var tyst och stilla och väldigt vackert. Heller inga direkta höghus, några om fem/sex våningar och en hel del småhus. Ett litet centrum med matbutiker, vårdcentral och lite annat men inte så mycket mer. Tio minuters promenad bort ligger Hökarängen med större utbud.
Jag visste att den gata jag skulle till gick i en cirkel så jag genade genom ett parkområde för att hamna rätt.  
En promenad från tunnelbanan på 10 minuter.
 
 
Vackert!
 
Och solen på väg ner. Jag tycker den är tidig med sitt sänggående.
 
Framme! Uppdraget utfördes och jag tittade runt lite i omgivningarna
innan jag gick den närmaste vägen tillbaka till tunnelbanan igen.
Och närmasre vägen tog fem minuter.
 
Gubbängen är en stadsdel med postadress Enskede, ligger i Farsta stadsdelsområde och tillhör Stockholms kommun. 
Stockholms stad köpte 1908 egendomen "Gubbängen" av lantbrukaren Albin Arvidsson för att här så småningom börja bygga hus. Men det kom att dröja ända till mitten av 1940 -talet innan byggande kom igång.
Stockholm stad ville att det skulle finnas en bra stadsplan och att bra bostäder skulle byggas. Flera tävlingar utlystes innan byggandet började och i det vinnande bidraget så fanns vissa minimikrav tillgodosedda. Köken skulle byggas större så att familjen kunde äta där så att vardagsrummet inte skulle behöva var matplats. Köken skulle inte heller vara sovplats. Varje vuxen skulle också ha en egen garderob och för barnen gällde en halv garderob. Så ifråga om nybyggnation och standard var Gubbängen en föregångare .
Tunnelbanan till Gubbängen från Stockholm invigds i oktober 1950 och innan den var färdig så gick det bussar in till Stockholm och Ringvägen.
Att Gubbängen känns som en småstad är fullt förklarligt för antalet invånare 2015 var ca 7500.
Jag tyckte att jag idag vidgade mina vyer och är nu, utan uppdrag, fast besluten att titta lite närmare på hållplatserna längs tunnelbanans gröna linje söderut.
Och jag tycker nog att dagens tur är att beteckna som en "njutflykt".
 
Nästa tillbaka vid tunnelbanan igen.
 
Isande kallt att vänta, men å andra sidan kan man vänta inne och tågen går var tionde minut.
Och idag var det trots allt en vacker vinterdag.
 
Hemma igen. Mörkret har lagt sig och isen har brett ut sig ännu en bit.
 
 
 
 

Året runt

    
År 2015 är på väg mot slutspurten. Och för oss har det varitt ett "pendlande år" där Stockholm varvats med den spanska sommarstugan i Torrevieja och däremellan har det blivit några turer till släktingar på Åland och resor inom Sverige.
Och i  augusti blev det Skottland av, en sedan många år tillbaka planerad resa, en resa som verkligen blev en upplevelse på alla plan.
Oavsett var vi varit så har döttrar, barnbarn, vänner och upplevelser berikat våra liv och det känns som om jag kan sammanfatta året med "erfarenheten gör dig klok, men sällan rik". 
Ett nytt år väntar och några löften ger jag inte men jag har förhoppningar och önskan om att genomföra fler av de tankar som virvlar runt i huvudet. Att komma till skott och se till att föra handlingen framåt i snabbare takt. Tiden går och gårdagen kan jag inte göra något åt, men morgondagen kan jag påverka. Och jag ska göra det.
 
Januari; Döttrarna fyllde år och firades på restaurang, barnbarnet Max fyllde fem år och firades med rejält kalas hemma i Uppsala. Snön kom och det blev flera långpromenader längs Årstaviken som delvis hade ett istäcke.
 
Max med sin häftiga "spidermantårta" som moster Helen bakat.
Jättegod var den också
 
 
Februari; Stockholmsvintern byttes mot Spaniens och Torreviejas varmare luft och längre dagar.
 
 
Mars; Många trevligheter i Stockholm både med och utan vänner, döttrar och barnbarn. Det blev också en tur till Åland och jag passar på att fylla år.
 
"Stockholm i mitt hjärta..."
 
Mot Åland och Mariehamn.
 
April; Stockholm, besök iStockholms skärgård och Torrevieja igen.
I Stockolm mötte jag min fina bloggvän Annukka och vi njöt av en dag tillsammans och av körsbärsblommorna i Kungsträdgården.
Härlig dag med Annukka och här i Kungsan.
 
Stockholms innerskärgård, Karlsudd, vid Vaxholm.
 
Maj; Fiesta i Torrevieja, flera besök i Uppsala hos Livfamiljen och barnbarnen, luncher/middagar med vänner och mängder av härliga promenader i Stockholm. En månad som försvann i snabb takt.
 
Fiesta i Torrevieja.
 
Max sommarfest på förskolan i Uppsala. Jättetrevligt!
Hela Livfamiljen och här utökad med moster Helen.
 
Juni tillbringades i den spanska sommarstugan och vi hade en trevlig midsommar tillsammans med vännerna Carina, Horst och Ingrid.
I övrigt blev det bad, cykelturer och promenader längs havet, middagar och luncher med vänner på trevliga restauranger och skönt häng på terrassen.
 
Midsommarafton med picknick i parken.
 
 Juli och augusti; Första veckan i juli var vi kvar i Spanien och det var hett och jag längtade hem efter llite svalka. Och det skulle jag få hemma. Verkligen. Regn också. Men jag hade bestämt mig för att efter värmen i Torrevieja inte klaga på det svenska vädret. 
För Bosse och mig blev det turer ut i skärgården, till vänner i västerås, till Åland och Skottland. För egen del åkte jag med döttrarna och barnbarnen på en jättemysig dagstur till Furuvik och senare blev det en resa till Norrland för att hälsa på mina vänner Tove och Anukka.
I Stockholm hände mycket och bl.a. en konsert i Vitabergsparken där vi lyssnade på Rikard Wolff blev extra minnsesvärd.
I Stockholm träffade jag också bloggvännerna Tove och Marja i slutet av augusti, spännande och händelserikt.
 
William, moster Helen, Max och jag i Furuvik.
Och det blev en storvinst på chokladhjulet för min del.
Givetvis var jag generös och delade med mig.
 
Vännäs, utanför Umeå och besök hos Annukka, en verklig "njutflykt" till landet
och en rejäl bondgård med massor av mjölkkor och andra kor.  
 
Och det blev även en avstickare till vår vän Tove i Skellefteå.
Vilket härligt möte!.
 
Skottland. En resa att minnas.
 
September och oktober blev två händelserika månader de också. William fyllde två år, skördefest på Åland, utflykt till Strömsholms slott i Södermanland, kinesisk fest i Stockholm i samband med firandet av landets nationaldag den 1/10,  luncher och middagar med vänner och så småningom en tur till den spanska sommarstugan.
 
"Moster" Helens tårta var så fin och dessutom försvinnande god.
 
Kinesisk kulturafton på Musikaliska Akademien i Stockholm.
 
En härlig dag på Strömsholms slott med vänner och där vi både beökte stallarna åt lunch
och gick på en konstvandring.
 
 November och december; kvar i Spanien till mitten av november, lyxkryssning til Åland, resebloggevent på hotel Sheraton, julpyssel och pepparkaksbak med döttrar och barnbarn, långa promenader i Stockholm, den hemska massakern i Paris och ännu en vända till Torrevieja med hemkomst lagom till jul.

Härligt, lyxig kryssning till Mariehamn.
 
Bloggevent på Sheraton anordnat av Svenska Resebloggar.
Jättetrevligt och väldigt givande.
 
Vännerna Iris och Hans kom från södra Spanien för att besöka oss och
då blev det en härlig tur till Alicante.
 
 
 

Norr om stan

    
Årets sista vecka inleddes med en vacker vinterdag, strålande sol och några minusgrader. Snön kom redan igår kväll men det kändes tveksamt om den skulle stanna kvar. Men se det gjorde den.
För att verkligen se  hur det såg ut på snöfronten en bit norr om stan bestämde jag mig för att göra en kortare resa norrut. Med pendeltåget till Upplands Väsby, mina gamla hemtrakter. 
I och för sig var det inte snömängden jag skulle titta på utan jag skulle hälsa på en av mina bästa vänner, Eva, som tillfälligt är hemma från jobb och liv i ett betydligt varmare land och vi har inte setts sedan i sommar. Men idag så....Jättetrevligt att ses igen!
Efter att ha bott och arbetat i Upplands Väsby kommun i drygt 30 år så är det lite som att komma hem, när pendeltåget kör in på stationen. Men bara lite.
(Jag har ju fortfarande många vänner som bor här så då och då blir det en vända hit.)
 
 
Snön ligger kvar på kajen hemma hos oss och
Södermalm bjuder på vackert vinterväder.
Riktigt behagligt! 
 
Kommunvapnet med den korskrönta kyrkan ska påminna om
sammanslagningarna mellan de te socknarna och kugghjulen symboliserar
industrierna som kom till i början av 1900-talet.
 
Upplands Väsby kommun ligger 25 km norr om Stockholmoch peneltågen som går förbi här mot Märsta går varje kvart från Stockholm och med en resa på 25 minuter så är det ju ett pendelavstånd som är helt ok. 
Upplands Väsby blev till som kommun 1952 genom en sammanslagning av de tre socknarna: Ed, Fresta och Hammarby och hade då 7000 invånare.  När jag flyttade hit 1970 hade invånarantalet ökat till 20 000 personer och 2015 beräknades 45 000 människor bo i kommunen.
Att namnet blev just Upplands Väsby berodde på att stationen här hette så och haft det namnet sedan järnvägen mellan Uppsala och Stockholm byggdes mellan åren 1863 och 1866.
Kommunen har gamla anor och man vet att människor levde här ca 600 år f.kr.
Upplands Väsby låg då vi havet och befolkningen livnärde sig på fiske och jakt av säl och sjöfågel .
 
Vackert vinterlandskap i Upplands väsby idag och här ute är det alldeles tyst och stilla.
 
 Är man historiskt intresserad så finns förhistoriska bosättningar att se vid Runsa, fornborgen, och spår efter urinvånarnas begravningsplatser finns på flera platser inom kommunen i form av gravhögar och stensättningar.
Gravarna har ibland formen av ett skepp, som t.ex. vid Runsa, en av landets mest kända skeppssättningar.
Stationshuset i Upplands Väsby stod färdigt 1865 och det var runt stationen samhället växte fram.
Men det var i början av 1900-talet som industrierna kom med bl.a Optimus som tillverkade friluftskök, fotogenlampor och fotogenkaminer. Senare kom Gränges verkstäder som levererade mässings och kopparrör till Ottimus. Flera mindre industrier växte fram och så småningom flyttade marabou sin choklad tillverkning från Sundbyberg till Upplands Väsby.
Att kommunen växt och att invånarantalet ökat markant beror på läget och att många utländska industrier och fabriker valt att köpa mark och etablera sig här, ett bra läge melllan Stockholm, Arlanda och Uppsala och billigare tomtmark. 
Sedan några år tillbaka finns pendeltågsförbindelse mellan Upplands Väsby och Uppslala och med stopp på Arlanda vilket varit en stor fördel.
 
Jättetrevligt att träffa Eva igen.
 
Alldeles still är det när jag lämnar Evas hem och sakta går gemom skogen till pendeltåget.
Man kan knappast tro att det är 25 minuter från Stockholm.
 
Hemma! Och även här låg snön kvar i kväll.
 
 

Ännu en vacker sensommardag...

    
 Ännu en vacker sensommardag! Bara att tacka och ta emot.
Och det kom att bli ännu en av dessa omväxlande och fina dagar som jag verkligen uppskattar. Planerade men ändå inte...
Jag hade bestämt träff med Marga, en bloggvän, som jag inte tidigare träffat.
Marga bor alldeles i närheten av Furuvik och det var genom ett blogginlägg jag skrev därifrån som vi fick kontakt och det visade sig att Marga också tillbringar en hel del tid i Torrevieja och nu skulle vi alltså ses. 
Här förenade vi nytta med nöje. Jag skulle till Uppsala och Marga skulle hem så i hennes bil till Uppsala hann vi prata en hel del och fortsättning följer i Torrevieja. Jättetrevligt!
Jag träffade LIv och vi tog en promenad i det vackra vädret och slog oss ner i solen på den mysiga restaurangen vid Centralstationen. 
 
 
"Bondsallad" var god med med getost, oliver, valnötter, grillade grönsaker och mavete.
men vi hade ledigt kunnat delat på en portion, för de var stora.
 
Lek och bus med barnbarnen och där även jag provade på att åka karusell, något som verkligen uppskattades av både Max och William. 
 
Ångloksparken. Max och Willaim leker på ångloket. Glada killar!
 
Och jag som trodde smultronsäsongen var över. Men icke.
I Ångloksparken finns planterade smultron som det går bra att bde plocka och äta.
Men det var inte så gott om dem...
                                                                          
Åka karusell är också roligt, så även för en mormor Ditte, men hon kom inte med på bild.
 
 Tåget hem igen till Stockholm i den tidiga kvällen, en resa på 40 minuter, och jag hann samla ihop dagen och tankarna. Hemma på kajen satte jag mig en stund och tittade på solen som speglade sig i kanalen. Och det blev en lång stund. 
 
 
 
                                                                      
 
                                                                          
 
 
 
 
 
 

Till häst...

    
Till häst har jag inte suttit, men hade nog en sådan tanke då vi från Västerås körde ett par mil söderut till Strömsholm och hamnade i lite av hästsportens "Mecka". (Även Strömsholms slott ligger i närheten)
 På Strömsholm har hästar och hästsport haft en central betydelse sedan mitten av 1600-talet och har det än idag.
Här grundutbildas också, under ett år, de hästar som skall medverka i den beridna högvakten och sedan flyttas de till det Kungliga hovstallet på Östermalm i Stockholm och får fortsätta sin träning.
På Strömsholm fanns Arméns rid och körskola mellan åren 1868 och fram till 1968 då Ridskolan grundades. 
Idag är Ridskolan Strömsholm en riksanläggning och erbjuder ett brett utbud av utbildningar med bl.a.  ridsportsgymnasium, riksinternat för hästsport och Hästsportens folkhögskola. Utöver detta finns många olika  kortare och längre kurser och jag hade eventuellt tänkt mig en snabbkurs, men insåg att så snabba kurser inte gavs.
Området är stort med rejäla ytor, fem olika stallar och sex ridhus som vart och ett har sina speciella funktioner
och till några av dem  är man välkommen som besökare.
Klart vi skulle se det vi kunde och fick. 
 
Vita ridhuset är det äldsta och byggdes i slutet av 1800-talet men det brann ner och renoverades 1997. 
 
Vi kunde titta in eftersom det inte pågick någon träning. Vita ridhuset används idag mest dressysr.
 
Träbågarna i taket pryds alla av vackra "Pegasushästar" i järn.
 
Här tränades dressyr utomhus och hästarna rörde sig så vackert, liksom tyngdlöst.
 
Vita stallet, ett av fem stall,  byggdes också i slutet av 1800-talet och blev ombyggt 2003.
Här finns  plats för 31 hästar i boxar och det är mest tävlingshästar i dressyr som står här.  
 
Några var hemma, andra ute på träning och en del var bortresta, vilket tydligt visades.
 
På väg ut...Måste bara "kläs på".
 
När vi var på väg ut från stallet mötte vi den största häst jag nog sett i mitt liv. Undrade hur man kom upp på den. För egen del hade jag behövt stege om jag ens skulle vågat mig upp. 
Insåg när jag var här att detta nog var något för min bloggvän tillika hästägare, Anukka, och kanske kan vi  återkomma hit tillsammans.
 
Vacker, men så stor.
 
Gott om fåglar fanns det också i stallet och jag kan förstå att de trivdes.
Vackert tak, fin lampa och bra utsikt...
 
 Hästarna lämnades och kapitel två i dagens njutflykt avslutades med en jätegod lunch och stärkta av den var vi alla redo för dagens sista kapitel.
Fortsättning följer imorgon...
                                                                                          
 
 
 
 

Bra början

    
Mälaren ligger blank, solens strålar studsar mot vattenytan och sprids vidare upp till oss där vi sitter på en balkong som liksom svävar över kaj och vatten.
Vi är i Västerås, hos goda vännerna John och Gunilla, och njuter av förmiddagskaffe, bullar och bondkakor på balkongen under tiden vi planerar dagens fortsatta "njutflykt".
Och detta blev en perfekt början på en väldigt trevlig och omväxlande dag. 
Tur med vädret hade vi också. Men det kanske var skicklighet...
Lite spänning till att börja med så här i dagens första kapitel.
 
En härlig känsla att nästan vara på vattnet. Mälaren är alldeles stilla och inga båtar inom synhåll. 
 
Men plötsligt dyker en stor lastbåt upp alldeles framför balkongen. 
 
Är fartyget  månne på väg in i grannhuset?
 
 Nära! Trångt är det.
 
Men det gick bra och fartyget kan gå in till hamnen för att lasta/lossa sin sand.
 
Kapitel ett i dagens njutflyktsagenda slutade lyckligt och vi begav oss mot kapitel två.
Fortsättning följer...
 
 
 

Vackra inramningar.

    
 Min bloggvän Tove och jag hade en riktig heldag tillsammans och efter vår långpromenad bland några av mina smultronställenhär på Söder  åt vi lunch hemma för att sedan ge oss iväg på nya upptäcksfärder. Och nytt blev det! Vi skulle ta oss med bil ut till Ekerö, en kommun några mil väster om Stockholm.
Rusningstid närmade sig och här i stan infaller den både på morgonen och kvällen och varar i minst ett par timmar. Inte roligt att sitta i köer genom stan. Men varför inte följa tipset vi fick och ta färjan från Slagsta, en mil söder om stan, direkt över till Ekerö.
Verkade perfekt och något vare sig jag eller Tove hade gjort tidigare.
Det var smidigt och vi slapp all rusningstrafik.
 
Slagsta och platsen där färjorna går över till Ekerö.
Biljett köptes och vi kunde direkt köra ombord  och efter 15 minuter körde vi iland på Ekerö.
Sedan var det bara att köra vidare och 30 minuter senare var vi framme.
Milt sagt "lantliga" omgivningar och här fanns en liten "by" med trevliga parhus
och vi var framme hos Toves väninna Elaine. 
 
 Vi kom till en vackert grönskande oas och huvudstaden kändes väldigt avägsen. Och här spirade det överallt.
Grönsaker och vackra blommor inramade både terrassen och trädgården och samsades med mängder av vackra och spännande saker. Att Elaine är konstnär, gick inte att ta miste på....
 
 
Här frodades chili, gurka, squash,bönor, tomater och blommor.
(Den röda blomman till det blå var påfallande vackert.)
 
I hela huset lyste konstnärsådran igenom och det var inte bara vid de vackra tavlorna jag fastnade. Men jag tittade länge. Så länge att soppan vi bjöds på nästan hann svalna. 
 
 
Tyvärr framträder inte personerna i tavlan så tydligt på min bild som de gör i verkligheten.
Men jag blev fångad.
 
En läcker konstruktion, ett spröjsat fönster, utan glas, som avdelar hallen och köket. 
 
Här ute på Ekerö lämnade jag Tove och innan mörkret kom, och med det både älgar, vildsvin och rådjur längs vägarna, körde jag mot huvudstaden igen.
En rolig, omväxlande och händelsrik dag var till ända och många nya saker/upplevelser hade bara infunnit sig och utan att jag ens tänkt på det.
Rusningstrafiken var över för länge sedan på på dryga 40 minuter var jag åter hemma på Söder. Att det sedan tog mig nästan lika lång tid att hitta en parkeringsplats här hemma är en helt annan historia. (Har ju ingen bil längre men får vid behov gärna låna min gamla bil och när jag var bilägare hade vi garageplats i huset...)
 
 

Tillbaka till...

    
Hemkommen från Norrrland har jag samlat ihop mina upplevelser och tankar och försöker knyta ihop dem till ett färgglatt, vackert och minnesvärt mönster.  Ett mönster som kommer att ligga kvar i min minnesbank. 
Med tanke på Norrland, i varje fall norut från Stockholm, så blev det i veckan ett besök i Upplands Väsby, 25 km norr om Stockholm längs E 4an. 
Väsby var "hemmaplan" för mig mellan 1970 och fram till 2002, då jag blev huvudstadsbo, Stockholmsbo. Och i Väsby arbetade jag också under åren 1970 till 2006, så visst är detta lite historisk mark för mig att återvända till.
(Dock bodde jag under 10 år i ett annat "Huvudsta", en del av Solna och grannstad och gränsandes till Stockholm. )
Numer är jag sällan i Väsby och desto roligare när det blir av.
Med dotter Helen vid ratten började vi Väsbybesöket med att hälsa på vänner och tidigare grannar. Väldigt trevligt att ses igen och väldigt roligt att träffa deras nya familjemedlem, Glennmore, en vacker  och lekfull labradorherre som hunnit bli fyra månader.
Kaffe och prat i trädgården och lek med Glennmore följdes av att jag ville titta på det hus som var vårt hem under döttarnas uppväxt. 
Glennmore, en ljuvlig valp.
 
Vårt gamla hus var sig likt: den vita färgen, lampan, den randiga markisen för det stora fönstret,
garaget, stenmuren och trädgården. Buskarna och träden hade verkligen
växt, och det kan jag förstå, för det var 13 år sedan jag bodde här.
 Lite känslosamt var det att nu stå här och minnena passserade revy.
De kom som på ett radband;
jular, födelsedagar, döttrarnas studentdagar, trädgårdsfester och allt annat....
En del av mig finns kvar här.
 
Det blev även en tur inom Väsby Centrum, ett centrum som i många år var riktigt trist och där en med god vilja kunde hittta det mest nödvändiga. Men idag! Vilken förvandling! En verklig "Total Makeover". Ett bra utbud av allehanda butiker både från de större kedjorna och en del mindre utan kedja bakom sig, flera caféer och restauranger, dessutom högre i tak, luftigt  och med fin färgsättning. Verkligen positivt!
Helen och jag passade på att prova sushirestaurangen och förutom att sushin var riktigt bra så fanns det många olika kombinationer och en kunde också göra egna.
Vi åter och pratar och plätsligt kommer en man fram till vårt bord och frågar om "det inte är Ditte". Och det var det ju. Vi tittade på varandra och troligen såg jag något förvånad ut för mannen frågade om jag inte kände igen honom. Det gjorde jag, men kunde inte minnas varifrån så han påminde mig. Jo, det var en tidigare elevs pappa, en elev jag hade under några år på mellanstadiet mellan 1996 och 1999, alltså för 17 år sedan, och jag var igenkänd. Jätteroligt och eleven mindes jag mycket väl även om jag inte kände igen pappan så här ett antal år senare. Men roligt var det i alla fall. Kanske har jag, trots att åren gått, inte förvandlats helt till oigenkännlighet.
 
God och fräsch sushi.
 
Nästa stopp för Helen och mig blev hos Sara, Helens bästa vän, en vänskap som funnits från första skoldagen i årskurs ett och är pågående. Sara fyllde år och givetvis ville vi gratulera på födelsedagen. För mig var det också det första besöket i Saras nya lägenhet, som ligger mitt emot den skola i Väsby där jag började arbeta 1970. Och i detta hus hade även döttrarna sin första dagmamma. Mer nostalghistoria....
Fullt kalas hos Sara och kvällen hann bli sen innan Helen och jag körde hemåt i den vackra kvällen. 
 
Sara och Helen, ett starkt team i en stark vänskap.
Stort grattis Sara på födelsedagen!
 
                                                     
 
                                                           

Miljövänligt nytänkande

    
Sol över Södermalm på förmiddagen både överraskande och trevligt.
För min del skulle det tillsammans med dotter Helen bli en tur till Uppsala för att hälsa på Liv och barnen och besöka det "stora möbelvaruhuset".
(Det finns ett par av dess möbelvaruhus i Stockholm också, men nu var det pojkarna och Liv i grannstaden som lockade.)
Sol i Uppsala också och två glada killar, William snart två och Max fem år, som mötte oss.
 
Det var lugnt vid varuhusets entré och eftersom vi var där tidigt så hade fredagsrusningen inte börjat ännu. Jag hade funderat lite på hur ev. inhandlade saker skulle tas hem, men jag blev positivt överraskad redan vid entrén.
Här fanns ett miljövänligt nytänkande.
Jag vet ju att Uppsala är en cykelstad och där man som orutinerad och utsocknes boende ständigt är rädd för att bli nermejad, men här skulle jag kunna få en chans till att träna upp mina färdigheter. Perfekt!
 
Vilken toppenidé med lånecykel.
Har någon sett detta på flera platser?
 
Undrar hur lång tid det skulle ta att cykla hem till Stockholm med inhandlade varor.
Tja, en hel dag får en nog räkna med.

Max och William i shoppingtagen, de hjälper gärna till. 
  Och hungrig blir en efter att ha plockat på sig varor så en matpaus i restaurangen blev perfekt.
Jodå, två personer valde köttbullar och övriga förnyade sig med kyckling respektive räkmacka. (Jättegod!)
(Testade att dra mitt spanska Familykort, men se det gick inte, så det svenska fick gå i tjänst.)
 
Tänkte mig själv så här cyklandes med varor i lugn takt. Men kanske väl långt till Stockholm...
Och om det var tur eller skicklighet så blev mina inköp bara tre.
 
Två av inköpen, orkidéer utan krukor. 
Det tredje som inhandlades var en kartong med glas...
 
Ännu en trevlig, rolig och omväxlande dag! Och imorgon är en ny dag.....
 
 
 

Oas i skärgården

    
Nya upplevelser och ännu en "njutflykt". Idag gick turen till Ingarö, en ö i Stockholms skärgård, som via en bro har förbindelse med Värmdölandet.
Ingarö tillhör Värmdö kommun och ligger drygt 20 km från Stockholm. Här har det funnits bebyggelse sedan bronsåldern och den har växt efter hand.
År 1995 fanns det 3500 bofasta på Ingarö och till detta kommer alla sommarboenden och idag beräknas ca 12000 vara fast boende här.
 Efter en smidig resa på 30 minuter med buss från Slussen i Stockholm, motorväg största delen, var vi framme och möttes av vännerna Anna Carin och Krister som varvar sitt boende här med Torrevieja.
 En verklig oas och så nära huvudstaden.
 
 
 
Ett jättemysigt hus med rejäla uteplatser på både fram och baksidan -
 
-och på baksidan även ett vackert lusthus inbäddat i grönska.
 
Fantastiskt vackra och höga rosor är förtjusta i den något regnrika sommaren.
 
Något tunga moln svävade över Ingarö vid lunchtid så för säkerhets skull intogs lunchen inomhus, men de stora förnstren runt om i huset gjorde att det ändå kändes som att sitta ute. Vackra blommor och härlig grönska så långt ögat såg.
 
Läcker lax i ugn och en vacker potatissallad till smakade väldigt gott och vi blev siittandes länge till bords.
Och när vi ätit klart så höll solen på att tränga igenom molntäcket och det blev en "njutflykt i njutflykten".
Det blev en tur (med bil) ner till Björkviks brygga, längst österut på Ingarö och nära naturreservatet Björnö.
(Enkelt att ta sig hit ut med olika bussar från Slussen och de går ganska ofta. Ett perfekt utflyktsmål)
 
Solglimtar!  Och Ingaröfjärden ligger framför oss.
 
  Havet, de fina klipporna Anna Carin, Krister och jag.
 
 
 
Jag tittar, minns och njuter...
 
Jag är så faschinerad över att man kommunalt med SL och/eller med Waxholmsbåt på drygt en timme kan ta sig ut i skärgården och helt byta miljö. Från storstad till landet och man behöver inte alls vara bilburen. Smidigt som baar den!
Vi har haft en härlig dag på alla de sätt och upplevt och sett så mycket.
Stort tack!
 
P.S. Min nya och vikarierande ryggsäck fick följa med idag och den nådde godkänd nivå. Axelremmarna är inte vadderade och de är smalare än på den gamla så en tendens att skära in har de. Jag saknar också facker med blixtlås på ena axelremmen för förvaring av mobiltelefon och busskort. Men det kansk emer är en världslig fråga-
Stort tack till de som kommit med förslag på var jag kan hitta en ersättare till den svarta ryggsäcken. Det blir till att finkamma dessa internetsidor.
 

Jakten är slut

    
 Nu kan jag slå mig till ro en aning och vänja mig vid tanken att säga farväl till en god föjeslagare. Och visst känns det vemodigt. Men saker håller inte i evigheter.
Jag har aktivt, i flera månader, i hela huvudstaden letat efter en efterträdare men tyvärr utan att lyckas.
Men jag är en envis typ och ger inte upp i första taget, men jag kan tillstå att jag börjat misströsta.
Min trogna följeslagare i 10 år, min alldeles fenomenalt praktiska ryggsäck har gått upp i sömmarna.
Inget som ens går att laga.
Denna kära ägodel inköptes på Söder i Stockholm, i en "riktig" väskaffär. Året var 2005, och vi skulle göra en resa jorden runt och en nätt och parktisk liten ryggsäck behövdes, som dessutom skulle vara hyfsat säker. Genast jag såg rygggsäcken föll jag för den. Visst var den alldeles för dyr men väldigt praktisk och exakt vad jag letat efter. Så den blev min, trots ett pris då på 500 kr, mycket för en ryggsäck i nylonmaterial, dock väldigt välgkord och fodrad.  (Mindre ryggsäckar i läder, handväsksmodeller, ägde jag men de är inte praktiska vid regnväder...)
 
Mångder av praktiska fack både på utsidan och insidan och det bästa av allt;
ryggsäcken öppnades på basidan och där fanns också ett extra säkerhetslås vid dragkedjan.
 
Ryggsäcken är av märket Hedgrens, ett svenskt märke, (det var svenskt..)men finns numer inte till salu i Sverige. Det finns ingen agentur, åtminstone har jag inte hittat någon trorts ivrigt letande. Men en utmaning lämnar jag etll er läsare. Hittar ni en liknande ryggsäck från Hedgrens så väntar en liten belöning.
På internet har jag sett att den finns att köpa i Helsingfors på varuhuset Stockmanns men inte i någon webbutik.
 Idag efter besöket hos skukgymnasten satte jag in flera växlar för att i alla fall hitta en ersättare och även det var en utmaning i den högre skolan. 
                                                                                     
Jag finkammade hela Sturegallerian
 
och hittade ingen lämplig kandidatur, men däremot ett par jättesöta skor till batnbarnet.
Nej, inget inköp. Priset för dessa skor av märket "Polo" skulle gräva väl hårt i plånboken.
Men jag vet nu att de finns...
 
Efter att ha besökt mängder av butiker gav jag upp och styrde kosan mot Sundbyberg för lunch och fikaträff med vännerna Preciosa och "La Syrra". Jättetrevligt som vanligt.
Och plötsligt hörde jag mig själv fråga efter en väskaffär.  Jodå visst hade Sumpan en sådan, en jättestor kinabutik mitt på Sturegatan. Här fanns det resurser. Jag har nog aldrig sett ett så stort utbud av väskor och ryggsäckar. Jo, kanske i Peking...
Det blev affär av och perfekt att ha smakråd med sig när utbudet är stort.
 
Här hänger väskor på rad, mängder av dem.
 
Ännu fler. Det fanns flera långa gångar med väskor. Här måtte jag då kunna hitta en ryggsäck. Eller?
Bra att ha smakråd med sig. Och visst hittade jag en vikarierande rygga. Inte helt perfekt men passabel.
 
Ett par fack på utsidan, kanske kan de användas till näsdukar, läppstift och en kam.
(Aldrig värdesaker på utsidan av en ryggsäck). Dragkedjan till  det stora facket finns bakom
de korslagda banden och låser dragkedjan så att ryggsäcken blir svårt att öppna.
Dessutom ska jag sätta dit ett extra lås. 
 
                                                                                       
 
 
 
 
                                                                                             
 
 
 

Ett vykort

    
För ett bra tag sedan hade jag "veckans vykort" som ett stående inslag. Det blev uppehåll en period men nu är vykortet tillbaka igen.
Det är sommar, vissa dagar kan man ju tvivla förstås, men vädret är som det är och inget man kan påverka.  Jag är hemma i Stockholm och trivs med det just nu och härifrån gör jag/vi diverse avstickare. 
Idag blev det en tur med tåget till Uppsala för att hälsa på Liv (dotter) och barnbarnen Max 5 år och Willliam som blir två år i september. Vi hade en jättetrevlig dag och det är alltid så roligt att ses.
Imorgon är en ny dag och det blir också en ny resa. Uppstigning i ottan!
 
 

Det går bra...

    
 Inte direkt sommarväder, om man med det menar +25 och blå himmel, men + 15, viss molnighet och regnfritt går bra det också.
Jag lämnade huvudstaden med pendeltåg och steg 10 minuter senare av i grannstaden Sundbyberg för att tillbringa dagen med Torreviejaväninnan Preciosa.
Vi började med en stärkande  lunch på restaurang Boulevard för att sedan fortsätta med viss klättring uppför trapporna till Tornparken.
Namnet Tornparken kommer från vattentornet  som ligger ännu högre upp på kullen.
Vattentornet är ritat av arkitekt Tengbom, som i början av 1900 - talet ritade många byggnader i Stockholm, och invigdes 1912. 
Tornet är 27 m högt och hit pumpades vatten från Brunkebergsåsen vid Ulriksdal. Tornet är byggt i betongtegel från Helsingborg och är ett viktigt landmärker för Sundbyberg.
Numer finns ett café i tornet och detta beslutades efter en folkomröstning i Sundbyberg 2005.
 
Dansbanan i Tornparken användes flitigt under 1940 och 50 talet och var då välbesökt.
I övrigt är parken idag anpassad för barn med en fotbollsplan, plaskdamm, lekredaksp
och gott om fria gräsytor att leka på. Mängder av vackra blommor pryder också parken.
 
Har man klättrat upp så blir det sedan lätt att ta sig utför och det gjorde vi. Och med "dra-maten" på släp. Alltså efter oss. Vi var på väg för att hämta ett större paket i en tobaksbutik vid Tuletorget. Utlämningsställe.
                                                                                                   
Ett av de nya bostadshusen vid Tuletorget. Inte tycker då jag att desa passar in i Sundbybergs gamla stadsmiljö. Men uppenbarligen så tycker stadsplanerarna annorlunda.
Här omkring är en byggarbetsplatsså det var med nöd och näppe vi tog oss fram till utlämningsbutiken.
Men vi var envisa och målmedvetna. 
 
Paketet kom hem ordentligt.
 
Efter denna bedrift gick det utför igen, ner till Sturegatan och det trevliga Princesskonditoriet.  Och visst passade det då extra bra med en princessbakelse till Preicosa och för min del blev det en hallon och blåbärstårtbit.
Ja, det är inga problem (och varför skulle det var det) med att få till trevliga dagar. Och det helt oavsett väder.
Vi skildes åt och jag tog på nytt pendeln och var 10 minuter senare tillbaka i huvudstaden, på Söder.
 
 
Solen tittade fram och jag studsade med lätta steg från Södra station, via Fatbursparken, snabbt besök i Söderhallarna över Medborgarplatsen längs Götgatan och hem till kajen.
 
Genom Farbursparken och förbi Söder Torn, eller som tornet kallas i folkmun " Haglunds Pinne" efter stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm Sune Haglund som var drivande i byggprocessen.
Tornet var färdigbyggt 1997 och är 86 m högt med 24 våningar. Från början var det tänkt att huset skulle bestå av 40 våningar men av detta blev inget. Grundplanen är en oktagon och på varje våningsplan finns fem lägenheter, bostadsrätter. Tornet smalnar av uppåt och verkar därför vara högre än det är.
Högst upp i kronan finns en terrass och festvåning och på bottenvåningen finns ett gym och en spaavdelning för de som bor i huset.
Det blev ett snabbt besök i Söderhallarna för att köpa en köttbit till middag.
Här är det alltid bra kött som säljs så man blir inte besviken.
 
Hemma på kajen hade solen nu trängt igenom och sandstranden på restaurang/bar Thaiboat började fyllas.
 
Hemma igen efter en jättetrevlig dag. Tack Preciosa för idag!
 
 
 

Jopp-hej-di....

    
I naturen ut vi gå, jopp- hej-di-jopp-hej-da...Äventyr vi pröva på...(gammal scoutsång, jodå jag var scout en kortare period i mitt tidiga liv. )
Nåja, så mycket äventyr blev det inte, men en jättetrevlig utflykt till Björnö några kilometer strax sydost om Västerås.
Jag har flera gånger tidigare i Västerås sett skyltar mot Björnö, men inte tidigare varit här. Men nu blev det av och under ledning av vännerna Fia och Lasse kom vi hit med bil.
Och har men ingen bil och vill ta sig hit går det bussar från Västerås.
Björnö är via en bro förbunden med fastlandet och är ett naturreservat sedan 1965 och ett omtyckt friluftsområde. Här finns f flera badplatser, sandstränder, löparspår, bryggor, grillplatser och fina områden för medhavd picknick med både bord och bänkar.
Och trångt blir det inte för stora gräsmattor breder ut sig ner mot Mälaren, om man nu inte vill sitta i sanden.
En husvaggnscamping finns vid havet och vill man hellre hyra en stuga går det bra.
Föredrar man att inte ta med egen mat finns restaurang Björnögården med lättare rätter, smörgåsar och drycker.
Även på toalettfronten är det välordnat, nog så viktigt. Ett jättefint område väl värt ett eller fler återbesök.
Vi tog oss en promenad längs vackra stigar och njöt av stillheten, fågelsång och blomdoft innan vi avnjöt vårt medhavda fika.
Så detta blev en "njutflykt" i "njutflykten" till Västerås. 
 
En liten del av sandstranden.
 
Fina stugor till uthyrning.
 
Vackra ängsblommor tittade vi på samtidigt som en hackspett hördes i ett träd.
 
Omväxlande natur med stora stenar och lite höjder som blandades med ängar.
I området finns gott om fåglar och även dovhjortar och rådjur trivs.
 
För att underlätta för start och landning på Västerås flygplats,som ligger i närheten avverkades, trots stora protester, skogen på den högst belägna delen av ön vilket gör att naturens karaktär har ändrats.
 
 
Kaffe och mackor i det gröna vid ett bekvämt picknickbord smakade väldigt bra.
Jag, Lasse, Fia och Bosse trivs och vädret är alldeles lagom.
Tack för en trevlig tur!
 
                                                        
 

"Njutflykt" västerut.

    
 För ett par dagar har vi bytt ut huvudstaden mot en "njutflykt" västerut, till Västerås och våra Torreviejavänner Fia och Lasse.
Jag uppfann ordet för ett tag sedan ordet "njutflykt" och använder det när det handlar om en utflykt som är särskilt njutbar.
För oss blev det ett alternativt färdmedel dit, "Bus4You" och detta eftersom tågen mot Västerås nu under sommaren inte går hela vägen, rälsen skall lagas, och någon tyckte det var bra att få detta gjort nu i sommar.
Men säkert en bra affär för bussbolagen.
Annars tycker vi att det tidigare varit väldigt bra och bekvämt att ta tåget och har åkt med det många gånger, en resa på ca en timme från Stockholm. Bussresan var väldigt bekväm men tar dock en kvart längre än tåget.
Vår premiärtur med "Bus4You" blev jättebra. Bekväma säten som kunde fällas, gott om benutrymme och  fotpallar som kunde dras ut så man kunde halvligga, kostnadsfritt internet, eluttag vid sätena, en fräsch toa längst bak i bussen. 
Dessutom kunde man mot en smärre summa beställa sittplats i bussen, vilket blev längst fram och passade mig perfekt, eftersom jag lätt blir åksjuk.Så "Bus4You" kommer vi att använda fler gånger.
 
 
Vi blev hämtade med bil av Fia och Lasse och började med en sightseeingtur i Västerås per bil och det var jätteroligt att se områden vi inte tidigare sett. Det byggs mycket nytt och extra roligt var det att se områdena längs Mälaren där många nya hus växer fram med fin utsikt över vattnet.
Sol, uppehåll och varmt i luften. Fruktsalllad och rosévin på en av ute platserna kombinerades med mycket prat och många skratt. Jätteroligt att ses igen.
 
En stor och härligt inbjudande gräsmatta gick runt hela huset och uteplatser fanns att välja på
 
- och det var så skönt att sparka av skorna och gå barfota.
Här är även det mysiga uterummet i glas med på bild.
 
Läskande och gott med rosévin och fruksallad.
 
Fia, Bosse och Lasse.
 
Vi satt kvar ute och den vackra eftermiddagen övergick i ljummen kväll.
Grillmästare Lasse började arbeta och träkolsgrillad entrecote och choritzokorvar serverades och smakade perfekt tillsammans med en sallad gjord på färsk potatis, soltorkade tomater och ruccola.
Timmen blev sen innan vi väldigt mätta, nöjda och glada drog oss mot vårt rum för den så välbehövliga skönhetssämnen.
Och en ny dag med nya trevligheterskulle det bli.
 
 
Jodå, vi orkade med dessert också. Vaniljglass med lingon som marinerats i rom och en extra jordgubbe.
Väldigt gott det också.
 
 

Toppendag!

    
Torsdagen kom med ösregn men döttrarna, barnbarnen och jag struntade i detta och begav oss vid lunchtid per bil mot Gävle och Furuviksparken.
Periodvis var skurarna så kraftiga att vägbanan knappast syntes, men med Helen vid ratten kände vi oss trygga. Hon är en jätteduktig chaufför som verkligen har förstått att man rättar hastigheten efetr väder och vägförhållandena. 
Efter onsdagens regn och köer i Stockholm så hoppades vi i varje fall på uppehåll och inga köer i Furuviksparken. Jag hade positiva tankar hela vägen och se när vi kom fram var det uppehåll och helt köfritt. Fantastiskt!
Gott om parkeringsplatser var det också och att stå en hel dag på parkeringen betingade det facila priset av
40 kronor. (Vill man ta tåget så stannar "Upptåget" alldeles utanför parken)
Gott om plats inne i parken, inga köer och tendenser till sol. Härligt!
Jag och döttrarna var i Furuvik för sådär 27 år sedan och inte kom vi direkt ihåg något från den tiden. Och mycket har nog hänt på dessa år.
Vad som slog oss var de stora, fina, grönområden som finns och att parken är indelad i olika avdelningar. Här finns en fäbod med de svenska gårdsdjuren, en Asiendel med Orangutanhuset och gibbbonapor, i Afrikadelen finns schimpanser, lemurer och ett regnskogsområde och ett tropiskt hus med bl.a ormar, sköldpaddor och ödlor. I Sydamerikaavdelningen finns sakiaapor och man kan göra en flodtur tur i en tunna på Amazonas.
En separat tivolidel finns med en stor scen där många artister uppträder i sommar och idag är det Måns Zelmerlöw som entrar scenen. Men det missade vi alltså.
Furivik ligger alldeles vid havet och här har ett fiskeläge byggts upp med ett trevligt café. Kommer man med båt till Furuvik går det bra att lägga till vid gästbryggan och där i närheten finns också en camping plus en restaurang.
Över huvudtaget var det gott om matställen av olika slag i parken, men kvalitén på maten vet jag inget om.
 
 
Max läser kartan och lotsar oss andra genom parken.
 
Mysigt att gå ner till havet, men något bad blev det inte.
 
Jodå, det blev lite åkande också, b.la. tekopparna för Max, moster Helen och mamma Liv.
 
 Och William gjorde sin karuselldebut.
 
Vi provade alla lyckan på ett par chokladhjul och vem vann. Jodå jag och det blev 2 kg kexchoklad som fick följa med oss hem. Om jag delade med mig? Absolut!
 
 
Timmarna gick snabbt och sent på eftermiddagen körde vi tillbaka, först mot Uppsala och sedan Stockholm.
Vädret? Jo tack, ösregn hela vägen. 
Vi var alla väldigt överens om att vi hade tur med vädret i Furuvik och att det blev en toppendag tillsamman.