Washington- Stockholm -Torrevieja

    
 Det kom ett brev från min fantastiska bloggvän Ruth i Washington och brevet levererades av vännen Ama under gårdagen. Tusen tack, både till Ruth och Ama!
I brevet fanns ett urklipp, "Following Strindberg´s Ghost in Stockholm", från tidningen The New York Times, Sunday, September 18, 2016.
"Att följa Strindbergs ande/fotsteg i Stockholm" och reportaget har skrivits av Ingrid K. Williams som lagt ner hela sin själ i detta. 
Jag läser, känner igen mig och har gått i dessa fotspår många gånger både som tidigare guide i Stockholm och för egen räkning, men detta är första gången jag går här, just nu i tankarna, tillsammans med en amerikansk skribent.
Glädjande var förstås att hon fann Stockholm lika spännande som jag gör efter alla år i stan och där finns alltid något att se, upptäcka och uppleva.
 
 
 
Från artikeln;
"Märkligt att författren August Strindberg fortfarande, mer än ett århundrade efter sin död, kan vara irriterande. Men i Sverige fortsätter Strindberg att finnas kvar och ofta dold under skinnet på många. Strindberg skrev romaner, noveller, dikter och pjäser och han målade tavlor. Utomlands blev Strondberg mest känd för pjäsen Fröken Julie, ett kärleksdrama som utspelar sig på en herrgård.
En favorit hos många svenska är ju skildringen från Stockholms skärgård, Hemsöborna där Allan Edwall, Sven Wolter och Sif Ruud spelade några av rollerna.
Mycket finns att läsa om och av Strindberg och på Drottninggatan i Stockholm finn Strindbergsmuséet.
 
i artikeln läser jag vidare att man i Sverige kan jämföra Strindbergs författarskap med Hemmingways i USA.
 
Strindberg hämtade mycket inspiration från Stockholm och det var just till en del av dessa platser journalisten tog med sig sina amrikanska läsare.
 
August Strindberg, Nybroviken i mitten och Mosebacke terrass överst till höger
och under Berns salonger med Röda rummet.
Platser som Strindberg ofta besökte, liksom Gamla stan.
 
 
Röda rummet, ett av de  rum på "Berns salonger" där Strindberg tillbringade en hel del tid.
Röda rummet, kom också att bli en roman skriven av Strindberg, en riktig klassiker.
Rummet finns kvar än idag och kan bokas för fester och är man intresserad går det bra att få titta in där.
 
 Röda Rummet, räknas som den första svenska moderna romanen och var Strindbergs genombrottsroman. en satir från 1870- talet om den svenska  sociteten.
Inledningsscenen där är hämtad från ett Mosebacke och där huvudpersonen i boken Arvid Falk betraktar Stockholm och söker råd av vänner.
 
 
         
Om August Strindberg kan man förstås tycka mycket men jag uppskattade att dels få artikeln per brev, att läsa den och se att det Stockholm jag är så förtjust i lever även i den stora tidningen New York Times.
                                                                          
 Stort tack Ruth! Och visst har Blogglandia mycket fint med sig.
 
 
 
 
 

Att leta och finna.

    
Stegen uppför stentrappan till Kongliga biblioteket (K.B.) kändes  bekanta och jag gick fram till disken för att t hämta de böcker jag beställt, en hel trave. I förväg  hade jag sökt efter titlar i bibliotekets databaserade katalog  för här på K.B. kan man inte själv vare sig leta i arkiven eller bland hyllor.
Alla böcker som är utgivna i Sverige finns här i gömmorna i minst ett exemplar och många filmer går också att få fram eftersom statens bild och ljudarkiv också  finns i lokalerna. (Även många utländska titlar finns)
Från K.B. får inget material lånas med hem utan all läsning sker här. Lite frustrerande måhända för en skönlitterär bok vill man ju helst låna hem.
Men å andra sidan är utbudet av faktalitteratur gigantiskt, landets största och många sitter här om dagarna och tar del av det utbudet. K.B .
(Även på en del "vanliga bibliotek" är det ju viss referenslitteratur som inte får lånas hem.)
 Enkelt var det inte att få fram böckerna för det tog ansenlig tid att leta efter exakta titlar.
Man beställer fram böcker man önskar och sedan levereras de ett antal timmar senare, eller nästa dag beroende på när på dagen man gör sin beställning.
Men att sitta här i de stora, tysta läsesalarna är ju en upplevelse i sig.
Sedan tycker jag om miljön och man kan inte göra annat än att läsa i läsesalarna och det ska vara helt tyst.  Passar mig bra.
 
Och besöket på K.B. inför bloggvännen Bosses tjugofjärde lekuppdrag/uppgift passade bra för där handlar det om att besöka ett bibliotek, leta reda på i förväg bestämda böcker/film och fotografera dessa och det ska ske vid samma besök.
(Nu var det även annan litteratur jag ville ta del av inför kommande jobb så besöken här kommer bli fler. )
 
Bild på Kongl Biblioteket i Stockholm.
 
 
(Böckerna är fotograferade vid min plats eftersom de inte står uppställda i hyllor.)
 
  Kurt Wallander roman, Diabetskokbok, Bok om Gotland.
(Bilderna går att klicka större)
 
Bilduppslag på delfiner.
 
 
Astrid Lindgrenbok, ABC bok, bok om film
   
(Bilderna går att klicka större. )
 
 Bodil Malmsten,kvinnlig poet, Ernest Hemingway manlig memoarbok, dvd film - Lustslottet
 
(Bilderna går att klicka större.)
 
Bok som jag rekommenderar
Boken handlar om en miljö i Djursholm, en förort till Stockholm där pengar vanligtvis inte är en bristvara i familjerna. Boken startar med att Maja och Sebastian,gymnasieungdomar i Djursholm, skjutit ihjäl en lärare
och flera av sina klasskamrater och därefter har Maja skjutit Sebastian.
En rättegång inleds efter nio månader (författaren är advokat i grunden) och det visar sig att skuldfrågan inte är så given. Historien berättas från den tonåriga Malins vinkel. 
Till saken hör att författaren är uppvuxen i Djursholm.
Klassmotsättningar och fördomar finns och i mitt tycke en väldigt bra och välskriven historia.
 
(Förutom dessa böcker till lekuppdraget så fastnade jag i böcker från Evert Taubes Bohuslän och
i norsk historia och geografi denna gång.)
 
Boken "Mina fotsteg i ditt hjärta" kunde beställas fram på Kongliga Biblioteket och
levererades tillsammans med mina andra beställningar.
Jag har boken och har läst den ett par gånger men även nu läste jag några sidor . 
Det gjorde jag i alla böckerna...
Är man i en läsesal så är man.
 
 
 
 
 
Vad gäller Bosses bilder från olika bibliotek är mina förslag.
 
     1.Västergötland - Skara
2. Halland - Varberg 
    3. Skåne - Simrishamn.
 
 
                                                                                                            

Stockholmskväll med flera möten

    
Vi gav oss ut i den fina kvällen och det blev en skön promenad till vännerna Susan och Jörgen på Åsöberget här på Södermalm.
Här uppe på Åsöberget, 37 m över havet, känns Fogelström och hans Stockholmsböcker väldigt närvarande och Här uppe finns gammal bebyggelse från 1700-talet, ett 30-tal röda trähus hus med tegeltak och gatorna här uppe har fått namn efter gamla sjöfartsyrken. Men även andra yrkesgrupper som hade  hade med sjöfart att göra bosatte sig här.
(Vill man läsa mer om Åsöberget och dess historia har jag skrivit om det dels den 6/3-2013 och dels den 17/8-2015)
Några av de gamla röda trähusen skymtar här.
 
Susan, Jörgen och så katten Agnes.
Vi samlar oss med god dryck och goda tilltugg inför kvällens aktiviteter....
 
En promenad tog oss  så småningom vidare söderut över Södernalm och målet var nordöstra Indien och Bengalen. Middag skulle intas på en bengalisk restaurang, "Gossip"  på Katarina Bangata.
(Bengalen var den största och folkrikaste provinsen i Brittiska Indien och vid vid självständigheten 1947 tillföll Västbengalen den nya republiken Indiska Unionen medan Östbengalen kom att tillhöra pakistan.
Alltefetr det pkiistanska inbördeskriget i början på 1970- talet är östbengalen självständigt under namnet Bangladesh.)
Gossip är en väldigt liten restaurang, endast ett 10-tal bord små bord
och med en bardisk vid fönstert där några får plats.
Maten är fantastisk god och mycket prisvärd, stämningen och ljudnivån är hög
och servicenivån är hög. Detta var vårt första besök här och det kommer att bli fler.
Och fint att kunna sitta och vänta på bord.
(Nödvändigt att boka bord och det hade Susan gjort.)
 
Läckra väggdekorationer
 
Färgglatt på väggarna och likaså var maten det.
Jag beställde "tabdoori chicken à nahid", grillad och tandoorimarinerad kycklingfilé, raita, naanbröd,
lime, färsk koriander, färska haclade tomater och en stark sås. Jätttegott!
(Jag måste tillstå att den mer nordindiska maten smakar mig bättre för den känns inte alls söt)
 
Stämningen på Gossip är jättetrevlig men det är trångt mellan borden så vi valde att fortsätta ut i den fina Stockholmskvällen där nu snön hade börjat falla med mjuka flingor. Vi styrde föttterna norröver på Södermalm, mot NOFO; ett uttryck för norr om Folkungagatan.
(Här finns också en del som kallas SOFO; söder om Folkungagatan)
 
Här är det! NOFO, adress Tjärhovsgatan 11.
Ett valv leder in från gatan till den fina gården.
(Gatan har fått sitt namn efter en "tjärhov" en byggnad där man arbetade med tjära
och där de vattenhaltiga avsättningar från tjärna togs bort.
En sådan byggnad fanns på 1600 -talet i Tehgelvikshamnen,
där Vikinglinjens båtar idag lägger till)
 
NOFO finns i en byggnad, den "Sifverska kasernen" är från slutet av 1700-talet. Bryggaren Lorens Sifvert hade då sitt bryggeri i en del och den andra var bostäder. I början av 1800-talet hamnade byggnaden i kommunal ägo och det blev olika verksamheter i fastigheten. Stadsvakten, polisen, var inhyst här under en period och under 1830- talets koleraepedemi blev det ett sjukhus och efter det nödbostäder. Även Katarina brandstation låg här i slutet av 1800-talet.
Under 1900- talet inrättades ett ungkarls hotell i byggnaden och även viss sjukvård bedrevs här.
Numer finns det 13 bostadsrätter i byggnaden och bostadsrättsföreningen bildades 1999, men med vissa svårigeheter eftersom bygggnaden för mycket länge sedan varit ett sjukhus....
 
En väldigt mysig gård finns men vi valde att sitta inomhus. Men om några månader så
blir det perfekt att slå sig ner här ute på gården.
 
 NOFO är dels ett fyrstjärningt hotell i Best Westernregi med ett perfekt läge i Stockholm och dels finns det på hotellet en "loftdel" högre upp i det gamla huset. Rummen är även där väldigt fräscha men lite enklare och priset också, mellan 650 och 850 kr för ett dubbelrum.
NOFO har en vinbar/bar i sin trevliga loungedel. Vinerna kommer från småskaliga producenter så det kan lätt bli en vinresa eftersom vinsortimentet färändras och förnyas allteftersom.  
Även lokalproducerade ölsorter, drinkar gjorda på svenska råvaror och alkoholfria alternativ finns att prova. är man sugen på lite tilltugg så finns det också, t.ex. "gaffelmat."
"Gaffelmat" - svenska tapas där varje dryck kan ha en munsbit, en kompis, i form av ost, charkvaror, olika röror eller sötare alternativ. (Rent smakmässigt)
Mat och drycker finns framdukat under eftermiddagen och tidiga kvällen och det finns något som bör passa alla.
NOFO är ett ställe man trivs på. Verkligen!
 
Vi ger en extra eloge till den väldigt trevliga, kunniga och tjänstvilliga personalen
och hoppas att många ska hitta hit. 
Mysig och ombonad miljö gör också mycket för trivseln.
(Nej, inlägget är inte sponsrat...)
 
Susan, Jörgen, Bosse och jag provar vin.
Jag har läst om NOFO i de lokala Södertidningarna,
men det var Susan som nu tog med oss med hit.
Stort tack för detta och för en jättetrevlig kväll tillsammans
 
Kvällen hann bli sen innan vi sakta varndrade hemåt i den vackra vinterkvällen. 
 
                                                                      

Hugget i sten

    
Då och då kan man ju "hugga i sten"; alltså missta sig men idag har jag tittat efter det som varit hugget i sten.
En av mina "goa bloggvännner", Bosse Lidén, har då och då en del utmaningar, lekar och uppgifter på sin blogg och eftersom jag tycker om utmaningar hänger jag gärna på.
Just nu gäller det mästare, gamla tiders mästare, alltså de som innehade yrkestiteln mästare. Och mästare var män, helt klart och för att hitta mina tre mästare gick jag upp till Katarina kyrkogåd här på Söder och började läsa på gravstenarna. Och förutom de tre mästarna som är med i utmaningen så har jag med tre helt egna mästare, dock utan den mästartiteln ingraverad på gravstenarna. Men mästar med stor M är de ändå för mig. 
Jag junde genast konstatera att en del markgravstenar var täckta av snö och dä rgick det inte att se vare sig namn eller titel och andra gravstenar var så gamla att texten inte alls syntes. Men jag är en envis typ och lyckades att hitta ett antal stenar där ordet mästere fanns ingraverat på gravstenarna. Nu är det tre stenar som skall vara med och jag fick heller inte ta med någon som redan var "tagen" så 17 mästartitlar utgick genast.
 
Vackra Katarina kyrka.
 
Hofslagarmästaren PW Wessman1819-1878
 
Bokbindarmästaren Rudolf Andersson 1892- 1985.
                                                                               
 
Fältskärmästaren Karl Svensson 1868-1986.
 
Titeln mästare innebar att man var en särskilt duktig hantverlkare, en utlärd fackman. Under hantverkarämbetets tid var gesällen den färdiglärda lönearbetaren som gått i lära hos en "mäster". Ordet gesäll och dess innebörd kom till Sverige från Tyskland på 1600-talet. I Sverige hade lärlingar tidigare kallats för "mästersven" eller bara "sven",guldsmessven, skomakersven o.s.v.
Först var man lärling i mellan tre och fem år och sedan genomgicks ett gesällprov. (Finns kvar även idag i hantverksyrken där särskilda kvalifiktaioner krävs.)
Gesällerna var tämligen ofria, fick inte gifta sig och ingick i sin "mästers hushåll" och så fram till början av 1700- talet då friheten ökade.
 
Just på Katarina kyrkogård vilar flera personer som på olika sätt etytt mycket både för mig och kanske andra och jag tar med deras gravstenar som "extra mästare".
 
"Utrikesmästare", Anna Lindh.
 
"Fryshusmästare" Anders Carlberg. 
(Förestod under många år Fryshuset i Stockholm där många ungdomar fick stöd, hjälp,
skolgång och där de tillbringade sin fritid)
 
"Vismästaren" Cornelis Weeeswijk.
 
 
 
 

Nobeldagen

    
 Den tionde december, Nobeldagen, en dag som alltid känns högtidlig och en dag som varje år sätter Sverige i focus och där Sverige inte världen över blandas ihop med Schwiez, klockorna och chokladen. Verkligen en dag att fira lite extra och det tack vare Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel avled den 10/12-1896, i San Remo i Italien där han sedan en tid var bosatt.
Alfred Nobels uppfinningar kom att användas å ena sidan för krigiska ändamål men han hyllade också freden.
Nobelprisets syfte  var "att komma mänskligheten till största nytta" och det är fem pris som som är inrättade efter Nobels testamenet, fysik, kemi, fysiologi/medicin, litteratur och fredsarbete där varje pris idag har ett värde ac ca 8 miljoner kronor. 
Ekonomipriset, Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, har kommit att likställas med de andra priserna och delades ut första gången 1969.
  Vad gäller Fredspriset sa Nobel; " När det står klart vilken kraft det finns i sprängämnen och krut och vilken skada de kan åstadkomma kommer man att avstå från att använda dem."
Fredspriset delas ut i Oslo och de andra prisen i Stockholm.
Varför Fredspriset delas ut i Oslo, Norge, vet man inte med säkerhet, men en förklaring är att Sverige var i union med Norge när Nobel skrev sitt testamente och en annan förklaring är att Alred Nobel tyckte att norska politiker var mer engagerade i fredsfrågor än svenska politiker. Vi får välja den förklaring vi gillar bäst...
Hur som helst är jag väldigt glad för årets Fredspristagare, den blott 17 åriga Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi, som båda kämpat för barns rättigheter och för alla barns rätt till utbildning.
Nu skall jag bänka mig framför tvapparaten och se prisutdelningen från Oslo och därefter väntar förstås en långpromenad denna vackra Nobeldag.
(Kommer man till Stockholm så rekommenderar jag ett besök på Nobelmuseet vid Stortorget i Gamla Stan.)
 
 Dagens fotocollage; Tomtarna på plats, hittade några små som var riktigt söta och passade på fönstret.
En katt är upphängd i badrummet så att jag bättre kan vänja mig vid dem. Glittrande hav, bougainevilla och bergen som skymtar i fjärran ger en skön känsla och julgranen får vara med på ett hörn, trots avsaknad av topp, men med stjärna. Det är i alla fall julmånad.
 
 
 
 

Stadsteatern och "ÖMHETEN"

    
Stadsteaterns föreställning av Jonas Gardells pjäs "Ömheten" är en upplevelse jag kommer att bära med mig, länge. Redan första repliken bet sig fast och jag var helt uppslukad både av budskapet i pjäsen och skådespelarnas otroligt starka prestationer.
I Jonas Gardells romanserie "Torka aldrig tårar utan handskar" återvänder han till Rasmus och Benjamin, huvudpersonerna i pjäsen "Ömheten", en pjäs som han skrev 1989.
 
 
 
Själva handlingen i pjäsen äger rum i slutet av 1980talet och kretsar kring Rasmus och Benjamin som är unga, älskar varandra, lever ihop och hade hoppats på ett liv och en framtid tillsammans.
Det blir inte så....Rasmus blir svagare och magrare för var dag, hans humör svänger kraftigt och han brottas med stor ilska och ångest. Benjamin finns tålmodigt vid hans sida, men hur länge skall han orka leva med sin älskade Rasmus. Rasmus har AIDS.
Hans föräldrar vet inget och vill inget heller veta om sonen och hans liv i storstaden tillsammans med Benjamin. Och hur länge skall de kunna blunda?
Konfrontationen blir ett faktum.
Rasmus spelas av Björn Elgered och rollen som Benjamin görs av Kristofer Kamiyasu ( har bl.a. spelat i Djungelboken och "De tre musketörerna") båda två gör starka rollprestationer och som publik befinner man sig mitt i familjedramat.
Katarina Ewerlöf gör rollen som Rasmus mamma och pappan spelas av Ralph Carlsson, båda mycket övertygande i sin föräldraroll, men som inte förmår se eller förstå sin sons behov av deras ovillkorliga kärlek. Den får han inte nu när de ses och den har han heller aldrig fått.
 
Vi satt på andra parkett och såg varje rörelse och ansiktsuttryck hos ensembeln och det kändes som att sitta mitt i själva handlingen.
 
En stark, tänkvärd och gripande föreställning.  Mycket sevärd!
Från vänster pappan, mamman, Rasmus och Benjamin.
 
Det kändes skönt att fått något gott i magen innan föreställningen....
Britt, Sara, Helen och jag träffades på en restaurang som ligger i samma hus som Stadsteatern, Barcelona, och där serveras efter svenska mått mätt väldigt goda tapas.
Jag letade efter räkor pil pil (räkor i stark sås med vitlök) men just dessa fanns inte. Men räkor i vitlök, "gambas al ajillo" blev en bra ersättare plus en tallrik med lite spanska charkuteier och oliver.
 
Britts tapastallrikar; grillad lax och sallad samt spanska charkuterier med oliver och ost. Jättegott!
I bakgrunden syns Saras quesadillas med kyckling. De marinerade kronärtskockorna kom in senare...
 
Räkor i vitlök och de spanska charkuterierna med ost och oliver i repris.
 
Kvälllen börjar bli sen och jag känner att jag nog skall dra mig mot sängen och läsa ytterligare ett par kapitel i Jonas Gardells bok "Sjukdomen" som kom ut för några veckor sedan.
Och tårögd är jag redan....
 
 
 

"Bokklubb" med prat och mat

    
Våra bokklubbsträffar är alltid efterlängtade; så mysigt att träffas, prata, äta gott, presentera lästa böcker och låna böcker av varandra.
Vi är några "gamla Peingbor" ( nåja relativt vad gäller ålder, men vi har alla bott i Peking) som tagit med oss bokklubbstanken hem till Stockholm. Vi träffas ungefär var sjätte vecka och hemma hos varandra, men ibland går det längre tid mellan träffarna. Vi som är med i bokklubben tillhör liksom "de resandes skara...."
Denna kväll var vi hemma hos Mona i Gamla Stan.
Mysigt och väldigt trevligt!
 
Här har vi kommit till kaffet efter att ha avnjutit goda pajer och en härlig sallad.
Mycket prat förstås och glada skratt..
 
Så dags för själva bokpratet!
Mona, Lotta, Sanna, Birgitta och jag i boktagen. Lena var fotograf.
 
Jag lånade Ann Heberleins bok, "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" , "ett stycke delat liv och delat lidande, en fiilosofisk och poetisk djupdykning i de våldsamma humörsvängningar som kännetecknar en människa som lider av bipolär, manodepressiv sjukdom" (Expressen)
 
"The Other Hand" av Chris Cleave fick också följa med hem.Boken handlar om två kvinnor vars liv korsas en ödesdiger dag och en av dem tvingas till att göra ett hemskt val....
Återkommer med en recension av båda böckerna.
 
Själv fick jag tillbaka min Jonas Gardellbok " Torka aldrig tårar utan handskar". Fantastisk, gripande och smärtsam läsning!
Även om Jonas Gardells böcker filmats och sänts på tv, så rekommenderar jag också att läsa böckerna för att få en djupare dimension av tillvaron som homosexuell i dagens och gårdagens Sverige.
Nyligen har också boken "Sjukdomen" kommit ut och till hösten kommer den sista delen, "Döden."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"DE TRE MUSKETÖRERNA"

    
Hade i går kväll både lyckan och turen på min sida. Genom "goaste" väninnan Eva hade jag fått en biljett (parkett) till Stadsteaterns sista föreställninga av den bejublade musikföreställningen/teatern "DE TRE MUSKETÖRERNA", efter Alexandre Dumas roman och i nybearbetning av den svenske regissören Alexander Mörk-Eidem.
Och vilken föreställning!!! Stundtals skrattade jag så att tårarna rann och i nästa ögonblick fångades jag helt av musiken. Man kan lugnt påstå att det svängde rejält om musketörerna och hela föreställningen. Helt fantastiskt! Jag vet också att alla föreställningar varit utsålda och att många sett den både två, tre och fyra gånger....
 
 
 
 
 
De tre musketörerna var inte tre, utan faktiskt fyra. De blir alltså fyra med nykomlingen d´Artagnan som ansluter sig till Athos, Portos och Aramis.
Romanen "DE TRE MUSKETÖRERNA" publicerades för första gången som en följetong 1844 i den franska tidningen Le Siècle. Och här kunde berättelsen och varje avsnitt läsas som en fristående episod.
Under den här perioden var följetongen på modet och ett säkert sätt för tidningen att säkra en läsekrets, ungefär som man idag följer olika tv serier.
Alexander Mörk-Eidem håller sig till Dumas version av de TRE MUSKETÖRERNA, men förstärkt med härlig 70-80- och 90 tals rock och popmusik.
 
Jag gjorde efter föreställningen en liten jämförelse mellan "DE TRE MUSKETÖRERNA" och Björn och Bennys "Mama Mia". I "Mama Mia" så fanns redan musiken och till det skrevs en historia. Och det blev både en film musical och film som gav härlig må bra känsla.
I "DE TRE MUSKETÖRERNA" finns berättelsen och till den läggs rock och pop musik och ett nytt manus.
Jag tittade nu i programmet och såg att hela 52 låter ingår! Otroligt! Och det är alltifrån "Flashdance ...What a feeling", "Born to be Wilde", ( Mars Bonfire) "Carrie" (Europe och Joey Tempest) "Heroes" (David Bowie)
"The final countdown" ( Joey Tempest, Europe) m.m. m.m.
 

De fyra musketörerna.....i modern tappning.
 
 
     

 
Kungen, Ludvig den XIV spelad av Jan Myrbrand och
  drottning Anna av Österrike, spelad av Ann-Sofie Rase.
 

Så det blev milt sagt en svängig och underbart rolig avslutning på helgen! En upplevelse utöver det vanliga!
Tack snälla Eva!!!
 
 
 
 
 
                                                                               
 
 
                 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

       
 
 
 
 
             
 
 
 
 
                                                          
 

Böcker att läsa!

    
Solen skiner över Stockholm och det känns faktiskt som en riktig sommardag. Jätteskönt! Satt ute ett par timmar och läste men tyvärr är det inte många gånger i sommar som balkongen varit så inbjudande som just idag.
Och kanske  är det också så att jag undvikit solen de dagar som varit vackra. Men nu är den ju inte alls så stark...
Det fina vädret har hållit i sig hela dagen och vår utetermometer visar nu (klockan 17) +22. Så visst blir det middag på balkongen!
Har i övrigt mest skrotat runt här hemma, plockat lite med saker som jag konstaterat absolut inte behövs, packat detta i påsar och lämnat in på Myrorna.  (Frälsningsarméns butiker som tar emot sådant man inte vill ha och säljer det vidare. Pengarna går sedan till olika välgärningar. Bra tycker jag!)
 
När jag ändå var ute på promenad så gick jag upp till Akademibokhandeln i "Skatteskrapan" och inhandlade ett par böcker. Jonas Gardells bok "TORKA ALDRIG TÅRAR UTAN HANDSKAR" har just i veckan kommit ut och är den första boken i en serie av tre.
Del två heter SJUKDOMEN och utkommer våren 2013 och del tre heter DÖDEN och utkommer hösten 2013.
Jag är alldeles övertygad om att det kommer att bli en omtumlande och gripande läsning som verkligen kommer att beröra mig.
" Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här.
I en stad där de flesta fortsätter att leva sina liv som om inget hade hänt började unga män att tyna bort och dö. Jag var en av dem som överlevde.
Det här är min och mina vänners historia."
 
 
Den andra boken jag köpte är också ny; Sång till den storm som skall komma. Boken är en roman, en historisk roman och triangeldrama och handlar om Pol Pot, landet Kambodja, dess invånare  och hur det ens var möjligt att Pol Pot kom till makten och kunde tyrannisera och utrota mer än  en miljon människor.
" Det är sensommar 1955. Kambodja har nyligen vunnit självständighet från den franska kolonialmakten och nu stundar det första fria parlamentsvalet."
 
Triangeldramat i boken utspelar sig mellan Salot Sar, som senare tar namnet Pol Pot, Somaly, en kvinna som han är trolovad med och planerar att gifta sig med, men först måste oppositionen vinna valet. Och här kommer en tredje part in i händelsen, Sary. Han är politisk huvudmotståndaren till Sar ( Pol Pot) .
"Under några veckor kulminerartriangeldramat mot en fond av politiska intrigier, där statsmakten till slut inte skyr några medel för att hänsynslöst krossa sina motståndare."
 
Tänkvärt!  Svensken Jan Myrdahl besökte Kambodja många gånger och hävdade flitigt under flera år att rapporterna om Pol Pots folkmord var överdrivna  och endast amerikansk propaganda....Förfärligt!
 
 Bäst att jag utrustar mig med en hel förpackning pappersnäsdukar att ha i beredskap. Dessa både böcker torde kräva det. Och jag är ganska gråtmild.....
 
Här kommer något uppiggande!
 
    
Helenfamiljen jättefina labrador, Cure ( Curre)  Jag var hundvakt i går.
 
Och goingen Max. Helt ljuvlig! Fotot är taget av Elisabeth Öhman.