Ångan är uppe

    
- Kan det bli full fart fråmåt det full fart framåt. Och det blev det.
Döttrarna och jag, tillsammans med barnbarnen Max och William, skulle iväg på "ångloksnjutflykt".
Signalen lyser grönt Stinsen ger klartecken för avgång och konduktören gör honnör. Vagnarna rycker till, ångpipan låter, konduktören gör honnör och tåget tuffar iväg från Uppsala station. 
För mig blev det idag en premiärtur med ångloket och museiejärnvägen Lennakatten  som avgår från  Uppsala  station. (Uppsala-Lenna Järnväg, Lennakatten drivs ideellt av Museieföreningen Stockholms - Roslagens Järnvägar och allt arbete på och längs järnvägen sker helt utan ekonomisk ersättning)
Känslan av att göra en tågresa som den kanske var i början av 1900-talet infinner sog på en gång. 
Doften av stenkol och varm ånga kändes snart och likaså de dunkande skenskarvarna.
 
Lennakatten är klar för avgång och med ångloket Tor som dragare.
                                                                         
Vi skulle åka från Uppsala till Marielund (knutpunkt) och där kan de passagerare
som skall vidare byta tåg och ta sig vidare österut ända till Faringe.
Sträckan Uppsala- Faringe är 33 km.
 
 Järnvägen kom till Sverige i mitten av 1800-talet och i Närke öppnades den första smalspåriga järnvägen för allmän trafik 1856 och ett antal år senare fick var järnvägen, norra stambanan, mellan Stockholm och Uppsala klar.
Den smalspåriga rälsen mellan Uppsala och Länna öppnades 1876 och det blev startskottet för tågtrafiken i norra Uppland.
 
Här passerade vi tredjeklassvagnen med träbänkar för vi ville sitta utomhus. 
(På tågen finns första, andra och tredje klass vagnar och
även en vagn där det finns tak men inga fönsterrutor.)
 
Lantliga omgivningar en bit utanför Uppsala.
 
En konduktör går runt och klipper i de hårda gammeldags pappbiljetterna och ropar ut stationerna.
Vi njuter av resan och har väldigt roligt och bus och lek varvas med lite vila också.
 
 
 
 
Resan mellan Uppsala och Marielund tar ca 35 minuter och visst smakar det bra med en matsäck som Liv packat;  plättar med sylt och tunnbrödsrullar med tonfiskröra smakade väldans gott.
Och vi hann både äta, leka och köpa glass innan det var dags för oss att ta tåget tillbaka.
 
Max och William trivs med att vara på njutflykt med både mormor, moster och sin mamma.
 
Snart dags för avgång och loket ropar på oss genom att spruta ut ånga och tuta och vi skyndar oss ombord.
Och en riktig njutflykt blev det.
 
 
 
                                                                                                                                                

Stolta Stockholm

    
Det är en vacker lördagmorgon och jag är uppe tidigt, redan vid sjutiden, för att välkomna dagens inackordering, Curre, Helenfamiljens jättefina labrador. Och att jag är uppe så tidigt hör numer inet till vanligheterna Men med celebert besök av en hund så är det mesta möjligt.
Det är feststämning och full fart i Stockholm.
Dags för den årliga "Prideparaden", en parad genom Stockholm för attt manifestera alla människors lika rätt till att vara den man är och att vara stolt över det. Verkligen en utmaning av stora mått.
För hur många är det?
Paraden har i år har ny sträckning (p.g.a  ombyggnaden av Slussen) och startar  vid Kungsholms torg, passerar Stockholms stadshus, går vidare längs Vasagatan och förbi Centralen, längs Kungsgatan, förbi Stureplan och Humlegården upp mot Stockholms stadion och till målet på Östermalms idrottsplats. 
Man räknar med ca 45 000 deltagare från hela världen  deltar i paraden och omkring 500 000 människor beräknas kanta paradvägen för att visa sitt stöd med alla människors lika värde.
 
En vacker och tidig morgon hemma hos oss.
 
Curre har installerat sig och sökte sig genast till min svägerska och svåger som är på besök.
Och en fot kan också vara en skön kudde.
 
Mängder av regnbågsflaggor syntes bland alla se som kantade gatorna och i paraden. 
 
Regnbågsflaggan  är en symbol och står för stolthet och mångfald, respekt för medmänniskor och tolerans. Flaggan skapades i USA på 1970-talet av Gilbert Baker och har sedan spridit sig världen runt.
Första gången flaggan visades offentligt var på San Fransisco Pride 1978.
I årets prideparad i Stockholm deltog partiledarna förutom Jimmy Åkeson och han var inte önskad i tåget eftersom de värderingar som Sverigedemokraterna  står för inte är de värderingar som paraden vill förmedla.
I år var det också första gången en partiledare från Krisdemokraterna var med i tåget.
 
I övrigt var det gott om kända ansikten både längs gatorna och i paraden.
Här Jonas Gardell, Mark Levengood och Mona Sahlin.
 
Jonas Gardell hittade några vänner bland publiken och ett par bilder blev det.
 
Hotellkedjan Clarions ägare, norrmannen  Petter Stordalen, stödjer Prideparaden på olika sätt och många deltagare gick bakom parollen "Clarion loves you. And you. And You. "
 
Och även prinsessor och "gosedjur" är för kärlek.
Bra att veta...
 
 
 

HOPPA PÅ och HOPPA AV

    
Idag bev vi med busstur, "hoppa på/hoppa av"  i Stockholm och det var en ren slump.
En bra slump dessutom! Mycket har vi sett och gjort i Stockholm men en liknande busstur har vi inte tagir. (Båtturer under broar och liknande har gjorts.)
Däremot har vi provat liknande "hoppa av/på bussar" i andra städer vi besökt i världen så när vi nu fick chansen och en biljett så tackade vi och tog emot.
Ibland blir det möten och ett sådant blev det när vi passerade det stora  kryssningsfartyget Norwegian Star som låg inne i I Stadsgårdshamnen.
Vi kom i samspråk med ett par gäster från fartyget och de hade reste en del på sina hop-on/hop off biljetter men eftersom de gäller i 24 timmar (kostar 280 kronor) så föreslog de att vi kanske kunde utnyttja dem, för själva skulle de inte hinna.
Och tacksamma var vi! 
Bussen, av "open air" modell, alltså  en dubbeldäckare med öppet tak, har 21 olika hållplatser runt om i Stockholm och vi klev på vid Hötorget, hållplats nummer 18. (Hörlurar finns att tillgå så guidning på åtta språk ingår)
Nu är det så att det finns både gröna och röda bussar  där man kan hoppa på och av och efter visst klurande kom vi på att vi var röda. 
(Dessa hoppa på/av finns även till sjöss och man kan också kombinera buss och båt)
 
Norwegian Star kom i morse till Stockholm och
avgick sent på eftermiddagen för vidare resa på Östersjön.
 
 Vi startade vid Hötorget och färden gick mot Kungsholmen. Rådhuset passerades och bussen fortsatte längs Mälarens vatten, Norr Mälarstrand, fram till stadshuset, den sista hållplatsen med nummer 21. 
 
Stockholms stadshus är ritat av arkitekt Ragnar Östberg och invigdes 1923.
Stadshuset är byggt i tegel och av mer än åtta miljoner tegelstenar.
Det höga tornet är 106 meter och har det svenska riksvapnet, tre kronor, i toppen.
 
Vasagatan, Stockholms centralstation, är hållplats nummer 1. Så här började vi om.....
 
"Hötorgsskraporna" och Sergels torg var stopp nummer 2.
 
Stopp nr 3 var operan som denna vecka pryds av "regnbågsflaggan".
 
Grand hotell och Strömkajen passerades på väg mot Gamla stan.
 
Stockholm slott har legat här vid Norrbro sedan  slutet av 1200-talet och
slottet i sitt nuvarande utförande har funnits sedan början av 1700-talet.
Det gamla slottet "Tre kronor" förstördes i en brand 1697.
 
Gamla stan och med Storkyrkan i bakgrunden.
 
Bussen körde vidare mot Södermalm, vilket inte är enkelt nu när Slussen byggs om och mycket trafik dirigeras om. Ett stopp blir det vid Stadsgården och Vikingterminalen för där går det bra att ansluta till "Hop on/off" båtarna. 
Trots smalt och trassligt att ta sig fram lotsar chauffören skickligt bussen upp till Fjällgatan (Södernalm) där man alltid har en storslagen vy över Stockholm och Stockholms inlopp. 
 
Inzoomad vy från Fjällgatan, uppe på Söders höjder och in mot City.
 
En bit av  Stockholms inlopp.
Det stora fartyget vid kaj är Cinderella, Vikinglinjens kryssningsfartyg till Åland.
 
Vi lämnade bussen vid Medborgarplatsen och gick hemåt och då hade vi ännu inte sett vare sig Djurgården (Stopp vid Skansen och Nordiska muséet) eller Östermalm. (Stopp vid Historiska muséet, Strandvägen, Karlaplan, Humlegården eller Stureplan)
Men biljetten gäller i 24 timmar så skulle andan falla på så har vi även morgondagen på oss.
 
Vad vi tyckte om turen? Ja, är man turist i Stockholm och har ett par dagar på sig så ger turen helt klart en bra överblick över staden.  Det var svalt och luftigt att sitta på övervåningen och ha Stockholm under och framför sig. (De flesta bussar vi såg var fyllda med turister och idag var vi nog de enda svenska resenärer ombord.)
Men kanske kan man som gott alternativ utrusta sig med en bra stockholmskarta,  ett SL kort (blir billigare) och själv uppleva Stockholm via buss, båt, spårvagn och tunnelbana.
 
 
 

Speglingar

    
Onsdagskvällen var behagligt ljummen och efter en kontinental (sen) balkongmiddagi blev vi sittandes ute till efter midnatt.
Vi såg solen försvinna bakom restaurang Thaiboat och senare bakom Folksamhuset och som vanligt speglade den sig vackert i fönstren på andra  sidan vattnet innan den helt försvann. 
Efter hand kom mörkret smygandes och lag sig som en omslutande filt både över oss på balkongen, kanalen och båtarna.
Helt tyst blir det ju inte när man bor mitt i stan och ljudet från båtarnas motorer, musiken från en och annan turistbåt och slussvaktens rop till båtarna att göra sig beredda för slussning är sådant som hör till livet här på kajen .
Utsikten varierar ständigt och många byten av kulisser blir det under en dag, kväll och natt.
 
Solen speglar sig innan det är dags att helt försvinna.
 
En svag lanterna skymtas på den lilla motorbåten i den mörka kvällen.
Och ljuset från gatlyktor, husbåtar och hus vid kajen speglar sig fint i det mörka vattnet.
Tvärs över kanalen ligger trevliga Hammarby sjöstad (Södra Hammarbyhamnen), en stadsdel som
inte helt räknas till Södermalm men dock till Stockholms innerstad 
 
Samma båt som på förra bilden men den har nu kommit lite längre i kanalen. 
 Ljusen från byggnaderna på andra sidan vattnet tycks spegla sig och färga vattnet rött.
 
Hammarbyslussens slussportar ska snart öppnas.
Här är det mest gatlyktor  och slussens trafikljus som speglar sig
 
Bakom restaurang Thaiboat ligger ett glashus, (kontorshus ) -
 
 - och i husets glasfasad ser vi hur vattnet i kanalen speglar sig .
 
 

Hinder på vägen

    
 Jag dras alltid som en magnet till vatten och när jag såg skylten som annonserade om vattenskidåkning så gick fötterna per automatik åt det hållet. Men det fanns hinder på vägen och då menar jag inte främst träd, buskar, blåbär och kantareller. Nej då, för här fanns det katter, modell större, som bevakade området.
Frågan är oftast om katterna vill komma till mig för de känner ju på sig att jag är rädd och avvaktande.
Tryggheten vid kattmöten av olika slag är Bosse som är en verkligt genuin kattvän.
 Och jag tränar fortfarande på att komma över min rädsla för katter och är på god väg och vågar numer både klappa och hålla i en katt.
 
(Min katträdsla bottnar i att jag på en tågresa i 10- årsåldern råkade ut för en ilsken, stor katt som hoppade upp ur en kattkorg och bet och klöste mig.  Damen som ägde katten fick inte bort den utan konduktören kom för att bistå och jag skrek hysteriskt.)
 
Skylten visade vägen
 
- men det fanns hinder. Och visst var det vackra hinder men stora....
 
Vatten är lockande, båtar och segling också, så jag tar fram mina positiva tankar och inre bilder.
Hindren passeras, även om jag inte hoppade över dem, och jag kommer ner till en brygga.
Någon vattenskidklubb ser jag inte till och kanske är den på semester.
Men inte gör det något.
En vacker träbåt tuffar förbi och jag är nöjd.
 
 Positiva inre bilder.
Segling i Stockholms södra skärgård i god vind.
                                      
Eftermiddagskaffe i en lugn vik.
 
 Njutbar solnedgång. 
 
 Visst var det värt att ta sig ner till sjön trots hindren.
 
                                       
 
 

24 trevliga timmar.

    
 På lite drygt ett dygn så har lantlivet uppe i Gästrikland bytts mot huvudstadens puls och jag gillar verkligen kontrasterna.
 Stillheten, lugnet, vattnet och den ständigt närvarande naturen byts mot ett mer dovt låtande från båtar, bilar och annat storsdadsbrus och jag inser att jag vill ta del av båda.
Stundtals lite svårt att förena men  i varje fall vattnet har jag på nära håll. Däremot är lugnet och stillheten inte alltför närvarande här på Söder, men å andra sidan med en kort promenad når jag Nacka reservatet eller de förhållandevis tysta omgivningarna på båda sidor om Årstaviken.
Och jag vill ju bo i stan.
 
Från Forsbacka styrde vi i söndags färden de knappa  tre milen till vänner i Furuvik som bor alldeles vid sjön Trösken som  låg där alldeles låg spegelblank. Det det enda som rörde sig var näckrosornas blad som då och då guppade till, några kanoter på sjön och en bastuflotte som i sakta mak flöt fram.
 
Här kan man tala om vattennära läge på Birgittas stuga. 
 
Vännerna Marga, Birgitta och Mats, som vi också nu nästan är grannar med i Spanien,
visar oss runt i sina fina omgivningar.
 
Nära till vattnet är det från alla husen och runt om i trädgården växer så vackra blommor.
Bara att njuta av all doft och färgprakt.
 
 
Helgens utflykt var över och måndag stod det i almanackan och även det om attt bli en omväxlande dag.
Varmt och kvavt, men sol var det när jag mötte upp väninnan Ninni för att äta lunch.
Och att välja lunchställe är alltid lite klurigt öfr utbudet är stort. Men vi ville ha en garanterat skuggig plats och det fann vi på restaurang "Vau de Ville" mitt på Norrmalmstorg. Och här blev vi sittandes länge. Vi hade mycket att prata igen, flera månader och att dte plötsligt utbröt ett rejält skyfall och några rejäla åskknallar fick oss inte att fly fältet. Däremot flyttade vi inomhus och kunde ostört från ovdret fortsätta att prata.
God mat och dryck förgyllde lunchen och så att ses förstås.
 
Insåg att det kom att bli mycket mat denna måndag, men å andra sidan kände jag mig vältränad på området efter Forsbackahelgen....
Besök på kvällskvisten och middag hemma tillsammans med Torrevieja och Västeråsvännerna Fia och Lasse.
Och vips så har ett dygn passerat...
Undrar så var tiden tog vägen.
 
                                                                                     
Saltbakad lax (tack John för receptet) men färsk potatis, örtagårdssås och
 limeallioli blev bra sommarmat. Men solen stekte hett på balkongen så svalast var
att sitta inomhus och äta.  Inte ens att fälla ner markisen tog bort solen som stod så lågt.
 
 
Lagom till kaffet och rabarber/hallon/blåbäspajen hade solen flyttat sig lite mer åt väster och
balkongen var njutbar att inta. Fia, Lassse och Bosse har fullt upp med både paj och
allt roligt som händer i kanalen.
 
 
Många båtar är det som vill in i Mälaren (Grodhavet) genom slussen och lika många som vill ut i "Saltsjön".
(Bräckt vatten är det ju..)
 
Och som variation kan man ju titta på alla som vill ta sig en tur upp på Globen för att titta på stan
lite från "ovan" denna vackra kväll.
 
 
 
                                                                                                                                                                   

Gammalt och nytt.

    
Det gamla bevaras och det nya kommer till i Forsbacka, byn vid forsen, som började växa fram redan på 1500-talet men det var först under 1600 och 1700- talen som järnhanteringen kom igång i större utsräckning. Och det var denna järnhantering som gjorde att människor började att börja flytta hit för att jobba på bruket som i sig var ett samhälle i sig och där allt fanns.
Järnbruket utvecklades och efter andra världskriget var Forsbacka ett av de mest kompletta järnbruken i Sverige där all tillverkning skedde från malm till förädlat stål.
Men i slutet av 1940-talet lades verket ner steg för steg och samtidigt som det skedde växte ett nytt jäenverk fram och  som blomstrade mellan 1963 och 1989.
På bruket bodde de som arbetade med järnhanteringen men ägarna bodde i Gävle eller närliggande byar eftersom röken från bruket inte nådde dit.
 
Järnbruket är uppbyggt  med närheten till vatten, Gavleån.
 
 Storsjön bron som leder mot bruket.
 
Denna byggnad på bruket innehåller en "lysmaskin" och kom till i slutet på 1800-talet.
Den innehöll vattenpumpar och den första vattendrivna dynamon.
Elkraften som utvanns användes för belysningsändamål för järnverkets olika anläggningar .
 
I byn finns det gamla bevarat och det finns också en hel del nytänkande och framåtanda. 
Vi pratade med några tidigare Gävlebor som berättade att Forsbacka ökat i popularitet och att huspriserna ökat och det korta avståndet till gävle på cirka 20 kilometer lockat och givetvis den vackra naturen och den fina miljön.
Delar av det gamla järnbruket används numer som café/restaurang- fest och utställningslokaler och i en liten del av bruket finns ett museum som visar hur livet på bruket såg ut på 1800 och början av 1900- talen.
 
På muséet.
Skola fanns på bruket och här titttade vi in i ett gammal klassrum.
 
I Valbo socken, dit Forsbacka, hör fanns fem likvagnar varav en förvarades på Forsbacka bruk.
Forsbacka hade ingen egen kyrka utan man fick ta sig en mil till närmaste kyrka i Valbo 
men vid dödsfall betalade bruket kostnaderna för liktransport med häst, vagn och kusk. 
Först i mitten av 1800-talet ordnades gudstjänstlokaler i bruket  och inte förrän i mitten av 1960-talet
byggdes en kyrka i Forshaga.
 
Gammeldags tvättstuga med bykkar.
 
Forsbacka herrgård började byggas vid Gavleån i slutet av 1700-talet av Johan af Norlén. Han var god vän med kung Gustav III och adlades också av honom. 
Johan av Norlén var landshövding i Gävleborgs län  och sedan Stora kopparbergs län och ägde även 3/4 av bruket.
Men hans glanstagar tog slut och det gjorde även herrgården för ett bra tag. Den förföll och stod tom.
Men när det blev en byggsvacka i slutet av 1990-talet köpte en byggmästare från Sockholm den förfallna herrgården och lät under flera är sina byggnadsarbetare rusta hela byggnaden och bygga bostadsrättslägenheter och som nu är sålda.
 
Forsbacka herrgård, en ny bostadsrättsförening är omgiven av en stor vacker park
och lägenheterna har fin sjöutsikt och egen brygga.
 
Storsjön ligger blank och inte  en krusning denna dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Att se och uppleva mer...

    
För ett par veckor sedan var jag på resande fot med en grupp och på väg till Dalhalla. Det blev halvvägs ett lunchstopp  på  Forsbacka Wärdshus som ligger i den gamla bruksorten Forsbacka, mellan Gävle och Sandviken i Gästrikland. Detta blev en trevlig bekantskap, både värdshuset och den gamla bruksorten och jag bestämde mig för att hit vill jag komma tillbaka. Sagt och gjort så  igår kom vi hit igen .
 En bilresa på två timmar tog oss hit från Stockholm och vi kan alldeles lagom till "afternoon tea". Jodå, det gick bra att få kaffe också...
Ett dignande bord fyllt med läckra bakverk och små smörgåssnittar mötte oss.  (Missade godsakerna förra gången då det bara var ett kortare lunchstopp...)
Till detta "afternoon tea", som serveras på lördagarna, kommer gärna folk resande både från Gävle och Sandvikentrakten och jag kan förstå varför.
Men ofta blir magen nöjd fortare än ögonen.
 
Forsbacka värdshus, huvudbyggnaden rakt fram och där restaurangen finns är från början av 1900-talet.
 
Flygelbyggnaderna är från 1800- talet och där ligger hotellrummen.
Alla rum är inredda i gammal stil och allt som man behöver finns utom kanske
det "moderna stuket". Charmigt och lite slitet! Men är det gammalt så är det.
Vi fick tillgång till ett mindre sovrum och en stor salong,
viket passade oss väldans bra.
 
Forsbacka ligger mellan Gävle och Sandviken alldeles vid Storsjön.
 
Vi visste att det vankades en trerätters middag på kvällen så en långpromenad i den fina bruksmiljön kändes
helt perfekt efter alla bakverk. (Jag skrev om Forsbacka i ett inlägg här. )
 
 
Både vårt sovrum och salongen och hela miljön från värdshuset kändes som hämtad ur "Madickenfilmerna".
Inte så konstigt med tanke på att en del scener är inspelade just här på Forsbacka värdshus.
Kvällens middag och det vi valt blev toast skagen till förrätt, försvinnande god.
Varmrätt rosastekt oxfilé med kantarellsås och potatisbakelse gratinerad med västerbottenost. Ochmed extra sås i en såsskål om man önskade mer av denna....
Till dessert hade jag valt en ostbricka, men från den orkade jag bara med smakprover. Väldigt gott var det!
Kaffe på punschverandan och senare en matsmältningspromenad i den ljumma och vackra kvällen avslutade en härlig dag.
Och vi hade dessutom tur med vädret. Strålande sol hela dagen och kvällen...
 
 
 
 

Lekfullt

    
De vackra sommardagarna/kvällarna i Stockholm fortsätter och jag och många med mig njuter till fullo av den svenska sommaren nu när den är som bäst. 
Bloggvännen BP  trodde inte att Stockholm haft en liknande sommar sedan 1994.
Själv minns jag inte, eftersom vi ofta varit borta sommartid, men jag vet att sommaren 2002 också erbjöd många fina dagar.

Sommaren har hitintills varit omväxlande och väldigt bra och jag vet att även resten av den kommer att innehålla många  trevligheter av allehanda slag och även en del resor.

Det lekfulla har på olika sätt i sommar också fått sin beskärda del med bl.a. minigolf i olika omgångar, båtturer, utflykter och "njutflykter", kubb, boule och allmän lek och utevistelse tillsammans med barnbarnen.
(Jodå, jag har jagat och fångat några Pokémons också, men jag överlåter fortsättningsvis jakten åt andra.)
 
Funderade starkt i kväll på att än en gång ta en ballongtur över Stockholm.
Tänk att tyst och lekfullt glida fram och känna sig som Phileas Fogg i boken "Jorden runt på 80 dagar".
En tanke som lockar.
 
Vad gäller det lekfulla så delade bloggvännen Bosse Lidén i början av sommaren ut en läxa med lekfulla uppdrag som skulle redovisas senast den 10 augusti och härmed lämnas min läxa in.
Uppdraget består av olika delar och en av dem kan jag inte fullgöra och det är att fylla 75 år under sommaren.
Men jag får klara mig ändå.
Däremot har jag lyckats med följande lekmoment:
- Att bygga "sandslott" tillsammans med bonusbarnbarnen är utfört och en konstruktion har t.o.m. fått
Leos namn på sig.  
 
- Att ta en bild (två..)när fötter badas i vattnet har jag fått till, svalt med bara +19.
 
 
 
 -Att ta ett foto på en vacker sten (eller snäcka) är gjort.
  Fastnade verkligen för stenen med fötterna som fanns hos vänner ute i skärgården.
 
-Och jag försökte i en lekpark i Uppsala försonas med en geting i form av en sten och det gick hyfsat, åtminstons på bild.
(Blev stucken av en geting på flygbussen när vi kom hem från Spanien och fick en allergisk reaktion....)
 
-  Och mitt vykort är skickat.
 
Sommarlekläxan är redovisad men jag fortsätter ett tag till att glädjas åt leken som finns i vardagen
och allt annat som jag tycker är roligt.
 
Barnbarnen, William och Max, leker gärna med mig.
 
              

I Roslagens famn...

    
 -"På den blommande ö, där vågoran kluckar mot strand....
Evert Taube är lika förknippad med Roslagen som med Bohuslän och detta kändes verkligen när vi närmade oss en av Roslagens många blommande öar, Yxlan, en bit ut i Stockholms vackra skärgård.
För 6000 år sedan hävde sig Yxlan ur dåtidens hav men inte förrän på Vikingatiden, 800-talet till 1100-talet e.kr, börjar Yxlan anta sin långsmala form. 
Var namnet Yxlan kommer ifrån vet man inte med bestämdhet men forskare har försökt att härleda det från trädet oxel och även från de fornsvenska orden för skopa  och smalt sund.
De första besökare som kom till ön var troligen jägare/fiskare och de såg möjligheter att kunna stanna och leva här.  Bra naturliga hamnar, möjlighet till odlingsmark och goda fiskevatten gjorde att se stannade kvar på ön. Vid Köpmanholm på norra Yxlan låg skutorna och väntade på rätt vind för att ta sig via farleden in till Stockholm så här uppstod ett naturligt samhälle och på 1600-talet öppnades ett gästgiveri här.
 
Fyren Yxlan finns på södra ön och  är i bruk och lotsar fartygen än idag genom Furusundsleden. 
Utsikten här uppe njutbar och jag kan se långt ut till havs.
Här passerar  alla stora fartyg/kryssningsfartyg och mindre fritidsbåtar som ska in till och ut från Stockholm.
 
Att navigera i Stockholm skärgård har alltid varit klurigt och det finns många grynnor som ligger och väntar på besök. En dansk segelbeskrivning från 1200-talet visar att människor på öar som finns omnämnda där har hjälpt sjöfarare med lotshjälp eller ledsagare som det kallades förr.
Yxlan ligger med sin västar sida i Furusundsleden, den stora farleden in till Stockholm (den östra sidan ligger mot Blidösund) och en lotsstation inrättades på 1600-talet och lotsarna fanns här fram till 1996 då lotsarna flyttades till Kapellskär, några mil norr ut.
 
Fin vy över Stockholms mellersta skärgård.

Skärgårdsbåten Sjögull tog oss från Stockholm, via Vaxholm, Ljusterö och upp till Yxlan. 
En härlig båtresa på drygt två timmar i det vackra sommarvädret.
 Vill man komma per bil till Yxlan så går det utmärkt för sedan 1954 finns det en bilfärja från över
från Furusund.Och sedan kan man fortsätta  köra över Yxlan och ta nästa bilfärja till grannön  Blidö.
I och med att bilfärjan kom så ökade också byggandet av fritidsbostäder.
(Idag ca 400 bofasta och 800 fastigheter som räknas som fritidsboende.)
 
Härlig lunch på altanen och därefter kaffe på bryggan. Bara att gå nerför backen...
Vi njuter för fullt av skärgårdslivet tillsammans med fina vänner och tiden går försvinnande fort.
 
 
Roland och Gullvi,(till höger) våra vänner, ordnar det mesta av det bästa för oss.
Bosse tittar längtande mot vattnet och båtarna.
 
För min del blev det också ett fotbad. Men vattnets temperatur på +19 gjorde att jag denna gång avstod
från en simtur. Och den hade alldeles säkert varit uppfiskande.
 
Läcker grillmiddag i underbar skärgårdsmiljö.
Vi njuter  av allt och har det så bra.
Ännu en "njutflykt" att lägga till minnesbanken.
Stort tack!
 
Båtresan tillbaka till stan blir en "lisa för själen". Vi lutar oss tillbaka på däck, tar ett djupt andetag, njuter på nytt av denna vackra skärgård, nu i skymningen. 
En skärgård som under årens lopp blivit en del av mig.
(Vi har ju haft segel och motorbåt under många år och tillbringar mycket tid just i Stockholms skärgård.)
 
 
 
 
 
 

Sveriges största skärgård

    
 En tur ut i Stockholms vackra skärgård, även Sveriges största, är en verklig njutflykt och särskilt en vacker sommardag.
Vi var uppe tidigt och tog oss ner till Strömkajen i Stockholm, vid Grand Hotel. Först i kön, redan klockan åtta till  Sjögull, båten  som 45 minuter senare skulle ta oss upp till Yxlan i mellanskärgården, en resa på drygt två timmar. 
Vid Strömkajen är det sommartid alltid liv och rörelse och många som vill ta sig ut i skärgården. Till många öar kan man inte ta sig med bil och då är Vaxholmsbåten ett perfekt alternativ och i detta härliga sommarväder så är det en verklig njutning att sitta ute på däck och se öar, båtar, kobbar och skär passera.
Och har man inte turen att ha vänner som bor i skärgården så rekommenderas ändå en dagstur eller en tur med övernattning för det finns gott om vandrarhem i hela skärgården.
Waxholmsbolaget erbjuder många många turer både i norra, södra och mellersta skärgården. Även sidan visitskargarden.se ger många fina tips.
Stockholms skärgård innefattar drygt 24 000 öar, kobbar och skär och sträcker 150 km i nord-sydlig riktining sig efter Upplands och Södermanlands kust.
Man räknar med att det bor ca. 10 000 bofasta runt om i skärgården och att det minst finns 50 000 registrerade fritidshus, troligen betydligt fler.
Till flera öar finns bilfärjeförbindelser och det är även lätt att  bussar som  kör från Stockholm/Norrtälje/Nynäshamn och sedan med färjorna vidare ut till öar längre ut.
Men jag föredrar absolut en härlig tur med en skärgårdsbåt.
 
Underbart sommarväder i Stockholm och skärgården väntar på oss.
 
En knapp timme tar det till Vaxholm och då har båten ändå lagt till vid ett par bryggor.
Vaxholm är en skärgårdskommun och ett trevligt utflyktsmål några mil nordost om Stockholm och det är enkelt att ta sig dit med bil, buss eller båt .
Vaxholm ligger på Vaxön och det är därifrån namnet kommit.
Mysiga caféer, restauranger och butiker  finns det gott om och även bad och solmöjligheter. 
Är man i Vaxholm rekommenderas verkligen ett besök på den trevliga hembygdsgården
som ligger alldeles vid vattnet och serverar lättar luncher, sallader, jättegoda mackor och mängder av "på- plats-bakat" kaffebröd" inklusive tårtor. 
 
Båtarna lägger till inne i Vaxholm, vid Vaxholms hotel, en gammalt
och anrikt hotell som byggdes redan 1903. Hotellet erbjuder olika restauranger
och vill man övernatta finns drygt 40 rum till förfogande ohc en del av dem med balkong mot vattnet.
 
Mitt emot Vaxholms hotell, på ön Vaxholmen, ligger fästningen Oskar Fredriksborg.
Fästningen började byggas 1548 på uppmaning av dåvarande kungen Gustav Vasa och för att säkra
och skydda inloppet inloppet till Stockholm . 
Båtar går hela tiden från Vaxholm över till kastellet och många tar en tur över för att se på
både fästningen och muséet. Numer finna även rum i fästningen att hyra om man skulle vilja övernatta.
 
Båten tar oss vidare genom den vackra och grönskande innerskärgården och vi passerar ön Stegesund  och kör genom det smala Stegsundet., där det vill till att styra rätt för grunden är många.
Här passerar vi ett underbart hus där jag som barn och ungdom tillberingade en del härliga dagar hos goda vänner. Och huset är lika fint idag som det var första gången jag kom dit alldeles i början av 1960-talet.
 
Många roliga minnen har jag härifrån Stegesund och läget alldeles vid vattnet är helt perfekt.
 
Vi närmar ossi mellanskärgården och de "skarvförstörda" holmarna.
Det finns gott om små holmar längs kusten ända upp till Gävle och
som blivit helt förstörsa eftersom skarvkolonier valt att slå sig ner.
 
Skarvar är sjöfåglar och hör till pelikanfåglar. De har simhud mellan tårna, de dyker, flyger och livnär sig på fisk och de förstör träden med sitt träck.(bajs)
I våra svenska skärgårdar är det mest mellanskarven som finns och den breder ut sig så mycket den kan. Visserligen har den havsörnar och människan som fiende, men den tycks klara sig ändå. Skyddsjakt kan få förekomma ibland på vissa platser (jägare har tillstånd av länsstyrelsen att skjuta dem) men enligt EU:s fågeldirektiv får ingen allmän jakt förekomma.
 
Här har träden på ett par av holmarna vi passerar inga levande träd
eftersom skarvarna gärna tillbringar sin tid där för att spana efter fisk. 
Träden har blivit grå.
 
Och skarvarna är många och fler blir de...
 
Vi fortsättter vår resa, lutar oss tillbaka och njuter ytterligare någon timme av båtturen.
 
 
 
 
 

Från det ena till det andra

    
God morgon! Morgon är det förvisso, tidig sådan och den känns "god".
Gårdagen var ännu en av dessa vackra sommardagar i Stockholm och lika bra att passa på att njuta.
Studier ett par timmar på morgonen inför en kommande jobbbresa i augusti och sedan blev det en tur med pendeltåget till Sundbyberg.
En resa på 12 minuter från Södra station tar mig  alltså till Sveriges minsta kommun sett till ytan.
Sundbyberg växte fram i slutet av 1800-talet som en förstad till Stockholm längs Västeråsbanan. (Nuvarande Mälarbanan) och under 1800-talet började industrier byggas här och befolkningen ökade.
Stockholm hade ont om bostäder och bra mark för att bygga nya  fanns i Sundbygerg och där ökade även arbetstillfällena.
Sundbyberg blev ett arbetarsamhälle där stenhuggare och industriarbetare dominerade. (Siverts kabelfabrik och Marabou chokladfabrik, som flyttades till Upplands Väsby på 1970-talet, sysselsatte många)
 
Ett fint kännetecken för Sundbyberg är vattentornet, 27 meter högt och med den fina Tornparken runt om.
Sedan lång tid tid används inte vattentornet utan ett café och en  restaurang finns i lokalerna.

Och i "Sumpan" hade jag bestämt träff med min goda vän från Torrevieja, Precisosa.
Givet var förstås ett besök på det gamla hedrliga kondiset "Boulevard", allmänt kallat "Boullan". 
Mysigt att sitta ute och fika och extra skönt var att alla getingar lyste med sin frånvaro.
Gott kaffe och riktigt god morotskaka gav krafter för mycket prat och skratt. Det var ju länge sedan vi sågs så samtalsämnen saknades absolut inte. 
Detta får vi göra om! Jättetrevligt!
 
 
Några timmar senare var jag åter hemma på Söder och passade på att på vägen titta lite extra på närområdet. Här händer daligen massor så det vill till att vara à jour.  Svårt! Men försöka duger bra. 
 
Noterar att det är populärt med hunbarer både utanför butiker och restauranger och
min bloggvän BP hade notera samma sak häromdagen i en annan del av Södermalm.
 
Nytt!   Hunden som har sin plats på husses rygg i en ryggsäck.
Säkert praktiskt när man cyklar i den intensiva Stockholmstrafiken.
Kanske blir det ett besök på hundbaren.
 
För mig blev det en paus i denna "pop-up" park vid Nytorget.
Biltrafiken är borta över sommaren och gatan har i stället fått soffor och planterade gröna växter.
Gräsmattan hann inte växa upp, men konstgräs kanske också är ok mitt i gatan.
 
Och när jag ändå är ute och ser mig om så önskar jag att jag hade kunnat gå hand i hand
meddessa fina "prinsar". Syskonkärlek!
Barnbarnen, Max sex år och William snart tre år, på väg mot nya mål med bestämda steg.
(Pojkarnas mamma Liv har tagit fotot)
 
Att jag är vaken denna arla morgonstund är ovanligt. Men....
Det är en underbar morgon, inte ett moln på himlen och Stockholms Skärgård väntar på oss och en skärgårdsbåt väntar på oss.
Önskar alla läsare en trevlig dag.
 

 
 

Resandets början

    
 Resandet har alltid varit en del av mitt liv på olika sätt genom åren och i min barndom och ungdom på 1950 och 60- talet var det inte alls vanligt att familjer reste iväg med flyg på chartersemester.
Reste man utomlands så var det ofta med bil och genom Europa till ett varmt och soligt land och resandet var en del av målet i sig. Ofta fanns tält med i packningen och många tältade på campingplatser både under resan till semesterorten och där och sedan på hemresan.
Eftersom mina föräldar inte var så mycket för camping så blev det resor med flyg, charterresor och till Medelhavet.
Ofta valdes olika semestermål varje sommar och jag tror att jag tillsammans med mina föräldrar besökte ett 10- tal olika länder, förutom de nordiska, fram tills jag var 16 år. (Resor inom Norden hade jag då gjort på egen hand i flera år.)
Men sedan startade en ny epok i mitt liv. Resandet på egen hand.
Jag hade gått ut klass 9 och året var 1964. I ett år hade jag läst franska och skulle börja gymnasiet och ha franska som ett av mina huvudämnen och eftersom jag gillade språk hade  på egen hand hittat en skola, internatskola, i Schwiez där franskan kunde kombineras med engelska och tyska. Bra för mig!
Föräldrarna övertygades och en väninna och jag anmälde oss till att vara borta fyra veckor på denna skola.
Vi ordnade tågbiljetter och eftersom föräldrarna inte stod för resekostnaderna så fick det bli en billig variant utan sovkupé. (Vi hade båda jobbat och tjänat ihop till resa och fickpengar resten betalade föräldrarna)
Tåg Stockholm via Köpenhamn med tågbyte, till Basel i Schweiz  nytt tågbyte och väntan fyra timmar på nästa tåg och vidare till Lausanne. Väl där skulle vi med nytt tåg en bit ut på landet.
Allt  flöt på bra, men jag minns att vi sommade på perrongen i Basel på våra resväskor. 
 
I  Lausanne som 16-åring.
Några dagar och ibland på helgerna tog vi efter skolan tåget in till Lausanne
för att förlusta oss på stadens caféer och discon.
Inga åldersgränser här inte....
 Studierna gick bra och vi träffade många ungdomar från världens alla hörn som var på skolan av samma anledning som vi. Ypperligt med den daglig språkträning även utanför lektionstid. 
Våra fyra veckor närmade sig sitt slut och inte hade vi lust att resa hem så vi fattade ett beslut om att lifta alternativt ta tåget till NIce och fortsätta förbättra våra franskkunskaper.
Dock behövdes pengar så vi skickade telegram hem (inga datorer och vid ett telefonsamtal hade det uppstått frågor) med en kort text, "SKICKA PENGAR". 
Pengar telegraferades till oss och när de kommit ringde vi hem och berättade att vi skulle fortsätta med franskan men inte var vi tänkte göra det.
Till Nice kom vi genom att lifta och ta tåget den sista biten och vi stannade drygt en vecka och bodde hos några vänner vi träffat på skolan.
Och tll Stockholm återkom vi med tåg och vi lyckades boka om våra biljetter till en ringa kostnad.
Lite pengar hade vi också kvar.
Men både jag och min väninna fick betala tillbaka pengarna för den extra veckan.
 När jag fick mitt julbetyg det året återkom pengarna för jag hade fått bra betyg i alla språken och dessutom blev det ett löfte om en ny resa året därpå.
Både att resa och att lära mig språk/träna språk är något som jag fortfarande gör med stor glädje.
Intresset för att resa har jag förmedlat vidare till mina numer vuxna barn som också började resa med oss föräldrar som små.
De reste däremot inte med tåg till Schwiez på sin första egna tur utomlands, utan den resan gick till USA, Minneapolis och med byte av plan i New York och de var då  14 år gamla.
Allt gick bra utom att det var oväder i USA så de fick tillbringa natten på flygplatsen i N.Y.
Men där hade de tursamt nog varit tidigare.
(Inga mobiltelefoner fanns då att tillgå så visst var vi oroliga hemma i Stockholm....)
Och fram till Minneapolis kom de och hem också och då med en kamrat som skulle bo hos oss.
 
 
16 år och med nyfunna vänner från internatskolan i Schweiz. Observera killarnas kameror...
(MIn hals var lindad och insmord med "vick salva) kunde inte prata och hade halsfluss.)
Minns att mina jeans var av märket Levis och helt nyinköpta i Lausanne.
 
 
 

Slå ett slag

    
Här slås det ett, nåja några fler, slag.
Och nu är detta lite dubbelt för slagen slås dels i ett minigolfparti och dels för den vackra staden Västerås.
Söndagen bjöd på en fin njutflykt till vänner i Västerås och detta tillsammasn med "Helenfamiljen" inklusive hund och barn.
Vi har många vänner som bor i Västerås och det ger oss tursamt nog  fler tillfällen till trevliga besök i denna gamla, trevliga och charmiga stad där allt finns inom gångavstånd. 
 Ett besök här rekommenderas!
Västerås är en av Sveriges äldsta städer och fick sitt stadssigill redan på 1200-talet, men var stad redan år 990 och är jämgammal med Lund och Sigtuna. Skara är att räkna som landets äldsta satad och grundades 988.
Västra Aros var ett tidigt namn på Västerås och som betyder den västra åmynningen för det var här som Svartån, går genom Västerås, mynnade ut i Mälaren. (Uppsala kallades för Östra Aros)
 
Minigolf uppe på Djäkneberget, ett stort och trevligt grönområde i Västerås.
Namnet kommmer från ordet "djäknar", eleverna vid 1600-talets (och framåt..) gamla skolor.
 
En promenad genom Västerås kan börja i centrum.
 
Mitt i centrum, längs Svartån, finns en del av det gamla Västerås väl bevarat.
 
På Stora Torget finns denna 12 meter långa skulptur, ASEA Strömmen, gjord av konstnären och
den tidigare Västeråsbon, Bengt-Göran Boström. Skulpturen symboliserar två saker; 
1.Cyklande arbetare på rad till och från Västerås stora industri ASEA. (Idag ABB)
2.ASEA var ett elektroniskt företag som tillverkade produkterför generering, överföring och användning av elektrisk ström.
 
Västerås domkyrka började byggas på 1200-talet men byggdes ut efter hand och blev mer eller mindre färdig på 1500-talet. Runt kyrkan byggdes efter hand ett torg och ett bibliotek och här grundade Johannes Rudbeckius, lärare, de värnlösas beskyddare och rådgivare till dåvarande kungen Gustaf II Adolf landets första gymnasieskola för "gossar", Rudbeckianska och 1630 grundades den första flickskolan.
 
Västerås domkyrka, en vacker kyrka som berättar mycket om Sveriges historia och gammal kultur.
                                                                          
I Västerås domkyrka ligger Erik den XIV, en av Gustav Vasas 11 barn, kung i Sverige 1560-68.
Han blev fängslad och dödad av sina bröder när han i fängelset åt ärtsoppa som var spetsad med arsenik.
En kamp om makten och tronen låg bakom det hela.
Och efter Erik den XIV död tog hans bror Johan över makten. (Johan III)
 
Efter domkyrkobesöktet kändes det uppiggande med en tur i den fina botaniska trädgården, Sveriges äldsta gymnasieträdgård och anlagd på 1700-talet.
 
Jag fastnade bl.a. för vackra rosor och även för skylten.
Fler skyltar av dessa slag finns i Västerås parker och uppmanar oss att njuta.
 
Vasaparken, tidigare Kungsträdgården / en gammal klosterrädgård, fick det nya namnet i mitten av 1800-talet, efter Gustav Vasa som hade  anknytning till Västerås på olika sätt. ( Västerås riksdag 1527, reformationsriksdagen, då Gustav Vasa klippte banden med den katolska kyrkan i Rom.)
Vasaparken är centralt placerad i Västerås och är utformad med generösa engelska parker som förebild.
 
I Vasaparken går det även bra att övernatta 13 meter högt upp i ett träd på hotell Hackspetten.
Och skulle man hellre vilja tillbringa en natt under vattnet så rekommenderas hotell "Utter Inn",
som ligger en bit ut i Mälaren. 
 
Vasaparken är en skön oas mitt i Västerås.
 
 Hemresan fram på kvällskvisten gick galant Och med vind i seglen över Mälarens vatten blev även detta en 
"njutflykt" i sig.                                                                                  
Fort gick det också!
(Får väl tillstå att detta var en del av utsikten från vännernas balkong
men det hade ju kunnat vara jag där på brädan...
 
Tack John och Gunilla och Helenfamiljen för en jättetrevlig dag.
 
 
 

Färger piggar upp.

    
Sommaren pågår för fullt. Stockholm är vackert. 
Blommor, blå himmel, vatten och båtar är dagliga inslag i min vardag och jag behöver bara gå utanför porten eller stanna på balkongen för att mötas av  uppiggande färger och en skön känsla av glädje.
Kajen här sjuder av liv och räknar man in restaurangerna så kokar det nästa över.
Grönskan runt om längs båtarna, balkongerna och uteplatserna är påtaglig. 
 Med fantasi, "gröna fingrar",  entusiasm och en hel del kunskap kan mycket fås att växa.
Att heller ingen förbipasserande ännu plockat med sig av växtligheten är ju ett stort plus.
 
Grannarnas uteplats, längst ner i huset, mot kajen, är välfylld med alla tänkbara växter
och dessutom bl.a. grurkor, tomater av olika slag, svarta vinbärsbuskar, persilja, dill, gräslök,
paprika, aubergine, squash, chili och rabarber.
 
Även ett persikoträd får plats.
 
Och frodiga pelargoner av olika slag trivs de också-
 
Några nya husbåtar har kommit till kajen och de flesta ser också ut som båtar och inte som fyrkantiga, höga lådor som flyter omkring och gungar så fort en "jetski" far förbi. (Båtarna som ligger vid kajen här i Norra Hammarbyhamnen måste var flyttbara)
Men visst varierar både färg och form på båtarna som ligger här. Och det piggar upp.
 
Flera gamla skutor, idag husbåtar, ligger permanent här vid kajen. (Tillstånd krävs)
 
Och förutom båtarna så finns ju också en av de gamla "Lumakranarna" kvar. (Tvärs över kanalen i Södra Hammarbyhamnen)i början av 1990-talet rädda  lyckades en man som heter Anders Djerf rädda "Lumakranen" som idag är en av de få bevarade stora vipparmsportalkranarna.
Där kranen nu står, i Hammarby Sjöstad, fanns tidigare en omfattande godshantering här i Hammarbyhamnen.
Kranens bevarande får påminna om den tid då området var fyllt av hamnarbetare, kranförare, kranar, lastning och lossning .
 
Kranen kallas "Lumakranen" för den står idag placerad nära den gamla Lumafabriken.
Kranen är från 1946 och byggd vid Motala verkstad.
Speciell i både färg och form.
 
Mer färg! Här tränas det att dansa samba. Instruktör medföljer och glädjen smittade av sig till alla som passerade. Och lite samba så här inför OS i Rio kan väl passa bra. 
 
 
 Och visst piggar färg upp?

Omväxlande

    
 Frankrikes nationaldag, den fjortonde juli bleven märklig dag på flera sätt.
Den ljusa och ganska idylliska tillvaron här hemma byttes sent på kvällen ut mot  tragedin i NIce och den fasansfulla massakern där så många oskyldiga mejades ner.
Frankrike är drabbat på nytt och det ofattbara hände igen och varje dag sker liknande händelser runt om i världen. Våldet breder ut sig och oskyldiga mister sina liv .
Men rädslan får aldrig ta över! Vår frihet är värd att kämpa för.
 
 Gårdagen tillbringade jag med att i godan ro sitta på balkongen och läsa in dokument inför ett kommande resejobb.
Några skurar kom, men i stort var det fint.  Även middag kunde avnjutas på balkongen och det utan att klä på sig varma kläder. Vi blev sittandes länge. 
Massakern i Nice var med oss i tankarna och än en gång konstaterade jag att "livet pågår här och nu och om morgondagen vet man inget".
 
 Mellan studierna fanns en hel del att titta på...
Skansbron öppnas och fartyget Saga Lejon och andra båtar kan ta sig genom Hammarbyslussen 
från Mälaren och ut i Saltsjön. ( Många båtar väntar också på sin tur för att ta sig in i Mälaren)
 
Det finns några entusiaster som gärna seglar och det även genom slussen.
 
Visst går det bra även att segla i Hammarbykanalen, men lite smalt är det för att slå.
(Vända båten)
 
På andra sidan kanalen har "nybygget" (byggnadsarbetarna) tröttnat på alla måsar och trutar
som är störande och satt upp en fågelattrapp för att skrämma måsarna.
Mne jag är tveksam till om det hjälper. Bra försök är det i alla fall.
 
Katten på husbåten "Gratia" nedanför oss håller ställningarna.
Inga sjöfåglar där inte...
 
Solen speglar sig i fönstren på andra sidan kanalen. Globen ler mot mig.
Kvällen är vacker och jag stannar i min tankebubbla.
 
 
 
 
 

Resa med Travel Massive på hotel Rival

    
En kväll i veckan inbjöd Travelmassive Nordic Team till ett stort event på hotel Rival i Stockholm
värd för kvällen. 
Travel Massive är ett nätverk som finns i ett hundratal städer världen över och dessa event är ett utmärkt sätt att träffa och utbyta erfarenheter med andra resebloggare, pr-byråer och turistbyråer. 
Kvällens "event" hade en klar internationell prägel och lockat många deltagare från världens alla hörn 
och det var både roligt och givande att mingla, utbyta erfarenheter och knyta nya kontakter.
En resa utan att resa...
 
Entrén till hotel Rival.
 
Hotel Rival ligger vid Mariatorget på Södermalm, är privatägt och bl.a. Benny Andersson, den tidigare ABBA medlemmen m.m. är en av delägarna.

Läckert småplock, "tapas", i svenska smaker var generöst framdukat; halva färskpotatis med rom, svensk lufttorkad skinka, morotspaté med wasabikräm och ej med på bild, rökta laxsnittar. 
Och bubbel i glasen för de som så önskade.( Från Philipsson och Söderberg)
 
Vi minglade i  den "art déco" inredda cocktailbaren.
 
Här träffade jag på Carola Valls från turistbyrån i Benidorm, mycket passande, och
en representant för den spanska turistbyrån i Stockholm.
Verkligt givande och trevligt samtal och jag fick också viss nytta av mina mycket grundläggande kunskaper i spanska. Men man måste öve för att bli bätttre...
 
Även en rundvandring (gruppvis) på hotellet rebjöds och vi tittade på några rum och restaurangen där köksmästaren berättade om restaurangens koncept i matväg.
Hotellets "brunch" (kan verkligen rekommenderas, har ätit den fler gånger) är väldigt populär men har nu sommaruppehåll och har höstpremiär den 21/8. Men besökande är välkomna både att äta  frukost , lunch och middag.
Hotel Rival är ett ganska litet hotel med sina 99 rum och rum finns alltifrån sviter högst upp på sju trappor i etage, till de luxerum, båda typerna med balkong och utsikt mot Mariatorget och Söders takåsar. Längre ner i byggnaden finns lite "enklare" typer av rum och med utsikt mot gården. Men inte heller dessa rum var så enkla...
Prisbilden varierar efter säsong och efterfrågan och ett de luxerum kan kosta alltifrån ca 1800 kr/natt till 3500 kr/natt.
På hotellet finns förutom hotelldelen, barerna, bistron och caféet en teater/biosalong som kan ta emot 700 åskådare.
 
Utsikt från ett av "de luxerummen" på fem trappor.
 
Även på rundvandringen blev vi serverade  de goda tilltuggen.
Här i bistron berättade köksmästaren om hotellets matkoncept  och
där fokus ligger på närproducerade varor och det finna alltid många vegetariska alternativ.
 
 
Kvällens sponsorer och hit hör även hotel Rival som var värd för kvällen.
 
Stort tack till Stockholms Travel Massive Team; Aniika med bloggen "Resfredag" , Lola som skriver och fotograferar mycket i "Geotraveler´s nich  och "Fantasiresors" Sofia för en väldigt trevlig kväll.
 
 
 (Ej sponsrat inlägg!)
                                                                              

Det svänger

    
Tillvaron nu i dessa sommarlovstider innebär snabba skiftningar och kontraster.
Ena dagen är jag i Stockholm, nästa dag blir lite av Gästrikland, en bit av Dalarna med en magisk kväll på Dalhalla. En kväll där Malena Enman, Sarah Dawn Finer och duktiga musiker trollbinder publiken. Övernattning i Falun och en rask titt på "Falun by night" för min del.
 Vi kom tillbaka till Falun från Dalhalla vid ett-tiden på natten och jag bestämde mig för att ensam, i den fina natten, försöka hitta något att äta. Nattportiern föreslog  ett närliggande hamburgerställe, Max och jag travade väg.
Inte en levande varelse syntes till på den 600 meter långa sträckan. Falun var lugnt. 
 Kag förstod nu var folket var. Inne på Max fanns ett 15-ta mycket lugna gäster. 
Efter viss möda kom jag fram till vilken hamburgare jag ville beställa och detta skulle ske i en automat. 
Tyvärr var jag inte direkt så alert efter dagens alla härliga och roliga upplevelser så jag såg nog väldigt vilsen ut.
Tillräckligt vilsen för att ett par gentlemän i 20 års-åldern kom till min unsättning. "Kan vi hjälpa damen?" Och visst kunde de det. Tacksam var jag.
Jag fick min hamburgare och gick mot hotellet i den ännu senare natten eller tidiga morgonen, hur man nu vill se det. Fortfarande helt tomt på Faluns gator.
 
Från Falun blev det dagen därpå vidare resa  mot norra Gästrikland innan färden åter gick mot Stockholm
 
 
 
I Stockholm började veckan hemma på kajen med besök på restaurang Thaiboats sandstrand tillsammans med dotter Helen.
Kokospalmer, solastolar,sanstrand, paraplydrink och Folksams höga hus i bakgrunden. Mysigt! Och senare på kvällen stort resebloggevent på hotel Rival; "fest, folk, fart och fullspikat."
 
Mera sväng i veckan. Barnbarnet William kommer på besök, lunch med Helen och Rita på Urban Deli på Nytorget. (Bäst att boka bord i förväg även till lunch, väldigt populärt och med i många reseguider.)
Gott och jättetrevligt!
Lek och bus i Bryggartäppan, med William, världens finaste och goaste charmtroll och en av mina absoluta ögonstenar.
Bryggartäppan är en interaktiv temalekpark på Söder med utgångspunkt från Fogelströms skildringar av Stockholm på 1800-talet och hit går vi gärna.
 
Och veckan svänger på... Jag också.
 
 
 
                                                                    

Sveriges vackraste park?

    
Jag är i Ockelbo i Gästrikland, en ort, fem mil norr om Gävle för att besöka Wij Trädgårdar som för några år sedan utsågs till Sveriges vackraste anlagda park. 
Namnet Ockelbo, "svällande trakt" förekom redan i början av 1300 -talet och då som "De Oklabo" och ingick i ett gammalt sjönamn och har betydelsen svälla - öka och snabba växlingar i sjöns vattenstånd kan ha avsetts och "bo" på slutet har betydelsen bygd eller trakt.
 
Välkommen till Wij Trädgårdar!
 
Lite historia förstås...
Wij stångjärnsbruk och säteri anlades på 1600-talet och var då en del av det som långt  senare kom att bli Ockelboverken och hit hörde också flera stångjärnsbruk.  
Wij stångjärnsbruk ägdes en tid av Sven Bröms och därefter av hans dotter Catharina som var en viljesark,  envis, kunnig och inflytelserik kvinna och på denna tid var det ovanligt med kvinnor som hade något att säga till om, men det hade Catharina. Hon tog plats.
(Ett stångnjärnsbruk är ett bruk där man smider eller valsar järn till "stångform", stänger som sedan fördes ut i handeln och avsikten med att framställa stångjärn var att sänka kolhalten så att järnet skulle bli mer smidbart. )
 
 Wij Trädgårdar är anlagda vid det gamla säteriet och har skapats och blivit möjliga genom entusiasten och trädgårdsmästaren Lars Kranz. (Lars Kranz var tidigare ansvarig för de biodynamiska odlingarna på Rosendals trädgårdar i Stockholm , men lämnade arbetet där för att arbeta med planläggningarna av Wij Trädgårdar)
 
Det fanns mycket outnyttjad mark på säteriets ägor som var så Lars Kranz med flera entusiaster blev tillfrågade om de kunde medverka till att "göra något av" detta stora område. Och så skedde för här på Wij i Ockelbo skapades ett unikt centrum för nordisk trädgårdskultur.
"Wij Trädgårdar" är en stor verkstad med livet som material.".
 
Sommaren 2003 var Wij Trädgårdar uppbyggd i liten skala och man beräknades har 25 000 besökande.
Året därpå ökade antalet besökare till 50 000 och dsedan har besöksantalet stadigt ökat och det är lätt att förstå orsaken till det.
Vi hade förmånen att ha beställt en guidad tur där Lars Kranz, med stor entusiasm och glädje, tog oss med på en 90 minuters fantastisk vandring genom de sju trädgårdarna.
  • rosenträdgården, med över 250 olika sorters park och buskrosor
  • landskapsparken
  • köksträdgården
  • skogens trädgård
  • örtagåden
  • barnens trädgår.
För att läsa mer om de olika trädgårdarna och alla rosor, växter så titta gärna in på Wij Trädgårdars hemsida.
 
Jag tar er nu med på en mycket förkortad vandring i några dessa vackra trädgårdar.
Och har ni ännu  inte besökt Wij Trädgårdar så gör det! Absolut en njutflykt!
(Obs! Inget sponsrat inlägg)
 
 
 
" Vi bjuder in rosor från sydligare breddgradersom aldrig bott i Ockelbo"; så var mottot och utmaningen från  Lars Kranz . "Och detta var ett bra sätt att visa världenatt en glänta i Ockelbo, i norra Gästrikland har tillräckligt med kvalitéerför att hysa kräsnakulturrosor.
 
Drygt 250 roskändisar finns i Wijs rosenträdgårdar.
 
En liten del av köksträdgården med bl.a många olika sorters sallader.
Mycket av grönsakerna som odlas på Wij Trädgårdar säljas vidare till restauranger
i Gävle och närbelägna orter och en del behålls förstås i Ockelbo.
 
Lars Kranz fångade allas intresse för allt han berätttade.
Och vi ville bara höra mer...
 
En del av barnens trädgårdar.
 
Vilken fantastisk tanke! "Att sjunga en poetisk sång om Ockelbo".
 
 
Här har en myr med sina karakteristiska växter byggt upp.
 
Och visst fanns det ett par hjortron på myren.
 
 
 
 
 
 

Vi reser vidare

    
Till Forsbacka, ett brukssamhälle ett par mil väster om Gävle i Gästrikland, strategiskt placerat vid Storsjöns utlopp i Gavleån.
Detta är en gammal trakt och ortnamnet finns belagt från mitten av 1500-talet då kronan och bönderna hade ålhus i ån.
Ett ålhus är som en stor ålkista, men den flyttas inte. Här fångas ål som vandrar ner mot havet och ålhusen är därför placerade vid strömmens utlopp i sjöar. Ålkistorna är oftast uppförda i timmer med en gallerbotten och försedd med en lucka så att vattnet kan stängas av vid vittjningen.
 
I Forsbacka stannade vi för ett trevligt lunchstopp på Forsbacka Wärdshus,hotell och restaurang.
Värdshuset med anor från slutet av 1700- talet var från början en tjänstemannamäss för järnbruket i Forsbacka och hade dessutom ett utskänkningstillstånd redan 1782. 
 
Forsbacka Wärdshus.
 
Här är det möblerat i gammal stil och och med målade bilder på väggar och i taket
som visar hur livet och arbetet var på bruket och i Forsbacka.
 
 
 Vid brukets grindstuga anlades ett litet "brännvinsställe" med utskänkningstillstånd 1782 och det var lite märkligt eftersom kung Gustav III hade infört kronobrännerier 1775. Ett kronobränneri var statens anläggning för brännvinsbränning och genom att införa dessa ville kungen minska hembränningen och öka statens inkomster eftersim det nu skulle batalas skatt på spriten. Även importförbud av brännvin infördes. REdan 1787 stängdes de flesta kronobrännerierna för effekten av dem var minimal.
 
Men, i grindstugan här på Forsbacka kunde brännvin serveras därför att brukets dåvarande ägare, Johan av Nordin upprättade ett avtal mellan sig själv, sin vän landshövdingen samt kronobränneriet i Strömsbro, som Nordin också råkade äga. Så inga problem!
 
Vi var här för lunch men varje lördag mellan klockan 14 och 17 dukas det också upp en stor kakbuffé, "afternoontea".
Tyvärr hann jag bara passera godsakerna....
 
 
 
 
Johan Palmborg, Forsbacka Wärdshus ägare, berättade värdshusets spännade historia för oss.
Efter en god lunch och rundvandring blev det dags att fortsätta resan.
 
Forsbacka värdshus har också figurerat i filmsammanhang.  Ingmar Bergmans tv serie, "Den goda viljan" handlar om Forsbacka. Erik Bergman, Ingmars pappa, var präst här  mellan 1913-1918 och serien bygger på brev, foton dagböcker. I serien är Forsbackas namn utbytt mot Forsboda och ingen inspelning har skett här eftersom Bergman tyckte att samhället hade förändrats alltför mycket.
 
Men några scener ur Astrid Lindgrens bok, som sedan blev film, "Är du inte klok Madicken"  är inspelad på Forsbacka Wärdshus.
"Jungfrun Alva som arbetar i Madickens familjen  vill så gärna dansa och Madickens pappa tar med henne till en bal. Där rynkar alla på näsan åt Alva, hon anses inte fin nog för att få vara med på en bal. Alva är ledesn för att hon inte får dansa. Men Madicken finner på råd och går ut på verandan och berättar historien för sotaren. 
Sotaren som fått ett par glas innanför västen känner sig morsk  och går in i salen och bjuder upp Alva som får dansa. Lyckan är gjord! För Alva!
 
 
 
 
 
 

En av världens bästa...

    
Dalhalla räknas som en av världens allra bästa och vackraste konsertarenor och här är jag på jobb. Ett jobb som denna kväll innebär att jag har den fantastiska möjlighetet att se en föreställning med Malena Ernman och Sarah Dawn Finer tillsammans med några av Sveriges allra främsta musiker .
Jag läste pressens recensioner och kan bara hålla med; "Inga andra liknar Malena Ernman". I  dessa två föreställningar, den 9 och 10/7, delar Malena  scenen och framgångarna med sin goda vän Sarah Dawn Finer och de kompletterar verkligen varandra. Vilka artister! Vilken humor och glädje!
Föreställningens tema heter "Sverige" och så heter också Malena Ernmans senaste album, svenskar som lämnat landet och svenskar som flyttat till Sverige.
Föreställningen blandar barockopera, jazz, visa, pop, disco och funk och mottot från hela ensemblen under hela föreställningen är "Vi gillar olika". 
"Det är levande musik som verkligen lever och ett perfekt samspel på scenen mellan alla" . (Aftonbladet 10/7-2016. )
Det är generositet och öppenhet som gäller på Dalhalla med dessa artister.
 
Malena Ernman och gitarristen Mats Bergström.
Här framförs en hyllningsvisa till Kungsholmen i Stockholm; "Allt under västerbrons fäste",
en visa med text och musik av Malena Ernman och hennes man Svante Thunberg.
 
Svenska stråkensemblen.
 
Ingen sommar utan och den unga Ellinor Bengtsson som var otroligt duktig att spela trumpet.
Här i "En vänlig grönskas rika dräkt" där publiken deltog i tredje versen.
Och vilken kör det blev med ett fullsatt Dalhalla.
 
I blå "Dolly Style"- peruk, lånad av en dotter, gör Malena Ernman entré i "The fifth element Diva Dance", operadisco, från science fictionfilmen med samma namn av de franske regissören Luc Bessons och där Bruce Willis  och Milla Jovovich spelar huvudrollen.
(Enda hoppet för mänskligheten att bli räddad är att hitta det femte elementet som kommer till jorden var femtusende år. Och jakten börjar...)
 
 
Malena har kastat av sig peruken och ska tillsammans med Sarah framföra Michael Jacksons Thriller.
 
Innan slutnumret som blir en unik duett från "Fantomen på Operan" blir det klänningsbyte för Malena
och Sarah Dawn Finer utrustar sig med en mask för det är hon som sjunger Fantomens roll. Att det blev just detta stycke var inte alls självklart, men de ville göra något unikt som ingen av dem gjort tidigare och
Fantomen lockade på många sätt. 
Och resultatet? Otroligt bra!
 
Finalen, blev en hyllning till artisten Prince i ett "medley" och där publiken stod upp och deltog; "Purple Rain", "1999" och "Nothing compares 2 U" var några av låtarna. 
 
Full fart på scenen och bland publiken.
 
Efter slutnumret gick Malena ut bland publiken på sin väg mot det elvagradiga vattnet i kalkbrottet och klev i. Men någont längre dopp blev det inte.  (Dock med våtdräkt under klänningen)
konserten var slut och med tanke på att vi satt på parkettplatser vid scenen tog det sin gilla tid innan innan vi var uppe ut kalkbrottet och kunde påbörja köandet de 800 metrarna mot utgången och parkeringen.
Men efter en underbar kväll och en mäktig upplevelse kändes både kötiden och sträckan kort. 
Och visst är det här och nu som gäller.
 
 
 
 
 
Tack Dalhalla för en fantastisk kväll! 
 
 
 

En höjdpunkt

    
God morgon söndag!
Lördagen bjöd till största delen på ännu en fin sommardag. Stockholm  lämnades på morgonen i strålande sol och det fina vädret höll i sig upp genom Uppland och Gästrikland och en bit in i södra Dalarna.
Men åskmolnen tornade upp sig och när vi nådde Falun så kom det både åska och regn.
Men vi hade beställt vackert väder till kvällen och beställningen levererades lagom tills det var dags att ta sig från Falun, via Rättvik och de åttta kilometrarna ut i skogen till den gigantiska arenan, Dalhalla och kvällens konsert med Malena Ernman, Sarah Dawn Finer och många skickliga musiker.
En konsert som på alla sätt var en fantastisk upplevelse .
 
I Dalhalla har men sedan 1940- talet grävt och sprängt fram ett strort kalkstensbrottbrott, en enorm grop.
Men då brytningen upphörde 1990 kom tanken på att här skapa en enorm utomhusscen en tanke som väcktes av den. f.d. operasångerskan Margareta Dellefors. 
Och kalkbrottet kom att bli bli perfekt för det hade delvis formen av en amfiteater (rund) och mycket god akustik.
Rättviks kommun och Dalarnas län beviljade det ekonomiska stödet och 1995 invigdes Dalhalla officiellt.
Namnet Dalhalla är en ombildning av asagudarnas Valhall men med loal prägel .
 
Rättvik och ett vacker kväll möter oss
 
Det vill till att vara på plats minst en timme innan föreställningen börjar
för det är en bra bit att gå ner till själva arenen från buss/bilparkeringen.
 
Fascinerande!
 
Scenen sedd uppifrån.
Här ska det alltså rymmas 4000 personer. Kvällens konsert var i princip utsålld.
Vi hade väldigt bra platser på långt fram på rad 13 och 14 och  det förhöjde upplevelsen än mer
att ha verkligen kunna se artisterna  och musikerna på så nära håll
 
 
Solen på väg ner och vi har tagit plats för att njuta av kvällens konsert.
En verklig höjdpunkt.
 
Hotellfrukost väntar och sedan avresa mot nya spännande upplevelser.
Och visst blir det en bra dag idag också- Solen skiner i från en klarblå himmen och det bådar gott inför  det som komma ska idag. 
Fortsättnng från Dalhalla kommer...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Flygfärdig?

    
God tidig morgon!
Jag undrar så hur jag har det med flygförmågan idag. Är autopiloten är rätt inställd, för idag bär det av mot nya och spännande mål. Jag tror jag är flygfärdig och har tränat rejält för att det ska bära.
Det blir en tur på två dagar norrrut genom Uppland och Gästrikland med sina fina bruksmiljöer och vidare en bit in i det vackra Dalarna där Falun blir en "knutpunkt" med övernattning. 
Kvällens höjdpunkt blir Dalhalla, det gigantiska kalkbrottet, strax norr om Rättvik, som sedan 1995 är utbyggt till en enorm konsertlokal/friluftsteater som rymmer 4000 personer. Här avslutas dagen/kvällen med en konsert där artisterna Malena Ernman och Sarah Dawn Finer entrar den stora scenen.
Så nu är det dags för start och jag hoppas på en bra landning i natt. För natt blir det innan jag och gästerna är tillbaka i Falun igen efter föreställningen
 
Lika bra att se sig omkring.
Kanske finns något att upptäcka.
 
Att ha blicken riktad framåt kan vara en fördel och det även om man inte är en trut.
 
 
Men det är också viktigt med vidvinkeln.
Finns mycket som kan upptäckas med den.
 
Men nu lättar vi ....
 
 
 
 
 
 

Var är alla?

    
Man kan ju undra var alla är? Här vid Slussen i Stockholm är det folktomt. Inte en människa inom synhåll.
Jo, jag såg en, och han var i princip sysselsatt.
 
 
Den mesta trafiken läggs om och det gäller för fotgängare, bussar och bilister.
Med andra ord trångt, mer än vanligt för all trafik i Stockholm och så kommer det att förbli i många år.
(Inte förrän 2025 beräknas arbetet med ombyggnaden vara klar)
 
Men å andra sidan finns det många andra platser som är desto mer populära dessa fina sommardagar.
 
 "Playa del Tanto" är välbesökt.
(Friluftsbadet vid Tantolunden på Södermalm)
 
 De som inte vill vara på stranden samlas på gräsmattorna i Tantolunden.
Och visst ger de nio palmerna lite Meldelhavskänsla...(Mycket omdiskuterat)
Palmerna som var här förra året var äkta men de användes som klätterträd och gick sönder,
så de har i år ersatts med plastpalmer med släta, svårklättrade stammar.

Även hemma hos oss på kajen var det gott om folk.  Thaiiboat, kombinerad strand, bar och restaurang med tydligt thailändskt tema är välbesökt dessa soliga dagar.  
Sandsäckarna för påfyllnad av sand  på stranden låg beredda och de tömdes snabbt.
Bäst att få detta gjort innan kön hit kommer igång på riktigt.
 
 
Sanden är påfylld och även gäster har fyllts på. Och vill man inte komma till fots elle rper cykel kan Thaiboat nås med båt och båtplatser finns .
Även alternativet att ta sig hit per vattenscooter ser ut att fungera bra. 
 
Thaiboats sanstrand lockar många besökare dessa soliga sommardagar.
 
Den här läckra yachten, Cartouche - Stockholm, 30 meter lång, såg ut att ha många gäster ombord.
 
Var alla är idag har jag förstått .
Och jag har sett mängder av människor som valt en dag i parken, på balkongen, på uteserveringar och muséer, cyklandes, promenerandes och ivrigt köandes för en eller annan båttur eller sightseeingtur. Utbudet av saker att göra är stort och vill man inte göra något så går det precis lika bra.
 
 
 
 
 

Absolut njutbart!

    
Ännu en härlig svensk sommardag när den är som bäst. Nästan molnfritt och behagliga + 24.
Absolut njutbart och Stockholms vatten glittrar och ler. 
 Vi bor nästan mitt i Stockholm och har förmånen att bo vid vattnet med några hundtatal meter till fina grönområden.
Och ofta, väldigt ofta, blir det en promenad  längs vattnet och gärna vid Årstavikens (Mälarens) stränder.
Sträckan från Hammarbyslussen vid Skanstull, på kartan märkt med en blå punkt, till Tanto,  är sannolikt ett av Stockholms mest välpromenerade och välbesökta områden.
Från Tanto går det fint att fortsätta vidare runt  Södermalm och man kan gå hela sträckan som är ca 13 km och med omedelbar närhet till vattnet och där Mälaren avlöses av Östersjön ungefär i höjd med Gamla Stan och den lilla, nu avstängda, Karl Johan slussen.
Vi gav oss ut i den vackra Sommarstockholm och visst blev det en fin njutflykt. 
 
Full fart i Hammarbykanalen och båtar både på väg ut och in från Mälaren.
Observera den molnfria himlen!
 
Sträckan från den blå punkten på kartan och längs det röda strecket
är nog ett  Stockholms mest välpromenerade områden.
 
En plasteka utan ägare var på drift.
Svår att ro eftersom åror saknades.
Men jag var sugen...
 
Vacker grönska och glittrande vatten. 
 
En ny samlingsplats med flera små kioskrestauranger har uppstått vid Årstavikens vatten
och även en boulebana med restaurang har slagit upp sina dörrar.
(Området ligger mellan Årstabron och Liljeholmsbron.)
 
Utsikt mot Liljeholmen. 
Och fint att sitta här och se båtar i olika storlekar köra förbi och annat som händer.
 
Ett nytt alternativ är att cyklande ta sig fram över vattnet. Verkar riktigt roligt.
Man trampar som på en vanlig cykel och styr med styret och cykeln är fästad vid två pontoner.
(Har dock sett att det kan kosta 500 kr/h)
 
Tyckte den här båten verkade trevlig och ganska lagom för en tur i "grodhavet", Mälaren.
Men frågan är om den är till uthyrning lyckades vi inte få svar på. 
 
 

Nytt mål i sikte

    
Ännu en vacker sommardag i Stockholm. Satte klockan på ringning i morse redan vid åtta för då skulle min bloggvän och favoritreseledare/guide "Lena i Wales" vara med på SVT "Gomorron" .
Det är fotboll som gäller i kväll då Wales skall spela mot Portugal och det var bl.a detta som intervjun  gällde. Väldigt roligt att se Lena i rutan. Och nu hålls tummarna hårt inför kvällens match.
När jag ändå var uppe så var det lika bra att ägna ett par timmar åt lite studier för på lördag bär det av norrut.
Jag ska iväg på jobb, jättespännande. Och målet för resan är fantastiska Dalhalla utanför Rättvik och en konsert med operasångerskan Malena Ernman och Sarah Dawn Finer är gästartist.  
Övernattning  blir det i Falun och på hemresan besöks Wijs trädgårdar utanför Ockelbo i Gästrikland där den legendariske trädgårdsmästaren Lars Kranz guidar. Här vi får vi bl.a. besöka rosenträdgården med runt 200 olika sorters rosor, örtträdgården som skapats i Linnés anda och skogens trädgård med sju olika "trädgårdsrum".
Så det blir en otroligt givande, spännande, rolig och intressant helg.
En av dagens programpunkter var ett besök på resebyrån så det blev en tunnelbaneresa österut.
I vanliga fal hade jag förstås promenerat...
Det blev ett väldigt trevligt och givande besök och för att få in lite mer trädgårdskänsla redan nu tog jag en tur genom ett vackert grönskande Humlegården och fortsatte att njuta av den sköna sommardagen.
 
Humlegården är en park på Östermalm som har anor från 1500-talet.
Då det var en kunglig trädgård som Johan den III, en av Gustav Vasas söner, lät anlägga
och här odlades så frukter, kryddor och just humle. (Som bidragit till namnet)
Sedan slutet av 1800-talet har detta varit en allmän park.
 
Linnémunumentet i Humlegården.
Carl von Linné- "Blomsterkungen" från 1700-talet.  
Trevligt att träffa honom eftersom han även påverkat örtträdgården i Wijs trädgårdar.
Runt honom sitter fyra kvinnliga figurer; botaniken, medicinen, mineralogin och zoologin.
 
Lunch dags? Och om inte så var det många som idag valt "Humlan" som utflyktsmål
både med och utan picknick.
 
För lite mer komfort i görngräset erbjöd denne man försäljning av uppblåsbara solstolar/solsängar.
Det är en öppning/skåra i mitten och där slår man sig ner.
Säkert bekvämt, men jag gjorde ingen investering.
 
Rast och vätskepaus blev det på "Humlan".
Var ett tag orolig att det var en geting....
För då hade det inte varit aktuellt med ett stopp just här.
 
Och vill man inte sitta i "Humlan" och äta lunch finns andra alternativ.
Humlegårdsgatan har under tiden 16/5- 31/8 blivit bilfri och en "pop-up-park"
har anlagts. Kanske lite somrig strandkänsla?
(Ett samarbete mellan Stockholm stad och SEB Trygg Liv)
 
Mer trångt var det vid lunchtid på alla uteserveringar. Kö för att få bord...
 
 
 

Alternativ

    
Jag  tar mig fram bättre och bättre men den riktiga "marschastigheten" har ännu inte uppnåtts för foten hamnar fotrfarande då och då på efterkälken. 
Men det vackra sommarvädret och framför allt Stockholm lockar mig ut och det ligger en viss tillfredställelse i att hitta på trevliga saker att göra. Och motivationen att röra på mig behöver jag inte alls efterlysa.
Dagens runda var planlagd men redan när jag kom ut genom porten och blev ståendes på kajen ändrade jag mig.
Istället för att genast börja gå satte jag mig på en bänk bara för att titta på molnen. Jag har ju all tid i världen.
Lätta sommarmoln svepte raskt fram över himlen och jag insåg att jag inte skulle ha en chans att hänga med i deras takt så det var lika bra att sitta kvar en stund till.
 Sightseeingbåtar, fritidsbåtar, båtar i yrkestrafik, passagerarbåtar och många  sjöfåglar samsas i kanalen.
Några har svårt med sjöreglerna, andra med maövreringen eller hastighetsbestämmelserna.
Hammarbyslussen öppnas och stängs och båtar flödar ut och in i jämna strömmar för att antingen ta sig in i Mälaren eller ut i Saltsjön.
Undrar vad jag hade gjort om foten varit alldeles pigg. Troligen något helt annat.
 
 
 
Flera gator på Södermalm har namn efter svenska landskap t.ex. Gotlandsgatan, Blekingegatan, Hallandsgatan, Bohusgatan, Östgötagatan och Södermannagatan. Riktigt varför det är så vet jag inte. Men en av mina favoriter bland dessa gator är Södermannagatan en av gatorna som leder upp till Mosebacke från Ringvägen. Den är till stor del  bilfri och är kantad av många caféer,  restauranger, små klädesbutiker, gallerier, hantverksbutiker, slaktare, bagare och är som en småstadsgata. Här har jag ingen känsla av att jag befinner mig i Sveriges största stad. Och Stockholm bjuder må många alternativ i fråga om det mesta.
 
En rosa cykel som dekoration och reklam för den roliga butiken Cocktail .
 
Jag går vidare, sneddar över någar gator och går österut till Renstjärnas gata. Här, precis som längs många andra gator på Söder, finns gott om mindre butiker, restauranger, pubar och caféer. Och det verkar finnas en marknad för det mesta.
Dagens promenadmål är nått, butiken Cajsa Warg.
 
 Cajsa Warg! En matbutik som satsar på bra och fräscha råvaror och småskalighet.
(En Cajsa Warg butik finns även på St. Eriksplan)
Cajsa Warg, Anna Kristina Warg, föddes 1703 i Örebro och var hushållerska. Hon skrev
"Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber" som var en av de mest berömda kokböckerna
från mitten av 1700- talet till början av 1800-talet.
Uttrycket "man tager vad man haver" är tillskrivet Cajsa Warg, men förkommer inte i hennes böcker
 
Butiken är stressfri med rustik inredning i trä, det finns kunnig personal att fråga, manuella diskar finns och vikten läggs på svenska kvalitetsråvaror. 
Vill man köpa "färdig mat" så finns det i olika utföranden och  maten lagas i Cajsa Wargs egna kök.
Några inköp blev det och med dem väl förpackade strosade jag hemåt. 
 
Resten av denna vackra dag har tillbringats på balkongen, i behaglig skugga, med studier. För på lördag väntar nya utmaningar och då med en fot som ska fungera.
Och visst har det blivit några avbrott i studierna.
Alternativa studier kanske de får kallas för längs kajen  och i kanalen är det mycket som händer.
 
För min del blev det några goda ostar, jordgubbar och en bit lax som fick följa med hem.
 
 
 
                                                                                                                                           

Att ställas ut...

    
Vi är på väg. Foten och jag tar oss över Söders höjder och det går riktigt bra. Vi har ett klart mål för eftermiddagen och dit ska vi.
Solen skiner, det är den fjärde juli, USAs nationaldag och det är en ny vecka. Och visst blir det en bra vecka!
 
Sista Styverns trappor, högt uppe på Södermalm, tar mig från Stigbergsgsgatan ner till Fjällgatan.
 
Trapporna fick sitt namn 1967 och kom sig av att man ville återuppliva gamla namn som funnits här i trakterna.   Trapporna hette tidigare Mikaels trappgränd eller Mikaelsgränd, namn efter en av Stockholms bödlar, Mikael Reissuer. 
Sista Styvern var en krog som låg nere i Stadsgården där båtarna lägger till . (Sista Styvern= sista pengen)

Nere på Fjällgatan.
 
Fortsätter  ner till Katarinavägen och har Gamla Stan och stora dear av City framför mig.
 
Och Fotografiska, mitt mål för eftermiddagen.
Här pågår flera utställningar och jag valde idag fyra av dem;
Bryan Adams "Exposed", Nick Brandt "Inherit the Dust" (Om den accelererandenaturförstörelsen på den afrikanska kontinenten)  Åke Erikssons "Non Grata" (icke önskvärd) som visar bilder över de icke önskvärda romernas liv i Europa. Jag avslutade med "Bilden av Garbo" fotografier som mediamannen Lars Nordin
samlat under 20 år.
 
Bryan Adams har gått från arenarock till stjärnfotograf. Han  har hela tiden rört sig mellan olika konstnärsformer och har de senaste gått från att vara världsberönd musiker och kompositör till att också blien internationellt ryktbar fotograf. 
Utställningen "Exposed" utgörs i första hand av fotografiska porträtt av berömda personligheter i nöjes-media- mode och konstvärlden unde de senaste 15 åren.
Bryan Adams föddes 1959 i Ontario, Canadaoch har förutom musiken haft en fotokarriär sedan 1990-talet.
Under 2013 gav han ut två fotoböckerböcker på ett tyskt förlag, två helt skilda böcker "Exposed", mode och porträttfot och Wounded: The Legacy of War.
I Wounded: The Legacy of War skildras porträtt, tagna under fyra års tid, av unga brittiska soldater som fått betala ett högt pris med sina kroppar för 2000-talets politiska konflikter. Här finns både krigens synliga och osynliga konsekvenser som mest hämtats från soldater som varit i Afganistan och Irak.
Från denna utställning har jag medbetet valt att inte ta med några bilder här i inlägget.
 
Exposed= att exponera.
 Hur påverkas människan av att vara exponerad.
Vad berättar dessa vidöppna porträtt om livet bakom kändisskapet?
(Säkert finns det ett 50-tal bilder och jag har bara plockat ut ett ett par stycken. )
 
Dustin Hoffman.
 
Jerry Hall, London 2003
 
Sir Mick Jagger, (Rolling Stones) New York 2008.
 
Fotografiska rekommenderas verkligen och vill man inte gå hit på dagtid så är det generösa öppettider på kvällarna, ofta fram till klockan 23.
(Restaurangen inne i byggnaden är stängd under sommaren men har omvamdlats till en cafeteria. Själva restautangen har flyttat ut och finns nu framför ingången.
Vill man ta sig upp till Fjällgatan så finns trappor snett över vägen till höger från Fotografiska, många och långa, men upp kommer man och då till Katarinavägen, sväng vänster och där ligger Fjällgata och i borter delen av den klättrar Sista styverns trapp vidare upp på Söders höjder. )
 
 
 

Stockholm idag

    
 Det vackra Stockholmsvädret lockade idag både  foten och mig upp till Mosebacketerrassen vid Mosebacke torg. Detta är ett av mina "vattenhål" i Stockholm, ett favoritställe och jag återkommaer ofta hit under sommaren.
Det tog tid för att gå de 1700 metrarna i svag uppförsbacke till Mosebacke och en och annan paus blev det. Men foten fungerade hyfsat och glad var jag.
 
Paus på Götgatan med Globen i bakgrunden.
 
Mosebacke torg och kvarteren runt omkringligger uppe på Katarinaberget på Söders höjder. Torget kom till sedan området här,  Mosebacke, drabbades av en stor brand 1857 och då många fastigheter brann ner till grunden. Senare fick delar av det brunna området bilda ett torg och det blev Mosebacke torg.
Mosebacke omnämns redan 1734 och då som Mosis Backe och fick namnet efter Mosis kvarn som låg här på Katarinaberget på 1600-talet.
Men alltsedan 1700-talet har Mosebacke på olika sätt varit ett nöjescentrum i Stockholm.
 
En del av Mosebacke torg och här är det lugn och skönt att slå sig ner.
En oas mitt i Stockholm.
 
Vid Mosebacke torg ligger även Södra teatern, här till vänster, som invigdes 1859 och
erbjuder både teater och musikevenemang.
Flera restauranger och barer finns, även en champagnebar och fin utsikten över stan ingår. 
 
Denna vackra portal leder upp till Mosebacketerrassen, en verklig pärla
i Stockholm och som under vår och somrar är väldigt populär både bland stockholmare och alla turister.
På terrassen erbjuds drycker av allehanda slag och utbudet av öl är stort. Smårätter/mackor och tilltugg finns.  Tyvärr ett minus för plastglas.
 Det finns även restaurang, Kägelbanan, att tillgå där det är bordsservering om man känner för det. 
På terrassen ordnas under sommaren olika artistuppträdanden och i sommar
kommer bla. Lisa Nilsson, Petter och Weeping Willows att uppträda. (Program finns på hemsidan)
 
 
En ung August Strindberg.
 
Stockholm framför mig och alltid i mitt hjärta.
 
 
Terrassen med rustika bord och långbänkar och självservering gäller här.
 
Restaurang Kägelbanan finns om man vill äta en bit mat.
(Bordsbeställning rekommenderas dagtid på helger och alltid på kvällar)
 
Gröna Lund och i bakre delen av bilden Skansen med Solliden .
 
Det blev en mysig eftermiddag och att komma ut igen, på riktigt, i "mitt" Stockholm kändes som en befrielse.
Hem kom jag också och 3,7 km var avklarade. Envisheten tar mig framåt...
 
 
 

Har det hänt nåt?

    
Efter några dagar hemma börjar jag komma in i det vanliga Stockholmslivet, men med en hel del begränsningar.
Det känns fortfarande lite som sjukstuga här hemma men en bekväm och trevlig sådan och mina krämpor går åt rätt håll. De blir bättre.
Getingstickets effekter på armen har minskat och den håller på att återgå till en mer vanlig form och färg (var röd) och den kraftiga reaktionen med klåda och värk har sansat sig.
Att lägga en kylklamp på svullnaden och bettet  har fungerat bra och även dämpat klådan likaså Aloe Vera och andra kylande  preparat. Tror detta kan fungera på de flesta bett.
Så mycket som händer är det inte just nu men besök av Helenfamiljen med hund piggade verkligen upp och det gjorde även det medhavda kaffebrödet och den hemlagade flädersaften också. (Att detta också är delar av mitt privata sjukvårdsteam är en klar fördel)
 
Jättemysigt att träffa fina Curre igen. Han är så fin!
 
Nu ser jag fram emot att  inom någon vecka kunna ta mina dagliga långpromenader och då ska jag utforska en hundbar på Hornsgatan som är inrymd i en djurbutk för här ska det finnas hundöl. Ölen finns på flaska men innehåller ingen alkohol och är en sorts buljongöl. Vid ena fönstret i butiken ska det finnas barstolar där man kan sitta med sin hund.  Sedan är ju frågan om hunden tycker om buljongölen, men där är svaret öppet.
Trendigt? Jodå, men detta är på Söder ....(Uppgifterna är hämtade från Södermalmsnytt och inget aprilskämt)
 
Att ta mig ut en sväng kändes helt nödvändigt och innan dess ville jag se hur min onda fot hade det under bandaget. (Jodå, jag har tittat några gånger innan) Och här hade det hänt något;
skiftande färger är den korta sammanfattningen. Nytt bandage på och färdig för utgång.
Och jag funderade på om det hänt något i mina kvarter.
 
Foten i blått och lila samt en del svullnad.
 
Vi gick längs kajen och passerade bar/restaurang Thaiboat där strandlivet pågick trots grå moln.
Precis som vänligt.
 
En skrattmås ville se vad som var på gång ute på sjön.
(Bilden är inte tagen i svartvitt.)
 
Ringvägens alla fik fanns kvar och ett nytt har tillkommit.
Hoppfullt! Åtminstone om man åtminstone om man ser namnet.
 
Men i korsningen Götgatan/Ringvägen har det hänt något. Den runda, blå, klockan som suttit högst upp på Åhléns och som varit ur funktion ett bra tag var borta.
Klockan här är sliten och har ofta gått fel men nu ska det gamla 40-talsuret renoveras och få en ansiktslyftning för ett beräknat pris av 700 000 kronor.  Att priset är högt beror på att det är så få utmakare som kan laga den. Och med tanke på att i princip alla som passerar här tittar på klockan så ska den fungera igen. Målet är nu att klockan inte ska släpa efter utan att tiden den visar ska vara rätt. En klar fördel om det är en klocka och som dessutom tittas på av tusentals varje dag.
Det är Skandia Fastigeheter som står för kostnaden och de ser detta som en kulturgärning för klockan tillhör kvarteret och Södermalm.
Renoveringen skulle varit klar i slutet av juni men idag fanns den ännu inte på plats.  Men vi väntar på den...
Återstår att imorgon se om det hänt mer här i kvarteren under tiden jag varit borta.
Chansen finns.
 
Tomt på taket till Åhléns vid Skanstill utan klocka.
 
 
                                                                                 

The Liebster Award

    
 

 
Min blogg, "Mitt i... möten och vardagsbetraktelser" har tillsammans med fem andra resebloggar fått en utmärkelse av den härliga och stimulerande resebloggen New York - My bite of the Big Apple.
Tanken bakom The Liebster Award är att upptäcka och lyfta fram andra resebloggar/bloggar genom att först själv besvara 11 frågor om resor,  skicka frågorna vidare och då också nominera några andra resebloggare/bloggare som i sin tur besvarar frågorna och låter stafettpinnen gå vidare. 
Givetvis går det bra att formulera egna frågor om resor.
 
 Här är frågorna som jag fått;

#1 Vart gick ditt livs första resa?
 
Mitt livs första resa gick till Norge som liten baby, men av den minns jag ingenting och det kom att bli många resor dit under årens lopp. (Min mamma var norska och min pappa arbetade delvis i Norge)
Den första mer riktiga utlands resa skedde när jag som 11-åring för första gången flög. Resan gick till Mallorca en charterresa och året var 1960.  Vi åkte bil till Malmö, flög med ett tvåmotorigt plan utan tryckabin och mellanlandade i Basel i Schweiz för att tanka och fortsatte sedan till Palma de Mallorca. En nätt resa på åtta timmar. Jag hade örsprång hela tiden och var ledsen för att det gjorde så ont. 
Inte uppskattade jag heller värmen på Mallorca och ville helst äta glass, bada och vara i skuggan.
Dock har det senare i livet blivit många resor tillbaka till Mallorca. 
 
Mellanlandning i Basel, på en militärflygplats, där min pappa fick gå genom flera passkontroller
för att hitta glass åt oss.Jag behövde muntras upp för värken i öronen var svår.
Minns också min fina rosa/vitrutiga "Bardotklänning" med skumgummiunderkjol.
 
Palma de Mallorca.

#2 Vilket färdsätt föredrar du och varför? (Flyg, tåg, bil, cykel etc.)
 
 Numer flyger när jag ska ta mig längre bort än till grannländerna dels för att det dels är bekvämt och dels för att det går snabbare. Tåg åker jag gärna i Sverige och även när jag förflyttar mig inom ett lan eller till grannländer.
Under ungdomsåren blev det en hel del tågluffningar och jag har även rest runt i Europa med bil, men detta lockar inte längre.
Att cykla när jag är på plats eller att ta mig runt på scooter är trevligt.
I Grekland har båtluffning varit semesterformen under många somrar, men det var då det...

#3 Vilka är dina tre bästa
packningstips?
 
Ta med 1/3 av det du tänkt dig och res lätt, gärna med bara handbagage eller en lätt väska, plus en liten ryggsäck där du har biljetter, pass, pengar och ev. medicin.  
Väskan i sig kan väga en del så se över det.  (Det mesta kan du köpa på plats och tvätterier finns på de flesta ställen)
Packa smart; rulla kläderna, lägg saker i skorna, använd tunna packpåsar för bättre ordning, ladda ner böcker och ev kartor i förväg på telefon eller padda. Ta bara med kläder/skor du använder och trivs i.
Ta bara med små förpackningar av shampo, tandkräm, hudkräm osv. Kan köpas under vägs.
Ett badlakan som är snabbtorkande och av lätttvikt har varit en trogen följeslagare här.  
Beroende på resmål;  ett par saronger är användbara till det mesta på en badsemester och till kallare trakter är en vindjacka liksom en tjockare tröja bra resplagg.

#4 Vilket resmål tycker du att fler borde upptäcka och varför?
 
Svår fråga för jag har många och om fler borde upptäcka dem så får de inte vara alltför avlägsna. Jag är ju en stor Asienfantast och väldigt förtjust i att resa runt i Kina, där södra Kina är väldigt speciellt. Tibet är otroligt häftigt och nog den mest spännande resa jag någonsin gjort.
New York, staden där jag bodde i ett år och återkommit till många gånger har ett speciellt utrymme i mitt härta. Och så kommer det att förbli.
 Men nu till frågan. Stockholms skärgård är lätttillgängligt, rogivande (om man vill) och väldigt vackert.
 
Stockholms södra skärgård.
 
Normandie i norra Frankrike; härliga skaldjur, calvados, långa vidsträckta stränder, vacker natur
och med en historia vi alfrig får glömma som härrör sig till andra världskriget.
 
På stranden i Arromanche.
 
 Spanien ligger mig varmt om hjärtat på många sätt; kultur, historia, stränder, vingårdar, gamla städer byar, vacker natur på många ställen och god mat. Att bege sig utanför de större turistområdena ger oanade upplevelser där precis som i andra länder. Men å andra sidan där det finns mycket att se dit har turisterna redan hittat. Sådant sprider sig. 
 
 #5 Ditt knäppaste reseminne?
 
New York, året är 1979, vi är på väg från Bronx Zoo och har klivit på fel tunnelbanetåg och passerar Harlem, på den tiden tämligen osäkert. En man med nerdragen mössa kliver på tåget. Jag och J står vid ena utgången och j viskar till mig att killen är en rånare och vill ha våra pengar och han känner ett hårt föremål mot kroppen. Kanske en pistol? Jag blir varnad av J vad som händer.  Men snart  trycker mannen upp mig mot väggen i tåget och väser i mitt öra att han vill ha mina pengar. Resten av människorna i vagnen sitter och stirrar på oss.
I detta läge blir jag helilsken och ryter att han ska ge fan i att gå omkring och råna folk och skaffa sig ett hederligt arbete i stället. Tar fram min plånbok och håller för sedelfacket. Hade inte mer än några dollar där, resten var i mina skor....Visar att det inte finns några pengar. Han vill då ha min kamera, men jag tvärvägrar.
Just då stannar tåget vid en hållplats och mannen försvinner ut i vimlet.
Fortfarande ilsken anmäler vi hotet när vi stiger av till polisen, men där hade jag inget medhåll. De tyckte jag skulle gett bort pengarna eftersom ett hot ska tas på allvar. Och i ilskan tänkte jag inte på det....
Men slutet gott...
 
#6 Vad är det första du gör när du checkat in på ditt hotellrum?
 
Tittar på badrummet och utsikten, känner på sängarna och känner in stämningen.

#7 Vad är det värsta du varit med om under en resa?
 
En övernattning på ett hemskt flygplatshotell i Honolulu på väg till Fidi. Planet skulle komma från Vancover och var försenat ett dygn. Rummmet var hemskt, heltäckningsmaten skulle man helst flyga över, i grannrummet höll en man på att misshandla sin fru och vi satte fram sängarna för den tunnna dörren så ingen skulle slå in den. 
(Flygbolaget hade inkvarterat alla passagerarna här) Inte en blund i ögonen.
Vi hafe bråtton till Fidji eftersom vi skulle ivög på en kryssning bland atollerna och desssutom skulle gifta oss. Och det kryssningsfartyget skulle inte vänta på oss.
Men vi hann till Fidji och hade 12 h på oss innan gartyget skulle avgå i sället för planerade 36. (Men en del papper skulle ordnas innan i huvudstaden Suva.)
 
Jodå, vi hann... Och vigsel blev det i solnedgången på en strand.
Och borgmästaren i Suva kom per sjöflygplan.

#8 Vilka tre länder har den godaste maten?
 
Svår fråga för det finns så mycket god mat och jag tycker ofta att matupplevelsen är halva resan. Men jag väljer Kina, Thailand och Vietnam.

#9 Om du hade obegränsat med pengar, hur skulle det förändra ditt resande?
Redan nu försöker jag hitta bekväma flyg med korta stopp (om det är några) och jag betalar gärna lite extra för bekvämare platser (mer plats för benen).
Med mer pengar skulle jag resa oftare och på kortare resor inom Europa och jag skulle också på långflygningarna utanför Europa betala mer för att flyga businessclass.
Jag har några resmål på min "bucketlist", de flesta utanför Europa, och skulle genast planera in dem.

#10 Vart går din nästa resa?
 
Inte helt klart ännu,men San Sebastian i Spanien ligger bra till, liksom Island och innan dess
 blir det en del resor inom Sverige nu i sommar.

#11
Om du bara fick resa till en enda plats resten av ditt liv, vilken skulle du välja?
Antarktis får det bli.
 
 
 Dessa 5 bloggar fick också varsin Liebster Award av "New York - My bite of the Big Apple.

People in the Street: Drivs av Eva, som inspirerar stort med både vackra foton och inlägg med inlevelse. Följ med till alla möjliga resmål, med fokus på New York, Kanada och hennes sagolikt vackra hemtrakter i Norrbotten.

City Lover Reser: Här bloggar Dita om sina resor, som gärna går till storstäder, som Amsterdam och Edinburgh. (Me like!) Hon reser också gärna med tonåringar och delar med sig av såväl fina bilder som intressanta tips.

Mitt i ... Möten & Vardagsbetraktelser: Ditte är, enligt sin egen beskrivning, en "resglad pensionär med gott om energi och som gärna antar utmaningar i de flesta former". Säg någonstans där hon inte har varit! Humor är ett härligt inslag i hennes personliga inlägg.

Annikathailand Huay Yang Thailand: Annika är en svensk kvinna som slagit ner bopålarna i Huay Yang. Och nog blir man sugen på att göra detsamma! Här bjuds man på allt från trädgårdsbilder till lokala frisörtips. Läsaren får också via film följa med på hennes strandpromenader. Då och då drar hon och maken iväg på motorcykelsemester.

Lena i Wales: En svenska i (som namnet antyder) Wales där hon bjuder på massa matnyttiga inlägg. Här finns verkligen en bredd, med historisk kuriosa, språklektioner (hur många konsonanter kan ett ord innehålla?) och matrecept. Lena ordnar även guidade rundturer IRL.
 
 
Jag ger nu, helt utan inbördes ordning en Liebster Award till följande rese och utlandsbloggar som jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet. Om någon redan fått en "award" får ni glädja er åt dubbel ära.
 
- På resande fot ; Birgitte bor i Jerez i Spanien och skriver om Jerez, resor i Spanien och andra resor.
 
- Veiken´s Blog; Solveig är en resglad mormor och farmor med humor och lätt till skratt och som gärna reser både i Sverige och utomlands. Följ med!
 
- Sol som sol;  Emma bor sedan ett par år på den spanska solkusten och skriver om livet och händelser där både till vardags och fest. Och alltid händer det något.
 
Här är mina 11 frågor till er:

#1 Vart gick ditt livs första resa?

#2 Vilket färdsätt föredrar du och varför? (Flyg, tåg, bil, cykel etc.)

#3 Vilka är dina tre bästa packningstips?

#4 Vilket resmål tycker du att fler borde upptäcka och varför?

#5 Ditt knäppaste reseminne?

#6 Vad är det första du gör när du checkat in på ditt hotellrum?

#7 Vad är det värsta du varit med om under en resa?

#8 Vilka tre länder har den godaste maten?

#9 Om du hade obegränsat med pengar, hur skulle det förändra ditt resande?

#10 Vart går din nästa resa?

#11
Om du bara fick resa till en enda plats resten av ditt liv, vilken skulle du välja?
 
Stort tack än en gång till resebloggen New York - My bite of the Big Apple .
Titta gärna in där för härlig inspiration, trevlig läsning och många bra resetips.