Utkik

    
 God utsikt och utkik finnns på många platser i Torreviejas närmområde. 
Ett närområde för mig är här  en sträcka dit jag ledigt kan cykla eller gå och om det kniper också ta en buss. (Åtminstone en väg...) Men vi går och cyklar gärna och då är det lätt att ändra sig efter hand om andan faller på.
Från Peking var vi van vid att det alltid gick lätt att cykla och det trots ett invånarantal på då ca 18 miljoner och en livlig trafik och med en del gator inne i stan som hade fyra filer åt varje håll. Ofta med rejält tilltagna cykelbanor i en vägs bredd. Och det var platt. Inte en backe. God utsikt hade man också från cykrlsadeln.
Här i stan är det backigt vilket inte direkt märks om man åker bil eller går, men det märks per cykel. Rejält.
Ofta erbjuds också en fin utsikt över nejden när man väl tagit sig uppför backarna och man får en härlig fart nerför.
 Namnet Torrevieja betyder gammalt torn och det är omkring de olika utkikstornen som staden växt fram.
På 1800- talet byggde fiskarna en by här och människor valde att bosatte sig i närheten av vakttornen som också låg nära havet.
Saltproduktionen i Torrevieja har alltid varit beroende av sjöfarten som transportmedel och farorna på havet var många, men från tornen kunde vaktande soldater se om främmande skepp eller andra faror närmade sig.  närmade sig. 
(Mer om Torrevieja som saltstad har jag skrivit om här.)
 
Torre del Moro, kallas ibland också för Torre de Cabo Cervera, ett vakttorn, ligger ca 4 km norr om centrum, i närheten av en udde som heter Cabo Cervera. Läget är högt och det är en rejäl backe dit att trampa uppför. Eller leda cykeln som vi gör. Både utsikt och utkik är enastående.
 
Tornet  är byggt med ojämna stenar tillsammans med murbrk, en blandning av kalk, sand och vatten.
En borgmästar ei grannstade Orihuela lät bygga vakttornet här men man vet inte om tornet lät byggas  i början av 1300- talet eller om det lät resas då . Ovisst är också om det redan tidigare legat ett vakttorn här och om man byggt på det.
Man vet i alla fall att 1378 anfölls tornet av två arabiska galärer och extra militär kalldes in från Orihuelsför att slå tillbaka attcken.
Tornet är restaurerats ett par  gånger under senare delen av 1900-talet, dels med tillkomsten av spiraltrappan till övre delen och med den typiska kronan kom till, en symbol för staden Torrevieja.
 
När vi passerade var det en brölloppsfotografering och jag kunde inte motstå att ta ett par bilder.
                                        
Vacker utsikt från tornet.
 
Högt uppe är vi och jag balanserar på kanten.
 
  Ännu ett torn, Torre la Mata, ( i själva "byn" La Mata ca 6 km från Torreviejas centrum) ligger inte alls högt men har fyllt sin funktion som utkik norrut längs kusten och för att skydda saltbåtarna som lastades här.  
                      
 
En bild från 2015 vid vakttornet i La Mata, men både tornet och jag är oss nog lika.
 
 
        

Festival med inriktning på matkultur

    
 En strålande vacker lördag var det och jag hade turen att b.la. via turistbyrån i Torrevieja få en inbjudan att följa med till "Festival Gastrocultural De La Vega Baja", en lokal mat- kulturfestival där olika restauranger i Torreviejas område, La Vega Baja, visade sina specialiteter.
Väldigt intressant och roligt och dessutom en perfekt kurs i spanska när jag fick de olika rätternas innnehåll förklarade för mig och jag hade även möjlighet att smaka det jag ville.
I övrigt köptes biljetter i entrén där priset var tre euro för en smakportion, två euro för glass eller dessert och en euro för valfri dryck.
Matfestivalen pågår i tre dagar, sista dagen idag, och har lockat många besökare, men de "gästboende" här har det inte varit så många av. Kanske kommer de idag, sista dagen. 
Helt perfekt att testa mer av den spanska maten.
Igår när jag var på plats var största delen spanjorer som tillbringade eftermiddagen här tilsammans med hela släkten och stämningen var verkligen hög.
Jag stortrivdes!
 
 
Matfestivalen gick av stapeln i en stor byggnad/restaurang, Salones Bahia Costa som ligger på en höjd några kilometer från Torreviejas centrum, vid Torre del Mar, på väg mot La Mata.
Utsikten här uppe på höjden är klart njutbar.
 
 
 
Ordet gastro betyder mage på grekiska och gastrokulturell har kommit att förklaras som läran om  sambandet mellan mat och kultur.
Här på matfestivalen var ett femtontal olika restauranger från städer och byar i närheten av Torrevieja representerade och det var extra roligt att både se och pröva många olika maträtter och en del av dem väldigt lokala.
Fina uppläggningar var det genomgående och väldigt vänlig och hjälpsam personal som verkligen gav sig tid att förklara innehållet i de olika smakportionerna för mig. 
Men ibland hjälpte det inte, jag provade utan att veta vad jag åt, men det fanns skyltexemplar att titta på innan man bestämde sig.
Förutom att umgås och äta fanns det vinprovning attt tillgå, (provades av mig)  matlagning -"showcooking"
och jag passade på att se på rätter som tillagades av personal från en restaurang i Torrevieja, Rincon de Capis, ett par kvarter bakom hamnpiren på adress Calle San Gabriel 5.
Lite arabisk dans fanns också att titta på mellan tuggorna.
En väldigt trevlig, "innehållsrik" och stimulerande eftermiddag fick jag uppleva på mat och kulturfestivalen och det nästan bara av en slump. 
Men att vara på rätt ställe, vid rätt tillfälle och träffa rätt personer kan ge oanade möjligheter. Och detta var en.
Kanske kommer det fler chanser att få vara med om andra spännande
 
Några smakprov; 
Här valde jag den högra tallriken med en laxtartar och en tartar gjord på tonfisk. Jättegott!
Rätten till vänster var en sorts lever med gelé. (Leverpastej kanske??)
 
Till vänster en tunn skiva grovt bröd täckt av en liten bit omelett.
En risotto, till höger, med svamp, var extra god.
 
 
Den här lilla rätten/tapa kom från en restaurang Orihuela och är  "rysk sallad", ensaladilla rusa.
En liten rättt som spanjorer även äter som ensamrätt och med bröd och sallad till.
Ingredienserna är potatis, morötter, ägg, tonfisk, oliver, majonnäs och olivolja.
Viss mättnadskänsla infann sig...
Detta var mitt fjärde smakprov.
 
Många besökare var det och det fanns gott om utrymme utanför lokalerna på gräsmattorna
 
Ute pågick grillning och två kockar var i farten och man blev serverad efter hand
som den valda köttdelen var klar. Min mage behövde paus så jag avstod.
 
"Showcooking", demonstrationsmatlagning.
Svampskum med anklever, porcherade ägg med skum av tryfflad potatis, grillade pilgrimsmusslor
med guacamole och en vinegrättdressing.
Lite väl många momnet och ingredienser för mig kändes det som.
Men det var gott!
 
Någon sorts arabisk dans där fisknär var inblandade.
 
Ytterligare smaktallrikar;  jag valde den tomatbaserade soppan och
det skaldjursfyllda tunnbrödet. Så gott!
Någon middag hemma blev det inte.
 

Washington- Stockholm -Torrevieja

    
 Det kom ett brev från min fantastiska bloggvän Ruth i Washington och brevet levererades av vännen Ama under gårdagen. Tusen tack, både till Ruth och Ama!
I brevet fanns ett urklipp, "Following Strindberg´s Ghost in Stockholm", från tidningen The New York Times, Sunday, September 18, 2016.
"Att följa Strindbergs ande/fotsteg i Stockholm" och reportaget har skrivits av Ingrid K. Williams som lagt ner hela sin själ i detta. 
Jag läser, känner igen mig och har gått i dessa fotspår många gånger både som tidigare guide i Stockholm och för egen räkning, men detta är första gången jag går här, just nu i tankarna, tillsammans med en amerikansk skribent.
Glädjande var förstås att hon fann Stockholm lika spännande som jag gör efter alla år i stan och där finns alltid något att se, upptäcka och uppleva.
 
 
 
Från artikeln;
"Märkligt att författren August Strindberg fortfarande, mer än ett århundrade efter sin död, kan vara irriterande. Men i Sverige fortsätter Strindberg att finnas kvar och ofta dold under skinnet på många. Strindberg skrev romaner, noveller, dikter och pjäser och han målade tavlor. Utomlands blev Strondberg mest känd för pjäsen Fröken Julie, ett kärleksdrama som utspelar sig på en herrgård.
En favorit hos många svenska är ju skildringen från Stockholms skärgård, Hemsöborna där Allan Edwall, Sven Wolter och Sif Ruud spelade några av rollerna.
Mycket finns att läsa om och av Strindberg och på Drottninggatan i Stockholm finn Strindbergsmuséet.
 
i artikeln läser jag vidare att man i Sverige kan jämföra Strindbergs författarskap med Hemmingways i USA.
 
Strindberg hämtade mycket inspiration från Stockholm och det var just till en del av dessa platser journalisten tog med sig sina amrikanska läsare.
 
August Strindberg, Nybroviken i mitten och Mosebacke terrass överst till höger
och under Berns salonger med Röda rummet.
Platser som Strindberg ofta besökte, liksom Gamla stan.
 
 
Röda rummet, ett av de  rum på "Berns salonger" där Strindberg tillbringade en hel del tid.
Röda rummet, kom också att bli en roman skriven av Strindberg, en riktig klassiker.
Rummet finns kvar än idag och kan bokas för fester och är man intresserad går det bra att få titta in där.
 
 Röda Rummet, räknas som den första svenska moderna romanen och var Strindbergs genombrottsroman. en satir från 1870- talet om den svenska  sociteten.
Inledningsscenen där är hämtad från ett Mosebacke och där huvudpersonen i boken Arvid Falk betraktar Stockholm och söker råd av vänner.
 
 
         
Om August Strindberg kan man förstås tycka mycket men jag uppskattade att dels få artikeln per brev, att läsa den och se att det Stockholm jag är så förtjust i lever även i den stora tidningen New York Times.
                                                                          
 Stort tack Ruth! Och visst har Blogglandia mycket fint med sig.
 
 
 
 
 

Dagens skörd

    
Dagens skörd blev varierad och jag började med klippning hos min  spanska frissa Jessica. Hon kan det här med att ordna till hår, vad man nu än vill ha utfört. 
Mitt raka och tunna hår lyckas få viss stabilitet och något som kan kallas frisyr efter ett besök hos Jessica och det är uppiggande. 
 
Nyklippt!
Dock verkar någon annan ha skördat det som kanske funnnits här på trädet -
 
Hastade efter frissan ner genom stan för att möta upp ett par vänner för ett marknadsbesök men fastnade under några rejäla dadelpalmer. Undrar när dadlarna är färdiga och om de är ätbara. Någon som vet? 
Inser att det kan bli lite klurigt att plocka dem. Växer liksom högt upp.
I Torrevieja växer det dadelpalmer på många ställen och likaså olivträd.
Men oliverna verkar redan vara skördade för säsongen. Ser tomt ut på olivträdens grenar förutom bladen.
 
Dadelpalmen kan bli upp till 35 meter hög och växer gärna i oaser, men här i Torrevieja trivs de
bra lite var som. Hela strandpromenaden är fylld av dem liksom många parker och torg. 
Dadelpalmerna är kända i östra Mellanöstern sedan mer än 6000 år tillbaka
men den är så gammal att det är svårt att exakt veta ursprunget. Antaganden är att den kommer
från öknarna i norra Afrika eller sydvästra Asien. Dadlarna är ett avlångt bär, tre och sju centimeter långa,
och är mörkbruna/rödaktiga elle gulbruna som mogna. 
 
Vissa fynd skördade vi på marknaden och nu när turistsäsongen är över, värmen är mindre påtaglig kan även jag tycka att det är trevligt med en sväng här- Och jag har bra och uppmuntrande ledsakgare.
Att efter avslutad runda slå sig ner och prata är alltid trevligt och gärna över ett glas och med tapas till. (Tapas kommer ofta  med och ingår då i priset) Kaffe blev det också.
 
Carita och Ami hjälper mig att leta efter en klänning.
Och visst fanns det flera varianter som jag kunnat tänka mig,
men än bättre hade det varit om de funnits i passande storlekar.  
 
När jag var på väg hem så var marknaden på gång att stänga och jag paserade "frukt ochgrönsaksgatan" och passade på att köpa med både frukt och grönsaker hem. Utbudet är stort och varorna är vldigt fräscha och inte har de rest långt heller.
 
 
 
En väska skördade jag också på marknaden. Här gillar jag att ha med små väskor ut som ändå rymmer
vattenflaska, telefon, kamera och en portmonnä plus lite annat.
Många fack och axelrem är också en fördel.
 
 

"Gilla läget"

    
Sommaren pågår för fullt och just nu på sena eftermiddagen visar termometern +26.
Mestades blå himmel som helt klart piggar upp och en lätt svalkande bris från havet gör dagen extra behaglig och tidigare dagars kvava värme är borta.
Jag har både landat en del och laddat  och kunde idag mer uppskatta att vara på plats. 
Och säkert ligger det något i det som min bloggvän Anette, "Lady in Bangkok" skrev i en kommentar; "att rastlösheten och viss känsla av rotlöshet kan vara en biverkan av mycket resande" vilket i sig är något jag kan påverka.
Men jag är oftast en ganska positiv person och har sedan tiden i Peking, när jag frågad en person som länge arbetat i KIna om ett råd, vad jag skulle tänka extra på. Och det rådet var att "gilla läget". (Gäller förstås inte sjukdomar och liknande...) Så de orden har funnits med mig sedan en januaridag 2007 och plockats fram vid behov. Mycket kan man styra och påverka och det gäller bara att göra det.
En rejäl promenad genom stan och längs havet blev det tillsammans med väninnan Ami 
och detta bidrog till min mentala landning. 
 
Att ta en tur ut på piren i Torrevieja, Dique de Levante, är som att befinna sig på en brygga/landgång  eller kanske på ett fartyg.
Ett trädäck sträcker sig längs den 1350 meter långa piren och längs kanterna finns staket uppsatta i blått och gult.
Under själva piren finns en cykelbana och vid sidan ligger också flera restauranger klart havsnära läge.
Är man sugen på fisk och skaldjur kan dessa restauranger ett bra alternativ.
Och solnedgången härifrån en molnfri, vacker, kväll är värd att beskådas.
 
Visst ser piren ut som en brygga eller landgång?
Kvällstid är den upplyst och ser ut som ett stort fartyg.
 
Piren i Torrevieja har alltid varit förknippad med stadens historia och skyddat både fiskebåtar och saltarbetarnas mindre båtar mot stormar. Förr låg dessa båtar uppdragna på de stränder i Torrevieja, väster om piren, där
nu olika fritidshamnar ligger.
(Själva ordet pir betyder vågbrytare/vågskydd .)
Under många år fanns piren men låg oanvänd, ingen ville ta sig ut på den,  men år 2000 var den renoverad och invigdes på nytt. Och idag är det många som gärna går den fram och tillbaka och scenariot skiftar ofta.
Av läkare har piren kallats för "La ruta de Colestrol" för går man den varje dag fram och tillbaka så är i varje fall 2700 meter avverkade och sedan har man förhoppningsvis promenerat till och från piren också. Bra friskvård!
Kanske med sänkt kolesterolvärde dessutm.
 
En liten del av strandpromenaden som sträcker sig flera kilometer norrut och där man passerar två av stränderna inne i stan, Playa de la Cura och Playa de Los Locos.
 
"Ett pitstop"med tillhörande tapa i priset efter att vi avverkat fem kilometer var trevligt och här blev Ami och jag sittandes. Priset är facilt, 1.50 euro för dryck med tillhörande tapa.
Stan är ganska liten, i varje fall om man befinner sig på strandpromenaden, paseon.  Vi får här syn på ännu en vän, Fia.
Givetvis blev vi sittandes ett bra tag till.
Jätteroligt att ses igen!
Och den  promenerade sträckan slutade på 7 km idag också. Men ny energi som följd. Undrar och det är bra eller dåligt.
 
Ami och Fia njuter av både tapa och dryck.
Nåja, försvinnande gott.
 Och utsikten var helt klart godkänd!
 
Trevlig tapasutsikt.
 
 
                                                                  
 
 
 
 
 
 
 

Ladda och landa

    
Sen eftermiddag och termometern visar på +27. Det är kvavt och grått och känns som det är åska i luften även idag.
Inser att jag är i invänjningsfasen efter gårdagens ankomst till Torrevieja. Måste landa och ladda mentalt så en promenad kändes bra.
Det  är väldigt lugnt när jag ger mig ut, vilket kan bero på att det är lunchtid och sedan siesta. 
(Många mindre butiker har här fortfarande siestastängt mellan klockan 14 och 17.)
Lunchtid infaller vanligtvis någon gång mellan  klockan 13 och 16 och därefter stänger många restauranger för att sedan öppna igen vid 19-tiden. Gott om gäster på många restauranger men hos andra är mer tunnsått. 
(Spanjorerna själva äter helst inte middag förrän sent och före 21-tiden är det mest turister som äter sina middagar. )
Träffar på vänner och det är mysigt att slå sig ner och prata en stund.
Länge sedan vi setts och ett trevligt "pitstop".
Jag går vidare och känner påtagligt saknaden av Stockholm, variationen och pulsen. 
Även här I Torrevieja finns en hel del att göra och kanske är det mest känslan av att ha sett det mesta i stan som gör sig påmind. Kanske är jag bortskämd och skulle känna likadant i vilken stad/plats som helst efter ett tag.
Dags att vidga vyerna med andra ord.
 
Eftersom jag i princip inte haft "sommarstuga" i mitt liv så är jag nog inte van vid att vara "fast". (Mina föräldrar hade ett hus på Värmdö utanför Stockholm där jag ibland var några dagar i taget.)
Båt har vi haft i omgångar och det har alltid varit en omväxlande  tillvaro med mycket att se och uppleva och
i övrigt har vi  rest mycket och även återvänt till platser både i Sverige och utomlands där vi trivts extra bra. v
 
Att pendelvistas här är i den spanska sommarstugan känns ganska lagom och jag rår ju själv över tiden.
Och jag har ju aldrig längre hem än  jag har hit. Eller tvärt om.
Dagens runda blev sju kilometer och inte var det så mycket nytt jag såg, men jag fick en del nya tankar och det räcker långt och inte minst en väldigt trevlig promenad.
 
Hamnade vid Plaza de la Constitución, "kyrktorget" . (Grundlagstorget)
Den gamla kyrkan La Inmaculadafrån slutet av 1800- talet syns i bakgrunden.
La Inmaculada är Torreviejas skyddshelgon.
När kyrkan byggdes upp på nytt efter en jordbävning 1829 så fanns en del av stenarna i den gamla
kyrkomuren kvar och dessa användes till den nya kyrkan .
 
Kanske har dessa skyltar alltid funnits på torget men jag såg dem först idag. Men rundan har jag gått många gånger och besökt de platser och muséer som finns angivna.
Casinot är alltid trevligt att titta in på och ofta pågår utställningar där av olika slag.
Har man vägarna förbi så är det värt ett besök på deras vackra toaletter och att titta närmare på interiören.
(Kommer bilder och inlägg om detta en annan dag)
 
 
Förtydligande karta.
 
Lunchdags och ganska öde.
 
Jag drar mig mot havet och där var det en hel del människor på stranden som inte brydde sig om vare sig lunchtider eller att det var grått och mulet utan njöt av en trevlig dag.
 
Några badade och färgglada parasoller piggar upp. Vattentemperaturen håller sig strax över 20 grader
berättade en dam som hade koll på temperaturen.
 
Tittade man mer åt norr skymtade lite blå himmel  och någon trängsel på stranden var dte ju inte.
Ja, visst ja;  Lunchdags var det ju.
 
 
 

Utbytt

    
Jag har idag bytt ut hösten i Stockholm mot den fortfarande pågående sensommaren i Torrevieja.
Här är det snabba beslut som gäller och efter gårdagens kroppsbesiktning i solskadefrågan på Södersjukhuset
blev det passande att ta en tur.
Visserligen har jag inte mött hösten hemma mer  än elva dagar och det har varit fina dagar, även om kanske vädret inte varit det mest lysande.
Men jag har inte hunnit fundera över det för dagarna har fyllts av idel trevligheter.
 
Alicante mötte med fuktig värme och mulet. Men å andra sidan har jag vant mig hemma vid moln så det kunde jag ta.
Inte heller Torrevieja ville idag visa sig från den soliga sidan, men eftersom jag varit uppe tidigt i morse/natt för att resa så är jag inte säker på att jag haft någon glädje av solen om den valt att framträda. Ögonlocken är tunga.
Så mycket till aktivitet har jag inte ägnat mig åt under dagen mer än att inspektera växterna, sitta ute på terrassen i "lätt klädsel" och handla.
Ser fram emot kvällens middag på terrassen och mysigt att kunna sitta ute och äta i slutet av oktober.
DEt kan tyvrr inte Stockholm erbjuda just nu, men dock mycket annat.
 
Varmt är det i alla fall.
 
En passionsblomma var synlig idag -
 
 - och en frukt såg jag hade uppstått utr en annan blomma.
Ska nu bli spännande att se om det blir en passionsfrukt.
Jag hoppas i alla fall.
 
Fastnade vid fisk och skaldjursdisken på en av våra lokala butiker, Consum 
Och detta är kanske hälften av utbudet.
Inga inköp idag men imorgon så...
 
Serranoskinka i olika tappningar fick däremot följa med  oss och givetvis lite spansk manchegoost.
 
 
Lugna gatan är det nu när det inte är semestertider på vår Solskensgata.
Och vi kallar gatan så även om solen någon dag väljer att ta paus.
För skiner solen här så gör den det ordentligt.
 
 
           
 
 
 

I all hast

    
 En höstgrå måndag kan piggas upp på olika sätt och jag hade tur att få till en snabbträff med William tre år, yngsta barnbarnet, som var i huvudstaden för ett fotouppdrauppdrag.
Och jag var förstås inte sen att möta upp.
Alltid mysigt att ses om än bara för en kort stund.
William var på strålande humör och hans skratt smittade.
 
Mamma Livs fingarar kan vara roliga -
 
-och glad kan man vara helt utan anlednig.
 
När jag ändå hade ångan och humöret uppe blev det en hastig sväng runt Södermalm med ett stopp utanför Gunnarssons konditori på Götgatan, vid Skanstull.
Här hade de skyltansvariga ansträngt sig för att få till en trevlig "halloweenskyltning" och lyckats riktigt bra. (Att jag sedan inte färstår varför man firar Halloween i Sverige är en helt annan sak...)
Och det är inte bara skyltningen här på konditoriet som är inbjudande utan även deras mat och kaffebröd.
 
Ett snabbt besök i fiskaffären, Göta Fisk, för att köpa med färska räkor hem till kvällen kändes som ett bra val.
De och ett par goda ostar till det färska brödet lyste upp gråvädrersmåndagen riktigt bra.
 
Halloweenskyltning på Gunnarssons.
 
Funderade på en spökboll eller en marsipanpumpa -
 
 - men det blev i all hast ett frukt och nötbröd som fick följa med mig hem.
 
 
 
 

Tidigt ute

    
Morgonluften får mig att vakna till  ordentligt när jag går genom Tullgårdsparken. Det är vackert ute och fortfarande mörkt vid halv åttatiden och de fägrika höstöven på träden får ett extra skimmer av gatlyktans ljus. 
Jag är på väg till en av min återkommande hudkontroller  på Södersjukhuset och bestämmer mig för att promenera dit, en sträcka på strax under två kilometer.
Jag behöver tänka och att då samtidigt promenera brukar vara konstruktivt.
Tankarna virvlar runt och jag försöker sortera och sedan placera dem i respektive fack.
Men för några tankar finns inga färdiga fack så de blir hängandes i det fria.
 
Tullgårdsparken är vacker i sin höstdräkt och än finns många löv kvar på träden.
 
Folksamhuset med sina 28 våningar lyser upp och syns vida omkring och
har säkert gjort det sedan det kom på plats 1960.
 
 Jag passerar genom sjukhusentrén och tar mig bort genom den långa korridoren till hudmottagningen, betalar i kassan och går mot det vanliga väntrummet där jag suttit så många gånger förr.
Skylten som sitter vid ena dörren fångar mina ögon.
Vet ju att solen idag inte är min vän, men den känns inte heller längre som en fiende. Bara någon jag undviker
i största möjliga utsträckning.
 
Budskapet är viktigt!
 
Jag är dagen sförsta patient och slår mig ner på stolen utanför undersökningsrum D. Det är bara jag här och jag
 väntar på min läkare. 
Tänker på vilken tur jag haft med förmånen att få bra vård och hjälp av en och samma  läkare. En läkare som jag har stort förtroende för och som följt mig under flera år.
Doktorn kommer och vi går tillsammans in i rummet. Viss oro känner jag när jag sätter mig ner och vi pratar om vad som varit och går igenom min journal. 
Jag försöker att tänka på att det  som varit är historia. Inget som längre pågår. 
Hon går igenom hela mig med en lupp, ett jättestort förstoringsglas. Även mellan tårna tittas det och i hårbotten.
Ansiktet gås igenom extra noga och det finns anledning till det. Mina gamla operationsärr tittas det också noga på.
I princip går jag igenom dagens besiktningen. Men ett par undantag vid ögonbrynen finns och som bör åtgärdas.
Vi enas om att en stark cytostatikasalva ska användas.
Detta har jag gjort tidigare så jag vet vad jag har att vänta. (Det blir sår och eftersom huden är behandlad tidigare är den redan tunn och känslig)
För ett par somrar sedan behandlade jag hela ansiktet och det var smärtsamt och tog tid och idag klarar inte ansiktet av kyla, stark vind och inte sol eller för mycket värme. Jag blir illandes röd.
Jag försöker ofta tänka positivt så att nu ordna till området runt ögonbrynen känns ganska överkomligt.
 
I väntans tider.
 Jag och tankarna valde att även promenera hem och glädjande noterade jag att klockan på åhléns vid Skanstull åter var på plats efter sin långa reparation. 
Och för att riktigt fira min positiva besiktning så blev det ett besök på "Lilla Caféet på Söder" och en mindre frukost.
 
 
 
 
 

Resor och resor

    
Intresset för att resa och upptäcka världen utanför Sverige har nog alltid funnits och att reasa kom att bli en del av mig. 
Många resor är gjorda och jag hoppas även framdeles på att hinna med en del till.
Men att resa är mångfacetterat och man gör det på olika sätt.
Att resa för att hinna så mycket som möjligt roar mig inte längre.
Visst är det trevligt med en kortare weekendresa för att både se och uppleva nya saker, men att skynda på för att hinna se så mycket som möjligt känner jag inte längre för.
Jag vill hinna med att uppleva också och numer tar det längre tid.
Förr gick det alldeles utmärkt att både se, uppleva och ta in en ny miljö och en ny plats i ett annat land på kort tid.
Minns när vi första gången reste till Peking 1993 och var där i fem dagar. Det gick alldeles utmärkt.
Är glad att jag senare i livet fick möjligheten att vistats där i fyra år och verkligen kunde ta in och till mig det mesta med alla sinnen.
 Kanske har åldern tagit ut sin rätt. Jag är inte ung längre och krafterna har minskat, behöver mer tid på mig.
 
Vissa resor och upplevelser minns jag bättre än andra och de har också  på en del sätt påverkat mig inte bara då jag var på plats utan också vidare i livet och på olika sätt. (Tror dock jag, mer eller mindre, kan minnas alla resor jag gjort under årens lopp)
Våra år i Peking 2007-20010, med fantastiska upplevelser och med resor till Tibet och andra länder i Asien är oförglömliga.
Året jag bodde i New York 1978-1979 och  resorna vi då gjorde inom USA som kom att bli många fler under årens lopp, då även tillsammans med döttrarna, gör sig påminda då och då.
Resan till Sri Lanka, när vi fick förmånen att bli föräldrar till våra döttrar, är nog den mest fantastiska resa jag gjort och på många plan. 
Jorden-runtresan jag hade snickrat ihop åt oss 2005 med bröllop på Fidji ligger högt och likaså den jobbresa som 1980 förde mig till den thailändska landsbygden. Två helt olika resor men väldigt givande.
 
Teckningen är gjort på väldigt tunt papper och detaljerna är så fina.
Här planteras ris och de flesta i Kambodja var ju bönder.
 
 1980 hamnade jag på den thailändska landsbygden och bara några kilometer från gränsen till Kambodja.
Kambodja var ett härjat land och som litit otroligt mycket under diktatorn Pol Pot och 1979 invaderades av Vietnam som skulle "befria" landet.
(Har skrivit om detta här  och här.)
 
Mitt jobb kom här att som "medföljande" bli lokalanställd och att för UNHCR, FNs flyktingkommissariat, intervjua barn och ungdomar, ofta lemlästade, som kommit över gränsen från Kambodja till Thailand och nu vistades i enorma flyktingläger och bodde i bambuhyddor. Barnen utan föräldrar bodde i särskilda "children center" där det fanns personal dygnet runt.
Målet med dessa intervjuer, där barnen berättade om s bakgrund var att söka spåra deras föräldrar och släktingar som de skilts ifrån under Pol Pottiden i Kambodja.
Till min hjälp hade jag en kambodjansk tolk som översatte från "khmer" (språket i Kambodja) till franska.
I vissa fall lyckades släktingar och föräldrar spåras, men många hade också via FN forslats till andra länder runt om i världen och  hamnat i Australien, Frankrike och USA. 
De flesta av världens hjälporganisationer var delaktiga i detta enorma arbete.
 
Vi kom att stanna i fyra månader och det var nog max vad som var hanterbart känslomässigt.
Detta var en resa, väldigt speciell och sedd från många prespektiv och jag bestämde mig redan då att jag ville besöka Kambodja och det bev ett besök där 2011, ett kort besök men jag vill gärna se mer av landet.
 
Innan vi reste hem, uppdraget för vår del var slut,  fick jag många teckningar av de barn jag kommit i kontakt med och alla visade på olika sätt sina minnen och upplevelser från Kambodja.
En del glada och vackra minnen för att minnas det vackra är också ett sätt att överleva och gå vidare. 
Ett par bilder, ritade av pojkar i sex till åttaårsåldern är hemska och de har berättat för mig vad de ritat och jag kan säga att tårarna rann nerför mina kinder när jag lyssnade. 
 
Liknande grymma händelser sker idag i världen och visst önskar jag av hela mitt hjärta att det kunde bli ett slut.
 
 
Fler bönder.
 
En hemsk teckning gjord av en liten pojke.
Titta på detaljerna! Någon ber på sina bara knän om nåd, ett annat barn blir dödat med kniv.
Graven finns med och man ser några som försöker fly.
Pojken hade upplevt och sett detta.
 
Ännu en liten pojke som ritat sina upplevelser och han förklarade allt för mig.
En tolk översatte.
Gravhögen med de dödade finns till höger och sedan de som står i tur för att bli dödade.
Fruktansvärt!
 
En gladare bild.
Bufflar på ett risfält.
 
En bild ritad utan linjal och där pojken på 11 år ville visa och förklara för mig
hur ett hus på landsbygden i Kambodja kunde se ut.
HUset är byggt i trä och står på pelare för att det ska ventilera underifrån och
för att det inte ska svämma in vatten när minsunregnen kommer.
 
 
 
 

Glädjande

    
 Slutet av oktober är här men inte bryr sig jordgubbar om det. De växer på nyttI och väntar på att skördas.
Bilden togs igår på balkongen hos väninnan Susan uppe på Åsöberget på Söder.  (Södermalms ursprungliga namn är Åsön och med syfte på Stockholmsåsen som sträckte sig över Södermalm.)
Och  även om det faktiskt är höst finns det ett uns kvar av sommaren vilket i sig är glädjande.
 
 
Mer glädjande denna dag var en vietnamesisk lunch på "Taste of Vietnam" på Folkungagatan
och en fortsatt långpromenad till Gamla stan och allmänt strosande där bland gränder och hus. Diverse besök i små butiker blev det också.
Nej, då! Det blev inget handlat för utrensning pågår här hemma och Susan var snar till att påminna mig om detta.
 
Susans sällskap verkar pigga upp Evert Taube där han står. 
Statyn är placerad på Järntorget i Gamla stan och utanför det gamla Riksbankshuset.
Placeringen av statyn är också endast ett tjugotal meter från Taubes stamkrog,
"Den gyldene freden" som ligger på Österlånggatan.
(Järntorget har fått sitt namn av att man här höll på med järnhantering fram till slutet av 1600-talet)
Det sades att Taube stod här och väntade på taxin efter restaurangbesöket, men troligt är att det var taxin som väntade på honom.

 
 
Gamla hus med vackra utsmyckningar finns det gott om.
 
  Apropå rubriken; glädjande.  Vi passerade också ett av Stockholms äldsta  "glädjehus", Baggensgatan 23 som fått sitt namn efter amiral Jakob Bagge som i mitten av 1500-talet fick ett hus på gatan av Kung Gustav Vasa.                                                                                  
En del av Baggensgatan.
 
Och så Baggensgatan 23 där "Ahlströms jungfrubur låg.
 
Ahlströms jungfubar var en bordell som kom till här i huset i början av 1760-talet och var "verksam" en bit in på 1800-talet.
Huset och bordellen ägdes av sjökapten Magnus Ahlström som köpt huset i tron att där skulle finnas en kvarglömd silverskatt från en tid när det hr legat ett nunnekloster.
Carl Mikael Bellman har skrivit " Fräls mig allan fara i Ahlströms jungfrubar" så man kan ju anta
att även han besökt detta "glädjehus. "
 
Även Stockholms central kan ibland bidra med glädje och det gjorde den idag. Men om tågen gick, det vet jag inte däremot. 
Det var Pressbyråns dag och delar av stationshallen var ett lekområde för stora och små där man kunde pröva sin lycka på olika spel, vilket vi förstås gjorde. 
 
 
Barnbarnet Max i mitten omgiven av mamma, moster och vänner var villig att prova det mesta. Och vann gjorde han också.
Dessutom tyckte både Max och de övriga att även jag skulle prova lyckan och kasta ärtpåsar i ett hål.
Det gick hyfsat och jag fick i 2/3 vilket genererade lite godis. Men å andra sidan fanns godis att plocka helt oavsett.
 
Stor koncentration före kastet. 
Och lite godis fick följa med hem.
                                                                                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kul-tur-dag

    
Gårdagen blev en riktig kul-tur-dag med varierat innehåll. För min del var det "jobbrelaterat" och som det brukar det blev en riktigt trevlig dag.
Samling vid Riddarhuset i Gamla stan och dagen började med en guidad tur där och det blev samtidigt en resa genom svenska historia och byggnadskonst från 1500- talet och framåt.
Riddarhuset ligger vid Riddarhustorget och detta torg var på 1600- talet stadens stora samlingspunkt, då mycket större än idag.  Här kunde människor vistats i timmar för att frottera sig med adeln och kanske knyta kontakter.
Riddarhuset grundades 1625 av kung Gustav den II Adolf och det var bara kungen som kunde adla någon. Tursamt nog togs detta bort  1975, väl sent i mitt tycke . Men den siste som adlades var upptäcksresande Sven Hedin 1902. (Men redan i mitten av 1500- talet dubbade kung Erik XIV de första adelsmännnen .)
  Den politiska makten i Riddarhuset var viktig och man såg då också till att adelskapet blev ärftligt så att sönerna, för de var de som ärvde adelskapet, kunde vara med och bestämma. 
Adeln ägde på 1600- talet 2/3 av Sveriges jord och utgjorde 0.5% av befolkningen.
Så visst är det skönt att den politiska makten har delats upp i dagens Sverige. Allt var inte bättre förr.
Själva byggnaden kom till som en adlig skola där fäktning, språk och allmänt uppförande tränades och fungerade som hotell för tillresande adelsmän.
 
Riddarhuset där Gustav Vasa står staty. 
 
Efter besöket på Riddarhuset blev det en tur genom stora delar av Stockholm där mina kunskaper om stan prövades. Men att åka buss går ganska fort om det inte är trafikstockning så jag hann väl med att berätta 1/4 av det jag tänkt. Överarbetat? Ja, jag vet...
Turen gick till Djurgården och Kaknästornet för lunch och sedan vidare mot nästa stopp som var en guidad visning av den "Bonnierska porträttsamlingen" i Villa Bonnier. (Klicka på länken för mer info och bilder,
fotoförbud råder bland porträttsamlingarna.)
 
Villan är ritat av arkitekt Ragnar Östberg, som bla. också ritat Stockholms stadshus.
Villan uppfördes 1909 och är byggd i nationalromantisk stil som var väldigt populär i början av 1900-talet och är också ihopbyggd med ett an marinens gamla kruthus från 1600- talet. (Till höger)
 
 
 
Vi fick en fantatsikt bra visning av en väldigt trevlig och kunnig guide och det var en upplevelse att se alla dessa proträtt. Den Bonnierska porträttsamlingen är inte öppen annat än för grupper som bokat tid och det är också ganska fp visningar som erbjuds.
Detta är en privat konstsamling med mer än 300 författarporträtt, gjorda av de som ansetts vara  Sveriges främsta  konstnärer. Författarporträtten är i första hand de författare som givits ut på Bonniers förlag sedan 1800-talet och fram till idag.
Samlingen påbörjades av bokförläggare Karl-Otto Bonnier och hans fru Lisen redan 1905.
 
En del av den stora, vackra, salen där många av de äldre porträtten finns.
Längst ner till vänster hänger August Strindbert och över spisen syns en sjuk Gustav Fröding.
Dessa porträtt och många fler är målande av konstnären Rickard Berg, en konstnär som i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade stor påverka i svenskt konstnärsliv.
Till höger skymtar ett självporträtt av Carl Larsson och bredvid hänger ett porträtt han gjorde av Selma Lagerlöf.
 
Jag var tveksam till om detta var levande orkidéer men det var det...Kände på dem.
Så vackra.
 Vår guidade tur på drygt en timme gick försvinnande fort där bland alla spännande porträtt och det var åter dags att sätta sig i bussen igen för färd in mot stan. 
Flera upplevelser rikare blev jag även på denna arbetsrelaterade  resa.
 En jätterolig och inspirerande dag blev det också, en kul-tur-dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Högt uppe i det blå...

    
 Högt uppe har jag varit idag. Och på olika sätt. Det har varit en reserelaterad arbetsdag men trevliga stopp och besöksmål och ett av dem var i Kaknästornet för att äta äta lunch och titta på Stockholm lite från ovan.
Lite tur hade vi med vädret för molnen skingrade sig ett tag och viss bkp himmel skymtades.
 
Kaknästornet ligger ute på Djurgården i Stockholm och är centrum Treacoms radio och tv-trafik i Sverige, det svenska marknätet. (Treacom ären avknoppning till det gamla Televerket)
Området där tornet ligger är gammalt och redan på 1400-talet fanns här Kaknäs gård, en av de fyra kungsgårdarna som fanns i trakten. (Men en Kungsgård menades att kungen och hans mannar kunde få mat och proviant till sig och sina hästar när de passerade)
Själva namnet Kaknäs, från början Kakunas är en kombination av kaka; god skörd och näs som betyder smal landtunga.
 
Kaknästornet är 155 meter högt och med master 170 meter.
Restaurangen ligger 28 våningar upp och utsikteplatån 31 våningar upp.
Men det finns hissar.
 
Kaknästornet började byggas 1963 och bygget gick snabbt. Tornets plansnitt är en kvadrat där antenner , restaurang och utsiktsplats är vridna 45 ° mot tornkroppen.
Tornet är gjutet en teknik som kallas glidformsteknik och innebär att betongformarna följer med uppåt med tornets växande höjd.
Gjuthastigheten var 4m/dag så hela byggnaden restes på 35 dygn.
 
Vår lunchvy var vidsträckt, men inte helt enkelt att få till bara foton genom glasfönstren .
Här syns Värtahamnen där Tallinks fartyg till Estland, Finland och Litauen lägger till
Ohc även en del av frihamnaen och oljehamnen syns.
I bakgrunden Lidingö.
 
Österut; Stockholms inlopp och Lidingö till vänster.
Träden bjuder verkligen på ljuvliga färger.
 
Mer av Stockholms inlopp, en del av Djurgården, Fjäderholmarna (Stockholms närmaste skärgård) i mitten
och sedan förorterna Nacka och Värmdö som ligger öster om stan. 
 
Jodå, det hanns med att äta lunch också, men inte att fotografera maten.  Är detjobb så är det.
 En saftig och god porcherad regnbågsöring serverad med hollandaisesås och räkor (inga i burk...) och friterad mandelpotatis smakade utmärkt. Något alla instämde i. 
 
Lite suddig vy västerut in mot stan.  Glasförnstren blänkte. Men njutbart var det att titta och samtidigt äta lunch.
Samtalsämnena i gruppen flöt på bra.
Den stora gröna ytan är en del av Djurgården som heter laudgårdsgärde.
Här va det ett militärt övningsfält på från 1600-talet och fram till början av 1900- talet.
Idag ett rekretionsområde och väldigt populärt bland hundägare och de som rider. 
 
 
Utsikten söderut där Södermalm, min stadsdel syns.
  Globen tornar upp sig som ett runt stålklot i mitten längst bort i bild.
 
 Och vår resa i Stockholm fortsatte i riktining mot konst och litteratur.
 
 
 
 
 
 

Doft av färg, hö och torg

    
Stockholmsstudier pågår här hemma för fullt och har så gjort i några dagar.
Visserligen är Stockholm "min stad" men jag delar frikostigt med mig av den och det ska jag göra under morgondagens jobb som är just i Stockholm.  (Jodå, jag är pensionär, en glad sådan....)
Men jag tycker om att förena nytta med nöje så ett studieavbrott lagom till lunchtid passade perfekt.
Mötesplats med vännerna blev Hötorget och här sprakade det av färger idag.
Till och med några solstrålar pressade sig fram mellan en av Hötorgsskraporna och Konserthuset.
Hötorgsskarporna är fem till antalet och är alla byggda av olika arkitekter och tittar man närmare på den så finns det skillnader. Gemensamt är att de är 72 meter höga och har 19 våningar. De har kommit till i olika omgångar under åren 1955-1966.
 
Stockholm behövde ett nytt konserthus och särskilt viktigt blev det med dess placering
när den nya stadsplanen skulle göras. Hötorget,där redan Kungsgatan byggts, utsågs till en lämplig plats.  
En tävling utlystes och arkitketen Ivar Tengbom vann den och satte igång att skissa.
 Konserthuset byggdes mellan 1923 och 1926 och är influerat av de romerska palatsen. 
Varje år, den 10 december, delas nobelprisen i medicin, litteratur, fysik och kemi ut här.
(Carl Milles "Orfeusgrupp" är placerad framför nyggnaden)
 
 
 
Hötorget är en central punkt i Stockholm. Men här har inte alltid bedrivits handel. Under medeltiden låg här en by som hette Väsby, en stor och inflytelserik by och rester från denna tid hittades när delar av Brunkebergsåsen sprängdes bort i början av 1900-talet för att Kungsgatan skulle kunna byggas.
När Stockholm grundades i mitten av 1200- taletkom byn Väsby att hamna i skuggan av "Staden mellan broarna" (Gamla stan) och kom att tillhöra nunneklostret Sankta Klara.
 
Men Gustav Vasa blev kung och med honom kom reformationen och Väsby rivdes.
Namnet Hötorget är känt från mitten av 1600- talet och då bedrevs även handel här med kött och fågel förutom grönsaker och frukt. Och ända fram till  början av 1900-talet fanns de gamla bodarna kvar och kötthandeln förbjöds av santitära skäl. 
Det fanns en saluhall på Hötorget, ovan jord, som kom till i slutet av 1800- talet men den revs 1953 och en ny saluhall började projekteras under jord.
 
Lunch var det! Och den hade vi tänkt äta i det anrika varuhuset PUB som inte längre är varuhus.
Nu är detta ett hotell i Scandickedjan, "Haymarket", Hötorget - ett passande namn. 
 
PUB varuhuset i denna byggnad kom till mellan 1916 och 1924 men dínnan dess fanns det ett varuhus
i en mindre byggnad alldeles intill.
Minns att jag handlat mycket kläder här i varuhuset under ungdomsåren.
Då var det PUB, NK, MEA och Sidenhuset som gällde...
 
Vi styrde stegen mot restaurang Greta där  frukost- hela-dagen koncept finns.
Men vi skulle äta lunch och inte frukost.
En lunchmeny med några rättter finns (vegetraiska och allergivänliga alternativ finns) och
den serveras fram till klockan 14. Kaffe och kaka ingår i priset, 145 kronor.
Inom hotellet finns trevliga barer och en mer exklusiv restaurang.
I baren är det på onsdagskvällarna jazz och jag är säker på att ett besök här är trevligt.
Vet att det brukar vara kända artoster som medverkar och ofta finns även en gästartist med.
Ska förstås provas vid tillfälle.
 
Mitt val blev en krämig mototssoppa med sting i och till den serverades friterad koriander.
Snyggt serverad och väldigt god.
 
 
 

Tomt men inte innehållslöst

    
Att fylla dagarna och tiden är lätt och likaså att variera innehållet. Omväxling kan det också kallas.
Ett besök på resebyrån inför ett kommande jobbuppdrag på torsdag genererade lägligt nog i en promenad genom stan; Humlegården, Nybroviken, Strömkajen, Gamla stan, Slussen och över till Söder, en tur på ca sju kilometer. 
Visserligen var det olika nyanser av grått i luften och inte heller lockande att slå sig ner på en uteservering. Men det fanns möjligheter och på  en hel del ställen fanns filtar utplacerade. (Kanske var de tänkta för rökare...)
Tämligen folktomt var det också vilket kändes ovanligt för att vara Stockholm.
Men jag kände att jag ägde stan, åtmonstone för en kort stund.
 
 
Inte ens fiskare var synliga nere vid Strömmen.
 
 Dröjde mig kvar lite extra i Stockholms historiska centrum och fram till 1980 hette denna del av Stockholm officiellt Staden mellan broarna, men sedan dess är det Gamla stan som gäller.
 
Gott om lediga platser på fiken i Gamla stan, här vid Stortorget. 
 
Prästgatan i Gamla stan låg öde.
Likaså Mårten Trotzigs gränd, Sockholms smalaste gränd, endast 90 cm på smalaste stället och med 34 trappsteg ner mt Västerlånggatan.
 
Vem var då Mårten Trotzig? Det var en tysk köpman som kom till Stockholm och köpte fatsigheter här i gränden.
Gränden har under medeltiden omtalats som "den tronge trappegrenden" och i början av 1600-talet kallades den Trappegrenden. I gränden finns en stentavla där den omnämns sonm den Trånga Trappgränden.
Man vet inte riktigt när Mårten Trotzig knöts till gränden men i början av 1700-talet fnns den med på en karta över Gamla stan.
 
Inte mycket rörelse ens vid Slussen, men jag stannade till och försökte memorera en del av det
jag bör kunna inför torsdagens jobb. 
Stadshuset ligger vackert vid Mälarens kant  och Riddarholmskyrkans torn höjer sig över nejden.
 
 
 
 
 
 
                                                                                         

Oj, så mycket det finns...

    
Jag trodde inte jag var en hamster eller ekorre som samlat på mig saker. Men ack så fel jag hade. Nu har jag bevis!
Och trots att jag flyttat en del, kastat mycket under årens lopp så finns det en hel del i gömmorna och mycket av det som finns sparat har jag glömt och förträngt.
Men nu har det städats och rensats och jag har varit iväg ett par varv till både Stadsmissionen och Myrorna och lämnat kassar med saker och en hel del har också  förpassats vidare till soprummet.
Tänk att ha kartonger som bara står.
Jag har haft betydligt fler katonger än jag själv vetat om, maken har hintat om detta. 
Tid har det tagit att gå igenom dessa och det finns några kvar somfår vänta på sin tur.
Vadan denna plötsliga röjaranda?
Jo, det är dags för slutuppgiften i bloggvännen Bosse Lidéns lek, den trettionde och sista uppgiften.
För mig har rensandet som pågått i några dagar också inneburit att göra upp och slut med en del saker och händelser i livet.
Minnena kan jag ha kvar, men jag måste inte ha alla saker. Saker som finns i kartonger och som när jag inte finns längre någon annan ska kasta. Lika bra att ta tag i det själv. 
När min pappa avled i december 2005 fanns en hel källare och en stor lägenhet med mängder av saker (mycket i garderober) som skulle tas om hand.
Häribland fanns saker som heller inte varit i bruk sedan mitten av 1940- talet.
Och jag minns glädjen och lyckan då pappas vänner grovrensade källaren åt mig och jag bara behövde ta hand om så där en 10 bananlådor.
(Vi har två källarutrymmen, ett i huset där vi bor och ett i grannhuset som ligger en bit bort och dit man tar sig uppför några trappor utomhus, över gården och ner i källaren med en hiss.
Så det jag hittat i det källarutrymmet har också fotograferats där och har inte tagits upp till lägenheten.)
Den här gången var det 24 olika saker som skulle hittas hemma och som vi själva är ägare till. Allt har jag inte hittat, vilket är bra, för då har jag helle rinte sparat allt.
 
Nu börjar resan...
 
A. Fem vanliga fotoalbum och B. Femboxar med diabilder.
C. Rullband från rullbandspelare finns inte.
 
 
D. Fem kassettband med egeninspelad musik. E. Fem köpekassetter med musik.
                                                                                                                   

F. Fem VHS band, egeninspelade (Mash, Casablanca, Frukost på Tiffany`s, Cabaret)
G.  Har fyra köpta band
 
H. Fem julkort- I- Fem vanliga vykort.
 
Mina vykort. Och dessa ska sparas. Andra har rensats ut...
                    
J. Fem privata brev.
 
K. Fem LP skivor. L Fem singlar.
 
M. Fem manliga filmstjärnor. Johnnny Depp (Dark Shadows)
Leonardo di Caprio, Denzel Washington& Mark Wahlberg (2 Guns)
Ethan Hawk (spelat i bl.a Döda poeters sällskap)
 
N. Fem kvinnliga filmstjärnor. Pernilla August, (Call girl) Julie Delpy,
(Before sunset och De tre musketörerna) MIchelle Pfeiffer,(Dark Shadows)
Miley Cyrus ( Last Song, Hannah Montana) Whoopi Goldberg.
 
O??? Filmstjärnekort med musikgrupper/artist har jag inga.
 
P. Femböcker av Enid Blyton. Q. En Kittybok hittades.
 
 
                                                                                       
 
  R. Fem stycken konserbiljetter. Mamma Mia i Peking 19/10- 2011, Kinesik konsert i Stockholm
den 24/9-2015, Celine Dion i Shanghai 11/4-2008, Malena Ernman Dalhalla 9/7-2016, Luciakonsert i Peking med Anne Sofie von Otterden 10/12- 08.
 
S. Hade två "posters" från yngre dagar.
 
T. Nyinköpt 10-årsdagbok som  Och skriver gör jag varje dag. 
 
U- En Femårsdagbok har jag ingen.
 
V. Fem dagböcker jag skrivit i under åren.
 
X. Fyra adressböcker var det jag kunde uppbringa.
 
Y. Klädesplagg. Den norska lusekoften är still going strong. Kom i min ägo redan 1965.
Bilden i snön är från 1969.
 
Trenchcoat inköpt 1968 och den är still going strong.
 
Gamla hederliga skinnpjäxor. Bild från 1968 och även en nytagen.
Tror pjäxorna kom i min ägo redan 1966. 
Och om pjäxor inte räknas til klädesplagg så har jag ett i reserv.
 
Reservplagget. Min gröna jättestora militärskjorta som jag fick av min pappa
under min "modstid" i mitten av 1960 talet.
Inget av plaggen har kasserats. Kan vara bra att ha.
 
 
 
 
                                                                             
    

Jag hänger med och på

    
 Sköna söndag! Och det blev en tur till Uppsala för att leka med barnbarnen ute i parken och även gå på jakt efter Pokémons.
Rejält klädd kunde jag njuta av höstens vackra färger och i sällskap med barn blir det viss rörelse även för en mormor. Man får ligga i för att hänga med.
 
 
Och att även vara lite uppiggande höstklädd skadar ju inte. Orange lyser upp! (Extra hälsning här till bloggvännen BP...)
Vädret må skifta i olika nyanser av grått men naturen bjuder på en mer uppiggande färgskala och det tackar vi för.
 
William är utrustad med en nyinköpt bok i handen och har förutom den fokus på trafikljusen.
Max väntar på grönt och funderar under tiden över nästa Pokémon.
 
Uppsala har gott om parker och grönområden och dagens parkrunda gick till den fina Frodeparken, en park mellan två bostadsområden (ett gammalt och ett nytt) och parken ligger några hundratal meter öster om järnvägsstationen.
Ettersom vi är i Uppsala så kan det ju tänkas att några katter dyker upp. Vi höll utkik efter "Gullan från Arkadien", Pelle Svanslös förälskelse men vi såg henne inte.
 
Däremot stod katten Måns lägligt och väntade.
Undrar vad han nu hittat på.
 
Och Pelle Svanslös fanns också på plats.
 
Höstlöv att leka i, katter och lekredskap, en mormor och moster Helen som gärna letar  och fångar Pokémons 
- Ja, en höstlig söndag kan vara värmande i sig. För av glädje blir man också varm.
 
En engagerad trio; moster Helen, Max och William.
Jodå, jag också....
 
                             Och blir man som junior trött finns alltd mosters axlar att rida på.                           
 
 
                                                                                           
 
                                                                  

Jonas Gardell tillsammans i 30 år. Humor, satir, allvar, energi

    
 Sen lördag eftermiddag i Stockholm. Jag är bjuden till Rival i Stockholm av yngsta dottern (en kvart yngre än sin syster) för att se föreställningen Jonas Gardell 30 år tillsammans.
Inför en helt utsåld teatersalong trollbinds publiken i drygt nittio minuter.  Jonas Gardell är ensam på scenen men tillsammans med publiken. En publik som hela tiden är närvarande i och med det som sker på scenen.
Det är 30 år sedan Jonas Gardell gav ut sin första bok, Odjurets tid, satte upp sin första scenshow på Moderna muséets biosalong tillsammans med Rikard Wolff och även träffade sin livskamrat Mark.
 
Rival vid Mariatorget är hotell-biograf-teater- restaurang-bar och café.
 
 
Föreställningen börjar med att "kulturtanten" gör entré. För i de flesta kommuner, små eller stora, finns ofta en kulturtant som ska sörja för att fet finns kultur. Och det kan gärna vara en kul tur på vägen dit.
Humor, satir, allvar, engagemang, ironi och stor energi blandades.
Allt material är nyskrivet och publiken tas med på en resa som började 30 år tillbaka i tiden och fortfarande pågår.
Och det var inte bättre förr om nu någon trodde det...
Skratten var många och långa och blandades med allvar och jag var helt fascinerad över hur Jonas Gardell hela tiden kom tillbaka till den orange tråden, för en del stickspår blev det.
Nu har jag också lärt mig följande, som skulle vara ett kraftigt avståndstagande i en viss fråga;   "Det är inte okay för svenskar att resa till andra länder för att begå brott". Men kanske går det bra att begå dem hemma.  Någonstans på vägen förlorades kraften i det uttalandet och förhoppningsvis återkommer den.
(Jonas Gardell var annars inne på att höra av sig till Magdalena Ribbing för att fråga hur vett och etikett just i den här frågan bör lösas.) 
En föreställning väl värd att ses och jag kommer att minnas den.
Vet att föreställningen kommer att spelas på olika platser i Sverige så håll utkik.
 
 
Från Mariatorget gick vi ganska planlöst mot Slussen för att fortsätta kvällen och när vi passerade tapasbaren
El Vasco vid Slussen kändes den som ett bra val.  Vi gick nerför den smala trappan och där i en källare från 1644, med ingång från gatan, hitttade vi en verkligt trevlig restaurang. (Tursamt nog fick vi ett bord, men här som på andra populära restauranger i Stockholm kan det vara bra att boka bord i förväg. )
 
 
 
Utbudet av olika tapasrätter var stort och jag kände igen de flesta från Spanien. Ville man hellre äta mer "riktig mat"  fanns det också på menyn.
Vi bestämde oss för olika tapas bla.  räkor, champinjoner, patatas bravas, (saltkokt potatis i stark sås)  tortilla, manchegosallad och "qroquetas" (friterade bollar med ost och kycklingfyllning och allt vi beställde var gott och rikligt. Hit återkommer vi gärna för tapasutbudet i Stockholm kan både vara bättre och sämre. Här var det klart bättre. 
  
Mysigt, trevligt och väldigt gott!
Tack för en fantastisk eftermiddag och kväll.
 
                                                                                                                                                                  

Flygande start

    
Lördag! Och här blev det en flygande start på dagen i dubbel bemärkelse.
Nej, det är inte så att jag har tänkt mig en framtida pensionärskarrriär vid teatern. Jag är fullt nöjd med att gå och se teater. Men barnbarnet Max 6 år kommer från Uppsala varje lördag för att gå på sin teaterkurs och den börjar  i mitt tycke tidigt, redan  9.45. Och eftersom jag vlle träffa både Max och Liv var jag på plats.
 
Västmannagatan i Stockholm, i närheten av Norra Bantorget.
Och i entrén hänger en målning av den den legendariske skådespelaren
Gösta Ekman med några kloka ord på vägen.
 
 
 
Lite teaterfika behövdes lite extra denna lite kulna höstdag och konditori Vetekatten på Kungsgatan är alltid trevligt. (Nära korsningen Vasagatan och Kungsgatan)
Gott kaffebröd, goda mackor och bra kaffe och eftersom klockan inte var mer än 11 så borde det ju finnnas gott om plats.
Lika bra att först hitta ett bord innan man beställer....
Men trotsatt Vetekatten har många rum i olika stilar och ett par ställen där man beställer det önskade så var det långa köer både för att få bord och att få beställa.
 
Till vänster ingången från Kungsgatan och till höger ingången från Målargatan.(en tvärgata till Vasagatan)
 
                                                                                             
Proppfullt idag! Men är det ett populärt konditori kan det se ut så här
på många ställen i Stockholm en lördag /söndag. (Här bara ett av alla rum)
 
Vi gick nästgårds till Joe & The Juice, en kedja som finns över hela stan och i förorterna också. 
Visserligen inget kondis utan mer specialicerade på diverse juicer, milkshakes, te och kaffevarianter. Bakverken är frånvarande men hälsasamma mackor finns att tillgå och de såg riktigt goda ut.  Här fanns det fanns gott om plats, vilket var ett plus i sammanhanget. 
 
 
Och med dessa nyttigheter, kanske tveksamt vad beträffar kaffet (gott!!) var det bara att ta de tillflygande krafterna i bruk och ge sig i kast med stan.
Det blev ett kort kast för varför trängas en lördag i City när jag kan ge mig ut en vanlig dag utan trängsel.
Hitttade lugnare gator och gick genom Gamla stan hem till Söder.
Kvällen kommer att bjuda på en annan flygande start och jag ska se till att vara där i god tid. 
Vet att det kommer att bli en upplevelse, men inte så mycket mer.
Älskar överraskningar!
                                                      
Drottninggatan idag klockan 12.
Vad gör alla just här? Stan är ju stor.
 
 
                                     
                                                                                                                                                                               

Det lilla extra

    
 Ibland sker saker och ting hastigt, vilket kan vara nog så bra.
För ett kort tag sedan bokade jag min hemresa från Alicante till Stockholm och det blev med SAS och ett stopp i Oslo på drygt en timme. Flygtiderna vra bra och jag hade ingen önskan om vidare fakirflyg tidigt på morgonen eller nattmanglingar.
(Hade ett annat alternativ med Norwegian där jag i stället kunde få titta extra på flygplatsen Gatwick utanför London. Men inte så lockande...) 
Bokade biljetten och såg när jag betalat att det var en "plusbiljett".
Numer har alla nästan alla bolag som tillval; plus, prioritering, extra eller liknande så jag funderade inte mer på saken.  Prisvärt var det också.
Intressant var att jag också kunde medföra två incheckade väskor à 23 kg plus handbagage på 10 kg.
(Till saken hör att jag bara reser till och från Spanien med handbagage.)
På Alicantes flygplats tittade jag närmare på biljetten och såg att även loungen var tillgänglig. Så raskt dit och hann njuta av tapas, cava och kaffe innan det i högtalaren meddelades att det var dags för boarding.
Långt fram hade jag också bokat plats. Ingick i konceptet.
 
Lämnar Alicante för denna gång.
 
 Dags för mat igen, strax effter avgång. Och dryck! Bara att välja  bland dryckerna. Maten var en pastasallad med kyckling och den var helt ok. En torr cava i glas från Orrefors piggade också upp.
Med mat och dryck, vacker utsikt och ett "Sommarprogram",
 med Gunhid Stordalen (väldans bra) i lurarna, gick de tre timmarna till Oslo försvinnande fort.
 
Snart dags för landning i Oslo som mötte med +2.
 
I Oslo, på  Gardemoen, välkomnade mig en mycket god vän till min pappa, Gunnar Sönsteby. Visserligen avled han 2012 och jag mötte honom ett par år innan dess för sista gången. Men han r förevigad på Norwegians flygplan. Passande med tanke på den stora motståndsman han var i Norge och tillika en av min pappas bästa vänner. och de tyckte lika i väldigt mycket och var beredda att ge sina liv för frihet och demokrati i Norge och Europa under andra världskriger
Gunnar Sönsteby stod hela sitt liv för följande tankar "Bara demokrati ger äkta frihet. Bara frihet kan ge fred".
 
 
 En timme i Oslo gick försvinnande fort i loungen och här var dte också bara att njuta av god mat och dryck.

Tror att det hälsosamma spåret samlats vid detta buffébord.
Det fanns ytterligare ett och där var det lite mer "omyttigheter", men goda.
 
 Det var nära det blev en dyr affär det här med ett stopp i Oslo för  på vägen till Stockholmsplanet provsatt jag denna helt nya Vlvo, modell V90. 
Riktigt rejäl med en toppfart på 240 km/h (svårt i Sverige med den farten på motorvögarna) och 235 hk under motorhuven.
 
Detta exemplar av Volvo 90 kostar 836.500 norska kronor, men då ingår allt.
Även ett "stylingkit".
Men nöjer men sig med en grundutrustad bil blir priset bara 475. 900 norska kronor.
 
Även turen mellan Oslo och Arlanda på 45 minuter bjöd på det där lilla extra. 
En liten god macka med valfri dryck. Och även utsikten var utöver det vanliga.
Slutsats! Ja, tack!
Jag tar gärna hädanefter det där lilla extra på resor framöver.
 
 
 
 
                                                                                          
 
 

Gott, spanskt och väldigt trevligt

    
Att hitta bra restauranger i Torrevieja är lätt och utbudet av dem är stort och  vill man äta av den mer spanska maten är ett bra tips att dra sig några hundratal meter upp i stan och en bit bort från strandpromenaderna. God mat går att få på många ställen men att söka restaurang efter den mat man tänkt att äta är en god början här likväl som på många andra platser  och likaså att se var många spanjorer själva väljer att äta.
Kanske har man också inom ett sällskap olika önskemål om vad man vill äta. Det hade vi igår kväll och på rekommendation av vår spanska "frissa" Jessica  blev det ett besök på den typiskt spanska restaurangen
Las Cañas med adress Calle San Policarpo 11 som både är restaurang och tapasbar.   (I närheten av den lokala busstationen Eras del Sal)
Namnet Las Cañas, kan betyda olika saker i olika sammanhang och säger man på spanska "caña" betyder det en liten öl i glas.
"Las cañas" har jag förstått kan betyda både vasstrån, gråa hårstrån och en glad kväll. Säker finns det än fler betydelser.
Hoppas  kunna få hjälp av de spansktalande vännerna Fia, Ami eller Preciosa  med detta...
 
Här kan man stå ute på gatan och beställa tapas och dryck från en lucka eller gå in i bardelen
om man önskar det.
 
Skinkorna hänger i taket som det är vanligt på många spanska restauranger.
 
Utbudet av skaldjur och fiskar är stort.
 
Vi var två i sällskapet som ville äta paella och den lagas här på restaurangen från grunden så det tog sin tid,
drygt en timme, men det visste vi och vi väntade med spänning.
Bröd, aiolli och lite annat serverades innan, så den värsta hungern avhjälptes.
Mycket prat och glada skratt blev bra tillbehör de också.
Det tog förvisso tid att få maten, men när den väl kom var vi alla nöjda.
Lite mindre nöjda var vi med själva serveringen som inte direkt var rask. (Tänker inte då på tiden det tog att tillaga rätterna.)
 
En gigantisk paella för två personer med skaldjur och kyckling.
Så gott och förutom skaldjur i den hade vi beställt kyckling i den.
 
Här är måltiden i full gång och portionerna är rejäla.
Förutom paella åts det vid bordet entrecote med pepparsås (mycket bra) och en saftig fläskfilé.
 
Och varför inte välja "marisco"; skaldjur, som de gjorde vid brdet bredvid.
Får bli nästa gång!
 
 Gott, spanskt och väldigt trevligt blir omdömet.
Och i den sena, ljumma, kvällen strosade vi sakta hemåt genom stan.
                                                                                          
 
 
 
 
 
 
 

Fönster åt gatan

    
I den spanska sommarstugan kan jag inte påstå att jag har den vidsträckta utsikten som jag har hemma i Stockholm. Havsutsikt har jag inte heller.  Inte ens med spegel.
(I Stockholm har jag i alla fall utsikt över Hammarbykanalen som faktiskt är en liten del av Östersjön. Och ett litet hav är Östersjön förvisso)
 
Kvällsutsikten i Stockholm kan se ut så här.
 
Och dagtid erbjuds ofta denna vy. 
(Under högsäsong finnns betydligt fler båtar i kanalen som vill slussa)
 
 Den spanska sommarstugan erbjuder däremot ett marknära boende med fönster åt vår  lolla Solskensgata och där kan vi till viss dell följa vad som händer.
Inte för att jag är särskilt nyfiken, men det är ändå roligt att se vad som pågår. Ofta stannar våra spanska grannar för att prata och hälsa, ja även de av andra nationaliteter. Men eftersom vi bor i ett spanskt område så är det naturligt att det just är många spanjorer här och det uppskattas.
 
Jag har under några dagar ägnat mig åt att  med stort tålamod sitta på span här i fönstret mot gatan och försöka hitta ett antal olika saker att fotografera inför bloggvännen Bosse Lidéns tjugonionde lekuppdrag; "Fönster mot naturen". 
 
Vissa "naturliga/naturnära inslag" har jag här om jag i det inbegriper ödlan som ibland kommer fram på kvällen, passionsblommorna som klättrar på en mur och några andra blommor.
Katter, hundar, fåglar, några myggor, fjärilar och flugor kan ockå  passera då och då.
 
Vacker nyutsprungen hibiskusblomma och en av de fascinerande passionsblommorna.
 
Jag har suttit och försökt att sjunga "Den spanska räven rev en anna räv", från musicalen "My fair Lady", upprepade gånger under ett par dagar men inte har räven uppenbarat sig här. Grnast gick jag miste om 5 poäng.
I övrigt skulle vi försöka hitta och fotografera följande genom/från våra fönster; älg 5p, ekorre 5p, orm 10p (det borde jag ha lyckats med i Thailand) varg 10 p. Ju mer sällsynt djuret eller föremålet är desto högre poäng.
Katt, fågel, rådjur, häst, kanin/hare, gul postbil, (annan färg utomlands är ok) spindelväv, traktor och sopbil skall också ges en chans att få vara med på bild.
 
Om någon undrar....
Jag är ju i den spanska sommarstugan, men är inte mantalsskriven här och tyckte inte jag då kunde delta i denna "gren", men domaren har meddelat att det är helt ok för mig att vara med eftersom jag så ofta och i längre perioder är här.
 
Mitt bidrag denna gång är ganska magert, men som vanligt har jag haft roligt där jag suttit och stått bakom mina fönster utrustad med tålamod och haft kameran i högsta hugg.
 
Mitt bidrag.
 
Fåglar på tv-antennerna bakom huset och ett spindelnät på vår bakre balkong.
 
Grannens katt visade sig så småningom och det var det mest djurlika jag kom.
 
 En sopbil som sopar gatan. Sker varje måndag och jag fick vara rask med kameran här.
Bilen stannar liksom inte. 
(Sopanordningen, borstarna, är längst ner)
 
Posten ska levereras och kanske går det bra med en gul moped.
Även hjälmen på brevbäraren är gul.
(Har suttit länge och väntat på postutdelningen, dock stannade han inte hos oss. )
 
 
                     
                                                                                                                                                                                                 

Lagt märke till...

    
 Vårt besök i den vackra staden Denia, längst norrut på Costa Blanca, blev väldigt lyckat och staden kommer säkert att få fler besök av oss.
Det var det lätt att ta sig runt och tydliga skyltar visade vägen med riktningspilar och där avstånd är angivet och även hur lång tid det bör ta att ta sig dit till fots.
Den gamla stadskärnan, Casco Urbano, är i princip bilfri så fotgängare ges gott om utrymme.
 
Bra skyltat!
 Tempot i stan är lugnt och det är svalt att stroa bland stadens gränder. Vi stannar på många ställen bara för att titta extra på husens detaljer och utsmyckningar.
 
Vackra portar i trä syns på många hus och man har också sett till att ha växter på de små balkongerna.
På flera hus såg vi vackra kakelplattor inmurade i fasaden.
                                                                       
Gatuskyltarna är vackra och personliga och ger också viss information.
 
I Denia cyklas det en hel del både inne i gamla stan och i de nyare delarna. Cykelbanorna är röda, med tydliga 
pilar som anger färdriktiningen och på flera ställen där cyklister och bilister skulle samsas fanns det i gatan stoppklosssar av gummi för att bilisterna inte skulle "låna" cykelbanan.
Men trots tydligt markerade cykelbanor så finns det cyklister som väljer andra vägar. Kanske inte de mest praktiska dock.
 
Att leda cyklarna nerför trappor tycker jag verkar onödigt besvärligt.
Men varför göra det enkelt för dig?
 
Har man nu inte cykel utan tar sig fram med bil är det nog en fördel med en mindre modell. Och om den här gamla söta Fiaten tog sig nerför trapporna vet vi inte men den såg ut att vara pigg för sin ålder.
                                                                            
 
 Att ta sig genom en tunnel kändes lockande och här var det både cykel och bilfritt. Konstruktionen var häftig och dessa "rostiga" järnbalkar piggade verkligen upp. Och väl på andra sidan tunneln sken solen med samma styrka som innan .

 
Vid hamnen, Varadero Port Denia, ligger stora och lyixga fritidsbåtar tätt och
som landmärke har de denna skulptur, "Bous a la Mar,(tjurar till havet) en skulptur som påminner om
den "fiesta" som äger rum i Denia i augusti månad och där  tjurar ska hamna i vattnet.
De som deltar i detta och jagar tjurarna får inte använda sina armar och
den som först får tjuren i vattnet vinner. 
Till saken hör att tjurarna och deltagarna genast  hjälps upp ur vattnet igen med hjälp av en båt.
(Jag gillar inte alls detta med att jaga tjurar, tycker det är bedrövligt...)
Under fiestan är det mängder med olika aktiviteter i Denia och ett otroligt folkliv så man kan ju ägna sig åt annat.
 
Del 3/3 från Denia. 
 
 
 
 
      
 
 

Att växla

    
Jag växlar gärna mellan den "spanska sommarstugan", lägenheten på Söder i Stockholm och en del kortare och längre avstickare åt olika håll som ofta blir till olika "njutflykter" i varierande längd, och det är en tillvaro som passar mig bra.
Sommarstugelivet här är ganska lik den tillvaro jag har i Stockholm, men skillnader finns förstås.
När nu hösten mer på allvar gör sig påmind hemma, med mörkare och kyligare dagar och kvällar är det fortfarande mer än svensk högsommar här.
Njutbart att sitta ute sent på terrassen sena kvällarna eller nere varva med en promenad längs havet och slå sig ner på en bar. Och kortärmat är vad som gäller.
Sent på kvällarna är det fortfarande omkring 24 grader men det är fukt i luften och det bildas lätt imma på bilrutorna och terassmöblernas dynor tar vi gärna in.
I morse när vi satt ute på terrassen och åt frukost visade termometern på +24 och det blir säkert upp till +28 idag. Lite väl varmt för att röra sig hastigt men visst blir det en promenad under dagen. 
Och det finns ju gott om oaser med vattenhål
 
Spännande molnformation idag vid 10-tiden.
Solen leker kurrragömma.
 
Tittut!.
På väg fram igen.
 
Soldis ut över havet. Soldis uppstår ofta när  solen skiner genom tunna slöjmoln eller genom disig luft.
Kall och varm luft möts.
Här står vi på piren i Torrevieja och tittar ut mot ett mindre tyskt kryssningsfartyg
som kastat ankare långt ute på redden och passagerarna har per båtar transporterats in till stan.
 
Och in mot land såg det ut så här. Inget dis alls.
Ami försöker här få till en bild ut mot soldiset.
 
Långpromenader, träffa vänner, döttrar och barnbarn,  göra njutflykter, äta middag/lunch på lokal - ja, det gör jag här och det gör jag hemma. 
Men vad gäller teater, bio och museibesök så tar Stockholm lätt ledningen. (Men det finns även här i Torrevieja en hel del kulturella saker att uppleva, vilket är väldigt positivt.
Och att växla vistelseort är ett bra alternativ och där Stockholm är hemma för mig.
 
Kinesisk middag med vänner på en av våra favoritrestauranger i Torrevieja, restaurang "FU".
 
 
 
 
 

Fångad av en stad.

    
Del 2/3
Costa Blanca, "den vita kusten" kallas en kustremsa som sträcker sig från Denia i norr till ca 20 km söder om Torrevieja.
Namnet Costa Blanca kom till 1957 när det brittiska flygbolaget, British Airways, lanserade sin nya sträcka mellan London och Valencia och namnet är passande för här längs kusten ligger mänger av kilometerlånga och även kortare sandstränder och klippstränderna i mer skyddade vikar smyger sig fint in i landskapet. 
 
Valencia ligger en bit norr om Denia.
 
Denia ligger i provinsen Alicante och i regionen Valencia och ca 400 km sydost om huvudstaden Madrid.
Denia är som alla städerna längs kusten ett populärt semesterresmål och fördubblar under högsäsongen sina ca 45 000 invånare- .
Många spanjorer har här, liksom i andra populära orter längs kusten, sina sommarbostäder och tillbringar gärna sin semestermånad, augusti, här.
Medeltemperaturen per år ligger på ca 18 grader så många turister söker sig hit året runt.
Området runt Denia är ganska platt i nordväst och där det finns en hel del odlingar av skilda slag  och längre söderut är det mer kuperat ch man ser gott om olka terrassodlingar. 
Den gamla stadskärnan är i princip bilfri och många restauranger och barer finns i de smala gränderna och på de mysiga många små torgen.
Denia hette ursprungligen Dianum och är uppkallad efter den romerska, djurens och jaktens gudinna  Diana och staden grundades runt ett tempel som byggdes till hennes ära.
På en kulle ovanför Denia ligger det gamla slottet som syns vida omkring.
 Slottet ligger på en kulle ovanför Denia och var ursprungligen en arabisk fästning och ett viktigt landmärke och var i arabernas ägo från 700-talet fram till 1244 då slottet och Denia återerövrades och morerna flydde.
 
En del av Denias gamla stadskärna, Casco Urbano.
 
Lugnt och svalt att strosa här i skuggan och roligt att prata med de som bor här. (Så gott det nu gick)
Och gott om "pitstop".
 
Varför inte en cykel som dekortation på en husfasad som säljer blommor och presenter.
 
Mysigt och skuggigt lunch och vätskestopp.
 
 
Efter en lång lunchpaus drog vi oss ner mot havet och hamnen. Stränderna lämnade vi dock åt andra.
 
Här har färjan från Ibiza just anlänt.
Den röda skulpturen heter "Portal de vent"; vindens portal och kom på plats den 1/3-2016.
Den är gjord av konstnären Teo San José och lyser verkligen upp.
 
Från Denia kan man lätt ta sig med båt till öarna Mallorca och Ibiza som ligger rakt öster ut och resan tar mellan två och fyra timmar beroende på vilken båt man reser. Detta måste givetvis provas vid tillfälle.
Från och till Denia kan man dels ta sig med olika bussar till de störrre städerna i närheten; Valencia, Benidorm och Alicante. Trevligt kan också vara att ta spårvagnen längs kusten söderut till Benidorm, byta spårvagn och förtsätta till Alicante. Dock är detta inte der snabbaste alternativet men sträckan är vacker. 
Vi tog i juni månad spårvagnen från Alicante till Benidorm t/r och det tog 75 minuter  för det är många hållplatser längs vägen. Men har man ingen brådska är det en vacker tur.
Sträckan Benidorm- Denia tar lite längre tid. 
 
Från hamnområdet syns borgen fint där upp på sin kulle.
 
Gott om stora fritidsbåtar.
 
Längs hela piren här ligger den ena restaurangen efter den andra.
Ut på bryggorna kunde man inte gå för att titta på båtarna
eftersom glasade portar satte stopp och en kod krävdes för att passera.
 
Gott om plats här i "loungen" men parasoller och skugga saknades så vi gick vidare mot skugga. 
 
 

Resa mot känt med ändå okänt mål.

    
Del 1/3
Gårdagen blev en heldagsnjutflykt en bit norrut med buss längs Costa Blanca, den vita kusten. Vi har hittat en bra engelsk resebyrå; "Rosa resor"  - (Viajesrosatours - en blandning av spanska och engelska i namnet) som erbjuder både endags och flerdagsresor per buss och har sitt kontor utanför Torrevieja.
Men vi brukar ringa och boka in oss på en resa och får då veta när bussen hämtar och betala det kan man göra på bussen.
Bussarna hämtar upp gäster vid lite olika bestämda stopp runt Torrevieja och man väljer själv vilket som passar bäst.
  På bussarna finns  det  med en guide/reseledare som ger info under vägs men på resmålet är det inga "gemensamma vandringar" utan man sköter sig själv och detta är ett koncept som passar oss bra.
Vi vet ju vart vi ska och kan läsa på i förväg, ta det efteråt, eller inte alls.
(Jag tillhör ju dem som vill veta och lära mig så en del läser jag på i förväg och sedan letar jag mer info när jag kommit hem.
De lokala turistbyråerna brukar jag förstås också besöka för infomaterial.
 
Fredag morgon och vi väntar på att bli upphämtade.
 
Ingen rosa buss, men en bekväm vit dök upp på utsatt tid, 8.55.
Och med väl fungerande ac och en chaufför som körde så bra.
 
På väg! Omväxlande natur med höga berg, terrassodlingar och mycket grönska.
Och under stora delar av resan ser vi havet långt där nere.
 
 
 
Vi startar i Torrevieja kör motorvägen (betalvarianten) förbi Alicante, ser Benidorms skyline
resa sig upp ur havet. Efter Benidorn kör vi en mindre väg längs havet, passerar Altea innan vi kör ner i den fina staden Calpe för att lämna av de resenärer som skulle hit.
 
Alicante har vi beökt många gånger och den ligger under en timmes bussresa från Torrevieja. En jättefin stad som har både en ny och en gammal stadskärna och en vacker strandpromenad. Här finns mycket att se och uppleva. (Vistas man i Torrevieja så har "Rosa bussarna" resor hit varje onsdag till det facila priset av 8 eurot/r)
 
Några mil norr om Alicante såg vi Benidorms skyskrapor resa sig ur havet och tankarna gick genast till bloggvännen BP som är en Benidormfantast och vistats här varje år och gärna återkommer. Mycket om Benidorm finns att läsa på hennes blogg. 
Benidorn var till början av 1960- talet ett fiskeläge och har sedan växt med hjälp av alla turister som söker sig hit.
Intressant i sammanhanget  kan vara att just Benidorm i år är den ort/plats/stad i Europa som haft flest turister.
 
För vår del passerade vi utanför Benidorm. Men en bild fick jag till.
 
Vi lämnade motorvägen strax efter Benidorm och snirklade oss ner till den lilla, vackra staden Calp. (Calpe)
dom ligger skyddad av den stora klippan Peñon de Ifach. Calp är utanför turistsäsong en stad med ca 35 000 invånare, som lätt fördubblas när alla turister, både utländska och inhemska söker sig hit. 
Staden är ganska vidsträckt men det är lätt att nå de fina stränderna  (finns ett 10- tal) och strandpromenaden från var man än är i stan.
Ifachklippan syns över hela Calp och även över stora delar av Costa Blanca. 
 
Infarten till Calpe och Ifachklippan vinkar till oss.
För de som är hågade finns fina vandringsleder runt klippan och man kan även komma högt upp på den.
 
Men vi skulle vidare ytterligare några mil och nådde efter två timmars resa, 16 mil, den helt ljuvliga staden Denia. Och det blev förälskelse vid första ögonkastet.
 
Gamla stan i Denia.
 
 

Effekter

    
I augusti inhandlade jag en ny, lite nättare kamera, som fungerar alldeles utmärkt.  Dock har den en betydligt sämre zoom än den kamera som tidigare varit min följeslagar, en Canon "power shot" med 35X optisk zoom. (Kan ta bra närbilder på flera hundra meters håll)
Nu sedan den nyare inhandlats har jag inte haft båda kamerorna med mig samtidigt  och det vore ju en tanke,  men eftersom "power shoten" är större och tyngre så tränas Trull in för att bli en god ersättare och den får ju plats i en liten handväska.
Den nya kameran, herr Trull, (namnet eftersom det är den minsta kameran i hushållet) är till full belåtenhet och d har så många funktioner och finesser att jag inte hunnit lära mig alla ännu, men jag fortsätter att öva och övning sägs ge färdighet.
Att träna upp zoomen lär inte gå, så det momentet avstår jag.
 
 
Under vår vandring häromdagen hittade jag en funktion, kreativ tagning, som  ger olika effetkter uyifrån samma motiv och där kameran väljer hur resultatet ska bli. 
Kul att testa.
Och resultaten? Tja...
 
 
                                       
 
                                        
 
 
 
                                                                                       
 
Fredag idag och marknadsdag i Torrevieja men jag avstår ett besök. 
För mig väntar en "heldagsnjutflykt" och jag är säker på att den kan bli effektfull på flera sätt.
God morgon! Och trevlig fredag!
 
 
 

Invigningsmingel

    
Jag har sagt det förr och jag säger det igen och jag vet att det är många som instämmer; Blogglandia är fantastiskt!
I juli 2015  var jag tilsammans med döttrar och barnbarnen på en dagstur till Furuviksparken, strax söder om Gävle.
Jga skrev ett blogginlägg om vårt besök och fick genast  en trevlig kommentar från Marga och som bor alldeles vid Furuviksparken.
Vi höll kontakten med lite mail och kommentarer+ svar på bloggen och bestämde oss för att ses.
Första gången vi sågs var då jag fick skjuts med Marga från Stockholm till Uppsala och där i bilen blev det mycket prat och många skratt så resan gick i ett huj.
Det visade sig också att Marga då och då var i Torrevieja och hade en resa inbokad hit.
Turligt nog stämde våra tider överens och vi sågs igen och då på strandpromenaden här i stan tillsammans med min väninna Ingrid och Margas syster Birgitta.  
Det blev fler möten i Torrevieja och vi träffade min vän Preciosa som ofta vistas här och har en blogg som Marga följer-
Ett möte leder ofta till fler och nu är Marga och hennes syster husägare här på vår granngata.
Till saken hör också att i  husets övervåning, bor en av våra bästa vänner här, AK. (Ett separat hus, men husen är en sorts radhus)
Igår var det så invigningsmingel och vi var ett 20-tal gäster som var inbjudna och vi njöt av härliga tilltugg, goda drycker, mycket prat och glada skratt.
 
 
 
Ena värdinnan,Birgitta, önskar oss alla varmt välkomna .
Och varmt var det, +27 klockan 17.
 
Svårt att få med alla minglande på bild men hälften kom med här.
Mycket gott att äta och dricka.
Det stora bordet, alldeles nykommet för dagen, var perfekt denna dag.
(Sedan kan det göras mindre för det är ju inte var dag man är 20 personer hemma.)
 
Här sitter Marga, till höger och döttrarna bredvid.
 
Mörkret hade lagt sig och månen tittade uppfordrande på oss att det nog var dags att gå hem.
 
Tack för en härlig eftermiddag och kväll. Och vi kommer gärna tillbaka!
 
 
 

Frågor och svar

    
 
 
Liebster Award! Vad är detta?
En slags utmärkelse, extra uppmärksamhet man får för sin blogg av någon. Jag har fått min "award" från
Lena i Wales.
Lena  skriver intressant och spännande om bl.a. livet i Wales där hon bor och fångar sina läsare genom sitt sätt att berätta och sin stora kunskapsbank. Många bilder finns med och jag har utan att resa sett och lärt mig mycket genom hennes underhållande blogg.
Lena är också professionell resledare och leder resor i Storbritannien och Spanien men har  tidigare haft hela Europa som sitt arbetsfält.
 
Syftet med Liebster Award är att peppa bloggare att gå vidare och att hitta nya bloggar att läsa och kanske följa. 
Man får 11 frågor att besvara från den som nominerat bloggen/ bloggaren och som kanske gör att man lär känna personen bakom bloggen lite mer. 
I konceptet ingår också att skicka elva frågor vidare till fem andra bloggare och jag har lottat bland de bloggar jag följer.
 Syfter är att sprida och peppa bloggare och bloggar så jag välkomnar alla som vill att hänga på.
Jag hade gärna nominerat alla bloggar jag läser till en "Liebster award."
(Vad gäller frågorna så behöver man ju inte skriva egna utan kan ta de som finns)
Kanske är det också någon/några som jag nominerat som känner att tiden är knapp eller att lusten saknas och det är fullt förståligt.)
 
Vad gäller fråga 8 skulle jag vilja byta ut den mot  att ställa en valfri fråga till dig själv och besvara den. 
 
Lady i Bangkok; 
Anette, "en lagom klok kvinna i sina lagom bästa år " som just nu är bosatt tillsammans med sin make i Bankgkok.
 Resor i Asien, det dagliga livet i Bangkok, besök i Sverige, inlägg från norra italien där familjen har ett hus och en hel del till annat finns att läsa. Jag har följt Anette ett bra tag och känner att jag får en del av det mesta .
 
Livet- Ghugge -kameran 
Ghugge bor i Gästrikland på en vacker gammal gård och delar generöst med sig av underbara foton och texter där ofta djur, natur finns i fokus. Titta, läs och njut!
 
En jordemors liv och lustar.
Susjos är en frisk fläkt med en stor portion humor och som tar oss med både till träning med "Friskis&Svettis, glamour i schlagervärlden och en liten inblick jobbet som barnmorska.
Resor, både korta och långa finns också med i hennes blogg.
 
Kolonilotta
Personlig blogg om livet på kolonien, hemma och allt annat som gör livet glatt och trevligt.
Susannes energi smittar lätt av sig.
 
The Swedish Wildflower
Lotta som skriver bloggen bor på en gård i Skåne med många djur och driver med sin man ett ekologiskt jordbruk. Förutom detta  så är Lotta fotograf och skribent och delar generöst med sig av tankar om och kring livet och tillvaron på den skånska landsbygden. 
 
Frågorna jag ska besvara är följande och jag skickar även dessa frågor vidare

1. Vad handlar din blogg om i stora drag?

Bloggen är både en reseblogg med vardagsinslag och en vardagsblogg där möten, upplevelser och tankar ges utrymme. Jag bor nu i Stockholm och delar gärna med mig av det Stockholm har att erbjuda i smått och stort men också från de resor, både längre och kortare som jag gör

2.När började du blogga och varför?

Vi flyttade till Kina och Peking i januari 2007 och i september det året började jag blogga. Bloggen blev ett sätt  att delge vänner och familj hemma hur livet och tillvaron var både till vardags, (mycket hobb) på fritiden och under alla de resor som vi gjorde både i Kina och i Asien under dessa fyra år jag och min man var där.

 Svenska skolans entré . 
Min arbetsplats i nästan fyra år. 
 
Ett "hutongområde" alldeles bakom huset där vi bodde och här hade vi en av våra
favoritrestauranger. Underbara dumplings och annan riktigt god kinesisk mat.
                                                                                           
3. Vad har bloggandet gett dig i ditt personliga liv?
 
Bloggandet har fört med sig möjligheter till många nya upplevelser, erfarenheter, kontakter, resor och utbyten av skilda slag. Världen har kommit närmare och jag har berikats.
 
4. Har du träffat några av dina läsare, som du inte kände tidigare?
Jag har träffat ganska många av mina läsare som från början var just läsare men som idag är vänner. Och just genom bloggen har många nya kontakter knutits som inte hade skett utan den.
Några av dem jag träffat har också senare själva börjat blogga. 
Bloggen har också gjort att jag idag har kontakter över hela Sverige och i en del andra länder och det berikar mycket.
 

5. Har du något från ditt yrkesliv/livet i stort  som du vill dela med dig av eller vars erfarenhet du kan använda i ditt bloggande?

Jag har arbetat inom skolans värld  både som lärare, speciallärare och skolledare i drygt 40 år och erfarenheterna är många och skiftande. Och att dela med mig av detta skulle nog bli en hel bok. Men att lyssna, vara ärlig, ha humorn i beredskap, vara strukturerad och fokusera på de möjligheter som finns, har varit varit bra erfarenheter i yrkelivet och som jag delvis tagit med mig vidare till bloggen. Det mesta går också att lösa med större eller mindre ansträngning.

Att våga ta språnget är också viktigt och hade jag inte gjort det hade jag heller inte hamnat på jobb i Peking.

Här under en vandring  med elever/lägerskola på en mer orörd del avKinesiska muren och
vi skulle ta oss över floden. Ville man inte "flyga över" gick det att ta sig ner och runt via en bro.
 

6. Vart reser du gärna?

Jag har hitintills besökt 52 länder och känner att det längre resandet nu inte är så aktivt som jag skulle vilja att det var så.  Asien är en klar favorit i resväg. Under åren i Peking så var det sällan mer än fyra timmars resa för att komma till Vietnam, Malaysia, Hong Kong, Thailand, Filippinerna eller till andra dela av Kina.

Södra Kina med "Sockertoppsbergen"
 
Thailand. (Men nu solar jag inte mer)
 
 Tibet, fantastiskt resmål. Resan dit med tåg från Peking på 48h var en upplevelse i sig den också.
(Vi flög tillbaka till Peking)
 
Att ha tilång till orörda delar av kinesiska muren och nå denna på ett par timmar från Peking
var perfekta helgutflykter.
 
 7. Vart skulle du gärna vilja resa?
 
Jag skulle utan inbördes ordning vilja resa till Antarktis. Galapagosöarna, Sydafrika, Irland, Island, Färöarna, Wales och
gärna tillbaka till KIna och Vietnam. Ja, det finns många länder kvar.

8. Vad har du att säja om Wales?

Jag har lärt mig väldigt mycket om Wales av dig Lena och hoppas snart att kunna resa dit och gärna med  dig som guide.

9.Vad finns av sevärdheter i din närmiljö?

Jag varvar ju mellan att vara  Stockholm och här i Torrevieja. Men det är i Stockholm jag bor och som jag räknar till min närmiljö.

Stockholms skärgård är vacker alla årstider. Gamla stan och helst då de mindre icke turistiska gränderna, Moderna museet, Fotografiska museet, Rosendals Trädgårdar ute på Djurgården är fint alla årstider och gärna en promanad i samband med det runtdjurgården. 

Monteliusgången på Södermalm där Stockholms bästa utsikt erbjuds, kan gärna förenas med en promenad längs hela Södermalm längs vattnet.

Stadshuset och gärna en tur upp i tornet.

Drottningholms slott, Stockholms slott.....

Givetvis är det också trevligt att ta en busstur eller tur med tvärbanan eller tunnelbanan utanför stan. Ett förslag är att bara hoppa på en linje och åka till ändhållplatsen.

Listan kan bli lång.

Stockholms skärgård.
 
Gamla stan med tyska kyrkans torn som sträcker sig högt i luften.
Storkyrkan skymtar till vänster.
 
Monteliusgången på Södermalm.
Min bloggvän Annukka är på besök från Umeå-
 

10. Finns det någon person, död eller levande som du skulle vilja träffa och vad skulle ni tala om?

Jag har inte funderat så mycket på frågan men Mahatma Gandhi skulle jag gärna velat träffa, han kämpade verkligen och dog för det han trodde på, ett självständigt Indien. Och jag gillar tanken på "civil olydnad".

Jag skulle vilja veta mer om alla kampanjer för kvinnors frigörelse, broderskap mellan olika religiösa grupper, bekämpande av fattigdom och kastbelämpningen.

11. Vilken typ av mat äter du helst?

Jag äter gärna asiatisk mat, men även där skiljer sig maten åt en hel del och så även inom länderna. Men vietnamesisk, thailändsk och kinesisk mat (mängder av olika kök från norr til söder där maten i södra Kina oftast är mycket kryddstark) uppskattas mycket.

I övrigt är jag en skaldjursfantast. (kan hoppa över kräftor till förmån för havskräftor och färsk hummer)

På tur...

    
Vi bestämde oss för att  ta en tur och vidga vyerna inom närområdet. Här i Torrevieja  är närområdet ganska stort geografiskt sett och sträcker sig åt att olia väderstreck. Vi brukar cykla, men i rådande värme kändes det inte så behagligt.
Så alternativet blev en rask promenad tog oss ner till  till lokalbusstationen, Eras del Sal och där tänkte vi ta den första buss som kom och åka till sluthållplatsen. 
Några några minuters väntan blev det och sedan kom linje D/F som tog oss några kilometer söderut.  Först blev det en sväng upp till ett område både utanför och ovanför stan, Los Altos. 
Eftre lite kringelkrokar i det området fortsatte bussen ner mot havet och vi klev av på ändhållplatsen, nummer 18 och befann oss i Rocio del Mar. Punta Prima, efter en resa på 45 minuter. 
(Här har vi varit flera gånger tidigare och då  cyklat eller promenerat hit och någon gång har vi också varit här per bil med vänner och bilresan från stan och hit tar ca 10 minuter men då kör man raka vägen. )
 
En tur med lokalbussen söderut blev det idag.
Gott om plats och med behaglig ac på.
En resa med lokalbussen kostar 1,35 euro om man inte är skriven här
och har fått tag på ett busskort.
En resa med lokalbuss här innebär inte  alltid den kortaste vägen men man hinner se en hel del. 
 
Restaurang Nautilus ligger strategiskt till och utsikten är klart njutbar. Snett över vägen från Nautilus hade nu fler  höghus blivit färdiga och ett stort polområde framför husen med barer och restauranger såg inbjudande ut.
Och vill man hellre ha tillgång till en sandstrand och havet så finns det tillgängligt tvärs över gatan.
 
Bra restaurangläge!
 
 Observera balkongerna i mittten där obruten havsutsikt erbjuds.
Vad lägenhetsägarna bakom dessa höghus anser om bygget vet jag inte.
Men deras utsikt är inte som den en gång var...
 
Vacker utsikt säljer så fler hus är under byggnad.
 
 
Flera nya hus är under uppförande och här finns gott om ledig mark.
Och det är ett havsnära läge.
 
Vi fortsatte längs havet och såg några brittiska husbilar som verkligen hade hittat en optimal plats för några nätter.
De var på resa tre månader i Europa och brukade varva campingplatser med alla faciliteter med fricamping vid havet.
Cyklar fanns med i husbilarna och gjorde det lätt att ta sig till butiker utan att flytta bilarna.
Kan tänka mig att dessa platser är attraktiva och med vacker solnedgång i havet.
 
Perfekt husbilsparkering tyckte dessa husbilsägare.
De berättade vidare att det var gott om liknande platser här längs kusten.
 
 Vi hittade ett bra "pitstop" och satt här länge och samlade krafterna inför promenaden hem längs havet. 
Det blev nästan så länge att vi funderade på att ta bussen även hem. Men det stannade vid en fundering.
 
Klarblå himmel, skugga, en sval bris, hav i olika blå nyanser.
Bara att luta sig tillbaka och ha det bra.
 
På väg tillbaka in mot Torrevieja. Man kan i princip gå längs havet hela sträckan och det gjorde vi. 
Solsken var inte i blick utan i ryggen och jag var tacksam när vi kom in till stan och det fanns skugga mellan husen.
Dagens sträcka blev 12 300 meter och i morgon tror jag att jag vilar mig i form med klart färre metrar.
Inte lätt att se sval ut i gassande solsken.
Solskärm på och solskyddsfaktor +50 på axlar, nacke och ansikte.
 
Och tänk så lägligt.
Efter 1/3 av sträckan mot stan finns parasoller, skugga och en mysig bar vid Cala Ferris.
 
 
 
 
 
 
 

Uppiggande

    
 Första måndagen i oktober, hösten känns inte alls av här på den spanska, "vita kusten", Costa Blanca, utan sommaren håller sig kvar ett bra tag till och med temperaturer på mellan 25 och 28 grader. Svensk högsommar!
Väl varmt emellanåt i alla fall om "en ska skene gate upp och gate ner" och jag har ju en tendens att vilja göra det.
Men jag undviker "the sunny side of the street" och har lärt mig var det erbjuds skugga och håller mig helst där. 
Efter förmiddagens praktiska bestyr, sådana behöver utföras även här, hämtade jag upp AK och vi bestämde oss för en lunchtapasrunda.
Och efter att ha passerat detta färgglada hus som verkligen var upiggande var vi  och ögonen inställda på något grönt i någon form i tapasväg. 
 
Förskolan den "Gröna Grodan".
(Färgmässigt genomtänkt! )
Namnet känns liksom självklart och observera även den gröna gardinen.
 
Lite vitt mjukar upp det hela men det gröna går igen i växtligeheten.
Såg dock ingen grön groda utanför...
Kanske siestadags?
 
Tyvärr var ett par av favorittapasställena stängda. (Barer där goda tapas med dryck serveras för en euro. Dock inte med havsutsikt från just dessa.)
En del  barer/restauranger har stängt på måndagar men här har vi inte så noga reda på veckodagarna så att det var måndag idag var inget vi tänkt på direkt.
Tapas, dock inte grön, blev det ändå lyckligtvis och med dryck.
Sedan vandrade vi vidare längs havet.
 
Njutbar utsikt känns alltid rätt.
 
Trots att stan är stor, man räknar med att Torrevieja med "förorter" har ca 110 000 invånare,  är det ändå lätt hänt att träffa på vänner och särskilt längs den fina strandpromenaden.
(Torrevieja kan tyckas ganska svenskt men i stan finns 115 olika nationer representerade)
Havet, stränderna inne i stan, restaurangerna och miljön i stort lockar de flesta och att slå sig ner i skuggan under ett parasoll en stund och här finns alltid något att titta på för den som vill. 
Och vill man inte slå sig ner på en restaurang finns mängder av bänkar utplacerade längs havet.
Bara att välja.
Vi började bli hungriga, tittade efter lämplig restaurang och såg plötslligt ett par välkända ansikten på Keeper, vår favortikvällsbar.  
Och det passade bra med ett kombinerat "pit och lunchstop".
Här fick jag i alla fall till det gröna. Mer eller mindre...
 
Vi ser vännerna Marga och Birgitta sittandes på vår kvällsbarsfavorit, Keeper och slår oss ner.
Kanske är det dags för det där gröna nu.
Inser att det inte kommer att bli tapas  till lunch utan en sallad .
 
Tropisk sallad blev det  och den hade i alla fall ett par nyanser av grönt i sig.
Och färgmässigt uppiggande.  
 
Vad gäller havet så är jag säker på att ett bad piggade upp i värmen.
 
 
 
 

Från början...

    
Som nybliven gymnastikdirektör, 1970 och 21 år gammal, hade jag fått jobb i Upplands Väsby, en bit utanför Stockholm.
Här ute, så långt norr om Stockholm, (25 km)  hade jag inte varit innan, bodde i Huvudsta , Solna och Upplands Väsby var rena landet då.
Någon intervju var det inte tal om.Jag hade skickat in mina papper till olika tjänster och väsby var den kommun som snabbast svarade. 
För egen del var jag på kurs och semester i Europa med väninnnan Eva. (Kurskamrat från GIH och min äldsta vän idag) så det var min mamma som skötte kontakterna med det tänkta jobbet. Onekligen gjorde hon det bra för jobbet var mitt.
Resan med pendeltåget ut till Väsby från Centralen tyckte jag tog en evig tid och jag funderade på hur långt jag skulle åka. Husen försvann längs spåren och åkrarna bredde ut sig från Sollentuna.
Men efterr drygt en halvtimmes resa klev jag av tåget och nog kändes det som landet jämfört med Solna.
En kort promenad senare var jag vi skolan och letade upp studierektorn, som det då hette.
Jag fick schema, mängder av info och nycklar och jag hade ett jobb.
Nu startade jakten på bostad och eftersom det då var viss lärarbrist fick jag förtur till en lägenhet. Önskade jag två eller tre rum? Jag hade ingen aning för jag visst knappast inte ens vad jag skulle tjäna och om jag hade råd med en lägenhet på 70m2 och 550 kr i månaden. Men jag slog till.
Direkt flytt blev det, hemifrån och till en egen lägenhet. Roligt var det men det här med mat hade jag inte ägnat något större intresse i mitt liv som boendes hemma.
Hjälpt till förstås, men det var mamma som lagade maten.
Ett par kokböcker inhandlades och jag började laga mat från dem när jag bjöd hem vänner och jag hade dessutom mer matkunniga kollegor på skolan som gärna kom med goda råd.
Lagade helst de menyer böckerna hade och följde recepten till punkt och pricka.
 
Köttfärsbiffar med champinjonsås , potatismos och sallad var en av de första rätterna jag lagade
i mitt första hushåll. Rätten lagas fortfarande då och då men
numer är det maken som står för moset.
 
Vardagar blev det mest soppa eller smörgås till kvällen. Jag hade ju ätit lunch i skolan. Men jag var inte sen med att buda hem vänner och knytis var alltid populärt.
Många spontana och improviserade fester blev det med härliga kollegor.
Och intresset för matlagning då. Jo, tack det består. Men storleken på festerna har minskat och nu sitter man liksom inte längre på kuddar på golvet, dricker rödvin och lyssnar till "Hoola Bandola". (Jodå, vinet finns ju kvar)
Det är nya tider, me en del av det gamla har lämnats  i minnenas bibliotek ch kan tas fram och dammas av.
 
Under åren vi bodde i Peking väcktes mitt intresse för kinesisk mat, både att äta och kunna laga.
Tursamt nog så flyttade  Sofia, min kinesiska lärare och vän från Peking till Stockholm och lite matlagningskurser under hennes vingar har uppskattats av både mig och döttrarna. Här gäller inga direkta recept.
 
Här visar Sofia min dotter Liv hur man gör dumplings.
Tunn, nästan genomskinligt  deg ska de vara runt fyllningen.
                                                                 
Fint strimlade grönsaker, svamp och kött.
Pinnar används till att röra med i wokpannan.
 
Gott!
 
Gesällprovet hemma, utan assistans, inför en kinesisk middag med "Pekingvänner".
 
Det gick bra och blev gott!
 
Lax har kommit in i livet långt senare och jag jobbar på att utveckla laxkokkonsten. I övrigt är jag väldigt förtjust i skaldjur av alla de slag och där särskilt färsk hummer, havskräftor, räkor och krabba är favoriter. Men även musslor av skilda slag gillas. Kräftor äter jag men kan inte påstå att de direkt är så "matiga."
Till vänster marinerad salmalax med sesamfrön och lime.
Experimenterade lite och resultatet blev klart godkänt. 
  Till  höger ugnsbakad lax med färsk potatis, aioli och en örtagårdssås. 
 
Hemma hos oss i somras med Spanien och Sverigevännerna Fia och Lasse. 
Jodå, det är den ugnsbakade laxen som finns på tallrikarna.
 
Att fortsätta resa genom och med hjälp av mat gör jag gärna.
Mat förenar och ofta uppstår också möten av olika slag genom och i olika matsituationer.
Möten man verkligen kan minnas och bära med sig.
 
 
 
 
                                                                                         
 
                                                                                      

Internationellt lock eller omslag

    
Oktober välkomnas med strålande sol, +25 och det är trevligt i sig men det är också  idag "en internationell tapasdag" i Torrevieja.
Med ojämna mellanrum förekommer här under året tapasveckoslut då många restauranger mellan torsdag och söndag under ett par veckor erbjuder tapas plus dryck för mellan 2 och 2.50 euro, lite beroende på restaurang och val av tapa.
I och för sig serveras ofta en tapa till en dryck när som och för ett pris på lite drygt en euro, men dessa "tapasrejs" är ändå trevliga och välbesökta.
Och för att man ska hinna med, snarare ha möjlighet, att prova olika restauranger och barer, brukar tiderna var generösa; mellan 12 och 16 sedan paus för att på nytt köra i gång på kvällen mellan 19 och 23.
En fördel är att restaurangerna/barerna som är med i "rejset" finns angivna med adress i en folder och ofta också vilka tapas som serveras.
 
Om någon är tveksam till vad en tapa är så går det bra att titta här. 
(Tilltugg, smårätter skulle man nog säga på svenska)
Men själva ordet tapa lär betyder lock eller omslag.
 
 
 
Vi provar ju gärna spanska restauranger och vill man hitta de bästa av dessa är det en god idé att leta sig några hundratal meter upp från strandpromenaden, så det gör vi ofta och senare på kvällen sitter vi gärna med vänner och njuter av havsutsikten på en mer utsiktsbefrämjande bar och dessa finns det gott om.
Det finns givetvis också en del turistfällor i restaurangväg men överlag tycker jag att vi hittat restauranger med bra utbud och gpd mat till väldigt bra priser dessutom.
Idag hade vi bestämt träff med vännerna Anna Carin och Krister för en tapasrunda och här hade vi letat upp några restauranger som inte alls är välbesökta av turister och mer inriktade på spansk mat. Och tapas är ju spanskt.
 
Första stoppet blev på "Meson Real", Calle Salero 2, snett emot den lokala busstationen Eras del Sal.
Här har vi varit tidigare och då ätit lunch.
 
Här hade vi tur att det fanns fyra olika tapas att välja på.
(Minst två ska finnas enligt dagens lista)
 
Anna Carin, Krister och B tittar och funderar. Allt såg gott ut.
Vi lyckade få till tre av fyra rätter i beställningen.
 
Marinerad tonfisk med oliver, tomat, lök och såm brödbitar.
Ensalada rusa,rysk sallad; (skapad av en fransman) innehåller kokt potatis, kokta hackade morötter,
hackat ägg, lök och gurka, som binds ihop med majonnäs.
Herrarna i sällskapet valde npgot som såg ut som rotmos med fläsk...
Betygsmässigt gav vi alla våra rätter betyget 5/5.
 
 Nästa stopp blev "Meson La Huertica" på Calle Patrizio Perez 48.  Även detta en väldigt typisk spansk restaurang. 
Här var valet av tapa enkelt för det fanns att välja på paellla och paella.
Mysig inredning och säkert trevligt att sitta här inne när december kommer och
man kanske inte sitter ute och äter middag kvällstid. (Lite kyligt)
 
Snålt tilltaget med vinet (för min del, de andra fick mer) och paellan var ingen direkt höjdare.
Ganska smaklös och inte ett skaldjur så långt ögat såg.
Vi var eniga om att betyget 3/5 var ok. Kanske....
 
Stopp nummer tre, Vitis, vinbaren/restaurangen på Calle Patrizio Perez 15 hade vi alla fyra besökt innan
och vi var hoppfulla. 
 
 
Det blev en presentation av både det röda och vita vinet och det serverades exakt tempererat
och hadeen lite kylanordning med sig till bordet. 
Dock fick Krister som drack vatten ingen direkt presentation av det,
men dock frågan om han ville ha det kallt eller rumstempererart. (I KIna hade nog ingen druckit kallt vatten)
Tapasen vi valde var köttbullar med pistagenötter och en "salsa brava" . (Stark sås)
Här var vi helt eniga om betyget 5/5 men B slängde på ett + där.
 
Mysigt och väldigt gott!
 
Sista stoppet för dagens  tapasrunda blev El Piscolabis, Calle Ramón y Cajal.
Två tapas att välja på och vi valde alla fyra  kycklingfilé som var inbakad i smördeg. Men vad de vissna bailikabladen hade här att göra förstod vi inte. 
Betyget? Är lite tveksam här för klockan närmade sig 16 och det blev hasigt dags att gå. Stängningsdags.
Men kanske 4-.
 
Observera de originella vinglasen.
 
En fundering hade vi och det var namnet, Internationella tapasdagen. Men kanske var viss mat inspirerad från den internationella världen eller också var det kanske att besökarna var det.
Helt oavsett så var det en jättetrevlig dag.