Ta sig fram

    
ñ Att ta sig fram i Torrevieja är ganska enkelt om man bortser från en del hinder som kan finnas längs och på gator och vägar och sedan de höga trottoarkanterna som kan ställa till det. (I och för sig bra med dessa kanter vid kraftiga skyfall när gatorna svämmar över, men än bättre vore det med fler och bättre gatubrunnar för då kunde trottoarerna vara lägre och de flesta ta sig upp och nerför kanterna utan besvär.)
Trafiken i stan är helt ok och eftersom i princip varannan gata är enkelriktad så är det lätt att veta hur trafiken löper. 
Fredagar är lika med marknadsdag fram till 14-tiden och att före den tiden per cykel trängas med alla är opraktiskt och irritationshöjande, men andra dagar cyklar vi en hel del.
( Det stora marknadsområdet omfattar säkert ett 25-tal gator i centrum.)
 
På en av gatorna vi passerade idag renoveras ett hus och cement skickas upp i hinkar, modell större.
Och gatan blir förstås svårframkomlig.
 
Cementen kommer från bilen, rinner ner i spannet som sedan lyfts upp med kranen till jobbarna
på taket. Många spann hann vi se opå en kvart.
 
Svårt att ta sig fram var det så denhär superläckra Harley Davidson motorcykeln
parkerade käckt på ett övergångsställe. Och där fanns det ju plats.
 
Många butiker i Torrevieja stänger för siesta, vila och lunch, mellan ca 13.30 och 16.30, ibland en halvtimme senare, så att lägga sin inköpsrunda före eller efter siestan är en god idé. 
Jag letar fortfarande skor, sandaler, och i skobutikerna i vårt närmaste shoppingcentra finns bara vinterskor /stövlar att tillgå, men med tanke på antaltet skobutiker i stan borde det finnas annat urval. Och det såg jag idag till min glädje. Hittade i butik nummer fyra ett par sandaler som passade fötterna. Måste ta stor hänsyn till mina deformerade stortår så inget får klämma eller nudda dem.
Skorna var på rea och fanns inte i min storlek men ett par telefonsamtal senare lovade expediten att skorna i min storlek skulle var på plats klockan 13.
 
Vi vilade  i väntan på ett slaget i skuggan nere vid havet på den här fina bänken.
(Stor eloge till Torrevieja som har gott om bänkar utplacerade i hela stan.)
 
Tillbaka till skobutiken och fick veta att skorna var på väg. Nästan!
När vi kom körde en expedit iväg och hämtade dem. Fullt förståligt att de inte ville ta en tur i onödan.
Men inom en kvart var skorna på plats.
 
Kassaapparaten fungerade inte men det gick ju lika bra med en "post-it" lapp som kvitto.
 
 Med sandalerna i hamn, i påsen, blev det en sväng längs havet kombinerad med ett "pitstop". Och även på stranden i sanden vill det till att ta sig fram med sin packning.
Uppfinningsrikedomen och konstruktionsförmågan är stor hos en del under det att andra bär stolar, parasoller, maboxar, madrasser, handdukar och allt annat som kan behövas.  Man är bra på att släpa.
 
 
Många tar bort "påsen" på sin "dramaten" som då blir det en bra kärra för strandutensilier.
Mannen till vänster med vit keps har en egen konstruktion med tre hjul.
 
Att slå sig ner och bara titta är roligt och händer det inte saker på stranden så är det intressant att se olika tankar och lösningar hos de som har bil.
 
En liten öl, "caña", med tapas som ofta ingår,
serveras till det facila priset av en euro eller strax däröver.
 
Fem bilar har parkerat. Undrar så hur den svarta bilen till vänster kom ut
för han hade en bil parkerad en dm bakom sig.
Tyvärr såg jag inte under tiden vi satt här hur de bar sig åt. 
Men det gäller att ta sig fram.
Alla sätt är bra utom de mindre bra.
 
 
 
 
 

Slumpen kan

    
Slumpen kan ibland spela in i våra liv.
Ibland sker saker och man vet inte riktigt varför och lite så var det när vi bestämde oss för att köpa den spanska sommarstugan. 
Vi hade bott fyra år i Peking, flyttade hem och köpte en liten segelbåt som var en perfekt sommarstuga under några år.
Under åren vi bodde i Peking blev det många resor både inom KIna och till angränsande länder i Asien. En flygtid på drygt fyra till fem timmar gjorde att Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Thailand och Kambodja  blev lättåtkomliga och en weeekendtur till Hong Kng var gjord på ett par timmars flygresa. 
Thailand och ett liten "oturistiskt" by cirka 18 mil sydost om Bangkok kom att bli en verklig favorit. Här tillbringade vi flera månader under några vintrar och ägnade oss Stockholm och segling resten av tiden.
Planer fanns på att köpa en liten lägenhet alldeles vid den fina, långa stranden. Men, ibland blir det inte som planerat.
Mina solbesvär blev hastigt påtagliga och att vistats månadsvis i Thailand blev inte längre aktuellt.
Segelbåten såldes och det kändes allmänt trist.
(Solskadorna behandlades och och är under kontroll just nu.)
 
Vacker solnedgång över den fina Chackapongstranden,
där vi hyr vårt thailändska favoritställe.
 
Perfekt fortskaffningsmedel i de thailändska omgivningarna.
 
Vad skulle vi nu hitta på för gott om ledig tid fanns ju.
Stockholm är ju en fantastisk stad och och det finns mycket både att se och göra  och gott om vänner dessutom. Men mitt ansikte tål inte längre kyla särskilt bra så det vore bra med ett komplement till Stockholm och Södermalm.
Kanske en sommar/vinterstuga någonstans? Men var? Skulle vi hyra.
En fördel var det med kort flygtid och bra förbindelser från flygplatsen och att man inte skulle vara bilberoende.  Efter att ha tittat en del på internet bestämde vi oss för att ganska förutsättningslöst ta en tur till Alicante och Torrevieja.
Vi hade haft kontakt med några mäklare och även privat men inte visst vi egentligen mer om Torrrevieja.
(Spanien har jag besökt många gånger och olika platser under årens lopp  just Mallorca låg mig varmt om hjärtat. Men vinteklimatet där är inte lika varmt som i Torrevieja och prisläget är väldigt högt.)
Vi såg en hel del här i Torrevieja, men staden var för oss en helt ny bekantskap så svårt att veta. Men vi bestämde oss och på den vägen är det.
Att pendla hit fungerar jättebra och vi är ju inte här när den svenska sommaren är som bäst.
Och visst trivs vi bra. Torrevieja är ju i mitt tycke inte alls den vackraste staden, men den har ett liv hella året och det finns spanjorer som bor och jobbar här vilket jag tycker är en klar fördel.
Under augusti blir stan ännu mer levande då alla spanska sommarstugeägare från olika delar av landet kommer hit, men då njuter vi av den svenska sommaren.
Jag kan nog också tillstå att skulle vi inte bestämt oss för den "lilla stugan" här så hade jag fortfarande letat längs Spaniens kuster efter det mest optimala.
Men man vet ju inget om vad som händer i framtiden. Och kanske är slumpen med ett tag till.
 
Solskärmen på för att skydda ansikter och givetvi en plats i skuggan.
 
- gärna med utsikt över havet.
 
Träffar vänner gör vi förstås även här och det blev en trevlig tapasstund med Fia och Lasse .
(Vi hittade varandra via min blogg för ett par år sedan.)
 
Välkomna Marga, Rebecka och Birgitta,
våra nya grannar på  parallellgatan.
Och även här var det slumpen som förde oss samman.
För ett par år sedan skrev jag ett blogginlägg om Furuviksparken
där jag varit med banbarnen och döttrarna och Marga hittade därigenom min blogg. Jätteroligt!
(Att vi sedan även hade Torrevieja som gemensam nämnare kom också förstås fram 
och än roligare blev det.)
 
Playa de la Cura i Torrevieja.
 
 
 
 

Vackra kvällar vid havet

    
Njuter verkligen av de vackra kvällarna, ( av dagarna också men i skuggan) och sitter gärna länge i skymningen och ser solen gå ner i väster.
Ibland syns molntussar som färgar himlen vackert rosa och den obrutna solnedgången kommer av sig. Men fint är det ändå.
Restauranger och barer fylls på allteftetrsom och många har sina favoriter bland dessa.
Kvällen ljummen och fortfarande vid 21-tiden är det +25 grader och en kofta/jacka känns avlägsen. 
 
Vi sätter oss ofta på första parkett vid strandpromenaden på någon bar och gärna i en av sofforna på den mysiga baren/restaurangen Keeper, som också erbjuder perfekt spaningsläge.
Trots att det är slutet av september och den största turistströmmen är förbi samlas både gammal och ung här  vid havet för en pratstund. 
De många bänkarna är populära och blir mer upptagna ju senare kvällen blir.
Vi sitter kvar länge och tiden känns oändlig.
 
Kvällen är ännu ung och vi äter en tidig middag på en restaurang vid havet.
  Tidigt är här allt före klockan 21 för spanjorerna äter gärna "sent" i vårt tycke .
 
Första parkett i skymningen med obruten havsutsikt.
 
Vattenfallets strålar gör sig fint tillsammans med den rosa himlen.
 
En caprina på Keeper smakar alltid bra.
Havsutsikten ingår! Och mycket annat också.
 
 
Samling vid "pumpen".
 
 
 

Resplaner pågår

    
På busstationer, järnvägsstationer och flygplatser är det ofta mycket som händer och att bara att under en kort tid slå sig ner och titta på all rörelse gör att det nästan känns som om man själv är på väg någonstans.
I och för sig är jag en resande person men jag har kommit av mig en del och det försöker jag ändra på-
Just nu är det en del planerande i resväg både privat och i mitt "resejobb" och båda är roliga och sedan får vi se var det hela hamnar.
I och för sig är jag inte alltid så pigg på bussresor, blir lätt illamående,om jag inte kan sitta långt fram och se vägen.  Tursamt nog gör jag det i mitt reseledar/guidejobb så det fungerar bra. Där har jag första parkett.
 
Resplaner pågår och det finns mycket att se i Spanien och med buss är det smidigt att från Torrevieja ta sig till många andra platser. Men det är det där med min åksjuka...
(Hämtade diverse information och fick veta att det går att boka platser i bussar på de längre destinationerna och skall närmare kolla upp det.)
Att hyra bil är också ett alternativ, men då måste ju någon köra och hinner inte se så mycket och i stora städer är det ibland bökigt att parkera. Men alternativet övervägs.
 
Från Alicante går det också tåg i olika riktningar, många snabbtåg, men ska man söderut blir det ofta en resa till Madrid, inne i landet, med eventuellt tågbyte för att sedan fortsätta söderut. 
Järnvägsnätet är inte så utbyggt som man skulle önska.
Bussar är i alla fall väldans populärt.
Och flyg finns alltid.
Madrid, San Sebastian, Valencia och  Sevilla är städer som lockar och jag tar gärna vid tillfälle även en tur till Barcelona. Längs kusten både norr och söder om Torrevieja finns många fina platser som också bör få ett besök. 
 
Några av de platser man kan åka till från busstationen i Torrevieja.
Men buss till Madrid tar det ca sex timmar och då är ett stopp inkluderat.
Bussarna är fräscha och har ac, vilket ju är en fördel nu när det fortfarande är +30.
 
En av bussarna till Madrid är snart klar för avgång.
 
Från busstationen kommer och avgår också bussen till Alicantes flygplats, varje udda timme från Torrevieja och varje jämn tilmme från flygplatsen. (Fram till 21 resp. 22.)
 Bussen har blivit så populär att det numer vid avgångarna från flygplatsen ofta inte finns plats för alla som vill åka med.  Annat var det i början av dess "karriär" då linjen inte direkt var lönsam.
En biljett kostar för pensionärer under 5 euro och för överiga ca 7 euro. (Har man husdjur med sig måste de färdas bland bagaget.)
Resan tar en timme och gör inga stopp under vägs.
 
En alldeles fylld flygbuss har anlänt och även vid denna avgång blev många passagerare
kvarlämnade vid flygplatsen och får vänta ett par timmar på nästa buss.
Klart irriterande och inga extrabussar brukar sättas in.
(Att ta sig på bussen är numer också ett bestyr och
särskilt om man har väskor som ska in i bagaeutrymmet.
"Alla på en gång" gäller. )
 
Jag mötte maken och vännerna Anna Carin och Krister som lyckades komma med bussen. 
 
Redan i somras hittade jag en firma "Viajes Rosa Tours" , ett brittiskt bolag, som erbjuder prisvärda och trevliga dagsutflykter och även flerdagarsresor med  buss och där övernattniningar och frukost ingår i priset. Väl värt att titta extra på. Och inte bara att "titta på" utan nu blir det till att sätta fart också. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sommar pågår

    
 Om september räknas till en höstmånad i Spanien vet jag inte, men jag vet däremot att sommaren pågår för fullt. Och med runt +30 grader eller strax därunder på dagen så är det sommar enligt mig.
Sommar är också förenligt med eventuella bad. Här hade jag ingen termometer, men det tog viss tid att ta mig i böljan den blå så jag misstänker att det var svalare än de +25 jag numer helst vill ha för att bada. 
Men uppmuntran från vänner och lite mutor kan göra sitt till för ett dopp. 
 
Stranden vid La Mata, några kilometer nott om Torrevieja är verkligen fin.
 
Jodå, ibland händer det...
 
Eftersom jag anser att det är sommar , i varje fall rejält varmt, så skulle mitt sko och klädförråd behöva uppdateras med lite svalare varianter. 
En promenad söndag eftermiddag till det närbelägna Habaneras shoppingcenter verkade vara ett bar val. Gott om luftkonditionerade butiker och jag var hoppfull i min strävan att hitta lite svalare persedlar.
 
Glest med besökare en söndag eftermiddag. Misstänker att många är på stranden. 
Här är det öppet fram till klockan 22 så någon brådska behöver man inte ha.
 
Det mest akuta var ett eller två par luftiga sandaler och redan efter besök i fyra skobutiker började jag misströsta. Här fanns inga sandaler alls, utan höst och vinterutbudet fanns redan på plats.
Det skulle onekligen inte alls vara bra för mina fötter att i värmen nu pressa sig in i dessa skor.
Höst och vinterskor, boots och stövlar har jag hemma...
Efter att ha besökt åtta skobutiker lämnade jag ämnet. Finns ju bra butiker på strandpromenaden so nog är mer välsorterade på just sandaler.
Tyvärr var utbudet för svala klänningar, tunna blusar och halvlånga byxor extremt magert. Vare sig Zara, C&A, "Massimo Duttti" eller andra hade annat än tjocka plagg att erbjuda, plagg gjorda för temperaturer ner mot +5.
Så klädesmässigt är det nog höst trots höga temperaturer. Bara att inse detta åtminstone vad gäller klädfronten.
Tur att det finna andra butiker i stan att tillgå.
Envis är jag, så att ge upp letandet är inget alternativ.
 
Rejäla höstskor fanns i överflöd.
 
 Om nu butikerna bestämt sig för att det är höst så fick jag inte vara alltför motsträvig utan denna lykta fick följa med mig hem.
 
 
 

En del av det goda

    
 Jag tycker ofta att jag på olika sätt får del av det goda och det kan visa sig på många olika sätt. Det goda kan vara att livet just nu är gott mot och med mig och det kan också vara att ha det gott i stunden.
Igår blev det en hel del av det goda och en bra mix.
 
Goda tilltugg sent på eftermiddagen på terrassen hemma hos vännen Ami.
 (Det var väldigt varmt trots att markisen var nerdragen och vi satt i skuggan. )
Den goda gesosten tempererades snabbt och blev härligt mjuk i konsistensen.
Och ack så god med sylt därtill
 
Härlig utsikt att beskåda mellan tuggorna.
 
Många skratt hör också till det "goda" och det blev det.
Ami och Carita funderar över om osten snart  själv ska krypa iväg
eller om det går att vifta bort den.
 
Äntligen! Solen sänker sig bakom hustaken och det blir lite svalare.
 
Vi strosar i skymningen ner mot stranden för att äta kvälllens middag på den kinesiska restaurangen "Luna"  vid playa del Cura inne i stan och är intresserade av ett bord med fri havsutsikt.
Tyvärr inget sådant ledigt men vi slår oss ner på bänkarna och väntar. Och det behöver vi inte göra läge. Jag hade spanat in det optimala bordet och när det blev ledigt så var jag där med raska steg.
 
Några eftersläntrare njuter av att det i kvällningen av att
det finns obegränsat med utrymme på stranden.
 
Även Ami, till vänster, vill ta en bild av den fina himlen som också speglar sig i havet.
 
Delar av kvällens goda middag. Vi valde lite olika rätter och jag bad om att få min kycklingrätt
"ydiar lade", lite stark. (Mandarin men pinyin, som gör att det går att uttala/läsa ut även om om man inte
läser kinesiska tecken) Och det fick jag. Gott, i mitt tycke.
Även prisbilden hör till det goda, under sju euro för förrätt, varmrätt, dessert/kaffe och en dryck.
 
 Vi blev sittandes länge i den vackra kvällen och med den här utsikten var det ingen nackdel.
Sent (även tidsmässsigt) om sider vandrade vi alla genom stan i den fortsatt ljumma kvällen.
 
 
 
 

Ny upptäckt

    
 Man kan ändra sig om olika saker och det gjorde jag igår. Det blev en ny upptäckt för mig; en marknadsrunda under sakkunnig ledning och jag tyckte det var riktigt trevligt.
Annars om jag går till fredagsmarknaden här inne i Torrevieja har jag oftast trängts på blom-frukt och grönsaksgatorna och sedan hoppat över det andra av pur utmattning.
 Ledningen igår, den mentala och fysiska, bestod av vännerna Ami och Carita som lotsade mig runt inder glada och pigga till och utrop.
 Ett par inköp i form av väskor, modell mindre mellanstorlek blev det också. Behövligt.
Men att gå här med små barn som jag gjorde ett kort tag förra fredagen, det kan man hoppa över för barnen har ingen glädje av det i värmen.
Efter marknade kan det kännas behagligt att vila sig i form och det gjorde vi i skuggan på en liten kinesisk bar/restaurang i närheten.
Trots att vi haft den spanska sommarstugan i några år är detta ett ställe jag missat. Men inte nu längre.
Ännu en ny upptäckt!
Ägarfamiljen är kineser ochnär jag försökte mig på några fraser då vi beställde tittade mannen på mig med förvåning.  Han tyckte inte att det stämde med mig och kinesiskan.
 En del kinesiska kommer jag ihåg trots att jag numer sällan hör eller tränar språket.
Borde  absolut lägga lite mer energi där.
Att höra ett språk och vistats i miljön där det pratas är ju viktigt och vare sig här eller i Stockholm är jag omringad av just mandarin.
Här blir det att jag tragglar med spanskan några timmar i veckan och visst gör jag framsteg.
Jag tycker ju att om man vistas ett tag i ett land (kanske inte en kortare semester) så hör det också till att man efter bästa förmåga försöker lära sig lite av landets språk för det ger så mycket tillbaka.
Finns ju alltför många i Sverige som tycker att våra invandrare inte lär sig svenska men jag undrar hur vi själva gör. Och undra kan man ju få göra.
 
Att sitta på ett café här är alltid att vara mitt i händelserna och på olika sätt. Vi tittade länge på scenariot nedan.
En polisbil har parkerat väldigt "strategiskt" och i en korsning, vilket gör att biar som vill förbi får ta sig en svängupp på den höga trottoaren för att kunna passera.
 
Det gick att ta sig förbi den parkerade polisbilen, dock med viss möda.
 
Vi sammanfattar marknadsrundan, har fullt upp med allt som händer runt oss
och samtidigt hjälper Ami och Carita mig att spana efter en röd rollator och
en hund i sele som ledsagar en synskadad. (Till bloggvännen Bosses utmaing)
Visst napp fick vi och jag hann ta kort.

Dagens agenda har varit tom och jag har ägnat mig åt visst praktiskt hemarbete, besök i butiker och med många vilopauser inlagda.
En bok har lästs ut; Brobyggarna av Jan Guillou och jag har läst om den för jag hade svårt förra gången att komma in i den. Nu gick det betydligt bättre och jag tyckte om den.
Boken är en äventyrsroman i historisk miljö och handlar om tre bröders öden i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet och där händelserna utspelar sig både i Norge, Tyskland , Tyska Östafrika och London.
Tack BP för tipset!
Lite spanska fick också hänga med när jag ändå var i läsartagen.
 
Dagen har varit varm och jag ser fram emot en ljummen och trevlig utekväll tillsammans med goda vänner.
Och jag kan konstatera att jag bara saknar Stockholm lite grann just i nu.
 
 
 
 

Tillgänglighet

    
 För ett antal år sedan var jag tjänstledig från mitt lärarjobb i Upplands Väsby för att under tiden januari till mars resa jorden runt. (Fick inte av rektor tjänstledigt bara en termin utan var tvungen att ta hela året.) Jag behövde ett jobb under höstterminen och blev genom en god vän tillfrågad om jag ville ha ett vikariat i en klass för rörelsehindrade elever i Solna.
Riktigt utbildad för detta var jag inte, men jag hade gått en del fortbildningskurser eftersom jag  i mitt arbete som speciallärare och klasslärare arbetat med elever med både neuropsykiatriska och fyska funktionshinder.
Jag var på intervju och jobbet var mitt.
Klasslärare för en grupp med 10 elever i klass 1-3 och där alla hade större eller mindre fysiska funktionshinder.
Några elever hade egna assisternter med sig och andra delade på assisternter som skolan anställt. Så i klassrummet var vi nästan lika många vuxna som elever och då inkluderat talpedagoger, arbetsterapeuter och ibland även sjukgymnaster.
Allt detta nytt för mig. Alla elever i klassen hade en cpskada och oftast ytterligare en funktionsstrning så att få till en undervisning var en utmaning i sig. All undervisning i svenska och matte skedde individuellt (några hade även hörsel och synsvårigheter) och alla elever hade personliga genomgångar. Där så var möjligt försökte jag samla eleverna runt ett stort runt bord för ämnena historia, religion, teknik, geografi och  biologi.
Det var en sann glädje när eleverna förstod men också en stor utmaning att få till det.  Den svenska grundskolans läroplan gällde,  målen skulle uppnås  och vägen dit kunde skifta och ta tid.  (Inom särskolan fanns då en egen läroplan och hur det är idag vet jag inte, men denna klass tillhörde den vanliga grundskolan. )
Att läsa och via en dator få fram orden genom att blåsa, att skriva med en handprotes eller att inte kunn ahålla i en penna p.g.a ryckningar i handen krävde samarbete med arbetstreapeuter som utprovade hjälpmedel och sjukgymnaster som hjälpte till med träning och så var det jag då som var läraren.
Denna termin som mitt vikariat varade gav väldigt mycket och jag så vikten av adekvata hjälpmedel för att eleverna/barnen skulle få vardagen att fungera.
 I sammanhanget blev detta med tillgänglighet väldigt påtagligt och extra påtagligt när vi skulle göra utflykter och ka kommunalt i Stockholm. 
Smala rulltrappor, små hissar med smala dörrar,  att komma på ett tunnelbanetåg eller en buss med en elrullstol...
Och ibland fick det bli att ta barnens färdtjänst vid utflykter för det var enda sättet att förflytta sig.
 
Vår fina bloggvän Bosse Lidén har i det tjugosjunde uppdraget gett oss i uppgift att fokusera på hjälpmedel som underlättar vardagen om man har någon form av rörelsehinder och jag har samlat mina bilder till en redovisning.
En uppgift har jag inte lyckats med och det var att finna en synskadad person med en ledarhund i sele.
 
En granne som går med käpp.
 

Röd rollator i två olika nyanser.
En från ett äldreboende och en på ett café.
(Personen på äldreboendet ville inte bli fotograferad.) 
 
Rollator i annan färg. Här en svart.
 
"Vanlig" manuell rullstol
 
Elrullstol
 
En permobil på väg över gatan.
 
En person som behöver krycka och en annan behöver en vit käpp.
 
 Tillgänglighet i vad det än vara månde tycker är viktigt i alla  avseenden och det utan att ålder och fysiska eller psykiska funktionshinder spelar in.
Oftast är det enklast att med ögat se vad som gör något mer lätttillgänglig eller i varje fall hyfsat tillgängligt och underlättar för någon med ett fysiskt funktionshinder som kan vara  större eller mindre.
Här i Torrevieja finns många goda exempel på detta men det finns också klara utvecklingsområden.
(Får just nu räkna Torrevieja som min hemkommun, i alla fall för ett tag.)
Vad  jag särskilt lagt märke till som tre goda exempel är:
 
- Ramper och trätrallar vid de stora stränderna i Torrevieja
som möjliggör för fler att få tillgång till bad i havet.
 
Räcken och stolar i vattnet och sluttande ramp för att komma i havet
finns vid Playa del Cura, en av stränderna inne i stan.
Dessa stolar är speciellt avsedda, står det skyltat, för de som har "reducerad rörlighet".
Mycket gott initiativ!
 
Många trottoarer i stan har väldigt höga kanter och för att underlätta så finns i många korsningar 
en sluttande  kant. Strax före kanten är också stenarna mer räfflade/upphöjda så att synskadade
ska veta var det sluttar när de känner sig fram med ev. käpp-
och att där finns en gatukorsning.
 
Strandpromenaden, "paseon", i Torrevieja är lång och här möts alla. Den är bilfri och det är lätt att ta sig fram både med rollator, rullstol och permobil.
Gott om bänkar finns utplacerade och ett stort gratisnöje är att slå sig ner och titta på folk eller havet.
En riktigt socila samlingspunkt.
 
(Bilden är ej med i utmaningen/leken utan är  mer en illustration)
 
Vad kan då förbättras för att öka tillgängligheten för alla? Något som saknas....
En hel del blir mitt spontana svar, men jag stannar vid höga trottoarkanter som finns på många ställen i stan.
Trottoarerna är dessutom ofta smala på flera ställen och då kan inte en rullstol eller rollator och en annan person mötas utan att gå ner på gatan. 
Ett förbättringspmråde skulle vara med. 
 
På skylten har jag skrivit;
" Lägre trottoarkanter skulle verkligen underlätta".
Här är det svårt att ta sig både upp och ner även för de som inte har några rörelseproblem.
Lappen blåste hela tiden iväg och jag fick jaga den...)
 
                                                                                             
OBS!  Jag fick denna bild av en bloggläsare och bilden är inte med i utmaningen.
Synskadad med hund i sele och vit käpp.
Här i Torrevieja är detta med ledarhund mycket ovanligt.
Släkt och vänner hjälper till eller så anställer man hjälp privat.
 
 
                                                                                 

Vi går runt

    
Varma dagar är det trots att det börjar närma sig slutet av september och stundtals känns det som om luften står still och dallrar runt en.
Lusten att promenera är stor, dock i långsam takt. (Stegräknaren visade att dagens runda blev 7800 meter och  en snitthastighet på 3.8 km/h.) 
Och promenader i värmen kräver sina "pitstop" och visst blev det et par sådana.
Ute på den långa piren, drygt en km lång, trodde vi att det skulle svalka lite men icke. Luften stod still och knappt en krusning syntes på havet.
Vi styrde stegen upp i stan för mer skugga och den hittade vi och även ett tapasställe vi gillar, El Calabrio. Där kostar tapas och en dryck ca. en euro.  (Med öl är det obetydligt dyrare.)
Det blev en lång rast med mycket prat och många skratt och sedan dags för mer rörelse. Några kilometer till.
Till saken hör att vi desutom är på spaning efter ett par saker till vår bloggvän Bosses utmaning/lek. Så vi är extra observanta på det mesta som rör sig och inte rör sig. Och det vill till att vara snabb med kameran. (I uppgiften skall olika förutbestämda hjälpmedel för funktionshindrade dokumenteras.)
En rast till kändes nödvändig och att få i sig ännu ett par tapas som gav mer energi för uppdraget behövdes också. Denna gång blev det på trevliga Lizarran alldeles vid strandpromenaden. (Vid Playa del Cura.)
Man beställer dryck vid bordet, får en tallrik, väljer tapas (pinchos kallas dessa som är trädda på små stickor) vid en lång kyldisk och hämtar fler efter egen önskan.  Varma pinchos bjuds runt på brickor efter hand.
Priset varierar lite, mellan 1,50-2,50 i euro/pincho och man betalar efter antal stickor som finns på tallriken och efter längden på dem. (Långa stickor är lite dyrare)
Även här blev vi sittandes och det var hyfsat spaningsläge för uppdraget.
Någon detalj är kvar att hitta  men kanske att den dyker upp imorgon.
En väldigt trevlig dag med långpromenad  och några pauser blev det. Och att jag höll på att smälta som en glass på min "Solskensgata" i den sena eftermiddagen kan ju inte hjälpas.
 
Tur man inte skulle segla idag för vinden var inte alls till städes.
 
Väninnan Ami lyckas med att se sval ut i hettan ute på piren,  +31 grader.
 
Inga vågor idag inte, knappt en vindpust.
 
Pinchos på Lizarran med manchegoost, brieost och kvittenmarmelad delar tallrik med
ägghalva, krabbröra och oliv.
På Calabrio serverades det spansk tortilla. (Ingår i drycken)
                                                                                 
Ett bad hade känts bra och framförallt svalkande.
Men vi nöjde oss med konstatera detta...
 
 
                                                                                       

Det blev bra. Väldigt bra!

    
När det blev klart att jag och de "mina" skulle kunna tillbringa en vecka  (Livfamiljen) resp. en långhelg (Helenfamiljen) här i Torrevieja tillsammans så uppkom frågan om boende.
Vår sommar/vinter/stuga skulle inte rymma oss alla och å andra sidan finns det en hel del objekt att hyra.
Jag började söka lite via olika sidor på intenet och där tyvärr många privata sidor om uthyrning via Blocket inte är så enkla att boka. De flesta objekt vi tittade på hade ingen ordentlig bokningskalender, inga direkta prisuppgifter eller var sena med att svara.
Och av en ren slump hittade jag olika lägenhetsvarianter hos företaget Booking.com (Ingen betald reklam...)
Jag har tidigare vid flera tillfällen bokat hotell via dem på olika platser i världen och det har alltid fungerat väldigt bra så varför inte prova.
Vad jag inte visste var att de också nu har lägenheter och en del hus som förmedlas.
I Torrevieja fick jag förslag på flera bra alternativ av lägenheter och jag ville hitta en i närheten av där vår stuga ligger. Och det gjorde jag.
Det var enkelt att se om lägenheten var ledig de tänkta datumen (vilket man såg på alla alternativ) och det var smidigt att boka. Bekräftelsen kom genast  med den praktisk info som behövdes. (Var och när nycklar hämtades, kontakter,telefonnummer,  incheckningstid m.m.)
 
Utsikt från lägenhetens terrass med havet som skymtar i bakgrunden.
 
Ett fint poolområde.
 
Utsikt från terrassen mot bergen.
 
Det var första gången vi hyrde en lägenhet på detta sätt, men det blir inte den sista.
Vad var det vi tyckte var bra och vad kunde varit bättre/bli bättre?
 
Bra!
Lägenheten var välutrustad (diskmaskin, tvättmaskin, alla handdukar, tv i varje rum m.m.) nyrenoverad och rymlig med två sovrum, vardagsrum öppet mot köket, stort badrum och stor terrass. 
Mycket bra poolområde.
Prisnässigt var kostnaden strax under 600 sek/dygn (helt ok)  med internet, städning, el och vatten.
En kostnad somär ungefär lika mycket som man betalar här för ett hotellrum.
Nyckelutlämningen skedde på plats och besiktiningen av lägenheten var smidig. 
 
På förbättringssidan;
Sängarna borde få rejäla bädmadrasser för nu var de stenhårda.
Låset till entréporten blev jag aldrig sams med. Måste bytas ut.  (Helenfamiljen fick till ett bra samarbete med nyckel och lås efter en kurs av en dam boendes i huset.)
AC saknades men sk anstalleras under hösten. Men fläktar fanns.
 
Övrigt
Det här med poolen är inte det enklaste...
Vi har uppplevt det tidigare. När vi nu var vid poolen och noga, mycket noga, följde de regler som fanns så kom  boende i huset fram och ställde frågor på ett otrevligt sätt (spanjorer ska tiläggas) om vi bodde här, i vilken lägenhet, hur länge osv.
 
Visst kan man förstå att de som bor permanent blir trötta på tillfälliga gäster som inte klarar av att "sköta sig"
men frågorna skulle ju kunna ställas med mer intresse och vänlighet.
 
Summa summarum  blev det för oss väldigt lyckat med det hyrda boendet på Isla Verde (300 meter från oss) och att få var tillsammans.  
 
 
 
 

Tomt och tyst...

    
Tystnaden är påtaglig och det är tomt. Något fattas mig.
Ingen som ropar "mamma"eller Ditte och heller ingen som ropar "mormor var är du".
Tillvaron återgår till den mer vanliga och jag har fina upplevelser från veckan tillsammans med de "mina" som nu stoppas in i minnenas bibliotek.
 
Mitt badvaktsparasoll med visst utbtggt uv skydd finns kvar...
Kan vara bra att ha till nästa gång.
För utan barnbarnen här blir det inte direkt några strandbesök och ingen lek i sanden. 
 
Vatten måste hämtas.
 
Moster Helen, Max och William bygger sandslott det är viktigt med vatten i vallgraven.
 
Glass till lunch kan man ju äta ibland....
Rejäla glassar var det. Goda och dyra med 80 smaker att välja blad.
Två kulor för drygt 5 euro.
Men det är ju semester...
 
Glassen fick tummen upp av Max.
 
 Bilen mot flygplatsen är på ingående och det är dags att säga "hej då" för denna gång.
Och några tårar rinner sakta nerför kinderna när jag går in till det tomma huset och stänger grinden.
William och Liv.
 
"Hej då mormor! Vi ses snart!"
(Vet inte om det direkt är snart. Nu känns det länge.)Torr
 
 
 

Tillsammans

    
Dagarna går och vi också. Vi går långt varje dag, alltså om man räknar steg och så.
Europaparke fick ett besök efter att jag fått tips om bra fångstmarker för de små Pokémonfigurerna.
Tuppar, höns, änder, ankor och påfåglar gjorde oss sällskap och här och där dök olika små,
gula, Pokémons upp.
Glass och fika i parken innan vi på rad gick vidare mot nya äventyr.
 
               
Max tar ett glädjeskutt över en nyfångad Pokémon och
William delar fokus mellan sin glass och en nyfikan påfågel. 
 
 
Bad i hav och bad i pool, fint att variera. Och jag letar skugga och har även förärats ett nätt, bärbart solparasoll med uv-skydd . Perfekt för en badvakt i tjänst . (Jag)
                                                              
Max är bereddd för det kan ju lura faror i poolen.
 
Ett parti kort, canasta, i skuggan hos oss före kvällens middag blev det och här har vi ju tiden tillsammans
Många steg blev det under dagen så det kändes alldeles lagom för stora och små fötter att äta middag på Mundo, vår mysiga kvartersrestaurang. Mysig miljö, bra mat och service är alltid ett vinnande koncept för en trevlig middag. Och så de som deltar i den förstås.
En alldeles väldigt braig dag det här också.
 
 
Döttrarna spelar "canasta" och jag försöker förstå spelet.
 
 
En verklig favorit hos mig på restaurang Mundo;
en fräsch sallad med mango, gurka, tomater, rökt lax, getost, valnötter.
 
Sangria gjord på cava var någoy nytt.
Och väldigt gott...
                                                                                        
Tillsammans!
Absolut njutbart!
 
 
                                                                                        
                                                                                

Strålande

    
 Solen strålar från en klarblå himmel och Medelhavet strålar i kapp och inbjuder till bad. 
Dock tycker jag inte att vattnet kändes lite kyligt för mig för inte höll det några 25 grader inte. Men juniorerna var tappra och badade länge.
Jag agerade badvakt och någon ska ju ha den uppgiften också. Passade bra att kombinera med vaktande av väskor och njutbar utsikt.
 
Segeltävlingar på gång. Roligt att se.
 
William gillar att bada och hade inge synpunkter på vattnets temperatur.
 
Inte Max heller....
Han är som en fisk i vattnet
 
Moster "Helen" är omtyckt av båda pojkarna, en klar favortit.
 
Efter bad, bus och lek passade det bra med ett "pitstop" innan lunch.
 
Och utsikten här i skuggan är njutbar.
 
Lunchdags blev det (sen lunch) och vi fastnade idag för tapasrestaurangen Lizarran nere vid paseon. Perfekt med många kalla tapas att plocka på sig inne i restaurangen. Olika längs på pinnarna genererar olika priser och för de "pinnlösa" som t.ex. gazpachosoppan är det ett fast pris.
Varma tapas , nygjorda, bjuds runt på en bricka bland gästerna.
Mer bad och lek blev det på eftermiddagen och då i poolen hos Helenfamiljen.
Och poolen, den strålade den också, i kapp med oss alla.
 
Några olika tapas; lax med pepparrotsost. ägg med skaldjurssallad, ett litet (tonvikt på litet) stekt ägg
på "pulled pork". Om tapas serveras på stickor kallas de ofta, "pincho" eller "pintxo" och
så serveras ofta tapas i norra Spanien.
 
Kyld gazpacho, manchegoost med kvitten marmelad och fluffigt god spamsk tortilla.
Priserna för de olika spetten är mellan 1,50 - 2.50 euro. Billigt!
 

Många, men inte de rätta

    
Jag är envis och har ibland stort tålamod, men det händer att man får ge upp utan att helt ha lyckats. Och det kan jag visst göra. Med små problem.
Men går det inte och jag gjort mitt bästa så är jag nöjd. Väldigt nöjd.
Vår bloggvänn Bosse Lidén i Ystad har i sin sjugosjätte utmaning/lekuppdrag  gett oss som är med i leken uppgifter att utifrån bilskyltar få till nio förutbestämda saker.
När uppdraget delades ut var jag hemma i Stockholm och gav mig genast ut på jakt och där gick det hyfsat den halvtimme jag var ute och sökte.
Men i tisdags morse lämnade jag Stockholm för Torrevieja i Spnien och här är förutsättningarna helt annorlunda.
Det saknas inte alls bilar eller bilskyltar men kruxet är att det nästan inte alls finns vokaler med i skyltarna och det är en gravt försvårande omständighet i sammanhanget. Det blir liksom inga direkta ord om inte vokaler finns med.
Jag har i flera dagar jagat bilar för uppgiften och  bilar finns det "en masse", men inte med de skyltar jag skulle behöva. Väldigt långt därifrån.
Så jag lämnar härmed in uppgiften som inte är fullständigt löst, vilket stör mig en aning.
Men jag och de mina har haft väldigt trevligt i jakten och ett väldigt bra sätt för barnbarnet på sex år att träna både ord och bokstäver.
Motion har vi fått, roligt har det varit och vad kan man mer begära.
Ja, förutom att ha lyckats med alla uppgifterna förstås.
Stort grattis till alla som löst alla uppgifterna. Bra jobbat!
För egen del saknar jag pojknamn, början på en månad och en ö.
 
Flicknamn; Ala. Tänkte här på den ryska artisten, Ala Pugatjova,
som var med i tv-programmet Jacobs stege. (Namnet kan stavas med ett eller två "L")
 
                                 Lax kan man äta.                             CPH, är flygplatsförkortningen för Köpenhamn.
 
                                           Tre vokaler                                               Tre konsonanter.
                                                                                      
Egen skylt.
 
                                                                            
 
                                                                                 

Prövning med provning

    
 Fredag och marknadsdag hos oss. I mitt tycke ingen direkt höjdare om man inte ska ha något som inte finns annorstädes, men ibland går jag dit för att se om jag ändrat mig och att det skulle kännas "luftigare".  Det tycker jag ännu inte.
Dock köper jag ibland frukt, oliver och annat "grönt" här och är det något speciellt så går det alltid att ta en titt här för utbudet är enormt.
Redan på vår gata så var det gott om dubbelparkeringar och tätt var det mellan bilarna- Troligen inte mindre antal bilar på angränsande gator.
 
Eftersom bilarna på vänstra sidan av gatamparkerar på trottoaren så är det besvärligt att ens möta en annan person på trottoarer och har vedebörande "dramaten" med sig tar det stopp. 
 
Trångt som vanligt var det vid några av de mer populära korsningarna inom marknadsområdet.
Bara att tränga sig genom och att göra detta med barn krävde vår envishet och med William, tre år, placerad i vagn, under häftiga protester,  gick det framåt.
 
Trångt var ordet!
 När vi nu ändå var på plats så passerade vi några stånd på vägen ut från trängseln.
Oliver inköptes och planer fanns på att prova lite olika viner som säljs från tunnor på dunk eller flaska.
Men vi avstod.
 
 
Marknaden lämnades och vi gick vidare mot lugnare trakter för att leta efter huvudbonad. Vi fastnade alla för hatten som satt på hunden, men enades om att den satt bra där den satt. Lite klurigt att få till att prova den.
Men William hittade en favorit på kepsavdelningen på den "Stora Chinon" på Valenciana. Och efter att alla hade provat den så blev Liv ägare till den.
 
Hund i hatt. Bra solskydd kanske.
 
"Vild och vacker"! William provar kepsar.
(Till saken hör att han hade sin egen "Spidermankeps" under den andra. )
 
Dagens sista provning med prövning bestod i att hamta nycklarna till Helenfamiljens lägenhet. (De kommer sent i kväll och har hyrt en jättefin lägenhet nära oss)
Prövningen bestod i att kunna öppna porten till huset och tursamt nog  fick vi hjälp av en dam som meddelade att det ibland kan ta upp till 20  minuter innan nyckel och port samarbetar.
För oss tog det ca tio minuter första gången och fem minuter den  andra. Envishet är bra.
Nyckelknippan i sig består av x antal ouppmärkta nycklar  som går till många dörrar och jag har försökt att lista ut det hela. Viss framgång uppnåddes på slutet.
 Att komma ut till poolområdet gick däremot på en gång och med en nyckel som passade. Så imorgon ska det provbadas här. 
Hoppas det blir utan vidare prövning.(Att nyckeln samarbetar.)
 
 
 
 

Sol, pool och plask

    
Jag har många gånger när jag varit  i Torrevieja passerat det  trevliga bostadsområdetområdet Aldea del Mar och funderat över just deras fina poolområde.
Nu badar jag helst inte alls i pool och jag solar inte heller men att när barnbarnen är här skulle det var toppen att ha tillgång till ett fint område med gräsmattor,  stora pooler, skugga, parasoller, duschar och trevlig restaurang.
Havet är alltid roligt att bada i  men trevligt att variera med lite poolbad också.
Hemsidan på internet är inte uppdaterad och det finns ingen direktlänk, men via Tripadviser har många positiva recensioner lämnats på både poolområdet och restaurangen. (Kartor finns också med där.)
Poolområdet är öppet för allmänheten och man betalar 8 euro/dag även barn och från tre år. (Även de som bor i området betalar för att få tillgång till poolen.)
Vi tyckte det var väl värt pengarna för en heldag här och det finns parasoller, stora gräsytor, vacker grönska, solsängar och behaglig skugga bland palmerna.
Badvakterna var aktiva och kunde sitt jobb. (Inte alltid det är så).
Och det var så lugnt!
En toppendag blev det! 
 
Inbjudande och vacker entré till det fina poolområdet.
 
Halva området är med på bild och där finns  våde grinda och djupa bassänger.
Mysigt att också simma under broarna.
 
Max, 6 sexår, hoppar glatt i på det djupa.
 
Och William, den nyblivne treåringen trivs bäst där han bottnar.
 
Jag  hade denna gång fått extra tips om Aldea del Mars poolområde av vår Spanien och Stockholmsvän, Susan, som varmt rekommenderade både bad och mat här.
Vi var väldigt nöjda med båda. Restaurnagen hade en varierad meny med allt från mindre rätter, till rejäla kött och fiskrätter. 
Bra också med en barnmeny som innnehöll annat än bara hamburgare och friterad kyckling ( I barnmenyn för 7.50 euro ingick dricka till maten och en strutglass. )
Jag valde länge och fastnade för "musslor Mallorquin" som serverades i en buljongen musslorna kokats i och med nybakad baguette och allioli.
Väldans gott.
 
Musslor Mallorquin.
 
Och efter den sena lunchen blev det mer bad och lek.
Insåg att min roll som extra badvakt var väldigt trevlig, men jag varvade med att vara i skuggan. 
Tål man inte sol så är det inte mycket att välja på. Men att vara med och titta och uppleva barnbarnens glädje är lycka i sig.
 
 
 
 

Dagens Torrevieja.

    
Lite svalare idag och några moln som visade sig då och då. Behagligt hela dagen, i mitt tycke, och med en temperatur som inte passerade +30.
Just nu på kvällskvisten är det +27 och väldigt behagligt och vi sitter ute och njuter av den fina kvällen.
En bra dag! Helt klart! Och varierad! Vill till att hänga med juniorerna.
William är bl.a intresserad av bilar och då måste man förstås prova olika modeller. Och en röd är alltid gångbar
 
Intresset för bilar är stort!
 
Mat är gott! Och mat måste man ha. Mysigt att slå sig ner på en restaurang tyckte barnbarnen och att välja mat mat likaså.  Dessutom var maten som beställdes försvinnande god. .
Hungriga var vi också! 
 
Hamburgare med pommes, bröd  och en cola smakade bra tyckte William.
Att sedan gaffeln är i modell större går bra dte också.
Är man tre år klaras det mesta galant.
Men att betala 28 sek för en flaska coca cola tyckte jag var i störtsa laget. 
 
För mig och Liv blev det bra med en gazpacho med tillbehör.
 
Med nya krafter tog vi oss an jakten på eventuella Pokémons. Och visst fanns det en hel del. Max var överlycklig över de spanska Pokémoner han hittat och jag hängde med i jakten.
Lite rörelse på maten var behövligt.
 
Max på Pokémonjakt.
 
Träff med min eminenta trädgrdsskötare, I,  hanns också med. Kaffe med prat var  upppiggande innan vi tog en prommis till  "vår frissa" Jessica. Här i Torrevieja är vi många som besöker Jessica och jag vlir alltid nöjd med besöket. Hon har det där med trolleri, vad gäller mitt hår, i fingertopparna.
Tänk på tunt hår som inte alls är följsamt...
 
Glada, härliga, Jessica! Och som kan trolla....
En bra förmåga om man är frissa. Säkert annars också....
 
Resultatet? Jag är supernöjd och ingen kan ju göra något bättre än grundmaterialet.
Mig, i detta fall.
(Kan meddela att tvätt , klippning och föning kostar 18 euro,
vilket är en tredjedel av priset i Stockholm och då är jag inte ens nöjd.)
 
 
 
 
 
                                                                    

Tidig resa

    
Här går det undan! Igår njöt vi av härligt sensommarväder i Stockholm och idag vid 10. 30 landade vi i Alicante.
Detta innebar för vår del en "fakiravgång", redan 06.40 lyfte vi och då kan man lätt räkna ut att det var natt i princip. eller väldigt tidig morgon, när vi åkte till flygplatsen.
En liten William, barnbarn, fyller tre år idag och inte blev han så mycket firad o den arla morgonstunden, men dagen är lång. Idag kommer det att kännas som om den är extra låååång, med tanke på den tidiga uppstigningen.
Men både Max och William är lätta att ha med på resor och har reserutin och var klart samarbetsvilliga!
 
William är yrvaken för han slumrade in sista timmen på flyget och
Max kämpar för att hålla sig vaken.
 
Taxi var beställd från Torrevieja, "Taxi Nr 1" och den jättetrevlige chauffören tog oss smidigt till den "spanska sommar/vinterstugan. "
Här var allt sig likt både på stug och blomfronten och vår eminenta I, vår personliga trädgårdsmästare, har verkligen hållt liv, och ett bra sådant, i blommorna under de dryga två månader vi varit borta.
Mången tack!
 
Grannens citronträd ser lovande ut med grenar som hänger över till oss.
Helt perfekt med nyplockade cirtone till läskande drycker. 
Hibiskusen i sin kruka hade åtta knoppar som är på väg att slå ut.
Men hos mig blommar de bara en dag . 
Ska det vara så? Någon som vet.
                                            
Aubergineplantan som jag fick som minior av min bloggvän Kersko
i maj har artat sig väl och har två frukter och fler på gång. 
Ska skördas i veckan och givetvis ätas. 
Återkommer om smak!
                
Passionsblomman fortsätter att blomma så vackert och idag såg jag fyra nya blommor.
Och de är verkligen väldigt vackra!
 
Efter att ha återhämtat oss ett tag så är det nu dags för oss att göra stan osäker och givetvis ska vi också
fira William idag på hans riktiga födelsedag. Och visst är det bra att sprida ut firandet lite. Gillas!
               
                                                                                                
 
 
 
 
 

Nu och ofta

    
Den vackra sensommarsöndagen övergick till en lika vacker kväll. Helt ljuvligt väder.
Varför sitta inne när man kan njuta utomhus?
Räkor, lyktor och tända ljus i sällskap ett vackert mörker som sänkte sig.
Hittade en behaglig känsla av välbefinnande här och nu och att inte vara på väg, vare sig i tankarna eller rent fysiskt.
 
"NUET
formar framtiden och kvarstår som minnen.
Förmodligen kommer vi att kalla nuet för den gamla goda tiden.
Visst är det skönt att veta att tiden är en skicklig retuschö
som förskönar minnesbilderna."
 (Från "Grunnaren 1" skriven av Gunnel och Kjell Svärd.)
 
Tvärs över kanalen syns värmeverket och den stora sandbåten Jehander.
  Globen skymtar i bakgrunden och månen håller ett vakande öga på oss.
 
Lugnt och stilla i Hammarbykanalen och husbåtarna ligger på rad.
 
Även när man sitter och egentligen bara "är" så fladdrar tankarna mellan allt och inget.
Och jag tänker ofta på tiden. Tiden som är till låns och tenderar att skynda sig.
Den har bråttom och jag vill följa med, jag vill hinna. Men jag vill också uppleva, ta in och inte skynda på.
 
"OFTA SLÅS MAN AV
hur fort tiden går och att den går fortare ju äldre man blir.
Det är som om år blir månader och veckor blir dagar.
Har vi tänkt på hur vi använder den oersättliga tiden-
den tid vi fått oss till tilldelad".
(Från "Grunnaren 1" skriven av Gunnel och Kjell Svärd.)
 
För egen del ska jag nog tänka än mer på detta.
 
Den ljumma vackra kvällen var som gjord bl.a. för lite filosofiska tankar.
 
 
 
 

Ett, tu, tre....

    
Ett,tu,tre! Plötsligt händer det! Liten blir stor! Och så fort det gått...
Dags att fira födelsedag och det har vi gjort rejält och lite i förväg.
William, yngsta barnbarnet, fyller tre år på tisdag den 13/9 så det blev en bra start på hans födelsedag
 att börja festligheterna i god tid. Ett riktigt tårtkalas blev det i år också, precis som tidigare år.
Tre år är mycket och William är nu en stor kille. Stor och naggande god, precis som storebror Max.
 
William är här bara några timmar gammal. Välkommen!
Och han ser redan ut att tycka att världen är riktigt bra.
 
 
 
En glad ettåring; med mamma och med mormor Ditte.
 
Tvåårstårtan, modellerad och helt hembakad av Wlliams moster Helen.
Dinosaurietåg var önskemålet och så blev det förstås.
Hela kalaset gick i Dinosaurietågens tecken. (Dinosaurietågen är ett barnprogram)
 
 
Årets tårttema, önskat av William var "Minionerna". Hela två tårtor!
Och som fyllning i tårtan önskades bl.a blåbär. Så det blev citrongrädde, lemoncurd och
grädde blandat med vaniljcreme och detta varvades med blåbär.
 Allt agat av Williams moster Helen. (Nåja , inte blåbären, de var inte egenodlade.)
Vad är då en "Minion"? Deras historia börjar vid tidernas begynnelse.
De utvecklas från små gula organismer till varelser som ständigt vill jaga någon mästare att tjäna.
Men de har svårt att stanna hos sina mästare.
Men de hittar en kvinnlig superskurk och ska det kanske gå bättre att stanna där.
Minionerna är väldigt godhjärtade och väldigt söta....
 
Även en del presenter gick i "Minionernas tecken". Uppskattat!
Wiliam och moster tittar och påoch monterar en Minionfigur.
Alla gästerna valde också en färg och gav ett spår efter sig i form av ett tumavtryck.
(Några kvarstod när bilden togs.)
                                                                                                                                                                                      
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Och ljusen blåstes ut på första försöket.
Visst firar vi ju även på tisdag...
 
 

                              
 
 
                                   
                                                                       

Semester och sommarkänsla

    
Visst är det trevligt med båtar och vatten och denna helt ljuvliga sommarördag i september har det varit full semestertraftk i kanalen men massor av båtar som vill slussa  in i eller ut från Mälaren.
För vår del blev det ingen båttur men det var helt klart njutbart att tillbringa tid på balkongen och ta del av både vatten och båtliv.
 
 
Segelbåtarna samlas här ihop ihop till en slussning eftersom de måste ha broöppning
och trafiken på Skansbron då stoppas för ett tag. 
 
För oss blev det en paus i balkongsittningen och vi mötte våra "Torreviejavänner", Anna Carin och Krister
för att äta lunch här på Söder. 
Restaurangutbudet  här är stort och det är alltid svårt att välja.
Vi hade tänkt oss lunch på Medborgarplatsen där uteserveringarna ligger på rad och folkvimlet är stort.
Men där var det livat värre med massor av jippon dagen till ära och väldigt hög, icke pratvänlig musik, så vi gick vidare och hitttade snart en lämpligare restaurang med halvskugga och trevlig grönska mellan borden och dessutom med bra lunchutbud även en lördag.
Senare skulle det visa sig att även maten var god, något man alltid hoppas på men inte kan vara säker på eftersom många restauranger byter ägare och kockar ganska ofta.
(I Stockholm finns det vardagar ett stort lunchutbud  på nästan alla restauranger men på helgerna dras detta ofta in, priserna stiger rejält och maträtterna påminner mer om rejäla middagar. Dessutom är det många restauranger som inte öppnar förrän på eftermiddagen eftersom de har öppet till sena kvällen.)
 
Vi besällde olika rätter; pestopasta med luftorkad skinka, chorizzo (spansk smakrik korv) med fina tillbehör
och kall charktallrik. Allt väldigt gott och fint upplagt och serverat av trevlig personal.
Uppskattas alltid!  
Anna Carin och Krister lät sig väl smaka liksom även B och jag.
Här blev vi sittandes i flera timmar och visst är det skönt att känna att det finns all tid i världen. 
 
I dessa kvarter på Söder, runt Skånegatan och Katarina Bangata ligger restauranger och caféer tätt . Ja, hela Södermalm har ett stort utbud av matställen i alla möjliga och omöjliga varianter...
En restaurang har även fått en del av en gata uppkallad efter sig. Inte illa!
 
 
Att gå sista biten hem längs vattnet är något vi allid gör och det fick även bli ett litet "pitstop" på Thaiboat.
"Fest, folk, fart och fullspikat". Palmer. sand och något gott i glasen. Semester och sommarkänsla på hög nivå.
För egen del har jag ständigt ledigt och i princip ständig semester.
 
 
 Vid Thaiboat finns även båtparkering -
 
- och har man inte egen båt går det ju  bra att anlända  per taxibåt.
 
 
 

Framåt

    
"Var god fortsätt framåt i vagnen" är något som hörs här i stan både på tunnelbanan, bussar och spårvagnar. Lite som livet själv. Det går framåt.
Och hos mig pågår just tankar framåt i tiden.  En del saker känns skönt att ha planerade och annat kan ske mer spontant. Det är blandningen av detta som jag tycker om och jag vill inte ha allt inrutat .
Men visst är det bra att ha vissa hållpunkter och ibland finns det naturliga sådana och ibland inte.
Stockholm är fortfarande inne i sin sensommartillvaro med soliga och ljumma dagar och även blommor och träd hänger med i tron att hösten väntar ett tag.
Tittade i almanackan och insåg att hösten erbjuder stora variationer och då inte bara i naturen.
För mig (oss) är flera resor planerade och några är bokade, men jag vill också vara hemma i Stockholm med "de mina". Viktigt!
Till detta kommer lite jobb på olika sätt med resor och det känns väldigt roligt att på "ålderns höst" ha fått denna förfrågan och utmaning. Och jag tar den gärna!
(Jag har ju alltid rest, ända sedan jag var liten och planerat och genomfört resor på egen hand har jag gjort sedan 15- årsåldern, så erfarenhet saknas inte. )
Inser att jag inte blir yngre  så det är lika bra att öka takten och att nu på olika sätt ta mig an resandet känns viktigt.
"Jag vill inte skjuta upp saker utan tids nog kommer den tid då jag inte kan och  får sitta där jag sitter". Mamman ord känns aktuella än idag. Och hon levde därefter.
Hennes sista resa gick med min pappa och mig till Nice och Menton på Franska rivieran. 
Hon var då  84 år och jag minns att jag stundtals körde henne sittandes på rullatorn längs strandpromenaderna och hon njöt av att vara på plats.
Härliga minnen.
Så framåt får det bli.
Livet pågår här och nu och att ta vara på det vardagliga, det som sker i stunden och göra det bästa av det får ingå i en del av det jag menar med "framåt".
 
Visst tog vi oss under gårdagen framåt. Och även uppför. 
Fåfängan ligger högt uppe på berget.
 
Även blommorna tar sig framåt och uppåt...
För egen del behöver jag inte komma uppåt,
men framåt på olika sätt känns viktigt.
 
 
 

Fåfäng

    
 Fåfäng kan man vara men det ligger inte direkt för mig. Men ett besök på en "fåfänga" passar mig däremot
alldeles utmärkt.
Och idag var det dags att göra det och tillsammans med några av "The Beijing Ladies".
Vi  möttes i Peking för många år sedan och lärde känna varandra under den tid vi bodde där. Nu är alla hemflyttade men vi  träffas då och då i bokklubb, går på bio eller teater, går ut och äter eller hittar på andra trevligheter tillsammans.
Och det är alltid lika roligt. Skratten blir många och stämningen är alltid på topp.
Idag var det jag som bjudit in till promenad  med picknick på Söders höjder.
Trots förkylningen, som dock är mycket bättre, kändes det uppiggande dels att träffa vänner och dels njuta av
den vackra sensommardagen och av en av dess "fåfängor."
 
Delar av picknickmaten som packades ner. 
En del lagat och annat köpt på den alldeles utmärkta fransa butiken "Picard".
Kycklingspett, purjolökspaj, grekisk sallad, spett med fikon- parmaskinka-mozarella-
och tunnbrödssnittar.
 
Vi promenerade genom den gamla bebyggelsen på Åsöberget och fotsatte upp mot dagens
mål; "Fåfängan". Här uppe på Söders höjder är en av de bästa platserna i Stockholm
om man vill njuta av fin miljö och en fantastisk utsikt.
(Om det är vackert väder förstås.)
 
Vi hade verkligen tur med vädret!
Och vyn över Stockholm är magnifik.
 
 
Fåfängan;  Ordet fåfänga har i Sverige  använts om mark som varit ofruktsam att odla på.
Men att det heter just "Fåfängan" här uppe på berget beror på att en grosshandlare  som hette Lundin bodde här uppe på berget och  i slutet av 1700-talet byggde sig ett lusthus med utsikt över stan.
Grosshandlaren gick i konkurs och lämnade både "Fåfängan" och sin stora villa och nya ägare kom till. Men 1916 övertog Stockholm stad byggnaderna och det har  sedan dess bedrivits café och restaurrangverksamhet här uppe.  Lusthuset brann i början av 1990- talet men byggdes upp igen.
(I Stockholmstrakten har ordet fåfänga kommit att beteckna ett lusthus på ett berg och med vidsträckt utsikt. )
Nu satt vi inte i lusthuset men men besöket här upp på Fåfängan blev änd väldigt lyckat och den vidsträckta utsikten hade vi definitivt.
 
Visst måste vi ta en gruppbild.
 
Picknicklunch med fantastisk utsikt. Det kan inte bli bättre.
Sol och +23 grader bidrog givetvis.
 (Trots vi alla bl.a. har resandet gemensamt, långt och kort, var vi överens om att
Stockholm är fantastiskt)
 
 
Ett härligt gäng dessa "ladies".
 
 

September

    
Vi är en bit in i september, enligt aömanackan den första höstmånaden, men det kan man inte tro här i Stockholmsområdet. I varje fall inte i år.
Staden bjuder på fortsatt skön sensommarvärme och det är bara att tacka och ta emot.
September är en månad som jag nog alltid har tyckt om. Under skol och pluggtiden så var man åter i skolan och det var roligt att träffa vänner, alla var tillbaka efter att ha varit skingrade åt olika håll under sommarledigheten.
Under alla år jag jobbat var skolstarten i augusti väldigt intensiv, ungefär som flera dagliga 100 och 200 meters lopp, med minimal återhämtning, men en bit in i september började det mesta falla på plats, rutiner skapas och  de flesta "adepterna" förstod att sommarlovet var slut och det var jobb som gällde.
Så i stället för att spurta dagarna i ändå  blev det mer medelsdistanslopp i kroppen.
Och som pensionär tycker jag fortsatt om september; turistsäsongen är över, mindre trängsel, luften är lättare och friskare, naturen grönskar fortfarande, det går att bada (om man så vill) ljuset finns kvar, naturen byter sakta ut sin gröna dräkt mot en mer gu och röd men det sker i långsam takt, så jag hinner med.
Jag kan tilbringa dagarna utomhus och gå långa promenader utan att bli för varm eller behöva tänka på att solen är stark och att jag måste skydda ansikte och kropp.
Bloggvännen Bosse  har i sitt tjogofemte lek/uppdrag bjudit in de som önskar att fundera över vad månaden september personligen innebär.
I uppgiften skall nio bilder (egentagna; nya eller gamla) på något sätt  illustrera vad den första höstmånaden personligen betyder för mig  och av de nio bokstäverna i september ska jag också förknippa ett ord med bilden.
Gamla minnen får givetvis finnas med.
Och mina bilder och ord blev efter ett visst funderande så här;
 
Sensommar, segling och skärgård. 
 
 Eva, min äldsta vän. Vi träffades i september 1968 då vi tillsammans med 75 kvinnliga och 75 manliga studenter började på G.I.H. - Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm. Eva var matematikern och jag var humanisten och sedan dess har vi följts åt på olika sätt, först genom utbildningen senare vid resor av skilda slag.  Kommer alltid minnas resan genom i Europa i en gammas SAAB96 (?) med rattväxel och punkteringar både i Köpenhamn och i St. Gotthardstunneln i Schweiz.
Eva kom på weekendtur till Peking och hann med både en cykeltir,  se soluppgången på kinesiska muren och en hel del annat. Och tänk om två år firar vänskapen 50 år.
 
 
Plommon, plockade jag i mängder hos min mormor och jag monns att det gjordes pajer, kakor, kompotter och annat.
 
 
Torrevieja, fina minnen från de septemberdagar då alla "de mina"
för första gången var på besök där hos oss.
 
 
Ett hus, den spanska sommarstugan, blev också vårt denna månad.
 
 
Möten, träffar och middagar med vännerna som är tillbaka efter sommaraktiviteterna är efterlängtade.
Och i morgon är det dags att träffa "Beijing Ladies" och då på en picknicjk med tillhörande promenad på Söder  (Någon är fortfarande bortrest och någon tillkommer.
 
B, min make, fyller år och är för alltid förknippad med just september. (Ja, en hel del till förstås...)
Här är vi på en orörd del av den kinesiska muren .
 
 
Ett barnbarn, Willliam, föddes 13/9-2013. Stor lycka för oss alla!
Och snart är det dags att fira hans treårsdag.
 
 
River Li, i Yangshou, södra KIna, en resa bland "Sockertoppsbergen", var och förblir minnsevärt.
Helt fantastiskt och med dagliga cykelturer på landsbygden är vägarna var små snirkliga  stigar
 och där både vi och cyklarna förflyttades över och längs floden på bambuflottarna.
 
 
De nio bokstäverna är slut men bara knappt en tredjedel av september har passerat så det finns mycket tid kvar att både  tanka och lagra upplevelser och erfarenheter av skilda slag.
Ska bli roligt att läsa och se hur andra tolkat  september.
 
 
 
 
 
 
 
 

Olika spår

    
 Ibland finns det olika spår att välja på och ibland väljer man inte ens själ utan blir vald.
En kraftig förkylning har valt mig och säkert många andra men jag ogillar att ha den i kroppen.
Kom  tidigt i morse, när snuvan och det bultande huvudet hindrade min skönhetssöm, på ett orspråk " ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra och mod att förändra det jag kan." LIksom ingen idé att bråka med snuvan men jag försöker tappert att kurera mig. Men det verkar kärvt även med den kinesiska dunderkuren just nu.
Klev i alla fall ut på balkongen och såg solen som höll på att stiga upp och genast gick det lättare att andas.
Det var en väldans vacker morgon och vanligtvis är jag inte alls uppe frivilligt i denna arla morgonstund.
Till och med förkylningen verkade tagen av det den fick uppleva.
Rätt spår kanske.
 
Solen på väg upp över takåsarna i Hammarby Sjöstad.
 
Solen  segar sig upp över lyftkranen och fastnar en kort stund. 
(Extra  bild just till bloggvännen BP   som gillar lyftkranar.
 
Jodå, både Skansbron (den nedersta bron ) och Skanstullsbron (den högre och längre)
fick sin dos av morgonens solstrålar. Och så även Hammarbyslussen. 
Men efter denna upplevelse med soluppgången blev det lagon att vila mig till bättre form. 
 
Fortfarande rätt formlös fick det ändå på eftermiddagen bli en vända ut. Ambitionen var en timmes promenad i långsam takt.
Jag gick längs kajen och först under Skansbron. Namnet härrör sig av från den skans, befästning, som byggdes här  mitten av 1600-talet  och som också kallades "Söder Scantz." Skansen försvann när Hammarbyleden, Hammarbykanalen, byggdes i början av 1900-talet.
Kanalen byggdes för att de stora fartygen inte skulle behöva åka till Södertälje för att komma in i Mälaren och
eftersom vattennivån i Mälaren är högre än Östersjön behövdes också en sluss och den invigdes 1930.
Skansbron är en dubbel kalffbro, båda delarna kan öppnas och har en seglingsbar höjd  till 12.5 meter. (Båtar under denna höjd behöver ingen broöppnig.)
Skanstullsbron, den längre bron, (här fick man förr i världen betala ull för att ta sina varor in till Stockholm) var färdigbyggd 1946 och här gick då spårvagnar från Södermalmssidan till över till Gullmarsplan/Johanneshov.
Spårvagnarna byttes 1950 ut mot tunnelbana.
 
Fler spår blev det.
För alldeles i närheten av Eriksdalsbadet och vid Skanstullsbron ligger det gamla industrispåret, järnvägsspåret, som ledde från Hammarbyhamnen till Södra station och vidare runt Södermalm till Stadsgårdshamnen, Stockholms stora hamn.  Mängder av varor skulle ju fraktas vidare med fartyg.
Det är länge sedan spåren använts för frakt men nu har området här blivit "grönt!

En grön, levande stadsodling för alla som vill odlla.
Man får själv köpa sina odlingslådor, märka dem med namn, hälla i jord och börja odla det man vill.
Råd och hjälp finns att få på plats.
Trädgården på spåret är öppen och tllgänglig för alla .
Skolor och förskolor i närområdet har också sina odlingslådor.
 
 
 
Orken börjad tryta och jag tog mig en titt på "Trädgården" som är en välfrekventerad institution i Stockholm.
Olika resaauranger, livespelningar med kända artister, olika klubbar, boule, pingis och mycket annat erbjuds.
Och skulle vädret var av sämre kvalitet så finns det scener och lokaler inomhus.
På helgerna kan det vara olika aktiviteter för alla åldrar på dagtid och på kvällen blir det mer fart.
Periodvis får de ha öppet till klockan fem på morgonen och ligger vinden på kan basen i musiken höras.
Men å andra sidan bor man i storstan här så är det sällan tyst.
Vi störs ytterst lite, om ens alls.
 
Trädgården kallas också "Under bron" för den ligger just under Skanstullsbron.
 
Ordning och reda lär det också vara och jag lyckades ta mig ut en annan väg än där jag kom in. 
Och jag var på rätt spår hem igen.
Skönt med en promenad även idag, men pigg är jag inte.
 
Nästan hemma. I värsta fall  fick jag väl lifta  med Sjöräddningen hem längs kajen.

 
 
 

Längs vattnet

    
 Idag är jag "opasslig" och en rejäl förkylning har slagit sina omilda klor i mig. Jag har inte varit förkylt på över ett år så det var kanske dags nu då.
Men trots "opasslighhet och känslan av att vara "indisponerad" stegade jag ut i det halvsoliga måndagsvädret.
Frisk luft och en promenad  längs vattnet och bland blommor, natur och kolonistugor borde kunna göra underverk.
Jag ler när jag tänker på orden "opasslig" och "indisponerad" och minns min härliga gymnasietid i Stockholm i slutet av det ljuva 60-talet.
Då var även lördagar skoldagar och något jag inte alltid var pigg på, trots att jag verkligen gillade skolan. Det var lätt hänt att avsluta redan efter lunch och särskilt  när jag blev hämtad vid skolanav pojkvännen i en söt liten bil, en Morris minor, med rödrutiga gardiner och som senare byttes till en sportbil, en röd  MG cab.
Och att utebli från lektioner krävde att målsman fyllde i ett vitt frånvarokort där orsaken till frånvaron skrevs in.
Nåja, sjuk var jag inte så pappa var samarbetsvillig och alternerade mellan opasslig och indisponerad, för man kan ju knappast ha vare sig halsfluss eller andra mer påtagliga åkommor ett par timmar efter lunch någon lördag då och då.
Vill minnas att det vårterminen, 1968 var ledigt på lördagar. MIn sista termin i gymnasiet.
 
Sensommaren dröjer sig kvar och jag såg endast ett fåtal gula löv under gång men det märks att det är lite folktomt mitt på dagen, utanför lunchtiderna, och riktigt gott om plats överallt.
För längs Årstaviken kan det på helgerna, året om, nästan vara kö när alla vill promenera just här. Och vackert är det längs Mälarens vattne noch det alla årstider.
 
Husbåtarna och de andra båtarna håller ställningarna längs kajen utanför hos oss.
Fartyget "Gratia" har så många vackra blommor att det ser ut som en hel trädgård på däck. 
 
Restaurang Thaiboat laddar för att öppna klockan 17 i kväll.
Och palmerna hänger med än så länge.
Allt klart och det lär bli välbesökt på stranden.
 
Gott om plats, bara att välja, vid det mycket vattennära cafét.
Det är det inte på helgerna eller under sommaren.
 
Mysigt att sitta här och man kan bada fötterna om så önskas.
 
Anden såg riktigt ensam ut och försökte leka med sin spegelbild.
 
Eriksdalslundens koloniområde klättrar uppför berget.
Detta är Stockholms äldsta koloniområde och kom till 1906.
Stockholm stad äger marken men arrenderar ut den till koloniföreningen. 
Här finns idag 149 kolonilotter och  med i mitt tycke ganska stora "lotter".
 
Längs Årstvikens smala vägar får man se upp för cyklister, det är lätta att bli nermejad eftersom en del tror att de kör träningsrundor för "Vättern runt" eller "Tour de France", alltså i väldigt höga hastigheter. Här på den smala vägen ska alla samsas och det är något som en del cyklister inte förstått.
Kanske kan det hjälpa med skyltarna som nuligen satts upp efter att olyckor hänt.
 
 
 
Jag lämnade cykel och gångvägen och klättrade uppåt. Grönt är det verkligen.
Krafterna började tryta och lika bra att ta sig hemåt gennom nästa koloniområde för här ligger de på rad.
                                                                                       
En liten bit av Mälaren skymtar mellan träden.
 
Mitt i stan och mitt i naturen.
En bra kombination!
 
 
 
 

I lekens tecken

    
 Det har varit en weekend i lekens tecken och jag och barnbarnan Max (6år) och William (snart 3 år) har tillbringat den tillsammans. Och visst håller man sig i form i lekens virvlar. För Max är det roligt att spela "Pokémon Go" och i detta ämne ä rjag ganska obildad, för att uttrycka mig snällt.
Jag laddade ner spelet för att se vad det var och provade på att spela, men jag förstod det inte, mer än att man skall fånga dessa rörliga små varelser. Av misstag lyckades jag få till några, men spelet är raderat och jag promenerar som vanligt.
I övrigt är det stor risk att kollidera med vuxna som spelar under det att barnen brukar kunna se åt fler håll samtidigt.
Och när jag för en tid sedan såg en man i trettioårsåldern här utanför vara så koncentrerad på spelet att han föll i kanalen, ja då kan man ju undra. (Han hade tur och blev uppdragen av en båtägare och det var tur för kajen är hög och inte planerad för att Pokémonspelare ska drutta i. Och Pokémon finns det gott om längs kajen...)
Max förklarad etålmodigt och pedagogiskt öfr mig hus spelet går till men konstaterade samtidigt att det nog inte var så bra för just mig. Men jag var välkommen att gå med honom och leta.
Jag tackade och har insett min begränsning. Tänker inte vara envis här.
 
Max leder oss i rätt riktining, en Pokémon av något slag ska finnas här i närheten.
(William har en låtsastelefon och letar han också.)
                                                                                  
"Mormor, jag har fångat en!"
 Vintertullstorget på Södermalm, nära Hammarbykanalen, var ett bra fångarställe och här pryder
  skulpturen"Vinterfågel", av  Göran Lange torget och har fått sällskap av en lite Pokémon.
 
Och föutom en promenad på några kilomertrar och att leta bollar och annat som behövs till dessa populära figurer så har det byggts ocjh konstruerats.
Stora duploklossar kan bli vad som och endast fantasin begränsar och det går utmärkt att kombinera med räls och tåg. 
William bygger ett högt utsiktstorn.
 
Vill till att det blir stabilt...
 
Tornet kan i nästa stund bli till tunnelbana som samverkar med tågrälsen och
här är Max konstruktören. I nästa ögonblick byggdes tunnelbanan om till ett Tallinkfartyg som trafikerar Stockholm -Tallin.  Där är konstruktionen av fartyget viktig, berättar Max, särskilt bogområdet
(fartygets öppning i fören) så att fartyget inte tar in vatten genom bogvisiren.
(Öppnngen i fören på fartyget där bilar kör ombord.)
Max har rest flera gånger till morfar i Estland och vet hur viktigt ett fartygs konstruktion är.
 
William ler och är glad att få leka med storebror ett tag.
 
Jag gläds, iakttar och är med i leken och tar den roll jag ibland tilldelas. Pojkarnas lek och deras fantasi
är stor och ibland är jag helt överflödig och när den fysiska leken tar över så känner jag mig både glad och nöjd.
Kanske gammalmodigt, men jag står för det. Och gammal är jag ju till åldern i varje fall.
Här finns det även plats för böckernas och sagornas värld. Väldigt viktigt tycker jag.
 
 
                                                                                    

Att leta och finna.

    
Stegen uppför stentrappan till Kongliga biblioteket (K.B.) kändes  bekanta och jag gick fram till disken för att t hämta de böcker jag beställt, en hel trave. I förväg  hade jag sökt efter titlar i bibliotekets databaserade katalog  för här på K.B. kan man inte själv vare sig leta i arkiven eller bland hyllor.
Alla böcker som är utgivna i Sverige finns här i gömmorna i minst ett exemplar och många filmer går också att få fram eftersom statens bild och ljudarkiv också  finns i lokalerna. (Även många utländska titlar finns)
Från K.B. får inget material lånas med hem utan all läsning sker här. Lite frustrerande måhända för en skönlitterär bok vill man ju helst låna hem.
Men å andra sidan är utbudet av faktalitteratur gigantiskt, landets största och många sitter här om dagarna och tar del av det utbudet. K.B .
(Även på en del "vanliga bibliotek" är det ju viss referenslitteratur som inte får lånas hem.)
 Enkelt var det inte att få fram böckerna för det tog ansenlig tid att leta efter exakta titlar.
Man beställer fram böcker man önskar och sedan levereras de ett antal timmar senare, eller nästa dag beroende på när på dagen man gör sin beställning.
Men att sitta här i de stora, tysta läsesalarna är ju en upplevelse i sig.
Sedan tycker jag om miljön och man kan inte göra annat än att läsa i läsesalarna och det ska vara helt tyst.  Passar mig bra.
 
Och besöket på K.B. inför bloggvännen Bosses tjugofjärde lekuppdrag/uppgift passade bra för där handlar det om att besöka ett bibliotek, leta reda på i förväg bestämda böcker/film och fotografera dessa och det ska ske vid samma besök.
(Nu var det även annan litteratur jag ville ta del av inför kommande jobb så besöken här kommer bli fler. )
 
Bild på Kongl Biblioteket i Stockholm.
 
 
(Böckerna är fotograferade vid min plats eftersom de inte står uppställda i hyllor.)
 
  Kurt Wallander roman, Diabetskokbok, Bok om Gotland.
(Bilderna går att klicka större)
 
Bilduppslag på delfiner.
 
 
Astrid Lindgrenbok, ABC bok, bok om film
   
(Bilderna går att klicka större. )
 
 Bodil Malmsten,kvinnlig poet, Ernest Hemingway manlig memoarbok, dvd film - Lustslottet
 
(Bilderna går att klicka större.)
 
Bok som jag rekommenderar
Boken handlar om en miljö i Djursholm, en förort till Stockholm där pengar vanligtvis inte är en bristvara i familjerna. Boken startar med att Maja och Sebastian,gymnasieungdomar i Djursholm, skjutit ihjäl en lärare
och flera av sina klasskamrater och därefter har Maja skjutit Sebastian.
En rättegång inleds efter nio månader (författaren är advokat i grunden) och det visar sig att skuldfrågan inte är så given. Historien berättas från den tonåriga Malins vinkel. 
Till saken hör att författaren är uppvuxen i Djursholm.
Klassmotsättningar och fördomar finns och i mitt tycke en väldigt bra och välskriven historia.
 
(Förutom dessa böcker till lekuppdraget så fastnade jag i böcker från Evert Taubes Bohuslän och
i norsk historia och geografi denna gång.)
 
Boken "Mina fotsteg i ditt hjärta" kunde beställas fram på Kongliga Biblioteket och
levererades tillsammans med mina andra beställningar.
Jag har boken och har läst den ett par gånger men även nu läste jag några sidor . 
Det gjorde jag i alla böckerna...
Är man i en läsesal så är man.
 
 
 
 
 
Vad gäller Bosses bilder från olika bibliotek är mina förslag.
 
     1.Västergötland - Skara
2. Halland - Varberg 
    3. Skåne - Simrishamn.
 
 
                                                                                                            

Heldag

    
 Det känns som viss upprepning, men till Stockholm har sensommaren valt att bli utlånad ännu ett tag.
Strålande väder och bara att tacka och ta emot.
För min del har det varit en heldag "på stan" och stegmätaren visade vis en flyktig anblick att jag traskat 11 kilometer inder dagen, dock med några väl behövliga stopp för mat och dryckesintag.
Morgonen började med ännu ett besök på det Kongliga biblioteket  (K.B.)och här tillbringade jag ett bra tag i den stora läsesalen. Den är verkligt stor och  arbetsplatserna/läseplatserna med  ärplacerade i rader där man kan sitta sida vid sida sexpersoner seda är det en gång och yttrligare sex platser. och antal rader räknade jag inte , men uppskattningsvis ett tiotal. Här inne är det knäpptyst och nästan så att jag kände oro att jag störde när jag bläddrade i böckerna jag hämtat ut från receptionen.
Från K.B. styrdes stegen till ett arbetsmöte och något  som känns väldigt inspirerande, kreativt  och roligt. (Inom resesektorn)
Nästa träff, för det blev en till, var lunchen som jag blev bjuden på av väninnan Ninni och vi tog oss upp på Söders höjder till Hermans vegetariska trädgårdsrestaurang på Fjällgatan.
Och dit var det vallfärd idag.
 
Ninni  utanför restaurangen med vår vackra huvudstad i bakgrunden.
Tack för allt idag! Jättetervligt!
 
Vi var på plats klockan tolv och det var alla andra också. Man står i kö, (eventuellt) betalar, tar en tallrik och förser sig från den rkliga buffén med både varma och kalla vegetariska rätter. 
Vi förstod först inte varför gästerna lastade på så mycket mat på tallrikarna att de knappast syntes bakom maten. 
Men när vi såg matkön så förstod vi. 
Jag har varit här flera gånger och ätit men aldrig sett så många besökare samtidigt. Fint väder och en fredag kanske bidrog ...
Vi hade ju ingen brådska och satt bar där vi satt med en vidunderlig utsikt.
(Förra sommaren när jag var här med min bloggvän Marja 
blev hon bestulen på sin handväska så det har tagit emot att gå hit. Men idag blev det och vi höll hårt i väskorna.)
 
 
Med den här utsikten kan man ju sitta, titta och vänta...
 
 
 Mätta lämnade vi så småningom Hermans och gick in mot City där det blev ett "pitstop" på Engelen i Gamla Stan. Här fylldes borden raskt.
Härlig stämning och "afterwork" med ett coverband drog igång.
 Men vår dag slutade inte här utan City och några butiker där välkomnade oss.
Och sen skulle vi hem åt var sitt håll....
(Vem har sagt att man behöver gym? Det räcker så bra med att gå och frisk luft får man också. )

Stockholms inlopp och med Fotografiska muséet till höger.
Båten är Birger Jarl, en gammal Ålandsbåt och numer vandrarhem.
 
 
 

Grunden är lagd.

    
 Det vackra sensommarvädret lockade  mig ut och jag bestämde mig för att  ta en promenad och återuppta bekantskapen med Sveriges nationalbibliotek, Kongliga Biblioteket, som ligger i Humlegården i Stockholm.
Detta är ett bibliotek som samlar in och bevarar allt tryckt material  som ges ut i Sverige sedan 1661 och sedan 2009 blev Statens ljud och bildarkiv en del av KB. (Kongl. Bibloteket)
Biblioteket är öppet för alla men riktar sig mest mot forskarvärlden, står det att läsa på bibliotekets hemsidan.
Och just forskaren har jag på åldernas höst inte tänkt att bli.
(Däremot finns annat inom resebranschen som lockar mig en hel del.)
För min del var jag senaste gången, förutom idag, här på KB 1979. Tänk vad åren går och det är  knappast man hinner med. 
Grunden för det som idag kallas Kungliga bibloiteket har anor tillbaka till Gustav Vasas dagar för han införskaffade kartböcker och andra böcker i bland annat historia, teologi, naturvetenskap.
Snare utökade Gustav Vasas söner boksamlingarna och en del utländska böcker köptes in och allt förvarades i slottet Tre kronor.
Så småningom  skänkte kung Gustav II Adolf bort delar av boksamlingarna och de kom att bli grunden till Uppsala universitetsbibliotek.
Boksamlingarna på slottet i Stockholm växte och växter och efter hand krävdes ett nytt hem för dessa kungliga samlingar och det Kongliga biblioteket i Humlegården byggdes och det mesta flyttades hit
 
 
Kungliga biblioteket flyttade in i den här byggnaden 1877/78 och
 ritades av Gustaf Dahl. De två flyglarna byggdes till i början av 1900-talet
och hela byggnaden är 1935 ett statligt byggnadsminne.
 
Även om jag inte tillhör student eller forskarkretsen så har jag idag införskaffat mig ett lånekort till detta anrika bibliotek och vid närmare eftertanke hade jag ett för så där en 37 år sedan. Nu har jag i alla fall ett nytt i min hand och klart att det måste användas. Men i vilken utsträckning vet jag ännu inte. 
Till saken hör att man inte går runt och botaniserar bland hyllorna och får inspiration för böckerna finns inte framme utan måste med god framförhållning, på en halv dag eller mer, beställas fram.  De finns i underjordiska arkiv.
Dessutom får inga böcker lånas hem utan måste läsas  på plats i någon av läsesalarna.
Nu har jag i alla fall ett lånekort.