Grönt och vitt - och en resa i tiden.

    
 Här i Stockholm blev det igår snabba skiftningar vädermässigt. Från strålande sol och barmark under dagen till minusgrader med ymnigt snöfall och blåst framåt kvällen.
Snabba skiftningar.
Jag hade bestämt träff med Eva, en av mina bästa vänner, och tog tåget norrut till Upplands Väsby. 
Här bodde jag  i 32 år och under ännu fler år hade jag mina arbetsplatser här, visserligen med en del avbrott och möten med andra kommuner, arbetsgivare och arbetsplatser, men i princip var det här jag befann mig.
Det är också i Väsby som döttrarna växt upp och gått i skola t.o.m. skolår nio.
Numer blir utflykterna till Väsby inte så många men det är alltid väldigt trevligt attt komma hit och många vänner finns  fortfarande kvar.
Lite som hemma känns det fortfarande attt komma hit och jag ler när jag tänker på min första resa till Väsby.
I augusti 1970, nyexaminerad gymnastikdirektör från Gymnastik och Idrottshögskolan, 21 år ung, skulle jag åka hit för att träffa rektorn som anställt mig.
Rektorn hade bara sett mina betyg och papper och vi hade inte alls talats vid per telefon, men jag var anställd och skulle skriva på mitt första förordnande. 
Jag bodde i Solna och resan hit med pendeltåget från Solna station kändes lång. Jag var beredd att kliva av redan i Sollentuna och tyckte det tog en evighet att åka. Varmt var det också.
Jag kom fram och letade mig fram längs Centralvägen till skolan.
I mycket god tid var jag på plats och beredd och förväntansfull att på allvar kliva ut på arbetsmarknaden. Och jag tog klivet. Det var stort.
(Till saken hör att jag då kom att vara fem år äldre än de äldsta eleverna jag undervisade vilket jag hade många fördelar av. Bestämd, ung och envis var jag och inget var omöjligt.)
 
I går morse såg jag en vacker himmel som gav löften om en vacker dag.
Utsikt mot Hammarbykanalen och Hammarby sjöstad.
 
Även Upplands Väsby bjöd på strålande solsken och jag blir alltid lika berörd av att sitta på tåget från Södra station i Stockholm och 25 minuter senare kliva av och vara ute på landet. Och det är man i princip om man går upp vid den västra uppgången mot Runbysidan.
Eva mötte mig och en skön promenad väntade innan vi åt lunch hemma hos henne.
 
Bilfria och vackra promenadvägar uppskattas.
 
 
Historisk mark och vatten och här rinner Väsbyån som vikingarna använde för att ta sig fram.
 
Upplands Väsby, 25 kilometer norr om Stockholm, längs E4an har spår av bebyggelse redan från förkristen tid i form av gravfält, mänskliga odlingar, utländska mynt m.m.
I början av 1900 - talet  var Upplands Väsby ett litet stationssamhälle. Järnvägen mellan Stockholm och Uppsala byggdes i mitten av 1800-talet och då stod även stationshuset klart. Runt stationshuset växte sedan samhället upp.

 
Eva, en god vän och arbetskamrat och
i många år har vi följts åt inom skolans värld.
Många är de skratt och minnen vi delat. 
 
Väl hemkommen igen till huvudstaden sent på eftermiddagen kom snön ymnigt fallande och marken blev vit och sikten ut över kanalen klart begränsad.
 
 
Bilden är inte tagen i svartvitt.
 I  morse var det ett speciellt ljus över nejden och Hammarbyslussen
Ett ljus som skiftade i blått.
 
 
 
 
 

Fönsterplats

    
En trevlig söndageftermiddag blev det hos Helenfamiljen i Nacka Strand där vi kombinerade födelsedagsfirande med adventsfika.
Skymningen sänkte sig och lagom till kaffet och den läckra mototskakan gled Cinderella förbi, Vikinglinjens Ålandskryssningsfartyg och det kändes nästan som om det skulle bli ett plötsligt och oväntat besök av fartyget i köket. Men det uteblev.
Att  sitta här vid fönstret och blicka ut över Stockholms inlopp är en sann njutning och vi satt kvar länge.
 Mörkret lade sig över nejden, huvudstaden ljus tändes runt om.
Jag tog ett djupt andtag och var så glad för att jag kunde vara här.
 
Vill också gärna tacka för alla peppande kommentarer jag fått. De värmer och gör mig extra glad.

Bakom Cinderella syns Fjäderholmarna och längre bort ligger Lidingö.
 
Helen (dotter) hade bakat en perfekt morotskaka dagen till ära.
Jättegod!
 
Många runt bordet och mototskakan och det övriga kaffebrödet uppskattades verkligen.
 
Curre, familjens labrador,, undrade om det inte skulle falla några smulor till honom...
Han hade även siktet inställt på de fina pepparkakshusen men de var högt placerade och
ganska otillgängliga för en fyrbent vän.
 
 
                                                                                    
Njutba utsikt. 
 
 
 

Resor och fotografering - lockande tema

    
"Travel & Photography" - resor och fotografering var temat för gårdagskvällen när Nordic Travelblog Event 
gick av stapeln på hotell Sheraton i Stockholm där ett femtiotal bloggare med inriktning på resor samlats. 
Cecilia Löwenadler och Anna Nilsson på Nordic Travelblog Event hade tillsammans med sponsorer bjudit in till en härlig och festfylld kväll där resandet och fotograferandet på olika sätt var i fokus.
Jag tvekade in i det sista om jag skulle gå men bestämde mig för att ett sårigt ansikte och värk inte skulle stoppa mig. Ett beslut jag blev glad över att jag fattade och jag hade  en väldigt trevlig, givande och rolig kväll och mitt onda försvann för några timmar. Eller snarare, jag glömde bort det.
Extra roligt blev möten med resebloggare både som jag träffat tidigare, bl.a Aniika som medryckande skriver "Resfredag"  och även andra bloggvänner vars bloggar jag följer men hitintills inte träffat.
Men denna kväll  blev jag genast igenkänd av Eva från Luleå som skriver den härliga bloggen med fantastiska foton  "People in The Street" (där resor och mycket annat finns med)
och av Anna som har två bloggar; en New Yorkblogg; "New York - My Bite of the big Apple", som är 
en guidning i och runt New York. En hel resehandbok hittas här med hotell, upplevelser, restauranger och mycket mer. Dessutom meföljer alltid lockande bilder till den informativa texten.
I Annas andra blogg, "Travel on a Cloud", skriver hon om mycket som är resrelstarat och olika resmål där inte New York är i fokus. Även i den här bloggen är bilderna väldigt njutbara. 
Maria Fantasydining kombinerar ofta resor med spännande och ofta annorlunda restaurangtips och barer från världens alla hörn. Här kan man hitta mycket matnyttigt och roligt.
 
Hotell Sheraton i juligt, glittrande. klädsel.
 
Redo för en festkväll.
 
Eva, (People in Street) Cathinka,(På vift)
och Anna (New York- My Bite of the big Apple & Travel on a Cloud) var några av dem vid mitt bord.
(Under kvällen bytte vi bord och det minglades ordentligt)
 
Anna och Cecilia från Nordic Trevelblog Event önskar oss välkomna och presenterar kvällens
blandade program . 
 
Kvällens program i korthet och med inslag från olika sponsorer.
- Patrik Brännfors från Getty Images Gallery berättade om trender inom foto och vad som kan vara en bra bild och där hantverk. Ljus och stil betyder mycket och  det är viktigt med ett bildspråk som engagerar.
 
- Peter Samuelsson, VD på Trade Tracker Sweden berättade om hur du som bloggare ev. kan tjäna pengar på din blogg men det förutsätter också att reklaminslag förekommer och att man som bloggare skriver om olika prudukter som man själv bestämt är relevanta för ens blogg.
 
- Representanter för Murciaregionen i Spanien, Israel, Flandern (Belgien) och Florida Keys/Key West presenterade sina områden.
 
Key West i Florida och Hemmingways hus där många katter, alla med sex tår fortfarande lever.
 
 
- En sommelier från Sheraton presenterade och bjöd på avsmakning av vitt vin från spanska Catalonien, Torres Esmeralda och rött vin från Golanhöjderna i Israel.
 
Cecilia, Nordic Travelblog Event och Sheratons sommelier presenterar vinerna.
                                                                                           
Efter alla presentationer, mingel och prat smakade det fint med den uppdukade buffén och alla lät sig väl smaka.
 
Pastasallad, oliver, olika röror, kycklinlår, grönsaker och bröd följdes av en
strut med belgiska pommes frites och det givna tillbehöret, majonnäs.
 
Givetvis var det en del priser som delades ut mot slutet av kvällen och det verkade som om alla som fick dem blev mer eller mindre överraskade. 
Kvällens värdpar ringde via Skype upp Helena och Peter, Freedomtravel, en av Sveriges mest populära  resebloggar och de just nu är de i Tjeckien för att be dem om hjälp att läsa upp vinnaren i kategorin "Travel Innvator 2016;" årets reseförnyare.
EFter visst krångel med telefoner och ledningar så gick samtalet igenom och Peter och Helena dök upp på skärmen.
Men! Arrangörerna hade grundlurat dem och Peter och Helena, som trodde de skulle dela ut priset till en annan bloggare, fick själva detta pris. Stort grattis! Jätteroligt!
 
Peter och Helena blir glatt överraskade över sin vinst.
 
Eva, med bloggen "People in the Street", tilldelades pris för bästa foto. Stort och varmt grattis!
Här tillsammans med representanter från Murciaregionen i Spanien
och priset är just är en resa till Murcia.
 
Kvällen blev sen och jag jag hann hem med bussen lagom toill tolvslaget och behövde inte vara rädd att tappa min sko. Men även om jag tappat skon var kvällen helt klart värt det. 
Extra tack till Eva (och hennes man Stefan) och Anna för  ett härligt och minnesvärt möte.
Och givetvis till arrangörer och sponsorer för utan dem hade kvällen inte blivit av.
 
 

Fest och var-dag.

    
Min vackra novemberkatus blommar vackert och har övergått till att bli en decemberkatus. Fortfarande är det många knoppar som väntar på att slå ut, så kanske blir det även en januarikaktus av den. Återstår att se.
Hitintills har den också tjänstgjort under påsken och även då glatt oss med sina blommor, vilket givetvis upskattats.
 
 
 
 Vardagen finns ju där jag befinner mig, vare sig det är hemma i Stockholm, i den spanska sommarstugan eller någon annanstans. 
 Och att vardagen - var dag även kan vara festdagar är alltid trevligt.
Idag är det en sådan festdag, snarare stor festkväll, som Nordic Travelblog Event har inbjudit till. 
Jag ska tillsammans med många andra resebloggare tillbringa en glitterfylld afton på  hotel Sheraton i Stockholm och temat för kvällen är "Travel & Photography,något som jag är särskilt intresserad av.
Jag ser verkligen fram emot en jättetrevlig kväll och det trots min smärta i ansiktet, svullna ögonlock och med sårskorpor i ögonbrynen och pannan.
Klännning, väska och skor är framtagna så förberedd inför kvällen är jag.
Man får inte roligare än man gör sig och några timmar ska jag helt klart orka med i festens glans.
Ser även fram emot att för första gången i.r.l.  träffa några av mina blogg och instagramvänner och att det blir en härlig kväll det är jag övertygad om.
Rapport kommer.
 
Ett av gårdagskvällens glädjeämnen var att sitta i soffan och titta ut över kanalen och se alla ljus och "julbordsbåtarna" på väg in i slussen. Och Globen vinkade lite långt där borta.
 
 
 
 

Extra energi

    
Exytra energi dessa dagar känns bra att ha och jag samlar in det på olika sätt. 
Stockholm har de senaste dagarna bjudit på strålande sol, absolut njutbart väder, så även idag och att skymningen sänker sig tidigt på eftermiddagen kan man inte göra så mycket åt.
Men det vänder om några veckor och blir ljusare. En liten tröst.
Och jag tycker att dagarna försvinner i rask takt och det gör de ju helt oavsett årstid, väder och var man än befinner sig.
Lite extra energi samlade jag på min både trevliga och givande jobbresa i helgen, behövligt, för i måndags var det dags  att än en gång ta itu med  behandlingen av mitt redan sargade ansikte.
Solen har gjort sitt  under många år och solskadorna finns där och de sitter kvar. Jag blir liksom inte av med dem helt.
Nu är det ögonbrynen (skinnet under dem är skadat) och partiet ovanför dem upp till pannan som trilskas och som ska åtgärdas. En stark salva ska strykas på, en salva som ger sår efter någon dag och sårskorpor som efter hand faller av. Huden blir då tunn, fnasig och känslig och förhoppningsvis försvinner också de ovälkomna solskadorna från ungdomstidens häftiga solande. Åtminstone för ett tag.
Men det gör ont i ansiktet och jag är inte just nu direkt presentabel.
Ögonlocken hänger också som små påsar ner över ögonen och det är svårt att se.
Övergående tillstånd är det absolut, men besvärligt just nu. 
Även om jag blir tittad på när jag går ut och ansiktet svider, så känns det bättre att varva hemmets lugna vrå med lite mer fart.
Och ont har jag var jag än är.
En tur till Uppsala för att hälsa på barnbarnen och "dotter Liv" piggade upp och extra roligt var att hämta Max på skolan och William på förskolan.
 
Max får i förskoleklass på Vaksalaskolan i centrum av Uppsala.
En gammal skola med härlig atmosfär och en skola där det finns elever från förskoleklass till klass nio.
(De yngre eleverna går i den vänstra byggnaden).
 
På skylten står det 1926 och att skolan är gammal märks tydligt. (Dock är den renoverad...)
Vid många handfat i korridorerna finns vackert tegel från Uppsala Ekeby.
Här hittade jag plattor från Gimo Bruk. Ett järnbruk norr om Uppsala som kom till på 1600- talet.
         
Max, Wiliam och en lite försenad adventstårta. Litn men väldigt god. 
Och lite advenstfika smakade bra fram på eftermiddagen.
 
 Tre V - vacker eftermiddag, vackra hus och en vacker himme.l
 
Tågresan mellan Uppsala och Stockholm tar ca 40 minuter och är riktigt rogivande. Sällan trängsel, annat än i rusningstrafik för det finns många pendlare och nu åkte jag innan den började.
(Om man inte tar pendeltåget för då tar det över en timme och är betydligt dyrare, eftersom det är olika tågoperatörer)
Tillbaka i Stockholm i den tidiga kvällen mötte jag upp några av vännerna i "Beijing Ladies" för att äta middag.
Väldigt trevligt och väldigt gott och även här kunde jag förtränga  smärtan i ansiktet.
                                                        
Restaurang "DalaNisse", på Vikingagatan 7, i Vasastan är alltid trevligt.
Och väldans trevligt hade vi, Mona, Birgitta, Åsa och jag också.
 
För min del som ätit en rejäl lunch under dagen
blev det perfekt med en toast skagen som verkligen smakade som den "ska". 
Väldigt god
 
 
 
                                                                                                                                                 

Många, men inte de rätta

    
Jag är envis och har ibland stort tålamod, men det händer att man får ge upp utan att helt ha lyckats. Och det kan jag visst göra. Med små problem.
Men går det inte och jag gjort mitt bästa så är jag nöjd. Väldigt nöjd.
Vår bloggvänn Bosse Lidén i Ystad har i sin sjugosjätte utmaning/lekuppdrag  gett oss som är med i leken uppgifter att utifrån bilskyltar få till nio förutbestämda saker.
När uppdraget delades ut var jag hemma i Stockholm och gav mig genast ut på jakt och där gick det hyfsat den halvtimme jag var ute och sökte.
Men i tisdags morse lämnade jag Stockholm för Torrevieja i Spnien och här är förutsättningarna helt annorlunda.
Det saknas inte alls bilar eller bilskyltar men kruxet är att det nästan inte alls finns vokaler med i skyltarna och det är en gravt försvårande omständighet i sammanhanget. Det blir liksom inga direkta ord om inte vokaler finns med.
Jag har i flera dagar jagat bilar för uppgiften och  bilar finns det "en masse", men inte med de skyltar jag skulle behöva. Väldigt långt därifrån.
Så jag lämnar härmed in uppgiften som inte är fullständigt löst, vilket stör mig en aning.
Men jag och de mina har haft väldigt trevligt i jakten och ett väldigt bra sätt för barnbarnet på sex år att träna både ord och bokstäver.
Motion har vi fått, roligt har det varit och vad kan man mer begära.
Ja, förutom att ha lyckats med alla uppgifterna förstås.
Stort grattis till alla som löst alla uppgifterna. Bra jobbat!
För egen del saknar jag pojknamn, början på en månad och en ö.
 
Flicknamn; Ala. Tänkte här på den ryska artisten, Ala Pugatjova,
som var med i tv-programmet Jacobs stege. (Namnet kan stavas med ett eller två "L")
 
                                 Lax kan man äta.                             CPH, är flygplatsförkortningen för Köpenhamn.
 
                                           Tre vokaler                                               Tre konsonanter.
                                                                                      
Egen skylt.
 
                                                                            
 
                                                                                 

Ett, tu, tre....

    
Ett,tu,tre! Plötsligt händer det! Liten blir stor! Och så fort det gått...
Dags att fira födelsedag och det har vi gjort rejält och lite i förväg.
William, yngsta barnbarnet, fyller tre år på tisdag den 13/9 så det blev en bra start på hans födelsedag
 att börja festligheterna i god tid. Ett riktigt tårtkalas blev det i år också, precis som tidigare år.
Tre år är mycket och William är nu en stor kille. Stor och naggande god, precis som storebror Max.
 
William är här bara några timmar gammal. Välkommen!
Och han ser redan ut att tycka att världen är riktigt bra.
 
 
 
En glad ettåring; med mamma och med mormor Ditte.
 
Tvåårstårtan, modellerad och helt hembakad av Wlliams moster Helen.
Dinosaurietåg var önskemålet och så blev det förstås.
Hela kalaset gick i Dinosaurietågens tecken. (Dinosaurietågen är ett barnprogram)
 
 
Årets tårttema, önskat av William var "Minionerna". Hela två tårtor!
Och som fyllning i tårtan önskades bl.a blåbär. Så det blev citrongrädde, lemoncurd och
grädde blandat med vaniljcreme och detta varvades med blåbär.
 Allt agat av Williams moster Helen. (Nåja , inte blåbären, de var inte egenodlade.)
Vad är då en "Minion"? Deras historia börjar vid tidernas begynnelse.
De utvecklas från små gula organismer till varelser som ständigt vill jaga någon mästare att tjäna.
Men de har svårt att stanna hos sina mästare.
Men de hittar en kvinnlig superskurk och ska det kanske gå bättre att stanna där.
Minionerna är väldigt godhjärtade och väldigt söta....
 
Även en del presenter gick i "Minionernas tecken". Uppskattat!
Wiliam och moster tittar och påoch monterar en Minionfigur.
Alla gästerna valde också en färg och gav ett spår efter sig i form av ett tumavtryck.
(Några kvarstod när bilden togs.)
                                                                                                                                                                                      
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Och ljusen blåstes ut på första försöket.
Visst firar vi ju även på tisdag...
 
 

                              
 
 
                                   
                                                                       

I lekens tecken

    
 Det har varit en weekend i lekens tecken och jag och barnbarnan Max (6år) och William (snart 3 år) har tillbringat den tillsammans. Och visst håller man sig i form i lekens virvlar. För Max är det roligt att spela "Pokémon Go" och i detta ämne ä rjag ganska obildad, för att uttrycka mig snällt.
Jag laddade ner spelet för att se vad det var och provade på att spela, men jag förstod det inte, mer än att man skall fånga dessa rörliga små varelser. Av misstag lyckades jag få till några, men spelet är raderat och jag promenerar som vanligt.
I övrigt är det stor risk att kollidera med vuxna som spelar under det att barnen brukar kunna se åt fler håll samtidigt.
Och när jag för en tid sedan såg en man i trettioårsåldern här utanför vara så koncentrerad på spelet att han föll i kanalen, ja då kan man ju undra. (Han hade tur och blev uppdragen av en båtägare och det var tur för kajen är hög och inte planerad för att Pokémonspelare ska drutta i. Och Pokémon finns det gott om längs kajen...)
Max förklarad etålmodigt och pedagogiskt öfr mig hus spelet går till men konstaterade samtidigt att det nog inte var så bra för just mig. Men jag var välkommen att gå med honom och leta.
Jag tackade och har insett min begränsning. Tänker inte vara envis här.
 
Max leder oss i rätt riktining, en Pokémon av något slag ska finnas här i närheten.
(William har en låtsastelefon och letar han också.)
                                                                                  
"Mormor, jag har fångat en!"
 Vintertullstorget på Södermalm, nära Hammarbykanalen, var ett bra fångarställe och här pryder
  skulpturen"Vinterfågel", av  Göran Lange torget och har fått sällskap av en lite Pokémon.
 
Och föutom en promenad på några kilomertrar och att leta bollar och annat som behövs till dessa populära figurer så har det byggts ocjh konstruerats.
Stora duploklossar kan bli vad som och endast fantasin begränsar och det går utmärkt att kombinera med räls och tåg. 
William bygger ett högt utsiktstorn.
 
Vill till att det blir stabilt...
 
Tornet kan i nästa stund bli till tunnelbana som samverkar med tågrälsen och
här är Max konstruktören. I nästa ögonblick byggdes tunnelbanan om till ett Tallinkfartyg som trafikerar Stockholm -Tallin.  Där är konstruktionen av fartyget viktig, berättar Max, särskilt bogområdet
(fartygets öppning i fören) så att fartyget inte tar in vatten genom bogvisiren.
(Öppnngen i fören på fartyget där bilar kör ombord.)
Max har rest flera gånger till morfar i Estland och vet hur viktigt ett fartygs konstruktion är.
 
William ler och är glad att få leka med storebror ett tag.
 
Jag gläds, iakttar och är med i leken och tar den roll jag ibland tilldelas. Pojkarnas lek och deras fantasi
är stor och ibland är jag helt överflödig och när den fysiska leken tar över så känner jag mig både glad och nöjd.
Kanske gammalmodigt, men jag står för det. Och gammal är jag ju till åldern i varje fall.
Här finns det även plats för böckernas och sagornas värld. Väldigt viktigt tycker jag.
 
 
                                                                                    

Ny medlem

    
 Den nya kameran kom i min ägo igår och jag tror den bli bra.
Jag ville ha en mindre och lättare kamera men med bra optik och stor sensor och då får man iblan backa lite på en del annat.
Det blev en i familjen Canon även denna gång med beslutet var svårt att fatta och jag hade också ett par i Sonyfamiljen och ett par modeller i Panasonicsläkten som var intressanta.  (Tack för bra tips från er bloggvänner.)
 
Stockholm bjuder idag på strålande sensommarväder och + 24 grader nu få förmiddagen och en riktig njutflykt tillsammans med vänner väntar.
Det blir en tur mot vattnet förstås och även om det är Mälaren så går det alldeles utmärkt.
 
 
Stilla frukost på balkongen och endast husbåtarna är på plats.
Och det är de ju nästan alltid om de inte är på besiktning eller flyttar härifrån. (Sker sällan)
 
Familjen Canon hos oss. Tripp, Trapp och nyaste Trull.
Tripp är väldigt bra, men stor och tung och innan jag kommer till avtryckarknappen och
eventuellt bytt objektiv har motivet  försvunnit. Trapp i mitten, Canom Powershot har varit min följeslagare i fem år och är en verklig trotjänare med  bra optisk zoom (det är den zoomen som är viktig)
på 35 x (kommer alltså 35 gånger närmare objektet jag skall fotografera) men får inte plats i en mindre handväska, knappast ens i en större.  Men den är en favorit och har alltid varit med mig.
Längst fram lilla Trull, mitt nyinköp, en Canon det också  som dels är mindre och dels lättare.
 
Nu är det upp till bevis för mig och Trull och det ska bli roligt att se hur vi kan samarbeta.
Jag känner mig i alla fall väldigt nöjd med köpet .
 
 
 

Förflyttningar

    
 Det vackra sensommarvädret har återkommit och kanske stannar det månaden ut. Hoppas kan man alltid!
Frukost på balkongen, passar på när vädret är tillmötesgående, innebär alltid en del extra att titta på. 
Man sitter liksom på första parkett.
Genom Hammarbyslussen ser det ut att passera en bit av en väg eller om det möjligen är en halv färja. Framåt går det i varje fall.
 
 
Tittar jag rakt fram så lyser Globen i silvriga nyanser denna soliga morgon.
Några tar sig en åktur upp på Globens utsida och perfekt utsiktsväder är det.
Man kan ta sig en tur upp på Globens topp och glasgondolen stannar där uppe så att man hinner njuta av utsikten över Stockholm. Har testat ett par gånger att åka upp och det rekommenderas om man är i trakterna. 
Men det verkar som om några tycker det är spännande med en klättertur uppe på Globen.
Och med tanke på höga bergstoppar som det klättras på så är Globens höjd på drygt 85 meter över marken eller 130 meter över havet ändå blygsam. 
 
Klättrare, eller vad de nu gör, får försöka zooma in lite för att få veta.
Och de som tar den säkrare vägen i glasgondolen, "Skyview".
 
Bilden är kraftigt in zoomad, fågelvägen är det ca 800, meter.
   Tre personer  klättrar här och tycks i varje fall vara fastsatt i rep.
När jag tittade närmare (förstorade) såg jag att det var fönsterputs spm pågick.
Undrar om risktillägg utgår...
 
Det blev även dags att förflytta mig själv efter frukost och det blev per tåg till Uppsala; grannstaden, landets fjärde stad, men känns ändå som en "småstad" och universitetsstad sedan 1477 med Nordens  äldsta universitetet.
Jag strosar mellan Nationerna, studentföreningarna och är på väg till domkyrkan för att möta min bloggvän och vän Annukka från Umeå som är på tillfälligt besök.
 
Passerar Västgötaspången, stannar till och minns och ser snett framför mig till vänster 
en liten del av min nation i Uppsala, Västgöta. (Det smala huset byggt 1661)
 
Uppsala domkyrka ligger uppe på Domberget och är en gammal kyrka som började byggas i slutetav 1200-talet
men inte invigdes förrän 1435. Kyrkan är tillsammans med Nidarosdomen i Trondheim och
Mariakyrkan i Gdansk den största i Östersjöområdet.
(Längd ca 118 meter och med samma höjd)
 
En sakta promenad genom ett vackert Uppsala förde oss  över fyrisån ochner till stationshuset och deras mysiga restaurang, Stationen.
Och här blev vi sittandes i flera timmar. Jättetrevligt att ses igen!
Mycket att prata om hade vi för det är nu i dagarna ett år sedan vi sågs och då hemme hos Annukka ute på landet i Vännfors, utanför Umeå.  Finns här!
 
 
Fyrisån! Och träden är fortfarande vackert gröna.
 
Väldigt roligt att ses igen!
  God mat och ett glas vin därtill smakade väldigt bra.
Och här satt vi länge.
Hoppas vi snart ses igen!
 
Det blev tåg tillbaka till Stockholm igen och en vacker kväll på balkongen fick avsluta dagens förflyttningar. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Rörelsebetonat

    
 I och med OS är det en hel del rörelser som är aktuella både på land (det mesta..) och en del i vatten. (Kan ju vara både land och sjöbaserat det här med vatten.)
 Visst rör vi på oss en hel del och i olika sammanhang och nyttigt sägs det också vara. 
Och även när vi till synes sitter still är vi i någon form av rörelse.
Jag tycker om att röra på mig och gör det på olika sätt. Jag reser gärna, både långt och kort, jag promenerar en hel del och cyklar och jag tycker om att göra saker. (Gå på museum, bio, teater och restaurang, träffa de mina, träffa vänner och lära känna nya männsikor som kanske blir mina vänner, åka skidor bl.a)
Jag är också gärna hemma och läser en bok, tränar språk, löser korsord, lyssnar på radio och ibland blir det en titt på teven. (Sommartider väldigt lite, men en del OS blir det nu)
Dock är jag inte så mycket för att sitta och rulla tummarna och vänta.
Men jag kan göra det också...
Någon som känner igen sig i "rörandet"?
 
Än så länge helt stillastående, men kanske finns en planerad tur. 
En läcker HD korsade min väg i Eskilstuna, eller om det nu var tvärt om... 
 
 
William (yngsta barnbarnet) har rörelser sitt ansikter och är  fylld av positiv energi!
 
Kan stenar på land vara i rörelse? Ja, i alla fall i Alicante utanför hotell Melia.
 
En glass i rörelse eller är den munnen som rör sig.
 
I luften rörde sig molnen idag med en hiskelig fart.
 
Vatten är roligt! Full fart i! Max (äldsta barnbarnet 6 år)  hoppar i på djupt vatten. 
Och att ta sig vatten över huvudet är bara roligt...
 
 
Roligt att kombinera vatten och luft med fart och fläkt.
Tycker det ser jätteroligt ut. Kanske snart dags igen för en sådan tur.
 
 
 
 

Lekfullt

    
De vackra sommardagarna/kvällarna i Stockholm fortsätter och jag och många med mig njuter till fullo av den svenska sommaren nu när den är som bäst. 
Bloggvännen BP  trodde inte att Stockholm haft en liknande sommar sedan 1994.
Själv minns jag inte, eftersom vi ofta varit borta sommartid, men jag vet att sommaren 2002 också erbjöd många fina dagar.

Sommaren har hitintills varit omväxlande och väldigt bra och jag vet att även resten av den kommer att innehålla många  trevligheter av allehanda slag och även en del resor.

Det lekfulla har på olika sätt i sommar också fått sin beskärda del med bl.a. minigolf i olika omgångar, båtturer, utflykter och "njutflykter", kubb, boule och allmän lek och utevistelse tillsammans med barnbarnen.
(Jodå, jag har jagat och fångat några Pokémons också, men jag överlåter fortsättningsvis jakten åt andra.)
 
Funderade starkt i kväll på att än en gång ta en ballongtur över Stockholm.
Tänk att tyst och lekfullt glida fram och känna sig som Phileas Fogg i boken "Jorden runt på 80 dagar".
En tanke som lockar.
 
Vad gäller det lekfulla så delade bloggvännen Bosse Lidén i början av sommaren ut en läxa med lekfulla uppdrag som skulle redovisas senast den 10 augusti och härmed lämnas min läxa in.
Uppdraget består av olika delar och en av dem kan jag inte fullgöra och det är att fylla 75 år under sommaren.
Men jag får klara mig ändå.
Däremot har jag lyckats med följande lekmoment:
- Att bygga "sandslott" tillsammans med bonusbarnbarnen är utfört och en konstruktion har t.o.m. fått
Leos namn på sig.  
 
- Att ta en bild (två..)när fötter badas i vattnet har jag fått till, svalt med bara +19.
 
 
 
 -Att ta ett foto på en vacker sten (eller snäcka) är gjort.
  Fastnade verkligen för stenen med fötterna som fanns hos vänner ute i skärgården.
 
-Och jag försökte i en lekpark i Uppsala försonas med en geting i form av en sten och det gick hyfsat, åtminstons på bild.
(Blev stucken av en geting på flygbussen när vi kom hem från Spanien och fick en allergisk reaktion....)
 
-  Och mitt vykort är skickat.
 
Sommarlekläxan är redovisad men jag fortsätter ett tag till att glädjas åt leken som finns i vardagen
och allt annat som jag tycker är roligt.
 
Barnbarnen, William och Max, leker gärna med mig.
 
              

Resa med Travel Massive på hotel Rival

    
En kväll i veckan inbjöd Travelmassive Nordic Team till ett stort event på hotel Rival i Stockholm
värd för kvällen. 
Travel Massive är ett nätverk som finns i ett hundratal städer världen över och dessa event är ett utmärkt sätt att träffa och utbyta erfarenheter med andra resebloggare, pr-byråer och turistbyråer. 
Kvällens "event" hade en klar internationell prägel och lockat många deltagare från världens alla hörn 
och det var både roligt och givande att mingla, utbyta erfarenheter och knyta nya kontakter.
En resa utan att resa...
 
Entrén till hotel Rival.
 
Hotel Rival ligger vid Mariatorget på Södermalm, är privatägt och bl.a. Benny Andersson, den tidigare ABBA medlemmen m.m. är en av delägarna.

Läckert småplock, "tapas", i svenska smaker var generöst framdukat; halva färskpotatis med rom, svensk lufttorkad skinka, morotspaté med wasabikräm och ej med på bild, rökta laxsnittar. 
Och bubbel i glasen för de som så önskade.( Från Philipsson och Söderberg)
 
Vi minglade i  den "art déco" inredda cocktailbaren.
 
Här träffade jag på Carola Valls från turistbyrån i Benidorm, mycket passande, och
en representant för den spanska turistbyrån i Stockholm.
Verkligt givande och trevligt samtal och jag fick också viss nytta av mina mycket grundläggande kunskaper i spanska. Men man måste öve för att bli bätttre...
 
Även en rundvandring (gruppvis) på hotellet rebjöds och vi tittade på några rum och restaurangen där köksmästaren berättade om restaurangens koncept i matväg.
Hotellets "brunch" (kan verkligen rekommenderas, har ätit den fler gånger) är väldigt populär men har nu sommaruppehåll och har höstpremiär den 21/8. Men besökande är välkomna både att äta  frukost , lunch och middag.
Hotel Rival är ett ganska litet hotel med sina 99 rum och rum finns alltifrån sviter högst upp på sju trappor i etage, till de luxerum, båda typerna med balkong och utsikt mot Mariatorget och Söders takåsar. Längre ner i byggnaden finns lite "enklare" typer av rum och med utsikt mot gården. Men inte heller dessa rum var så enkla...
Prisbilden varierar efter säsong och efterfrågan och ett de luxerum kan kosta alltifrån ca 1800 kr/natt till 3500 kr/natt.
På hotellet finns förutom hotelldelen, barerna, bistron och caféet en teater/biosalong som kan ta emot 700 åskådare.
 
Utsikt från ett av "de luxerummen" på fem trappor.
 
Även på rundvandringen blev vi serverade  de goda tilltuggen.
Här i bistron berättade köksmästaren om hotellets matkoncept  och
där fokus ligger på närproducerade varor och det finna alltid många vegetariska alternativ.
 
 
Kvällens sponsorer och hit hör även hotel Rival som var värd för kvällen.
 
Stort tack till Stockholms Travel Massive Team; Aniika med bloggen "Resfredag" , Lola som skriver och fotograferar mycket i "Geotraveler´s nich  och "Fantasiresors" Sofia för en väldigt trevlig kväll.
 
 
 (Ej sponsrat inlägg!)
                                                                              

Fokuserad och envis

    
Inom bloggvärlden är det mesta möjligt och jag har under de senaste dagarna haft stort fokus på små, levande varelser i vår vackra natur.
Bloggvännen Bosse har inbjudit till lekuppdrag/utmaninag nummer 18 med fokus på natur och livet där bland mindre och ev större djur. En verkligt rolig  och utmanande uppgift och med inbyggd frisk luft och motion.
Jag har letat, åter letat, gått och sprungit för att jaga humlor och fjärlilar i flykten.  Men de jag lyckades fotografera satt still.
Kanske var inte direkt jagandet så lyckosamt för resultatet, men många jag mött har lett, skrattat och sett allmänt muntra ut, fullt förståligt. 
Och visst är det bra om man med enkla medel kan glädja andra.
Myrorna på trädet var ju på plats och samsades med en nyckelpiga i grannträdet så här var det enklare. LIkaså med masken och larverna.
Vissserligen fick jag skynda på och att ställa in kamerans skärpan hanns inte riktigt med.
Men det var skalbaggarna som var min verkliga utmaning.
 Nyckelpigor tillhör också  skalbaggssläktet, men jag hade bara hittat en nyckelpiga och då kan den ju inte samtidigt tjämnstgöra som skalbagge.  Så antingen ytterligare en nyckelpiga elller så vill det till att hiyya skalbaggar.
Och att skalbaggar var en bristvara i mina trakter kunde jag inte ens ana. LIka bra det...
Ordentligt med motion har jag fått och mängder med frisk luft och min envishet, min bästa och sämsta egenskap, har helt klart varit en tillgång.
Uppdraget/leken har varit med mig hela veckan på olika sätt och jag har haft väldigt roligt.
 
Med hänsyn till att det är svårt att se bara en myra fick flera komma med.
Och skalbaggarna var mog mor och barn....
 
Förutom dessa småkryp gällde det att hitta "visitkort" från ter djur, ej husdjur. 
Här hade jag några grubblerier och det var om häst är ett husdjur som kan jämställas med katt och hund. 
Men jag lämnade snart dessa tankar för man kan inte belasta hjärnan för mycket.
 
Canadagäss med spillning synliga vid Nacka Strand.
 
Vildkanin i Tullgårdsparken, mina kvarter.
 
När vår måsskrämseluggla i plast är nerplockad för uppfräschning
passar en mås på att slå sig ner och lämna ett bokmärker på balkonggolvet.
Men ugglan kom snart tillbaka på sin plats och den håller de flesta måsar borta....
 
                                                                                       
 Inlägg nr 72 /100 i utmaningen #Blogg100. 
 
 
 
                                                                                          
                                                                                                                                                                                         

Dagens uppdrag.

    
Uppsala idag! Och med ett uppdrag i rörelsebranschen. Ja, för egen del fick jag röra mig en del men tanken var  att hittta en ny cykel till barnbarnet Max. 
Inom en radie på 500 meter, i stadens utkant, hade vi fem olika butiker att genomsöka för att hitta den cykel som Max ville ha. I butik nummer ett hittade vi en lämplig men man ska ju ha jämförelsematerial. I butikerna två och tre fanns inget passande alls.
Och det tar på krafterna att leta cykel så en lunchpaus kändes behövligt.
På Max önskemål blev det IKEA -lunch och han önskade pannkakor. så detta var hans dag och då ingick även valet av mat och restaurang.
En av mina mormorsuppgifter är att ibland vara följsam och det är i Max regi ganska enkelt.
 
Uppsala slott syns fint till vänster och domkyrkan med sina två torn reser sig stolt upp.
Detta fick bli dagens lunchvy.
 
 På IKEA  var syfter endast lunch, men vi fastnade ett tag vid deras nya satsning med premiär idag, "Konst för alla" innan vi radade in oss i matkön, för dagen ganska kort.
 
 
 
 
För min del blev det en räksmörgås (handskalade räkor) som var riktigt god,
Liv slog till på torsk och för Max del blev det pannkakor och en pinnglass. (Ingår..)
 
Liv och Max. Här är det glada miner.
Mätta tar vi nya tag i jakten på en cykel.
 
Men först lite kladdkaka med grädde -
- som kan hamna fel....
 
I butik nummer fyra fanns en röd cykel som var absolut tänkbar och som gick upp till första plats. En butik kvar.
Och här stod favoriten! En vit, med tuffa breda däck. Saken var avgjord.
 
Max med sin nya cykel, kärlek vid första ögonkastet och till denna fick det bli en svart hjälm.
  En hjälm som följer med i huvudets rörelser, väldigt smidigt.
Dagens mormorsuppdrag är utfört!
 
 Inlägg 54/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 

I goda händer

    
När jag efter ett lyckat besök i Täby Centrum åter satte mig på Roslagsbanan mot Stockholm, Östra station,
och var försjunken i mina tankar så kommer en trevlig biljettkontrollant och "blippar" mitt kort. ( Man köper i Stockholm inte längre biljetter till de kommunala färdmedlen på tåg, bussar eller tunnelbana  utan det sker i förväg och har man inte gjort det och måste köpa biljett ombord kostar det en hel del extra. Möjlighet finns också att köpa biljett per sms, men då måste man vara registrerad. )
Bredvid mig sitter en ung kvinna som också får sitt kort "blippat" och mitt emot oss sitter en yngre man som vill köpa sin biljett kontant.
Konduktören förklarar att detta blir mycket dyrare och undrar om han inte här på tåget kan skaffa en biljett per sms. Mannen talar inte svenska och inte engelska men konduktören försöker vänligt hjälpa honom med hjälp av kroppsspråket. Men så  frågar plötsligt den yngre kvinnan på arabiska om mannen också möjligen talar arabiska. Det gjorde han och hjälpinsatsen med att skaffa biljett började.
Den lika vänliga (kvinnliga) konduktören säger att hon ska återkomma och hoppas det ska gå bra med biljetten och ger olika förslag.
Försöken pågår och jag med mitt rabatterade pensionärskort kunde hjälpa till med lite från min reskassa.
När vi nästan var framme i Stockholm hade kvinnan via sin mobil fått tag i en biljett och det hela löste sig och mannen betalade kvinnan kostnaden för den och var väldigt tacksam.
Jag blev verkligen glad både över den vänliga konduktören och den hjälpsamma unga kvinnan och bestämde mig för att i fortsättningen ha lite extra pengar på mitt kort för att kunna hjälpa tilll vid behov.
Och med vänlighet och hjälpsamhet blir tillvaron så mycket trevligare.
 
Stockholm bjöd på härligt vårväder och jag bestämde mig för att peomenera genom stan från Östra Station  hem till Söder, en sträcka på ca. fem kilometer och som tar drygt en timme. Beroe förstås på stoppen längs vägen...
Jag ville gå längs vattnet så mycket som möjligt och bestämde mig för att ta vägen längs
Stadsgårdskajen och Masthamnan (där vikinglinjens fartyg lägger till)
lite längre än raka sträckan men bråttom hade jag inte.
Och vyn in mot stan och Strömkajen är alltid sevärd. 
 
Att stanna till och se Vikinglinjens ålandskryssningsfartyg, Cinderella, komma in och lägga till är alltid roligt.
 
Hon ska vändas och trång är det och all manövrering sker med hjälp av en lite "joystick".
 
 
Bara att nu i sidled ta sig in till kajen.
Allt gick bra och det brukar det göra så jag traskade vidare hemåt.
 
På fredag får jag besök av ett par bloggvänner och jag ser verkligen fram emot detta. Vi har träffats ett par gånger tidigare och nu är det alltså dags igen.
Så efter den lyckade dagen så tar jag mig an min nya fina kokbok " Middagsparty" för att leta recept till vår gemensamma lunch här hemma. Och så mycket gott det finns.
Jag vill laga precis allt, men när jag hållit boken i händerna ett bra tag och bläddrat fram och tillbaka så bestämmer jag mig för en fiskgryta som ska serveras med aioli och västerbottenbröd. (Västerbottenost ingår och detta passar extra bra då den ena bloggvännen numer bor där.)
 
I fiskgrytan ingår bl.a. lök, rotselleri, morötter, vitlök, lax, torskrygg, fänkål, purjolök
musslor, räkor, saffran, tomater, vitt vin.....
Ett utlåtande både av fiskgrytan och brödet får komma när vi smakat det hela.
 
 
Inlägg nr 37/100 i utmaningen #Blogg100.

En annan dag

    
 Annandag påsk, en annan dag från igår (annandag betyder dagen efter en kyrklig helgdag)  och Stockholm möter oss med strålande sol. Jag vaknade tidigt och trots att Curre (Helenfamiljens labrador) nu är återlämnad så var jag helt inne på en morgonpromenad och att gå en runda längs kajen denna vackra morgon är verkligen en lisa för själen och jag tror att även måsarna uppskattade den vackra morgonen för de var väldigt tystlåtna.
 
Tvärs över Hammarbykanalen ligger södra Hammarbyhamnen eller som området också kallas
Hammarby sjöstad. Från Södersidan tar man sig enklast över med färjan som är kostnadsfri,
eller också får man ta (om)vägen över Skansbron.
 
Här hemma var det  kalasdax idag, lunchkalas, med nära och kära.  En påsklunch som kombinerades med lite födelsedagsfirande för mig. Och jag hade förstås inget emot att bli firad en extra gång och nu här hemma. 
.
Köttbullar, gravad lax med hovmästarsås, skagenröra baserad på turkisk yoghurt och lime, sill av olika slag,
ägghalvor, pastasallad, fransk potatissallad, ugnsstekt marinerad kycklingfilé med limesås och en del
andra godsaker dukades upp. 
 
Alla på plats vid bordet utom barnbarnet William som sov skönt på balkongen.
 
Och desserter förbereddes på plats av Helen.
Marängtårta med passionsfruktscurd i både topping och fyllning. 
Friskt och väldigt gott och en fin smakkombination med den söta marängen och jordgubbarna.
Dessutom läckra och vackra cupcakes med spritsad chokladkräm, strössel  och ett chokladägg.
Ljuvligt goda!
Tur att de var i storlek mindre. 
 
Uppvaktad blev jag också med både en vacker påskbukett och en jättefin kokbok.
Även om i princip allt i mat och bakväg finns att hämta från internet så tycker jag om kokböcker och att bläddra i dem, hämta inspiration och laga maten som finns beskriven är roligt. Och att se alla vackra bilder inte minst...
 
 
William, två och ett halvt år har vaknat och är nyfiken på innehållet i sitt påskägg
och Max försöker förklara ett spel i telefonen för mig. 
                                                        
Solen strålar in genom den öppna balkongdörrren och Liv tar till vara tillfället. 
William är mer koncentrerad på att bygga ett fartyg.
 
Och nere på kajen njuter förbipasserande av den vackra annandagen.
 
 
Inlägg nr 28/100 i utmaningen #Blogg100.
 
                                                         

Ord och lek

    
Idag har jag lekt med  namn och färger. Holland eller Nederländerna? Orange eller brandgul?
Vad säger man?
Ett nytt uppdrag från bloggvännen Bosse Lidén har anlänt och lika bra att genast sätta fart. 
Bosse funderar i sitt inlägg dels över namnen Holland och Nederländerna och dels över färgerna orange och brandgult.  Vad heter det egentligen? 
Bäst att ta reda på det.
"Vad gäller Nederländerna så är det namnet oftast rätt. Sedan 1815 har det officiella namnet varit Kungariket Nederländerna och EU har fastslagit det namnet. Holland är bara ett gemensamt namnpå de båda provinserna Syd-och Nordholland, men eftersom de provinserna inkluderar de viktiga städerna Amsterdam, Rotterdam och Haag - centrala säten fär fär landets näringsliv och regerng har Hlland kommit att beteckna hela Nederländerna.
De flesta holländare skiljer mellan Holland och Nederländerna. Undantaget är invånarna i de båda holländska provinserna. De kalla landet för Holland och sig själva för holländare.
Namnet Holland kommer från gammalafrikanskans (det språk som talades i Sydafrika)  "holtland" som betyder träland. Ett passande namn eftersom stora delar av landet från början var täckta av skog". (Fakta från världens historia.se)
 
Färgordet orange används för starka gulröda färger, oftast med mer dragning mot gult än rött och
ordet kommer från det franska ordet för apelsin,  orange.
Det äldre svenska namnet för färgen är brandgul.
Brandgult är färgen som hjärnan uppfattar då näthinnan träffas av ljus med en speciell våglängd. 
Jga kan minnas att jag kallade frgen brandgul när jag var liten och senare vlev det orange. Och vid min nu höga ålser är det orange som gäller.
( Det finns en grupp i Sverige som vill vägra ordet orange och använder den gamla benämninen brandgul. )
 
Veckans uppdrag är att fotografera tio saker inom eller utomhus och där färgen orange/brandgul helt eller delvis finns med.
En karneval kan behöva lite krydda och solkrän kan vara bra i den starka solen.
 
                                                                                     
Ibland är det svårt att sila det man äter. Och delvis också det man säjer...
 
                                                                                                                                                                                              
En tvättad handduk måste ha matchande nypor...
                                                                                                                                   
 Reflexer lyser upp och vid eventuella inbrott syns man. En ny tanke...
 
En underbar tiger på jakt!
(Barnbarnet William 2 år)
 
(Jag var färdig med inlägget 11.20 och när det då skulle publiceras så låg blogg.se nere. Men jag det är ju ingen brådska. Jag bara vill att en bloggportal ska fungera. GRRRRR....)
 
 
                                                                     

Bland stjärnor och krig

    
Någon "Star Wars-fantast" är jag inte men jag är väldigt glad över att bli bjuden på barnbarnet Max 6 års- kalas med "Star Wars" som tema, en önskan Max hade och som kunde uppfyllas. Hans mamma Liv har gått "all in" för att hitta de saker som behövdes.
Temat var genomgående; alltifrån tårta, tallrikar, vimplar, servetter och muggar. Även
en del presenter gick i detta tecken.
 
Max moster Helen bakade denna fantastiska tårta och har modellerat tre av karaktärerna
i Star War; Yoda, (grön) Dart Wader (liggande i svart och vitt)
och roboten R2-D2 (ståendes i vitt och blått)
Tårtan var helt fantastiskt utförd och väldigt god.En klar succé!
Fyllningen bestod av hemgjord chokladmousse av mörk choklad med 70% kakao,
hallonmousse gjord på färska hallon och därutöver ett lager med färska hallon.
 
Max beredd att blåsa ut ljusen.
 
 Max med sin bäste vän granskar Yoda.
Och det blev genast en smakbit.
 
Väl genomtänkt "Star Wars-tema".
 
Jag är ganska obevandrad i "Stjärnornas krig"  och dess historia men  har sett en av filmerna, "Jedins återkomst" i början av 1980-talet och fick inte direkt mersmak. Har fullt med att hålla isär karaktärerna som finns med på tårtan...Jag vet inte ens om det lyckats.
Nu har jag i alla fall fått karaktärerna på tårtan förklarade för mig och det är alltid något.
Den gröna, lilla, 66 cm korta Yodaär en 900 år gammal jedinmästare, en händig man med ett ljussvärd som ledde kampen mot "sithordern" ( ett ordenssällskap) tills alla jedinriddare blev dödade .
Dart Wader, liggandes i svart-vitt, var en stor jetiriddare som blev förförd av den mörka sidan och han ledde
Imperiets utrotning av Jedinordern.
Roboten R2-D2 räddade sin ägare med vänner från många faror och kunde fixa allt.
 
Moster Helen, den dukriga "hobbykonditorn" och Max tittar på tårtan innan första tuggan tas.
Och lillebror William på två år vill förstås också smaka den goda tårtan.  
                                                                                                     
En del av alla som firade Max idag; kusiner, vänner och släktingar.
 
Mina älskade "Star Warsprinsar"!
 
Det blev ett väldigt trevligt kalas för både gammal, ung och yngre och solen började gå ner över Uppsalaslätten när vi  sent på eftermiddagen körde mot Stockholm.
Det blev väldigt trevlig dag i "Star Wars" tecken, men jag tror inte det blir aktuellt med några fördjupande kunskaper i vare sig Star Warsfilmer eller karaktärerna. Men man vet aldrig. Nyfiken är jag ju.
                                                                                     
 
 
 
 
 

Rätta svar

    
Dags att presentera facit till mitt "sant eller falskt", utmaningen som jag antog hos bloggvännen Gems of My Life.
Väldigt många nappade, över 30 svar med förslag och det var verkligen jätteroligt att läsa alla svar och även hur några resonerat kring tänkbara alternativ. Tack för detta! Rolig läsning!
Jag hade skrivit nio påståenden, varav sju var helt korrekta.
Snabbt kunde jag konstatera att 21/56 inte trodde att mitt golfhandicap var 10. Undrar så varför? Hmmm....
Sedan var blev det klurigare och inte så tydligt för 11/56  trodde inte att jag åkt runt med katter i en tvättpåse i New York längs Park Avenue och 8/56 trodde inte att jag utlöst larm på Chagallmuséet i Nice.
 
Så här  kommer facit!
1. Sant! Jag har haft bra tid på 100m med 12.3 sek och det hände en endaste gång när jag var 18 år.
 
2. Falskt! Golf, jag har tagit "grönt kort" och lyckades komma ner till 30 i handicap. Men min golfkärriär blev ganska kortvarig, dels lyckades jag inte slå bollarna så långt, inte heller i hålen och dels tyckte jag inte det var en så fartfyllt sysselsätttning. (Jag hade inga direkta talanger för golf och detta störde mig....)
Här var det hela 21 som trodde det var fel och det var det ju...
 
3. Sant! Hawaii och Maui. Jag har tältat olovandes på stranden och raskt rivit tält i arla morgonstund innan det ljusnade. 
 
4. Sant! Jag har bott i New York i nästan ett år och vid ett tillfälle kört omkring katter i en tvättpåse på Park Avenue i en Corvette.
 
5. Sant! Nice och Chagallmuseet; Jag har blivit avvisad därifrån. Brottet att försöka nudda en tavla är nog preskriberat idag. Men polis tillkallades och jag blev utvisad, men slapp böter. Jag hann turligt nog aldrig nudda tavlan. Och jag har varit tillbaka hit till museet flera gånger efter händelsen och blivit insläppt.
 
"Song of Songs", en av fem (???) tavlor i en serie. Här fastnade jag...
 
6. Sant!
Jag valde GIH för att den utbildningen verkade rolig och det var den verkligen. Långa fjällvisteser och många praktiska moment som blandades med rejäla studier i fysiologi, anatomi, pedagogik, psykilogi och undervisningsskicklighet/didaktik.  Som 21-åring inträdde jag i yrkeslivet som gymnastikdirektör. ( Senare blev det andra lärarstudier i olika omgångar och under flera år.)

7. Falskt! Gotland runt har jag aldrig seglat, trots att jag gillar segling. Kanske får jag det i present när jag fyller 70. (Här var det bara två som gissat rätt. Bravo! Anna G i Berlin och Ingrid i Torrevieja lyckades gissa/veta detta. 
Livet på/vid en "pinne" i Stockholms skärgård.
 
8. Sant! Tibet och Fidji är mina två mest minnesvärda resmål och detta visst alla.
 
Tibet, en resa att verkligen minnas.
 
Och till Fidji...för fortsättning jorden runt.
 
 
9. Sant! 
Jag hade gärna bott kvar i Vasastan, men priserna där kunde jag inte alls matcha, så det blev Södermalm, här på kajen. Och det går väldigt bra det också. 
 
 
Det var två stycken som hade plockat ut de felaktiaga alternativen och det var Anna G i Berlin och Ingrid i Torrevieja. Bra jobbat!
(Pris kommer personligen och vid tillfälle. )