Strövtåg

    
Värmland och Alsters herrgård, strövtåg i Gustaf Frödings vackra hembygd, julmarknad i strålande sol.
Alsters herrgård ligger strax utanför Karlstad i ett naturskönt område och består av flera byggnader, vandringsleder, stor park, fågeltorn, badplats (inte aktuell denna första adventssöndag) gallerier, hantverksbutiker , ett café och en permanent utställning om Gustaf Fröding.
Denna vackra första advent var det julmarknad på Alsters herrgård och stånd fanns uppsatta på gårdplanen och i tillhörande byggnader och en hel del lokalt hantverk fanns att köpa och att se på när det blev till.
Även närproducerade matvaror fanns att provsmaka och att köpa med hem om så önskades.
 
Alsters herrgård där skalden Gustaf Fröding föddes 1860.
Byggnaden som tidigare varit röd och med skiffertak upptimrades 1772 efter det att en tidigare brand
förstört huset. Jan Fröding, Gustafs farfar, köpte herrgården och lät bygga om den med hjälp av arkitekten
J.F. Åkerblom som i Stockholm bland annat ritat Berns salonger och Södra teatern.
 
 
Den frödingska familjen hade i början av 1800-talet en bklygsam ställning i Värmland men Gustaf Frödings farfar, brukspatronen Jan Fröding hade genom goda affärer skapat sig en ansenlig förmögenhet. Hans barn gifte sig "ståndsmässigt" och han klättrade på den sociala stegen.
När Jan Fröding dog ärvde hans äldste son Ferdinand Fröding, Gustafs pappa, gården och flyttade in och här föddes 1860 familjens fjärde barn, Gustaf.
Det ekonomiska klimatet hårdnande och verksamheten i och runt Alsters herrgård stagnerade och det blev en strid inom släkten och Ferdinand reste utomlands två månader innan Gustaf föddes. 
Gustafs mamma kände sig övergiven och släktingarna var fientligt inställda och hon fick nervproblem och togs in på ett mentalsjukhus i Danmark.
Barnen placerades på en annan av frödingarnas gråd, Byns gård, en gård i närheten.
Och när Gustaf var två år förenades han med sina båda föräldrar, men hans mamma var hela tiden avogt inställd mot honom och ingen vågade lämna henne ensam med G ustaf för man var rädd för att hon skulle skada honom men Gustafs systrar favoriserades.
Gustafs pappa blev sjuk av allt grubbel över den ekonomiska situationen och blev även han oåtkomlig för Gustaf.
Först när Gustaf, i vuxen ålder, kom tillbaka från misslyckade studier i Uppsala och där slösat bort sitt arv, fick han och mamman kontakt på nytt och bodde tillsammans en period i en liten hyreslägenhet i Karlstad.
Gustaf arbetade några år på Karlstads tidning och vårdades mellan varven på sjukhem i Norge och Tyskland.
Trots sin ohälsa skrev Fröding över 400 dikter och blev också nominerad till Nobelpriset i litteratur, men han fick det aldrig.
Sina sista levnadsår bodde Fröding i Villa gröndal i Sockholm och dog där 1911.
Många dikter är tonsatta av bl.a. Mando Diao, Sven Ingvars och Cornelis Vreesvijk och lika aktuella idag med sitt innehåll som de var när de skrevs.
 
Julmarknad i gröna omgivningar på Alsters herrgård.
 
Vackra dörrkransar som såldes för halva priset mot i Stockholm.
 
Jag smakade kolbullar. Detta var mat för kolare, rallare och skogsarbetare som levde primitivt i skogen.
Det var svårt att förvara mjölk och ägg så det finns inte med i kolbullarna, utan vätskan är vatten.
Kolbullarna stektes i ister eftersom smör på den är tiden var en lyxvara.
(Fläskpannkakan är en släkting till kolbullarna.)
 
Recept på kolbullar. Någon kanske vill testa.
Jag tyckte det var gott men väl mastigt...
- jobbar ju inte heller så hårt.
 
Och visst hör tomten till, här med tomtemor.
 
Vackra omgivningar,  som gjorda för strövtåg.
 
Strövtåg i hembygden, en av de många dikter som är tinsatta och här med gruppen Mando Diao.
 
En helg fylld av härliga uppleveser, kultur, vacker natur, god mat och trevliga resenärer, - Ja det mesta av det bästa.
 
 
 
 
 
 

I herrgårdsmiljö

    
 Ofta innebär en resa så mycket mer än att förflytta sig från en punkt till en annan och resandet - transportsträckan, kan i sig vara en egen resa.
Och att äta gott under en resa och i trevlig miljö förhöjer givetvis upplevelsen.
Under vår helgresa stannade vi till för att äta julbord på Karlslunds herrgård strax utanför Örebro och här fanns alla läckerheter som man över huvud taget kan tänka sig. Och en del därtill.
Vi kom till en vackert adventssmyckad herrgård som välkomnade oss på alla sätt.
Karlslunds herrgård anlades på 1500-talet av hertig Karl, (en av Gustav Vasas söner) hertig över  Närke och Södermanland och som senare kom att bli kung Karl IX och har fått sitt namn efter honom.
Herrgårdens ursprungliga uppgift var att som kungsladugård förse örebro slott med livsmedel och ved.  
Egendomen med många hus köptes i mitten av 1700-talet av ryttmästare Gustaf, Ernst Günter och mangårdsbygggnaden uppfördes i början av 1800-talet.
Många ägarbyten har det varit och sedan 1966 ägs Karlslund av Örebro kommun och Karlslunds herrgård innehåller nu bl.a. restaurang, butiker, konferenslokaler och utrymmen för hantverkare
 
Karlslunds herrgård välkomnade oss och det vackra vädret var det där "lilla extra"
som man blir överraskad av. 
 
Vackert pyntat!
 
Vi välkomnades av Ulf Jander med personal som tog hand om oss på bästa sätt.
 
 Julbord serveras på Karlslunds herrågrd varje dag fram till jul och på hegerna är det flera sittningar.
 Många gäster som kommer gör gärna en extra resa hit för att äta
julbord i denna härliga miljö.
Vackert dukade bord gör det än mer inbjudande att slå sig ner.
 
Just när jag tillsammans med mina resenärer kommit in i herrgårdsbyggnaden hör jag någon säga "Ditte".
Jag vänder mig om och ser någon jag känner igen men först är jag lite tveksam om det är en resenär från vår grupp för jag har i bussen på vägen från Stockholm ännu inte riktigt lärt mig att känna igen alla deltagare.
Men så plötsligt faller poletten ner. Det är Ulla, en Torreviejavän, som bor i närheten som tagit sig en tur hit dels för att hälsa på mig och dels för att besöka julmarknaden som äger rum här på Karlslund denna helg.
Väldigt roligt att bli överraskad och Ulla hade läst mitt inlägg där jag berättade att jag var på väg just hit.
 
En liten del av julbordet, men det var svårt att fotografera det hela eftersom det var många som ville njuta av maten och jag inte kunde stanna upp och ta foton.
 
Men här på borden fanns det bästa av det mesta. För egen del kom jag aldrig fram till varmrätterna. man kan bara äta sig mätt. Och ändå valde jag med stor omsorg. 
 
Konsten att äta ett julbord på Karlslunds herrgård innebär sju tallrikar.
Första tallriken; smör, ost och sill. Här räknade jag till tolv olika sorters inlagda sillar utom den vanliga;   senapssill, lingonsill, blåbärssill, väterbottensill, sillsallad och matjesill .
Strömming av olika slag och böckling fanns också.
Andra tallriken; dags för fiskar i mindre starka tappningar. Gravlax och färskrökt lax med olika såser,varmrökt lax, inlagd lax med dillmajonäs, ål, ägg med räkor och kaviar, skaldjurspaté och laxpaté, färska räkor och skaldjurssallad.
Tredje tallriken; kallskuret av många skilda slag, räknade till 16 olika sorter, plus en saftig julskinka. Här fanns vidare olika sallader;potatissallad, legymsallad och rödbetssallad.
Fjärde tallriken; småvarmt med köttbullar, prinskorvar, jansson, revbensspjäll, julkorv, grönkål, brysselkål....
(Detta hoppade jag över)
Femte tallriken;  lutfisken som får en egen tallrik framförallt att den är fastebrytare och mild mot magen efter allt det tunga kallskuret och småvarma. Och kanske önskar man lite dopp i grytan. (Hoppade även över detta)
Sjätte tallriken; julgröten. Av hävd huvudrätten för gårdsfolket som för tomten på julekvällen. Och gröten åts med mjölk, sirap och anel. (Blev ännu ett överhopp här)
Sjunde tallriken -något från det dignande dessertbordet kanske; fruktsallad, chokladpudding, ris a la Malta,ostkaka, godis, konfekt, saffranskladdkaka, m.m. m.m.
Kanske frukt?
Ett fantastiskt julbord!
För egen del så är jag inte så förtjust i tung julmat och men här på Karlslund fanns även många rätter i den lättare divisionen. Helt perfekt!
En skön och välbehövlig promenad "på maten" blev det för många av oss innan vi fortsatte vår resa mot Värmland.
Och solen fortsatte att vara med oss hela vägen.
 
 
Min desserttallrik.
 

Fokus på Lars Lerin

    
 Välkomna till Sandgrund i Karlstad och till konstnären Lars Lerins permanenta konsthall.
Denna första adventshelg har jag varit på jobbrelaterad och resande fot i Värmland.
En fantastiskt trevlig och innehållsrik helg där kultur, mat och upplevelserna varit i fokus.
En sann njutflykt,
 
Sandgrund ligger vackert vid Klarälven i centrala Karlstad och har stora fönsterpartier ut mot älven som bidrar till att ge extra vackert ljus åt de Lars Lerins fantastiska tavlor. 
Sandgrund,  denna tidigare restaurang/dansrestaurang ägs sedan 2012 av Karlstad stad och hyrs ut till Lars Lerin på årsbasis.
Konsthallen har årligen väldigt många besökare och tilldelades 2016 "Årets Turismpris" i Värmland.
 
Lars Lerin anses idag vara  en av världens främsta  akvarellmålare, men målade i slutet av 1970-talet även i olja.
 Han är också författare till ett 50-tal böcker och ser det som om det är livet och konsten som möts både i böcker och i målningar. 
 
Redan 1983 skrev han sin första bok, Utpost. 
Boken "Naturlära" fick 2014 Augustpriset för årets svenska fackbok och Värmlands vackraste bok.
 Lerins böcker ges oftast bara ut i en upplaga men just "Naturlära" har getts ut i flera upplagor.
 
Lars Lerin föddes i Munkfors 1954 och där hade han en mentor och en förebild., Axel Florin och hans senaste boken "Axels tid" handlar om just honom. Axel var en fabriksrbetare som hade målning som ett stort intresse men fick p.g.a ekonomiska svårigheter avsluta de målarstudier han påbörjade. Men han hade en ateljé hemma där han målade och där vistades Lars Lerin  så ofta han kunde.
Boken är en konstnärlig hyllning till Axel Florin och finns även i ljudbok där Lars Lerin läser och Benny Andesson har gjort musiken.
Jag kunde inte motstå ett inköp och har nu lyssnat och begrundat denna härliga inspelning. Absolut njutbar!
 
Vackra björkstammar!  Just denna bild köpte jag med mig hem. Som affisch!
Lars Lerins tavlor säljs vanligtvis endast på hans vernissage, men de går att få tag på genom t.ex. Uppsala Auktionskammare, Stockholms Auktionsverk eller Bukowskis.
 
Lars Lerin har ett typiskt sätt att skildra ljuset och detta framgår i alla hans målningar.
Oavsett om motivet är frostigt gräs, vinteröppetvatten, en bensinmack eller mörka husfasader hmtade från den värmländska landsbygden, Sibirien , Indien eller Mellanöstern så finns alltid en strimma av ljus .
Ofta är många målningar på gång samtidigt och det är därför svårt att sia om den tid det tar att göra dem färdiga.
Många målningar görs på två ark eller fler och som sedan sätts samman.
(I konsthallen var det svårt att fotografera eftersom tavlornas belysning reflekterade ljuset på en del verk som hade glas/plastramar och jag ifkc leta efetr en vinkel som fungerade och några foton ser därför lite vinda ut.)
 
Vår guide Karin, tillika mycket god vän med Lars Lerin, lotasde oss med känsla och kunnighet
genom delar av utställningen. Verkligen givande!
 
Lars Lerin målar alltid sina akvareller på tjocka hanndgjorda papper som tillverkas i Italien eller Frankrike och innan han kommer till papperen så har  han tittat och skissat  och ofta använder han kameran som "extra ögon".
Motiven är uppdelade i olika kategorier där naturen, båtar, verklighet, resor och film är några av kategorierna.
Natur och den värld som konstrueras av människor och människors utsatthet är ofta förekommande motiv.
 
 
En akvarellmålning  med motiv från Sibirien.
 
Lofoten. På många av målningarna syns text av skilda slag och
detta kan vara anteckningar av skilda slag  och ibland har texten inget budskap alls.
 
Fartyg i norra Norge.
 
En akvarell i serien "Is och vass".
 
"Målare och modell", en av flera akvareller.
 
Inspirerad av Alfred Hitschcocks film "Fönster mot gården".
 
 
Lars Lerin samlar på mycket och av de mest skilda slag. Och bl.a. samlar han på tavelramar och letar efter vad   som passar till ramen eller vilken ram som passar till en målning.
Denna grupp av målningar kallas för "Lösöre" och täcker en stor vägg i konsthallen.
 
 
 Fler samlarobjekt; fjärilar, insekter och fåglar. Och dessa målningar finns med i boken "Naturlära", en faktabok.
 
 
 
Till Sandgrund inbjuds också andra konstnärer att ställa ut sina alster och i somras var det vänner Mikael Persbrandt som var gästutställare i "Vita rummet" Och nu i höst är det vännen Nino Ramsby som ställer ut här.
Just tv- programmet, "Vänligen Lars Lerin", som också fick "Kristallenpriset" 2016 för "Årets Livsstilsprogram" har gett nya vänner och givetvis ska de också dessa konstnärer representeras på Sandgrund.
 
 
Nino Ramsby.
 
En av NIno Ramsbys akvarellmålningar.
Och visst är ljuset märkbart även hos denne konstnär.
 
 Hit till Sandgrund återkommer jag gärna och med tanke på att tavlorna, en del åt gången, byts ut kan man
glädjas åt att vid nästa tillfälle se både nya och målningar och titta vidare på de som jag känne rigen.
Har man inte varit här på besök så är en tur hit väl värd att rekommendera.
Och visst är även Karlstad en trevlig stad!
 
 

Småstadskväll i ny tappning

    
Strålande vackert väder har följt oss på resan från Stockholm via Örebro och till Säffle i Värmland denna lördag.  Och strax innan vi nådde Säffle på eftermiddagen såg vi himlen skifta från vackert blå till rosa och gula nyanser innan den försvann ner i väster. 

 
 Och vad var det då som förde oss resenärer till Säffle, denna lilla stad med ca. 10 000 invånare,  landets yngsta stad med stadsprivilegier från 1951. 
Jo, det var Säffleoperans uppsättning av Broadwaymusicalen "My Fair Lady".
En musical, spelad världeb över, skriven av Frederick Loewe och baserad på den brittiske författaren Georg Bernhard Shaws pjäs Pygmalion från 1912.
My Fair Lady sattes upp i New York 1956 och blev en otrolig succé med Rex Harrison och Julie Andrews (Fråm Sound of Music) i huvudrollerna och spelades i fler år för utsålda hus.
My Fair Lady blev också film där Rex Harrison och Audrey Hepburn spelade huvudrollen.
Lasse Schmidt, en svensk teaterproducent, (gift med Ingrid Bergman) hade köpt alla rättigheter till musicalen i Europa och överallt och den sattes  på många ställen och spelades för utsålda hus.
(I Sverige sattes den upp första gången på Oscarsteatern i Stockholm 1959 med Jarl kulle och Ulla Sallert i huvudrollerna och stax efteråt hade den premiär i de överiga nordiska huvudstäderna.)

 

 Kvällens föreställning som var  helt utsåld och stämningen bland de 500 besökarna var på topp och kontakten med scenen och skådespelarna fanns där hela tiden.
Och inte var det bara Säfflebor som gått man ut huse denna kväll utan många hade rest hit från Norge, Göteborg, Karlstad och andra städer, både i närheten och på störra avstånd, för att se föreställningen, och så vi då, en hel busslast från Stockhlom.
 
My Fair Lady utspelar sig i Londom i början av 1900-talet och på en gata i Londons slum upptäcker språkprofessorn Henry Higgins, Eliza, en fattig flicka som säljer blommor.
Higgins slår vad med en god vän, överste Pickering, om att han kan träna och "uppfostra" Eliza och göra henne presentabel i Londons socitetskretsar.
Musikalen är en satir över det ytliga och etablissemanget och kvällens föreställning skedde till stor del på värmländska vilket var ett nytt grepp.
Manuset i Säffleoperans uppsättning var "nyskrivet" på många ställen,både vad gällde repliker och sångtexter, vilket helt klart satte extra knorr på det hela.
Och skulle professor Higgins få ordning på Elizas språk.
Periodvis skrattade vi så tårarna rann...
En föreställning, helt klart, att ta med sig och skratta vidare åt.
 
Fantastiska skådespelar/sånginsatser av alla och Jenny Bergqvist som spelade Eliza och Daniel Träff som gör professor Higgins roll har båda en musical och teaterutbildning från Göteborg och gjort hel del annat på olika teaterscener inom landet och har framtiden för sig. 
 
London 1910 och professor Higgins hittar Eliza som säljer blommor.
 
Eliza språktränas, men det blir inte "den spanska räven rev en annan räv" utan bättre upp.
"Det finns ingen älg i spansk paella".
Och till sist: -Jag tror hon kan det!
Visst kunde Eliza.
 
De sociala kunskaperna prövas på Ascot galoppbana.
Och resultatet blev inte det professor Higgins tänkt sig.
Även här var mycket ändrat i manus och
det var svårt att sluta skratta av alla tokigheter som blev.
 
Nästa prövning för Eliza blir den stora balen.
Och här avgörs det om professor Higgins eller överste Pickering ska vinna vadet. 
 
I den ursprungliga versionen av Pygmalion blir det inte ett "happy end", men hur skulle det bli här i Säffle.
I musicalversion och i filmen "My Fair Lady" är det lyckliga slut, men i föreställningen vi såg var det osäkert ganska länge hur det skullle sluta.
Men! Eliza valde att tills vidare stanna kvar hos professor Higgins...
 
God, tidig morgon!
Jag beger mig nu mot nya upplevelser och passar på att önska alla läsare en trevlig första advent. 
 
 
 

Innehållsrikt och omväxlande

    
God morgon! Morgon är det förvisso och om den är god återstår att se. Men det känns så även i denna arla morgonstund.
Jag är inte alls van vid att ställa väckarklockan och inte en lördag eller söndag morgon, men ibland får det bli så.  jag
Denna första adventshelg är jobbrelaterad och jag ska ut och resa.
Omväxlande blir det och mycket roligt att se och uppleva  och detta gör jag tillsammans med alla förväntansfulla resenärer. Och förväntansfull är jag också.
 
 
Bilden tagen i augusti, i Uddevalla, och då och i strålande sol.
 
 
Start i Stockholm och sedan kör vi västerut; Enköping, Västerås, Arboga och stopp i Örebro.
På Karlslunds herrgård, strax utanför Örebro serveras julbord i en pyntad och vacker gammal mijö.
(Även i augusti, på den Bohuslänsresa jag då ledde, åt vi lunch på Karlslunds herrgård. Så om namnet känns igen så stämmer det.)
Resan fortsätter vidare över Karlskoga, Kristinehamn och Karlstad för att på eftermiddagen komma fram till Säffle.
Och då kan man ju fråga sig vad som händer i Säffle, Sveriges yngsta stad, som först 1951 fick sina stadsprivilegier. 
Ja, semester i Säffle och en kopp kaffe kan man nog alltid få, (Hasse&Tage) men här är även något helt annat planerat.
Övernattning på hotell i Säffle och söndagen ägnas åt värmländsk kultur där bl.a. Alsters herrgård i Frödings fotspår ingår och besöket kombineras med julmarknad.
Vidare kan man nästan inte besöka Karlstad utan att titta in på Sandgrund och konstnären  Lars Lerins utställningar.
En innehållsrik helg blir det och väldigt omväxlande.
(Och rapport från Säffle kommer söndag morgon.)
 
 
 

Ta sats

    
 Då och då kan det vara bra att ta sats för att samla ihop den där energin som ibland försvinner ur kroppen utan att meddela innan.
Energläckage! En märklig företeelse!
Hos mig sker den inte ofta, men den förekommer. Svårt att täppa till alla hål.
Kan ibland tycka att det är så mycket mer jag skulle vilja hinna med att göra och inser att tiden går och den kommer inte heller tillbaka. Men å andra sidan är jag nöjd med så mycket och jag kan inte heller direkt specificera eller lista det jag skulle vilja göra mer av. Idéer finns men jag behöver ta den där satsen för att se till att genomföra dem. Se till att det inte stannar vid tankar.
 
Jag tycker inte längre att jag behöver skynda på  för att se så mycket som möjligt på kort tid. Nu vill jag mer ta in det jag ser och upplever i långsamare takt och ha tid på mig. ( Tid har jag. )
Att återvända till platser där jag  varit, i stället för att besöka nya, har det  blivit mer av och jag kan se fördelar med det.
Men det fortfarande mycket kvar som jag skulle vilja se och uppleva, både nära och längre bort i världen, och då kan den där extra satsen vara bra att ha tagit. 
 
Jag tycker om att göra saker rent fysiskt/aktivt /(resa, träffa vänner, promenera, åka skidor, gå på teater, träna språk, laga mat m.m.) men kan också njuta av att i godan ro slå mig ner med en bra bok, lösa korsord eller sitta och fundera över livet så där i största allmänhet. Tänk att sitta på en brygga eller i en segelbåt och följa med vattnets och vindens rörelser eller sitta vid havet och bara titta...
Kanske är det där man får den bästa satsen och energin, just i kontrasten mellan det mer fysiska och det totalt avkoppplade.
Väl värt att prova. 
 
Solen tar sats för att orka ta sig genom molnen innan den går ner.
 
Även vinter gör ett tappert försök att tränga sig på.
(Och lite snö finns det i Kungsträdgården. )
 
På Kungsans is är det flera som satsar rejält...
 
Julmarknaden på Stortorget satsade jag inte på -
-men både  restaurang Den Gyldene Freden (fått sitt namn efter freden i Nystad 1721)
och gränderna i Gamla stan var säkrare kort.
 
                                                                               

City lights

    
 Mörkret lägger sig tidigt och redan strax före klockan 16 så kändes set som om det var kväll. Mysigt dock med alla belysningar som tänds och piggar upp. Och jag är mycket för det uttryck den kinesiske filosofen Konfucius lär ha sagt " Det är bättre att tända ett ljus än att föbanna mörkret". Ett citat som kan tolkas på fler sätt än just det bokstavliga. 
Jag hade bestämt träff med dotter Helen och vi styrde stegen mot en ganska nybliven favorit i stan, nämligen "Haymarket", ett hotell i Scandic-kedjan som är inrymt i den gamla anrika byggnaden/varuhuset PUB. Varuhuset kom till i slutet av 1800-talet och början av 1900- talet. Namnet PUB kommer från Paul U Bergström som på tiden det begav sig ägde kvarteren runt Hötorget och även en byggnad där nuvarande konserthuset är placerat.
Det var också här på PUB skådespelerskan Greta Garbo arbetade ett par år på 1920-talet.
PUB var tillsammans med NK länge de två dominerande varuhusen i Stockholm. Men idag är PUB- varuhuset ombyggt till hotell med ett par trevliga restauranger, lounger och en populär bar.
 
Stockholms konserthus ligger på andra sidan PUB- huset/Hymarket och färdigställdes mellan
1924-1926 och ritades av arkitket Tengbom.
(Skylten "KNUSSEN" som hänger på konserthuset är reklan för den tonsättarfestival som invigs här idag
och tillägnas den brittiske kompositören och dirigenten Oliver Knussen. )
 
Haymarket är inrett i 1920-tals stil och känns välkomnande så fort man kliver innanför dörrarna.
Restaurang Greta är en trevlig lunchrestaurang dels på nedre plan och dels en trappa upp.
Här kan man även äta lättare rätter på kvällen om man inte vill ha en hel trerättersmeny.
En trappa upp ligger restaurang "Paul" som är lite "finare" men ändå med hyfsade priser.
(I varje fall vad gäller Stockholm)
 
VI styrde stegen direkt mot den trevliga baren där man dels kan sitta vid ett par olika bardiskar eller
i bekväma soffor och fåtöljer. Baren var redan strax efetr klockan 16 mycket välbesökt och under den dryga timme vi satt skönt nersjunkna i våra fotöljer såg vi att tillströmningen av folk bara ökade.
Fullt förståligt, för här i den gamla 20-talsinspirerande miljön är det mysigt att sitta och lätt att trivas.
 
Passade på att titta extra på ett upplyst Stockholm när jag begav mig hemåt.
 
Kungsgatan hade fått snöstjärnor uppsatta.
 
Hötorgscity hade sina hus belysta i blått och med röda bollar som glittrade mellan byggnaderna .
 
Hemma på kajen, Södermalm, hade restaurang Thaiboat fått på sig en del av sin vinterskrud.
I år är Thaiboat öppen hela vintern och har olika teman de mysiga uteplatserna har glasats in och
värme är installerad. Inbjudande var det.
Men jag styrde kosan hemåt.
 

Envisheten finns

    
Jag satt igår och skulle göra ett tillägg på ett par flygbiljetter som så småningom ska användas och försökte få till det hela via flygbolaget, Finnairs, hemsida. 
Det gick i princip bra, men när jag kom till slutfasen där betalningen skulle ske kom instruktioner på finska och jag förstod inte. (Tidigare i beställningen hade jag fått det hela på svenska)
Efter fyra försök gav jag upp, hade då också provat "bakvägen", och ringde till Finnairs kontor i Helsingfors där en mycket hjälpsam och serviceminded kvinna genast hjälpte mig och ordnade allt på bästa sätt. Och så skönt med ett flygbolag som har personlig betjäning och att det är enkelt och snabbt att komm fram.
Ett tag var jag beredd att ge upp ändringarna men jag är ju en envis typ. Envisheten är både min bästa och sämsta egenskap.
 
Påmindes igår samtidigt om en händelse i Peking . (Det fanns många tillfällen under åren i Peking som envisheten hjälpte mig och det har den gjort var jag än i världen befunnit mig. Givetvis här hemma också. 
Men det finns också tillfällen då den kunde ha varit mindre påtaglig.)
 
En eftermiddag i Peking  tog jag bussen söderut i stan, till den lilla genuina gatan Dhazalan, söder om Himmelska Fridens Torg. En resa på drygt 40 minuter och jag skulle hämta min halvlånga kashmirjacka som jag beställt .
Jag lämnade fram mitt kvitto och en engelsktalande, vänlig, varelse talade om att det stod den 16 mars på kvittot. Det hade jag också sett, men eftersom hon tidigare sagt två veckor  för att sy upp jackan antog jag att de skrivit fel. För det var exakt två veckor sedan jag gjorde min beställning.
Jackan var i varje fall inte klar .
Detta svar kunde jag ju inte nöja mig med. Jag skulle ha jackan på kvällen utanpå en lång klänning, som ett ytterplagg.  Något annat att ha utanpå ägde jag inte.....
Expediten ringde skräddaren och frågade när jackan kunde bli färdig och han meddelade den 16 mars, dagen därpå.
Jag vidhöll på nytt att jag behövde jackan samma kväll, lungt och sansat. Viktigt att inte låta irriterad.
Inte tappa humöret.
Efter visst funderande meddelades att jackan kanske kunde levereras efter klockan 21. 
Med emfas, uttryckte jag att jackan måste levereras klockan 16.30. Senast.
Det var då vi skulle ge oss iväg......
Exakt på utsatt tid är jag i lobbyn på vårt hus. Ingen leverans av någon jacka.  Ber då att vår receptionist ska ringa butiken och fråga vade som hänt. 
Visserligen var jag nu beredd att gå utan ytterplagg, det var ändå +12 grader, så kankse en kofta kunde fungera.
Vår granne, Birgitta, kom och erbjöd mig att få låna en kashmirsjal, väldigt vänligt och bättre än en kofta. 
Men först vill hon fotografera oss i våra festkläder ute på trappan.
En man i röd jacka stod också där. Han skulle inte vara med på bilden, var det tänkt, men rörde sig hela tiden av och an.
Fotograferingen klarades av och mannen i rött finns kvar. Receptionisten meddelade då att jackan snart skulle vara på plats. Då plötsligt insåg vi att det var mannen i rött som var budet.
Han har kommit med tunnelbanan för att leverera min jacka. Jag lovar ett det utbröt lite glatt fnitter i sällskapet.
Helt otroligt att jackan levererades  och att den var precis så fin som jag hoppats på. Lätt och med sidenfoder.
Men visst hade det också gått bra med en kashmirsjal över axlarna.
Det hade det!

Min kashmirjacka.
Jodå, den har jag fortfarande och den används flitigt.
 
På väg mot en festkväll.
 
Festligt värre!
 
"Sicken fest"! Så roligt!
 En "gangsterfest" på hotell Kempinsky i Peking .
 
Dags att dra sig hemåt....
 
 

ABBA; Ett lyckat möte med flera komponenter

    
 I söndags strålade solen mot oss i Stockholm och det blev en heldag med idel, ädel, trevligheter. Vi skulle fira  Gunilla, en god vän till familjen, som tillsammans med mannen J och sonen D funnits som våra nära vänner  i  35 år.
En promenad längs kajen tog oss till färjan "Emelie", som trafikerar norra och södra Hammarbyhamnen,(Södermalm och Sjöstaden) stannar vid Masthamnen, (kryssningsfartygen lägger till där) lägger till vid Djurgården (Gröna Lund) och fortsätter till Nybroviken inne i Stockholms city. Helt perfekt att använda vattenvägen. Smidigt och trevligt och resan tar 20 minuter.
Vårt mål var ABBA museet på Djurgården.
Vi hade bokat biljetter i förväg och uppgett den tid vi ville komma, vilket var smidigt och då undviker man alltid köer.
(Just i söndags var det ingen kö...)
 
På Emelie köper man biljetten i en automat ombord för SL-biljetterna gäller inte här.
(Ungdoms- student och pensionärsrabatter finns)
Vi ställer oss i lä utomhus och njuter av båtresan.
 
Vid museet ansluter mina döttrar Liv och Helen och vi är nu fyra förväntansfulla som
ska in i ABBAS och musikens värld.
Visserligen heter det ABBAmuseet men jag skulle nog vilja påstå att det är så mycket mer; 
en hyllning till svenska musik inom schlager, visa och pop.
 
Jag minns i början av 1960-talet, jag bodde i Solna och såg/hörde för första gången i mitt liv gruppen Hep Stars. Det var en spelning strax bakom Råsundastadion vid "Stråket" och här var Benny Andersson med på piano.
Några år senare, 1966, träffades i Benny Andersson från "Hep Stars" och Björn Ulvaeus från gruppen "Hotenanny Singers" i Västerviks folkets park.
Under festen senare på kvällen uppstod ett musikaliskt tycke mellan de båda och de fann varandra den natten över ett antal Beatleslåtar.
Ett lyckat möte!
 
Hep Stars körde ut från parken i sin amerikanska bil och Hotenanny Singers körde in i sin Volvo combi.
 
ABBAs internationella genombrott blev i Brigthon, april 1974,
när de vann Eurovision Song Contest med Waterloo.
Men deras historia tillsammans började på 60-talet när Björn träffar Agnetha och
Benny och Annifrid också blir ett par.
 
Stickan Andersson och ABBA har samarbetat sedan 1967 och i början av 1970-talet köpte Stickan Andersson
Viggsö i Stockholms skärgård och på granntomterna kommer både Benny och Björn att köpa sommarhus och här tillbringar de en hel del tid med att skriva text, musik och producera skivor.
 
Nära samarbete med Stickn Andersson och ABBA hade också filmregissören Lassa Hallström haft. Det var han som med enkla medel på 1970-talet gjorde de flesta av gruppens videofilmer och många spelades in hemma hos honom i lägenheten i Stockholm.
Tanken var att ABBA, personerna, skulle synas i dessa videofilmer och han kom på att ofta fotografera dem parvis och en framifrån och en från sidan.
"ABBA The Movie" kom 1977 och var ett komplement till gruppens Australienturné men blev en film som visades på biografer runt om i världen och givetvis i Sverige.
 
En modell av det rum på Viggsö där många av ABBAs låtar kommit till.
 
Scenkläder som olika artister använt i Eurovision Song Contest finns det gott om.
 
ABBAs scenkläder fråm Brigthon 1974.
 
1. Celine Dions scenkläder från 1988 när hon tävlade för Schweiz och vann ESC
2. Bröderna Herrey vann 1984 i luxemburg med Diggi Loo Diggi Ley.
3. Carola Häggkvists scenkläder från ESC i Aten 2006, skapade av Lars Wallin.
Carola detog med  "En evighet" och kom på femte plats. (Finska gruppen Lordi vann...)
 
Svensk musik, alltifrån 1940- talet och fram till 2016, finns tillgänglig i diverse bås att lyssna på och i utrymmet "The Swedish Musichall Of Fame" finns både musik och videor från de artister som hitintills hamnat där, och de var många. Fler lär tillkomma.
 
Om man själv vill prova att sjunga ABBA, inför publik eller enskilt i små studios, ges många tillfällen. Bara att testa. Möjligheterna är stora.
                                                                          
 
Helen, min dotter, slår sig ner vid ett av Bennys piano och spelar här
ett stycke från "Kristina från Duvemåla".
 
En av ABBAS låtar, Chiquitita, lanserades i januari 1979  då ABBA sjöng den i FNs Generalförsamling i New York på en stor gala tillsammans med The Bee Gees, Donna Summer, Rod Stewart m.fl .  Galan sändes på tv i 60 länder och sågs av ca 250 miljoner människor.
FNs barnår invigdes och detta blev en viktig avstamp.
Detta var upptaten till FNs barnkonvention som kom 1989.
" Chiquitita kan tjäna som en symbol för alla de flickor och kvinnor runt om i världen som förmenas sin rättmätiga plats i samhället. " (Björn Ulvaeus)
 
Här en inspelning där Laleh sjunger Chiquitita och Björn Ulvaeus medverkar med ett kort tal.
 

 
 
Ett par roliga timmar tillbringade vi på ABBAmuseet, rekommenderas (om man gillar ABBA och  musik förstås) och det var en glad, uppsluppen och lätt sjungande kvartett som tog sig tillbaka till Södermalm för att äta tidig middag här hemma och umågs.
Och till middagen anslöt sig ytterligare några.
Trångt blev det runt bordet men trivseln och stämningen var hög.
 
 
 
                                                                                         

Mitt Stockholm idag.

    
 Efter ett jobbrelaterat möte på resebyrån så bestämde jag mig för att ta en promenad hem genom stan och titta extra på lite av mitt Stockholm idag. 
Helt påtagligt är att julen närmar sig. (I många butiker har den i mitt tycke gjort det  alltför länge)
 Så julig av mig är jag inte, men jag tycker det är fint att se när Stockholms butiker drar i gång sin julskyltning och gator och torg dekoreras med julrelaterade prydnader. Fint är också att se alla ljus i fönster och på balkonger som också lyser upp.
Igår var det "julskyltningssöndag" både i Stockholm och på andra håll i landet och med drygt fyra veckor kvar till jul så får det väl ändå anses som acceptabelt.
Idag hade jag efter mitt möte all tid i världen, i alla fall nästan och bestämde mig för att stanna till och titta och inte hasta förbi.
 
Biblioteksgatan är förberedd för julhandeln.
Vill man i Stockholm hitta märkesbutiker av skilda slag så är Biblioteksgatan och kvartern där omkring
(inräknat delar av Birger Jarlsgatan) ett bra val.
 
Hos smyckesdesignern m.m. Efva Attling, en favorit hos mig, (med flera butiker i Stockholms innerstad och även i några av förorternas köpcentra) brukar jag titta in och oftast då i hennes butik på Hornsgatan,den första butiken som öppnades. Men var än jag ser en av hennes butiker är jag snar med en titt och ibland blir dte även köp av.
Förr tillverkade hon mest smycken i silver men sedan flera år tillbaka arbetar hon även i guld, vitguld, rödguld och roséguld.
 
 
Stilrena örhängen och ett halsband fastnade jag för och även en ring i samma serie.
Dock inget inköp idag.
 
När jag passerade Norrmalmstorg såg jag att en ståtlig julgran ersatt uteserveringarna och det får nog anses klokt. 
 
Julskyltningen på NK har jag sett i princip varje år sedan 1959 och så även i år.  Temat för 2016 är
"Barnens jul" och varuhuset har tagit hjälp av ett antal barn för att skapa figurerna som finns med i årets julskyltning.
Redan i somras började förarbetet med att barnen tillsammans med en teaterpedagog fantiserade, skapade och ritade sina figurer som fick namn och olika egenskaper.
Och visst har fantasin och kreativiteten flödat.
Här är några glimtar.
               
 
 
 
                                                                                        
 
 
Här går  "Kung Kotte" i täten och han vill ha uppmärksamhet, berättade flickan som skapat honom.
 
        
 

Mycket av det mesta

    
 Gårdagens sol var uppiggande men med visst blåst så det blev en frisk promenad ner till Hötorget. Jag liksom blåste dit. Lite motigare på vägen hem.
(För min del blir det ner eftersom Södermalm ligger på en höjd.)
Efter visst botanisernade bland bommorna blev det ett par buketter med hem. (Perfekt att komma en lördag eftermiddag eftersom det då ofta är halva.)
 
Buketter för mellan 40 och 50 kronor.
För min del blev det även rosor som följde med hem.
 
Blommorna och jag stretade sedan upp mot Söder igen och längs Götgatan var det nästan köbildning.
Mitt nästa stopp blev Teatern på Ringen. Teatern är en "foodcourt" som öppnades i december 2015.  Här finns mycket av det mesta i matväg antingen för att ätas på plats eller köpa med sig hem.
(Mer att läsa om det finns här.)
Namnet Teatern kommer sig av att de olika restaurangerna befinner sig i mitten och gästerna sitter runt om.
I ett sällskap kan man välja vilken typ av mat man vill äta och beställa den vid disken och sedan slå sig er tillsammans. Självservering råder alltså. Vill man ha ett glas vin eller öl till går det också bra att beställa.
Vi handlar oftast med oss mat hem eftersom bullernivån kan bli hög för det är många som gärna söker sig hit. Bord går oftast att få...
 
 
                                                                                             
De olika krögarna som finns representerade på restaurang Teatern
Bl.a. finns vegetariskt, veganskt, asiatiskt, "svenskt", korv med mos, fisk &skaldjur,
nudlar (raamen), grillat, fransk eller italieinspirerat. Bara att välja
 
Vid de populära aiiatiska nudlarna"raamen" var det kö.
 
För min del blev det ett stopp i den nyöppnade fisk och skaldjursavdelningen som drivs av Malin Söderström och här hade jag så tur att jag fick avnjuta några avsmakningsprover.
Och det blev en laxvariant som fick följa med hem. Lyckat köp!
 
 
 
 
En läcker bakelse til kaffet locksde och med tanken på storleken blev det en att dela på.
Konditori//bröd/dessertavdelningen drivs av Daniel Roos som ocksp brukar absvara för desserterna till Nobelfesten. Om bakelsen uppfyllde mina förväntningar? Absolut!
 
 
 

Ett underverk, ett mäktigt sådant

    
Det var en gång, nej det var många gånger, som vi under de nästan fyra år vi bodde i Peking besökte den Kinesiska muren, ett av världens absolut mäktigaste byggnadsverk och ett av de sju nya underverken.
Man kan lätt nå muren vid Badaling, en mer turistisk del, som ligger en dryg timme med taxi från Peking (går bra att ta tåg eller buss) eller också väljer man att besöka muren vid Mutanyu en lite längre resa. Även hit söker sig många turiste men det går smidigare att ta sig fram.  Här känns det mindre tursitiskt och man kan promenera längre eller kortare sträckor på detta, ett av världens underverk. Medhavd picknick rekommenderas.
Kinesiska muren, eller som den heter på mandarin, "Chángchéng", (skrivet på pinyin, så att vi kan läsa och uttala det)  kan besökas på många ställen, vilket är helt naturligt, eftersom muren sträcker sig genom hela Kina. Beroende på hur man mäter är längden ca. 8851 kilometer varav de byggda/murade delarna räknas ha en längd av drygt 6000 kilometer och resten är mer naturliga skyddsbarriäere som diken, kullar och annat. 
 
Vi har oftast tagit oss med bil,  ett par timmar från Peking, för att  vandra och uppleva de mer orörda och genuina delarna av underverket och det är en särskild känsla och man känner sig liten.
Att jag nu hamnade här  på muren igen berodde på att jag igår kväll på tv, Kunskapskanalen, fick följa  engelsmannen William Lindesay hit ännu en gång. (Klicka gärna här på länken och titta på fantastiska bilder och bra, informativ text.)
(Del två av programmet i sänds nästa fredag.)
William Lindesay blev själv intresserad av den Kinesiska muren och Kina när han som elvaåring i England såg detta fantastiska byggnadsverk inritad på en karta över Kina.
 
Jag såg tv-programmet med stort intresse och kände igen William Lindesay. Jag har träffat honom när jag arbetade på Svenska skolan i Peking och var på lägerskola tillsammans med eleverna på hans "farmhouse," alldeles vid muren, ute på den kinesiska landsbygden. Han var vår ledare och guide. En fantastisk och minnesvärd upplevelse!
Minnesvärt också för att det var regn och dimma under denna lägerskolas tre dagar och vi verkligen halkande omkring både i terrängen och uppe på muren.
Humöret var ändå på topp trots att alla kläder och skor var gemomblöta och torkmöjligheterna minimala. Men
det är upplevelserna som berika oss. Eller?
 
( Detta var i maj månad så vädret borde varit mer gynnsamt.)
 
Följ med!
 
 
 
Till vänster toa och tvättutrymmen.
 
 
Vi satt ute och åt, lyckligtvis under tak och i byggnaden sov vi i ett par rum.
 
William Lindesay berättar för oss om den Kinesiska murens historia och om dagens vandring.
 
Dimmigt var det och halt -
 
- brant dessutom. Men jag klättrar på.
 
Och väldans blött. Här det tappra gänget, elever i 3-4-5an. (Idag har de flesta gått ut gymnasiet.)
 
Observera muren som slingrar sig som en orm bakom mig, högt där uppe.
 
Att bygga en torkställning av grenar ingick också i övningarna.
Behövligt dessutom.
 
Mat smakade väldigt gott efter den långa och blöta vandringen.
 
 Kollegan Ninni och jag försöker torka upp. Vi var tillsammans med en förälder och
skolsköterskan Susanna ansvariga för eleverna.
 
 
Mer fakta om Kinesiska muren har jag skrivit här
och här.
 
 
 
 

Hoppfullt

    
Gårdagen var en resdag. Dags att lämna den spanska sommarstugan för att titta till Stockholm.
Jag tycker om att göra det mellan varven och nu i november fullt medveten om att solen kanske inte framträder så ofta i utan mer låter de grå nyanserna ta över. 
Periodvis kan man ju också blir överraskad av snö. Visserligen kan det ju vara av ett visst intresse i sig att se när huvudstaden står still och att man får pulsa och halka fram längs gator och trottoarer.
Men vädret kan man ju inte påverka men man kan hoppa på viss variation där även blå inslag blir tydliga.
Idag har det varit heldagsregn och jag har gått inför detta med "less is more". Alltså att göra så lite som möjligt.
Inte så tokigt det heller.
Har inte ens varit ute, mer än en snabb vända ut på balkongen för att känna om ett ICA besök skulle vara möjligt. Det tyckte jag inte.
Middagsmatsfrågan kom upp och efter en titt i frysen så är den i hamn. Här hemma var i alla fall utbudet betydligt större än några pommes frites som den spanska frysen bjöd på.
Köttfärs fanns, så något ska jag absolut få till.
Dessutom väntade några frysta ostar på framtagning så desserten är räddad och en toast skagen till förrätt blir nog bra. (Frysta räkor fanns också)
Men i morgon är en ny dag och jag tror solen då är tillbaka även i Stockholm. Visst?
Gör som loppan och lever på hoppet.
 
Torrevieja igår morse klockan 08.15 när vi gick till flygbussen.
En vacker morgon och jag vet att det fina vädret höll i sig.
 
På väg norrut längs kusten.
Här tror jag vi passerade Benidorm och sände givetvis tankar till BP.
Vackert flygväder och blå himmel.
 
Den blå himlen följde oss hela vägen och här har vi de schweiziska alperna under oss.
 
Solen är på väg ner och vi har komit in över Skåne, en timme kvar till landning på Arlanda.
 
Kändes skönt att komma hem till Södermalm, titta ut från balkongen och se alla  ljus som var tända. 
Förstod att Stockholm haft en vacker torsdag, tog ett djupt andetag på balkongen och andades in den kyliga kvällsluften.
 
Vackert upplyst längs kajen åt ena hållet, västerut -
 
-och likaså åt andra hållet. Hammarby sjöstad på andra sidan kanalen.
 
Dagens utsikt har gått i regngrått.
Men det är fint att vara tillbaka i Stockholm. Jag tycker verkligen det. 
Skönheten ligger ju i betraktarens ögon sägs det.
Det som så mycket annat.
Och jag är benägen att hålla med.

Fredag eftermiddag, strax efter klockan 15, och skymningen är redan på väg.
Nu klockan 16.30 är det mörkt.
 
 

Skummande

    
Här skummar det!
Månen, den omtalade supermånen, har satt sina spår på och i havet och det är rejält högvatten. Stränderna är  bara en smal remsa.
Höga vågor slog upp och skummet sprutade. Verkligen en maffig syn.
Jag stod och räknad och ungefär var sjunde våg hade  speciell kraft och var extra stor.
Några tappra brädsurfare räknade också vågor och lyckades då och då pricka in rätt våg för att surfa mot land.
Och det gick undan. Men att sedan simma ut igen med brädan var inte lika lättsamt. Vågornas kraft är stor.
 
Ena stunden ser havet ganska lugnt ut. Men det skummar rejält.
 
Rätt som det är kommer höga vågpr och slår över vågbrytarna.
 
Statyn av fiskarhustrun, hon som alltid som sitter och blickar ut över havet,
spanandes efter sin mans båt känns än mer aktuell. Havet tar och havet ger...
 
Ett gäng brädsurfare försökte bland de skummande vågtopparna hitta den perfekta vågen för dagen.
 
Strålande sol hela gårdagen från en i princip molnfri himmel och +22 bidrog till att vi omprövade vårt beslut att äta hemma. 
Och lika bra var det. Ett kort ögonblick hade jag funderinagr på att skapa någon middag hemma av rester men när jag erinrade mig vad kylen innehöll blev det en tidig middag/ sen lunch på restaurang  vilket blev ett mer lyckat alternativ.
För inte hade 12 pommes frites, 1/4 portion potatismos, några oliver, ättiksgurka, tomater, grönsallad och ett gäng potatis blivit det lättaste att skapa en god måltid av.
Men om det var nödvändigt så hade jag givetvis fått till det. Är ju en envis typ.
(Nu fick  grannarna i stället möjlighet att prova sin kreativitet av våra rester. )
Kvällen avslutades hemma på terrassen och där fick cavan stå för skummet.
 
Skummade gjorde det inte av denna förrätt, en god caprese, men den var försvinnande god.
Även varmrätt och dessert gled ner och att sitta utomhus och äta så här års är absolut njutbart.  
 
Så mycket skum såg vi inte till i fontänen idag, men solen gav ett skumt och vackert sken.
Bra så!
 
 

Lyckat!

    
Ibland är det inte alls så långt att gå efter vatten eller vattenflaskor. Inte för att umgås med trevliga vänner över diverse tapas heller. 
Gårdagskvällen tillbringade vi tillsammans med ett glatt gäng vänner på den typiskt spanska och mysiga restaurangen,  El Rastrillo på Calle Moriones 42 i centrum av Torrevieja.
Önskade man inte äta tapas finns en hel del annat att välja på, men vi var helt inne på en tapasmåltid och den kom i varierande storlekar men det mesta i den störrre storleken. Något som jag inte hade fullt klart för mig vid beställningen.
Tyckte nog att andra hade detta bättre klart för sig.
 
 
Här kände vi oss välkomna och vi blev placerade i den stora matsalen där det var dukat för oss.
Kommer man ett mindre sällskap finns även bord ute i "tapaserian".
Vatten såg vi inte just här men det skulle komma.
 
Vi var ett stort sällskap och stämningen var hög redan från början och högre blev den efter hand. 
Här vid bordet finns även de bloggande vännerna  Ama (näst längst ner till vänster) och
Ami  (näst längst fram till höger) och är det bloggare med tas även en del kort.
Men jag tror att de flesta lyckades föreviga en del av kvällen på bild.. 
 
Så var det då beställningarna och några valde att gå ut och titta vid den långa tapasdisken och andra beställde från menyn vad som önskades.
Spansk tortilla (ägg, lök och potatis) räkor i het vitlöksolja och patatas bravas (stekt potatis med stark sås) blev mina val.
Många var vi vid bordet och av någon anledning fick jag mina tre beställningar först.
Jodå, jag satt och väntade och behövde inte alls träna mitt tålamod. Däremot fick ett par andr i sällskapet fgöra det, men å andra sidan erbjöd jag mig att dela med mig av min mat.
Till och med servitören skrattade när jag för tredje gången sa "para mi"; till mig.
Och ingen annan fick något, just då. Servitören kunde ju inte ta allt på en gång för vi var ändå tolv personer.
Stämningen, som var god redan från början steg dock efter hand som rätterna kom in och var sedan uppe på toppnivå och där höll den sig hela kvällen.
Skrattmusklerna fick arbeta hårt.
 
Tortilla och räkorna är mina. Musslorna bredvid  (tillhörde inte mig) såg lockande ut
så de ska jag prova nästa gång. Men då nöjer jag mig med en eller två rätter.
 
 Även en sådan här trevlig kväll led mot sitt slut, restaurangen stängde, och vi vandrade glatt hemåt.
Men det blev ett par stopp på vägen. Det var det här med ån och vattnet.
Vi behövde stora plastdunkar för att ordna vatten till vår eminenta trädgårdsmästare som ser till att våra växter trivs och överlever.  (När vi inte är på plats stänger vi ofta av vattnet och elen för säkerhets skull. En läckande vatten ledning är aldrig trevligt.)
                                                                                                
Ami och jag är numer ganska rutinerade "bagladies" och
letade i första bästa soptunna efter stora plastdunkar.
Vi hade tur här och hittade en tom dunk på sex liter.
Lyckat det också!
 
Fler dunkar hittades av maken i en annan soptunna och alla fick följa med hem.
 
Dunkarna är fyllda med vatten och växternas välbefinnand eär säkrat.
 
 
Tack alla för en både väldigt rolig och lyckad kväll.
 
         

Bara titta....

    
 Gjorde i går kväll ett nytt försök att spana in en eventuell supermåne och vissst såg jag "gubben i månen" eller om det nu var "gumman i månen" som framträdde. 
Och lite extra lyster tyckte jag den gav. Men det kan också ha varit ren inbillning.
 
Supermåne eller ej, men den blev förevigad ytterligare en gång.
 
Här bjuds det på vissa gråaktiga nyanser på himlen idag men också en del blå och vinden kommer och blåser till med ojämna mellanrum. Att termometern visar +18  borde vara helt ok. men den nordliga vinden kyler.
Inte alls  så att jag vill klaga.
Dagen har hitintills förgyllts av omvårdnad och ans av växter, ett par spansklektioner via min "Babbelkurs", promenad, bokläsning och en inspirationsvända till den roliga butiken Casa som har väldigt mycket som både kan behövas i ett hem och sådant som är fullkomligt onödigt.
Men varorna presenteras på ett väldigt trevligt sätt och det är lätt att falla för något och gärna sådant som man inte hade en aning om att det kunde behövas eller vara bra att ha.
Bra kvalité är det på varorna och mycket är i mitt tycke väldigt snyggt.
(Köper gärna ljus, servetter, ljuslyktor, gardiner, kuddar m.m. här.)
Eftersom jag inte är en så "julig" person så har jag inte alls tänkt på att det är första advent om 12 dagar och sedan fyra veckor kvar till jul.
Och vad gällde butikens skyltning är det uppenbart att julen är på ingång.
För min del blev det bara titta, inte köpa.
 

Två granar i bordsmodell och där den vänstra har lite nytänk i prydnaderna och upphängningen. 
Den högra håller sig mer till den tradditionella färgskalan och där rött dominerar. 
(Inget glitter i granarna.)
Många fler exempel fanns till beskådning
                                                                                           
Här en gran i golvmodell, om man nu inte har väldigt högt i tak förstås.
Rött och lite guld är färgskalanoch under tuffar ett batteridrivet tåg med ett lok som spelar julmelodier.
 
Utanför butiken verkade det juliga upphöra och här fanns dessa solstolar i gammal hederlig fällmodell. Ni vet en sådan där i trä, där det kan vara komiskt att se någon montera upp den.
Här var de uppmonterade och jag provsatt båda och lite läckra tyckte jag de var.
Nytänk vad gäller tyg och mönster för modellen minns jag från min barndom och den inföll för länge sedan. 
Vad tycks?
                        
 
                                                                   
                                                                                

Skenet kan bedra

    
Visst känns och märks det även här på den vita kusten, Costa Blanca, att mitten av november är här, men snön har vi sluppit och solen gör sitt bästa för att hålla oss på gott humör. Temperaturen håller sig omkring +20 men vissa dagar får man även acceptera att en "kylig" och stark vind viner in över stan. 
 Igår var det ljumma vindar som blåste och jag passade på att ladda för att komma i form tills det var dags för supermånen att framträda.
 
Ett vackert sken var det på sena eftermiddagen längs strandpromenaden och ut över havet.
 
Spännande sken även här.
 
Här blir det nu mörkt vid 18-tiden och det är då också gatubelysningen tänds, men vi brukar sitta ute ett bra tag till och en filt eller kofta kan vara bra att ha till hands. Ju senare kvällen blev ju mer insåg jag att jag fick flytta in och där invänta den kommande supermånen. 
Nu hade jag inte tänkt var uppe till klockan 02, utan tittade ut på gatan strax efter klockan 24, vilket nog var väl tidigt, för så där super tyckte jag inte månen var. Men den kanske blev det.
Senast en supermåne visade sig var 1948 och av naturliga själ såg jag den inte då. Var inte född...
Nu lär den komma tillbaka 2034 och har jag tur så kanske jag kan se den bättre då.
En supermåne ska vara 14% större än en vanlig måne och 30% ljusare. Men det tyckte jag mig inte se.
Jag grunnade på vad en supermåne var och enligt NASA så är det när jorden-solen- månen är i linje och månen är i sin närmaste position till jorden.
 
Strax efter klockan 24, natten mellan den 13 och 14/11 var det alltså supermåne.
Mycket moln var det och kameran som är med här har inte så bra zoom.
 Jag vet inte om månen kändes så nära direktmen den gav ett fint sken bland molnen.
Kanske var den närmare jorden hemma i Sverige.
 
I morse var det aningens kyligt, +16 , men sol så visst blev det frukost ute på terrassen, dock med en kofta på.
Och i lä var det riktigt behagligt.
Pirpromenad med Ami väntade och om det var piren som väntade på oss eller tvärt om låter jag vara osagt.
Trevligt var det och vi har alltid mycket att prata om.
 
Alltid trevligt med pirpromenad.
Det blir liksom ett avgränsat mål för där piren tar slut vänder man och går tillbaka och då är som i ett nafs
över 3 km avverkade. Och närkontakt med havet har man hela vägen.
 
Dagens solsken var bedrägligt, för ena stunden kändes luften varm och i nästa så kom kalla vindar och kylde ner oss.
Ett "pitstop" utomhus och i lä på den mysiga tapasbaren/restaurangen Rastrillo var trevligt (Calle moriones 42)
och likaså att ta sig en titt därinne.
 
Utanför ser Rastrillo ut att vara en liten "hålet-i- väggen" bar/restaurang
men tittar man in ser man något helt annat.
Innanför tapasrestaurangen döljer sig även en matsal.
Här är ett perfekt ställe att äta tapas och sortimentet är stort.
Bara att peka i glasdiskarna och välja det man önskar.
 
Ami diskuterar med en av kyparna...
 
Nu på sena eftermiddagen har de blivit annu ett annat sken. Stundtals tycker jag mig sett mörka snömoln men de blåser snabbt bort och ersätts av nya dock i ljusare nyanser.
Det blåser rejält, 12m/sek, (13m /sek är kulingvarning) och grannens citroner har ofrivlligt lämnat sina grenar och hamnat hos oss.  Palmerna vajar friskt och växterna följer med i vindens virvlar så gott de kan  för att kunna stå kvar.
Inser att det blir till att sopa terrasssen i kväll när blåsten förhoppningsvis lagt sig. Och dte ska den göra om ett par timmar. 
Skenet fortsätter att bedra för nu skiner solen igen och de mörka molnen har flytt vidare. I alla fall för stunden.
 
 
 
 
 
 

Högt över havet

    
Vi lämnade Nerja (ligger i södra Spanien) och körde sex kilometer inåt land, rejält uppför och nådde den vackra lilla byn Frigiliana.
En by som flera gånger av spanska turistministeriet utsetts till Andalusiens vackraste by, vilka kriterierna är vet jag inte, men jag vet att byn är väldigt vacker.
Frigliana ligger 312 meter över havet, i provinsen Malaga, fem mil från staden Malaga och i regionen Andalusien.
 Detta är en liten by som består av två delar, en nedre, nyare del, runt det lite större torget och här kan man parkera sin bil och de bussar som kommer hit upp har också sin hållplats här.
Sedan klättrar  den äldre delen av Frigiliana, Morisco Mudéjar, uppför bergssluttningarna. Det är brant och i kullerstensgränderna stannar man gärna för att se på de vackra vita husen husen med sina fina portar, blommorna som är placerade i gränderna och de ofta förekommande handlagda stenbeläggningarna.DEt känns som om man åkt tillbaka i tiden.
Det är lugnt och stilla nu i lågsäsong men under högsäsong går det nog knappast att ta sig fram här.
Ofta med vackra platser är det ju så att de hittas av turisterna....
 
Jag kan verkligen rekommendera ett besök i Frigliana och skulle man vilja bo över här uppe  så finns det flera små och fina hotell att prova. Säkert bäst att boka i god tid.
 
 
Frigiliana är byggt på en bergsluttning och när man kommer upp i byn
så kan man vid klara dagar se över tillNordafrika. Runt byn finns flera höga berg
där högsta toppen är 1065 m och här i området finns många fina vandringsleder.
Växtligheten består till stor del av savannskog som är en gles tropisk skog som även finns
på en del ställen i Afrika och i Australien. Ofta växer låga, icke alltid lövfällande träd, akacciaträd och
eukalyptus i dessa skogar och träden blandas med gräs.
 
Här har vi tagit oss en bit upp i byn.
Och vi går vidare.
 
Frigiliana är en gammal by och det är romarna som gett byn sitt namn. Romarna fanns här  långt innan morerna kom till den Iberiska halvön på 700- talet.
När de kristna kom tillbaka i slutet av 1400-talet lämnades byn tillbaka utan stride, men morerna behandlades illa av de nya härskarnaså det blev ett stort uppror i mitten av 1500-talet. Upproret slogs ner och tusentals dödades.
 
Brant uppför! Och vackra stenbeläggningar i trapporna och härlig grönska.
 
 Väldigt lugnt.
Husen är alla vita och måste vara det efter ett beslut som togs av en borgmästare i Frigliana 1970 och
rekommendation är att husen målas vart tredje år.
 
Då och då passerade vi små butike och där en del av sortimentet fanns utanför.
I Frigiliana finns  en del lokala produkter till försäljning bl.a.  en speciell honung som till tillverkas här,
keramik, marmelader, sylt och ett sött vin som är gjort på moscateldruvan.
 
                                                                                          
Vackra dörrar!
 
                                                                                                  
Här en ännu smalare gränd och bilfri.
    
Ibland uppstår oväntade möten.
Eftersom byn består av många och långa trappor, det är brant och inga bilar kan köra här,
så används åsnor som arbetsmaskiner. Den här åsnan var i byggbranschen och bar med sig tomma cementsäckar ner och kom upp med dem fyllda.
Åsnan styrdes genom att ägaren drog den i svansen och den följde snällt efter.
 
 
                                                                                            

Visst går det lika bra ...

    
Visst går det lika bra att äta en nobel middag redan den 10 november.  Vi provade i Nerja och det gick alldeles utmärkt.
Ett par mer "riktiga" Nobelmiddagar i Stockgholms stadshus, med tillhörande fest, har jag hunnit med under årens lopp men denna åttarätters avsmakningsmeny på restaurang Jacky i Nerja var ett väldigt gott och mycket trevligt alternativ. 
Vi gick en promenad i vackra Nerja innan vi nådde kvällens mål där bord var beställt. (Nödvändigt...)
Skulle man inte vlja äta en åttarätters avsmakningsmeny så finns det en mindre variant eller också kan man välja rätter från en á la cartematsedel.
I vår meny, för mycket överkomliga 26 euro, ingick det dessutom dryck av valfritt slag och för vår del valde vi ett gott vitt vin till några rätter och senare ett fylligt rödvin till köttet. 
Någon brådska var det inte utan vi satt till bords i flera timmar just som på en riktig Nobelmiddag.
Men dansen hoppade vi över denna gång.
 
Vackert i Nerja även kvällstid.
Och det märks att turistsäsomgen just nu vilar,  precis som i många andra spanska mindre städer.
 
Kommer man till Nerja så rekommenderas verkligen ett besök på denna restaurang.
Och  beställ gärna bord i god tid! 
Aptitretare i form av små delikata skaldjursbollar följdes av en krämig grönsakssoppa.
Gåslever, som inte alls smakade lever, smalt i munnen och serverades med cumberlandsås, en sallad på selleri och brödkrutonger.(Vill man inte ha det så serverades lax och sparrris som ett alternativ)
En tropisk sallad med räkor kom därnäst och sedan en sorbé för att rensa smaklökarna.
Torsk i örtsås (den rätt vi hade kunnat avstå från) följdes av en perekt stekt oxfilé med pepparsås och potatiskorketter. Desserten bestod av lätt "petit chouxdeg" med  en fyllning av jordgubbsmousse 
 
 
 
Dansen avstod vi men det blev en fin promenad hem i kvällen genom ett vackert Nerja och en skön stund i den sena kvällen på terrassen med stjärnorna som tak. 
 
 
 
 
 
 

Runt Nerja till fots.

    
Nerja är en liten stad och vart man än går så finns det något vackert att titta på och stopen blir många.
Inne i stan stannar man lätt till i de vackra gränderna för att närmare titta på de vackra husen med sina diskreta utsmyckningar, fina portar som leder in till mysiga innergårdar, små torg som kantas av trevliga restauranger och konstfulla stenbeläggningar längs de flesta gränderna.
En promenad i omgivningarna utanför stan innebär också många "konstpauser". Vi stannar ofta för att det är så vackert. Svårt att se sig mätt. 
 
Följ med på en förmiddagspromenad!
Här känns det svenska snövädret känns fjärran.
 
Alldeles utanför huset  där vi bor möts vi av den här vyn.
Givetvis ett stopp.
 
Och några hundratal meter senare ...
Vi går längs den fina Burrianastranden som är kantad av mysiga restauranger och 
och klättrar  vidare uppför berget.
 
En del av  Burrianastranden, den längsta stranden i Nerja, ligger nedanför oss. 
 
Vi går vidare längs havet och det blir en hel del stopp längs vägen.
Vackert är det.
 
Att sitta på terrassen efter promenaden och bara titta ut är en lisa för själen och även att bli serverade nygrillade gambas, stekta små gröna paprikor och en härligt läskande asiatisk nudelsallad med sting.
Allt väldigt fräscht och så gott.
Här blev vi sittandes länge, länge och samtalen och skratten blev många.
 
Väldans gott med nygrillade gambas-
 
- så gott!
 
                                                                                                            
 

Nerja- vackra omgivningar och en vacker stad.

    
Nerja ligger vackert vid havet i södra Spanien på Costa del Sol, Solkusten och omsluts av Almijabergen som förutom att de är vackra också ger Nerja ett microklimat med bland Europas mildsate vintrar. Bergen bidrar också till att det sommartid här heller inte blir lika hett som det kan bli inåt landet. 
Nerja har bevarat sin småskalighet där smala gränder, vita låga hus, (de flesta hus här har inte mer än tre våningar) vackra gatubeläggningar, blomstrande balkonger .
Längs gränderna finns många små mysiga restauranger och utbudet av mat från både Spanien och andra delar av världen är stort och finfärska skaldjur och fisk serveras på många ställen.
Nerja är en gammal stad och första gången den  finns omtalad är redan 917 e.kr. men Nerja har är bebotts långt före dess.
 
Nerja ligger vackert bland gröna omgivningar och längs bergssluttningarna klättarra många små vita hus.
 
Många fina gamla gränder finns i hela stan och
vacker handlagd stenbeläggning ser man på många ställen.
 
 
Att sitta på takterrassen med utsikt över havet och bergenoch se skymningen sänka sig är extra njutbart och här satt vi länge.
 
 
 
En promenad längs havet och middag utomhus på en restaurang blir en bra avslutning på en fin dag. 
 
Kunde inte låta bli. ..
 
 
 
 

Söderut

    
Från Costa Blanca, den vita kusten, styrde vi färden med bil söderut mot Costa del Sol, solkusten och den vackra lilla staden Nerja.
Vi valde att köra över bergen och naturens skiftningar var stora under hela den 420 km långa resn. Väldigt vacker natur och stundtals fanns det snö längs vägen vi körde.
 
På väg och landskapet skiftar.
 
Torrevieja uppe till höger på kartan och Nerja finns strax öster om Malaga.
 
Snön såg vi långt före staden Granada, en stad som ligger på 750 meters höjd.
Snön i bakgrunden hör till bergskedjan Sierra Nevada som har toppar på en bit över 3000m
Här uppe är det perfekt för skidåkning, men jag vet ännu inte om säsongen kommit i gång.
Snötillgången ser i alla fall god ut.
 
Från Granada körde vi söder ut mot kusten och Motril innnan vi vek av mot Nerja. 
Vackra vyer hela vägen och nu gick det utför...
 
 
 
 Framme i Nerja och mysigt att slå sig ner på terrassen tillsammans med vännerna Ninni och Sven och njuta av en vacker skymning och goda tapas innan mörkret sänkte sig.
 
Vacker vy från terrassen.
 
Kvällspromenad längs havet.
 
 
Kvällens middag på restaurang Cibele i gamla stan i Nerja, vännernas kvartersrestaurang.
Oxfilé som man själv steker på en het sten (fisk kyckling, skaldjur fanns också att tillgå.)
 
Och haklappar på. Det kan ju stänka....
En toppendag och kväll.
 
 
 
 
 

Av en händelse

    
  Gomorron!
Av en händelse blev det igår ett besök på turistbyråns huvudkontor för att inhämta diverse information om olika aktiviteter i stan nu i höst, (finns mängder) samt  plocka upp nyutkomna broschyrer för höstens och vårens resor från David´s Tour´s och Viajes Rosa Tours . (Bussturer)
Vi har än så länge bara provat att åka med "Rosa bussarna"på dagsturer, mycket lyckat.
Man sköter sig själv på resmålet, passar oss perfekt, men en resledare finns med som gärna hjälper till om man önskar.
Båda företagen erbjuder också flerdagarsresor till olika platser i Spanien och då ingår hotell med frukost och ibland även halvpension.
Priserna är mycket konkurrrenskraftiga och resorna är ett bra alternativ om man inte själv vill ta sig runt.
 
Chefen för turistbyrån, samme man som för en tid sedan inbjöd mig till att smaka på spansk mat från trakten,  var på plats och föreslog att vi skulle titta in på "Real Club Nautico", Kungliga segelsällskapet klubb, beläget i byggnaden bredvid.
Båt och sjöintressserade som vi är nappade vi på förslaget och tog oss en titt. 
Här pågick dels en konstutställning med marina motiv av en rysk konstnär och dels fick vi en rundvandring i lokalerna och tillfälle att besöka båtbryggorna utanför.
Trevligt! Och trevliga händelser och upplevelser som dyker upp gillas.
 Idag blir det flera sådana upplevelser och i kombination med en "njutflykt!".
Vi vidgar vyerna.
 
Pampig entré.
Man kommer in i receptionen och får en skjutdörr öppnad för sig efter förfrågan och kommer då in i klubbens lokaler. Här finns  förutom klubblokaler också ett par restauranger och en rejäl kafeteria.
 
Klubben firar i år 50 års-jubileum.
 
Går man igenom byggnaden så ligger det mängder av båtar längs bryggorna utanför och
dessa ser man inte från utsidan. 
 
 Vad gäller tavlorna, ett 20-tal,  så  innehöll de flesta havsmotiv från Costa Blanca. 
Vi fastnade inte direkt för någon tavla men det var ändå roligt att se dem och framförallt att se lokalerna och miljön här i klubbhuset. Och givetvis båtarna.
                                                                          
Hav i uppror -
 
- och ett hav som lugnat sig.
 
Fler maritima målningar fanns det men detta var en av de som hörde till inredningen.
(Fanns många.)
 
En hög mast är placerad på kajen och här syns tydligt hur många tampar
som kunde behövas för att hissa segel på ett större segelfartyg. 
Vill till att ta rätt tamp för rätt ändamål.
 
 
 
 

Svåra att upptäcka.

    
Ibland kan det vara uppiggande att titta efter moln för de kan vara svåra att upptäcka och man kan få anstränga sig en del.
Men vi hade tur! Efter ett tags spanande såg vi tre små ulltussar på den i övrigt blå himlen. Dock passerade de snabbt vidare norrut.
Söndagen bjöd på en del blåst på förmiddagen och mycket vrivlade runt, så även dessa moln.
Dock ett perfekt seglarväder med ca 10 meter/sekund, men det förutsätter segelbåt och det har vi ingen. Men en promenad fungerade också utmärkt. 
Fram på eftermiddagen var det inte mycket blåst kvar och en sen lunch utomhus efter promenaden smakade väldigt bra.
 
Tre molntussar på väg norrut.
Snö, halka och kyla känns avlägset.
Men visst är det fint även med snö och gärna i kombination med blå himmel.
 
Inte ett moln så långt ögat kan se och det är i alla fall en bit.
 
 
 
Mysigt att slå sig ner med vännerna Ami och Patrik och njuta av eftermiddagens solstrålar.
Att ha havet som framgrund gör det hela än mer njutbart.
 
Ser att favortibänken är ledig men vi sitter bra där vi sitter.
 
Solen går sakta neråt, skumningen sänker sig med ett rosa skimmer och vi går sakteliga hemåt.
 
Solens sista strålar som speglar sig i havet ser vi längs en av stränderna inne i stan, Playa de La Cura.
Och strax efteråt är det mörkt och vi blir varse om att almanackan ändå visar på att vi
faktiskt är en bit in i november. Strax efter 18 är det numer mörkt och gatlyktorna går igång.
 
 

Pyssel med ambition

    
Har nu läst på olika ställen att många är igång med diverse julpyssel. Det är inte jag.
Men visst har jag en gång varit aktiv inom området. Ja, vad gäller försök då. Det är jag inte längre.
Och det är lätt att förstå varför.  
 
En afton för flera år sedan var jag inbjuden till pyssel.
Ja, det är rätt uppfattat. Jag var inte var den mest aktiva denna afton, det måste jag nog tillstå. Flitens lampa lyste och jag  deltog. Vilket framsteg! Jag är ju inte en pysslande typ, men man kan ju försöka.
Kreativiteten och skaparlusten var stor. 
Det var SWEA i Peking, Swedish Women Educational Association, som hade en kväll då det tillverkades julkort inför basaren till första advent.
 Inspiratörerna ( tillika föräldrar i klassen) var fantastiska, det måste jag verkligen säja. Tänk att få mig att tycka att detta var trevligt. Vilken prestation, för jag är ju inget "pysselfreak".
Blir nästan allergisk av papper, lim och tomtar...
 
En av inspiratörerna, tillika en förälder i den klass där jag jobbade,
värmer glögg så vi ska få lite jul och pysselstämningstämning.
 
Så var det julkorten, kvällens huvuduppgift.
Inspirationsförlagor!
 
På gång bland snören, papper och lim.
 
Resultatet! Konstaterar att jag bör göra ett "stödköp" när korten kommer till försäljning. Men jag försökte...
 
 
Ett tillägg.
På FN dagen den 24 oktober så var jag också i pysslartagen. Då fanns "mina elever" som stöd för f-klassen som tillverkade duvor.
Även jag fick tillgång till sax och duva. och övervakades av några mer pysselkunniga elever samt personal från f-klassen.
 
Så var då vingarna på plats.
 
Så tänker då en del som känt mig länge och sett mig i pysseltagen vid flera tillfällen."Kan det vara möjligt att en sådan personlighetsförändring kan ske och dessutom i Peking.
Nä, det kan det inte. Jag lovar!
Men med duktiga inspiratörer och viss förvärvad envishet kan man nå långt!
Det vet de som haft med mig att göra i "pysselsammanhang".
Jag har några bestående minnen från min pysselkarriär och de som sett mig "in action" (även med nål, tråd och stickor vet och nadra får föreställa sig. Inga överdrifter.
Har förlikat mig med min ohändighet och tycker att jag klarar andra saker bertydligt bättre och är nöjd med det.
 
1. Påskpyssel; där man ska fästa hönsben på en höna. Inte min grej! Men det gick vägen dock blev hönan halt.
2. Karelska tuppar som tillverkades en påsk i en av klasserna.  Tupparna såg verkligen inte ut som andra klassers och var mycket personliga.
Min kollega stannade upp på tröskeln till klassrummet,  förlorade andan för ett tag och undrade vad jag gjort. Jag tyckte jag följt beskrivningarna. (Detta hände 1984 och jag minns det...)
3. Smällkarameller, med silkespapper; jag ryser....
4. Tofsar av garn.....Vad ska man ha dessa till?  Helt onödiga! men fina för de som får till dem.

Men, jag har en sak som jag hitintills lyckats med vad gäller pyssel  är att  gruppvis tillverka pepparkakshus med eleverna. De får göra mallar i form av slott, husvagnar eller mer konstfulla byggnader, beräkna hållfastheten så att de kan sättas ihop. Göra modeller i papp för att sedan få till det hela av pepparkaksdeg.
Givetvis ska konstruktionerna kunna ha godis på taken och där man så tycker.
Även ljusstöpning med större grupper bukade jag få till så kanske har jag vissa talanger inom området som bara tas fram då och då. Vid speciell förfrågan.

(Det blev väl många kort på mig och det var inte meningen. Men vad gäller pyssel, så måste bevis vara med för att jag ska bli trodd. Att jag har försökt. )

Grönskande och jordnära

    
Solskenet  här fortsätter men blandades för en kort stund med ett 20-tal droppar regn.
Jag har stannat i stugans lugna vrå och ägnat mig åt att vara jordnära. Alltså nära jorden och delvis i den.
Grannarnas apelsinträd (ett hus bort) har fina apelsiner färdiga för plockning och eftersom de inte är här har detta delvis överlåtits till oss.
Här kan man tala om närodlat och närproducerat, bara några få meter bort. Apelsinerna smakar verkligen gott och jag har inte ens kommit på tanken att de skulle pressas.
Å andra sidan är det kanske en gräns för hur många som jag kan plocka för att äta så några kan nog få träffa på en press. En manuell sådan...
 
Verkligen fina och saftiga apelsiner och nästan inom räckhåll.
 
Våra grannar på andra sidan har ett stort och välmående citronträd och där håller citronerna på att mogna.
Många citroner är det och vi är erbjudna att plocka.
Får nu fundera ut vad citronerna kan användas till och föutom att ha dem i en GT så kanske det kan bli lite citrondricka och eventuellt lite marmelad.
Fler idéer mottages tacksamt.
 
Citronerna håller på att mogna och få sin gula färg.
Några är färdiga så de har vi plockat...
Även auberginen skördades idag
I våras fick jag två små aubergineplantor av bloggvännen "Plommenad" och en av dem fick följa med mig i ryggsäcken hit.
Tidigare har jag skördat två små aubergineroch idag var det dags för den tredje.
Dessa ska skördas när de är ganska små för annars blir de beska och nu ser den lagom spänstig ut för skörd. 
 
Pigg aubergine!
 
Vår terrass /uteplats här är ganska liten, 6x3 meter,  men jag har ett par rabatter där det både finns en passionsblomma planterad i jord som växt sig hög och frodig på en mur och den delar utrymme med penningträdet vars utdelning hitintills varit mager vad gäller just pengar. Blommat har den gjort ordentligt, men vilar nu. 
  Passionsblomman levererar i princip dagligen kommer en blomma och är det högsäsong kan den leverera fem-sex blommor per dag. Tyvärr blommar de bara en dag och vissnar sedan ner. 
Har man tur, vilket jag haft, kanske är det de gröna fingrarna som hjälpt till, kan det dyka upp frukter från de vissnade blommorna och det har det nu gjort så jag inväntar en smärre passionsfruktskörd om ett tag. (Kanske 10 stycken..)
 
Passionsblomma och förhoppningsvis en blivande passionsfrukt.
 
Visst grönskar det! Passionsblomman och penningträdet samsas längst bort.
 Och hibiscusen som står närmast i mitten är fylld av knoppar.
Men tyvärr blommar den också bara en dag för att sedan skrumpna och falla av.
(Lite märkligt för på många hibiscusar jag ser som växer vilt håller sig blommorna i form betydligt längre.)
 
Igår kom en ny medlem till familjen, en vacker blommandes flamingoblomma  som flyttade in här med kruka och allt. Goda grannar är trevligt att ha och förutom denna skönhet erbjöds vi fler blommor, men eftersom vi själva också vill ha plats och även cyklar, bord och stolar så tackade vi nej.
Och vår trädgårdsmästare, Ingrid, har ju fullt upp redan som det är när vi inte är på plats och det utan att blombeståndet utökas.
                                                   
Vacker flamingoblomma men den ska som de flesta krukväxter inte ätas. (Lätt giftig)
Och visst har den en orange ton i blomman. 
 
 
 
 
 

Spanska matinfluencer

    
När jag  besöker att land, område eller trakt -vare sig det är i Sverige eller utomlands så är det alltid roligt och spännande att botanisera både  bland urvalet i lokala mindre butiker och i större, välutrustade, matvarukedjornas diskar. Och särskilt tycker jag om de manuella diskarna.
 Även hemma i Stockholm tycker jag  att det är extra roligt att besöka en välutrustad livsmedelsbutik  med manuell kött, delikatess, fisk och skaldjursdisk och ofta blir det besök och inköp i någon av de saluhallar som finns och Hötorgshallen är en favorit.
När vi är i den den spanska sommarstugan blir det varierad mat och ganska naturligt en hel del av "medelhavskosten" för det är ju här vi befinner oss. 
Mat i Spanien är viktigt och lunchen som oftast serveras mellan 13 och 16 (kanske 17) är inget som snabbt fuskas bort.
Många restauranger i Torrevieja erbjuder färdiga trerättersmenyer i prisklasser mellan ca 8-14 euro för lunch och med dryck inkluderad och kvällsmenyerna kan var några euro dyrare.
Vill man äte à la carte går det förstås bra men spanjorerna själva tar oftast en trerätters eller kombinerar själv en sådan.
Vi hade igår bestämt lunch och promenadträff med vännerna Anna Carin och Krister och hade ett bestyr med att välja restaurang. Urvalet är stort.
Efter viss tvekan bestämde vi oss ett för oss "oprövat kort" restaurang Sirocco,  Avenida Marineros no 1, alldeles vid strandpromenaden och Playa de la Cura.
En resturang med det läget kan givetvis vara en turistfälla, men det var den inte. (Kom sedan på att jag här testat en god skaldjurspasta en kväll...)
 
En trerättters med bra variation på rätterna och inkl. dryck för 12.50.
Vi slog till! Eller snarare slog oss ner.
 Vi valde lite olika rätter och alla var nöjda med sina val. 
 
 Plats valdes med omsorg.

Desserterna var riktiga höjdare och önskade man avstå gick det bra att bara välja kaffe.
Här pannacotta (italienskt) med skogsbär, riktigt god och en väldans god äppelkaka med glass.
 
Maten i Spanien har många influencer och det kommer sig av att den iberiska halvön invaderats många gånger av olika folkslag; kelter (Bretagne, Wales, Cornwall, Skottland), galicier ( bla. i nordvästra Spanien och norra Portugal) greker, romare, fenicier (delar av Syrien och Libanon) och morer.
( Från norra Afrika, Mauretanien, som idag är delar av Algeriet och Marocko.)
Fenicierna planterade vingårdar, grekerna tog med sig vete, oliver, olja och honung. Kelterna födde upp grisar och därifrån kommer den långa traditionen med skinkor och olika sorters korvar. Romarna kom med än fler vingårdar och olivgårdar.
Morerna odlade ris i Valenciaområdet och sockerrör i Levante (Iberiska halvöns östkust mot Medelhavet).
I södra Spanien, Andalucien och Algarveområdet i Portugal, odlade de mandlar, citrusfrukter, spenat, aubergine och andra grönsaker. Även kryddornas intåg kom med morerna.
(Apelsinen kom från Kina via portugiserna.)
Morernas ockupation av Spanien varade i över 700 år (ca 700-talet till 1400- talet, Granada var muslimskt fram till 1492) och har givetvis satt sin prägel på landets mattraditioner.
 
Med gott samvete tänkte jag under eftermiddagens andra promend på att jag just läst om att både läkare och näringsfysiologer anser att den spanska medelhavskosten anses extra hälsosam och att livslängden i Spanien är hög. (Kan dock påminna mig ha läst liknande om medelhavskost  i största allmänhet och även asiatisk kost så kanske tolkningen är upp till betraktaren...)
Att grönsaker, frukt, grovt bröd (tycker jag ser mycket baguetter här) ost, fisk, skaldjur, vitlök, olivolja, vatten
och rött vin  är gott  förhindrar ju inte att det också är nyttigt. Eller?
 
 
 
 
 
 
 
 

Att ta sig fram

    
Vi har hitintills inte hyrt bil när vi varit i Torrevieja, men det har fungerat bra ändå. Vi har promenerat väldigt mycket, cyklat en hel del, åkt med olika lokala bussar och tagit tåget från Alivante norrut längs kusten, haft tur och fått följa med vänner på olika bilturer och även då och då följt med på mer organiserade bussturer.
Ska vi ta tåget så får vi ta oss till Alicante, en bussresa på drygt en timme. Och till många platser runt om i Spanien går det utmärkt att ta olika bussar från busstationen här i Torrevieja.
Till detta kommer olika bolag som ordnar resor både över dagen, för ett par dagar och längre resor och då ingår även hotell i resan. 
I våras var vi inne på att hyra en scooter/lätt mc men det var i stort sett omöjligt. handlare som tidigare haft den uthyrningen lade ner verksamheten p.g.a. att försäkringarna blev så dyra att det inte blev lönsamt med uthyrning. Trist för i de flesta andra länder vi varit har det fungerat bra att just hyra scooter/lätt mc.
Kanske ser det annorlunda ut på andra platser i Spanien.
Planen var sedan att köpa en scooter/lätt mc men när vi mätte upp vår terrass insåg vi att det hade blivit väldigt trångt här med ett fordon parkerat och att vi då inte skulle kunna sitta mer än fyra runt bordet. 
Här hjälpte det inte ens för mig med envishet. Terrassen blev inte större. Planerna hamnade i papperskorgen.
Mne jag kan ju inte låta bli att titta extra när jag ser snygga motorcyklar (även om det inte var en sådan vi tänkt oss) och idag var lyckan stor när jag såg snyggingar på rad. Alla tre norska .
Och jag blev faktiskt erbjuden en tur, men avböjde i blotta förskräckelsen...
Hann inte tänka klart där-
 
Cykel är bra och bekvämt.
 
Att gå det gör vi mycket. Här vid en av stränderna inne i stan, Playa de Los Locos.
 
Man ser mycket både när man går och ctklar och det är enkelt att stanna till.
Och längs havet kan det bli många stopp.
 
Njutbart vid Las Columnas.
Trevligt "pitstop" finns här om törsten blir märkbar.
 
 Dagens mc- spaning. (Vet att jag spanade igår men viss överspridning finns till idag)
Harley Davidson -
 
 
- en BMW
 
Och en vars märke jag inte vet.
Nu vet jag.
Men den var smidig och tilltalande i formen.
Väldigt personlig dessutom.
En specialmodell av Harley Davidson föreslog min vän Preciosa.
(Stämde bra, såg det när jag förstorade bilden.)
 

På spaning

    
 Dagens aktivteter har varit ganska blygsamma och mest ägnats åt att vara på spanande, gåendes, fot.
Ganska intressant. 
En hel del ser man, mycket ser man inte men kan föreställa sig och det blir till en bra kombo eftersom fantasin kan hållsa igång med enkla medel.
Att en indian spanade utanför en restaurang bådade gott och satte igång våra tankar och plötsligt såg vi viss rörelse i havet.
 
Bra spaningsläge för en indian mitt på strandpromenaden.
Här kan man få se det mesta.
 
Ett par dykare har fyndat något. Vad vet vi inte. Men nyfikna.
 
När vi nu var igång med spaningen la vi genast märke till fler som ägnade sig åt detta. Och antingen enskilt eller i grupp. 
 
Enskild spaning i en stol på en udde -
 
- eller i mer samlad grupp på stranden. (Perfekt väder med +25 i skuggan idag)
 
Hund i hatt tittar på vad som händer
och även byggnadsjobbarna en bit upp på husväggen har bra spaningsläge.
Havsutsikt hade de också.
 
En kortare "spaningslångpromenad" blev det och att spana efter "pitstop" behövdes inte. De finns liksom varsom. Tyvärr var några av favoriterna stängda idag och vi beökte ett oprövat ställe och eftersom de flesta är bra så kan man liksom chansa.
 
Oliver och en lite bit bröd med salami kom tillsammans med drycken. Gott!
Och priset en euro är mycket facilt.
 
För några veckor sedan så var vännen Ami och jag och spanade i soptunnor efter hennes,  av misstag, kastad frityrgryta. Grytan hade försvunnit på nolltid och har säkert kommit till användning hos någon annan. 
Men man vet ju aldrig vad som kan finnas i en soptunna om man inte ser efter. 
(Får tillstå att detta inte hör till vanligheterna att titta i soptunnor, men eftersom dagens inlägg handlade om spaning fick jag "löpa linan ut". 
 
 
 
 
                                                                       

Parkettplats

    
 Efter gårdagens långa långpromenad längs havet i utmärkt promenadväder blev det fint att förstärka havsparketten ytterligare med ett "pitstop" just på parkettplatser.
(Lång långpromenad  blir den i mitt tycke om den överstiger en mil  och anars kort långpromenad. )
Alternativen vad gäller olika stopp är många och ibland blir det slumpen och platstillgången som avgör. 
Inte behöver det heller alltid vara parkett mot havet.
 
Den vänliga termometern visade +24 under hela dagen och en klarblå himmel accompagnerade detta och med  ett vackert blått Medelhav gav ett fint accompagnemang till det hela. 
Jodå, att min färg är blå i många fall kan kanske har framgått någon enstaka gång,  men jag tycker om färger som piggar upp och ger lite sting åt tillvaron.
Gärna mycket sting!
 
I La Mata några kilometer norr om Torrevieja finns långa fina sandstränder och
jag tror i princip man kan gå längs dem in till Alicante, en sträcka på drygt fyra mil med flera  mindre orter på vägen. Nåja, kanske får man göra en avstickare vid flygplatsen då...
 
Tillbaka i Torrevieja  fortsätter promenaden och längs den fina, bilfria strandpromenaden det bra att slå sig ner på bänkar vid havet eller på någon av de trevliga barerna/restauranger. 
 
 
Den här parkettplatsen var upptagen men det finns ju andra.
 
Gårdagens "Halloween" gick ganska obemärkt förbi men för säkerhets skull hade jag köpt hem en stor påse chokladgodis om någon skrämmande varelse skulle dyka upp utanför grinden.
Men innan vi kom hem plåstrade jag om ett par skavsår och  såg då dessa systrar passera på väg till kvällens barnparad.
Jodå,  viss del av godispåsen kom till användning för vi fick senare på kvällen besök av ett par små söta spökkatter i fyraårsåldern och med mammor i följe. 
 
Även dessa söta flickor som vi mötte på hemvägen fick sig några choklad bitar.
 
Bloggvännen/vännen Amas uttryck och råd, "hall-å-vin" blev lite svårt för mig att följa att för vi har inte någon hall i den spanska sommarstugan.
 Får helt klart fundera på något nytt uttryck till nästa år.
Men kanske har fiffiga  och påhittiga Ama redan ett annat på lut...