Ett underverk, ett mäktigt sådant

    
Det var en gång, nej det var många gånger, som vi under de nästan fyra år vi bodde i Peking besökte den Kinesiska muren, ett av världens absolut mäktigaste byggnadsverk och ett av de sju nya underverken.
Man kan lätt nå muren vid Badaling, en mer turistisk del, som ligger en dryg timme med taxi från Peking (går bra att ta tåg eller buss) eller också väljer man att besöka muren vid Mutanyu en lite längre resa. Även hit söker sig många turiste men det går smidigare att ta sig fram.  Här känns det mindre tursitiskt och man kan promenera längre eller kortare sträckor på detta, ett av världens underverk. Medhavd picknick rekommenderas.
Kinesiska muren, eller som den heter på mandarin, "Chángchéng", (skrivet på pinyin, så att vi kan läsa och uttala det)  kan besökas på många ställen, vilket är helt naturligt, eftersom muren sträcker sig genom hela Kina. Beroende på hur man mäter är längden ca. 8851 kilometer varav de byggda/murade delarna räknas ha en längd av drygt 6000 kilometer och resten är mer naturliga skyddsbarriäere som diken, kullar och annat. 
 
Vi har oftast tagit oss med bil,  ett par timmar från Peking, för att  vandra och uppleva de mer orörda och genuina delarna av underverket och det är en särskild känsla och man känner sig liten.
Att jag nu hamnade här  på muren igen berodde på att jag igår kväll på tv, Kunskapskanalen, fick följa  engelsmannen William Lindesay hit ännu en gång. (Klicka gärna här på länken och titta på fantastiska bilder och bra, informativ text.)
(Del två av programmet i sänds nästa fredag.)
William Lindesay blev själv intresserad av den Kinesiska muren och Kina när han som elvaåring i England såg detta fantastiska byggnadsverk inritad på en karta över Kina.
 
Jag såg tv-programmet med stort intresse och kände igen William Lindesay. Jag har träffat honom när jag arbetade på Svenska skolan i Peking och var på lägerskola tillsammans med eleverna på hans "farmhouse," alldeles vid muren, ute på den kinesiska landsbygden. Han var vår ledare och guide. En fantastisk och minnesvärd upplevelse!
Minnesvärt också för att det var regn och dimma under denna lägerskolas tre dagar och vi verkligen halkande omkring både i terrängen och uppe på muren.
Humöret var ändå på topp trots att alla kläder och skor var gemomblöta och torkmöjligheterna minimala. Men
det är upplevelserna som berika oss. Eller?
 
( Detta var i maj månad så vädret borde varit mer gynnsamt.)
 
Följ med!
 
 
 
Till vänster toa och tvättutrymmen.
 
 
Vi satt ute och åt, lyckligtvis under tak och i byggnaden sov vi i ett par rum.
 
William Lindesay berättar för oss om den Kinesiska murens historia och om dagens vandring.
 
Dimmigt var det och halt -
 
- brant dessutom. Men jag klättrar på.
 
Och väldans blött. Här det tappra gänget, elever i 3-4-5an. (Idag har de flesta gått ut gymnasiet.)
 
Observera muren som slingrar sig som en orm bakom mig, högt där uppe.
 
Att bygga en torkställning av grenar ingick också i övningarna.
Behövligt dessutom.
 
Mat smakade väldigt gott efter den långa och blöta vandringen.
 
 Kollegan Ninni och jag försöker torka upp. Vi var tillsammans med en förälder och
skolsköterskan Susanna ansvariga för eleverna.
 
 
Mer fakta om Kinesiska muren har jag skrivit här
och här.
 
 
 
 

Repris

    
 
Sitter hemma i soffan och tittar på EM i fotboll.
Det svenska damlandslaget har i natt spelat mot KIna, en match som slutatade oavgjort, 0-0.
Och båda länderna hänger med ett tag till.
Minnen från VM i fotboll i Kina, september 2007, fladdrar förbi och ett Sverige  som då spelade mot Nordkorea.  Den matchen kommer jag alltid att minnas. Och av olika skäl.
Här kommer en repris av ett inlägg från september 2007.
 
I går var det dags! Jag var på VM. Mitt första någonsin. Ja, det var inte jag som deltog direkt. Det var VM- match i fotboll. I Tianjin, som ligger ett par timmars bilresa sydost om Beijing. Och jag, som knappast sett någon fotbollsmatch i verkligheten skulle nu på VM. Tänka sig! Spännande värre!
 
Sveriges damlag skulle möta Nordkoréas. Helst skulle de vinna också. Gärna med tre mål, för att gå vidare till semifinal. Vi var många från kollegor som var laddade och rätt klädsel i ett sådant här sammanhang förstod jag också var viktig.
Vad gör man inte som svensk på en VM- match i Kina där Sverige spelar.
Spänningen var OLIIIDLIG och jag som följt de andra matcherna på tv skulle nu se en "på riktigt".
 
Några arbetskamrater och jag själv "laddade" för match. Jag hade fått låna tröja nr 10.
Den kunde antingen vara Zlatans eller Hanna Ljungbergs....

När vi kom in på den nybyggda Olympiaarenan i Tianjin, som tar ca 60.000 åskådare så hittade vi efter visst letande våra platser.
Men de var klart upptagna! På alla våra bokade 30 platser satt det norkoreáner som inte hade dessa platser eller ens skulle sitta på den svenska läktaren.
 Men som den person jag är så tänkte jag:- Dom får flytta på sig! Först var det inte ens möjligt att ta sig fram till de tilltänkta platserna. Det stod nordkoreáner i vägen. Och de var många! Plötsligt stegar en stadig man förbi mig. I passagen kliver han på min "onda" och deformerade tå. I hettan och smärtan gav jag honom en knuff på axeln. Men vad hjälpte det.
 
Våra ockuperade platser.
 
Jag ville ha min plats men insåg att jag inte kunde flytta på en busslass nordkoreaner så jag stegade fram och satte mig på en ledig plats mitt i deras hejarklack. Det var i alla fal i närheten av det platsnummer som stod på min biljett. Under tiden krävde jag på svenska att de som tagit våra platser skulle flytta sig.
Ja, ett och annat engelskt ord blev det också.
Men inte flyttade sig någon för det. Energislöseri!
Till sist fick jag känna mig besegrad, det satt hårt inne och lämna det nordkoreanska fästet och anslöt mig
 till de övriga svenskarna.
Matchen kunde börja.
 
Det kändes mer lättsamt i bland de övriga svenskarna som var på plats,
kanske var vi ett par hundra stycken,
 
Vi gjorde alla vårt bästa för att synas. Och det gjorde vi. Kinesisk TV filmade och vi var med!!! 
Det blev svårt att överrösta de nordkoreánska fansen, visst. Men vilket lag vann?
Jo, Sverige med 2-1.
Tack till alla kineser som hejade på Sverige. Jag är övertygad om att det hjälpte!
En händelserik, minnesvärd och väldigt rolig kväll kväll blev det trots platskonflikten. 
 
Önskar nu i OS 2016 att Sverige ska vinna över USA i nästa match. Men det känns tveksamt.
Pia Sundhage och USA vann i alla fall OS i Peking 2008 och vinst för USA blev det även i Londom 2012 .
Men det krävs ju även spelare för att vinna en match...

Veckans gäst hos Freedomtravel

    
Just idag, den 6/3, är jag "Veckans gäst" hos den framgångsrika och populära resebloggen Freedomtravel 
 där jag berättar  om mina är i Peking och hur det kom sig att jag hamnade just där och blev kvar så länge.
Titta gärna in där om ni vill läsa intervjun eller bara för att det är en väldigt trevlig och varierande reseblogg med  och där nästan alla kan hitta något av intresse. Väldigt vackra bilder förstärker texterna.
 
Jag passar idag också på att skriva ett inlägg om ett av de måga besök jag gjort på den Kinesiska muren, för den kommer alltid att finnas med mig.

Tidigt en morgon var vi åtta personen som äntrade en liten buss utanför CCC, Chinese Cultural Center, för att åka till den lilla byn, Chen Jia Pu, som ligger tio mil nordväst om Beijing i Hebei provinsen.
Här är muren verkligen inte restaurerad som på de mer turistinriktade ställena och bitvis får man klättra bredvid eftersom det saknas stenar.

 
Här i byn smids det på gammal vis.
 
Brant är det på många ställen -
 
- och det vill till att placera fötterna rätt. 
 
Bitvis är det bra att  hålla i sig ordentligt för det är högt, brant och smalt.
 
 Cháng Chéng, på mandarin, (pinyin; för att vi som inte läser kinesiska tecken skall kunna uttala orden) betyder "den långa väggen" och nog är den Kinesiska Muren lång. Fram till i april 2009 hade man räknat med att muren var 6400km lång  men då gjordes en ny mätning och den visade på hela 8852 km. (Det motsvarar en resa upp och ner genom Sverige, 165 mil, två och en halv gång.)
Denna långa mur består av många olika delar och går genom stora områden. Muren började byggas på några hundra år f.Kr. byggandet höll på fram till Mingdynastin, 1368-1644. Mingdynastin var den sista dynastin i Kina ledd av Hankineser, som är den dominerande etniska gruppen i Kina och som omfattar 90-95% av befolkningen. Det är också världens största folkgrupp och den omfattar nästan 1/5 del av jordens befolkning. Idag används begreppet Hankines ofta synonymt med ordet kines.
Muren kom främst till för att skydda Kina från inkräktare från norr, Mongolerna.
På flera platser är muren restaurerad men på många platser är den mer eller mindre bevarad i sitt ursprungliga skick.
Det finns också långa sträckningar av muren som är i så dåligt skick att man inte får/kan gå på den.
Den Kinesiska muren är förstås ett av världens sju underverk och är sedan 1987 med på UNESCOS världsarvslista.
Nu går vi
Ett av alla de 24 000 vakttorn som finns längs Muren. Här hölls det utkik och lagrades vapen
och vakterna sände ut röksignaler för att varna om om fiender var i antågande.
Här vid vakttornet har vi gått och köättrat 1100 m uppför och det kändes i benen.
 
 
 
 
Åter nere i byn. Människorna som bor här odlar majs och har en del fruktträd
och försäljningen från detta utgör deras huvudsakliga inkomst.
I övrigt är åkrarna för små för annan odling, men en byinvånare kan äga flera jordplättar
och de kan vara utspridda.
                                           Obs! Muren som skymtar högt uppe till höger på berget.

När vi kom ner till byn igen efter den nästan fyra timmar långa vandringen hade solen trängt genom molnen  och det hela kändes om möjligt än bättre.
Anna och jag som var där tillsammans undrade  "vad vi gjorde här, friviligt". Och det fick sitt givna svar;  Uppleva och Upptäcka
och det med alla tänkbara sinnen.
 
Jag hittade just en dikt som tonsatts av Ulf Björlin och som framförts av Evert Taube, nästan som en tidig "rap" Den finns även inspelad på skiva och går att lyssna på via You Tube.
Dikten heter Muren och Böckerna och är från början tillägnad poeten och skalden Lars Foresell.
 


" Det var Chi Huang Ti
kung av Tsin
som lät bygga den kinesiska muren
och bränna alla böckerna i Kina.
Detta hände på Hannibals tid
innan Jesus var född".


Denna version är tolkad av Eva Dahlgren och Bodil Malmsten.
 
Inlägg nr 5 av 100 i utmaningen #Blogg100.
 
Har just upptäckt att jag haft kommentarsfältet avstängt. Nu nu är det på....

Blogg, en början

    
 Jag började skriva blogg i september 2007, när jag bott i Peking i ett halvår och mest för att för min egen del.
Det hände ständigt väldigt mycket och det kom att bli många fantastiska möten, resor och upplevelser av skilda slag  som jag gärna ville ta med mig. Och i en blogg kan mycket dokumenteras och på så sätt också bevaras.
I KIna vid just den här tiden och några år framåt var det så att bloggportalen blogg.se var den enda som fungerade. Wordpress hade jag då inte hört talas om så där provade jag aldrig men blogspot och blogger fungerade inte. Kanske om man hade haft en särskild tunnel inkopplad, men det hade vi inte.
Så den 9/9-2007 var det dags för det första inlägget.
 
Mitt allra första blogginlägg.
 
Och givetvis ville jag ha med en liten bit av den Kinesiska muren också.
En mur som jag gått mycket på både i närheten av Peking och i andra delar av KIna.
Ett  underverk där jag många gånger suttit och avnjutit en god picknick
och där jag haft många lyckliga stunder. 
En mur i soluppgång och solnedgång är speciellt.
 
Solen är på väg upp och klockan är strax efter fem.
 
Läckert! Klockan har hunnit bli strax efter sex och solen är uppe.
 
I början skrev jag ett par gånger i veckan och efter hand blev det mer. Åren gick och jag fortsattte att skriva och att blogga var ett bra sätt att också ha kontakt med nära och kära både i Sverige och i andra delar av världen.
Jag fyllde 60 år och firade födelsedagen i Thailand på öarna Koh Samui (mest) och Koh Pangan och njöt av sol, god mat, bad, snorkling och allt annat.
Och när vi åter var tillbaka i Peking visade set sig att flera vänner ville komma och överraska. Och överraskad och uppvaktad blev jag på många olika sätt.
En av presenterna bestod av detta brev med tillhörande bok.
Så om jag nu blir av med ett eller annat inlägg vid mitt portalbyte under våren så har jag ändå en fantastisk bok kvar. (Och andra inlägg ska jag spara på separata håddiskar. Tack för detta förslag!)
 
 
 
Alla blogginlägg är utskrivna med bilder och inklostrade
i denna häftiga och för mig helt ovärdeliga bok.
TUsen atck till vännerna Helene, Monica och Jesefine.
 
I denna tjocka bok finns alla blogginlägg från det första, den 9/9-2007 till mars 2009.
Fantastiskt!
 
                                                                                                   
 
 
 
 
 
 
                                                                                           
 
 
 
 
 
 

Peking lockar igen

    
Jag tänker då och då tillbaka på de år som vi bodde i Peking och vilka fantastiska upplevelser och erfarenheter vi fick och det av alla skilda slag.
Cykelturer varvades med promenader buss, taxi och tunnelbana för att ta runt sig och väldigt ofta hamnade vi i Pekings äldre delar, gärna de gamla hutongområdena och där historiens vingslag var/är påtagliga.
Vi har nu så smått börjat fundera över nästa års resor och att av våra önskemål i resväg är att resa tillbaka till Peking. Många andra resmål lockar också förstås men Peking har en speciell plats i våra hjärtan. Precis som Stockholm.
 
 
Vad är en hutong? Själva ordet kom för 700 år sedan till kinesiskan från det mongoliska språkets hottog. Hottog betyder vattenkälla och där det fanns vatten, där bosatte sig också människor. Så även i Beijing. Idag har ordet fått betydelsen av liten gränd.
I trånga, smala, gränder byggdes rum i en fyrkant runt en gård, en courtyard. Dessa hutonger var förr den vanligaste bebyggelsen i Peking och andra kinesiska städer.
Många hutongområden revs inför OS 2008 och ersattes med nya höga hus. Men det finns också många områden kvar och som verkligen rustats upp, vilket var behövligt.
Man bör tänka på att dessa hus är byggda av sten och många saknade uppvärmning, alltså jättekallt på vintern. Toaletter, dusch och rinnande vatten saknades också ofta inomhus för de flesta. Så det har nog inte alltid bara varit pitoreskt att bo här.
Typisk liten gata i ett hutongområde med frukt och grönsaksförsäljning direkt på gatan.
 
Har man läst Per-Anders Fogelströms Stockholmsskildringar från 1800 talet och början av 1900 talet, så blir det
genast lättare att förstå att hutonglivet var/är hårt ibland.
Det finns hutonger och hus som idag är  renoverade på det mest fantastiska sätt för att bibehålla både det inre och det yttre genuina men som har alla moderna bekvämligheter.
Hutongerna är byggda enligt feng shui. Ofta löper de i öst-västlig riktning eller från norr till söder. Detta för att  kunna utnyttja solen på bästa sätt och skydda sig från de kalla, nordliga, vindarna.
 Inne i områdena odlas ofta vad som är möjligt av grönsaker, frukt och blommor.
Med tanke på att Beijing ligger på Madrids breddgrad, så är det hyfsat varmt här från mitten av  mars till slutet av oktober och det utnyttjas just till odlingar. 

Idag vill många, så även västerlänningar, köpa en courtyard och renovera den eller hyra ett hus i ett gammalt hutongpmråde för att få känslan av att komma närmare det kinesiska livet. Följaktligen har försäljningspriserna stigit och hyrona ökat.
Man bör tänka på att dessa hus är byggda av sten och många saknade uppvärmning, alltså jättekallt på vintern. Toaletter, dusch och rinnande vatten saknades också ofta inomhus för de flesta och man fick använda gatans offentliga inrättningar.  Så det har  inte alltid bara varit glädjefyllt och pitttoreskt att bo här. 
 
Renoveringar pågår i många hutongområden.
 
Förr i Peking kallades det stor gata om bredden på den  var 36 meter, liten gata om bredden var 18 meter och hutong om bredden bara var 10 meter. Den kortaste hutongen som ska finnas i Peking lär vara 10 meter lång och endast 40 cm bred.....
 
 
Det finns olika sorters courtyards och "plupparna" ovanför, här fyra stycken,
visar att det här från början bott en "finare familj".  Portarna kan också vara av trä och
  kan ha alltifrån en träplupp, vilket visar att en enklare familj bott här och upp till fyra "pluppar".
 
Hutongerna och dess byggnader är gamla men när Peking blev huvudstad första gången
i början på 1200- talet fanns inga hutonger. De flesta kom till i slutet av 1200- talet under Yuandynastin men några byggdes även under Mingdynastin 1368-1649 och under Quingdynastin 1644-1911.
Livet i hutongerna och människorna där är i sig en del av Pekings historia. Här lever många idag sitt liv som generationer före dem gjort. Mat säljs på gatan, äldre personer spelar bräde, kort och mahjong, tvätten hänger ute, barnen leker och livet pågår parallellt med det mer hektiska storstadslivet som blir i en stad med idag ca 22 miljoner invånare.
Kontrasterna är påtagliga och det gamla blandas hela tiden med det mya.
 
 
 
 
 
 
 

Storstad

    
 Visserligen bor jag i Stockholm, Sveriges huvudstad och största stad, men jag skulle ändå inte vilja kalla den för en storstad. Innerstaden har ca 1.5 million invånare och räknar man hela länet så passeras 2 miljoner.
Londons innerstad beräknas ha drygt 10 miljoner invånare och med dess storstadsområde ytterligare ett antal miljoner invånare.  New York, en anna världsstad,  kommer upp i över 20 miljoner med sina förorter. Så allt är relativt.
Men trots att jag besökt många storstäder runt om i världen finns det en som jag mer än gärna återkommer till. Ja, förutom Stockhplm då, som alltid finns i mitt hjärta och det är Peking.
Peking, eller Beijing, är Folkrepubliken Kinas huvudstad sedan den 1/10 1949 och namnet Beijing betyder "den norra huvudstaden".
Staden grundades för ca 3000 år sedan och blev huvudstad första gången 1153.  (Landet har under årens lopp haft olika huvudstäder.)
Och en stor stad är det med ca 24 miljoner invånare i storstadsområdet och är Kinas ekonomiska och kulturella centrum. Däremot räknas Shanghai som Kinas största stad med sina 26 miljoner invånare i stadsområdet och som landets ekonomiska centrum.
Peking är verkligen kontrasterna stad och där det gamla ständigt möter det nya och ger staden sin charm och både småskalighet och storsklighet på samma gång.
En helt perfekt kombination.
 
Det nya blandas med det gamla.
 
 
Trånga gränder med vackra blommor utanför husen -
 
- stora lass på cyklar samsa med stora stadsjeepar.
 
Här blir det både ett besök hos min lokala skomakare och skräddare.
 
Här äter vi gatumat i ordets rätta bemärkelse. Bara att slå sig ner i gemenskapen.
 
Eller att ta sig en titt ut över staden från en bar högt uppe i det blå.
 
En tango på morgonen kanske....Instruktör finns! Morgonaktiviteterna pågår från före 07 och en timme framåt på vardagarna. Helgerna erbjuder aktiviteteter hela dagen.
 Pekings invånare är mycket för att aktivera sig.
 
Varför inte ta en båttur upp vid Huhaiområdet? Ja, lite trångt kan det bli i smalare passager...
 
På UNESCOS världsarvslista finns i Pekings omgivningar;  Förbjudna Staden, Kinesiska muren,
utgrävningarna av Pekingmänniskan, Ming och Qindynastins kejserliga gravar, Himmelens Tempel och Sommarpalatset.
 
En mycket liten del av Sommarpalatset.
 
På cykel förbi den Förbjudna staden.
 
 
 
KInesiska Muren, ett av världens nya underverk.
 
Mitt bidrag till Svenska Resebloggars septemberutmaning; Storstad.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dagens tillbehör: röd cykel

    
Många bloggare har mode som återkommande ämne att skriva om. Det har inte jag. Däremot kan cykling förekomma då och då.
Jag cyklar gärna och det var jag än är i världen, men numer blir det mest i Stockholm och Torrevieja och av den enkla anledningen att det är där jag oftast är.
Redan som liten var cykling ett stort intresse och jag tror inte att någon egentligen lärde mig att cykla. Jag såg på när andra trampade iväg och trodde att så kunde jag också göra.
Vissa dagar gick jag ärenden åt min farmor som då bodde på samma gård som vi i den lilla köpingen Töreboda.
Ibland fick jag en liten slant för besväret och genast hyrde jag cyklar av älder lekkamrater och trampade glad i hågen iväg längs gatorna. Trafiken var liten och jag njöt av friheten. Men det gjorde inte min mamma som oftast var orolig för vad jag skulle hitta på. Och eftersom jag inte var mer än nyss fyllda fyra år så var inte köpingens gator en lämplig plats att cykla på. Men mamma förstod mitt intresse för cyklar och när jag fyllde fem så fick jag en egen röd cykel.
Jag vet att det var mot min pappas vilja, men han arbetade då i Stockholm och hade inte direkt det "operativa ansvaret" för en cykelglad liten jänta. Och cykla kom jag att göra...
I dagens inlägg blir det en också en  cykeltur, men Töreboda är utbytt moti lantliga omgivningar i södra Kina.
När jag här såg en röd cykel med svart-vita detaljer och inslag av silver på stänkskärmarna kom barndomens första cykelminnnen över mig och jag tyckte cykeln hade mitt namn skrivet på sig.
Modellen var av typ mountainbike, där växlarna fungerade bra och även däcken. Till största delen
 

Över stock och sten mellan ris och majsfält.
 
Kanske såg jag något vilsen ut bland ris och majsfält, för det dröjde inte länge förrän en kvinna dök upp från ingenstans och vill vara vägvisare. ( Jodå, Bosse är med..) Damen var envis och cyklade bakom oss för att liksom se att vi körde på rätt stigar och det var inte lätt att följa med på en karta heller. På vissa ställen fanns flera stigval att göra så man fick gå på känsla. 
Efter drygt en timmas cykling kom vi till vårt mål, Dragon Bridge vid floden och damen på cykeln var med. Plötsligt blev längtan efter en flodtur stark. Bosse och jag tittade på varandra i samförstånd och enades om att så fick det bli.
Vår medcyklande dam lotsade oss rätt och hjälpte till att förhandla om priset.
 
Cyklarna forslades ombord på flotten
 
 Vi färdades vi på en lugn sträcka av floden och det var bara att sätta sig tillbaka i den lilla bambufåtöljen och njuta av tillvaron.
 Helt stilla.
 
Flottfärden tog slut efter drygt en timma och vi trampade vidare tillbaka mot vår lilla lantliga bostad. (Övervåningen i ett ombyggt stall)
Men plötsligt där bland fälten hördes "pang" och min cykel gick inte att trampa. Punktering på bakdäcket.
Eftersom Kina är ett land med många cyklar så är aldrig heller en cykelreparatör långt borta. Jag ledde cykeln genom ett par risfält och fick plötsligt syn på en reparatör.
Däcket var slitet och ett nytt kom på och vi kunde fortsätta vår färd till vårt boende i de lantliga omgivningarna-
 
"Hemma" igen efter en härlig cykeltur på en röd cykel.
 

En hisnande upplevelse

    
Tänk att ännu en gång vandra sträckan på Kinesiska Muren, från Jinshaning till Simatai. Denna gång var det "min klass", en 4-5a, mina kollegor Mikael, Kerstin, Eva Britt och jag som vandrade de nio kilometrarna.
Med buss tog vi oss de tolv milen från Peking till Jinshaling och var sedan redo för att ta oss an denna del av den Kineiska Muren.
Detta är en ganska orenoverad del och det är inte så många turister som beger sig hit, vilket ger en mycket behaglig känsla, nästan som att vara "ensamna" här. Mäktigt!
 Solen sken och det var "lagom" varmt när vi började vår vandring.  Det var så tyst och så vackert att det nästan gjorde ont. 
Många vakttorn passerades, här hade förr kinesiska soldater vaktat sitt territorium från mongolerna. Under långa delar av sträckan vi vandrade på Muren  så var det rejält brant och många höga trappsteg att streta uppför. 
Stämningen var god och skratten många,  även då det föll svalkande regndroppar  åskan hördes mullra i fjärran.

 Så vackert! Tänk att ha förmånen att hålla lägerskola i dessa trakter!
Den kinesiska muren heter Chángchéng på mandarin och började byggas några hundra år f.K.
Muren är byggd i omgångar och 300 000 soldater, bönder och kriminella har i omgångar byggt den.
Och i slutet av 1500-talet, under Mingdynastin var den färdigbyggd.
Den kinesiska muren är jordens längst byggnadsverk och uppmättes 2012 till en sträcka av 21 196 km.
Tidigare mätningar visade på betydligt kortare sträcka, men nya utgrävningar har skett
och på så sätt har murens längd också ökat. 
 
Vår vandring tog omkring tre timmar och vi hann med både fikaraster, lunchpaus och att skissa landskapet i våra arbetsböcker under tiden.
Vissa sträckor vandrar man väldigt högt upp och balanserar på delar som ännu inte är renoverade. Att en och annan sten lossar och faller ner får man räkna med.
Flitens lampa lyser, det skissas och skrivs och "fröken" Eva Britt njuter av utsikten och kommer med råd.

Strax innan vi kom fram till Simatai skulle en hängbro passeras. Den går högt, högt, över vattnet och den sviktade betänkligt. Jodå, alla kom över.
 
Endast en lite bit var kvar av vandringen och vi skymtade Linbanan. Nästan alla elever ville åka den och hade i förväg lämnat "lappar" om tillstånd att få åka.
Detta var verkligen häftigt! Mikael åkte först för att sedan kunna fotografera alla och jag åkte sist.

Fantastisk vy!
 
Verkligen luftigt! En hisnande upplevelse. (Man sitter rejält fastspänd i en sele)

Flera av eleverna åkte två och två och lyckades på detta sätt att pruta på priset. Bra tyckte jag som var "ekonomiansvarig", dessutom fick de ju träna på sin kinesiska.
Efter en kort båtresa hämtades vi upp av bussen och fortsatte ytterligare någon timma, innan vi kom till vårt hotell i den "lilla" staden Chengde. Nåja, liten och liten; den har 1 miljon invånare och är som Stockholm. Men i Kina är det att anse som en liten stad.
Middag på hotellet och så småningom intagande av horisontalläge för alla. Visserligen hade några av flickorna små husdjur på sitt rum, (kackisar)  men efter att de drivits ut, snarare spolats ner i toan av hjälpsamma gossar i klassen så lägrade sig lugnet.
Jag kunde denna afton INTE föreställa mig hur min kropp skulle må morgonen därpå. Men det visade sig.....
Onsdag morgon, dags för resans mer kulturella inslag.
Själv kom jag med en öm och värkande kropp knappast ur sängen. Helt uppenbart att jag tränat fel muskelgrupper tidigare. Och att ens komma på bussen var en kraftansträngning utöver det vanliga. En busschaufför och ett par elever fick baxa mig uppför första trappsteget på bussen.
I Chengde blev vårt första stopp Sommarpalatset och dess enorma trädgård.
På 1700- talet lät en av kejsarfamiljerna i Quingdynastin bygga detta Sommarpalats som ett komplement till det som finns i Beijing.
Och eftersom luften här uppe i Chengde var mycket friskare och klarare sommartid än i det heta fuktiga luften Beijing så tillbringades somrarna här.

                                                     Glasspaus vid en av Sommarpalatsets sjöar.

Efter vandring i en del av parken, skissande och antecknande blev det dags för lunch på Mc Donald´s, elevernas önskemål för både middag och frukost hade gått i den kinesiska menyns tecken. 
Frukosten var kanske inte anpassad för våra önskemål så det var en hungrig skara som väl lät sig smaka på hamburgerresaturangen. Bra att vara rejölt laddade inför eftermiddagens tempelbesök.
Eftersom vi haft Kina som tema för vårens skolarbete så har vi redan tidigare under terminen besökt ett och annat tempel i Beijingområdet. Men templet vi nu skulle se är en exakt kopia av ett motsvarande tempel i Lhasa i Tibet, Potalatemplet.
V klättradei allra högst upp och jag fick tillstå att mina ben inte var förtjusta i övningen.
När jag sedan skulle ner fick jag sats och nästan springa. Tur att Mikael och vaksamma elever med jämna mellanrum fångade upp mig, annars hade nog flera dragits med i farten.
image306
Templet i Chengde
 
Potalatemplet i Lahsa, Tibet, som vi besökt
 
Detta blev ännu en verkligt minesvärd lägerskola. Åren har gått och några av er kära elever kommer nu i vår att ta studenten. Jag sänder er alla, både studenter och ni som har ett år kvar, de bästa hälsningar och önskar er all lycka. Och kanske tänker ni som jag, då och då, tillbaka på allt roligt under våra år i Kina, minns och ler.
Tack för att jag fick möjligheten att lära känna er,

Vad gäller foton så har jag fått tillstånd att publicera dem.
 
(Inlägg nr 81 i Blogg100)
 
 
 

Terrakottaarmén och Xian

    
Så var det dags att summera den tre dagar korta resan till Xian. En fredagkväll klev vi på nattåget  på en av Pekings fyra järnvägsstationer, Beijing Västra tågstation, en gigantisk byggnad, där en rejäl flygterminal som Arlanda vid en jämförelse förefaller liten. 
Hela resan hade vi bokat via en resebyrå och ALLT var in i minsta detalj otroligt välorganiserat. Innan vi ens lämnat lägenheten hemma, kom ett sms till min telefon, där vi blev påminda om att det snart var dags att gå ut till den väntande taxin. Ja, så flöt det på under hela resan.
Mackor från Subway och lite vin därtill blev vår kvällsmat innan vi somnade in i den lilla men fräscha kupén.

Bosse och jag ivår förstaklass kupé som vi delade med Maggi och Bertrand.
(Bosses syster och man, som också var med på resan)
Vattenkokare och te ingår liksom duk på bordet, handdukar och sköna lakan.
 
 
Efter en natts sömn, med vissa stopp längs vägen,  anlände vi till Xians tågstation. Här var det ett myller av människor, men med hjälp av en skylt med mitt namn på det gick lätt att hitta vi vår guide och chaufför som nu skulle nu komma att ta hand om oss i två dagar.
Dags alltså att ge sig ut för att närmare lära känna denna småstad med cirka sju miljoner invånare. Ja, det är att betrakta som en liten stad i Kina....
Efter en rask resa till hotellet och frukost var vi  sedan redo för Xian och all historia.
(Intressant var att frukosten ingick denna ankomstdag och att vi fick rummen klockan nio på morgonen)

Stadsmuren blev vårt första stopp. Xians stadsmur är 13 km lång, 12m hög och mellan 12 och 18 m bred och  delar idag det gamla Xian från det nyare och mer moderna. Muren härrör från Mingdynastin (1368-1644 e. Kr) och det var här uppe som armborstbeväpnade soldater inväntade sina fiender. Jämförelsevis med annat som finns att beskåda i Xian, så är denna stadsmur en riktig ungdom.

Stadsmuren
Nästa stopp blev på en fabrik där det tillverkades soldater av allehanda slag, kopior på de som finns med i terrakottaarmén. Dessa gjordes för hand och att följa hur arbetet med att få till hur soldaterna växte fram var häftigt att se.
 Vi såg även otroligt fina arbeten och möbler i trä och lack som även de gjordes för hand.
Synd, att vi inte har möjlighet att frakta hem lite möbler till Sverige, men jag tror vid närmare eftertanke inte att de skulle passat hemma hos oss. Tyvärr!

Små soldater tillverkas av lera.
Xian och området däromkring utgör den kinesiska civilisationens vagga och stadens utkant finns rester av 6000-åriga stenålderssamhällen.
Kejsare Qin Shihuangdi använde Xian och området däromkring som huvudort, då han med våld 221 f Kr enade Kina för första gången i historien. Xian, som då kallades Chang'an, var därefter en lysande huvudstad under många dynastier, mycket tack vare läget som Sidenvägens slutstation.
 
Visst var det kejsare Qin och hans Terrakottaarmé som lockade oss till Xian och efter cirka en timmes bilresa från staden finns en del av kejsarens grav, samt hans personliga lerarmé.
Här finns tusentals, (jag hörde antalet 6000 nämnas) soldater i naturlig storlek och en del längre än vad soldater i allmänhet var,  unikt utformade, med rustningar, ansiktsdrag och håruppsättningar som skulle skydda denne kejsare i dödsriket.
Just genom att se de olika håruppsättningarna kunde man se vilka soldater som hade de olika uppgifterna.  Pilbågsskyttar, hästskötare, armborstskyttar, officerare och generaler känns alltså igen med hjälp av sina risyrer. 
Detta var en helt fantastisk syn!!! Overkligt kan man nog säja.

 
Soldaterna är i manshöjd, men förefaller kortare på grund av avståndet till min kamera
och att de står i en stor grop.

Alla dessa soldater finns att beskåda i tre stora "hallar". Och detta är bara en lite del av kejsar Qins enorma gravar. De flesta har man ännu inte ens upptäckt. Dessa soldater och delar av den otroligt stora graven hittades i mitten av 1970 talet  av en bonde boendes i området på hans åkrar och var resten av graven/gravarna finns vet man inte för närvarande.
Det blev in otroligt innehållsrik dag med många fantastiska historiska inslag och för att rensa våra hjärnor besökte vi de muslimska kvarteren. Vi hade avstyrt ytterligare "studiebesök", kunde inte ta in mer info.
Söndagen blev absolut ingen vilodag.
Vi hämtades av guide och chaufför klockan 10 efter att ha ätit en god och stärkande frukost för nya äventyr.
Nu var det mer kinesisk historia som gällde, ett besök på Xians historiska museum. Mycket lärorikt och faktaspäckat att få en genomgång av kinesisk historia på ett par timmar så jag får nog läsa på lite till.... 
En fördel med egen guide och chaufför är, förutom att det är bekvämt, att man själv kan bestämma vad man helst vill se och uppleva.
Nu kände vi inte för mer historia utan det blev besök i Trumtornet. Lagom lättsamt och därefter lite "fri tid."
När vi nu ändå befann oss i de muslimska kvarteren passade vi på att supa in lite av Orienten.
Trånga kvarter och gator med vacket utsmyckade hus fanns det gott om och i dessa kvarter intogs även lunchen som verkligen var god.

Köket tillika restaurangen är på gatan.

Att det finns flera muslimska kvarter i Xian beror på Sidenvägen, för med denna internationella handel kom inte bara varor, rikedom och kultur, utan också människor.
Vi avslutade Xianresan med ett besök i stadens äldsta moské.  En moské, som varje fredag håller fredagsbön, som man gjort i flera hundra år, men endast män är välkomna. Kvinnor är inte tillåtna här, annat än som besökande och utan tillträde till bönesalen. 
Men kanske kommer det också att ändras i det nya Kina?
En intensiv och otroligt innehållsrik och givande helg var till ända och dags för oss att åka tillbaka till Peking.
Vi blev körda till flygplatsen, incheckade och behövde bara själva gå igenom säkerhetskontrollen. Vilken service från resebyrån! Den kommer vi att anlita igen! Absolut!
Och vilken minnesvärd resa vi haft!


(Inlägg nr 7 i #blogg 100)

Kina; bland sockertoppar, floder och byar

    
KIna är ju stort,som en hel kontinent i sig och de olika delarna av landet erbjuder olika naturtyper.
Ett besök i södra Kina, i lantliga omgivningar, i Yangshou området, stod på vår önskelista. Sagt och gjort, ett oktoberlov, gav vi oss iväg söderut med flyg till staden Guillin och sedan taxi 6 mil till vårt mycket lantliga logi, världshuset Outside Inn. (Kinas nationaldag firas den 1/10 och då är skolorna lediga i en vecka, därför passade tidpunkten bra och en fördel var också att det sommarvärme. )
 
Värdshuset "Outside Inn" med sina 25 rum.
Badrum med dusch och toa fanns liksom myggnät över sängarna,
men i övrigt enkelt, men väldigt trevligt. En trevlig restaurang med härlig kinesisk mat fanns också.

Världshuset besod av flera byggnader som tidigare innehållit både kadugård och hönshus, men nu renovetar.
Husen är byggda av adobe, ett tusenårigt material som är en sorts tegel, där lera och halm torkats på ett speciellt sätt. Materialet är hållbart och har bra isoleringsförmåga; håller värmen ute under de varma månaderna och står emot kylan under den kalla årstiden.
 
Vi vaknade tidigt varje morgon av en tupp, som inte förstått att sova också kan vara vilsamt. Även traktens övriga djur som fåglar, ankor och höns var extremt morgonpigga. Lika bra att sätta fart  till frukostbordet.
Beslöt att  under "förmiddagspasset" fördjupa oss i närområdet och vi bokade en lokal guide som kom efter frukost och förde oss tålmodigt  till fots, genom det vackra,gröna landskapet under det att han förklarade alla grödor ingående för oss. På kinesiska.
 
På väg...

Vi såg odlingar av chilipeppar, kassava, qumquat,(som små citroner) bomull, tobak och mängder av olika sorters bönor förstås. Jag hade ingen aning om att det fanns så många olika sorter. Den tålmodige guiden försökte träna in alla dessa nya ord med mig på kinesiska. Måste nog repetera.
Vi passerade gamla byar där det verkade som om tiden stått still i några hundra år. Endast mobiltelefonerna och tvapparaterna påminde om 2000 talet.

Promenad genom byn Jiuxian. Här går livet sin gilla gång...
 
Nästa by...

På vägen hem passerade vi givetvis många risfält. En hel del risplantor kommer att skördas inom 60 dagar, men vi såg allt från nysatta plantor till de som snart var klara för skörd.

Landligt, tyst och vackert.
 
Sen var det då Sockertoppsbergen. Vi hade sett dem många gånger på bild. De pryder nämligen baksidan på
20 yuansedlarna. (Ca 20 svenska kronor) Visserligen kan man tycka att det flesta bergen här ser ut som sockerttoppar med dessa är alltså förebilden till de som finns på sedeln.
Bergen ser man perfekt från en båttur på floden Li och man känner sig som i Shangri La, ett tillstånd av lycka.
 
 
 
 
 
 

Kina och Yangtzefloden

    

Idag för exakt 10 år sedan befann vi oss på en resa jorden runt och just den 2/2-2005 var vi ombord på ett mindre kryssningsfartyg som tog 60 passagerare och som gick mellan några mindre öar på Fidji. Vi gjorde då en tur på  fyra dagar och det var verkligen som att befinna sig i paradiset. Och här, på en liten ö, på en sandstrand  i solnedgången vigdes vi av borgmästaren i Suva som kommit ut till ön med ett sjöflygplan.

Åren har gått och många resor och upplevelser senare är vi just ni i Spanien. Men idag tar bloggen er med på en annan resa. En resa på Yangtzefloden i Kina, 6300 km lång,  Kina och Asiens längsta flod och den tredje största i världen.Vi gick  ombord på fartyget i staden Yishang i Centrala KIna och skulle under några dygn i sakta takt njuta av den här delen av Kina och ett mycket vackert landskap.

De flesta passagerarna på båten tillhörde gruppresor av olika slag, dock mest amerikanska, tyska och indonesiska turister som var på rundresa i Kina.   
Härutöver  var vi sex personer som var "individuella". Vi hade ordnat vår resa själva och vi satt också vid samma bord i matsalen.

Fartyget Victoria Anna ett lyxigt fartyg som tar 308 passagerare och har en besättning på 136 personer.
Fina balkonger hörde till de rymliga och välutrustade hytterna. hytterna
 
 Tidig morgon och fartyget på väg in i den första av de tre ravinerna, Xiling Gorge.

Före frukost kunde man var morgon prova thai chi, men så morgonpigg var jag inte.
Det fick räcka med att vara "fit for fight", alltså frukost klockan 07.30 och därutöver njuta av naturen som skred förbi med toppar på över 1000m.

 Xiling Gorge
 Floden används för mycket frakt; kol, bilar, sand bland annat.

Nästa ravin vi kom in i var Wuxia Gorge. Här finns också en stad, Wushan med en befolkning på ca.
30 000invånare. Alltså en mycket liten stad/plats. 
Wushan har funnits mycket länge, sedan 1600-1027 f.K. Namnet har staden fått av en mycket respekterad Tang Dynasti doktor. Idag är det gamla Wushan helt borta på grund av det gigantiska dammbygget och finns på flodbotten och en ny stad har byggts upp på sluttningarna. Detta var planerat så det var inga människor som dog då dammens vatten gjorde att flodens vatten steg och den gamla staden försvann under vattenytan.
Människorna här fick nya hus och hyfsad ekonomisk ersättning.....Men det gamla Wushan är och förblir under vatten. Vi skulle besöka en mindre ravin och vattnet var grundare så vi färdades med mindre båtar än vårt kryssningsfartyg.

 Båtarna såg ut som mindre kinesiska hus och det var fint att kunna njuta av naturen från däck.

För att ta oss in i den "lilla" ravinen, Lesser Gorge, fick vi så småningom byta båt en gång till.
Här finns en smal förgreningen av Chang Jiang, Daning River, som slingrar sig 33 km in i dalen. Här är vattnet klart i motsats till vattnet i Chang Jiang som verkligen är brunt, smutsigt och skräpigt.

 
 På väg in i Lesser Gorge. Här såg vi vattenfall, grottor i bergen, 
apor och små tempel som klättrade längs de höga bergsväggarna.

På eftermiddagen närmade vi oss den sista ravinen på vår resa, Qutan Gorge. Bara att se dessa berg skymta förbi gav en hisnande känsla.
Om man nu inte ville titta på naturens under fanns olika seminarier och föreläsningar att besöka. Kanske några ville lära sig mer om silke eller sötvattenspärlor? Varför inte en introduktion till det kinesiska språket?
Jag valde att njuta av naturupplevelserna.

 
Givetvis skulle vi besöka ett tempelområde under resans gång. Jag tyckte sedan resan till Tibet att jag sett tempel så det räcker för ett tag. Men vi gick i land i Feng Du, en stad med 760 000 invånare och följde en tidig måndag morgon med på ett besök i denna "Ghost City". Nåja, så mycket av stan såg vi inte, inget alls för att vara mer specifik. Staden/ området hade i alla fall fått sitt namn av att två höga tjänstemän tröttnade på sitt jobb vid hovet och tog sig hit till Mt Minshan för att ägna sig åt den taoistiska läran. Dessa män hette Yin och Wang och låter på kinesiska som "King of Hell". Sedan kallades staden så; Ghost City.

För kineser är den sociala strukturen i helvetet likadan som den som råder i verkliga livet. Olika straff ges både i livet och efter döden för synder som begåtts.....
I templen här uppe fanns exempel på detta, enligt en sägen.
För Bosse och mig var detta utflyktsmål mest ett turistjippo och vi tog ganska snart linbanan ner igen och tog oss lite egen tid bort från turister och försäljare.
Jag hann på båten, före lunch, också avsluta min bok  Kinesen, av Henning Mankell. Den är mycket
läsvärd och rekommenderas varmt.

 Ett av de många templen uppe på Mt. Minshan.
Lyckades fota när alla turister redan passerat och vi var på väg ner.

Vår flodresa var slut efter fyra dagar och vi ankom den enorma staden Chong Quing med sina 33 miljoner invånare. Denna stad har en historia som sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden, 3000 år.  Idag är staden en gigantisk industristad som bl.a. producerar stål, fartyg, bilar, textilier, elektronik och kemiska produkter.
Chong Quing är också känd som dimmans och hettans stad. Om somrarna kan temperaturen gå upp mot 43 grader och med en luftfuktighet mellan 90 -95%.

                                                            Vi ankommer Chong Quing.
En natt till på ombord på Victoria Anna och så var kryssningen slut. Det var riktigt roligt att kliva av båten, bara Bosse och jag. Vi två var ju en egen grupp så där stod en blåsorkester på kajen och spelade bara för oss. Det händer inte var dag och det var bara röda mattan som saknades. Men den rullas nog ut nästa gång!
Taxi till flygplatsen och flyg tillbaka till Beijing.
Tänk vilka upplevelser som hinns med på kort tid!

Is och snöfestival i Harbin, norra Kina.

    

När jag som hastigast för någon vecka sedan mötte Lena i Wales  på Stockholm Central så pratade vi förstås om bloggandet i sig, så mycket det tillför och de nya vänner man får i "Blogglandia". För egen del började jag blogga i september 2007, när vi hade bott i Peking i sex månader, och mest i form av en dagbok och för att hålla kontakten med vänner, nära och kära både i Sverige och i andra delar av världen. Jag vet ju att mina läsare utökats under åren och har förstått att flera önskar att jag på nytt skall publicera en del av de upplevelser, möten och resor, både inom och utom Kina som jag haft förmånen att få vara med om under våra år där. Och här kommer den första, en rapport från en helg på isfestivalen i Harbin, norra Kina, i februari 2009, en av flera resor som goda vännen Anna, Bosse och jag gjort tillsammans.

En fullmatad helg i Harbin, en och en halv timmes flygresa norrut från Beijing och 50 mil från ryska gränsen. Två intensiva dagar, fyllda av fantastiska upplevelser, många skratt, sevärdheter, mycket is och kyla  tillsammans med två engelsktalande kinesiska guider från China Culture Center som tog hand om vår grupp.

Avresa från Peking en tidig morgon och en av våra fantastiska guider.

Redan före klockan 9 på morgonen satt vi i bussen från flygplatsen i Harbin på väg till ett "snöland". Alla bytte om på flygplatsen för att vara rustade för att under dagen vistas utomhus i den -18 gradiga kylan.
Vi vaggade alla fram lik pingviner i våra tjocka dunjackor och "snowboots".
"Snölandet" hade detta år Finland som tema och det märktes på många ställen i parken. Helt fantastiska snöskulpturer som var gjorda av konstsnö.

 Muminfamiljen tillverkad av snö.
 Mumintrollen och jag.
 Jultomten säjs komma från Finland. Här i egen hög person.

Det blåste kallt och alla klädlager till trots, så gick det inte att utestänga kyla och blåst. Så ingen i gruppen misstyckte att äta lunch inomhus efter denna inledning på dagen.
God lunch med många rätter serverades på en bra kinesisk restaurang och kroppen hann tina upp lite grann.

Nästa aktivitet var ett besök hos de sibiriska tigrarna. Jag hade ingen aning om att de var såååå stora.

 Här utfordras de med en levande höna.
Vi blev körda runt med en buss i parken och det fanns mängder av tigrar. De hade stora ytor att röra sig på. Men det är ju inte ett naturligt liv. De är utrotningshotade och det finns inte många kvar. Det fanns en tanke att tigrarna skulle kunna släppas ut i det fria. Men ett problem är att de behöver så stora jaktmarker för att jaga sina byten. (Här i djurparken äter de runt 8 kg kött per dag.)
Sen var det dags för lite värme innan aftonens aktiviteter tog vid. Hotellet nästa! Bosse och jag fick ett jättefint rum fyra trappor upp i tornbyggnaden. Ja, det var faktiskt två rum förutom hall och badrum. Inte illa! 
 Våra rum fyra trappor upp i tornet, där det lyser.

Dagens näst sista programpunkt var givetvis själva Isfestivalen. Helt fantastisk!!! Så vackert! Bara tanken på att allt är gjort av is och i mer eller mindre naturlig storlek är svindlande.
Utställningen invigs var år den 5 januari och pågår till slutet av februari. Sedan börjar dagarna att bli lite, men bara lite, varmare och då smälter isen snabbt.
Utställningsområdet ligger vid flodbanken så vattnet efter isskulpturerna rinner direkt ner i floden. Förhoppningsvis ingen översvämning.

Otroligt vackert och med många världskända byggnadsverk.
 
 
 Även toabesök kan behövas, mycket att klä av sig.....

Avslutningen på denna dag gick i ryskt tecken och på en rysk restaurang. Passade utmärkt eftersom Harbin är en stad med starka, ryska influenser. Det var gott och väldigt trevligt.
Alla intryck och upplevelser under dagen tog ut sin rätt och det var tre mycket nöjda, men ganska så trötta och avslagna turister, som drack ett glas vin tillsammans, innan ett tidigt sänggående. Nya äventyr och upplevelser väntade.


Har redigerat inlägget som ursprungligen publicerades  den 17/2-2009.

Det skall börjas i tid.....

    
 Det sägs ju att "den som gör en resa alltid har något att berätta" och det tror jag verkligen på. DEssutom så får man en massa upplevelser, erfarenheter och kunskaper liksom på köpet.
Jag har under min barn och ungdom rest en del, vi har som föräldrar tagit med döttrarna på långa och många resor och vi kan fortfarande, då de har passerat de trettio, glädjas och minnas över våra resor tillsammans . Verkligen berikande på alla sätt.
Kanske har det gått i arv? Max föddes i januari 2010 och i april samma år kom han till Peking för att hälsa på. Det var första gången vi sågs. Och vilket möte! Fantastiskt! Jag minns det som igår...
 
Max första besök på den kinesiska Muren och just här är det jag och moster Helen som får hålla i den lille.
 
           
Här får Max sin första "lektion" i kinesiska i mötet med Sofia.
Och att ta sig runt i Pekng; sittandes i vagn, bli buren i sele av mamma eller någon annan,
åka buss, tunnelbana eller taxi går galant.
 
Tiden går och det blir november 2010, Max är 10 månader och återvänder till Peking med mamma liv och pappa Johan.
 

 Bara roligt att vara på shoppingtur och inga problem att få barnvakter.  Viss tveksamhet dock att bli matad med pinnar för första gången i sitt liv. Men det skall börjas i tid. lika roligt var det inte att få en liten chilibit i munnen...
Banan, ris och gurka som snabbt med hjälp av personalen kom på plats blev inte tårarna så många.


Max i sin fina Dalmatinerdräkt...Ja, dessa utstyrslar och liknande finns det gott om. Mycket populära bland kinesiska föräldrar att klä barnen i. Och vi hängde på trenden förstås.
Även denna resa blev det lite kinesisk "språkträning" med Sofia. Här har tycke uppstått. Och det består än idag.
 
 I december 2011 blir det ett nytt besök för Max med familj i Kina. Han har nu uppnått den aktningsvärda åldern av ett år och elva månader och är inne på sin tredje Kinaresa.

Här är lejonet Max med sin lite större lejonkompis utanför vårt hus mitt inne i centrala i Peking.
 

Visserligen flyttade vi hem till Sverige 2010 men det har därefter blivit en del resor tillbaka till Kina. Den senaste skedde i november 2012. Vid det här laget är Max en van kinaresenär, fjärde besöket på mindre än tre år och vet hur det går till.
 
Att äta med pinnar går riktigt bra och aptiten är god. Max gillar verkligen den kinesiska maten.
 
Den Kinesiska Muren är välbekant och väldigt spännande och gott med lite matsäck efter allt klättrande.
 
"Mormor, det är så härligt att vara i Kina"! Tänk, dessa ord kommer från en kille som inte ens fyllt tre år.
 
 
Vackert! Absolut!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                               
 
 
                                                                      
 
 
 
 
 
 
                                                                                               
 
 
                                                                                       
 
 
 
                                                                                  
 
 
 
 
                                                          
 
 
 
 
 
                                                                                        
 
 
 
 
 
 
                                                                                            
 
 
 
 
                                                                                              
 
 
                                                                            
 
 
 
 
                                                                                              
 
 
 
 
 
 
 

Muren, soluppgång och "Gula Blomman"

    
Fredag eftermiddag, lite halvdant väder kanske. Eller också kan man välja att se det som om det bara kan bli bättre, vilket det också givetvis blev.
Efter jobbet blir jag upphämtad med minibuss och vi är åtta glada och förväntansfulla personer som beger oss upp mot bergen, sex mil utamför Beijing . Vi ska tillsammans uppleva både solnedgång och soluppgång på Muren. Övernattning sker på det lilla "vandrarhemmet" med namnet Gula Blomman. Egentligen är det området runt omkring som heter så och här finns fler familjer som erbjuder enkelt logi och mat till en mycket ringa kostnad.



Uppgången till Gula Blomman.


Härlig utsikt!


Vårt mycket kinesiska rum, med en stor "kang", en bred, hård säng som värms upp underifrån.

Dags att snarast bege sig ut och klättra upp på ena delen av Muren. Tänk, inga turister förutom oss! Härligt!!


Kanske var det på grund av skylten vi var ensamma turister?


Två "gamla" vänner; Eva och jag njuter av tillvaron högt uppe på Muren.


Att klättra på stege för att komma upp på Muren är väl inga problem för en vältränad gammal gympalärare?


Lite blåst och vatten skadar inte, man kommer liksom närmare naturen...

På kvällen avnjöt vi en jättegod middag med 10 olika rätter, pratade, skrattade och gick tidigt till sängs. Klockan ställdes redan på 05, vi måste ju vakna för att se solen stiga upp över bergen och muren.


Så gott, så gott!

Morgonstund har "guld i mun"! Klarblå himmel, rejäl blåst, men vad gör det? Soluppgången väntar på oss!
Vi klättrar en bra bit upp på muren, sätter os ner och väntar på att solen ska ta sig över bergstopparna.









Återigen en underbar dag!

Frukost på Gula Blomman, delvis medhavd, men förstärkt med ägg och tomatsoppa, pannkakor och te satt bra efter morgonens upplevelser.
Att notan för hela kalaset bara gick på 165 RMB/ person för mat, logi och resa känns fantastiskt även det.




För mig nya, historiska kunskaper

    
Nästan dagligen här så lär jag mig nya saker. Det kan vara nya fraser på kinesiska, det kan vara att pröva tålamodet eller något helt annat. Men nytt är det!
Ubder vår resa till Harbin förra helgen så lärde jag mig flera nya saker. Men en händelse/ studiebesök kändes ur ett historiskt perspektiv särskilt viktigt för mig. För egen del hade jag inte ens hört talas om att det funnits något som hette
"Division 731".Det var den japanska basen i Harbin för  experimentiell krigföring med bakterier.


På väg in till basen, som idag är ett museum.

Den japanska armén intog Harbin och en del områden i norra Kina 1932 som ett led i sin koloniseringspolitik. Japanerna hade redan då med sin marionettregering gjort anspråk på Koréa och delar av nuvarande Manchuriet.
Bevis för att denna verksamhet med medicinska och bakteriella experiment, i huvudsak på kineser, finns här i byggnaderna som idag alltså är ett museum.
Att det pågick medicinska och bakteriella försök på människor här, under överinseende av den kejserliga japanska armén, mellan åren 1937 till 1945, har allltså kommit i dagen efter andra världskrigets slut. Japanerna som ledde dessa experiment var efter krigsslutet rädda för att bli dömda till döden då, USA besegrade Japan. De valde då att lämna alla upplysningar till amerikanarna och på så sätt rädda sitt eget skinn.
Det var under samma tidsperiod som det i Tyskland och i koncentrationslägren också utspelade sig fasansfulla experiment med människor.
Var det bara slumpen att tiden stämde? Eller var det något annat?

"Division 731" täckte hela sex kvadratkilometer och bestod av mer än 150 byggnader. Byggnaderna var tillverkade så att det skulle vara extremt svårt att förstöra dem. Idag finns inte så många byggnader kvar, men minnena och resterna från vad som utspelades i detta område finns kvar. 
Även i andra områden och städer i Kina prövade denna division, 731, sin biologiska krigsföring.
Denna bas sattes upp 1939 och det var den japanska arméns avdelning 731 som bar ansvaret. Förutom på kineser och kinesiska krigsfångar så testades dessa biologiska experiment på koreaner, ryssar och en del britter.
Man räknar idag med att över 3000 krigsfångar tvingades delta i dessa medicinska och bakteriella experiment. De utsattes för tortyr, frystes ner, blev utsatta för fruktansvärd hetta, blev infekterade via kemisk väg och blev kemiskt bombade. Allt för att se hur mycket en människa kunde utså innan den dog.
Som sagt; tydliga likheter med tyska koncentrationsläger, som fanns under samma tidsperiod......
Strax före 1945, då det gamla Sovjet återtog staden Harbin, försökte japanerna sopa igen sina spår.

Det var inte förrän omkring 1980, då en japansk journalist publicerade vad han luskat reda på vad som utspelade sig i trakterna runt Harbin som hela denna historia kom till allmänhetens kännedom.
Många japaner har varit i området runt Harbin och även på andra platser i Kina och i viss utsträckning bett om ursäkt. Men än idag i japan är man stolt över händelsen.
Många av de japanska vetenskapsmän som var involverade i Division 731 fick en god politisk karriär eller blev delar av en medicinsk elit i Japan. Några av de ansvariga "flydde" till U.S.A. och tog sina kunskaper med sig och bytte dem mot en fristad där. Andra i sin tur kom att arbeta för det japanska hälsoministeriet och samtliga ansvariga fick höga poster i olika länder och sammanhang. Det hela tystades ner.Endast ett fåtal togs till fånga och dömdes av ryska domstolar.
Den ökände, japanske, generalen Sato Kenryo, skröt efter anfallet på Pearl Harbour om att Japan skulle diktera fredsvillkoren i fiendens huvudstad, Washington D.C. 
Tack och lov, blev det ju ingenting med det!

För mig var detta ett stycke historia som jag aldrig kommer att glömma. Undrar i hur många svenska eller andra länders historieböcker dessa fasansfulla händelser finns nämnda? Vet man i Sverige om att detta har hänt? Jag visste det inte, historieintresserad som jag är. 


Skylten som påminner om vad som hände här.
 

Mitt bland ingenting...

    
Lämnade vår lantliga idyll utanför Yangshuo på morgonen för bilfärd mot flygplatsen i staden Guilin. Detta är en resa som i vanliga fall tar cirka en och en halv timma. Idag var det ett ovanligt fall. Höstledighet för många kineser råder och nu mot helgen ska mängder av bussar fyllda med kinesiska turister och bilar samsas på de smala vägarna. Men fram kom vi, även om det tog tid. Kändes lite tveksamt först...
Om jag inte vetat att det fanns en flygplats i närheten så skulle jag ha trott att chauffören var helt ute på villovägar. 
Guilin har i alla fall över 600 000 invånare, en verklig småstad med kinesiska mått, men en stor turistort i regionen. Så jag hade nog förväntat mig en skylt eller något annat som kunde påminna om att en flygplats fanns inom den närmsta milen. Men icke!!


Tre kilometer från flygplatsen och inte ett fordon i sikte. (Det är en grusväg.)


En kilometer kvar, ett fordon står vid vägkanten.


Framme! Terminalen skymtas!

Så var det då bagaget. Kan inte förstå att man ska behöva ha så mycket med sig på bondgårdssemester. 



 

Trångt idag....

    
Märks tydligt att det är semestertider nu. Antalet människor här ute på landet har ökat avsevärt. Man skulle absolut kunna säja att det på sina ställen känns trångt. Det gjorde det inte i början av veckan. Men i vår lilla, lantliga, by så vilar fortfarnade stillheten. Men för att jag så smått ska vänja mig vid fler människor igen, så blev det idag en avstickare på cykel till mer "turistiska trakter".


Mycket på gång....

Hit till området runt Yangshuo kommer denna vecka mängder av turister, mest kinesiska, från alla delar av  landet. Så jag kan förstå trängseln. Sen är det så att inte alla är cykelvana, så det här med att stanna och bromsa är inte helt automatiserat. Men glädjen över att vara på cykeltur tar man inte miste på.

Trångt var det på floden bland bambuflottarna också. 

 
Skönt att bara se på idag.


Flottkö nerför vattenfallen.

Att åka bambuflotte är omåttligt populärt, vilket jag förstår. Har ju prövat i olika omgångar, då det var betydligt lugnare på floden.
Sen måste alla 100 tals flottar transporteras tillbaka igen och det sker inte uppströms........


Dessa fordon sköter det mesta här på landet. Även transporter av flottar.

Lämnade stojet och alla människor och fann lugnet igen.

Marknad i Baisha

    

Första oktober och Kinas nationaldag. En dag som gjord för marknad. Hoppade med en liten bil fram de 15 kilometrarna till Baisha. Väg kan det nog inte kallas. Snarare en breddad stig, fylld med oregelbundna stenar. Njurbälte hade varit på sin plats.  Även att cykla här skulle vara en påfrestning både för passagerare och cykel. Men fram kom vi!
Vi var nästan de enda  turisterna här och utgjorde en attraktion i sig.


Här fanns det mesta att köpa. Vi köpte en rejäl kökskniv. Det var vad vi behövde.


Chans att få något uppsytt. Nja, inte just idag.

Efter att ha försökt hitta en taxi, beslöt vi oss för att ta den mycket lokala bussen hem.
Genom bussdörren ser vi in i tandläkarmottagningen.


För närvarande inga kunder. Kanske väntar farbrorn på sin tur?

Resan hem gick på asfalterad väg och njurarna höll.

"Liu san jie", lite kultur på landet

    
Såg en fantastisk ljusshow  här ute på landet, "Liu san jie".  (Ja, vi åkte faktiskt de fem kilometrarna in till Yangshuo.) Här vid floden Lis strand, i den mörka aftonen, presenterades hela skådespelet inför en publik på över 2000 personer.  Över 600 barn, kvinnor och män, alla från trakten, deltog i föreställningen. Det r en berättelse om den tredje systern Lius kamp mot en elak hyresvärd. Och visst, det blir ett lyckligt slut.
Det mesta utspelades på floden LI, där mängder av bambuflottar gjorde skådespelet möjligt. Fantastiska  scenografiska lösningar och all ljussättning var imponerande. 
Att detta var något alldelses extra förstod vi, när vi hörde att  hela härligheten hade producerats av Zhang Yimou. Han är en mycket välkänd kinesisk filmregissör och för resten av världen nog mest ihågkommen för den fantastiska invigningen av OS i Beijing. Den fick jag aldrig chansen att se i verklighet, men detta blev också minnesvärt.
Det blev verkligen en magisk afton, rentav förtrollande....
Tänk vad som kan hända ute på landet!!!!







Nu har jag hittat originalet!

    
Vad jag har hittat? Jo, det motiv som finns på baksidan av 20 RMB sedlarna. Titta bara!


Verkligheten!


Kopian.

Gjorde en fantastisk båttur på Li River och det visade sig mycket riktigt vara detta som är motivet till sedeln.
Tänk att ha sett det i verkligheten! Platsen finns nära en liten stad som heter Xing Ping och som ligger kanske fem mil från Guillin och mindre än så från Yangshuo. Vyn var helt betagande!!


Vi njöt båda av att få vara här!