Resor och fotografering - lockande tema

    
"Travel & Photography" - resor och fotografering var temat för gårdagskvällen när Nordic Travelblog Event 
gick av stapeln på hotell Sheraton i Stockholm där ett femtiotal bloggare med inriktning på resor samlats. 
Cecilia Löwenadler och Anna Nilsson på Nordic Travelblog Event hade tillsammans med sponsorer bjudit in till en härlig och festfylld kväll där resandet och fotograferandet på olika sätt var i fokus.
Jag tvekade in i det sista om jag skulle gå men bestämde mig för att ett sårigt ansikte och värk inte skulle stoppa mig. Ett beslut jag blev glad över att jag fattade och jag hade  en väldigt trevlig, givande och rolig kväll och mitt onda försvann för några timmar. Eller snarare, jag glömde bort det.
Extra roligt blev möten med resebloggare både som jag träffat tidigare, bl.a Aniika som medryckande skriver "Resfredag"  och även andra bloggvänner vars bloggar jag följer men hitintills inte träffat.
Men denna kväll  blev jag genast igenkänd av Eva från Luleå som skriver den härliga bloggen med fantastiska foton  "People in The Street" (där resor och mycket annat finns med)
och av Anna som har två bloggar; en New Yorkblogg; "New York - My Bite of the big Apple", som är 
en guidning i och runt New York. En hel resehandbok hittas här med hotell, upplevelser, restauranger och mycket mer. Dessutom meföljer alltid lockande bilder till den informativa texten.
I Annas andra blogg, "Travel on a Cloud", skriver hon om mycket som är resrelstarat och olika resmål där inte New York är i fokus. Även i den här bloggen är bilderna väldigt njutbara. 
Maria Fantasydining kombinerar ofta resor med spännande och ofta annorlunda restaurangtips och barer från världens alla hörn. Här kan man hitta mycket matnyttigt och roligt.
 
Hotell Sheraton i juligt, glittrande. klädsel.
 
Redo för en festkväll.
 
Eva, (People in Street) Cathinka,(På vift)
och Anna (New York- My Bite of the big Apple & Travel on a Cloud) var några av dem vid mitt bord.
(Under kvällen bytte vi bord och det minglades ordentligt)
 
Anna och Cecilia från Nordic Trevelblog Event önskar oss välkomna och presenterar kvällens
blandade program . 
 
Kvällens program i korthet och med inslag från olika sponsorer.
- Patrik Brännfors från Getty Images Gallery berättade om trender inom foto och vad som kan vara en bra bild och där hantverk. Ljus och stil betyder mycket och  det är viktigt med ett bildspråk som engagerar.
 
- Peter Samuelsson, VD på Trade Tracker Sweden berättade om hur du som bloggare ev. kan tjäna pengar på din blogg men det förutsätter också att reklaminslag förekommer och att man som bloggare skriver om olika prudukter som man själv bestämt är relevanta för ens blogg.
 
- Representanter för Murciaregionen i Spanien, Israel, Flandern (Belgien) och Florida Keys/Key West presenterade sina områden.
 
Key West i Florida och Hemmingways hus där många katter, alla med sex tår fortfarande lever.
 
 
- En sommelier från Sheraton presenterade och bjöd på avsmakning av vitt vin från spanska Catalonien, Torres Esmeralda och rött vin från Golanhöjderna i Israel.
 
Cecilia, Nordic Travelblog Event och Sheratons sommelier presenterar vinerna.
                                                                                           
Efter alla presentationer, mingel och prat smakade det fint med den uppdukade buffén och alla lät sig väl smaka.
 
Pastasallad, oliver, olika röror, kycklinlår, grönsaker och bröd följdes av en
strut med belgiska pommes frites och det givna tillbehöret, majonnäs.
 
Givetvis var det en del priser som delades ut mot slutet av kvällen och det verkade som om alla som fick dem blev mer eller mindre överraskade. 
Kvällens värdpar ringde via Skype upp Helena och Peter, Freedomtravel, en av Sveriges mest populära  resebloggar och de just nu är de i Tjeckien för att be dem om hjälp att läsa upp vinnaren i kategorin "Travel Innvator 2016;" årets reseförnyare.
EFter visst krångel med telefoner och ledningar så gick samtalet igenom och Peter och Helena dök upp på skärmen.
Men! Arrangörerna hade grundlurat dem och Peter och Helena, som trodde de skulle dela ut priset till en annan bloggare, fick själva detta pris. Stort grattis! Jätteroligt!
 
Peter och Helena blir glatt överraskade över sin vinst.
 
Eva, med bloggen "People in the Street", tilldelades pris för bästa foto. Stort och varmt grattis!
Här tillsammans med representanter från Murciaregionen i Spanien
och priset är just är en resa till Murcia.
 
Kvällen blev sen och jag jag hann hem med bussen lagom toill tolvslaget och behövde inte vara rädd att tappa min sko. Men även om jag tappat skon var kvällen helt klart värt det. 
Extra tack till Eva (och hennes man Stefan) och Anna för  ett härligt och minnesvärt möte.
Och givetvis till arrangörer och sponsorer för utan dem hade kvällen inte blivit av.
 
 

Pyssel med ambition

    
Har nu läst på olika ställen att många är igång med diverse julpyssel. Det är inte jag.
Men visst har jag en gång varit aktiv inom området. Ja, vad gäller försök då. Det är jag inte längre.
Och det är lätt att förstå varför.  
 
En afton för flera år sedan var jag inbjuden till pyssel.
Ja, det är rätt uppfattat. Jag var inte var den mest aktiva denna afton, det måste jag nog tillstå. Flitens lampa lyste och jag  deltog. Vilket framsteg! Jag är ju inte en pysslande typ, men man kan ju försöka.
Kreativiteten och skaparlusten var stor. 
Det var SWEA i Peking, Swedish Women Educational Association, som hade en kväll då det tillverkades julkort inför basaren till första advent.
 Inspiratörerna ( tillika föräldrar i klassen) var fantastiska, det måste jag verkligen säja. Tänk att få mig att tycka att detta var trevligt. Vilken prestation, för jag är ju inget "pysselfreak".
Blir nästan allergisk av papper, lim och tomtar...
 
En av inspiratörerna, tillika en förälder i den klass där jag jobbade,
värmer glögg så vi ska få lite jul och pysselstämningstämning.
 
Så var det julkorten, kvällens huvuduppgift.
Inspirationsförlagor!
 
På gång bland snören, papper och lim.
 
Resultatet! Konstaterar att jag bör göra ett "stödköp" när korten kommer till försäljning. Men jag försökte...
 
 
Ett tillägg.
På FN dagen den 24 oktober så var jag också i pysslartagen. Då fanns "mina elever" som stöd för f-klassen som tillverkade duvor.
Även jag fick tillgång till sax och duva. och övervakades av några mer pysselkunniga elever samt personal från f-klassen.
 
Så var då vingarna på plats.
 
Så tänker då en del som känt mig länge och sett mig i pysseltagen vid flera tillfällen."Kan det vara möjligt att en sådan personlighetsförändring kan ske och dessutom i Peking.
Nä, det kan det inte. Jag lovar!
Men med duktiga inspiratörer och viss förvärvad envishet kan man nå långt!
Det vet de som haft med mig att göra i "pysselsammanhang".
Jag har några bestående minnen från min pysselkarriär och de som sett mig "in action" (även med nål, tråd och stickor vet och nadra får föreställa sig. Inga överdrifter.
Har förlikat mig med min ohändighet och tycker att jag klarar andra saker bertydligt bättre och är nöjd med det.
 
1. Påskpyssel; där man ska fästa hönsben på en höna. Inte min grej! Men det gick vägen dock blev hönan halt.
2. Karelska tuppar som tillverkades en påsk i en av klasserna.  Tupparna såg verkligen inte ut som andra klassers och var mycket personliga.
Min kollega stannade upp på tröskeln till klassrummet,  förlorade andan för ett tag och undrade vad jag gjort. Jag tyckte jag följt beskrivningarna. (Detta hände 1984 och jag minns det...)
3. Smällkarameller, med silkespapper; jag ryser....
4. Tofsar av garn.....Vad ska man ha dessa till?  Helt onödiga! men fina för de som får till dem.

Men, jag har en sak som jag hitintills lyckats med vad gäller pyssel  är att  gruppvis tillverka pepparkakshus med eleverna. De får göra mallar i form av slott, husvagnar eller mer konstfulla byggnader, beräkna hållfastheten så att de kan sättas ihop. Göra modeller i papp för att sedan få till det hela av pepparkaksdeg.
Givetvis ska konstruktionerna kunna ha godis på taken och där man så tycker.
Även ljusstöpning med större grupper bukade jag få till så kanske har jag vissa talanger inom området som bara tas fram då och då. Vid speciell förfrågan.

(Det blev väl många kort på mig och det var inte meningen. Men vad gäller pyssel, så måste bevis vara med för att jag ska bli trodd. Att jag har försökt. )

Tillgänglighet

    
 För ett antal år sedan var jag tjänstledig från mitt lärarjobb i Upplands Väsby för att under tiden januari till mars resa jorden runt. (Fick inte av rektor tjänstledigt bara en termin utan var tvungen att ta hela året.) Jag behövde ett jobb under höstterminen och blev genom en god vän tillfrågad om jag ville ha ett vikariat i en klass för rörelsehindrade elever i Solna.
Riktigt utbildad för detta var jag inte, men jag hade gått en del fortbildningskurser eftersom jag  i mitt arbete som speciallärare och klasslärare arbetat med elever med både neuropsykiatriska och fyska funktionshinder.
Jag var på intervju och jobbet var mitt.
Klasslärare för en grupp med 10 elever i klass 1-3 och där alla hade större eller mindre fysiska funktionshinder.
Några elever hade egna assisternter med sig och andra delade på assisternter som skolan anställt. Så i klassrummet var vi nästan lika många vuxna som elever och då inkluderat talpedagoger, arbetsterapeuter och ibland även sjukgymnaster.
Allt detta nytt för mig. Alla elever i klassen hade en cpskada och oftast ytterligare en funktionsstrning så att få till en undervisning var en utmaning i sig. All undervisning i svenska och matte skedde individuellt (några hade även hörsel och synsvårigheter) och alla elever hade personliga genomgångar. Där så var möjligt försökte jag samla eleverna runt ett stort runt bord för ämnena historia, religion, teknik, geografi och  biologi.
Det var en sann glädje när eleverna förstod men också en stor utmaning att få till det.  Den svenska grundskolans läroplan gällde,  målen skulle uppnås  och vägen dit kunde skifta och ta tid.  (Inom särskolan fanns då en egen läroplan och hur det är idag vet jag inte, men denna klass tillhörde den vanliga grundskolan. )
Att läsa och via en dator få fram orden genom att blåsa, att skriva med en handprotes eller att inte kunn ahålla i en penna p.g.a ryckningar i handen krävde samarbete med arbetstreapeuter som utprovade hjälpmedel och sjukgymnaster som hjälpte till med träning och så var det jag då som var läraren.
Denna termin som mitt vikariat varade gav väldigt mycket och jag så vikten av adekvata hjälpmedel för att eleverna/barnen skulle få vardagen att fungera.
 I sammanhanget blev detta med tillgänglighet väldigt påtagligt och extra påtagligt när vi skulle göra utflykter och ka kommunalt i Stockholm. 
Smala rulltrappor, små hissar med smala dörrar,  att komma på ett tunnelbanetåg eller en buss med en elrullstol...
Och ibland fick det bli att ta barnens färdtjänst vid utflykter för det var enda sättet att förflytta sig.
 
Vår fina bloggvän Bosse Lidén har i det tjugosjunde uppdraget gett oss i uppgift att fokusera på hjälpmedel som underlättar vardagen om man har någon form av rörelsehinder och jag har samlat mina bilder till en redovisning.
En uppgift har jag inte lyckats med och det var att finna en synskadad person med en ledarhund i sele.
 
En granne som går med käpp.
 

Röd rollator i två olika nyanser.
En från ett äldreboende och en på ett café.
(Personen på äldreboendet ville inte bli fotograferad.) 
 
Rollator i annan färg. Här en svart.
 
"Vanlig" manuell rullstol
 
Elrullstol
 
En permobil på väg över gatan.
 
En person som behöver krycka och en annan behöver en vit käpp.
 
 Tillgänglighet i vad det än vara månde tycker är viktigt i alla  avseenden och det utan att ålder och fysiska eller psykiska funktionshinder spelar in.
Oftast är det enklast att med ögat se vad som gör något mer lätttillgänglig eller i varje fall hyfsat tillgängligt och underlättar för någon med ett fysiskt funktionshinder som kan vara  större eller mindre.
Här i Torrevieja finns många goda exempel på detta men det finns också klara utvecklingsområden.
(Får just nu räkna Torrevieja som min hemkommun, i alla fall för ett tag.)
Vad  jag särskilt lagt märke till som tre goda exempel är:
 
- Ramper och trätrallar vid de stora stränderna i Torrevieja
som möjliggör för fler att få tillgång till bad i havet.
 
Räcken och stolar i vattnet och sluttande ramp för att komma i havet
finns vid Playa del Cura, en av stränderna inne i stan.
Dessa stolar är speciellt avsedda, står det skyltat, för de som har "reducerad rörlighet".
Mycket gott initiativ!
 
Många trottoarer i stan har väldigt höga kanter och för att underlätta så finns i många korsningar 
en sluttande  kant. Strax före kanten är också stenarna mer räfflade/upphöjda så att synskadade
ska veta var det sluttar när de känner sig fram med ev. käpp-
och att där finns en gatukorsning.
 
Strandpromenaden, "paseon", i Torrevieja är lång och här möts alla. Den är bilfri och det är lätt att ta sig fram både med rollator, rullstol och permobil.
Gott om bänkar finns utplacerade och ett stort gratisnöje är att slå sig ner och titta på folk eller havet.
En riktigt socila samlingspunkt.
 
(Bilden är ej med i utmaningen/leken utan är  mer en illustration)
 
Vad kan då förbättras för att öka tillgängligheten för alla? Något som saknas....
En hel del blir mitt spontana svar, men jag stannar vid höga trottoarkanter som finns på många ställen i stan.
Trottoarerna är dessutom ofta smala på flera ställen och då kan inte en rullstol eller rollator och en annan person mötas utan att gå ner på gatan. 
Ett förbättringspmråde skulle vara med. 
 
På skylten har jag skrivit;
" Lägre trottoarkanter skulle verkligen underlätta".
Här är det svårt att ta sig både upp och ner även för de som inte har några rörelseproblem.
Lappen blåste hela tiden iväg och jag fick jaga den...)
 
                                                                                             
OBS!  Jag fick denna bild av en bloggläsare och bilden är inte med i utmaningen.
Synskadad med hund i sele och vit käpp.
Här i Torrevieja är detta med ledarhund mycket ovanligt.
Släkt och vänner hjälper till eller så anställer man hjälp privat.
 
 
                                                                                 

September

    
Vi är en bit in i september, enligt aömanackan den första höstmånaden, men det kan man inte tro här i Stockholmsområdet. I varje fall inte i år.
Staden bjuder på fortsatt skön sensommarvärme och det är bara att tacka och ta emot.
September är en månad som jag nog alltid har tyckt om. Under skol och pluggtiden så var man åter i skolan och det var roligt att träffa vänner, alla var tillbaka efter att ha varit skingrade åt olika håll under sommarledigheten.
Under alla år jag jobbat var skolstarten i augusti väldigt intensiv, ungefär som flera dagliga 100 och 200 meters lopp, med minimal återhämtning, men en bit in i september började det mesta falla på plats, rutiner skapas och  de flesta "adepterna" förstod att sommarlovet var slut och det var jobb som gällde.
Så i stället för att spurta dagarna i ändå  blev det mer medelsdistanslopp i kroppen.
Och som pensionär tycker jag fortsatt om september; turistsäsongen är över, mindre trängsel, luften är lättare och friskare, naturen grönskar fortfarande, det går att bada (om man så vill) ljuset finns kvar, naturen byter sakta ut sin gröna dräkt mot en mer gu och röd men det sker i långsam takt, så jag hinner med.
Jag kan tilbringa dagarna utomhus och gå långa promenader utan att bli för varm eller behöva tänka på att solen är stark och att jag måste skydda ansikte och kropp.
Bloggvännen Bosse  har i sitt tjogofemte lek/uppdrag bjudit in de som önskar att fundera över vad månaden september personligen innebär.
I uppgiften skall nio bilder (egentagna; nya eller gamla) på något sätt  illustrera vad den första höstmånaden personligen betyder för mig  och av de nio bokstäverna i september ska jag också förknippa ett ord med bilden.
Gamla minnen får givetvis finnas med.
Och mina bilder och ord blev efter ett visst funderande så här;
 
Sensommar, segling och skärgård. 
 
 Eva, min äldsta vän. Vi träffades i september 1968 då vi tillsammans med 75 kvinnliga och 75 manliga studenter började på G.I.H. - Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm. Eva var matematikern och jag var humanisten och sedan dess har vi följts åt på olika sätt, först genom utbildningen senare vid resor av skilda slag.  Kommer alltid minnas resan genom i Europa i en gammas SAAB96 (?) med rattväxel och punkteringar både i Köpenhamn och i St. Gotthardstunneln i Schweiz.
Eva kom på weekendtur till Peking och hann med både en cykeltir,  se soluppgången på kinesiska muren och en hel del annat. Och tänk om två år firar vänskapen 50 år.
 
 
Plommon, plockade jag i mängder hos min mormor och jag monns att det gjordes pajer, kakor, kompotter och annat.
 
 
Torrevieja, fina minnen från de septemberdagar då alla "de mina"
för första gången var på besök där hos oss.
 
 
Ett hus, den spanska sommarstugan, blev också vårt denna månad.
 
 
Möten, träffar och middagar med vännerna som är tillbaka efter sommaraktiviteterna är efterlängtade.
Och i morgon är det dags att träffa "Beijing Ladies" och då på en picknicjk med tillhörande promenad på Söder  (Någon är fortfarande bortrest och någon tillkommer.
 
B, min make, fyller år och är för alltid förknippad med just september. (Ja, en hel del till förstås...)
Här är vi på en orörd del av den kinesiska muren .
 
 
Ett barnbarn, Willliam, föddes 13/9-2013. Stor lycka för oss alla!
Och snart är det dags att fira hans treårsdag.
 
 
River Li, i Yangshou, södra KIna, en resa bland "Sockertoppsbergen", var och förblir minnsevärt.
Helt fantastiskt och med dagliga cykelturer på landsbygden är vägarna var små snirkliga  stigar
 och där både vi och cyklarna förflyttades över och längs floden på bambuflottarna.
 
 
De nio bokstäverna är slut men bara knappt en tredjedel av september har passerat så det finns mycket tid kvar att både  tanka och lagra upplevelser och erfarenheter av skilda slag.
Ska bli roligt att läsa och se hur andra tolkat  september.
 
 
 
 
 
 
 
 

Oväntat möte

    
 I onsdags blev det nygammal premiär för mig på minigolfbanan i Torrevieja. Jätteroligt!
Förr i världen, låter som om jag vore historisk, spelade jag en del men åren har gått och minigolfspelandet har  inte blivit av.
Och det är för övrigt en del annat hos mig som inte heller blivit av. Men å andra sidan har annat blivit av och som inte direkt varit planerat. 
 
Nygammal premiär eller kanske mer nygammal återvändo.
Koncentrerad är jag i varje fall redan på första hålet och första slaget.
 Här "spikade" jag och självförtroendet höjdes. 
 
Jag minns så väl mitt första parti minigolf/bangolf och den rundan genomfördes tillsammans med mina föräldrar för drygt 60 år sedan. 
Vi bodde då i Töreboda, (Västergötland) som enligt min norska mamma  var"en gudsförgäten håla".
Det var i juni och min pappa, som arbetade och bodde i Stockholm, var hemma på besök över helgen. Vi skulle tillsammans ta en cykeltur längs Göta Kanal till Hajstorp, några kilometer bort, för där fanns en minigolfbana.
Jag var verkligen spänd och ville förstås visa pappa vilken baddare jag var på att cykla på en stor flickcykel.
(Cykeln hade jag fått av mamma och mot pappas vilja. Har skrivit om det här.)
Vi cyklade  i rad längs den smala kanalbanken med mamma först. Vackert var det i den fina sommarkvällen.
Plötsligt, i en kurva, tvärstannar mamma, hoppar av cykeln och ger ifrån sig ett tjut. Pappa och jag kliver också av cyklarna och ser framför oss en älgfamilj en en kalv.
Mamma önskade högljutt att pappa skulle göra något (frågan är vad...) och var beredd på att hoppa i den smutsiga Göta kanal och simma "klädsim" över till andra sidan.
Pappa behöll sitt lugn och meddelade att älgarna simmade betydligt snabbare än vad hon gjorde så det var lika bra att vänta. Troligen blev älgfamiljen mer skrämd än vad mamma blev.
Efter att vi väntat några minuter en bit bort från vägen klev älgarna i kanalen och simmade över till andra sidan och vi fortsatte vår cykeltur mot den stundande minigolfen.
Hur det gick i golfen minns jag inte, men jag minns att jag fick den största glass som fanns och mycket beröm av pappa för att jag var duktig på att cykla. Vet också att det blev fler minigolfpartier men inte på banor längs kanalen.
Huruvida jag blev rädd för älgar efter mötet är ovisst men jag har alltid sedan detta hände varit försiktig och observant både i skog och mark för det kan ju finnas älgar som bara står där och inte har något bättre för sig.  (Älgar är stora och kan vara ilskna när de har kalvar och kanske känner sig hotade.)
Vet ju att min bloggvän Ghugge  som är fotograf har flera helt fantastiska bilder från sina möten med älgar. Och inte är hon rädd....
 
Kanalbanken mot Hajstorp. Bild lånad från "Gota kanal".
 
 
Inlägg 84/100 i #Blogg100
 
 
 
 
 

Lika!

    
Man kan vara lika som bär eller tvillingar, men även  dessa har också olikheter.
Jag minns när vi för första gången mötte våra döttrar, tvillingar, så dröjde det ett tag tills vi var helt säkra på vem som var vem.
I sin lilla säng låg de båda på tvären och Liv låg  till höger och Helen till vänster. Men en dag hade en barnsköterska bytt plats på dem och det dröjde en liten stund innan vi upptäckte det.
Både flickorna var väldigt små och vägde, tre månader gamla, tre kg och lite under.  Såg vi dem inte samtidigt var det lite klurigt att se skillnad på dem men vi lärde oss snabbt.
 
Tvillingar, men utom leken i det här inlägget. 
Helen fick ofta ha något med rött i och Liv fick bli blå.
Här drygt tre månader och då var kläder i storlek 50cm väldigt rymliga.
(Fotot är från 1981 och är ett foto av ett foto)
 
 Bloggvännen Bosse Lidén har hett oss ett nytt lekuppdrag och denna gång gäller det att just leta likheter. 
Det gäller att ta egna bilder av tvillingar, trillingar, fyrrlingar, femlingar och sexlingar och tursamt nog behöver det inte var människor.
Och med tanke på att jag var i Spanien då uppdraget/leken annonserades så blev mitt tema växtlighet.
Bilderna är tagna i mitt spanska kvarter i onsdags och torsdags den här veckan.
 
Tvillingar. (Passionsblommor)
 
Trillingar; palmer - vet ej arten.
 
Fyrlingar; rosa hibiskus.
 
Femlingar; dadelpalmer
 
Sexlingar; i vacker vit/lila nyans. 
 
Att likna någon eller eller ta miste på någon  har nog många gjort och just när det händer kan det kännas pinsamt, men med distans till det hela så kan man få sig ett gott skratt.
 
 Förutom att jag vid några tillfällen tog fel på våra tvillingdöttrar när var väldigt små och nya i vår familj så har jag då och då tagit fel på personer  jag mött och vinkat eller hälsat och ibland även stannat och pratat. Men sådant händer. 
 
Att ta fel på person;
En episod jag minns  hände för många år sedan då en stolsgranne på ett flygplan till Köpenhamn börjar prata med mig som om jag vore en bekant. Jag tyckte att jag kan kände igen personen, men var osäker och jag ville inte verka oartig och fråga om vi kände varandra så jag försökte vara neutral.
Hon pratade på och refererade till händelser som inte är helt främmande för mig och undrade om jag var på väg till Köpenhamn för något jobb, vilket jag absolut inte var.
Jag berättade att jag var på väg till Peking och bara skulle byta flyg. 
Något förvånat frågade hon hur det kom sig att jag skulle jobba i Peking och undrade hur marknaden var där.
Ja, vilken tänkte jag.
Marknader där man handlar, den ekonomiska marknaden, arbetstillfällen....
Jag hade inget direkt svar utan förblev tyst en stund.
Nu var jag helt säker på att jag inte kände personen bredvid mig, annat än till utseendet.
Jag var också säker på att hon tagit mig för någon annan person.
Jag satt bredvid Lill Babs och när jag kom på det så frågade jag om hon möjligen blandat ihop mig med någon annan.  Och det hade hon.
Jag blev tagen för att vara skådespelerskan Görel Crona. 
Vi fick oss båda ett gott skratt och till saken hör ju också att Lill Babs inte ser så bra....
Några likheter mellan mig och Görel Crona kan jag inte se.
 
 Inlägg 62/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Snöig aprildag

    
I snöblandat regn men med några få solinslag tog jag mig till Solna kyrkogård. Det blev en trevlig och varierad sightseeingtur där både fötter, tunnelbana och buss användes. 
Tanken var att plantera några fina vårblommor på mina föräldrars grav men den rätta vårkänslan infann sig inte, men blommor blev det ändå. Inköp av penséer blev det och med iskalla fingrar lyckades jag i alla fall få dem planterade. Och fint blev det. 
Det snöblandade regnet upphörde och jag blev ståendes ett tag och fastnade i ett minne från en snöig aprildag när jag var sex år och fick min första stora cykel. En cykel som var röd och av märket Monark. (Hade haft en mindre cykel innan som jag inte alls tyckte om.)
Jag var ett ganska piggt barn, lekte lika gärna med pojkar som med flickor och ganska äventyrlig och våghalsig. Ville pröva det mesta.
Eftersom jag tyckte att min lilla cykel inte var något att ha så gick jag ofta ärenden åt min farmor som bodde i närheten och fick då en 10 eller 25 öring. Och denna slant investerade jag i att hyra äldre barns större cyklar. Något ingen vuxen visst om. Med hyrd cykel tog jag mig runt i Töreboda, där vi då bodde, en köping i Västergötland med 5000 invånare. ("En gudsförgäten håla" enligt min norska mamma som i alla fall kom från en stad i Norge)
Och hittade jag eventuellt en olåst vuxencykel i cykelstället hemma på gården så "lånade" jag den. Var det en herrcykel så satt jag under ramen och trampade.
Min kloka mor insåg att jag behövde en egen cykel och köpte mig en röd, fin cykel. Lyckan var total.
Lycklig var dock inte min pappa när han fick veta detta. (Han arbetade och bodde då i Stockholm och bodde kvar i Töreboda för redan då var det mellan fem och åtta års väntan i bostadskön)
Pappas ord till mamma var "att nu var det på hennes ansvar om jag skulle köra ihjäl mig". Mamma som alltid varit snabb i replikensvarade : " Ja, men då gör hon det i alla fall på sin egna cykel och inte på en hyrd.".
Pappa förlikade sig snabbt med min nya cykel. Men han visst ju inte vilket bestyr mamma hade att avhålla mig från att hyra andras cyklar.
Och jag har senare i livet fått fler cyklar av pappa. Ingen större olycka har heller ännu hänt mig på cykel.
Av någon anledning har det blivit tema cykel en del den här veckan...
Blev nog inspirerad när jag i veckan besökte butiken/verkstan/caféet, Bonne Mécanique.
 
Barnbarnen har också fått cyklar som här ska in i förrådet för parkering.
Wiliams cykel, till höger, är en s.k. balanscykel 
och han sitter på den och sparkar sig fram med benen. 
(Jodå, hjälmar både finns och används)
 
                                                                                  
 Inlägg nr 56 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 

I goda händer

    
När jag efter ett lyckat besök i Täby Centrum åter satte mig på Roslagsbanan mot Stockholm, Östra station,
och var försjunken i mina tankar så kommer en trevlig biljettkontrollant och "blippar" mitt kort. ( Man köper i Stockholm inte längre biljetter till de kommunala färdmedlen på tåg, bussar eller tunnelbana  utan det sker i förväg och har man inte gjort det och måste köpa biljett ombord kostar det en hel del extra. Möjlighet finns också att köpa biljett per sms, men då måste man vara registrerad. )
Bredvid mig sitter en ung kvinna som också får sitt kort "blippat" och mitt emot oss sitter en yngre man som vill köpa sin biljett kontant.
Konduktören förklarar att detta blir mycket dyrare och undrar om han inte här på tåget kan skaffa en biljett per sms. Mannen talar inte svenska och inte engelska men konduktören försöker vänligt hjälpa honom med hjälp av kroppsspråket. Men så  frågar plötsligt den yngre kvinnan på arabiska om mannen också möjligen talar arabiska. Det gjorde han och hjälpinsatsen med att skaffa biljett började.
Den lika vänliga (kvinnliga) konduktören säger att hon ska återkomma och hoppas det ska gå bra med biljetten och ger olika förslag.
Försöken pågår och jag med mitt rabatterade pensionärskort kunde hjälpa till med lite från min reskassa.
När vi nästan var framme i Stockholm hade kvinnan via sin mobil fått tag i en biljett och det hela löste sig och mannen betalade kvinnan kostnaden för den och var väldigt tacksam.
Jag blev verkligen glad både över den vänliga konduktören och den hjälpsamma unga kvinnan och bestämde mig för att i fortsättningen ha lite extra pengar på mitt kort för att kunna hjälpa tilll vid behov.
Och med vänlighet och hjälpsamhet blir tillvaron så mycket trevligare.
 
Stockholm bjöd på härligt vårväder och jag bestämde mig för att peomenera genom stan från Östra Station  hem till Söder, en sträcka på ca. fem kilometer och som tar drygt en timme. Beroe förstås på stoppen längs vägen...
Jag ville gå längs vattnet så mycket som möjligt och bestämde mig för att ta vägen längs
Stadsgårdskajen och Masthamnan (där vikinglinjens fartyg lägger till)
lite längre än raka sträckan men bråttom hade jag inte.
Och vyn in mot stan och Strömkajen är alltid sevärd. 
 
Att stanna till och se Vikinglinjens ålandskryssningsfartyg, Cinderella, komma in och lägga till är alltid roligt.
 
Hon ska vändas och trång är det och all manövrering sker med hjälp av en lite "joystick".
 
 
Bara att nu i sidled ta sig in till kajen.
Allt gick bra och det brukar det göra så jag traskade vidare hemåt.
 
På fredag får jag besök av ett par bloggvänner och jag ser verkligen fram emot detta. Vi har träffats ett par gånger tidigare och nu är det alltså dags igen.
Så efter den lyckade dagen så tar jag mig an min nya fina kokbok " Middagsparty" för att leta recept till vår gemensamma lunch här hemma. Och så mycket gott det finns.
Jag vill laga precis allt, men när jag hållit boken i händerna ett bra tag och bläddrat fram och tillbaka så bestämmer jag mig för en fiskgryta som ska serveras med aioli och västerbottenbröd. (Västerbottenost ingår och detta passar extra bra då den ena bloggvännen numer bor där.)
 
I fiskgrytan ingår bl.a. lök, rotselleri, morötter, vitlök, lax, torskrygg, fänkål, purjolök
musslor, räkor, saffran, tomater, vitt vin.....
Ett utlåtande både av fiskgrytan och brödet får komma när vi smakat det hela.
 
 
Inlägg nr 37/100 i utmaningen #Blogg100.

Lyckat besök.

    
Jag var lite spänd inför dagens besök i "Apple Store" i Täby. Min trogne vän MacBook Airs batteri är helt slut och jag hade efter sju sorger och åtta bedrövelser fått tid i Applebutikens "Genius bar". 
Här kan man få kostnadsfri hjälp och rådgivning till alla Apples produkter och det var de än är inhandlade.
Min envishet var mig behjälplig och efter att ha tittat in på butikens internetsidor flera gånger per dag så lyckades jag till sist boka boka en tid. Men jag började tappa hoppet och var fundersam på hur besöket skulle avlöpa. 
Men jag är en ganska positiv person. Oftast.
 
Måsarna på husbåten nedanför oss såg också fundersamma ut.
Undrar om de också höll på att tappa hoppet.
 
Tunnelbana med ett byte och sedan Roslagsbanan till Täby så var jag framme  på drygt en halvtimme och hade beräknat god tid för nu skulle ju också det nyrenoverade Täby centrum tas i besiktning.
Under åren jag bodde i Upplande Väsby blev det många turer hit men efter flytten en till stan i början på 2000-talet har besöken här blivit få.
Av bloggvännen BP, boendes i trakten, hade jag fått väldigt bra info via hennes blogginlägg så jag kände mig väl förberedd.
Smidigt att ta Roslagsbanan till Täby centrum och sedan var det bara att gå över bron så
låg hela detta stora, fräscha och nyrenoverade centrum framför, under, över och bakom mig.
 
Jag försökte bilda mig en överblick och det tog sin tid.
Men med hjälp av digitaliserade pektavlor gick det ganska bra.
 
Utbudet av  butiker av alla de slag är enormt och förutom alla välkända större och mindre märken så finns även många mindre märken representerade. Denna dag var det absolut ingen trängsel, tvärt om. Jag kände mig nästan ensam.
En undran blev förstås hur alla dessa butiker ska gå runt....
Men kanske blir det helginvasion. 
 
Gott om sittmöligheter finns i formav bekväma soffor och fotöljer. 
Och jag började med ett besök här hos "Joe" för att samla mig inför vad som komma skulle. 
 
Soffor med laddningsmöjligheter till de tekniska apparaterna fanns rikligt utplacerade.
Och med tydliga skyltar.
 
Bloggvännen BP har i ett par av sina inlägg beskrivit "bekvämlighetsinrättningarna" i Täby Centrum och givetvis ville jag själv ta en titt.
Jag hade förstått att detta var något extraordinärt och man kunde lätt få känslan av att befinna sig på en tjusig hotelllobby någonstans i världen.
 
Tydlig skyltning vid "bekvämlighetsinrättningarnas" entré.
 
 
Och de tydliga skyltarna fortsatte.
Toadörren var avpassad för både stor och liten. Bara att välja.
 
Kanske en vilopaus vore trevligt.
I varje fall trevligt möblerat och med dämpad belysning.
Och om man inte vill vila sig här finns även ett separat sminkrum med bekväma möbler,
  lämplig belysning och stora speglar.
 
Till vänster; skötrummet med microugn och ett bekvämt skötbord
och alldeles bredvid finns även ett avskilt amningsrum med fotöljer.
Till höger toaletterna och de tjusiga handfaten. 
                                                             
Handfaten var förutom vatten (skylt finns till allat), utrustade med handtork,
pappershanddukar och tvål.  Åskådligt och snyggt.
 
Men klockan gick och det var dags för mitt besök i "Apple Store". Jag blev incheckad och avprickad och fick en sittplats vid den långa bardisken i "Genius Bar" där jag fick vänta ett kort tag på den "rådgivare" som skulle hjälpa mig.  ( Väldigt amerikanskt alltsammans men inte desto mindre trevligt.)
Min vän Mac kopplades in på elnätet och det blev en heldiagnostisering av honom och glädjande nog var han i mycket god form. Ja, förutom batteriet då som är helt slut och inte går att ens ladda för fem minuters bruk.
Så någon ny dator behövdes absolut inte inhandlas, vilket jag var tacksam över eftersom jag tycker att Mac är i helt perfekt skick, ja förutom batteriet då. Men han är ju snart sex år gammal så god kvalité har hanverkligen.
Batteribytet då? Den största anledningen till att jag kom hit. Jo, ett batteri ska beställas och jag får ta en ny tur med Mac i nästa vecka och då byts batteriet på plats och jag behöver inte lämna Mac ifrån mig. Har ju svårt öfr det.
Batteriet och arbetskostnaden får jag förstås betala, men den kostnaden uppgår till 1/5 av nypriset på en motsvarande Mac. 
Ett verkligt lyckat besök både i Täby centrum och i "Apple Store"
 
Incheckning i "Apple Store".
 
 
 Inlägg 36/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
                                                                                       

Uträknat

    
Det har varit en bråd vecka och jag har försökt att räkna ut och få ihop logistiken och tror jag lyckats hyfsat.  
"Njutflykter" och trevligheter har avlöst varandra. Takten har varit hög och det gällde  först attt hitta den men när det väl var gjort så var det bara att köra.
En aktivitet har följt mig som en spårhund under veckan och det har varit  bloggvännen Bosse Lidéns
uppdrag/utmaning som bestått i att både räkna, vara envis och "gilla läget".
Veckans uppdrag bestod i att dels fotografera tre stycken gravstenar där det framgår att personerna fått uppleva sin hundraårsdag och dels hitta en gravsten med ett par där det tydligt framgick att de blivit minst 95 år.
Envisheten fick mig att besöka kyrkogårdar i Mariehamn och i Solna liksom kyrkogårdarna vid Katarina och Maria Magdalena kyrka på Södermalm. En sista chans gav jag  Klara kyrkogård i City men där fanns bara ett fåtal mossöverdragna gamla gravar där vare sig namn eller ålder  kunde utläsas.
Hundraåringarna och även de som var äldre än så gick att finna men paret på minst 95 hittade jag inte.  
 
Jag besökte också minneslundarna på de fyra förstnämnad kyrkogårdarna men där stod oftast bara namnen graverade på stenarna.
 Vid Katarina kyrka fick jag hjälp av kyrkogårdsförvaltningen och kunde se att det fanns några par som hade åldern inne, alltså 95, men de uppgifterna fanns ju bara på papprer och inte graverat på stenarna.
 
Trevligt har det varit, dock inte det mest lämpliga vädret, men regn lär vara bra för hy och hår, men inte för kameralinsen. 
 
Här är mitt resultat, uträknat och klart...
En hög ålder; 104 år och 66 dagar. (104 år, 2 månader och 6 dagar)
 
Viktoria Asp; 102 år och 175 dagar (102 år, 5 månader, 24 dagar)
 
Greta Bergström 102 år.
 
Uträknat är också att vi i kväll lämnar Sverige för ett tag och det är inte den spanska sommarstugan som hägrar...
 
 
 
 
 
 Inlägg nr 6/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 

På turné.

    
Vi är nyligen hemkomna från Spanien, anlände i fredags kväll men det känns som om vi varit hemma betydligt längre.
Helgen tillbringades i det vackra vårvädret i Stockholm, måndag och tisdag blev det en tur till Åland och Mariehamn.
Veckan blir lite av en turné med varierat innehåll.
 Onsdagen turné började med en tunnelbanetur till Solna för att sedan per bil förflytta mig till Uppsala.
Tanken var att dotter Liv, barnbarnen Max och William och jag skulle göra en utflykt till 4H gården i Gottsunda.
Utevistelse, pyssla med djur, leka och fika kändes på planeringsstadiet som ett perfekt upplägg.
Men...Det blåste isande kalla vindar, solen lyste med sin frånvaro och det kändes inte alls lockande med en utelek i flera timmar. Barnen hade dessutom tillbringat hela förmiddage utomhus  med förskleaktiviteter i parken och hade fått rejält med frisk luft.
Här gällde det att tänka om. En tur till Stockholm kändes inte aktuellt eftersom sportlovet här gör att det är fullt med skollediga barn i hela stan.
Efter ett snabbt samråd enades vi om att åka till konditori/bageri Branting, Brantings torg 1, för att fika.
Ett trevligt konditori med vänlig personal och med stort utbud av och bakverk, smörgåsar och sallader.  För oss  var det idag bakverk som gällde.
Max och William fick välja och valde var sin skapelse gjord av olika sorters choklad. Jag blev mätt bara jag såg dessa, men de hade en försvinnande åtgång hos pojkarna. För egen del valde jag en semla, jättegod och smakade som jag tycker semlor ska smaka; saftig, med riktig vispgrädde i lagom mängd och mycket mandelmassa.
Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och så småningom var det dags för mig att köra tillbaka till Stockholm.
Jag var beredd på köer från Kista och in till stan, men icke. Inte en kö på hela vägen hem till Söder så resan gick på en timme och helt utan irriterande köer. 
(Väldigt ovanligt, för i vanliga fall börjar bilköerna vid tretiden på eftermiddagen och håller i sig i flera timmar och så både ut och in från stan.)
 
 
Här i våra kvarter, liksomsom i hela Stockholms innerstad brukar det vara hopplöst att hitta en parkeringsplats och jag var beredd på att parkera långt hemifrån. Men! Jag kunde välja och vraka och hittade mig en plats precis utanför porten.
Sportlovet visar sig här också, betydligt äfrre bilar osm ska parkeras.
 
Här är det i vanliga fall alltid helt fullt. Men icke idag, bara att välja en plats.
 
MIn turné skulle komma att fortsätta fram på kvällskvisten och då österut, mot Nacka Strand.
Avlämnande av lånad bil och träff med dotter Helen.
Nu blev det en kort bussresa till Sickla för att uppsöka en av favoritkrogarna  Urban Deli 
och här skulle vi äta midag tillsammans.
(Urban Deli ivd nytorget tycker jag också är bra)
Bord var bokat, nästan ett "måste" i Sockholm på populära restauranger och trots att det är trångt mellan borden så kan man ändå prata hyfsat ostört, nog så viktigt. 
Vi njöt av god mat och av att ses och det blev en mysig kväll.
Och det var en glädje för mig att träffa mina nära och kära på en och samma dag.
Onsdagens turné var över och avslutades med en kort bussresa hem till Söder.
 
Helen valde lättgrillad tonfisk -
                                                                 
- och mitt val föll på fiskgrytan med rikligt med musslor, räkor och fina fiskfilébitar.
Jättegott!
 
 
 Inlägg nr 3/100 i #Blogg100.
 
 
 
 
                                                                                          
 

Spaning

    
Här bedrivs spaning! Och på flera plan. Veckans uppdrag innehåller en del spänningsförhöjande moment och för min del blandar jag mer svenska inslag med några spanska.Och kanske har jag en ny yrkesbana att se fram emot. (Det här med att verka lite i smyg har jag nog ärvt av min pappa...)
Bloggvännen Bosse L har den här veckan gett oss ett uppdrag där till viss del Henning Mankells "kommissarie Wallander" i Ystad finns med och i övrigt också en del polisiära inslag.
Uppgiften som skall genomföras består av föjlande moment:
  • fem skådespelare har haft rollen som Wallander på film och foton av dessa ska visas
  • en polisbil ska finnas på bild
  • en kvinnlig polis ska finnas med på ett foto
  • en polishund ska förevigas och vara med på bild och det ska tydligt framgå att det är just en polishund
  • en polisstation eller polishus ska avbildas
  • bonuspoäng ges om man på foto kan fånga en polisbil under utryckning
I Spanien (och en hel del andra länder) är det inte tillåtet av ta foton av poliser och om man blir påkommen kan det innebära dryga böter.
Gårdagen ägnade jag åt jakt på det som finns föreskrivet i uppgiften och viss framgång fick jag.
Tyvärr lyste en utryckande polisbil med si frånvaro och jag inser att jag blir utan bonuspoäng.
Det enkla var att fotografera polisstationen och jag har tagit två olika bilder, en på den nyare och stora stationen och en på den mindre och klart gemytligare. Och en spansk polisbil kom med som bonus.

Den stora polisstationen, guarda civil -

- och lokalpolisens station.
 Att leta en spansk polis höll jag också på med under gårdagen, men de hade nog en extra lång siesta. Och dessutom var det söndag och ingen skola för där kan man hitta dem ett par gånger om dagen. 
I samband med lunchen vid 12. 30 hämtas barnen som ska hem och äta  och kommer sedan tillbaka på eftermiddagen (oftast inga skolluncher) för att tillbringa ytterligare timmar i skolan. Så det blir långa skoldagar och detta gäller även de små, från femåringar och uppåt. 
Poliser brukar då finnas vid skolorna och stänger av gatan för att se till att barnen och föräldrarana säkert kan passera. Så är det ofta även på morgonen och sent på eftermiddagen då barnen slutar vid 16.30-
Jag fick igår ett tips av vännen Carina om att idag gå just till en skola vid lunchtid för att också hitta en polis.
Men tanke på fotoförbudet så hade jag bara mobilkameran framme och höll mig på visst avstånd.
Ett foto blev det utan vidare skärpa men jag blev inte upptäckt.
 
En spansk polis och ännu en polisbil...
De verkar komma i samlad trupp, bilen och polisen.
 
Kvinnlig polis? Hoppas det går bra med en ridande sådan. Och zoomar man in ordentligt så syns det att en kvinna sitter på hästen näst längst fram.  (Dessa bilder är tagna av mig och från ett blogginlägg från den 21/4-2011 när AIK mötte Blåvitt i Stockholm och det blev kravaller i Gamla Stan. Visst spänningsmoment där också kan jag lova...MEN! Bilden är inte nytagen!
 
Kvinnlig polis näst längst fram.
 
Längst fram till vänster, samma kvinnliga polis.
 

Att dessa utmningar som Bosse föreslår oss sprider ringar på vattnet, det kan jag helt klart intyga. Och man får anstränga sig lite och det gör jag gärna. Roligt har jag under tiden.
Nu är det bara att hoppas på att Wallanderbilderna passerar nålsögat ocg granskningen hos domaren.  hos domaren.
 
 
Så var det dags för den sista uppgiften, en polishund. Jag tog det säkra för det osäkra och har med bil, hund och polis. ( Har här fått hjälp av en dotter. En god vän till henne är polis och detta är hans hund.)
 
Jag har haft väldigt roligt med denna utmaning också och fler spänningsmoment har det varit. Och jag tänker som så; "det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl". Och det har jag gjort. Absolut!
 
 

Tid till förfogande

    
"Ofta slås man av hur fort tiden går och att den tycks gå fortare ju älder man blir. Det är som om år blir till månader och veckor blir dagar.
Har vi tänkt på hur vi använder den oersättliga tiden - den tid vi fått oss tilldelad"?
(Från den lilla boken Grunnaren, en tänkvärd bok, som jag fick sommaravslutningen 1999 av en skolelev. Grunnaren m.fl. små böcker är skriven av Gunnel&Kjell Swärd.)
Jag tänker då och då på detta med tid och vi har ju alla 24 h/dyn till vårt förfogande och sedan kan vi ofta, om vi är friska och krya, påverka hur de används.
För min del så tycker jag att tiden hastar iväg med ökad ålder men jag försöker att ta till vara möjligheterna att göra det som jag tycker är trevligt. Och det är mycket...
Jag tycker om att vara aktiv, att göra saker,  men ibland kan det också vara väldans behagligt att försjunka i tankarnas och böckernas värld och låta det vara just så.
Eller att kanske inte tänka alls, låta huvudet vila för att så småningom kunna sätta ord på och formulera de tankar som passerat revy och det har de ofta gjort helt obemärkt.
Mina senaste tjugofyra timmar har haft
 
Torsdag kväll och vi promenerar i den vackra kvällen hem till vännerna Birgitta och P-O
 för att äta "vardagmiddag". Vi bor nästan grannar, men träffades första gången i Torrrevieja
 Kontakt fick vi via bloggen och den kontakten har fortsatt och det är verkligen jättetrevligt.
 
P-O har lagat en läcker laxpudding och det blir mycket prat och många skratt vid bordet.
Vi blir sittandes länge och den jättetrevliga kvällen hann bli sen
 innan vi begav oss hemåt längs kajen.
 
 
Idag, fredag morgon blev jag varse om att det "fiskades" här i kanalen och redskapet var något originellt; en grävskopa. 
Blev det månne napp?
 
Jag vet inte om fiskelyckan blev god, hann inte vänta, för det blev ett snabbt beslut om en resa till IKEA.  Eftersom vi numer är billösa så fick det bli tunnelbana och buss. (Nu var det bara små inköp som var tänkta och de kunde fås med hem per t-bana)
Det blev Tunnelbana till Slussen , byte till röd linje för färd mot Skärholmen och sedan en bussresa på fem minuter. (Jodå det går kostnadsfria bussa från Vasagatan /Centralen, men då ska man dit också.) Från dörr tilll dörr en resa på 45 minuter och så ingick upplevelsen att åka med röd linge så långt som till Skärholmen. Nytt för mig! (Har ju tidigare åkt bil till IKEA.)
 
Det blev besök i drygt en timme på varuhuset (ingen lunch intogs) och det vi tänkte köpa fanns i princip. 
Dock saknade detta stora varuhus hederliga bokstöd. Kanske folk bara har digitala böcker numer....
(Bokstöd hittade vi Åhléns när vi kom hem.)
 
Förstärkt eftermiddagskaffe hemma där min utsikt besod av både Globen och visst skidskytte. Gondolerna for upp och ner i skytteltrafik på Globen för jag kan tänka att många ville upp på toppen i det vackra vädret för att se utsikten och se ljusen tändas över ett mörknande Stockholm. 
För ett tag hamnade jag i tankarnas värld och hämtade så småningom den nyinköpta boken "Brobygggarna" av Jan Guillou ( rekommenderad av min bloggvän BP)  och läste ett par kapitel. Tiden försvann, men jag har ju ingen brådska.
Vilken skillnad pensionärslivet är mot den tiden som var med barn, jobb och allt annat. Men tiden räckte då också. Men idag hade jag prioriterat annorlunda. Ett jobb är ett jobb och man är inte oumbärlig... 
 
Globen är välbesökt  i kväll.
 
Dagens "fiske" upphörde sent på eftermiddage och pråmen lotsades in till sin kajplats igen. Återstår att se vad som sker imorgon.
Undrar vad de fiskat efter en hel dag.
 
Fredag kväll. Tjugofyra timmar har passerat sedan den första bilden togs, mörkret har lagt sig på nytt och Globen har även i kväll antagit sin vackra, röda, festklädsel. (Troligen är det något jippo där i kväll.)
Cirkeln känns sluten och jag konstaterar att det varit ett bra dygn. Väldigt bra.
 
 
 
 
                                                                                       
                                                                                

Att söka är inte alltid att finna

    
 Stockholm bjuder på strålande sol, snö och -13 grader. En härligt vacker vinterdag! 
Även de senaste dagarna har det varit småkyligt så snön har hängt sig kvar och även en del is.
Jag brukar ta mig ut en sväng varje dag, men om det är grått och snöblask tryter motivationen ibland och jag kan behöva en "knuff". Och den knuffen kom lämpligt från en god bloggvän Bosse Lidén,
som förutom att blogga, fotografera, skriva kåserier och böcker också är full av upptåg och kommer på roliga tävlingar och utmaningar.
Och jag gillar både och, men denna vecka var uppgiften klurigare. (Förra veckan var jag på Katarina kyrjogård och letade gravstenar med ordet "mästare" och där fick jag full poäng, inlägg från den 5/1; Hugget i sten. )
Likheten med förra veckan är kylan.
Uppdraget nu handlar om att leta och fotografera tre svenska registreringsskyltar där man kan utläsa ett ord med betydelse men inga förkortningar. Namn är godkända.
HIttar man tre ord som kan bilda en mening blir det bonuspoäng och så även om man hittar en motorcykel med ett ord i registreringsskylten.
Och trots ihärdiga försök fick jag inse; "att söka är inte alltid att finna."
Jag började på Söder, i mina kvarter och jag gick runt och jag stod still vid stoppljus. 
  Flera skyltar med ord hittade jag, men mitt mål var att hitta en skylt där ett verb fanns med så att jag kunde få till en mening. Jätteklurigt!
Och att ha kameran med och framme och även fotografera registreringsskyltar ger upphov till vissa samtal med bilägare, några mindre trevliga.
Min strategi var klar och jag låtsades vare sig förstå eller prata svenska, jag skulle le och visa att jag bara fotade bokstäverna. Jag log inombords.
 
Götgatan! Många bilar och en del med snö på registreringsskyltarna.
Försvårande omständigheter.
Lämpliga skyltar hittade jag, men inga där verb fanns med. 
 
Kände att det vore lämpligt att vidga vyerna för bättre lycka och tog tunnelbanan till Odenplan, mina gamla boendekvarter i början av 2000- talet. 
Även om Odenplans tunnelbanestation var ombyggd och Odenplan inte var som den var förr så kändes det trevligt att vara här igen. 
Jag började genast leta bilar med passande registreringsskyltar och tog en tur uppför Upplandsgatan och stannade till både för att insupa atmosfären, titta i skyltfönstren på alla antikaffärerna och leta skyltar. Inga skyltar med verb synliga och inga motorcyklar. Bådade inte gott.
 
Från Odenplans tunnelbanestartion mot Upplandsgatan och mitt gamla kvarter.
 
       
Gott om bilar längs Upplandsgatan, men det hjälper inte mig.
Stannar till vid porten i det gula huset, byggt 1886, kikar in i porten och blir lite nostalgisk.
En liten fin lägenhet med stor balkong mot en fin innergård.
 
Jag letar och letar men hittar inte det jag vill. Jag är envis, men det hjälper mig föga. Inser att jag  får ge upp och inte kommer att få några bonuspoäng den här gången. 
För att hitta en mc och verbskyltar gick jag  t.o.m. ner i tre parkeringsgarage. Ingen lycka!
Hur som helst håller jag mig inom växtriket med mina skyltar. 
 
 
 
 
Tror inte ens jag får stilpoäng för denna skylt från "Claes-Göran" på Odengatan.
Men den talade till mig.
 
Här då? Lyckade i alla fall hitta två motorcyklar på Ölandsgatan på Söder
men  vågade inte lyfta på klädseln för att titta på registreringsskyltarna.
Kände dock på mig att här kunde jag haft tur.
 
 
 
                                                                                                                    

Rätta svar

    
Dags att presentera facit till mitt "sant eller falskt", utmaningen som jag antog hos bloggvännen Gems of My Life.
Väldigt många nappade, över 30 svar med förslag och det var verkligen jätteroligt att läsa alla svar och även hur några resonerat kring tänkbara alternativ. Tack för detta! Rolig läsning!
Jag hade skrivit nio påståenden, varav sju var helt korrekta.
Snabbt kunde jag konstatera att 21/56 inte trodde att mitt golfhandicap var 10. Undrar så varför? Hmmm....
Sedan var blev det klurigare och inte så tydligt för 11/56  trodde inte att jag åkt runt med katter i en tvättpåse i New York längs Park Avenue och 8/56 trodde inte att jag utlöst larm på Chagallmuséet i Nice.
 
Så här  kommer facit!
1. Sant! Jag har haft bra tid på 100m med 12.3 sek och det hände en endaste gång när jag var 18 år.
 
2. Falskt! Golf, jag har tagit "grönt kort" och lyckades komma ner till 30 i handicap. Men min golfkärriär blev ganska kortvarig, dels lyckades jag inte slå bollarna så långt, inte heller i hålen och dels tyckte jag inte det var en så fartfyllt sysselsätttning. (Jag hade inga direkta talanger för golf och detta störde mig....)
Här var det hela 21 som trodde det var fel och det var det ju...
 
3. Sant! Hawaii och Maui. Jag har tältat olovandes på stranden och raskt rivit tält i arla morgonstund innan det ljusnade. 
 
4. Sant! Jag har bott i New York i nästan ett år och vid ett tillfälle kört omkring katter i en tvättpåse på Park Avenue i en Corvette.
 
5. Sant! Nice och Chagallmuseet; Jag har blivit avvisad därifrån. Brottet att försöka nudda en tavla är nog preskriberat idag. Men polis tillkallades och jag blev utvisad, men slapp böter. Jag hann turligt nog aldrig nudda tavlan. Och jag har varit tillbaka hit till museet flera gånger efter händelsen och blivit insläppt.
 
"Song of Songs", en av fem (???) tavlor i en serie. Här fastnade jag...
 
6. Sant!
Jag valde GIH för att den utbildningen verkade rolig och det var den verkligen. Långa fjällvisteser och många praktiska moment som blandades med rejäla studier i fysiologi, anatomi, pedagogik, psykilogi och undervisningsskicklighet/didaktik.  Som 21-åring inträdde jag i yrkeslivet som gymnastikdirektör. ( Senare blev det andra lärarstudier i olika omgångar och under flera år.)

7. Falskt! Gotland runt har jag aldrig seglat, trots att jag gillar segling. Kanske får jag det i present när jag fyller 70. (Här var det bara två som gissat rätt. Bravo! Anna G i Berlin och Ingrid i Torrevieja lyckades gissa/veta detta. 
Livet på/vid en "pinne" i Stockholms skärgård.
 
8. Sant! Tibet och Fidji är mina två mest minnesvärda resmål och detta visst alla.
 
Tibet, en resa att verkligen minnas.
 
Och till Fidji...för fortsättning jorden runt.
 
 
9. Sant! 
Jag hade gärna bott kvar i Vasastan, men priserna där kunde jag inte alls matcha, så det blev Södermalm, här på kajen. Och det går väldigt bra det också. 
 
 
Det var två stycken som hade plockat ut de felaktiaga alternativen och det var Anna G i Berlin och Ingrid i Torrevieja. Bra jobbat!
(Pris kommer personligen och vid tillfälle. )
 
 
 
 

Sant eller falskt?

    
 Söndag eftermiddag och mycket skidåkning av allhanda slag på teven som står på i bakgrunden, just nu Tour de Ski och nog påminner det stundtals om norska mästerkapen, men även skidskytte och super G lockar.   
Det gråaktiga vädret har ännu inte lockat ut mig, men det blir en sväng ut. Senare!
Jag hade tänkt att besöka Sven Harrys konstmuseum vid Vasaparken för att se en utställning där många av Hagalundkonstnären, Olle Olsons tavlor är utställda. Eftersom jag är gammal Solnabo känns det extra spännande. Men det får bli i veckan. Jag behöver ju inte gå en söndag när många andra vallfärdar dit.
 
Lördag kväll och Globen är vackert tänd i Dalarnas färger.
Hockeyderby mellan Mora Leksand där Leksand vann med 3-0. 
Stor publik med 12525 personer på plats.
 
Dagens utsikt i ett gråaktigt Stockholm.
Byggjobbare i farten i det nya Fredriksdalsområdet, tvärs över Hammarbykanalen.
Här byggs många nya bostadsrättslägenheter och i princip alla är sålda.
Men i just det här huset blir det kontor och med fin kanalutsikt.
 
I veckan hade min bloggvän "Gems of my Life" en utmaning som jag tar. Det gäller att skriva nio saker/påståenden som jag gjort eller varit med om, i korta drag, vilket blir bra träning för mig.  
Två av händelserna stämmer inte. Vilka? (Siffror räcker bra.)
 
1. Min idrottskarriär tog fart då jag som nioåring deltog i skolmästerskapen på 60 meter, i den gudsförgätna hålan Töreboda i Västergötland och vann finalen för min åldersgupp på tiden10.5 sekunder.
Friidrott och löpning kom att bli en av de idrottsgrenar jag ägnade mig åt under många år.
Mitt bästa resultat var att springa SM för juniorer, 100 meter och på tiden 12.3 sekunder.
 
2. Eftersom jag var så idrottsintresserad satsade jag även på en golfkarriär och tog grönt kort (på tiden då det fanns) och lyckades ganska snabbt sänka mitt handicap till 10 och det  från 36 som man fick då kortet, uppspelet och proven var avklarade.
 
3. Resintresserad har jag alltid varit och jag har försökt spara pengar så att resandet blev möjligt.
Vid ett tillfälle i mina tidiga 30 år var vi på Hawaii, på den exklusiva ön Maui, men vi hade bara råd att ta in på hotell varannan natt och tältade eller sov i bilen varannan natt.
Och det var inte tillåtet att sova på stranden men vi tycke att vårt lila kupoltält var så litet att det knappast kunde störa. Så sent på kvällen kom tältet upp i mörkret och tidigt på morgonen då det fortfarande var mörkt åkte tältet ner och frukosten lagades på ett medhavt stormkök innan äventyren på ön fortsatte.
 
4. Under nästan ett år bodde jag i New York, i en slumlägenhet där jag knappast ensam vågade gå uppför trapporna och in i lägenheten. (Idag är denna del av NY helt renoverad och väldigt trendig, det var den inte 1978)
Och i lägenheten väntade andra faror i form av två siameskatter som direkt kände på sig att jag var livrädd (då..) för dem och jag kämpade med att  få in dem i vardagsrummet och stänga dörren.
Längre fram i tiden fick vi hastigt lämna lägenheten och min uppgift blev att rädda katterna och ta med dem instoppande  i en tvättpåse och  sedan köra en Corvette längs Park Avenue där jag stoppade en polis för att be om hjälp.
 
5. Jag befann mig i Nice och på Chagallmuseet och var helt fascinerad av hans målningar och trots att det fanns tydliga avspärrnigar så vill jag känna på en av de stora tavlorna. Larmet gick, vakter kom och jag fick gå ut. Men det blev inga böter. Och jag har varit tillbaka, tio år efter händelsen och då utan att röra något.
 
 6. Jag hade från början tänkt mig att bli läkare, socionom eller jurist, men idrottsintresserad var jag och tyckte att studierna på GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan verkade roliga så jag ändrade mig efter det att jag kommit in på de andra utbildningarna. 
 
7. Segling är ett annat intresse och vi har haft båt i olika omgångar. Stockholms skärgård ligger mig varmt om hjärta och jag fick i samband med att jag fyllde 60 år i pesent att segla Gotland runt och det kom att bli en minnesvärd upplevelse på alla sätt trots att det regnade i stort sett hela tiden och var dåligt med vind.
 
8. Utmaingar och resor har alltid lockat mig och de två mest minnesvärda platser jag besökt är Tibet och Fidji.
 
9. När jag skulle flytta från Vasastan till en större lägenhet så blev det just Södermalm och läget på kajen för att det alterntaivet var  det mest prisvänliga.
 
Två av dessa händelser stämmer alltså inte. Vilka?
 
Facit kommer på tisdag! Lycka till!
 
 
 
 
 
 
 

"Chans till chansen"

    
Blixtar, dunder men inga synbara magiska under. Inga andra under heller, inte hitintills.
Men jag hade chans till chansen. Strax för jul när vi kom hem från den spanska sommarstugan låg ett kuvert och väntade på mig, innehållandes ett fint julkort och en Trisslott, en vinst.
Jag hade haft tur att vinna lotten i en tävling som den bloggvännen Bosse Lidén ordnat och jag var förväntansfull inför skrapningen.
Och se! Jag fick en liten vinst. Inte  alls högsta, men inte heller den minsta...
 
Nyårsaftonens  fyrverkerier hos oss på kajen sprakade rejält. 
 
 
Gårdagen förde med sig en promenad och när jag såg skylten "Skrapa" så mindes jag min vinst och stegade in i närmaste tobakshandel. Jodå det finns fortfarande några sådana och här bytte jag min skraplott mot två nya.
Spänningen var stor men jag kunde bärga mig tills jag kom hem.
I princip hade jag inom mig vunnit en rejäl summa pengar och lite smått börjat fundera på hur dessa skulle användas på för mig bästa sätt.
Uppmaningen att skrapa tog jag till mig.
 
Det var med stort hopp jag tog mig an uppgiften och det såg hoppfullt ut. Tänk en toppvinst på 100 000 kr!
Och när jag skrapat två rutor så hade jag 100 000 kr i dem. Nu gällde det....
Men tyvärr, det blev 30 kr i två och 10 kr i två. Nåja, en chans på nästa lott.
Lite hoppfullt att i alla fall få två rutor med 5000 kr. Kanske i alla fall. Icke!
Trevligt var det i alla fall att vinna lotten fårn Bosse och i tävlingssammanhang heter det visst "att vinna är inte huvudsaken utan att kämpa väl".
Men jag gillar att vinna! Och att kämpa!
 
                                                                                           
 Och vad gäller vinster så har jag redan fått livets största vinst; mina jättefina döttrar som just idag, den 2/1, fyller 35 år. Stort grattis till er från en lycklig och stolt mamma.
 
Stort grattis på födelsedagen! (Liv till vänster är en kvart äldre än Helen.)
 
Liv med barnbarnet Max och Helen med William.
(Fotot från oktober 2014 och deras besök i Torrevieja)
 
                                                                               
 
 
 

Året runt

    
År 2015 är på väg mot slutspurten. Och för oss har det varitt ett "pendlande år" där Stockholm varvats med den spanska sommarstugan i Torrevieja och däremellan har det blivit några turer till släktingar på Åland och resor inom Sverige.
Och i  augusti blev det Skottland av, en sedan många år tillbaka planerad resa, en resa som verkligen blev en upplevelse på alla plan.
Oavsett var vi varit så har döttrar, barnbarn, vänner och upplevelser berikat våra liv och det känns som om jag kan sammanfatta året med "erfarenheten gör dig klok, men sällan rik". 
Ett nytt år väntar och några löften ger jag inte men jag har förhoppningar och önskan om att genomföra fler av de tankar som virvlar runt i huvudet. Att komma till skott och se till att föra handlingen framåt i snabbare takt. Tiden går och gårdagen kan jag inte göra något åt, men morgondagen kan jag påverka. Och jag ska göra det.
 
Januari; Döttrarna fyllde år och firades på restaurang, barnbarnet Max fyllde fem år och firades med rejält kalas hemma i Uppsala. Snön kom och det blev flera långpromenader längs Årstaviken som delvis hade ett istäcke.
 
Max med sin häftiga "spidermantårta" som moster Helen bakat.
Jättegod var den också
 
 
Februari; Stockholmsvintern byttes mot Spaniens och Torreviejas varmare luft och längre dagar.
 
 
Mars; Många trevligheter i Stockholm både med och utan vänner, döttrar och barnbarn. Det blev också en tur till Åland och jag passar på att fylla år.
 
"Stockholm i mitt hjärta..."
 
Mot Åland och Mariehamn.
 
April; Stockholm, besök iStockholms skärgård och Torrevieja igen.
I Stockolm mötte jag min fina bloggvän Annukka och vi njöt av en dag tillsammans och av körsbärsblommorna i Kungsträdgården.
Härlig dag med Annukka och här i Kungsan.
 
Stockholms innerskärgård, Karlsudd, vid Vaxholm.
 
Maj; Fiesta i Torrevieja, flera besök i Uppsala hos Livfamiljen och barnbarnen, luncher/middagar med vänner och mängder av härliga promenader i Stockholm. En månad som försvann i snabb takt.
 
Fiesta i Torrevieja.
 
Max sommarfest på förskolan i Uppsala. Jättetrevligt!
Hela Livfamiljen och här utökad med moster Helen.
 
Juni tillbringades i den spanska sommarstugan och vi hade en trevlig midsommar tillsammans med vännerna Carina, Horst och Ingrid.
I övrigt blev det bad, cykelturer och promenader längs havet, middagar och luncher med vänner på trevliga restauranger och skönt häng på terrassen.
 
Midsommarafton med picknick i parken.
 
 Juli och augusti; Första veckan i juli var vi kvar i Spanien och det var hett och jag längtade hem efter llite svalka. Och det skulle jag få hemma. Verkligen. Regn också. Men jag hade bestämt mig för att efter värmen i Torrevieja inte klaga på det svenska vädret. 
För Bosse och mig blev det turer ut i skärgården, till vänner i västerås, till Åland och Skottland. För egen del åkte jag med döttrarna och barnbarnen på en jättemysig dagstur till Furuvik och senare blev det en resa till Norrland för att hälsa på mina vänner Tove och Anukka.
I Stockholm hände mycket och bl.a. en konsert i Vitabergsparken där vi lyssnade på Rikard Wolff blev extra minnsesvärd.
I Stockholm träffade jag också bloggvännerna Tove och Marja i slutet av augusti, spännande och händelserikt.
 
William, moster Helen, Max och jag i Furuvik.
Och det blev en storvinst på chokladhjulet för min del.
Givetvis var jag generös och delade med mig.
 
Vännäs, utanför Umeå och besök hos Annukka, en verklig "njutflykt" till landet
och en rejäl bondgård med massor av mjölkkor och andra kor.  
 
Och det blev även en avstickare till vår vän Tove i Skellefteå.
Vilket härligt möte!.
 
Skottland. En resa att minnas.
 
September och oktober blev två händelserika månader de också. William fyllde två år, skördefest på Åland, utflykt till Strömsholms slott i Södermanland, kinesisk fest i Stockholm i samband med firandet av landets nationaldag den 1/10,  luncher och middagar med vänner och så småningom en tur till den spanska sommarstugan.
 
"Moster" Helens tårta var så fin och dessutom försvinnande god.
 
Kinesisk kulturafton på Musikaliska Akademien i Stockholm.
 
En härlig dag på Strömsholms slott med vänner och där vi både beökte stallarna åt lunch
och gick på en konstvandring.
 
 November och december; kvar i Spanien till mitten av november, lyxkryssning til Åland, resebloggevent på hotel Sheraton, julpyssel och pepparkaksbak med döttrar och barnbarn, långa promenader i Stockholm, den hemska massakern i Paris och ännu en vända till Torrevieja med hemkomst lagom till jul.

Härligt, lyxig kryssning till Mariehamn.
 
Bloggevent på Sheraton anordnat av Svenska Resebloggar.
Jättetrevligt och väldigt givande.
 
Vännerna Iris och Hans kom från södra Spanien för att besöka oss och
då blev det en härlig tur till Alicante.
 
 
 

Värdefull post

    
 Igår fick jag ett unikt och för mig otroligt värdefullt paket med avsändare min bloggvän Ruth i Virginia, USA.
Jag öppnade paketet med stor spänning och där fanns en en verklig klenod: "Stad i bild", EN STOCKHOLMSKRÖNIKA 1860-1970 AV Per Anders Fogelström.
 
 
 
Den unika boken och det vackra kortet från Ruth. Vilken lycka för mig! Tusen tack!
 
 
Boken innehåller mängder av gamla kartor från 1856 och fram till 1968 och bilder dels från ett svunnet Stockholm och dels från ett modernt Stockholm som växer fram.
"Stad i bild" består av olika kapitel som delvis är hämtade från Fogelströms böcker;
  • Mina drömmars stad 1860-1880
  • Barn av sin stad        1880-1900
  • Minns du den stad    1900-1925
  • I en förvandlad stad   1925-1945
  • Stad i världen            1946- 1968
Att den här boken, Stad i bild, kom till berättar Fogelström i förordet, "beror på att många som läst böckerna tyckte att det borde funnits mer av bilder och kartor i hans romanserie om Stockholm, men vanligtvis illustreras inte romaner och framför allt inte med foton och kartor för då skulle de inte se ut som romaner längre. Men jag har ju haft bilder och kartor framför mig när jag arbetat med romanerna. De skildringar av Stockholm som gjorta har byggts upp av många små bitar och en del av detta samlade bakgrundsmaterial har blivit till denna bilderbok.
I bildkommentarerna har jag knutit an till mina romaners värld, till de öden och figurer som de handlar om".
 
Mina drömmars stad 1860-1880
En pojke kommer till stan.
 Bilden här är tecknad 1884 av C.E Lönngren och visar Tjärhovsgatan på östra Södermalm. Gatan fick sitt namn efter det tjärförråd som tidigare låg nere vid Tegelviken intill Fåfängan och Södra varvet.
"Den stad som Henning Nilsson kom till var fattig, mörk och smutsig. Som så många nyinflyttade försökte Henning först bita sig fast i stadens utkant, nära tullarna och kanske också nära möjlogheten att fly om så skulle bli nödvändigt."
 
 
 
 
Jag läser, njuter och gläds över min bokskatt och kommer med utgångspunkt från boken jämföra det Stockholm, främst Södermalm, som finns idag och med det Södermalm som Fogelström skildrat så fantastiskt i sina romaner och i "Stad i Bild".
Stort , varmt tack till dig Ruth! Jag kommer att förvalta boken på bästa sätt.

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Energigivande

    
 Energigivande dagar är bland det bästa jag vet och gårdagen var en fullspäckad sådan.
Det var full fart från förmiddag till sena kväll där skratt och humor blandades med mer allvar.
Jag hade bestämt träff med goda vännerna Agneta och nNnni för lunch på den ganska nyöppnade restaurangen Urban Deli på Sveavägen och redan resan dit bjöd på fina och humoristiska inslag.
Det började på bussen där det var absolut fullt och av mestadels gymnasieungdomar. Jag klev på och blev genast erbjuden en plats av en kille med orden "vill damen sitta här." Väldigt vänligt men jag skulle två hållplatser, tackade så mycket för erbjudandet och det med ett stort leende och stod kvar. Killarna log och lät meddela att även äldre kunde vara både roliga och trevliga. Positivt och glädjande!
Likadant på tunnelbanan där en flicka erbjöd mig sin plats, men jag hade redan hittat en så jag tackade för vänligheten och tyckte hon kunde sitta kvar. Detta följdes av glada tillrop från hennes kamrater. Och jag log.
Härliga ungdomar!
Men på Urban Deli, mitt i lunchrusningen, insåg vi att detta inte var platsen för oss om vi ville prata. Och det var ju därför vi träffades. Visserligen är god mat också trevligt, men ännu trevligare är det att höra när någon pratar. 
Vi gick vidare till Hötorgshallen.
Mycket folk här också och vi styrde stegen mot Kajsas Fisk, ett säkert kort. här beställer man mat och blir sedan tilldelad platser. Bra koncept!
 
 
För Ninnis del blev det torsk och Agneta slog till på strömming. Bra val för båda. väldigt gott!
 
För min del blev det fisk och skaldjurssoppa som också var ett bar val och väldigt god.
 
Mycket att prata om hade vi och timmarna rann iväg. Jag skulle vidare till Solna för att därifrån i bil fortsätta med dotter Helen till Uppsala och en föreläsning på Akademiska sjukhuset.
 
Helenfamiljens hund, labradoren Curre, pryder dörren till Helens kontor.
 
Föreläsningen var väldigt bra och helen och jag hade mycket att prata om på vägen tillbaka till Stockholm.
Jag hade ännu en trevlighet denna dag, bokklubb med "Beijing Ladies" på Östermalm i Stockholm. Helen och jag hjälptes åt med att hitta den nya vägen genom tunnlar och nybyggda vägar och fick oss en tur mot Hjorthagen och Värtahamnen innan vi passerade Stockholm Stadion och kom ut på Valhallavägen. Nästan framme. Och här var det inga nya vägar eller andra konstigheter. Men både cykelbanor och busshållplatser gjorde det svårt att stanna för att släppa av mig men efter ett visst trixande så gick det också. Helen är verkligen duktig på att köra i stan.
Väl framme väntade en härlig middag vid ett vackert dukat bord.  Alltså, det blev middag före bokpratet...
 
Marianne, Birgitta, Marita, Mona och jag. Värdinnan är fotograf.
 
Och här är värdinnan Lena på plats framför fönstret.
Väldigt gott med gratinerade räkor i kryddig sås till förrätt serverade i vackra snäckskal.
Oxrullader i läcker sås, sallad och pressad potatis till varmrätt, läcker höstmat.
 
Och efter en lång måltid med mycket prat och många skratt blev det så dags att ta sig an böckerna.
Vi tar med oss böcker vi läst, presenterar dem och lånar ut dem till varandra.
Ett jättebra sätt att ta del av både nya och gamla böcker. 
Och vid ett par tillfällen per är läser vi en gemensam bok och diskuterar den.
 
Bokpratet är i full gång till kaffet.
Men när böckerna var presenterade så fortsatte vi med annat prat och det ville liksom inte ta slut.
Kvällen kändes oändlig och skratten ville inte heller ta slut.
Timmen blev mycket sen, natten hann infinna sig innan det blev uppbrott. 
Tusen tack till Lena, värdinnan och alla andra för en jättetrevlig kväll.
Tänk, en hel dag som gett så mycket energi och från så olika håll. 
Jag njuter och ler....
 
Och det var en bra bit efter midnatt som vi begav oss hemåt i den vackra sensommarkvällen.
Vilken dag! Fylld av energi!