Söndagspromenad

    
Strålande sol, klarblå himmel och nollgradigt! Dagen som gjord för en långpromenad.
Letade febrilt efter stegmätaren, men tror maken lagt undan den. I varje fall lyckades inte jag hitta den. Nåja, långpromenad vlev det.
Spatserade i väg med solen lysande i ansiktet och skulle ta tid. Ja, hur lång tid det nu skulle ta att gå till en "filial" till Purple Haze ( vårt thailändska vardagsrum), nämligen den flyttande "bistron". Den huserar nu i en hutong väster ut, ca. två och en halv km från vårt hus
Jag har varit där förut, men tog då ingen tid....Nåväl, 30 minuter räckte till i en inte alltför långsam takt. Ett antal trafikerade övergångar ska också passeras. Därav lite svårt att beräkna tiden. Men jag kunde inte upptäcka någon uteplats att sitta på under ljumma vårkvällar. Synd!!!


Här är det! Purple Haze nya "bistro".

Jag fortsatte min promenad upp mot sjöarna och passerade både fruktförsäljare och renhållningsarbetare till cykel.


Härlig frukt att köpa. Blev väldigt sugen på jordgubbar. Vad sägs om i liter för 10 kronor? Jättegott!


Cyklande renhållningsarbetare. Jag tycker nog de är väldigt effektiva!

Isen låg tjock uppe vid sjöarna och mängder av människor åkte skridskor och kälke. En härlig syn i det vackra vädret.


Många människor vill njuta av kälke och skridskor.

Blev lite kaffesugen och kunde inte låta bli att gå inom Starbucks och köpa en kopp. Undrar varför denna kedja inte etablerat sig i Sverige? Nåja, gott kaffe har dom Och mycket goda kakor och bakverk om man nu vill ha det. Det ville jag inte! Här ska levas sunt!


Gott kaffe finns på Starbucks! Observera namnet på kinesiska och den vackra byggnaden. Den passar in i omgivningarna.

Plötsligt upptäckte jag att jag varit på gående fot i nästan fyra timmar. Så med risk för att slita ut mig, så bestämde jag mig för att åka buss hem.
Det är väldigt smidigt och något jag ofta gör.
Numer, till skillnad mot första året jag var här, så kan man se ansatser till köbildning vid hållplatserna. Inte illa!


Viss köbildning till buss 823.

Bussen kom och den var heller inte särskilt fylld. Efter en liten stund blev en sittplats ledig och jag tillsammans med en man, klart yngre än jag, var spekulanter på den. Vi hann dit ungefär samtidigt, men han satte sig först.
Då ropar konduktören i högtalaren att mannen genast ska lämna platsen till en äldre dam, vilket han något surmulet också gör.
Jag visste först inte om att denna äldre dam var jag. Men så var det.
Tänk så det kan bli?

Max, dig har vi firat

    
Veckan har gått en del i firandets tecken. Mitt lilla barnbarn kom ju till världen i tisdags och har snart tillbringat fyra dagar ute i livet.
Själv känner jag mig långt borta, men telefoner, webkameror och alldeles vanliga kameror gör att jag ändå känner mig i närheten av Max, Liv och Johan.
Det har under veckan firats både på jobbet och med vänner. Alla har glatts tillsammans med mig och de mina.
Jag har till och med fått paket som ska med hem till Max. 
Jag har också firat den glada händelsen med champagnemiddag tillsammans med en väninna. Så visst har här firats! 
I går var jag bjuden hem till min väninna och kollega, Sussie och hennes barn. Givetvis firade vi då också.


Skål för Max och hans mamma och pappa. Och givetvis skål för mormor!
( Sussie brunbränd sedan Thailandssemestern och jag känner mig riktigt blek) 

God mat; gorgonzolagratinerad fläskfilé, ris, delikat sallad och ett gott vin.
Hög stämning redan från början med alla samlade i köket. 
Popmusik från den svenska radiokanalen "Energy" ökade på den glada stämningen ytterligare. Här skulle det firas!


Kristin och Axel dansar till "Higher" med Erik Grönwall, Idolvinnare 2009., innan de sätter sig till bords.
( Själv har jag aldrig sett programmet, men låten var bra.)


Ett glatt gäng samlat till en härlig fredagsmiddag; Sussies barn Kristin och Axel bistår med serveringen.

Vi satt länge vid bordet, men gav oss inte på att lösa några världsproblem denna kväll. Aftonen fortsatte i glädjens teckan.
Mer firande skulle det bli.
En mycket god vän till Sussie kom och hade med sig blombuketter till oss båda.
Jag fick blommor för att jag nyligen blivit mormor. Rörande! Det var nästan så att det trillade en tår nerför kinden på mig.


Jättefina rosor! Tusen tack!

Tack familjen Hammar och alla andra som så här på bortaplan firat Max födelse och att jag blivit mormor.

Tänka om!

    
Har nu så smått börjat förstå att jag är mormor till lilla Max. Men lätt är det inte att förstå på djupet att ett nytt, litet, barn kommit till världen för två dagar sedan och att just jag är mormor till honom.
Antar att alla mormödrar och farmödrar känner på samma sätt.
En helt obeskrivlig glädje!
Jag gläds redan i kväll över att jag i morgon  gå ut och handla bebiskläder. Jag blir nästan lite tårögd. 
Urvalet här är enormt och det kommer att bli svårt att välja. 
Men jag har ju ingen brådska.
Nu kommer nog en hel del "shopping" att ske på Beijings varuhus barnavdelningar. Och inte mig emot.
Jag kan ju i största allmänhet alltid se vad som finns på vägen dit. Om jag mot alla odds själv skulle behöva något....

 
Kanske kan det bli något liknande?

Att bli mormor, känns just nu som att stå/sitta uppe på ett jättehögt berg. Himmlen är klarblå och känns nära, nästan inom räckhåll.
Jag bara står där och beundrar utsikten, landskapet och det jag ser; en oändlighet. 
Försöker fånga känslan, hålla den kvar och låta detta ögonblick etsa sig fast i mig. Att vara här och nu.
Jag som annars nästan alltid är på väg; både i tankar och handling.
En nästan euforisk känsla har infunnit sig.
Och en oerhörd tacksamhet!


Att balansera på kanten; våga, ta chanser och att fånga ögonblicken.
( Bilden tagen i Tibet på 4700m höjd i maj 09. Fotograf, vännen Anna, nu i London)

Nybliven mormor och sååå långt borta.

    
Så har då undret skett! Jag har blivit mormor, Liv och Johan har blivit föräldrar och Helen har blivit moster, Helt fantastiskt!
Välkommen till världen lille Max,(Maximilliam) Allan, Axel Viberg, född på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. 
Nåja såå liten var han då inte; 47 cm lång och vägde ca.2400 g, detta betydligt mer än vad hans mor vägde som nyfödd. 


Max, född den 12 januari 2010. Här bara 9 timmar gammal. (Moster Helen har fotat)
Mössan är på för att han ska hålla värmen.


Mor och son


Visst är han fin! Vilka ögonfransar!!!! Helt ljuvlig, men det tycker väl alla mormödrar om sina barnbarn förstås-


Moster Helen med Max.

Javisst känns det bedrövligt att inte vara hemma i Stockholm nu. 
Men den nya lilla familjen måste också få tid för sig själva och hitta sina rutiner. Jag får jobba i kapp!!! Jag är med i tankarna hela tiden och deltar mentalt så gott det går. Men Skype finns, så jag hoppas på en pratstund med Max var dag så småningom.
Nu får jag växa in i mormorsrollen och jag gör det med en fantastisk glädje.
Detta är alltför bra för att var sant.


" Första hjälpen"

    
I morse kändes det som jag själv hade behövt första hjälpen för att komma upp. Det var första arbetsdagen efter juluppehållet. Kroppen har inte anpassat sig till de sju timmar som Beijing ligger före Sverige tidsmässigt.
Jag somnade med en tidning över ansiktet vid 23 tiden i går kväll. Riktigt trött var jag, men inte tillräckligt för att sova mig genom natten. Klockan 3 vaknade jag och kunde inte somna om.
Utnyttjade i alla fall ett par timmars vakenhet till jobb.
Så när klockan ringde i morse, lite senare än en vanlig arbetsdag, så var jag inte direkt så alert. Men upp måste jag.
En hel fortbildingsdag på SOS sjukhuset i första hjälpen med hjärt och lungräddning.
Det var en jätttebra fortbildningsdag som en läkare höll i, men aningen svårt för mig att vara focuserad hela tiden. Nattens sömnbrist gjorde sig påmind.
Tur att praktiska övningar avlöste den mer teoretiska delen. 

Vad som var nytt för många av oss var att träna på att använda en defibrillator. Det är en "maskin" som åtminstone jag bara tidigare har setts användas av ambulanspersonal i tv filmer. Defibulatorn kan hjälpa till att få i gång hjärtat vid hjärtstillestånd. En bra träning, men jag tror inte att sådana apparater är så vanligt förekommande på skolaor eller förskolor hemma. Det vet jag inte om de är här heller....

 
Den här lilla gröna defibrillatorn talar dessutom engelska och berättar exakt hur och vad man ska göra.

Givetvis blev det en välbehövlig lunchpaus. Några kollegor och jag tog en promenad i det vackra vintervädret till en grekisk resaturang, Athena. En härlig buffélunch avnjöts. Tyvärr blev det lite stressigt mot slutet för vi hade en tid att passa....


Grekisk buffélunch, mycket gott att välja bland.


Nästan lite "vår" i luften, vackert väder och strålande sol, bara någon minusgrad. Ån är frusen och snön lyser upp.

Eftermiddagen ägnades åt att gå igenom hur man ska agera vid olika skador, samt hur förband kan läggas just när skadan är skedd.
Praktiska övningar för oss ingick givetvis.


Vår doktor, tillika kursledare, visar hur man kan lägga ett förband om huvudet.

Jag kan lova att det var skönt att promenera hem efter kursens slut. Jag tog en omväg för att få gå lite längre. Det var fortfarande ljust när klockan var 17, jättehärligt.

I morgon väntar mötet med eleverna, jätteroligt!!!!

Beijing, lite som att komma hem

    
Fredag kväll lämnade jag ett snöigt, kallt och mycket vackert Stockholm för att ta mig till ett snöigt, kallt och ganska vackert Beijing.
Inga problen med avresan från Arlanda. Ja, nästan inga....
Planet till Köpenhamn var helt fullt och det fanns folk på väntelista för att komma med. Jag tog min sittplats, 16B vid en nödutgång, i besittning. Alltid skönt med extra benutrymme. Till sist var alla passagerare på plats, men det var viss oro på platserna 16 C, D, E. Ja, egentligen på hela rad 16. Jag var nog den enda som inte engagerade mig i att det var något fel.  
Flygvärdinnan såg att alla hade fått plats och informerade noga oss vid nödutgångarna om våra förpliktelser i händelse av olycka. Men vi var ju sex rediga personer som satt där, så vi kunde ju hjälpas åt om det mot förmodan skulle inträffa något.
Det gjorde det inte, mer än att flygvärdinnan meddelade att jag satt på fel plats. Jag skulle haft 16E, mittplatsen på andra sidan. 
Jag ska nog ta mig en tur till glasögonmarknaden. Den vänliga flygvärdinnan sa att det ibland var svårt att se skillnad på B och E. Trycket på boardingkorten kunde vara svagt, det var det inte denna gång.
Även sträckan Köpenhamn - Beijing hade jag plats vid en nödutgång. Men jag tittade en extra gång på boardingkortet så att min plats stämde med den som fanns angiven. Det gjorde den.
Resan gick galant och jag sov en hel del!

Beijing mötte med lätt kyla, en del snö,  en aning sol och ett par minusgrader. Nästan som i Stockholm alltså.


I går kväll utanför vårt hus. Snön har skottats ihop i högar för att göra gångbanan fri.

På vissa ställen måste man gå på gatan. Snön ligger kvar på trottoarerna. Här i stan är det bilar som gäller.




Jag välkomnades av husets personal då jag kom och fick hjälp att få upp mina väskor. De var faktiskt lätta. Bara  lite mat och nödvändiga kläder som kom med tillbaka.
Lägenheten såg ut som den gjorde när jag åkte. Lite svalare var det i alla fall. Skönt! Nu när det är kallt i Beijing så bestämmer någon myndighet hur mycket som får eldas. Härligt med en innertemperatur runt 22 grader i stället för de vanliga 27. Torr inomhusluft blir det i alla fall! 

Visst hann jag med det jag tänkt under gårdagen och det kanske mest spännande blev manikyrbesöket.




Innan jag åkte hem för juluppehållet hade jag varit på manikyr och fått på ett nytt lack, Q.Q. Detta skulle vara upp till fyra veckor. Med tanke på manikyrpriset hemma i Stockholm tyckte jag detta verkade bra.
Må så vara att färgerna på lacket fanns i begränsad skara och att det hela tog längre tid än vanligt, samt var dyrare. Men det skulle ju också sitta fast. 
Det gjorde det också! Redan på nyårsafton försökte jag att ta bort det, men med inget resultat alls.
Igår skulle det alltså bort. Nåja, lättare sagt än gjort. Lacket var liksom från början bränt in i naglarna så det hela blev en utdragen procedur. Först acceton på små tussar, sedan paketering av naglarna i aluminiumfolie, därefter nu sådan inpackning. Till sist skrapades lacket av med en lite mejsel. Naglarna var inte glada efter denna behandling. Men med diverse inpackningar för naglar så började de se piggare ut.
Denna gång blev det en vanlig manikyr. Behandling med Q.Q. en gång räcker långt!

Idag har jag mest varit just hemma. Givetvis blev det en promenad för att se vad som hänt i närområdet och det var en del. Förutom att nybyggena växt på höjden så har det tillkommit lite nya skyltar och affärer i grannskapet. Men det mesta var sig likt. Just som jag vill ha det!


Den franske slaktaren har fått ny skylt.

Ska nu, innan tröttheten tar vid, (jetlag) ägna mig en stund åt lite kinesiska studier.
Jag har i och för sig i dag redan ägnat 90 minuter åt dem tillsammans med Sofia, men från och med nu så ska det dessutom bli 20 minuter extra var dag. Får se om trägen vinner!!!

I morgon börjar jobbet!
Det blir en studiedag med hjärt och lungräddningskurs på SOS sjukhuset. Alltid nyttigt!







Packat och klart

    
Idag började min julledighet. På 40 år är det nog första julavslutningen i skolan jag inte varit med. Men någon gång ska vara den första.
Ingen väckarklocka ringde i morse, frukost i lugn och ro och därefter en rask promenad upp till Svenska Ambassaden för att hämta några dokument.
Strålande sol och -5 gjorde att det kändes riktigt vintrigt. Ingen snö, men den får jag träffa på i morgon kväll då jag landar i Stockholm.
Plötsligt känner jag att jag längta hem.

Jag packade för säkerhets skull. I och för sig var jag inte orolig över att väskorna inte skulle räcka till. Jag ville bara se hur mycket jag annat jag kunde ta med.
Jag behöver ju inga kläder hemma, allt finns ju. Så det jag har med mig, det är lite julklappar och sådant som ändå så småningom ska hem.
När jag var färdigpackad fanns det utrymme kvar, både i resväskan och handbagaget. Inte illa!



Detta var nästan för bra för att vara sant.
Jag tog på kvällskvisten en tur ner till Silkmarket, ett marknadsvaruhus, för att köpa det sista. Det fanns ju plats.
Tur man är luttrad för här är kommersen milt sagt hysterisk.
Men som van Beijingbo, är det inget att bry sig om. Man rör sig målmedvetet mot det man ska ha.
För min del blev det inte så mycket; en liten väska och några minder presenter.
Jag har tröttnat på att köpa för köpandets skull. Och jag har det jag vill ha!

Middag på den danska restaurangen "Bleu Marin" med en god köttbit blev en perfekt avslutning på dagen.

Imorgon åker jag till Stockholm med SAS på eftermiddagen. Lite trist att behöva passera Stockholm och vårt hus för att flyga ner till Köpenhamn. Där får jag vänta i nästan två timmar för att sedan flyga tillbaka norrut till Stockholm , Arlanda.
Känns väldigt onödigt, men SAS har ju fått lägga ner direktlinjen från Stockholm.
Just nu är det bästa och mest tidsbesparande att flyga med Finnair hit, men tyvärr så är de ofta dyrare. 
Bara att bita i det sura äpplet och glädjas åt att jag i alla fall har en bra plats vid en nödutgång. Alltid något!

Innan jag åker i morgon ska jag ta hand om mig själv, åtminstone kroppen.  Det blir både massage, manikyr och pedikyr. För nu dröjer det nästan tre veckor innan detta blir möjligt igen. 
Jag har inte ens funderat på att göra detta i Stockholm. Antar att det skulle kosta mig massor. 
Men det är ju en sann njutning.

Jag kommer att skriva lite då och då när jag är hemma i Stockholm och de som har lust är välkomna att följa med på vad som där händer i min vardag.
Den 8/1 åker jag tillbaka till Beijing och fortsätter då att berätta om vad som händer här. 
Jag kommer att sakna Beijing, men Stockholm är också en fantastisk stad.
 Och just nu längtar jag hem!!!

  

Dagens glädje!

    
Idag har jobbat sista dagen för denna termin. Och vilken händelserik, stimulerande och lärorik tid det varit.
Jag är ju lärare och med det kommer, åtminstone i mitt fall, att jag också har mitt jobb som en del av mig.
Det är på något sätt en del av min identitet.
Att jag just idag funderat på glädje beror på flera saker men en av dem är direkt jobbrelaterad.
Strax före lunch idag så satt jag med "mina elever" i skolår ett och skulle gå igenom och läsa ett kapitel i en lärobok " Mini och den magiska stenen". Det är en historia om en pojke och flicka som träffar på lilla Mini, en mycket lite varelse.
Alla barnen ( 7 stycken i gruppen) läste flytande och var så roade av själva läsningen. Jag blev nästan lyrisk! vilken lycka! Jag vet inte om det var hos dem eller mig som denna känsla var störst. Ett riktigt magiskt ögonblick.
Barnen kommenterade det hela med "jag kunde ju inte alls läsa när vi började och vad duktiga vi är nu". Härligt!!!


Flitens lampa lyser i vårt klassrum.

Annat glädjeämne denna dag var min konesiska lektion, den sista för terminen. Jag fick också en julklapp av Sofia, min lärare, en vacker turkos-grön scarf. En färg som passar mig perfekt.
Jag kommer att sakna mina kinesiska lektioner under juluppehållet och får se till att plugga lite på egen hand. Men det gör jag så gärna.

Glädjekänslan fortsatte med middag tillsammans med min väninna Sussie och hennes fyra jättetrevliga barn. 
Det blev mexikanskt och alla blev nöjda och belåtna med valet av sina rätter. Men visst var vi en smula trötta. 
Jullov väntar oss och det är en glädje i sig.
Tack kära vänner för en jättetrevlig middag!


God middag tillsammans med vänner.  


På lördag åker jag hem till mina nära och kära och bara den tanken gör mig glad.

 
Ett av döttrarnas besök i Beijing. Dags för deras hemresa! Alltid trist att skiljas åt! Men nu ses vi snart!


Ja, han är min man , också en känsla av glädje....

Glad blir jag också av att tänka på alla vänner som jag kommer att träffa hemma i Sverige under juluppehållet.
Och väldigt glad är jag över att ha fått och tagit chansen att vara i Kina.

 
Kinesiska Muren vid Mutianyu, några mil nordväst om Beijing. 
 


Det är innehållet som räknas..

    
Rubriken är egentligen en mer filosofisk fråga. Men med tanke på att jag redan utan filosofi har svårigheter att fatta mig kort så ska jag i dagens inlägg inte gå in på det filosofiska.
Jag håller mig till det mer jordnära.
Idag skulle det alltså pysslas på skolan. Det finns entusiastiska lärare som tycker att detta är höjden av lycka.
För egen del är jag glad och tillfreds med att eleverna tycker om konceptet. Och hos oss gör de flesta det. De ser med tindrande ögon fram emot denna dag, åtminstone de flesta. Undantag finns alltid.
Jag minns med riktig glädje förra årets pyssel. Ja, , inte för egen del, mer för barnens och föräldrarnas del. Då hade jag i "min klass", en 5-6a  lika många föräldrar som elever som kom och tog hand om det hela.
Underbart!!!
Under min lärarbana har jag dessa dagar alltid haft föräldrar som förstått mitt dilemma och kommit till undsättning.
Idag var min uppgift, helt självpåtagen, att baka pepparkakor. Lite jordnära och utan silkespapper och klister blev dagen väldigt lyckad. Barnen var väldigt stolta över sina producerade kakor och de ska ätas på fredag. Lena, min mer pyssliga kollega, höll ställningarna i klassrummet. 
Lite nostalgi!!! Ni som bidragit med detta material till förra årets pyssel; Tusen tack! Det kom till användning i år också. Jag skänkte er många, fina, tankar.


En fin, liten, ängel; pyssliga barn fick ihop den fint. Ja, utan min hjälp förstås....
Tack Helene W!


Tack Helene och Monica!!! Stämplar, färg och små "tryckmallar" för granar, stjärnor och hjärtan. De kom till användning! 


Stor koncentration vid pepparkaksbaket.

Idag serverades en lunch som var julinspirerad.  Ja, det fanns  en väldigt god och saftig julskinka. 
Jag tror det blev barnens favorit! Broccolli, sallad, stekt potatis och några såser kom som tillbehör. Pumpasoppa, en mer amerikansk variant, fanns också att smaka på. Efterrätt serverades också i form av bakelser. Strykande åtgång!
Alla barn och vuxna fick små julklappar av företaget som servar oss.


Matsalen var dekorerad så fint och allt var väldigt gott och uppskattat. En helt fantastisk personal! 
Fjärran från de ibland så sura mattanter man kan träffa på hemma. 


Efterrätten är på gång.


Miss Hong, skolans kinesiska lärare och jag låter oss väl smaka.

Men även pysseldagar har ett slut.
För min del blev det en tur med tunnelbanan( plus ett byte) ner till Hong Qiao, Pärlmarknaden.
Jag var på väskjakt. Skönt när man upparbetat ett bra kontaktnät och får lite extra förmåner.
Slogs också av tanken på att det bara kostar 2 yuan, lika mycket i sek. att åka tunnelbana med byte.
Något för SL kanske??? Här kommer både bussar, tåg och tunnelbana när de ska. Inga löv hindrar någon framfart!!!! Vad konstigt!!!
Så kontentan av dagen; INNEHÅLLSRIKT!!!!!! Och som vanligt, väldigt givande.

Luciatåg på turné och julfest

    
Här avlöser evenemangen sig på löpande band.
Nåja, viss sanning ligger i det hela. Idag, måndag morgon, för att  var skolan och klasserna 1-6 inbjudna till Elanders Tryckeri för att "lussa". 
Skolan har nästan varje år fått en inbjudan att komma dit och "lussa" och det är alltid lika spännande.
Elanders Tryckeri har mängder av kinesisk personal anställda som jobbar i skift och de trycker bl.a alla manualer och broschyrer till Sony Ericssons telefoner och mycket annat.
Idag skulle personalen få se ett riktigt svenskt luciatåg.
Barnen var jätteduktiga som vanligt och sjöng både på svenska , engelska och kinesiska.
Inte hade vi kunnat repetera var luciatåget skullegå, stå eller hunnit provat mikrofoner. Men flexibilitet, att vara sociala och lyhördhet är några av elevernas starka sidor. (förutom kunskap förstås)
De var fantastiskt duktiga och bjöd på livfull sång och förmedlade, både i grupp och enskilt, en del av de svenska jul och Luciasångerna. Kerstin, skolans musiklärare, ska ha en jättestor eloge för sitt jobb.

 
En elev sjunger solo; Jul, jul strålande jul; inte ett öga var torrt.


Skiftbyte klockan 9 på morgonen och all personal är samlad. Aladdinchoklad, pepparkakor, lussebullar, glögg, kaffe och annat godis var framdukat.


Vad ska jag välja????

Dagen försvann i rasande tempo och kvällens julfest väntade. Ja, vi hann med ett antal lektioner efter lussandet också, samt en konferens.
Men strax efter klockan 18 var julfesten i full gång.
Alla hade med sig ett paket och dessa lottades ut senare under kvällen.
Många skratt, god mat ( ingen julmat) och dryck, trevlig undrhållning, sång och lite annat smått och gott förgyllde kvällen.


Carrie, min kinesiska kollega, som översätter till kinesiska vad som säjs och Therese och Elisabeth som är festkommitteén.


Här tränar vår chef vår motorik med "Moster Ingeborg". Vårt bord klarade sig bra med alla rörelser.


Ett pussel som alla skulle lägga. Givetvis var vårt bord snabbast. Mina kinesiska kollegor var fenomenala på detta. Här har vi svenskar mycket att lära! Gäster vid andra bord försökte fuska och öppna sina pusselkuvet i förväg. Men inte vann de inte!!!!


Vårt bord. Här har vi hunnit med att öppna lite julklappar.

En alltigenom trevlig och lättsam kväll. Stort TACK till Tessan och Elisabeth!!!!
Natti, natti!!
I morgon väntar julpyssel. Undrar om jag kommer att drömma mardrömmar????
Tack och lov så ska jag stå för pepparkaksbaket och slipper hamna i klistret bland silkespapper, tomtar, garn och annat "pyssel".
För någon pysselfröken är jag INTE och det är alldeles för sent i livet att bli en. Bara att kontatera! 

Luciadag med omväxling

    
Visst är det den 13 december och Luciadag även i Beijing.
Skolan hade sitt jättefina Luciatåg med tärnor, tomtar och pepparkaksgubbbar, förutom självaste Lucia.
Barnen sjöng med glädje och det var väldigt stämningsfullt. Alla barn på skolan, från de yngsta 2 åringarna till de älsta på 13 år, var med.
Aulan var fylld av föräldrar och andra som ville vara med om ett riktigt svenskt luciafirande.
En alltigenom härlig morgon!
Dage fortsatte i samma anda.
Jag blev bjuden på lunch på den supermysiga restaurangen The Orchard; som ligger i en stor trädgård omgiven av många fruktträd. (Därav det engelska namnet.)
Här serveras om söndagarna härligt, goda, bruncher med inspiration från det sydeuropeiska köket. Restaurangen är mån om att servera mat som till stor del är ekologisk. Allt är vackert, gott och smakfullt. 
Trots mycket folk, för här måste bord bokas i god tid,  så är det här verkligen en oas man gärna återkommer till.




Vacker trollhassel utanför restaurangen.


Visst är lyktorna vackra? Finns till försäljning i en butik med konsthantverk inuti restaurangen. Är absolut spekulant på en. Får kanske dispens från mitt lyktförbud. Vi har nämligen ett antal....

Kunde inte låta bli att föreviga lite av den goda som bjöds.


Lättkokta rödbetor med chèvre och grapefruktsklyftor.




Delar av det nybakta utbudet av bröd.

Att njuta av god mat och dryck i vänners sällskap är för mig en sann njutning och "en lisa för själen" att få göra det på The Orchard.

Stärkt av den jättegoda lunchen var det sedan dags för dubbellektion i kineiska. Jag hade möjligen tänkt att hinna vila en smula "på maten", men det blev til att repetera läxan i stället. Men det är bara roligt!
Det roliga fortsatte för Sofia, min kinesiska lärare och jag, skulle ut på shopping med efterföljande restaurangbesök. Jadå, det blev ett till sådant idag.
Både shopping, taxiåkning och restaurangbesöket blev lite av min examen för den här terminen.
Det är några av de områden vi tränat extra på.
Ett besök både på Silkmarket; Xiushui och Yashow hann vi med. Många skratt blev det och stämningen var god.
Handla gjorde vi också och Sofia tyckte jag klarade mig bra. Alltid något!
Trötta, nöjda och glada efter shoppingen var det dags för mat. Sichuanmat hade vi bestämt att äta.
(Sichuan är en provins i södra Kina vars mat är betydligt mer smakrik och starkare än den som vanligen serveras i det nordkinesiska köket.)


Lite rätter som jag lärt mig beställa på kinesiska och som dryck nyttigt och renande krysantemumte.

En alltigenom omväxlande, spännande och rolig luciadag. Och jag klarade min lilla examen, hurra!!!!

Fönstershopping, till största delen

    

Bestämde mig för att förena nytta med nöje; det blev en shoppingtur. Jag hade tänkt att köpa mig några julklappar. Utbudet är stort och ingen stress trots lördag och många människor ute på stan. 
Tunnelbana ner till området söder om Himmelska Fridens torg och till "Kalle Anka gatan". Jag kallar gatan så, för att den påminner mig om Disney Worlds gator. rena och mycket prydliga!
Den heter Qianmen och är nyrenoverad, dock i gammal stil, lite som man kan tänka sig att gatan såg ut för mer än 100 år sedan.
Det är en gågata så man kan lätt sicksacka mellan butikerna.  I somras fanns inte alls många affärer här, men nu verkar i princip allt vara uthyrt. H.M ligger bredvid Zara, så brukat det vara. De har ju ungefär samma kundkerts.
Några mindre inköp blev det.
Jag hade tänkt att hitta en jacka. Ja, inte för att jag saknar jackor, utan för att jag vill ha en "tunnare" och smidigare dunjacka och ingen kopia. Den ska också vara svart.
Jackor fanns det och jag provade flera längs gatans affärer- men tyvärr, min storlek fanns inte.


Julgranar var på plats och julmusik hördes från högtalare.


Kinesisk jultomte på plats.

Härifrån gick jag sedan en bra bit mot nästa stora shoppinggata, Wanfujing. Motion är viktigt och allra helst den dagliga, naturliga. Men sista biten tog jag bussen.
Längs Wanfujing trängs alla de stora modehusen, det är bara att välja.


Jag tog mig en titt i Guccibutiken. många snygga väskor fanns det...Inget inköp idag.


Ett enormt varuhus med mängder av märkesbutiker men inte heller här hittade jag min jacka.
Vackert julpyntat i lila och silver var det.


En gran dekorerad med rosa kulor som lyste vackert.

Av en slump såg jag ytterligare en affär där jag kanske skulle kunna hitta min jacka.



Jag blev väldigt trevligt bemött och fick titta själv, utan att ha en expedit i hälarna. Jag provade flera jackor, men de var, ja gissa, för små.
Jag placerades på en stol, den manlige expediten tog hand om mina kassar, kom sedan med te och hämtade fler jackor. Jag hade på knagglig kinesiska fått honom att förstå vad jag vill ha.
Och till sist så kom jackan fram. I rätt storlek dessutom.
Den unge expediten lotsade mig till kassan, bar min gamla jacka ( varmt!!!) och mina påsar.
När köpet var klart hade han också skaffat mig en taxi.
Nöjd var jag och säkert han också.
Prisklassen på jackan låg inte i paritet med Silk eller Yashow.
Det blev en bra julklapp till mig själv.
Sen återstår det en väska av något slag. Får se vad det kan bli.


Den nyinköpta jackan, lätt som en fjäder och inte alls bylsig.

Nobeldagen 2009

    
Idag är det Nobeldagen, den 10 december, den dag då Alfred Nobel dog. Han blev 63 år gammal, ingen ålder idag, (jag är snart där)... men i slutet av 1800 talet ansågs det som en ganska hög ålder. Alfred Nobel dog i San Remo 1896. Med sin förmögenhet och sitt testamente om att bidra till fred och forskning satte han redan tidigt sverige på en världskarta.

Nobeldagen för mig innebär så mycket mer än Nobel och nobelpriset. Visserligen har jag i min ungdom varit på ett par Nobelfester, helt fantastiskt och mycket minnesvärt  men det är också runt Nobeldagen mina båda föräldrar avlidit.
Min mamma dog den 11 december 2002. Jag var hos henne på Karolinska Sjukhuset i Stockholm och hon ville absolut se nobelfesten på tv; både prisutdelningen och själva festen i Konserthuset. Hon hade gjort sig så fin, trots sin hjärtinfarkt och svaga kropp. För på fest skulle hon. Jag var tillsagd att medföra lite mousserande vin, för är det nobeldag så är det. Hon hann njuta av festen och somnade in för gott på natten. 
Min pappa avled också i december, den 5/12 2005. 
Det var strax innan Nobeldagen, men minnena av just denna decembertid då jag förlorade mina föräldrar är starka och positiva.

Idag har vi på skolan haft Nobelfestligheter.
Finklädda och förväntansfulla elever och lärare kom till skolan i vanlig tid, det hela kändes väldigt högtidligt.
Det var meningen att den svenske ambassadören med fru skulle komma till skolan och dela ut Svenska Skolans eget pris; kamratpris. 
Tyvärr så uppstod förhinder och förste ambassadsekreteraren, Nicolas Weeks, fullgjorde uppdraget på bästa sätt.
Det blev en högtidlig och minnesvärd ceremoni.

Jag har varit ansvarig för dagen och programmet, men haft stor hjälp av Kerstin, en kollega, som med sina hemkunskapselever i skolår 5 och 6 planerat menyn, ordnat bordsplacering och ansvarat för dukningen.
Det blev sååå fint i matsalen.

Personalen skulle ha blågula, korta, band med kungens foto. Det var bara att klippa på....


Klippning av band under stor koncentration.

Festligheterna började med intåg i skolans vackra aula till "Drottningholmsmusiken". Då hade vår gäst från ambassaden redan välkomnats av elevrådet och fanns på plats.
Elever presenterade vad klasserna arbetat med under skolans Nobeltema och gjorde fantastiskt bra presentationer.
F -klassen hade jobbat med rymdstationer, 1-3:an med att konstruera framtidens hus, i kartong och där miljöperspektivet var viktigt. De äldre eleverna i 4-6:an hade jobbat med uppfinnare och själva gjort uppfinningar.

 
Alla elevarbeten finns att beskåda i skolans stora entréhall.

Sedan var det så dags för att tillkännage vilka elever som blivit framröstade till att vara särskilt bra kompisar på skolan, en från varje klass. Dessa tre elever fick diplom som utdelades av ambassadens representant occh det hela var väldigt högtidligt. 
(Elevrådet hade utarbetat kriterier för detta och som var kända för alla. Alla elever var genom röstning delaktiga i besluten.)
Sedan väntade en överraskning; förskolebarnen, de yngsta två och de älsta fem år,  kom upp till aulan och sjöng två sånger för oss.
Nu var så den högtidligare delen av programmet slut och dansen tog vid.


Här är det vals; Dean Martin med "That´s amore". Här har det tränats på idrottslektionerna i kollegan
Mårtens regi.


Linedance för det yngre gardet. De var jätteduktiga.

Tiden går fort i dansens virvlar och Nobellunchen väntade;  blandad sallad, broccol, lövbiff med pommes frites och bernaisesås och till sist glass med banan och chokladsås. ( Gjord av undertecknad)
Barnen blev serverade vid borden av oss lärare, för dagen klädda i vitt och svart. 
Givetvis fanns det i detta "pyroteknikens land" små fyrverkerier i glassen när den serverades.


Glassen förbereds i hemkunskapsköket av mina kinesiska kollegor och mig.


Matsalen med de vackert dukade borden.

Nu ska jag själv i enslig ro, fira Nobel. Jag hoppas att på datorn kunna se glimtar från både från prisutdelningen och från festen i Stadshuset.  
Och har jag tur kanske någon av våra tvkanaler visar glimtar från festligheterna hemma i Sverige. 
Jag ska försöka hålla mig vaken, för säkerhets skull. 
Annars får det bli repriser. Vi ligger sju timmar före svensk tid.....

  
 

Lagom lugnt och stilla

    

Idag har maken styrt färden mot hemmet i norr. Inte gnistrande snö, lagom kallt och blå himmel som möter honom. Men Stockholm är Stockholm!

Här har jag mest strosat runt. Ja, att traska runt lägenheten går i och för sig ganska fort, även om det tar lite längre tid här än hemma.
Efter jobbet då jag kom in till stan var det fortfarande ljust och en klen sol tittade ner på mig. Luften har varit bättre, men jag njöt ändå av en halvtimmes promenad hem.
(Idag var luften ute vid skolan av den kvalitén att barnen fick vara inne både på förmiddags rasten och lunchrasten. Det ansågs ohälsosamt att vara ute)

Bestämde mig för att på nytt gå ut och uträtta lite ärenden.
Ja, det var egentligen inget jag behövde, men jag har så smått funderat på att köpa tyg och låta sy upp nya gardiner till lägenheten hemma i Stockholm.
Men innan jag gick ut var det njutbart att sitta ner och inmundiga en lussebulle, ett par papparkakor och smaka på glöggen. Det är trots allt adventstid.


Lite eftermiddagsmys.


Min fina amaryllis. Jag har inte hittat dem i kruka, men efter idogt letande hittade jag en vit och en röd som snittblommor. Det är förutom orkidéer en av mina älsklingsblommor, särskilt i adventstider.

Efter en vilsam paus och återhämtningsfas promenerade jag raskt upp till Yashow, det marknadsvaruhus med ett gigantiskt utbud, som ligger 10 minuters promenad från vår adress.
Här var jag idag målinriktad och gick direkt till "Marimekkobutiken". ( De har mängder av andra tyger också)
Nu var det gardintyg jag skulle ha. Vilket utbud! Jag blev nästan matt på en gång.
Bestämde mig för tyg till gardiner, men upptäckte att plånboken var hemma.
En rask promenad hem och tillbaka till Yashow fick det bli. Det var bra, för jag hann under tiden fundera  på mitt val.
Ett val var helt klart och det var gardinerna till sovrummet hemma i Stockholm. Tyget till gardinerna vid matplatsen kändes svårare att välja. Här kommer ju också färgerna på bordsdukar in i spelet...
Bestämde mig efter visst funderande för ett tyg på vit botten och med ett diskret mönster i sobra färger. Får se hur resultatet blir, men det kändes bra. Jag beställde ytterligare ett par gardinlängder, enfärgade, bara för säkerhets skull.... 
Bilder kommer nästa vecka!
Är priset för en jättebra kvalité inte mer än 45kr/m och på 1.80:s bredd så kan man våga prova. Själva sömnaden är nästan gratis!

Det tog tid att välja och när jag väl var klar kändes det lagom med en promenad i "The Villlage", det härliga shoppingcentratcentrat bredvid Yashow.


The Village klädd i julmundering.

Det är så vackert belyst, lugn musik spelas i bakgrunden, människor som flanerar och om man skulle bli sugen finns det finns mängder av affärer och restauranger att välja på. (Här prutar man inte!) 
Nu vintertid, finns det även en mindre isbana, där man kan hyra skridskor och åka om andan faller på. För min del föll den andan inte på idag. 


En lite annorlunda julgran.

Att gå ett varv här känns så befriande och att sedan passera "April Gourmet", vår västerländska närbutik med stort urval, kändes lagom.
Här finns numer ett stort utbud av färdiglagade rätter, bara att värma och dagens färdigköpta gräsänkemiddag blev broccolilasagne och med tomatsallad som tillbehör. Mycket gott och väldigt lagom.


Jag flanerar längs vår gata, Gongti Beilu och njuter av att det är så vackert med alla ljus och julstjärnor.

Julen är på väg, med stora steg

    
I går var dags igen för Svenska Handelskammarens årliga julfest. Det blev en riktigt rolig fest med över 200 gäster. Alla som ville komma fick inte plats utan det fanns till och med en väntelista....
Ett fantastiskt, fint, julbord som innehöll alllt vad man kunde önska och lite till fanns uppdukat. Är man ingen fantast av julmat så var utbudet ändå stort. Allt var vällagat och mycket gott.
Jag försökte mig inte ens på att ta några bilder av den vackert uppdukade maten. Det hade inte gått att göra rättvisa åt det hela, många armar och händer var hela tiden i vägen för att maten ens skulle synas. 
 
Luciatåg, tävlingar, trevligt sällskap, sång, mycket dans till bra orkester ( mycket hög ljudnivå) och väldigt hög stämning gjorde kvällen minnesvärd och väldigt rolig.
För oss har detta evenemang blivit lite av en tradition, vi har varit med i tre år,  och det var lika trevligt i år som det brukar vara.
Jag är ju absolut ingen "julmänniska" men denna tillställning känns väldigt  lagom.
Väldigt roligt att också träffa, mingla och prata med människor som jag inte ser varje dag och tillfälle att träffa människor jag inte tidigare mött.  


Mingel i lobbyn på SAS Radisson 


Fint dukade bord


Till bords med tomteluva


Luciatåg eller på engelska, "Luciatrain," som aftonens konfrencier uttryckte sig. De sjöng väldigt bra och stämningsfullt


Full fart på dansgolvet och hög stämning.


Han är min man. Visst är han stilig?

Att så småningom runda av kvällen i pianobaren på hotell Westin med soft musik och i vänners sällskap blev en perfekt avslutning på en jättetrevlig kväll.

Måste verkligen tillstå att det känns så skönt att inte ens vara i närheten av den svenska julhysterin med julklappar, (nytt rekord för handeln i år igen) stress och jäkt. 
Om två veckor är jag hemma och får väl packa upp några "tomtedjävlar," skämtsamt, för att jag vill och lite andra julsaker. Lite julmat som skinka , köttbullar, sill och Jansson är också trevligt. Men att fara omkring och ha bråttom, nej tack!!!  
Visst finns det julförberedelser här också i butiker om inte annat, men någon stress har jag inte märkt.
Kineserna firar ju inte jul, utan de har influerats av alla västerlänningar att julpynt, julklappar, kransar och granar ska finnas. 
Och inte far kineserna eller andra här i Beijing omkring som små skålllade troll i december månad.
Nejdå, här tar man det som det kommer. En skön inställning tycker jag.
Men givetvis ska man göra allt som man mår bra av och finner glädje i, vad/var det än må vara.
 

Chang och Biörck; en del av dagens dagens lyx och flärd

    
Så var det fredag igen! Om två veckor och en dag åker jag hem till Stockholm för lite julfirande, med tonvikt på lite. Jag är inte någon "julig person" utan tar helgen som den kommer. Ingen stress eller jäkt här inte.
Men det ska bli jättehärligt att träffa döttrar och vänner. Alla har inte haft möjlighet att komma hit i höst så många mail har det blivit till nära och kära. Jag saknar er!!

Trots min lediga dag studsade jag upp då klockan ringde. Hade för säkerhets skull ställt den, man vet ju aldrig....
Klockan 10 skulle jag i alla fall vara vid den lilla designbutiken Chang och Biörck som nyligen flyttat till en lite lokal i vårt fina närshoppingcentrum, THE VILLAGE.
Chang och Björck finns även på NK i Stockholm liksom i butiken Norrgavel. Men det är lite speciellt att handla varorna här i Beijing. Chang och Biörck är ett Skandinaviskt inredningsföretag som blandar den enkla skandinaviska formen med den mer färgstarka kinesiska. Företaget arbetar med Beijing som bas men med tillverkning på olika platser i Kina.  
I deras varor finns det traditionella, kinesiska, hantverket i både silke, ull, bomull och keramik.




Kaffe från Starbucks och "Annas pepparkakor" smakade bra.

Här fanns då verkligen vackra saker. Frågan för mig var bara vad jag mest tyckte mig behöva. Skulle jag svara ärligt så blev det ju ingenting. Men att förnya hemmet i Stockholm med några nya kuddfodral i siden kändes väldigt lagom. ( Inte så att vi efter tiden här är utan kuddfodral, men lite nya mönster är trevligt)


Jaha, vad ska man välja här då??? Många fina kuddfodral i siden!

Som tur var fick jag råd både av ägarna och vänner. Tror det blev bra!
Återstår att se då jag kommer hem.


Tekannor och vita, släta, muggar fångade sedan min blick, likson vackra löpare i siden.

Idag avstod jag från både tekanna och muggar. Jag inser att jag/vi bara kan ha en viss mängd i våra skåp.
Men om jag under julledigheten händelsevis skule kunna städa ut lite temuggar och kannor så finns det chans för lite nyanskaffning i vår. Vi får se!  Jag blev väldigt lockad, svårt att inte köpa nu. Men jag hinner om andan faller på....

Jag blev väldigt nöjd med mina inköp för dagen och hoppas att jag tänkt rätt. Om inte så får det gå bra ändå. Jag tyckte om de kuddfodral jag köpte. Så då fårr det vara så. 
Tyckte också att jag behövde ett smyckeskrin till. Jag har inget i siden och detta var så vackert. Sen har jag kanske skaffat ett och annat smycke här...Och de måste känna sig hemma i ett skrin av siden, gjort i Kina men med mer sparsmakad skandinavisk design.

 
Våra kuddfodral och mitt smyckeskrin, observera att den ena kudden och smyckeskrinet har likadant mönster.
Det var faktiskt en slump. Men visst är det fint? Jag är jättenöjd i alla fall!

(Kanske bäst att nämna; detta är ingen reklam för företaget, kan kanske uppfattas så, utan jag skriver om min fredag)

Majgull Axelsson, min svenska favoritförfattare.....

    

Är just hemkommen från Svenska Ambassaden där jag och många med mig, med idel öra, lyssnat till författaren Majgull Axelsson. Hon är på besök i Beijing och det blev tillfälle för henne att här berätta om sitt författarskap och några av sina böcker.
Från början är Majgull Axelsson journalist och har arbetat som sådan inom flera områden och även varit informationssekreterare på Utrikesdepartementet.
Några av Majgull Axelssons böcker är skrivna med tydlig verklighetsanknytning och andra med mer eller mindre verklighetsanknytning. 
"Som journalist arbetar man med yttre sanningar men som författare arbetar man även med de inre sanningarna"; (Majgull Axelsson)

Böcker som presenterades i kväll var:

Rosario är död; en av de starkaste böcker jag läst. 
Boken är verklighetsbaserad och utspelar sig på Filippinerna bland gatubarn och där "sexturisterna" inte är sena med att utnyttja barnens situation. Huvudpersonen i boken, Rosario; dör mycket ung efter att ha utsatts för svåra sexuella övergrepp. Detta är en bok jag rekommenderar alla som har barn själva, jobbar med barn, eller som turistar i Asien eller i andra delar av världen där sexturismen blomstrar, bör läsa. Boken blandar fakta och fiction och man känner sig hela tiden närvarande. Det går inte att blunda! Boken kom ut redan 1989.

På Filippinerna träffade Majgull Axelsson på regissören Vilgot Sjöman och de spenderade mycket tid tillsammans bland gatubarnen och "sexköpare". " Han fick dessa män att tala och uppmuntrade mig också att skriva boken". 

Långt borta från Nifelhem; blev Majgull Axelssons skönlitterära debutbok och kom ut 1994. Även i denna bok 
utspelar sig en del av handlingen på Filippinerna, i ett vulkandrabbat område.  Huvudpersonen är en kvinna, Cecilia Lind, som är diplomat. Hon hamnar i ett mentalt kristillstånd efter upplevelserna i det vulkandrabbade området. Dessa känslor försöker hon med all kraft  kontrollera.
Nifelhem är köldens och dimmornas rike i den gamla asatron.
En bok som också tar upp kontrasterna rik-fattig, köld-värme. 
Jag har för länge sedan läst boken men kommer att läsa om den nu igen. jag hade nämligen turen att få författarinnnans egna exemplar.
En spännande och mycket välskriven bok, väl värd att läsa. Man kan se att det i boken förekommer händelser som kan vara hämtade från en "diplomatvardag". 




Aprilhäxan; kom ut 1997 och tilldelades då Augustpriset som bästa, svenska roman. Boken berättar om handikappade människor och deras utsatthet i "det svenska folkhemmet". Boken är översatt till 23 olika språk, däribland koreanska. 
Även den en mycket läsvärd bok.

Den jag aldrig var; handlar om skuld och förlåtelse. Huvudpersonen är två personer, Mary och Marie. Hennes man Sverker hittas i Baltikum på en gata, utkastad från ett fönster. I lägenheten där han kastats ut bor en 16 årig prostituerad flicka. MajGull Axelsson berättade att boken handlar om skuld och förlåtelse och om man kan älska och hata en man samtidigt.
Jag har ännu inte läst boken men ska göra det så fort jag kommer över den.
Boken kom ut 2004.

Is och vatten och vatten och is; kom ut 2008. Här handlar det om att försvara sig. Majgull Axelsson var själv med tre veckor på en expedition med isbrytaren Njord upp till Grönlands södra kust. Isbergen runt om och all natur var mäktig.
Den första vecka på båten tillbringade Majgull Axelsson i ryggläge, tittandes i taket i sin hytt. Illamåendet blev lindrigare då.
Men det gick bra att tänka och stommen till denna bok kom till.
Boken handlar om enäggstvillingarna Inez och Elsie och deras uppväxt och vuxna liv.En av dem blir gravid som mycket ung och föder ett oönskat barn, Björn, som senare tas om hand av tvillingsystern. Björn får senare en syster Susanne och hon kommer långt senare att ha en viktig roll i boken.
En bok om systerskap och mödraskap och att fösöka förstå vad moderskapet är. 

Läs gärna böckerna, njut av språket och av läsupplevelsen.



Många tack till Majgull Axelsson för en väldigt givande författarkväll.

Lucköppning och gåvor i adventstid

    

Idag, den 1/12, hade Svenska Skolans adventskalender premiär.
Varje dag, fram till skolavslutningen den 18 december, ska en eller ett par i personalgruppen turas om att ansvara för innehållet  i skolans adventskalender. Ett kort framträdande på några minuter bara.
(Härutöver antar jag att varje klass och förskoleavdelning också har ett par egna kalendrar förstås.) 
Denna större, gemensamma, lucka ska öppnas varje dag klockan 14.40 då skoldagen är slut och de barn och föräldrar som vill stanna, titta och lyssna är välkomna att göra så. Idag var det rektor Mona som stod för innehållet.
Dagens lucköppning handlade om "Tomtegubben som fått snuva"


Rektor Mona skymtas där uppe i luckan.

Det blir min tur på Nobeldagen, den 10 december. Återkommer om detta!

Vi har ju våra vänner, Heléne och Monica, som på ett eller annat sätt under vår tid i Beijing förgyllt vår tillvaro. De har kommit ett par gånger om året; en till första advent och en gång fram på vårkanten.
De har flera gånger räddat mig från både jul och påskpyssel och då vet ALLA, precis ALLA, som känner mig att jag verkligen är lättad. Pyssel är absolut till för andra, inte för mig. Tror till och med att jag kan påvisa allergiska reaktioner både mot silkespapper, lera och fjädrar. Troligen klister och annat som kan höra dit också. Dock ej pepparkaksdeg!!!
Till denna första advent kunde de sorgligt nog inte komma; jag har inte hämtat mig än från det beskedet.
Men Helenes bror, Joakim med flickvän, lyckades idag spåra upp vår adress och lägenhet.
Mycket duktigt, då de inte hade vare sig adress eller mobilnummer. Rent detektivarbete!!!! 
Helene och Monika hade i sin frånvaro skickat "varor" till oss.
Ska man gråta, eller????
Näää!! Bosse och jag bestämde oss för att bara glädjas över att vi har sådana fantastiska vänner.
Tusen tack, "goingar" som vår vän Anna skulle sagt!
Vi hoppas och önskar att ni kommer i vår och berikar vår tillvaro.


Böcker, tidningar+ lokaltidningen,godis, choklad( bara till Bosse) soppor, saffransskorpor och ballerinakex med peparkakssmak och en flaska med starkare innehåll...
Tusen tack!!!

Mer i luckan för idag....
Vår svenska stadsminister på besök för att diskutera bland annat klimatfrågor med Kinas president Hu Jin Tao, tyvärr fångade vi inte båda då de höll varandras händer.


Från CCTV 4 , Sveriges stadsminister


...som pratar med Kinas president. Detta sker då inte var dag!

På hal is

    

Idag kändes det nästan som vår i luften med +12 grader mitt på dagen.
Det skulle åkas skridskor! Inomhus! I bostadsområdet River Garden, helt nära skolan, finns en riktigt bra isbana.
Med buss tog turen inte mer äm fem minuter så vi hade ett par timmar på oss att åka. Inbegripet ett par rejäla pauser för medhavd fika.....
F-klassen, ettor och tvåor var först ut. Jag också!
Eleverna hade i förra veckan noga förmanats att träna hemma på att kunna sätta ner foten i sina skridskor.
Att bistå med knytning, det kunde vi vuxna absolut bistå med.

Här blir det ju bara att jag åker skridskor när skolan gör det och hemma tillhör jag gruppen som gärna ger mig ut med långfärdsskridskor. Så det här med att åka på "hal och nyspolad is" har jag inte gjort så mycket på de senaste 20 åren. Men visst sitter en del av gymnastiklärartakterna fortfarande i.
Nåja, mer än treahopp, ett lågt sådant, vågade jag mig inte på. Men saxning både framåt och bakåt gick bra. En aning stelt kanske, vid närmare eftertanke. 


Med hyrda skridskor, cykelhjälm och ett leende gick åkningen nästan som en dans....

                        Allt föreföll att glida på bra. Men se, ett smärre missöde blev det.
En junior av det mindre formatet hade bra fart på sina skridskor och hann inte riktigt sakta farten. Jag blev en bra uppfångningspunkt, förlorade balansen och vi föll båda två ner på isen.
Junioren med rumpan först och jag med höger ryggslut som första kroppsdel i isen.
Vi skrattade båda två och jag trodde jag skulle klara mig utan skavanker. Men icke!
Min rörelseförmåga har liksom förändrats under dagens lopp och i skrivandets stund har jag svårt att belasta höger ben, likaså är det lite knepigt att bara sitta. Det gör ont!
Ja så det kan gå!
En rolig förmiddag på isen hade vi och vi var alla fast beslutna att åka igen. Även jag!


Glädjen och entusiasmen var stor!

Champagne, lyxig brunch och advent

    
Adventsljusstakar i fönstren, pepparkakor, glögg och saffransbröd; första advent är här.
Någon traditionell adventsmiddag blev det inte för vår del, men däremot en helt underbar champagnebrunch på St. Regis Hotell.
Visserligen saknas snön för närvarande, den kunde vi titta på för ett par veckor sedan, men julgranar, amaryllisar och annat saknades då inte.
(Och någon julmat hade vi inte alls tänkt oss. Den får vänta till nästa fredag, då det blir stort julbord och fest på SAS Radisson här i Beijing.)


Del av lobbyn på St. Regis Hotell.

Fönsterbord med solen som lyser in, champagne av märket Mumm och till min stora glädje mängder av härlig mat som jag verkligen tycker så mycket om och var så fint och konstfullt upplagd.
Det var bara att efter första glaset champagen gå en lov bland alla läckerheterna för att få en överblick och liksom göra upp en plan för vad jag helst ville äta.
Bland det fantastiska utbudet som jag särskilt fastnade för fanns  hummer, krabba, havskräftor, ostron, musslor, stora räkor, fritterade räkor, skalade räkor med grönsaker och vitlök, sushi, parmaskinka i olika kombinationer, sallader, spädgris om nu någon önskade det, olika köttbitar som tillagas "à là minute", laxar i olika former, sjötunga, "red snapper", ostar i mängder och ett efterrättsbord som dignade av härligheter.
Tror jag låter lite bilder tala.


En del av skaldjursbordet


Olika sorters sushi som ligger på is och kyls ytterligare genom kall luft som sprutas upp.


Min lilla förrätt, tror jag åt två med olika innehåll. Champagnen fylls på vid behov!


Skaldjuren var verkligen färska! En krabba på väg att tillagas.


Spädgrisen åt jag inte! Men visst är den lite julaktig?


Underbar champagnebrunch!


Chokladtårta, citrontårta, äppelpaj gjord på tunt kavlad smördeg, plommonkaka och hallonpaj;
Detta var endast fem av de totalt 40 olika deserter, förutom glass och frukt, som erbjöds.....

Att unna sig att gå hit då och då, njuta av underbar mat, champagne, (man kan få dryck utan alkohol)
härlig miljö och fantastisk service är något som jag verkligen uppskattar och gör att tillvaron här blir ännu mer guldkantad.