Edinburgh Tattoo

    
 Så var vi då på plats där uppe på höjden, alldeles bredvid Edinburgh Castle, för att se Edinburgh Tatoo. Kön ringlande sig lång, längs flera gator som var avspårrrade, men med tanke på att mellan 6000 och 7000 besökare vill komma in så flöt allt på väldigt smidigt.
Tydliga regler i kön där det både rådde paraply och rökförbud underlättade och mångder av vänliga och serviceinriktad personal som såg till att kön behöll sitt lugn. (En ingång med flera passager fanns och där togs det även en titt i medhavda väskor. Inga glasflaskor eller "tillhyggen" skulle med in....) 
 
Några väntade passande nog på en av de närbelägna pubarna på att kön skulle minska.
 
Och vi stod i kön, vllle ju inte missa något av föreställningen men att komma in för sent.
 
 Ordet "tattoo" kommer från ordet tapto som var en militär signal som makerade för soldater ute i strid att de skulle slå läger för natten och senare efter pubarnas entré att det var dags att bege sig hemåt till kasernen.
Redan på 1500- talet gjorde militärorkestrar  olika uppvisningar och då utgjorde de skotska soldaterna en del de nederländska legosoldaterna. Dessa uppvisningar har under åren utvecklats och numer är det många lände/städerr som har egna "Tattoon". 
Första gången Edinburgh Tattoo ägde rum var1950 och har sedan utökats och de länder som inbjuds hit är noga utvalda och det anses vara en stor ära att få vara med. Förutom militärorkestrar inbjuds också dansare, sångare och musiker. 
I år deltog bl.a. Skottland, USA, Shetlandsöarna, Kina, Schweiz och Indien.
Evenemanget äger rum varje år under augusti månad med åtta föreställningar i veckan, varav två på lördagar. 
 
 
Edinburgh Castle, en medeltidsborg, som den skotske kungen Malcolm den III
lät börja bygga i slutet av 1000 -talet.
Kung Malcolm är också känd som en av karaktärerna i Shakespeares drama Macbeth.
 
Skottland med sina säckpipsblåsare och trumslagare öppnar föreställningen.
 
Medlemmar i amerikanska flygvapnet, Washington,  "jonglerar" med sina bajonetter.
 
Militärorkester från USA, North Carolina
 
Indiska dansare.
 
Den kinesiska militärorkestern.
 
Ur lotusblommor växte dessa vackra drakar fram hos de kinesiska dansarna.
 
Färöarna bidrar med otrolig musik på fiol. Mäktigt!
 
Finalen! Fantastiskt!
 
Visst regnade det då och då under föreställningen.
VI är ju i Skottland och min regnponcho kom väl till pass.
 
Och ut kom vi också efter föreställningen. VI satt högst upp så det tog lite tid.
Vår föreställning börkade 19.30 och var slut klockan 21.
Kvällens sista föreställning (två på lördagar) skulle börja klockan 22 och då skulle alla ha hunnit ut och
den nya publiken sitta på sina platser. Otroligt välorganiserat!
 
 Att vara här på plats och se dett mäktiga Edinburgh Tattoo var helt fantastiskt och kommer att förbli ett minne för livet. Verkligen!
 
 Har hittat ett klipp från Edinburgh Tattoos hemsida och delar gärna med mig av det.
 

Helgnöje

    
 Veckans vykort kommer från ett fantastiskt "Garden Centre", trädgårdscenter, i staden Perth, några mil från Edinburgh.
Att  besöka ett "garden centre" är ett stort helgnöje för många familjer Storbritannien och de kan lätt tillbringa en för eller eftermiddag här. I Sverige har jag inte direkt sett motsvarande, men kanske kan "Plantagen" och "Blomsterlandet" ha vissa likheter med det Garden Centre som vi besökte, men i så mycket mindre skala.
Blommor, träd och växter fanns i mängder både inomhus och ute, möbler för trädgård och inomhus, köksattiraljer i massor, porslin, prydnadssaker, en bok och pappersavdelning, restaurang och cafeteria.
Säkert har jag missat en hel del av allt som fanns, men tiden för vårt besök tog slut och jag hann få med mig en glass i farten på vägen tillbaka till bussen.
Jag hade gärna kunnat gå här länge så jag förstår de som tar detta som en dagsutflykt. Men vi skulle vidare mot Queensferry, strax norr om Edinburgh, där hotell och middag väntade på oss.
 
 
 
 
 
 
Queensferry Hotel -
 
- med helt nyrenoverade rum där vår grupp var de första gästerna. Ett sant nöje att komma in här.
 
Och även utsikten är ett sant nöje att njuta av trots att den inte är nyrenoverad. Eller kanske just därför.
 
                                                                                          

Slottsfru för en dag.

    
 I Skottland finns det gott om sommarslott i olika storlekar och utförande och vi besökte några. Nu vet jag inte alls om de direkt var till försäljning, men det är alltid trevligt att se vad som finns att tillgå. Några är det ganska lätt att få ta sig en titt på och andra är mer hemliga.
Dunrobin Castle, ett riktigt "Törnrosaslott" med sina timnnar och torn ligger nordost på det skotska höglandet i området Sutherland. Läget är perfekt uppe på en kulle och en vacker utsikt över Moray Firth, en del av Nordsjön ger det där "lilla extra".  En vacker park med inspiration från Frankrike och slottet Versailles sträcker sig ner mot vattnet. Varje del i parken är en fyrkant och byggd runt en damm med en fontän i mitten. 
Det engelska ordet castle betyder egentligen inte bara slott utan det är en mer privat befästning/borg eller residens.
För med tanke på all oro som funnits under alla tider ville ägarna som bodde på dessa "castle" kunna skydda och försvara sig mot inkräktare.
Dunrobin Castle har 185 rum men alla är inte tillgängliga för bsökare. Rummen som visas, och det var många, är alla möblerade efter sin funktion och fylld med blomsterarrangemang vilket att det kändes "äkta", som on någon fortfarande bodde här.
Två gånger i veckan byts blommorna ut och under största delen av året är det slottet trädgårdar som levererar blommorna. 
  Vi besökte bla. olika sällskapsrum, matsalar för större sällsakap med dukade bord precis som om gäster väntades inom kort, i princip bara att slå sig ner ich vänta på att bli serverad.
Vi passerade damernas resp. herrarnas bibliotek, rökrum för herrar, frukostmatsalar, barnkammare både för flickor och pojkar, barnsköterskors rum, "dressingroom"  diverse badrum och toaletter; lika bra att få en helhetsbild om Dunrobin skulle bli till sau.
Dunrobin Castle beboddes av grevar och hertigar av Sutherland och för att göra deras resa hit bekväm byggdes det också en privat järnvägsstation i närheten.
Under första världskriget, 1914-1918 användes Dunrobin Castle som militärsjukhus och en kan anta att klanen Sutherland då flyttat ut. Mellan 1965 - 1972 fanns här en internatskola för pojkar och 1973 öppnades slottet för allmänheten.
 
 
 
 
 
Dunrobin Castle har anor från medeltiden men byggdes i pricip helt om mellan 1835 och 1850.
Arkitekten hette Sir Charles Berry och valde att ge Dunrobin Castle en skotsk "Baronial Style", (nygotisk stil) vilket innebar små fönster, många tinnar och torn och med rum som fyllde en funktion.
 
Mängder av vackra rosor klättrar uppför murarna.
 
Underbar vy, även om solen lyser med sig frånvaro. Ganska vanligt i Skottland..
 
Här syns tydligt de franska influenserna från Versailles utanför Paris.
De olika gröna nyanserna blev påtagliga och det var helt ljuvligt att ströva runt här.
 
Efter att ha strosat runt i parken var det dags för att se hur falkar, ugglor och örnar som husdjur kan tränas att utföra olika uppdrag. Otroligt faschinerande och jag hade alfrig tänkt tanken på att dessa skulle kunna tränas till att utföra diverse uppdrag. Men jag fick lära mig att dessa jaktfåglar är som hundar och väldigt trogna sin "matherre" om  de tas om hand när de är riktigt små.
 
 
Den här mannes största intresse var att tillbringa tid med jagtfåglarna och träna dem.
 
Flygning alldeles över huvudet på oss. Bara att ducka! Nejdå, de var tränade på rätt höjd.
Jättesvårt att fånga en bild...
 
Här är en extra hälsning från Lena  vår guide och mig till vår gemensamma vän Veiken.
Verkar som om slottet Dunrobin är en bra mötesplats. 
 
Dags för nästa slottebesök! Om det var visning var mer osäkert, men varför inte chansa.Tyvärr, ingen visning för ägarna var där. men inget att göra något åt.
 
Att ens se något av egendomen är svårt.
 
Balmoral Castle, drottning Elisabeth II:s privata resident. Det går inte ens att få en glimt av denna enorma egendom utan jag får hålla till godo med en lånad bild från Google. Denna egendom är enorm och innefattar en yta av 243km2 och innehåller flera byar där ett par är bebodda av drottningens personal.
Under augusti och september är nu oftast den brittiska kungliga familjen här i "sommarstugan" och då tillåts inga besökande inom området, men under andra perioder visas delar av Balmoral för allmänheten.
Balmoral har anor från 1300 - talet då kung Robert den II av Skottland hade ett mindre jaktslott i trakten men började byggdes ut och ägdes under 1800- talet av hertigen av Fife. 
Den brittiska drottningen Viktoria och hennes man prins Albert började hyra slottet av hertigen och köpte 1852 hela egendomen. Balmoral byggdes om i "skotska baronial style" och många tinnar och torn kom till. (jämför med Dunrobin Castle, i samma stil)
Prins Albert testamenterade byggnaden till drottning VIktoria som bodde där som änka under långa perioder och än idag är Balmoral ett omtyckt  sommarparadis för den brittiska kungafamiljen som gärna semestrar här. 
Och utan att behöva fundera så länge skulle jag också kunna trivas här om jag bortser från att det kanske är väl isolerat och instängt. Lantligt läge är det förvisso.... Och väldigt vackra omgivningar!
 
 
Jag får fundera lite över det lantliga läget. Men i övrigt så verkar Balmoral trevligt.
Och pub och restauranglivet finns ju kvar utanför murarna.
 
 

Spännande

    
Att förflytta sig kan tyckas enkelt och ganska spänningslöst men då och då uppstår lite speciella omständigheter som erbjuder "det där lilla extra". Ibland kan situationer förutses och ibland inte.
Spännande bara det.  
Igår kväll, efter ett besök i Uppsala, hos favoriterna, (barnbarnen) så gick jag i rask takt till Stockholmståget med avresa 21.34.  Visserligen vet jag att SJs tågtidtabeller mer är rekommendationer så jag hade kunnat gå i lugn takt. Men ibland har en tur och tågen går på utsatt tid (positiva tankar) och då är det bäst att vara i tid.  Punktlighet gällde icke igår kväll för det var det vilda djur på spåren vid Gävle och kanske hade några pigga varelser från Furuvik tröttnat på djurparken och ville se sig om.
Men med en halvtimmes försening satt jag på tåget och kom nästan till Stockholm innan ett växelfel inträffade. Nåja, ett kortare stopp och sedan var jag framme. Bara lite spännande...
Idag  på förmiddagen var det dags att åka tunnelbana och de tågen brukar vara i tid så någon spänning väntade jag mig inte alls.
Men, när en minst anar det ...Här klev jag in i en hel vagn fylld av  kammoflagefärgade yngre män som stod i gångarna. Det såg verkligen festligt ut och jag undrade om vagnen var reserverad för något evenemang eller om det var specialbevakning av vagnen.  Nejdå inget av alternativen, bara att kliva på och slå sig ner. 
Jag kunde inte motstå att ta ett par foton med mobilkameran och strax efter hade nog alla resenärer, inklusive alla turister, fotograferat de osynliga  som faktiskt var väl synliga i en tunnelbanevagn. 
 
Synliga, men kammoflerade.
 
Ett mer ovanligt sätt, men nog så spännande, är att ta sig runt i en stad i ett pariserhjul. Nu var det inte i Paris utan i Edinburgh där jag provade detta. Kanske ett Edinburghhjul?
Utsikten över stan var jättefin och viss spänning var det. Skulle jag komma ner igen. Jodå, det gick bra. Inga strömavbrott heller!
 
 
Något annat som också kan vara både utmanande och spännande är ett gäng liftar mitt i grönskan på det skotska höglandet. Hur gör en här då? Jag är van vid att det ska finnas viss mängd snö för att åka skidor. Men å andra sidan finns det vattenskidor som man åker på vattnet, så kanske det finns barbackaskidor också. Skidor speciellt framtagna för grön åkning. Borde i sig vara miljövänligt.
 
Jag visste att det vintertid finns gott om snö här uppe på höglandet och flera skidcentrum finns, men sommartid. Jag var tveksam. Kanske ändå?
 
Grönt var det absolut.
 
Och se, det finns snö, väldigt lite, men den finns.
 
Tåg är spännande och jag tycker om att åka tåg. Om de går vill säga. Men ibland kan det vara skönt att sitta bekvämt tillbakalutad och åka buss och se tågen passera på avstånd. Här kom inte tåget med på bild men det gjorde den gamla järnvägsbron, Forth Bridge,strax utanför Edinburgh. Bron är från slutet av 1800 - talet, har två spår och upp till 200 tåg passerar per dygn.  Bron höll världsrekord för brospännvidd (visste den var spännande) i 40 år med 24 brospann, varav det längsta är 523m
 
Bron, Forth Bridge, korsar "Firth of Forth, är byggd i stål och har en längd av 2528 m. 
Den segelfria höjden är 46 m.
 
Forth Bridge har föreslagits en plats på Unescos världsarvslista och blev världsarv i år. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Resa i grupp

    
Att resa, långt eller kort, innebär alltid att uppleva något och bli berikad och nu  hemkommen till Stockholm efter resan till Skottland är jag så glad över att resan blev av och att vi hade turen att få ett par återbudsplatser.
Oftast har vi rest på egen hand och det var länge sedan vi var på en gruppresa, men resan till Skottland var en sådan. En bloggvän, Veiken, var förra sommaren just i Skottland och gav mig så mycket inspiration via text och vackra bilder att jag bestämde oss, Bosse och mig, för att åka. Bosse var genast med på noterna...
Strax för jul träffade jag som hastigast Lena (Lena i Wales) över en kopp kaffe på Stockholms Central och jag fick då veta att hon ibland jobbar för Lasses Resor, en liten resebyrå i Hallsberg som bl.a ordnar resor till Skottland och där Lena guidar så valet blev lätt, särskilt eftersom jag funderat på att resa till Skottland i mer än 20 år. 
 Det dröjde ett tag innan vi kunde beställa resan för jag behövde en ok stämpel från hudmottagningen på Södersjukhuset och den dröjde och när den kom så var alla resor i augusti slutsålda. Jaha!
Och vi ville gärna åka just i augusti  eftersom Edinburgh Tattoo  äger rum då.
Vi levde på hoppet och i slutet av juli fick vi ett par återbudsplatser och resan skulle bli av.
Flyg till Edinburgh, en kort resa på två timmar och där på flygplatsen väntade både Lena och vår skotske chaufför James.
Kilten är på. Skotsk manlig festklädsel.
 
Hela gruppen, drygt 50 personer i blandade åldrar, installerar sig i bussen, hittar sig en plats och resan börjar.
Och detta med bussplatserna skulle komma att bli minnesvärt, alltså att under veckan hamna på rätt sittplats. Resebyrån har bestämt ett roterande system och det innebar att om en satt längst fram första dagen så blev det en förflyttning bakåt nästa dag; räkna tre säten och sätta sig på det fjärde. Enkelt? Icke! Men platserna räckte till alla.
Mot slutet av veckan, då vi bara körde kortare sträckor, kändes det inte så noga  med placeringen utan alla hade fått en mer eller mindre humoristisk inställning till det hela.
Nu skulle vi hoppa över tre säten och sätta oss på det fjärde och den första dagen uppstod räkneproblem och förvirring, men i slutet av veckan då det dessutom var kortare sträckor som kördes så föll bitarna, sätena, på plats.
I dena stora grupp är jag verkligen  imponerad av att alla passade tiden under hela veckan och det var många tider att passa under en dag och många stop. 
Var det avresa klockan åtta på morgonen så satt alla i bussen fem minuter före avgång och detta gjorde att humöret förhöll sig bra för alla ville ju få ut så mycket som möjligt av resan.
 
Vi kör förbi vackra sjöar -
 
- där vi kan se sälar som vilar sig på sandbankerna.
Här syns tidvattenskillnaden ordentligt och detta sker två gånger per dygn.
 
Vi bodde under veckan på tre olika hotell och mina funderingar på att det skulle ta tid när alla skulle checka in och ut och få sina nycklar. Icke! Lena gick in och ordnade med incheckningen och delade raskt ut nycklar. KLart på kort tid. Utcheckningen var bara att lämna nyckeln i receptionen. Hur smidigt som helst. 
LIkaså flöt serveringen vid måltiderna på bra: bordsservering till middagarna och ibland även till frukost och många intressanta samtal blev det med våra bordsgrannar.
 
Naturen och all grönska är så vacker.
 
Tyvärr var ljungen ännu inte i  blom, dels har det regnat mycket i sommar även i Skottland och
den brukar inte blomma för fullt förrän mot slutet av augusti.
Men lite smakprov fick vi. Med tonvikt på lite.
 
Ibland fick vi hårdträning i att lämna bussen snabbt och även att rskt inta platserna. Här passerarvi en smal bro som är som en kulle i sig, ja vi är ju i Skottland, och av praktiska skäl fick vi gå över annars hade nog bussens underrede fastnat.
 
 
Här syns det tydligt att bussen lutar bakåt.
 
 
 
 
 
Att resa i en stor grupp så här har jag inte gjort sedan jag som ung, (länge sedan ) ett par somrar jobbade som guide i Stockholm ca 45 år sedan.
Under en kortare period var jag också reseledare i Europa och i Tunisien men vid den tiden var jag ju inte deltagare. 
Likaså har jag under min lärargärning ordnat lägerskolor, klassresor, skidresor och annat men då var jag inte heller gruppdeltagare.
Så egentligen är nog resa till Skottland den enda resa jag gjort där jag varit i grupp under flera dagar.
En alldeles ny upplevelse och väldigt givande.
Just att hinna se och uppleva mycket på kort tid är den stora vinsten, likaså kändes det skönt att inte behöva tänka på det praktiska eller vad vi skulle se eller göra härnäst. Detta var klart redan innan avresa.
Guidens/reseledarens roll är viktig och vi hade förmånen att få ha Lena i den rollen. Lycka!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skotsk whisky

    
 Jag är absolut ingen wiskyfantast och dricker denna "ädla dryck" mycket sparsamt och att besöka ett whiskydestelleri och när man är i Skottland hör till och provsmakning likaså och varför då inte besöka Glenmorangie. Glenmorangie grundades 1849 är det destelleri som säljer mest whisky i Skottland och anses ligga på en god tredje plats i hela världen och den årliga produktionen av whisky ligger här på 6 miljoner liter.
I Skottland lär det finnas över 100 whiskydestillerer och de flesta ligger i högländerna, det område i Skottland som ligger i höjd med staden Dundee och norr ut, eller ca 6 mil norr om Glasgow och Edinburgh. 
Den höglandswhisky som produceras är en kraftigare whisky med mer eller mindre rökig smak och ofta tillsätts torv för att få den rökigare smaken.
 
Glenmorangie destelleriet ligger vackert omgivet av vatten, kullar och dalar.
Ordet "glenn" betyder också dal och förekommer i många skotska whiskymärken.
 
Det finns skyltar som talar om var man är, några kanske är lite mindre vanliga -
 
och andra är mer traditionella.
 
Vi gick runt i destelleriet och fick följa en del av processen, men här inne var det inte tillåtet att fotografera.
Jag tänker förstås inte alls gå in på hela whiskytillverkningsproceduren men för att tillverka whisky behövs tre saker: vatten, (är av stor betydelse för smaken om hårt eller mjukt vatten används) korn (god kvalité är viktig) och jäst.
Kornen blötläggs, sprids ut på golvet och vänds ofta och börjar gro. Detta kallas mältning och stärkelsen i kornet omvandlas till socker. Efter ett par dagar avbryts mältningen genom att den bildade malten torkas och mals tll ett pulver. Mer vattten tillsätts samt jäst och det blir en grötig massa. Vätskan hettas upp och kyls ner i olika omgångar.
 
När jäsningsprocessen är klar är det dags för destillering i kopparpannor
och här spelar höjden på pannorna in. En låg panna ger en tyngre och mer oljig whisky
och en hög panna ger en whisky med lättare och renare smak.
Vid destilleringen kallas den första vätskan som tas för "head" (används inte) sedan kommer heart eller body som är bäst och vätskan som kommer sist kallas för "tale" och används inte heller.
 
Här berättar den lokala guiden om de olika whiskysorterna på Glenmorangie och
 vår duktiga guide Lena översätter. Dags också för provsmakning.
På Glenmorangie lagras whiskyn i 10,18 eller 25 år och alkoholstyrkan varierar mellan 40 och 46%.
 
Enligt brittisk lag ska whisky innehålla minst 40% alkohol  och den ska ha mognat på ekfat i minst tre år.  (Även "borbounfat" används och köps från USA för att ge extra smak  och även "jerezfat" från Portugal. Några destellerier använder också sauternefat (sött vin) för att få till extra smak på whiskyn. Så det här med whisky är komplicerade saker...
Det finns olika sorters whisky bl.a. grain whisky som ofta görs på vete och ibland majs. Malt whisky som är en ren whisky, men som kan komma från flera destellerier och singel malt  som kommer fråm ett enda destelleri.
Och blended whisky är en blandad whisky av malt och grain whisky.
                                                                                               
Vi fortsätter mot nästa whiskyprovning i den lilla mysiga byn Tomintou.
 
 
 
Här är det ny genomgång av whisky som produceras i Tomintou och i närheten. 
Den otroligt välsorterade butiken, The Whisky Castle, erbjuder dessutom de flesta tänkbara whiskysorter
som producerats i de skotska högländerna. Ett enormt urval!
Här fick vi också en genomgång om varför fin whisky skall drickas med en 1/2 tsk vatten i glaset och betydelsen av whiskyglasets form. Ett par droppar vatten tar bort oljan i whiskyn och smaken förfinas.
Att glasen är avsmalnade uppåt är för att doften av whiskyn skall skall komma till sin fulla rätt.
Vad gäller is i skotsk maltwhisky är det NO, NO, NO....
 
Att det finns många sorters whisky visste, jag men inte att det fanns så många och det bara i Skottland.
Några exempel på singel maltwhisky: (kommer från ett destelleri).
 Glenlivet, Glenfiddich, Macallan, Glenmorangie och Tominthou
Blended whisky, skall också lagras i minst tre år, kommer från olika destellerier och blandas av olika sorters malt och grainwhisky(gjord på vete eller majs) och ett par exempel är Famous Grouse, Grant´s och Johnnie Walker.
Trots att jag nu fått lära mig en hel del om hur whisky framställs  och provsmakat flera sorter, så har jag ännu inte kommit så långt att jag tycker att whisky är gott. Men ett par sorter kan jag gärna prova igen.
Priset? För en singel maltwhisky, 1 liter, som lagrats  iminst 10 år ligger prisnivån  från ca 45 pund och uppåt, alltså ca 600 svenska kronor och billigare om whiskyn lagrats i tre år och dyrare om den lagrats i 10,18 eller 25 år. 
Resan går vidare i morgon och då mer på ett praktiskt plan.
 
 
 
 
 
                                                                                                                                                           
 

En alldeles särskild dag

    
När jag tidigare tänkt på Skottland så har säckpipor, kiltar, vacker natur, slingriga vägar, slott, mängder får, stora och små vattendrag, grönska, whisky och mysiga små byar dykt upp på näthinnan. Jag hade en föreställning om hur det skulle vara och hur det skulle se ut i Skottland. Och stämde det?
Att jag inte skulle på solsemester hade jag förstått, för i Skottland regnar det en hel del och Atlanten och Golfströmmen gör sitt för att hjälpa till på det området. 
Vi lämnade Oban, en mindre stad på Skottlands västra sida och bussen tog oss mot nordost och första stoppet, Glencovedalen.
En man som blåser säckpipa och bär kilt eller "tartan", som det heter på engelska,
välkomnar oss till Glencovedalen. En "tartan" har ett visst mönster som är speciellt för en viss klan.
 
Skottlands historia är lång och många stridigheter har utspelats här men just i Glencovedalen lever än idag minnet kvar av den massarker som ägde rum här i februari 1692 då 38 soldater ur klanen Macdonalds dödades p.g.a. boskapsstölder från familjen  Campell och ytterligare 40 kvinnor och barn dog efter att deras hem satts i brand.
(En klan är en större grupp människor som är släkt eller har andra lojalitetsband till varandra som främst finns i Skottland och på Irland.)
 
Glencoedalen.
 
Är en på bussresa i Skottland ( flyg från Stockholm till Edinburgh) och har en bra guide och chaufför, så tycker jag att varje del av resan är en "njutflykt". Och med Lena (Lena i Wales) som kunnig guide så vill jag ta in allt som berättas. 
På slingrande vägar beger vi oss vidare mot Fort William, en mysig by där vi förutom att äta picknicklunch på en parkbänk även träffar på en svensk ungdomsorkester från Vreta kloster som är på turné i Skottland. 
 
 
Min nyköpta röda regnponcho piggar i alla fall upp i regnvädret.
 
En bit utanför Fort Williams, vid Spean Bridge, fann jag en av de trådar jag letar efter för att nysta i min pappas äventyr i de skotska högländerna där han utbildades  i början av andra världskriget. (Skrev om detta i ett inlägg från 4/8-2015.
 
"The Commando Memorial" med texten "UNITED  WE CONQUER"; TILLSAMMANS KAN VI BESEGRA.
 
Här i området vet jag att pappa befann sig 1940 och monumentet är tillägnat de som utbildades i dessa trakterunder andra världskriget. Pappa överlevde kriget och hann fylla 25 innan tyskland var besegrat.
En ung man som upplevt så mycket...
Det var känslosamt att stå här och många tankar for kors och tvärs i mitt huvud.
Och jag kom ju aldrig hit tillsammans med pappa så att han själv kunde berätta.
Däremot var han själv här många gånger under sin tid i livet.
  Men nu så jag jag också hit och det var mäktigt att stå här.
 
 
"Garden of Rememberence" ligger alldeles bredvid och är en minneslund för de som mist sitt liv i strid för Storbritannien från första världskriget och fram till idag.
 
"Njutflykten" fortsätter längs "the Caledonian Canal" som totalt är 97 km lång och 36 km av den är grävd för hand. Kanalen går genom sjöarna Loch Lochy och Loch Oich och var färdig 1882. Syftet med kanalen var att få en transportled mellan Skottlands väskust och den norra kusten. 
Ett naturligt stopp, innan vi återvänder till vår bas i byn Strathpeffer för ett par nätter blir i Fort Augustus där kanalen övergår i Loch Ness.
 
Här finns flera slussar och höjdskillnanden ligger på ca 8 meter.
 
Slussning pågår och bortom slussarna syns Loch Ness.
I Fort Augustus såg vi 8 slussar, men kanske finns det fler...
 
Loch Ness.
 
Loch Ness, Storbritanniens näst största sjö, 35 km lång, är över 200 m djup och upp till 1,5 km bred. 
Loch Ness innehåller 7 km2, mer vatten än alla sjöar i England och Wales tillsammans.
 
Hotell Ben Wyvis i Strathpeffer, ett gammalt viktorianskt hotell med mycket charm.
Många och långa korridorer, högt i tak och mycket historia som "sitter i väggarna". 
Trevlig atmsofär och väldigt god trerätters middag gör hotellet än mer charmfullt.
 
En händelserik dag på alla sätt. Och förutom all vacker natur och historia så tar de känslomässiga upplevelserna vid "Commando Monument" över. En alldeles särskild dag i mitt hjärta.
 
 
 

Aktiv semester

    
God afton! Efter att jag just kommit tillbaka till hotellet, efter en heldagstur, och sedan försöka få till ett blogginlägg så var det bara att konstatera  att internet  är trögt idag också. Och inget jag kan påverka.
Vi bor i en den lilla  byn, Strathpeffer, i norra Skottland, några mil söder om Inverness och här delar hela byn, inklusive de fullbelagda hotellen på "en lina" som lätt blir överbelastad.  Att vi  dessutom är på det skotska höglandet gör sitt till för att mottagningen, milt sagt, inte är på topp.
Vi har det jättebra och det blir långa intensiva dagar med frukost strax efter 07 och avresa vid 08 för att sedan komma tillbaka till hotellet vid 18 - tiden. En snabb dusch hinns med och sedan är det middag klockan 19.
Så har de två senase dagarna sett ut men de är verkligen fyllda av fantastiska upplevelser av allehanda slag.
Och semester får en ta vid annat tillfälle.
Nu väntar en kvällspromenad före sänggående för att ta in lite skotsk byatmosfär och kanske blir det då också ett pubbesök.
I morgon beger vi oss mot Edinburgh och nya äventyr väntar oss.
 
 
 

Så mycket mer...

    
Onsdag kväll och jag har nu just avnjutit en läcker trerättersmiddag och i skrivandets stund sitter jag i lobbyn med ett väldigt trögt internet, och för att pigga upp mig har även en kopp kaffe fått följa med hit.
Att vara på resande fot så här i grupp och se och uppleva mycket på ganska kort tid gör att huvudet känns ganska fullt.
Det är så mycket jag och alla andra i gruppen fått lära oss av vår guide Lena, och det är så mycket vackert vi fått se  som nu skall  landa i olika avdelningar i huvudet. 
Denna resa har på två dagar gett mig så mycket mer än vad jag ens kunde föreställa mig och ännu återstår flera dagar.
Kanske dags för lite semester när jag kommer hem?
Jag inser att jag här och nu endast kan ge fragment av resan och mer kommer när jag är tillbaka hemma igen,
för tiden räcker inte. Dagarna är mer än fyllda. Och jag är ju här för att se och uppleva Skottland.  
I morse lämnade vi Oban, på Skottlands västra kust, för att resa mot nordost och stannade till i små byar innan vi kunde skymta Loch Ness. (Letade efter sjöodjuret , men det var inte till städes just idag...)
Dagens slutmål blev den lilla byn Strathpeffer i närheten av Inverness, norra Skottland och här ska vi bo två nätter. Ett gammalt, läckert, viktorianskt hotell med stor trädgårdsliknande park, långa svindlande korridorer och mycket atmosfär blir nattlogi för oss i två nätter.
 
Hotellet i Oban, ett gammalt och jättemysigt hotell med bra rum, bra service och bra mat.
Dessutom hade vi havsutsikt från rummet. Perfekt!
 
Skotska höglandet vid Glen Coedalen.
 
Torsdag morgon! Ingen lycka med internet idag heller och vi befinner oss fortfarande på det skotska höglandet och i en mindre by. Internetuppkopplingen är i stort sett obefintlig och att ladda upp bilder fungerar inte alls.
Tyvärr! Men jag provar  på nytt i kväll och en liten rapport kommer förhoppningsvis.
Nu väntar en ny dag  med en heldagstur där vi bl.a skall besöka Glenmorangie, ett whiskeydestilleri med provsmakning och ett smakprov kan jag nog också ta. (Är ingen whiskyfantast.)
Nu väntar frukost och sedan avresa klockan 08.30 och återkomst till hotellet klockan 18.
Vädert här? Jo, tack...
 
 
 
 

Edinburgh till Oban

    
 God morgon! Havsutsikt från rummet och halvsol. Dags att ta sig an dagen. Frukost väntar och sedan en promenad för att titta närmare på Oban innan avresan härifrån. En ny dag med nya upplevelser har börjat. Tisdagen blev en lång dag med mycket att se och upplevta Flygresan mellan Arlanda och Edinburgh var smidig om än med viss turbulens gick på drygt två timmar.
Och efter viss tid i passkontroll med fotografering på flygplatsen i Edinburgh var det dags att möta vår guide, tillika min bloggvän, Lena. (Skriver bloggen Lena i Wales)
( Ska man resa till Skottland så underlättar det om pass finns med för kön genom passkontrollen, där även fotografering ingår, är mycket kortare  och proceduren smidigare. Jag vet att internationellt id kort ska gälla alla länder inom EU, vilket det gör och nu även de länder som inte är med i Schengen, men  detta verkar inte riktigt ha slagit igenom här  ännu. Vad som gäller i övriga Storbritannien vet jag inte för det var nu länge sedan jag var där.)
 
Vackert flygväder.
 
Från Edinburgh, som ligger på den östra sidan av Skottland, reste vi med buss över till Oban på den västra sidan, alldeles vid Atlanten.
Vi reste genom otroligt vackra landskap med omväxlande natur och där olika nyanser av grönt var den rådande färgen. 
Små byar passerades där vi från busssfönstret hann få en glimt av både små och stora stenhus med vackra trädgårdar och mängder av blommor, pubar med fantasifulla namn, små hotell och otaliga "bed &breakfast".
Strax utanför byarna, på fälten mitt i det vackra kuerad landskapet betade mängder av kor.
Vår buss snirklade sig fram på vägarna, som var smala men i gott skick och resan mellan Edinburgh och Oban, en sträcka på drygt 20 mil, tog drygt tre timmar och då med ett kort stopp längs vägen.
Vårt hotell för natten, Oban Bay Hotel &Spa väntade oss med en jättegod trerätters middag. Klockan hade hunnit bli över 21 när vi satte oss till bords så när middagen var avslutad så känds det lagom att dra sig tillbaka och samla ihop dagens intryck innan ögonen föll ihop.
 
 
 
 
 
 
 

Skottland väntar.

    
Ett resmål som i många år funnits med på min lista är Skottland och nu är vi på väg. Äntligen! En resa som jag tänkt göra i säkert tjugo år, men att bara tänka räcker inte när det gäller resor. En måste liksom komma till handling också. Jag ser väldigt mycket fram emot resan som för min de ocksål blir en resa tillsammans med min pappas historia och erfarenheter.
Han kom som ung, 22 årig svensk militär till de skotska högländerna under andra världskriget och utbildades i Glenmoreområdet till fallskärmsjägare för vidare uppdrag i Norge, Storbritannien och Frankrike. Ett besök i dessa trakter känns otroligt viktigt för mig. Och nu blir det alltså av. 
Jag vet inte alls hur internetuppkopplingen kommer att vara, men datorn är med och jag brukar vara bra på att nosa upp wifizoner och hoppas på att den talangen håller i sig. 
Vi hörs från Skottland.
 
Bilder från Skottland lånade från internet och Google.