Överraskande

    
Gårdagens hemresa flöt på bra i alla avseenden och den fortfarande onda, men villigt samarbetande  foten, gjorde sitt bästa för att vara till lags och inte orsaka besvär.
Och det gick bra ändå tills vi kom på flygbussen och slog oss ner längs fram
Jag hann knappast sätta mig förrän jag kände ett rejält  stick i den högra underarman och det brann till.
Strax efteråt såg jag en geting lyfta från armstödet och flyga mot bussens vindruta och vidare ut i det fria.
Aj, aj, aj! Illa! Ont gjorde sticket och det sved.
Jag försökte få ut gadden men misslyckades och plötsligt svullnade underarmen upp rejält. 
Tursamt nog hade jag med mig tabletter att ta, är ju en fördel om man är allergisk eller kan bli det. (Eftersom jag ett par gånger tidigare i livet blivit getingstucken och då fick allergiska besvär så finns tabletter numer i min plånbok.)
Hem kom vi efter en bussresa som kändes betydligt längre än vad den var. Och foten var i detta läge det minsta problemet.
Alsolsprit och isbitar på sticket dämpade i viss mån svullnaden och rodnaden. Men inte smärtan.
Tyckte helt klart det var lämpligt att i detta läge slå mig ner på balkongen och ha vattnen, fritidsbåtarbåtar, livet på kajen, husbåtarna och Stockholmskvällen i fokus och med både arm och fot i högläge.
 
Halvsoligt och skönt att vara hemma.
Och mot Skanstullsbron och längs kajen såg det ut som det brukar.
 
Även åt andra hållet var det sig ganska likt, de gamla husbåtarna och några nykomlingar. 
 
Den stora husbåten, Gratia,i gult och grönt, har länge legat här vid kajen nedanför oss och bloggvännen BP 
som känner ägaren och har skrivit lite om den och dess historia.
Gratia såg ut som vanligt men har nu ett betydligt grönare och mer blomstrande däck än när vi åkte i början av maj.
Strax bakom Gratia har det tillkommit en båt, Korsön,som ska ligga här i Hammarbykanalen till december då den ska ut på jobb. 
Korsön är en privatägd isbrytande båt och har använts  för att trafikera sträckan Nynäshamn - Ålö i Stockholms södra skärgård. (Båten hyrs då in av Utö rederi)
De flesta av båtarna som ligger i Norra Hammarbyhamnen är husbåtar, där människor bor permanent, men det finns även andra båtar som ligger här mer tillfälligt. Tillstånd för att ligga här måste  fås av Stockholms kommun. 
De båtar som ligger här måste  besiktigas med jämna mellanrum, säkehetskraven måste uppfyllas och de måste kunna flyttas per egen maskin från kajen.
 
 
 Getingsticket var överraskande och gör ordentligt ont även idag och har hindrat mig från några större utsvävningar.
För med både en fot och en arm som krånglar har jag  suttit på balkongen en hel del och läst och tittat på våra potatisar som i våras planterades i en jättestor kruka.
Överraskande grönt var det och skulle det månne finnas några potatisar att plocka upp.
Men hjälp av två pjgga händer/armar, dock inte mina, kom skörden upp ut jorden.
Och det var lätt att konstatera att skörden inte skulle bli till något storkok.
  
Överraskande grönt i potatiskrukan.
                                               
Skörden blev sju små potatisar....
Dessa verkligt nya potatisar ska kokas och ätas idag.
För i morgon är de gamla.
 
Den spanska majskörden  av nypotatis blev betydligt mer omfattande. 
 
 

Varvet runt

    
Konst, litteratur, växter, vänner, trevlig miljö, skratt, god mat och dryck....
Hjulet snurrar på och jag med det och att tillvaron varieras under en dag ger extra kraft till en konvalescent som behöver piggas upp.
Träningen av foten går bra och framstegen är märkbara och tydliga både för mig själv och den nära omgivningen.
Jag har vidgat vyerna, tagit ut svängarna och fotens samarbete med resten av mig får klart godkänt.
 
Hjulet snurrar och byter färger. Det gör jag också; från rödrosig om kinderna till blek,
beroende på ansträngning, men den blå nyansen har ännu inte uppnätts. 
 
 På förmiddagen när jag gick runt några kvarter i närheten, nåja haltade fram, såg jag att en ful grå betongvägg hade piggats upp med några målningar. Stora, expressiva, målningar som lockad emig att stanna och noga titta.  Otroligt många detaljer och i sig ganska läskiga målningar men jag stod länge kvar och tittade. Blev berörd, men vet inte direkt vad som berörde mig.
 
 
 
När jag väl haltat hem fanns målningarna fortfarande med mig och det dröjde ett tag innan jag slog mig ner för att läsa ut Brobyggarna av Jan Guillou, en "tegelsten" på 600 sidor. Jag har varvat den med mer lättsamma böcker under en lång tid, så det är en av anledningarna till att den tagit tid.  Jag tyckte också den stundtals var seg, men ändå bra. 
Undrar vad som hänt om boken kortats av...
Jan Guillou har bedrivit ett omfattande arbete för att få fram alla fakta i boken och lyckas väl beskriva miljöer och personer men i mitt tycke blir det alltför mycket på detaljnivå.
Brobyggarna är en släktkrönika och delvis en äventyrsroman i historisk miljö och trots att jag är väldigt intresserad av historia så uppslukades jag inte helt av den. Men jag ville samtidigt fortsätta att läsa den.
Tre fiskarsöner växer upp utan sin far som dog på havet och hamnar så småningom som repslagarlärlingar i Bergen. Deras unika tekniska begåvning upptäcks och hamnar senare i Dresden, på universitetet som stipendiater. Det är i början av 1900- talet och meningen var att de utexaminerade pojkarna skulle återvända till Bergen och Oslo för att bygga järnväg, det mest storslagna ingeniörsprojekt någonsin. Men så blev det inte. Kärleken kom emellan.  Tre bröders öden där framtidstron överskuggade världens orättvisor.
Teknikens stora genombrott trodde man skulle utrota alla krig. Men så blev det inte.
Finns det någon som läst boken? Och vad tyckte ni om den.
 
Jag är glad att jag läst ut "Brobyggarna". Ett verkligt stycke historaia...
 
Vackra blommor piggar alltid upp.
 
Kvällen avslutades tillsammans med vännerna Marga och BIrgitta på Mundo, en av kvartersrestaurangerna.
Mysig miljö, jättegod mat, många skratt och trevligt i största allmänhet.Och väldigt läkande för mig.
Jag riktigt studsade hem i den sena kvällen. Nåja, allt är relativt. Men här är det känslan som räknas.
 
 
Marga och Birgitta skrattar gott. Och det är inte åt mig....
Det finns andra vid bordet, i detta fall, en till mig närstående person som orsakar munterheten.
Tack för en jättetrevlig kväll och lycka till!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Resmål värda ett besök; fyra bland många...

    
Att Spanien under våren och sommaren ökat i popularitet bland turister är helt klart och den svenska resetidningen Vagabond (ingen betald reklam) har plockat ut några favoriter i olika delar av Spanien;  Malaga, Sitges, Mallorca och San Sebastian; resmål värda ett eller flera besök.
Och det finns förstås många, många fler. 
En god början är att ha ett utgångsläge för att sedan ta sig vidare  i Spanien, ett land  som erbjuder mycket av det mesta.
Sitges, Mallorca och Malaga har jag besökt i olika omgångar men San Sebastian väntar på oss.
 
 Till Spanien och just Mallorca gick den första resa jag gjorde utanför Norden och det var redan 1960 och turismen var i sin verkliga linda.
Senare i livet har Mallorca fått många besök av mig liksom öarna Ibiza, Menorca och Formentera.
Även de olika Kanarieöarna, med "lagom" klimat hela året har under många år varit populära turistresemål, även för mig, liksom många platser både större och mindre på det spanska fastlandet.  
 
Tidningen Vagabond ger följande tips:
I södra Spanien, på Costa del Sol, är Malaga en bra början och när man vill vidga sina vyer är det lätt att ta sig vidare mot Granada och Sevilla, häftiga städer med många kulturarv och mycket att se.
Från Malaga går ett pendeltåg längs kusten mot Fuengirola och det är enkelt att ta sig en dagstur dit. Vill man vidare till Marbella eller Nerja går det bussar rån Malaga. Men enklast är förstås att hyra bil för att ta sig runt.
Hotell som Vagabond rekommenderar i Malaga är boutiguehotellet Milino Lario, men det finns förstås många fler.
Vi bodde hos vänner i Fuengirola  och väldigt praktiskt med tåget in till Malaga,
en resa på ca. 30 minuter.
 
Mysiga gränder, många trevliga restauranger och mycket att se och uppleva.
 
 Malaga är Picassos födelsestad och ett besök på Picassomuséet är givet.
 
 Sitges, en "gammal, charmig turistort",  ca 30 minuters resa söder om Barcelona har kommit i ropet igen. Sitges är en ganska liten stad med ca 30 000 invånare utanför turistsäsongen och har behållit sin småskalighet.  Jag var här 1971 och förstår att jag inte skulle känna igen mig där idag. 
Det finns gott om stränder i och runt Sitges, 17 stycken, så de lär räcka till för hugade sol och badgäster. Hotell,  restaurang och nöjeslivet verkar ha något för alla.
 En lunch på Club Nautic de Sitges och ett boende på Hotel Calipolis är Vagabonds förslag. Men det finns så många fler....
Vy över Sitges.
Bild "lånad från den lokala turistbyrån där.
 
 Mallorca, denna vackra och gröna ö har något för alla och hit kommer besökare i stora skaror från hela Europa, ön är mer populär än någonsin. 
Man har numer plockat bort många av de tyska och engelska håll-i- gång-pubarna och ersatt dessa med spanska restauranger och spansk kultur och Mallorca 
  Storsdadsliv, stränder,  kultur, matupplevelser och vacker natur går  hand i hand och det går att hitta sin egen oas vare sig man väljer att stanna i Palma eller bo mer ute på landet. Avstånden är korta. 
Vagabond dristar sig till att göra en jämförelse mellan Barcelona och Palma och kanske ligger det något i det.
Båda städerna är absolut värda besök.
 
Hamnen i Palma och katedralen som syns över hela stan  i bakgrunden.
 
 I nordvästra Spanien, nära den franska gränsen vid Atlantkusten, ligger den ännu oslipade diamanten, San Sebastian. (Våra spanska grannars hemvist.)
Här är kultur och mat viktiga saker och många anser att detta är världens bästa matstad och här finns 14 restauranger med Michelinstjärnor varav tre med toppbetyget tre stjärnor.  I år är San Sebastian också Europas kulturhuvudstad. Det är en ganska stor stad, ca 190 000 invånare, och förutom det vanliga restaurangutbudet är det gott om  "pintxosbarer".  På dessa barer  serveras "tapas" på "pintxos", en sticka. (Pintxos betyder sticka eller något vasst.)
En pintxos har nästan alltid en bas av liten bit tunt bröd och detta toppas sedan t.ex. färska sardiner, krabba, korvar, torkad skinka och ofta bacalao, saltad torsk och en baskisk specialitet. Dessa pintxos måste vara nygjorda så de serveras efter hand de är klara och ofta från en bricka så gästerna tar det de vill och sedan när de ska betalas räknas antalet stickor.
Till pintxos dricks ofta sherry, öl, cava, en torr cider eller ett fruktigt rödvin från det närbelägna  Riojaområdet.
Maten är alltså väldigt viktig i San Sbastian  och det ett stora kulturutbud lockar turister dit, liksom olika typer av surfing och inte minst staden i sig och de vackra omgivningarna. 
 
San Sebastian med Playa de la Concha.
Foto "lånat" från turistbyrån i San Sebastian.
 
 
 

Motiverande

    
Mitt tålamod är inte det bästa i alla situationer. Och alls inte när jag har svårt att röra mig och behöver hjälp med vissa saker. (Vad gällt mitt lärarjobb/speciallärarjobb har tålamodet alltid funnits och gott och väl räckt till och även inom andra arbeten.)
Att sitta still i långa pass, annat än när jag blickar ut över havet, sitter på en servering och tittar på människor som passerar, läser, skriver eller umgås är inte det jag trivs bäst med. Men även då gör jag ju något...
I övrigt vill jag så länge jag kan vara aktiv; resa, promenera, cykla, åka båt, träffa vänner, uppleva och se för mig nya saker för en dag kanske det inte är möjligt. Så lika bra att passa på.
Min salig mamma hade dessa tankar och jag har med glädje anammat dem. Hon var en klok kvinna med mycket humor och stor envishet . (Den är säkert ärftlig för båda mina föräldrar var envisa och trodde det mesta var möjligt tills motsatsen bevisats.)
Nu när jag har svårt att vara så rörlig (kan stödja ytterst lite på foten) får jag nöja mig med kortare motiverande små promenader.
Vi bor bra och har flera "pitstops" och restauranger inom 400 m och nu har jag satt i system att ya mig bort och hem. Med kryckan som stöd.
Visserligen har vi mat hemmaoch jag har en duktig kock, men kan jag inte ta mig så långt som till havet, ca 1000m så får annat ersätta det.
 Den trevliga lilla restaurangen Mundo Pequeno (Hemsida finns inte men finns med på Tripadviser och påGoogle) ligger en bit bort på vår gata och har fått besök av mig och kryckan och en svalkande sangria smakade utmärkt i skuggan där det fläktade.
 
Vacker bougainvillea att titta på.
 
Svalkande sangria smakade perfekt. (Inte söt...)
 
På en granngata, Calle  Ramon Frexia, ligger en annan favoritrestaurang den belgiska Delicado och här derveras både lunch och middag. Bara 300 meters haltande dessutom och både dagens meny och à la carte serveras. 
 
Två bord finns utomhus på Delicado, men de brukar vara lediga.
Kan inte alls förstå det.
Vi vill helst sitta där så vi är tacksamma.
(Men ibland bokar vi ett av dem)
 
På Delicado kommer jag nästan bara tilll min favoriträtt;
spett med scampi och kycklingfilé i en lätt och väldigt god cyrrydoftande sås.
Ett glas svalt rött vin smakar gott till.
 
En annan trevlig favorit (vi har många...) i matväg är den kinesiska restaurangen Fu, öppet för både lunch och middag. Prisvärda dagens meny (fyra rätter och flera att välja bland) inkl. dryck finns för ca 8 euro och även många à la carterätter.  (Avenida Baleares 36, hemsida saknas men finns med på Tripadviser och  och om man söker på namnet.)
Och tänk! Även Fu ligger så nära att jag kan stappla mig dit, 450 meter och med lite vila på vägen.
Precis som i Kina kan man beställa ett antal olika rätter som man sedan delar på.
Jag beställer ibland á la carte och kan då få den styrkan på maten jag vill ha och den är inte så anpassad som kanske dagens meny är till västerlänningar.
Här smakar maten som jag smakat den i Kina, vilket inte är så vanligt. Perfekt och förekommande serveringspersonal är det också.
Och givetvis passar jag på att träna lite kinesiska också. (Kinesisk personal och kock)
 
Kanske kan jag i morgon vidga vyerna ytterligare för jag gör dagliga framsteg och motivationen är viktig.
 
 
Snart framme....
 
Väldigt god mat! "Fried rice", kycklingfilé med cashewnötter till höger (vi beställde den lite strark)
och räkor+ grönsaker i "gong-bao - sås", en stark, smakrik, sås där bl.a.chili ingår.
  Den rätten är mycket kinesisk och förekommer ofta med kycklig i stället för räkor.
Åt med pinnar gjorde vi förstås.
 
                                                                           

Det kan brännas ordentligt

    
 I Spanien, precis som i många länder, drabbas kusterna under sommaren av brännmaneters invasion.
Allra bäst trivs brännmaneterna i de kylslagna vatttnen runt Arktis, norra Stilla Havet och i norra Atlanten men de är inte så kräsna utan klarar sig också bra i varmare vatten. Och har de väl kommit till varmare vatten stannar de kvar.
I Sverige kommer maneterna ofta in till Bohuslän i slutet av maj, i Halland till midsommar och till Öresund en bit in i juli. Även i Östersjöns sydöstar delar kan maneterna trivs.
Vad gäller Spanien, liksom alla Medelhavsländerna uppmanas semesterfirare att vara extra uppmärksamma på brännmaneterna.
 
Brännmanet.
Den röda brännmaneten tillhör klockmaneten och
det är deras nässelgift som orsakar reaktioner hos människor.
Bild "lånad" från Wikipedia.
 
Den mänskliga påverkan på havet där föroreningar, överfiske (största orsaken) och den globala uppvärmningen har påverkat maneternas stora utspridning även till varmare vatten och till alla världshav.
Maneternas giftighet varierar och det är de klibbiga bränntrådarna fördelade i knippen med mellan 65 -110 trådar som bränns. Den enda del som inte "bränns" är den stora klockan på ovansidan.
Giftet utsöndras från alla tusentals nässelceller som finns både på trådarna och närmare manetens mun.
Även trådar utan manet och döda maneter kan brännas så det vill verkligen till att se sig omkring vid bad. Maneterna anfaller aldrig men  det är ändå lätt att nås av deras trådar.
Ett knep om det finns maneter, utom att låta bli att bada i havet, kan vara att smörja in sig noga med solkräm
Om olyckan varit framme och man blivit bränd av en manet så ska trådarna först plockas bort och helst med en pincett. Att skölja med saltvatten kyler och lindrar och har stora skador skett bör sjukhus uppsökas för ev. intag av antihistaminpreparat. Finns isbitar till hands hjälper de till att kyla ner det brända området.  Ibland, om stora områden på kroppen bränts kan även andningen påverkas och hjärt-lungräddning bör ges på plats.
Dödsfall till följd av brännskador av maneter är ovanliga  utan sker p.g.a drunkning eller hjärtinfarkr på djupt vatten. Men även kraftiga allergisa reaktioner kan orsaka dödsfall.
 
Bilden inte nytagen, men i Spanien.
Inga maneter just här...
 
Njutbart bad 2015 vid La Mata stranden .
 
Maneterna håller sig oftast runt en strand i ca. tre dagar innan de drar vidare. Men det beror också på hur vindarna blåser. 
I Spanien finns nu en "app" "Infomedusa" som kan berätta om hur förekomsten av maneter ser ut, men för närvarande är den endast tillgänglig för 107 stränder i södra Spanien , på Costa del Sol.
 
Har ni tips  om lindring om man nu  skulle bli bränd av en brännmanet? Kan tänka mig att det finns många huskurer?
 
Dessa vänner bränns inte...
Under dagen fick jag trevligt besök i "stugan" av vännerna Marga och Birgitta och vi kommer snart att i princip bli grannar, dock inte på samma gata. Jätteroligt!
Och vi hade mycket  praktiskt att ventilera. 
Ett jättetrevligt avbrott i mitt kurerande av foten.
 
Birgitta, Marga och jag har genomgång...
Mycket att tänka på är det .
 
 
 

Träning med god effekt

    
 Träning är viktig! Visst är den! Och det gäller i alla lägen. Även i "fotlägen". 
För egen del är jag omgiven av ett riktigt hälsoteam och i närmaste omgivningen har jag läkare, sjukgymnast,(dotter) en sjuksköterska och stödjande dotter som midsommrar på den svenska Höga kusten, men som kommer med uppmuntrande tillrop och foton. 
Utöver detta finns det  där "lilla extra" i form av min mycket goda vän Eva,  professor och som kan det mesta om träning, mat och hälsa-
Så jag är i säkra händer nu när skadan hänt. Och till detta team kommer markpersonal som intar skiftande roller efter behov och många vänner påde på plats här i Torrevieja och hemma och även alla bloggvänner  som kommer med uppmuntrande kommentarer. Allt uppskattas och jag blir piggare!
 
Jag grunnande på hur mycket jag behöver träna och läste på nytt första sidan av professor Evas artikel som publicerades i tidningen "MÅBRA" i juni.
Och se bara genom att repetera  läsningen mådde jag mycket bättre...
Nu handlar inte artikeln om just mig, men jag anammade genast detta med att träna för att snabbt kunna använda foten igen, för att sitta här på terrassen mer än ett par dagar är inte alltför muntert.
 
Att röra på sig/träna och motionera är bra för vår hälsa.
Detta är första delen av artikeln/intervjun och
de andra två delarna kommer jag att ha med vid senare tillfällen.
De handlar också om träning men även om mat och stillasittande.
Tack Eva!
(Jag har tillstånd att ha med artikeln.)
 
Väninnan Ingrid ringde och erbjöd mig ett lån av Preciosas krycka och den levererades och genast ökade min rörlighet och jag behövde inte längre förlita mig på att stolar var strategiskt utplacerae i "stugan"så att jag skulle kunna ta mig fram. 
Lika bra att börja genast för foten är klart bättre idag och värker bara stundtals och när jag belastar den. 
Målet är att i morgon förflytta mig utanför hemmets gränser. Och jag är en envis typ.
 
Jodå, det går hyfsat mot grinden och runt terrassen.
 
Det går framåt i alla fall och kryckan är ett bra stöd.
Tusen tack till Preciosa och Ingrid för denna konstruktiva idé.
 
Måste kanske öka takten lite...
 
- Viloläge väntar och en liten förfriskning.
Att bli ompysslad ger också god effekt på träningen.
                                                                                                  
Kanske blir det den här varianten per cykel ner til havet  imorgon. Tror jag behöve romväxling.
Och kryckan kan hänga med .
(Foto från Peking)
 
 
                                                                                                   

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

    
Gårdagens firande av den spanska midsommaren, Hogueras de San Juan, började väldigt bra. Ja, som en fin soluppgång. (Länk till och Hogueras de San Juan och de svenska midsommartraditionerna fanns i gårdagen inlägg och behöver ingen repris)
Och hela gårdagen var fin! Fram på kvällskvisten, då det började mörkna, drog vi oss precis som "alla andra" ner till strandpromenaden och havet.
På vägen dit tog vi en smärre omväg förbi området och kvarteren vid "Molinas del Calvario". Här har de boende en egen fest denna dag och de dukar långbord längs gatorna, som stängs av för biltrafik, och har knytkalas. Här har de som bor också gemensamt byggt figurer som vid midnatt rullas ner till stränderna för att eldas upp. 
 
En vacker soluppgång över Ålands hav.
 
Och det är ganska stora figurer som ska forslas till stranden för att eldas upp.
Just den jär figuren hade temat "bipolär".
 
"Saltets drottning", var med på ett hörn,  plus en hel del andra konstruktioner.
 
Fest, folk, fart och fullspikat var det längs  strandpromenaden och stränderna både inne i stan och de utanför. 
Och för att titta i lugn och ro på det som hände slog vi oss ner på favoritbaren "Keeper" där vi oftast brukar få ett bord på första parkett och med tillhörande soffa och god service.
Här satt vi länge så att mörkret skulle hinna lägga sig innan vi fortsatte bortåt Playa de La Cura för att se alla eldar, känna röken som låg tät och njuta av den fina stämningen.
Jag tycker det är så roligt att alla, gammal som ung,  är ute och har roligt tillsammans och inte är det vare sig bråk, skrik eller otrevligheter på stan utan alla kan trivas!
Visserligen rör sig polisen längs strandpromenaden och det mycket för att kunna ge en hjälpande hand. Och en sådan kom jag att få.
 
 
"Alla" är verkligen ute denna kväll och det är en fin stämning där 
 
 
 
Och en stund före midnatt, är jag på väg ner på stranden för att ta bilder och det på ett ställe vid en mur där jag ofta gått ner.  Men i dagsljus.  Nu misstar jag mig på avståndet till stranden och steget ner är mycket högre än jag beräknat så foten viker sig och jag faller ihop som ett korthus.
Smärtan är påtaglig i min högra fot och tårarna rinner för att det gör så ont.
Bosse är några steg framför mig och ser inte att jag ramlat och än mindre sitter på stranden helt oförmögen att ta mig upp.
Bredvid mig finns ett gäng spanska ungdomar som genast packar in is i plastpåsar och ger mig för att  dessa ska läggas på foten.
Ungdomarna kallar på polisen som undrar om jag behöver ambulans. Helt onödigt, men en taxi vore bra. Bosse har hittat mig där jag sitter nedanför muren och ger välbehövlig assistans till taxin.
Inser att jag har för ont för att åka hem och ber taxin köra till vårdcentralen.
 
 
Strax efter midnatt gör vi entré. Jag i rullstol.
Men mitt Europeiska sjukkort hade jag hemma. Inte bra, så Bosse skyndar hemåt för att hämta detta plus pass och försäkringspapper.
Detta Europeiska sjukkort är toppen! Nödvändig hjälp och vård fås kostnadsfritt med hjälp ab detta.
Jag träffar en läkere efter 20 minuter och har turen att hon dessutom talar engelska och det blir vidare transport med taxi till Quiron, privatsjukhuset. (Men man ska inte ta för givet att det är ok med SOS i Köpenhamn och det svenska försäkringsbolaget att man ska till ett privatsjukhus på deras bekostnad. Man bör ringa först och höra efter. På Quiron, med våra papper i ordning, kontaktade receptionisten SOS Köpenhamn och de gav ok. )
 
Den lokala vårdcentralen gjorde en bra och snabb bedömning av min skad. Röntgen behövdes.
 
Ingen väntetid alls på sjukhusets akutmottagning. Direkt placeras jag i rullstol, röntgen av foten, omlägggning, samtal med läkare, titt på röntgenplåtar och förhållningsregler. Sedan taxi hem.
Vi klev in i vår "sommarstuga strax före klockan 2 i natt och då hade alltsammans tagit under två timmar med taxitransporterna inräknade. Effektivt så det förslår.
Foten då? Jo, en kraftig stukning och ett ledband som i princip är av. Ont gör det verkligen och natte, trpts smärtstilande med behöver jag inte återuppleva.
Så nu hasar jag mig fram längs väggarna och helst inte alls. Men jag har suttit ute delar av dagen och bra så.
Och pannkakan? Jodå, Bosse ordnade en härlig pannkakstårta med jordgubbar. Till den drack jag mjölk.
Inser att kvällens mat bl.a. kötbullar, sill, lax och Jansson får nöja sig med vatten som tillbehör.
                                                              
I natt på Quironsjukhuset färdig för att åka hem.
 
 
Passar här på att önska alla läsare en riktigt trevlig midsommar.
Och trevligt blir det här också, men annorlunda.
 
 
 
 
                                                                                    

Spanska och svenska midsommartider

    
 Vi började vårt midsommarfirande i god tid, redan igår, hos vännerna Ami och Patrik.
Midsommartider och "I denna ljuva sommartid"... och båda stämmer.
Perfekt väder med strålande sol och så "perfekt" att vi valde att sitta inomhus och äta eftersom det blev väl varmt på terrassen där solen låg på rejält i den tidiga kvällen. ( Är det någon som behöver lite värme hemma nu i midsommartider så delar vi gärna med oss.)
Innan vi satte oss till bords tog vi del av de strategiskt utplacerade skyltarna så att förhållningsreglerna inför kvällen var klara för oss gäster.
Ibland kan "less is more" vara vinnande och att det var så var konstaterades snabbt. Två skyltar angav vad som gällde.
 
Klart och tydligt!
 
Och visst var det klart! Ingen blockering här!
Perfekt utsikt mot det vackra blå Medelhavet.
Njutbart!
 
Skylt nummer två. Också tydlig. Och där såg vi snart tydliga bevis på att just så är det. 
 

De vackra blommorna, ja Ami är förstås inkluderad, ser väldigt pigga och vackra ut så
jag förstår att skyltens budskap ger väldigt bra resultat. Återstår bara för mig att skaffa skylt.
Ja, champagne också...
 
En härligt "midsomrig" middag dukades upp och här gällde ett undantag från skylt nummer två.
Champagnen intogs före middagen, så där sparade vi vattnet så att det kunde intas tillsammans med maten och vinet. Blev ett lyckat byte. 
 
Midsomrig mat; saftig marinerad kalkonfilé, snabbt stekt i marinaden som serverades ljummen.
Den bara smälte i munnen och var försvinnande god.
Till detta en fräsch sallad med det mesta av det bästa och därtill en  potatissallad
som var perfekt avvägd. Så gott! 
Snart dags att öppna restaurang här!
                                    
Patrik, Bosse och Ami i glatt samspråk.
Jodå, vi hann äta också...
 
Solen hade lämnat största delen av terrassen när vi ätit klart så vi flyttade ut i den ljumma, behagliga kvällen.
Och här blev vi sittandes länge innan vi i den tidiga och vackra natten syrde stegen hemåt. 
 
En underbar kväll på alla sätt.
Och desserten var en extra godbit, vaniljglass med en sås bestående av ljus sirap och whiskey.
Ett recept från vår gemensamma vän AK. Även detta försvinnande gott...
Tack för en härlig kväll.
  
Vi inledde firandet går men ikväll och vid midnatt firas här "Hogueras de San Juan" som betyder Johannes Döparens Eld.
Stränderna fylls i kväll av människor som har med sig picknick och grillar och många eldar tänds längs och på stränderna och inne i Alicante är det ett extra stort firande.( Har tidigare skrivit om både det svenska (europeiska) midsommarfirandet och "Hogueras de San Juan" här.  Och här!
Och vid midnatt så är det alltså dags.
Kvällen här blir sen, mycket sen, men morgondagen, den 24 juni, är ingen helgdag utan en alldeles vanlig arbetsdag.
Vi tar oss då an den svenska midsommarafton med jordgubbar, sill, nubbe, jansson -  ja, det vanliga. Eller också blir det något helt annat....
 

                                                                                                                                                                                                                  

Upptäckarglädje

    
En helhet kan bestå av detaljer som fogas samman och som på olika sätt kan få fantasin och tankarna i rullning. Man kan lätt upptäcka något nytt och oväntat beroende på hur delarna åter sätts ihop. 
Detaljerna och helheten - helheten och detaljerna; viktiga tillsammans och viktiga var och en för sig.
 
Först ser man kanske helheten i bilden och desan detaljerna.
Eller tvärt om. Men tillsammans är de viktiga.
 
Detaljer eller helheten? Vad ser man först?
Tror svaren blir olika beroende på vem som ger svaren.
 
 
Några glädjefyllda upptäckarbilder från de senaste dagarna.
 
 

Resan i tid och rum fortsätter

    
 Del 2. (Del 1 skrevs igår den 20/6)
 
Jag har försökt att få fram mer fakta om detta speciella och otroligt spännande moriska/arabiska tehus men inte lyckats.  Tehusets hemsida bjuder på en del info, men inte just om historien bakom eller något om ägaren och varför det ligger just här.
En teroi jag läste var att Carmen, en spansk medborgare, vars namn finns i tehuset, konverterade till islam och öppnade sitt hem här för vänner.
 
Morer kallades de muslimer som under den den snabba islamiska landsutvidgningen, mellan åren 632 och 750 e. Kr. intog den Iberiska halvön och  sedan levde där till 1300- talet. De flesta av dessa var inte araberutan kom från angränsande delar av västra Nordafrika.  År 711 e.Kr. räknas som det år då morerna erövrade det då kristna Hispana på Iberiska halvön. 
Beteckningen morer har ofta använts som en beteckningpå muslimer i största allmänhet men numer används ordet i svenskan mer för att beskriva arkitektur, konst, tyger m.m . som skapats under eller påverkats av den islamska utbredningen både på den Iberiska halvön, men även i Nordafrika, på Malat och på Sicilien. 
 
 
Morisk arkitektur används för att beskriva den muslimska byggnadsstilen i Nordafrika och de delar av Spanien och Portugal som dominerats av morer mellan 711 e. Kr. och 1492 när det sista muslimska fästet Granada i kapitulerade. Flera moriska byggnadsverk finns bevarade  bla. Alhambra i Granada, klocktornet Griralda i Sevilla  och katedralen La Mezquita i Cordoba. (Finns många fler...)
de judar och muslimer som inte konverterade tvingades till landsflykt i Spanien. 
 
 
Vilken dörr ska jag välja?
 
 
Vacker fönsternisch.
 
Färgglatt!
 
En av alla trappor till övervåningarna och sedan möts man av ännu fler trappor och rum. 
 
Här i beduintältet  på taket var det ett sällskap som slagit sig ner.
 
Byggnaderna är många och taken och terrasserna överlappar varandra.
Men till sist hittade jag en trappa ner. 
 
 
 Skymningen sänkte sig sakta och vi samlade ihop oss själva,  alla tankar och upplevelser och började bege oss hemåt. Och hemresan, när vi väl trasslat oss ut på en lite större väg gick galant. 
En verkligt missesvärd upplevelse är det att ha varit här på tehuset, Carmen del Campillo o de Los Morìscos.
Tack alla för en jättefin eftermiddag och kväll! 
 
 
                                                                

En resa i tid och rum

    
 Ett besök på ett fantastiskt moriskt/arabiskt tehus, Carmen del Campillo o de Los Moriscos  tog oss med på en resa i både tid och rum.Detta var en verklig njutflykt!
Vi blev hämtade av vännerna Horst och Carina och tillsammans med ytterligare vänner körde vi i samlad trupp (två bilar) mot orten Crevillente cirka 45 km nordväst om Torrevieja och ungefär lika långt från Alicante. 
Till saken hör att det är väldigt svårt att hitta till denna dolda pärla och att ta en noggrann titt på hemsidans vägbeskrivning lönar sig om man tänkt sig en tur dit.  Och ändå får man räkna med at köra fel.
Platsen ligger absolut "in the middle of no where" men har ändå alltid många besökare. Mun till mun metoden har fungerat för reklamen är helt obefintlig.  Ett tips är också att köra hit när det är ljust...
 
Här någonstans ska vi svänga av.
Inte ens med en GPS med inlagda koordinater var det  helt klart var man skulle svänga av.
Och när vi gjor det så blev vägen mindre och mindre och smalare.
Till sist var det en stig och där nägra små vita pilar visade vägen.
Vi hade tur och fick hjälp av några boende i området.
Det underlättade...
 
Den yttre entrén till området från parkeringsplatsen. 
 
Nästa ingång
 
Vackra utsmyckningar.
 
 
 Området är en morisk herrgård och består av många olika hus som mer eller mindre är sammanbyggda och omges av en ljuvlig trädgård eller park och som avgränsas av bersåer och större och mindre utrymmen som blir till extra rum.
Morer är den ursprungliga benämningen som användes av romarna på berber som bebodde det område som romarna kallade Mauretania, kungadömet vid medelhavets södra kust.
Ett annat namn på berberna var mauri och därav morersom dock var både av arabiskt och berbiskt ursprung.
Mauretania var beläget ungefär där dagens Algeriet och Marocko finns.
 
Själva namnet på tehuset är/var ägarens namn, Carmen av Campillo och los moriscos kallades de  muslimer som i slutet av 1400-talet tvingades konvertera till kristendomen.
Ett tehus är egentligen inte den rätta benämningen för detta är ett stort område med flera byggnader i morisk stil,  mer eller mindre sammanbyggda och till detta hör en jättestor helt ljuvlig trädgård som är uppdelad i många  bersåer, labyrinter och avskilda delar.
Kvällstid lyses trädgårdens alla utrymmen och husens alla rum och vrår upp av hundratals lyktor och ljus.
Arabisk musik hörs svagt från högtalare som sitter överallt, påfåglar "skriker" , människor sitter utspridda både i trädgården och inomhus och många sitter på marken på kuddar och röker vattenpipa.
 
 
Vi slog oss ner vid ett stort bord,  en för oss mer bekväm variant.
Karin, Horst, Stig, Carina, Bosse och Ingrid och jag som är ur bild.
 
I arabiska terum är alkohol förbjuden men förutom mängder av olika tesorter, en del väldigt söta,
fanns olika sorters juicer, även de välsockrade och givetvis provade vi arabiska bakverk.
Vad gäller sötman är det bara förnamnet...
 
 
Fotot är taget inifrån huset mot en av innergårdarna.
 
Dags att även gå in och se vad som gömmer sig...
Och det var en hel del.
"Resan" fortsätter med både tid och rummen i morgon.
 
                                                                                       
                                                                      

Inspirerande

    
En strålande söndag med sol, lagom värne i mitt tycke, +27 och behaglig bris från havet. Och vad gör man en sådan dag?
För egen del har det blivit en varierad kompott av diverse trevligheter och dagen är ännu inte slut.
Tiden disponerar jag över och jag försöker få till 45 minuter med min spanska datorbaserade kurrs. Och ofta lyckas jag. Kinesiskan är det tyvärr just nu lite sämre med för trots allt är det lättare att träna ett språk om det  talas i ens omgivning. Och jag försöker få till ett par timmar i veckan.
I övrigt  ligger jag inte på latsidan vare sig det gäller att få inspiration eller studier för jag tycker om att lära mig nya saker.
Särskilt inspirerande just nu är att jag fått flera trevliga jobberbjudanden, de flesta dock som lärare och den banan är jag på sätt och vis färdig med. Men dyker det upp något speciellt så kanske...Men jag vill inte binda mig på heltid. 
Jag har ju förstått att lärarbristen i Sverige är väldigt stor och det  är ju det märkligt med tanke på hur  skolverksamheten och styrningen ser ut.
Tror nog jag gjort mitt där och jag vet att jag gjort det bra. Ett fantastiskt avslut blev det med fyra år på Svenska skolan i Peking och är innerligt glad över att jag fick chansen och att vi tog den.
Men nu är lite nygammalt på gång för senare i sommar väntar en utmaning på resesidan och det ser jag verkligen fram emot.
Jag har i omgångar i yngre ålder arbetetat som reseledare utomlands och guide i Stockholm med omnejd och närliggande städer så erfarenhet har jag. Dock kanske lite ringrostig, men det är som att cykla eller simma, någonstans finns det kvar. Och spännande och väldigt roligt ska det bli.
Kommer förstås att återkomma till detta.
 
Söndag och månag flanörer på Paseon i Torrevieja. Inspirerande!
Särskilt roligt var att vi träffadepå Ulla och Conny som läser min blogg och som kom fram och hälsade,

Även att sitta under ett parasoll vid havet och blicka ut ger inspiration.
 
Här kan jag sitta länge och titta.
 
Och det finns de som behöver vila sig från alla inspirerande intryck.
 
Bäst att hålla i cykeln inder en behaglig siesta.
 
Och lite mer aktivitet var det på de som studerade livet under vattenytan.
Säkert inspirerande det också. Och svalkande!
 
 

Festligheter

    
Lite fest, eller mycket, är alltid trevligt och jag tycker att man i princip kan fira det mesta och på olika sätt. 
Läste idag att  är det pionens dag, en väldigt vacker blomma, men tyvärr har jag inga. Däremot finns en del andra  blommor hos oss så då kan de firas i stället. Kanske en extra pratstund och lite cava på terrassen blir bra.
I Torrevieja är det dessutom lite andra fester idag och en av dem är "Il Feria de ONGs, ett 20-tal frivilligorganisationer  av skilda slag  som har utställningar information och försäljning längs en av gatorna i centrum, Caballero del Rodas.
Gatan är avstängd för biltrafik idag ochmånga av butikerna längs gatan och en del sidogator passar på att erbjuda det "lilla extra" idag" i form av extrpriser på en del varor och rabatter av olika slag.
Och vill man shoppa så finnns det många bra butiker längs Caballero de Rodas.
 
Många barer och restauranger längs gatan och sidogatorna erbjuder också tapas och en dryck för 
måttliga 1,50 euro. Och klart att vi ville testa utbudet.
Här serveras vi två olika "croquetas"; friterade kroketter med ost/skinka och en annan med potatis .
Detta är en vanlig tapa och kan göras på fisk, svamp, kyckling m.m.
Finns även som förrätt, men då görs det oftast större.
( Å andra sidan serveras ofta tapa till en dryck för detta pris elle ännu lägre. )
 
Många aktiviteter längs den mysiga gatan mitt i stan, Caballero de Rhodas.
Här en "fallskärm" som det sprutas vatten i och många barn ville vara med 
och få upp vattnet en bit och sedan fånga det. Bra samarbetsövning.
 
Nästa stopp för oss blev Vitis vinbar (på gatan Patrizio Pérez)ohc uteserveringen liger på torget Plaza de Miguel Hernandez, där teatern och Havs &Saltmuséet ligger.
 
Plaza de Miguel Hernandez.
 
 
Observera färgkoordineringen!
Försvinnnande goda tapas och ett väldigt gott och smakrikt vin från Alicantetrakten.
För är det en vinbar så är det...
 
Väl stärkt av våra "pitstop" kändes lunchen helt överflödig så vi styrde fötterna mot havet och innnan vi var hemma hann det bli en rejäl promenad på dryga sju km.
Och nu är det inte så att det alltid går att "köpa vingar för pengarna" även om en del trutar/måsar idag trodde det där de gled fram i den stundtals hårda vinden.
 Andra som glidit fram med bra luft under vingarna och hårt jobb är ju det spanska laget i fotbolls-EM. De är vidare...
Och det märks här i stan. 
 
 
 
 
 
                                                                            

Hit och dit...

    
Gårdagens kväll avslutade vi nere vid den internationella marinan, "fritidsbåtshamnen" i Torrevieja, Puerto Deportivo Marina Internacional. 
Hit åtekommer vi ofta och det är mysigt att antingen slå sig ner för en matbit (lunch eller middag) på restaurang Nautic elle slå sig ner i bardelen, Marina Cafeteria, för att inmundiga något lättare.
Miljön med hav och helst segelbåtar, även "bryggseglare", båtar som sällan tas ut på sjön men som har sin kajplats, känns avkopplande även om jag inte skulle vilja tillbringa mer tid än nödvändigt vid en liknande brygga.
Jo, om detta är båtplatsen där man ligger när man inte är ute till sjöss är det förstås annorlunda. Men att ligga så på natten skulle jag helst inte göra annat än i nödfall.
Tjusningen med båt är ju att hitta sin "egna" vik, vilket är svårt när det inte direkt finns någon skärgård.
Jut därför är jag heller inte direkt en campingmänniska utan vill ha utrymme runt mig, vilket inte alltid är lätt om man ska idka friluftsliv.
Vi har bott ett par veckor i en stor villahusvagn i södra Frankrike, tre rum och pentry, inte så stor kvadratyta men med toa, dusch och alla bekvämligheter samt egen tomt med havsutsikt och det var verkligen lyckat.
Camping runt om i  Europa och i USA och där även rundresor  med  en Volkwagnsbuss, camper, har provats. Men i yngre ålder.
Och fjällvandringar både vinter som sommartid i svenska fjällen med litet tält med eller boende i snöbivack. Ingen trängsel och komforten bestod i  frystorkad mat, trangiakök , liggunderlag/renskinn vintertid och sovsäck.
Men  allt har varit roligt, givande och mycket minnesvärt.
 
Gårdagens kvällsutsikt, absolut njutbar.
 
 
 
 
 
Förutom tankar om och på resor så gick funderingarna mellan varven, dit, till den bloggportal jag har; blogg.se.
Alltså fortfarande har kvar. Och min irritation växte rejält. 
Ett portalbyte har länge varit i tankarna, men stannat där eftersom det är bökigt att flytta alla inlägg som ligger på blogg.se och gjort så sedan 2007 då blogg.se var den enda portal jag kunde använda under åren i Peking. Att flytta inlägg måste i stort ske manuellt och jag räknar inte ens med att flytta alla. 
Blogg.se är inte så vänligt sinnade vad gäller att ta med sig inlägg till en ny plattform/server.
Blogg.se tar sig nu sedan ett tag tillbaka friheten att lägga in andra bloggar i min blogg och det ogillar jag verkligen. Att det förut fanns viss reklam var något jag kunde stå ut med, men detta vägrar jag att acceptera. Fult är det också!
Har haft mailkontakt med blogg.se och enda chansen att slippa reklam för andra bloggar är att jag betalar dem och skaffar ett "protema". Och vaför skulle jag det? Finns ingen anlednig. Jag vill inte ägas av någon som styr mig och bloggen.
Så tyvärr får både ni som läser och jag får stå ut ett tag till tills min flytt till " dittemitti.se" blir klar.
Jag kommer att byta till wordpress och får då möjlighet att helt själv bestämma allt och det blir inga maträtter, skyltar eller annat att fylla i när man kommenterar och förhoppningsvis ska det även fungera med att inte fylla i adresser varje gång. Bloggen ska även fungera att läsas och kommenteras på via mobilen.
Till detta får  jag hjälp av Sanna som jag vet kommer att ordna det hela på bästa sätt.
Återkommer när bytet är klart.
Vill verkligen be om ursäkt för att ni läsare får stå ut med dessa fula reklambloggar och de är utanför min kontroll.
Jag är verkligen irriterad över detta.
Men just nu kan jag inte göra mer åt det hela. 
 

Bra och viktigt

    
 Att saltet är viktigt och har varit det i alla tider är något vi varit/är medvetna om och med ett stort och varierat användningsområde.
Jag kan, särskilt när termometern passerar +25, känna ett sug efter salt i någon form.
En bit ost, vattenmelon med lite grekisk fetaost, några oliver eller en bit serranoskinka kan enkelt här "göra gott." Men det gäller att vad ällder salt som så mycket annat att inte överdosera.
( Torrevieja, saltstaden, erbjuder salt i stora mängder, mest vägsalt och jag har skrivit om hur salt utvinns här nuförtiden och hur detta skedde förr  och att saltet är viktigt råder det ingen tvekan om.
 
 
 
Visste  du att?
  • romarna använde salt som betalningsmedel och de romerska soldaterna fick ofta salt som belöning
  • ordet salt kommer just från det latinska ordet salario som betyder lön
  • salt har i alla tider används som konserveringsmedel, ett sätt att bevara fisk ock kött
  • i Egypten användes salt för balsamering
  • i Japan strödde man ut salt på de gamla teatrarnas scengolv för att hindra att skådespelarna skulle bli förhäxade av onda andar
  • alla kroppsvätskor innehåller salt och att tillföra salt är nödvändigt för kroppen eftersom den inte själv producerar salt
  • alla celler i kroppen innehåller salt och en vuxen person har ca 250 g salt i kropen
  • rekommenderat dagligt intag av salt är ca 3-6 gram (och i Spanien och i de flesta andra länder ligger intaget ofta på dubbla mängden)
  • salt används för att ta bort/suga upp vatten och kommer till stor nytta i bl.a.bränsletankarna på ett flygplan
 Något annat som också är viktigt är solglasögon. Att UV-strålning är farlig vet vi, men alla tänker inte på att den även kan skada ögonen. En förklaring kan vara att ögat inte påverkas av solens värmestrålning så som huden gör och vi får inga direkta varningssignaler om att något inte är rätt.
Men genom att bära solglasögon kan man skydda sig från solens farliga strålar. 
Och varför inte slå till med ett par tillverkade av trä från gamla whiskeyfat. (Vet dock inte alls hur kvalitén är mer än att solisar är viktigare än man kan tro)
Den skotska  whiskeyfirman/destilleriet Glenmorangie har ingått ett samarbete med solglasögonfirman Finlay &Co och man kan även få sitt namn ingraverat. Dessa solglasögon finns nu till försäljning i en brgränsad upplaga och det kan man kanske förstå av priset som ligger på 390 euro, men då ingår också en flaska whiskey av märket Glenmorangie Original..
 
Kanske något att satsa på?
Synd att jag inte kom på idén med solglasögonen
när jag var där under rundresan i Skottland förra sommaren.
 
 
Här provades inga solglasögon utan det var whiskey. Glenmorangie.
Till höger vår fantastiska guide och tillika bloggvän, "Lena i Wales".
(Men här i Skottland...)
 
Salt och solglasögon!  Båda kan vara nog så bra. Och det finns mycket annat som också är bra och viktigt. 
Vännerna Patrik och Ami kom förbi och Patrik demonstrerade en väldigt praktisk manick, ett "computerstick". Den behändiga manicken sätts i teven och i ett eluttag och kan tillsammans med ett trådlöst tangentbord i princip ersätta datorn. (Internetuppkoppling krävs förstås)
Den mycket behändiga och praktiska manicken ska inhandlas och fjärran är långa kablar som går mellan teven och datorn. Nu är det en liten "manick" som gäller. Och det gäller bara att inflörskaffa den också. Rena trolleriet!
Patrik är dessutom bar på att trolla i största allmänhet.
Och efter arbetet så var det dags för lite kallskuret till lunch.
Givetvis tänkte jag på det viktiga saltet. I lagom dos förstås.
 
Partik, Ami och Bosse vid dagens kalla lunch.
 
Dagens lunch; vattenmelon, serranoskinka, manchegoost+bröd, marinerad kycklingfilé
och en pastasallad med oliver, tomater, lök, gurka, paprika.
Sås i form av yoghurt, lime, lite curry och diverse kryddor.
 
 

Svalkande och alldeles lagom

    
 Värmen och det vackra solskenet består och så kommer det att vara framöver och vamare blir det i juli och augusti, men den tiden är jag inte här.
Jag har då fått min dos så jag kommer inte alls att ha synpunkter på lite svalka hemma i Sverige. 
Så länge termometern inte passerar +30, så kan jag tycka att det är ok och det gäller nog var jag än är.
Jag vet ju att det är varmt  här i de spanska sommarstugetakterna den här tiden på året och det är ju frivilligt att vara här.
Å andra sidan behöver jag inte  direkt utföra några "stordåd" för de kan,  sparas till andra tillfällen.
Men att promenera längs havet och i stan, läsa spanska, lösa korsord, läsa böcker, utforska för mig nya restauranger och återkomma till "gamla", träffa vänner, blogga, göra utflykter, bada (för nu är det +25 i havet) och om eftermiddagarna/kvällarna se en och annan fotbollsmatch är alldeles lagom.
Kvällarna med sina +25 grader är njutbara och vi kan sitta länge på terrassen och filosofera och kanske ta ytterligare en promenad längs havet för att titta på folklivet.
Maten är viktig tycker jag och det var jag än är och här i Torrevieja varvar vi gärna med att äta lunch eller middag på "lokal" och hemma. ( Långkok hemma i köket blir det inte under den varma årstiden.)
Stekplattan, elektrisk variant, används flitigt utomhus och fungerar som en elgrill, förutom att det inte blir ränder på det som läggs på.
Fisk, kött, skaldjur och grönsaker av alla de slag är lätta att tillaga när man sitter där vid bordet. Bekvämt.  Enkelt och gott blir det. 
Och vissa dagar är det extra gott med svalkande mat som går att variera i det oändliga. 
Vad äter ni helst en varm dag? Är tacksam för förslag.
 
 
Lunch; serranoskinka, melon, avokado, tomater och mozzarellaost. Perfekt!
 
Förrätt:  iskall gazpachosoppa ( mixad soppa gjord på tomater, gurka, vitlök,
grönsaksbuljong,olja, basilika och kryddor)
 
 Någon varmrätt blev det inte, däremot en "kallrätt."
Sallad på räkor, vattenmelon, fetaost, avokado, tomater, lök, svarta oliver, gurka
och mango var svalkande väldigt fräscht och gott. 
 
 

Skådespel med variation

    
Givetvis skulle det vara "skådespel" i rubriken.
Den blå himlen breder ut sig även idag  och molnen är lika osynliga som igår. 
  Hetan har avtagit och för min del kände jag tacksamhet när jag öppnade dörren i morse och kunde konstatera att värmen var mer "lagom", under +30 och att det dessutom blåste en behaglig vind som inte kändes som gårdagens varma hårtork.
Vi hade bestämt träff med vänner på förmiddagen och en promenad genom det trevliga och lite äldre villaområder "Los Angeles" och ner till havet kändes väldigt lagom. 
Längs  stränderna finns gott om trevliga vattenhål i skuggan och numer är vi så trogna kudnnder på ett par av "pitstopen" att vi inte behöver beställa utan det önskade levereras direkt.
Ja, om vi ändrar oss är det förstås en god idé att säga till.
 
Vackar uteplatser och med fin grönska trots att växterna under långa perioder inte får
tillgång till så mycket vatten. Kanske har de vant sig....
Jag fastnade för bladfikusen som klipps så vackert till en boll
och den passade bra med rosa nerium oleander.
 
Välskötta trädgårdar finns det gott om...
 
Och här fick jag en idé. Perfekt med egen vinodling på tomten.
Ska se om jag hittar något ledigt utrymme hos oss på terrassen.
Men det ser kärvt ut och vissa omprioriteringar krävs.
 
Strandlivet här är ganska intensivt och socialt. Man träffas på stranden, slår sig ner och gärna så nära andra som möjligt. Kan ju också bero på utrymmesbrist...
Parasoller, solstolar, bord, kylboxar med mat och dryck för "förmiddagspasset" är med, ibland strandspel och handarbeten också.  Stämningen är god.
Eftersom jag inte solar sitter jag gärna i skuggan på en strandrestaurang och ser ett skådespel i flera akter äga rum; parasolller ska förankras, solstolar ställas in och rätt solläge intas vilket för många är i skuggan under parasollet.  Klokt!
Om man nu inte vill släpa allt med sig så finns även parasoller och solstolar till uthyrning. 
Här längs stränderna i stan finns inga hotell  som ligger vid stranden och som har "sina " stolar och parasoller, vilket vi såg att det fanns i t.ex Benidorm och som finns i många andra städer.
(Men å andra sidan är heller inte Torrevieja en "charterstad" som många andra städer med stränder är. )
 
Klockan är 11 och antalet personer på stränderna inne i stan, Los Locos och Playa de La Cura är stort.
Ändå är det inte högsäsong.
Vid 13.30 minskar antalet strandliggare/sittare betänkligt för då är det lunch och siestatid
och allt bohag packas ihop. Många återkommer sedan till andra sittningen vid 16 tiden
och då släpas allt ner igen. Vilket bestyr!
 
Och om man nu vill göra annat än att vila och simma/bada sig i form finn strandgymnastik att tillgå.
Bara att hoppa med. Entusiasmen och rörelseglädjen är stor. 
 
En annan avkopplande strandsyssla kan vara att spela Keno; "Keijno".
Där har men en chans att bli miljonär varje dag, åtminstone enligt reklamen.
 
För egen del njuter jag också gärna av att ha havet och den blå himlen som kuliss och
kan länge roas av vågornas skådespel.
 
 
 

"The heat is on"

    
Måndag och ny vecka! Jag öppnade dörren i morse vid åtta-tiden, jo det är tidigt för att vara mig och kände en ejäl värme slå emot mig. Tittade på termometern och den visade +21. Något stämde inte.  Luften var het och värmen liksom "dallrade".
När jag tittade på olika vädersidor visade de att det borde ha varit +26 så det blev en snabb titt på batteriet, plus ett byte av det. Genast hoppade graderna upp till + 28.
Men vi  hade ett par mindre och trevliga uppdrag så i sakta mak drog vi oss ner mot havet och även där var det hett och den lilla vind som blåste var riktigt varm. Ingen svalka ens i skuggan. En hastig blick på termometern vid Paseon visade + 33 i skuggan.
"The heat is really on."
 
En norsk seglare har lagt sig för ankar och
det är nog lika bra för vind är det dåligt med.
 
Mina ömma fötter, där också två krossade tår ingår,  behövde en genomgång och att kombinera pedikyr med fotmassage, ( som innebär att fötter, underben, nacke och axlar masseras) blev en väldigt behaglig upplevelse-  Lokalen var skönt luftkonditionerad och havsutsikt hade jag också.
Tän detta med manikyr, pedikyr och fotmassage var något vi i princip gjorde som "after work" i Peking varje fredag och nu blir det alltför sällan. Illa, bara att ändra på för det är så fint att kunna gå på lätta fötter.
 
Proceduren är i gång och efter drygt 90 minuter var jag klar .
 
Här är väninnan /kollegan Anna och jag redo.
I Peking var det oftast en person som gjorde manikyr och en annan som gjorde pedikyren
och på så sätt gick det hela lite snabbare.
Men å andra sidan är det ju sällan någon brådska. Fotmassage tog vi också gärna.
Här är det även ett inpackningsmoment med. Både händer och fötter smörjs in och och därefter sätts värmepåsar på och får verka i 20 minuter och både händer och fötter blir i princip som nya.
Luften i Peking är väldigt torr och det märks rejält på händer och fötter
så dessa behandlingar varje vecka var en klar höjdpunkt.
Och tidsbeställning behövdes inte annat än om vi kom ett större "gäng" och ville sitta tillsammans.
(Priset? Cirka 100 kr för manikyr, pedikyr och rejäl fotmassage. Och då är dyrare nagellack inräknat. )
 
När jag var färdigbehandlad idag stod termometern på +36 i skuggan så några raskare poromenader var absolut inte ett alternativ. Men ett stopp i en klädesbutik ett par gator ovanför Paseon kändes lagom. 
 För några kvällar sedan blev jag visad hit av väninnan Birgitta och då blev det ett hastigt besök, en snabbtitt,  för middag väntade.
Men idag blev det ett par inköp av klänningar för värmen ska hålla i sig. Och mina "kinaklänningar" kommer inte att hålla i evigheter. (Sydde upp massor med klänningar under åren där och de är verkligen svala och perfekta i denna värme som råder här nu. )
Varmt var det i provhytten, trots ac på,och jag fick behövade av och påklädningshjälp av expediten.
 
Kanske väl mönstrat för att vara mig, men det spanska märket "Desigual"
 är inte känt för klädernas diskreta mönster.
Och för 1/5 del av originalpriset var det bara att slå till.
 
Hem kom vi, men det tog tid och hett var det. En nödvändig  vätske/vilo- paus blev det på vägen, men vi ville också se Spanien spela fotboll mot Tjeckien så stegen skyndades på.
 
Spansk tortilla smakade bra tillsammans med vitt vin.
Eget medhavt vatten dracks i stora klunkar. ...
Hemma på Solskensgatan var det också varmt...
 Nu spelar Sverige fotboll mot Irland så jag sitter med ac:n på och tittar. Och inne är det behagligt svalt +23.
 

                                                                                      

Naturliga inslag

    
Jag kan sakna doften av liljekonvalj och syrén, den svenska sommargrönskan och mycket annat som ett vackert och somrigt Sverige kan bjuda på.
Men här njuter jag  av annan grönska och är riktigt glad över att blommorna på terrasssen trivs och visar sin uppskattning genom att blomma.
Jodå, blommorna får var och en sina dagliga samtal som är något jag anammat från goda vännen Vivi hemma i Stockholm och som får varenda blomma att trivas. Ja, inte bara blommor, utan alla som kommer på besök trivs också...
 
Blommor som trivs, växer och är i konstant blomning.
 
Helt ljuvligt!
 
Hos oss på terrassen är blommängden betydligt mindre. Några står i stora krukor och andra finns i ett par rabbatt.  Blommorna har i alla fall den goda smaken att turas om så när några växter har "semester"  så tar andra vid. 
Hibiskusen blommar och hos mig oftast med en blomma i taget och under en dag
så jag är glad att den har många knoppar.
Hoppas dessutom att de inte faller av innan de blommat vilket är lätt hänt!
 
Vad växten till vänster heter vet jag inte men den föregående "tog slut" så väninnan AK
levererade en ny. Och den verkar pigg än så länge.
Bougainvillean har jag fått av Preciosa . Den växer fritt i en rabatt och tar sig riktigt bra.
  Tursamt nog kräver den inte heller så mycket vatten.
 
Passionsblomman har berikat oss med vackra blommor daglien under våren och fram till nu,
men detta verkar vara en av de sista för denna blomningsperiod.
 
 På flera balkonger i Alivante såg vi tecken av blomentusiaster och här gäller inte begreppet "less is more". 
Det såg tjärvt ut att kunna på plats med en stol här.
 
Det grönskar mitt i stan.
 
"Vad tar ni för valpen där i fönstret? Jag hoppas ni ej har den såld..." En sång jag hörde som barn. Ja, jag vet  att det är läng sedan. Och i Sverige säljs inte hundvalpar över disk i en butik. 
Men så är det  icke alltid utomlands.
I Benidorm visades en bild i fönstret på den här lilla hunden av modell "westy" och i butiken fanns den.
 
                                                                                     
Den här "sötnöten" och ytterligare ett antal  valpar var till salu i en djurbutik i Benidorm.
Och has det hund så behövs med största sannolikhet en hundvagn. Kanske en rosa?
(Jag har svårt att förstå varför så många hundar inte kan gå själva. Vad är vitsen med en hundvagn?
Ja, om det inte finns några hinder för att gå förstås, mer än ägarna..)
 
Katter i rad på Tabarca kändes friare och inte behöver de vagn heller.
                                                                                    
 
Och fiskarna kan kanske fortsätta att simma lugn utan att oroa sig annat än för att bli uppfiskade.
 
 

Alltid trevligt

    
I Alicante, huvudstaden på Costa Blanca, är det alltid trevligt att stanna till och det gjorde vi häromdagen då resans mål i sig var Benidorm och spårvagnsturen dit.
Alicante tycker vi är en jätttetrevlig stad och som vi gärna besöker då och då. Det är enkelt att ta sig dit från Torrevieja, antingen med lokalbuss eller med en "turbuss" som går varje dag t.ex. med Viajes ROSA TOURS.
Alicante har ca 340 00 invånare och utgör tillsammans med Elche och fyra andra grannkommuner ett strorstadsområde med över 700 000 invånare. 
Det är lätt att ta sig runt inom Alicante med buss eller spårvagnar och det är lätta att ta sig vidare till närbelägna grannstäder och från järnvägsstationen är det smidigt att med tåg ta sig vidare till andra platser i Spanien.
Högt uppe på berget ligger den fina, gamla, borgen Santa Barbara  och nedanför den ligger Alicantes gamla stad, El barrio de Santa Cruz.
(Om Alicantes historia har jag tidigare skrivit här. )
Borgen Santa Barbara högt uppe på klippan. 
(Man kan ta hiss hit upp om man inte vill gå...)
Alicantes gamla stad. 
 
Ett av många mysiga torg med en springbrunn.
Om vattnet är drickbart vet jag inte, men säkert svalkade det behagligt i värmen.
 
Gott om mysiga restauranger både på gator och torg och i
 delar av gamla stan är biltrafik avstängd.
 
Vackra detaljerade utsmyckningar  finns på många byggnader.
 
Gärna en bostad här, högst upp i tornet, med härlig utsikt över hela stan. 
Huset ligger vid Alicantes  fina strandpromenad,
Lésplanada dÉspagna.
 
 
 Alldeles där gamla stan slutar söderut breder den vackra strandpromenade ut sig och här finns också det
så för Alicante karakteristiska vågmönstret i mosaik. Miljontals stenar är lagda så att det blir en synvilla när man går här och "vågorna" blir påtagliga.
(Mer info om detta har jag skrivit här.)

Tror man kan ana lite vågor även från bilden.
 
 
 
 
                                                                  

Benidorm! Vi ses igen...

    
Benidorm, slutstationen för oss denna dag. Vi hade tänkt oss en heldag den byttes mot tre och en halv timme.  Spårvagnen tillbaka till Alicante tar drygt 70 minuter och sedan skulle bussen tilbaka till Torrevieja passas. Så det blev till att ligga i. 
Vi klev av spårvagnen/tåget och drog oss raskt nerför backen mot havet och stranden. Jag var lite spänd på om jag skulle känna igen mig  för det var i början av 1970- talet ochmånga svenskar åkte då på charterresor just till Benidorm.
Vi närmar oss en av stadens fina och långsträckta stränder, Playa de Poniente
och höghusen vinkar välkomnande till mig.
Jag kan inte minnas att  alla dessa fanns här 1973.
 
Stranden här är lika lång som jag minns den och havet och himlen lika blå.
Det har gått 43 år sedan jag senast stod här på stranden.
Nja snarare låg jag och solade och brände jag mig säkert.
För brun ville jag ju bli. Tror resultatet mest blev rosa.
 
Benidorm är en stad längs "Costa Blanca, i provinsen Alicante och har drygt 80 000 invånare, turister inte
inräknade och hit kommer besökare alla tider på året även om högsäsongerna infaller under juli-augusti samt under påsken. Dessa perioder kommer också många spanjorer som har semesterlägenheter hit för sina semestrar. Över huvud taget är det många britter, skandinaver och människor från resten av Europa och andra delar av världen som söker sig hit. Man räknar med att Benidorm nu årligen tar emot 10 miljoner turister, en ansenlig skara. 
Fram till turisnäringens intågande i slutet av 1950-talet och början av 60-talet var Benidorm ett litet fiskeläge, men i samband med turismens intågande förändrades  mycket snabbt här liksom på andra orter i Spanien. Idag dominerar turistnäringen och många hotell, restauranger och skyskrapor har ändrat stadesbilden främst i västra delen av stan. I östra Benidorm finns  den gamla staden kvar med sina mysiga gränder, barer och restauranger och även där finns många mindre hotell.
Antalet campingplatser  runt staden har också byggts ut efter hand.
Flygplatsen i Alicante ligger ca 50 km söderut och goda buss/tågförbindelser gör det enkelt att ta sig till Benidorm .
Stränderna i Benidorm och längs kusten är räknade dför att vara några av Europas bästa
både vad gäller vattnenets kvalité och den service som erbjuds.
Både de två långa stränderna i stan, Playa Levante och Playa Poniente (båda över 3 km långa)
och den lilla stranden Mal Pas i stan har alla "blå flagg",
sertifiering för god service längs stranden och bra vattenkvalité.
 
Den "bruna" delen i kvadraten på kartan är gamla stan i Benidorm.
 
Om man nu inte vill tillbringa hela dagarna på stranden så finns det en hel del andra aktiviteter; vandringsleder i bergen,  mängder av olika vattensporter, kanske spela golf, hyra cykel och prova några av cykellederna, ta spårvagnen norrut längs kusten till Denia eller söderut till Alicante. Spårvagnen stannar på många platser så det är bara att kliva av och på där man tycker. Vad gäller snorkling så det ut att gå bra vid vid de mindre stränderna.
Runt Benidorm finns fem olika och stora temaparker om det skulle kännas lockande. (Flera av dessa rekommenderas om man reser med barn)
 
Genom min bloggvän BP som sedan många år tillbaka årligen besöker Benidorm hade jag fått några riktigt bra tips och hon har också i mars 2016 bloggat från och om Benidorm och har mycket att tillföra.
Vårt besök blev denna gången ganska kort och vi hann inte alls med det vi tänkt. Men vi började med ett av tipsen, vätskepaus på hotel Villa del Mar.
 
Hotel Villa del Mar har ett prefekt läge vid Playa de Poniente.
Och här blev det en ölpaus.
 
Hotellet är i princip ett "all inclusive hotell" och vi var nog de enda utan detta.
Jag lyckades få beställa ölen inne i baren, betalade dem och hade hoppats på attt få en tapa till. Men ingen framgång.
Delikata tapas fanns framdukade men de var bara till för "all inclusivegästerna" så vi fick inte den här gången förmånen att prova några.
(Vi hade planer på att övernatta här men rummen med havsutsikt var slut så då fick det vara så länge.)
Nu var vi lite småhungriga och hastade iväg till nästa tips, restaurang Paquillo. Perfekt beläget längs den stora strandpromenaden Armada Espanola nr 15.  
Här provade vi musslor och tack BP för detta tips.  Minnesvärt gott. 
Var så hungrig att maten inte fick en chans att vara med på bild...
Däremot fastnade B på bild tillsammans med den spanska flaggan.
 
Skyskrapan Intempo, en av Europas högsta bygnader, över 200 meter, syns vida omkring.
Byggnaden är byggt som två torn som sammanbinds.
(Den högra bilden är lånad från Benidorma hemsida)
 
Byggandet av Intempo, ett bostadshus,  inleddes 2006 när Spaniens ekonomi fortfarande var på topp och byggbranschen också. Från början var det tänkt att det skulle byggas 20 våningar men med den blomstrande byggsektorn slog man till på ytterligare 27 våningar. Men man hade missat att se till att även hissen skulle kunna gå ända upp.
Men idag sägs den finnas.
 
Besöket i Benidorm blev alldeles för kort och för att se lite mer av staden gick vi genom de gamla delarna på vägen tillbaka upp till spårvagnen. Dessutom hade vi  ett av BP rekommenderat "pitstop" kvar, Gambrinius.
Vår tid i Benidorm var ute för denna dag och spårvagnen tillbaka till Alicante väntade.
Men vi kommer tillbaka. Helt säket! En härlig njutflykt blev det.
För mig blev besökte också ett minnesvärt återseende och en nostalgitripp tillbaka till 1973.
Stort tack BP för din hjälp!  (Och jag hoppas du kan korrigera ev. sakfel.)
 
En av alla de mysiga gränderna i Benidorms gamla delar.
 
"Pitstop" på Gambrinius, inrymt i "El Jardin", ett hostel.
 
 

Delmål, slutmål och vidgade vyer

    
Ibland kan själva resandet, transporten, för att komma fram till ett del/slutmål vara vitsen med resan och för oss igår var det en kombination av detta.
Vi hade för första gången bokat en busstransport med företaget Viajes ROSA Tours 
via deras internetsida och med Alicante som delmål.  (Man kan också ringa och boka  och det finns finns engelsktalande personal  för oss där spanskan är "under utveckling".)
Priset, 8 euro för en t&r -resa, är ungefär samma som den vanliga bussen tar, men här är det bara ett par stopp för att plocka upp folk och den luftkonditionerade bussen kör sedan direkt in till Alicante.
Avresor sker varje dag strax före klockan nio och hemresa från Alicante är strax efter 18. ( Flera upphämtningsplatser finns inom Torrevieja och sträckan på ca 5 mil tar beroende på trafik ungefär 45 minuter.)
Allt fungerade perfekt och vi kommer absolut att använda oss av dem igen.
Deras program innehålller många och varierade dagsutflykter och till vissa platser åker de dagligen.
Även några flerdagarsturer finns vid fastställda datum.
 
 
I Alicante blev det vidare färd norrut längs kusten mot Benidorm med en sorts spårvagan och hade tiden räckt hade vi bytt spårvagn och fortsatt norrut mot staden Denia. 
Att ta sig till Benidorm med spårvagn tar drygt 70 minuter och sedan tar sträckan Benidorm - Denia drygt lika lång tid.
Vi klev ner i underjorden vid stationen "Mercado" men kommer man med vanlig linjebuss till Alicante går det fortare att promenera till stationen Luceron, varifrån spårvagnarna startar. 
Spårvagnarna till Benidorm och andra stopp längs kusten avgår var 30 minut från Alicante och tidtabeller och anna bra info finns här och här.
 
Tydlig skyltning.
 
Och här kommer spårvagnen/tåget.
Biljetter kan antingen köpas i en bemannad lucka på stationen, i en automat
eller på tåget. I Alicante krävs att biljetten scannas vid både in och utgång men hur biljettkontrollen
går till på alla småstationer längs vägen vet jag inte.
Men att inte ha biljett är kostsamt om det komme rkontrollanter...
Priset för en t&r biljett Alicante-Benidorm är 6.40 euro och är inte tidsbegränsad.
 
Spårvägen är enspårig och följer kusten, men då och då blir det extra stopp för att vänta in mötande tåg.
BIlderna är tagna i farten genom fönstren så skärpan varierar, liksom skuggorna.
 
Vidsträckta stränder med vit sand följer hela kusten norrut.
  Här strax utanför Alicante.
 
Havet, fin grönska och vackra hus på höger sida -
 
- och kala bergstoppar reser sig på den andra sidan.
 
 Bilvägen går stundtals parallellt med spårvagnen.
 
och högt över havet...
 
Framme i Benidorm, dagens slutmål, efter att ha passerat och stannat vid 18 stationer.
 (Ibland blir det vid fler stopp än så, beroende på tidtabell)
En väldigt vacker tur och en av fördelarna med att ta spårvagnen är att
ingen behöver koncentrera sig på körningen utan alla kan njuta av utsikten. 
 Fortsatt förbindelse med spårvagn finns längs kusten upp mot Denia.
Men det hanns inte med denna dag...
 
Benidorm besökte jag för så där en 45 år sedan och det blev ett nytt och spännande möte där bloggvännen BP,  en verklig Benidormkännare som varit där årligen i många år,  gett mig flera goda tips. BP  har under mars månad 2016 skrivit mycket om Benidorm och där finns mycket att hämta.
Min återträff med Benidorm kommer i morgon.
 
 

Festligt, trevligt, gott och nyttigt

    
Mycket forskning finns det och av de mest skilda slag. Och det kommer ständigt nya rön.
Ja, de kommer nya i så rask takt att det verkar helt osannolikt att de "gamla " ska ha hunnit utväderats och prövats och resultat hunnits få innan nya bankar på dörren. 
Titta bara på alla bantningsdieter! Hur kan det finna så många? Tidningarna svämmas över att dieter på ena sidan och rejäla desserter, tårtor och kakor på nästa.  Aningens motsägelsefullt.
Och man kan ju aldSrig äta mer än man gör av med utan att gå upp i vikt.
Men bortsett från det så är det känt sedan länge att den asiatiska maten överlag är väldigt hälsobefrämlande. Exakt på vilket sätt är inte helt enkelt att få fram men man vet att en hel del sjukdomar som finns i västvärlden inte finns i Asien. Däremot finna andra.
Eftersom jag nu är i ett land vid Medelhavet viss del av året så gläds jag givetvis åt när det står att läsa på flera ställen att "medelhavkosten" tillsammasn med ett måttligt (????) intag av rött vin i samband med mat lär vara ett effektivt sätt att förebygga sjukdomar.
Inga nymodigheter direkt nymodigheter i länderna kring Medelhavet har man ju ätit "sin mat" länge.
Eventuellt kan man också leva längre om man äter den och om det är bra eller dåligt kan nog skifta.
Och vad består då medelhavskosten av?  Säkert varierar detta men mycket grönsaker, ( baljväxter) frukt och nötter ingår. Smör byts ofta fin olivolja och örter, vitlök och kryddor ersätter en del salt. Mejeriprodukter ätes i mindre skala och fisk och kyckling äts några gånger i veckan, däremot äts "rött kött" mer sällan.
 
 
Det lär vara själva sammansättningen av maten i länderna kring Medelhavet som gör maten extra sund och då särskilt kombinationen olivolja med sallad/grönsaker lksom att kombinera nötter och avokado med grönsaker.
Just kombinationen sägs ge en kemisk reaktion i kroppen när det omättade fettet i olivoljan slår sig samman mednitritet i grönsakerna som lär sänka blodtrycket.
Hur det nu än är så är jag i alla fall väldigt förtjust i denna "medelhavsmat, " och mår bra av den.
Och tycker man något är bra så mår man oftast bra av dte också...nog så viktigt.
 
Apropå mat...
Idag fyllde vännen Carina år och vi samlades några stycken för att äta lunch tillsammans på den mysiga restaurangen Mundo Pequeno i Torrevieja, "den lilla världen", tillika en av våra kvartersrestauranger.
 
Carina, födelsedagsbarnet, längst till vänster; Ewa, Anna Carin, Bosse, Krister och Horst. 
Ingrid är utom bild men var också med.
Gott och väldigt trevligt!
 
God mat var det och vi varierade oss en del i beställningarna, men visst var det med influenser av medelhavsköket.
 
Sallad med lax, mango, getost och valnötter.
Väldigt fräscht och min favorit.
 
Tapastallrik med lite av varje från det spanska köket bl.a. friterade lökringar
serranoskinka, manchegoost, räkor, och kycklingvingar och en fin räkmacka med handskalade räkor.
 
Lasagnen, kanske inte så spansk, men dock en medelhavsrätt
och fisksoppan som kryllade av grönsaker.
 
Idag kommer mina vyer att vidgas med ett dagslångt studiebesök som jag verkligen ser fram emot så jag återkommer med inlägg om detta på torsdag. 
 
                                                                                 

Se upp och se ner!

    
Nu finns tanken på att lite bättre ordning ska upprätthållas på stränderna längs Costa Blanca.
Främst gäller det att komma tillrätta med hugade strandbesökare som i den tidiga gryningen bär ner sina solstolar, parasoller, bord och handdukar för att markera en plats på "första linjen" nära vattnet. När detta är gjort så går man hem igen för att återkomma några timmar senare.
Känns fenomenet igen från t.ex. hotell? (Ja, det finns hotell som tar bort handdukarna på markerade stolar efter 10 minuter om ingen kommer, vilket jag tycker är helt perfekt. Det finns ju de som bokar och sedan tillbringar en kort stund på dne markerade platsen.)
På flera av stränderna inne i städerna börjar det bli trångt nu i juni och detta tilltar ju längre sommaren lider och "alla" vill ju ha en så bra plats som möjligt.
Torrevieja har i princip i flera år haft förbud mot att boka en plats på stranden utan att själv använda den, men det har tills nu inte lett till böter.
 
Trångt blir det på stränderna inne i stan, här Playa de La Cura och
inte alltid lätt att hitta en plats vid 10 tiden på förmiddagen.
Mycket packning är det som är med....
På stränderna utanför stan är det mer hott om plats och jag vet inte om böter förekommer där.
 
Nu har det i alla fall hänt att n man från Madrid fått böta 150 euro för att ha bokat sin plats utan att själv utnyttja den just då. Det hela överklagades men beslutet ändrade inte. Mannen påstod sig ha varit ute och simmat....
Troligen en mycket lång simtur.
Orsaken till förbudet mot "reservering" är att alla ska ha liknande möjligheter til att få plats på stranden och har man hela strandutrustningen på plats ska platsen också utnyttjas direkt. 
Att det sedan försvårrar för morgonens städpatrullerna kan ju också ses som en anledning till det arla reservationsförbudet.
Önskar nu bara att detta inte är en enångsföreteelse utan att detta i så fall följs upp.
 
Playa de Los Locos i Torrevieja och är finns det lite mer utrymme...
 
För min del kan jag nog tycka att jakten på hundägare som gör sina behov på trottoarerna är ett större problem-
Det gäller att se ner när man är ute och går. Det är allltså olagligt att inte göra det många kommuner.
Böter för hundägare som inte tar upp efter sina telningar finns fastställada på mellan 500 och 1500 euro, men jag har då inte läst eller hört talas om att det finn civila poliser  i någon större utsträckning som  tar sig an detta och här skulle kunna få in mycket pengar till sina kommuners kassor.
 
Strax norr om Torrevieja finns många fina och långsträckta stränder och i Guardamar de Segura anses en av de bästa finnas.
Men här precis som vid alla stränder världen över är det viktigt att följa de säkerhetsförskkrifter som finns vad gäller badning. Och ofta på välbesökta stränder finns det ett tydligt flaggsystem. Vid grön flagga är det helt ok att bada med givetvis ska man se upp, vid oragnge flagga är det tillåtet att bada men extra försiktighet ska vidtagas. Är det röd flagg så råder badförbud och det kan bero på olika undervattenströmmar, stora vågor eller andra förhållanden som kan utgöra fara i vattnet.
Förra året utdömdes tre böter för att badande entusiaster struntade i att det visades röd flagg och detta är något som ansvariga myndigheter tänker utvidga. 
I mitt tycke är det också ett viktigt att tydligt markera vad som gäller eftersom folk som ger sig ut i havet trots röd flagga sätter både sina liv och andras på spel och dessutom kostar räddningsinsatserna stora summor.
Sunt förnuft bord råda, men så är ju inte alltid fallet.
 
Fina långsträckta stränder med se upp med flaggvarningarna.
 
Och visst kan det var skönt med ett dopp i havet
för solar gör jag inte.
 
 
 

Aptitretande miljö

    
Idag är det en 6/6-2016 och det är Sveriges nationaldag, en ganska ny företeelse som kom till 1983 efter att den sjätte juni sedan länge firats som Svenska Flaggans dag och någpn nationaldag hade vi ju inte.
De flesta länder firar sina nationaldagar p.g.a. en särskild händelse som ofta varit förknippad med ett lands frihet, självständighet eller liknande.
Men riktigt så är det inte i Sverige. Men en nationaldag behövdes och lämpligt var att byta ut Svenska Flaggans dag och göra det till en "röd dag".
Har skrivit lite om den historiska aspekten här. 
Ännu en strålande och vacker dag och vi begav oss mot havet och "Marina Internacional", småbåtshamnen, (nåja inga småbåter direkt, men stora fritidsbåtar i mångmiljonklassen) för att äta lunch med vänner på den  trevliga restaurangen Nautic, adress Calle Salero 1.
En alldeles utmärkt  och aptitretande miljö och extra lyckad om man tycker om hav, båtar och god mat. 
Och att träffa vänner och att äta tillsammmans är extra roligt.
 
 
 
 "Någonting att äta och någonting att dricka
och någonting att älska och att hålla kär
är allt jag begär. "
(En sång från 1932 och visst passar detta än idag.)
 
Efter att ha sett menyn som innehöll en massa trevligheter bestämde vi oss alla fem för att ta husets lunchmeny där tre rätter och dryck serverades för 12 euro. (Tre förrätter, tre varmrätter och tre desserter eller kaffe ingår.)
 
Förrätterna valde vi olika; tomatsoppa, grekisk sallad och
bruschetta med getost och serranoskinka. (Kom ej med på bild)
Mycket gott alltihop.
Till varmrätt funderade vi på fisk, svärdfisk, eller fläskfilé med champinjonsås.
Här gick vi alla på fläskfilén och den var riktigt god.
Men tyvärr vet vi inget om svärdfisken...
Desserter som valdes blev glass i stora lass, eller varm brownie med glass och vispgrädde.
Försvinnande gott!
 
Vår minigrupp är samlad och här har vi gått in på varmrätten.
Timmarna försvann och trevligt hade vi.
Vi blev sittanes vid bordet tills restaurangen stängde och sedan kändes det skönt med en promenad längs havet för att smälta maten.
Jag höll utkik efter de svenska färgerna, för är det nationaldag så är det, och hittade i varje fall en gul boj och ett vackert blått hav.
 
 
 
 
Inlägget är det sista av 100 i utmaningen #Blogg 100.
Jag har nu skrivit ett inlägg/dag i 100 dagar.
 

Den rosa lagunen

    
Idag passade det bra med en förberedande utflykt och det fick bli per cykel. Det är lätt att per cykel ta sig runt både inne i centrum av Torrevieja och i omgivningarna. Inne i stan är gatorna visserligen ganska smala men varannan är i stort sett enkelriktad och då har vi lärt oss åt vilka håll vi ska titta.
Vi har också sedan tiden i Peking cykelsadeln så lågt att det enkelt går att stanna cykeln vid gatukorsningar utan att stiga av och det underlättar mycket.
Dessutom tycker jag bilister och mc-förare tar stor hänsyn till cyklister.
(Ett förbehåll finns i lättheten att cykla; det är att cykla till La Mata, fem kilometer norrut. Den cykelturen tar på krafterna för det är en hel del uppför både dit och hem men samtidigt också en hel del sköna backar att susa utför i.)  
Vi trampade iväg lite åt nordväst mot "Laguna Rosa", den Rosa saltsjön och passerade på vägen en del av det  salt som utvunnits härifrån.
Saltet höjer sig som "toppar" där det ligger och väntar på transporter runt om i världen. (Mycket av saltet går till vägsalt)
Torrevieja kallas också för Saltstaden eller som norrmännen säger "Saltbyen" och saltet är tillsammans med fisket viktigt för staden. (Vill du läsa mer och detta och hur saltet utvinns så finns det här.)
 
Saltet ligger i kanten av sjön och väntar på transport.
 
Vattnet i sjön är verkligen salt och man räknar med att  salthalten är 15-18%. Medelhavets vatten beräknas som jämförelse innehålla 3% salt. 
Saltet anses av många ha en läkande effekt på kroppen och särskilt på lederna så en hel del människor komme rhit för att bada.
Viktigt är att ha med sig dunkar med färskt vatten eftersom sjöns vatten är väldigt salt och svider efter ett bad. Även badskor rekommenderas eftersom saltet också finns på botten och det blir väldigt vasst att trampa på.
 
Vacker växtlighet längs stigen mot sjön.
 
Saltet finns även i strandkanten och den rosa färgen är påtaglig.
 
 
 
Vattnets rosa färge kommer från en sorts snäcka som bara kan leva om vattnets salthalt
överstiger en viss procentsats, vilket det alltså gör här i sjön.
 
Något bad blev det inte för min del, men en trevlig cykeltur längs sjön och genom de trevliga bostadskvarteren i omgivningarna blev en utmärkt runda. Och hemvägen gick längs "Via Verde", den gröna vägen, en av de få cykelvägar som finns. Visst var den grön men även den hade tydliga rosa inslag.
 
Fin utsikt i skuggan från en bänk där en matsäck av "lightvarianten" dukades upp.
Det tar på krafterna att utflykta...
 
 
 Inlägg 99/100 i utmaningen #Blogg100.
                                                                            
 
 
 

Planering pågår

    
 Planering pågår och våra spanska vyer ska vidgas. Och här precis som mycket annat är grundarbetet viktigt för slutresultatet. 
Lite klurigt är det med grunden för det är en hel del vi vill se och det är svårt att veta var vi ska börja.
I södra Spanien längs Solkusten har vi varit och likaså i Granada och Ronda så dessa platser kommer inte först just nu. Sydvästra Spanien med Jerez och Sevilla lockar, likaså uppe i nordväst mot BIlbao och San Sebastian och Madrid förstås. 
I trakterna runt Barcelona och norr därom har vi varit så de får vänta ett tag. 
Torrevieja ligger på Costa Blanca, strax söder om Alicante, så en tanke är att börja här och ta oss norr och söderut längs kusten och kanske även en bit in i landet.
Så en bra början blev ett besök på busstationen för insamlande och info om diverse busslinjer och nästa anhalt blev turistbyråns huvudkontor nere vid hamnen.
Busstationen gav oss bra info och stärkta av detta passerade vi något vi trodde var gatuarbete vid "Vita kyrkan".
Det var det inte utan här lagades det en gigantisk paella.
 
Gigantisk paella under tillagning.
 
Här puttras det, men hade vi velat smaka skulle vi missat turistbyråns öppettider
för de stänger klockan 14 på lördagar och öppnar igen på måndag.
 
Turistbyrån gav oss en del förslag på möjliga dagsturer längs kusten med tåg och buss och givetvis kan man övernatt, vilket verkade vara en god idé med tanke på att det tar tid med olika byten. Tåget går dessutom inte ens från Torrevieja utan man måste först ta sig med buss till Alicante, ca 5 mil  Direktbussa finns i alla fall. 
Att ta tåget norrut går bra, men söderut finns ingen järnväg lägs kusten utan men måste då ta sig via Madrid.
Även många bussar går vägen via Madrid på vägen söderut så jag antar att vägen därom är bättre.
Att ta sig runt med bil går förstås alltid bra och att hyra bil för en period finns också med i tankarna.
 
Den här foldern fick vi och här finns mycket "matnyttigt" med förslag på gormetrestauranger
längs kusten, liksom vingårdar fruktodlingar m.m.
 
"Viajes Rosa Tours"  (tyvärr är deras hemsida inte så informativ) är ett bussföretag som erbjuder bussresor över dagen och de kör t.ex. dagliga turer för 10 euro t&r till Benidorm, en stad som liggger en bit norr om Alicante.
Bussturer går även till många andra små städer både norr och söderut längs kusten. En del turer kan kombineras och ibland ingår både tåg, buss och båt. Vid vissa fasta datum går det också flerdagarsresor t.ex. till Madrid, Barcelona, Valencia, Granada och Sevilla-Cadiz-Jerez- Antequera där resa, boende och mat inågår.
Så dessa resor ska vi titta mer på och siktar in oss på en dagsresa snarast. Vart? Ja, det vet vi inte än för
planeringsdagen är inte över.  
 
S
Första sidan i broschyren.
 
 
Inlägg 98/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
                                                                                          

Talande portar och dörrar

    
Dörrar och portar kan öppnas, stängas, lämnas på glänt eller låsas och om de är låsta kan det vara bra att ha en nyckel till hands.
 Om nyckeln inte skulle fungera eller ha förlorats kan det var en god idé att ha en i reserv för att bryta sig in är bökigt för ibland är det med dörrar och portar som med oss människor; de kan gå i baklås och man kommer ringenstans. 
En del lås är också kodade och kan ställa till det om koden byts utan att man vet om det eller fått tillgång till den nya. 
Likheterna mellan en person och dörr/port ser jag  ofta och det är spännande att försöka se de variationer och möjligheter som kan anas 
Att en person kan vara som en "öppen bok" sägs det då och då. Någon som är lätt att läsa av och tyda, men ibland krävs det mer eftertanke och funderande. Och en bok är lätt att stänga, öppna och ofta att ta med sig. 
Så är det inte med med dörrar eller portar. De är mer permanenta men likheterna finns kvar. 
 
Fiskaren har öppnat sin lilla dörr och det är lätt att titta in och igenom båten. 
 
Ett axploxk av dörrar/portar jag såg på Tabarca och helt omedvetet började jag fundera på mig själv och på vänner i min närhet vilken eller vilka portar de skulle passa in på. 
Svåra/lätta att öppna, stänga och låsa? Gnisslande? Drabbade av sjukdom? Glada eller ledsna? Tankarna blev många och fantasierna också.
 
En port till ett hus omgiven av sten. Vacker i sitt enkla utförande. Vad finns här inne?
Och om man vill så går det som med brunnen, bra att lägga locket på.
                 
I mitt tycke vackra dörrar/portar. 
Båda är nygjorda men den vänstra i gammal stil och 
 i den högra mer modern och där har man valt att låta kvistarna i träet komma fram.
(Något vi såg på flera dörrar på Tabarca.)
 
En liten vit dörr med ett ankare ovanför.(Ursprungligen en religiös symbol)
Ankaret är hoppets symbol, den fasta punkten när stormvindarna blåser. 
 
En modern och ny dörr i trä med aluminiumram.
Kanske en säkerhetsdörr?
 
Även fönster kan tala....
 
En öppning  i stadsmuren på Tabarca med havet skiftande i olika blå nyanser
inger en känsla av frihet. Och det gör det också att kunna öppna och stänga en dörr. 

Apropå dörrar! Häromdagen fick vi besök utanför vår grind. En holländsk man förklarade med en karta i handen att han haft inbrott kvällen innan. (Han sa sig bo i närheten av oss, men det husnummer han nämnde finns inte, det visste vi )
Mannen sa att han hade fått ytterdörren förstörd och ringt försäkringsbolaget som skickat dit någon med en ny dörr som skulle betalas kontant. (Vi vet att det inte finns självrisk här och att man inte själva betalar)
Kontanter saknades och holländaren hade kunnat ta ut 600 euro vilket inte räckte till den nya dörren.
Firman som levererat dörren hade då på kvällen tagit med sig nycklarna och låst så mannen med fru och barn fick tillbringa natten i trädgården. Till saken hör att eftersom vi visste att huset inte fanns kunde det inte heller finnas en trädgård.
 Holländaren tyckte vi skulle bistå tills försäkringsbolaget hjälpt honom. Men icke!
Vi hade blivit varnade för denne man och han har i flera år rört sig runt i stan så det blev ingen framgång. Och antagligen prickade han av på kartan var han varit för att inte återkomma.
Tyvärr missade jag att ta ett foto på honom. Hade varit bra att kunnat lämna det vidare ...
Det finns familjer som låtit sig luras, lätt gjort, när de varit vänliga och hjälpt till med pengar och tyckt synd om mannen. Så varningar är på sin plats. 
 
Rättelse från gårdagen. Detta är alltså en gråtrut och ingen fiskmås. Kännetecken är den röda fläcken på näbben. Tack Ama för detta!
 

 
 
Inlägg 97/100 i utmaningen  #Blogg100.                                                             
 

Att segla fram

    
 Man kan segla fram på olika sätt och det gemensamma är att vinden är behjälplig. Fåglar, alltså de som kan flyga, har dessutom ett skelett som är väldigt lätt och med luftrum inuti och de har även en muskulatur som gör att de är anpassade för flygning och till detta kommer fjädrarna. Fjädrarna är satta på kroppen i ett speciellt mönster som både är tätt och släpper igenom luften. Vad gäller fiskmåsarna så är deras vingslag ganska långsamma och utnyttjar ofta uppåtgående vindar, de liksom segelflyger fram  och "rider" på luften.
På "njutflykten" till ön Tabarca så vi stora mängder fiskmåsar  som jag nu vet är gråtrutar och de höll sina vakande ögon på  besökarna.
Många hade  fått ungar och en del ruvade fortfarande på sina ägg så visst var de på sin vakt.
Bloggvännen BP skrev i mars på sin blogg om tusentalas måsar som fanns när hon besökte Isla de Benidorm, så de verkar trivas här i trakterna.
OBS! Nu i kväll fick jag veta av bloggvännen AMA att de fåglar jag trott var fiskmåsar i själva verket är gråtrutar.
Inte så konstigt att de då är större...
 
En gråtrut seglar fram. Och att det är en gråtrut har jag nu lärt mig.
Ett klart lännetecken är den röda fläcken på näbben.

 Gråtrutar tillhör familjen måsfåglar och merparten av dem är flyttfåglar. De häckar både  i större kolonier
och som par 
Måsarna lägger oftast tre ägg och bland måsarna råder viss jämlikhet för både hanen och honan hjälps åt med att ruva.
 
Gråtruten till vänster är en juvenil, en yngre upplaga med spräcklig dräkt.
Denna dräkt ruggas i omgångar och efter ca. fyra år får gråtruten sin "vuxendräkt".
                                                           
 Här en gråtrut som  funderar på om den ska ställa till det lite...
Jodå....
 
Fram med vattenflaska och handduk för att torka...
Illa!
 
Här uppe på taket bland kyrkklockorna hade några gråtrutar sina ägg 
och de vaktades noga. Tänkbara inkräktare fanns.
 
Jag tyckte mig se att de spanska fiskmåsarna här på Tabarca är större än de hemma
vid kajen i Stockholm. Men kanske är det mest skarttmåsar jag ser där och de är mindre.
Nu fick jag veta att de fåglar jag trott vara fiskmåsar i stället är gråtrutar. Och de är större.
En gråtrut kan ha ett vingspann på mellan ca. 140 och 155cm och vara 55-67 cm långa.
 Tidigare har jag inte direkt tänkt på skillnanden mellan en skrattmås, en fiskmås och en gråtrut,
men nu kommer jag absolut att göra det.
 
Nu är det inte bara fåglar som utnyttjar vinden för att ta sig fram utan också segelbåtar. Den här catamaranen
var verkligen "fylld till bredden" och satte sina segel fram på eftermiddagen. Och en katamaran, en segelbåt som är byggd med  två parallella skrov, pontoner, är förhållandevis snabba, lätta och stabila just för att de har två skrov och då blir bredare än en båt med enkelt skrov.
 
Catamaranen är välfylld.
 
Jag tycker också om att segla, men både båt och segling (under längre tid) är nu ett minne blott.
Mitt skinn ska inte vara i solen och även om det är mulet till på sjön så är solens stålar ändå väldigt straka och skadliga för mig. Men känslan av friheten med att segla finns förstås kvar.
 
 
 
Här i Stockholms skärgård tittar jag inte efter måsar av något slag.
Det är havsörn som gäller.
 
 
Inlägg nr 90/100 i utmaningen #Blogg100. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sol, vind och vatten

    
 Gårdagens tur till Tabarca blev en fin "heldagsnjutflykt" med allt av både sol, vind och vatten.
Vi var nere vid hamnen i god tid och köpte biljetter och såg då också att båtarna till Tabarca från den här veckan utökat trafiken och endast har fredagar som vildodag. Avresa klockan 11 och återkomst till Torrevieja strax före 18 och resan tar ca 60 minuter.  En fin tur längs kusten.
Nu när högsäsongen närmar sig går det båtar även från Alicante och Benidorm, men antalet turer per dag verkar äve där vara en.
En kortare båttur, 30 minuter, blir det om man väljer att åka  från Santa Pola som ligger mitt emot Tabarca och därifrån går båtarna ganska ofta. Men då ska man ta sig dit också...
Vi njöt av sjöresan och det var dessutom perfekt seglarväder, om vi nu haft segelbåt, med en pigg nordlig vind på 10 m/sek. 
 
Ett glittrande hav och lite vågor.
 
 Båten har lagt till vid piren på Tabarka och innan den gjorde det matades fiskarna med bröd.
Men även sjöfåglarna var sugna på att få ta del av brödfödan.

Hungrig sjöfågel. Någon som vet vilken sort det är?
Rejält vingspann hade den och verkligen seglade fram.
 
Många fiskebåtar/småbåtar ligger i hamnen och längs piren
så endast en i taget av de större turistbåtarna kan lägga till vid kajen.
 
Tabarca är en gammal ö och första gången den omtalades var redan på 500-talet f. Kr. och historiens vingslag känns och det gör sjöfåglarnas också.
(Vill man läsa mer om Tabarca och dess historia så finns det här;
Vi började med en tur upp i byn och det finns många både gamla och mer nybyggda hus att titta på och vill man övernatta så finns ett par små hotell. Rekommendera satt boka rum innan.
 
Mysigt att strosa runt bland vackra hus och här finns många små och trevliga restauranger. 
Mycker fisk och skaldjur erbjuds.
 (Jag uppskattar extra att det också finns gott om plamer och andra träd som ger skugga.)
 
Ett av de små hotellen i byn.
 
Tabarca är en liten och platt  ö och var man än går så finns närheten till havet och utsikten är ofta absolut njutbar. Man går runt ön på ca 40 minuter och då i långsam takt. Om man sedan slår sig ner för matintag och vätskepauser tar det ju betydligt längre tid. 
 
Fin hamn att ankra upp i och ett kristallklart vatten som erbjuder fin snorkling.
Provades dock inte igår för jag tycker +22 i vattnet är i svalaste laget.
(Snorklade förra året i september men +26 i havet.)
 
 
Det gamla fängelset ligger på höjden och vittnar om forna tider.
Men man kan inte titta in...
 
Fyren är  ön högsta punkt.
 
Vacker utsikt har man överallt.
 
På den här bänken i skuggan blev det vätskepaus av medhavt bubbel och små snittar.
(Kylväska är med i ryggan.)  
 
Den gamla vackra kyrkan är bland det första som syns när man kommer till Tabarca.
 
Det blev fyra och en halv timme att tillbringa på Tabarca men tiden gick fort. Så mysiga omgivningar!
Hade man önskat sig tid på stränden så finns det flera mindra att välja på och en lite längre där det finns duschar och möjlighet att hyra solstolar och parasoller. Stranden och botten är stenig så badskor rekommenderas.
Vi kommer gärna tillbaka och både båtturen och Tabarca tycker vi om.
Ta gärna en tur hit om ni är eller kommer till Costa Blanca.
 
Inlägg 89 /100 i utmaningen #Blogg100.