Tibet; Från Peking till Lhasa med tåg

    
Att resa och uppleva saker har varit en viktig del av mitt liv och är det fortfarande, men de mer äventyrliga resorna var det ett tag sedan jag gjorde.
Jag har gjort en del resor under årens lopp och besökt alla världsdelar och över 50 länder dock i olika omfattning, och där Asien väger över tillsammans med Europa. Sedan kommer i ordningen Amerika och Oceanien och norra Afrika. Att Asien överväger beror på dels att vi bodde nästan fyra år i Peking, KIna och då passade på att resa när tillfälle gavs och med en kort flygtid på ca 4-5 timmar var man i t.ex. i Vietnam, Thailand, Filippinerna, Indonesien Kambodja. eller malaysia och Hong Kong lång ett par timmar bort. 
Även inom kIna blev resorna många och minnesvärda.  
Men mitt livs mest spektakulära,  minnesrika och upplevelserika resa var den med tåg från Peking till Lahsa i Tibet. Och i resväg är detta den tredje bästa resa jag gjort, om jag bortser från den resa som 1981 gick till Sri Lanka och  jag blev mamma till mina älskade döttrar och den jordenruntresa Bosse och kag gjorde i smaband med att vi gifte oss på Fidji då  nästan alla världsdelar besöktes. (Afrika undantaget.)
 
Delar av detta inlägg finns publicerat i maj 2009.

Den 28 april  2009, (länge sedan nu) på kvällen var vi tre förväntansfulla personer vännen Anna, Bosse och jag, som 21.00 steg på nattåget för färd mot Lhasa i Tibet. Eftersom vi handlat med en massa mat för resan såg vi närmast ut som ett resande teatersällskap som klev på tåget. Och vi var beredda på den 48 timmar långa resan. 
Vi hade som tur var bokat en "softsleeper", en kupé för fyra med bekväma, bäddade sängar och kunde sprida ut packningen. 
Och vid tågets avgång 21.30, var det bara vi i kupén och givetvis hoppades vi på att det så skulle förbli.
Men någon gång efter midnatt fick vi sällskap i en av de övre sängarna. Bara att yrvaket stuva om lite.
Natten förflöt lugnt och stilla och vi sov ganska bra. Vår nattlige kamrat flyttade på morgonen och sen hade vi kupén åter för oss själva.. 
Frukost med medhavd skaffning. Ett stort tack till vännerna Gunilla, John och Eva som nyligen besökt oss i Beijing och haft med sig både bröd och diverse mjukostaar i olika smaker, som nu verkligen förgyllde tillvaron.
Vackra vyer passerades och omväxlande med att titta ut på landskapet läste vi, löste korsord, pratade och vilade. En och annan promenad blev det i korridoren också.
Det är inte som på svenska sovtåg att det finns toa och tvättho i varje kupé. utan här är det gemensamma utrymmen som gäller.
Medhavda nudlar av olika smak till lunch båda dagarna och den andra tågdagens afton gick vi till restaurangvagnen och åt kinesisk mat.
Att vi hade med mat berodde på att den stundtals tar slut och det är väldans glest mellan tågstationerna och möjlighet att bunkra.
Bossse förbereder frukost i kupén.
Och varmt vatten till soppa, nudlar, kaffe eller te fanns ständigt att tillgå.
 
Det gemensamma tvättutrymmet. Helt ok.
 
Berg och raka asfalterade vägar. Och vi är i Tibet

Ett spännande landskap med stäppmark och berg sett genom tågfönstret. 
 
Andra dagen på tåget, valbotgsmässoafton, var en naturupplevelse utöver det vanliga, milt sagt.
Vi kom också upp på de högsta höjderna, över 5000 meter och redan på morgonen fick vi syrgasslangar att koppla in vid bäddens huvudända för säkerhets skull. Här uppe har luften lågt syreinnehåll och det kan bli svårt att andas p.g.a. det lägre lufttryckt.  
Ingen av oss behövde egentligen använda syrgasslangarna men vi provade för att veta hur det fungerade.
 
Lättare att andas? Nu vet jag hur man använder syrgasen.
 
Efter denna högsta höjd på resan, så började tåget att sakteliga ta sig neråt. Landskapet var fortfarande svindlande vackert. Men inte det eklaste att fotografera genom ett tågfönster.
 

Snöklädda toppar.
 
Vilda betande jakar.
 
Tåget skulle anlända till Lhasa den 30/4 klockan 20.00 så två timmar före dess gick vi mot restaurangvagnen för att få något i våra magar men den var stängd! Jag lyckades på kinesiska fråga konduktören när vi skulle vara i Lhasa och han svarade med ett leende, 18,37.Bråttom blev det. 
Allt skulle packas ner och vi skulle bli färdiga för att för första och kanske sista gången komma in i Lhasa.
Hela resan hade varit en upplevelse från början till slut.
 
En av anledningarna till att vi  valde att ta tåget upp till Lhasa var att vi då hann vänja oss vid de höga höjderna redan på vägen dit och risken för att drabbas av "höjdsjuka" blev mindre.
Riskfaktorn är inte höjden i sig utan hur fort man kommer dit. 
Däremot flög vi tillbaka till Peking.
 
 
Tågsträckan mellan Beijing till Lahsa invigdes så sent som 2006  och det är tydligt att den fått enorm betydelse för all transport av människor och gods.  Tidigare var det landsvägar som gällde.
Under hela resan förvånades vi över alla vägar som byggs och byggts, alla nya broar som är under byggnad.
Landskapet var väldigt glest befolkat och man kan ju fråga sig vad människor kan arbeta med förutom att konstruera nya kommunikationsvägar.
En del odlingar fanns på sina ställen, likså  boskapsskötsel för det var gott om jakar men de klarar sig i stort själva men de ska mjlökas, slaktas och tas om hand på olika sätt. Jakarna är de viktigaste husdjuren på denna höga höjd och allt tas till vara på dem. 
 
Framme i Lhasa, en stad på 3500 meters höjd och vars namn betyder "gudarnas plats".
Vår guide och chaufför önskar oss; Anna, Bosse (fotograf) och mig välkomna med vita sjalar.
Sjalarnas symboliska betydelse är att önska lycka och välgång.
Och en väldigt lyckad resa blev det!
Helt fantastisk!
 
Inlägg 53/100 i utmaningen #Blogg100

Tibet del 2; Lhasa med omnejd

    

Fylld av upplevelser blir det till att summera ännu en fantastisk dag.
Idag blev det en tur utanför Lhasa. Vårt mål var Gandenklostret, beläget 4500m över havet. Men redan resan dit bjöd på naturupplevelser av stora mått.
Gandenklostret ligger 60 km öster om Lhasa och vi följde Lhasafloden under delar av bilresan. Floden är lång och rinner så småningom ihop med Bramaputrafloden i Indien.

Underbar morgon med frukost på hotellets takterrass som bjuder på en fantastisk härlig utsikt.
 
 Lhasafloden, ett fint stopp på vår tur upp mot klostret. Magiskt vackert!
 
 Små byar passerades där livet gick sin gilla gång

De sista två milen till Gandenklostret innebar en rejäl stigning, vi skall alltså uppför 1000m, till 4500 m höjd. Sedan 2005 finns det en asfalterad och MYCKET KURVIG väg upp och innan dess fanns en grusväg, från 1956 och tidigare än så var det upptrampade stigar som gällde.

 Kurvig väg. Jo, det sitter små färgglada pappersark i buskarna som vallfärdande besökare har satt dit.

På vägen upp såg vi mängder av jakar och dessa finns huvudsakligen här. Jakarna är väldigt betydelsefulla då de ger ull, mjölk, smör och ost och jakkött förkommer på alla menyer och är mört. (Jag har provat, men bara lite.) 
Jakarna används också som dragdjur och som pack och fraktdjur. De är väldigt tåliga och starka och klarar utmärkt att klättra i bergen som finns över allt.  
Runt hornen har de band som kan vara i olika färger och färgerna visar vem som äger dem. Jakarna är som "våra kor" och få är vilda.

Här kommer vi!
 
Så är vi då nästan uppe på 4500m och Gandenklostret och byn visar sig i all sin prakt.
 
Ganden betyder Paradis på tibetanska. (Det tibetanska språket härstammar från sanskrit och har likheter med detta.)
Klostret grundades år 1409 av Tsongkaba, även grundare av "the yellow hats", den gula sekten och var den person som moderniserade buddhismen.  Det finns fortfarande kvar "red hats", den mer ålderdomliga buddhismen, men de har idag färre anhängare och färre kloster. Dessa olka riktningar inom budismen har fått sina namn efter färgen på munkarnas huvudbonader.
I Tibet finns numer sex levande kloster för den "gula sekten" och bara ett för den röda.
Från början fanns i Gandenklostret över 3000 munkar, men för närvarande lever och verkar här runt 300. 

Vi besökte olika delar av klostert och var också men under bönen som munkarna förrättade både tillsammans i stora salar, där de också sover och mer enskilt.

 Munkar i bön.

Munkarna läser sina mantra, verser, utantill och i korus. Det finns en munk som läser före och hans röst hörs genom en något raspig högtalare.  Det är mörkt inne i templet och det är svårt att se. Böckerna eller snarare bladen är till mest som stöd för minnet och dessa böner tar flera timmar att genomföra.

 
Vi har besökt många mindre bönerum i klostert och sett många olika Buddhor som kan förekomma i över 1000 olika skepnader, men några av dem är särskilt viktiga i den tibetanska budhismen;
den Närvarande Buddha, Shakyamoni; Visdomens Buddha och den Barmhärtige Buddah.
Vår kunnige guide gick igenom och förklade de Buddhor som var mest förekommande, men det var ändå  svårt att hålla isär dem.
Att Buddhorna och klostren är betydelsefulla i Tibet förstår man för överallt ser man människor som kommer  i ströms till klostren och templen för att offra och ofta är det jaksmör, jakost eller en liten slant som ges.  

Klostren har många boendes och en del bor där för hela livet och andra under perioder av sitt liv och givetvis behövs vatten, både varmt och kallt. På flera hustak finns dessa anordningar för att med hjälp av solen koka vatten ( då kan det sedan ocksp drickas) och det tar ca. 20 minuter att få 5-6 l vatten att koka.

Miljövänligt sätt att få vatten att koka, men det förutsätter sol.
 
Efter att noggrannt gått igenom klostret var det så dags för en liten lunchpaus. Bosse och jag åt medhavd frukt för att samla krafter till att vandra runt klostret och Anna provade dumplings med jakfyllning. Jodå, vi provade också.
Dagens lunchrestaurang och här finns också möjligheter att övernatta om man så vill.
Många tibetaner gjorde det.

Så var det då dags för vår vandring runt Gandenklostret. Detta är vad många pilgrimer och besökare gör och vandringen tar omkring en och en halv timma. Vi som inte är tränade för denna höga höjd behövde längre tid. Vi måste ju stanna och hämta luft. Men vår guide sa att han får göra likadant när han kommer till låglandet. Kanske var det bara för att uppmuntra oss? Men luften här uppe är tunn och det känns när man går uppför.

 Vandringen runt klostret har börjat och överallt hänger "böneflaggor".

Dessa flaggor kan man se på många ställen och ju högre upp på berget de är placerade, ju bättre är det. Just att komma nära himmlen är viktigt.
Den blå färgen står för himmel, den vita för molnen, den röda för elden, den gula för jorden och den gröna för vatten.

 På väg, många tibetaner gör denna "chora" vandring runt klostret flera gånger. De brukar då lägga en sten i en hög för varje varv de går. Det ligger alltså mängder av stenhögar längs den smala stigen.
Men vi tog bara ett varv...
 
 Här vandrar gammal som ung och är man riktigt liten kan man bli buren ibland.
 
 Bosse och jag har lånat Annas svenska flagga.

Inser verkligen att detta inlägg blev lååångt, men det är jättesvårt att gallra bland alla bilder och att skriva kortfattat.
Jag skriver givetvis för min egen skull och är samtidigt glad om andra tar del av det.

(Är någon intresserad av att läsa mer om vår Tibetresa så finns Tibet som en egen rubrik  bland kategorier på bloggen)

Tibet, en resa att minnas.

    
I morse när jag läste bloggvännen Znoggges tankar om bl.a att våga; "Att våga är starkt" så satte min tankebana igång. Och det har den fortsatt att göra hela dagen . Att våga göra något som är nytt, främmande, ibland skrämmande och som man inte har någon erfarenhet av är att utmana sig själv samtidigt som man kanske lär känna nya sidor av sig själv. Tack Znogge!
 
Några gånger mitt liv har jag utmanat mitt vågande, tagit nya steg ut i det okända. Ibland har jag joort det helt på egen hand och ibland i sällskap med någon annan. Och att våga göra något som för mig varit nytt och ovant, där jag inte haft den där kontrollen som jag helst vill ha; det har tillfört så mycket och det på många plan.
Ett "stort vågande" var när jag och Bosse bestämde oss för att under några år bo i Peking. Visserligen hade jag några år tidigare varit där på besök som turist och rest mycket runt om i världen hade jag men just då visst jag inte hur värdefullt det var att jag/vi tog steget.
Och om man just inte vågar, inte vill inte, inte är intresserad av det kanske nya, främmande och möjligen oförutsedda så går det ju bra ändå. Det är ju lite som att hoppa fallskärm, har provat, ner kommer man alltid.
Att våga för mig är också väldigt vardagkiga ting som; att träna på att inte vara rädd för katter, (jag är en bit på väg) att möta mig själv som den jag är och att stå upp dör saker i livet som är viktiga för mig. Att våga är också att göra något/uppleva något där svaren inte alltid finns som i ett facit. Att våga är också att leva.
 
När jag tänkte på det här med att våga så kommer jag osökt att tänka på den resa, både yttre och inre, som jag gjorde tillsammans med Bosse och goaste vännen Anna. En resa med tåg till Tibet, några dagar i maj 2009. En resa vi ordnat själva med hjälp av vänner.
Här kommer del 1 av 2, del 2 kommer imorgon.
Avresa från Peking med tåg, 46 timmars resa och två nätter i en bekväm "softsleeper, där bara vi tre bodde.  Egna syrgasmasker fanns vid bäddarna, om behov skulle uppstå, men vi klarade höjdskillnaderna bra trots den tunna luften. Stundtals passerade vi 5000 m när vi kommit in i Tibet.
En fördel mad att åka tåg, förutom att man ser en hel del, är att kroppen hinner vänja sig vid de höga höjderna och den väldugt tunna luften.
(Flyger man in till Lhasa är det lätt att bli dålig just p.g.a. blandningen av den höga höjden och den tunna luften.)
 
Första morgonen i Lhasa, fredag den 1/5. Frukost och i samband med den, en fantastisk utsikt från hotellets tak mot Potala Palatset. Detta skulle bli en av dagens höjdpunkter att besöka och samtidigt skulle vi få en första introduktion till tibetansk buddhism, ja grundkursen alltså.
Vi hade en egen guide och egen chaufför och hade helt lagt upp det vi ville se och så blev det och en hel del därtill.

Det vackra, vita, Potala Palatset i bakgrunden.

Vårt hotell ligger i den östra, tibetanska, tillika gamla delen, av Lhasa och överallt omkring känner man sig förflyttad långt tillbaka i tiden. Många människor bär de gamla tibetanska kläderna. Dessa är färgglada och vävda i vackra tyger.
Många gifta kvinnor bär också ett förkläde utanpå sin långa kjol eller klänning. Här gäller inga korta kjolar!

                             Typisk gatubild från den östra delen av Lhasa, området runt Tokhangtemplet.

Hämtade blev vi denna vackra morgon 9.30 av vår chaufför och av vår guide och dagens äventyr började. Mentalt hade vi ställt in oss redan vid frukostbordet.
Potala Palatset nästa. En bilfärd på några minuter och sedan var vi där. Vår guide trodde att det kanske var svårt att få köpa biljetter just denna dag eftersom även många tibetaner var lediga och mängden turister var stor,  men "mei wenti"; inga problem.
 
Nedanför Potala Palatset.
 
Potala är byggt i två omgångar. Den röda delen, som fått sin färg av att brunt socker blandats i fargen, började byggas på 600 talet av den dåvarande tibetanske kungen. Den vita delen, som fått
sin färg av att jakmjölk blandats i färgen byggdes på 1600 talet av den femte Dalai Lama. Palatset är 13 våningar högt och har ca. 1000 rum. Men det är kanske bara ett hundratal som är öppna för besökare.
Potala Palatset var fram till 1959 det administrativa och religiösa centrat till Lhasa och Tibet.
För att komma upp till palatset måste man gå brant uppför 340 trappsteg.
Måste medge att vi stundtals stannade för att få luft. Själva Lhasa ligger på 3600m och luften är tunn. Och detta var vår första dag här, så bäst att ta det lugnt för att må bra och orka med.
Potala ligger 117m över Lhasadalen.

Utsikt från Potala mot norra delen av Lhasa.

Ja, förutom oss tre; Anna , Bosse och jag så var det många besökare till Potala denna första maj. Även Kinesiska CCTV var här med ett team för att filma. De kom med samma tåg som vi.
Jag blev intervjuad om hur jag kände över att vara i Lhasa och Tibet. Ett inslag som kom att sändes på CCTV News och i ett par dagar kablade ut över hela Kina både de engelsktalande och kinesiska kanalerna i deras nyhetssändningar.
Kvinna med en "böneräknare" i handen som snurrar och som nuddar mässingscylindrar
där olika mantran finns skrivna.
 
Lunch på en indisk restaurang smakade bra inför fortsatta aktiviteter. Här provade jag troligen jaksmörte för både första och sista gången. Alltså te som är gjort av jaksmör. 
Nästa programpunkt  för dagen var Jokhangtemplet. Lite fortsättning av den tibetanska buddhismens grundkurs.
Måste medge att alla intryck påverkat så mycket att åtmonstone jag inte var så receptiv. Detta är ett tempel där det bor  och verkar 300 munkar, av den "gula" sorten, "yellow hats". Denna del av den tibetanska buddhismen grundades av Tsongkhapa, född1357 och Lama.( Det finns "red hats" också, de är mer konservativa.)

                                                              Jokhangtemplet i bakgrunden.

Utanför Jokhangtemplet-
                                   Här bes det till Buddha. Särskilda mjuka bönemattor användes av flera.

Efter tempelbesöket vandrade vi i de gamla kvarteren och det är också här vi bor. Helt fantastisk miljö! Så annorlunda! Det går inte att beskriva. Jag har aldrig sett liknande. Leenden överallt och en sådan värme.
Här kan man titta i lugn och ro tillsammans med tibetanerna som är i majoritet. Pruta på varor, javisst. Men ingen skulle komma på tanken att som utgångsbud börja med något orimligt.

Lunch på gatan.

Mor och dotter.

Detta är den hitintills näst häftigaste resan jag gjort. Orden räcker inte till. ( Först kommer resan till Sri Lanka 1981 då vi bleb föräldrar till våra älskade döttrar.)
 

Tillbaka i Beijing

    


Det kommer att bli många upplevelser att bearbeta från Lhasa och Tibet under de närmaste dagarna.
Jag är så innerligt glad för att Anna kom på  på tanken att åka nu under majlovet och att Bosse också ville göra denna resa. Tänk ibland så fort det kan gå att bestämma sig!!!
 En familj jag känner och som under jullovet gjorde denna resa delade frikostigt med sig  av kontakter och tips.  Allt var till stor nytta för oss!
Tänk att detta blev möjligt, att få en glimt av "Världens Tak".

Nu stundar mer jordnära uppgifter som jobb, nytt visum och annat smått och gott. Men omväxling förnöjer!

Lhasa till Beijing

    
Sista morgonen här i Lhasa. Strålande sol idag också. Frukost på takterrassen med den nu vanliga utsikten över Pottala
Palatset.



Det kommer att bli många intryck att samla ihop härifrån Lhasa och Tibet under den närmaste tiden. Men det känns skönt för egen del att jag hunnit skriva under tiden jag varit här.
Vi har haft en jätteduktig och kunnig guide och en chaufför som med varsam körning lotsat oss i sin rejäla jeep, genom både staden och dess omgivningar. Givetvis betyder sådant mycket för helhetsupplevelsen, framförallt då tiden är begränsad till fyra dagar.


Vår guide, Lundhup till vänster och chauffören till höger.

Vi har nu några timmar på oss att göra de sista inköpen, härlig shopping, och att ännu en gång ta varvet, choran, tillsammans med tibetanerna runt Jakhongtemplet.
Planet mot Beijing lyfter i eftermiddag och efter en kort mellanlandning i Chengdu, pandornas hemtrakter, så landar vi i Beijing 21.30.

I morgon väntar nya äventyr. Men av en annan sort!


Anna, Bosse och jag äter sista middagen i Lhasa för denna gång.

Tid till förfogande

    
Har under morgonen och förmiddagen försökt att samla ihop alla intryck. Kom en bit på väg, men sen fick det bli en paus.
Vi åt alla en sen frukost uppe på taket till vårt hotell. (Det finns frukostservering där.) Anna vandrade sedan mot Pottala Palatset för att fotografera och Bosse och jag tog oss ett varv runt Jokhangtemplet och marknadsgatorna däromkring.
Så behagligt att få flanera i sakta mak, stanna och titta, prova och prata utan att någon hela tiden vill sälja saker.
Området heter Barkhor Street och det är mest lokalbefolkningen som handlar här. Givetvis kommer många tibetaner till Jokhangtemplet och många religiösa symboler finns att köpa i marknadsstånden.
Det finns också många mindre butiker i området men även där är det lättsamt att titta in.
Här kommer lite gatuglimtar.






Kvinnor säljer olika kryddor som mynta, som också kan bli te.


Jag köper tyg med tibetanskt mönster till en stor bordsduk.

Dags för lunch. Inte särskilt hungrig men den höga luften tar på. Bosse och jag har klarat oss bra tycker jag. Men en extra paus skadar inte.
Vi sammanstrålade med Anna uppe på takserveringen till den indiska restaurangen Mandala. Inte för att maten är den bästa, men helt ok. Och väldigt gott att sitta ute och blicka ner över Jokhangtemplet och kommersen.


Jokhangtemplet i bakgrunden.

Efter lunch lite vila och bloggande innan eftermiddagens begivenheter började. Visst, vi hann med ett glas vin uppe på vår takterrass och kunde under tiden blicka ut över Pottala Palatset.
Anna och jag drog åter iväg ut och för min del blev det ytterligare ett  högervarv runt Jokhangtemplet. Helst skulle vi haft en "bönesnurra" i handen och snurrat den som tibetanerna åt höger. Men det fick gå utan snurra. Har övervägt att köpa en liten bara.


Jokhangtemplet/klostret med munkar i förgrunden.

Vi vandrar i långsamt mak....


Försäljning av jaksmör . Observera vågen till vänster!




Här säljs livsmedel, mest torkade, av allehanda slag.


Barnen kommer från skolan och klockan är 18.15, långa skoldagar.

Tredje dagen i Lhasa; kloster och mattor

    

Söndag den 3/5-2009

Ännu en morgon med hög, klar luft och strålande sol. Det fick bli lite sovmorgon, vi blev inte hämtade förrän klockan 10.
Dagens första programpunkt var ett besök i Paponka klostret, 10 km utanför Lhasa.
Detta kloster byggdes på 600 talet och även här, precis som i de andra klostern vi besökt, lever många munkar.


Delar av Paponkaklostret.

Paponka betyder på tibetanska granit och det är vad berggrunden här består av. Vår guide berättade att alla höga berg runt om Lhasa består av granit.
Det var just här i klostret som det tibetanska språket kom till med sitt ursprung från sanskrit.
På 600 talet skickade en tibetansk kung ut två av sina premiärministrar. En reste till Kina och en reste till Indien. Båda medförde dessutom fruar tll kungen från dessa länder. (Dessutom skaffade han sig också en tibetansk hustru.)
Den premiärminister som varit i Indien, tillbringade vid återkomsten tre år tillsammans med kungen här i klostret och förutom att meditera och be, så skapade de det tibetanska språket tillsammans. I Tibet fanns det religiösa kungar även på 700 och 800 talet, men på 900 talet kom en kung som var emot buddhismen. Det säjs att han blev dödad...
De flesta Dalai Lamor som funnits har tillbringat tid här i Papongaklostret för djup meditation.

Runt klostret, som ligger uppe på en höjd, så finns 108 olika gravtorn och uppe på berget finns det även här många böneflaggor. Ju, högre upp de är placerade desto bättre.


Några av de vita gravtornen runt klostret.


Ett av många altare med offergåvor och lotusblomman( syns svagt och är upplyst)

Lotusblomman är väldigt symbolisk. och förekommer på många ställen i de buddhistiska templen. Det berättas att  den tibetanska, röda sektens grundare, Master Phemasabawa, föddes ur en lotusblomma. Ordet phemasambawa betyder lotusblomma på sanskrit.

En annan viktig symbol som finns i kloster, tempel och som mönster på tyg är detta.


Symbolerna står för långt liv och stor lycka, två viktiga inslag i den tibetanska buddhismen.


Buddhas tron, utformad som en lotusblomma.

Även draken är viktig som symbol. Den står för hopp och lycka. Ofta finns den tillsammans med två hjortar och lotusblomman på olika målningar och träsniderier. Hjortarna står för visdom och metod. Lotusblomman symboliserar Buddhas tron.


Två pojkar som hälsar på sin storebror som är munk.

Rik på kunskap lämnade vi så klostret för mer världsliga ting. Ett besök i en mattfabrik.
I denna fabrik arbetade endast ett tiotal personer med att knyta mattor. De använde ull både från får och jakarna. Fårullen ger lite mjukare mattor och de av jakull känns strävare.


Här knyts det mattor.


Barnen är med sina föräldrar. Vilka charmtroll!

Jag var verkligen sugen på att köpa en tibetansk matta, men de är ganska tjocka.
Jag fick lugnt  inse att det inte kunde bli någon matta till vår hall hemma i Stockholm. Då skulle dörrarna behövas sågas av för att de skulle kunna gå att öppna. Trist men sant! Jag fick nöja mig med att titta på de vackra mattorna och njuta av det.
Anna köpte i alla fall en matta som var så vacker.

Tibet och Lhasa nästa!

    
I morgon kväll, 21.30 bär det av. Jag kan nästan inte förstå att det är verklighet. Bosse, Anna och jag ska tillsammans åka till Tibet. Ja, det känns nästan overkligt!
Vi åker tåg dit, vilket i sig är en resa på 48h; två hela dygn. Tursamt nog har vi fått sovkupé, softsleeper, som ska vara av god kvalité. Hem blir det flyg med ett stopp i Chengdu.
Har förberett lite matsäck till resan. Bananer, nudlar, svenskt bröd, mjukost, kokta ägg och vatten känns som en bra början. Är osäker på vilken typ av mat som går att skaffa under vägs. Men det ska nog ordna sig.
Har hört att tåget vissa delar av tågsträckan går på över 5000m höjd. Det är i alla fall så att denna järnväg är världens högst belägna och att sträckan Beijing- Lhasa är 4064 km lång och bjuder på helt  och skiftande naturupplevelser. Sveriges längd är ca 1500km, tänker man på det så går det lättare att förstå att vi ska åka långt.
Själva Lhasa ligger på 3650m höjd och jag kan förstå att Tibet med sin närhet till Himalaya kallas världens tak.
I och omkring Lhasa hinner vi vara i fyra och en halv dag.
Men jag har förstått att vi ska ta det lite lugnt i början, för höjden tar ut sin rätt på kroppen. Jag har tidigare, i samband med skidåkning varit uppe på över 3000m, så jag är inte särskilt orolig.
Vi är också utrustade med "höjdtabletter" som ska hjälpa oss att klara den höga höjden bättre.


Våra tågbiljetter, softsleeper, till Lhasa.

Jag har ingen aning om internet fungerar på vårt hotell i Lahsa, men jag tar med datorn för säkerhets skull.
Om inte annat kan jag kanske se en film eller två under resans gång.
Kommer det således inget på bloggen på en vecka, så är jag i Tibet  och utan uppkopplingsmöjligheter.
Men jag lovar, jag kommer att dela med mig av upplevelser, bilder och erfarenheter. 
Tänk, jag är så glad att detta blev möjligt.
Ett stort TACK Anna, för att du kom med idén om att resa och även till familjen Rasmusen som gett oss många praktiska råd och tips och sagt att "detta är den mest fantastiska resa man kan göra".
Den ville vi ju inte för allt i livet missa!
Ett stort tack även till Hanne som hjälpt oss med att ordna allt det praktiska med guide, resor och boende. 


Vårt inresedokument till Tibet. Bara att fylla i! Viktigt att det blir rätt! ( Jag har fått det översatt, underlättar kan jag säja.)