Åland, dagens njutflykt

    
Dagens njutflykt; avresa  från Stockholm redan 07.30 med buss de  elva milen till Grisslehamn i norra Roslagen, båt över Ålands hav till Eckerö på västra Åland (mot Sverige)  och sedan buss till Mariehamn, en sträcka på ca fyra mil. Strålande solsken och ett Ålands hav som var kav lugnt gjorde en två timmar långa överresan extra njutbar.
Idag åkte vi med Eckerölinjen och det eftersom det är lite klurigt så här års att få tidtabellerna att passa med våra önskemål.
Eftersom vi har släktingar på Åland så blir det ganska många resor under året och vi variera hur vi tar oss över till "kobben".
Ibland åker vi tidigt direkt med båt, Vikinglinjen, från Stockholm till Mariehamn, en resa på ca sex timmar och andra gånger tar vi bussen upp till Kapellskär, ett par mil utanför Norrtälje och åker över till Åland därifrån, också med Vikinglinjen. 
Då blir det en kortare busssresa som tas ut av en lite längre båtresa än från Grisslehamn.
(På rederiernas hemsidor kan man se varifrån bussarna hämtar upp sina gäster och det är inte enbart i Stockholm.
 Vad gäller priset är dett en otroligt billig och trevlig dagstur. (Vissa dagar kan man åka för 40 kr tur&retur men både buss och båt.)
Vill man ha det lugnare så är det en god idé att undvika att åka på fredagar och lördara eftersom då många festglada gärna tar sig en tur.
 
Vi lämnade Grisslehamn
 
- och passerade Albert Engströms lilla aleljé och skrivarstuga. Albert Engström var tecknare/ konstnär och författare och är främst känd för sina skämtteckningar där KOlingen och bobban på sig tid avspeglade 
många komiska situationer från Sverige i början av 1900- talet.
Halva huset är målat i vitt för att även fungera som sjömärka och de två övriga sidorna är
målade i rött. Stugan stod färdig 1907.
 
Ålands hav på väg in mot Åland och Eckerö.
Vi hade en härlig båtresa och har haft en fin dag i Mariehamn.
Här är det mer vårvinter än i Stockholm men det vackra vädret har vi med oss.
 
MIn utsikt nu i kväll från vardagsrumsfönstret.
Passar perfekt ihop med middagen.
 
 
(Vill någon läsa mer om Ålands historia så har jag skrivit om det både den 23/3-2014 och den 22/9-2014.)
 
 
 
 
 
 

Vårkänslor

    
Ännu en strålande dag i Stockholm och jag bestämde mig för att det är tidig vår, en vår som gjorde gästspel i slutet av februari. Jag satt på balkongen och hörde plötsligt en del "kackel". Nej, inga höns var på inflygande, med det var däremot ett gäng svanar.
Jag har under vintern sett svanarna här i kanalen för den har i stort sett varit isfri men periodvis har svanarna ändå försvunnit till andra trakter.  (Hammarbukanalen är en del av Östersjön och på andra sidan Hammarbyslussen tar Mälaren vid och där har det varit is sedan i december)
Jag har ju förstått att ska man fotografera fåglar och djur måste man vara utrustade både med mycket tålamod och helst lite passande mat. Tålamod hade jag där jag satt, men med maten var det värre.  Jag skulle knappast hinna ner till kanalen innan svanarna hade ändrat sin resrutt..
 
"Se upp! Nu landar jag..."
 
"Perfekt landning! Och se, nu poserar jag också för henne där uppe på balkongen.
Hoppas bilden blir bra när man gör sig till så här. "
 
"Då så! Bäst jag ansluter till mina andra svanvänner."
 
När svanarnas framträdande var över för dennna gång var dte dags för mig att ta en tur ut .
Och en promenad längs Årstaviken blev bra och med avstickare upp på berget mellan koloniområdena. Här skulle vårkänslorna luftas. 
 
 Längs Årstavikens vatten, Mälaren, några hundra meter från där vi bor,
ligger isen kvar och det är nästan kö för att promenera.
Sträckan är väldigt populär och många kommer hit från hela stan för att promenera just här,
vlket är väldigt trevligt i sig och  ledet som promenerar är ganska prydligt,
men kommer cyklister blir det genast viss oordning.
(Vill man har "god kändisspotting" är det här man ska gå en lördag eller söndag, ja vilken dag som helst...)
   
Is på Mälaren.
 
Och uppe på berget, i en södersluttning, hittade jag också några blomomor som var påväg upp. Kankse snödroppar eller krokus? Någon som vet?
Givetvis höll jag också utsikt efter fåglar och jag hörde dem men de flesta ville inte vara med på bild.
Men när jag stått tillräckligt länge, tålamod, kom det fram en matintresserad fågel. Tyvärr var det  motljus och jag fick inte till färgerna men kanske var det en talgoxe eller blåmes.
(De som kan fåglar ser säkert på kroppsformen vilken det var.)
Vårkänslorna infann sig och med ny spänst i stegen vandrade jag hemåt.
Och i morgon blir det till att se hur långt våren kommt i ett av våra grannländer.
 
 
 
                                                                                    
                                                                                     

Vinst och belöning

    
 Hemma igen i den svenska huvudstaden och det känns väldigt bra det också.
Resan hem blev fördröjd p.g.a. att det på ankommande plan från Stockholm fanns sjukdomsfall så ambulans väntade på plattan i Alicante.  Allt verkade ordna sig till det bästa och med 90 minuters försening kom vi iväg.
Väl hemma väntade post och flera kuvert på mig men det var ett som jag var väldigt spänd på.
Ett stort kuvert och avsändare var min fina bloggvän "Ghugge".
Ghugge är fotograf och tar fantastiskt vackra bilder på allt men fåglar, djur och natur tror jag är hennes specialområde. Titta gärna in där så ser ni vad jag menar.
 
Det första jag fann när jag försiktigt sprättade upp kuvertet var ett vackert diplom med en grattishälsning
 
 
MItt vackra diplom med i stort sett  följande text.
Grattis Ditte! Du har vunnit tävlingen "En av mina trognaste bloggläsare" dessutom har du visat dig vara
en bra fågelskådare (kanske med syfte på Bosses tävling där fåglar skulle fotograferas, inlägg den 19/1-2016)
och fotograf utav sällan skådat slag. (Nåja, Ghugge har humor också...)
Detta måste belönas med ett par fågelbilder med tillhörande passepartou."
 
Givetvis ska detta diplom ramas in och sättas på väggen.
Och fåglarna, de vackra sidensvansarna tittar jag så gärna på.
 
En vacker sidensvans. Och jag kan det namnet enbart p.g.a. Ghugge.
Hon har fotograferat många av dessa och det är verkligen härliga bilder.
 
 Läckra sidensvansar!
 
Så i veckan ska tre ramar inhandlas och bilderna ska i samlad trupp sättas upp på en vägg.
Jag är verkligen glad över dessa vackra bilder och kommer att le varje gång jag går förbi dem. Jag har lärt mig så mycket av Ghugge, inom olika områden och hon ha ocksår en humor som jag verkligen uppskattar
 
Idag uppskattar jag också att solen skiner över Stockholm och att det känns som vår i luften.
Nu ska jag gå ut i det vackra vädret, blir dagens andra promenad och lyssna till lite vårfåglar som kanske kommit. Och har jag tur och är tålmodig kanske jag också får se någon.
 
 
Just nu. Vy från min balkong.
 
 
 

Havet framför mig

    
 Det vackra vädret  håller i sig och visst är det trevligt med en termometer som visar på +22 på eftermiddagen och det är i slutet av februari.
Tiden för hemresan till den svenska huvudstaden närmar sig med stormsteg och för mig var det givet att tillbringa den sista eftermiddagen i Torrevieja vid havet.
Jag har svårt att se mig mätt på det hav som ligge framför mig. Scenariot förändras hela tiden och det är som att titta på en pjäs där man inte vet slutet.
Jag och väninnan Ingrid slog oss ner på en av alla de havsnära restaurangerna, första parkett, och njöt av den vackra eftermiddagen och av att bara sitta där prata om livet och titta ut över havet och horisonten.
Och lika mycket som jag tycker om att vara här i Torrevieja, lika mycket tycker jag om att vara i Stockholm.
Men jag behöver inte välja utan har tillgång till båda. 
Att resa är viktigt för mig, både inom Sverige och utomlands och att resa har i alla år, ända sedan jag var barn, alltid roat och berikat mig och jag hoppas det kommer att fortsätta så.
Resandet i sig innebär för mig att se, lära, uptäcka och utvecklas.
Och all den kunskap jag får, den är lätt att bära med sig.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Trädgårdsdax

    
 Här är vårbruket i gång och i och för sig är det dags för det hela året. Visserligen är det en del växter som trivs bätter här på våren/försommaren och under juni. Från juli till till ca. slutet av september är det så varmt att det vill till mycket skugga för att växterna skall trivas.
Inte ens pelargoner som hemma i Sverig trivs i söderläge vill ha värmen som kan bli här under sommaren ch varmt blir det, ofta temperaturer en bit över 30 grader. Och är man inte på plats är det svårt att flytta runt växterna till skuggiga platser på terrassen.
Tursamt nog har jag trädgårsmästarhjälp så mina blommor brukar hålla sig i god form.
 
"Fröken Kamelia" inhandlades för ett år sedan och verkar trivas bra.
De dagliga stödsamtalen är nog viktiga för hon är skör.
Knoppsättningen här började i oktober och först i slutet av januari kom det ett par blommor.
Nu en månad senare har många knoppar slagit ut och det bruna skalet de omgav sig mer faller av.
Tror att det är ett extra inbyggt skyff. För kamelian är skör.
Men väldigt vacker.
 
Penningträdet blommar fint och kanske är det några euros på väg.
Vi har satt potatis (till höger) och de växer bra.
Och med tanke på detta har vi satt ytterligare potatis i två större krukor.
För egenodlad nypotatis till midsommar är gott.
(Förra året fick vi ses små potatis här och de åts under högtidliga former till sill)
 
I det vackra vädret blev det en vända till den jättestora "Chinobutiken" på Cortes Valencianai syfte att se om 
de fått in vårens växter. Och vi blev inte besvikna.
Jag har handlat växter här tidigare och de har varit av god kvalité och jag brukar komplettera med
växter från trädgårdsmästaren. 
 
 
Ett  citronträd i kruka vore trevligt att ha och detta bär ju redan fruk.
Och dessa lila blommor piggar upp.
 
Ett par pelargoner ger lite sommarkänsla, så varför inte.
 
Några trädgårdstomtar har vi inte men den här trädgårdsvaranen tittade bedjande på mig så kanske får den följa med hem en annan dag men en mindre storlek skulle förstås passa bättre. Eller?
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                                                                     

Vatten på olika sätt

    
Idag har det varit "vattnigt" här i sommarstugan.
Vi har haft en väldigt trevlig rörmokare på besök för att flytta  utomhuskranen någon meter åt sidan och det momenter visade sig vara en mer komplicerad tillställning än vi tänkt oss.
Klockan 10, på  exakt utsatt tid, kom vår "fontanero", rörmokaren och började arbetet med att leta efter var vår vattenledning fanns.  Antingen fanns röret i husets vägg eller i marken och nu gällde det att hitta den. 
Ett hål togs i husväggen men där fanns det inte och med hjälp av en apparat lokaliserades röret så småningom till marken.
Bra att det hittades. Och även en förutsättning för att flytta röret.
 
Hål i väggen gjordes och till ingen nytta. 
Men en spricka bakom stuprännan fick det bli nödvändig för att komma åt markröret.
 
                                                              
Här jobbas det.
 
Allt vatten skulle stängas av och det gjordes på kranarna som finns  placerade i en låst "lucka"
utanför tomten.
Men trots detta fortsatte vattnet i utomhuskranen att rinna och även inne i huset rann det vatten när kranen öppnades. Bryderier!
Rörmokaren tittade ner i en lucka på trottoaren och där fanns ytterligare en kran.
En kran som inte använts på många år och följaktligen satt som berget.
Trots idoga försök gick inte den att rubba.
Kan tänka mig att det kanske var för sådär en 25 år sedan någon senast försökte. 
Ett telefonsamtal till "Agua Med", vattenbolaget gjordes och de lovade att komma under dagen.
Och det gjorde dem och ganska snabbt. Två timmar efter telefonsamtalet var två herrar här för att ordna med kranarna utanför huset och den nere i marken.
Här sattes mina spanska kunskaper på prov och min internetbaserade "Babbelkurs" levererade. Vi förstod varandra.
Här byts kranarna i luckan till nya fräscha och
se genom ett trollslag kunde allt vatten stängas av och utan dropp. 
 
Dags att på nytt ta till de spanska kunskaperna och ringa till rörmokaren och be honom komma och det gjorde han inom 30 minuter. Och mycket material fanns med.
 
Välutrustad röris.
 
Kranen är flyttad och ett kopparrör är på plats. Ska målas vitt.
Hålet i väggen är lagat och likaså den spricka som blev i väggen när röret flyttades.
Och målning sker imorgon när lagningen är torr.
 
Dagen hann övergå i tidig kväll innan vi kände oss "lediga" och inte hade vi fått nog av vatten heller.
 En promenad  där både vågor och havsutsikt ingick blev ett bra komplement. 
 
 
 
 
                                                                                                 

Sjön suger

    
 Det vackra försommarvädret är tillbaka från sin kanske välbehövliga semesterresa till annan ort. Så nu är det återigen de långa promenaderna längs havet som lockar.
Det har varit några dagar då det inte ens behövts segel för att ta sig fram. Vinden i sig räckte gott och väl. Man flög fram.
Promenaderna längs havet innebär alltid att det finns mycket att se, både till havs och längs stränderna och att det sedan är gott om restauranger längs hela strandpromenaden förhöjer förstås upplevelse, Åtminstone de soliga dagarna.
Och soligt väder är det här i Torrevieja för det mesta och om man räknar  på årsbasis blir det i snitt sju soltimmar /dag och det året runt. Månaderna november, januari och februari  ligger lägst och då antalet soltimmar i genomsnitt är fem. Vad gäller temperaturen på årsbasis så är det en glädjande siffra på 17.5 grader och det kan jämföras med Stockholms genomsnitttemperatur som stannar på 8,8 grader.
Vad gäller Stockholm så är antalet soltimmar mellan november och februari i genomsnitt en och en halv/dag och utslaget på ett år blir siffran  strax över fyra soltimmar/år och dag.
(Info från SMHI och "mitt reseväder.se.")
 
Sol, viss vind, hav och bänkar att slå sig ner på. Och man ser en hel del...
 
Badsugna varelser i våt/torrdräkter.
Men de ser ut att vara uppmärksamma på något. I varje fall väntar de.
Och se!
 
Där kom den! Vågen som det gick bra att surfa på.
En hel del "gammal sjö" med höga vågor låg kvar.
 
Sedan våra år med segelbåt så vet vi att uttrycket "sjön suger" ofta passar så en lunch tillsammans med vännerna Anna Carin och Krister passade utmärkt. Och givetvis med havsutsikt. 
Restaurang El Tiburón, Avenida Doctor Mariano Ruz, blev helt perfekt och det var vårt första besök här.
Restaurangurvalet i Torrre vieja är stort så det är lätt att variera sig, men ofta går vi till våra favoritrestauranger, men visst är det bra att utöka dessa.
 
 
"Dagens lunchmeny", en trerätters med dryck och bröd för dryga 10 euro är helt perfekt.
Kvällstid serveras också menyer men då blir priset några euro dyrare,
men maten är i stort sett densamma. Jag valde grillade grönsaker med serranoskinka till förrätt.
Vackert upplagt och bäldigt gott. Varmrätten med ugnsbakad kyckling med pesto och stekt potatis var också bra och kycklingen var väldigt saftig.
 
Dessert; mitt val blev äppelkaka med vispgrädde och vaniljsås och det blev en bra avslutning.
Vad gäller dessa menyer så finns det alltid fler alternativ att välja på och där ingår nästan alltid ett
par fisk alternativ, ett par köttalternativ och någon vegetarisk rätt.
 
Bosse, Krister, Anna Carin och desserten väntar.
En jättetrevlig eftermiddag blev det. Som det brukar bli när vi ses...
 
 Vind i seglen har dessa och det ser också ut som om sjön suger.
Åtminstone vågorna.
 
 

Expressen idag, den 22/2-2016

    
Bild tagen från Expressen. ( Originalen men mittbilden och de två andra till vänster finns i min ägo.)
Och även jag är omnämnd i artikeln...
 
Dagens inlägg anknyter till tv-serien "Kampen om Tungvattnet". Journalisten Arne Lapidus på tidningen Expressen har tecknat ett fint porträtt av en livslång vänskap mellan två av sabotörererna som var med j i kampen och stridigheterna, min pappa Allan Mann och hans norske  mycket gode vän Kunt Haukelid.  En kamp där många fick sätta livet till för att hindra Tyskland att få tillgång till det tunga vattnet och kunna tillverka en atombomb. 
Andra världskriget är historia idag. En historia som inte får glömmas
(Jag skrev ett inlägg den 17/1-2016 där jag berättade mer utförligt om detta)
 
Länk till artikeln i Expressen.    
Expressen idag den 22/2-2016 (Jag ser att även idag, den 23/2 på fm finns artikeln kvar)




Hur man ser det

    
 Hur man ser saker och ting och hur man inte ser dem kan spela viss roll pch ibland påverkas jag mer, ibland mindre och i vissa situationer inte alls.  Sedan får man fundera över hur man ska förhålla sig. Är det värt att lägga energi på något jag inte kan påvera eller ska jag lägga den på något annat.
Är ett glas halvtomt eller halvfullt. Ja, det beror hur man ser det.
Veckan uppdarag hos bloggvännen Bosse Lidén  är att för ett tag fundera som Ove, huvudkaraktären i filmen och boken "En man som heter Ove. Ove retar sig på mycket, det ska vara ordning och reda i hans kvarter och mest krut lägger han på det han kan påpeka personligen för någon.
Han har vissa "kvarterspolistendenser" och ibland kan jag nog också ha det.
 Ser jag något som jag tycker är fel kan jag påpeka det och det gäller i olika situationer. Har t.ex. någonrsin väska på eget säte på en buss, pendeltåg eller tunnelbanan (ganska vanlit i Stockholm) så ber jag denm flytta väskan. Jag gör det vänligt och med humor och ofta går bra. Men inte alltid...
Jag tror att jag hemma i Stockholm  har hittat fler saker att pröva mitt tålamod med än här i Torrevieja, men fem saker har jag fått ihop.
Jodå, några till men nu skulle det vara just fem saker och så får det bli.
 
Sopor! Det finns gptt om soptunnor utplacerade i stan och jag retar mig ordentligt på att
det ska vara stört omöjligt att gå 50 meter till nästa tunna om man ser att en är fylld.
Att då lägga soporna berdvid örefaller så mycket enklare.
Verkar som om detta förehavande är lika vanligt här som hemma i Stockholm. Illa!
Detta skulle aldrig förekomma i Singapore där det är böter för att slänga ett litet papper på gatan
och än högre böter för attt kasta en cigarettfimp.
 
Smala trottoarer finns här och där och de är nog inte tänkta att gå på för oss tvåbenta varelser.
Men de fyrbenta djuren får lättare plats och slår sig gärna ner en stund.
Tyvärr såg jag inte hundägaren, men för att vara hjälpsam har jag alltid ett gång "bajspåsar"
i väskan som jag har erbjudit vid behov. Givetvis med ett leende.
Det har också hänt att någon hundägare blivit irriterad på mig, men jag har lettt och pekat på "högen".
 
Smala trottoarer finns, men ska bilar parkera på dem så går det inte att ta sig fram
utan man får ta ett skutt nerför den branta trottoarkanten och runda bilen.
Och visst går det. Extra motion blir det också. Men det retar mig.
Det kan bli många hopp under en dag. Parkeringar är ju väldigt individuella
och många använder sin kreativitet för att utveckla den konsten.
Tyvärr är det ju sällan man ser dessa kreativa bilägare och kan fråga hur de tänkte här då...
Men kanske tillhandahåller de kurser. En öppen fråga. 
 
Klotter tycker jag inte om och retar mig på det också.
(Graffitti kan var fint och det tänker jag inte på här)
Tyvärr kan men se en del klotter på en del murar i stan och det är trist.
Men det är murarna också...
Jag har aldrig sett när klottret utförts men resultatet är väl synligt.
"Att kontrollera den kapitalistiska krisen och lämna EU " är ju ett buskap i sig och
kunde ha gjorts i snyggare utförande. 
 
                                                                                                                          

Lyckat!

    
 
Fredagen bjöd på fler höjdpunkter här i Torrevieja och en av dem var  middagsbesöket tillsammans med vännerna Ami och Patrik på den belgiska restaurangen Delicado, ett besök som blev väldigt trevligt och med mat som verkligen var god. (Adressen är Calle Ramon Frexia nr 2)
Restaurangen ägs och drivs av belgaren Patrick och han är också kocken.
All mat lagas "à la minute", vilket gör att det ibland kan ta 20-30 minuter innan gästerna vid ett bord får maten, men den är väl värd att väntas på.
Ett bra tips är att vara på restaurangen klockan 19 när den öppnar för kvällen och då har inte så många beställningar hunnit komma in.
Men å andra sidan väntar man på något gott och inte är jättehungrig så är maten som serveras väldigt bra.
(bröd, smör och dryck kommer in väldigt snabbt...)
Maten tillagas i ett "öppet kök" och man är välkommen att följa tillagningen.
På många restauranger kommer maten väldigt snabbt till bordet och är det krytor, soppor och andra långkok så gör det inget att maten redan är lagad. Men visst är det fint att få in mat som är heltlagad från grunden och så blir det inte om rätterna serveras efter 10 minuter, då är det mesta förberett och värms på.
Bosse och Patrik beställde revbensspjäll och var supernöjda. Och efter att ha ätit en protion så erbjuds man ytterligare spjäll och båda herrarna gick för detta.
Ami och jag bestämde oss för räk och kycklingspett med lätt currysås och var mer än nöjda med den portion vi fick.
Vi satt länge till bords och avslutade kvällen där vi börjat; hemma hos oss.
En väldigt lyckad kväll som blev sen....
 
 

Slumpens vägar

    
Hur kom det sig att vi blev med sommarstuga i Spanien och i Torrevieja? Frågan är befogad och det enkla svaret är att det var av en slump.
Under våra år i Peking var det nära till hands att flyga till Thailand på semester, en resa på drygt fem timmar och eftersom Peking ligger i inlandet lockade förstås bl.a. Thailand med sol, hav och bad.
Vi hittade "vår plats" på fastlandet, ett par timmars resa  öster om Bangkoks flygplats och en plats dit turismen ännu inte nått i större skala och både charterturismen och "all inklusivehotellen" lyste med sin frånvaro.
Även efter det att vi flyttat hem till Sverige återkom vi varje år hit till vårt paradis för några månader. 
Här hyrde  vi en liten lägenhet precis på stranden och varvade långa strandpromenader med bad, utflykter på motorcykeln och per bil och buss. Under en period  arbetade jag också några månadre på den då helt nystartade svenska skolan.
 
Helt strandnära läge och många palmer som gav skön skugga.
 
Här var vårt thailändska paradis.
Och absolut ingen trängsel på stranden.
En kort promenad bort finns många fina strandrestauranger med alldeles utmärkt mat
och till en mycket ringa kostnad.
 
Ingen trängsel på stranden.
Jag, en bok, palmer och havet.
 
Och solnedgångarna var magiska.
Varje kväll omkring klockan 18 var det dags för solen att dra sig tillbaka.
 
 Ibland tar vackra sagor  slut och det gjorde den här också.
Jag fick besked av min läkare hemma att jag behövde opereras för en solskada. Och det kom att bli ett par operationer; en tumör togs bort på magen och en på kinden och fler resor till Thailand och den starka solen var inte så lämplgt och absolut inte att vistas där så lång tid som flera månader.
Besvikelsen var stor, men det var till att brtta ihop och gå vidare.
Vi satsade på en lite segelbåt hemma och det fick bli vår sommarstuga. Men mitt solande i barn/ungdomen liksom även i tidig vuxen ålder kom att göra sig mer påmind och det var inte lämpligt att behålla båten och vara så mycket på sjön.
Så plötsligt blev det möjligt att köpa en sommar/vinterstuga i Torrevieja, en plats där vi inte tidigare varit. I Spanien har vi varit en hel delm men inte i dessa trakter.
Vi slog till och på den vägen är det. Och det är ju nästan pendlingsavstånd hit, fyra timmar med flyg från Arlanda till Alicante och sedan en 45 minuters resa med flygbussen eller bil.
 
Sommar/vinterstugan
 
Och havet finns nära...
 
Långärmat skyddar bra mot solen. Jodå, kepsen fanns med för att skydda ansiktet.
Men den ville inte vara med på bild.
 
Vackra solnedångar finns det även här.
 
 
 

Spanien, stor ökning av turism

    
 
Spanien ökar som turistland och under 2015 besökte över 68 miljoner turister landet och i år räknar man med en ökning. Torrevieja ligger i Valenciadistriktet och här i området ökade turismen med över 11 % mot året innan, vilket i siffror innebär en ökning med ca sex och en halv million människor.
Arbetslösheten i Spanien är på nedgång och näringslivet har tagit fart och på många platser runt om i landet har nybyggnationen åter kommit i gång.
Området Catalonien, med Barcelona i spetesen har den största dragningskraften på turister och därefter kommer
Balearerna (med Mallorca , Menorca och Ibiza) och Kanarrieöarna.
Södra Spanien med Andalucien och Valenciaområdet kommer därnäst in på listan.
 
Bilder från Torreviejaområdet.
 
Även många hälsoresor går till Spanien och just området runt Torrevieja anses vara extra hälsosamt p.g.a. det mikrkolimat som finns här och den här delen av Spanien anses också ha flest soltimmar under året.
Mikroklimatet här unikt och närheten till de två saltlagunerna har en positiv inverkan på klimatet och mildrar häftiga regn, temperatursvängningar och hårda vindar.
I Torrevieja är januari och februari de "kallaste" månaderna med gensmsnittstemperaturer på mellan 12 och 16 grader dagtid. Höstmånaderna; oktober, november och december brukar hålla mellan 21 och 27 grader och sommarmånadernas värme varierar kraftigt och temperaturer över +35 kan förekomma i både juli, august och september.
Just olika typer av hälsoresor  till Spanien är de som ökar mest.
 
Paella Valenciana fylld med läckra skaldjur.
 
Även året 2016 förväntas bli ett bra turistår och många hotell ser att bokningarna hela tiden ökar. En av anledningarna till detta är att både Egypten, Tunisien och Turkiet minskat som turistländer p.g.a. IS ochandra oroligheter.
 
 
 
Inga överfyllda stränder i lågsäsong och härligt att strosa i sanden.
 
 

Lyx i vardagen

    
Gårdagens lunch intog vi med vänner på en av våra favoritrestauranger i Torrevieja, Tasca Nueva Bahia.
Många restauranger här har väldigt bra lunch och middagsmenyer och ofta är urvalet av rätter stort och maten mycket bra. 
En trerätters meny med dryck, bröd och oliver som tilltugg, för en kostnad av 10 euro är ju verkligen prisvärt.
Och det är väldigt trevligt att slå sig ner till ett fint dukat bord och bara invänta maten. Trevlig lyx i vardagen.
 
Mycket gott att välja på.
 
Jag valde en förrättstallrikmed rökt lax, räkor och sparris. Jättegott och fräscht!
En lyxig start!
 
Varmrätt, "solomillo de cerdo", (fläskfilé) med sallad och stekt potatis. Gott det också!
 Efterrätten för min del blev blåbärscheescake med vispgrädde
och även den var försvinnande god. 
 
En stärkande promenad till turistbyrån för inhämtande av kartor, busstidtabeller och utflyktsbroschyrer blev det på hemvägen.
Och lite lyx blev det här också, för vi tog chansen att på turistbyråns terrass titta på alla fritidsbåtarna i hamnen. Många stora och lyxiga båtar ligger här men de flesta tycks vara  "bryggseglare" och inte direkt ute på sjön. Men det kan ju var mysigt att ha båt utan att använda den så mycket. (Här ligger de flesta båtar i hamn.)
Lyx eller inte, men vi blev också betittade av ett gäng måsar som tyckte vi såg väldigt spännande ut.
 
Bosse, Birgitta och Per-Ove gläds över dagen och dte fina solskenet.
 Jackorna behövdes för termometern orkade inte passera +16
och med blåst kändes det stundtals svalare.
 
Här mås det bra.
 
Dagens lyx tog inte alls slut redan här utan mer fanns att uppleva. 
Ett besök hemma hos Per Ove och Birgitta och att avnjuta av dagens sista solstrålar på deras balkong kändes bra innan vi vandrade hemåt i den sena eftermiddagen.
 
Lugnt och stilla under siestatid och i Spanien har man fortfarande siesta.
 Många affärer /kontor är stängda mellan 13.30 och 16.30 men har å andra sidan kvällsöppet. 
(Men stora butikskedjorna och shoppingcentra har ingen siesta.)
 
Precis när vi kommit hem så fick vi en personlig leverans  hem till dörren från IKEA och varorna inburna. 
Lyxigt värre! Vännerna Ami och Patrik hade under sitt besök på IKEA handlat ett litet, tonvikt på litet, hopfällbart matbord till oss och två hopfällbara stolar fick också följa med. Stort tack!
Vår stuga, sommar/ vinterstuga, beroende på hur man ser det, erbjuder ett begränsat utrymme och man får hitta alternativa lösningar. Vi har ett höj och sänkbart soffbord men ett litet matbord kändes behövligt.
(Oftast sitter vi ute och äter men mellan november och mars kan det var väl kyligt att kvällstid sitta utomhus och äta.)
Jag kan bara konstatera att lyx i vardagen är trevligt. Visst är det?
 
Voilá! Det lilla matbordet händger på väggen under bardisken och tar minimal plats
och stolarna ska inom sinom tid få en krok att hängas upp på.
(Jag har inte stått för upphängningen eller monteringen av bordet.)
Matbordet fälls lätt upp och kommer att invigas i kväll.
 
                                                                             
 

Upptagen

    
Upptagen med vadå? En bra fråga. "Busy doing nothing"....
Att vara upptagen utan att ha något direkt att göra eller utföra är ibland ganska behagligt. Men bara ibland.
Jag slog mig ner på en bar vid havet, i lä är det bäst att tillägga och såg att det var betydligt fler än jag som som ägnade oss åt liknande sysselsättningar.
Så nu är det nog dags att sätta fart. Jag får hitta på nåot att göra.
Äta lunch med vänner låter som ett bra alternativ och viss aktivitet är det också.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Längs havet

    
Gårdagens hårda vindar med drygt 14m/sek hos oss, en bit från havet, avtog under natten och nu på eftermiddagen så är det nästan vindstilla. Men jag fick bra armträning i förmiddags genom att sopa terrassen och hade vi suttit ute och ätit frukost hade det säkert gått vågor i kaffemuggarna.
Vädret skiftar snabbt och så kan mycket göra här i tillvaron.
En långpromenad blev det och mer regel än undantag så gick den längs havet.
Jag dras ju dit som en magnet och att sitta där och fnula på uppdraget gick riktigt bra.
 Inga bonuspoäng blir det den här veckan trots att jag tittade och tittade efter en liten insulinknapp på baksidan av en överarm. Med denna knapp slipper man stick och och kan mäta blodsockret.  Men inga knappar synliga idag.
 
Fint att sitta här och fundera över uppdraget.
 
Uppiggnade dusch kom också ibland.
 
Idag kom en ny utmaning från "uppdragslekmästare" Bosse. 
Bosse har idag skrivit ett inlägg, "Vi umgås dygnet runt" där han berättar om sina vänner "Diabetes" som funnits med i 26 år,  och om "Libra", (mäter kropsvätska) som är en ganska ny vän, men som troget hängt med Bosse dygnet runt i ett år.
Uppdraget denna vecka är att fotografera fem saker/företeelser som förknippas med diabetes typ 1 och samtidigt tog jag chansen att lära mig mer om  sjukdomen.
Och kunskap, i vilken form den än vara må, är viktigt och den är aldrig tung att bära med sig.
Insulin är ett hormon som behövs för att cellerna ska kunna ta upp socker från blodet. Vid typ 1- diabetes har kroppen sluta ttillverka insulin och för mycket socker finns då i blodet.
Tecken på typ 1-diabetes är bl.a. att man ofta blir trött och kraftlös, kissar oftare, går ner i vikt och blir väldigt törstig. Detta är en sjukdom som man har hela livet men idag finns bra behandlingsalternativ men många av dem är tyvärr väldigt dyra. (Info från Vårdguiden och från www.diabetes.se)
 
 
De fem saker/företeelser jag tagit med är;
1. Blodsockermätare; viktigt att mäta blodsockret för det kan ibland var för högt och ibland för lågt i förhållanden till normalvärdena och ett viktigt mål i behandlingen är att hålla blodsockernivån stabil.
 För de med typ 1-diabetes är det rekommenderat att mäta blodsocker dagligen före en måltid när man ska ge sig måltidsinsulin och vanligt är mellan 3 och 4 mätningar /dag. (Detta med insulindosering är ett komplicerat ämne och jag kämnar det.)
2. Motion och alla rörelser i hemmet är bra och leder ofta till att blodsockervärdet sänks eftersom fysisk aktivitet gör att muskelcellerna i viss mån kan ta upp socker från blodet utan insulin. (Att träna om blodsockret ligger på över 15 eller under 4 mmol/l, milimol /liter är inte bra eftersom kroppen då lättare blir stressad och det gör att blodsockret svänger upp och ner. 
3. Fötter, här en speciell fotkräm för diabetiker. Diabetes kan försämra känseln och blodcirkulationen i fötterna och uppkommer då sår så kan de lätt infekteras. Den försämrade cirkulationen gör också att läkningen av sår kan ta längre tid.
Viktigt är att ta hand om fötterna och att se til att inga sprickor eller mindre sår breder ut sig och att smörja in fötterna regelbundet håler dem smidigare och att huden inte spricker.
4.Tänderna. Förhöjt blodsockervärde under längre tid kan göra det lättare att få hål i tänderna eller andra tandsjukdomar. Viktigt med tandläkarbesök alltså!
5. Maten. Att äta regelbundet, fördela måltiderna över dagen och sprida ut kalorierna är råd som ges, och att äta bra mat. Men vad är bra mat? Inte enkelt att definiera men fisk, frukt, grönsaker, baljväxter, rottfrukter fullkornsprodukter verkar det finnas en enighet i som "bra mat." I övrigt har jag förstått att kostråden varierar och att det finns mängder av olika varianter här. Men också att det egentligen inte finns några förbud, bara man balanserar upp det hela och håller sitt blodsocker stabilt.
 Men ju mer kolhydrater som äts desto större doser insulin behövs och många upplever det som att minskad mängd kolhydrater i kosten gör att det är lättare att hålla blodsockret på en mer stabil nivå.
(Fakta hämtad från Vårdguiden, www.diabetes.se, www.insulin.se, diabetesportalen.se)
 
 
 

Balans och jämvikt

    
Ofta talas det om balans och jämvikt och i olika sammanhang; man ska ha balans i livet och det ska vara jämvikt. Och för egen del tycker jag att jag har det ibland och särskilt om jag tänker på jämvikt som följande definition:
"Jämvikt kan antingen vara ett flöde som innebär konstant från -och tillförsel av olika energiformer eller jämvikt då hela sytstemet kan befinna sig i vila.
Om man tänker sig en vattentank där ytan befinner sig på en konstant nivå så kan jämvikten antingen vara ett konstant vattentillstånd eller att vattnet strömmar ut och in med samma hastighet, så att vattenvolymen alltid är densamma. Jämvikten behålls på båda sätt. "
Visst är det bra med en valmöjlighet och det gör det hela lättare. Hos mig är det nog ofta ett flöde.
 
Svårare är det med balansen och dess definition. Rent fysiologiskt betyder det att vi kan stå rakt upp och ned och att vi kan röra oss utan att falla ihop. Och de flesta lyckas ju med detta.
Dessutom kan man många gånger resa sig, dansa, böja sig framåt och bakåt och ibland göra mer avanverade gymnastiska övningar...
Sedan finns förstås balanssinnet och där balansen är ett samarbete med de andra sinnena där både synen och hörseln är viktiga.
Så de flesta har balans och jämvikt ständigt närvarande och de verkar samsas bra.
 
Jag har rest en del i livet, både längre och kortare distanser och resorna har betytt mycket för mig. Och resorna  tillsammans med upplevelser och möten har tillfört både jämvikt och balans och på ett annat plan.
 Vardagen, där vi ofta befinner oss, kan vi få till den, och hitta den där balansen och jämvikten blandat med positivt tänkande så blir bra mycket roligare.  
 Och vi vet ju hur det kan kännas när vi tycker att vissa dagar är bättre och andra är sämre. Jag gör det tydligt i alla fall.
Kanske dags då att träna på balansbrädan...
 
 
Duvan balanserar på ledningen och har både balans och jämvikt.

Den svarta bilens parkering (Ama, här hade din kraft behövts...) har både jämvikt och balans.
Den står på två övergångsställen, väger jämt och balansen finns för att få till det.
Den röda bilen har hittat balansen i parkeringen och jämvikten finns
för det är lika trångt til övergångsstället som till glaskrossen.
 
Väl balanserat här bland molnen också, olika formen och färger.
Bristen på ev. jämvikt får fotografen ta på sig, men det vita och det blå
väger i alla fall ganska jämt.
 
Balanserade blå och vita färger. 
Båten lutar i vinden så här brister det i jämvikten, men vattenflödet är kanske konstant. 
 
Balans och jämvikt? Jo, jag tycker det.
 
 
 
 Önskar alla en trevlig söndag, tillika Alla Hjärtans dag.
 
 

Dagens utsikt

    
En varm dag håller sakteliga på att övergå mot skymning. Fortfarande vid 18.30 är det + 23 grader och under dagen nådde vår termometer upp till +26 och solen har inte riktigt orkat helt fram idag. 
Väldigt skönt att promenera men stundtals också kvavt. 
Molnformationerna var spännande och ändrade sig på ett par minuter från mörkaste grått till blått. 
 
Mörkgrå moln i bakkrunden men de ljusare tränger sig fram.
 
Att sitta utomhus och äta en sen lunch passar oss bra och idag hamnade vi på ett för oss nytt ställe, den kinseiskinspirerade restaurang/bar Luna på paseon, Avenida Los Marineros nr 5. Vi har säkert passerat här mer än 100 gånger, men ätit här har vi inte gjort. Inte förrän idag.
En dagens meny; förrätt, nudlar eller ris i olika smaker och en varmrätt och till ett pris mellan 6.95 och 7.95 euro beroende på val av huvudrätt. I detta ingår dryck och efterrätt eller kaffe/te. Lunchen serveras fram till klockan 16 och vid 19-tiden börjar middagsserveringen, men så tidigt är det inga spanjorer som äter middag...
 
 
Mitt val blev het, stark, soppa till förrätt som var god, men stark var den inte.
    (Anpassad till europeiska smaker...) Nudlar med grönsaker och kyckling tillsammans med
lätt friterad kyckling i sötsut sås och med ananas smakade också bra.
Jodå, det blev dessert också, crème brulé, väl tam i smaken
så nästa gång vi går hit väljer jag något annat. För vi kommer att äta här igen. 
 
Molnen fortsatte att ändra form och det var knappt jag hann med i svängarna. VI satt kvar länge vid bordet
och njöt av både värmen, maten och utsikten. Och att äta och samtidigt både se havet och höra vågorna är en alldeles särskild känsla som jag verkligen uppskattar.
                                                                                                                    
 
 
 
 
 
 
 
 

Mitt gesällprov

    
 Jag får börja med ett par soliga och uppiggande bilder och med denna vy är det lätt att få diverse inspirationer.
Jag har läst på många bloggar och i todningar om alla dessa semlor som äts kors ovh tvärs och har nästan känt mig lite utanför sammanhanget.
Visserligen är jag utomrikes, men kanske skulle det ändå smaka bra med en semla. (Innan vi åkte i slutet av januari provade jag två i mindre format...)
Tanken fanns på att baka egna semlor här, men det var viss brist på ingredienser så ett tag kändes det som om vi lika gärna kunde köpa de hett eftertraktade bullarna.
Vi hade bestämt att ha semmelkalas här hemm idag på eftermiddagen och enklast var förstås att ringa "Matboden", en svensk butik kombinerad med restaurang. Eller tvärt om om man så vill.
Jag ringde i förrgår och ville beställa fem semlor tills idag. (De finns  bara på tisdagar och fredagar.)
Men icke! Det fanns inga att beställa för bullarna anländer i fruset tillstånd och görs i ordning här.
Och nästa bulleverans skulle ske om tio dagar, men vårt semmelkalas skulle vara idag, så det var jag inte hjälpt av.
Mandelmassa hade i varje fall levererats och vispgrädde från det danskägda Arla fanns- bra så.
 
Inspriationen kom flygandesmed denna vy.
Hur ordna med semlor? Jag fick tänka till.
 
Vilsamt att sitta här och tänka på semlor och en hel del annat...
 
Maken cyklade igår till Matboden och kom hem  med torrjäst, mandelmassa, kardemumma och vispgrädde och i morse var det dags för mitt eld och gesällprov. Recept  i mängder hade jag studerat och fastnade hos Google för ett som Leila Lindholm hade presenterat.
 
Ingredienserna framtagna, förutom ett ägg att pensla de jästa bullarna med.
 
De tre första bilderna visar degen, de jästa bullarna och de färdiggräddade.
De hembakade och platta bullarna fylldes och såg lite bättre ut.
Sista bilden är de köpta vetebullrana med sin fyllning.
De var både fluffiga och lätta, men utan kardemummasmak.
 
Degen rördes ihop och ställdes för att jäsa i 60 minuter och visst pöste den upp. Kanske inte till dubbel storlek men en bit. Dock såg degen mörk ut. Jodå, det var vetemjök jag använde, helt klart. Bullarna bakades ut och degen var samarbetsvillig och smidig. Dags för ny jäsning i minst 45 minuter. Jodå, tid hade jag för gästerna skulle komma vid 14- tiden. Men det var dåligt med jäsningen och degen kändes tung. Kanske skulle bullarna jäsa upp och bli fluggiga i ugnen. Sju minuter skulle de enligt receptet gräddas, men då var de fortfarande ogräddade. La på tio minuter till och då kändes de färdiga. Tyvärr var de också tämligen ihopsjunkna och spruckna. Tanken på att skära av ett lock och gröpa ur lite av inkråmet kändes inte aktuell för då skulle det gå hål i botten. Illa! Jag provade och just så blev det. En smakbit blev det och den var inte alls oäven. Men att kalla det för semla? Icke!
Så var det då grädden från Arla som skulle vispas. Maken vispade för hand i 20 minuter ocjh inget hände. Grädden var lika tunn spm när han startade. Illa!
Ingen fluffig vispgrädde och inga fluffiga semlor.
Men här, klockan 13, en timme innan gästerna skulle komma fick mitt kreativa tänkand en utmaning. Jag ilade till Lidl, några hundra meter bort för att leta efter fluffiga, runda bullar som kunde få vara "stand in". Maken fortsatte att vispa grädden.
Ogjort ärende på Lidl och jag hastade vidare till vår närbutik, DIA. Hittar två påsar med släta bullar som såg fluffiga ut. Rusade hem och kom precis lagom till att grädden nu var vispad och klar för användning. Det skulle senare visa sig att det var "lång-hållbarhetsgrädde" från Arla och Matboden och den är svårvispad för hand.
Vil till att skaffa en elektrisk visp...
Bosse hade dukat, slipat kniven och skurit av lock på de hembakade, platta, varianterna.
Att gröpa ur dem var bara att glömma så mandelmassan uppmjukad i grädde fick läggas på underdelen och grädde spritsas runtom.
Florsocker på toppen förstås! 
 
Jag är på G med mandelmassans fördelning.
 
Gästerna Anna Carin och Krister, Ingrid (tillika dagens födelsedagsbran är inte med på bild)
och Bosse hugger in på semla nummer ett, den kompakta.
Och den mer fluffiga väntade på sin tur.
 
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och skratten var många. Och vad gäller gesällprovet så får jag nog göra ett nytt försök och då med ett annat mjöl. Förstod att det mjöl jag använde var ett tyngre vetemjöl, grövre i konsistensen och lämpar sig bäst för brödbak. 
Men "friskt vågat är hälften vunnet" och semlor blev det. Dock i min variant. Och varför ska man vara som alla andra...
 
 
 
 

Hur man ser det

    
Jag tänker mig sittandes på det tunna, skira, molnet och svävar lätt där uppe, en bit ut över havet.
Himlen här färgats lätt rosa och det är tidig kväll eller sen eftermiddag, beroende på hur man ser det.
Och ser, det gör jag och när man gör det lite från ovan blir vissa saker väldigt tydliga och andra bleknar.
Jag blundar och hamnar många, många år bakåt i tiden. Det sägs att det lätt händer när man blir äldre och inte längre har hela livet framför sig. Åtminstone statistiskt sett.
 
 
Platsen är Solna våren 1960, jag är 10 år och nybliven medlem i Solna IF. Friidrott, där mest löpnong korta sträckor är mitt intresse.
Samtidigt som jag kommer ner till Råsunda idrottsplats för första gången för att träna med klubben möter jag "Shary".
Shary är jämnårig med mig, har korpsvart, tjockt, hår som är klippt i pagefrisyr och stora bruna ögon. Och Shary tilltalar mig på engelska.
Jag hade läst engelska i skolan i ett år men eftersom jag rest en del hade jag plockat upp ord och meningar och och försökte prata.
Vi tränade löpning och längdhopp, skrattade och tog sällskap hem i den ljusa kvällen.
 Shary gick på internatskola i England och just nu var det påslov och hon var i Sverige tillsammans med sin äldre syster och de bodde hos pappan som var persisk diplomat och anställd på ambassaden i Stockholm.
Våra träningar med Solna IF två gånger i veckan fortsatte och vi lärde känna varandra bättre efter hand.
Jag blev hembjuden till familjen på middag några gånger och det serverades alltid grillad kyckling med ris.
(Visserligen tyckte jag att det här med ris var annorlunda och osvenskt, men inte mer med det. Det var ju ingen svensk familj heller.)
Jag fick veta att familjen kom från Teheran,hade arbetat i olika länder, var god vän med Shah av Persien och drottning Fharadiba (shahns tredje hustru) och att döttrarnas mamman fanns kvar i hemlandet och inte levde med familjen.
Vi bläddrade i många fotoalbum, såg superåtta filmer från Persien och jag fick en liten inblick från det exotiska landet där borta i fjärran.
Visserligen hade jag rest inom Europa men längre än till Norge, Spanien, Italien och Grekland hade jag inte kommit i början av 60-talet.
Hela hemmet var annorlunda från det jag var van vid och  möblerat i persisk stil med otroligt tjocka mattor och tunga, mörka, möbler vilket också var något helt nytt för mig. Och detta i en stor lägenhet i Solna.
 
Vackra och lätta moln över Torrrevieja.
 
Shary och jag umgicks mycket och en dag följde hon med mig hem för att äta "mellis".
Mamma hade dukat upp ett stort fat smörgåsar med ost, skinka, prickig korv och leverpastej med gurka.
Shary åt med god aptit av alla ostsmörgåsarna och mamma bredde fler. Vi undrade lite över varför hon inte ville ha de andra men inte mer än så.
Och likadant var det när Shary åt middag hos oss för hon frågade alltid vad som serverades och ibland åt hon bara grönsaker och potatis med sås. Inget kött.
Nåja, man kan ju inte tycka om allt och jag fortsatte att äta kyckling och ris hemma hos Sharys familj.
Något jag inte alls hade en susning om var att Shary och hennes familj var musliner, i "lightversion", något jag kom att förstå efterhand.
Katolska vänner hade jag och katolska länder hade jag besökt, men islamska länder var då främmande för mig.
 
Vi fortsatte att ses under flera år och höll kontakten per brev och när vi sågs i Stockholm under loven gjorde vi trevliga utflykter tillsammans. 
Sharys pappa återvände till Persien i slutet av 60-talet och hon själv pluggade på universitetet i London. Och plötsligt upphörde mina brev att nå henne. De kom tillbaka.
Jag visste att det var oroligheter i Iran och stora protester mot Shah och hans regering (styrde 1941-1979)
och funderade mycket på vad som hände och varför vår kontakt avbröts. 
Jag sökte svar flera gånger på den iranska ambassaden med hjälp av vänner inom diplomatkretsar men fick inga svar på mina frågor och jag vet också att många "shahtrogna" blev avrättade i Iran och  även i andra länder.
Men jag har inte slutat att fundera.
 
 
(När ayatollah Koumeini  eftermånga stridigheter bildade den islamiska iranska republiken 1979 tvingades Shah och hans fru i landsflykt till Egypten och i Kairo avled Shah 1981. )
 
  • 1935 blev Persien till Iran som betyder ariernas land
  • "shah" är en titel för en persisk härskare
  • ordet shack har kommit till från "shah"
  • 1959 kallades åter landet Persien
  • 1979 återkom namnet Iran
 
 

Aktiv i Torrevieja

    
Aktiva dagar har vi om vi vill, för det saknas inte på något sätt sysselsättning i Torrevieja. Utbudet är stort och varierat och det är bara att fundera på vad man har lust till. Och har man inte lust så går det lika bra ändå.
Vi är oftast ute flera timmar per dag och varvar promenader och vätskestopp och får gott om påfyllnad av d-vitaminer.  En sen lunch utomhus är också väldigt trevligt.
Igår vidgade vi våra vyer och var tillsammans med Aktiv i Torrevieja/Klubb Torrrevieja ute på en jättefin och väldigt trevlig vandring, 9 km längs havet och vi var säkert ett 40 tal hugade vandrare som mött upp för att ge oss iväg. Sänder ett stort tack till arrangörerna.
 
Vi billösa hade fördelats bland de bilburna, perfekt organiserat och prick klockan10 började bilresan ett par mil söderut längs kusten och målet var området Salinas y Arenales de San Pedro del Pinatar.
Detta är en regional naturpark med ett speciellt ekosystem och området lär ha ett varierat djurliv. Dock såg vi inte till detta så troligen var djuren på semester för det enda vi såg i djurväg var ett gäng flamingon på avstånd och några måsar.
Växtligheten inom området påminner om den man kan se på det Öländska allvaret med låga buskar och växter insprängda mellan dessa .
Kartor finns uppsatta med jämna mellanrum och trätrallar och stigar gör det lätt att ta sig fram. 
Torrevieja kallas också "saltbyn" (norska) saltstaden på svenska och det är ett passande namn för i omgivningarna runt omkring utvinns mycket salt och som i form av mestadels vägsalt exproteras världen över.
Även här där vi startade vandringen ligger en "salinas" en saltfabrik och produktionen varkade god av salthögarna att döma.
(Den 29/4-2015 skrev jag om Torrevieja och saltproduktionens uppkomst om nångon vill läsa mer om det.) 
Vandringen startar .
 
Vackert med bergen i bakgrunden och tur med vädret har vi också.
 
Fruktstund och vandrongen fortsätter sedan.
 
Jag tittade förgäves efter fåglar att fotografera men det fick bli några lavendlar i stället.
De satt dessutom still och poserade.
 
Gott om salt var det.
 
Vi fortsatte att gå längs havet och målet var ett litet café och lunchpaus.
I området finns kilometerlånga och fina stränder och troligen är trängseln
  inte så stor när badsäsongen kommer igång.
 
Luchrast! Här njuter vännnerna P-O och Birgitta i solen och vi också.
(Jag tar kort och Bosse handlar.)
 
På väg hemåt. Och att gå längs havet är en lisa för själen.
 
 
 
 

Karnvevalstider

    
I Torrevieja liksom i andra delar av Spanien och i södra Europa är det nu karnevalstider och här var en karnevalsdag den 7/2 och nästa är den 13/2  då det är en kvälls/natt karneval. Men sedan slutet av januari och fram till askonsdagen har det varit en hel del evenemang i Torrevieja i samband med detta.
Karnevalen är en festival som äger rum före påskfastan och brukar inträffa 3-8 dagar för askonsdagen som infaller nu den 10/2. Askonsdagen inleder fastan och det är den katolska kyrkans förberedelsetid inför påsken.
Man skulle fasta och leva återhållsamt och stilla i 40 dagar (söndagar rknades bort)till och med påskafton.
Namnet askonsdagen kommer sig av bruket i den katolska kyrkan att beströ sig med aska som botgöring under fastans första dag.
Även i Sverige frade man karneval under den katolska tiden men efter reformationen på 1500-taler, då olika protestantiska samfund avknoppades från den katolska kyrka så försvann karnevalsfirandet i de protestantiska länderna.
Karnevalen har förmodligen sina rötter i i gamla magiska riterför att betvinga de krafter som håller våren tillbaka
 
Karnevalen den 7/2 i Torrevieja var tävlingsupplagan och många skolor,
med små och stora barn, liksom deras lärare deltog
 Dansgrupper och föreningar av alla slag fanns också bland deltagarna.
Vinnare utsågs under kvällen. Men vilka som vann? Jag har ingen aning.
 
Fantastiska dräkter på både små
 
- och stora.
 
Mycket folk, hög musik och härlig stämning var det längs karnevalsgatan och för de yngstas del var det nog bra att karnevalen startade sent på eftermiddagen för det tog lång tid innan alla var i "mål".
 
 
 
 
 
 
Mitt i folkvimlet träffade jag på väninnan Ingrid och en kaffe nere på strandpromenaden i den vackra kvällen blev en perfekt avslutning. Och det var fortfarande +18 när klockan var 19.30. Klart behagligt!  
 
 
 
                                                                                                                                                       
                                                            

Ord och lek

    
Idag har jag lekt med  namn och färger. Holland eller Nederländerna? Orange eller brandgul?
Vad säger man?
Ett nytt uppdrag från bloggvännen Bosse Lidén har anlänt och lika bra att genast sätta fart. 
Bosse funderar i sitt inlägg dels över namnen Holland och Nederländerna och dels över färgerna orange och brandgult.  Vad heter det egentligen? 
Bäst att ta reda på det.
"Vad gäller Nederländerna så är det namnet oftast rätt. Sedan 1815 har det officiella namnet varit Kungariket Nederländerna och EU har fastslagit det namnet. Holland är bara ett gemensamt namnpå de båda provinserna Syd-och Nordholland, men eftersom de provinserna inkluderar de viktiga städerna Amsterdam, Rotterdam och Haag - centrala säten fär fär landets näringsliv och regerng har Hlland kommit att beteckna hela Nederländerna.
De flesta holländare skiljer mellan Holland och Nederländerna. Undantaget är invånarna i de båda holländska provinserna. De kalla landet för Holland och sig själva för holländare.
Namnet Holland kommer från gammalafrikanskans (det språk som talades i Sydafrika)  "holtland" som betyder träland. Ett passande namn eftersom stora delar av landet från början var täckta av skog". (Fakta från världens historia.se)
 
Färgordet orange används för starka gulröda färger, oftast med mer dragning mot gult än rött och
ordet kommer från det franska ordet för apelsin,  orange.
Det äldre svenska namnet för färgen är brandgul.
Brandgult är färgen som hjärnan uppfattar då näthinnan träffas av ljus med en speciell våglängd. 
Jga kan minnas att jag kallade frgen brandgul när jag var liten och senare vlev det orange. Och vid min nu höga ålser är det orange som gäller.
( Det finns en grupp i Sverige som vill vägra ordet orange och använder den gamla benämninen brandgul. )
 
Veckans uppdrag är att fotografera tio saker inom eller utomhus och där färgen orange/brandgul helt eller delvis finns med.
En karneval kan behöva lite krydda och solkrän kan vara bra i den starka solen.
 
                                                                                     
Ibland är det svårt att sila det man äter. Och delvis också det man säjer...
 
                                                                                                                                                                                              
En tvättad handduk måste ha matchande nypor...
                                                                                                                                   
 Reflexer lyser upp och vid eventuella inbrott syns man. En ny tanke...
 
En underbar tiger på jakt!
(Barnbarnet William 2 år)
 
(Jag var färdig med inlägget 11.20 och när det då skulle publiceras så låg blogg.se nere. Men jag det är ju ingen brådska. Jag bara vill att en bloggportal ska fungera. GRRRRR....)
 
 
                                                                     

Bland skinkor och annat

    
 Att botanisera i Torreviejas matbutiker är alltid trevligt och det finns många att välja på inom gångavstånd. 
Det sällan trångt, utbudet av fräscha varor är stort och jag uppskattar verkligen de manuella fisk/skaldjurs, ost och köttdiskarna. (Vill man köpa färdigpacketerat finns förstås det också)
Även utbudet av frukt och grönsaker är stort och priserna mindre än hälften hemma. (På de flesta varor)
Att äta ute, på "lokal", är också mycket prisvärt och en trerätters meny till lunch kostar mellan sex och tio euro och kvällstd ibland lite mer.
När vi är här i längre perioder så  tycker jag det är roligt och omväxlande att blanda uteätandet med hemmmaätande och det blir mer varierat.
Det blir inte direkt några långkok och det är roligt att improvisera och på så sätt skapas också gnya matkombinationer.
Idag blev det en promenad till Carrefour och 20 minuter dit i kraftig sidvind  kändes klart upfriskande.
Ännu friskare blev det att gå hemåt så rosor på kinderna har vi fått.
Solen är lite trött idag och vill inte riktigt komma fram, men +18 är helt ok och särskilt i lä. (Dock svårt att hitta idag. Och bra segelvind är det om man nu haft båt.)
 
Carrefour är ju precis här som på alla platser väldigt välsorterat och erbjuder i stort sett allt av allt.
Och inte bara i matväg.
 
Fisk ock skaldjursdiskarna imponerar och det är svårt att välja. Räkorna i alla storlekar lockar, men ibland är de svårskalde och osaltade. Kan vara idé att köpa råa och själv koka dem i rejält med salt.
Havskräftor och humrar i olika varianter finns också, liksom oräkneliga varianter av musslor.
För min del blev det ett gäng räkor som fick följa med hem.
 
 
På Carrefour köper jag också helst oxfilé. Priset är 27 euro/kg och då putsas den innan vägning.
Jag köper ibland kött hos någon av de tre slaktarna i närheten eller i saluhallen och de har också väldigt fint kött, men just filén från Carre är en favorit.
 
 
Ofta hamnar jag också på den stora "skinkavdelningen". Och här finns det skinkor i långa banor och de som lockar mest är "Jamon Iberico de Bellota Gran Reserva de Salamanca", namnet är långt så ofta kallas den här skinkan för Pata Negra. Denna skinka anses vara världens godaste och tillika dyraste skinka, kan kosta upp till 130 euro/kg.
(Alla skinkor som finns här är inte av den dyraste sorten och det finns många och upp til 14 olika klassificeringar
Det långa namnet betyder Iberisk skinka av ekollon och Gran Reserva står för lagringstiden som ska vara minst 36 månader och Salamanca är staden den kommer ifrån.
Grisarna är uppvuxna på ekollon och går frittt ute  i ekskogar mellan gränsen Spanien och portugal. (Bellota betyder just ekollon.)
Om det står "Reserva" på en skinka har den lagrats i minst 24 månader.
Ovanför spanska sydkusten, i närheten av staden Ronda kan man från oktober till februari se tusentals grisar som letar efter ekollon. 
 
Skinkan har sitt ursprung från det romerska imperiets dagar och det var troligt att de första tamgrisarna, som härstammade från vildsvinen, kom till Spanien med Fenicierna. I Tarragona har man hittat skinka som "fossil" och som daterats till att vara 2000 år gammal.
Den  nuvarande Ibericorasen kallas också Pata Negra och  är troligtvis en korsning mellan just tamgrisar och vildsvin. Rasen har fått sitt namn av att grisarna har svarta klövar. (Pata = fot, negra= svart)
 
En annan sorts skinka är "Paleta Iberica de Bellota", en skinka från bogen och även denna kommer från frigående grisar som ätit ekollon, vilket ger skinkan samma nötaktiga smak som Pata negraskinkan.
Bogen saltas med havssalt för att sedan lufttorkas i minst 24 månader. Den här skinkan har mindere fett insprängt i köttet och är något saftigare än Pata Negra- skinkan
 
 
 
Nästa snäpp ner på skinklistan är jamon ibérico cebo de campo och grisarna är även här frigående och har här matats med en kombination av ekollon och spannmål.
Den tredje varanten kvalitémässigt är jamon ibérico de cebo och där äter grisarna endast spannmål, men de är fortfarande frigående.
 
Från skinkorna blev det en övergång till oliver och nötter och det är lite klurigt att bestäma sig.
Men jag prövar mig fram. Och ett par mindre burkar fick följa med hem. Men ag läser på noga för jag vill helst inte ha ansjovis i mina oliver och detta är väldigt vanligt förekommande.
Vad gäller nötterna finns ingen ansjovis att se upp för utan baar att smaka sig igenom sortimentet.
  
 
Utbudet äv vin, allla de slag och alla prisklasser är stort och det är även utbudet av de ekologiska vinerna.
Här blev det ett långt stopp-
Och avslutningen för dagen blev bland delikatessserna/gourmeavdleningen. Men jag tycker nästan det mesta här hamnar under den rubriken.
 
Vinet "Mitos" från Valenciaprovincen, vår provins, fick följa med hem.
 
 
 
                                                                                                                                                                                                                                                                                      

Fönstertitt

    
Ännu en vacker dag! Riktigt behagligt, ja det brukar vara det...
Förmiddagskaffet på terrassen avnjöts i den behagliga "svenska försommarvärmen", en värme som redan infunnit sig här och efteråt lockade en promenad.
Och idag blev det en promenad helt utan mål.
 
Både jag och blommorna trivs i den "svenska försommarvärmen."
 
En skylt i en butik fångade mitt intresse och inte bara skylten....
 
Våren är på ingång och med den så börjar det också bli tid för de spanska barnen att konfirmera sig och
i den här butiken i Torrevieja finns allt i klädväg  inför konfirnmationen.
De flesta spanska familjer är katoliker  och då konfirmeras barnen när de är mellan nio och elva år.
Förberedelserna inför konfirmationen börjar redan på hösten innan och barnen går för att läsa katekesen för att lära sig hur att vara en "bra katolik".
När barnen läst katekesen och har tillräckliga kunskaper biktar de sig för första gången och efter det är de förbereddan inför den första nattvarden och viktigt är att man inte "syndar" mellan bikt och den första nattvarden i samband med konfirmationen. Det är absolut förbjudet att t anattvard om man har synder som man inte biktat.
När katekesen läses läggs extra vikt vid synden; dels den förlåtliga synden och dels den oförlåtliga synden, dödliga synden. 
De förlåtliga synderna är många men några är att ljuga, bråka med syskon, vara avundsjuk och att höja rösten mot förläldrar och dessa kan bli förlåtna om ber gud om ursäkt.
De oförlåtliga synderna kan t.ex. vara att inte gå i mässan en söndag eller att stjäla och kan förlåtas genom biktning hos en präst. Vid biktningen kan man få ett straff som leder till förlåtelse  och straffet kan vara att be ett visst antal böner ett bestämt antal gånger. 
Bikten, bekännelse/ botens sakrament, är både en plikt och ett privilegium för en rättrogen katolik och en viktig del av religionen och bör ske en gång per år. (Och säkert sker det för många betydligt oftare...)
Att bikta sig gör man inför en präst, i en biktstol, där prästen sitter bakon ett galler/skynke och inte ser den biktande.
Biktens funktion är att en katolik blir renad efter att ha framlagt sina synder för prästen och blir återförenad med Gud.
Kyrkan är en direkt länk till Gud och därför sker också bikten i kyrkan.
En präst är också undantagen från vittnesskyldighet i domstol, men kan givetvis ge råd till den biktande om att erkänna eventuellla brott.
                                                                 
Flickorna kläs i samband med konfirmationeni vita långklänningar och ofta även slöja,
precis som om de skulle kläs till brud.
Pojkarna bär ofta i sjömanskostym, kaptensuniform eller i kostym med slips.
                                                     
 
(Bild lånad från spanienkusten.com)
   
Den högtidliga konfirmationsdagen firas med stor fest och blir ofta en mycket dyrbar historia som ofta kostar  mellan 1500 och 2500 euro. Väldigt mycket pengar!  
En fotograf ska anlitas  och porträttbilder ska tas (som till bröllop) och i vissa fall görs också videoinspelningar. Besök hos hårfrisörska, kläder (mellan 200 och 600euro) fest på restaurang för ofta ett 50 -tal gäster och till en kostnad av ca 30 euro/gäst och minnespresenter och kort som delas ut till gäster är också brukligt.
 
Kultur och religion eller religion och kultur? Så olika men ändå ibland lika. 
Och även om man inte alls är troende så påverkas man som gäst i ett annat land av båda. Mer eller mindre.
 
 

Dagens

    
Fredag! Solen har återkommit från gårdagens tillfälliga avbrott och håller på att ta igen den förlorade tiden. Skönt! Frukost på terrassen och i samband med det den dagliga "blompratarrundan".
Jag har ju några växter som vårdas ömt och när jag inte är till städes så har jag en perfekt trädgårdsmästare i väninnan Ingrid och oftast med tillhörande assistent, Preciosa.
Jag har en bara en kinkig växt och det är den vackra, sköra och kinkiga fröken Kamelia.
Hon kom till oss förra påsken och blommade då vackert och fick sina dagliga samtal och näring. Men under hösten så var hon i träda, men en massa knoppar kom. Knopparna har varit där sedan oktober och jag trodde nog att de bara skulle falla av eftersom de dessutom var omgivna av ett brunt skal. Men icke! Nu finns två vackra blommor och många fler knoppar är på väg att slå ut.
Vacker är hon där hon står i sin lilla kruka. Får nog tänka på omplacering...
 
 
Fredag innebär också marknadsdag, men jag är inte direkt någon marknadsmänniska, annat än i vissa fall. Jag köper gärna snittblommor, frukt och grönsaker där men idag hoppade jag över.
I stället blev det en promenad i det fina vädret för tankande av d-vitaminer. 
(Även i Stockholm promenerar jag gärna och ofta  och många gånger blir det mellan 6 och 10 km per dag och inte blir det mindre här.(
Ren friskvård och trevlig sådan.  Att idka friskvård på något svettigt gym är inte det jag gillar, dock är ett pass på Friskis & Svettis riktigt roligt. (Och man slipper också  dessa hurtbullar som ideligen ska ta foton på sig själva och bromsar användandet av olika redskap.) Styrkan i ben, armar och rygg kan jag ordna hemma.
Dagens runda? Enligt stegräknaren blev det 7.5 km; inklusive en pratpaus och  kombinerad vätske o matrast.
 
Svag vind och lätta vågor som sprutade upp  mellan stenarna med ojämna mellanrum.
 
Vi träffade Ami och Patrik tillsammans med "pälsarna Molly och Peppsi som de hundvaktar.
Alltid trevligt att möta vänner "under gång".  
 
Vätskestopp blev det för oss på en favorit, längst bort på Playa de la Cura, hos Jose Maria. Hit går vi ofta och trivs efetrsom dettill till vätska också kommer en liten tapa, en baguettebit med den spanska skinkan "jamon serrano".  Idag slog vi också till på en "gryta" och till det mer facila priset av en euro. ( Jose Maria är inte med i grytrejset men erbjuder ändå detta och detta var i vårt tycke den bästa grytan och en euro billigare än de vi åt igår. )
 
Serranoskinka till baguetterna finns hel och härifrån skärs bitarna direkt.
 Grytan bestod av den spanska korven chorizzo samt mörötter, svamp och bönor.
Välkryddat och väldigt gott!
 
Promenaden fortsattte och en del fysiska aktiviteter kändes helt adekvata...
 
Klart jag måste sitta här på staketet. Ett lätt hopp upp...
 
- på plats
 
-och ganska bekvämt är det.
 
Men att ge mig upp för att inspektera det nu fortsatta bygget strax före Los Locos, fick ju förbli just en tanke.
Men visst hade det varit trevligt med en tur i denna lyftkran.
Sänder härmed en särskild hälsning till bloggvännen B.P. Håll till godo!
 
 
 

Tapas på rad

    
I Torrevieja är det ofta mycket roligt som händer både på kultur, mat och nöjessidan och idag började 
"La Cazuelica y el Vino", ett matevenemang där 21 olika restauranger i Torreviejaområdet deltar. Dessa restauranger erbjuder olika varma gryträtter i tapasstorlek  till ett pris av två euro och ett glas passande vin serveras till för en euro och femtio cent. (Annan dryck finns givetvis att tillgå)
Bosse och jag hade bestämt träff med Anna Carin och Krister och vi styrde stegen till Bar Taperia Los Zamoras.(På andra sidan gatan från tivolit, Avda. de la Liberdad,5)
Och det visade sig att det fanns sex olika grytor att välja bland; olika sorters kött, bläckfisk, korv, fisk och en vegetarisk variant.
 
Foldern visar vilka restauranger som deltar och vilka "grytor" som serveras.
Jag valde en vegetarisk gryta med svamp och kikärter som var ok, men smaklös.
 Under dagen har vi upptäckt att det finns betydligt fler grytor att välja bland
än de som finns angivna, vilket var en överraskning. 
 
 När vi satt här på tapasrestaurangen kom våra i Stockholm "nästgårds boende" vänner PO och Birgitta förbi 
(de har också lägenhet här) och vi var nu en minigrupp på sex personer som vandrade vidare.
Nu var målet det säkra kortet restaurang Tasca Nueva Bahia.
Även här fanns det ett antal olka "grytor" att välja på, men jag valde en kall tapasvariant i stället och då var priset lite mindre, 1.30 euro. 
Tasca Nueva Bahia har mycket bra och prisvärda lunchmenyer för 10 euro och då ingår dryck, bröd och sallad.
 
Mysigt runt bardisken.
 
"Grytorna" med fisk, bläckfisk av olika slag, korvar, nöt och fläskkött.
Min kalla tapa, till höger, bestod av räkor, crabstick, tonfisk. Riktigt god!
 
Anna Carin, Birgitta, PO, Krister och Bosse.
Här på Tasca Nueva Bahia provades alla "grytorna" av oss och alla var nöjda.
 
Dessa tapas tillhörde inte "grytorna" men såg väldigt goda ut.
Får provas en annan dag.
 
En restaurang till skulle vi nog orka med och det fick bli Restaurante Rincon de Capis
och här föll vi alla för hummer med ägg och potatis. Tror nog det mest var hummern som lockade.
Men hummersmaken var inte direkt framträdande, men vi enades om att det ändå var helt ok.  Och hummerns skal var ju med ordentligt och gav bra färg. 
Många restauranger finns kvar att prova och en del till ska vi nog hinna med innan söndag kväll då detta evenemang tar slut. Tack alla för en trevlig dag! 
Stekt ägg med hummer och i botten finns potatis.
Rättens namn är "huevos rotos con bogavante", stekt ägg med hummer.
För mig var dett en helt ny variant av att äta hummer...
Alltså delar av den.
 
 
                                                                                                                              

Möjligheter

    
Jag har under stora delar av livet rest och det på olika sätt och vilket av dem man än väljer så tror jag att resandet i sig berikat och utvecklat både mig som person och mitt sätt att tänka och förhålla mig till olika saker.
 Det är en process och jag tror inte det finns något färdigt facit.
Facit är under ständig omarbetning.
Kanske är det resor i böckernas och konstens värld, på det personliga planet, tillsammans med vänner, kanske ensam elller en resa bland minnen och upplevelser som lämnat de mest bestående spåren i resväg.
Hos några har kanske de rent fysiska resorna varit viktiga och det kan också vara de resor vi är med om dagligen som formar och påverkar oss mest.
 Vardagens resa är ju ständigt pågående och även ut i stora världen det vanliga kan vi ta med vardagen och ofta får vi jämka.  Ibland mer och ibland mindre, för allt är ju inte som "hemma." Och tur är väl oftast det.
Resandet i sig, i vilken form det vara må, är är verkligen mångfacetterad och erbjuder oanade möljigheter men det vill till att upptäcka dem.
Jag har funderat en hel del på detta och har nog under se senaste åren på sätt och vis slagit mig till viss ro med  de fysiska resorna.
Med drygt 50 länder på min reselista så har resandet varit en stor del av mig och det liv jag levt
och jag har som vuxen prioriterat resandet med min familj framför materiella saker. Ett medvetet val som jag fortfarande "reser vidare på" och som också gett döttrarna ett stort intresse för att resa. 
Men nu då? Vad händer? Vart vill jag resa?
Och sanningsenligt så har jag stagnerat lite Jag har inte några direkta önskemål. Vet inte vad som lockar,
vad vill jag se och uppleva.
Jag har klurat och Kuba skulle jag vilja besöka, liksom Sydafrika och i Asien, där jag varit en hel del, finns det ändå mycket kvar. (Stränder lockar mig inte längre, men upplevelser gör det.)
Även i Sverige finns det  en hel del mer jag vill se och runt om i Europa väntar både städer och länder på besök; Albanien, Island och Wales finns med och till Korsika åker jag gärna tillbaka...
Blir jag osäker är det lätt att titta in hos resebloggen Freedomtravel för att få tips.
Men nu känns det som att den spanska sommarstugan och vistelsen här gör att jag ska ta tag i de möjligheter som finns att titta mer på Spanien för här finns väldigt mycket jag ännu inte sett eller upplevt.Och jag inser att jag inte måste titta på "allt".
 
Att segla är att ta vara på möjligheter och vindar...
 
- att lita på sin förmåga, att klara hindren och upplevelser saknas inte.
 
Vardagen är ju där jag är och inte känner mig som om jag var på semester ( men det kan man ju göra) och under en period bestod vardagen av att segla i Stockholm skärgård. En tillvaro som både var spännande, avkopplande och roligt. Tre önskningar i ett.
Och dessa segelupplevelser får nu bli en del av de resor jag gör i minnet, flera finns, och det kommer jag att fortsätta med.
Vem vet? Kanske öppnas också nya möjligheter i en framtid som jag idag inte vet så mycket om. Så jag reser vidare på mitt sätt.
 
 
Vår "Maxie" var en fin vän och finns nu hos andra ägare.
 
Njutbar afton i Stockholms södra skärgård.
 
 
 
 
 

Vintermånad?

    
Visserligen är februari den sista vintemånaden hemma i Sverige, men det kan vara lite annorlunda beroende på var man är.
En av fördelarna med att bo i Sverige, Stockholm, tycker jag är årstidernas skiftningar, men man kan ju förkorta  eller förlänga dem. Allt efter tycke och smak.
Vi varvar ju vistelsen i den spanska sommarstugan med Stockholm och Sverige och har på så sätt, i vårt tycke, fått till en bra blandning. För jag vill ju inte missa några trevligheter.
Vi kom hem strax före jul och har tillbringat em nånad hemma och haft många fina dagar med strålande blå himmel och snö. Njutbart! verkligen!
Och nu njuter vi av svensk försommar här i Torrevieja med mestadels strålande sol och temperaturer mellan +18 och +22. (Jag vistas inte i solen men den värmer skönt även i skuggan)
Ibland lägger sig molnen över staden och diset över havet, men det är snabbt övergående.
Det känns onekligen trevligt att inleda den sista vintermånaden med att njuta av en god lunch på en restaurang och sitta utomhus och titta på foklivet.
Idag är det en ny dag och med fortsatt vackert väder.
 
Många vill njuta av de vackra dagarna och stundtals är bänkarna längs havet välfyllda.
 
En sen lunch på restaurang Alingui, helt ok mat och mycket prisvärt.
 En trerättersmeny för 7.90 i euro och det finnsminst ett tiotal för-varm ocg efterrätter att välja bland. 
Dryck tillkommer.
 
 Mysigt att sitta utomhus och äta lunch den första februari.
Vintern känns fjärran!
 
Att sedan smälta maten med en långpomenad längs havet blir picken över i.
 
Och att slå sig ner ännu en stund med en kopp espresso på en bar vid havet blir en bra avslutning 
innan benen tar oss hemåt. Och kanske finns det då kvar lite sol över terrassen hemma. 
 
 
 
                                                                    

Spaning

    
Här bedrivs spaning! Och på flera plan. Veckans uppdrag innehåller en del spänningsförhöjande moment och för min del blandar jag mer svenska inslag med några spanska.Och kanske har jag en ny yrkesbana att se fram emot. (Det här med att verka lite i smyg har jag nog ärvt av min pappa...)
Bloggvännen Bosse L har den här veckan gett oss ett uppdrag där till viss del Henning Mankells "kommissarie Wallander" i Ystad finns med och i övrigt också en del polisiära inslag.
Uppgiften som skall genomföras består av föjlande moment:
  • fem skådespelare har haft rollen som Wallander på film och foton av dessa ska visas
  • en polisbil ska finnas på bild
  • en kvinnlig polis ska finnas med på ett foto
  • en polishund ska förevigas och vara med på bild och det ska tydligt framgå att det är just en polishund
  • en polisstation eller polishus ska avbildas
  • bonuspoäng ges om man på foto kan fånga en polisbil under utryckning
I Spanien (och en hel del andra länder) är det inte tillåtet av ta foton av poliser och om man blir påkommen kan det innebära dryga böter.
Gårdagen ägnade jag åt jakt på det som finns föreskrivet i uppgiften och viss framgång fick jag.
Tyvärr lyste en utryckande polisbil med si frånvaro och jag inser att jag blir utan bonuspoäng.
Det enkla var att fotografera polisstationen och jag har tagit två olika bilder, en på den nyare och stora stationen och en på den mindre och klart gemytligare. Och en spansk polisbil kom med som bonus.

Den stora polisstationen, guarda civil -

- och lokalpolisens station.
 Att leta en spansk polis höll jag också på med under gårdagen, men de hade nog en extra lång siesta. Och dessutom var det söndag och ingen skola för där kan man hitta dem ett par gånger om dagen. 
I samband med lunchen vid 12. 30 hämtas barnen som ska hem och äta  och kommer sedan tillbaka på eftermiddagen (oftast inga skolluncher) för att tillbringa ytterligare timmar i skolan. Så det blir långa skoldagar och detta gäller även de små, från femåringar och uppåt. 
Poliser brukar då finnas vid skolorna och stänger av gatan för att se till att barnen och föräldrarana säkert kan passera. Så är det ofta även på morgonen och sent på eftermiddagen då barnen slutar vid 16.30-
Jag fick igår ett tips av vännen Carina om att idag gå just till en skola vid lunchtid för att också hitta en polis.
Men tanke på fotoförbudet så hade jag bara mobilkameran framme och höll mig på visst avstånd.
Ett foto blev det utan vidare skärpa men jag blev inte upptäckt.
 
En spansk polis och ännu en polisbil...
De verkar komma i samlad trupp, bilen och polisen.
 
Kvinnlig polis? Hoppas det går bra med en ridande sådan. Och zoomar man in ordentligt så syns det att en kvinna sitter på hästen näst längst fram.  (Dessa bilder är tagna av mig och från ett blogginlägg från den 21/4-2011 när AIK mötte Blåvitt i Stockholm och det blev kravaller i Gamla Stan. Visst spänningsmoment där också kan jag lova...MEN! Bilden är inte nytagen!
 
Kvinnlig polis näst längst fram.
 
Längst fram till vänster, samma kvinnliga polis.
 

Att dessa utmningar som Bosse föreslår oss sprider ringar på vattnet, det kan jag helt klart intyga. Och man får anstränga sig lite och det gör jag gärna. Roligt har jag under tiden.
Nu är det bara att hoppas på att Wallanderbilderna passerar nålsögat ocg granskningen hos domaren.  hos domaren.
 
 
Så var det dags för den sista uppgiften, en polishund. Jag tog det säkra för det osäkra och har med bil, hund och polis. ( Har här fått hjälp av en dotter. En god vän till henne är polis och detta är hans hund.)
 
Jag har haft väldigt roligt med denna utmaning också och fler spänningsmoment har det varit. Och jag tänker som så; "det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl". Och det har jag gjort. Absolut!