Rundtur

    
 I det "nygamla" resejobb som jag nu och då ägnar mig åt blir av förklarliga skäl en del resor och hitintlls har de varit inom Sverige.
Ett uppdrag som är väldigt roligt, intressant och utvecklande och det är ju aldrig för sent att fylla på förrådet av både kunskaper, erfarenheter och upplevelser. Under årens lopp har jag rest i alla de 25 svenska landskapen.  Några har jag lärt känna mer och andra lite mindre.  Likadant är det  med många städer och platser.  En hel del har besökts, andra har passerats flyktigt och en del inte alls.
(Jag har tidigare i livet då och då arbetat som reseledare, guide och platschef utomlands på olik aplatser och som guide i Stockholmsområdet.)
Nyårsresan till Göteborg blev ett väldigt lyckat besök  på alla sätt i trots regn och mulet men även resan dit och tilllbaka till Stockholm belv en resa i  resan med fina upplevelser och vyer och där  bra val av lunch och kaffeställen blev det där lilla extra. 
Och just maten under en resa är viktig och att det fungerar bra med allt det praktiska när en grupp på 45 personer gör entré.
Från Stockholm körde vi längs Mälarens norra del, via Enköping, Västerås, Arboga  (utanför städerna) och till Örebro. 
Redan längs denna sträcka finns en stor del av Sveriges historia. (Jag ska bespara er den, men Västerås är en gammal stad, jämngannal med Sigtuna och  Lund och de städerna grundades på 990 talet.)
I Arboga ägde Sveriges första riksdag rum 1435 och där landet gavs möjligheter att själva bestämma över sina angelägenheter. (Tidigare var stora delar av Sverige danskinfluerat)
Två timmar efter start var det dags för Örebro och en jättegod och fräsch buffélunch på Svampens restaurang; soppa, fisk, kycklingfilé, vegetarisk varmrätt och kycklingfilé (man kunde smaka allt) serverades med kokt potatis, potatisgratäng eller ris. En riklig salladsbuffé ingick och som avslutning några olika desserter, ostar,kaffe och kakor.
Restaurangen ligger högst upp i själva hatten och utsikten en klar dag är vidsträckt. (Det var den inte vid vårt besök.)
En bra lunchrestaurang med ett utbud som passar alla  och det är väl värt att ta vägen inom Örebro för en lunch här.
 
Bilden på Svampen är INTE tagen i svartvitt, men detta var det bästa färgmässigt som jag kunde få till.
Svampen, byggd 1956-58, är ett vattentorn som är 58 meter högt och i själva hatten ligger vattendepån med 9 miljoner liter vatten. Man började med att gjuta hatten, vattenreservoiren, i en träform på marken och sedan hissades den 3200 ton tunga hatten upp och foten göts underifrån med en tllväxt av 58cm/dygn.
 
Örebro lämnades och vi satte kurs mot Skara, Sveriges äldsta stad och grundad redan 980.  (Birka i Mälaren är äldre, grundades på 700 -talet men bebos inte idag och därför räknas den i en annan klass.)
Nationalparken Tiveden med sina röda näckrosor i Fagertärn, Göta kanal från början av 1800-talet - Sveriges största byggnadsverk genom tiderna och delar av "Arns traketer" i Västergötland (Jan Guillos böcker)  passerades innan det var dags för lilla Skara att möta oss med kaffe och nybakade, varma wienerbröd på Nockes konditori alldeles vid domkyrkan. 
Jag har lite "snöat in på" ortsnamn och namnet Skara kommer från ordet skära/skåra och syftar på en eller flera nedskärningar i naturen som fanns i området.
(Och med så mycket historia i trakterna vill det till att inte prata för mycket utan finna ett lagom läge.
Tror jag lyckades bra med det. )
 
De som önskade hann med att titta in i Skaras vackra domkyrka med delar från 1000-talet.
Nuvarande utseende kom till på 1800-talet.
                                                                                    
Jag hann med en snabb titt i domkyrkan innan vi rullade vidare mot Göteborg.
(Ordet "dom" kommer av latinets ord domus och som betyder hem eller hus.)
 
   Göteborg, Götaplatsen och Carl MiIlles  sju meter höga skulptur från 1931,"Poseidon med brunnskar" önskade oss välkomna.
                                                                                        
Poseidon är havsguden och står här blickandes med en fisk i högerhanden och en snäcka i den vänstra.
I brunnskaret finns sex mindere figurer, najader, sjöjungfrur och fiskar.
 
Två kvällar och en hel dag senare lämnade vi Göteborg och nu blev det en resa genom den gamla "knallebygden" i Västergötland, (Borås- Ulricehamn m.fl. ) mot Småland och Jönköping. Vidare längs Vättern förbi Husqvarna och Gränna och in i Östergötland där lunch väntade på oss i Ödeshög.
 
Längs Vätttern där Småland, Östergötland, Västergötland och nÄrke har var sina delar.
 
Lunch i Ödeshög på "Ödeshögs festvåning" som denna nyårsdag hade öppet för oss.
Vackert dukade bord och även här buffélunch; inkokt lax med örtagårdssås,
 tunt skivad och marinerad fläskfilé med en rödvinssås och en kall sås och till detta olika
kalla och varma grönsaker. Just buffélunch är väldigt bra om man kommer en stor grupp och ska äta lunch eftersom serveringen då går mycket fortare. (Ofta är lunchstoppen ca en timme)
Till middag känns det alltid väldigt trevligt att bli serverad och då finns i allmänhet tiden.
 
 
Genom Östergötland via Linköping och Norrköping mot Nyköping i Södermanland för ett kaffestopp på hotel Blommenhof. Kladdkaka med vispgrädde smakade bra men jag tror de flesta fortfarande var nöjda efter lunchen. Men en bensträckare varannan timme gör att resan känns kortare och lite piggare blir man av att rra sig.
Mat och kaffepauser är trevliga och något jag tänkt mer på under året jag resejobbat är att det finns många bra mat och kaffeställen bara man lämna de stora vägarna och gör en kortare avstickare.
Väl värt det!
Åtta landskap; Uppland, Västmanland, Närke, Västergötland, Småland, Östergötland och Södermanland har passserats, likspm många orter och städer. Upplevelserna har byggts på och erfarenheterna utökats. 
Och visst är det så att "den som gör en resa har alltid något att berätta". 

Mot Stockholm! Och resan slutade fysiskt där den började, vid Citytreminalen
men de fina upplevelserna tar nog alla med sig vidare.
 
 
                        
                                                                                                    

På hjul i Göteborg

    
 Tänk så mycket trevligt man kan uppleva under en helg! Och det gjorde verkligen både gästerna och jag under den jobbrelaterade resan till Göteborg under nyårshelgen.
Vi bodde centralt mitt i stan, nära centralstationen, på Scandic Crown (finns fler Scandichotell med centrala lägen i Göteborg) och härifrån är det i princip gångavstånd till det mesta och både spårvagnar och bussar går alldeles utanför.
Men Göteborg bjuder på många mysiga hotell så kanske är det mer en prisfråga vilket man väljer. Ingen sponsring här inte!
Hotell Eggers 4**** i Nordstan, vid Centralstationen, är ett anrikt och läckert äldre hotell med perfekt läge och med rumspriser på lite över tusen kronor/billigaste dubbelrum.
Hotell Pigalle, Södra Hamngatan 2, också ett 4***  hotell, ett läckert boutiquehotell inrett i fransk stil och med prägel av Paris och tidigt 1900 -tal . Mycket central läge även det och med ett dubbelrum för drygt  1000 kronor inklusive frukost. 
Jag tittade också in på hotell Dorsia  5 ***** med adress Trädgårdsgatan 6 (också centralt i Göteborg) och jag förstod först inte att jag var på väg in i ett hotell och restaurang utan det kändes som om jag hamnat hemma hos en exentrisk fransk dam under början av förra seklet.( Prinivån här är betydligt högre med dubbelrumspriser från 2555 kr och upp mot 7000 kr.)
(Det var väninnan Veiken, boendes i Göteborg och som känner staden, som tog mig med hit för en titt som vi hann med under vår korta men väldigt trevliga lunchdate på nyårsafton )
 
Exteriören på hotel Dorsia.
Hotelskylten är den lilla i mässing som ses till vänster om entrén.
 
En del av receptionen på Dorsia.
En hastig titt fick det bli.
 
Nyårsafton inleddes för min del med en härlig hotellfrukostbuffé i lugn och behaglig mijö och sedan väntade en sightseeingtur per buss i Göteborg. Tyvärr var inte vädret det bästa så det blev mest att se staden från bussfönstren. Men det gick bra det också. 
Lilla Ullevi - nya, gamla Ullevi fotbollsarenan från 1800-talet som revs, byggdes upp på nytt och återinvigdes 2009. Hemmaarena för IFK Göteborg, GAIS och Örgryte och nationalarena för damlandslaget i fotboll. Även Stora Ullevi och inomhusarenan Scandinavium passerades liksom Liseberg.
Universeum, Sverges nationella vetenskapscentrum och Nordens största sciencecenter en byggnad i sju våningar och med en besökstya på 9000m2 är värt ett eller flera besök. Här finns bla. regnskogsavdelningar, akvarium, teknotek, rymdavdelningar, experimentavdelningar och mycket mer. Och Universeum är öppet alla dagar på året. En hel värld av upplevelser. 
Hotell Gothia Tower med sin restaurang "Heaven" där en gigantisk räkmacka kan inmundigas samtidigt som man ser ut över nejden körde vi förbi för att fortsätta mot Götaplatsen och Göteborgs paradgata, Kungsportsavenyn som kom till 1865. 
Vidare mot "Feskekörka" och sedan stadsdelen Haga.
Haga är Göteborgs äldsta stadsdel, från 1600- talet och fick sitt namn från de hagar som då fanns här.  Haga är Göteborgs första förstad och kom till på order från drottning Kristina. Redan 1637 nämns stadsdelen och då som Hagen. 
De så typiska "landshövdingehusen", med sten längst ner och två våningar i trä, byggdes i slutet av 1800 och början av 1900- talet. hUsen fick inte vara högre än två våningar med tanke på brandrisken, men med sten i botten kunde de få var tre våningar.
Fram till 1970- talet var dte i Haga ganska låg boendestandard  och sedan förbättrades den och en del hus revs och andra byggdes upp men i gammal stil.
(Liknande "landshövdingehus" fanns också i stadsdelarna Eriksberg, Lindholmen och Majorna.)
Vi arbetade oss uppåt med bussen, genom de smala gatorna och såg uppe på Risåsberget Skansen Kronan,
en försvarsanöäggning från slutet av 1600-talet.
Och till sist kom vi upp på Stigberget och Matshuggskyrkan.
 
Masthuggskyrkan stod klar 1914 och här uppe kan man ha en fantastiskt vacker utsikt över Göteborg
och dess inlopp, särskillt om det är klar sikt.
Det var det inte denna nyårsafton, dimman låg tät.
Fotot är från ett vykort jag köpte.
 
När kyrkan skulle byggas utlystes en tävling och fyra arkitekter bjöds in. Kyrkorådet gav tydliga anvisningar om hur kyrka skulle se ut; låg kostnad, den skulle rymma 1200 personer, avståndet i bänkarna skulle vara 85 cm och bredden 55 cm. Kyrkan skulle också vara byggd i enkel stil som passade in i miljön. Arkitekten Sigfrid Eriksson fick uppdraget och kyrkan byggdes i nationalromantisk stil.
Kyrkans innertak och många övriga delar är byggda av trä och och väggarna är vitkalkat tegel.
Masthuggskyrkan med sina röda, stora, och handslagna tegelstenarna och sin vackra, enkla träinteriör är välkomnande och en plats dit många återkommer.
Detta är en öppen kyrka och man känner sig välkommen och det vare sig man är troende eller inte.
 
 
 
 
Vackra detaljer går igenom i hela kyrkan. 
                                                                               
Orgeln finns uppe på läktaren.
 
Altartavlan.
 
Besöket här uppe på Stigberget och i Masthuggskyrkan uppskattades och detta blev slutet på min sightseeingtur i Göteborg. 
Lunch på egen hand och vidare titt på staden innan kvällens festligheter på Göteborgsoperan med Göteborgpostens fyrverkeri, champagne och operan Carmen tog vid.
Supé med tre rätter och inringning av det nya året skedde på hotellet. Och visst kändes det som om 2017 blir ett bra år.
 
 
 

Utöver det vanliga

    
Välkommen in till en upplevelse i sig, nämligen till  Le pain français i Göteborg, Kungsportsavenyn nummer 7. 
Här kombineras i fyra våningar café, bageri, bistro, fransk resaturang, bar och nattklubb i en fantastisk miljö.
Ett helt matpalats. Jag hade bestämt lunchträff med Göteteborgsvännerna Veiken och Lennart och de tog mig med hit. Stort tack för det. Minnesvärt på alla sätt.
En upplevelse bara att komma in i lokalerna. Inte alls att undra på att "Le pain français" blivit utsedd till en av världens tjugo bäst designade restauranger och krogar. HIt kommer jag gärna, väldigt gärna, tillbaka.
Här finns en fantastisk kombination där det sparsmakade och ultramoderna smakfullt blandas med säker hand av ägarna.
Och jag har inte sett tillstymmelse till motsvarighet i Stockholm.
 
Le pain français är en kedja som ägs av tre bröder alltsedan 2003 och består av elva etablissemang i Göteborg, de flesta mer cafébetonade och ett i Partille .
Flaggskeppet är matpalatset här på Avenyn.
Öppettiderna är generösa och redan klockan sju på morgonen kan man äta frukost här eller om man så vill ta den med.
Avenyn öppnar man redan 07 och stänger klockan 01, utom fredagar och lördagar, då det är öppet tilll 03.
 
Entréplanet innehåller både cafédel och bistrodel.
 
En stor bardel finns på entréplanet och högre upp i byggnaden.
 
En del av bakverksdisken.
Över disk köper man bakverk, mackor, pajer, sallader och drycker.
(Även öl och vin om man önskar.)
 
Café/bistrodel.
 
Läcker ledbelysning leder upp till en loungeavdelning, bar och nattklubb. 
Och när jag kommer upp för trappan möts jag av detta ansikte
                                                                                  
Och bakom ansiktet dolde sig fåtöljer.  
 
Spektakulära ljuskronor.
 
En blick uppifrån och ner mot en del av nedre baren och bistron.
 
 
 
 

Gott Nytt År!

    
Gott Nytt År!
Nyårsafton i Göteborg! En hel dag fylld av roliga händelser och upplevelser. Sighetseeing, lunchträff med vänner, fantastiska fyrverkerier, besök på Göteborgsoperan för att se Carmen, supé på hotellet och mer fyrverkerier vid tolvslaget och lite "gemensam  gruppdansdans" framåt tolvslaget till Gloria Gaynors "I will Survive" (från 1978 )  leddes av några av våra gäster som passerat 80 år, något som  varken de övriga gästerna eller jag motstå.
 
 
 
"En lång dags färd" mot 2017 blev det och en härlig sådan.
(Resan tilll Göteborg och vistelsen här  är jobbrelaterad men det är  att förena jobb och hobby.  de
 
 Göteborgspostens fyrverkerier har skickats upp från Kvillepiren i Frihamnen varje nyårsafton klockan 17
och första gången var 1982.
Detta fyrverkeri är numer det största i Sverige (sedan Vattenfestivalen i Stockholm upphörde) och det är 750 individuella pjäser som fyras av.
 
Vi såg fryverkerierna, som avfyrades klockan 17,  väldigt bra från översta våningen inne på Göteborgsoperan.
 
Göteborgsoperan  ligger väldigt vackert vid vattnet
(Pressbild lånad från operans hemsida, fotot taget av Mats Brender.)
 
Tillkomsten av Göteborgsoperan var inte helt okomplicerad utan det var många turer innan den stod klar här .
Långa och många diskussioner fördes om var den skulle placeras fördes, kostnader, utseendem om den alls skulle byggas och mycket mer.
Byggnaden beräknades kosta 100 miljoner kroner och det hölls i Scandinavium ett protestmöte där bl.a. Sven Wollter tillsammans med andra skådespelare och artister protesterade mot byggnationen. Ett möte där 7200 personer samlades och många fler hade skrivit på protestlistorna.
Men bygget blev av och 1994 stod operan på plats.
 
En del av operasalongen som totalt rymmer drygt 1200 åskådare.
 
Vi såg "Carmen" världens mest spelade opera, skriven av fransmannen Gorges Bizet. I denna uppsätttning sjungs det på franska och den är regisserad av Marie  Lambert.  Hennes föreställning skiljer sig en del från mer traditionella  för en del sång har bytts ut mot "prat" och föreställningen finns också textad på svenska. (Man fick titta i scenens övre kant med risk för nackspärr. )
 
Öppningsscenen, den kombinerade cigarrfabriken där den romska, självständiga och frihetstörstande
Carmen arbetar och militärförlägggningen där bl.a den unge korpralen "Don José" finns.

Carmen (i mitten) ger sina blickar till "Don José" och ger honom en ros som invit.
Katarina Giotas gör rollen som en mycket övertygande Carmen. Många förveckligar blir det
för Carmen förtrollar alla män som kommer i närheten av henne. Hon  hon blir ofta förälskade,
men vill ha sin frihet. Toreadoren, tjurfäktaren Escamillo, blir också förälskad i Carmen och hon i honom. Svartsjukedrama uppstår och Carmen dödas av Don José som fortfarande älskar henne och
inte kan se henne i någon annans armar.
 
Stor ensemble med både många dansare och sångare .
 
Föreställningen tog drygt fyra timmar, mellan 18 och 22, med två pauser, så en sen supé  med tillhörande drycker smakade alldeles utmärkt när vi kom tillbaka till hotellet. 
Och champagne vid 12-slaget.
Menyn bestod av sotad lax, sparrisbroccoli, rökt laxrom och yuzumajonnäs till förrätt.
(Yuzu är en citrusfrukt som smakar som en blandning mellan grape och mandarin.)
Varmrätten var Kalvfilé, jordärtskocka, skaldjurs och rödvinssås.
Och till dessert serverades salt karamellmousse, sesamcrunch och hallon.
Lämpliga drycker därtill.
                                                                      
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Göteborg och nyårsafton

    
 Nyårsafton 2016 och jag är i "Lilla London" eller om man så vill i "Nya Amsterdam", alltså i Göteborg. 
Kärt barn har många namn och namnet "Lilla London" kommer sig av att Göteborg industrialiserades under 1800- talet av inflyttade britteroch på så sätt fick det smeknamnet.
"Nya Amsterdam" kallade holländare som kom hit staden för efterson de tyckte att Göteborgs stadsplanering påminde om den i Amsterdam.
Ett annat kärt namn på Göteborg är "Sveriges framsida" och det på grund av det geografiska läget och direkt förbindelser med de internationella sjöfartslederna via hamnen.
Att vara i Göteborg en nyårsafton är för mig en hely ny erfarenhet och dagen har hitintills inneburit idel trevligheter. Vädret hade kunnat varit mer gynnsamt, men det kan man ju inte påverka.
Resan hit är jobbrelaterad och vi kom i går kväll efter en resa med stopp i Örebro och en härlig lunch på restaurang Svampen, vattentornet.
Kaffepaus i Skara med färska vienerbröd  innan vi checkade in på hotell Scandic Crown mitt i centerala Göteborg och här väntade en god middag.
För min del, jetlagad som jag fortfarande är efter hemkomsten från Thailand, blev det ett tidigt god natt.
 
Rakt fram ligger Göteborgs Centralstation.
 
Utsikt från mitt hotellfönster på Scandic Crown är  Clarion Hotel Post,
gamla huvudpostkontoret i Göteborg som återanvänts,
byggts om, och blivit till ett hotell.
 Fint julpacketerat dessutom.
 
Här bor jag bra denna nyårshelg.
 
Och spårvagnarna går alldeles utanför.
 
Idag  blev det sovmorgon och en god hotellfrukost innan jag klockan halv elva tog med gästerna på en guidad busstur i Göteborg.
Lite fritid och lunch på egen hand innan kvällsaktiviterna tog vid  innebar också att jag gärna träffade två vänner, Veiken och hennes man Lennart.
Här fick jag en extra guidad promenad genom Göteborgs centrala delar och lunchen intog vi på en restaurang som är värt ett alldeles geget inlägg som kommer i veckan.
Jätteroligt att ses och ibland blir det korta möten men ändå så fina. Tusen tack, kära vänner.
 
Veiken och Lennart guidar mig runt bland sina smultronställen i centrala Göteborg.
Verkligen trevligt!
 
Kvällens aktiviteter blir av det klart festligare slaget och jag är väldigt förväntansfull; Carmen på Göteborgsoperan, Göteborgspostens fantastiska fryverkerier klockan 17, supé på hotellet sent i kväll, fest och mer fyrverkerier vid 12 -slaget.
 
Jag vill passa på att önska alla ett gott slut och ett rktigt Gott Nytt År.
 
 
 
 
 
 
 

Strövtåg

    
Värmland och Alsters herrgård, strövtåg i Gustaf Frödings vackra hembygd, julmarknad i strålande sol.
Alsters herrgård ligger strax utanför Karlstad i ett naturskönt område och består av flera byggnader, vandringsleder, stor park, fågeltorn, badplats (inte aktuell denna första adventssöndag) gallerier, hantverksbutiker , ett café och en permanent utställning om Gustaf Fröding.
Denna vackra första advent var det julmarknad på Alsters herrgård och stånd fanns uppsatta på gårdplanen och i tillhörande byggnader och en hel del lokalt hantverk fanns att köpa och att se på när det blev till.
Även närproducerade matvaror fanns att provsmaka och att köpa med hem om så önskades.
 
Alsters herrgård där skalden Gustaf Fröding föddes 1860.
Byggnaden som tidigare varit röd och med skiffertak upptimrades 1772 efter det att en tidigare brand
förstört huset. Jan Fröding, Gustafs farfar, köpte herrgården och lät bygga om den med hjälp av arkitekten
J.F. Åkerblom som i Stockholm bland annat ritat Berns salonger och Södra teatern.
 
 
Den frödingska familjen hade i början av 1800-talet en bklygsam ställning i Värmland men Gustaf Frödings farfar, brukspatronen Jan Fröding hade genom goda affärer skapat sig en ansenlig förmögenhet. Hans barn gifte sig "ståndsmässigt" och han klättrade på den sociala stegen.
När Jan Fröding dog ärvde hans äldste son Ferdinand Fröding, Gustafs pappa, gården och flyttade in och här föddes 1860 familjens fjärde barn, Gustaf.
Det ekonomiska klimatet hårdnande och verksamheten i och runt Alsters herrgård stagnerade och det blev en strid inom släkten och Ferdinand reste utomlands två månader innan Gustaf föddes. 
Gustafs mamma kände sig övergiven och släktingarna var fientligt inställda och hon fick nervproblem och togs in på ett mentalsjukhus i Danmark.
Barnen placerades på en annan av frödingarnas gråd, Byns gård, en gård i närheten.
Och när Gustaf var två år förenades han med sina båda föräldrar, men hans mamma var hela tiden avogt inställd mot honom och ingen vågade lämna henne ensam med G ustaf för man var rädd för att hon skulle skada honom men Gustafs systrar favoriserades.
Gustafs pappa blev sjuk av allt grubbel över den ekonomiska situationen och blev även han oåtkomlig för Gustaf.
Först när Gustaf, i vuxen ålder, kom tillbaka från misslyckade studier i Uppsala och där slösat bort sitt arv, fick han och mamman kontakt på nytt och bodde tillsammans en period i en liten hyreslägenhet i Karlstad.
Gustaf arbetade några år på Karlstads tidning och vårdades mellan varven på sjukhem i Norge och Tyskland.
Trots sin ohälsa skrev Fröding över 400 dikter och blev också nominerad till Nobelpriset i litteratur, men han fick det aldrig.
Sina sista levnadsår bodde Fröding i Villa gröndal i Sockholm och dog där 1911.
Många dikter är tonsatta av bl.a. Mando Diao, Sven Ingvars och Cornelis Vreesvijk och lika aktuella idag med sitt innehåll som de var när de skrevs.
 
Julmarknad i gröna omgivningar på Alsters herrgård.
 
Vackra dörrkransar som såldes för halva priset mot i Stockholm.
 
Jag smakade kolbullar. Detta var mat för kolare, rallare och skogsarbetare som levde primitivt i skogen.
Det var svårt att förvara mjölk och ägg så det finns inte med i kolbullarna, utan vätskan är vatten.
Kolbullarna stektes i ister eftersom smör på den är tiden var en lyxvara.
(Fläskpannkakan är en släkting till kolbullarna.)
 
Recept på kolbullar. Någon kanske vill testa.
Jag tyckte det var gott men väl mastigt...
- jobbar ju inte heller så hårt.
 
Och visst hör tomten till, här med tomtemor.
 
Vackra omgivningar,  som gjorda för strövtåg.
 
Strövtåg i hembygden, en av de många dikter som är tinsatta och här med gruppen Mando Diao.
 
En helg fylld av härliga uppleveser, kultur, vacker natur, god mat och trevliga resenärer, - Ja det mesta av det bästa.
 
 
 
 
 
 

I herrgårdsmiljö

    
 Ofta innebär en resa så mycket mer än att förflytta sig från en punkt till en annan och resandet - transportsträckan, kan i sig vara en egen resa.
Och att äta gott under en resa och i trevlig miljö förhöjer givetvis upplevelsen.
Under vår helgresa stannade vi till för att äta julbord på Karlslunds herrgård strax utanför Örebro och här fanns alla läckerheter som man över huvud taget kan tänka sig. Och en del därtill.
Vi kom till en vackert adventssmyckad herrgård som välkomnade oss på alla sätt.
Karlslunds herrgård anlades på 1500-talet av hertig Karl, (en av Gustav Vasas söner) hertig över  Närke och Södermanland och som senare kom att bli kung Karl IX och har fått sitt namn efter honom.
Herrgårdens ursprungliga uppgift var att som kungsladugård förse örebro slott med livsmedel och ved.  
Egendomen med många hus köptes i mitten av 1700-talet av ryttmästare Gustaf, Ernst Günter och mangårdsbygggnaden uppfördes i början av 1800-talet.
Många ägarbyten har det varit och sedan 1966 ägs Karlslund av Örebro kommun och Karlslunds herrgård innehåller nu bl.a. restaurang, butiker, konferenslokaler och utrymmen för hantverkare
 
Karlslunds herrgård välkomnade oss och det vackra vädret var det där "lilla extra"
som man blir överraskad av. 
 
Vackert pyntat!
 
Vi välkomnades av Ulf Jander med personal som tog hand om oss på bästa sätt.
 
 Julbord serveras på Karlslunds herrågrd varje dag fram till jul och på hegerna är det flera sittningar.
 Många gäster som kommer gör gärna en extra resa hit för att äta
julbord i denna härliga miljö.
Vackert dukade bord gör det än mer inbjudande att slå sig ner.
 
Just när jag tillsammans med mina resenärer kommit in i herrgårdsbyggnaden hör jag någon säga "Ditte".
Jag vänder mig om och ser någon jag känner igen men först är jag lite tveksam om det är en resenär från vår grupp för jag har i bussen på vägen från Stockholm ännu inte riktigt lärt mig att känna igen alla deltagare.
Men så plötsligt faller poletten ner. Det är Ulla, en Torreviejavän, som bor i närheten som tagit sig en tur hit dels för att hälsa på mig och dels för att besöka julmarknaden som äger rum här på Karlslund denna helg.
Väldigt roligt att bli överraskad och Ulla hade läst mitt inlägg där jag berättade att jag var på väg just hit.
 
En liten del av julbordet, men det var svårt att fotografera det hela eftersom det var många som ville njuta av maten och jag inte kunde stanna upp och ta foton.
 
Men här på borden fanns det bästa av det mesta. För egen del kom jag aldrig fram till varmrätterna. man kan bara äta sig mätt. Och ändå valde jag med stor omsorg. 
 
Konsten att äta ett julbord på Karlslunds herrgård innebär sju tallrikar.
Första tallriken; smör, ost och sill. Här räknade jag till tolv olika sorters inlagda sillar utom den vanliga;   senapssill, lingonsill, blåbärssill, väterbottensill, sillsallad och matjesill .
Strömming av olika slag och böckling fanns också.
Andra tallriken; dags för fiskar i mindre starka tappningar. Gravlax och färskrökt lax med olika såser,varmrökt lax, inlagd lax med dillmajonäs, ål, ägg med räkor och kaviar, skaldjurspaté och laxpaté, färska räkor och skaldjurssallad.
Tredje tallriken; kallskuret av många skilda slag, räknade till 16 olika sorter, plus en saftig julskinka. Här fanns vidare olika sallader;potatissallad, legymsallad och rödbetssallad.
Fjärde tallriken; småvarmt med köttbullar, prinskorvar, jansson, revbensspjäll, julkorv, grönkål, brysselkål....
(Detta hoppade jag över)
Femte tallriken;  lutfisken som får en egen tallrik framförallt att den är fastebrytare och mild mot magen efter allt det tunga kallskuret och småvarma. Och kanske önskar man lite dopp i grytan. (Hoppade även över detta)
Sjätte tallriken; julgröten. Av hävd huvudrätten för gårdsfolket som för tomten på julekvällen. Och gröten åts med mjölk, sirap och anel. (Blev ännu ett överhopp här)
Sjunde tallriken -något från det dignande dessertbordet kanske; fruktsallad, chokladpudding, ris a la Malta,ostkaka, godis, konfekt, saffranskladdkaka, m.m. m.m.
Kanske frukt?
Ett fantastiskt julbord!
För egen del så är jag inte så förtjust i tung julmat och men här på Karlslund fanns även många rätter i den lättare divisionen. Helt perfekt!
En skön och välbehövlig promenad "på maten" blev det för många av oss innan vi fortsatte vår resa mot Värmland.
Och solen fortsatte att vara med oss hela vägen.
 
 
Min desserttallrik.
 

Fokus på Lars Lerin

    
 Välkomna till Sandgrund i Karlstad och till konstnären Lars Lerins permanenta konsthall.
Denna första adventshelg har jag varit på jobbrelaterad och resande fot i Värmland.
En fantastiskt trevlig och innehållsrik helg där kultur, mat och upplevelserna varit i fokus.
En sann njutflykt,
 
Sandgrund ligger vackert vid Klarälven i centrala Karlstad och har stora fönsterpartier ut mot älven som bidrar till att ge extra vackert ljus åt de Lars Lerins fantastiska tavlor. 
Sandgrund,  denna tidigare restaurang/dansrestaurang ägs sedan 2012 av Karlstad stad och hyrs ut till Lars Lerin på årsbasis.
Konsthallen har årligen väldigt många besökare och tilldelades 2016 "Årets Turismpris" i Värmland.
 
Lars Lerin anses idag vara  en av världens främsta  akvarellmålare, men målade i slutet av 1970-talet även i olja.
 Han är också författare till ett 50-tal böcker och ser det som om det är livet och konsten som möts både i böcker och i målningar. 
 
Redan 1983 skrev han sin första bok, Utpost. 
Boken "Naturlära" fick 2014 Augustpriset för årets svenska fackbok och Värmlands vackraste bok.
 Lerins böcker ges oftast bara ut i en upplaga men just "Naturlära" har getts ut i flera upplagor.
 
Lars Lerin föddes i Munkfors 1954 och där hade han en mentor och en förebild., Axel Florin och hans senaste boken "Axels tid" handlar om just honom. Axel var en fabriksrbetare som hade målning som ett stort intresse men fick p.g.a ekonomiska svårigheter avsluta de målarstudier han påbörjade. Men han hade en ateljé hemma där han målade och där vistades Lars Lerin  så ofta han kunde.
Boken är en konstnärlig hyllning till Axel Florin och finns även i ljudbok där Lars Lerin läser och Benny Andesson har gjort musiken.
Jag kunde inte motstå ett inköp och har nu lyssnat och begrundat denna härliga inspelning. Absolut njutbar!
 
Vackra björkstammar!  Just denna bild köpte jag med mig hem. Som affisch!
Lars Lerins tavlor säljs vanligtvis endast på hans vernissage, men de går att få tag på genom t.ex. Uppsala Auktionskammare, Stockholms Auktionsverk eller Bukowskis.
 
Lars Lerin har ett typiskt sätt att skildra ljuset och detta framgår i alla hans målningar.
Oavsett om motivet är frostigt gräs, vinteröppetvatten, en bensinmack eller mörka husfasader hmtade från den värmländska landsbygden, Sibirien , Indien eller Mellanöstern så finns alltid en strimma av ljus .
Ofta är många målningar på gång samtidigt och det är därför svårt att sia om den tid det tar att göra dem färdiga.
Många målningar görs på två ark eller fler och som sedan sätts samman.
(I konsthallen var det svårt att fotografera eftersom tavlornas belysning reflekterade ljuset på en del verk som hade glas/plastramar och jag ifkc leta efetr en vinkel som fungerade och några foton ser därför lite vinda ut.)
 
Vår guide Karin, tillika mycket god vän med Lars Lerin, lotasde oss med känsla och kunnighet
genom delar av utställningen. Verkligen givande!
 
Lars Lerin målar alltid sina akvareller på tjocka hanndgjorda papper som tillverkas i Italien eller Frankrike och innan han kommer till papperen så har  han tittat och skissat  och ofta använder han kameran som "extra ögon".
Motiven är uppdelade i olika kategorier där naturen, båtar, verklighet, resor och film är några av kategorierna.
Natur och den värld som konstrueras av människor och människors utsatthet är ofta förekommande motiv.
 
 
En akvarellmålning  med motiv från Sibirien.
 
Lofoten. På många av målningarna syns text av skilda slag och
detta kan vara anteckningar av skilda slag  och ibland har texten inget budskap alls.
 
Fartyg i norra Norge.
 
En akvarell i serien "Is och vass".
 
"Målare och modell", en av flera akvareller.
 
Inspirerad av Alfred Hitschcocks film "Fönster mot gården".
 
 
Lars Lerin samlar på mycket och av de mest skilda slag. Och bl.a. samlar han på tavelramar och letar efter vad   som passar till ramen eller vilken ram som passar till en målning.
Denna grupp av målningar kallas för "Lösöre" och täcker en stor vägg i konsthallen.
 
 
 Fler samlarobjekt; fjärilar, insekter och fåglar. Och dessa målningar finns med i boken "Naturlära", en faktabok.
 
 
 
Till Sandgrund inbjuds också andra konstnärer att ställa ut sina alster och i somras var det vänner Mikael Persbrandt som var gästutställare i "Vita rummet" Och nu i höst är det vännen Nino Ramsby som ställer ut här.
Just tv- programmet, "Vänligen Lars Lerin", som också fick "Kristallenpriset" 2016 för "Årets Livsstilsprogram" har gett nya vänner och givetvis ska de också dessa konstnärer representeras på Sandgrund.
 
 
Nino Ramsby.
 
En av NIno Ramsbys akvarellmålningar.
Och visst är ljuset märkbart även hos denne konstnär.
 
 Hit till Sandgrund återkommer jag gärna och med tanke på att tavlorna, en del åt gången, byts ut kan man
glädjas åt att vid nästa tillfälle se både nya och målningar och titta vidare på de som jag känne rigen.
Har man inte varit här på besök så är en tur hit väl värd att rekommendera.
Och visst är även Karlstad en trevlig stad!
 
 

Småstadskväll i ny tappning

    
Strålande vackert väder har följt oss på resan från Stockholm via Örebro och till Säffle i Värmland denna lördag.  Och strax innan vi nådde Säffle på eftermiddagen såg vi himlen skifta från vackert blå till rosa och gula nyanser innan den försvann ner i väster. 

 
 Och vad var det då som förde oss resenärer till Säffle, denna lilla stad med ca. 10 000 invånare,  landets yngsta stad med stadsprivilegier från 1951. 
Jo, det var Säffleoperans uppsättning av Broadwaymusicalen "My Fair Lady".
En musical, spelad världeb över, skriven av Frederick Loewe och baserad på den brittiske författaren Georg Bernhard Shaws pjäs Pygmalion från 1912.
My Fair Lady sattes upp i New York 1956 och blev en otrolig succé med Rex Harrison och Julie Andrews (Fråm Sound of Music) i huvudrollerna och spelades i fler år för utsålda hus.
My Fair Lady blev också film där Rex Harrison och Audrey Hepburn spelade huvudrollen.
Lasse Schmidt, en svensk teaterproducent, (gift med Ingrid Bergman) hade köpt alla rättigheter till musicalen i Europa och överallt och den sattes  på många ställen och spelades för utsålda hus.
(I Sverige sattes den upp första gången på Oscarsteatern i Stockholm 1959 med Jarl kulle och Ulla Sallert i huvudrollerna och stax efteråt hade den premiär i de överiga nordiska huvudstäderna.)

 

 Kvällens föreställning som var  helt utsåld och stämningen bland de 500 besökarna var på topp och kontakten med scenen och skådespelarna fanns där hela tiden.
Och inte var det bara Säfflebor som gått man ut huse denna kväll utan många hade rest hit från Norge, Göteborg, Karlstad och andra städer, både i närheten och på störra avstånd, för att se föreställningen, och så vi då, en hel busslast från Stockhlom.
 
My Fair Lady utspelar sig i Londom i början av 1900-talet och på en gata i Londons slum upptäcker språkprofessorn Henry Higgins, Eliza, en fattig flicka som säljer blommor.
Higgins slår vad med en god vän, överste Pickering, om att han kan träna och "uppfostra" Eliza och göra henne presentabel i Londons socitetskretsar.
Musikalen är en satir över det ytliga och etablissemanget och kvällens föreställning skedde till stor del på värmländska vilket var ett nytt grepp.
Manuset i Säffleoperans uppsättning var "nyskrivet" på många ställen,både vad gällde repliker och sångtexter, vilket helt klart satte extra knorr på det hela.
Och skulle professor Higgins få ordning på Elizas språk.
Periodvis skrattade vi så tårarna rann...
En föreställning, helt klart, att ta med sig och skratta vidare åt.
 
Fantastiska skådespelar/sånginsatser av alla och Jenny Bergqvist som spelade Eliza och Daniel Träff som gör professor Higgins roll har båda en musical och teaterutbildning från Göteborg och gjort hel del annat på olika teaterscener inom landet och har framtiden för sig. 
 
London 1910 och professor Higgins hittar Eliza som säljer blommor.
 
Eliza språktränas, men det blir inte "den spanska räven rev en annan räv" utan bättre upp.
"Det finns ingen älg i spansk paella".
Och till sist: -Jag tror hon kan det!
Visst kunde Eliza.
 
De sociala kunskaperna prövas på Ascot galoppbana.
Och resultatet blev inte det professor Higgins tänkt sig.
Även här var mycket ändrat i manus och
det var svårt att sluta skratta av alla tokigheter som blev.
 
Nästa prövning för Eliza blir den stora balen.
Och här avgörs det om professor Higgins eller överste Pickering ska vinna vadet. 
 
I den ursprungliga versionen av Pygmalion blir det inte ett "happy end", men hur skulle det bli här i Säffle.
I musicalversion och i filmen "My Fair Lady" är det lyckliga slut, men i föreställningen vi såg var det osäkert ganska länge hur det skullle sluta.
Men! Eliza valde att tills vidare stanna kvar hos professor Higgins...
 
God, tidig morgon!
Jag beger mig nu mot nya upplevelser och passar på att önska alla läsare en trevlig första advent. 
 
 
 

Innehållsrikt och omväxlande

    
God morgon! Morgon är det förvisso och om den är god återstår att se. Men det känns så även i denna arla morgonstund.
Jag är inte alls van vid att ställa väckarklockan och inte en lördag eller söndag morgon, men ibland får det bli så.  jag
Denna första adventshelg är jobbrelaterad och jag ska ut och resa.
Omväxlande blir det och mycket roligt att se och uppleva  och detta gör jag tillsammans med alla förväntansfulla resenärer. Och förväntansfull är jag också.
 
 
Bilden tagen i augusti, i Uddevalla, och då och i strålande sol.
 
 
Start i Stockholm och sedan kör vi västerut; Enköping, Västerås, Arboga och stopp i Örebro.
På Karlslunds herrgård, strax utanför Örebro serveras julbord i en pyntad och vacker gammal mijö.
(Även i augusti, på den Bohuslänsresa jag då ledde, åt vi lunch på Karlslunds herrgård. Så om namnet känns igen så stämmer det.)
Resan fortsätter vidare över Karlskoga, Kristinehamn och Karlstad för att på eftermiddagen komma fram till Säffle.
Och då kan man ju fråga sig vad som händer i Säffle, Sveriges yngsta stad, som först 1951 fick sina stadsprivilegier. 
Ja, semester i Säffle och en kopp kaffe kan man nog alltid få, (Hasse&Tage) men här är även något helt annat planerat.
Övernattning på hotell i Säffle och söndagen ägnas åt värmländsk kultur där bl.a. Alsters herrgård i Frödings fotspår ingår och besöket kombineras med julmarknad.
Vidare kan man nästan inte besöka Karlstad utan att titta in på Sandgrund och konstnären  Lars Lerins utställningar.
En innehållsrik helg blir det och väldigt omväxlande.
(Och rapport från Säffle kommer söndag morgon.)