Fönster åt gatan

    
I den spanska sommarstugan kan jag inte påstå att jag har den vidsträckta utsikten som jag har hemma i Stockholm. Havsutsikt har jag inte heller.  Inte ens med spegel.
(I Stockholm har jag i alla fall utsikt över Hammarbykanalen som faktiskt är en liten del av Östersjön. Och ett litet hav är Östersjön förvisso)
 
Kvällsutsikten i Stockholm kan se ut så här.
 
Och dagtid erbjuds ofta denna vy. 
(Under högsäsong finnns betydligt fler båtar i kanalen som vill slussa)
 
 Den spanska sommarstugan erbjuder däremot ett marknära boende med fönster åt vår  lolla Solskensgata och där kan vi till viss dell följa vad som händer.
Inte för att jag är särskilt nyfiken, men det är ändå roligt att se vad som pågår. Ofta stannar våra spanska grannar för att prata och hälsa, ja även de av andra nationaliteter. Men eftersom vi bor i ett spanskt område så är det naturligt att det just är många spanjorer här och det uppskattas.
 
Jag har under några dagar ägnat mig åt att  med stort tålamod sitta på span här i fönstret mot gatan och försöka hitta ett antal olika saker att fotografera inför bloggvännen Bosse Lidéns tjugonionde lekuppdrag; "Fönster mot naturen". 
 
Vissa "naturliga/naturnära inslag" har jag här om jag i det inbegriper ödlan som ibland kommer fram på kvällen, passionsblommorna som klättrar på en mur och några andra blommor.
Katter, hundar, fåglar, några myggor, fjärilar och flugor kan ockå  passera då och då.
 
Vacker nyutsprungen hibiskusblomma och en av de fascinerande passionsblommorna.
 
Jag har suttit och försökt att sjunga "Den spanska räven rev en anna räv", från musicalen "My fair Lady", upprepade gånger under ett par dagar men inte har räven uppenbarat sig här. Grnast gick jag miste om 5 poäng.
I övrigt skulle vi försöka hitta och fotografera följande genom/från våra fönster; älg 5p, ekorre 5p, orm 10p (det borde jag ha lyckats med i Thailand) varg 10 p. Ju mer sällsynt djuret eller föremålet är desto högre poäng.
Katt, fågel, rådjur, häst, kanin/hare, gul postbil, (annan färg utomlands är ok) spindelväv, traktor och sopbil skall också ges en chans att få vara med på bild.
 
Om någon undrar....
Jag är ju i den spanska sommarstugan, men är inte mantalsskriven här och tyckte inte jag då kunde delta i denna "gren", men domaren har meddelat att det är helt ok för mig att vara med eftersom jag så ofta och i längre perioder är här.
 
Mitt bidrag denna gång är ganska magert, men som vanligt har jag haft roligt där jag suttit och stått bakom mina fönster utrustad med tålamod och haft kameran i högsta hugg.
 
Mitt bidrag.
 
Fåglar på tv-antennerna bakom huset och ett spindelnät på vår bakre balkong.
 
Grannens katt visade sig så småningom och det var det mest djurlika jag kom.
 
 En sopbil som sopar gatan. Sker varje måndag och jag fick vara rask med kameran här.
Bilen stannar liksom inte. 
(Sopanordningen, borstarna, är längst ner)
 
Posten ska levereras och kanske går det bra med en gul moped.
Även hjälmen på brevbäraren är gul.
(Har suttit länge och väntat på postutdelningen, dock stannade han inte hos oss. )
 
 
                     
                                                                                                                                                                                                 

Längs vattnet

    
 Idag är jag "opasslig" och en rejäl förkylning har slagit sina omilda klor i mig. Jag har inte varit förkylt på över ett år så det var kanske dags nu då.
Men trots "opasslighhet och känslan av att vara "indisponerad" stegade jag ut i det halvsoliga måndagsvädret.
Frisk luft och en promenad  längs vattnet och bland blommor, natur och kolonistugor borde kunna göra underverk.
Jag ler när jag tänker på orden "opasslig" och "indisponerad" och minns min härliga gymnasietid i Stockholm i slutet av det ljuva 60-talet.
Då var även lördagar skoldagar och något jag inte alltid var pigg på, trots att jag verkligen gillade skolan. Det var lätt hänt att avsluta redan efter lunch och särskilt  när jag blev hämtad vid skolanav pojkvännen i en söt liten bil, en Morris minor, med rödrutiga gardiner och som senare byttes till en sportbil, en röd  MG cab.
Och att utebli från lektioner krävde att målsman fyllde i ett vitt frånvarokort där orsaken till frånvaron skrevs in.
Nåja, sjuk var jag inte så pappa var samarbetsvillig och alternerade mellan opasslig och indisponerad, för man kan ju knappast ha vare sig halsfluss eller andra mer påtagliga åkommor ett par timmar efter lunch någon lördag då och då.
Vill minnas att det vårterminen, 1968 var ledigt på lördagar. MIn sista termin i gymnasiet.
 
Sensommaren dröjer sig kvar och jag såg endast ett fåtal gula löv under gång men det märks att det är lite folktomt mitt på dagen, utanför lunchtiderna, och riktigt gott om plats överallt.
För längs Årstaviken kan det på helgerna, året om, nästan vara kö när alla vill promenera just här. Och vackert är det längs Mälarens vattne noch det alla årstider.
 
Husbåtarna och de andra båtarna håller ställningarna längs kajen utanför hos oss.
Fartyget "Gratia" har så många vackra blommor att det ser ut som en hel trädgård på däck. 
 
Restaurang Thaiboat laddar för att öppna klockan 17 i kväll.
Och palmerna hänger med än så länge.
Allt klart och det lär bli välbesökt på stranden.
 
Gott om plats, bara att välja, vid det mycket vattennära cafét.
Det är det inte på helgerna eller under sommaren.
 
Mysigt att sitta här och man kan bada fötterna om så önskas.
 
Anden såg riktigt ensam ut och försökte leka med sin spegelbild.
 
Eriksdalslundens koloniområde klättrar uppför berget.
Detta är Stockholms äldsta koloniområde och kom till 1906.
Stockholm stad äger marken men arrenderar ut den till koloniföreningen. 
Här finns idag 149 kolonilotter och  med i mitt tycke ganska stora "lotter".
 
Längs Årstvikens smala vägar får man se upp för cyklister, det är lätta att bli nermejad eftersom en del tror att de kör träningsrundor för "Vättern runt" eller "Tour de France", alltså i väldigt höga hastigheter. Här på den smala vägen ska alla samsas och det är något som en del cyklister inte förstått.
Kanske kan det hjälpa med skyltarna som nuligen satts upp efter att olyckor hänt.
 
 
 
Jag lämnade cykel och gångvägen och klättrade uppåt. Grönt är det verkligen.
Krafterna började tryta och lika bra att ta sig hemåt gennom nästa koloniområde för här ligger de på rad.
                                                                                       
En liten bit av Mälaren skymtar mellan träden.
 
Mitt i stan och mitt i naturen.
En bra kombination!
 
 
 
 

Turist i Stockholm

    
Nästan dagligen turistar jag i Stockholm, "min stad". Jag går och går och ibland känner jag mig som en klocka. Den går också men stannar ibland av diverse orsaker och det gör jag också.
Under mina strövtåg hittar jag så mycket fint att titta på och nästan dagligen ser jag för mig nya saker. 
Så några rutinvandringar blir det inte även om jag har mina favoritstråk och även de kan variera efter humör och årstid. 
Ofta hamnar jag längs vattnet redan i början av en promenad och eftersom jag bor på kajen så blir det så. Men ibland blir det variation och jag tar mig uppför backen på Östgötagatan till Ringvägen.
 
Ringvägen är Södermalms längsta gata, tre kilometer lång
och sträcker sig från Skinnarviksbergen i väster via Skanstull
och till Vita bergen på östra sidan av ön. Just sträckan mellan Skanstull och Vita bergen
har utökats med många mysiga caféer, (även uteserveringar)  restauranger
och mindre butiker av olika slag och det har klart påverkat känslan av
att denna del av Söder är en stad i staden.
 
Jag har  lunchträff i andra delen av Ringvägen, vid Zinkensdamm, på det ganska nyöppnade "Paradiset",  Brännkyrkagatan 62, en trevlig restaurang och matvarubutik med ekotänk, en av många som nu sett dagens ljus i stan.
Och efter en stärkande och god lunch ville vi gärna bese vår vackra huvudstad lite grann från ovan och finns ingen helikopter till hands så går det nästan lika bra från Monteliusvägen.  (Den 19/3 2015 finns ett detaljerat inlägg häriifrån Monteliusvägen och utsikten därifrån)
 
Monteliusvägen är en drygt 400 meter lång promenadsträcka uppe på Mariaberget,
ovanför Riddarfjärden. Planerna att bygga en promenadväg här uppe hade funnits länge men
boende i området protesterade eftersom de tyckte att deras trädgårdar då skulle krympa och dessutom
bli mer offentliga. Men vägen byggdes och 1998 var vägen klar att tas i bruk.
(Namnet Monteliusvägen kommer efter professorn, arkitekten och historikern Oscar Montelius
som hela sitt liv bodde här i närheten, på St . Paulsgatan.)
Utsikten här över Stockholm är verkligen enastående
och en fin dag är det perfekt att ta med picknick hit upp.
Rekommenderas!
 
Rakt framför oss ligger Stockholms stadshus och speglar sig i Riddarfjärden.
Stadshuset invigdes midsommaraftin 1923 och är ritad av arkitekten
Ragnar Östberg. Stadshuset är byggt i nationalromantisk stil och består av drygt åtta
miljoner tegelstenar. Tornet med tre koronor på toppen är 106 meter
och här ar det också möjligt att klättra upp och blicka ut över huvudstaden.
 
Snett till höger ser jag Riddarholmen, tidigare Gråmunkeholmen och den nuvarande Riddarholmskyrkan. 
På 1200-talet fanns här ett Gråbrödrakloster som grundades av Magnus Ladulås och då byggdes även klosterkyrkan. Klostret stängdes av Gustav Vasa 1527 i samband med reformationen och kyrkan bytte namn. 
Riddarholmen räknas är tillsammans med Gamla Stan som Stockholms historiska centrum .
Idag finnns det inga bofasta på ön men flera av de gamla byggnaderna används som kontor åt olika förvaltningar inom Stockholm.
 
Riddarfjärden ligger blank....
 
Blickar jag till vänster ser jag nästa ö, Kungsholmen. En ö som i sig innehåller fem stadsdelar.
Kungsholmen var i princip obebyggd fram till 1700-talet men marken  brukades av
gråbrödramunkarna på Riddarholmen fram till  slutet av 1400-talet.
Vid reformationen 1527 övergick ön i "Kronans ägo".
Kungsholmen var en lantlig idyll fram till slutet av 1930-talet
då ön började bebyggas med industrier och senare bostadshus.
 
Vi lämnar Monteliusvägen och går ner på den gamla Brännkyrkagatan och stannar till vid en spännande port, "Bloms hus" på nr 20. Ett hus som är byggt 1767 av stenhuggaråldermannen J.P. Blom, tillbyggt 1823 och ombyggt 1972.
 
Här fastnade vi för den vackra porten i trä och Birgitta såg genast med van blick att
detta var 1700-tal.
 
      
Herr och fru J.P. Blom finns avbildade på sin port.
 
I en glänta på Brännkyrkagatan hittade vi två blommande körsbärsträd
och där många blommor var fint utslagna.
 
Apropå fest i körsbärsblomningstider så ordnar Stockholm stad tillsammans med japanska föreningen på lördag, den 16/4, "körsbärsblommans dag" mellan klockan 13 och 17 och där olika uppträdanden sker från scenen och man tillsammans med andra hugade kan fira just "hanami".
 
Denna promenad får också vara mitt bidrag till bloggvännen "Tant Glads" söndagspromenader, som dock kan ske vilken veckodag som helst.
Och på fredag kommer det fler promenader hos henne att följa med på om man har lust.
 
Inlägg nr 45/100 i bloggutmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                
 
 
 
                                                          
 
 
 
 
 
 

Skiftande

    
 Visserligen skiftar dagen i olika grå nyanser, med inslag av lite grönt, men att även båtarna gör det blev jag plötsligt varse. Vid en blick ut genom fönstret dök ett antal gråmelerade militärbåtar upp i samlad trupp.
Och att gömma sig hade de inget för då mitt vakande öga ofta registrerar vad som händer i närområdet för det kan ju vara viktiga saker.
 
En ovanlig och ganska viktg detalj som passerade utanför hos oss.
Tur att det var en svensk flagga så att nationaliteten var klar. Eller?
 
Aha, en närmare inspektion av en av våra husbåtsgrannar.
 
Men det grå övergick i det blå och andra trevligheter nämligen en spontan träff med dotter Helen.
Allstå vädret ändrade sig föga men det kändes uppiggande att se de vackra blå scillorna i Tullgårdsparken och  att träffa Helen.Tydlig skiftning från blått till grått.
 
 
En promenad på Söder blev det först och många människor var ute denna tidiga onsdagskväll, "lillördag" var det ju. Vi styrde stegen mot en favorit, Urban Deli, vid Nytorget. (Finns även i Sickla, Nacka där vi brukar att äta och en jättestor restaurang på Sveavägen.(Den är i mitt tycke alltför stor och opersonlig och har haft snorkig personal.)
På Urban Deli är det både restaurang, bar, saluhall och butik men vi hade tänkt att äta en bit och gick direkt till restaurangavdelningen. Tur med att få bord trots att vi inte bokat, men å andra sidan var vi ute tidig kväll/ sen eftermiddag.
Bra är att här finns alla typer av rätter bl.a ; köttbitar, fisk, räkor, sallader, charkbrickor, skaldjursplateau, och tapas och många rätter går att få i hel och halvportioner. Allt är fräscht, gott och vällagat.
 
VI beställde varsin tallrik med olika betor toppade med chèvrekräm
och på en botten av jordärtskockspuré,
Gott bröd och ett glas vitt vin smakade perfekt till.
Och även här skiftade fägerna.
 
Att botanisera i matavdelningen är verkligen roligt och utbudet av
fräscha varor är stort ;  hemlagade rätter, kött, fisk, skaldjur, bröd ,
grönskarer, spännande inläggningar, ostar och mycket mer lätt kan få
tiden att stanna för ett tag.
 
Inlägg nr 38/100 i utmnaingen #Blogg100
 
 
 
 

Vårtecken i mina kvarter.

    
  Påskafton och Stockholm bjuder  på vackert vårväder.
Det såg lite tveksamt ut i den arla morgonstunden när jag var ute på hundpromenad, men även tveksamheter kan ändras och så skedde.
Solen har lyst på oss från en vackert blåfärgad himmel sedan tidig förmiddag och här på Söder kändes det som om alla var ute för att njuta av den vackra dagen. Så även jag.
För min del var det på dagens agenda bl.a att besöka ett par auktoriserade Appelbutiker för att förhöra mig om hur det stod till på batterifronten för min vän Mr Mac.
Efter att ha besökt  tre butiker kunde jag konstatera att serviceavdelningar har påskledigt men butikerna har öppet. Så nya tag blir det nu först på tisdag.
Efter uträttade ärenden tänkte vi slå oss ner på Medis och "Snaps" för första gången i år och när det besöket är avklarat så är dte vår på riktigt, även om den del bakslag kan komma.
Tanken var god men vi var för sent ute för redan före klockan 13 var alla bord och platserna vid bardiskar tagna.
Inget att sörja över för de andra uteserveringarn på Medis har inte öppnat så alternativ saknades.
Nåja, vi har ju balkong, så skadan var inte så stor.
Och solen finns även där om man vill och mysfaktorn får man själv stå för. Men ett gott alternativ. DEssutom med sjöutsikt.
Dagens vårkänslor i luften märktes på många sätt och visst är det skönt med ett Stockholm som lever upp extra just dessa vackra vårdagar.
 
Fullt på Snaps vid medborgarplatsen idag redan klockan 13.
 
Curre väntar på mig när jag köper tulpaner.
 
Vilket utbud! Svårt att välja....
 
 På hemvägen gick vi genom Blecktornsparken och fortsatte längs kajen via Anna Lindhs Park nere vid Hammarbykanalen. Och gott om vårtecken av skilda slag fanns det. 
Tänk om våren nu bestämt sig för att stanna. Hoppas kan man ju alltid.
Men en dag i taget känns säkrast att ta...
 
 
Mysigt att sitta på balkongen, i princip på kajen,  i det fina vädret.
Och kanske kan vi äta kvällens förrätt här.
 
Inlägg nr 26/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 

Vårkänslor

    
Ännu en strålande dag i Stockholm och jag bestämde mig för att det är tidig vår, en vår som gjorde gästspel i slutet av februari. Jag satt på balkongen och hörde plötsligt en del "kackel". Nej, inga höns var på inflygande, med det var däremot ett gäng svanar.
Jag har under vintern sett svanarna här i kanalen för den har i stort sett varit isfri men periodvis har svanarna ändå försvunnit till andra trakter.  (Hammarbukanalen är en del av Östersjön och på andra sidan Hammarbyslussen tar Mälaren vid och där har det varit is sedan i december)
Jag har ju förstått att ska man fotografera fåglar och djur måste man vara utrustade både med mycket tålamod och helst lite passande mat. Tålamod hade jag där jag satt, men med maten var det värre.  Jag skulle knappast hinna ner till kanalen innan svanarna hade ändrat sin resrutt..
 
"Se upp! Nu landar jag..."
 
"Perfekt landning! Och se, nu poserar jag också för henne där uppe på balkongen.
Hoppas bilden blir bra när man gör sig till så här. "
 
"Då så! Bäst jag ansluter till mina andra svanvänner."
 
När svanarnas framträdande var över för dennna gång var dte dags för mig att ta en tur ut .
Och en promenad längs Årstaviken blev bra och med avstickare upp på berget mellan koloniområdena. Här skulle vårkänslorna luftas. 
 
 Längs Årstavikens vatten, Mälaren, några hundra meter från där vi bor,
ligger isen kvar och det är nästan kö för att promenera.
Sträckan är väldigt populär och många kommer hit från hela stan för att promenera just här,
vlket är väldigt trevligt i sig och  ledet som promenerar är ganska prydligt,
men kommer cyklister blir det genast viss oordning.
(Vill man har "god kändisspotting" är det här man ska gå en lördag eller söndag, ja vilken dag som helst...)
   
Is på Mälaren.
 
Och uppe på berget, i en södersluttning, hittade jag också några blomomor som var påväg upp. Kankse snödroppar eller krokus? Någon som vet?
Givetvis höll jag också utsikt efter fåglar och jag hörde dem men de flesta ville inte vara med på bild.
Men när jag stått tillräckligt länge, tålamod, kom det fram en matintresserad fågel. Tyvärr var det  motljus och jag fick inte till färgerna men kanske var det en talgoxe eller blåmes.
(De som kan fåglar ser säkert på kroppsformen vilken det var.)
Vårkänslorna infann sig och med ny spänst i stegen vandrade jag hemåt.
Och i morgon blir det till att se hur långt våren kommt i ett av våra grannländer.
 
 
 
                                                                                    
                                                                                     

Vinst och belöning

    
 Hemma igen i den svenska huvudstaden och det känns väldigt bra det också.
Resan hem blev fördröjd p.g.a. att det på ankommande plan från Stockholm fanns sjukdomsfall så ambulans väntade på plattan i Alicante.  Allt verkade ordna sig till det bästa och med 90 minuters försening kom vi iväg.
Väl hemma väntade post och flera kuvert på mig men det var ett som jag var väldigt spänd på.
Ett stort kuvert och avsändare var min fina bloggvän "Ghugge".
Ghugge är fotograf och tar fantastiskt vackra bilder på allt men fåglar, djur och natur tror jag är hennes specialområde. Titta gärna in där så ser ni vad jag menar.
 
Det första jag fann när jag försiktigt sprättade upp kuvertet var ett vackert diplom med en grattishälsning
 
 
MItt vackra diplom med i stort sett  följande text.
Grattis Ditte! Du har vunnit tävlingen "En av mina trognaste bloggläsare" dessutom har du visat dig vara
en bra fågelskådare (kanske med syfte på Bosses tävling där fåglar skulle fotograferas, inlägg den 19/1-2016)
och fotograf utav sällan skådat slag. (Nåja, Ghugge har humor också...)
Detta måste belönas med ett par fågelbilder med tillhörande passepartou."
 
Givetvis ska detta diplom ramas in och sättas på väggen.
Och fåglarna, de vackra sidensvansarna tittar jag så gärna på.
 
En vacker sidensvans. Och jag kan det namnet enbart p.g.a. Ghugge.
Hon har fotograferat många av dessa och det är verkligen härliga bilder.
 
 Läckra sidensvansar!
 
Så i veckan ska tre ramar inhandlas och bilderna ska i samlad trupp sättas upp på en vägg.
Jag är verkligen glad över dessa vackra bilder och kommer att le varje gång jag går förbi dem. Jag har lärt mig så mycket av Ghugge, inom olika områden och hon ha ocksår en humor som jag verkligen uppskattar
 
Idag uppskattar jag också att solen skiner över Stockholm och att det känns som vår i luften.
Nu ska jag gå ut i det vackra vädret, blir dagens andra promenad och lyssna till lite vårfåglar som kanske kommit. Och har jag tur och är tålmodig kanske jag också får se någon.
 
 
Just nu. Vy från min balkong.
 
 
 

Igår och idag!

    
 
Stockholm igår!
 
Olika nyanser av grått var framträdande under hela dagen.
 
Lite ljusare under kvällen. Men det var nog belysningen längs kajen
som gjorde att det kändes ljusare.
 
Och det fanns ytterligare ett par ljuspunkter.
  Barnbarnen William sprider glädje
 
                             - och  Max också, som här har fått sällskap av roboten R2-D2 från Stjärnornas krig.
 
Idag! 
På väg mot den spanska sommarstugan.
Och där ser färgerna mer ut att gå i blått.  
                               
 
 
 
 
 
 
 
 

Stockholmskväll med flera möten

    
Vi gav oss ut i den fina kvällen och det blev en skön promenad till vännerna Susan och Jörgen på Åsöberget här på Södermalm.
Här uppe på Åsöberget, 37 m över havet, känns Fogelström och hans Stockholmsböcker väldigt närvarande och Här uppe finns gammal bebyggelse från 1700-talet, ett 30-tal röda trähus hus med tegeltak och gatorna här uppe har fått namn efter gamla sjöfartsyrken. Men även andra yrkesgrupper som hade  hade med sjöfart att göra bosatte sig här.
(Vill man läsa mer om Åsöberget och dess historia har jag skrivit om det dels den 6/3-2013 och dels den 17/8-2015)
Några av de gamla röda trähusen skymtar här.
 
Susan, Jörgen och så katten Agnes.
Vi samlar oss med god dryck och goda tilltugg inför kvällens aktiviteter....
 
En promenad tog oss  så småningom vidare söderut över Södernalm och målet var nordöstra Indien och Bengalen. Middag skulle intas på en bengalisk restaurang, "Gossip"  på Katarina Bangata.
(Bengalen var den största och folkrikaste provinsen i Brittiska Indien och vid vid självständigheten 1947 tillföll Västbengalen den nya republiken Indiska Unionen medan Östbengalen kom att tillhöra pakistan.
Alltefetr det pkiistanska inbördeskriget i början på 1970- talet är östbengalen självständigt under namnet Bangladesh.)
Gossip är en väldigt liten restaurang, endast ett 10-tal bord små bord
och med en bardisk vid fönstert där några får plats.
Maten är fantastisk god och mycket prisvärd, stämningen och ljudnivån är hög
och servicenivån är hög. Detta var vårt första besök här och det kommer att bli fler.
Och fint att kunna sitta och vänta på bord.
(Nödvändigt att boka bord och det hade Susan gjort.)
 
Läckra väggdekorationer
 
Färgglatt på väggarna och likaså var maten det.
Jag beställde "tabdoori chicken à nahid", grillad och tandoorimarinerad kycklingfilé, raita, naanbröd,
lime, färsk koriander, färska haclade tomater och en stark sås. Jätttegott!
(Jag måste tillstå att den mer nordindiska maten smakar mig bättre för den känns inte alls söt)
 
Stämningen på Gossip är jättetrevlig men det är trångt mellan borden så vi valde att fortsätta ut i den fina Stockholmskvällen där nu snön hade börjat falla med mjuka flingor. Vi styrde föttterna norröver på Södermalm, mot NOFO; ett uttryck för norr om Folkungagatan.
(Här finns också en del som kallas SOFO; söder om Folkungagatan)
 
Här är det! NOFO, adress Tjärhovsgatan 11.
Ett valv leder in från gatan till den fina gården.
(Gatan har fått sitt namn efter en "tjärhov" en byggnad där man arbetade med tjära
och där de vattenhaltiga avsättningar från tjärna togs bort.
En sådan byggnad fanns på 1600 -talet i Tehgelvikshamnen,
där Vikinglinjens båtar idag lägger till)
 
NOFO finns i en byggnad, den "Sifverska kasernen" är från slutet av 1700-talet. Bryggaren Lorens Sifvert hade då sitt bryggeri i en del och den andra var bostäder. I början av 1800-talet hamnade byggnaden i kommunal ägo och det blev olika verksamheter i fastigheten. Stadsvakten, polisen, var inhyst här under en period och under 1830- talets koleraepedemi blev det ett sjukhus och efter det nödbostäder. Även Katarina brandstation låg här i slutet av 1800-talet.
Under 1900- talet inrättades ett ungkarls hotell i byggnaden och även viss sjukvård bedrevs här.
Numer finns det 13 bostadsrätter i byggnaden och bostadsrättsföreningen bildades 1999, men med vissa svårigeheter eftersom bygggnaden för mycket länge sedan varit ett sjukhus....
 
En väldigt mysig gård finns men vi valde att sitta inomhus. Men om några månader så
blir det perfekt att slå sig ner här ute på gården.
 
 NOFO är dels ett fyrstjärningt hotell i Best Westernregi med ett perfekt läge i Stockholm och dels finns det på hotellet en "loftdel" högre upp i det gamla huset. Rummen är även där väldigt fräscha men lite enklare och priset också, mellan 650 och 850 kr för ett dubbelrum.
NOFO har en vinbar/bar i sin trevliga loungedel. Vinerna kommer från småskaliga producenter så det kan lätt bli en vinresa eftersom vinsortimentet färändras och förnyas allteftersom.  
Även lokalproducerade ölsorter, drinkar gjorda på svenska råvaror och alkoholfria alternativ finns att prova. är man sugen på lite tilltugg så finns det också, t.ex. "gaffelmat."
"Gaffelmat" - svenska tapas där varje dryck kan ha en munsbit, en kompis, i form av ost, charkvaror, olika röror eller sötare alternativ. (Rent smakmässigt)
Mat och drycker finns framdukat under eftermiddagen och tidiga kvällen och det finns något som bör passa alla.
NOFO är ett ställe man trivs på. Verkligen!
 
Vi ger en extra eloge till den väldigt trevliga, kunniga och tjänstvilliga personalen
och hoppas att många ska hitta hit. 
Mysig och ombonad miljö gör också mycket för trivseln.
(Nej, inlägget är inte sponsrat...)
 
Susan, Jörgen, Bosse och jag provar vin.
Jag har läst om NOFO i de lokala Södertidningarna,
men det var Susan som nu tog med oss med hit.
Stort tack för detta och för en jättetrevlig kväll tillsammans
 
Kvällen hann bli sen innan vi sakta varndrade hemåt i den vackra vinterkvällen. 
 
                                                                      

Möten av skilda slag

    
Eftersom vi med ganska jämna mellanrum pendlar till den spanska sommarstugan så hinner det liksom aldrig bli långtråkigt här hemma. Alltid händer det något.
Men å andra sidan så ska det mycket till innan tillvaron i Stockholm känns tråkigt. Här finns det mesta och
ett stort utbud av allt.
Det enda smolket i bägaren är möjligen att det nu är lite kallt och att dagarna vare sig är långa eller ljusa från november och ett par månader framåt.
Men nu har det varit strålande sol i en vecka så jag är nöjd. Mer än nöjd.
Och det där mörkare jämnar ut sig en del under sommaren för då är det ljust nästan dygnet runt.
Dock är det inte alltd så varmt, men det gör mig ingenting för den spanska sommarstugan finns alltid om längtan efter värme blir för stor. (Men när jag var där i början av juli i somras och det var +33 så längtade jag hem till lite svalare temperaturer och då åkte vi hem.)
Jag tycker nu ändå att Stockholm  börjat förbereda sig för en kommande vår och i vissa fall känns det som lite av uppsökande verksamhet.
Och om man nu inte själv söker det njutbara i dagarna så kanske andra/annat hjälper till.
 
Här på Odengatan är man ute i god tid med bord och stolar.
Kanske någon vill slå sig ner. Just idag gick jag förbi,
men kanske hade jag mött någon om jag slagit mig ner.
 
Båtar av skilda slag möter jag dagligen och på olika sätt.  En del är större, en del är mindre och ibland möts de i kanalen. 
Och möten i kanalen blir det alltid för där ligger ju också hel del husbåtar.
 
Lastfartyget Vingaren, 89 m lång och 13 m bred passerar genom Hammarbyslussen
och några minuter senare ser jag styrhytten passera och styrman som vinkar till mig.
Och här vid kajen ligger den läckra husbåten Gratia.
(Alla husbåtar som ligger här vid kajen måste kunna flyttas och el och vatten finns kommunalt)
 
Möten här hemma av olika slag gillas också och lunchen häromdagen tillsammans med väninnan Vivi, hennes barnbarn Emilia och Bosse var verkligen jättetrevligt.  
 
 
 Här vid fönstrer sittter jag tillsammans med de vackra rosorna jag fick av Vivi och inväntar fler möten,
men bestämmer mig för att gå ut.
 
Möte med vintern  är oundvikligt och restaurang "Thaiboat" med sin sandstrand och snötäckta palmer känns kylig. Men om några månader är det dags igen och sjöfåglarna håller i alla fall ställningarna. Och det alla årstider.
Kallt idag men vackert väder är det.
Och Thaiboat väntar på varmare tider.
 
Snart är det dags....Ja, om drygt tre månader.
 
Änder och sothöns möts för samvaro och jag undrar vad de kacklar om...
 
Ett nytt möte blev det för mig igår kväll med dels den jättetrevliga restaurangen Urban Deli i Sickla
och dels med min dotter Helen som ville ses där och bjuda mig på middag.
 
Urban Deli är både en restaurang och en butik. Butiken har många färdiglagade rätter som gjorts på plats och som man kan köpa med hem av och det finns också manuella kött/chark och ostdiskar och alla varor håller mycket hög kvalité. Utbudet av frukt och grönt är stort och att besöka butiken har ett stort underhållningsvärde. 
Urban Delis första butik och restaurang ligger vid Nytorget på Söder och den har jag besökt några gåner, både restaurangenoch butiken, men restaurangdelen är ganska liten så det blir lätt trångt. Men både restaurangen och butiken är värda ett eller flera besök. Väldigt bra mat och service tycker jag.
Filialen på Sveavägen tycker jag inte om. Känns stor (vilket den är) och tämligen opersonlig och likadant tycker jag om personalen. Men kanske har vi haft otur...
  Urban Deli i Sickla är belägen en äldre industrilokal med mysig inredning och serviceinriktad personal som gärna hjälper till och ger förslag. Prisnivån i menyn är varierande, beroende på vad man väljer att äta, (från 70 kr och upp till 600-700 kr för en lävker skaldjursplateau)  
Många av rätterna går också att få i halvportioner, vilket är bra tycker jag.
Även goda luncher serveras. Att boka bord är nödvändigt, även vardagkvällar, precis som det brukar vara i Stockholm.
Och tänk så många möten det finns....
 
För min del blev det en "näve" färska räkor som serverades med bröd och god allioli.
(Även två nävar kan fås eller fler om så önskas.)
Hummer och krabba finns också på menyn och serveras i halvor eller hela...
              
Väldigt trevligt och väldigt gott.
Ett fint möte en tisdagkväll.
Restaurangens tonfisk rekommenderas
och även många av de andra rätterna var lockande. 
Och några tapasrätter ska jag prova nästa gång. 
 
                                                                                                                    

Matresa på hemmaplan

    
Tack för alla uppmuntrande kommentarer i gårdagens inlägg! Jag var på uppdrag och jag skulle ägna mig åt mågot jag inte gjort tidigare. I princip inte gjort...Man får tänja lite på gränserna ibland.
Snöänglar gjorde jag som barn och då utomhus så det blev en speciell uplevelse att trycka sig ner i snön på balkongen och vifta med armarna. Men det gick!
Att däremot fotografera vinterfåglar var helt nytt för mig. Jag tittar ju ofta in hos bloggvännen Ghugge och njuter av att se hennes vackra foton och där motiven ofta djur, fåglar eller natur  och ofta en blandning av dessa. Nåväl jag lyckades med den uppgift jag hade och tursamt nog fick jag med några poserande fåglar.
Det blev mycket nytt på en och samma dag.
Och gårdagen fortsatte i det "trevligas tecken" och så även idag.
Om man nu inte befinner sig på resande fot men ändå vill göra en visit i annat land fast hemmaplan pasar det perfekt med en matresa.
Så igår kväll efter "mission completed" och andra bestyr reste jag och min äldsta väninna, Eva, till Italien via Mariatorget på Södermalm och målet var restaurang Pane Vino på Brännkyrkagatan 93, i närheten av Zinkensdamm.
(Vi tycker det är trevligt med olika matresor och har hunnit med flera även i verkligheten. Vi startade vår tur  1970 med en bilresa genom Europa och resorna har fortsatt och på olika sätt. Men redan 1968 när vi både pluggad epå Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm blev det en del "matresor" men då i Stockholm. )
 
 
 
Vacker dukning, jättetrevlig och serviceinriktad personal gör förutom maten och trevligt sällskap förstås
mycket för att ett restaurangbesök ska bli lyckat. 
 
Det fanns mycket gott att välja på från menyn och efter att ha funderat länge fatnade vi för
varsin pastarätt och restaurangens "specialitet" i pastaväg; färsk fettucine men kalvfilé,
ricottaost, spenat, nyriven parmesan och tryffel. (Man kan få rätten utan tryffel, men ingen av oss hade tidigare provat detta så vi slog till. Tryffeln revs över våra portioner vid bordet)
 
Det blev en jättetrevlig kväll och den här restaurangen är absolut värd ett återbesök. Att boka bord kan vara en god idé, för även en vanlig tisdagkväll i Stockholm är det många som gärrna kommer hit.
 
Även idag blev det en matresa till lunchen och den gick till en thailändsk restaurang vid Medborgarplatsen i Stockholm, restaurang Ordidée 
där jag bestänt träff med Inger, en väninna som också länge funnits med i mitt liv. 
Jag tycker ju mycket om asiatisk mat och thailändska mat var det ett bra tag sedan jag åt.
Här serveras luncher varje dag och till ett pris runt 100 kr och med fler rätter att välja på.
Trevlig och lugn miljö och kommer man strax före klockan 13 är den största lunchrusningen över.
Hit kommer jag också gärna tillbaka.
 
 
Inger beställde friterad kyckling , men den var väl mycket friterad...
Mina räkor var däremot perfekta och smakade precis som jag minns dem
när jag åt denna rätt i Thailand för tre år sedan. Jättegott!
 
På hemvägen blev det en sväng längs Årstaviken. Kanske fanns det fåglar som väntade på mig....
 
Vackert idag också. Men inte så många fåglar...
Lite sent kanske.
 
Vacker sen eftermiddag.
 
 
 
 
 
                                                                                     
 

Jopp hej di!

    
Den här gamla sången  "I natuen ut vi gå, jopp hej di , jopp hej da; Äventyr vi pröva på jopp hej di, hej da..". har jag stundtals trallat på under dagen.
En dag som jag har ägnat åt viss friluftsverksamhet.
Tursamt nog bjöd Stockholm och Södermalm på ännu en vacker vinterdag med  sol som stundtals sken från en molnfri himmel. Detta kom helt klart att underlätta min utevistelse, för ute skulle jag komma att vara i några timmar.
I min mailkorg fanns i morse ett inlägg fån bloggvännen Bosse, hemmhörandes i södra Sverige och som nu kom med uppdrag nummer tre. (De övriga två har jag genomfört(
Och eftersom jag tycker att lekar, tävlingar och utmaningar  är roliga så gjorde jag mig genast beredd.
Mina tidigare erfarenheter av uppdragen är att det dessutom hände roliga och uförutsedda saker och det ger ett extra lyft åt det hela.
De två första uppgifterna gick bra.
1. Ta en bild av termometern som visade dagens kyla.
Tyvärr var jag lite sen där, för när jag steg upp var det -12, men  bevis måste finnas så -9.8 får duga. Min tanke var att eventuellt sitta uppe i natt eller ställa klockan i morgon på 4 för att inspektera temperaturen. Men kanske lite överambitiöst.
2.En snöängel skulle göras och en snabb titt ut på balkongen avgjorde det hela. Där fick ängeln göras. Och sedan skulle den fotograferas.
 
         
Det är jag som gör snöängeln och man får bonuspoäng om man själv var med.
Och jag vill gärna ha det.
 
Snöängeln är klar och jag är nöjd så här långt.
 
Rejält påklädd gav jag mig så småningom ut med kameran i högst hugg. Det är nu naturen kommer in i bilden.
3.Nu är det tre vinterfåglar som skall fotograferas.
Vi bor nära Årstaviken med många träd och buskar och här finns också fler koloniområden så detta måtte ju vara vinterfåglarnas självklara träffpunkt. I mina tankar såg jag framför mig hur generösa kolonistugeägare hade varit och i samband med att de sett till sina stugor bäde lagt ut mat till småfåglarna.
Jag var odelat optimistisk.
Och fnt väder var det. Att det blev kallt om fingarna kunde inte hjälpas. Här var det fotografering av fåglar som gällde.
Jodå, träd och buskar är det gott om längs koloniområdena.
Jag hör fåglarna i buskarna och i träden. Men det hjälps inte...
 
Inte en fågel inom synhåll. Men jag hör dem...
 
De måtte ju finnas alldeles i närheten..Jag ställer in kameran, har fått syn på en. Men! Jag var för långsam.
Satsar igen och kanske lyckas jag. Återstår att se.
Bild 1. Här finns en fågel, men vad heter den. Inte är det "Knut" i alla fall.
Vem vet namnet? Hjälp?
 
                   
Bild 2, måtte vara en koltrast , men bild 3? Är det en blåmes eller en talgoxe?
 
En vädjan till bloggvännen Ghugge, fotofgraf och verklig djur och fågelkännare, hoppas du kan hjälpa mig. Eller vem som helst som läser. Tacksam för all hjälp!
Jag har ju förstått att om man ska fotografera fågla så är det en fördel att vänta ut dem och gärna ha med mat.
Mat hade jag inte med och vänta gjorde jag. men för kort tid. Sedan är det ju en fördel om snön inte knarrar så att man kan smyga sig på och likaså att det inte kommer folk som pratar högt just när jag ställt in kameran på en ev. fågel.
Jag har haft en skön friluftsdag och har jag träfffat många personer som velat prata.
Men idag gick det bra att inte låtsas vara turist och icke svensktalande.
Fåglar är inte lika kontroversiella som registreringssyltar.
 
Bild nr 4 är en gråsparv och kanske är bild nr 5 en björktrast. Eller?
                                      
Bild nr 6. Och denna vet jag inte heller namnet på....
Har mycket att lära mig.
Min bloggvän, tillika fågelexpert Ghugge har berättat att detta är en nötväcka. Så nu vet vi det.
Tacksam för ny kunskap.
 
Årstaviken, en del av Mälaren, är frusen.
 
Även ett tunt islager ligger i Saltsjön och det känns kallt för sjöfåglarna.
 
Väldigt kallt!
 
                                                                        

Stort besök

    
Jag sitter ganska ofta vid matbordet, alldeles vid fönstren, och har bra utsikt härifrån över omgivningarna. Det känns som om jag sitter "på vattnet".
Ofta hamnar blicken på Globen, ner mot Hammarbykanalen och ibland också tvärs över kanalen för att se hur nybygget i Fredriksdalsområdet utveckals där de nya husen skall vara inflynningsklara hösten 2016 och bygget går raskt framåt.
Solen försöker tränga sig genom molnen och morgonens snöfall verkar avta, men minusgraderna håller sig kvar.
Och plötsligt känns det som om solens strålar avtar.
Vad händer?
 
Som vanligt...
 
Men jag förstår snart varför det kännns mörkare. Det är stort besök här nere i kanalen. Väldigt stort!  Jag ser Lodbrok, Sveriges största pontonkran komma genom Hammarbyslussen och det är med liten mariginal den kan passera. På längden går det bra för slussen som är 115 meter lång kan ta igenom båtar upp till drygt 100 m och Lodbrok är "bara" drygt 40 meter lång. Hammarbyslussen är 17,4 meter bred och herr Lodbrok har en bredd av 16.7 meter så lite marginal finns. Vill till att lotsen siktar rätt.
 
Vill till att styra rätt...
Och till bloggvännen BP
som gillar lyftrkanar så är Lodbrok något för dig .Absolut!
 
 
Lodbrok är en lite äldre herre, byggd 1956 vid Finnboda varv i Stockholm och landets största pontonkran. Fartyget ägs av Stockholms hamnar men har sin hemmahamn i Piteå. 
Vem Lodbrok var vet man inte, det finns olika meningar om det men det var i alla fall en "han". Namnet Lodbrok sägs komma från att han, enligt sagorna, som skydd mot en lindorm, (ett sagomonster i nordeuropeisk folktro)  burit en särskild sorts vargbyxor som bestrukits med beck (lodbrok)  för att gifter inte skulle skada honom.
Fakta om Lodbrok:  lyftkraft på 260 ton, största höjd 51 meter, längd 41.6 meter, bredd 16.5 meter, djup mellan 2 meter (olastad) och 3.4 meter, fart 4 knop och vid bogsering högre, deplacement 815 ton (fartygets tyngd när det är fullastat till det angivna märket)
 
 
Lodbrok har varit med om den del äventyr i sitt liv och var bl.a. med och bärgade regalskeppet Vasa och som kom över vattenytan 1961.
Och till Essingeleden har Lodbrok bidragit både positivt och negativt. Det positiva var när Essingeledens broar byggdes i början 1960 talet  och det negativa var när fartyget körde in i Essingebron 2005 och det blev rejäla skador och fick stängas. 
Flera misstag gjorde att detta skedde; ingen lots ombord, (ska finnas) bogserbåten Tug skjöt på i nio knop men var inte kopplad till Lodbrok och kunde inte hjälpa kranpontonen att stanna.
Dessutom fanns inte rätt bemanning ombord enligt Sjöfartsverkets krav och fartcertifikatet hade utgått så ingen som helst sjöfart fick bedrivas.  Så mycket gick fel...
Men nu är Lodbrok på gång igen...
 
Ett förtydligande! Min boggvän Moi hjälpte mig i en kommentar och berättade att pontonlytfkranen Svanen, som  användes i byggandet av Öresundsbron borde vara Sveriges största. Och den är verkligen gigantisk och mycket större än Lodbrok med len ängd av 80 m, bredd 78 m och kan lyfta upp till 9600 ton. Men! Svanen är inte svensk utan är i holländsk ägo och även byggd i Holland men har länge legat i Malmö. 
 
 
Rejäl kran som passerade utanför fönstret.
 
 
Och lite skjuts framåt ges så att farten  kan ökas.
 
 
 

Långsamhetens njutning....

    
Ett lätt snöfall över huvudstaden, olika nyanser av grått och jag har en "stugsittardag", jag tar det  lugnt väldigt lugnt för att vara jag.  
Och när jag inte gör det så har jag tagit mig samman och börjat rensa i klädkammaren, även det i lugn takt för det är mycket som ska gås igen om och tittas på. 
Mycket saker finns det och i hyfsat  prydliga högar på hyllor, i backar och på galgar. 
Men hur mycket behövs( inte mycket) och vad används. Bra fråga och jag ska se om jag finner ett svar. Får tänka efter lite.
Vissa saker har jag haft ch har fortfarande svårt att skiljas från men det får bli stopp för det.
Hittade ett antal gardiner av väldigt god kvalité,  men de har inte varit upphängda sedan 2005 och då i mitt föräldrahem, så de kan absolut vandra vidare till någon insamling.
Dukar finns! I alla storlekar och alla åldrar, en del från slutet av 1800 talet men det kan inte hjälpas. En duk förutsätter bord och lägenheten består inte bara av bord.
Vill minnas att min mormor, som bodde i ett jättestort hus, hade en hel del avlastningsbord i flera rum men nu har inte jag det och inte bord som behöver knypplade eller vackert broderade eller virkade dukar heller.
Ett par säckar är fyllda och jag ser att det kommer att bli väldigt gott om plats och att klädkammaren på sikt kan döpas om till det så moderna ordet "walk in closet". Alltå ett litet utrymme där man kan gå in. Men in klädkammaren har jag i och för sig kommit det lite klurigare är att överskådligt ha sett vad som fanns och var.
Helst ska nog en walk in closet vara snyggt inredd och det är väl där jag får jobba lite för att få till det.
Och får jag inte till det så får det förbli en klädkammare.
Inget fel på det ordet heller och dessutom är det ju mer svenskt, en kammare (litet rum) för kläder.
Jag fortsätter i mitt lugna tempo och njuter för stunden av långsamhetens njutning. Åtminstone ett tag till.
 
Isen har brett ut sig på kanalen-
 
- och kråkorna tyckte det var kul med en åktur. 
 
Solen kämpade tappet för att orka igenom molnen.
Men den fick se sig besegrad.
 
 Det här är mitt motto för dagen och ibland annars också. 
 Jag fick den här tavlan av en elev för många år sedan och
hon tyckte att jag ibland borde stanna upp ibland. Så sant!
Numer gör jag det då och då.
 
 

 
 

Vidgade vyer

    
Det har varit en strålande vacker vinterdag i Stockholm med ett antal minusgrader och nattens -10 gjorde att isen på nytt börjat lägga sig på Hammarbykanalen.
Jag hade ett uppdrag att utföra lite söder om stan så en tunnelbanetur med grön linje väntade.
Men först genomgång av vinterkläder. Dunjackkor har jag i parti och minut och i olika tjocklekar så jag valde en som jag tyckte passade de -8 som termometern visade tidigt på eftermiddagen. Dun vantar fram och likaså mössa och en rejäl yllehalsduk. Jag är vanligtvis ingen "mössmänniska" men idag kom den på. Rejält nerdragen också.
Tunna isflak har börjat ta form på kanalen, här på "saltsjösidan".
Lite av Hammarby Sjöstad syns på andra sidan kanalen.
 
Hammarbyslussen är öppen och vattnet från Mälaren rinner ut i Saltsjön
och även här håller isen på att lägga sig.
 
 Jag är delvis uppvuxen i Solna, har bott i Upplands Väsby i jättemånga år, flyttade i till centrala Stockholm 2002, till Vasastan och har nu i tolv år bott här på Söder, vid kanalen.
De flesta vänner vi har bor antingen i Stockholms innerstad eller norr om stan så det är väldigt sällan jag har varit i Stockholms södra förorter. Besök till IKEA i Kungens kurva har det förstås blivit, men i övrigt så är jag ganska obevandrad här söder om stan. Men ett minne har jag....
I slutet av 1950- talet, då jag fortfarande bodde i Västergötland, var jag med  mina föräldrar till Farsta för att titta på en lägenhet i hus som häll på att byggas. Höghus utslängda på ett kärde. Året var 1958 och tunnelbanan till Farsta var nyligen invigs, men det kunde inte hjälpas. Visserligen var det roligt för en tös från landet att åka tunnelbana för första gången i livet. Men Farsta var inte roligt. Så någon lägenhet där blev det inte.
(Däremot blev det en ett år sedaner i Solna, Huvudsta.)
Men idag skulle jag ta mig till Gubbängen för mitt uppdrag, sju tunnelbanestopp från Skanstull och en resa på 11 minuter. Helt nya trakter för min del.
 
Två möjliga utgångar och jag valde Herrhagsvägen, gick ut genom spärrarna
och fortsatte vägen fram till tänkta avtagsväg-
 
Alltså en så kort resa från stan och det kändes som att hamna i en liten småstad. Det var tyst och stilla och väldigt vackert. Heller inga direkta höghus, några om fem/sex våningar och en hel del småhus. Ett litet centrum med matbutiker, vårdcentral och lite annat men inte så mycket mer. Tio minuters promenad bort ligger Hökarängen med större utbud.
Jag visste att den gata jag skulle till gick i en cirkel så jag genade genom ett parkområde för att hamna rätt.  
En promenad från tunnelbanan på 10 minuter.
 
 
Vackert!
 
Och solen på väg ner. Jag tycker den är tidig med sitt sänggående.
 
Framme! Uppdraget utfördes och jag tittade runt lite i omgivningarna
innan jag gick den närmaste vägen tillbaka till tunnelbanan igen.
Och närmasre vägen tog fem minuter.
 
Gubbängen är en stadsdel med postadress Enskede, ligger i Farsta stadsdelsområde och tillhör Stockholms kommun. 
Stockholms stad köpte 1908 egendomen "Gubbängen" av lantbrukaren Albin Arvidsson för att här så småningom börja bygga hus. Men det kom att dröja ända till mitten av 1940 -talet innan byggande kom igång.
Stockholm stad ville att det skulle finnas en bra stadsplan och att bra bostäder skulle byggas. Flera tävlingar utlystes innan byggandet började och i det vinnande bidraget så fanns vissa minimikrav tillgodosedda. Köken skulle byggas större så att familjen kunde äta där så att vardagsrummet inte skulle behöva var matplats. Köken skulle inte heller vara sovplats. Varje vuxen skulle också ha en egen garderob och för barnen gällde en halv garderob. Så ifråga om nybyggnation och standard var Gubbängen en föregångare .
Tunnelbanan till Gubbängen från Stockholm invigds i oktober 1950 och innan den var färdig så gick det bussar in till Stockholm och Ringvägen.
Att Gubbängen känns som en småstad är fullt förklarligt för antalet invånare 2015 var ca 7500.
Jag tyckte att jag idag vidgade mina vyer och är nu, utan uppdrag, fast besluten att titta lite närmare på hållplatserna längs tunnelbanans gröna linje söderut.
Och jag tycker nog att dagens tur är att beteckna som en "njutflykt".
 
Nästa tillbaka vid tunnelbanan igen.
 
Isande kallt att vänta, men å andra sidan kan man vänta inne och tågen går var tionde minut.
Och idag var det trots allt en vacker vinterdag.
 
Hemma igen. Mörkret har lagt sig och isen har brett ut sig ännu en bit.