Vi firar

    
Födelsedagsfirande igår, döttrarnas födelsedag! Vi brukar fira dessa födelsedagar på restaurang och har ofta hållit oss på Söder men igår blev det en resa norrut till Vasastan och restaurang Fondueboden på Vanadisvägen.
Lite nostalgi kändes det som för under våra många skidresor  till Alperna vintertid för skidåkning så har fondue varit ett stående inslag på resan.
Det var första gången vi besökte "Fondueboden" och vi blev glatt överraskade. Vad gäller menyn så är det kött- ost eller fisk/skaldjurs fondue som gäller. Och om dessert önskas är Tobleronefonduen en sötchock och ack så god. (Smakade lite...)
Restaurangen i sig består av tre rum och rymmer kanske totalt ett 50- tal gäster . Ofta är här fullbokat så bordsbeställning är nödvändig.
Rummen är mysigt "murriga" och "kitschiga" .
 Vi var ett  sällskap på 10 personer så visst blev det lite trångt vid bordet när all mat och alla tillbehör kom men
 personalen organiserade både oss, maten och alla tillbehör med säker och rutinerad  hand.
 
 
Tänk vad åren går! Kändes inte alls så länge sedan jag blev er mamma. (1981)
Tack älskade döttrar för all den glädje ni berett mig.
Stort grattis på födelsedagen.
 
 Rent praktiskt går det till så att man bestämmer vilken fonduesort  som ska ätas och för vår del blev det beställningar på alla tre, ost-kött och fisk/skaldjursfomdue. 
Personalen flyttade sedan om oss kring bordet så att respektive fonduegryta som delades av 2-4 personer fanns i närheten. 
Fisk/skaldjursfonduen tillagades i hummerfond, köttfonduen i köttfond och ostfonduen kom in färdig att doppa brödbitar i och serverades med lufttorkad skinka, salami, grönsaker och små inlagda gurkor.  
Allteftersom kött eller fisk/skaldjur tog slut gick det beställa in mer. Så mycket man önskade. 
Ett enhetspris fanns men ingen begränsning i det man ville äta. Men man man kan ju inte äta sig mer än mätt.
Och eftersom vi beställde in olika fonduesorter så delade vi med oss och vi kunde smaka det vi önskade. Perfekt!
 
Hela sällskapet är samlat och stämningen är god och glad.
Om man tycker om öl så fanns ett stort utbud av serbiska och kroatiska ölsorter,
liksom tjeckiska och några svenska.
 
Bordet var specialbehandlat så brännarens lågor påverkade det inte alls.
                                  
Till fisk/skaldjursfunduen kom det in tonfisk, lax, musslor och scampi samt grönsaker.
Sex olika såser serverades till och bakad potatis eller supergpda pommes frites
(specialkryddning) kom som tillbehör.
                                      
Oxfilé,  utskuren biff, marinerad kycklingfilé, fläskfilé och grönsaker serverades med
åtta olika såser.
 
 
Finalen! Några orkade choklad/Tobleronefondue. (Inte jag...)
Frukt, maränger och skumgodis doppades i chokladen och till detta serverades vanilglass.
Försvinnande gott var omdömet av de som åt....
 
Chokladfonduen, "grand finale"
 
Den här skylten had ejag gärna tagit med mig hem....
Passade mig på något sätt.
 
Skidläge! Kände igen skidmodellen. Hade liknande.
Men med tanke på snöbristen i STockholm var det enklare att ta bussen hem till Söder igen.
 
 

Fest och var-dag.

    
Min vackra novemberkatus blommar vackert och har övergått till att bli en decemberkatus. Fortfarande är det många knoppar som väntar på att slå ut, så kanske blir det även en januarikaktus av den. Återstår att se.
Hitintills har den också tjänstgjort under påsken och även då glatt oss med sina blommor, vilket givetvis upskattats.
 
 
 
 Vardagen finns ju där jag befinner mig, vare sig det är hemma i Stockholm, i den spanska sommarstugan eller någon annanstans. 
 Och att vardagen - var dag även kan vara festdagar är alltid trevligt.
Idag är det en sådan festdag, snarare stor festkväll, som Nordic Travelblog Event har inbjudit till. 
Jag ska tillsammans med många andra resebloggare tillbringa en glitterfylld afton på  hotel Sheraton i Stockholm och temat för kvällen är "Travel & Photography,något som jag är särskilt intresserad av.
Jag ser verkligen fram emot en jättetrevlig kväll och det trots min smärta i ansiktet, svullna ögonlock och med sårskorpor i ögonbrynen och pannan.
Klännning, väska och skor är framtagna så förberedd inför kvällen är jag.
Man får inte roligare än man gör sig och några timmar ska jag helt klart orka med i festens glans.
Ser även fram emot att för första gången i.r.l.  träffa några av mina blogg och instagramvänner och att det blir en härlig kväll det är jag övertygad om.
Rapport kommer.
 
Ett av gårdagskvällens glädjeämnen var att sitta i soffan och titta ut över kanalen och se alla ljus och "julbordsbåtarna" på väg in i slussen. Och Globen vinkade lite långt där borta.
 
 
 
 

Ta sats

    
 Då och då kan det vara bra att ta sats för att samla ihop den där energin som ibland försvinner ur kroppen utan att meddela innan.
Energläckage! En märklig företeelse!
Hos mig sker den inte ofta, men den förekommer. Svårt att täppa till alla hål.
Kan ibland tycka att det är så mycket mer jag skulle vilja hinna med att göra och inser att tiden går och den kommer inte heller tillbaka. Men å andra sidan är jag nöjd med så mycket och jag kan inte heller direkt specificera eller lista det jag skulle vilja göra mer av. Idéer finns men jag behöver ta den där satsen för att se till att genomföra dem. Se till att det inte stannar vid tankar.
 
Jag tycker inte längre att jag behöver skynda på  för att se så mycket som möjligt på kort tid. Nu vill jag mer ta in det jag ser och upplever i långsamare takt och ha tid på mig. ( Tid har jag. )
Att återvända till platser där jag  varit, i stället för att besöka nya, har det  blivit mer av och jag kan se fördelar med det.
Men det fortfarande mycket kvar som jag skulle vilja se och uppleva, både nära och längre bort i världen, och då kan den där extra satsen vara bra att ha tagit. 
 
Jag tycker om att göra saker rent fysiskt/aktivt /(resa, träffa vänner, promenera, åka skidor, gå på teater, träna språk, laga mat m.m.) men kan också njuta av att i godan ro slå mig ner med en bra bok, lösa korsord eller sitta och fundera över livet så där i största allmänhet. Tänk att sitta på en brygga eller i en segelbåt och följa med vattnets och vindens rörelser eller sitta vid havet och bara titta...
Kanske är det där man får den bästa satsen och energin, just i kontrasten mellan det mer fysiska och det totalt avkoppplade.
Väl värt att prova. 
 
Solen tar sats för att orka ta sig genom molnen innan den går ner.
 
Även vinter gör ett tappert försök att tränga sig på.
(Och lite snö finns det i Kungsträdgården. )
 
På Kungsans is är det flera som satsar rejält...
 
Julmarknaden på Stortorget satsade jag inte på -
-men både  restaurang Den Gyldene Freden (fått sitt namn efter freden i Nystad 1721)
och gränderna i Gamla stan var säkrare kort.
 
                                                                               

City lights

    
 Mörkret lägger sig tidigt och redan strax före klockan 16 så kändes set som om det var kväll. Mysigt dock med alla belysningar som tänds och piggar upp. Och jag är mycket för det uttryck den kinesiske filosofen Konfucius lär ha sagt " Det är bättre att tända ett ljus än att föbanna mörkret". Ett citat som kan tolkas på fler sätt än just det bokstavliga. 
Jag hade bestämt träff med dotter Helen och vi styrde stegen mot en ganska nybliven favorit i stan, nämligen "Haymarket", ett hotell i Scandic-kedjan som är inrymt i den gamla anrika byggnaden/varuhuset PUB. Varuhuset kom till i slutet av 1800-talet och början av 1900- talet. Namnet PUB kommer från Paul U Bergström som på tiden det begav sig ägde kvarteren runt Hötorget och även en byggnad där nuvarande konserthuset är placerat.
Det var också här på PUB skådespelerskan Greta Garbo arbetade ett par år på 1920-talet.
PUB var tillsammans med NK länge de två dominerande varuhusen i Stockholm. Men idag är PUB- varuhuset ombyggt till hotell med ett par trevliga restauranger, lounger och en populär bar.
 
Stockholms konserthus ligger på andra sidan PUB- huset/Hymarket och färdigställdes mellan
1924-1926 och ritades av arkitket Tengbom.
(Skylten "KNUSSEN" som hänger på konserthuset är reklan för den tonsättarfestival som invigs här idag
och tillägnas den brittiske kompositören och dirigenten Oliver Knussen. )
 
Haymarket är inrett i 1920-tals stil och känns välkomnande så fort man kliver innanför dörrarna.
Restaurang Greta är en trevlig lunchrestaurang dels på nedre plan och dels en trappa upp.
Här kan man även äta lättare rätter på kvällen om man inte vill ha en hel trerättersmeny.
En trappa upp ligger restaurang "Paul" som är lite "finare" men ändå med hyfsade priser.
(I varje fall vad gäller Stockholm)
 
VI styrde stegen direkt mot den trevliga baren där man dels kan sitta vid ett par olika bardiskar eller
i bekväma soffor och fåtöljer. Baren var redan strax efetr klockan 16 mycket välbesökt och under den dryga timme vi satt skönt nersjunkna i våra fotöljer såg vi att tillströmningen av folk bara ökade.
Fullt förståligt, för här i den gamla 20-talsinspirerande miljön är det mysigt att sitta och lätt att trivas.
 
Passade på att titta extra på ett upplyst Stockholm när jag begav mig hemåt.
 
Kungsgatan hade fått snöstjärnor uppsatta.
 
Hötorgscity hade sina hus belysta i blått och med röda bollar som glittrade mellan byggnaderna .
 
Hemma på kajen, Södermalm, hade restaurang Thaiboat fått på sig en del av sin vinterskrud.
I år är Thaiboat öppen hela vintern och har olika teman de mysiga uteplatserna har glasats in och
värme är installerad. Inbjudande var det.
Men jag styrde kosan hemåt.
 

ABBA; Ett lyckat möte med flera komponenter

    
 I söndags strålade solen mot oss i Stockholm och det blev en heldag med idel, ädel, trevligheter. Vi skulle fira  Gunilla, en god vän till familjen, som tillsammans med mannen J och sonen D funnits som våra nära vänner  i  35 år.
En promenad längs kajen tog oss till färjan "Emelie", som trafikerar norra och södra Hammarbyhamnen,(Södermalm och Sjöstaden) stannar vid Masthamnen, (kryssningsfartygen lägger till där) lägger till vid Djurgården (Gröna Lund) och fortsätter till Nybroviken inne i Stockholms city. Helt perfekt att använda vattenvägen. Smidigt och trevligt och resan tar 20 minuter.
Vårt mål var ABBA museet på Djurgården.
Vi hade bokat biljetter i förväg och uppgett den tid vi ville komma, vilket var smidigt och då undviker man alltid köer.
(Just i söndags var det ingen kö...)
 
På Emelie köper man biljetten i en automat ombord för SL-biljetterna gäller inte här.
(Ungdoms- student och pensionärsrabatter finns)
Vi ställer oss i lä utomhus och njuter av båtresan.
 
Vid museet ansluter mina döttrar Liv och Helen och vi är nu fyra förväntansfulla som
ska in i ABBAS och musikens värld.
Visserligen heter det ABBAmuseet men jag skulle nog vilja påstå att det är så mycket mer; 
en hyllning till svenska musik inom schlager, visa och pop.
 
Jag minns i början av 1960-talet, jag bodde i Solna och såg/hörde för första gången i mitt liv gruppen Hep Stars. Det var en spelning strax bakom Råsundastadion vid "Stråket" och här var Benny Andersson med på piano.
Några år senare, 1966, träffades i Benny Andersson från "Hep Stars" och Björn Ulvaeus från gruppen "Hotenanny Singers" i Västerviks folkets park.
Under festen senare på kvällen uppstod ett musikaliskt tycke mellan de båda och de fann varandra den natten över ett antal Beatleslåtar.
Ett lyckat möte!
 
Hep Stars körde ut från parken i sin amerikanska bil och Hotenanny Singers körde in i sin Volvo combi.
 
ABBAs internationella genombrott blev i Brigthon, april 1974,
när de vann Eurovision Song Contest med Waterloo.
Men deras historia tillsammans började på 60-talet när Björn träffar Agnetha och
Benny och Annifrid också blir ett par.
 
Stickan Andersson och ABBA har samarbetat sedan 1967 och i början av 1970-talet köpte Stickan Andersson
Viggsö i Stockholms skärgård och på granntomterna kommer både Benny och Björn att köpa sommarhus och här tillbringar de en hel del tid med att skriva text, musik och producera skivor.
 
Nära samarbete med Stickn Andersson och ABBA hade också filmregissören Lassa Hallström haft. Det var han som med enkla medel på 1970-talet gjorde de flesta av gruppens videofilmer och många spelades in hemma hos honom i lägenheten i Stockholm.
Tanken var att ABBA, personerna, skulle synas i dessa videofilmer och han kom på att ofta fotografera dem parvis och en framifrån och en från sidan.
"ABBA The Movie" kom 1977 och var ett komplement till gruppens Australienturné men blev en film som visades på biografer runt om i världen och givetvis i Sverige.
 
En modell av det rum på Viggsö där många av ABBAs låtar kommit till.
 
Scenkläder som olika artister använt i Eurovision Song Contest finns det gott om.
 
ABBAs scenkläder fråm Brigthon 1974.
 
1. Celine Dions scenkläder från 1988 när hon tävlade för Schweiz och vann ESC
2. Bröderna Herrey vann 1984 i luxemburg med Diggi Loo Diggi Ley.
3. Carola Häggkvists scenkläder från ESC i Aten 2006, skapade av Lars Wallin.
Carola detog med  "En evighet" och kom på femte plats. (Finska gruppen Lordi vann...)
 
Svensk musik, alltifrån 1940- talet och fram till 2016, finns tillgänglig i diverse bås att lyssna på och i utrymmet "The Swedish Musichall Of Fame" finns både musik och videor från de artister som hitintills hamnat där, och de var många. Fler lär tillkomma.
 
Om man själv vill prova att sjunga ABBA, inför publik eller enskilt i små studios, ges många tillfällen. Bara att testa. Möjligheterna är stora.
                                                                          
 
Helen, min dotter, slår sig ner vid ett av Bennys piano och spelar här
ett stycke från "Kristina från Duvemåla".
 
En av ABBAS låtar, Chiquitita, lanserades i januari 1979  då ABBA sjöng den i FNs Generalförsamling i New York på en stor gala tillsammans med The Bee Gees, Donna Summer, Rod Stewart m.fl .  Galan sändes på tv i 60 länder och sågs av ca 250 miljoner människor.
FNs barnår invigdes och detta blev en viktig avstamp.
Detta var upptaten till FNs barnkonvention som kom 1989.
" Chiquitita kan tjäna som en symbol för alla de flickor och kvinnor runt om i världen som förmenas sin rättmätiga plats i samhället. " (Björn Ulvaeus)
 
Här en inspelning där Laleh sjunger Chiquitita och Björn Ulvaeus medverkar med ett kort tal.
 

 
 
Ett par roliga timmar tillbringade vi på ABBAmuseet, rekommenderas (om man gillar ABBA och  musik förstås) och det var en glad, uppsluppen och lätt sjungande kvartett som tog sig tillbaka till Södermalm för att äta tidig middag här hemma och umågs.
Och till middagen anslöt sig ytterligare några.
Trångt blev det runt bordet men trivseln och stämningen var hög.
 
 
 
                                                                                         

Mitt Stockholm idag.

    
 Efter ett jobbrelaterat möte på resebyrån så bestämde jag mig för att ta en promenad hem genom stan och titta extra på lite av mitt Stockholm idag. 
Helt påtagligt är att julen närmar sig. (I många butiker har den i mitt tycke gjort det  alltför länge)
 Så julig av mig är jag inte, men jag tycker det är fint att se när Stockholms butiker drar i gång sin julskyltning och gator och torg dekoreras med julrelaterade prydnader. Fint är också att se alla ljus i fönster och på balkonger som också lyser upp.
Igår var det "julskyltningssöndag" både i Stockholm och på andra håll i landet och med drygt fyra veckor kvar till jul så får det väl ändå anses som acceptabelt.
Idag hade jag efter mitt möte all tid i världen, i alla fall nästan och bestämde mig för att stanna till och titta och inte hasta förbi.
 
Biblioteksgatan är förberedd för julhandeln.
Vill man i Stockholm hitta märkesbutiker av skilda slag så är Biblioteksgatan och kvartern där omkring
(inräknat delar av Birger Jarlsgatan) ett bra val.
 
Hos smyckesdesignern m.m. Efva Attling, en favorit hos mig, (med flera butiker i Stockholms innerstad och även i några av förorternas köpcentra) brukar jag titta in och oftast då i hennes butik på Hornsgatan,den första butiken som öppnades. Men var än jag ser en av hennes butiker är jag snar med en titt och ibland blir dte även köp av.
Förr tillverkade hon mest smycken i silver men sedan flera år tillbaka arbetar hon även i guld, vitguld, rödguld och roséguld.
 
 
Stilrena örhängen och ett halsband fastnade jag för och även en ring i samma serie.
Dock inget inköp idag.
 
När jag passerade Norrmalmstorg såg jag att en ståtlig julgran ersatt uteserveringarna och det får nog anses klokt. 
 
Julskyltningen på NK har jag sett i princip varje år sedan 1959 och så även i år.  Temat för 2016 är
"Barnens jul" och varuhuset har tagit hjälp av ett antal barn för att skapa figurerna som finns med i årets julskyltning.
Redan i somras började förarbetet med att barnen tillsammans med en teaterpedagog fantiserade, skapade och ritade sina figurer som fick namn och olika egenskaper.
Och visst har fantasin och kreativiteten flödat.
Här är några glimtar.
               
 
 
 
                                                                                        
 
 
Här går  "Kung Kotte" i täten och han vill ha uppmärksamhet, berättade flickan som skapat honom.
 
        
 

Mycket av det mesta

    
 Gårdagens sol var uppiggande men med visst blåst så det blev en frisk promenad ner till Hötorget. Jag liksom blåste dit. Lite motigare på vägen hem.
(För min del blir det ner eftersom Södermalm ligger på en höjd.)
Efter visst botanisernade bland bommorna blev det ett par buketter med hem. (Perfekt att komma en lördag eftermiddag eftersom det då ofta är halva.)
 
Buketter för mellan 40 och 50 kronor.
För min del blev det även rosor som följde med hem.
 
Blommorna och jag stretade sedan upp mot Söder igen och längs Götgatan var det nästan köbildning.
Mitt nästa stopp blev Teatern på Ringen. Teatern är en "foodcourt" som öppnades i december 2015.  Här finns mycket av det mesta i matväg antingen för att ätas på plats eller köpa med sig hem.
(Mer att läsa om det finns här.)
Namnet Teatern kommer sig av att de olika restaurangerna befinner sig i mitten och gästerna sitter runt om.
I ett sällskap kan man välja vilken typ av mat man vill äta och beställa den vid disken och sedan slå sig er tillsammans. Självservering råder alltså. Vill man ha ett glas vin eller öl till går det också bra att beställa.
Vi handlar oftast med oss mat hem eftersom bullernivån kan bli hög för det är många som gärna söker sig hit. Bord går oftast att få...
 
 
                                                                                             
De olika krögarna som finns representerade på restaurang Teatern
Bl.a. finns vegetariskt, veganskt, asiatiskt, "svenskt", korv med mos, fisk &skaldjur,
nudlar (raamen), grillat, fransk eller italieinspirerat. Bara att välja
 
Vid de populära aiiatiska nudlarna"raamen" var det kö.
 
För min del blev det ett stopp i den nyöppnade fisk och skaldjursavdelningen som drivs av Malin Söderström och här hade jag så tur att jag fick avnjuta några avsmakningsprover.
Och det blev en laxvariant som fick följa med hem. Lyckat köp!
 
 
 
 
En läcker bakelse til kaffet locksde och med tanken på storleken blev det en att dela på.
Konditori//bröd/dessertavdelningen drivs av Daniel Roos som ocksp brukar absvara för desserterna till Nobelfesten. Om bakelsen uppfyllde mina förväntningar? Absolut!
 
 
 

Hoppfullt

    
Gårdagen var en resdag. Dags att lämna den spanska sommarstugan för att titta till Stockholm.
Jag tycker om att göra det mellan varven och nu i november fullt medveten om att solen kanske inte framträder så ofta i utan mer låter de grå nyanserna ta över. 
Periodvis kan man ju också blir överraskad av snö. Visserligen kan det ju vara av ett visst intresse i sig att se när huvudstaden står still och att man får pulsa och halka fram längs gator och trottoarer.
Men vädret kan man ju inte påverka men man kan hoppa på viss variation där även blå inslag blir tydliga.
Idag har det varit heldagsregn och jag har gått inför detta med "less is more". Alltså att göra så lite som möjligt.
Inte så tokigt det heller.
Har inte ens varit ute, mer än en snabb vända ut på balkongen för att känna om ett ICA besök skulle vara möjligt. Det tyckte jag inte.
Middagsmatsfrågan kom upp och efter en titt i frysen så är den i hamn. Här hemma var i alla fall utbudet betydligt större än några pommes frites som den spanska frysen bjöd på.
Köttfärs fanns, så något ska jag absolut få till.
Dessutom väntade några frysta ostar på framtagning så desserten är räddad och en toast skagen till förrätt blir nog bra. (Frysta räkor fanns också)
Men i morgon är en ny dag och jag tror solen då är tillbaka även i Stockholm. Visst?
Gör som loppan och lever på hoppet.
 
Torrevieja igår morse klockan 08.15 när vi gick till flygbussen.
En vacker morgon och jag vet att det fina vädret höll i sig.
 
På väg norrut längs kusten.
Här tror jag vi passerade Benidorm och sände givetvis tankar till BP.
Vackert flygväder och blå himmel.
 
Den blå himlen följde oss hela vägen och här har vi de schweiziska alperna under oss.
 
Solen är på väg ner och vi har komit in över Skåne, en timme kvar till landning på Arlanda.
 
Kändes skönt att komma hem till Södermalm, titta ut från balkongen och se alla  ljus som var tända. 
Förstod att Stockholm haft en vacker torsdag, tog ett djupt andetag på balkongen och andades in den kyliga kvällsluften.
 
Vackert upplyst längs kajen åt ena hållet, västerut -
 
-och likaså åt andra hållet. Hammarby sjöstad på andra sidan kanalen.
 
Dagens utsikt har gått i regngrått.
Men det är fint att vara tillbaka i Stockholm. Jag tycker verkligen det. 
Skönheten ligger ju i betraktarens ögon sägs det.
Det som så mycket annat.
Och jag är benägen att hålla med.

Fredag eftermiddag, strax efter klockan 15, och skymningen är redan på väg.
Nu klockan 16.30 är det mörkt.
 
 

Washington- Stockholm -Torrevieja

    
 Det kom ett brev från min fantastiska bloggvän Ruth i Washington och brevet levererades av vännen Ama under gårdagen. Tusen tack, både till Ruth och Ama!
I brevet fanns ett urklipp, "Following Strindberg´s Ghost in Stockholm", från tidningen The New York Times, Sunday, September 18, 2016.
"Att följa Strindbergs ande/fotsteg i Stockholm" och reportaget har skrivits av Ingrid K. Williams som lagt ner hela sin själ i detta. 
Jag läser, känner igen mig och har gått i dessa fotspår många gånger både som tidigare guide i Stockholm och för egen räkning, men detta är första gången jag går här, just nu i tankarna, tillsammans med en amerikansk skribent.
Glädjande var förstås att hon fann Stockholm lika spännande som jag gör efter alla år i stan och där finns alltid något att se, upptäcka och uppleva.
 
 
 
Från artikeln;
"Märkligt att författren August Strindberg fortfarande, mer än ett århundrade efter sin död, kan vara irriterande. Men i Sverige fortsätter Strindberg att finnas kvar och ofta dold under skinnet på många. Strindberg skrev romaner, noveller, dikter och pjäser och han målade tavlor. Utomlands blev Strondberg mest känd för pjäsen Fröken Julie, ett kärleksdrama som utspelar sig på en herrgård.
En favorit hos många svenska är ju skildringen från Stockholms skärgård, Hemsöborna där Allan Edwall, Sven Wolter och Sif Ruud spelade några av rollerna.
Mycket finns att läsa om och av Strindberg och på Drottninggatan i Stockholm finn Strindbergsmuséet.
 
i artikeln läser jag vidare att man i Sverige kan jämföra Strindbergs författarskap med Hemmingways i USA.
 
Strindberg hämtade mycket inspiration från Stockholm och det var just till en del av dessa platser journalisten tog med sig sina amrikanska läsare.
 
August Strindberg, Nybroviken i mitten och Mosebacke terrass överst till höger
och under Berns salonger med Röda rummet.
Platser som Strindberg ofta besökte, liksom Gamla stan.
 
 
Röda rummet, ett av de  rum på "Berns salonger" där Strindberg tillbringade en hel del tid.
Röda rummet, kom också att bli en roman skriven av Strindberg, en riktig klassiker.
Rummet finns kvar än idag och kan bokas för fester och är man intresserad går det bra att få titta in där.
 
 Röda Rummet, räknas som den första svenska moderna romanen och var Strindbergs genombrottsroman. en satir från 1870- talet om den svenska  sociteten.
Inledningsscenen där är hämtad från ett Mosebacke och där huvudpersonen i boken Arvid Falk betraktar Stockholm och söker råd av vänner.
 
 
         
Om August Strindberg kan man förstås tycka mycket men jag uppskattade att dels få artikeln per brev, att läsa den och se att det Stockholm jag är så förtjust i lever även i den stora tidningen New York Times.
                                                                          
 Stort tack Ruth! Och visst har Blogglandia mycket fint med sig.
 
 
 
 
 

I all hast

    
 En höstgrå måndag kan piggas upp på olika sätt och jag hade tur att få till en snabbträff med William tre år, yngsta barnbarnet, som var i huvudstaden för ett fotouppdrauppdrag.
Och jag var förstås inte sen att möta upp.
Alltid mysigt att ses om än bara för en kort stund.
William var på strålande humör och hans skratt smittade.
 
Mamma Livs fingarar kan vara roliga -
 
-och glad kan man vara helt utan anlednig.
 
När jag ändå hade ångan och humöret uppe blev det en hastig sväng runt Södermalm med ett stopp utanför Gunnarssons konditori på Götgatan, vid Skanstull.
Här hade de skyltansvariga ansträngt sig för att få till en trevlig "halloweenskyltning" och lyckats riktigt bra. (Att jag sedan inte färstår varför man firar Halloween i Sverige är en helt annan sak...)
Och det är inte bara skyltningen här på konditoriet som är inbjudande utan även deras mat och kaffebröd.
 
Ett snabbt besök i fiskaffären, Göta Fisk, för att köpa med färska räkor hem till kvällen kändes som ett bra val.
De och ett par goda ostar till det färska brödet lyste upp gråvädrersmåndagen riktigt bra.
 
Halloweenskyltning på Gunnarssons.
 
Funderade på en spökboll eller en marsipanpumpa -
 
 - men det blev i all hast ett frukt och nötbröd som fick följa med mig hem.
 
 
 
 

Tidigt ute

    
Morgonluften får mig att vakna till  ordentligt när jag går genom Tullgårdsparken. Det är vackert ute och fortfarande mörkt vid halv åttatiden och de fägrika höstöven på träden får ett extra skimmer av gatlyktans ljus. 
Jag är på väg till en av min återkommande hudkontroller  på Södersjukhuset och bestämmer mig för att promenera dit, en sträcka på strax under två kilometer.
Jag behöver tänka och att då samtidigt promenera brukar vara konstruktivt.
Tankarna virvlar runt och jag försöker sortera och sedan placera dem i respektive fack.
Men för några tankar finns inga färdiga fack så de blir hängandes i det fria.
 
Tullgårdsparken är vacker i sin höstdräkt och än finns många löv kvar på träden.
 
Folksamhuset med sina 28 våningar lyser upp och syns vida omkring och
har säkert gjort det sedan det kom på plats 1960.
 
 Jag passerar genom sjukhusentrén och tar mig bort genom den långa korridoren till hudmottagningen, betalar i kassan och går mot det vanliga väntrummet där jag suttit så många gånger förr.
Skylten som sitter vid ena dörren fångar mina ögon.
Vet ju att solen idag inte är min vän, men den känns inte heller längre som en fiende. Bara någon jag undviker
i största möjliga utsträckning.
 
Budskapet är viktigt!
 
Jag är dagen sförsta patient och slår mig ner på stolen utanför undersökningsrum D. Det är bara jag här och jag
 väntar på min läkare. 
Tänker på vilken tur jag haft med förmånen att få bra vård och hjälp av en och samma  läkare. En läkare som jag har stort förtroende för och som följt mig under flera år.
Doktorn kommer och vi går tillsammans in i rummet. Viss oro känner jag när jag sätter mig ner och vi pratar om vad som varit och går igenom min journal. 
Jag försöker att tänka på att det  som varit är historia. Inget som längre pågår. 
Hon går igenom hela mig med en lupp, ett jättestort förstoringsglas. Även mellan tårna tittas det och i hårbotten.
Ansiktet gås igenom extra noga och det finns anledning till det. Mina gamla operationsärr tittas det också noga på.
I princip går jag igenom dagens besiktningen. Men ett par undantag vid ögonbrynen finns och som bör åtgärdas.
Vi enas om att en stark cytostatikasalva ska användas.
Detta har jag gjort tidigare så jag vet vad jag har att vänta. (Det blir sår och eftersom huden är behandlad tidigare är den redan tunn och känslig)
För ett par somrar sedan behandlade jag hela ansiktet och det var smärtsamt och tog tid och idag klarar inte ansiktet av kyla, stark vind och inte sol eller för mycket värme. Jag blir illandes röd.
Jag försöker ofta tänka positivt så att nu ordna till området runt ögonbrynen känns ganska överkomligt.
 
I väntans tider.
 Jag och tankarna valde att även promenera hem och glädjande noterade jag att klockan på åhléns vid Skanstull åter var på plats efter sin långa reparation. 
Och för att riktigt fira min positiva besiktning så blev det ett besök på "Lilla Caféet på Söder" och en mindre frukost.
 
 
 
 
 

Glädjande

    
 Slutet av oktober är här men inte bryr sig jordgubbar om det. De växer på nyttI och väntar på att skördas.
Bilden togs igår på balkongen hos väninnan Susan uppe på Åsöberget på Söder.  (Södermalms ursprungliga namn är Åsön och med syfte på Stockholmsåsen som sträckte sig över Södermalm.)
Och  även om det faktiskt är höst finns det ett uns kvar av sommaren vilket i sig är glädjande.
 
 
Mer glädjande denna dag var en vietnamesisk lunch på "Taste of Vietnam" på Folkungagatan
och en fortsatt långpromenad till Gamla stan och allmänt strosande där bland gränder och hus. Diverse besök i små butiker blev det också.
Nej, då! Det blev inget handlat för utrensning pågår här hemma och Susan var snar till att påminna mig om detta.
 
Susans sällskap verkar pigga upp Evert Taube där han står. 
Statyn är placerad på Järntorget i Gamla stan och utanför det gamla Riksbankshuset.
Placeringen av statyn är också endast ett tjugotal meter från Taubes stamkrog,
"Den gyldene freden" som ligger på Österlånggatan.
(Järntorget har fått sitt namn av att man här höll på med järnhantering fram till slutet av 1600-talet)
Det sades att Taube stod här och väntade på taxin efter restaurangbesöket, men troligt är att det var taxin som väntade på honom.

 
 
Gamla hus med vackra utsmyckningar finns det gott om.
 
  Apropå rubriken; glädjande.  Vi passerade också ett av Stockholms äldsta  "glädjehus", Baggensgatan 23 som fått sitt namn efter amiral Jakob Bagge som i mitten av 1500-talet fick ett hus på gatan av Kung Gustav Vasa.                                                                                  
En del av Baggensgatan.
 
Och så Baggensgatan 23 där "Ahlströms jungfrubur låg.
 
Ahlströms jungfubar var en bordell som kom till här i huset i början av 1760-talet och var "verksam" en bit in på 1800-talet.
Huset och bordellen ägdes av sjökapten Magnus Ahlström som köpt huset i tron att där skulle finnas en kvarglömd silverskatt från en tid när det hr legat ett nunnekloster.
Carl Mikael Bellman har skrivit " Fräls mig allan fara i Ahlströms jungfrubar" så man kan ju anta
att även han besökt detta "glädjehus. "
 
Även Stockholms central kan ibland bidra med glädje och det gjorde den idag. Men om tågen gick, det vet jag inte däremot. 
Det var Pressbyråns dag och delar av stationshallen var ett lekområde för stora och små där man kunde pröva sin lycka på olika spel, vilket vi förstås gjorde. 
 
 
Barnbarnet Max i mitten omgiven av mamma, moster och vänner var villig att prova det mesta. Och vann gjorde han också.
Dessutom tyckte både Max och de övriga att även jag skulle prova lyckan och kasta ärtpåsar i ett hål.
Det gick hyfsat och jag fick i 2/3 vilket genererade lite godis. Men å andra sidan fanns godis att plocka helt oavsett.
 
Stor koncentration före kastet. 
Och lite godis fick följa med hem.
                                                                                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kul-tur-dag

    
Gårdagen blev en riktig kul-tur-dag med varierat innehåll. För min del var det "jobbrelaterat" och som det brukar det blev en riktigt trevlig dag.
Samling vid Riddarhuset i Gamla stan och dagen började med en guidad tur där och det blev samtidigt en resa genom svenska historia och byggnadskonst från 1500- talet och framåt.
Riddarhuset ligger vid Riddarhustorget och detta torg var på 1600- talet stadens stora samlingspunkt, då mycket större än idag.  Här kunde människor vistats i timmar för att frottera sig med adeln och kanske knyta kontakter.
Riddarhuset grundades 1625 av kung Gustav den II Adolf och det var bara kungen som kunde adla någon. Tursamt nog togs detta bort  1975, väl sent i mitt tycke . Men den siste som adlades var upptäcksresande Sven Hedin 1902. (Men redan i mitten av 1500- talet dubbade kung Erik XIV de första adelsmännnen .)
  Den politiska makten i Riddarhuset var viktig och man såg då också till att adelskapet blev ärftligt så att sönerna, för de var de som ärvde adelskapet, kunde vara med och bestämma. 
Adeln ägde på 1600- talet 2/3 av Sveriges jord och utgjorde 0.5% av befolkningen.
Så visst är det skönt att den politiska makten har delats upp i dagens Sverige. Allt var inte bättre förr.
Själva byggnaden kom till som en adlig skola där fäktning, språk och allmänt uppförande tränades och fungerade som hotell för tillresande adelsmän.
 
Riddarhuset där Gustav Vasa står staty. 
 
Efter besöket på Riddarhuset blev det en tur genom stora delar av Stockholm där mina kunskaper om stan prövades. Men att åka buss går ganska fort om det inte är trafikstockning så jag hann väl med att berätta 1/4 av det jag tänkt. Överarbetat? Ja, jag vet...
Turen gick till Djurgården och Kaknästornet för lunch och sedan vidare mot nästa stopp som var en guidad visning av den "Bonnierska porträttsamlingen" i Villa Bonnier. (Klicka på länken för mer info och bilder,
fotoförbud råder bland porträttsamlingarna.)
 
Villan är ritat av arkitekt Ragnar Östberg, som bla. också ritat Stockholms stadshus.
Villan uppfördes 1909 och är byggd i nationalromantisk stil som var väldigt populär i början av 1900-talet och är också ihopbyggd med ett an marinens gamla kruthus från 1600- talet. (Till höger)
 
 
 
Vi fick en fantatsikt bra visning av en väldigt trevlig och kunnig guide och det var en upplevelse att se alla dessa proträtt. Den Bonnierska porträttsamlingen är inte öppen annat än för grupper som bokat tid och det är också ganska fp visningar som erbjuds.
Detta är en privat konstsamling med mer än 300 författarporträtt, gjorda av de som ansetts vara  Sveriges främsta  konstnärer. Författarporträtten är i första hand de författare som givits ut på Bonniers förlag sedan 1800-talet och fram till idag.
Samlingen påbörjades av bokförläggare Karl-Otto Bonnier och hans fru Lisen redan 1905.
 
En del av den stora, vackra, salen där många av de äldre porträtten finns.
Längst ner till vänster hänger August Strindbert och över spisen syns en sjuk Gustav Fröding.
Dessa porträtt och många fler är målande av konstnären Rickard Berg, en konstnär som i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade stor påverka i svenskt konstnärsliv.
Till höger skymtar ett självporträtt av Carl Larsson och bredvid hänger ett porträtt han gjorde av Selma Lagerlöf.
 
Jag var tveksam till om detta var levande orkidéer men det var det...Kände på dem.
Så vackra.
 Vår guidade tur på drygt en timme gick försvinnande fort där bland alla spännande porträtt och det var åter dags att sätta sig i bussen igen för färd in mot stan. 
Flera upplevelser rikare blev jag även på denna arbetsrelaterade  resa.
 En jätterolig och inspirerande dag blev det också, en kul-tur-dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Högt uppe i det blå...

    
 Högt uppe har jag varit idag. Och på olika sätt. Det har varit en reserelaterad arbetsdag men trevliga stopp och besöksmål och ett av dem var i Kaknästornet för att äta äta lunch och titta på Stockholm lite från ovan.
Lite tur hade vi med vädret för molnen skingrade sig ett tag och viss bkp himmel skymtades.
 
Kaknästornet ligger ute på Djurgården i Stockholm och är centrum Treacoms radio och tv-trafik i Sverige, det svenska marknätet. (Treacom ären avknoppning till det gamla Televerket)
Området där tornet ligger är gammalt och redan på 1400-talet fanns här Kaknäs gård, en av de fyra kungsgårdarna som fanns i trakten. (Men en Kungsgård menades att kungen och hans mannar kunde få mat och proviant till sig och sina hästar när de passerade)
Själva namnet Kaknäs, från början Kakunas är en kombination av kaka; god skörd och näs som betyder smal landtunga.
 
Kaknästornet är 155 meter högt och med master 170 meter.
Restaurangen ligger 28 våningar upp och utsikteplatån 31 våningar upp.
Men det finns hissar.
 
Kaknästornet började byggas 1963 och bygget gick snabbt. Tornets plansnitt är en kvadrat där antenner , restaurang och utsiktsplats är vridna 45 ° mot tornkroppen.
Tornet är gjutet en teknik som kallas glidformsteknik och innebär att betongformarna följer med uppåt med tornets växande höjd.
Gjuthastigheten var 4m/dag så hela byggnaden restes på 35 dygn.
 
Vår lunchvy var vidsträckt, men inte helt enkelt att få till bara foton genom glasfönstren .
Här syns Värtahamnen där Tallinks fartyg till Estland, Finland och Litauen lägger till
Ohc även en del av frihamnaen och oljehamnen syns.
I bakgrunden Lidingö.
 
Österut; Stockholms inlopp och Lidingö till vänster.
Träden bjuder verkligen på ljuvliga färger.
 
Mer av Stockholms inlopp, en del av Djurgården, Fjäderholmarna (Stockholms närmaste skärgård) i mitten
och sedan förorterna Nacka och Värmdö som ligger öster om stan. 
 
Jodå, det hanns med att äta lunch också, men inte att fotografera maten.  Är detjobb så är det.
 En saftig och god porcherad regnbågsöring serverad med hollandaisesås och räkor (inga i burk...) och friterad mandelpotatis smakade utmärkt. Något alla instämde i. 
 
Lite suddig vy västerut in mot stan.  Glasförnstren blänkte. Men njutbart var det att titta och samtidigt äta lunch.
Samtalsämnena i gruppen flöt på bra.
Den stora gröna ytan är en del av Djurgården som heter laudgårdsgärde.
Här va det ett militärt övningsfält på från 1600-talet och fram till början av 1900- talet.
Idag ett rekretionsområde och väldigt populärt bland hundägare och de som rider. 
 
 
Utsikten söderut där Södermalm, min stadsdel syns.
  Globen tornar upp sig som ett runt stålklot i mitten längst bort i bild.
 
 Och vår resa i Stockholm fortsatte i riktining mot konst och litteratur.
 
 
 
 
 
 

Doft av färg, hö och torg

    
Stockholmsstudier pågår här hemma för fullt och har så gjort i några dagar.
Visserligen är Stockholm "min stad" men jag delar frikostigt med mig av den och det ska jag göra under morgondagens jobb som är just i Stockholm.  (Jodå, jag är pensionär, en glad sådan....)
Men jag tycker om att förena nytta med nöje så ett studieavbrott lagom till lunchtid passade perfekt.
Mötesplats med vännerna blev Hötorget och här sprakade det av färger idag.
Till och med några solstrålar pressade sig fram mellan en av Hötorgsskraporna och Konserthuset.
Hötorgsskarporna är fem till antalet och är alla byggda av olika arkitekter och tittar man närmare på den så finns det skillnader. Gemensamt är att de är 72 meter höga och har 19 våningar. De har kommit till i olika omgångar under åren 1955-1966.
 
Stockholm behövde ett nytt konserthus och särskilt viktigt blev det med dess placering
när den nya stadsplanen skulle göras. Hötorget,där redan Kungsgatan byggts, utsågs till en lämplig plats.  
En tävling utlystes och arkitketen Ivar Tengbom vann den och satte igång att skissa.
 Konserthuset byggdes mellan 1923 och 1926 och är influerat av de romerska palatsen. 
Varje år, den 10 december, delas nobelprisen i medicin, litteratur, fysik och kemi ut här.
(Carl Milles "Orfeusgrupp" är placerad framför nyggnaden)
 
 
 
Hötorget är en central punkt i Stockholm. Men här har inte alltid bedrivits handel. Under medeltiden låg här en by som hette Väsby, en stor och inflytelserik by och rester från denna tid hittades när delar av Brunkebergsåsen sprängdes bort i början av 1900-talet för att Kungsgatan skulle kunna byggas.
När Stockholm grundades i mitten av 1200- taletkom byn Väsby att hamna i skuggan av "Staden mellan broarna" (Gamla stan) och kom att tillhöra nunneklostret Sankta Klara.
 
Men Gustav Vasa blev kung och med honom kom reformationen och Väsby rivdes.
Namnet Hötorget är känt från mitten av 1600- talet och då bedrevs även handel här med kött och fågel förutom grönsaker och frukt. Och ända fram till  början av 1900-talet fanns de gamla bodarna kvar och kötthandeln förbjöds av santitära skäl. 
Det fanns en saluhall på Hötorget, ovan jord, som kom till i slutet av 1800- talet men den revs 1953 och en ny saluhall började projekteras under jord.
 
Lunch var det! Och den hade vi tänkt äta i det anrika varuhuset PUB som inte längre är varuhus.
Nu är detta ett hotell i Scandickedjan, "Haymarket", Hötorget - ett passande namn. 
 
PUB varuhuset i denna byggnad kom till mellan 1916 och 1924 men dínnan dess fanns det ett varuhus
i en mindre byggnad alldeles intill.
Minns att jag handlat mycket kläder här i varuhuset under ungdomsåren.
Då var det PUB, NK, MEA och Sidenhuset som gällde...
 
Vi styrde stegen mot restaurang Greta där  frukost- hela-dagen koncept finns.
Men vi skulle äta lunch och inte frukost.
En lunchmeny med några rättter finns (vegetraiska och allergivänliga alternativ finns) och
den serveras fram till klockan 14. Kaffe och kaka ingår i priset, 145 kronor.
Inom hotellet finns trevliga barer och en mer exklusiv restaurang.
I baren är det på onsdagskvällarna jazz och jag är säker på att ett besök här är trevligt.
Vet att det brukar vara kända artoster som medverkar och ofta finns även en gästartist med.
Ska förstås provas vid tillfälle.
 
Mitt val blev en krämig mototssoppa med sting i och till den serverades friterad koriander.
Snyggt serverad och väldigt god.
 
 
 

Tomt men inte innehållslöst

    
Att fylla dagarna och tiden är lätt och likaså att variera innehållet. Omväxling kan det också kallas.
Ett besök på resebyrån inför ett kommande jobbuppdrag på torsdag genererade lägligt nog i en promenad genom stan; Humlegården, Nybroviken, Strömkajen, Gamla stan, Slussen och över till Söder, en tur på ca sju kilometer. 
Visserligen var det olika nyanser av grått i luften och inte heller lockande att slå sig ner på en uteservering. Men det fanns möjligheter och på  en hel del ställen fanns filtar utplacerade. (Kanske var de tänkta för rökare...)
Tämligen folktomt var det också vilket kändes ovanligt för att vara Stockholm.
Men jag kände att jag ägde stan, åtmonstone för en kort stund.
 
 
Inte ens fiskare var synliga nere vid Strömmen.
 
 Dröjde mig kvar lite extra i Stockholms historiska centrum och fram till 1980 hette denna del av Stockholm officiellt Staden mellan broarna, men sedan dess är det Gamla stan som gäller.
 
Gott om lediga platser på fiken i Gamla stan, här vid Stortorget. 
 
Prästgatan i Gamla stan låg öde.
Likaså Mårten Trotzigs gränd, Sockholms smalaste gränd, endast 90 cm på smalaste stället och med 34 trappsteg ner mt Västerlånggatan.
 
Vem var då Mårten Trotzig? Det var en tysk köpman som kom till Stockholm och köpte fatsigheter här i gränden.
Gränden har under medeltiden omtalats som "den tronge trappegrenden" och i början av 1600-talet kallades den Trappegrenden. I gränden finns en stentavla där den omnämns sonm den Trånga Trappgränden.
Man vet inte riktigt när Mårten Trotzig knöts till gränden men i början av 1700-talet fnns den med på en karta över Gamla stan.
 
Inte mycket rörelse ens vid Slussen, men jag stannade till och försökte memorera en del av det
jag bör kunna inför torsdagens jobb. 
Stadshuset ligger vackert vid Mälarens kant  och Riddarholmskyrkans torn höjer sig över nejden.
 
 
 
 
 
 
                                                                                         

Jonas Gardell tillsammans i 30 år. Humor, satir, allvar, energi

    
 Sen lördag eftermiddag i Stockholm. Jag är bjuden till Rival i Stockholm av yngsta dottern (en kvart yngre än sin syster) för att se föreställningen Jonas Gardell 30 år tillsammans.
Inför en helt utsåld teatersalong trollbinds publiken i drygt nittio minuter.  Jonas Gardell är ensam på scenen men tillsammans med publiken. En publik som hela tiden är närvarande i och med det som sker på scenen.
Det är 30 år sedan Jonas Gardell gav ut sin första bok, Odjurets tid, satte upp sin första scenshow på Moderna muséets biosalong tillsammans med Rikard Wolff och även träffade sin livskamrat Mark.
 
Rival vid Mariatorget är hotell-biograf-teater- restaurang-bar och café.
 
 
Föreställningen börjar med att "kulturtanten" gör entré. För i de flesta kommuner, små eller stora, finns ofta en kulturtant som ska sörja för att fet finns kultur. Och det kan gärna vara en kul tur på vägen dit.
Humor, satir, allvar, engagemang, ironi och stor energi blandades.
Allt material är nyskrivet och publiken tas med på en resa som började 30 år tillbaka i tiden och fortfarande pågår.
Och det var inte bättre förr om nu någon trodde det...
Skratten var många och långa och blandades med allvar och jag var helt fascinerad över hur Jonas Gardell hela tiden kom tillbaka till den orange tråden, för en del stickspår blev det.
Nu har jag också lärt mig följande, som skulle vara ett kraftigt avståndstagande i en viss fråga;   "Det är inte okay för svenskar att resa till andra länder för att begå brott". Men kanske går det bra att begå dem hemma.  Någonstans på vägen förlorades kraften i det uttalandet och förhoppningsvis återkommer den.
(Jonas Gardell var annars inne på att höra av sig till Magdalena Ribbing för att fråga hur vett och etikett just i den här frågan bör lösas.) 
En föreställning väl värd att ses och jag kommer att minnas den.
Vet att föreställningen kommer att spelas på olika platser i Sverige så håll utkik.
 
 
Från Mariatorget gick vi ganska planlöst mot Slussen för att fortsätta kvällen och när vi passerade tapasbaren
El Vasco vid Slussen kändes den som ett bra val.  Vi gick nerför den smala trappan och där i en källare från 1644, med ingång från gatan, hitttade vi en verkligt trevlig restaurang. (Tursamt nog fick vi ett bord, men här som på andra populära restauranger i Stockholm kan det vara bra att boka bord i förväg. )
 
 
 
Utbudet av olika tapasrätter var stort och jag kände igen de flesta från Spanien. Ville man hellre äta mer "riktig mat"  fanns det också på menyn.
Vi bestämde oss för olika tapas bla.  räkor, champinjoner, patatas bravas, (saltkokt potatis i stark sås)  tortilla, manchegosallad och "qroquetas" (friterade bollar med ost och kycklingfyllning och allt vi beställde var gott och rikligt. Hit återkommer vi gärna för tapasutbudet i Stockholm kan både vara bättre och sämre. Här var det klart bättre. 
  
Mysigt, trevligt och väldigt gott!
Tack för en fantastisk eftermiddag och kväll.
 
                                                                                                                                                                  

Flygande start

    
Lördag! Och här blev det en flygande start på dagen i dubbel bemärkelse.
Nej, det är inte så att jag har tänkt mig en framtida pensionärskarrriär vid teatern. Jag är fullt nöjd med att gå och se teater. Men barnbarnet Max 6 år kommer från Uppsala varje lördag för att gå på sin teaterkurs och den börjar  i mitt tycke tidigt, redan  9.45. Och eftersom jag vlle träffa både Max och Liv var jag på plats.
 
Västmannagatan i Stockholm, i närheten av Norra Bantorget.
Och i entrén hänger en målning av den den legendariske skådespelaren
Gösta Ekman med några kloka ord på vägen.
 
 
 
Lite teaterfika behövdes lite extra denna lite kulna höstdag och konditori Vetekatten på Kungsgatan är alltid trevligt. (Nära korsningen Vasagatan och Kungsgatan)
Gott kaffebröd, goda mackor och bra kaffe och eftersom klockan inte var mer än 11 så borde det ju finnnas gott om plats.
Lika bra att först hitta ett bord innan man beställer....
Men trotsatt Vetekatten har många rum i olika stilar och ett par ställen där man beställer det önskade så var det långa köer både för att få bord och att få beställa.
 
Till vänster ingången från Kungsgatan och till höger ingången från Målargatan.(en tvärgata till Vasagatan)
 
                                                                                             
Proppfullt idag! Men är det ett populärt konditori kan det se ut så här
på många ställen i Stockholm en lördag /söndag. (Här bara ett av alla rum)
 
Vi gick nästgårds till Joe & The Juice, en kedja som finns över hela stan och i förorterna också. 
Visserligen inget kondis utan mer specialicerade på diverse juicer, milkshakes, te och kaffevarianter. Bakverken är frånvarande men hälsasamma mackor finns att tillgå och de såg riktigt goda ut.  Här fanns det fanns gott om plats, vilket var ett plus i sammanhanget. 
 
 
Och med dessa nyttigheter, kanske tveksamt vad beträffar kaffet (gott!!) var det bara att ta de tillflygande krafterna i bruk och ge sig i kast med stan.
Det blev ett kort kast för varför trängas en lördag i City när jag kan ge mig ut en vanlig dag utan trängsel.
Hitttade lugnare gator och gick genom Gamla stan hem till Söder.
Kvällen kommer att bjuda på en annan flygande start och jag ska se till att vara där i god tid. 
Vet att det kommer att bli en upplevelse, men inte så mycket mer.
Älskar överraskningar!
                                                      
Drottninggatan idag klockan 12.
Vad gör alla just här? Stan är ju stor.
 
 
                                     
                                                                                                                                                                               

Semester och sommarkänsla

    
Visst är det trevligt med båtar och vatten och denna helt ljuvliga sommarördag i september har det varit full semestertraftk i kanalen men massor av båtar som vill slussa  in i eller ut från Mälaren.
För vår del blev det ingen båttur men det var helt klart njutbart att tillbringa tid på balkongen och ta del av både vatten och båtliv.
 
 
Segelbåtarna samlas här ihop ihop till en slussning eftersom de måste ha broöppning
och trafiken på Skansbron då stoppas för ett tag. 
 
För oss blev det en paus i balkongsittningen och vi mötte våra "Torreviejavänner", Anna Carin och Krister
för att äta lunch här på Söder. 
Restaurangutbudet  här är stort och det är alltid svårt att välja.
Vi hade tänkt oss lunch på Medborgarplatsen där uteserveringarna ligger på rad och folkvimlet är stort.
Men där var det livat värre med massor av jippon dagen till ära och väldigt hög, icke pratvänlig musik, så vi gick vidare och hitttade snart en lämpligare restaurang med halvskugga och trevlig grönska mellan borden och dessutom med bra lunchutbud även en lördag.
Senare skulle det visa sig att även maten var god, något man alltid hoppas på men inte kan vara säker på eftersom många restauranger byter ägare och kockar ganska ofta.
(I Stockholm finns det vardagar ett stort lunchutbud  på nästan alla restauranger men på helgerna dras detta ofta in, priserna stiger rejält och maträtterna påminner mer om rejäla middagar. Dessutom är det många restauranger som inte öppnar förrän på eftermiddagen eftersom de har öppet till sena kvällen.)
 
Vi besällde olika rätter; pestopasta med luftorkad skinka, chorizzo (spansk smakrik korv) med fina tillbehör
och kall charktallrik. Allt väldigt gott och fint upplagt och serverat av trevlig personal.
Uppskattas alltid!  
Anna Carin och Krister lät sig väl smaka liksom även B och jag.
Här blev vi sittandes i flera timmar och visst är det skönt att känna att det finns all tid i världen. 
 
I dessa kvarter på Söder, runt Skånegatan och Katarina Bangata ligger restauranger och caféer tätt . Ja, hela Södermalm har ett stort utbud av matställen i alla möjliga och omöjliga varianter...
En restaurang har även fått en del av en gata uppkallad efter sig. Inte illa!
 
 
Att gå sista biten hem längs vattnet är något vi allid gör och det fick även bli ett litet "pitstop" på Thaiboat.
"Fest, folk, fart och fullspikat". Palmer. sand och något gott i glasen. Semester och sommarkänsla på hög nivå.
För egen del har jag ständigt ledigt och i princip ständig semester.
 
 
 Vid Thaiboat finns även båtparkering -
 
- och har man inte egen båt går det ju  bra att anlända  per taxibåt.
 
 
 

Fåfäng

    
 Fåfäng kan man vara men det ligger inte direkt för mig. Men ett besök på en "fåfänga" passar mig däremot
alldeles utmärkt.
Och idag var det dags att göra det och tillsammans med några av "The Beijing Ladies".
Vi  möttes i Peking för många år sedan och lärde känna varandra under den tid vi bodde där. Nu är alla hemflyttade men vi  träffas då och då i bokklubb, går på bio eller teater, går ut och äter eller hittar på andra trevligheter tillsammans.
Och det är alltid lika roligt. Skratten blir många och stämningen är alltid på topp.
Idag var det jag som bjudit in till promenad  med picknick på Söders höjder.
Trots förkylningen, som dock är mycket bättre, kändes det uppiggande dels att träffa vänner och dels njuta av
den vackra sensommardagen och av en av dess "fåfängor."
 
Delar av picknickmaten som packades ner. 
En del lagat och annat köpt på den alldeles utmärkta fransa butiken "Picard".
Kycklingspett, purjolökspaj, grekisk sallad, spett med fikon- parmaskinka-mozarella-
och tunnbrödssnittar.
 
Vi promenerade genom den gamla bebyggelsen på Åsöberget och fotsatte upp mot dagens
mål; "Fåfängan". Här uppe på Söders höjder är en av de bästa platserna i Stockholm
om man vill njuta av fin miljö och en fantastisk utsikt.
(Om det är vackert väder förstås.)
 
Vi hade verkligen tur med vädret!
Och vyn över Stockholm är magnifik.
 
 
Fåfängan;  Ordet fåfänga har i Sverige  använts om mark som varit ofruktsam att odla på.
Men att det heter just "Fåfängan" här uppe på berget beror på att en grosshandlare  som hette Lundin bodde här uppe på berget och  i slutet av 1700-talet byggde sig ett lusthus med utsikt över stan.
Grosshandlaren gick i konkurs och lämnade både "Fåfängan" och sin stora villa och nya ägare kom till. Men 1916 övertog Stockholm stad byggnaderna och det har  sedan dess bedrivits café och restaurrangverksamhet här uppe.  Lusthuset brann i början av 1990- talet men byggdes upp igen.
(I Stockholmstrakten har ordet fåfänga kommit att beteckna ett lusthus på ett berg och med vidsträckt utsikt. )
Nu satt vi inte i lusthuset men men besöket här upp på Fåfängan blev änd väldigt lyckat och den vidsträckta utsikten hade vi definitivt.
 
Visst måste vi ta en gruppbild.
 
Picknicklunch med fantastisk utsikt. Det kan inte bli bättre.
Sol och +23 grader bidrog givetvis.
 (Trots vi alla bl.a. har resandet gemensamt, långt och kort, var vi överens om att
Stockholm är fantastiskt)
 
 
Ett härligt gäng dessa "ladies".