Ett underverk; ett av de sju

    
Kampuchea/Kambodja fortsättning. Tidigare inlägg finns från den 10/2-2015  (Bilderna är tagna med en gammal kamera och har sina brister...)
 Angkor, Khmerrikets gamla huvudstad ett besök för ett par år sedan
 
Så var det dags, en mycket tidig morgon, att bege sig till Angkor-området. Vi blev hämtade på hotellet av vår chaufför, plus en guide och dagens äventyr kunde  börja.
(Jag har ända sedan 1980, när jag arbetade i Thailand, precis vid gränsen till Kampuchea, velat se Angkor Wat och hela området och nu var dagen äntligenn inne.)
Angkor var från 800- talet fram till 1400- talet huvudstad i Khmerriket och det var härifrån som kungen styrde över minst 1 miljon undersåtar i området.
Av många olika skäl övergavs Angkor på 1400-talet och återupptäcktes på 1800-talet av några franska arkeologer.
I början av 1900-talet påbörjades upprustningen av ruinerna under Frankrikes ledning, men det har blivit många uppehåll i renoveringsarbetet.
Diverse krig, brist på pengar i ett fattigt land och svårigheter att hitta alla stenblock som försvunnit, gjorde att arbetet med att återuppbygga delar av Angkors tempel kom i gång först 1995.
Angkor är ett av världens sju underverk och finns sedan 1992 på UNESCOS världsarvslista.
 Under inbördeskriget i Kambodja på 1970 talet plundrades Angkor på skatter och under denna tid användes området som bas för Pol Pot och hans soldater, de "Röda Khmererna", som ytterligare förstörde och plundrade området.
Hela Angkorområdet är stort, omkring 40 kvadratmil, men de mest besökta platserna idag ligger inom ett område på ca. 9 km2 och som till stor del är täckt av djungel. Numer finns totalt 45 tempel/ tempelruiner som kan besökas.

                                       Drakbåtar vid en av de konstgjorda sjöarna inom Angkorområdet.

Vi besökte några av de mest kända tempelruinerna och började vid Bayontemplet, ett redan från början buddhistiskt tempel, som ligger i tempelstaden Angkor Thom.
Här blir man betittad av 37 torn och av 172 leende ansikten. Det sägs att dessa ansikten är avbilder av kung Jayavarman V11, (1181-1220) en omtyckt  och inflytelserik kung som låtit bygga många av templen i Angkor Thom.

Enorma ansikten som blickar ner från Bayontemplet.

Inom hela Angkorområdet finns gott om små restauranger och försäljarna är många och säkert är det hyfsat lönsamt att bedriva affärer här för man beräknar att omkring 5000 turister varje dag besöker området.
De största turistgrupperna som kommer hit är från Sydkorea, Japan och Kina. Men även turister från U.S.A. utgör en stor grupp och på senare år har även européerna hittat hit.

Många människor på gång inom området plus elefanter, kärror, cykelrickshaw och bilar.

Nästa tempel vi besökte var Ta Phrom. Här har djungelns rötter ätit sig in i ruinerna och gått både genom tak och fönster.
Templet kallas också i folkmun för "Tombraider-templet". Delar av filmen "Lara Croft. Tomb raider," med Angelina Jolie spelades in här. ( Har ännu inte sett filmen)

Ta Phromtemplet.
Enorma rötter som ätit sig in i ruinerna.
Runt många tempel ser man stora stenar på marken. Dessa är uppmärkta och ska tillbaka till sina "gamla platser".
Templen byggddes av sandsten, lavasten och trä; inte särskilt hållbara material och hittar man inte de gamla delarna så ersätts de inte med nya. Allt ska vara i original!
Så en av många anledningar till att restaureringsarbetet tar tid är att många delar till templen saknas och  är spridda över ett stort område och svåra att finna.

Stenar som ska på plats.

Det sista större templet vi besökte var Angkor Wat.
Angkor Wat är den främsta symbolen för khmerfolket i Kambodja och byggdes på 1100-talet. Det är tornen från detta tempel som också finns med i Kambodjas flagga.
Från början var det ett hinduiskt tempel, sedan ett buddistiskt, hinduiskt och blev så buddistiskt igen.
Till alla tempelbyggen användes förutom människor även  elefanter som arbetskraft. För att just bygga Angkor War berättas att över 4000 elefanter var verksamma.
Det var verkligen mäktigt att i verkligheten stå nedanför Angkor Wat och att gå in och strosa i de delar som finns kvar. Man fick se upp, snarare ner, för på sina ställen ville en del ormar också sola sig i glansen. Dock var vår guide väldigt uppmärksam på just detta och hann varna oss.
Angkor Wat, utsidan-


och en liten del från insidan.
 
Det blev en lång, varm och alldeles fantastisk dag. Mäktiga upplevelser, kunnig och rolig guide, en utmärkt chaufför som körde oss i en sval bil. Helt perfekt! Och mycket kunskap att sortera in i olika fack fick vi givetvis också.
Vilken tur att vi tog oss hit! 

Vi hade  ordnat resan från Thailand själva, med hjälp av en liten resebyrå, och kunde helt själva bestämma vad vi ville se och disponera tiden efter våra önskemål. Perfekt både med "privat" guide och chaufför

















 
 

"Dödens fält" i Siem Reap

    
En historisk återblick!
(Varning för starka foton!!!)
 
I Kambodja eller Kampuchea, hur man nu väljer att säga, finns det flera "Dödens fält". Fält och platser runt om i landet som alla har minst en sak gemensamt, nämligen att många människor mist sina liv på eller i närheten av dessa platser.
Det "Dödens fält" som mest förknippar med Kambodja/Kampuchea finnns utanför huvudstaden Phnom Penh.
Där har jag ännu inte varit, utan det får bli en annan resa, vid ett annat tillfälle.
Nu i dagarna besökte jag det "Dödens Fält" som finns i Siem Reap. (I samma stad ligger även det fantastiska världsarvet, tempelområder Angkorwat och en rapport därifrån kommer senare i veckan.)
Idag är området inte ett fält, utan mer en minnesplats. En plats, där man valt att bygga ett buddistiskt tempel och placerat  ett "minneshus" bredvid. Ett minneshus med kranier till människor som avrättats här och i närheten. Idag är området mycket begränsat och där det tidigare var stora fält, har hus byggts upp.
Här har man har bestämmt att livet måste gå vidare trots de hemskheter som utspelades i landet under Pol Pots regeringstid, 1975-1979.
"Minneshuset" och i bakgrunden templet.
 
Hittade kranier från människor som brutalt dödats.
 
                                                       Benrester från avrättade människor.

Kanske kan lite bakgrundshistoria till dessa hemskheter behövas.
Kambodja/Kampuchea; ja, vilket ska man säga? Jag fick en förklaring av vår guide och han berättade att på språket khmer så heter landet Kampuchea. Det är utlänningar som säger Kambodja. Men för oss västerlänningar så är namnet Kampuchea förknippat med perioden 1975-1979 då de Röda Khmererna under Pol Pots ledning hade tagit makten i landet. Detta med hjälp av Mao och Kina!!!!!
Regimen i Kampuchea förnekade hela västvärlden och dess ideologi. Nu skulle i landet skapas "en ny människa".
En ny människa som endast skulle vara skapad för hårt kroppsarbete.
De Röda Khmererna ville bygga ett självförsörjande land och börja en ny historia.
För att detta skulle kunna bli möjligt måste allt gammalt utplånas; bibliotek och tempel brändes, sjukhus, universitet och museér förstördes. pengar avskaffades, liksom banker.
Skolor stängdes och alla skulle ut och arbeta på fälten. Familjen betydde ingenting och medvetet skilde man barn från föräldrar, liksom äkta makar som fick åka till olika arbetsläger.
Många av landets invånare som bar glasögon, var lärare, pratade främmande språk, eller hade annan akademisk utbildning var lovliga byten för Pol Pot och hans mannar.
Under denna tid så avrättades eller dog av sjukdomar eller undernäring ca. 2 miljoner av landets 8 miljoner invånare. Fasansfullt!
I närheten av "minneshuset" finns en liten fotoutställning. Jag i min tur, fotograferade bilderna genom en glasruta, därav den dåliga kvalitén.
 Till höger Pol Pot. Hans ursprungliga namn var Soloth Sar. Till vänster en man som torteras.
 
Vanliga människor som tagits till fånga och väntar på avrättning
 
Under Pol Pot och de Röda Khmerernas tid så skulle alla gå klädda i svarta, eller mörkt bruna och gröna käder.
Dessutom skulle man ha en röd och vitrutig halsduk. Detta blev människornas uniform.

Stora delar av västvärlden visst vad som skedde i landet, men valde att tiga. I Sverige fanns bl.a. Jan Myrdahl, son till den frihetskämpande Alva Myrdahl, som var övertygad om att det som hände i Kampuchea var det enda rätta.
Det är verkligen så man skäms än idag. Och just då vet jag att jag inte gärna ville berätta att jag var svensk...
Jag befann mig i Thailand  några månader 1979, längs gränsen till Kambodja och jobbande i olika flyktingläger som upprättats av F.N:s Flyktinkommissariat, UNHCR,  för människor som flydde Pol Pots terror. Detta var 1979 och Vietnam gick in i Kampuchea, för att "befria landet" och västvärlden tittade på-  (Min arbetsuppgift? Jo att genom kambodjanska tolkar, via franska språket, intervjua barn och ungdomar, som ofta lemlästade tagit sig krypande över gränsen. Jag skulle försöka ta reda på deras bakgrund för att dessa sedan skulle kunna sammanföras med sina föräldrar, om de fanns i livet, eller kanske andta släktingar som kunde befinna sig på andra läger i Thailand eller utomlands. Och många kunde återtförenas med anhöriga så småninom. Men det var en lång process. )
Nu har ett antal rättegångar hållits för att ställa de ansvariga inför en internationell domstol. Några av folkmördarna har fått sina straff men mycket kvarstår. Pol Pot hittades död 1998, troligen av malaria, i djungeln där han gömde sig och ställdes aldrig inför krigsrätt.
För några år sedan gjordes en film som heter "Dödens Fält" och som är baserad på det som hände människor under Pol Pots tid i Kampuchea. Rekommenderas starkt!
För mig var detta upplevelsemässigt en tung dag och många minnen kom i kapp mig från möten med de barn och ungdomar som ibland lemlästande, bärandes på småsyskon, hade lyckats ta sig över gränsen till Thailand.
Det var viktigt för mig att få svar på några frågor som jag grunnat på i 30 år och i ett långt samtal med vår guide
började pusselbitarna falla på plats. Skönt!

Tagen av stundens allvar.

Tillbaka över gränsen.

    
Innan vi började tillbakaresan mot gränsen och Thailand igen hann vi med ett besök i "Den gamla marknaden" och promenera runt lite i stan. Värmen var påtaglig, +33, redan klockan 8 på morgonen och svetten rann både uppåt och neråt.


På "Gamla marknaden", såldes precis allt. Här en av de många fiskavdelningarna. Just idag skulle vi inte ha något.

vår chaufför och bil väntade på oss och det kändes väldans skönt att sätta sig i en bil med bra ac. efter vår rundvandring i stan.
Gränsen nästa. Samma väg tilllbaka som vi kom. Vi antog att det också skulle vara liknande procedurer att komma ut ur Kambodja och in i Thailand igen.


Raka vägen, ja den är verkligen rak. Detta är en ny väg som endast är lite mer än ett år gammal.
Samma väg fortsätter från Siem Reap  söderut till huvudstaden Phnom Penh.

Vid gränsen till Thailand mötte oss igen den lille mannen med de stora skorna. Han hämtade upp oss vid bilen och hade till och med fyllt i våra inresekort till Thailand. Visserligen fel, men de var ifyllda.....


Mannen med de stora skorna, vår hjälpredare.

Dags för lunch innan vi skulle över gränsen och sedan hade vi samlat krafter för att passera. Vi hade ju tänkt oss att få ett visum till Thailand på 30 dagar. Men, nej då! Passerar man vid gränsstationerna så blir det bara 15 dagar. Hade vi däremot flugit till Siem Reap så hade vi fått 30 dagar. Pust!!!!
Nu får vi böta 500 bath/ dag i tre dagar. ( drygt 100kr/dag) Vi lämnar nämligen inte Thailand förrän den 15 mars....
Men det får gå!

Taxfreeavdelningen vid gränsen! Billigt, billigt!

Att passera gränsen gick snabbt och vi fick sedan vänta en timme på att vår minibuss skulle hämta upp oss.
En öl smakade bra!


Pustar, det är nu +37 och klockan är 1 på dagen.

Även här kan man se roliga översättningar på skyltar, precis som i Kina. (Toan var riktigt fräsch, vilket jag inte hade förväntat mig)


Ett gott skratt!

Tack Kambodja för den här gången., en fantastisk upplevelse och jag tror vi kommer tillbaka.



Siem Reap och Kambodja

    
Onsdag den 23 februari

Har med min dator, men far ingen anslutning till internet. Har nu lanat en laptop. Tyvarr saknar den de svenska bokstaverna med prickar. Nagra bilder kan inte heller laddas upp, men de kommer.
Resan hit fran Ban Phe, ca 35 mil tog sina modiga timmar. Vi startade redan klockan 7 pa morgonen och var inte har i Siem Reap forran klockan var halv fem.
Vi hade bokat resan via en resebyra och det var klokt av oss. Allt har fungerat helt perfekt.
Vi passerade gransen till Kambodja i narheten av dar jag jobbade 1980, Aruanyaprathet. Jag kande inte alls igen mig. Hade nog inte raknat med det heller.
Genast da vi kom till gransen hoppade en mycket kort yngling med alldeles for stora skor in i bilen och skulle hamta oss.


Ynglingen med de alltfor stora skorna, var vagvisare

Hur han visste att vi skulle hamtas vet jag inte:"Follow me" sa han och vi traskade efter till en liten restaurang. Han tog hand om passen och vi fattade att det var visum som skulle ordnas. Vi betalade de 300 kronorna det skulle kosta. Och det ar ocksa vad som star pa anslagen.
Sedan radade vi in oss i ett led for att lamna Thailand.




Bosse ordnar med vara dokument pa den lilla restaurangen.


Vid gransen

En kort bilresa och sedan dags for lunch. Mannen med de stora skorna var fortfarande med.
Vi hade visserligen kopt en paketresa, men visste inte riktigt vad som ingick. Spannande att se.
Lunchrestaurangen fanns inne pa ett gigantiskt kasino. Nu hade klockan hunnit bli halv 2, sa hungriga var vi.
Ynglingen med de stora skorna kom och ville ha passen, visum skulle ordnas.
En tanke for genom huvudet, passen kommer kanske inte tillbaka. Jo, de kom inom en kvart, precis som ynglingen sagt.
Med mat i magarna var vi rustade att ta oss over gransen.
Nytt led, ett langt ett.
Nu kommer nasta person som ska hjalpa oss. Ocksa han fran resebyran.
Vi lyckas passera ledet, som beraknat skulle ta en timme och ar i Kambodja minuterna efter.


Välkommen till Kambodja!

Vidare med en buss och andra passagerare till en taxi och busstation. Var guide ar med.
Guiden lamnar over oss till en taxichauffor som tar oss till hotellet i Siem Reap. En resa som tar 2 timmar pa en helt spikrak och ny vag.
Jattefint hotell, snabb incheckning och sedan i vag med chaufforen for att se pa solnedgangen inne i Angor omradet som ar jattestort.
TYvarr kom vi for sent for att se solen ga ner.
Men fram kom vi!


Hotellet, Lin Ratanak, alldeles utmarkt och med fantastisk service. Val vart att rekommendera.

Vidare rapport och bilder kommer i helgen da vi ar tillbaka i Thailand.


Program for oss:
Torsdag den 24 februari Angkor Wat och flera andra tempel plus "Dodens falt".
Fredag  den 25 februari utflykter pa morgonen och sedan borjar aterresan till Thailand och Ban Phe.

PS Vi har fortfarande inte visat ens en voucher for nagon och allt fungerar otroligt bra; resor, mat, hamtningar, hotell, intraden.........



Lugnt idag, Kambodja i morgon.

    
Vi försöker numer att pallra oss upp lite tidigare om mornarna. Mycket frisk luft som vi får, ca 9h /dag, tar på krafterna och att sova 9h/dygn är då inga svårigheter. Men det får vara måtta på vilandet.
Allra helst vill vi ta en hurtig strandpromenad på 1 h före frukost.
Numer intar vi den nere vid beachen i en solstol. Jättemysigt! Varmt? Ja, +30 vid 9 tiden, men det blåser alltid så värmen blir aldrig kvävande. (Parasoller finns om det blir för varmt i solen.)


Bosse låter sig väl smaka av te och kaffe, grovt bröd med ost, salami och tomat. Lite svenskat över det hela.
Frukten kommer senare. Den har fått bli mellanmål!

Vi har försökt att fräscha upp kunskaperna om Kambodja, Angkor Wat och Siem Reap, staden där Angkor Wat ligger.
Känner att det kommer att bli mäktigt att besöka "Dödens Fält" i morgon. Många minnen kommer tillbaka från 1980, då jag var i Thailand, på gränsen till Kambodjaoch jobbade för UNHCR; FN.s flyktingorgan och tog emot barn och ungdomar som passerat "Dödens Fält", där minor var nergrävda. Många av dem hade här mist hela eller delar av sina familjer och ett stort antal av de som kom över gränsen till Thaland var lemlästade till följd av minorna.
Synen av detta går inte att beskriva eller ens tänka sig.
Men i morgon ska jag stå där på "Dödens Fält" och det för första gången. Det har gått 30 år sedan jag var i dessa trakter. Men jag har aldrig tidigare varit mer än 25 m in på kambodjansk mark. Nu är det dags!
Jag har hemma många teckningar gjorda av kambodjanska barn och ungdomar som lyckades fly från detta helvetet och visat mig sina upplevelser genom att teckna dem. Minnnena kommer att tränga på.....

Givetvis ville vi ha både lunch och middag idag, precis som andra dagar.
Lunchen intogs på vår vanliga strandservering, "Bee Happy" och middagen avnjöts på en för oss ny restaurang.
Från vår resort traskade vi vägen fram i mörkret 700 m. Tur att ficklampor finns!
God mat, som vanligt i Thailand, men ingen havsutsikt i kväll. Snarare utsikt mot stora vägen....
Dock var den inte särskilt trafikerad.


Aftonens middag.

Så småningom blev det till att gå samma väg hem igen.
Tur att ficklampor finns. För det gör ormar också...


Ormen långe, som vi mötte på vägen. Död!

P.S. Datorn följer med till Kambodja, sedan återstår det att se om internet fungerar......
Räknar med att kunna blogga lite.







Angkor Wat och "Dödens fält", nu är det bokat

    
Vi var idag inne i Ban Phe, vårt "närsamhälle", ca 12 km bort och bokade vår resa till Kambodja. Det finns flera resebyråer att välja på, men eftersom det är lite bråkigt vid gränsen mellan Thailand och Kambodja så har flera resor ställts in. Följaktligen är det bara ett fåtal resebyråer som gör resorna. Vi åker nu tidigt på onsdag morgon och kommer tillbaka sent fredag kväll.
Ett av världens sju underverk ska vi se, Angkor Wat och även besöka "Dödens fält. Det var där som så många människor gick på minor under Pol Pot tiden i Kambodja i slutet av 1970 talet.
Fruktansvärt! Men jag har velat komma hit ändå sedan 1979 då jag jobbade i dessa trakter.
Phnom Penh får vi ta vid ett annat tillfälle, likaså båtresan från Siem Reap på Mekongfloden och dit.


Resebyrån vi anlitade.

Vi åker till gränsstaden Poi Pet med en thailändsk bil, går över gränsen med chauffören och ordnar med visum. Sedan hämtar en kambodjansk bil oss och kör till Siem Reap, staden där Angkor Wat finns. Hela resan dit tar ca. 7h inklusive gränsövergången, om vi har tur och det inte regnar. I så fall blir vägarna dåliga och resan tar betydligt längre tid.


Inne på resebyrån. Nu är alla praktiska bestyr klara och resan är betald.


Resebyrån är ett familjeföretag och här är den yngste medlemmen, en flicka på 13 månader.

Vi är jätteglada över att ha lyckats boka resan och nu återstår bara genomförandet. Spännande!!!!