Påbörjad jakt

    
Gårdagens Torrevieja bjöd på klar himmel och fint försommarväder och jag tyckte det passade bra att förena nytta med nöje.
Och att kunna göra det utomhus genom spaning och viss skattjakt kändes extra inspirerande.
Jakten på att hitta lämpliga fåglar att fotografera fortgår men nu är måsar, trutar, gråsparvar och olika sorters duvor ute ur leken. Lite mer spännande får det allt vara.
 Spänningen i tillvaron smyger sig på. Och smyga får jag nog också göra.
 Bloggvännen Bosse Lidén har levererat ett nytt uppdrag som är mer åt det "polisiära hållet "och där ingår bl.a  att  fotografera poliser och några av deras "tillbehör, fem olika saker/situationer ska helst vara med.
Återkommer om detta när uppdraget är klart. Men diskretion lär vara nödvändig.
Eftersom jag är i  Spanien är detta ett större spänningsmoment än hemma eftersom poliser här inte får i fotograferas (som jag förstått det) så det blir till att ta med lilla kameran eller mobilen som är mer diskreta.
Jag började jakten på de tilltänkta fotoobjekten längs Playa de Los Locos men vare sig på stranden, längs gatan eller på utomhusrestaurangerna såg jag något som för mig kunde vara navändbart.
Och man kan inte alltid ha tur.
 
Fint väder och några strandgäster fanns på plats. Desto fler satt på strandserveringarna.
 
Förståligt att det inte är så stor polisiär trafik på stranden elle rute på havet.
Men man måste titta för säkerhets skull.
 
Kanske hamnområdet kunde vara givande i min jakt. Gott om segelbåtar var det och många "bryggseglare". 
(Alltså de som har båt men sällan använder den.) Men inget napp här heller och båtar var inte det jag letade efter. Men visst finns det många fina.
Vi fortsatte ut på den långa piren, 1350 m   (inlägg om den finns från den 5/12-2013) och mest för ro och den sköna havsluftens skull.
Båtar och vildkatter så långt ögat nådde och ett fint litet katthus. Bra så! 
 
 
 
Från piren blickade jag in över strandpromenaden, paseon, och försökte verkligen få syn på något som kunde vara användbart i mitt uppdrag. Men icke!
Inser att jag idag får anstränga mig mer och ta med mig envisheten ut. Och som bloggvännen "Ghugge" säger; "det gäller att ha tålamod". Så jag tar med det också.
 Idag blir det alltså ingen fågeljakt.
Jag siktar lägre, alltså ner mot marken.
 
 
 
 
  

Träning utan framgång

    
 Fredagen blev en bra träningsdag på olika sätt. Kanske får man bortse från att det inte blev så mycket fysisk aktivitet förutom en rejäl promenad på ett par timmar.
Men skall man träna så är det bar att vara mätt i magen innan man börjar och det antar jag nu gäller vad man än träna ska.
Jag forserade raskt ett par av marknadsgatorna och det gick smidigt för hörgsäsongen i marknadssammanhang är inte i gång. Målet var "Bar Celona" (mer känd kanske som "Alis") och här skulle jag möta upp vännerna Marga, Preciosa och Ingrid.
"Bar Celona" är norskinspirerat så diverse norska rätter och smörgåsar står på menyn, liksom härliga våfflor som fås med vispgrädde, glass och sylt om så önskas. Men idag önskade jag bara "ett rundstykke med brunost". (Grov småfranska med getost)
Mat och service är alltid bra.
 
Övriga i sällskapet beställde fiskekaker, ( en sorts fiskburgare av benfri fisk)
med hemlagat potatismos och ärter.
 
Stärkt av min brunostsmörgås var jag beredd att ta mig an fågellivet med kameran. Men tyvärr var de ganska osynliga de flygande varelserna.
Jag har ofta svårt att hinna med i farten med både kamera och zoom och tänkte att ett par väl parkerade bilar blev bra att träna på. Och de ville dessutom vara med på bild.
 
 
Längs strandpromenaden var det fortsatt klent på fågelfronten.
Visserligen passerade en och annan mås över huvudet, men det kändes inte så genuint. Måsar har jag hemma i Stockholm på nära håll.
Jag tänkte på bloggvännen Ghugges ord om att vänta och ha tålamod.
Och visst kan man sitta och vänta så vi slog oss ner på en bar med fin havsutsikt.
Enstaka måsar cirklade över oss, men inget mer spännande.
 
Vi sitter i godan ro och beställer varsin dryck och den vänlige servitören frågar om vi önskar olive eller jordnötter som tilltugg och valet föll på jordnötterna. Inte så väldigt genomtänkt. 
För tänkte det gjorde duvan som raskt placerade sig uppe på en griffeltavla. Och den ser bra.
In kommer vår skål med jordnötter och ännu en duva dyker upp. Snarare ner, ner på bordet och är på väg över bordet mot nötterna.
Raskt hinner vi rädda nötterna och placerar skålen mellan oss.
Ytterligare duvor ansluter flaxandes och en sätter sig på min axel. Inte läge för några foton där för jag har fullt upp med att bli av med duvan.
 
Bra span härifrån ner på våra nötter.
 
Men en kompis är fräckare och spatserar på bordet mot oss och då har vi ändå gömt nötterna.
 
Vare sig duvorna eller gråsparvarna verkar lida av matbrist så just dessa var villigt med på foton. Men mer spännande än så här blev det inte under gårdagen.
Och idag är det en ny dag.
Jag hittade i alla fall en vacker hibiskusblomma som gärna var med på bild och den kändes mindre hotfull än nötter i kombination med duvor.
 
 
 

Soldis

    
Det blev en vacker dag med ett  lätt soldis liggandes över strandpromenaden. Solen orkade inte helt tränga igenom utan gick på sparlåga under eftermiddagen.
(Soldis, solrök eller torrdis är olika ord för det fenomen som sker när solen skiner genom tunna slöjmoln eller genom disig luft.)
Men det var +18 grader och mig  passade det perfekt att stanna till vid "Deni´s" nere vid strandpromenaden tillsammans med Preciosa och Ingrid.
Och att sitta på en uteservering vid paseon i fint väder, titta ut över havet och umgås med vänner är både avkopplande och väldigt trevligt.
 
Rakt ut försökte en segelbåt ta sig framåt men vinden var inte just så seglingsvänlig.
Det gick sakta, mycket sakta, framåt.
 
Vid en titt till höger lekte några barn på den välkrattade stranden och
vågade sig också på ett snabbt dopp i havet.
 
Segelbåten verkar ha tröttnat och vänt tillbaka och nu med lite vind i seglen.
 
När vi lämnade Deni´s och bestämde vi oss för att gå längs havet och runt uddden bort mot nästa strand, Los Locos. Solen lyste på oss genom dimmolnen och speglade sig fint i havet.
Jag har ju fått ett nytt intresse efter den utmaning jag är med i hos bloggvännen Bosse 
och det är att vara mer observant på fåglar och dessutom försöka få dem att villigt vara med på bild.
(Skrev ett inlägg om svårigheten att fotografera fåglar den 19/1-2016)
 
Vackert  soldis i den sena eftermiddagen.
 
Och en trut lyckades jag få till. Aningen suddig men den tittar i varje fall in i kameran.
Alltid något!
 
 
 
 

Smak av Mexiko

    
 Att resa kan man göra på många sätt och när vi nu är i Spanien tyckte vi det kändes bra att ta oss ett steg längre bort och valet blev en tur till Mexico.
Men innan vi nådde målet, den mexikanska restaurangen El Charro Negro, på Plaza Castelar 4 blev det en tur upp i det blå hos vännerna Fia och Lasse.
Vi välkomnades med cava och tapas och det var verkligen roligt att ses igen. "Long time no seen"...
 
Utsikten från deras vindslägenhet var lika fin som den senaste gången vi var här....
Men molnen var låga denna tidiga kväll.
 
Efter att ha pratat av oss en del blev det en promenad genom stan, via det vackra biblioteket i Torrevieja och mot "El Charro Negro", den svarte ryttaren.Det kändes onekligen lite annorlunda med att termometern fortfarande klockan 19.30 visade 16 grader. Behov av vinterkläder finns inte. 
 
Fia står och "surfar" framför Torreviejas vackra bibliotek
som finns på gatan Calle Joaquin Chapaprieta 23. (Här finns kostnadsfri wifi.)
Byggnaden var tidigare ett läroverk men blev omgjort till stadsbibliotek 1959.
För att låna skaffar man sig ett lånekort på plats och lämnar in  två medhavda foton.
Lite annorlunda mot i Sverige är det att låna, för man kan inte fritt botanisera bland hyllorna
utan får beställa fram önskade böcker. Lite klurigt om man inte vet vad som önskas
utan vil ha inspiration. Men läsesalar finns och där ligger kataloger över bibliotekets böcker
  så att man via dem kan söka.
 
Restaurangskylten välkomnade oss och vi steg in i i restaurangen. Vi var tidiga (strax före 20) och det var gott om bord. Spanjorer äter middag sent och en timme senare var nästa alla bord upptagna. El Charro negro är en populär restaurang. Det var vårt första besök här, men vi kommer snart tillbaka. Väldigt god mat, mysig miljö och utmärkt service ger pluspoäng. 
Vi valde att äta en meny där förrätt, varmrätt, efterrätt och en dryck ingick och detta till det facila priset av 10 euro. Även en à la carte meny med mång arätter att välja på finns. 
                                                                                  
 
Mysig och ombonad lokal och med en känsla av det mexikansla.
 
För min del blev det  fräsch "waldortsallad" till förrätt ; (äpple, sallad, blekselleri, valnötter och lite majonäs)
inte så mexikanskt, men inga bönor  finns med (tål inte det) som annars är vanligt i den mexikanska maten.
Fia och jag valde fajitas som serverades på het järnplatta och med guacamole (avokadoröra)
tomat och löksalsa och en stark sås. Varma tortillabröd serverades separat. Väldigt gott!
Herrarna valde grillade revbensspjäll  som också var till största belåtenhet.
 
Lasse, Bosse, Fia och jag trivs med både mat, miljö och varandra och
timmen blev sen innan vi vandrade hemåt i den fortsatta ljumna kvällen.
Och visst är vänner, mat och dryck en bra kombo?
 
Gubben i Månen lyste vackert trots den ovanliga formen och såg ut som en ojämn pannkaka med hål i kanten.
 
 
 
 
 
                                                                                                              

Fynd

    
 Fynd kan man göra lite nu och då och av olika slag och jag började  igår när vi kom til Torrevieja att förutsättningslöst titta om vårt penningträd hade börjat leverera eurosedlar eller mynt. För ett penningträd har ju  pengar/penningar i namnet och borde också ge vinster. Valuta för sitt namn. 
Och hade jag haft trädet hemma så borde blommorna utvecklas till svenska kronor efter hand.  Helt logiskt.
Men, något är det som inte stämmer. 
 
Vackra blommor i penningträdet men inga pengar.
 
Jag tittar extra noga men hittar inte ett endaste eurofynd men däremot en svart och stendöd fågel och
 tillkallar hjälp av maken för att plocka fram och transpoetera bort fågeln.
Några fler direkta fynd blev dte inte bland blommorna.

 
 I morse, snarare förmiddags, vaknade jag av att det både var mulet och regnadeså det fick bli frukost inomhus. 
Men någon kyla var det inte, +16 grader och lite varmare skulle det bli under dagen och enligt väderprognosen skulle solen titta från vid 13 -tiden. Och se det gjorde den.
Raskt ut  på terrrassen för att torka av bord och stolar. En koppp kaffe fick medfölja och så var det dags att slå sig ner utomhus för första gången i år. 
Jag kunde också konstatera att citronskörden ser ut att bli lyckad och citronerna såg lockande ut där de blöta hängde på sina grenar. Flera fynd!
 
                                 
Många mogna citroner fins att plocka.
 
En eller flera promenader brukar höra de dagliga rutinerna och ofta blir det en promenad längs havet.
Idag var havet lite blekt i färgen, men å andra sidan var himlen också ljust blå. En ren matchning!
 
Nykrattat var det också på Playa de La Cura, men inga bad eller solgäster var synliga.
 
 
Ännu ett fynd blev det i samband med dagens lättlunch. Vi har en del favoriter bland barerna och dit hör "El Calabrio", dryck och tapas kan fås för ca en euro. Ibland kan det kosta 1.20 och ibland en euro. Vet inte varför...
Verkligen ett fyndpris. Ja, hela stället är ett fynd.
 
En dryck, chips och ett grillspettt på bröd för en euro.
Ett verkligt fynd och väldigt gott.
På El Calabrio medföljer tapas om man betsäller en dryck.
 
 
 
                                                                                   

Igår och idag!

    
 
Stockholm igår!
 
Olika nyanser av grått var framträdande under hela dagen.
 
Lite ljusare under kvällen. Men det var nog belysningen längs kajen
som gjorde att det kändes ljusare.
 
Och det fanns ytterligare ett par ljuspunkter.
  Barnbarnen William sprider glädje
 
                             - och  Max också, som här har fått sällskap av roboten R2-D2 från Stjärnornas krig.
 
Idag! 
På väg mot den spanska sommarstugan.
Och där ser färgerna mer ut att gå i blått.  
                               
 
 
 
 
 
 
 
 

Blogg, en början

    
 Jag började skriva blogg i september 2007, när jag bott i Peking i ett halvår och mest för att för min egen del.
Det hände ständigt väldigt mycket och det kom att bli många fantastiska möten, resor och upplevelser av skilda slag  som jag gärna ville ta med mig. Och i en blogg kan mycket dokumenteras och på så sätt också bevaras.
I KIna vid just den här tiden och några år framåt var det så att bloggportalen blogg.se var den enda som fungerade. Wordpress hade jag då inte hört talas om så där provade jag aldrig men blogspot och blogger fungerade inte. Kanske om man hade haft en särskild tunnel inkopplad, men det hade vi inte.
Så den 9/9-2007 var det dags för det första inlägget.
 
Mitt allra första blogginlägg.
 
Och givetvis ville jag ha med en liten bit av den Kinesiska muren också.
En mur som jag gått mycket på både i närheten av Peking och i andra delar av KIna.
Ett  underverk där jag många gånger suttit och avnjutit en god picknick
och där jag haft många lyckliga stunder. 
En mur i soluppgång och solnedgång är speciellt.
 
Solen är på väg upp och klockan är strax efter fem.
 
Läckert! Klockan har hunnit bli strax efter sex och solen är uppe.
 
I början skrev jag ett par gånger i veckan och efter hand blev det mer. Åren gick och jag fortsattte att skriva och att blogga var ett bra sätt att också ha kontakt med nära och kära både i Sverige och i andra delar av världen.
Jag fyllde 60 år och firade födelsedagen i Thailand på öarna Koh Samui (mest) och Koh Pangan och njöt av sol, god mat, bad, snorkling och allt annat.
Och när vi åter var tillbaka i Peking visade set sig att flera vänner ville komma och överraska. Och överraskad och uppvaktad blev jag på många olika sätt.
En av presenterna bestod av detta brev med tillhörande bok.
Så om jag nu blir av med ett eller annat inlägg vid mitt portalbyte under våren så har jag ändå en fantastisk bok kvar. (Och andra inlägg ska jag spara på separata håddiskar. Tack för detta förslag!)
 
 
 
Alla blogginlägg är utskrivna med bilder och inklostrade
i denna häftiga och för mig helt ovärdeliga bok.
TUsen atck till vännerna Helene, Monica och Jesefine.
 
I denna tjocka bok finns alla blogginlägg från det första, den 9/9-2007 till mars 2009.
Fantastiskt!
 
                                                                                                   
 
 
 
 
 
 
                                                                                           
 
 
 
 
 
 

Stockholmskväll med flera möten

    
Vi gav oss ut i den fina kvällen och det blev en skön promenad till vännerna Susan och Jörgen på Åsöberget här på Södermalm.
Här uppe på Åsöberget, 37 m över havet, känns Fogelström och hans Stockholmsböcker väldigt närvarande och Här uppe finns gammal bebyggelse från 1700-talet, ett 30-tal röda trähus hus med tegeltak och gatorna här uppe har fått namn efter gamla sjöfartsyrken. Men även andra yrkesgrupper som hade  hade med sjöfart att göra bosatte sig här.
(Vill man läsa mer om Åsöberget och dess historia har jag skrivit om det dels den 6/3-2013 och dels den 17/8-2015)
Några av de gamla röda trähusen skymtar här.
 
Susan, Jörgen och så katten Agnes.
Vi samlar oss med god dryck och goda tilltugg inför kvällens aktiviteter....
 
En promenad tog oss  så småningom vidare söderut över Södernalm och målet var nordöstra Indien och Bengalen. Middag skulle intas på en bengalisk restaurang, "Gossip"  på Katarina Bangata.
(Bengalen var den största och folkrikaste provinsen i Brittiska Indien och vid vid självständigheten 1947 tillföll Västbengalen den nya republiken Indiska Unionen medan Östbengalen kom att tillhöra pakistan.
Alltefetr det pkiistanska inbördeskriget i början på 1970- talet är östbengalen självständigt under namnet Bangladesh.)
Gossip är en väldigt liten restaurang, endast ett 10-tal bord små bord
och med en bardisk vid fönstert där några får plats.
Maten är fantastisk god och mycket prisvärd, stämningen och ljudnivån är hög
och servicenivån är hög. Detta var vårt första besök här och det kommer att bli fler.
Och fint att kunna sitta och vänta på bord.
(Nödvändigt att boka bord och det hade Susan gjort.)
 
Läckra väggdekorationer
 
Färgglatt på väggarna och likaså var maten det.
Jag beställde "tabdoori chicken à nahid", grillad och tandoorimarinerad kycklingfilé, raita, naanbröd,
lime, färsk koriander, färska haclade tomater och en stark sås. Jätttegott!
(Jag måste tillstå att den mer nordindiska maten smakar mig bättre för den känns inte alls söt)
 
Stämningen på Gossip är jättetrevlig men det är trångt mellan borden så vi valde att fortsätta ut i den fina Stockholmskvällen där nu snön hade börjat falla med mjuka flingor. Vi styrde föttterna norröver på Södermalm, mot NOFO; ett uttryck för norr om Folkungagatan.
(Här finns också en del som kallas SOFO; söder om Folkungagatan)
 
Här är det! NOFO, adress Tjärhovsgatan 11.
Ett valv leder in från gatan till den fina gården.
(Gatan har fått sitt namn efter en "tjärhov" en byggnad där man arbetade med tjära
och där de vattenhaltiga avsättningar från tjärna togs bort.
En sådan byggnad fanns på 1600 -talet i Tehgelvikshamnen,
där Vikinglinjens båtar idag lägger till)
 
NOFO finns i en byggnad, den "Sifverska kasernen" är från slutet av 1700-talet. Bryggaren Lorens Sifvert hade då sitt bryggeri i en del och den andra var bostäder. I början av 1800-talet hamnade byggnaden i kommunal ägo och det blev olika verksamheter i fastigheten. Stadsvakten, polisen, var inhyst här under en period och under 1830- talets koleraepedemi blev det ett sjukhus och efter det nödbostäder. Även Katarina brandstation låg här i slutet av 1800-talet.
Under 1900- talet inrättades ett ungkarls hotell i byggnaden och även viss sjukvård bedrevs här.
Numer finns det 13 bostadsrätter i byggnaden och bostadsrättsföreningen bildades 1999, men med vissa svårigeheter eftersom bygggnaden för mycket länge sedan varit ett sjukhus....
 
En väldigt mysig gård finns men vi valde att sitta inomhus. Men om några månader så
blir det perfekt att slå sig ner här ute på gården.
 
 NOFO är dels ett fyrstjärningt hotell i Best Westernregi med ett perfekt läge i Stockholm och dels finns det på hotellet en "loftdel" högre upp i det gamla huset. Rummen är även där väldigt fräscha men lite enklare och priset också, mellan 650 och 850 kr för ett dubbelrum.
NOFO har en vinbar/bar i sin trevliga loungedel. Vinerna kommer från småskaliga producenter så det kan lätt bli en vinresa eftersom vinsortimentet färändras och förnyas allteftersom.  
Även lokalproducerade ölsorter, drinkar gjorda på svenska råvaror och alkoholfria alternativ finns att prova. är man sugen på lite tilltugg så finns det också, t.ex. "gaffelmat."
"Gaffelmat" - svenska tapas där varje dryck kan ha en munsbit, en kompis, i form av ost, charkvaror, olika röror eller sötare alternativ. (Rent smakmässigt)
Mat och drycker finns framdukat under eftermiddagen och tidiga kvällen och det finns något som bör passa alla.
NOFO är ett ställe man trivs på. Verkligen!
 
Vi ger en extra eloge till den väldigt trevliga, kunniga och tjänstvilliga personalen
och hoppas att många ska hitta hit. 
Mysig och ombonad miljö gör också mycket för trivseln.
(Nej, inlägget är inte sponsrat...)
 
Susan, Jörgen, Bosse och jag provar vin.
Jag har läst om NOFO i de lokala Södertidningarna,
men det var Susan som nu tog med oss med hit.
Stort tack för detta och för en jättetrevlig kväll tillsammans
 
Kvällen hann bli sen innan vi sakta varndrade hemåt i den vackra vinterkvällen. 
 
                                                                      

Som jag tänkte då...

    
 Eftersom jag har tankar på att byta bloggportal under våren så har jag börjat gå igenom gamla inlägg.
Och det är bökigt, i stort sett omöjligt att flytta dem från blogg.se  (min nuvarande bloggportal) per automatik, utan detta måste ske manuellt. Har förstått att det är så på bloggportalerna,  men kanske finns undantag.
Planerna är att det blir en wordpress.se adress så jag inser att jag noga får sovra vilka nlägg jag vill flytta. 
Men jag har börjat gå igenom inläggen och det är en bra början.  
Och sedan får jag hoppas på att de gamla inläggen finns kvar på blogg.se och försvinner de så får jag väl leva med det. Förhoppningsvis ligger de i varje fall kvar på Google och om det är bra eller dåligt, det vet jag inte.
 
Jag hittade detta inlägg från maj 2010 någon månad innan jag på eget initiativ skulle bli pensionärmed pigga 61 år fyllda. (Men det blev lite jobb  både i Peking och Thailand efter detta.)
 
Den 4/5-2010 med döttrarna och barnbarnet Max, drygt tre månader på besök, gick tankarna om framtiden så här:
"Jag ligger i så gott jag kan. Jag vill hinna med allt; jobb, döttrar på besök, make och givetvis min nya ögonsten, Max. Måste nog se till att öka tempot så här på upploppet. Jag vill ju så mycket. Men samtidigt slår jag mig till ro. Jag pendlar som en klocka. Jag lever här och nu men stundtals tänker jag framåt.
Jag blir ju pensionär om lite mer än en månad. Då finns all tid i världen.
Eller är det månne inte så? Ibland blir jag osäker.
Vad jag förstått så har pensionärer i Sverige bråda tider......
Tror inte jag vill ha det.
På något sätt har jag liksom jäktat i hela mitt 40- åriga yrkesliv. Men jag vet att jag också har trivts med mitt liv och det både som mamma, egen person, globetrotter och som yrkesarbetande.
Jag skulle inte vilja ha något ogjort! En fin känsla!
Märker att jag mer och mer intalar mig att jag har ett annat liv framför mig, men har inte planerat något.
Ska ännu mer ta dagen som den kommer.
Men visst kommer det tider då jag kommer att blicka tillbaka. Blicka tillbaka, uppleva på nytt och minnas.
Nostalgi kan det kallas.
Hur som helst känner jag en sådan glädje över att så här på sluttampen ha mina älskade nära och kära hos mig. 
Jag kan inte ens formulera mina tankar. Men de finns.
Och jag har så oerhört mycket att vara glad och tacksam över.  Och det är jag!
Jag har allt jag kan önska och mer därtill."
 
Hur det blev med pensionärslivet? Tack, det pågår. Och roligt har jag.
 
Max första besök i Peking som tremånaders baby.
Här med mamma Liv på taxiresa.
Nej, barnstolar finns inte i kinesiska taxibilar.
 
Himmelska Fridens Torg i Peking med Förbjudna staden i bakgrunden.
 
 
Döttrarna och Sara (i princip en familjemedlem) på Himmelska Fridens Torg.
 
Dags för Max första kinesiska lektion av min duktiga vän och lärare, Sofia.
 Max ser lite trött ut och det är ett svårt språk.
Men det skulle komma att bli fler resor till Peking
så möjlighterna till kinesiska språklektioner kom att finnas kvar.   
 
 
 
 
 
 

Tid till förfogande

    
"Ofta slås man av hur fort tiden går och att den tycks gå fortare ju älder man blir. Det är som om år blir till månader och veckor blir dagar.
Har vi tänkt på hur vi använder den oersättliga tiden - den tid vi fått oss tilldelad"?
(Från den lilla boken Grunnaren, en tänkvärd bok, som jag fick sommaravslutningen 1999 av en skolelev. Grunnaren m.fl. små böcker är skriven av Gunnel&Kjell Swärd.)
Jag tänker då och då på detta med tid och vi har ju alla 24 h/dyn till vårt förfogande och sedan kan vi ofta, om vi är friska och krya, påverka hur de används.
För min del så tycker jag att tiden hastar iväg med ökad ålder men jag försöker att ta till vara möjligheterna att göra det som jag tycker är trevligt. Och det är mycket...
Jag tycker om att vara aktiv, att göra saker,  men ibland kan det också vara väldans behagligt att försjunka i tankarnas och böckernas värld och låta det vara just så.
Eller att kanske inte tänka alls, låta huvudet vila för att så småningom kunna sätta ord på och formulera de tankar som passerat revy och det har de ofta gjort helt obemärkt.
Mina senaste tjugofyra timmar har haft
 
Torsdag kväll och vi promenerar i den vackra kvällen hem till vännerna Birgitta och P-O
 för att äta "vardagmiddag". Vi bor nästan grannar, men träffades första gången i Torrrevieja
 Kontakt fick vi via bloggen och den kontakten har fortsatt och det är verkligen jättetrevligt.
 
P-O har lagat en läcker laxpudding och det blir mycket prat och många skratt vid bordet.
Vi blir sittandes länge och den jättetrevliga kvällen hann bli sen
 innan vi begav oss hemåt längs kajen.
 
 
Idag, fredag morgon blev jag varse om att det "fiskades" här i kanalen och redskapet var något originellt; en grävskopa. 
Blev det månne napp?
 
Jag vet inte om fiskelyckan blev god, hann inte vänta, för det blev ett snabbt beslut om en resa till IKEA.  Eftersom vi numer är billösa så fick det bli tunnelbana och buss. (Nu var det bara små inköp som var tänkta och de kunde fås med hem per t-bana)
Det blev Tunnelbana till Slussen , byte till röd linje för färd mot Skärholmen och sedan en bussresa på fem minuter. (Jodå det går kostnadsfria bussa från Vasagatan /Centralen, men då ska man dit också.) Från dörr tilll dörr en resa på 45 minuter och så ingick upplevelsen att åka med röd linge så långt som till Skärholmen. Nytt för mig! (Har ju tidigare åkt bil till IKEA.)
 
Det blev besök i drygt en timme på varuhuset (ingen lunch intogs) och det vi tänkte köpa fanns i princip. 
Dock saknade detta stora varuhus hederliga bokstöd. Kanske folk bara har digitala böcker numer....
(Bokstöd hittade vi Åhléns när vi kom hem.)
 
Förstärkt eftermiddagskaffe hemma där min utsikt besod av både Globen och visst skidskytte. Gondolerna for upp och ner i skytteltrafik på Globen för jag kan tänka att många ville upp på toppen i det vackra vädret för att se utsikten och se ljusen tändas över ett mörknande Stockholm. 
För ett tag hamnade jag i tankarnas värld och hämtade så småningom den nyinköpta boken "Brobygggarna" av Jan Guillou ( rekommenderad av min bloggvän BP)  och läste ett par kapitel. Tiden försvann, men jag har ju ingen brådska.
Vilken skillnad pensionärslivet är mot den tiden som var med barn, jobb och allt annat. Men tiden räckte då också. Men idag hade jag prioriterat annorlunda. Ett jobb är ett jobb och man är inte oumbärlig... 
 
Globen är välbesökt  i kväll.
 
Dagens "fiske" upphörde sent på eftermiddage och pråmen lotsades in till sin kajplats igen. Återstår att se vad som sker imorgon.
Undrar vad de fiskat efter en hel dag.
 
Fredag kväll. Tjugofyra timmar har passerat sedan den första bilden togs, mörkret har lagt sig på nytt och Globen har även i kväll antagit sin vackra, röda, festklädsel. (Troligen är det något jippo där i kväll.)
Cirkeln känns sluten och jag konstaterar att det varit ett bra dygn. Väldigt bra.
 
 
 
 
                                                                                       
                                                                                

Möten av skilda slag

    
Eftersom vi med ganska jämna mellanrum pendlar till den spanska sommarstugan så hinner det liksom aldrig bli långtråkigt här hemma. Alltid händer det något.
Men å andra sidan så ska det mycket till innan tillvaron i Stockholm känns tråkigt. Här finns det mesta och
ett stort utbud av allt.
Det enda smolket i bägaren är möjligen att det nu är lite kallt och att dagarna vare sig är långa eller ljusa från november och ett par månader framåt.
Men nu har det varit strålande sol i en vecka så jag är nöjd. Mer än nöjd.
Och det där mörkare jämnar ut sig en del under sommaren för då är det ljust nästan dygnet runt.
Dock är det inte alltd så varmt, men det gör mig ingenting för den spanska sommarstugan finns alltid om längtan efter värme blir för stor. (Men när jag var där i början av juli i somras och det var +33 så längtade jag hem till lite svalare temperaturer och då åkte vi hem.)
Jag tycker nu ändå att Stockholm  börjat förbereda sig för en kommande vår och i vissa fall känns det som lite av uppsökande verksamhet.
Och om man nu inte själv söker det njutbara i dagarna så kanske andra/annat hjälper till.
 
Här på Odengatan är man ute i god tid med bord och stolar.
Kanske någon vill slå sig ner. Just idag gick jag förbi,
men kanske hade jag mött någon om jag slagit mig ner.
 
Båtar av skilda slag möter jag dagligen och på olika sätt.  En del är större, en del är mindre och ibland möts de i kanalen. 
Och möten i kanalen blir det alltid för där ligger ju också hel del husbåtar.
 
Lastfartyget Vingaren, 89 m lång och 13 m bred passerar genom Hammarbyslussen
och några minuter senare ser jag styrhytten passera och styrman som vinkar till mig.
Och här vid kajen ligger den läckra husbåten Gratia.
(Alla husbåtar som ligger här vid kajen måste kunna flyttas och el och vatten finns kommunalt)
 
Möten här hemma av olika slag gillas också och lunchen häromdagen tillsammans med väninnan Vivi, hennes barnbarn Emilia och Bosse var verkligen jättetrevligt.  
 
 
 Här vid fönstrer sittter jag tillsammans med de vackra rosorna jag fick av Vivi och inväntar fler möten,
men bestämmer mig för att gå ut.
 
Möte med vintern  är oundvikligt och restaurang "Thaiboat" med sin sandstrand och snötäckta palmer känns kylig. Men om några månader är det dags igen och sjöfåglarna håller i alla fall ställningarna. Och det alla årstider.
Kallt idag men vackert väder är det.
Och Thaiboat väntar på varmare tider.
 
Snart är det dags....Ja, om drygt tre månader.
 
Änder och sothöns möts för samvaro och jag undrar vad de kacklar om...
 
Ett nytt möte blev det för mig igår kväll med dels den jättetrevliga restaurangen Urban Deli i Sickla
och dels med min dotter Helen som ville ses där och bjuda mig på middag.
 
Urban Deli är både en restaurang och en butik. Butiken har många färdiglagade rätter som gjorts på plats och som man kan köpa med hem av och det finns också manuella kött/chark och ostdiskar och alla varor håller mycket hög kvalité. Utbudet av frukt och grönt är stort och att besöka butiken har ett stort underhållningsvärde. 
Urban Delis första butik och restaurang ligger vid Nytorget på Söder och den har jag besökt några gåner, både restaurangenoch butiken, men restaurangdelen är ganska liten så det blir lätt trångt. Men både restaurangen och butiken är värda ett eller flera besök. Väldigt bra mat och service tycker jag.
Filialen på Sveavägen tycker jag inte om. Känns stor (vilket den är) och tämligen opersonlig och likadant tycker jag om personalen. Men kanske har vi haft otur...
  Urban Deli i Sickla är belägen en äldre industrilokal med mysig inredning och serviceinriktad personal som gärna hjälper till och ger förslag. Prisnivån i menyn är varierande, beroende på vad man väljer att äta, (från 70 kr och upp till 600-700 kr för en lävker skaldjursplateau)  
Många av rätterna går också att få i halvportioner, vilket är bra tycker jag.
Även goda luncher serveras. Att boka bord är nödvändigt, även vardagkvällar, precis som det brukar vara i Stockholm.
Och tänk så många möten det finns....
 
För min del blev det en "näve" färska räkor som serverades med bröd och god allioli.
(Även två nävar kan fås eller fler om så önskas.)
Hummer och krabba finns också på menyn och serveras i halvor eller hela...
              
Väldigt trevligt och väldigt gott.
Ett fint möte en tisdagkväll.
Restaurangens tonfisk rekommenderas
och även många av de andra rätterna var lockande. 
Och några tapasrätter ska jag prova nästa gång. 
 
                                                                                                                    

Matresa på hemmaplan

    
Tack för alla uppmuntrande kommentarer i gårdagens inlägg! Jag var på uppdrag och jag skulle ägna mig åt mågot jag inte gjort tidigare. I princip inte gjort...Man får tänja lite på gränserna ibland.
Snöänglar gjorde jag som barn och då utomhus så det blev en speciell uplevelse att trycka sig ner i snön på balkongen och vifta med armarna. Men det gick!
Att däremot fotografera vinterfåglar var helt nytt för mig. Jag tittar ju ofta in hos bloggvännen Ghugge och njuter av att se hennes vackra foton och där motiven ofta djur, fåglar eller natur  och ofta en blandning av dessa. Nåväl jag lyckades med den uppgift jag hade och tursamt nog fick jag med några poserande fåglar.
Det blev mycket nytt på en och samma dag.
Och gårdagen fortsatte i det "trevligas tecken" och så även idag.
Om man nu inte befinner sig på resande fot men ändå vill göra en visit i annat land fast hemmaplan pasar det perfekt med en matresa.
Så igår kväll efter "mission completed" och andra bestyr reste jag och min äldsta väninna, Eva, till Italien via Mariatorget på Södermalm och målet var restaurang Pane Vino på Brännkyrkagatan 93, i närheten av Zinkensdamm.
(Vi tycker det är trevligt med olika matresor och har hunnit med flera även i verkligheten. Vi startade vår tur  1970 med en bilresa genom Europa och resorna har fortsatt och på olika sätt. Men redan 1968 när vi både pluggad epå Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm blev det en del "matresor" men då i Stockholm. )
 
 
 
Vacker dukning, jättetrevlig och serviceinriktad personal gör förutom maten och trevligt sällskap förstås
mycket för att ett restaurangbesök ska bli lyckat. 
 
Det fanns mycket gott att välja på från menyn och efter att ha funderat länge fatnade vi för
varsin pastarätt och restaurangens "specialitet" i pastaväg; färsk fettucine men kalvfilé,
ricottaost, spenat, nyriven parmesan och tryffel. (Man kan få rätten utan tryffel, men ingen av oss hade tidigare provat detta så vi slog till. Tryffeln revs över våra portioner vid bordet)
 
Det blev en jättetrevlig kväll och den här restaurangen är absolut värd ett återbesök. Att boka bord kan vara en god idé, för även en vanlig tisdagkväll i Stockholm är det många som gärrna kommer hit.
 
Även idag blev det en matresa till lunchen och den gick till en thailändsk restaurang vid Medborgarplatsen i Stockholm, restaurang Ordidée 
där jag bestänt träff med Inger, en väninna som också länge funnits med i mitt liv. 
Jag tycker ju mycket om asiatisk mat och thailändska mat var det ett bra tag sedan jag åt.
Här serveras luncher varje dag och till ett pris runt 100 kr och med fler rätter att välja på.
Trevlig och lugn miljö och kommer man strax före klockan 13 är den största lunchrusningen över.
Hit kommer jag också gärna tillbaka.
 
 
Inger beställde friterad kyckling , men den var väl mycket friterad...
Mina räkor var däremot perfekta och smakade precis som jag minns dem
när jag åt denna rätt i Thailand för tre år sedan. Jättegott!
 
På hemvägen blev det en sväng längs Årstaviken. Kanske fanns det fåglar som väntade på mig....
 
Vackert idag också. Men inte så många fåglar...
Lite sent kanske.
 
Vacker sen eftermiddag.
 
 
 
 
 
                                                                                     
 

Jopp hej di!

    
Den här gamla sången  "I natuen ut vi gå, jopp hej di , jopp hej da; Äventyr vi pröva på jopp hej di, hej da..". har jag stundtals trallat på under dagen.
En dag som jag har ägnat åt viss friluftsverksamhet.
Tursamt nog bjöd Stockholm och Södermalm på ännu en vacker vinterdag med  sol som stundtals sken från en molnfri himmel. Detta kom helt klart att underlätta min utevistelse, för ute skulle jag komma att vara i några timmar.
I min mailkorg fanns i morse ett inlägg fån bloggvännen Bosse, hemmhörandes i södra Sverige och som nu kom med uppdrag nummer tre. (De övriga två har jag genomfört(
Och eftersom jag tycker att lekar, tävlingar och utmaningar  är roliga så gjorde jag mig genast beredd.
Mina tidigare erfarenheter av uppdragen är att det dessutom hände roliga och uförutsedda saker och det ger ett extra lyft åt det hela.
De två första uppgifterna gick bra.
1. Ta en bild av termometern som visade dagens kyla.
Tyvärr var jag lite sen där, för när jag steg upp var det -12, men  bevis måste finnas så -9.8 får duga. Min tanke var att eventuellt sitta uppe i natt eller ställa klockan i morgon på 4 för att inspektera temperaturen. Men kanske lite överambitiöst.
2.En snöängel skulle göras och en snabb titt ut på balkongen avgjorde det hela. Där fick ängeln göras. Och sedan skulle den fotograferas.
 
         
Det är jag som gör snöängeln och man får bonuspoäng om man själv var med.
Och jag vill gärna ha det.
 
Snöängeln är klar och jag är nöjd så här långt.
 
Rejält påklädd gav jag mig så småningom ut med kameran i högst hugg. Det är nu naturen kommer in i bilden.
3.Nu är det tre vinterfåglar som skall fotograferas.
Vi bor nära Årstaviken med många träd och buskar och här finns också fler koloniområden så detta måtte ju vara vinterfåglarnas självklara träffpunkt. I mina tankar såg jag framför mig hur generösa kolonistugeägare hade varit och i samband med att de sett till sina stugor bäde lagt ut mat till småfåglarna.
Jag var odelat optimistisk.
Och fnt väder var det. Att det blev kallt om fingarna kunde inte hjälpas. Här var det fotografering av fåglar som gällde.
Jodå, träd och buskar är det gott om längs koloniområdena.
Jag hör fåglarna i buskarna och i träden. Men det hjälps inte...
 
Inte en fågel inom synhåll. Men jag hör dem...
 
De måtte ju finnas alldeles i närheten..Jag ställer in kameran, har fått syn på en. Men! Jag var för långsam.
Satsar igen och kanske lyckas jag. Återstår att se.
Bild 1. Här finns en fågel, men vad heter den. Inte är det "Knut" i alla fall.
Vem vet namnet? Hjälp?
 
                   
Bild 2, måtte vara en koltrast , men bild 3? Är det en blåmes eller en talgoxe?
 
En vädjan till bloggvännen Ghugge, fotofgraf och verklig djur och fågelkännare, hoppas du kan hjälpa mig. Eller vem som helst som läser. Tacksam för all hjälp!
Jag har ju förstått att om man ska fotografera fågla så är det en fördel att vänta ut dem och gärna ha med mat.
Mat hade jag inte med och vänta gjorde jag. men för kort tid. Sedan är det ju en fördel om snön inte knarrar så att man kan smyga sig på och likaså att det inte kommer folk som pratar högt just när jag ställt in kameran på en ev. fågel.
Jag har haft en skön friluftsdag och har jag träfffat många personer som velat prata.
Men idag gick det bra att inte låtsas vara turist och icke svensktalande.
Fåglar är inte lika kontroversiella som registreringssyltar.
 
Bild nr 4 är en gråsparv och kanske är bild nr 5 en björktrast. Eller?
                                      
Bild nr 6. Och denna vet jag inte heller namnet på....
Har mycket att lära mig.
Min bloggvän, tillika fågelexpert Ghugge har berättat att detta är en nötväcka. Så nu vet vi det.
Tacksam för ny kunskap.
 
Årstaviken, en del av Mälaren, är frusen.
 
Även ett tunt islager ligger i Saltsjön och det känns kallt för sjöfåglarna.
 
Väldigt kallt!
 
                                                                        

Det räcker inte alltid....

    
En fortsättning av gårdagens inlägg följer lite längre ner....
 
I vanliga fall vet jag inte om jag instämmer med att "morgonstund har guld i mund", men  jag har nu  ett par mornar vaknat ganska tidigt och har sett solen arbeta sig uppåt. I morse var det även så att Globen hade kvar sin kvälls och nattfärg, den brukar återgrå till det mer vanlig grå färgen vid åttatiden.  (Eftersom det varit så kall har rengöringen inte mer än påbörjats och Globens tänkta vita färg har inte visat sig.)
I går kämpade jag länge med mitt inlägg och orkade inte slutföra det. Men resten kommer idag.
Mina tre mail från bloggportalen blogg.se har besvarats (i ett mail) och de har haft tekniska problem under helgen och bad om utäkt. Jag tipsade om att det vore lämpligt att ange det på första sidan så att man vet och inte tar det hela personligt.
Det är fortfarande irriterande men med en förklaring och ursäkt tycker jag det är lättare att ta det hela. Vet att många med blogg.se hade problem under gårdagen...
Men idag är en annan dag...
Positiva tankar gäller och vädret hjälper till, för solen består här på Södermalm.
 
I morse vid sjutiden.
Dock ovanligt att jag är vaken då.
 
En halvtimme senare och Globen har kvar sin kvällsbelysning.
Det är bara om det är evenemang på Globen som den tänds upp i olika färger.
(konserter, hockey, galor av olika slag m.m. )
 
Några fakta kring aktionen mot anläggningen i Vermork, Rjukan. 
  • aktionen mot Norsk Hydros anläggning vid Rjukan var en militär aktion utfört av medlemmar i det norska Kompani Linge och de flesta soldaterna var utbildade i England och Skottland
  • produktionen av det tunga vattnet (D2O) var av stor betydelse för den tyska atomforskningen
  • de första fallskärmssoldaterna landade i området mellan den 18 och 19 oktober 1942 och sprängningsaktionen mot Nors Hydrso fabrik skedde den 27/2 1943
  • tungvattensaktionen är en av de mest kända sabotageaktionerna under andra världskriget
  • aktionen var förhållandevis skonsam för civilbefolkningen i jämförelse med ett flygangrepp (de allierade ville bomba anläggningen men den norska motståndsmannen och vetenskapsmannen Leif Tronstad övertalade dem att i stället skicka en norsk specialgrupp för att spränga fabriken)
  • aktionen vid Rjukan har filmatiserat två gånger tidigare och redan 1948 kom den norska filmen om "Kampen om det tunga vattnet" baserad på de böckerk Kunt Haukelid och Gunnar Sönsteby skrivit utifrån sina egna upplevelser
  • och den amerikanska, mer romantiserade versionen, "The Heroes of Telemark" kom 1965 med Kirk Douglas i huvudrollen
Ett citat jag då och då tönkt på är detta: "Det räcker inte alltid att göra sitt bästa, det kan ibland krävas att göra det nödvändiga."
Senare i livet försökte jag få pappa att berätta om detta och jag lika lite som andra lyckades. 
Men dessa unga män, för unga var de och pappa var just fyllda 25 år när freden kom 1945 har genom hela livet behållit sin starka vänskap och denna vänskap blev också en kanal där de pratade om det de upplevt. Ingen annan kunde ju rimligen förstå.
En god vän till pappa, tillika hans chef  en gång, försökte få honom att prata och det kunde nog låta så här i samtalet:
Så här kunde ett försök till samtal med pappa om hans upplevelser låta.
 
Vad gällde Tyskland så blev det några tämligen motvilliga resor dit. Pappa Allan glömde inte oförrätter...
Men kunde ändå gå vidare....
Jag minns att detta var något vi pratade om octt livet och tiderna förändrades...
 
 
John Howard var en mycket god vän och som pappa samarbetade den 6/6-1944 i samband
med att de brittiska glidflygarna under befäl av honom hoppade fallskärm
för att säkta bron över Caen Canal.
Denna bro hette Benouville Bridge tidigare ,
men fick namnet Pegasus bridge, efter de brittiska fallskärmsoldaternas axelemblem
som just är den flygande hästen Pegasus.
Och här låg ett hus där en familj bodde och det sägs vara det första hus som befriades från Tyskarna.
Här har jag varit och det var med tårar i ögonen och väldigt högtdligt.
Tyvärr kom jag aldrig hit med pappa.
 
Vill någon läsa mer så finns det utförligt skrivna inlägg på bloggen från dels den 10/7-2009
och dels från den 6/6- 2014, 70 år efter invasionen av Normandie. 
(Man kan i sökfunktionen på bloggen också skriva in Pegasus Bridge och sedan kommer  inläggen upp via Google)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Avgörande kamp

    
 Ännu en strålande vinterdag i Stockholm, helt molnfritt och vacker blå himmel. Men det är kallt, alltför kallt för att mitt ansikte skall tycka om att vara ute mer än drygt en timme.
Var uppe ganska tidigt i morse, enligt mina mått mätt och fick ett par vackra soluppgångsbilder.
 
 
 
Dagens rubrik; Avgörande händelse handlar om en verklig och avgörande händelse i Norge under andra världskriget, nämligen Kampen om det tunga vattnet.
 I SVT 1 börjar i kväll en serie i sex delar, ett historiskt drama som handlar om de norska motståndsmän som planerade och genomförde sabotaget mot tungvattenfabriken i norska Rjukan 1943. Detta sabotage gjordes för att hindra tyskarna att få tillgång till det tunga vattnet och på så sätt skulle de också kunna tillverka en atombomb. 
Tyskland, som ockuperade Norge den 9/4 1940 ,tänker flytta hela tungvatten produktionen till Tyskaland och de allierade bestämmer sig för att sabotera tyskarnas planer.
Den norske motståndsmannen, tillika vetenskapsmannen, Leif Tronstad återvände till Norge tillsammans med motståndsmän från det norska "Kompani Linge" för att genomföra sabotaget  (Namn efter en norsk motståndssman, Martin Linge, som ledde och utbildade dessa soldater i England och Skottland. Här var min pappa Allan Mann en av männen. Samtliga "sabotörer" var unga, strax över 20 år och alla beredda att kämpa för det de trodde på även med livet som insats. )
Serien, Kampen om det tunga vattnet bygger på historiska händelser och handlar om verkliga personer men i serien inår också ett antal påhittade rollfigurer.
Familjerna till de motståmdsmän (endast en i livet idag, Joakim Rönneberg 96 år) som deltog och genomförde sabotaget mot tungvattenfabriken har godkänt serien och skildringen.
Förutom planeringenav sabotaget mot tungvattenfabriken handlar serien också om vad som skedde i, inför och under sabotaget i Storbritannien, Norge och Tyskland.
 Serien är den dyraste som producerats i Norge och har rönt framgång både där och utomlands där den visats.
Manus är skrivit av norrmannen Petter Rosenlund och baseras på de böcker som tidigare skrevs av de motståmdsmän som själva var med vid sprängningen av Rjukan.
Och lite kuriosa är att jag träffat flera av dessa motståndsmän och hört dem berätta Och en av dem var ju min pappa. (Men tyvärr var jag under barn och ungdomsåren inte ett dugg intresserad....)
 
Två av flera böcker skrivna av de sbotörer som var med.
Gunnar Sönsteby med "Rapport från NR 24" och Knut Haukelids bok
"Sabotörer i Frihetskamp".
 
Knut Haukelid, en mycket god vän till min familj, skrev den här boken och många
fakta härifrån har också bidragit till manuset.
 
På bilden till vänster ses påppa 1940 då 19 år gammal
och beredd att kämpa för det han trodde på.
Bilden till höger är de tre "musketrörerna" från vänster Knut Haukelid, pappa och Bjarne Holdt Larsen.
En trio som överlevde det mesta och som genom hela livet förblev de bästa vänner. 
Pappa var väldigt "hemlig" p.g.a. alla uppdrag inom underrättelsetjänsten
och han har valt att inte ofta förekomma med sitt namn i dessa sammanhang.
Men han avled 2005 så nu är det kanske dags...
 
Fortsättning följer förhoppningsvis i morgon, för jag har hela eftermiddagen försökt att kunna få till detta inlägg.
Min bloggvän B.P. föreslog att jag igår skulle skriva i world och sedan klistra in. Jag har provat ,men har inte ens kommit in på blogg. se och sidan för att kunna publicera. I skrivandets stund har detta inlägg totalt tagit mig fyra timmar . Tur jag är en envis typ. Men det blir så fort som möjligt byte till wordpress. se och en egen domän.  Finns det andra som har/haft problem med blogg.se i helgen?
Hoppas på svar från blogg.se i morgon för detta går int an.  Har mailat tre gånger nu, men ingen jobbar där under helgen.
Puh! Tålamodet är slut nu.
 
 

Bland stjärnor och krig

    
Någon "Star Wars-fantast" är jag inte men jag är väldigt glad över att bli bjuden på barnbarnet Max 6 års- kalas med "Star Wars" som tema, en önskan Max hade och som kunde uppfyllas. Hans mamma Liv har gått "all in" för att hitta de saker som behövdes.
Temat var genomgående; alltifrån tårta, tallrikar, vimplar, servetter och muggar. Även
en del presenter gick i detta tecken.
 
Max moster Helen bakade denna fantastiska tårta och har modellerat tre av karaktärerna
i Star War; Yoda, (grön) Dart Wader (liggande i svart och vitt)
och roboten R2-D2 (ståendes i vitt och blått)
Tårtan var helt fantastiskt utförd och väldigt god.En klar succé!
Fyllningen bestod av hemgjord chokladmousse av mörk choklad med 70% kakao,
hallonmousse gjord på färska hallon och därutöver ett lager med färska hallon.
 
Max beredd att blåsa ut ljusen.
 
 Max med sin bäste vän granskar Yoda.
Och det blev genast en smakbit.
 
Väl genomtänkt "Star Wars-tema".
 
Jag är ganska obevandrad i "Stjärnornas krig"  och dess historia men  har sett en av filmerna, "Jedins återkomst" i början av 1980-talet och fick inte direkt mersmak. Har fullt med att hålla isär karaktärerna som finns med på tårtan...Jag vet inte ens om det lyckats.
Nu har jag i alla fall fått karaktärerna på tårtan förklarade för mig och det är alltid något.
Den gröna, lilla, 66 cm korta Yodaär en 900 år gammal jedinmästare, en händig man med ett ljussvärd som ledde kampen mot "sithordern" ( ett ordenssällskap) tills alla jedinriddare blev dödade .
Dart Wader, liggandes i svart-vitt, var en stor jetiriddare som blev förförd av den mörka sidan och han ledde
Imperiets utrotning av Jedinordern.
Roboten R2-D2 räddade sin ägare med vänner från många faror och kunde fixa allt.
 
Moster Helen, den dukriga "hobbykonditorn" och Max tittar på tårtan innan första tuggan tas.
Och lillebror William på två år vill förstås också smaka den goda tårtan.  
                                                                                                     
En del av alla som firade Max idag; kusiner, vänner och släktingar.
 
Mina älskade "Star Warsprinsar"!
 
Det blev ett väldigt trevligt kalas för både gammal, ung och yngre och solen började gå ner över Uppsalaslätten när vi  sent på eftermiddagen körde mot Stockholm.
Det blev väldigt trevlig dag i "Star Wars" tecken, men jag tror inte det blir aktuellt med några fördjupande kunskaper i vare sig Star Warsfilmer eller karaktärerna. Men man vet aldrig. Nyfiken är jag ju.
                                                                                     
 
 
 
 
 

Olle Olsson "Hagalund", en utställning på Sven-Harrys konstmuseum.

    
Stockholm bjuder på strålande sol och vackert vinterväder, men det är kallt, idag -15. Så att varva viss utomhusvistelse med ett besök på Sven Harrys konstmuseum i Vasaparken, i närheten av Odenplan, blev ett väldigt bra val. Ännu bättre var att jag visste att det pågick en utställning med tavlor målande av konstnären Olle Olsson "Hagalund" och som både gammal och tidigare Solnabo så kändes det roligt att få se så många av hans tavlor samlade här på Sven Harrys. (Längst ner i länken kan man se en film där Olle Olsson själv medverkar, absolut sevärd.)
Hela 103 tavlor visas och de kommer både från privata ägare, muséer och från Solna kommun.
 Olle Olssons hem i Solna, Hagalund, är ett av de få hus som inte rivits i stadsdelen och huset är idag ett litet museum som är väl värt att besöka. Museet drivs av Olle Olssons dotter, Lena Petrén Olsson och med stöd av
Solna kommun.
.
"Guldhuset", Sven- Harrys konstmuseum.
 
 
Olle Olsson, 1904-1972, växte upp i stadsdelen Hagalund i Solna, en stadsdel som han förblev trogen hela sitt liv. Hans föräldrar, pappa Conny och mamma Lovisa (mest kallad Tuttan) gifte sig och flyttade in i det "Brolinska huset" ett stort trähus som Olles morfar Carl Jakob Brolin byggde 1887. Detta hus var precis som många andra hus i Hagalund byggt i trä och av virke som man kommit över på ett eller annat sätt.
Från detta hus och kvarteren runt om hämtade Olle Ollson många motiv, men även andra delar i Stockholm som Hagaparken, Odenplan, Östermalm och Djurgården har gett stor inspiration, liksom Paris och Gullholmen på Västkusten.
En modell av Olle Olssons kvarter i Hagalund, en stad i staden (Solna) är gjord av Kent Fernström
och visar särskilt gatorna Furugatan och Spetsgatan. 
 
Spetsgatan 2, det "Brolinska huset", Olle Olssons hem genom hela livet.
Detta var ett stort hus och flera mindre lägenheter fanns i huset.
Sammalagt bodde här som mest ett 30 tal personer, många var släktingar till Olle Olsson.
Ute på gården fanns också ett par mindre hus som hyrdes ut,
liksom ett väl tiltlaget utedass Här på bilden finns personer från familjen och de som står utanför staketet
är representanter från Solna stad som vill diskutera rivandet av Hagalund som påbörjades på 60-talet.
  I gamla Hagalund bodde ca 300 personer, men när grävskoporna jämnat de flesta hus vid marken
växte det nya "Blåkulla" upp. Flera höghus byggdes och med plats för 3000 personer.
 
"Kärlek i Hagalund", 1940-talet. (Olja på duk)
 
Blå duvor över Hagalund, olja på duk, 1950-talet.
 
Olle Olsson var en folklig målare, och använde sig av många detaljer och ofta fanns konstnären själv avbildad på tavlorna och sa om sig själv; " Jag är naivist för att kunna behålla min barndoms syn på tingen". 
Olle var enda barnet och var sin mammas "lilla konfektbit". Han var väl omhändertagen och kunde ta det lugnt. När varor behövdes från butiken behövde olle aldrig gå dit utan hans mamma skickade i stället någon av kusinerna. När Olle var sju år vann hann en teckningstävling för barn och när han slutade skolan efter klass sex tog han det lugnt hemma hos mamma. Men pappa Conny skaffade så småninom sonen ett jobb som vaktmästare på SJ och det behöll han ett par år, men sedan fick han sparken eftersom han hellre ritade av sina arbetskamrater.  Att jobba var inte riktigt Olles favoritsyssla.
Konstskola blev det och han använde  då pengarna han sparat under sin jobbperiod. Olle tyckte själv att hans kunskaper var begränsade jämfört med andra elever så han slutade på skolan när pengarna tog slut. Drömmarna om att måla fanns kvar och för att få in lite pengar målade han teaterdekorationer.   
 
Auktioni Hagalund, olja målad på canvas,1960-talet (Privat ägo)
 
Olle Olssons genombott kom mellan åren 1937-1941 då han hade utställnngar på Galleri Färg och Form och på konstakademien. Allla målningar såldes genast.
Från början signerades tavlorna med "Olle Olsson" men i början av 1930-talet kom "Hagalund" till. 
Om man tittar på tavlorna så kan man se att de som målades under den senare delen av livet har färger som är starkare och mer intensiva. Ett sätt att utveckla målningen.
 
 
 
Olle Olsson reste med sin fru på bröllopsresa till Paris, en stad han tyckte mycket om och egentligen den enda plats förutom Stockholm och Gullholmen på Västkusten där han verkligen hämtat inspiration till sina målningar och motiv.
Men under resan till Paris målades inget, utan tavlorna med inspiration därifrån målades hemma i Hagalund.
 
Jazzklubb i Paris.
 
 
Är man i Stockholmstrakterna så rekommenderar jag verkligen ett besök här på museet. Ofta finns här bra utställningar och en trevlig restaurang finns i huset.
Ofta finns  guidade visningar av pågående utställningar och dessa ingår i entréavgiften. Jag gick med på en sådan, snarare satt, eftersom vi var över 100 stycken deltagare, men en väldigt bra guide berättade och det tillförde mycket.
 
 
Tyvärr har jag haft stora problen med bloggportalen under skrivandet gång och inte kunnat sparat inlägget och skrivit om allt tre gånger. Visserligen är jag envis, men nu ger jag upp för idag.
 
 
 
 

Att söka är inte alltid att finna

    
 Stockholm bjuder på strålande sol, snö och -13 grader. En härligt vacker vinterdag! 
Även de senaste dagarna har det varit småkyligt så snön har hängt sig kvar och även en del is.
Jag brukar ta mig ut en sväng varje dag, men om det är grått och snöblask tryter motivationen ibland och jag kan behöva en "knuff". Och den knuffen kom lämpligt från en god bloggvän Bosse Lidén,
som förutom att blogga, fotografera, skriva kåserier och böcker också är full av upptåg och kommer på roliga tävlingar och utmaningar.
Och jag gillar både och, men denna vecka var uppgiften klurigare. (Förra veckan var jag på Katarina kyrjogård och letade gravstenar med ordet "mästare" och där fick jag full poäng, inlägg från den 5/1; Hugget i sten. )
Likheten med förra veckan är kylan.
Uppdraget nu handlar om att leta och fotografera tre svenska registreringsskyltar där man kan utläsa ett ord med betydelse men inga förkortningar. Namn är godkända.
HIttar man tre ord som kan bilda en mening blir det bonuspoäng och så även om man hittar en motorcykel med ett ord i registreringsskylten.
Och trots ihärdiga försök fick jag inse; "att söka är inte alltid att finna."
Jag började på Söder, i mina kvarter och jag gick runt och jag stod still vid stoppljus. 
  Flera skyltar med ord hittade jag, men mitt mål var att hitta en skylt där ett verb fanns med så att jag kunde få till en mening. Jätteklurigt!
Och att ha kameran med och framme och även fotografera registreringsskyltar ger upphov till vissa samtal med bilägare, några mindre trevliga.
Min strategi var klar och jag låtsades vare sig förstå eller prata svenska, jag skulle le och visa att jag bara fotade bokstäverna. Jag log inombords.
 
Götgatan! Många bilar och en del med snö på registreringsskyltarna.
Försvårande omständigheter.
Lämpliga skyltar hittade jag, men inga där verb fanns med. 
 
Kände att det vore lämpligt att vidga vyerna för bättre lycka och tog tunnelbanan till Odenplan, mina gamla boendekvarter i början av 2000- talet. 
Även om Odenplans tunnelbanestation var ombyggd och Odenplan inte var som den var förr så kändes det trevligt att vara här igen. 
Jag började genast leta bilar med passande registreringsskyltar och tog en tur uppför Upplandsgatan och stannade till både för att insupa atmosfären, titta i skyltfönstren på alla antikaffärerna och leta skyltar. Inga skyltar med verb synliga och inga motorcyklar. Bådade inte gott.
 
Från Odenplans tunnelbanestartion mot Upplandsgatan och mitt gamla kvarter.
 
       
Gott om bilar längs Upplandsgatan, men det hjälper inte mig.
Stannar till vid porten i det gula huset, byggt 1886, kikar in i porten och blir lite nostalgisk.
En liten fin lägenhet med stor balkong mot en fin innergård.
 
Jag letar och letar men hittar inte det jag vill. Jag är envis, men det hjälper mig föga. Inser att jag  får ge upp och inte kommer att få några bonuspoäng den här gången. 
För att hitta en mc och verbskyltar gick jag  t.o.m. ner i tre parkeringsgarage. Ingen lycka!
Hur som helst håller jag mig inom växtriket med mina skyltar. 
 
 
 
 
Tror inte ens jag får stilpoäng för denna skylt från "Claes-Göran" på Odengatan.
Men den talade till mig.
 
Här då? Lyckade i alla fall hitta två motorcyklar på Ölandsgatan på Söder
men  vågade inte lyfta på klädseln för att titta på registreringsskyltarna.
Kände dock på mig att här kunde jag haft tur.
 
 
 
                                                                                                                    

Stort besök

    
Jag sitter ganska ofta vid matbordet, alldeles vid fönstren, och har bra utsikt härifrån över omgivningarna. Det känns som om jag sitter "på vattnet".
Ofta hamnar blicken på Globen, ner mot Hammarbykanalen och ibland också tvärs över kanalen för att se hur nybygget i Fredriksdalsområdet utveckals där de nya husen skall vara inflynningsklara hösten 2016 och bygget går raskt framåt.
Solen försöker tränga sig genom molnen och morgonens snöfall verkar avta, men minusgraderna håller sig kvar.
Och plötsligt känns det som om solens strålar avtar.
Vad händer?
 
Som vanligt...
 
Men jag förstår snart varför det kännns mörkare. Det är stort besök här nere i kanalen. Väldigt stort!  Jag ser Lodbrok, Sveriges största pontonkran komma genom Hammarbyslussen och det är med liten mariginal den kan passera. På längden går det bra för slussen som är 115 meter lång kan ta igenom båtar upp till drygt 100 m och Lodbrok är "bara" drygt 40 meter lång. Hammarbyslussen är 17,4 meter bred och herr Lodbrok har en bredd av 16.7 meter så lite marginal finns. Vill till att lotsen siktar rätt.
 
Vill till att styra rätt...
Och till bloggvännen BP
som gillar lyftrkanar så är Lodbrok något för dig .Absolut!
 
 
Lodbrok är en lite äldre herre, byggd 1956 vid Finnboda varv i Stockholm och landets största pontonkran. Fartyget ägs av Stockholms hamnar men har sin hemmahamn i Piteå. 
Vem Lodbrok var vet man inte, det finns olika meningar om det men det var i alla fall en "han". Namnet Lodbrok sägs komma från att han, enligt sagorna, som skydd mot en lindorm, (ett sagomonster i nordeuropeisk folktro)  burit en särskild sorts vargbyxor som bestrukits med beck (lodbrok)  för att gifter inte skulle skada honom.
Fakta om Lodbrok:  lyftkraft på 260 ton, största höjd 51 meter, längd 41.6 meter, bredd 16.5 meter, djup mellan 2 meter (olastad) och 3.4 meter, fart 4 knop och vid bogsering högre, deplacement 815 ton (fartygets tyngd när det är fullastat till det angivna märket)
 
 
Lodbrok har varit med om den del äventyr i sitt liv och var bl.a. med och bärgade regalskeppet Vasa och som kom över vattenytan 1961.
Och till Essingeleden har Lodbrok bidragit både positivt och negativt. Det positiva var när Essingeledens broar byggdes i början 1960 talet  och det negativa var när fartyget körde in i Essingebron 2005 och det blev rejäla skador och fick stängas. 
Flera misstag gjorde att detta skedde; ingen lots ombord, (ska finnas) bogserbåten Tug skjöt på i nio knop men var inte kopplad till Lodbrok och kunde inte hjälpa kranpontonen att stanna.
Dessutom fanns inte rätt bemanning ombord enligt Sjöfartsverkets krav och fartcertifikatet hade utgått så ingen som helst sjöfart fick bedrivas.  Så mycket gick fel...
Men nu är Lodbrok på gång igen...
 
Ett förtydligande! Min boggvän Moi hjälpte mig i en kommentar och berättade att pontonlytfkranen Svanen, som  användes i byggandet av Öresundsbron borde vara Sveriges största. Och den är verkligen gigantisk och mycket större än Lodbrok med len ängd av 80 m, bredd 78 m och kan lyfta upp till 9600 ton. Men! Svanen är inte svensk utan är i holländsk ägo och även byggd i Holland men har länge legat i Malmö. 
 
 
Rejäl kran som passerade utanför fönstret.
 
 
Och lite skjuts framåt ges så att farten  kan ökas.
 
 
 

Rätta svar

    
Dags att presentera facit till mitt "sant eller falskt", utmaningen som jag antog hos bloggvännen Gems of My Life.
Väldigt många nappade, över 30 svar med förslag och det var verkligen jätteroligt att läsa alla svar och även hur några resonerat kring tänkbara alternativ. Tack för detta! Rolig läsning!
Jag hade skrivit nio påståenden, varav sju var helt korrekta.
Snabbt kunde jag konstatera att 21/56 inte trodde att mitt golfhandicap var 10. Undrar så varför? Hmmm....
Sedan var blev det klurigare och inte så tydligt för 11/56  trodde inte att jag åkt runt med katter i en tvättpåse i New York längs Park Avenue och 8/56 trodde inte att jag utlöst larm på Chagallmuséet i Nice.
 
Så här  kommer facit!
1. Sant! Jag har haft bra tid på 100m med 12.3 sek och det hände en endaste gång när jag var 18 år.
 
2. Falskt! Golf, jag har tagit "grönt kort" och lyckades komma ner till 30 i handicap. Men min golfkärriär blev ganska kortvarig, dels lyckades jag inte slå bollarna så långt, inte heller i hålen och dels tyckte jag inte det var en så fartfyllt sysselsätttning. (Jag hade inga direkta talanger för golf och detta störde mig....)
Här var det hela 21 som trodde det var fel och det var det ju...
 
3. Sant! Hawaii och Maui. Jag har tältat olovandes på stranden och raskt rivit tält i arla morgonstund innan det ljusnade. 
 
4. Sant! Jag har bott i New York i nästan ett år och vid ett tillfälle kört omkring katter i en tvättpåse på Park Avenue i en Corvette.
 
5. Sant! Nice och Chagallmuseet; Jag har blivit avvisad därifrån. Brottet att försöka nudda en tavla är nog preskriberat idag. Men polis tillkallades och jag blev utvisad, men slapp böter. Jag hann turligt nog aldrig nudda tavlan. Och jag har varit tillbaka hit till museet flera gånger efter händelsen och blivit insläppt.
 
"Song of Songs", en av fem (???) tavlor i en serie. Här fastnade jag...
 
6. Sant!
Jag valde GIH för att den utbildningen verkade rolig och det var den verkligen. Långa fjällvisteser och många praktiska moment som blandades med rejäla studier i fysiologi, anatomi, pedagogik, psykilogi och undervisningsskicklighet/didaktik.  Som 21-åring inträdde jag i yrkeslivet som gymnastikdirektör. ( Senare blev det andra lärarstudier i olika omgångar och under flera år.)

7. Falskt! Gotland runt har jag aldrig seglat, trots att jag gillar segling. Kanske får jag det i present när jag fyller 70. (Här var det bara två som gissat rätt. Bravo! Anna G i Berlin och Ingrid i Torrevieja lyckades gissa/veta detta. 
Livet på/vid en "pinne" i Stockholms skärgård.
 
8. Sant! Tibet och Fidji är mina två mest minnesvärda resmål och detta visst alla.
 
Tibet, en resa att verkligen minnas.
 
Och till Fidji...för fortsättning jorden runt.
 
 
9. Sant! 
Jag hade gärna bott kvar i Vasastan, men priserna där kunde jag inte alls matcha, så det blev Södermalm, här på kajen. Och det går väldigt bra det också. 
 
 
Det var två stycken som hade plockat ut de felaktiaga alternativen och det var Anna G i Berlin och Ingrid i Torrevieja. Bra jobbat!
(Pris kommer personligen och vid tillfälle. )
 
 
 
 

Ta sig fram

    
Grådaskigt väder i huvudstaden, verkligen grått och i alla tänkbara nyanser.  Det regnar, snön är på väg att försvinna och många minusgrader har bytts mot +3.
Men jag häckar inomhus med diverse "pyssel", dock inget som har med lim, papper, stickor, garn, broderier eller mer kreativa färdigheter att göra, men detta är ett förbättringsområde.  J
ag vet att flera av mina läsare har stor kunskaper här och att jag kanske vid tillfälle kan få möjlighet att träna upp min förmåga. För visst sägs: "det är aldrig för sent att lära sig nya saker".
Däremot är jag betydligt bättre på att ta mig fram och det på olika sätt.
Variationerna är många och jag har lärt mig efter hand. Här är ett urval... 
 
Att njuta i en bekväm solsäng under stora parasoller och tränga sig ner till den överfyllda stranden
är något jag tränat på. Så mycket att det kan bli gles där jag är.
Här utanför hotell "Friday´s" på ön Boracay, Filippinerna.
(Extra tanke här till bloggvännen Comsi Comsa.)
 
Fint är också att i sakta takt flyta fram på en luftmadrass.
 Numer blir det i så fall på en madrass med stort inbyggt parasoll,
och en mer bredbrättad hatt. Och en kort stund i kvällningen.
 
Att i sakta mak transporeteras per flotte är vilsamt både för kropp och själ.
(Här i södra Kina bland Sockertoppsbergen i Yangshou)
 
Cykel är perfekt (Peking fråmför Förbjudna staden) eller en lätt motorcykel. (Thailand)
 
Att ta sig fram/ner/utför/ på skidor gillas verkligen, helst i franska eller italienska alperna ,
men även svenska fjällen går bra.
En nackdel kan vara att det är kallt....Men det är friskt. (Och jag måste skydda ansiktet)
 
  
Att segla kan ske både i mycket långsam takt och raskare. En njutning! Vinden bestämmer.
Det kan vara trångt, men oftast inte och reglerna för väjning är tydliga.
Men alla har inte läst på...
 
En njutning är också att färdas på ett mindre kryssningsfartyg.
Här i den Fidjiska akripelagen och på ett fartyg som tog 60 passagerare.
 
Härligt är det även att kryssa i de norska fjordarna, ända upp til Nordkap, ombord på ett större fartyg.
Otroligt vacker natur och en minnesvärd resa.  
 
Att flyga gör att man kan ta sig fram förhållandevis snabbt och flgplatser kan se olika ut.
Flygplatsen på den thailändska ön Koh Samui tillhör den absolut sötaste.
(Om nu en flygplats an vara söt. Annar sfår den benämningen mycket charmig.)
 
Även flygplanet från Bangkok Air var charmigt och passade in i miljön.
Räckte gott med ett litet plan för att flyga 45 minuter till Bangkok.
(För det är tveksamt om ett flygplan kan vara sött.)
 
 För längre flygresor kan det underlätta att välja plan, modell lite större där
en "dreamliner" här från Quatar Airlines är bekvämt
 (Bild från Swedavias hemsida. )
 
Och visst är alla sätt bra utom de mindre bra...
 
 

Sant eller falskt?

    
 Söndag eftermiddag och mycket skidåkning av allhanda slag på teven som står på i bakgrunden, just nu Tour de Ski och nog påminner det stundtals om norska mästerkapen, men även skidskytte och super G lockar.   
Det gråaktiga vädret har ännu inte lockat ut mig, men det blir en sväng ut. Senare!
Jag hade tänkt att besöka Sven Harrys konstmuseum vid Vasaparken för att se en utställning där många av Hagalundkonstnären, Olle Olsons tavlor är utställda. Eftersom jag är gammal Solnabo känns det extra spännande. Men det får bli i veckan. Jag behöver ju inte gå en söndag när många andra vallfärdar dit.
 
Lördag kväll och Globen är vackert tänd i Dalarnas färger.
Hockeyderby mellan Mora Leksand där Leksand vann med 3-0. 
Stor publik med 12525 personer på plats.
 
Dagens utsikt i ett gråaktigt Stockholm.
Byggjobbare i farten i det nya Fredriksdalsområdet, tvärs över Hammarbykanalen.
Här byggs många nya bostadsrättslägenheter och i princip alla är sålda.
Men i just det här huset blir det kontor och med fin kanalutsikt.
 
I veckan hade min bloggvän "Gems of my Life" en utmaning som jag tar. Det gäller att skriva nio saker/påståenden som jag gjort eller varit med om, i korta drag, vilket blir bra träning för mig.  
Två av händelserna stämmer inte. Vilka? (Siffror räcker bra.)
 
1. Min idrottskarriär tog fart då jag som nioåring deltog i skolmästerskapen på 60 meter, i den gudsförgätna hålan Töreboda i Västergötland och vann finalen för min åldersgupp på tiden10.5 sekunder.
Friidrott och löpning kom att bli en av de idrottsgrenar jag ägnade mig åt under många år.
Mitt bästa resultat var att springa SM för juniorer, 100 meter och på tiden 12.3 sekunder.
 
2. Eftersom jag var så idrottsintresserad satsade jag även på en golfkarriär och tog grönt kort (på tiden då det fanns) och lyckades ganska snabbt sänka mitt handicap till 10 och det  från 36 som man fick då kortet, uppspelet och proven var avklarade.
 
3. Resintresserad har jag alltid varit och jag har försökt spara pengar så att resandet blev möjligt.
Vid ett tillfälle i mina tidiga 30 år var vi på Hawaii, på den exklusiva ön Maui, men vi hade bara råd att ta in på hotell varannan natt och tältade eller sov i bilen varannan natt.
Och det var inte tillåtet att sova på stranden men vi tycke att vårt lila kupoltält var så litet att det knappast kunde störa. Så sent på kvällen kom tältet upp i mörkret och tidigt på morgonen då det fortfarande var mörkt åkte tältet ner och frukosten lagades på ett medhavt stormkök innan äventyren på ön fortsatte.
 
4. Under nästan ett år bodde jag i New York, i en slumlägenhet där jag knappast ensam vågade gå uppför trapporna och in i lägenheten. (Idag är denna del av NY helt renoverad och väldigt trendig, det var den inte 1978)
Och i lägenheten väntade andra faror i form av två siameskatter som direkt kände på sig att jag var livrädd (då..) för dem och jag kämpade med att  få in dem i vardagsrummet och stänga dörren.
Längre fram i tiden fick vi hastigt lämna lägenheten och min uppgift blev att rädda katterna och ta med dem instoppande  i en tvättpåse och  sedan köra en Corvette längs Park Avenue där jag stoppade en polis för att be om hjälp.
 
5. Jag befann mig i Nice och på Chagallmuseet och var helt fascinerad av hans målningar och trots att det fanns tydliga avspärrnigar så vill jag känna på en av de stora tavlorna. Larmet gick, vakter kom och jag fick gå ut. Men det blev inga böter. Och jag har varit tillbaka, tio år efter händelsen och då utan att röra något.
 
 6. Jag hade från början tänkt mig att bli läkare, socionom eller jurist, men idrottsintresserad var jag och tyckte att studierna på GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan verkade roliga så jag ändrade mig efter det att jag kommit in på de andra utbildningarna. 
 
7. Segling är ett annat intresse och vi har haft båt i olika omgångar. Stockholms skärgård ligger mig varmt om hjärta och jag fick i samband med att jag fyllde 60 år i pesent att segla Gotland runt och det kom att bli en minnesvärd upplevelse på alla sätt trots att det regnade i stort sett hela tiden och var dåligt med vind.
 
8. Utmaingar och resor har alltid lockat mig och de två mest minnesvärda platser jag besökt är Tibet och Fidji.
 
9. När jag skulle flytta från Vasastan till en större lägenhet så blev det just Södermalm och läget på kajen för att det alterntaivet var  det mest prisvänliga.
 
Två av dessa händelser stämmer alltså inte. Vilka?
 
Facit kommer på tisdag! Lycka till!
 
 
 
 
 
 
 

Gamla Stan; "all inclusive"

    
Tidig fredagskväll och ett trevligt middagsbesök hos goda vänner i Gamla stan väntade. Gamla stan som verkligen är en stad i staden och där man hela tiden omges av härlig stockholmshistoria.
Gamla stan   är en av Europas bäst bevarade medeltida stadskärnor och det var här Stockholm grundades 1252, byggd på den gamla stadsholmen. 
Gamla stan var länge själva "staden" i motsats till de mer lantliga omgivningarna dit Norrmalm, Östermalm och Södermalm räknades. 
Många hus är från 15-16 och 1700- talet och även betydligt äldre finns.   Gamla stan är en liten stadsdel med drygt 3000 invånare och några hyresrättslägenheter blandas med ca 4-500 bostadsrättslägenheter.
 
Västerlånggatan tidig fredagskväll.
 
Västerlånggatan är Gamla stans "turistgata" och det är alltid många turister som vallfärdar hit och under högsäsong kan det nästan vara kö att ta sig fram . Jag promenerar ofta i Gamla stan men drar mig snabbt upp mot de mer glest besökta gränderna. Västerlånggatan hette från början "Allmänningsgatan västan mur", bytte namn till Västra långgatan och på 1500-talet blev det Västerlånggatan och troligen har fler namn funnits på gatan.
Västerlånggatan sträcker sig från Mynttorget, tidigare Inre Norrport och till Järntorget som förr hette Inre Söderport och alla människor som på den tiden ville passera mellan landskapen Uppland och Södermanland var tvugna att passera båda portarna. 
Järntorget fick sitt namn av att det var här var här under en tid som det svenska järnet som skulle fraktas på export med båtar vägdes och redan i slutet av 1400- taler finns Järntorget omnämnt.
Vid Järntorget ligger den berömda krogen från 1700-talet,  "Den Gyldene Freden" där bl.a  många kända författare, skalder och författare har samlats. Namnet kommer från freden i Nystad 1721 och inredningen har i stort behållits intakt. Här har Bellman suttit många gånger, likaså konstnären Andes Zorn,  Evert Taube, Cornelis Wreeswijk och Fred Åkerström. Idag äter då och då medlemmar i Svenska akademien lunch här. 
Och givetvis är ett värt att besöka "Freden" om man är i Stockholm. (Rejäl husmanskost gäller, bra mat och härlig miljö.)
Strax utanför "Fredan" finns en staty av Ebert Taube och det sägs att han står och väntar på en taxi. Men snarare var det så att det var taxin som väntade på Evert...
 
Gamla stan är fylld av små smala gränder.
Här är Didrik Ficks gränd från 1600-talet som går ner (västerut) från Västerlånggatan.
Gränden fick sitt namn efter en tysk köpman
och harsom många gator och gränder fått i Gamla stan.
 
En bit till vänster på bilden finns en katt inmurad ovanför porten.
Och just den porten skulle vi gå in i . En port med sin alldeles speciella historia.
 
Västerlånggatan 24 och här finns katten Måns inmurad.
 Här finns sägnen om hans historia.hans historia.
 
Och med sägnen om herr Måns aktuell, gick vi uppför de gamla trapporna i huset.
Det blev en härlig kväll som blev sen med mycket god mat och dryck, många skratt och med historiens vingslag cirklandes runt oss.
Tusen tack kära värdpar!
 
 
Värdinnan i förberedelsatagen i det helt modrena köket
med de gamla murarnahelt synliga.
 
En av flera vackra kakelugnar i våningen och det vackert dukade bordet.
                                                   
Badrummet är som ett stort rum i sig och är så vackert inrett.Fantastiskt!
(Värdparet har själva gjort i ordning alltsammans.)
Här blandas det kinesiskt (handfatet och det häftiga badkaret i trä,
där vattnet sprutar ner från ett lejon på väggen, med ursprungliga väggar och vackert stengolv.
                                         
Vännerna Rune, Mona och jag har kommit till den goda desserten och
 Bosse har fått låna kameran
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                          
 
                                                                  
 
 
 
 
 

Långsamhetens njutning....

    
Ett lätt snöfall över huvudstaden, olika nyanser av grått och jag har en "stugsittardag", jag tar det  lugnt väldigt lugnt för att vara jag.  
Och när jag inte gör det så har jag tagit mig samman och börjat rensa i klädkammaren, även det i lugn takt för det är mycket som ska gås igen om och tittas på. 
Mycket saker finns det och i hyfsat  prydliga högar på hyllor, i backar och på galgar. 
Men hur mycket behövs( inte mycket) och vad används. Bra fråga och jag ska se om jag finner ett svar. Får tänka efter lite.
Vissa saker har jag haft ch har fortfarande svårt att skiljas från men det får bli stopp för det.
Hittade ett antal gardiner av väldigt god kvalité,  men de har inte varit upphängda sedan 2005 och då i mitt föräldrahem, så de kan absolut vandra vidare till någon insamling.
Dukar finns! I alla storlekar och alla åldrar, en del från slutet av 1800 talet men det kan inte hjälpas. En duk förutsätter bord och lägenheten består inte bara av bord.
Vill minnas att min mormor, som bodde i ett jättestort hus, hade en hel del avlastningsbord i flera rum men nu har inte jag det och inte bord som behöver knypplade eller vackert broderade eller virkade dukar heller.
Ett par säckar är fyllda och jag ser att det kommer att bli väldigt gott om plats och att klädkammaren på sikt kan döpas om till det så moderna ordet "walk in closet". Alltå ett litet utrymme där man kan gå in. Men in klädkammaren har jag i och för sig kommit det lite klurigare är att överskådligt ha sett vad som fanns och var.
Helst ska nog en walk in closet vara snyggt inredd och det är väl där jag får jobba lite för att få till det.
Och får jag inte till det så får det förbli en klädkammare.
Inget fel på det ordet heller och dessutom är det ju mer svenskt, en kammare (litet rum) för kläder.
Jag fortsätter i mitt lugna tempo och njuter för stunden av långsamhetens njutning. Åtminstone ett tag till.
 
Isen har brett ut sig på kanalen-
 
- och kråkorna tyckte det var kul med en åktur. 
 
Solen kämpade tappet för att orka igenom molnen.
Men den fick se sig besegrad.
 
 Det här är mitt motto för dagen och ibland annars också. 
 Jag fick den här tavlan av en elev för många år sedan och
hon tyckte att jag ibland borde stanna upp ibland. Så sant!
Numer gör jag det då och då.
 
 

 
 

I en annan del av Stockholm

    
Kallt är det fortfarande och Stockholm liksom övriga landet bjuder oss på rejäla vnterdagar. Men å andra sidan är januari en vintermånad. Rdan i morse vid strax före nio visade termometren hos oss på - 11.
Solen var på väg upp, visserligen orkar den knappt upp, men den gör sitt bästa. Och det såg ut att bli en strålande dag idag också.
Eftersom mitt ansikte inte tycker om kyla och jag redan hade gått runt lägenheten x antal varv så klädde jag på mig rejält och bestämde mig även idag för att se en annan del av Stockholm än den mer vanliga.
 
Solen håller på och stånkar sig upp över taken. 
 
Väl påpälsad med dunkappa, haksduk, dunvantar, öronlappsmössa
och fårskinnsfodrade "uggstövlar.
 
Igår tog jag en vända med tunnelbanans gröna linje nummer 18 som trafikerar sträckan från Alvik i västerort, via city och till Farsta strand i söder, sträckan är 18.4 km och det finns 23 hållplatser under vägs.
 Och även idag blev det grön linje, men nummer 19 som går hela sträckan mellan Hässelby i väster, genom City och till Hägsätra,  söder om stan, en sträcka på 28.6 km och med 35 stationer.
Jag klev på vid Skanstull och drygt 15 minuter senare befann jag mig för första gången i mitt liv i Hagsätra. Och då har jag ändå bott i Sockholmsområdet sedan 1959. Egentligen är det inte alls långt hit, bara 10 km från Slussen och många närförorter ligger betydligt längre bort än så.
Hagsätra är en stadsdel inom Stockholms kommun och det ursprungliga namnet var Axsettra och som senare kom att bli Hagsätra. Hagsätra var ett torp med mark som lydde under Älvsjö gård och som 1930 förvärvades av Stockholms stad. Bostäder behövdes i storstadsområdet men det dröjde till 1957 innan det moderna Hagsätra började växa fram med både låghus och punkthus på en sju-åtta våningar och byggandet fortsatte fram till 1967. Hagsätra torg, med låga två och trevåningshus fick sitt centrum i slutet av 1950 talet och både här och på andra ställe i stadsdelen har den danske arkitekten Hack Kampmann ritat många hus.
Från början var det mest hyreslägenheter som byggdes i Hagsätra men idag har många av dem, precis som i hela Stockholmsområdet, ombildats till bostadsrättsföreningar med insatslägenheter.
(Invånarantalet här i Hagsätra var år 2015 ca 10.000 )
 
        Tunnelbanan till Hagsätra invigdes den 1/12-1960 och ligger bredvd Hagsätra torg/centrum.
Torget och butikerna är kvar i sin 60-tals anda och här råder småskaligheten med matbutiker, konditori,
en vårdcentral, ett bibliotek och lite andra "bra att ha" inrättningar. 
 
 Jag gick på måfå en bit från centrum och slogs av att det var många grönområden lämnade bland husen och att naturen verkligen fanns in på knutarna.
Vad gäller gatunamnen har de fått namn efter platser i Närke som t.ex.Glanshammarsgatan, Hallsbergsgatan och Fjugestagatan. 
Det här med landskapsnamn på gatorna återkommer jag till för det verkar vara så på flera platser i Storstockholms förorter. 
 
 
Jag lämnade Hagsätra, slustationen på tunnelbanelinjen och åkte med några hållplatser in mot stan och i
Bandhagen klev jag på nytt av tåget. (Tågen går var tionde minut så det är inga direkta väntetider och man kan vänta inomhus, skönt nu när det är så kallt.)
Detta var även mitt första möte med Bandhagen. Namnet känner jag väl till, men jag hade aldrig tidigare varit här heller. Bandhagen ligger sex km söder om Slussen och och är också en stadsdel i Stockholms kommun i området Enskede- Årsta- Vantör.
Marken i Bandhagen tillhörde även den ett torp som lydde under Örby slott  och Stockholms kommun köpte upp marken när Örby slott brann 1942.
I början av 1950-talet började bostäder byggas här,mest  låghus och med stora grönområden mellan husen och bebyggelsen är av kulturminneshistoriskt värde för Stockholms stadsmuseum. även några punkthus är försiktigt insprängda i bebyggelsen.
År 1953 fanns det 663 invånare i Bandhagen,ett år senare hade antalet invånare femdubblats och 1958 slog Bandhagen rekord med nästan 10 000 invånare. Dagens invånarantal har sjunkigt och uppgår till ca 7000.
 
Låghus från 50- alet blandas med punkthus från 60-talet .
Här i Bandhagen hittade jag gatunamn som haft tydliga sörmländska influenser; Gnestavägen. Harpsundsvägen och Grycksbovägen. Och vi är ju i Södermanland...
 
Denna vackra katt,"Stora katt; TinkerBell" hittade jag mellan några låghus och den är gjord av skulptrisen
Aline Magnusson.  Hon har gjort många skulpturer, ofta i brons och det finns mer än 30 av hennes verk
utplacerade både i Stockholmsområdet och i övriga Sverige.
 
I Bandhagens lilla centrum har nog inte så mycket hänt sedan det byggdes 1954,
men det finns säkert det som "behövs".
Även detta centrum ligger i anslutning till tunnelbana som även den var klar 1954.
 
På tunnelbaneperrongen, finns här i Bandhagen, som på många andra
tunnelbanestopp ett konstverk, TUMSTOCKEN skapad av Freddy Fraek. 
Från början var tumstocken gjord i trä, men slitaget gjorde att den fick täckas med brons.
I bortre ändan vila konstverket på en ölandssten.
 
Dagens runda är slut och en kort resa med tunnelbanan återstår innan jag är hemma igen.
En perfekt dag där jag sett en annan del av Stockholm, en för mig ny del.
Men nu dröjer det till nästa resa och då ska jag åka med tunnelbanans röda linje...
 
 
 
 
                                                                                                                                                                  

Vidgade vyer

    
Det har varit en strålande vacker vinterdag i Stockholm med ett antal minusgrader och nattens -10 gjorde att isen på nytt börjat lägga sig på Hammarbykanalen.
Jag hade ett uppdrag att utföra lite söder om stan så en tunnelbanetur med grön linje väntade.
Men först genomgång av vinterkläder. Dunjackkor har jag i parti och minut och i olika tjocklekar så jag valde en som jag tyckte passade de -8 som termometern visade tidigt på eftermiddagen. Dun vantar fram och likaså mössa och en rejäl yllehalsduk. Jag är vanligtvis ingen "mössmänniska" men idag kom den på. Rejält nerdragen också.
Tunna isflak har börjat ta form på kanalen, här på "saltsjösidan".
Lite av Hammarby Sjöstad syns på andra sidan kanalen.
 
Hammarbyslussen är öppen och vattnet från Mälaren rinner ut i Saltsjön
och även här håller isen på att lägga sig.
 
 Jag är delvis uppvuxen i Solna, har bott i Upplands Väsby i jättemånga år, flyttade i till centrala Stockholm 2002, till Vasastan och har nu i tolv år bott här på Söder, vid kanalen.
De flesta vänner vi har bor antingen i Stockholms innerstad eller norr om stan så det är väldigt sällan jag har varit i Stockholms södra förorter. Besök till IKEA i Kungens kurva har det förstås blivit, men i övrigt så är jag ganska obevandrad här söder om stan. Men ett minne har jag....
I slutet av 1950- talet, då jag fortfarande bodde i Västergötland, var jag med  mina föräldrar till Farsta för att titta på en lägenhet i hus som häll på att byggas. Höghus utslängda på ett kärde. Året var 1958 och tunnelbanan till Farsta var nyligen invigs, men det kunde inte hjälpas. Visserligen var det roligt för en tös från landet att åka tunnelbana för första gången i livet. Men Farsta var inte roligt. Så någon lägenhet där blev det inte.
(Däremot blev det en ett år sedaner i Solna, Huvudsta.)
Men idag skulle jag ta mig till Gubbängen för mitt uppdrag, sju tunnelbanestopp från Skanstull och en resa på 11 minuter. Helt nya trakter för min del.
 
Två möjliga utgångar och jag valde Herrhagsvägen, gick ut genom spärrarna
och fortsatte vägen fram till tänkta avtagsväg-
 
Alltså en så kort resa från stan och det kändes som att hamna i en liten småstad. Det var tyst och stilla och väldigt vackert. Heller inga direkta höghus, några om fem/sex våningar och en hel del småhus. Ett litet centrum med matbutiker, vårdcentral och lite annat men inte så mycket mer. Tio minuters promenad bort ligger Hökarängen med större utbud.
Jag visste att den gata jag skulle till gick i en cirkel så jag genade genom ett parkområde för att hamna rätt.  
En promenad från tunnelbanan på 10 minuter.
 
 
Vackert!
 
Och solen på väg ner. Jag tycker den är tidig med sitt sänggående.
 
Framme! Uppdraget utfördes och jag tittade runt lite i omgivningarna
innan jag gick den närmaste vägen tillbaka till tunnelbanan igen.
Och närmasre vägen tog fem minuter.
 
Gubbängen är en stadsdel med postadress Enskede, ligger i Farsta stadsdelsområde och tillhör Stockholms kommun. 
Stockholms stad köpte 1908 egendomen "Gubbängen" av lantbrukaren Albin Arvidsson för att här så småningom börja bygga hus. Men det kom att dröja ända till mitten av 1940 -talet innan byggande kom igång.
Stockholm stad ville att det skulle finnas en bra stadsplan och att bra bostäder skulle byggas. Flera tävlingar utlystes innan byggandet började och i det vinnande bidraget så fanns vissa minimikrav tillgodosedda. Köken skulle byggas större så att familjen kunde äta där så att vardagsrummet inte skulle behöva var matplats. Köken skulle inte heller vara sovplats. Varje vuxen skulle också ha en egen garderob och för barnen gällde en halv garderob. Så ifråga om nybyggnation och standard var Gubbängen en föregångare .
Tunnelbanan till Gubbängen från Stockholm invigds i oktober 1950 och innan den var färdig så gick det bussar in till Stockholm och Ringvägen.
Att Gubbängen känns som en småstad är fullt förklarligt för antalet invånare 2015 var ca 7500.
Jag tyckte att jag idag vidgade mina vyer och är nu, utan uppdrag, fast besluten att titta lite närmare på hållplatserna längs tunnelbanans gröna linje söderut.
Och jag tycker nog att dagens tur är att beteckna som en "njutflykt".
 
Nästa tillbaka vid tunnelbanan igen.
 
Isande kallt att vänta, men å andra sidan kan man vänta inne och tågen går var tionde minut.
Och idag var det trots allt en vacker vinterdag.
 
Hemma igen. Mörkret har lagt sig och isen har brett ut sig ännu en bit.
 
 
 
 

Hugget i sten

    
Då och då kan man ju "hugga i sten"; alltså missta sig men idag har jag tittat efter det som varit hugget i sten.
En av mina "goa bloggvännner", Bosse Lidén, har då och då en del utmaningar, lekar och uppgifter på sin blogg och eftersom jag tycker om utmaningar hänger jag gärna på.
Just nu gäller det mästare, gamla tiders mästare, alltså de som innehade yrkestiteln mästare. Och mästare var män, helt klart och för att hitta mina tre mästare gick jag upp till Katarina kyrkogåd här på Söder och började läsa på gravstenarna. Och förutom de tre mästarna som är med i utmaningen så har jag med tre helt egna mästare, dock utan den mästartiteln ingraverad på gravstenarna. Men mästar med stor M är de ändå för mig. 
Jag junde genast konstatera att en del markgravstenar var täckta av snö och dä rgick det inte att se vare sig namn eller titel och andra gravstenar var så gamla att texten inte alls syntes. Men jag är en envis typ och lyckades att hitta ett antal stenar där ordet mästere fanns ingraverat på gravstenarna. Nu är det tre stenar som skall vara med och jag fick heller inte ta med någon som redan var "tagen" så 17 mästartitlar utgick genast.
 
Vackra Katarina kyrka.
 
Hofslagarmästaren PW Wessman1819-1878
 
Bokbindarmästaren Rudolf Andersson 1892- 1985.
                                                                               
 
Fältskärmästaren Karl Svensson 1868-1986.
 
Titeln mästare innebar att man var en särskilt duktig hantverlkare, en utlärd fackman. Under hantverkarämbetets tid var gesällen den färdiglärda lönearbetaren som gått i lära hos en "mäster". Ordet gesäll och dess innebörd kom till Sverige från Tyskland på 1600-talet. I Sverige hade lärlingar tidigare kallats för "mästersven" eller bara "sven",guldsmessven, skomakersven o.s.v.
Först var man lärling i mellan tre och fem år och sedan genomgicks ett gesällprov. (Finns kvar även idag i hantverksyrken där särskilda kvalifiktaioner krävs.)
Gesällerna var tämligen ofria, fick inte gifta sig och ingick i sin "mästers hushåll" och så fram till början av 1700- talet då friheten ökade.
 
Just på Katarina kyrkogård vilar flera personer som på olika sätt etytt mycket både för mig och kanske andra och jag tar med deras gravstenar som "extra mästare".
 
"Utrikesmästare", Anna Lindh.
 
"Fryshusmästare" Anders Carlberg. 
(Förestod under många år Fryshuset i Stockholm där många ungdomar fick stöd, hjälp,
skolgång och där de tillbringade sin fritid)
 
"Vismästaren" Cornelis Weeeswijk.
 
 
 
 

Vart är jag på väg?

    
 Dagarna skiftar och tillvaron förändras och själv försöker  jaghållla jämna steg i virvlarna som upstår. Helt klart en viss utmaning  och vissa dagar är det enklare och andra dagar kräver mer ansträngning.
Men varför ska saker och ting vara lätta? Och jag gillar ju utmaningar av olika slag. Inom rimliga gränser dock. Att anstränga mig har jag heller inget emot, men det ska kännas meningsfullt.
Sedan uppstår genast frågan om vad som är meningsfullt och det är då saker och ting kan köra ihop sig. För det som var meningsfullt för några år sedan kanske inte är det längre, utan helt andra saker har tillkommit.  (Undantaget döttrar, barnbarn, man, goa vänner och att få vara frisk.)
Igår när jag sent på eftermiddagen tittade upp från både länstol och bok såg jag att himlen höll på att färgas i  rosa nyanser för att tona ut sig mot gula.
Himlen förändrades snabbt och mörkret sänkte sig. Jag var åskådare på första parkett. Nästan i alla fall...
Jag tog en paus från bokläsandet och funderade på vad mer här i tillvaron jag vill göra. Är det något speciellt eller är jag ganska nöjd. Jag vet att jag vill resa ett tag till, för att resa har varit och är för mig ett sätt att leva.
Asien lockar, Sydafrika och Kuba också, liksom en del platser i Europa. Men jag är lite seg i att komma till skott. Drar ut på det. Tiden har jag, så den är inga problem...
 
Senare på kvällen såg jag tv-programmet "Sommarpratarna" på SVT och där en gäst talade om att det numer är så vanligt att samla på upplevelser i snabb takt, förbruka dem fort och skynda vidare till nästa. 
Personen berättade om en hädelse när han var ute med några turister i Afrika och fick möjlighet att se några speciella vildhundar. Han var helt fascinerad av detta, ville stanna och verkligen med hela sitt jag ta in upplevelsen. Men övriga i sällskapet tyckte att nu var detta avklarat och ville raskt  skynda vidare till nästa intressanta händelse. "Vad gör vi nu?"
Jag kunde känna igen mig till vissdel. Jag vill också hinna mycket, livet är inte evigt. Och vad vill jag vill hinna och varför. Bra fråga, men jag har inga färdiga svar.  Jag vet att jag har bråttom men vart jag är på väg är en öppen fråga. Än så länge!
Vart är ni på väg? Tar gärna emot tips och råd av allehanda slag.
 
Vacker himmel som satte fart på tankarna -
 
- och inte så dumt att vara åskådare på parkett med kajen,
Hammarbykanalen, nybygget på Fredriksdalskajen och Skanstullsbron att titta på.
 
Snö över Södermalm idag, en vinterdag med -5  och den fysiska aktivteten blev en kortare promenad
Julen är bortstädad och jag har funderat vidare på gårdagens tankar. Inser att det tar tid att fundera också.
Och jag har ju gott om den varan. Behagligt att inte vara på väg och att göra en sak i taget. Ganska ovant faktiskt. Men jag tränar på det också, hoppas jag inte får träningsvärk.
 
 
Och när jag ändå sitter eller går runt och tänker så ser jag att Globen nu har börjat rengöras. De vanliga kabinerna som erbjuder en tur upp till toppen går som vanligt men det har tillkommit en sorts släde som syns nästan mitt i bild och det är tvättanordningen.
Så det är lika bra att jag för ett tag följer Globens rengöring och får ett avbrott i funderandet över vart jag är på väg. 
Globens rengöring har påbörjats, välbehövlig efter 27 år. Hoppas nu den vita färgen återkommer. 
Bild kommer när rengöringen är klar....
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En god början på året

    
Det blev en väldigt god början på 2016 tycker jag. Promenad i fint vinterväder och bio, "En man som heter Ove", en härlig film, blev gårdagens eftermiddagsaktiviteter och dessa avlöstes av restaurangbesök för att fira döttrarnas födelsedag.
Och även avslutningen på kvällen blev en promenad genom ett vintervackert Södermalm för att sedan se ännu en film, men nu hemma i soffan. 
Kvällsfilmen blev den som SVT visade, Monica Z. Jag har sett den tidigare på bio, tyckte om den och ville gärna se den en gång till.
Och jag gillar verkligen när bra filmer sänds på SVT för då slipper jag reklamen. Tycker oftast den bara stör och gör att en film tar onödigt  lång tid att visa.
Att se en film på bio blir ju en helt annan upplevelse så det gör jag helst, men har kommit av mig lite så det kändes fint att nu se "En man som heter Ove" en vecka efter premiären. Fler biobesök detta år ska det bli...
Här är det ju också kort gångavstånd till flera biografet så att gp på bio är heller ingen längre utflykt
(Nu kunde vi dessutom se den på Victoria som är en favoritbio på Götgatan och med 10 minuters promenadsträcka...)
 
 Filmen ja; den bygger på en bok med samma namn skriven av Fredrik Backman och jag gillade även boken.
59-årige Ove är kvarterets vresige ordningsman, som avsattes efter att under många år varit ordförande i bostadsrättsföreningen. Detta sörjer han men anser sig fortfarande vara områdets övervakare och ser till att ordning och regler följs. Ove är ständigt vresig och väldigt arg på allt och alla och han är väldigt olycklig. Men plötsligt händer något då nya grannar, den höggravida persiska Parvaneh som tillsammans med man och två barn flyttar in och dessutom backar in med bil i Oves brevlåda. En oväntad, sorglig och komisk historia rullas upp och där vänskap och kärleken är så stark att döden  finns som enda utväg. 
Ove är en man med sina principer och som vet att rättt ska vara rätt och att man ska hjälpas åt och som med verklig träffsäkerhet betraktar sin samtid.
Jag tyckte det var en film att  ta till sig och som både är väldigt rolig, tänkvärd och sorglig och Rolf Lassgård gör en strålande tolkning av Ove och även de övriga skådespelarna bidrar till att göra filmen bra. 
 
 Regissör Hannes Holmén.
 
Födelsedagsmiddag tillsammans med döttrar och andra "lagspelare" blev det på den grekiska restaurangen Faros på Söder.  Det är lite av tradition att äta dötttrarnas födelsedagsmiddag här för dels är servicen jättebra, det är väldigt god mat och mycket att välja på, barnmenyer och möjlighet att få ett långbord en avskild del av lokalen. Och gårdagens middag blev precis så bra som vi önskat i alla avseenden.
(Vad gäller service så beställde jag ett glas rött vin och fick ett italienskt vin som var gott och vid min nästa beställning serverades jag ett Barolovin i en helt annan prisklass för att jag skulle få prova och se om jag kunde känna skillnaden, vilket jag gjorde. Men jag  betalde bara för det billigare vinet. Gillas!= 
 
 
Här finns sju av spelarna i laget med.
Presentöppning innan maten serveras.
Barnbarnet Max närmast bredvid mamma Liv och moster Helen mitt emot.
 
Max och jag trivs.  Gott och glatt var det och Max är på bushumör.
 
Hela laget samlat, både juniorer och seniorer....
Hemgång i den fina vinterkvällen..
Och jag tycker att Max kusin Leo är beredd i målet..
 
Vacker vinterkväll var det verkligen.
 
 
                                                                                   

"Chans till chansen"

    
Blixtar, dunder men inga synbara magiska under. Inga andra under heller, inte hitintills.
Men jag hade chans till chansen. Strax för jul när vi kom hem från den spanska sommarstugan låg ett kuvert och väntade på mig, innehållandes ett fint julkort och en Trisslott, en vinst.
Jag hade haft tur att vinna lotten i en tävling som den bloggvännen Bosse Lidén ordnat och jag var förväntansfull inför skrapningen.
Och se! Jag fick en liten vinst. Inte  alls högsta, men inte heller den minsta...
 
Nyårsaftonens  fyrverkerier hos oss på kajen sprakade rejält. 
 
 
Gårdagen förde med sig en promenad och när jag såg skylten "Skrapa" så mindes jag min vinst och stegade in i närmaste tobakshandel. Jodå det finns fortfarande några sådana och här bytte jag min skraplott mot två nya.
Spänningen var stor men jag kunde bärga mig tills jag kom hem.
I princip hade jag inom mig vunnit en rejäl summa pengar och lite smått börjat fundera på hur dessa skulle användas på för mig bästa sätt.
Uppmaningen att skrapa tog jag till mig.
 
Det var med stort hopp jag tog mig an uppgiften och det såg hoppfullt ut. Tänk en toppvinst på 100 000 kr!
Och när jag skrapat två rutor så hade jag 100 000 kr i dem. Nu gällde det....
Men tyvärr, det blev 30 kr i två och 10 kr i två. Nåja, en chans på nästa lott.
Lite hoppfullt att i alla fall få två rutor med 5000 kr. Kanske i alla fall. Icke!
Trevligt var det i alla fall att vinna lotten fårn Bosse och i tävlingssammanhang heter det visst "att vinna är inte huvudsaken utan att kämpa väl".
Men jag gillar att vinna! Och att kämpa!
 
                                                                                           
 Och vad gäller vinster så har jag redan fått livets största vinst; mina jättefina döttrar som just idag, den 2/1, fyller 35 år. Stort grattis till er från en lycklig och stolt mamma.
 
Stort grattis på födelsedagen! (Liv till vänster är en kvart äldre än Helen.)
 
Liv med barnbarnet Max och Helen med William.
(Fotot från oktober 2014 och deras besök i Torrevieja)
 
                                                                               
 
 
 

Peking, friskt vågat...

    
 Det var i början av januari för x antal år sedan som jag  landade jag i Peking för andra gången i mitt liv och det skullle komma att bli många resor mellan Stockholm och peking under de kommande fyra åren.
Första gången jag var i Peking var 1994 och det skulle alltså dröja 13 år innan jag kom tillbaka dit.
Och varför hamnade jag då här? En bra fråga som också har ett svar. Jag hoppade och hoppades.
Jag hade under många år arbetat inom skolvärlden i Sverige  och med några korta gästspel i resebranschen  mellan varven och trivdes väldigt bra med mitt arbete, just då i en förberedelseklass för barn som nyligen kommit till Sverige. Jodå , det var många som kom redan för 10 år sedan...
Livet och jobbet flöt på. Men så plötsligt så grunnade Bosse, (maken) som då just tagit avtalspension, om det inte fanns några arbete för mig i ett varmare och mer palmrikt land. 
Efter en snabbtitt på arbetsförmedlingens sida för utlandsjobb konsterade jag att det var ont om dessa, men i Peking söktes en lärare  till den svenska skolan och vid närmare titt hade jag de kvalifikationer som efterfrågades. 
 Ansökan skickades iväg i slutet av oktober och i november blev jag, som en av 10, kallad till intervju av  på ett hotell i Stockholm av skolans vikarierande rektor, åsa Ekendahl.  (Vet att det var närmare hundra som sökte jobbet....)
Jag var verkligen spänd inför intervjun för jag ville gärna ha jobbet och jag  visste också att jag skulle göra ett bra jobb. 
Och efter ett par veckor kom beskedet; jag hade fått jobbet. Jag blev strålande glad! Men nu blev det bråttom.
Bosse och jag hade dessutom bokat en jul och nyårsresa till Teneriffa så både min envishet och effektivitet (jag kan när det gäller...) kom väl till pass. Tiden var milt sagt begränsad... Jag valde att säga upp mig från Upplands Väsby kommun efter 27 år, arbetsvisum skulle ordnas och för det krävdes omfattande läkarintyg, röntgenundersökningar och mycket annat pappersjobb, flygbiljetter skulle bokas, försäkringar ordnas m.m.
Och på den tiden var det långa köer på den kinesiska ambassaden där man då sökte visum och alla papper skulle stämplas i omgångar. 
Vi åkte till Teneriffa, kom hem och hade några dagar på oss innan det bar iväg til Peking med Finnair och via Helsingfors. Och ett fantastiskt äventyr hade börjat. Ett äventyr som från början var tänkt att bli för ett halvår, men som kom att bli nästan fyra år. fyra fantastiska år och som på alla sätt gett mig och Bosse så mycket.
Jag vågade "hoppa", andra trodde på mig och det blev fyra fantastiska år som på alla sätt gett mig och Bosse så mycket.
Döttrarna kom på besök flera gånger, liksom många vänner och barnbarnet Max var tre månader första gången han mötte mig och Peking.
Och att uppleva OS i Peking på plats är ju ytterligare ett minne att ta med sig.  (Vi såg mycket friidrott och damfotboll) Troligen blir det mitt enda OS i livet, men det blev ett i alla fall.  (Finns dokumenterat i bloggen under aug 2008)

En kylig dag i början av januari anlände vi till Peking och här blev det hotellboende i tio dagar.
Jobb på dagarna och lägenhetsletande på kvällar och helger...
Intensivt, milt sagt. Dessutom ny på jobbet...
 
På gatan utanför vårt hotel, i princip "Stureplandläge" var det vanligt att se
dessa tunga lass av grenar på en kärra dras  av en man eller kvinna.
 
Internetuppkoppling på rummmet och kontakt med nära och kära.
 
En sorts taxi, "skåpmodell" som vi ibland använde då vi var ute och letade lägenhet. 
Annars är de flesta taxibilarna mer vanliga bilar och gula med blå, röda eller gröna tak.
 
Hur får man då tag på en lägenhet i denna storstad? Ja, det gäller inte bara att hitta en lägenhet var som helst i stan utan det är viktigt dessutom med ett läge som är hyfsat nära skolbussen, alltså en promenad på max 20 minuter om man inte skulle stiga upp mitt i natten.
(Svenska skolan låg en bit utanför stan mot flygplatsen och vi bussades dit och det gjordes även elever som bodde inne i stan. Skolan är nedlags sedan juni 2015)
Vi hade fått tips om en mäklare som kunde hjälpa oss och efter att ha tittat på ett 20- tal lägenheter under en vecka, hittade vi en trerummare som vi dels tyckte om och dels hade råd med.
I peking är det vanligt att lägenheterna är möblerade och också med nya möbler och tycker man något saknas så går det ofta att förhnadla sig till. Vanligt är också att man får lämna en "deposit" på tre månadshyror som man får tillbaka, förhoppningsvis, när man flyttar.
 
Här syns de mer vanliga taxibilarna och det var i detta område vi kom att bo i ett halvår.
 
Mat blev det oftast på kvällarna efter eller mellan lägenhetvisningarna.
 
"Moma", vårt område, bestod av sex höga hus med en vacker park som innergård.
 
Vackert upplyst på kvällen.
 
 När lägenhetsfrågan var löst var det dags att bekanta sig med Peking och
den "Förbjudna staden" och "Himmelska fridens torg"blev ett av våra första utflyktsmål.
Så småningom blev det många "njutflkter" i stan både per cykel och till fots.
Och att cykla på denna aveny, femfilig åt varje håll och med cykelbanor breda som en motorväg
är också ett minne för livet.