Vad händer?

    
 Vad händer? Nyfiken är jag och när jag plötsligt ser ett pat höga svarta cylinderformade manicker passera utanför fönstret så finns det all anledning att titta ut och se vad som pågår.
I och för sig har det arbetats med byte av slussportarna i Hammarbyslussen, slussen som skiljer Mälaren från Saltsjön, men nu var det mer pådrag än vanligt.
Nybygget i Fredriksdalsområde, på andra sidan kanalen, fortskrider och snart är det dags för de första lägenhetsinnehavarna att flytta in.
Drygt 400 bostadsrättslägenheter, de flesta är sålda, skall tas i bruk det närmaste året och arbetet med att få till promenadvänliga kajer med butiker, restauranger och rekreationsområden pågår och enligt stadsplanerna ser det väldigt lovande ut.
Och grävs det gör det.
 
Vad händer? Bäst att ta reda på det.
Ett gäng båtar av olika modeller och ett par grävskopor är full upptagna -
 
- att det grävs från kanalens botten  är ganska uppenbart.
 
 Vill till att manövrera rätt här.
 
Mängder av sten grävs alltså upp från botten av kanalen,
lastas på en pråm och forslas till kajen i Sjöstade -
 
- där det sedan med hjälp av grävskopor lastas vidare på lastbilar och transporteras bort. 
 
Så nu vet jag i alla fall vad som händer....
 
 
Inlägg 31/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 
 
 
 

Söder-Tur

    
Söder-Tur är en rubrik som kan förstås på mer än ett sätt och idag blev det dels en tur till fots runt delar av östra Södermalm och i närheten av vatten. Jag dras liksom dit...
Och förutom denna tur till fots så är jag glad över den tur jag hade 2004 då jag köpte lägenheten här på kajen.
Då bodde jag i en liten lägenhet i Vasastan och trivdes väldigt bra  där och hade tänkt mig en lite större lägenhet i samma stadsdel. Men tyvärr var de inte i min pisklass så jag tittade efter lägenheter i andra stadsdelar som bättre passade min kassa.
Och en av de lägenheter jag såg och kunde tänka mig var just den här lägenheten där jag bor nu, alldeles på kajen och några meter från vattnet. (Visserligen gungar det inte, men det är inget jag direkt saknar. Båt har vi ju haft....) Så visst hade jag tur med lägenhetsköpet trots att det inte blev Vasastan och där hade jag inte haft sjöutsikt. En bonus som kom som det  där "lilla extra".
För min del som är uppvuxen i Solna så hade jag ju knappast innan varit söder om Slussenså att  bo här var något helt nytt för mig och jag är glad att jag tog chansen och har  trivts väldigt bra sedan dag ett.
Fördomar är det lätt att ha...
 
Solen strålade från en vackert blå himmel och jag började att gå österut längs kajen.
Borta vid Masthamen där Vikinglinjens fartyg till Åland och Finland lägger till
tog jag trapporna upp till Åsöberget.
Och där uppe är det som att komma långt tillbaka
 i tiden och Per Anders Fogelströms Stockholmsskildringar blir väldigt närvarande.
 
Åsöberget och Lotsgatan. Åsön är det äldsta namnet på Södermalm och namnet kommer från
den mäktiga Stockholmsåsensom sträcker sig genomstaden i nord- sydlig ruktning.
Flera hus här är byggda i mitten av 1700-talet och beboddes då av varvsarbetare och sjöfolk.
Under 1800-talet flyttade även garvaregesäller, klädesvävare och sidenvävare till området.
 
Några gamla hus på Sågargatan också på Åsöberget.
Under bostadsnöden vid 1800-talets slut levde fattigt folk sammanträngda i små kåkar
som slets hårt och förfallet fortsatte en bra bit in på 1900-talet.
Först 195 fattade Stockholms kommunfullmäktige ett beslut om att dessa gamla hus skulle
rustas upp. Men förfallet hade i många fall gått så långt så att husen fick rivas och byggas upp på nytt
och det skedde med gammalt virke som kom både från området runt Stockholm och från övriga landet.
 
Min bild från Sågargatan med de röda husen  är tagen just upp här till höger.
 
Bara några meter från dessa gamla hus på Åsöberget kommer man ner till Folkungagatan
och staden brus kommer allt närmare. Kontrasterna är stora.
Runt om i Stockholm går det med hjälp av ett förbetalt cykelkort fint att hyra en cykel
som senare kan återlämnas på en annan plats. Praktiskt!
 
Den blå himlen har övergått i olika nyanser av grått men jag går vidare
upp till en av Stockholms mest kända utsiktsplatser, Fjällgatan.
Hit upp vallfärdatr turister  eller kommer med  turistbussar för att få en perfekt vy över Stockholm.
Här blickar jag över till Gröna Lund som ännu inte har slagit upp sina portar för säsongen.
 
 
Blickar jag framåt och lite åt vänster ser jag Strömkajen där många av skärgårdsbåtarna avgår
och delar av city kommer också med på bild.
 
Innan jag drar mig hemåt tvärs över Söder så ställer jag in focus på ett av mina favoritmuseum,
Fotografiska. Här finns också en väldigt bra restaurang om man blir sugen på en bit mat under
rundvandringen. Kvällstid gäller som på så många andra ställe i Stockholm att beställa bord.
 
 
 
Eftersom jag ofta och gärna promenerar så hänger jag med på min blogvän "Tant Glads" söndagspromenader,
men de behöver inte alls ske på just en söndag. Varje vecka på fredagar så presenterar hon våra promenader och det är väldigt trevligt att följa med på olia promenader runt om i landet och ibland även i utlandet.
 
Inlägg nr 30/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 

Food Village, en liten matresa

    
Dagens varierande väder med blandade skurar, mulet och en del sol fram på eftermiddagen lockade inte direkt till en långpromenad men väl till en matresa.
En kortare sjöresa med färjan över till Hammarby Sjöstad (Södra Hammarbyhamnen som inte ligger på Södersidan) och sedan en kvarts promenad till dagens mål, Food Village.
 
Färjan från Barnängsbryggan på Södersidan och över till Hammarby Sjöstad.
(Visserligen är våren här, men en del snö ligger ändå kvar i Hammarbybacken.)
 
Just till påsk öppnade Food Village i en gammal industrilokal på Virkesvägen 3c.
Grundarna Mats Holmberg och Nils Welléus har funderat mycket kring frågor som hållbarhet och närproducerat och om kombinationen att driva café och restaurang i kombination med saluhall och matbutik. 
I restaurangen huserar köksmästaren Gustav Otterberg som arbetat på bl.a. restaurang Lejontornet och senast "Ekstedts" på Humlegårdsgatan, båda restaurangernna har haft en stjärna i Guide Michelin. Men i somras valde Gustav Otterberg att lämna Ekstedts för Food Village och tog också med sig kollegan Niklas Bergstedt.
Food Village är inrymd i en stor lokal på 800m2 och hälften av den är restaurang och café och resten är butiksdel med manuella kött, fisk och delikatessavdelningar.
Idag när jag var på besök var det inte så många besökanden utan jag fick en personlig visning och genomgång vilket jag uppskattade. 
I köttkylen hänger nötkött från en norrländsk gårdi Nordmaling och  från djur som köksmästaren själv valt ut.
Fisken kommer från Göteborg och en del insjöfisk från sjön Hjälmaren.
I sortimentet finns bl.a
  •  olivoljor och vinägrar i mängder och av god kvalité
  • ostar; allt från italiensk parmesan , fransk getostar, svensk sörmländsk ädelost, spansk manchego och mycket mycket mer.
  • mejerivaror med mjölk från Järna mejeri
  • kött; lamm, gris, nöt och fågel
  • fisk
  • grönsaker och frukt
  • bröd bakat lokalt
  • i övrigt allt man kan handla i en mer vanlig "supermarket"
 
Varför inte prova en sherryvinäger.
 
Stort utbud av olika olivoljor
 
Den spanska jamón serranon smakade fantastiskt.
 
VIlka ostar! Och smakar det så kostar det.
 
 
I en stor frysdisk fanns det också mängder av små förpackningar med hemkokta fonder att välja på. (Fonderna lagade av köksmästarna på restarurangen)
Väldigt praktiskt att köpa en liten förpackning av just den find man för tillfället behöver och inte behöva köpa stora flaskor med find i som inte nästan smakar något alls.
Råvarorna köps in från små leverantörer och tanken är att Food village ska vara en "hållbar matupplevesle".
Men allt hållbart produceras inte i Sverige så t.ex. spansk salami, italiensk parmesanost, olivoljor och en del annat som inte produceras i Sverige kommer från Europa och små leverantörer som har bra produkter och som ägarna eller anställda själva besökt. 
Food Village ambition är att det ska vara "noll svinn" så kvarblivet bröd  används till krutonger i restaurangen eller mals till ströbröd och frukt som börjar bli missfärgad kan bli till juice eller smoothies och förebilden för detta är de franska saluhallarna.
Jag var väldigt nöjd med min lokala matresa och vet att det kommer att bli många matresor i framtiden över kanalen.
 
Färjan hem till Söder igen och 
i bakgrunden Sofia kyrka.
 
Inlägg nummer 29/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 
 

En annan dag

    
 Annandag påsk, en annan dag från igår (annandag betyder dagen efter en kyrklig helgdag)  och Stockholm möter oss med strålande sol. Jag vaknade tidigt och trots att Curre (Helenfamiljens labrador) nu är återlämnad så var jag helt inne på en morgonpromenad och att gå en runda längs kajen denna vackra morgon är verkligen en lisa för själen och jag tror att även måsarna uppskattade den vackra morgonen för de var väldigt tystlåtna.
 
Tvärs över Hammarbykanalen ligger södra Hammarbyhamnen eller som området också kallas
Hammarby sjöstad. Från Södersidan tar man sig enklast över med färjan som är kostnadsfri,
eller också får man ta (om)vägen över Skansbron.
 
Här hemma var det  kalasdax idag, lunchkalas, med nära och kära.  En påsklunch som kombinerades med lite födelsedagsfirande för mig. Och jag hade förstås inget emot att bli firad en extra gång och nu här hemma. 
.
Köttbullar, gravad lax med hovmästarsås, skagenröra baserad på turkisk yoghurt och lime, sill av olika slag,
ägghalvor, pastasallad, fransk potatissallad, ugnsstekt marinerad kycklingfilé med limesås och en del
andra godsaker dukades upp. 
 
Alla på plats vid bordet utom barnbarnet William som sov skönt på balkongen.
 
Och desserter förbereddes på plats av Helen.
Marängtårta med passionsfruktscurd i både topping och fyllning. 
Friskt och väldigt gott och en fin smakkombination med den söta marängen och jordgubbarna.
Dessutom läckra och vackra cupcakes med spritsad chokladkräm, strössel  och ett chokladägg.
Ljuvligt goda!
Tur att de var i storlek mindre. 
 
Uppvaktad blev jag också med både en vacker påskbukett och en jättefin kokbok.
Även om i princip allt i mat och bakväg finns att hämta från internet så tycker jag om kokböcker och att bläddra i dem, hämta inspiration och laga maten som finns beskriven är roligt. Och att se alla vackra bilder inte minst...
 
 
William, två och ett halvt år har vaknat och är nyfiken på innehållet i sitt påskägg
och Max försöker förklara ett spel i telefonen för mig. 
                                                        
Solen strålar in genom den öppna balkongdörrren och Liv tar till vara tillfället. 
William är mer koncentrerad på att bygga ett fartyg.
 
Och nere på kajen njuter förbipasserande av den vackra annandagen.
 
 
Inlägg nr 28/100 i utmaningen #Blogg100.
 
                                                         

Med i hem i bagaget

    
En resa, vare sig den är lång eller kort, ger alltid  upplevelser av skilda slag, erfarenheter och minnen som är lätta att ta med sig hem i bagaget. Och det bästa är att de ofta blir bestående och de tar heller ingen plats.
 
- Varmt välkomnande överallt och av alla.
 
- Vackra blommor.
 
- Rogivande miljö
 
Underbar mat. (Här en läcker papayasallad med räkor)
 
Thailändska pannkakor med glass finns det ibland plats för som dessert eller mellanål.
(Köps med fördel i ambulerande gatukök för några kronor och serveras då på en liten papptallrik.
Goda även med färsk frukt till .)
 
- Nya möten. (Här en liten flicka,18 dagar ung,
med mamma på jobbet i hennes lilla diversebutik.)
 
- Nya vänner förenas med gamla och nygamla. (Veiken ,en bloggvän, sitter tvåa från vänster och
Mabel som vi hyr vårt boende av sitter närmast till höger)
 
-Havet, solnedgångarna och stranden...
 
 
 
Inlägg nr 27/100 i utmaningen #Blogg100. 
 
 

Vårtecken i mina kvarter.

    
  Påskafton och Stockholm bjuder  på vackert vårväder.
Det såg lite tveksamt ut i den arla morgonstunden när jag var ute på hundpromenad, men även tveksamheter kan ändras och så skedde.
Solen har lyst på oss från en vackert blåfärgad himmel sedan tidig förmiddag och här på Söder kändes det som om alla var ute för att njuta av den vackra dagen. Så även jag.
För min del var det på dagens agenda bl.a att besöka ett par auktoriserade Appelbutiker för att förhöra mig om hur det stod till på batterifronten för min vän Mr Mac.
Efter att ha besökt  tre butiker kunde jag konstatera att serviceavdelningar har påskledigt men butikerna har öppet. Så nya tag blir det nu först på tisdag.
Efter uträttade ärenden tänkte vi slå oss ner på Medis och "Snaps" för första gången i år och när det besöket är avklarat så är dte vår på riktigt, även om den del bakslag kan komma.
Tanken var god men vi var för sent ute för redan före klockan 13 var alla bord och platserna vid bardiskar tagna.
Inget att sörja över för de andra uteserveringarn på Medis har inte öppnat så alternativ saknades.
Nåja, vi har ju balkong, så skadan var inte så stor.
Och solen finns även där om man vill och mysfaktorn får man själv stå för. Men ett gott alternativ. DEssutom med sjöutsikt.
Dagens vårkänslor i luften märktes på många sätt och visst är det skönt med ett Stockholm som lever upp extra just dessa vackra vårdagar.
 
Fullt på Snaps vid medborgarplatsen idag redan klockan 13.
 
Curre väntar på mig när jag köper tulpaner.
 
Vilket utbud! Svårt att välja....
 
 På hemvägen gick vi genom Blecktornsparken och fortsatte längs kajen via Anna Lindhs Park nere vid Hammarbykanalen. Och gott om vårtecken av skilda slag fanns det. 
Tänk om våren nu bestämt sig för att stanna. Hoppas kan man ju alltid.
Men en dag i taget känns säkrast att ta...
 
 
Mysigt att sitta på balkongen, i princip på kajen,  i det fina vädret.
Och kanske kan vi äta kvällens förrätt här.
 
Inlägg nr 26/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 

Skynda långsamt

    
Lite världsliga saker, som ett utslitet batteri på en dator kan få timmar att snabbt försvinna genom att bara vänta. Min käre vän, "MacBook Air", av modell sent 2010,  har använts mycket flitigt sedan den inköptes
och har troget följt mig både hemma och på alla resor jag gjort under åren.
Många resor har det blivit och många länder har vi besökt och vi har alltid varit goda vänner.
Men för ett par veckor sedan när vi just kommit till Thailand blev det påtagligt att något inte var helt ok. Jag blev en aning orolig och noterade att batteritiden blev kortare och kortare för varje dag och på slutet höll det sig laddat max i en timme.  (En varning kom  upp om att batteriet snarast borde bytas.)
Fullt förståligt eftersom datorn använts väldigt mycket under fem och ett halvt år och givetvis skulle batteriet bytas.
Glad i hågen och med hopp om ett raskt batteribyte ringde jag till "Applebutiken" i Täby centrum för att beställa tid. Efter 40 minuter fick jag hjälp och fick veta att ett batteribyte kunde bli utfört på plats och blev sedan kopplad till supportavdelningen för just tidsbeställning och där det blev ytterligare 30 minuters väntan.
Envis är jag och tålamodet kan behöva tränas uppp så jag väntade.
Men när det väl blev min tur alla tider var slut på "Genius Bar" som det så vackert heter. 
Och nya tider presenteras en gång per dag, på morgonen. Tänkte att jag kunde fått beställa en tid idag och var rakt in på butikens hemsida för att klicka i en tid. Men icke! Till "Alpplebutiken" i Väla, Helsingborg kunde jag få komma i veckan, men tll Täby verkade det omöjligt. Hat nu tittat 10 gånger idag efter lediga tider...Inhgen lycka.
Alternativet till Täby och Applebutiken är någon av de andra auktoriserade "Appleförsäljarna" som Digital Inn som finns på flera platser i Stockholm så nu kör jag med dubbelspel och hoppas på att under morgondagen åtminstone kunna beställa en tid.
Min MacBook är i övrigt i perfekt skick och ett batteribyte för ett par tusen kronor inklusive jobbet gör att jag förhoppningsvis kan använda och ha glädje av min "vän" i kanske  tre år till.
Och att köpa en ny MacBook för mellan 13000 och 15000 kronor känns inte som mitt förstahands val just nu.
Så jag fortsätter med envisheten och hoppas den ger resultat för jag vill inte heller lämna in datorn för batteribyte utan vill att set ska ske när jag väntar. Tid att vänta på plats har jag också.
 
Min käre "vän" som är uttröttad...
men som med elsladden i fungerar bra.
Dock blir den då mer stationär...
 
Stockholm bjuder på olika nyanser av grått idag och lite småkulet känns det.
Men ut på promenader kommer jag med jämna mellanrum för vi är hundvakter till "Helenfamiljens" Curre, en jättefin labrador, som gärna tar igen sig inne och busar ute. Så jag tror skynda långsamt gäller även för honom.
 
Curre vilar gärna på mattan och tittar upp då och då för att se att vi finns här.
 
Inlägg nr 25/100 i utmaningen #Blogg100. 
 

Bangkok till Stockholm

    
Så var det dags att lämna Chackapong och Thailand för denna gång och det kändes nästan som om det var alldeles nyligen vi kom.
Vi har haft ett par jättefina veckor och det var väldigt roligt att komma tillbaka hit igen och nu var det alltså femte gången.  
Vi har  under tidigare resor till Thailand rest runt en del och besökt landsbygden, varit i Bangkok vid flera tillfällen och rest runt bland en del öar men då har vi haft längre tid på oss .
Att skynda fram för att hinna med har vi slutat göra så nu var tanken att vara på ett ställe, en plats där vi verkligen trivs och därifrån göra kortare dagliga utflykter med "motorbiken". 
Två veckor denna gång var lagom för mig  för att se hur både kroppen och jag mentalt skulle klara av att vara just i skuggan. Och det har gått över förväntan.
 
En lång resa kan det tyckas för ett par veckor, men vi tycker inte att det är några problem. Man anammar snabbt den tiden som är på plats och följer den. Visserligen kan man vara lite seg en dag, men det kan man ju även vara vid flygningar inom Europa som avår i princip mitt i natten.
Igår eftermiddag när vi kom hem var vi trötta eftersom klockan i oss var 23 när vi landade klockan 17 svensk tid. Men vi höll ut och somnade 23 svensk tid för att vakna nio timmar senar eoch hyfsat pigga. Och det blir ingen "siesta" här idag.
 
Vackra orkdiéer finns det lite varstans på Bangkoks flygplats.
 
Terrorattentaten i Bryssel visste vi om och på Bangkoks flygplats var det noggranna säkerhets, bagage och passkontroller, men någon rädsla kände vi inte alls för att flyga. 
Även på Arlanda var det ökade kontroller av bagage och pass och många poliser syntes i terminalerna.
 
 
Vi bestämde oss hastigt och lustigt för att ta en tur till Thailand när vi tittade på måfå på Norwegians hemsida och hittade bra flygbiljetter.  (Hade tittt på andra bolag också, men de var flera tusen kronor dyrare och hade längre och sämre flygtider) Vi mailade  Mabel, som vi tidigare år hyrt boende genom och hade tur
och fick vi en lägenhet  precis vid havet som vi önskade.
Detta var första gången vi flög långt med Norwegian, tidigare har vi ofta gjort det inom Europa och det skulle bli intressant att se hur detta blev.
På sina långdistansflygningar används "Dreamliner 787", ett plan vi tidigare åkt med till Alicante och som vi kände till lite grann. Men det är skillnad på att resa fyra timmar och i drygt elva.
Planet har plats för 259 personer i ekonomiklass och 32 i sin premiumklass. (Premiumklass med mer komfort hade vi gärna valt, men där var allt utsålt.)
 
En kabin som ger ett luftigt och fräscht intryck.
 
 Vad vi tyckte om att resa långt med Norwegian i ekonomiklass (Inget sponsrat inlägg)
Bra:
  • prisvärt - vi betalade drygt 5000 kr tur&retur
  • platsreservation, bagage 20 kg/ person,10 kg handbagage och två måltider inkl. dryck per resa ingick
  • luftig, fräsch kabin med stora fönster där man individuellt reglerar fönstrens mörhetsgrad
  • batteriladdare vid varje stol och även uttag för usb minne som kan laddas
  • kabintrycket är lägre än i andra plantyper vilket påverkar minskningen av "jetlagsymtom" som svullna ben, torr hud, muskelvärk och huvudvärk ( i andra plantyper motsvarar trycket i kabinen en höjd på 2400 meter men i "Dreamlinerplanen" motsvarar trycket en höjd på 1800 meter)
  • bra underhållning med film, serier, dokumentärer, musik och kartor från en monitor där ljuset kunde regleras
  • via skärmen kunde man smidigt lämna en beställning till "snackbaren" och betalade med sitt kreditkort
  • hyfsat miljövänligt eftersom planet är förhållande bränslesnålt
  • bra service, gott om personal
  • bekväma skinnstolar men de känns varma efter ett tag
  • direktflygning Arlanda till Bangkok
Mindre bra:
  • maten kan absolut bli bättre (på nerresan var det riktigt god mat och ettglas öl/vin ingick , plus en alkoholfri dryck och vatten men på hemresan åt jag inget av den ma tjag serverades, beställde från snackbaren)
  • stolarna kändes trånga 44cm bredd ( svensk charter har på långflygningar smalare och många andra boag har också denna bredd men bl.a Quatar, Thai, Lufthansa, SAS har bredare
  • benutrymmet tyckte jag  också var trångt med sina 81 cm men det är mer än vad många bolag har. (Thai har dock hela 91 cm och KLM 89 cm)
Och visst ville jag ha med mig orkidéer hem. Denna rejäla plastförpackning med 15 orkidéer låg fint i bagaegluckanhela resan.

 
 
Vackra påskfärger!
 
Glad Påsk!
 
Inlägg nr 24/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 

"Dagens"

    
 
Solen går upp strax för sju.
och  andra morgonen jag vaknade så tidigt-
En kopp kaffe en stund på terrassen innan dagens första promenad längs stranden.
 
En fin dag idag också.
 
Ambulerande lunchrestauranger finns det gott om
och maten är både god och alldeles nylagad.
Man bestämmer själv innehållet.
 
"Fried rice" i form av en nallebjörn eller kanin smakade väldigt bra.
Priset? Åtta svenska kronor med dryck.
 
Fiskarna kämpar på med sina nät och ibland är fångsten klen.
 
Alldeles bakom vårt boende ser det ut så här.
Vackra berg och mycket grönska. .
 
Och visst går solen ner i väster även denna kväll.
Vi sitter här på stranden och firar skymning.
Njutbara dagar att minnas.
 
 
                                                          Inlägg nummer 23/100 i utmaningen #Blogg100.

Blått är dagens färg

    
Färgskalan i dag går i blått, olika nyanser av blått och bilderna är tagna alldeles vid vårt boende.
Ljuset skiftar mycket , havet likaså och strandens sand ger sina reflexer.
Havet ser ut att skifta i olika blå nyanser och tycks i horisonten förenas med himlen.
Så här i skuggan har jag tillbringat ett par omväxlande och roliga timmar idag.
Det är varmt och fuktigt i luften , +36 idag så skuggan kombinerat med bad och varvat med bokläsning på terrassen har varit alldeles lagom.
Dagarna går fort och det utan att man alls behöver anstrnga sig. Inte ste minsta.
 
Men varför är havet blått? Det är huvudsakligen en spegling av himlens blå färg. Och himlen är blå för att blått ljus har kortare våglängd än övriga färger i solljuset och sprids mest av atmosfären. Det röda ljuset har längst vågor.
Solens ljus består av olika färger och ibland delar färgerna på sig som t.ex i en regnbåge.
I vanliga fall blandas alla färger ihop och då ser vi solljuset som vitt.
När solljuset går genom vatten och möter vattnets molekyler så sprids det ljuset som har kortast vågor mest och därför uppfattar våra ögon att vattnet är blått.
Även vattenmolekylerna kan viss mån sprida det blå ljuset.
En mulen dag är havet inte lika blått utan snarare mörkgrått .
Andra saker som kan spela in för färgnyansen är alger i vattnet och tång på havsbotten.
 
Utsikt i morse från år terrass.
 
Båtar på väg att köra turister över till grannön Koh Samet,
en resa på 25 minuter i "speesboat".
 
 
Fiskare som vittjar sina nät och lite fångst blev det.
 
Kanske en krabba till kvällens middag?
 
Korna på väg hem sent på eftermiddagen.
Och de verkar nöjda med det.
 
 
Inlägg nr 22/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 

Ögonblick som stannar kvar

    
Livet fylls på  av händelser och upplevelser, en del mer minnesvärda än andra och andra passerar likt en kavalkad och gör sig påminda lite nu och då.
Andra minnen, ofta de jag förknippar med en händelse, personer eller en känsla finns alltid med mig och jag kan ta fram de ögonblicken från mitt kartotek .
Jag kan blunda, låta tankarna sväva runt och plötsligt är jag tillbaka i just det där ögonblicket när tiden slutade existera och stunden uppslukade mig.
Detta är några av de ögonblick som för alltid kommer att stanna kvar och det finns fler...
 
Gult ljus! Dags att stanna.
 
Uppsala domkyrkas klocka visar 15.15.
Från denna vackra, stora, domkyrka  har jag minnesvärda ögonblick;
båda barnbarnen är döpta i det lilla kapellet inuti domkyrkan
och i det kapellet vigdes även min dotter Liv.

Max, idag 6 år, var tre månader första gången han kom till Peking.
En lång resa som gjordes tillsammans med föräldrar och moster Helen. 
  Och här möttes vi för första gången.
 Vi står vid Kinesiska muren, tiden har stannat, ögonblicket har etsat sig fast.
Det är vi två tillsammans i "Mittens Rike".
 
Ett magiskt ögonblick, den 13/9-2013.
Max första möte med lillebror William
och jag fick också möta honom redan efter några timmar.
 
Älskade döttrar!
Jag blev er mamma i mars 1981, ni var två månader gamla och så små, så små. 
Två underbara flickor med vikt och storlek som dockor lämnades i våra armar.
Och just där i den stunden började vår resa tillsammans och den pågår fortfarande.
Jag är så tacksam över att jag fick förmånen att få bli er mamma
och ni har gett och ger mig så mycket glädje.
 
En lycklig bild med mina föräldrar och det är så här jag vill minnas dem.
Just här i detta ögonblick.
Pappa fyllde 70 år och hade stort kalas för hela "tjocka släkten" på
Kinekullegården högst upp på Kinekulle i Västergötland. (Han var född i Västergötland.)
Mamma behöll sin humor, slagfärdighet, distans till livet och sig själv ända fram till det sista andetaget.
Hon dog inom 10 dagar från det hon hamnade på sjukhuset (hjärtinfarkt)
och hade just då firat sin 85 års-dag med trevlig middag på restaurang.
Pappa däremot, hårt påverkad av sin alzheimer, led sig igenom sina sista år på ett äldreboende.
Och jag hade önskat honom ett betydligt värdigare avslut på livet.
 
Stockholms skärgård med
 solnedgång, segelbåt och total stillhet.
Och psalmen "Blott en dag, ett ögonblock i sänder"
infinner sig.
 
Bosse Lidén, bloggvän till mig och många andra, har i den senaste lekfulla utmaningen bett oss att dels fotografera ett trafikljus som helst ska vara gult, klockan på en kyrka där båda visarna står på samma siffra och sedan kan vi välja fem stycken nya eller gamla bilder som påminner oss om ett ögonblick som stannat kvar hos oss på ett eller annat sätt. Nu är mitt bidrag klart och jag skall fortsätta att fira födelsedag. Har haft en paus i firandet....
 
Inlägg nr 21/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 

Njutflykt till Cape Mae Phim.

    
På eftermiddagen styrde vi färden per "motorbike" mot den större grannbyn, Mae Phim, 10 km österut.
Några inköp var tänkta och även ett besök på udden, Cape Mae Phim, där det även ligger ett litet vackert buddhisttempel.
Och som vanligt är det en del att titta på under vägs.
Söndagar är lite av arbetsfri dag och mång athailändare tar sig till stränderna och njuter av picknick, bad och skugga längs den långa pinjeträdsklädda strandremsan, så vi körde sakta för att hinna med att se oss omkring.
Bråttom har vi inte.
 
Ambulerande butiker i form av lastbilar som säljer allt som kan behövas för strandlivet.
Plus lite till.
 
Troligen en svenska familj på väg till stranden i sin trehjuling, sareng.
Barnstol är med och hjälmar på.
Det finns lag på att hjälmar ska användas om man kör "motorbike"
men den är nog inte direkt tvingande för de flesta thailändare använder inte hjälm.
Tveksamt om de har någon...
 
Ibland måste man tanka och på bensinstationerna är servicegraden hög.
Man lämnar nyckeln till "tankmannen" som öppnar, tankar och tar betalt.
Och detta med ett glatt leende. Inte förväntar han sig dricks heller...
 
Vackert vid Cape Mae Phim och munken kom just gåendes förbi
och stannade till en stund vid altaret.
 
 
Det lilla rosa buddhisttemplet med draken framför. Den orientaliska draken anses
bringa lycka och är uttryck för en andlig övertygelse och som stiger upp till
himlen tillsammans med guddomar. Drakar har i alla tider deltagit i det dagliga liveti Kina,
hela Asien, inklusive Japan och Korea.
 
Jag tog av mig skorna och smög in i templet för en stunds eftertanke.
 
Innan vi körde hemåt slog vi  oss ner och njöt av att se solen börja dra sig tillbaka i väster. 
 En riktigt fin njutflykt idag också.
 
 
Inlägg nr 20 i bloggutmaningen #Blogg100.
 
 

Thailandssemester än en gång

    
 Att fundera över tiden som flyger iväg är inte så stor idé utan jag försöker i stället tänka på vad jag fyller dagarna med. Jag försöker med var jag än är och mycket kan jag själv påverka.
Vi har varit här i Chackapongområdet som ligger på fastlandet 16 mil sydost om Bangkok i snart två veckor och tycker vi fyller dagarna med idel trevligheter.
Vi är på semester och även om vi alltid numer är lediga  (pensionärer) så är det viss skillnad att ha semester.
Och just här har jag inte behove av att göra så mycket, men frisk luft får vi i alla falla minst 15 timmar per dag och en del annat smått och gott händer också.
Vi har ju den spanska "sommarstugan" och att vara där är också semester, men på ett annat sätt än här och även där, precis som hemma i Stockholm, så kommer en del mer dagliga rutiner in i bilden. Inte alls ansträngande, men det är ju lite som ett andra hem. Och med tanke på att "sommarstugan" ligger i en stad, Torrevieja så blir det per automatik en annan puls som vi också tycker om. 
Vi är väldigt glada åt att kunna varva tillvaron i Stockholm med den i Torrevieja och njuter av båda. 
Och man kan inte heller jämföra, lika lite som man kan jämföra äpplen och päron.
Vi tar det bästa från båda platserna.
 
Här bor vi lite som på landet, men ändå nära allt.
Detta är femte gången vi är tillbaka just i dessa trakter och tidigare år har vi ofta stannnat i ett par månader och då blir det lite mer "permanent".
Vi har alltid hyrt lägenhet eller hus och då rår man sig ju själv på ett annat sätt än om man bor på hotell och ofta är det också mer gott om plats. Och att bo i princip "på stranden" har vi alltid gjort.
 
Jag solar, ligger/sitter inte alls i solen.  Mitt skinn trivs inte med det, men att sitta en stund i skuggan nere vid havet och läsa, lyssna på gamla "Sommarprogram"( som jag missat), bada i Indiska oceanen, ta morgon och eftermiddagspromenader längs stranden med hatt på, luncha på en trevlig strandrestaurang, göra dagliga utflykter med vår gode vän "motorbiken", träffa vänner, fira solnedgång  på stranden, äta middag  på någon av våra favoritrestauranger för att så småningom avsluta kvällen hemma på terrassen i sällskap av palmernas sus och vågornas brus. Ja, detta är liksom semester för mig just den här gången.
Andra semestrar vi har kan se helt annorlunda ut och där det gäller att se och förflytta sig en del.
Men detta att byta hotell och plats var och varannan dag  har jag i stort passerat för jag vill numer inte bara se utan också uppleva med alla sinnen de platser jag besöker.
Men undantag finns förstås och då får man ta in upplevelserna när man kommer hem.
Aktiva semestrar med t.ex. skidåkning eller segling, storstadsbesök/besök med sevärdheter och diverse rundturer gillar jag också men det får numer var mer lagom.
Jag behöver oftast numer tiden för att kunna njuta av de platser jag besöker och tidsfaktorn är något som kommit med ökad ålder. Och tiden har jag numer.
Hur funderar ni som läser?Thailand
 
Soluppgång 06.45 och se jag var vaken.
 
Utsikt från terrassen i denna arla morgonstund. Det ser ut att bli en fin dag idag...
Idag också.
 
Sköna promenader längs Chackapongstranden.
 
Så småningom en vända till Kim Beach en bit bort och att där njuta i skuggan av en härlig
papayasallad med räkor är en njutning.
 
En inköpsrunda blir det då och då, liksom "njutflykter" i omgivningarna
Och vänstertrafiken går riktigt bra. Man får bara se upp lite extra i korsningarna .
Är Bosse med kör han, jag tycker det känns instabilt med honom där bak.
Men den lilla svarta lådan, packlådan, längst bak är lite trixig. När Bosse kör sitter han  på
och jag får liksom slänga högerbenet över för att komma upp bakom honom. 
Min gamla benspänst kommer bra till pass tillsammans med viss rörlighet.
 
Solnedgången firas varje kväll. (Just detta uttryck har min Ruth i Virginia introducerat
och jag har anammat det. Tycker det är så poetiskt. )
                   
Middag med vännerna Veiken och Lennart. Här kommer de i sin fina "sareng",
en "motorbike" med en sidovagn. Här med ett av barnbarnen.
Föräldrarna kom i egen "sareng".
 
Väldigt trevlig  och god middag tillsammans. 
Tack för en jättefin kväll.
 
   
 
Inlägg nr 19/100 i utmaningen #Blogg100. 
 
                                  

Djurskådning

    
 Under tiden jag varit här har jag tittat extra noga efter fåglar. Jag hör deras skönsång från trädens stor, gröna, kronor men de själva är tämligen osynliga.
Och om jag händelsevis ser dem så hinner de flyga iväg innan min kamera och jag är beredd. Jag är alltför långsam.
Så i princip har jag gett upp att kunna fånga småfåglarna. För små är de.
Men så tänkte jag att det finns ju en del annat i djurväg och en och annan större fågel dessutom.
Så under våra strandpromenader och utflykter har jag hittat några djur som ville vara med på bild och där jag hann med att föreviga dem.
Ja, ormen har ju redan fått framträda (11&12/3-2016) så den får inte vara med.
Sänder extra tankar till Ghugge bloggvän och fotograf, som öppnat mina ögon då det gäller djur, (fåglar) växter och natur och som låtit mig veta att man måste ha mycket tålamod och vara envis för att få till det. Och jag provade med båda delarna. Någon djurfotograf är jag ju inte men lyckades ändå få några att vilja vara med på bild.
Titta gärna in hos Ghugge  för en härlig fotoupplevelse. 
 
Tror detta är en sorts häger, (någon som vet vilken?)
Och just här jagar den  fisk.
 
"Och här kan man stå och spegla sig i vattnet..."
 
Jag måtte ha varit ute i lunchtid för här gapas det stort.
Kanske svalor?
 
Eventuellt var det denna gröna skönhet som var tilltänkt föda.
 
Den här stingrockan har just medföljt ett nät,
men  visst tittar den lite ilsket på mig. 
 
 Herr elefant tar det lugnt i skuggan .
Arbetspasset är över och kanske blir det lite vila nu.
 
 
 
 Inlägg nr 18/100 i utmaingen #Blogg100.
 
 

Där jag är nu; en långpromenad.

    
 Vi ser oss gärna omkring i omgivningarna och även om vi varit här i långa mellan 2010 och 2013 så är det ändå roligt att se och upptäcka nya saker samtidigt som vi gläds åt att känna igen så mycket och även uppleva det på nytt. För det var hela tre år sedan vi senast var här.
Idag blir det en promenad i omgivningarna delvis till fots och delsvis per moppe.
 
Huset vi bor i omges av en fin trädgård där träd, buskar och blommor noga pysslas om.
Här passerar vi för att ta oss till havet och den långa fina stranden.
 
Gott om kokospalmer kantar stranden och palmern afinns också i trädgården.
Men nötterna plockas ner när de börjar mogna så risken för att få en sådan i huvudet är liten.
 
Vi går 30 minuter längs den fina stranden innan vi vänder och går tillbaka.
Ibland blir det åt ena hållet och ibland åt det andra.
Och ingen trängsel här inte.
Ett bad blir perfekt och sedan en en timme  i skuggan i en solstol med en bok eller
gamla "Sommarprogram"i lurarna innan promenaden fortsätter.
Det är varmt i luften, idag +35,  men den behagliga brisen från havet svalkar.
 
Dags för att promenera vidare och nu med den "lätta mc:n".
Vårt mål är Rayongs botaniska trädgård som ligger en halvmil österut.
 
Vi hittar avfarten in och förstår genast att området är betydligt större än vi tänkt oss.
Ingen entréavgift så vi kör in men vet inte riktigt vart vi ska ta vägen.
Flera mindre grusvägar leder in i området där små hus finns på båda sidor. 
En karta och det är en god början, men vi förstår den inte så vi tuffar på.
Men oväntad hjälp dyker upp i form av två tjejer som arbetar här och de förklarar
hur vi kan köra och var det är bra att stanna och gå runt och titta.
Glada över hjälpen blev vi.
 
Vi körde mot våtmarkerna -
 
 - och såg mängder av vackra lotusblommor.
När vi var klara med vårmarkerna parkerade vi och fick en guidad tur genom området där nya plantor 
stod på tillväxt . Värmen och fukten blev påtaglig så vi kände att även om vi velat stanna längre för att titta
oss mer omkring så krävde kroppen lite svalka. 
Tursamt sammanföll  detta med  att magarna aviserade att det var lunchdags.
Mot havet och lunch.
 
Perfekt utsikt från lunchrestaurangen.
 Och det är dessa fiskrbåtar som också fångat den lunch vi åt.
Ja inte riset förstås.
 
 
Visst är "glasfodralet" häftigt?
Jag äter väldigt gärna räkor och skaldjur och det både hemma och utomlands
men det är sällan man får denm så färska som just här.
Och när jag såg en räkrätt på menyns första sida
så lyckades jag förstå att det var hela, lätt friterade räkor, i tamarindsås.
Mitt val var klart! Och det var väldans gott! 
( Här talades det lite engelska så inga språkförbistringar uppstod)
 
Det blev en riktig långlunch och klockan hann bli fyra innan vi på nytt äntrade vårt fordon för att köra hemåt.
Och hem hann vi i god tid före solnedgången för den ville vi förstås se. Så det blev ytterligare en promenad längs stranden för att "fira solnedgång".
                                                                               
 
 
 
Min goda bloggvän "Tant Glad"
har kommit med idén om promenader i veckan och detta blir mitt bidrag.
 
Inlägg nr 17/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
                                                                                         
 

Språkförbistringar

    
Ännu en av dessa fina dagar håller på att övergå i kväll. Syrsorna spelar och solen går snart ner i väster.
Morgonens strandpromenad på drygt en timme avlöstes av bad och och en stunds läsning i skuggan. Även ett korsord fick sig en omgång.
Dagens planer skapas ofta efter hand och idag kändes det som om det skulle vara lagom för mig med en lätt klippning. Vi hade fått tips om en liten frisörsalong i grannbyn och tänkte att det blev bra med en tur dit per moppe. 
(I vanliga fall klipper jag mig i Torrevieja hos min frissa Jessica. Ja, det är många som går till henne så hon är inte alls privat eller så. Jessica är väldigt duktig och känner numer til mitt hår och vet hur jag vill ha det.
Oftast kommunicerar vi på engelska eftersom min spanska tar slut ganska fort och jag gör vissa framsteg, skyndar långsamt men borde öka takten.)
Stärkt av färsk ananas gav vi oss iväg mot frissan och min klippning.
 
Skön strandpromenad på morgonen med tillhörande bad.
 
Färsk ananas är så gott...
 
Vi hade fått en vägbeskrivning och vi hittade genast rätt. Tre personer välkomnad mig in och som det är brukligt i Thailand lämnades  skorna utanför.  Varmt var det ute, men ännu vamare inne för det var strömavbrott och inga fläktar unde snurra. Nåja, jag fick lägga mig på en brits och fick håret tvättat och sedan var det dags för själva klippningen. Det var här språkförbistringen måtte ha uppstått.
(Jag klippte mig ju många gånger under åren i Peking och då och då hos endast kinesisktalande frisörer, men det fungerade riktigt bra. Viktigt var bara att se till att mitt hår inte tunnades ut för det är tunt av naturen. Mycket tunt, men många strån.)
Till den thailndska frissan, som talade just thai och bara thai, (inte alls märkligt med tanke på att jag i är Thailand) förklarade jag med hela kroppen, visade mmed fingarran och ritade, nåja streckade, på ett  papper att jag ville bli av med ett par, tre centimeter hår.
Frissan skred till verket med ett par saxar i högsta hugg. Jag svettades, inte av oro utan för att det var hett.
Elen kom tillbaka, fläktarna snurrade och jag började torka upp.
Däremot började  jag svettas igen för jag tyckte att oroväckande mycket hår försvann med saxen.
Efter 20 minuter var klippningen klar och jag var kortklippt. Så kortklippt har jag inte vait sedan jag var sex år.
Men jag kunde ju inte gärna klistar tillbaka alla strån som låg på golvet.
Bosse kom in, tittade frpåande på mig och betalade 100 bath, ca 25 kroor för klippningen.
Vi gick ut och jag insåg genast att frissan hade tolkat det som om jag ville bli riktigt kortklippt. Jag hade inte kunnat förklara att bara två till tre cm skulle klippas bort, så nu är jag rejält kortklippt.
Jag tror ändå de längsta och flesta stråna i alla fall är 6 cm och sedan finns det några som är kortare än så.
Och året växer ju ut igen. En bra klippning blev det förvisso, liksom väldigt trevligt bemötande och prisväder var den också.
Men inte riktigt som jag tänkt.
 
Frisersalongen i grannbyn.
 
Korthårig var jag och mer kortklippt blev jag. Men håret växer inte ut snabbare för att jag tittar mig i speglen så bättre att ägna krut åt en vacker solnedgång i stället.
Eller hur?
 
 
 
 
Inlägg nr 16/100 i utmaningen #Blogg100
 

Behagligt och gott.

    
Den vanliga morgonpromenaden längs stranden var lika behaglig som vanligt och likaså badet i det alldeles ljumma havet.
Ingen brådska upp här, men solen är stark så min badtid är begränsad till max 15 minuter/gång. Blir till att bada ofta i stället och det gör jag.  (Det är jag som bestämt tiden för att inte bränna mig)
Att njuta i en solstol i skuggan under ett tak av växter och titta på palmbladensom rör sig i brisen från havet är avkopplande och behagligt. Solljuset är starkt så det är svårt att läsa, men jag lyssnar gärna till de "Sommarprogram"som jag inte hann med i somras och idag blev det Lars Lerin. Hans värmländska röst, det varierande innehållet i programmet och musiken gjorde att programmet tog slut innan jag tyckte det hade börjat.
 
Absolut njutbart att promenera barfota här på stranden och att bada.
 
Skugga i en solstol under ett tak av gröna växter och dessutom extra skugga
från palmerna passar mig bra. Rofyllt att följa palmbladens rörelser.
 
  Ett par timmar i skuggan vid havet avlöstes av en en tur med den lätta mc:n in till Ban Phe, en mil, och vi passerar små familjerestauranger, tempel, en skola och små, små butiker som är öppna på framsidan och ofta byggda av bambu eller trä. Sista biten in till Ban Phe kör vi genom en vacker och skuggig pinjeallé och på ena sidan breder havet och den långa stranden Suan Son Beach ut sig och på den andra sidan är det pinjeskog.
De små familjerestaurangerna ligger tätt längs havet och konkurrerar om gästerna med de ambulerande gatuköken, "sarengerna", moppetrehjulingar med tak som lagar maten efter beställning till en ringa kostnad. Gott är det också!
Innan vi kommer in i BanPhe ligger fiskmarknaden och här finns och säljs det fisk av allehanda slag.
Ban Phe är en fiskestad och varje kväll ger sig de små båtarna ut för att fiska och fångsten är oftast god.
 
Dessa fiskebåtar är en  vanlig syn på kvällskvisten.
Och när mörkret sänker sig lyser alla båtarnas gröna lanternor
som ett pärlband ute till havs.
 
 Ban Phe och gatan där butiken "Petras" finns.
Här handlar vi bl.a.  gott, färskt valnötsbröd och annat grovt bröd.
Thailändarna äter i princip inte bröd utan där är ris basvaran.
Men vi har ännu inte kommit så långt att vi äter ris till frukost....
(Det finns ett par västerländska hembagerier i närheten och de levererar bl.a till Petras. )

Att umgås med vänner och prata över en bit mat är alltid trevligt och att bli upphämtade av en sval bil känns även det trevligt och lyxigt.
Nu gick färden österut mot nästa större by, Laem Mae Phim och där skulle vi träffa på bloggvännen Solveig och hennes man Lennart och med oss fanns även ungdomarna S och N som är på resa genom Asien och Oceanien.
 
Mabel, som vi hyr genom, kör upp framför entrén. Lyxigt värre!
Så moppen får ledigt....
 
Tursamt nog har Solveig ( Veiken ) och Lennart lyckats fösa ihop ett par bord så att hela sällsakpet får plats.
Kvällen på restaurang Kitchen blev verkligen trevlig och skratten avlöste varandra.
Och maten var precis som vi förväntade oss väldigt god.
Tack alla för en jättetrevlig kväll.
N, "Veiken", jag, Lennart, S och Mabel  trivs och har det jättebra.
Och Bosse håller i blixtlampan...
 
 
Blogginlägg nr 15/100 i utmaningen Blogg100.
 
 
 

Även solen går ner

    
 Att se solnedgångar tillhör mina favoritsysselsäyttninga och att sitta på stranden från klockan 18 och en halvtimme framåt och följa dess bana är en lisa för själen.
Himlen och solen skiftar i olika färgkombinationer och det är ett fascinerande skådespel som pågår i drygt 30 minuter. Ibland ligger det moln emellan och solen passar då på att leka "titt ut". Men enstaka gånger tittar den inte fram igen utan stannar kvar i sitt gömställe bakom molnen för att återuppstå nästa morgon.
Men mörkret sänker sig allteftersom och just i det ögonblicket, innan det blir mörkt, drar syrsorna igång sin starka sång.
Att uppleva dessa solnedgångar är en lisa för själen och jag kan sitta här varje kväll och njuta.
 
 
 
 
Här har några moln trängt sig mellan och det ser ut som om solen har spruckit.
 
Varför är solen så röd?
Jo, den röda färgen beror på att när solen står lågt på himlen måste solstrålarna
gå en längre vägi jordens atmosfärför att nå våra ögon.
Ljuset som består av många färger, filtreras på sin väg genom atmosfären
och det röda ljuset är det som klarar sig bäst från att filtreras bort.
Det blir alltså kvar mer av det röda ljuset än av de andra färgerna i solljuset,
och vi upplever då himlen som röd.
 
Inlägg nr 14/100 i utmaningen #Blogg100. Thaoland
 
 
 
 
 

Vi tar oss en tur

    
Även om vi ofta äter både lite lunch och middag på de små familjerestaurangerna är det en del annat vi köper hem och att botanisera i butikerna och titta på vad som finns i de lokala butikerna är alltid extra roligt. 
Ofta blir det också en del inköp.
Idag blev det in tur per mc-moppen in till den lilla staden Ban Phe, en mil från oss och vi hoppade in på Tesco Lotus, områdets ICA butik, (men utan direkt europeiska varor) och köpte snabbt det vi skulle.
Hit kommer de flesta per sareng, en moppe med sidovagn eller vanlig mc/moppe. Men visst kommer även en del per bil.
Man handlar, lastar på och förutom alla varor som ska med så lastas ofta en familj med två barn på mopparna för att fortsätta färden och matkassarna ställs ofta vid förarens fötter.
 
 
Vi fortsatte till vår mer lokala butik för köp av vatten och lite tilltugg innan vi fortsatte till söndagsmarknaden.
 
Vatten i mängder och av olika sorter finns att tillgå plus en hel del annat.
 
Och när man handlar så räknas summan som ska betalas ut
med hjälp av antingen en minirääknare eller en gammal hederlig räknemaskin.
Kvittot lämnas alltid med och sedan bärs varorna ut  av personalen
till moppen, bilen eller vilket fordon det vara må.
Man önskas dessutom välkommen tillbaka.
 
Sista stoppet på shoppingrundan, tillika utflykten, blev den lokala söndagsmarknaden.
Vi kom dit väl tidigt, vid 13-tiden och allt var ännu inte uppackat. Men med tanke på att det var +34 grader så hade vi ingen större lust att stanna längre än nödvändigt så vi ordnade våra inköp och körde hemåt.
Indiska Oceanen och bad lockade mer än marknaden.
                                                                                        
 
Vi köpte upp oss på ett lager färsk ananas, fruktspett, papaya, limefrukter, (är så gott att ha limesaft på frukterna) små bananer på knippen, små gurkor och tomater.  Den färska chilin får dock vänta ett tag så att den är i god form när den ska resa hem med oss.
På marknaden finns också många matstånd och man bestämmer själv från råvarorna vad som skall wokas och  sedan kan maten tas med och ätas hemma.

Njutbart och vattnets temperatur är +27 grader.
 
Inlägg nr 13/100 i utmaningen Blogg 100.
 
                                                                                          
 
 

Smakprov!

    
Att göra en resa för mig innebär också att uppleva ett land eller region via dess maten.
Jag är väldigt förtjust i asiatisk mat över lag och här försöker jag att äta mig genom de små restaurangernas olika menyer.
Prisläget inbjuder verkligen till det. Rätterna kostar mellan 70 och 150 bath, alltså i kronor cirka 20 till 40 kr.
Vill man äta hummer eller större fiskar är det ett kg pris som gäller.
Och skulle man tröttna på den thailändska maten så finns västerländska varianter att tillgå och då till lite högre priser.
En av anledningarna till att den västerländska maten är dyrare är att det då ingår mer helt kött. (Men å andra sidan är inte de rätterna heller heller särskilt kostsamma, mellan ca 40 och 80 kr.  Önskar man pastarätter eller pizza ligger de mellan 40 och 60 kronor.)
Den asiatiska matlagningen bygger på mindre mängder av kött och dsto mer grönsaker och det passar oss perfekt. Ris är ju en basvara och kommer i många oloka varianter. Kokt ris äts ofta och det "stekta riset" blir en rätt i sig.
Vi håller så sakteliga på att äta oss igenom restaurangernas menyer och givetvis kommer vi inte att hinna med det. Men vi provar gärna olika rätter och visst finns några favoriter. Många!
På fem dagar har vi besökt fyra olika restauranger och vi har absolut inte blivit besvikna. Jag tror inte man blir det här.
Tycker man inte om stark mat så finns det ändå mycket att välja på.
 
En lunchpromenad längs stranden till den lilla familjerestaurangen "Bee Happy"
blir det då och då. Räkor i sötsur sås med ris till smakar gott.
Och ananasen till dessert medföljer.
 Mysigt även kvällstid att komma hit för middag.
 
"Bee Happy" mysigt och med god mat.
Här har vi även beställt och ätit nygrillad hummer.
 
Till Laem Mae Phim, en grannby någon mil österut tar vi gärna en tur.
De små restaurangerna  ligger som ett pärlband längs stranden och pinfärsk fisk
och skaldjur serveras på många av dem.
Här har jag beställt ris med räkor, cashewnötter och ananas i en ananas.
Fräscht och väldigt gott.
 
 
  1. Gott med kall kokosmjölk från en nyplockad nöt.
  2. Vietnamesiska vårrullar fyllda med räkor och grönsaker äter jag gärna tilll lunch.
  3. Wokade räkor och grönsaker i sötsur sås är en färgglad rätt som smakar lika gott som den ser ut. 
  4. Räkor med cashewnötter och grönsaker är en favorit. 
  5. Soppa med kokosmjölk, grön curry och thaibasilika blev lite mildare med ris till. Jättegott!
  6. Satay (grillade kycklingspett) med jordnötssås och en sås med lök och vinäger.
  7. "Frie rice" med kyckling, ananans, grönsaker och stekt ägg. Perfekt lunchrätt för ca 18 kronor.
 
Här är ägarinnan till restaurang Wangborn som ligger vid en bäck några km västerut.
(Wang betyder just vattendrag på thailändska.)
Vi har inte varit här på tre år, men blev igenkända direkt vi kom.
Här äter vi gärna satay men allt som finns smakar väldigt bra.
Vi brukar beställa några olika rätter och dela och kan på så sätt prova fler.  
 
Restaurang Chomtalay eller "Gropen", ännu en familjerestaurang 
och som ligger tvärs över vägen från oss.
Ingen havsutsikt, men ibland klarar man sig utan den
Vi tittar ju på havet hela dagarna....
Väldigt bra mat och mycket bra priser dessutom.
Ja, det får man nog säga att alla restauranger har här i området.
 
 
--------------------------                                                                                                                                                                      
Gårdagens orm.
 
Nu har jag fått hjälp av bl.a. bloggvännen Veiken  och Helen (dotter) samt några gäster och personal på vårt boende för att veta att ormen vi passerade är en copperheaded racer snake och den finns med på flera thailändska hemsidor där många av landets ormar finns upptagna.
För egen del tittade jag både på www.thailandsnakes.com och den länk Veiken skickade mig.
Ormen är inte giftig, finns i hela Thailand, anfaller sällan, men kan om den blir hotad/retad "resa sig upp" och då nå en meter högt. Den är vanligt förekommmande i hela Sydostasien men har inget släktskap med de giftiga copperhead snakes som finns i USA.
Namnet har fåtts av att just huvudet är kopparfärgat.
Copperheaded races snake,  tillhör familjen stora råttormar och den äter gärna råtttor, grodor, ödlor och fåglar.
i Thailand lär det finnas över 200 olika atret av ormar och av dessa är det ett 60 tal som är giftiga.
Blir nog bra att läsa på lite mer just ormar som kan finnas här. Men så orolig är jag inte.
 
Repris av gårdagens ormbild.
Detta är alltså en copperheaded racer snake.
--------------------------------------------------------------------------
 
 
 
 
 Inlägg nr 12/100 i utmaningen #Blogg100.

Med och utan hinder

    
Eftersom jag inte solar eller vistas direkt i solen så passar det bra med en morgonpromenad på dryga timmen och ett dopp i det ljumma havet före frukost. Havet håller sina +27 grader och den temperaturen passar mig utmärkt.  (Badar helst inte om vattentemperaturen är under +25)
Det kändes som om hela stranden och sträckan där jag badade tillhörde just mig. Bara hav, horisont och en lång, lång, strand kantad av vackra träd, palmer och blommor.
När vi kom ett par kilometer bort, till vårt rundningsmärke, möttes vi av glada hejarop från några thailändska barn som bor i ett litet hus på den här delen av  stranden.
 
En härlig mprgonpromenad barfota på stranden är en lisa för själen.
 
Frukostdax kombinerat med lek.
 
Efter en långfrukost på terrassen, i behaglig skugga, med sällskap av Bosse, dator, korsord och en bok hann  det enligt magen bli dags för en ananans, melon och papayalunch. Gott och uppriskande!
Stärkta av detta bestäme vi oss för att ta en tur några kilometer österut med mc:n och hälsa på Mabel.
Vi har tidigare under åren 2010-2013 varit här i  Chackapongområdet och då också hyrt bostad genom Mabel. Och när vi nu hastigt och lustigt bestämde oss för en resa hit igen var det naturligt för oss att först höra med henne om det fanns någon bostad åt oss för ett par veckor. Och det fanns! Glada blev vi.
Innan vi gav oss påminde Bosse och jag varandra om de gånger vi sett ormar, långa och stora ormar, kräla över vägen. Men de hör ju till här men detta till trots tillhör de inte mina favoriter.
Vi hinner köra några hundratal meter och vad ser vi. En orm! Och inte i litet format.
 
Vi ser ormen krälar över vägen.
Bosse tvärstannar mc:n, vänder och vi kör tillbaka för att ta ett foto.
Kameran måste ju förstås fram.
Jag fick anstränga mig för att inte darra på handen när jag närmade mig ormen.
Den var lång.
 
Väldigt lång. Uppskattningsvis en bra bit över en meter.
Foton tagna och vi fortsatte.
Jag ska också försöka ta reda på vilken typ av orm det var och återkomma.
De flesta ormar här är inte giftiga men man kan ändå reagera starkt på ett ormbett,
särskilt om allergi finns.
 
Hem till Mabel kom vi utan att se fler ormar. Men jag var vaksam. Hela vägen.
Det blev en trevlig pratstund i skuggan på balkongen och blev bjudna på gott kaffe och chokladbiskvier.
Så fint att ses igen!
 
Mabel är omgiven av vackra orkidéer på sin balkong och de piggar verkligen upp.
Orkidéer är verkligen mina favoritblommor och det finns så många arter.
I Sverige är det nog olika slag av "brudorkidé", phalaenopsis, som är de vanligast förekommande.
 
En lila/vit phalaenopsis samsas med en gul orkidé variant som jag inte vet namnet på.
 
Dessa tempelblommor, "frangipani" växer alldeles nedanför Mabels balkong
och var från början en krukväxt som växte ur kruka efter kruka och planterades sedan fritt.
Nu är den nästan två meter hög och växer så det knakar och den kan bli upp till sju meter hög. 
Tempelblomman finns i många olika färger och några dofta mer än andra.
Det är av dessa blommor som man på Hawaii  och andra Söderhavsöar gör "leikransar" som
hängs om besökandes halsar.
 
 När vi tidigare varit här har vi stannat i flera månader och  då också passat på att besöka Kambodja och andra delar av Thailand. 
Men nu stannar vi här i krokarna för tiden känns alltför kort för att resa runt annat än i närområdet på vår lätta  mc.
Skulle andan falla på så är alltid Bangkok ett bra utgångsläge om man vill ta sig vidare runt i Asien och flygtiderna blir också ganska korta.
 
Inlägg nr 11/100 i utmaningen #Blogg100".
 
 
 
 

Välkomna hit!

    
Välkommen hit till Chackapong, 15 mil sydost om Bangkok. 
  Chackapong med sina "grannbyar" är en av de platser i Thailand som inte besöks av så många svenska turister eller turister över huvud taget och det tycker vi är en av fördelarna med att åka just ht.
Inga "all inclusive hotell" finns, men några större hotell bla, Marriott och Novotel och i övrigt är det mindre hotell och guesthouse som gäller.
Många som kommer hit hyr boende privat i villa eller lägenhet och stannar oftast längre perioder.
 En del Skandinaver, liksom människor från restan av Europa och världen har köpt hus eller lägenheter i området, kanske just för den genuina känslan och stannar också här i långa perioder.
För barnfamiljer finns det också en svensk semesterskola/skola i närheten, från förskola och upp till klass 6 och möjlighet finns också för elever att studera via Sofia Distans som erbjuder just undervisning upp till klass 9 på distans och då kan lärarna på Svenska Skolan Ban Phe ge handledning. Skolan heter Eastern Swedish School och som jag förstått  så är det familjerna till de barn/elever som går där som betalar skolavgifterna. (Det är få svenska skolor utomlands som får stadsbidrag och det är även få svenska kommuner som skickar med en elevs skolpeng. 
När vi var här en längre period december 2011 till mars 2012 var jag en av dem som var med att arbeta som lärare när skolan startades. -)
 
Den här gången blir det en kort vistelse här, drygt två veckor men icke desto mindre trivs vi bra i området för det finns ju många delar av Thailand som är fina och det är lätt att här hitta något för alla. 
Till saken hör också att vi tidigare rest runt en del i Thailand men kände för att komma tillbaka hit.
Vad som bl.a. lockar är att det inte alls är "turistiskt" och det mesta känns fortfarande väldigt genuint.
Visst finns det öar och andra delar av Thailand som är vackrare. Men som jag säger brukar säga; "skönheten ligger i betraktarens ögon". Och vi trivs väldigt bra just här.
Ön Koh Samet ligger en kort "speedboatresa" bort och vi tar oss dit på under 30 minuter och kanske blir det en tur dit eller till någon av de andra öarna här utanför.
 
Den här gången bor vi i lägenhetshuset "Chrystal Beach" fem trappor upp med stor terrass och obruten havsutsikit och  vi disponerar en stor lägenhet på tre rum  plus kök och badrum och har gott om plats.
Huset är ett av de fyra höghus som finns längs Chackapongstranden och dessa högre byggnader ligger någon km från varandra så de stör inte så mycket. (Tre av husen är lägenhetshus och ett är Marriott Hotel.)
 
Chrystal Beach sträcker sig med sina 22 våningar högt upp och är ett bra "landmärke".
Balkongerna vetter mot havet och den stora poolen. 
 
Husets wifi område och reception.
Wifi finns även i delar av huset, vi har på terrassen men hastigheten varierar.
Sköna korgstolar finns utplacerade och det fläktar skönt.
Behövligt!
 
In genom huset och ut mot trädgården, poolen och havet.
 
Wifi finns även här.
Och det är fint och svalkande att slå sig ner här med en bok.
Fåglarnas kvitter/sång är det enda som kan distrahera och havets brus förstås.
 
Vacker grönskande trädgård med sittgrupper och fina blommor och när trädgården slutar tar 
den flera kilometerlånga stranden vid.
 
 
                                                                         
Här på stranden ta jag mina morgon och sena eftermiddagspromenader
och havet med sina +27 lockar till många bad.
Mer om mat, utflyktsmål och annnat att göra återkommer jag till i andra inlägg.
Men något hektiskt bar/nattliv är det inte här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stundens ingivelse

    
 Sitter på på terrassen för att njuta av skymningen som är på väg. Det är vackert och tyst och de ljud som hörs är syrsornas sång/läten,  palmernas sus och bruset från vågorna
Solen försvann för en stund sedan bakom ett moln och himlen är på väg att inta en vackert rosa färg.
Här försvann internet så det blev dags för middag för vår del....
En liten familjerestaurang på stranden kändes helt perfekt.
 På terrassen i skymningen.
 
Åter vid datorn och internet fungerar bra igen. Tillfälliga svackor får man räkna med.
Dagen har försvunnit utan att vi egentligen tänkt på hur.
En helt oplanerad dag låg framför oss och stundens ingivelse har fått råda. 
 
Långprpromenad längs den kilometerlånga stranden och sedan frukost
på terrassen med härlig utsikt över Indiska oceanen.
Absolut njutbart. Här satt vi länge i skuggan och brisen från havet svalkade skönt.
 
En tur till nästa lite större by, Laem Mae Phim, 10 km bort, blev nästa programpunkt. Vi har hyrt en" lätt" mc under tiden vi är här och att köra den är både roligt och trevligt, vänstertrafiken till trots.Det är smidigt att ta sig fram och eftersom vi bor lite på "landet" så är den helt perfekt att ta sig fram med.
Jag tycker också att lokalbefolkningen verkligen visar hänsyn till oss och trafiken här i området är inte alls så livlig som på turistorterna.
Thailandarna själva åker ofta två vuxna och två barn på en moped/ltt mc och detta är det naturliga sättet att ta sig fram.
 
Jag är på gång och det gick riktigt bra.
Var länge sedan jag körde detta fordon, närmare bestämt tre år sedan,
men med lite instruktion från maken gick det bra.
 
 Och man man nu inte vill köra mpoed så finns det ett annat fordon som är väldigt pulärt både i yrkestrafik och privat, sarengen. 
Många ambulerande gatukök är just en mbyggd och kanske tillbyggd sareng. 
 
En sareng, bild lånad från Google och det är min bloggvän Veiken som äger bilden.
Vet inte om just detta är deras sareng....
 
Vi var på väg till grannbyn men bestämde oss under vägs för att köra in och se om bloggvännen Veiken och Lennart var hemma. Och se, vi hade tur.
Här hade vi tänkt ett kort stopp, men det varade i några timmar.
Vi njöt av att sitta i skuggan på deras balkong, under en takfläkt, så fin utsikt och så rogivande.  Och mycket hade vi att ventilera.
Det var verkligen roligt  att ses! 
Tusen tack för en trevlig eftermiddag.
 
Bosse och Lennart löser korsord mellan pratet.
Dock vet jag inte om de kunde koncentrera sig för det var mycket vi alla hade att prata om. 
Väldigt mycket.
 
Vi fortsatte till vårt tänkta mål, Laem Mae Phim och slog oss ner en stund vid havet.
 
En av de många små "restauranger" som kantar strandpromenaden
och här beställde vi varsin pannkaka som avnjöts i en stol i skuggan på stranden.
Behagligt!
 
Och utsikten även här var njutbar.
 
Inlägg nr 9/100  i utmaningen #Blogg100.
 
 

Hundar av olika slag

    
 Ibland har en tur och det kanske jag kan säga i detta sammanhang. Lämnade ett grått sverge i söndags kväll och landade igår i ett soligt och vatmt Bangkok. En blresa senare är Bosse och  jag på plats i den fina lägenheten i en lummig trädgård och med en fantastisk utsikt över Indiska Oceanen med sina klart badbara +27 grader. 
Veckan mellan det att jag kpm hem från Spanien och till avresan mot Bangkok var roligt och fylld av trevligheter av olika slag. Och bland dessa trevligheter fanns också vänner med hundar av olika slag som jag fotograferade  helt ovetandes om vilket uppdrag vi skulle få denna vecka.
Här kommer nog turen in för i veckans uppdrag från  Bosse Lidén, en god bloggvän som förutom trevlig, roliga och intressanat blogginlägg också ger oss diverse lekfulla utmaningarar.
 Veckans uppgift gäller det att fotografera nu levande hundar som finns med på en lista i Bosses blogginlägg och helst ska man inte ha med en hundras som någon annan redan haft med. Är man ensam om rasen blir det bonuspoäng, likaså kan det också delas ut bonuspoäng för en valpbild. 
Veckans Uppdrag är klart!
 
En fem veckors valp, en vit bullterrier.
 
Curre, en vacker, svart,  labrador  retriver
 och den enda hund jag är mattemor till -
(Curre är min dotter Helens hund.)
 
Märtha, en svart dvärgpudel.
 
Frasse, en fransk bulldog.
 
Holly, en bichon frisé
Tycker det är skönt med värmen i Thailand.
(Den enda renrasiga hund jag ännu hunnit se här)
 
Inlägg nr 8/100 i utmaningen #Blogg100
 
                      
                                                                      
 
 

Thailand och Chackapong en klar favorit.

    
God afton! Här är klockan snart 23, sex timmar före svensk tid och det har varit en lång dags och nattts färd för att komma fram. Jag sitterpå en terrass och hör geckor som kvacker, vågornas brus och vinden som susar i kokospalmerna. Det är tyst och still och just nu +32.
Och glädjamde nog har jag en internetuppkoppling som fungerar. (Dock lite segt att ladda upp bilder)
Igår skulle avresan skett klockan 14.30 från Arlanda, men blev fördröjd till klockan 21.
Men det kom ett sms från Norwegian tidigt på morgonen som meddelade detta, så på oss gick det ingen nöd.Vi väntade hemma.  (De som önskade kunde boka om sin resa kostnadsfritt eller få penagrna tilbaka. Bra så och orsaken till förseninhen var ett plan som var försenat från Las Vegas)
Vi kom till Arlanda ett par timmar fre avgång och fick varsin matbiljett á 150 kronor och dte hade vi inte alld förväntat oss eftersom vi inte suttit hela efermiddagen på flygplatsen. Men visst åt vi gott för pengarna
Resan med Norwegians Dreamliner plan gick smidigt med bra service och enkelt  att via skärmen vid sin plats kunna beställa extra  drycker eller snacks.
Vi hade graderat upp oss lite och fick sitta långt fram i planet, ha extra bagage, vilket vi inte utnjyyjade samt fick tre rätters middagm ed tillhörande dryck och dessutom frukost.
Några timmars sömn blev det och idag på efetrmiddagen klockan 14, thailänds tid landad vi i Bangkok.
Här möttes vi at strålande sol, +35 och en trevlig chaufför som skulle köra oss till vår slutsestination.
Efter två och en halv timma i en bekväm van och med en chaufför som körde väldigt lugnt var vi till sist framme i vår saknad thailandsparadis på fastlandet; Chackapong beach. 
Vad byn heter vet jag inte men den ligger ca 16 mil sydost om Bangkok, längs vägen mot Kambodja, och är absolut inget charterresmål. Den  fina, men mer turistiska ön Koh Samet kan jaj titta på.
Och väl framme så  möttes vi av Mabel som vi hyrt lägenheter av tidigare och givetvis även denna gång och även min fina bloggvän Veiken och hennes man Lennart var på plats. Vilket möte! Så härligt!
Veiken och jag har setts tidigare här, då som hastigast, men visste då inte om att vi båda bloggade.
Livet är fullt av fina överraskiningar. VIsst är det fint!
Tröttheten och jetlagen hänger över mig, känner att ögonen sluts då och då, trots vågornas brus, så jag kommer att besöka er under morgondagen.Min kropp är inte numer van vid jetlag och heller inte att bara sova ett par timmar under en natt. Kan man skylla på den höga åldern?
Och jag inser att antalet besök hos er kära bloggvänner kommer att minska under ett par veckor.
 
 
Vår lägenhet ligger fem trappor upp i detta ståtliga
som haren vidunderlig utsikt över indiska Oceanen.
Jga kommer i kväll att soman till vågornas brus.
 
Vårt hus ligger i en vacker trädgård, precis vid stranden och jag hann hit för att se solen
gå ner i väster.
 
Kvällens middag på en av våra favoritrestauranger , den lilla familjeägda "Gropen".
Alltid jättegod mat och som lagas efter det att den beställts, precis som det är vanligt i Thailand,
åtminstone på dessa små restauranger som i mitt tycke har den bästa maten.
Mitt val blev "phad thaI"; glasnudlar, räkor, vårlök, och stekt ägg. verkligt gott!
Och priset? Hela 18 kronor.
 
Inlägg nr 7/100 i utmaningen #Blogg100
 
                                                                                  
 
 
 

Uträknat

    
Det har varit en bråd vecka och jag har försökt att räkna ut och få ihop logistiken och tror jag lyckats hyfsat.  
"Njutflykter" och trevligheter har avlöst varandra. Takten har varit hög och det gällde  först attt hitta den men när det väl var gjort så var det bara att köra.
En aktivitet har följt mig som en spårhund under veckan och det har varit  bloggvännen Bosse Lidéns
uppdrag/utmaning som bestått i att både räkna, vara envis och "gilla läget".
Veckans uppdrag bestod i att dels fotografera tre stycken gravstenar där det framgår att personerna fått uppleva sin hundraårsdag och dels hitta en gravsten med ett par där det tydligt framgick att de blivit minst 95 år.
Envisheten fick mig att besöka kyrkogårdar i Mariehamn och i Solna liksom kyrkogårdarna vid Katarina och Maria Magdalena kyrka på Södermalm. En sista chans gav jag  Klara kyrkogård i City men där fanns bara ett fåtal mossöverdragna gamla gravar där vare sig namn eller ålder  kunde utläsas.
Hundraåringarna och även de som var äldre än så gick att finna men paret på minst 95 hittade jag inte.  
 
Jag besökte också minneslundarna på de fyra förstnämnad kyrkogårdarna men där stod oftast bara namnen graverade på stenarna.
 Vid Katarina kyrka fick jag hjälp av kyrkogårdsförvaltningen och kunde se att det fanns några par som hade åldern inne, alltså 95, men de uppgifterna fanns ju bara på papprer och inte graverat på stenarna.
 
Trevligt har det varit, dock inte det mest lämpliga vädret, men regn lär vara bra för hy och hår, men inte för kameralinsen. 
 
Här är mitt resultat, uträknat och klart...
En hög ålder; 104 år och 66 dagar. (104 år, 2 månader och 6 dagar)
 
Viktoria Asp; 102 år och 175 dagar (102 år, 5 månader, 24 dagar)
 
Greta Bergström 102 år.
 
Uträknat är också att vi i kväll lämnar Sverige för ett tag och det är inte den spanska sommarstugan som hägrar...
 
 
 
 
 
 Inlägg nr 6/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 

Veckans gäst hos Freedomtravel

    
Just idag, den 6/3, är jag "Veckans gäst" hos den framgångsrika och populära resebloggen Freedomtravel 
 där jag berättar  om mina är i Peking och hur det kom sig att jag hamnade just där och blev kvar så länge.
Titta gärna in där om ni vill läsa intervjun eller bara för att det är en väldigt trevlig och varierande reseblogg med  och där nästan alla kan hitta något av intresse. Väldigt vackra bilder förstärker texterna.
 
Jag passar idag också på att skriva ett inlägg om ett av de måga besök jag gjort på den Kinesiska muren, för den kommer alltid att finnas med mig.

Tidigt en morgon var vi åtta personen som äntrade en liten buss utanför CCC, Chinese Cultural Center, för att åka till den lilla byn, Chen Jia Pu, som ligger tio mil nordväst om Beijing i Hebei provinsen.
Här är muren verkligen inte restaurerad som på de mer turistinriktade ställena och bitvis får man klättra bredvid eftersom det saknas stenar.

 
Här i byn smids det på gammal vis.
 
Brant är det på många ställen -
 
- och det vill till att placera fötterna rätt. 
 
Bitvis är det bra att  hålla i sig ordentligt för det är högt, brant och smalt.
 
 Cháng Chéng, på mandarin, (pinyin; för att vi som inte läser kinesiska tecken skall kunna uttala orden) betyder "den långa väggen" och nog är den Kinesiska Muren lång. Fram till i april 2009 hade man räknat med att muren var 6400km lång  men då gjordes en ny mätning och den visade på hela 8852 km. (Det motsvarar en resa upp och ner genom Sverige, 165 mil, två och en halv gång.)
Denna långa mur består av många olika delar och går genom stora områden. Muren började byggas på några hundra år f.Kr. byggandet höll på fram till Mingdynastin, 1368-1644. Mingdynastin var den sista dynastin i Kina ledd av Hankineser, som är den dominerande etniska gruppen i Kina och som omfattar 90-95% av befolkningen. Det är också världens största folkgrupp och den omfattar nästan 1/5 del av jordens befolkning. Idag används begreppet Hankines ofta synonymt med ordet kines.
Muren kom främst till för att skydda Kina från inkräktare från norr, Mongolerna.
På flera platser är muren restaurerad men på många platser är den mer eller mindre bevarad i sitt ursprungliga skick.
Det finns också långa sträckningar av muren som är i så dåligt skick att man inte får/kan gå på den.
Den Kinesiska muren är förstås ett av världens sju underverk och är sedan 1987 med på UNESCOS världsarvslista.
Nu går vi
Ett av alla de 24 000 vakttorn som finns längs Muren. Här hölls det utkik och lagrades vapen
och vakterna sände ut röksignaler för att varna om om fiender var i antågande.
Här vid vakttornet har vi gått och köättrat 1100 m uppför och det kändes i benen.
 
 
 
 
Åter nere i byn. Människorna som bor här odlar majs och har en del fruktträd
och försäljningen från detta utgör deras huvudsakliga inkomst.
I övrigt är åkrarna för små för annan odling, men en byinvånare kan äga flera jordplättar
och de kan vara utspridda.
                                           Obs! Muren som skymtar högt uppe till höger på berget.

När vi kom ner till byn igen efter den nästan fyra timmar långa vandringen hade solen trängt genom molnen  och det hela kändes om möjligt än bättre.
Anna och jag som var där tillsammans undrade  "vad vi gjorde här, friviligt". Och det fick sitt givna svar;  Uppleva och Upptäcka
och det med alla tänkbara sinnen.
 
Jag hittade just en dikt som tonsatts av Ulf Björlin och som framförts av Evert Taube, nästan som en tidig "rap" Den finns även inspelad på skiva och går att lyssna på via You Tube.
Dikten heter Muren och Böckerna och är från början tillägnad poeten och skalden Lars Foresell.
 


" Det var Chi Huang Ti
kung av Tsin
som lät bygga den kinesiska muren
och bränna alla böckerna i Kina.
Detta hände på Hannibals tid
innan Jesus var född".


Denna version är tolkad av Eva Dahlgren och Bodil Malmsten.
 
Inlägg nr 5 av 100 i utmaningen #Blogg100.
 
Har just upptäckt att jag haft kommentarsfältet avstängt. Nu nu är det på....

På räls till Västerås.

    
Min turné fortsatte under torsdagen och då med en tur västerut.
Målet var Västerås och tillsammans med Mona och Birgitta, två av mina vänner i "Beijingladies", klev jag på tåget i Stockholm.
Efter en smidig resa med SJ, och ett tåg som gick utan anmärkning,steg vi av en timme senare av och möttes av Åsa, också en av "Beijingladiesarna" och som bjudit in oss till lunch. (Namnet "Beijingladies" kommer sig av att vi träffades och lärde känna varandra under de år vi bodde i Beijing, Peking och den vänskapen består.
Nu bor vi på olika ställen i Sverige men får till att ses så och då och det är verkligen trevligt.)
 
 
Västerås i Västmanland är den femte största staden i Sverige med ca 148 000 invånare och en stad dom växer. Många har valt att bo i Västerås och arbetar man inte där så är det enkelt att pendla till andra städer i Mälardalen och till Uppsala som man når inom en timme. Och det är även smidigt att ta sig till Stpckholm, särskilt om tågen går och det inte är hinder på spåren.
Västerås tidigaste namn var Westra Aros och där "westra" avser väderstreck och "aros" betyder åmynning och syftar på Svartåns utlopp i Mälaren.
Namnet förkortades under 1200- talet och första hälften av 1300 -talet till ett ord, Westraaros , på 1400 -talet  blev  a till  å; Västrå´rs.
Och från och med 1600-talet heter staden Västerås.
(I ett inlägg från den 9/9-2011 har jag skrivit mer om Västerås och stadens historia.)
 
Gott med förmiddagskaffe! Och samtalsämnen saknades inte....
 
 
Kaffestunden övergick i lunch och vi bjöds på en väldigt god kycklinggrtya.
Mona, Birgitta och värdinnan Åsa väntar på att börja äta...
Vi hade mycket att avhandla och skratten var många. 
Efter kaffe på maten med en hembakad semla tii blev det dags för en promenad.
 
Många olika nyanser av grått var det ute och så även citatet av Tomas Tranströmer som var inmurat i gatan.
Ett citat som påminde oss ytterligare om det tid som går så fort. 
Och helt oavsett vädret så hade vi en väldigt trevlig dag.
 
 
Även isen på Svartån var grå,
men husen bakom bron lyser upp.
Och så förstås vi....
 
Även änderna var grå.
 
På  hemväg. Och visst lyste vi upp!
 
Tågresan tillbaka till Stockholm gick även den "som på räls". 
Det enda som krånglade var mitt minne.
Vi klev av tåget på Stockholm Central och när vi gått en bit på perrongen kände jag i min ena ficka för att kontrollera att mobilen var med. Det var den inte.
Jag rusade tillbaka till vagn sex och uppför trappan och fram till vår säte. Ingen mobil låg där. Men jag visst att jag lagt ner den i en ficka. Märkligt. Upptäckte då att jag hade ytterligare två fickor på min jacka och i en av dem hade mobilen hamnat.
Slutet gott....Men jag blev väldigt stressad där ett tag.
 
Inlägg nr 4 av 100 i utmningen #Blogg100
 
 
 
 
 
                                                                                      
                                                                                                                                                                                                                                     

På turné.

    
Vi är nyligen hemkomna från Spanien, anlände i fredags kväll men det känns som om vi varit hemma betydligt längre.
Helgen tillbringades i det vackra vårvädret i Stockholm, måndag och tisdag blev det en tur till Åland och Mariehamn.
Veckan blir lite av en turné med varierat innehåll.
 Onsdagen turné började med en tunnelbanetur till Solna för att sedan per bil förflytta mig till Uppsala.
Tanken var att dotter Liv, barnbarnen Max och William och jag skulle göra en utflykt till 4H gården i Gottsunda.
Utevistelse, pyssla med djur, leka och fika kändes på planeringsstadiet som ett perfekt upplägg.
Men...Det blåste isande kalla vindar, solen lyste med sin frånvaro och det kändes inte alls lockande med en utelek i flera timmar. Barnen hade dessutom tillbringat hela förmiddage utomhus  med förskleaktiviteter i parken och hade fått rejält med frisk luft.
Här gällde det att tänka om. En tur till Stockholm kändes inte aktuellt eftersom sportlovet här gör att det är fullt med skollediga barn i hela stan.
Efter ett snabbt samråd enades vi om att åka till konditori/bageri Branting, Brantings torg 1, för att fika.
Ett trevligt konditori med vänlig personal och med stort utbud av och bakverk, smörgåsar och sallader.  För oss  var det idag bakverk som gällde.
Max och William fick välja och valde var sin skapelse gjord av olika sorters choklad. Jag blev mätt bara jag såg dessa, men de hade en försvinnande åtgång hos pojkarna. För egen del valde jag en semla, jättegod och smakade som jag tycker semlor ska smaka; saftig, med riktig vispgrädde i lagom mängd och mycket mandelmassa.
Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och så småningom var det dags för mig att köra tillbaka till Stockholm.
Jag var beredd på köer från Kista och in till stan, men icke. Inte en kö på hela vägen hem till Söder så resan gick på en timme och helt utan irriterande köer. 
(Väldigt ovanligt, för i vanliga fall börjar bilköerna vid tretiden på eftermiddagen och håller i sig i flera timmar och så både ut och in från stan.)
 
 
Här i våra kvarter, liksomsom i hela Stockholms innerstad brukar det vara hopplöst att hitta en parkeringsplats och jag var beredd på att parkera långt hemifrån. Men! Jag kunde välja och vraka och hittade mig en plats precis utanför porten.
Sportlovet visar sig här också, betydligt äfrre bilar osm ska parkeras.
 
Här är det i vanliga fall alltid helt fullt. Men icke idag, bara att välja en plats.
 
MIn turné skulle komma att fortsätta fram på kvällskvisten och då österut, mot Nacka Strand.
Avlämnande av lånad bil och träff med dotter Helen.
Nu blev det en kort bussresa till Sickla för att uppsöka en av favoritkrogarna  Urban Deli 
och här skulle vi äta midag tillsammans.
(Urban Deli ivd nytorget tycker jag också är bra)
Bord var bokat, nästan ett "måste" i Sockholm på populära restauranger och trots att det är trångt mellan borden så kan man ändå prata hyfsat ostört, nog så viktigt. 
Vi njöt av god mat och av att ses och det blev en mysig kväll.
Och det var en glädje för mig att träffa mina nära och kära på en och samma dag.
Onsdagens turné var över och avslutades med en kort bussresa hem till Söder.
 
Helen valde lättgrillad tonfisk -
                                                                 
- och mitt val föll på fiskgrytan med rikligt med musslor, räkor och fina fiskfilébitar.
Jättegott!
 
 
 Inlägg nr 3/100 i #Blogg100.
 
 
 
 
                                                                                          
 

Hem över Ålands hav.

    
 Vi lämnade Mariehamn tisdag eftermiddag och valde att på hemvägen ta Vikinglinjens fartyg, Rosella, över Ålands hav till Kapellskär i Roslagen, en tur på två och en halv timme. 
Även denna tisdag mitt, under  Stockholmsskolornas sprotlov var det en trevlig resa och vår vana trogen gick vi direkt till den mysiga à la carterestaurangen för att äta en sen lunch.
Många väljer att äta smörgåsbpordet, men eftersom vi åker  över till Åland ganska ofta känns det skönt att sitta vid ett bord och bli serverad.
Menyn i à la carte - matsalen byts varje månad, men smörgåsbordet, som i och för sig är bra, har de rätter de "alltid har". (Men ibland, när det inte är så många resenärer ombord, äter vi också då och då smörgåsbord. )
 
Utsikten från vårt fönsterbord. Himlen var verkligen skiftande.
 
När man tar sig till och från Ålande via Kapellskär eller Grisslehamn så är det vacker ytterskärgård  som passeras.
Vill man däremot se en stor del av Stockholms norra skärgård så passar det bra att ta fartygen som går till och från Stockholm och då tar resan till Mariehamn cirka sex timmar.
Tar man då morgonbåten från Stockholm går det bar att kliva av i Mariehamn, tillbringa några timmar där innan men  tar sista båten över till Kapellskär och sedan med buss (ingår i biljetten) åker tillbaka till Stockholm. En bussresa på ca en timme.
 
Vi närmar oss Marhällan, en fyr i farleden strax utanför Mariehamn.
 
Innan fyren byggdes var det många fartyg som förliste
just här p.g.a. alla grund som finns i området.
Marhällan ligger mitt emot lotsstationen Kobba Klintar, men det förhindrade inte
att många led skeppsbrott här.
 
Vi satt länge till bords och något däcksittarväder var det inte så vi njöt via de stora fönstren av det mäktiga Ålands hav.
Och hav är något jag alltid fascineras av.  
 
 
 
 
Jag beställde en räksallad som var väldigt god och precis som jag tycker den skall vara
med handskalade fräscha räkor som huvudingrediens.
För Bosses del blev det hängmörad biff från åländskt gårdskött, otroligt mört och fint
just som kött kan bli när djuren mått bra.
 
 
Inlägg nr 2/100 i #Blogg100. 
 
 

Njutbart!

    
Åland och Mariehamn mötte oss med vackert väder, dock några grader svalare i luften är Stockholm.
Här är våren alltid lite senare, ett par veckor är ganska vanligt.
Att det är så beror på isläget och i år har Ålands hav i stort sett varit isfritt så kanske kan våren arbeta in tid. 
Gårdagen bjöd förutom resan hit på en promenad i stan och lite inköp i Espritbutiken i Mariehamn.
Utbudet av butiker är ganska begränsat i stan, men med tanke på Mariehamns ca 12000 permanenta invånare  (sommartid dubblas men alla turister som kommer) så behövs det nog inte fler butiker.
Här är det personlig service och småskalighet som gäller och man känner sig ompysslad som kund och igår kändes det som om jag hade en "personal shopper". Lyxigt värre!
(Många ålänningar åker annars till Norrtälje, Uppsala eller Stockholm för att ha tillgång till ett större och varierat utbud.)
 Fler butiker finns i Maxinge centrum, ca fem km från stadskärnan och där finns de flesta större kedjorna representerade. Men inte är det lika personligt. 
Namnet Maxinge kommer av att mannen som statade verksamheten här ute med "Sparhallens supermarket, hette Max och hans fru hette Inger. )
Måndagen var väldans trevlig och innehållsrik och dagen övergick mot  skymning och kväll.
Och precis lagom till solnedgången serverades middagen och vi kunde njuta av båda.
 
Perfekt att äta middag och se solen gå ner.
Bosse, Maggi och Bertrand, svägerska och svåger.
 
 Utsikt i samband med kvällens middag.
 
 
 
 
Och här! En bild att gissa på. Brinner det i trädet? Eller?
 
 
 
 Detta är inlägg 1/100 i "Blogg100", att skriva inlägg i 100 dagar. Jag var med under 2015  och då blev det ett inlägg varje dag i 100 dagar. Och kanske lyckas jag med detta i år också-