Skummande

    
Här skummar det!
Månen, den omtalade supermånen, har satt sina spår på och i havet och det är rejält högvatten. Stränderna är  bara en smal remsa.
Höga vågor slog upp och skummet sprutade. Verkligen en maffig syn.
Jag stod och räknad och ungefär var sjunde våg hade  speciell kraft och var extra stor.
Några tappra brädsurfare räknade också vågor och lyckades då och då pricka in rätt våg för att surfa mot land.
Och det gick undan. Men att sedan simma ut igen med brädan var inte lika lättsamt. Vågornas kraft är stor.
 
Ena stunden ser havet ganska lugnt ut. Men det skummar rejält.
 
Rätt som det är kommer höga vågpr och slår över vågbrytarna.
 
Statyn av fiskarhustrun, hon som alltid som sitter och blickar ut över havet,
spanandes efter sin mans båt känns än mer aktuell. Havet tar och havet ger...
 
Ett gäng brädsurfare försökte bland de skummande vågtopparna hitta den perfekta vågen för dagen.
 
Strålande sol hela gårdagen från en i princip molnfri himmel och +22 bidrog till att vi omprövade vårt beslut att äta hemma. 
Och lika bra var det. Ett kort ögonblick hade jag funderinagr på att skapa någon middag hemma av rester men när jag erinrade mig vad kylen innehöll blev det en tidig middag/ sen lunch på restaurang  vilket blev ett mer lyckat alternativ.
För inte hade 12 pommes frites, 1/4 portion potatismos, några oliver, ättiksgurka, tomater, grönsallad och ett gäng potatis blivit det lättaste att skapa en god måltid av.
Men om det var nödvändigt så hade jag givetvis fått till det. Är ju en envis typ.
(Nu fick  grannarna i stället möjlighet att prova sin kreativitet av våra rester. )
Kvällen avslutades hemma på terrassen och där fick cavan stå för skummet.
 
Skummade gjorde det inte av denna förrätt, en god caprese, men den var försvinnande god.
Även varmrätt och dessert gled ner och att sitta utomhus och äta så här års är absolut njutbart.  
 
Så mycket skum såg vi inte till i fontänen idag, men solen gav ett skumt och vackert sken.
Bra så!
 
 

Lyckat!

    
Ibland är det inte alls så långt att gå efter vatten eller vattenflaskor. Inte för att umgås med trevliga vänner över diverse tapas heller. 
Gårdagskvällen tillbringade vi tillsammans med ett glatt gäng vänner på den typiskt spanska och mysiga restaurangen,  El Rastrillo på Calle Moriones 42 i centrum av Torrevieja.
Önskade man inte äta tapas finns en hel del annat att välja på, men vi var helt inne på en tapasmåltid och den kom i varierande storlekar men det mesta i den störrre storleken. Något som jag inte hade fullt klart för mig vid beställningen.
Tyckte nog att andra hade detta bättre klart för sig.
 
 
Här kände vi oss välkomna och vi blev placerade i den stora matsalen där det var dukat för oss.
Kommer man ett mindre sällskap finns även bord ute i "tapaserian".
Vatten såg vi inte just här men det skulle komma.
 
Vi var ett stort sällskap och stämningen var hög redan från början och högre blev den efter hand. 
Här vid bordet finns även de bloggande vännerna  Ama (näst längst ner till vänster) och
Ami  (näst längst fram till höger) och är det bloggare med tas även en del kort.
Men jag tror att de flesta lyckades föreviga en del av kvällen på bild.. 
 
Så var det då beställningarna och några valde att gå ut och titta vid den långa tapasdisken och andra beställde från menyn vad som önskades.
Spansk tortilla (ägg, lök och potatis) räkor i het vitlöksolja och patatas bravas (stekt potatis med stark sås) blev mina val.
Många var vi vid bordet och av någon anledning fick jag mina tre beställningar först.
Jodå, jag satt och väntade och behövde inte alls träna mitt tålamod. Däremot fick ett par andr i sällskapet fgöra det, men å andra sidan erbjöd jag mig att dela med mig av min mat.
Till och med servitören skrattade när jag för tredje gången sa "para mi"; till mig.
Och ingen annan fick något, just då. Servitören kunde ju inte ta allt på en gång för vi var ändå tolv personer.
Stämningen, som var god redan från början steg dock efter hand som rätterna kom in och var sedan uppe på toppnivå och där höll den sig hela kvällen.
Skrattmusklerna fick arbeta hårt.
 
Tortilla och räkorna är mina. Musslorna bredvid  (tillhörde inte mig) såg lockande ut
så de ska jag prova nästa gång. Men då nöjer jag mig med en eller två rätter.
 
 Även en sådan här trevlig kväll led mot sitt slut, restaurangen stängde, och vi vandrade glatt hemåt.
Men det blev ett par stopp på vägen. Det var det här med ån och vattnet.
Vi behövde stora plastdunkar för att ordna vatten till vår eminenta trädgårdsmästare som ser till att våra växter trivs och överlever.  (När vi inte är på plats stänger vi ofta av vattnet och elen för säkerhets skull. En läckande vatten ledning är aldrig trevligt.)
                                                                                                
Ami och jag är numer ganska rutinerade "bagladies" och
letade i första bästa soptunna efter stora plastdunkar.
Vi hade tur här och hittade en tom dunk på sex liter.
Lyckat det också!
 
Fler dunkar hittades av maken i en annan soptunna och alla fick följa med hem.
 
Dunkarna är fyllda med vatten och växternas välbefinnand eär säkrat.
 
 
Tack alla för en både väldigt rolig och lyckad kväll.
 
         

Skenet kan bedra

    
Visst känns och märks det även här på den vita kusten, Costa Blanca, att mitten av november är här, men snön har vi sluppit och solen gör sitt bästa för att hålla oss på gott humör. Temperaturen håller sig omkring +20 men vissa dagar får man även acceptera att en "kylig" och stark vind viner in över stan. 
 Igår var det ljumma vindar som blåste och jag passade på att ladda för att komma i form tills det var dags för supermånen att framträda.
 
Ett vackert sken var det på sena eftermiddagen längs strandpromenaden och ut över havet.
 
Spännande sken även här.
 
Här blir det nu mörkt vid 18-tiden och det är då också gatubelysningen tänds, men vi brukar sitta ute ett bra tag till och en filt eller kofta kan vara bra att ha till hands. Ju senare kvällen blev ju mer insåg jag att jag fick flytta in och där invänta den kommande supermånen. 
Nu hade jag inte tänkt var uppe till klockan 02, utan tittade ut på gatan strax efter klockan 24, vilket nog var väl tidigt, för så där super tyckte jag inte månen var. Men den kanske blev det.
Senast en supermåne visade sig var 1948 och av naturliga själ såg jag den inte då. Var inte född...
Nu lär den komma tillbaka 2034 och har jag tur så kanske jag kan se den bättre då.
En supermåne ska vara 14% större än en vanlig måne och 30% ljusare. Men det tyckte jag mig inte se.
Jag grunnade på vad en supermåne var och enligt NASA så är det när jorden-solen- månen är i linje och månen är i sin närmaste position till jorden.
 
Strax efter klockan 24, natten mellan den 13 och 14/11 var det alltså supermåne.
Mycket moln var det och kameran som är med här har inte så bra zoom.
 Jag vet inte om månen kändes så nära direktmen den gav ett fint sken bland molnen.
Kanske var den närmare jorden hemma i Sverige.
 
I morse var det aningens kyligt, +16 , men sol så visst blev det frukost ute på terrassen, dock med en kofta på.
Och i lä var det riktigt behagligt.
Pirpromenad med Ami väntade och om det var piren som väntade på oss eller tvärt om låter jag vara osagt.
Trevligt var det och vi har alltid mycket att prata om.
 
Alltid trevligt med pirpromenad.
Det blir liksom ett avgränsat mål för där piren tar slut vänder man och går tillbaka och då är som i ett nafs
över 3 km avverkade. Och närkontakt med havet har man hela vägen.
 
Dagens solsken var bedrägligt, för ena stunden kändes luften varm och i nästa så kom kalla vindar och kylde ner oss.
Ett "pitstop" utomhus och i lä på den mysiga tapasbaren/restaurangen Rastrillo var trevligt (Calle moriones 42)
och likaså att ta sig en titt därinne.
 
Utanför ser Rastrillo ut att vara en liten "hålet-i- väggen" bar/restaurang
men tittar man in ser man något helt annat.
Innanför tapasrestaurangen döljer sig även en matsal.
Här är ett perfekt ställe att äta tapas och sortimentet är stort.
Bara att peka i glasdiskarna och välja det man önskar.
 
Ami diskuterar med en av kyparna...
 
Nu på sena eftermiddagen har de blivit annu ett annat sken. Stundtals tycker jag mig sett mörka snömoln men de blåser snabbt bort och ersätts av nya dock i ljusare nyanser.
Det blåser rejält, 12m/sek, (13m /sek är kulingvarning) och grannens citroner har ofrivlligt lämnat sina grenar och hamnat hos oss.  Palmerna vajar friskt och växterna följer med i vindens virvlar så gott de kan  för att kunna stå kvar.
Inser att det blir till att sopa terrasssen i kväll när blåsten förhoppningsvis lagt sig. Och dte ska den göra om ett par timmar. 
Skenet fortsätter att bedra för nu skiner solen igen och de mörka molnen har flytt vidare. I alla fall för stunden.
 
 
 
 
 
 

Av en händelse

    
  Gomorron!
Av en händelse blev det igår ett besök på turistbyråns huvudkontor för att inhämta diverse information om olika aktiviteter i stan nu i höst, (finns mängder) samt  plocka upp nyutkomna broschyrer för höstens och vårens resor från David´s Tour´s och Viajes Rosa Tours . (Bussturer)
Vi har än så länge bara provat att åka med "Rosa bussarna"på dagsturer, mycket lyckat.
Man sköter sig själv på resmålet, passar oss perfekt, men en resledare finns med som gärna hjälper till om man önskar.
Båda företagen erbjuder också flerdagarsresor till olika platser i Spanien och då ingår hotell med frukost och ibland även halvpension.
Priserna är mycket konkurrrenskraftiga och resorna är ett bra alternativ om man inte själv vill ta sig runt.
 
Chefen för turistbyrån, samme man som för en tid sedan inbjöd mig till att smaka på spansk mat från trakten,  var på plats och föreslog att vi skulle titta in på "Real Club Nautico", Kungliga segelsällskapet klubb, beläget i byggnaden bredvid.
Båt och sjöintressserade som vi är nappade vi på förslaget och tog oss en titt. 
Här pågick dels en konstutställning med marina motiv av en rysk konstnär och dels fick vi en rundvandring i lokalerna och tillfälle att besöka båtbryggorna utanför.
Trevligt! Och trevliga händelser och upplevelser som dyker upp gillas.
 Idag blir det flera sådana upplevelser och i kombination med en "njutflykt!".
Vi vidgar vyerna.
 
Pampig entré.
Man kommer in i receptionen och får en skjutdörr öppnad för sig efter förfrågan och kommer då in i klubbens lokaler. Här finns  förutom klubblokaler också ett par restauranger och en rejäl kafeteria.
 
Klubben firar i år 50 års-jubileum.
 
Går man igenom byggnaden så ligger det mängder av båtar längs bryggorna utanför och
dessa ser man inte från utsidan. 
 
 Vad gäller tavlorna, ett 20-tal,  så  innehöll de flesta havsmotiv från Costa Blanca. 
Vi fastnade inte direkt för någon tavla men det var ändå roligt att se dem och framförallt att se lokalerna och miljön här i klubbhuset. Och givetvis båtarna.
                                                                          
Hav i uppror -
 
- och ett hav som lugnat sig.
 
Fler maritima målningar fanns det men detta var en av de som hörde till inredningen.
(Fanns många.)
 
En hög mast är placerad på kajen och här syns tydligt hur många tampar
som kunde behövas för att hissa segel på ett större segelfartyg. 
Vill till att ta rätt tamp för rätt ändamål.
 
 
 
 

Svåra att upptäcka.

    
Ibland kan det vara uppiggande att titta efter moln för de kan vara svåra att upptäcka och man kan få anstränga sig en del.
Men vi hade tur! Efter ett tags spanande såg vi tre små ulltussar på den i övrigt blå himlen. Dock passerade de snabbt vidare norrut.
Söndagen bjöd på en del blåst på förmiddagen och mycket vrivlade runt, så även dessa moln.
Dock ett perfekt seglarväder med ca 10 meter/sekund, men det förutsätter segelbåt och det har vi ingen. Men en promenad fungerade också utmärkt. 
Fram på eftermiddagen var det inte mycket blåst kvar och en sen lunch utomhus efter promenaden smakade väldigt bra.
 
Tre molntussar på väg norrut.
Snö, halka och kyla känns avlägset.
Men visst är det fint även med snö och gärna i kombination med blå himmel.
 
Inte ett moln så långt ögat kan se och det är i alla fall en bit.
 
 
 
Mysigt att slå sig ner med vännerna Ami och Patrik och njuta av eftermiddagens solstrålar.
Att ha havet som framgrund gör det hela än mer njutbart.
 
Ser att favortibänken är ledig men vi sitter bra där vi sitter.
 
Solen går sakta neråt, skumningen sänker sig med ett rosa skimmer och vi går sakteliga hemåt.
 
Solens sista strålar som speglar sig i havet ser vi längs en av stränderna inne i stan, Playa de La Cura.
Och strax efteråt är det mörkt och vi blir varse om att almanackan ändå visar på att vi
faktiskt är en bit in i november. Strax efter 18 är det numer mörkt och gatlyktorna går igång.
 
 

Spanska matinfluencer

    
När jag  besöker att land, område eller trakt -vare sig det är i Sverige eller utomlands så är det alltid roligt och spännande att botanisera både  bland urvalet i lokala mindre butiker och i större, välutrustade, matvarukedjornas diskar. Och särskilt tycker jag om de manuella diskarna.
 Även hemma i Stockholm tycker jag  att det är extra roligt att besöka en välutrustad livsmedelsbutik  med manuell kött, delikatess, fisk och skaldjursdisk och ofta blir det besök och inköp i någon av de saluhallar som finns och Hötorgshallen är en favorit.
När vi är i den den spanska sommarstugan blir det varierad mat och ganska naturligt en hel del av "medelhavskosten" för det är ju här vi befinner oss. 
Mat i Spanien är viktigt och lunchen som oftast serveras mellan 13 och 16 (kanske 17) är inget som snabbt fuskas bort.
Många restauranger i Torrevieja erbjuder färdiga trerättersmenyer i prisklasser mellan ca 8-14 euro för lunch och med dryck inkluderad och kvällsmenyerna kan var några euro dyrare.
Vill man äte à la carte går det förstås bra men spanjorerna själva tar oftast en trerätters eller kombinerar själv en sådan.
Vi hade igår bestämt lunch och promenadträff med vännerna Anna Carin och Krister och hade ett bestyr med att välja restaurang. Urvalet är stort.
Efter viss tvekan bestämde vi oss ett för oss "oprövat kort" restaurang Sirocco,  Avenida Marineros no 1, alldeles vid strandpromenaden och Playa de la Cura.
En resturang med det läget kan givetvis vara en turistfälla, men det var den inte. (Kom sedan på att jag här testat en god skaldjurspasta en kväll...)
 
En trerättters med bra variation på rätterna och inkl. dryck för 12.50.
Vi slog till! Eller snarare slog oss ner.
 Vi valde lite olika rätter och alla var nöjda med sina val. 
 
 Plats valdes med omsorg.

Desserterna var riktiga höjdare och önskade man avstå gick det bra att bara välja kaffe.
Här pannacotta (italienskt) med skogsbär, riktigt god och en väldans god äppelkaka med glass.
 
Maten i Spanien har många influencer och det kommer sig av att den iberiska halvön invaderats många gånger av olika folkslag; kelter (Bretagne, Wales, Cornwall, Skottland), galicier ( bla. i nordvästra Spanien och norra Portugal) greker, romare, fenicier (delar av Syrien och Libanon) och morer.
( Från norra Afrika, Mauretanien, som idag är delar av Algeriet och Marocko.)
Fenicierna planterade vingårdar, grekerna tog med sig vete, oliver, olja och honung. Kelterna födde upp grisar och därifrån kommer den långa traditionen med skinkor och olika sorters korvar. Romarna kom med än fler vingårdar och olivgårdar.
Morerna odlade ris i Valenciaområdet och sockerrör i Levante (Iberiska halvöns östkust mot Medelhavet).
I södra Spanien, Andalucien och Algarveområdet i Portugal, odlade de mandlar, citrusfrukter, spenat, aubergine och andra grönsaker. Även kryddornas intåg kom med morerna.
(Apelsinen kom från Kina via portugiserna.)
Morernas ockupation av Spanien varade i över 700 år (ca 700-talet till 1400- talet, Granada var muslimskt fram till 1492) och har givetvis satt sin prägel på landets mattraditioner.
 
Med gott samvete tänkte jag under eftermiddagens andra promend på att jag just läst om att både läkare och näringsfysiologer anser att den spanska medelhavskosten anses extra hälsosam och att livslängden i Spanien är hög. (Kan dock påminna mig ha läst liknande om medelhavskost  i största allmänhet och även asiatisk kost så kanske tolkningen är upp till betraktaren...)
Att grönsaker, frukt, grovt bröd (tycker jag ser mycket baguetter här) ost, fisk, skaldjur, vitlök, olivolja, vatten
och rött vin  är gott  förhindrar ju inte att det också är nyttigt. Eller?
 
 
 
 
 
 
 
 

Att ta sig fram

    
Vi har hitintills inte hyrt bil när vi varit i Torrevieja, men det har fungerat bra ändå. Vi har promenerat väldigt mycket, cyklat en hel del, åkt med olika lokala bussar och tagit tåget från Alivante norrut längs kusten, haft tur och fått följa med vänner på olika bilturer och även då och då följt med på mer organiserade bussturer.
Ska vi ta tåget så får vi ta oss till Alicante, en bussresa på drygt en timme. Och till många platser runt om i Spanien går det utmärkt att ta olika bussar från busstationen här i Torrevieja.
Till detta kommer olika bolag som ordnar resor både över dagen, för ett par dagar och längre resor och då ingår även hotell i resan. 
I våras var vi inne på att hyra en scooter/lätt mc men det var i stort sett omöjligt. handlare som tidigare haft den uthyrningen lade ner verksamheten p.g.a. att försäkringarna blev så dyra att det inte blev lönsamt med uthyrning. Trist för i de flesta andra länder vi varit har det fungerat bra att just hyra scooter/lätt mc.
Kanske ser det annorlunda ut på andra platser i Spanien.
Planen var sedan att köpa en scooter/lätt mc men när vi mätte upp vår terrass insåg vi att det hade blivit väldigt trångt här med ett fordon parkerat och att vi då inte skulle kunna sitta mer än fyra runt bordet. 
Här hjälpte det inte ens för mig med envishet. Terrassen blev inte större. Planerna hamnade i papperskorgen.
Mne jag kan ju inte låta bli att titta extra när jag ser snygga motorcyklar (även om det inte var en sådan vi tänkt oss) och idag var lyckan stor när jag såg snyggingar på rad. Alla tre norska .
Och jag blev faktiskt erbjuden en tur, men avböjde i blotta förskräckelsen...
Hann inte tänka klart där-
 
Cykel är bra och bekvämt.
 
Att gå det gör vi mycket. Här vid en av stränderna inne i stan, Playa de Los Locos.
 
Man ser mycket både när man går och ctklar och det är enkelt att stanna till.
Och längs havet kan det bli många stopp.
 
Njutbart vid Las Columnas.
Trevligt "pitstop" finns här om törsten blir märkbar.
 
 Dagens mc- spaning. (Vet att jag spanade igår men viss överspridning finns till idag)
Harley Davidson -
 
 
- en BMW
 
Och en vars märke jag inte vet.
Nu vet jag.
Men den var smidig och tilltalande i formen.
Väldigt personlig dessutom.
En specialmodell av Harley Davidson föreslog min vän Preciosa.
(Stämde bra, såg det när jag förstorade bilden.)
 

På spaning

    
 Dagens aktivteter har varit ganska blygsamma och mest ägnats åt att vara på spanande, gåendes, fot.
Ganska intressant. 
En hel del ser man, mycket ser man inte men kan föreställa sig och det blir till en bra kombo eftersom fantasin kan hållsa igång med enkla medel.
Att en indian spanade utanför en restaurang bådade gott och satte igång våra tankar och plötsligt såg vi viss rörelse i havet.
 
Bra spaningsläge för en indian mitt på strandpromenaden.
Här kan man få se det mesta.
 
Ett par dykare har fyndat något. Vad vet vi inte. Men nyfikna.
 
När vi nu var igång med spaningen la vi genast märke till fler som ägnade sig åt detta. Och antingen enskilt eller i grupp. 
 
Enskild spaning i en stol på en udde -
 
- eller i mer samlad grupp på stranden. (Perfekt väder med +25 i skuggan idag)
 
Hund i hatt tittar på vad som händer
och även byggnadsjobbarna en bit upp på husväggen har bra spaningsläge.
Havsutsikt hade de också.
 
En kortare "spaningslångpromenad" blev det och att spana efter "pitstop" behövdes inte. De finns liksom varsom. Tyvärr var några av favoriterna stängda idag och vi beökte ett oprövat ställe och eftersom de flesta är bra så kan man liksom chansa.
 
Oliver och en lite bit bröd med salami kom tillsammans med drycken. Gott!
Och priset en euro är mycket facilt.
 
För några veckor sedan så var vännen Ami och jag och spanade i soptunnor efter hennes,  av misstag, kastad frityrgryta. Grytan hade försvunnit på nolltid och har säkert kommit till användning hos någon annan. 
Men man vet ju aldrig vad som kan finnas i en soptunna om man inte ser efter. 
(Får tillstå att detta inte hör till vanligheterna att titta i soptunnor, men eftersom dagens inlägg handlade om spaning fick jag "löpa linan ut". 
 
 
 
 
                                                                       

Utkik

    
 God utsikt och utkik finnns på många platser i Torreviejas närmområde. 
Ett närområde för mig är här  en sträcka dit jag ledigt kan cykla eller gå och om det kniper också ta en buss. (Åtminstone en väg...) Men vi går och cyklar gärna och då är det lätt att ändra sig efter hand om andan faller på.
Från Peking var vi van vid att det alltid gick lätt att cykla och det trots ett invånarantal på då ca 18 miljoner och en livlig trafik och med en del gator inne i stan som hade fyra filer åt varje håll. Ofta med rejält tilltagna cykelbanor i en vägs bredd. Och det var platt. Inte en backe. God utsikt hade man också från cykrlsadeln.
Här i stan är det backigt vilket inte direkt märks om man åker bil eller går, men det märks per cykel. Rejält.
Ofta erbjuds också en fin utsikt över nejden när man väl tagit sig uppför backarna och man får en härlig fart nerför.
 Namnet Torrevieja betyder gammalt torn och det är omkring de olika utkikstornen som staden växt fram.
På 1800- talet byggde fiskarna en by här och människor valde att bosatte sig i närheten av vakttornen som också låg nära havet.
Saltproduktionen i Torrevieja har alltid varit beroende av sjöfarten som transportmedel och farorna på havet var många, men från tornen kunde vaktande soldater se om främmande skepp eller andra faror närmade sig.  närmade sig. 
(Mer om Torrevieja som saltstad har jag skrivit om här.)
 
Torre del Moro, kallas ibland också för Torre de Cabo Cervera, ett vakttorn, ligger ca 4 km norr om centrum, i närheten av en udde som heter Cabo Cervera. Läget är högt och det är en rejäl backe dit att trampa uppför. Eller leda cykeln som vi gör. Både utsikt och utkik är enastående.
 
Tornet  är byggt med ojämna stenar tillsammans med murbrk, en blandning av kalk, sand och vatten.
En borgmästar ei grannstade Orihuela lät bygga vakttornet här men man vet inte om tornet lät byggas  i början av 1300- talet eller om det lät resas då . Ovisst är också om det redan tidigare legat ett vakttorn här och om man byggt på det.
Man vet i alla fall att 1378 anfölls tornet av två arabiska galärer och extra militär kalldes in från Orihuelsför att slå tillbaka attcken.
Tornet är restaurerats ett par  gånger under senare delen av 1900-talet, dels med tillkomsten av spiraltrappan till övre delen och med den typiska kronan kom till, en symbol för staden Torrevieja.
 
När vi passerade var det en brölloppsfotografering och jag kunde inte motstå att ta ett par bilder.
                                        
Vacker utsikt från tornet.
 
Högt uppe är vi och jag balanserar på kanten.
 
  Ännu ett torn, Torre la Mata, ( i själva "byn" La Mata ca 6 km från Torreviejas centrum) ligger inte alls högt men har fyllt sin funktion som utkik norrut längs kusten och för att skydda saltbåtarna som lastades här.  
                      
 
En bild från 2015 vid vakttornet i La Mata, men både tornet och jag är oss nog lika.
 
 
        

Festival med inriktning på matkultur

    
 En strålande vacker lördag var det och jag hade turen att b.la. via turistbyrån i Torrevieja få en inbjudan att följa med till "Festival Gastrocultural De La Vega Baja", en lokal mat- kulturfestival där olika restauranger i Torreviejas område, La Vega Baja, visade sina specialiteter.
Väldigt intressant och roligt och dessutom en perfekt kurs i spanska när jag fick de olika rätternas innnehåll förklarade för mig och jag hade även möjlighet att smaka det jag ville.
I övrigt köptes biljetter i entrén där priset var tre euro för en smakportion, två euro för glass eller dessert och en euro för valfri dryck.
Matfestivalen pågår i tre dagar, sista dagen idag, och har lockat många besökare, men de "gästboende" här har det inte varit så många av. Kanske kommer de idag, sista dagen. 
Helt perfekt att testa mer av den spanska maten.
Igår när jag var på plats var största delen spanjorer som tillbringade eftermiddagen här tilsammans med hela släkten och stämningen var verkligen hög.
Jag stortrivdes!
 
 
Matfestivalen gick av stapeln i en stor byggnad/restaurang, Salones Bahia Costa som ligger på en höjd några kilometer från Torreviejas centrum, vid Torre del Mar, på väg mot La Mata.
Utsikten här uppe på höjden är klart njutbar.
 
 
 
Ordet gastro betyder mage på grekiska och gastrokulturell har kommit att förklaras som läran om  sambandet mellan mat och kultur.
Här på matfestivalen var ett femtontal olika restauranger från städer och byar i närheten av Torrevieja representerade och det var extra roligt att både se och pröva många olika maträtter och en del av dem väldigt lokala.
Fina uppläggningar var det genomgående och väldigt vänlig och hjälpsam personal som verkligen gav sig tid att förklara innehållet i de olika smakportionerna för mig. 
Men ibland hjälpte det inte, jag provade utan att veta vad jag åt, men det fanns skyltexemplar att titta på innan man bestämde sig.
Förutom att umgås och äta fanns det vinprovning attt tillgå, (provades av mig)  matlagning -"showcooking"
och jag passade på att se på rätter som tillagades av personal från en restaurang i Torrevieja, Rincon de Capis, ett par kvarter bakom hamnpiren på adress Calle San Gabriel 5.
Lite arabisk dans fanns också att titta på mellan tuggorna.
En väldigt trevlig, "innehållsrik" och stimulerande eftermiddag fick jag uppleva på mat och kulturfestivalen och det nästan bara av en slump. 
Men att vara på rätt ställe, vid rätt tillfälle och träffa rätt personer kan ge oanade möjligheter. Och detta var en.
Kanske kommer det fler chanser att få vara med om andra spännande
 
Några smakprov; 
Här valde jag den högra tallriken med en laxtartar och en tartar gjord på tonfisk. Jättegott!
Rätten till vänster var en sorts lever med gelé. (Leverpastej kanske??)
 
Till vänster en tunn skiva grovt bröd täckt av en liten bit omelett.
En risotto, till höger, med svamp, var extra god.
 
 
Den här lilla rätten/tapa kom från en restaurang Orihuela och är  "rysk sallad", ensaladilla rusa.
En liten rättt som spanjorer även äter som ensamrätt och med bröd och sallad till.
Ingredienserna är potatis, morötter, ägg, tonfisk, oliver, majonnäs och olivolja.
Viss mättnadskänsla infann sig...
Detta var mitt fjärde smakprov.
 
Många besökare var det och det fanns gott om utrymme utanför lokalerna på gräsmattorna
 
Ute pågick grillning och två kockar var i farten och man blev serverad efter hand
som den valda köttdelen var klar. Min mage behövde paus så jag avstod.
 
"Showcooking", demonstrationsmatlagning.
Svampskum med anklever, porcherade ägg med skum av tryfflad potatis, grillade pilgrimsmusslor
med guacamole och en vinegrättdressing.
Lite väl många momnet och ingredienser för mig kändes det som.
Men det var gott!
 
Någon sorts arabisk dans där fisknär var inblandade.
 
Ytterligare smaktallrikar;  jag valde den tomatbaserade soppan och
det skaldjursfyllda tunnbrödet. Så gott!
Någon middag hemma blev det inte.
 

Dagens skörd

    
Dagens skörd blev varierad och jag började med klippning hos min  spanska frissa Jessica. Hon kan det här med att ordna till hår, vad man nu än vill ha utfört. 
Mitt raka och tunna hår lyckas få viss stabilitet och något som kan kallas frisyr efter ett besök hos Jessica och det är uppiggande. 
 
Nyklippt!
Dock verkar någon annan ha skördat det som kanske funnnits här på trädet -
 
Hastade efter frissan ner genom stan för att möta upp ett par vänner för ett marknadsbesök men fastnade under några rejäla dadelpalmer. Undrar när dadlarna är färdiga och om de är ätbara. Någon som vet? 
Inser att det kan bli lite klurigt att plocka dem. Växer liksom högt upp.
I Torrevieja växer det dadelpalmer på många ställen och likaså olivträd.
Men oliverna verkar redan vara skördade för säsongen. Ser tomt ut på olivträdens grenar förutom bladen.
 
Dadelpalmen kan bli upp till 35 meter hög och växer gärna i oaser, men här i Torrevieja trivs de
bra lite var som. Hela strandpromenaden är fylld av dem liksom många parker och torg. 
Dadelpalmerna är kända i östra Mellanöstern sedan mer än 6000 år tillbaka
men den är så gammal att det är svårt att exakt veta ursprunget. Antaganden är att den kommer
från öknarna i norra Afrika eller sydvästra Asien. Dadlarna är ett avlångt bär, tre och sju centimeter långa,
och är mörkbruna/rödaktiga elle gulbruna som mogna. 
 
Vissa fynd skördade vi på marknaden och nu när turistsäsongen är över, värmen är mindre påtaglig kan även jag tycka att det är trevligt med en sväng här- Och jag har bra och uppmuntrande ledsakgare.
Att efter avslutad runda slå sig ner och prata är alltid trevligt och gärna över ett glas och med tapas till. (Tapas kommer ofta  med och ingår då i priset) Kaffe blev det också.
 
Carita och Ami hjälper mig att leta efter en klänning.
Och visst fanns det flera varianter som jag kunnat tänka mig,
men än bättre hade det varit om de funnits i passande storlekar.  
 
När jag var på väg hem så var marknaden på gång att stänga och jag paserade "frukt ochgrönsaksgatan" och passade på att köpa med både frukt och grönsaker hem. Utbudet är stort och varorna är vldigt fräscha och inte har de rest långt heller.
 
 
 
En väska skördade jag också på marknaden. Här gillar jag att ha med små väskor ut som ändå rymmer
vattenflaska, telefon, kamera och en portmonnä plus lite annat.
Många fack och axelrem är också en fördel.
 
 

"Gilla läget"

    
Sommaren pågår för fullt och just nu på sena eftermiddagen visar termometern +26.
Mestades blå himmel som helt klart piggar upp och en lätt svalkande bris från havet gör dagen extra behaglig och tidigare dagars kvava värme är borta.
Jag har både landat en del och laddat  och kunde idag mer uppskatta att vara på plats. 
Och säkert ligger det något i det som min bloggvän Anette, "Lady in Bangkok" skrev i en kommentar; "att rastlösheten och viss känsla av rotlöshet kan vara en biverkan av mycket resande" vilket i sig är något jag kan påverka.
Men jag är oftast en ganska positiv person och har sedan tiden i Peking, när jag frågad en person som länge arbetat i KIna om ett råd, vad jag skulle tänka extra på. Och det rådet var att "gilla läget". (Gäller förstås inte sjukdomar och liknande...) Så de orden har funnits med mig sedan en januaridag 2007 och plockats fram vid behov. Mycket kan man styra och påverka och det gäller bara att göra det.
En rejäl promenad genom stan och längs havet blev det tillsammans med väninnan Ami 
och detta bidrog till min mentala landning. 
 
Att ta en tur ut på piren i Torrevieja, Dique de Levante, är som att befinna sig på en brygga/landgång  eller kanske på ett fartyg.
Ett trädäck sträcker sig längs den 1350 meter långa piren och längs kanterna finns staket uppsatta i blått och gult.
Under själva piren finns en cykelbana och vid sidan ligger också flera restauranger klart havsnära läge.
Är man sugen på fisk och skaldjur kan dessa restauranger ett bra alternativ.
Och solnedgången härifrån en molnfri, vacker, kväll är värd att beskådas.
 
Visst ser piren ut som en brygga eller landgång?
Kvällstid är den upplyst och ser ut som ett stort fartyg.
 
Piren i Torrevieja har alltid varit förknippad med stadens historia och skyddat både fiskebåtar och saltarbetarnas mindre båtar mot stormar. Förr låg dessa båtar uppdragna på de stränder i Torrevieja, väster om piren, där
nu olika fritidshamnar ligger.
(Själva ordet pir betyder vågbrytare/vågskydd .)
Under många år fanns piren men låg oanvänd, ingen ville ta sig ut på den,  men år 2000 var den renoverad och invigdes på nytt. Och idag är det många som gärna går den fram och tillbaka och scenariot skiftar ofta.
Av läkare har piren kallats för "La ruta de Colestrol" för går man den varje dag fram och tillbaka så är i varje fall 2700 meter avverkade och sedan har man förhoppningsvis promenerat till och från piren också. Bra friskvård!
Kanske med sänkt kolesterolvärde dessutm.
 
En liten del av strandpromenaden som sträcker sig flera kilometer norrut och där man passerar två av stränderna inne i stan, Playa de la Cura och Playa de Los Locos.
 
"Ett pitstop"med tillhörande tapa i priset efter att vi avverkat fem kilometer var trevligt och här blev Ami och jag sittandes. Priset är facilt, 1.50 euro för dryck med tillhörande tapa.
Stan är ganska liten, i varje fall om man befinner sig på strandpromenaden, paseon.  Vi får här syn på ännu en vän, Fia.
Givetvis blev vi sittandes ett bra tag till.
Jätteroligt att ses igen!
Och den  promenerade sträckan slutade på 7 km idag också. Men ny energi som följd. Undrar och det är bra eller dåligt.
 
Ami och Fia njuter av både tapa och dryck.
Nåja, försvinnande gott.
 Och utsikten var helt klart godkänd!
 
Trevlig tapasutsikt.
 
 
                                                                  
 
 
 
 
 
 
 

Gott, spanskt och väldigt trevligt

    
Att hitta bra restauranger i Torrevieja är lätt och utbudet av dem är stort och  vill man äta av den mer spanska maten är ett bra tips att dra sig några hundratal meter upp i stan och en bit bort från strandpromenaderna. God mat går att få på många ställen men att söka restaurang efter den mat man tänkt att äta är en god början här likväl som på många andra platser  och likaså att se var många spanjorer själva väljer att äta.
Kanske har man också inom ett sällskap olika önskemål om vad man vill äta. Det hade vi igår kväll och på rekommendation av vår spanska "frissa" Jessica  blev det ett besök på den typiskt spanska restaurangen
Las Cañas med adress Calle San Policarpo 11 som både är restaurang och tapasbar.   (I närheten av den lokala busstationen Eras del Sal)
Namnet Las Cañas, kan betyda olika saker i olika sammanhang och säger man på spanska "caña" betyder det en liten öl i glas.
"Las cañas" har jag förstått kan betyda både vasstrån, gråa hårstrån och en glad kväll. Säker finns det än fler betydelser.
Hoppas  kunna få hjälp av de spansktalande vännerna Fia, Ami eller Preciosa  med detta...
 
Här kan man stå ute på gatan och beställa tapas och dryck från en lucka eller gå in i bardelen
om man önskar det.
 
Skinkorna hänger i taket som det är vanligt på många spanska restauranger.
 
Utbudet av skaldjur och fiskar är stort.
 
Vi var två i sällskapet som ville äta paella och den lagas här på restaurangen från grunden så det tog sin tid,
drygt en timme, men det visste vi och vi väntade med spänning.
Bröd, aiolli och lite annat serverades innan, så den värsta hungern avhjälptes.
Mycket prat och glada skratt blev bra tillbehör de också.
Det tog förvisso tid att få maten, men när den väl kom var vi alla nöjda.
Lite mindre nöjda var vi med själva serveringen som inte direkt var rask. (Tänker inte då på tiden det tog att tillaga rätterna.)
 
En gigantisk paella för två personer med skaldjur och kyckling.
Så gott och förutom skaldjur i den hade vi beställt kyckling i den.
 
Här är måltiden i full gång och portionerna är rejäla.
Förutom paella åts det vid bordet entrecote med pepparsås (mycket bra) och en saftig fläskfilé.
 
Och varför inte välja "marisco"; skaldjur, som de gjorde vid brdet bredvid.
Får bli nästa gång!
 
 Gott, spanskt och väldigt trevligt blir omdömet.
Och i den sena, ljumma, kvällen strosade vi sakta hemåt genom stan.
                                                                                          
 
 
 
 
 
 
 

Lagt märke till...

    
 Vårt besök i den vackra staden Denia, längst norrut på Costa Blanca, blev väldigt lyckat och staden kommer säkert att få fler besök av oss.
Det var det lätt att ta sig runt och tydliga skyltar visade vägen med riktningspilar och där avstånd är angivet och även hur lång tid det bör ta att ta sig dit till fots.
Den gamla stadskärnan, Casco Urbano, är i princip bilfri så fotgängare ges gott om utrymme.
 
Bra skyltat!
 Tempot i stan är lugnt och det är svalt att stroa bland stadens gränder. Vi stannar på många ställen bara för att titta extra på husens detaljer och utsmyckningar.
 
Vackra portar i trä syns på många hus och man har också sett till att ha växter på de små balkongerna.
På flera hus såg vi vackra kakelplattor inmurade i fasaden.
                                                                       
Gatuskyltarna är vackra och personliga och ger också viss information.
 
I Denia cyklas det en hel del både inne i gamla stan och i de nyare delarna. Cykelbanorna är röda, med tydliga 
pilar som anger färdriktiningen och på flera ställen där cyklister och bilister skulle samsas fanns det i gatan stoppklosssar av gummi för att bilisterna inte skulle "låna" cykelbanan.
Men trots tydligt markerade cykelbanor så finns det cyklister som väljer andra vägar. Kanske inte de mest praktiska dock.
 
Att leda cyklarna nerför trappor tycker jag verkar onödigt besvärligt.
Men varför göra det enkelt för dig?
 
Har man nu inte cykel utan tar sig fram med bil är det nog en fördel med en mindre modell. Och om den här gamla söta Fiaten tog sig nerför trapporna vet vi inte men den såg ut att vara pigg för sin ålder.
                                                                            
 
 Att ta sig genom en tunnel kändes lockande och här var det både cykel och bilfritt. Konstruktionen var häftig och dessa "rostiga" järnbalkar piggade verkligen upp. Och väl på andra sidan tunneln sken solen med samma styrka som innan .

 
Vid hamnen, Varadero Port Denia, ligger stora och lyixga fritidsbåtar tätt och
som landmärke har de denna skulptur, "Bous a la Mar,(tjurar till havet) en skulptur som påminner om
den "fiesta" som äger rum i Denia i augusti månad och där  tjurar ska hamna i vattnet.
De som deltar i detta och jagar tjurarna får inte använda sina armar och
den som först får tjuren i vattnet vinner. 
Till saken hör att tjurarna och deltagarna genast  hjälps upp ur vattnet igen med hjälp av en båt.
(Jag gillar inte alls detta med att jaga tjurar, tycker det är bedrövligt...)
Under fiestan är det mängder med olika aktiviteter i Denia och ett otroligt folkliv så man kan ju ägna sig åt annat.
 
Del 3/3 från Denia. 
 
 
 
 
      
 
 

Att växla

    
Jag växlar gärna mellan den "spanska sommarstugan", lägenheten på Söder i Stockholm och en del kortare och längre avstickare åt olika håll som ofta blir till olika "njutflykter" i varierande längd, och det är en tillvaro som passar mig bra.
Sommarstugelivet här är ganska lik den tillvaro jag har i Stockholm, men skillnader finns förstås.
När nu hösten mer på allvar gör sig påmind hemma, med mörkare och kyligare dagar och kvällar är det fortfarande mer än svensk högsommar här.
Njutbart att sitta ute sent på terrassen sena kvällarna eller nere varva med en promenad längs havet och slå sig ner på en bar. Och kortärmat är vad som gäller.
Sent på kvällarna är det fortfarande omkring 24 grader men det är fukt i luften och det bildas lätt imma på bilrutorna och terassmöblernas dynor tar vi gärna in.
I morse när vi satt ute på terrassen och åt frukost visade termometern på +24 och det blir säkert upp till +28 idag. Lite väl varmt för att röra sig hastigt men visst blir det en promenad under dagen. 
Och det finns ju gott om oaser med vattenhål
 
Spännande molnformation idag vid 10-tiden.
Solen leker kurrragömma.
 
Tittut!.
På väg fram igen.
 
Soldis ut över havet. Soldis uppstår ofta när  solen skiner genom tunna slöjmoln eller genom disig luft.
Kall och varm luft möts.
Här står vi på piren i Torrevieja och tittar ut mot ett mindre tyskt kryssningsfartyg
som kastat ankare långt ute på redden och passagerarna har per båtar transporterats in till stan.
 
Och in mot land såg det ut så här. Inget dis alls.
Ami försöker här få till en bild ut mot soldiset.
 
Långpromenader, träffa vänner, döttrar och barnbarn,  göra njutflykter, äta middag/lunch på lokal - ja, det gör jag här och det gör jag hemma. 
Men vad gäller teater, bio och museibesök så tar Stockholm lätt ledningen. (Men det finns även här i Torrevieja en hel del kulturella saker att uppleva, vilket är väldigt positivt.
Och att växla vistelseort är ett bra alternativ och där Stockholm är hemma för mig.
 
Kinesisk middag med vänner på en av våra favoritrestauranger i Torrevieja, restaurang "FU".
 
 
 
 
 

Fångad av en stad.

    
Del 2/3
Costa Blanca, "den vita kusten" kallas en kustremsa som sträcker sig från Denia i norr till ca 20 km söder om Torrevieja.
Namnet Costa Blanca kom till 1957 när det brittiska flygbolaget, British Airways, lanserade sin nya sträcka mellan London och Valencia och namnet är passande för här längs kusten ligger mänger av kilometerlånga och även kortare sandstränder och klippstränderna i mer skyddade vikar smyger sig fint in i landskapet. 
 
Valencia ligger en bit norr om Denia.
 
Denia ligger i provinsen Alicante och i regionen Valencia och ca 400 km sydost om huvudstaden Madrid.
Denia är som alla städerna längs kusten ett populärt semesterresmål och fördubblar under högsäsongen sina ca 45 000 invånare- .
Många spanjorer har här, liksom i andra populära orter längs kusten, sina sommarbostäder och tillbringar gärna sin semestermånad, augusti, här.
Medeltemperaturen per år ligger på ca 18 grader så många turister söker sig hit året runt.
Området runt Denia är ganska platt i nordväst och där det finns en hel del odlingar av skilda slag  och längre söderut är det mer kuperat ch man ser gott om olka terrassodlingar. 
Den gamla stadskärnan är i princip bilfri och många restauranger och barer finns i de smala gränderna och på de mysiga många små torgen.
Denia hette ursprungligen Dianum och är uppkallad efter den romerska, djurens och jaktens gudinna  Diana och staden grundades runt ett tempel som byggdes till hennes ära.
På en kulle ovanför Denia ligger det gamla slottet som syns vida omkring.
 Slottet ligger på en kulle ovanför Denia och var ursprungligen en arabisk fästning och ett viktigt landmärke och var i arabernas ägo från 700-talet fram till 1244 då slottet och Denia återerövrades och morerna flydde.
 
En del av Denias gamla stadskärna, Casco Urbano.
 
Lugnt och svalt att strosa här i skuggan och roligt att prata med de som bor här. (Så gott det nu gick)
Och gott om "pitstop".
 
Varför inte en cykel som dekortation på en husfasad som säljer blommor och presenter.
 
Mysigt och skuggigt lunch och vätskestopp.
 
 
Efter en lång lunchpaus drog vi oss ner mot havet och hamnen. Stränderna lämnade vi dock åt andra.
 
Här har färjan från Ibiza just anlänt.
Den röda skulpturen heter "Portal de vent"; vindens portal och kom på plats den 1/3-2016.
Den är gjord av konstnären Teo San José och lyser verkligen upp.
 
Från Denia kan man lätt ta sig med båt till öarna Mallorca och Ibiza som ligger rakt öster ut och resan tar mellan två och fyra timmar beroende på vilken båt man reser. Detta måste givetvis provas vid tillfälle.
Från och till Denia kan man dels ta sig med olika bussar till de störrre städerna i närheten; Valencia, Benidorm och Alicante. Trevligt kan också vara att ta spårvagnen längs kusten söderut till Benidorm, byta spårvagn och förtsätta till Alicante. Dock är detta inte der snabbaste alternativet men sträckan är vacker. 
Vi tog i juni månad spårvagnen från Alicante till Benidorm t/r och det tog 75 minuter  för det är många hållplatser längs vägen. Men har man ingen brådska är det en vacker tur.
Sträckan Benidorm- Denia tar lite längre tid. 
 
Från hamnområdet syns borgen fint där upp på sin kulle.
 
Gott om stora fritidsbåtar.
 
Längs hela piren här ligger den ena restaurangen efter den andra.
Ut på bryggorna kunde man inte gå för att titta på båtarna
eftersom glasade portar satte stopp och en kod krävdes för att passera.
 
Gott om plats här i "loungen" men parasoller och skugga saknades så vi gick vidare mot skugga. 
 
 

Resa mot känt med ändå okänt mål.

    
Del 1/3
Gårdagen blev en heldagsnjutflykt en bit norrut med buss längs Costa Blanca, den vita kusten. Vi har hittat en bra engelsk resebyrå; "Rosa resor"  - (Viajesrosatours - en blandning av spanska och engelska i namnet) som erbjuder både endags och flerdagsresor per buss och har sitt kontor utanför Torrevieja.
Men vi brukar ringa och boka in oss på en resa och får då veta när bussen hämtar och betala det kan man göra på bussen.
Bussarna hämtar upp gäster vid lite olika bestämda stopp runt Torrevieja och man väljer själv vilket som passar bäst.
  På bussarna finns  det  med en guide/reseledare som ger info under vägs men på resmålet är det inga "gemensamma vandringar" utan man sköter sig själv och detta är ett koncept som passar oss bra.
Vi vet ju vart vi ska och kan läsa på i förväg, ta det efteråt, eller inte alls.
(Jag tillhör ju dem som vill veta och lära mig så en del läser jag på i förväg och sedan letar jag mer info när jag kommit hem.
De lokala turistbyråerna brukar jag förstås också besöka för infomaterial.
 
Fredag morgon och vi väntar på att bli upphämtade.
 
Ingen rosa buss, men en bekväm vit dök upp på utsatt tid, 8.55.
Och med väl fungerande ac och en chaufför som körde så bra.
 
På väg! Omväxlande natur med höga berg, terrassodlingar och mycket grönska.
Och under stora delar av resan ser vi havet långt där nere.
 
 
 
Vi startar i Torrevieja kör motorvägen (betalvarianten) förbi Alicante, ser Benidorms skyline
resa sig upp ur havet. Efter Benidorn kör vi en mindre väg längs havet, passerar Altea innan vi kör ner i den fina staden Calpe för att lämna av de resenärer som skulle hit.
 
Alicante har vi beökt många gånger och den ligger under en timmes bussresa från Torrevieja. En jättefin stad som har både en ny och en gammal stadskärna och en vacker strandpromenad. Här finns mycket att se och uppleva. (Vistas man i Torrevieja så har "Rosa bussarna" resor hit varje onsdag till det facila priset av 8 eurot/r)
 
Några mil norr om Alicante såg vi Benidorms skyskrapor resa sig ur havet och tankarna gick genast till bloggvännen BP som är en Benidormfantast och vistats här varje år och gärna återkommer. Mycket om Benidorm finns att läsa på hennes blogg. 
Benidorn var till början av 1960- talet ett fiskeläge och har sedan växt med hjälp av alla turister som söker sig hit.
Intressant i sammanhanget  kan vara att just Benidorm i år är den ort/plats/stad i Europa som haft flest turister.
 
För vår del passerade vi utanför Benidorm. Men en bild fick jag till.
 
Vi lämnade motorvägen strax efter Benidorm och snirklade oss ner till den lilla, vackra staden Calp. (Calpe)
dom ligger skyddad av den stora klippan Peñon de Ifach. Calp är utanför turistsäsong en stad med ca 35 000 invånare, som lätt fördubblas när alla turister, både utländska och inhemska söker sig hit. 
Staden är ganska vidsträckt men det är lätt att nå de fina stränderna  (finns ett 10- tal) och strandpromenaden från var man än är i stan.
Ifachklippan syns över hela Calp och även över stora delar av Costa Blanca. 
 
Infarten till Calpe och Ifachklippan vinkar till oss.
För de som är hågade finns fina vandringsleder runt klippan och man kan även komma högt upp på den.
 
Men vi skulle vidare ytterligare några mil och nådde efter två timmars resa, 16 mil, den helt ljuvliga staden Denia. Och det blev förälskelse vid första ögonkastet.
 
Gamla stan i Denia.