Envisheten finns

    
Jag satt igår och skulle göra ett tillägg på ett par flygbiljetter som så småningom ska användas och försökte få till det hela via flygbolaget, Finnairs, hemsida. 
Det gick i princip bra, men när jag kom till slutfasen där betalningen skulle ske kom instruktioner på finska och jag förstod inte. (Tidigare i beställningen hade jag fått det hela på svenska)
Efter fyra försök gav jag upp, hade då också provat "bakvägen", och ringde till Finnairs kontor i Helsingfors där en mycket hjälpsam och serviceminded kvinna genast hjälpte mig och ordnade allt på bästa sätt. Och så skönt med ett flygbolag som har personlig betjäning och att det är enkelt och snabbt att komm fram.
Ett tag var jag beredd att ge upp ändringarna men jag är ju en envis typ. Envisheten är både min bästa och sämsta egenskap.
 
Påmindes igår samtidigt om en händelse i Peking . (Det fanns många tillfällen under åren i Peking som envisheten hjälpte mig och det har den gjort var jag än i världen befunnit mig. Givetvis här hemma också. 
Men det finns också tillfällen då den kunde ha varit mindre påtaglig.)
 
En eftermiddag i Peking  tog jag bussen söderut i stan, till den lilla genuina gatan Dhazalan, söder om Himmelska Fridens Torg. En resa på drygt 40 minuter och jag skulle hämta min halvlånga kashmirjacka som jag beställt .
Jag lämnade fram mitt kvitto och en engelsktalande, vänlig, varelse talade om att det stod den 16 mars på kvittot. Det hade jag också sett, men eftersom hon tidigare sagt två veckor  för att sy upp jackan antog jag att de skrivit fel. För det var exakt två veckor sedan jag gjorde min beställning.
Jackan var i varje fall inte klar .
Detta svar kunde jag ju inte nöja mig med. Jag skulle ha jackan på kvällen utanpå en lång klänning, som ett ytterplagg.  Något annat att ha utanpå ägde jag inte.....
Expediten ringde skräddaren och frågade när jackan kunde bli färdig och han meddelade den 16 mars, dagen därpå.
Jag vidhöll på nytt att jag behövde jackan samma kväll, lungt och sansat. Viktigt att inte låta irriterad.
Inte tappa humöret.
Efter visst funderande meddelades att jackan kanske kunde levereras efter klockan 21. 
Med emfas, uttryckte jag att jackan måste levereras klockan 16.30. Senast.
Det var då vi skulle ge oss iväg......
Exakt på utsatt tid är jag i lobbyn på vårt hus. Ingen leverans av någon jacka.  Ber då att vår receptionist ska ringa butiken och fråga vade som hänt. 
Visserligen var jag nu beredd att gå utan ytterplagg, det var ändå +12 grader, så kankse en kofta kunde fungera.
Vår granne, Birgitta, kom och erbjöd mig att få låna en kashmirsjal, väldigt vänligt och bättre än en kofta. 
Men först vill hon fotografera oss i våra festkläder ute på trappan.
En man i röd jacka stod också där. Han skulle inte vara med på bilden, var det tänkt, men rörde sig hela tiden av och an.
Fotograferingen klarades av och mannen i rött finns kvar. Receptionisten meddelade då att jackan snart skulle vara på plats. Då plötsligt insåg vi att det var mannen i rött som var budet.
Han har kommit med tunnelbanan för att leverera min jacka. Jag lovar ett det utbröt lite glatt fnitter i sällskapet.
Helt otroligt att jackan levererades  och att den var precis så fin som jag hoppats på. Lätt och med sidenfoder.
Men visst hade det också gått bra med en kashmirsjal över axlarna.
Det hade det!

Min kashmirjacka.
Jodå, den har jag fortfarande och den används flitigt.
 
På väg mot en festkväll.
 
Festligt värre!
 
"Sicken fest"! Så roligt!
 En "gangsterfest" på hotell Kempinsky i Peking .
 
Dags att dra sig hemåt....
 
 

Snart dags

    
Snart är det dags igen för OS och denna gång i Rio. Jag hade förmånen att få uppleva OS på plats i Peking 2008 och extra roligt är det att några av de som var aktiva då fortfarande är det.
I friidrott fick Susanna Kallur en ny OS -biljett. Den kom sent, men den kom.
Usain Bolt är på plats och det är även Sara Sjöström, Therese Alshammar och många fler.
Det ska bli spännande att följa OS om än inte på plats i Rio. Men det får gå ändå. Och idrottisntresserad är jag.
Tänker inte se allt men en hel del lockar. 
Hade jag bott där hade jag garanterat varit på plats både vid simning, friidrott, damfotboll plus en hel del annat också.
 
Läste just detta gamla inlägg från en fantastisk kväll i Pekings nationalstadion, Fågelboet, skrivet den 18/8-2008 och har gjort en del tillägg.  
 
Timmen är sen, ett par timmar efter midnatt. Jag, Bosse och Helen har ätit en nattmacka hemma för att samla ihop intrycken efter denna första OS- afton för vår del. Och vilken kväll! Jag är helt slut i kroppen fastän jag inte rört mig så mycket. Vi fick i alla fall viss uppvärmning på vägen till National Stadium= "Fågelboet".
Tunnelbana dit ingick i biljettpriset. Rigorös säkerhetskontroll för att ens komma ner till tågen. Men sen rullade det på...
Väl framme valde vi att promenera till arenan i stället för att byta och ta ytterligare en tunnelbanelinje ett par hållplatser. Varmt var det, +31 grader och fuktigt.
"Fågelboet" är en gigantisk och i mitt tycke, en helt fantastisk byggnation. En stadion som tar 90 000 besökande!!! Nästan ofattbart! Och vilken arkitektur!!!
 
(Bilden är tagen tidigare i juni 2008 och Fågelboet är klart för OS.

Helen och jag på väg till "Fågelboet.!

Vi fick ytterligare motion då vi kom in på "fel sida" av stadion för  det visade sig att våra sittplatser fanns på motsatta sidan. 
Så det var bara att vandra vidare. Till sist kom vi i alla fall rätt.
Under kvällen fick vi se en hel del; men vissa grenar etsade sig mer fast än andra. Vi var så spända inför Susanna Kallurs semifinal på 100 m häck. Hon sprang i andra heatet, men snubblade tyvärr på första häcken.... Så synd!!
Tyvärr, så är inte min kamera så bra att ta bilder med på avstånd, men jag försökte. Vi hade platser precis ovanför starten och såg verkligt bra.

Susanna Kallur på bana 6.

Vårt nästa svenska hopp denna kväll var Mustafa Mohammed på 3000m hinder. Hela svenskkolonin som satt runt oss, vi var nog ett 40 tal, hejade allt vad vi kunde. Men tyvärr hjälpte inte det. "Musse" sprang på och
ledde en bit av loppet. Men tempot blev för högt och hans krafter sinade mot slutet. Bra kämpat!!!

Från våra platser hade vi också jättebra koll på damernas stavhoppsfinal. Och denna kväll fick vi se Jelena Isibajeva sätta nytt världsrekord på 5.05. Hon klarade det i tredje försöket. (Även om hon inte gjort det så var hon en klar guldmedaljör.) Det var spännande att på ganska nära håll se henne ladda. Ofta satt/låg hon under sitt vita täcke och var helt nollställd till sina konkurrenters hoppande.

Jelena Isinbajeva syns sittande i vit keps och röd tröja på sitt vita täcke. Hon anses som världens hitintills mest framgångsrika kvinnliga stavhoppare.  Guldmedaljör i Aten 2004,  guldmedaljör i Peking 2008,
och bronsmedaljör i London 20012, tre VM-guld och 30 världsrekord finns på hennes meritlista,
men hon finns inte med i Rio nu 2016.  (Slutade hoppa stav 2013)
 
Usain Bolt redo för 200 meters finalen. Och vann det gjorde han och det lätt...
(Står upp i mitten av bilden)  Bolt lämnade OS här i Peking med tre guldmedaljer; 100 meter, 200 meter och stafett 4X100 meter och även tre världsrekord. Detta upprepades vid OS i London 2012 och frågan är om det kommer att ske nu igen vid OS i Rio. Svaren lär komma...
 
Denna kväll fick vi också se prisutdelningen till 100 m för damer. Tre stycken från Jamaica på prispallen!!!! Häftigt!! Och visst dominerade Jamaica sprintergrenarna.
Blir det månne likadant nu i Rio?

 En fantastisk kväll blir min sammanfattning och det bästa var att fler OS-kvällar/dagar återstod både i Fågelboet, på Worker´s Stadium där semi och finalmatcherna i fotboll för damer avgjordes och på andra arenor runt om i Peking.

Jag håller hårt i våra OS- biljetter.
 
 



Hanami; körsbärsträdens blomfest.

    
Visst blommade körsbärsträden i Peking som vanligt denna första helg i april och det var dags för årets "hanami fest" i Yuyantangparken, "Körsbärsträdsparken". 
I Japan är firandet extra stort men även kineserna firar gärna att våren anlänt och det anses den ha när de japanska körsbärsträden blommar. 
 
Körsbärsträd i full blom.
Här i parken är det många träd som bär vita blommor.

 
En före detta kinesisk kollega på Svenska Skolan, Maya,  bjuder tillsammans med sin japanske vän Taka in oss till detta Hanami Party. De har liksom en liten "tävling " sins emellan om vem av dem som kan bjuda in flest gäster och det hela är mest på skoj, för jag tror nog inte de utser någon vinnare. 
Det är väldigt trevligt att få vara med om denna fest och extra roligt att träffas, lära känna nya personer, känna gemenskap och fira vårens ankomst.
Denna körsbärsträdsblomsfest, oj det blev ett långt ord, äger rum i en jättestor park, Yuyantangparken, som ligger i västra delen av Peking .
Alltså, tänk en hel park med mängder av olika körsbärsträd i vitt och rosa som blommar och det är helt fantastiskt att se.
Mängder av människor kommer till parken för att under en helg njuta av de underbara körsbärsblommorna.

 
I vårt sällskap, ett 40 tal personer från barn till äldre beståendes av japaner, kineser och svenskar som slog oss ner under ett blommande körsbärsträd och började packa upp den medhavda matsäcken.
Till saken hör att man bjuder laget runt på lite mat eller tilltugg som är vanligt i ens eget land och det är alltid spännande att få smaka på sådant som är "nytt" för smaksinnena. 
Har man tur att få en nedfallande körsbärsblomma i sin dryck lär man bli extra lycklig, men för mig var det lycka att få vara med om detta.

Vi svenskar hade bl.a med oss pannkakor med socker, ballerinakex, Marabous kexchoklad, knäckebröd, ostar av olika slag, ( även ädelost) köttbullar, baguetter och inte att förglömma Kalles kaviar och sill. 
Kaviaren blev absolut ingen favorit vare sig hos våra japanska eller kinesiska vänner, men sillen blev en succé.

Delar av vårt svenska picknick.
 
Dagens värdpar Taka och Maya.

Några av de japanska gästerna.

Särskilt roligt var det att min dotter Helens besök inföll med vårens
och körsbärsblommornas ankomst.  
 
Överallt såg man glada människor och stundtals påminde det om svensk midsommar. 
Många flickor i olika åldrar, ja även en del män, hade  blomsterkransar i håret som var gjorda av konstgjorda körsbärsblommor.
 För egen del nöjde jag mig med att köpa ett par kvistar med just konstgjorda (mycket välgjorda i siden) körsbärsblommor att placera hemma i en vas. 

En vackert målad kattmask fick jag och klart att den måste provas.
 
 
 



Inlägg 44/100 i utmaningen #Blogg100
 
 
 

Blogg, en början

    
 Jag började skriva blogg i september 2007, när jag bott i Peking i ett halvår och mest för att för min egen del.
Det hände ständigt väldigt mycket och det kom att bli många fantastiska möten, resor och upplevelser av skilda slag  som jag gärna ville ta med mig. Och i en blogg kan mycket dokumenteras och på så sätt också bevaras.
I KIna vid just den här tiden och några år framåt var det så att bloggportalen blogg.se var den enda som fungerade. Wordpress hade jag då inte hört talas om så där provade jag aldrig men blogspot och blogger fungerade inte. Kanske om man hade haft en särskild tunnel inkopplad, men det hade vi inte.
Så den 9/9-2007 var det dags för det första inlägget.
 
Mitt allra första blogginlägg.
 
Och givetvis ville jag ha med en liten bit av den Kinesiska muren också.
En mur som jag gått mycket på både i närheten av Peking och i andra delar av KIna.
Ett  underverk där jag många gånger suttit och avnjutit en god picknick
och där jag haft många lyckliga stunder. 
En mur i soluppgång och solnedgång är speciellt.
 
Solen är på väg upp och klockan är strax efter fem.
 
Läckert! Klockan har hunnit bli strax efter sex och solen är uppe.
 
I början skrev jag ett par gånger i veckan och efter hand blev det mer. Åren gick och jag fortsattte att skriva och att blogga var ett bra sätt att också ha kontakt med nära och kära både i Sverige och i andra delar av världen.
Jag fyllde 60 år och firade födelsedagen i Thailand på öarna Koh Samui (mest) och Koh Pangan och njöt av sol, god mat, bad, snorkling och allt annat.
Och när vi åter var tillbaka i Peking visade set sig att flera vänner ville komma och överraska. Och överraskad och uppvaktad blev jag på många olika sätt.
En av presenterna bestod av detta brev med tillhörande bok.
Så om jag nu blir av med ett eller annat inlägg vid mitt portalbyte under våren så har jag ändå en fantastisk bok kvar. (Och andra inlägg ska jag spara på separata håddiskar. Tack för detta förslag!)
 
 
 
Alla blogginlägg är utskrivna med bilder och inklostrade
i denna häftiga och för mig helt ovärdeliga bok.
TUsen atck till vännerna Helene, Monica och Jesefine.
 
I denna tjocka bok finns alla blogginlägg från det första, den 9/9-2007 till mars 2009.
Fantastiskt!
 
                                                                                                   
 
 
 
 
 
 
                                                                                           
 
 
 
 
 
 

Som jag tänkte då...

    
 Eftersom jag har tankar på att byta bloggportal under våren så har jag börjat gå igenom gamla inlägg.
Och det är bökigt, i stort sett omöjligt att flytta dem från blogg.se  (min nuvarande bloggportal) per automatik, utan detta måste ske manuellt. Har förstått att det är så på bloggportalerna,  men kanske finns undantag.
Planerna är att det blir en wordpress.se adress så jag inser att jag noga får sovra vilka nlägg jag vill flytta. 
Men jag har börjat gå igenom inläggen och det är en bra början.  
Och sedan får jag hoppas på att de gamla inläggen finns kvar på blogg.se och försvinner de så får jag väl leva med det. Förhoppningsvis ligger de i varje fall kvar på Google och om det är bra eller dåligt, det vet jag inte.
 
Jag hittade detta inlägg från maj 2010 någon månad innan jag på eget initiativ skulle bli pensionärmed pigga 61 år fyllda. (Men det blev lite jobb  både i Peking och Thailand efter detta.)
 
Den 4/5-2010 med döttrarna och barnbarnet Max, drygt tre månader på besök, gick tankarna om framtiden så här:
"Jag ligger i så gott jag kan. Jag vill hinna med allt; jobb, döttrar på besök, make och givetvis min nya ögonsten, Max. Måste nog se till att öka tempot så här på upploppet. Jag vill ju så mycket. Men samtidigt slår jag mig till ro. Jag pendlar som en klocka. Jag lever här och nu men stundtals tänker jag framåt.
Jag blir ju pensionär om lite mer än en månad. Då finns all tid i världen.
Eller är det månne inte så? Ibland blir jag osäker.
Vad jag förstått så har pensionärer i Sverige bråda tider......
Tror inte jag vill ha det.
På något sätt har jag liksom jäktat i hela mitt 40- åriga yrkesliv. Men jag vet att jag också har trivts med mitt liv och det både som mamma, egen person, globetrotter och som yrkesarbetande.
Jag skulle inte vilja ha något ogjort! En fin känsla!
Märker att jag mer och mer intalar mig att jag har ett annat liv framför mig, men har inte planerat något.
Ska ännu mer ta dagen som den kommer.
Men visst kommer det tider då jag kommer att blicka tillbaka. Blicka tillbaka, uppleva på nytt och minnas.
Nostalgi kan det kallas.
Hur som helst känner jag en sådan glädje över att så här på sluttampen ha mina älskade nära och kära hos mig. 
Jag kan inte ens formulera mina tankar. Men de finns.
Och jag har så oerhört mycket att vara glad och tacksam över.  Och det är jag!
Jag har allt jag kan önska och mer därtill."
 
Hur det blev med pensionärslivet? Tack, det pågår. Och roligt har jag.
 
Max första besök i Peking som tremånaders baby.
Här med mamma Liv på taxiresa.
Nej, barnstolar finns inte i kinesiska taxibilar.
 
Himmelska Fridens Torg i Peking med Förbjudna staden i bakgrunden.
 
 
Döttrarna och Sara (i princip en familjemedlem) på Himmelska Fridens Torg.
 
Dags för Max första kinesiska lektion av min duktiga vän och lärare, Sofia.
 Max ser lite trött ut och det är ett svårt språk.
Men det skulle komma att bli fler resor till Peking
så möjlighterna till kinesiska språklektioner kom att finnas kvar.   
 
 
 
 
 
 

Peking, friskt vågat...

    
 Det var i början av januari för x antal år sedan som jag  landade jag i Peking för andra gången i mitt liv och det skullle komma att bli många resor mellan Stockholm och peking under de kommande fyra åren.
Första gången jag var i Peking var 1994 och det skulle alltså dröja 13 år innan jag kom tillbaka dit.
Och varför hamnade jag då här? En bra fråga som också har ett svar. Jag hoppade och hoppades.
Jag hade under många år arbetat inom skolvärlden i Sverige  och med några korta gästspel i resebranschen  mellan varven och trivdes väldigt bra med mitt arbete, just då i en förberedelseklass för barn som nyligen kommit till Sverige. Jodå , det var många som kom redan för 10 år sedan...
Livet och jobbet flöt på. Men så plötsligt så grunnade Bosse, (maken) som då just tagit avtalspension, om det inte fanns några arbete för mig i ett varmare och mer palmrikt land. 
Efter en snabbtitt på arbetsförmedlingens sida för utlandsjobb konsterade jag att det var ont om dessa, men i Peking söktes en lärare  till den svenska skolan och vid närmare titt hade jag de kvalifikationer som efterfrågades. 
 Ansökan skickades iväg i slutet av oktober och i november blev jag, som en av 10, kallad till intervju av  på ett hotell i Stockholm av skolans vikarierande rektor, åsa Ekendahl.  (Vet att det var närmare hundra som sökte jobbet....)
Jag var verkligen spänd inför intervjun för jag ville gärna ha jobbet och jag  visste också att jag skulle göra ett bra jobb. 
Och efter ett par veckor kom beskedet; jag hade fått jobbet. Jag blev strålande glad! Men nu blev det bråttom.
Bosse och jag hade dessutom bokat en jul och nyårsresa till Teneriffa så både min envishet och effektivitet (jag kan när det gäller...) kom väl till pass. Tiden var milt sagt begränsad... Jag valde att säga upp mig från Upplands Väsby kommun efter 27 år, arbetsvisum skulle ordnas och för det krävdes omfattande läkarintyg, röntgenundersökningar och mycket annat pappersjobb, flygbiljetter skulle bokas, försäkringar ordnas m.m.
Och på den tiden var det långa köer på den kinesiska ambassaden där man då sökte visum och alla papper skulle stämplas i omgångar. 
Vi åkte till Teneriffa, kom hem och hade några dagar på oss innan det bar iväg til Peking med Finnair och via Helsingfors. Och ett fantastiskt äventyr hade börjat. Ett äventyr som från början var tänkt att bli för ett halvår, men som kom att bli nästan fyra år. fyra fantastiska år och som på alla sätt gett mig och Bosse så mycket.
Jag vågade "hoppa", andra trodde på mig och det blev fyra fantastiska år som på alla sätt gett mig och Bosse så mycket.
Döttrarna kom på besök flera gånger, liksom många vänner och barnbarnet Max var tre månader första gången han mötte mig och Peking.
Och att uppleva OS i Peking på plats är ju ytterligare ett minne att ta med sig.  (Vi såg mycket friidrott och damfotboll) Troligen blir det mitt enda OS i livet, men det blev ett i alla fall.  (Finns dokumenterat i bloggen under aug 2008)

En kylig dag i början av januari anlände vi till Peking och här blev det hotellboende i tio dagar.
Jobb på dagarna och lägenhetsletande på kvällar och helger...
Intensivt, milt sagt. Dessutom ny på jobbet...
 
På gatan utanför vårt hotel, i princip "Stureplandläge" var det vanligt att se
dessa tunga lass av grenar på en kärra dras  av en man eller kvinna.
 
Internetuppkoppling på rummmet och kontakt med nära och kära.
 
En sorts taxi, "skåpmodell" som vi ibland använde då vi var ute och letade lägenhet. 
Annars är de flesta taxibilarna mer vanliga bilar och gula med blå, röda eller gröna tak.
 
Hur får man då tag på en lägenhet i denna storstad? Ja, det gäller inte bara att hitta en lägenhet var som helst i stan utan det är viktigt dessutom med ett läge som är hyfsat nära skolbussen, alltså en promenad på max 20 minuter om man inte skulle stiga upp mitt i natten.
(Svenska skolan låg en bit utanför stan mot flygplatsen och vi bussades dit och det gjordes även elever som bodde inne i stan. Skolan är nedlags sedan juni 2015)
Vi hade fått tips om en mäklare som kunde hjälpa oss och efter att ha tittat på ett 20- tal lägenheter under en vecka, hittade vi en trerummare som vi dels tyckte om och dels hade råd med.
I peking är det vanligt att lägenheterna är möblerade och också med nya möbler och tycker man något saknas så går det ofta att förhnadla sig till. Vanligt är också att man får lämna en "deposit" på tre månadshyror som man får tillbaka, förhoppningsvis, när man flyttar.
 
Här syns de mer vanliga taxibilarna och det var i detta område vi kom att bo i ett halvår.
 
Mat blev det oftast på kvällarna efter eller mellan lägenhetvisningarna.
 
"Moma", vårt område, bestod av sex höga hus med en vacker park som innergård.
 
Vackert upplyst på kvällen.
 
 När lägenhetsfrågan var löst var det dags att bekanta sig med Peking och
den "Förbjudna staden" och "Himmelska fridens torg"blev ett av våra första utflyktsmål.
Så småningom blev det många "njutflkter" i stan både per cykel och till fots.
Och att cykla på denna aveny, femfilig åt varje håll och med cykelbanor breda som en motorväg
är också ett minne för livet.
 
 
 
                                                                                                                                                                    

Peking lockar igen

    
Jag tänker då och då tillbaka på de år som vi bodde i Peking och vilka fantastiska upplevelser och erfarenheter vi fick och det av alla skilda slag.
Cykelturer varvades med promenader buss, taxi och tunnelbana för att ta runt sig och väldigt ofta hamnade vi i Pekings äldre delar, gärna de gamla hutongområdena och där historiens vingslag var/är påtagliga.
Vi har nu så smått börjat fundera över nästa års resor och att av våra önskemål i resväg är att resa tillbaka till Peking. Många andra resmål lockar också förstås men Peking har en speciell plats i våra hjärtan. Precis som Stockholm.
 
 
Vad är en hutong? Själva ordet kom för 700 år sedan till kinesiskan från det mongoliska språkets hottog. Hottog betyder vattenkälla och där det fanns vatten, där bosatte sig också människor. Så även i Beijing. Idag har ordet fått betydelsen av liten gränd.
I trånga, smala, gränder byggdes rum i en fyrkant runt en gård, en courtyard. Dessa hutonger var förr den vanligaste bebyggelsen i Peking och andra kinesiska städer.
Många hutongområden revs inför OS 2008 och ersattes med nya höga hus. Men det finns också många områden kvar och som verkligen rustats upp, vilket var behövligt.
Man bör tänka på att dessa hus är byggda av sten och många saknade uppvärmning, alltså jättekallt på vintern. Toaletter, dusch och rinnande vatten saknades också ofta inomhus för de flesta. Så det har nog inte alltid bara varit pitoreskt att bo här.
Typisk liten gata i ett hutongområde med frukt och grönsaksförsäljning direkt på gatan.
 
Har man läst Per-Anders Fogelströms Stockholmsskildringar från 1800 talet och början av 1900 talet, så blir det
genast lättare att förstå att hutonglivet var/är hårt ibland.
Det finns hutonger och hus som idag är  renoverade på det mest fantastiska sätt för att bibehålla både det inre och det yttre genuina men som har alla moderna bekvämligheter.
Hutongerna är byggda enligt feng shui. Ofta löper de i öst-västlig riktning eller från norr till söder. Detta för att  kunna utnyttja solen på bästa sätt och skydda sig från de kalla, nordliga, vindarna.
 Inne i områdena odlas ofta vad som är möjligt av grönsaker, frukt och blommor.
Med tanke på att Beijing ligger på Madrids breddgrad, så är det hyfsat varmt här från mitten av  mars till slutet av oktober och det utnyttjas just till odlingar. 

Idag vill många, så även västerlänningar, köpa en courtyard och renovera den eller hyra ett hus i ett gammalt hutongpmråde för att få känslan av att komma närmare det kinesiska livet. Följaktligen har försäljningspriserna stigit och hyrona ökat.
Man bör tänka på att dessa hus är byggda av sten och många saknade uppvärmning, alltså jättekallt på vintern. Toaletter, dusch och rinnande vatten saknades också ofta inomhus för de flesta och man fick använda gatans offentliga inrättningar.  Så det har  inte alltid bara varit glädjefyllt och pitttoreskt att bo här. 
 
Renoveringar pågår i många hutongområden.
 
Förr i Peking kallades det stor gata om bredden på den  var 36 meter, liten gata om bredden var 18 meter och hutong om bredden bara var 10 meter. Den kortaste hutongen som ska finnas i Peking lär vara 10 meter lång och endast 40 cm bred.....
 
 
Det finns olika sorters courtyards och "plupparna" ovanför, här fyra stycken,
visar att det här från början bott en "finare familj".  Portarna kan också vara av trä och
  kan ha alltifrån en träplupp, vilket visar att en enklare familj bott här och upp till fyra "pluppar".
 
Hutongerna och dess byggnader är gamla men när Peking blev huvudstad första gången
i början på 1200- talet fanns inga hutonger. De flesta kom till i slutet av 1200- talet under Yuandynastin men några byggdes även under Mingdynastin 1368-1649 och under Quingdynastin 1644-1911.
Livet i hutongerna och människorna där är i sig en del av Pekings historia. Här lever många idag sitt liv som generationer före dem gjort. Mat säljs på gatan, äldre personer spelar bräde, kort och mahjong, tvätten hänger ute, barnen leker och livet pågår parallellt med det mer hektiska storstadslivet som blir i en stad med idag ca 22 miljoner invånare.
Kontrasterna är påtagliga och det gamla blandas hela tiden med det mya.
 
 
 
 
 
 
 

Nattliga äventyr och middag

    
Jag började blogga under mitt första år i Peking, i september 2007, ett halvår efter att vi flyttat dit. Syftet var att på så sätt ville hålla kontakten med mina nära och kära hemma i Sverige.
Och de inlägg jag skrivit från Peking, resor i Kina och Asien i övrigt  har kommit att betyda mycket för mig och på många olika sätt och gör det fortfarande.
Detta inlägg skrev jag den 18/11-2007, för nästan åtta år sedan. Och jag minns händelsen som om den vore igår.
Skickar också varma hälsningar och ett stort tack till alla mina "kinavänner".
 
Undrar ibland, ganska ofta faktiskt,  över att jag här i Beijing är med om så roliga saker. Ja, roliga saker hände hemma i Stockholm också. Men det är inte riktigt samma sak för  där bor jag inte så nära mina vänner. Alla har mycket att göra och mycket måste tyvärr planeras långt i förväg.
Dessutom upplever jag att jag här har betydligt mer ork att göra saker än hemma. Här blir det ganska enkelt att umgås. Ja, kostnadsläget är ju förstås ett annat. Så det här med att äta ute tillsammans gå på after work på fredagar ( eller någon annan dag...)tillsammans gå på massage, pedikyr och manikyr blir liksom en del av vardagslivet.
Visst jobbar de flesta av oss full tid, men det blir ork kvar trots långa resor. En skön känsla!
Jag hoppas verkligen få se flera av mina vänner från Sverige här under våren och på plats kommer de att förstå vad jag menar. Välkomna hit!
 
Vi hade en jättetrevlig afton hemma hos vår arbetskamrat Sussie och timmen hann bli sen. Gästerna bidrog till att parvis laga förrätt, varmrätt och dessert och Sussie ansvarade för de eminenta dryckerna.
Till förrätt serverades chèvre chaud med ruccolasallad och honung på små vackert skurna baguettskivor. Varmrätten bestod av en tydligt whiskeydoftande fläskfilégryta med sås gjord just av whiskey, (tror en 1/2 flaska gick åt) krossade vitpepparkorn och vispgrädde. Till denna smakrika rätt var ungsrostade grönsaker i mängder precis det rätta tillbehöret. Ett smakrikt vin förgyllde det hela ytterligare.
Efter denna fantastiska måltid ( tänk vilka dolda kockar det finns i kollegiet) bjöd min kollega Anna och jag på Irish coffee som avslutning. Nä, vi ska inte tänka på några kalorier..... För rent näringsmässigt blev det nog en hel del.  Men så gott det var!
Det får bli extra promenader i stället, vilket skulle ske för Anna och mig senare på kvällen/natten.

Behagligt tillbakalutade sitter vi och njuter av våra Irish coffee. Värdinnan längst till vänster i soffan.

Tiden denna afton förflöt snabbt. Värdinnan Sussie hade förberett musiklekar lagvis och vi var i samma lag som när vi lagade maten.
En bild av en artist visades på datorn och den ena lagmedlemmen skulle sjunga eller visa på något så att den andre förstod vilken artist som menades. Varje lag hade en minut till sitt förfogande. Den första bild jag fick upp var rapparen Petter. Det var bara att passa. Nästa blev Madonna. Jag hade inga glasögon så jag trodde det var Jane Fonda och kunde för mitt liv inte komma på något hon hade sjungit. Vid det här laget greps min medtävlande nästan av panik. Så lyckades jag  med ABBA. Och vi kände att det började lossna.Men på slutet körde det ihop sig med Tom Jones för min del. Sussie hade lyckats hitta en ungdomsbild av honom. Jag tyckte det mer påminde om Sylvester Stalone och kom inte på någon sång han skulle ha gjort. Men roligt var det och det blev tyvärr inte vi som avgick med segern. Men Anna, du var duktig!
Några hugade och danslystna kollegor åkte vid 23 -tiden in till stan för att gå på lokal och resten satt skönt kvar i soffan och pratade.
Jag med Elvis, en mycket tillgiven hund.

Tiden gick och strax före klockan 1 började Sussie ringa efter en taxi till Anna och mig. Till saken hör att Sussie bor i Legend Garden, ett område som ligger i närheten av skolan, alltså ett par mil från  vårt boend inne i Peking. 
Det hann bli många samtal men ingen taxi kom och Anna somnade i soffan. När klockan närmade sig halv 3 på natten ( morgonen) och ingen bil hade kommit så beslöt vi oss för att gå ut och förhoppningsvis hitta en.
Precis som om det skulle vara något lättare, men vi var optimister och gick bort till motorvägspåfarten, en sträcka på kanske 800 meter. Men inga taxibilar inom synhåll. Knappt några andra heller.
Det var verkligen becksvart denna natt. Och kallt.
 
Vakterna vid motorvägspåfarten var väl påpälsade.

Några privatbilar passerade men ingen stannade för att plocka upp oss trots våra idoga försök. 
Men så har vi då tur till sist. Klockan har passerat 3 och vi vill komma hem.
Denna nattens riddare dök upp  i en silverfärgad bil och körde oss till en större vägkorsning där vår chans att hitta en taxi klart skulle öka. Och vi hoppades innerligt att han inte skulle föra bort oss så för säkerhets skull  hade vi viss telefonkontakt med våra dansanta vänner inne i stan. 
Så halv 4 sitter vi då till sist i en taxi på väg in mot Beijing och på 20 minuter var vi hemma. Att jag i ivern glömde mina fleecevantar i taxin kan inte hjälpas.

En låda på vift.

    
Här i Spanien har vi nu letat lådor, ja det är en låda som vi letar efter och den ska vara under en köksbänk. Alltså en vanlig kökslåda. Men att hitta en sådan har hitintillls visat sig omöjligt. Lådan har inte visat sig för oss och vi har finkammat ett 20 tal butiker. Möjligen kan en låda finnas på IKEA i Murcia, sju mil bort. Men jag gillar närhetsprincipen så vi har inte gett upp.
Nu har vi fått tah på vårt skåp och dessutom två hyllor att sätta på väggen. Både skåp och hyllor har gett oss bra motion. Men nu finns de här hemma och är dessutom på plats.
Men det är inte kökslådan. Inte ännu. Den är under konstruktion av maken och en prototyp finns.
 
Och nu till en annan låda, en låda av en helt annan karaktär, hemmahörande i Peking och som var på gång redan 2009.
 
En personlig låda med namn på.
 
Anna hade redan i höstas köpt "en låda" på frisörsalongen i samma hus som marknadsvaruhuset Yashow.  Lådan köptes med sitt innehåll och diverse stärkande och välgörande produkter för håret fanns i  och lådan förvarades i en hylla på salongen. 
Anna kvitterar ut sin låda och tar med den till våra anvisade stolar och vi slår oss ner, får på oss röda nylonkappor och väntar på att våra behandlingar ska påbörjas.
Då kommer en av frisörerna och meddelar att endast Anna som äger lådan kan få använda produkterna. Mitt namn fanns ju inte på lådan...
Det fanns produkter  så det skulle räcka till oss båda. Men se det gick inte. Anna stod på sig och meddelade att hon köpt lådan med innehåll för dyra pengar. Detta hjälpte föga.
Det var bara Anna som skulle få använda innehållet. Jag skulle få betala 70 yuan (ungefär lika mycket i sek) till salongen för att få ta del av innehållet, som faktiskt tillhörde Anna plus den vanliga kostnaden på 40 yuan för klippning, tvätt och blåsning av håret. Och den kostnaden var ju högst förklarlig. 
Efter viss argumentation, med åtminstone fyra från personalen, tog Anna lådan under armen och vi stegade ut från salongen.                                                                            
Vi ville fortfarande bli klippta och nu återstod två alternativa frisersalonger. Jag var lite orolig för den ena. Där blev jag ordentligt klippt en gång. Alltså mycket kortklippt! Dessutom tunnade de ut mitt redan tunna hår....
Men de fick en ny chans! Nu skulle innehållet i lådan användas.
Hårtvättning, klippning, massage, hårtvätt igen, inpackning och föning. Nåja, föningen förstod jag inte alls. Jag hade nog tänkt mig att mitt spikraka hår skulle få viss form och visst lyft. Men icke! 
Frisören var nöjd utan detta och jag insåg att det fick jag också vara. Även med priset som var 35 yuan (35 kr) Det var svårt att hålla tillbaka skrattet som bubblade inom mig.
Bara att gå hem för att tvätta och blåsa håret på nytt. Och man får inte roligare än man gör sig. 
 
                                                                    Min frisyr håller på att ta form.

Anna under "behandling".

Storstad

    
 Visserligen bor jag i Stockholm, Sveriges huvudstad och största stad, men jag skulle ändå inte vilja kalla den för en storstad. Innerstaden har ca 1.5 million invånare och räknar man hela länet så passeras 2 miljoner.
Londons innerstad beräknas ha drygt 10 miljoner invånare och med dess storstadsområde ytterligare ett antal miljoner invånare.  New York, en anna världsstad,  kommer upp i över 20 miljoner med sina förorter. Så allt är relativt.
Men trots att jag besökt många storstäder runt om i världen finns det en som jag mer än gärna återkommer till. Ja, förutom Stockhplm då, som alltid finns i mitt hjärta och det är Peking.
Peking, eller Beijing, är Folkrepubliken Kinas huvudstad sedan den 1/10 1949 och namnet Beijing betyder "den norra huvudstaden".
Staden grundades för ca 3000 år sedan och blev huvudstad första gången 1153.  (Landet har under årens lopp haft olika huvudstäder.)
Och en stor stad är det med ca 24 miljoner invånare i storstadsområdet och är Kinas ekonomiska och kulturella centrum. Däremot räknas Shanghai som Kinas största stad med sina 26 miljoner invånare i stadsområdet och som landets ekonomiska centrum.
Peking är verkligen kontrasterna stad och där det gamla ständigt möter det nya och ger staden sin charm och både småskalighet och storsklighet på samma gång.
En helt perfekt kombination.
 
Det nya blandas med det gamla.
 
 
Trånga gränder med vackra blommor utanför husen -
 
- stora lass på cyklar samsa med stora stadsjeepar.
 
Här blir det både ett besök hos min lokala skomakare och skräddare.
 
Här äter vi gatumat i ordets rätta bemärkelse. Bara att slå sig ner i gemenskapen.
 
Eller att ta sig en titt ut över staden från en bar högt uppe i det blå.
 
En tango på morgonen kanske....Instruktör finns! Morgonaktiviteterna pågår från före 07 och en timme framåt på vardagarna. Helgerna erbjuder aktiviteteter hela dagen.
 Pekings invånare är mycket för att aktivera sig.
 
Varför inte ta en båttur upp vid Huhaiområdet? Ja, lite trångt kan det bli i smalare passager...
 
På UNESCOS världsarvslista finns i Pekings omgivningar;  Förbjudna Staden, Kinesiska muren,
utgrävningarna av Pekingmänniskan, Ming och Qindynastins kejserliga gravar, Himmelens Tempel och Sommarpalatset.
 
En mycket liten del av Sommarpalatset.
 
På cykel förbi den Förbjudna staden.
 
 
 
KInesiska Muren, ett av världens nya underverk.
 
Mitt bidrag till Svenska Resebloggars septemberutmaning; Storstad.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kultur; "kul tur"

    
OBS! Jag vet att detta inlägg redan finns på men av någon anledning har det fallit bort i "rullorna" så jag har fått göra om det. 
 
Resa, är något jag gjort under stora delar av mitt liv och det har blivit många länder under årens lopp som jag besökt, hitintills ett 50 -tal.
Att ta del av landets mat, kultur seder och bruk är alltid spännande och givande. Vi bodde under nästan fyra år i Peking, KIna,  där jag var lärare på Svenska skolan. Vi  hade där förmånen att  lära oss och ta del av en kultur  som påverkat och berikat oss på många sätt. 
 Några exempel:
På väg till skolan hamnade vi på en tur som inte var kul, BILKÖ. Det har gått förvånansvärt bra att komma till skolan med skolbussen de flesta dagar, ca. 40-45 minuters resa. Men denna dag var det tvärstopp. Bilar vände mitt på vägen och körde mot färdriktningen.
Vår buss försökte sig på en genväg men det mötte på patrull och vi kom tillbaka i stort sett till ruta ett. Inget att göra, ta det lugnt och ta ett djupt andetag. Jag har blivit riktigt duktig på just detta. Övning ger färdighet...
 
Ta ett djupt andetag och vänta...
 
 Eftermiddagen bjöd också på en tur av annat slag, en kul tur. Jag åkte på makens pakethållare från "Lilla Blomstermarknaden" och hem, en tur på några kilometer.  Det var spännande och lite av ett vågspel men vid de stora gatukorsningarna blundade jag då han susade över. Men visst var det kul! Och cykeln är fortfarande ett vanligt sätt att ta sig fram i Peking, även om antalet bilar ökat markant och elmoppar likaså.
 
Det finns fortfarande en tydlig cykelkultur i Peking.
 
 Aftonen ägnades  åt kultur, kanske i mer ordets mer rätta bemärkelse.
Jag och min svägerska Maggie åkte tillsammans med en väninna tunnelbana ner till antikgatan, Liulichiang, för att lyssna på  ett föredrag som Göran Leijonhufvud; Dagens Nyheters förste utrikeskorrespondent här i Peking, skulle hålla tillsammans med sin hustru, Agneta Engqvist, också journalist och reperter på Sveriges radio.  De skrev en bok, "Kina - den haltande kolossen" ( Bonniers förlag) som kom ut i samband med OS 2008. Innehålllet i boken skildrar Kinas utveckling ur flera perspektiv sedan 1966 och fram till OS 2008. 
Författarna delade frikostigt med sig av sina personliga erfarenheter och upplevelser från Kina sedan 1960 talet och fram till idag. 
Det var helt fantastiskt att höra dessa två, säkert Sveriges mest erfarna kinarapportörer, berätta, om sin syn på detta gigantiska lands utveckling. 
Jag hade kunnat fortsätta att lyssna i många, många timmar för detta var verkligen ett av de mest faschinerande föredrag jag hört.
År 1966 kom Göran Leijonhufud till Peking för första gången och då som student, en resa anordnad av Stockholms Universitet. Han mötte en stad som var fjärran från dagens samhälle. Görans intresse för landet var stort och det skulle bli många resor hit under årens lopp.
Mao var ledaren och han stod för det "Stora språnget". Kina skulle gå om Storbritannien vad gällde stålproduktion hade han bestämt.
Detta innebar bl.a att bönderna fick lämna sina åkrar och plogar för att smälta järn från redskap, kökspannor  och allt annat som kunde tänkas bidra för att nå detta mål. 
Det blev hungersnöd eftersom bönderna inte kunde sköta sina jordbruk och man uppskattar att mellan åren 1959 och 1961 svalt ca. 30 miljoner människor ihjäl.......
Inte särskilt produktivt! 
År 1971 öppnades Kina en aning och den amerikanske president Nixon inbjöds att komma hit och han anlände i februari 1972. En viss kontakt mellan stormakterna uppstod. 
Göran Leijionhufvud kom som förste västeuropeiske journalist till Peking i augusti 1971. stålproduktion hade han bestämt.
Detta innebar bl.a att bönderna fick lämna sina åkrar och plogar för att smälta järn från redskap, kökspannor  och allt annat som kunde tänkas bidra för att nå detta mål. 
Det blev hungersnöd eftersom bönderna inte kunde sköta sina jordbruk och man uppskattar att mellan åren 1959 och 1961 svalt ca. 30 miljoner människor ihjäl.......
Inte särskilt produktivt!
 
Göran Lejonhufvud och Agneta Engqvist presenterar sin bok, "Kina, den haltande kolossen"
 
En del av det som belystes under kvällen.
Det har bara varit tre stora parader på nationaldagen den 1/10.
År 1984 ägde den första paraden rum och det var en mer civil sådan och Kinas  ledare, Chao Ping säjer om ekonomin; (han efterträdde Mao) " Om en katt är vit eller svart spelar ingen roll, bara den fångar möss". Nu var egna initiativ mer tillåtna än under Maos tid.Det diskuterades att Hong Kong skulle tillhöra Kina. 
År 1999 var Jiang Zemin både Ö.B.; president och partiordförande. Han ville till paraden ha allt ljus på sig och känna sig som MAO; 
Hong Kong och Macao tillhör nu Kina. Taiwan återstår!
Säkerhetsanordningarna inför paraden var mycket stora och detta år blev det en enorm militärparad som visade upp att Kina hade i senaste vapenväg.
2009; Kina fyller 60 år!  Paraden var en uppvisning i ALLT och fyra generationers kinesiska ledare presenterades då presidenten Hu Jin Tao inspekterade alla militärtrupper. ( De avlidna talade via tidigare inspelningar)
Minoritetsfolk, studenter,skolelever, arbetare, militärer och andra grupper bland befolkningen fanns representerade i årets parad. Men en grupp fanns inte med; de migrantarbetarna som finns i Beijing.
Denna parad på nationaldagen var så genomtänkt att om något skulle hända med lastbilarna, motorstopp???, så fanns det hundratals kineser under lastbilarna som skulle kunna skjuta bilarna framåt.....Kanske var det migrantarbetare? Vad vet jag? Och det finns i Kina i runda tal 200-300 miljoner arbetare som tagit sig från sina byar till städerna för att försöka hitta ett jobb.
 
Som alla vet så är Kina ett stort land på frammarsch, främst vad gäller ekonomi, utbildning och teknologi.
Här går utvecklingen så fort att för en dam i min ålder är det svårt att hänga med i svängarna.
Kina tillhör numer BRIK länderna vad gäller den ekonomiska utvecklingen, Brasilien, Ryssland, Indien, Kina.
Kina tillverkar mer än en halv miljard mobiltelefoner per år och här säljs flest bilar i världen; en miljon i månaden.
Kina investerar också hälften av sin BNP och över hälften av Kinas export genereras med utländskt ägande. ( Källa; exportrådet)
Den kinesiska ekonomin är världens tredje största, mätt i nominell BNP.  Den är också en av de snabbast växande och väntas gå om U.S.A. i storlek. (Har skett...)

Ett citat från den gamle franske kejsaren; Napoleon Bonaparte. " Här ligger en sovande kämpe. Låt honom sova, för när han vaknar, kommer han att ruska om världen".
Och kanske är det sant. Det får framtiden utvisa!
En givande kväll som bjöd på  där mycket kultur och historia.

Även på hemvägen med tunnelbanan blev den "en kul tur". Vi hamnade i en vagn där vi verkligen var i minoritet.
Shangri La kvinnorna på tunnelbanan.
 
 I övrigt var största delen av resenärerna äldre kvinnor från södra Kina och från provinsen Yunnan. De räknas som ett av Kinas många minoritetsfolk och kom från en plats som kan kallas Shangri La. Om platsen finns eller ej kan man fundera på, men området finns. Och om man själv gör det till sitt eget Shangri La bestämmer man bara själv.
Här ska harmoni och lugn råda. 
Det gjorde det inte i vår tunnelbanevagn. Vi skrattade så vi hade ont i magen. Dessa kvinnor tyckte att vi fyra svenska damer hade alldeles förfärligt fula näsor. De var ju inte platta! Och att säga detta rakt ut, är något som vi västerlänningar inte gör. Men dessa kvinnor sa vad de tyckte....Det är deras kultur. 
 
Jag och Maggi, min svägerska, i knät på dessa härliga kvinnor.
Jag är fortfarande så glad över detta möte.   
 
 Vilken kul tur dag!!! Helt fantastisk!!!!
 
Ett inlägg som delvis publicerades i oktober 2009 men som fortfarande är aktuellt.
 
Svenska Resebloggars septemberutmaning idag var just kultur.

Kultur; "kul tur"

    
Resa, är något jag gjort under stora delar av mitt liv och det har blivit många länder under årens lopp som jag besökt, hitintills ett 50 -tal.
Att ta del av landets mat, kultur seder och bruk är alltid spännande och givande. Vi bodde under nästan fyra år i Peking, KIna,  där jag var lärare på Svenska skolan. Vi  hade där förmånen att  lära oss och ta del av en kultur  som påverkat och berikat oss på många sätt. 
 Några exempel:
På väg till skolan hamnade vi på en tur som inte var kul, BILKÖ. Det har gått förvånansvärt bra att komma till skolan med skolbussen de flesta dagar, ca. 40-45 minuters resa. Men denna dag var det tvärstopp. Bilar vände mitt på vägen och körde mot färdriktningen.
Vår buss försökte sig på en genväg men det mötte på patrull och vi kom tillbaka i stort sett till ruta ett. Inget att göra, ta det lugnt och ta ett djupt andetag. Jag har blivit riktigt duktig på just detta. Övning ger färdighet...
 
Ta ett djupt andetag och vänta...
 
Eftermiddagen bjöd också på en tur av annat slag, en kul tur. Jag åkte på makens pakethållare från "Lilla Blomstermarknaden" och hem, en tur på några kilometer.  Det var spännande och lite av ett vågspel men vid de stora gatukorsningarna blundade jag då han susade över. Men visst var det kul! Och cykeln är fortfarande ett vanligt sätt att ta sig fram i Peking, även om antalet bilar ökat markant och elmoppar likaså.
Det finns  fortfarande en tydlig cykelkultur i Peking.
 
Aftonen ägnades  åt kultur, kanske i mer ordets mer rätta bemärkelse.
Jag och min svägerska Maggie åkte tillsammans med en väninna tunnelbana ner till antikgatan, Liulichiang, för att lyssna på  ett föredrag som Göran Leijonhufvud; Dagens Nyheters förste utrikeskorrespondent här i Peking, skulle hålla tillsammans med sin hustru, Agneta Engqvist, också journalist och reperter på Sveriges radio.  De skrev en bok, "Kina - den haltande kolossen" ( Bonniers förlag) som kom ut i samband med OS 2008. Innehålllet i boken skildrar Kinas utveckling ur flera perspektiv sedan 1966 och fram till OS 2008. 
Författarna delade frikostigt med sig av sina personliga erfarenheter och upplevelser från Kina sedan 1960 talet och fram till idag. 
Det var helt fantastiskt att höra dessa två, säkert Sveriges mest erfarna kinarapportörer, berätta, om sin syn på detta gigantiska lands utveckling. 
Jag hade kunnat fortsätta att lyssna i många, många timmar för detta var verkligen ett av de mest faschinerande föredrag jag hört. 
År 1966 kom Göran Leijonhufud till Peking för första gången och då som student, en resa anordnad av Stockholms Universitet. Han mötte en stad som var fjärran från dagens samhälle. Görans intresse för landet var stort och det skulle bli många resor hit under årens lopp.
Mao var ledaren och han stod för det "Stora språnget". Kina skulle gå om Storbritannien vad gällde stålproduktion hade han bestämt.
Detta innebar bl.a att bönderna fick lämna sina åkrar och plogar för att smälta järn från redskap, kökspannor  och allt annat som kunde tänkas bidra för att nå detta mål. 
Det blev hungersnöd eftersom bönderna inte kunde sköta sina jordbruk och man uppskattar att mellan åren 1959 och 1961 svalt ca. 30 miljoner människor ihjäl.......
Inte särskilt produktivt! 
År 1971 öppnades Kina en aning och den amerikanske president Nixon inbjöds att komma hit och han anlände i februari 1972. En viss kontakt mellan stormakterna uppstod. 
Göran Leijionhufvud kom som förste västeuropeiske journalist till Peking i augusti 1971.
Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist med sin bok; "Kina - den haltande kolossen".
Mycket läsvärd!
En del av det som belystes under kvällen.
 Det har bara varit tre stora parader på nationaldagen den 1/10.
 År 1984 ägde den första paraden rum och det var en mer civil sådan och Kinas  ledare, Chao Ping säjer om ekonomin; (han efterträdde Mao) " Om en katt är vit eller svart spelar ingen roll, bara den fångar möss". Nu var egna initiativ mer tillåtna än under Maos tid.Det diskuterades att Hong Kong skulle tillhöra Kina. 
År 1999 var Jiang Zemin både Ö.B.; president och partiordförande. Han ville till paraden ha allt ljus på sig och känna sig som MAO; 
Hong Kong och Macao tillhör nu Kina. Taiwan återstår!
Säkerhetsanordningarna inför paraden var mycket stora och detta år blev det en enorm militärparad som visade upp att Kina hade i senaste vapenväg.
2009; Kina fyller 60 år!  Paraden var en uppvisning i ALLT och fyra generationers kinesiska ledare presenterades då presidenten Hu Jin Tao inspekterade alla militärtrupper. ( De avlidna talade via tidigare inspelningar)
Minoritetsfolk, studenter,skolelever, arbetare, militärer och andra grupper bland befolkningen fanns representerade i årets parad. Men en grupp fanns inte med; de migrantarbetarna som finns i Beijing.
Årets parad på nationaldagen var så genomtänkt att om något skulle hända med lastbilarna, motorstopp???, så fanns det hundratals kineser under lastbilarna som skulle kunna skjuta bilarna framåt.....Kanske var det migrantarbetare? Vad vet jag? Och det finns i Kina i runda tal 200-300 miljoner arbetare som tagit sig från sina byar till städerna för att försöka jobba.

Som alla vet så är Kina ett stort land på frammarsch, främst vad gäller ekonomi, utbildning och teknologi.
Här går utvecklingen så fort att för en dam i min ålder är det svårt att hänga med i svängarna.
Kina tillhör numer BRIK länderna vad gäller den ekonomiska utvecklingen, Brasilien, Ryssland, Indien, Kina.
Kina tillverkar mer än en halv miljard mobiltelefoner per år och här säljs flest bilar i världen; en miljon i månaden.
Kina investerar också hälften av sin BNP och över hälften av Kinas export genereras med utländskt ägande. ( Källa; exportrådet)
Den kinesiska ekonomin är världens tredje största, mätt i nominell BNP.  Den är också en av de snabbast växande och väntas gå om U.S.A. i storlek. (Har skett...)

Ett citat från den gamle franske kejsaren; Napoleon Bonaparte. " Här ligger en sovande kämpe. Låt honom sova, för när han vaknar, kommer han att ruska om världen".
Och kanske är det sant. Det får framtiden utvisa!
En givande kväll som bjöd på  där mycket kultur och historia.

Även på hemvägen med tunnelbanan blev den "en kul tur". Vi hamnade i en vagn där vi verkligen var i minoritet.
I övrigt var största delen av resenärerna äldre kvinnor från södra Kina och från provinsen Yunnan. De räknas som ett av Kinas många minoritetsfolk och kom från en plats som kan kallas Shangri La. Om platsen finns eller ej kan man fundera på, men området finns. Och om man själv gör det till sitt eget Shangri La bestämmer man bara själv.
Här ska harmoni och lugn råda. 
Det gjorde det inte i vår tunnelbanevagn. Vi skrattade så vi hade ont i magen. Dessa kvinnor tyckte att vi fyra svenska damer hade alldeles förfärligt fula näsor. De var ju inte platta! Och att säga detta rakt ut, är något som vi västerlänningar inte gör. Men dessa kvinnor sa vad de tyckte....Det är deras kultur.

Shangri La kvinnor på tunnelbanan
 
 Jag och Maggie, min svägerska, i knät på dessa underbara kvinnor.
Jag är så tacksam över detta möte!

Vilken kul tur dag!!! Helt fantastisk!!!!
 
Ett inlägg som delvis publicerades i oktober 2009 men som fortfarande är aktuellt.
 
Svenska Resebloggars septemberutmaning idag var just kultur.

Kräftor med klös i annorlunda miljö

    

Jag besökte igår min lokala ICA butik och stannande till vid den fräscha, fisk och skaldjursdisken och mina ögon fastnade på kräftor. Plötsligt började jag le för mig själv och kom av mig i själva handlandet. Jag befann mig plötsligt några år tillbaka, datumet var då också den 5/9....

Så var det dags för höstens första besök på  IKEA i Peking för min del. Vi ett helt gäng från skolan som tänkte proväta deras kräftor, en liten "kräftskiva" i all enkelhet. Det var ett år sen jag åt kräftor just här och vissa traditioner är trevliga.
Det är alltid lika roligt att komma till IKEA  Man möts av syner som inte förekommer i Sverige direkt...

 Det går bra att sova i en fåtölj -
 
-  eller i en soffa i lekhörnan, när barnet tittar på tv.

PÅ IKEA varuhuset i Peking  är det många som provar sängarna och jag tror inte det skulle vara populärt hemma. Men här går det för sig. Vissa bäddar t.o.m ner sig och sover gott en stund. (Inte för att det är tillåtet att bädda ner sig och sova, men många kineser kan sova när, var, och hur som helst och tar chansen tills de väcks av personal eller anhöriga.) Även fåtöljer används för sömn och vila.

För vår del var det  alltså kräftor som gällde och inte "sängprovning". Vi var ett tiotal arbetskamrater som i någorlunda samlad skara anlände till IKEA.
Vi gick direkt till "kräftavdelningen "i  den jättestora restaurangen för att inspektera utbudet.

 Kinesiska kräftor och en svensk dalahäst, bra samverkan här.

De röda skaldjuren var väl isade och tillhörde inte de mest minimalistiska i sitt slag och klorna var stora. Till saken hör att jag valde noga.  Priset var överkomligt, 1,50 yuan, (lite mindre i sek) så jag inhandlade 30 st som skulle delas på två, därtill bröd och dryck av Mariestadstyp i burk. (??)
Hattar fick vi förra året, men tydligen var de nu slut och kanske var kräftsäsongen är på upphällningen. Vi lyckades Inte heller få tag på den brända, destillerade, dryck, som hemma brukar serveras som tillbehör. Dock ett viktigt sådant! Men en tanke slog oss. Matbutiken på nedre våningen borde kunna hjälpa oss och ett par "löpare" tog sig ner och ordnade med denna viktiga detalj. (Här, som i många länder utomlands säljs brända destillerade, svenska drycker på IKEAs matavdelning) Dryckerna anlände i småflaskor och festen började.    Givetvis sjöng vi svenska s-visor och stämningen vara god. Övriga gäster, som inte var av svenskt ursprung  tittade på oss med STORA ÖGON. Kanske sjöng vi väl högt. Här möttes det svenska och det kinesiska och det blev ett väldigt bra möte.

God stämning! (Jag i grönt närmast och kollegan Elisabeth bredvid)
Och resten av kollegorna...
 

Vacker bergsby

    

Ett gammalt inlägg från 2008 och vår "Kinatid", men när man går igenom tidiga inlägg så minns man vissa händelser lite extra....

En solig och blåsig, lördag morgon begav vi oss iväg till byn Chuandixia, belägen ca 9 mil från Beijing. Byn var bortglömd tills för bara några år sedan och ser ut på samma sätt som under Mingdynastin, 1368-1644. Byn är så vacker där den ligger mellan bergen.

 
Svindlande gränder går upp genom byn och stenmurar formar terrasser. Vi gick en bit upp på berget och såg ner på byn där den just idag badade i solsken.
 
 Bergen på andra sidan byn.
 
  Brant var det att ta sig upp för att få en vy över byn.

En gång i tiden var byn hemort för flera högt uppsatta mandariner, men här som i så många andra byar blev utflyttningen stor. På 1990 talet bodde här endast ett 20 tal familjer och alla var de pensionärer. De andra hade flyttat till Beijing.
Så plötsligt hände något. Arkitekter upptäckte byn på nytt. Det var den enda byn i Beijingområdet som var så välbevarad. De andra byarna hade jämnats med marken eller ändrats totalt av nyrika bönder under 1980 talet, som då tjänade stora pengar.
Många yngre familjer har idag valt att flytta tillbaka till Chuandixia och det märks. Mängden pensionat och små, pyttesmå restauranger är stor. Fick en känsla av viss överetablering......Men byn är nu en stor sevärdhet och även denna kyliga, soliga höstdag var de kinesiska turistbussarna många och trafiken tät.

 Trångt var det för bilarna att ta sig fram på bygatan.
 
 Vacker innergård.
 
 I smala de smala gränderna i byn odlas majs.
 
 Vackra, gamla trappsteg upp till en port. Undrar vad dessa har att berätta.


Anna, Iris, Bosse och jag njuter av god mat tillsammans och konstaterar med glädje att vi ännu en gång upplevt ett stycke fantastisk, kinesisk, historia på plats. Tack för en fantastiskt, trevlig dag och ett särskilt tack till Anna som ordnade det hela.

(Inlägg nr 92 i #Blogg100)

En hisnande upplevelse

    
Tänk att ännu en gång vandra sträckan på Kinesiska Muren, från Jinshaning till Simatai. Denna gång var det "min klass", en 4-5a, mina kollegor Mikael, Kerstin, Eva Britt och jag som vandrade de nio kilometrarna.
Med buss tog vi oss de tolv milen från Peking till Jinshaling och var sedan redo för att ta oss an denna del av den Kineiska Muren.
Detta är en ganska orenoverad del och det är inte så många turister som beger sig hit, vilket ger en mycket behaglig känsla, nästan som att vara "ensamna" här. Mäktigt!
 Solen sken och det var "lagom" varmt när vi började vår vandring.  Det var så tyst och så vackert att det nästan gjorde ont. 
Många vakttorn passerades, här hade förr kinesiska soldater vaktat sitt territorium från mongolerna. Under långa delar av sträckan vi vandrade på Muren  så var det rejält brant och många höga trappsteg att streta uppför. 
Stämningen var god och skratten många,  även då det föll svalkande regndroppar  åskan hördes mullra i fjärran.

 Så vackert! Tänk att ha förmånen att hålla lägerskola i dessa trakter!
Den kinesiska muren heter Chángchéng på mandarin och började byggas några hundra år f.K.
Muren är byggd i omgångar och 300 000 soldater, bönder och kriminella har i omgångar byggt den.
Och i slutet av 1500-talet, under Mingdynastin var den färdigbyggd.
Den kinesiska muren är jordens längst byggnadsverk och uppmättes 2012 till en sträcka av 21 196 km.
Tidigare mätningar visade på betydligt kortare sträcka, men nya utgrävningar har skett
och på så sätt har murens längd också ökat. 
 
Vår vandring tog omkring tre timmar och vi hann med både fikaraster, lunchpaus och att skissa landskapet i våra arbetsböcker under tiden.
Vissa sträckor vandrar man väldigt högt upp och balanserar på delar som ännu inte är renoverade. Att en och annan sten lossar och faller ner får man räkna med.
Flitens lampa lyser, det skissas och skrivs och "fröken" Eva Britt njuter av utsikten och kommer med råd.

Strax innan vi kom fram till Simatai skulle en hängbro passeras. Den går högt, högt, över vattnet och den sviktade betänkligt. Jodå, alla kom över.
 
Endast en lite bit var kvar av vandringen och vi skymtade Linbanan. Nästan alla elever ville åka den och hade i förväg lämnat "lappar" om tillstånd att få åka.
Detta var verkligen häftigt! Mikael åkte först för att sedan kunna fotografera alla och jag åkte sist.

Fantastisk vy!
 
Verkligen luftigt! En hisnande upplevelse. (Man sitter rejält fastspänd i en sele)

Flera av eleverna åkte två och två och lyckades på detta sätt att pruta på priset. Bra tyckte jag som var "ekonomiansvarig", dessutom fick de ju träna på sin kinesiska.
Efter en kort båtresa hämtades vi upp av bussen och fortsatte ytterligare någon timma, innan vi kom till vårt hotell i den "lilla" staden Chengde. Nåja, liten och liten; den har 1 miljon invånare och är som Stockholm. Men i Kina är det att anse som en liten stad.
Middag på hotellet och så småningom intagande av horisontalläge för alla. Visserligen hade några av flickorna små husdjur på sitt rum, (kackisar)  men efter att de drivits ut, snarare spolats ner i toan av hjälpsamma gossar i klassen så lägrade sig lugnet.
Jag kunde denna afton INTE föreställa mig hur min kropp skulle må morgonen därpå. Men det visade sig.....
Onsdag morgon, dags för resans mer kulturella inslag.
Själv kom jag med en öm och värkande kropp knappast ur sängen. Helt uppenbart att jag tränat fel muskelgrupper tidigare. Och att ens komma på bussen var en kraftansträngning utöver det vanliga. En busschaufför och ett par elever fick baxa mig uppför första trappsteget på bussen.
I Chengde blev vårt första stopp Sommarpalatset och dess enorma trädgård.
På 1700- talet lät en av kejsarfamiljerna i Quingdynastin bygga detta Sommarpalats som ett komplement till det som finns i Beijing.
Och eftersom luften här uppe i Chengde var mycket friskare och klarare sommartid än i det heta fuktiga luften Beijing så tillbringades somrarna här.

                                                     Glasspaus vid en av Sommarpalatsets sjöar.

Efter vandring i en del av parken, skissande och antecknande blev det dags för lunch på Mc Donald´s, elevernas önskemål för både middag och frukost hade gått i den kinesiska menyns tecken. 
Frukosten var kanske inte anpassad för våra önskemål så det var en hungrig skara som väl lät sig smaka på hamburgerresaturangen. Bra att vara rejölt laddade inför eftermiddagens tempelbesök.
Eftersom vi haft Kina som tema för vårens skolarbete så har vi redan tidigare under terminen besökt ett och annat tempel i Beijingområdet. Men templet vi nu skulle se är en exakt kopia av ett motsvarande tempel i Lhasa i Tibet, Potalatemplet.
V klättradei allra högst upp och jag fick tillstå att mina ben inte var förtjusta i övningen.
När jag sedan skulle ner fick jag sats och nästan springa. Tur att Mikael och vaksamma elever med jämna mellanrum fångade upp mig, annars hade nog flera dragits med i farten.
image306
Templet i Chengde
 
Potalatemplet i Lahsa, Tibet, som vi besökt
 
Detta blev ännu en verkligt minesvärd lägerskola. Åren har gått och några av er kära elever kommer nu i vår att ta studenten. Jag sänder er alla, både studenter och ni som har ett år kvar, de bästa hälsningar och önskar er all lycka. Och kanske tänker ni som jag, då och då, tillbaka på allt roligt under våra år i Kina, minns och ler.
Tack för att jag fick möjligheten att lära känna er,

Vad gäller foton så har jag fått tillstånd att publicera dem.
 
(Inlägg nr 81 i Blogg100)
 
 
 

Spåren finns

    
 Mina år i Peking har satt sina spår, många spår och går åt skiftande håll där kultur, mat, språk, erfarenheter, vänner, arbete, upplevelser och resor inom KIna är huvudspåren.
Mat i en annan del av världen är ju ofta något som förenar och många gånger förknippat med minnen, dofter och upplevelser .
Vad gäller den kinseiska maten så är det inte "ett kök" man tänker på vad gäller det smakmässiga. Kina är ett enormt land och maten som serveras i olika delar av landet varierar. Ofta är maten i norra delarna av kina mer rustik och inte så kryddstark, givetvis finns undantag. I de mellersta och södar delarna och vid kusterna är maten ofta mer kryddstark och ju längre söderut man kommer ju starkare kan maten bli.
Jag är överlag väldigt förtjust i asiatisk mat och äter den gärna och besöker gärna asiatiska restauranger även om jag inte befinner mig i Asien. Och några rätter har jag lärt mig att laga och experimenterar då och då hemma för att få till den där rätta smaken. 
Vad gäller den kinesiska maten har jag fått matlagningslektioner av Sofia, min kinesiska lärare, och jag gör framsteg på den fronten.
I Kina kan en meny se ut så här och bilderna brukar motsvara det man får in.
Eftersom det är få "utlänningar" som läser kinesiska tecken
så är det praktiskt att visa vad som kan beställas.
 
På några restauranger kan man få se skickliga "nudeltillverkare".
Nudlar är i stort sett en form av pasta och som kommer i olika modeller.
 
En kinesisk måltid tar tid att äta och man beställer som regel in minst tre olika rätter /person som man delar på. Och vill man ha mer kommer det in. Inga småportioner allstå!
En del restauranger har också det där "lilla extra". På just den här ingick manikyr och handmassage på maten. Och varför inte? Klart man måste prova det.
 
Här har vi gjort vår beställning och man beställer maten tillsammans och delar på allt.
Att var och en beställer egna rätter förekommer inte utan då beställs det mer av det som många vill ha.
Här på en restaurang i Peking. Vännerna Sofia och Emma ser entusiastiska ut vad gäller maten.
(Jo, plastförkläden delades ut eftersom det är en platta mitt på bordet där man i buljong kan koka sin mat efter eget tycke, något som kallas för "Hot Pot".
 
Manikyr efter maten.
 
Eftersom jag fortfarande är kvar i Torrevieja och det även här finns några riktigt bra kinesiska restauranger så kan jag ju då och då matvägen låtsas att jag är tilllbaka i Peking.
Gårdagen var en sådan dag då min kinesiska del av magen verkligen tyckte det var dags för kinesisk mat.
Och vi har verkligen tur, eller kanske är det skicklighet, för bara några hundratal meter från oss ligger restaurang Fu   på Avenida Baleares nr 36. (Öppettider från 11.30 - 16 för lunch och från 18-23.30 för middag.)
Vi har varit här flera gånger tidigare och ibland går vi också hit och hämtar mat för att äta hemma.
Det finns en mycket väl tilltagen à la carte meny och det finns också lunch och middagsmenyer, fyra rätter (flera att välja bland) för ca 8 euro och då ingår även en dryck. Mycket gott och prisvärt! 
 
Extra roligt för mig var att jag fick träna lite kinesiska med personalen. Jag frågade om ett par rätter, vad de innehöll, på kinesiska och fick även svarte på kinesiska. Visserligen såg servitören lite frågande ut för mitt utseende ger inte direkt någon hint om att jag skulle förstå ett ord av kinesiskan.
Fler ut personalen kom då och då ut för att titta på oss och prata med oss, vilket var jätteroligt.
Och visst fick jag mig en dos av Peking med god kinesisk mat mat och en trevlig kväll blev det.
Vi satt kvar länge och njöt innan vi rullade hemåt i den vackra kvällen.
 
 
Ett ar av förrätterna; "birds nest" med strimlad friterad potatis över en räka i en lagom sötstark sås
Soppan smakade också utmärkt.
 
Vi äter med god aptit och de vietnamesiska vårrullarna smakade också bra.
 
Överst kyckling med cashewnötter och längst ner räkor med grönsaker i en god currysås.
 
En vacker kväll!
 
(Inlägg nr.72 i #Blogg100)
 
 

Peking per cykel.

    
En tillbakablick på cyklande äventyr i Peking. Och övning sägs ge färdighet och jag är benägen att hålla med.
Har ju inte köpt gymkort, fast jag kanske borde, men tycker det känns mer rejält att cykla och uppfriskande. Åtminstone ibland, om luften är "tjänlig", vilket inte är en självklarhet i Peking.
Ett par mil hanns med och det är lika roligt var gång att stanna upp och se roliga eller nya saker.
Och tänk så bra jag hittar i Peking efter alla cykelturer. Kanske ska jag som pensionär varva ner med att skriva en cykelguide just för Beijing. Får tänka vidare på saken.
Tycker själv att jag nu är säker i trafiken och har  fått en hel del beröm av den inhemska befolkningen för att jag är väldigt snabb att komma iväg strax innan det blir grönt ljus. Knepet har jag lärt mig av kinesrena som cyklar och det är att sadeln skall vara så låg att man nåt ner med fötterna i gatan. Lätt att då snabbt komma iväg igen.
Men att bli jagad av tre, fyra bussar på cykelbanan kan ibland fortfarande ställa till det. 
Cykelbanan och busshållplatserna sammanfaller ofta och jag föredrar då att trampa på för att komma på utsidan av bussarna och jag lyckas nästan jämt.
Ibland kör det ihop sig och jag hamnar mellen ett par bussar och får hålla mig mycket nära kanten till trottoaren. Men det finns ytterligare ett smärre faromoment, elmoppar.
Här i stan är de väldigt populära och finns i olika modeller och för olika antal passagerare, med flak eller utan och ibland med pakethållare.
Det kan komma hela familjer på en och sammma elmoppe. De är extremt tysta, man hör dem INTE. De tutar endast i undantagsfall.
Undrar om förarna tror att det sliter på batteriet, så dessa har jag stor respekt för. Själv "plingar" jag ofta. För säkerhets skull.
Varför inte ta med tre barn i cykelkärra? Här är det en ganska vanlig syn.

Här är det ett lass med plast som ska återvinnas. Allt lastat på cykel.

Här passerar jag en av  ingångarna till Den Förbjudna Staden, vid Himmelska Fridens Torg. 
Mao syns i bakgrunden.
Här är det en rejäl cykelbana, som en svensk motroväg och "Ping´an Avenyn
 består av ett antal. flexibla filer i vardera riktningen.
 
(Inlägg nr 60 i #blogg100)
 

Kontaktannonser

    
Alla sätt är ju bra, förutom de som är mindre bra.... Men vem bestämmer det? Och det här med att träffa någon? För inte alltför länge, ja alltså så där en 30 år sedan kunde man i olika tidningar se kontaktannonser av skilda slag.
Säkert ett bra sätt för att få  nya vänner, någon att resa med eller kanske en ny livspartner. 
Kntaktannonserna  i tidningarna byttes så småningom ut mot olika "dejtingsidor" på intenet och i stället för en liten pappersannons i en tidning blev det en annons/presentation på en internetsida.
Utvecklingen gick raskt framåt i takt med datorernas användning.  Och idag har jag förstått att många hittar varandra och får kontakt via internet som är en utveckling i verklig positiv riktining.
Fortfarande träffas ju många hos vänner, kanske på en parkbänk, på ett bibliotek, på teatern,  på sin arbetsplats eller under en resa och många gånger kan det också vara en slump.
Idag, när jag rensade en massa foton från datorn, kom jag att minnas en alternativ form av kontaktannonser.
Tror dock inte just detta alternativ skulle vara så gångbart i västerlandet.
Men varför inte?
En vacker vårdag för ett par år sdan promenerade vi i Peking iTulpanparken, "Zongshanparken" och en stor folksamling syntes nere vid den konstgjorda sjön. Antagligen många som vill hyra en liten eldriven båt att puttra runt i, var min första tanke. En konstgjord kanal leder genom parken och går sedan vidare genom den Förbjudna Staden. Men det var inte alls någon kö till båtuthyrningen.
 
Den konstgjorda kanalen som leder runt den Förbjudna Staden.

Många människor nere vid sjön...

Givetvis blev jag nyfiken och gick runt i folksamlingen. Vad var nu detta? Det dröjde ett tag innan jag förstod.
Jo, det var föräldrar till unga män och kvinnor i lämplig giftasålder, runt 25, som sökte lämpliga kontakter/ partner för sina vuxna barn. Det var som mängder av olika kontaktannonser med bilder och beskrivningar om ålder , utbildning, familjaförhållanden, intressen och annat.
Många människor här har ju inte datorer hemma på ett lika självklart sätt som hos oss, så att söka kontakt på det här sättet kan ju motsvaras av vilken "kontaktsite" som helst.
Men åtminstone en stor skillnad är det; det är föräldrarna som letar partner till sina giftasvuxna telningar.

Papper som beskriver döttrarna och sönerna.

Här beskrivs egenskaper, ålder, utbildning, födelseår och månad. Stjärnorna/stjärntecknen måste också stämma överens, det är viktigt och i många fall fanns foton av de giftasvuxna till beskådning.

En mamma visar foton på sin dotter.

Vi vandrade runt ett bra tag och vid närmare eftertanke så är ju denna idé lika god som någon annan.
Och som jag förstod var är det här bara en första kontakt.
Ett sätt för ungdomar, med hjälp och engagemang av föräldrar/släktingar att kanske hitta någon att dela sitt liv med. Om tycke uppstår förstås.
Tänk så mycket man kan lära sig och få vara med om.

Vackra japanska körsbärsträd i blom.
 

(Inlägg nr 8 i #blogg100)


Erfarenhet gör mig rik...

    
Några tankar en snöig torsdagseftermiddag när jag sitter här och grunnar på mina erfarenheter samtidigt som jag tänker framåt; vad vill jag göra nu när jag har all tid i världen. Inte helt enkelt att få ihop den ekvationen. Men varför skall det vara lätt?
 
Jag var i stort sett på väg till Peking, men hade ett par dagar innan en träff med min läkare på Södersjukhuset som förutom att träffa mig också tog bort en liten del av mig, ett melanom på magen  och i samband med det blev jag sydd med fem stygn. Bra så!
Stygnen skulle bort efter ca.10 dagar och eftersom jag då var i Peking så fick det ske där.
Jag hade inte tänkt mig något av de stora och välrenommerade, västerländska, sjukhusen eftersom jag själv skulle stå för kostnaden.
(Ingen försäkring täcker upp om jag är "sjuk" vid utresan för då krävs extra intyg.)
FDagen då stygnen skull bort närmade sig och visserligen hade mina vänner lovat mig att ordna "detaljen" men eftersom ingen hade mer än personlig erfarenhet av stygnborttagning så fickk dessa förslag utgå. Åtminstone till att börja med.
Jag började i alla fall på det lokala apoteket alldeles bakom vårt hus. Kanske kunde de hjälpa mig? Personal i vita rockar som vid andra tillfällen gett mig råd och bot.
På mycket begränsad kinesiska fick jag fram mitt ärende och visade var stygnen satt.
Nåja, hemma skulle jag givetvis inte tänkt  samma tanke, men här finns ofta en större flexibilitet, men tyvärr, ingen borttagning av stygnen av apotekspersonalen.
Men, jag blev anvisad ett kinesiskt sjukhus och fick adressen nerskriven på en papperslapp. Sagt och gjort! Jag tog en taxi till Chaoyang Hospital, en resa på 15 minuter och till ett pris av 10kr.
 
Vad står det på skylten? Är denna lilla byggnad ett sjukhus?
 
Här blev jag avsläppt. Men vad det står det på skylten? (Jag kan inte läsa tecken)
Jag gick in genom dörren och tittade mig frågande omkring. Insåg att jag nog kommit till någon mer akutliknande avdelning för i korridorerna fanns många bårar med sjuka patienter och de fylldes på efter hand.
Jag såg mig omkring....
 
Hmm, på kinesiska?
 
Blev tyvärr inte mycket klokare av denna anvisningstavla. Tittade mig omkring i hopp om att se någon som kunde tala engelska och gjorde ett par försök. Men icke!  Försökte då på kinesiska förklara mitt ärende för en anställd och måtte ha lyckats hyfsat för nu skulle jag till en annan byggnad. Och ta hissen upp 6 trappor. Jaha!
En del av det stora sjukhuset, det fanns tre liknande byggnader.

I entrén såg jag  något som påminde om en betalningslucka och stegade dit. Efter att ha tagit fel lucka tre gånger så hamnade jag rätt, registreringen. Tursamt nog hade jag en passkopia med och förklarade på stapplande kinesiska vad mitt ärende gällde.
Vidare till ytterligare en lucka för betalning; 5 yuan (kr.) Här fick jag ett nytt papper som visade att jag klockan 13 skulle befinna mig någonstans. Men var? Bara att fråga igen.
Jodå, det var nu jag skulle till 6 trappor. Väl där var det inte lätt att veta vilket väntrum jag skulle till. Det fanns minst tio olika.
Vid det här laget hade jag fått upp rutinen så än en gång visade jag alla mina papper och frågade mig fram bland besökarna och slog mig ner och väntade.
Strax före klockan 13 for alla patienter upp och tränge in sig i någon sorts köliknande formation för att bli registrerade.
Efter att ha bott i Peking och tränat på att vara rask i köer, så tog jag mig snabbt fram till registreringsdamen och fick ett rumsnummer dit jag skulle gå. Det visade sig vara till en doktor. Visserligen höll han på med en patient, men han bad mig ändå stiga in.
Jag förklarade nytt mitt ärende; "Jag vill gärna ha mina stygn borttagna". (För säkerhets skull visade jag stygnen.)
Doktorn meddelade då att jag måste betala mer än de 5 yuan jag betalat. Visst!  Ut igen och lyckades hitta en kassa och en ny kö.
I kön såg jag på två köplatser framför mig en yngling med brittiskt utseende. Han kom att bli min livlina. För egen del hade han också stygn som skulle tas bort och jag bestämde mig för att haka på honom. Dessutom kunde han både  tala kinesiska och läsa tecken. Härligt!
I kassan betalade jag ytterligare 20 yuan och var totalt uppe i summan av 25 yuan (kr) Det var heller inga extra avgifter för utlänningar, vilket det ibland kan vara.
Min livlina och jag stegade samtidigt in till sköterskan och jag var först ut. Hon tvättade runt stygnen, tog en steril skalpell och vips var stygnen borta. Hon ger också en eloge till Södersjukhuset för att doktorn där sytt så snyggt.
Jaha, så var äventyret över och jag flera positiva erfarenheter rikare.
Hela besöket tog allt som allt under två timmar inklusive taxiresorna.
 

Och jag är registrerad på Chaoyang Hospital. Hit kommer jag gärna igen om det behövs.
 

Trampa på i Peking

    
Ny vecka, nya utmaningar och jag tar er idag med på en cykeltur i Peking. Ren friskvård. Om man kanske bortser fråm avgaserna, men med blå himmel så är luftföroreningarna betydligt färre.
Detta är en tur jag gjorde för några år sedan och jag har gjort den många gånger sedan dess.
Det är avkopplande att cykla i Peking, denna gigantiska stad med över 20 miljoner invånare. Här finnns mycket att se och uppleva och man måste hela tiden använda sin simultamförmåga och hålla blicken fäst rakt framför sig. Det är den viktigaste cykelregeln. 
Dagens tur började lite lätt med att maken och jag trampade ner de 10 km till "Torget".
Det är alltid en härlig känsla att susa fram på cykel längs Chang ´an; gatan dom går förbi den Förbjudna Staden och är över 4 mil lång. Härligt breda cykelbanor och man känner sig som "king of the road".

Även idag var det många besökare till Förbjudna Staden. Kön ringlade sig lång
 
Vårt första stopp blev i närheten av den gamla,lilla, genuina gatan Dhazalan strax söder om Himmelska Fridens Torg.
 Här har mycket renoverats den senaste tiden men husen och området behåller sin charm. Turisterna är få och priserna billiga om man vill shoppa.
Här kommer man stundtals, bland hutongerna, det kinesiska livet inpå knutarna.
Många gamla butiker finns kvar och de har funnits i området sedan hundratals år tillbaka.

Och det var fler än vi som tänkt sig hit idag-
 
Många serveringar, hål i väggen, som serverar traditionell, rustik, mat. Köerna kan vara långa.......Men jag tror inte dessa inälvsrätter är helt i min smak.
 
Djurtarmar på sköljning, inte heller något för mig. Men genuin mat här i Beijing.

Efter besöket nere i södra delen av stan trampade vi norrut och hamnade i olika hutongområden.
Det känns bra att det renoveras både bland byggnader och på de trånga gatorna. Dessa områden är ju en viktig del av Beijings historia.

 
Lite svårt att ta sig fram.
Men det går bra att leda cykeln också.

Aftonen avslutade Bosse och jag på resaturang Blue Marin, en dansk restaurang, som serverar en alldeles underbar pepparstek. Vi satt ute och åt och kunde den 17/10 njuta av den fortfarande ljumma kvällen. Härligt!!!!
För mitt eget välbefinnande kunde jag via makens cykeldator konstatera att vi tillryggalagt 32 km denna lördag.
Och roliga sådana!