Göteborg och nyårsafton

    
 Nyårsafton 2016 och jag är i "Lilla London" eller om man så vill i "Nya Amsterdam", alltså i Göteborg. 
Kärt barn har många namn och namnet "Lilla London" kommer sig av att Göteborg industrialiserades under 1800- talet av inflyttade britteroch på så sätt fick det smeknamnet.
"Nya Amsterdam" kallade holländare som kom hit staden för efterson de tyckte att Göteborgs stadsplanering påminde om den i Amsterdam.
Ett annat kärt namn på Göteborg är "Sveriges framsida" och det på grund av det geografiska läget och direkt förbindelser med de internationella sjöfartslederna via hamnen.
Att vara i Göteborg en nyårsafton är för mig en hely ny erfarenhet och dagen har hitintills inneburit idel trevligheter. Vädret hade kunnat varit mer gynnsamt, men det kan man ju inte påverka.
Resan hit är jobbrelaterad och vi kom i går kväll efter en resa med stopp i Örebro och en härlig lunch på restaurang Svampen, vattentornet.
Kaffepaus i Skara med färska vienerbröd  innan vi checkade in på hotell Scandic Crown mitt i centerala Göteborg och här väntade en god middag.
För min del, jetlagad som jag fortfarande är efter hemkomsten från Thailand, blev det ett tidigt god natt.
 
Rakt fram ligger Göteborgs Centralstation.
 
Utsikt från mitt hotellfönster på Scandic Crown är  Clarion Hotel Post,
gamla huvudpostkontoret i Göteborg som återanvänts,
byggts om, och blivit till ett hotell.
 Fint julpacketerat dessutom.
 
Här bor jag bra denna nyårshelg.
 
Och spårvagnarna går alldeles utanför.
 
Idag  blev det sovmorgon och en god hotellfrukost innan jag klockan halv elva tog med gästerna på en guidad busstur i Göteborg.
Lite fritid och lunch på egen hand innan kvällsaktiviterna tog vid  innebar också att jag gärna träffade två vänner, Veiken och hennes man Lennart.
Här fick jag en extra guidad promenad genom Göteborgs centrala delar och lunchen intog vi på en restaurang som är värt ett alldeles geget inlägg som kommer i veckan.
Jätteroligt att ses och ibland blir det korta möten men ändå så fina. Tusen tack, kära vänner.
 
Veiken och Lennart guidar mig runt bland sina smultronställen i centrala Göteborg.
Verkligen trevligt!
 
Kvällens aktiviteter blir av det klart festligare slaget och jag är väldigt förväntansfull; Carmen på Göteborgsoperan, Göteborgspostens fantastiska fryverkerier klockan 17, supé på hotellet sent i kväll, fest och mer fyrverkerier vid 12 -slaget.
 
Jag vill passa på att önska alla ett gott slut och ett rktigt Gott Nytt År.
 
 
 
 
 
 
 

All tid i världen

    
Just hemkommen från tre veckor i Thailand med fina upplevelser från vår thailändska lilla by Chackapong och från trakterna där.
Jag har haft all tid i världen känns det som att sitta ner och bara se mig omkring.
 Ingen klocka på och jag har blandat turer på scootern, möten med människor parallellt med att ta in och uppleva den miljö där jag befunnit mig. God och fräsch mat och frukt har förstås bidragit till ett beghagligt välbefinnande.
Att sitta ner, titta och fundera  - har gett mycket och på olika sätt. Och intrycken tar jag med mig.
Idag blir det nya intyck och där en jobbrelaterad resa över nyår tar mig vidare mot nya möten, upplevelser och händelser.
Spännande och väldigt roligt!
 
 
Just så här satt jag häromdagen. Behagligt.
 
Även på den här, nu upplysta bänken placerad utanför vårt boende,har jag suttit och
väntat på den lokala lastflaksbussen.
 
En hel del sittande på mopeden, både som förare och passagerare, har det blivit.
 Oftast är B med och då får han köra.Mycket har vi sett och upplevt.
(Tycker det känns lite vingligt att köra med honom bakpå.)
 
Plaststolar på restauranger är vanliga och visst har vi suttit på många sådana.
Och länge. Ibland känns det som om man växt fast för plast är varmt.
 
Jag har gärna och ofta suttit i skuggan i en solstol och sett ut över havet, dock inte direkt på stranden
och med både parasoll och palmer som solskydd.
 
När solen går ner sitter jag gärna på stranden.
En sann njutning och det varje kväll.
 
 
 
 

Resor året runt.

    
Året 2016 är inne på slutspurten och om ett par dagar knackar nästa år på dörren och jag  öppnar den gärna på vid gavel , välkomnar och ser hoppfullt fram emot 2017. 
Vad året kommer att innebära vet jag inget om men jag kan önska och hoppas på en bättre värld och visioner och önskningar får man ha. 
För egen del har jag funderingar åt olika håll men det gäller att ibland skynda långsamt och ibland öka takten. Balans kan det också kallas.
Livet pågår just nu och det helt oavsett var jag befinner mig både kroppsligen och tankemässigt.
Gjorde en snabb tillbakablick på året som gått och konstaterade att det varit omväxlande med  ett par längre  och  en hel del kortare resor och ett år där  många möten och fina upplevelser har avlöst varandra. 
Och jag har under året, på ålderns tidiga höst, delvis återupptagit en nygammal jobbkarriär inom resebrancshen, något som gett och ger mig väldigt mycket.
 
Jag  har kämpat  med mina solskador och det kommer jag att få fortsätta med men kommer inte att låta detta begränsa mig utan vill hittar sätt att förhålla mig till det som jag nu inte kan göra något åt.
 
Januari tillbringades hemma i Stockholm där det firades födelsedagar och där vi firade både döttrarna och barnbarnet Max som fyllde 6 år. Mycket trevligt umgänge med "de mina" och vänner blev det också.
Ett besök på Sven Harrys konstmuseum för att se utställningen av Olle Olsson, "Hagalund" var occkså böand höjdpunkterna. Extra roligt med tanke på att jag  ofta vistades som barn och tonåring i Hagalund.
 
Max fyller sex år och hans moster Helen hade på begäran bakat en fantastiskt fin
och väldigt god Starwarstårta.
 
Snö i Stockholm och isen ligger på Årstaviken. (Mälaren)
Här längs vattnet går jag ofta och det alla tider på året.
 
 Februari. Den spanska sommarstugan väntade på oss. Vackert väder, långpromenader, vandringar i omgivningarna, restaurangbesök, tapasrejs, karneval och träff med vänner i olika sammanhang. 
Och minnesvärt är mitt försök att baka semlor. De blev mer sconesliknande och den svenska importerade grädden var extremt svårvispad.
 
Sista bilden är från de köpta, lätta och fluffiag små vetebullar jag köpte och
 som även de fick passera som semlor-
 
I mars kommer vi hem från Spanien, besöker släktingar på Åland och avslutar månaden med en två veckors resa till vårt thailändska paradis, den lilla byn Chackapong. 
 
Långa, vidträckta stränder, härliga omgivningar och väldigt behagligt på alla sätt.
(Är bara på stranden när jag badar. Solar aldrig numer. )
 
 April tillbringades till största delen hemma i Stockholm och med avstickare till barnbarnen i Uppsala då och då. Påskmiddag hos oss med döttrar och deras familjer. Kalas och många träffar med vänner över trevliga luncher och middagar. 
Våren kommer till Stockholm och blåsippor och andra blommor visar på att vintern nu lämnat oss för denna gång.
Ett trevligt inslag var också bloggeventet på Söder, i den kombinerade cykelbutiken och caféet Bonne Méchanique.
Och i slutet av april blir det Spanien, Torrevieja, där sommarstugan väntar.
 
Absolut vår i Stockholm.
 
I maj och juni är vi i Torrevieja, Spanien och gör en del dagsutflykter bl.a till Alicante (fem mil norr om Torrevieja) till Benidorm och till ön Tabarca som är den enda ön och som ligger utanför kusten längs Costa Blanca.
I slutet av juni skadar jag foten och det blir ett sjukhusbesök men ingen större skada. En stukning och ett fransigt ledband till följd av att jag trampade fel nere på paseon i Torrevieja.
Och inte nog med detta. På hemresan, i bussen från flygplatsen i Stockholm blir jag stucken av en geting på undersidan av armen och den svullnar upp rejält. (Är allergisk)
 
En del av Benidorm.
 
Skadad! Men vid gott mod.
 
Juli och augusti hade Stockholm som bas men det blev många avstickare; Åland, Uppsala, Västerås, Eskilstuna och Stockholms skärgård. 
En jobbrelaterad resa till Dalhalla och konsert med Malena Ernman och Sarah Dawn Finer samt ett besök i Wijs trädgårdar utanför Ockelbo  i juli . 
Ny jobbresa i augusti och denna gång via Västergötland till Bohuslän och där Uddevalla var basen. (Besök på Marstrand, på Smögen och i Lysekil. )
 
 
Dalhalla är i sig en upplevelse och att här lyssna till en konsert där både Malena Ernman och
Sarah Dawn Finer sjunger är minnesvärt.
 
Utsikt från mitt hotellfönster på Bohusgården i Uddevalla.
 
Halva september var en hemmamånad och yngsta barnbarnet fyllde tre år och detta firades ned tårta och trevligheter i Uppsala. Andra halvan tillbringades i Torrevieja med diverse utfykter bl.a till staden Denia en bit norrut efterkusten, träff med vänner och en behaglig tllvaro i största allmänhet. 
Under en vecka kom också barnbarnen och döttrarna på besök.
Även första delen av oktober var vi kvar i Spanien och hade behaglig sommarvärme.
Resten av oktober var vi i Stockholm med omnejd med trevliga dagar med nära och kära och jag hade ett par jobbuppdrag just i Stockholm, vilket passade mig utmärkt.
Stockholm är en stad jag alltid trivs i och det vare sig jag är mer aktiv eller njuter av att vara i hemmets lugna vrå.
 
Lyckligt födelsedagsbarn med moster Helens tårta gjord efter Williams önskemål.
 
Middag tillsammans på trevliga restaurang Mundo i Torrevieja.
 
November kom och det blev ännu en tur till Spanien. Här hyrde vi bil och körde söderut för att hälsa på vännerna Ninni och Sven,  som har en lägenhet i Nerja. Det blev också en tur till den vackra lilla byn Frigliana som ligger på en höjd några kilometer ovanför Nerja.
En lyckad resa på alla sätt med  goda vänner, mycket vackert att se, god mat och mysiga miljöer.
 
En av de mysiga gränderna i Frigliana.
 
I slutet av november kom vitillbaka till Stockholm och det blev en jobbresa och denna gång till Säffle och Säffleoperan för att se "My Fair Lady". En härlig upplevelse att höra den med värmländsk dialekt.
På ditvägen åt vi ett fantastiskt gott julbord på Karlslunds herrgård utanför Örebro och passade på att titta lite på julmarknaden där.
Gustav Frödings hemtrakter Alsters herrgård och julmarknaden där blev ett fint avbrott på hemvägen och likaså besöket på Lars Lerins Sandgrund, i Karlstad,  där han har sin permanenta konsthall. 
 
"Fönster åt gården" målad av Lars Lerin och inspirerad av Hitchcocks film
med samma namn.
 
December - årets andra långresa, även den till Thailand. Det är svårt att överge ett vinnande koncept.
Tre härliga veckor utan klocka och utan några bestämda planer. 
Dagliga scooterturer i omgivningarna, nya upptäckter,  bad i havet flera gånger om dagen, promenader längs stranden sena eftermiddagar, ljuvliga solnedgångar, god mat och fina möten  - absolut njutbart.
 
En av alla de vackra  thailändska solnedgångarna.
 
                                                                              

Snabba växlingar

    
Här växlar vi snabbt både plats och  världsdel och har just nu landat i Helsingfors för vidare resa till Stockholm, Bromma.
Vi lämnade vår by tidigt i morse och redan 04.30 var vår transport på väg till Bangkok, då 23.30 i Sverige.
Resan västerut gick väldigt bra med Finnairs nya plan, en Airbus A 350-900. Bekvämt på alla de sätt och gott om plats och resan på elva timmar gick ganska fort.
(Ska återkomma till detta fina plan i ett eget inlägg.)
Hade också tillgång till visst internet, men den mest satbila uppkopplingen var det inte. Men ändå helt ok med tanke på att det handlade om 12 000 meters höjd.
 
Vår terrass bjöd oss även i går kväll på en fin utsikt i skymningen.
 
Vackert och rogivande,
 
Bangkoks flygplats tidigt i morse och solen var på väg upp.
 
Timmarna försvann i sällskap med  maken, god mat och dryck, en god bok och korsord. Och ett par timmars sömn blev det också. 
 
Inflygningen till Helsingfors, liksom hela resan,  kunde vi följa på våra monitorer och
planet har diverse olika kameror som visade utsikten framåt, neråt och även hela färdvägen.
 
Landining på Helsingfors flygplats, Vanda.
Och här har noshjulen just fällts ut och landningsstället lika så.
 
Nu väntar boarding och den sista delen av resan hem. En kort flygning på mindre än en timma.
 
 
 
 

Vi kör vidare på den thailändska landsbygden

    
 Gårdagens scootertur till botaniska trädgården avlöstes av ännu ett parkbesök och här i parken Wang Kaew var det dags för lunchuppehåll. Det är en allmän park och med en hel del vägar där man kan ta sig runt med scooter eller bil. (Väl långt kanske att promenera runt inne i parken i värmen, men visst går det. )
I parken som är offentlig finns  mindre bostadshus, restaurang och ett lägenhetshus som är väldigt vackert beläget alldeles vid havet.
 
Man kör in genom grindarna som är bemannade dygnet runt.
Alldeles till höger hedras Thailands nyligen avlidne kung med stort porträtt och svart sorgband.
Många thailändare bär svarta sorgband, i fornm av en rosett, på sina kläder och visar sin vördnad
på detta sätt. Överallt i trakterna häromkring finns dessa porträtt och ofta framför hus, större som mindre.
Kungen var otroligt omtyckt och vördnaden för honom stor.
 
Fint med vägskyltar som finns på två språk.
Här närmar vi oss restaurangen som ligger i mitten av parken och alldeles vid havet.
 
Lugnt och skönt är det och nedanför såg vi hur fiskarna skötte om sina båtar och lagade nät.
 
Jodå, nyfångade räkor blev det .
Äter ju gärna skaldjur så ofta jag kan . (Här är de alltid nyfångade)
Prisbilden är fortfarande låg och ofta kostar en stor Changöl, ris och en räkrätt
ca. 40 kronor. De flesta maträtterna kostar mellan 25 och 35 kronor och då
oberoende av vad man väljer.
Önskar men en hel nygrillad fisk kan den komma upp till ett pris av 60 kr, men då är den stor .
 
Mätta och mycket belåtna blev det ytterligare en vända till vår grannby söderut, Laem Mae Phim.
Helt ljuvligt att sitta på stranden, i skuggan, den sena eftermiddagen och  blicka ut över havet och låta tankarna fritt fara runt.
Och innan vi puttrade den dryga milen hemåt  stannade vi till för att köpa med färsk frukt.
Mysigt att äta nere  på vår strand när solen börjar gå ner.
 
 
 
Mycket gott att välja på och vi valde ananas, melon och papaya.
Till detta fick vi med en blandning att strö på som bestod av socker och färsk hackad chili.
Jättegott på tyckte jag.
 
Här sitter vi gärna och ser solen gå ner.
Undrar hur många solnedgångar jag sett...
Men det spelar ingen roll för jag kan se många fler.
 
 
 
 

Över stock och sten

    
 Dagens scootertur blev ännu en njutflykt och gick över stock och sten och längs småvägar och så småningom kom vi fram till traktens botaniska trädgård, Rayongs botaniska trädgård . Visst är Rayong närmsta större stad, cirka fem mil härifrån, men trädgården som snarare är en park ligger i byn Plong Saway och inne i trädgården /parken kör med runt med scooter eller sareng. (Scooter med sidovagn på tre hjul.)
Personlig guidnig (på viss engelska) erbjuds ofta av personalen som arbetar här och det är roligt att höra om de olika växterna.
Vid infarten till parken finns en stor karta och sedan finns pilar utsatta att köra efter.
En trevlig förmiddag blev det i nature och när vi ändå var inne på det gröna så fortsatte vi till ytterligare en park för att äta lunch.
Och jag har väl nämnt i andra inlägg, vid andra tillfällen, att jag har "gröna fingrar"...
 
Lantliga omgivningar passeras.
 
Kor längs vägen är inga hinder för framkomlighet.
 
Vackra små sjöar passerades vi när vi körde lite fel...
 
Vi hade  hoppats på att se många olika arter av orkidéer i blomning men just nu hade de viloperiod.
Men visst såg vi mängder av olika orkidéer...
Nästan alla träd, blommor och buskar är uppmärkat med skyltar där namnen står att läsa.
En tigerorkidé, ett skott, kan man köpa med sig hem, gäller de flesta plantor och till en kostnad av ca 6 kronor.
 

Tempelficus,( ficus religiosa) boo träd eller bodhiträd; kärt träd har många namn.
 Den ingår i fikonsläktet och familjen mullbärsträd.
Det är ett heligt träd som ofta används i traditionell medicin i Asien  från allt till ormbett till potensbesvär.
Vill man plantera ett hmma i sin trädgård så sätt det i väster. Står det i norr sägs det bringa olycka.
Inom den indiska Ayurvedamedicinen används  vedens mjölkksafter och sägs kunna lindra epelepsi
och läka öppna sår. Löven rör sig hela tiden även om det inte förekokmmer en vindpust och det är
roligt att stå och se bladen röra sig i vinden.
 
Vackra liljor blommade på många ställen i parken.
 
Vill man ta en båttur på en av sjöarna så går det utmärky och flytvästar tillhandahålls.
 
 
 
 
                                                                           

Elefant, tomte och herr Jansson

    
 Julafton har övergått i juldagens eftermiddag och det har varit en väldigt bra dag i dag också.
Dagarna här är det och jag tycker oftast de är bra var jag än befinner mig i världen eller hemma. Jag har lätt för att trivas och anpassa mig till tillvaron där jag är.
Julmaten hos oss igår var inte direkt påtaglig, dock lite julinspirarad, men det mesta man äter till jul äts ju hela året så speciell julig mat kan jag inte kalla det. (Och lutfisk hos oss är aldrig aktuell och det är väl det då som är julmaten, för den äts nog inte i Sverige vid andra tider på året.)
Jag hade tagit på mig att få till en Janssons frestelse och det utan ugn. Intressant i sig. Och det är lite tradition att göra Jansson här i Thailand och något jag gjort de jular vi varit här- men då har vi haft ugn.
Hur det gick? Jo, tack väldigt bra.
Kreativiteten och skaparglädjen var på topp.
 
 
Julgran och julstjärnor i lobbyn på vårt boende och engelsk julmusik spelas svagt i högtalare.
En och samma skiva går runt och jag har helt klart tröttnat på "Jingle Bells".
 
Ingredienserna. Ansjovisen var medtagen hemifrån.
Potatisen skalades och strimlades och lades i en kastrull med 3dl grädde och
                      1 dl mjöll och fick här koka mjuk i ca 20 minuter så den mesta vätskan kokat in. 
                                                                                                                                                           
          
Nästa moment var att varva potatis och ansjovis i en stekpanna och droppa i lite ansjovisspad.
Tiden i stekpannan med smör i botten, blev 20 minuter på medelvärme och de sista 10 minutrarna
lade jag på ströbröd i form av krossat välrsostat ströbröd och ett par smörkickar.
Lock till stekpannan saknades så en stor tallrik fick täcka det hela.
Och resultatet blev en väldigt bra. En försvinnande god herr Jansson.
                                                                          
Dags att sätta sig till bords.
Utsikten är absolut njutbar även denna dag.
 
Liten jultallrik intogs sen eftermiddag. 
Julskinka (det är ju jul) herr Jansson, ägghalvor med kaviar, onsalakorv och därtill en ostsmörgås.
Och man kan ju bara äta sig mätt.
 
En kvällspromenad längs stranden blev det för vi ville ju se om kanske en tomte hittat till våra trakter i Thailand.
Renar är ju inte vanliga på dessa breddgrader, men elefanter finns det fler av. Och visst kom tomten per elefant. 
Tomten kom till Kim´s Beach och hade med paket till alla barn och
här på stranden var även ett stort julfirande men mycket god mat och uppträdande av olika slag.
 
B och jag  fick mellan allt "tomtande" en pratstund med vår vän sedan många år tillbaka, Mabel.
Och det  är genom Mabel som vi har hyrt boende här i byn i många år.
 
Jodå, jag måste ju också hälsa på elefanten....
men man känner sig ganska liten bredvid den
 
 
                                                                                            
 
 
                                                                           

God Jul från Thailand

    
Julafton kom i år också, precis som den brukar. I tHailand firas inte alls jul men några restauranger har ordnat med olika julbufféer och där inslag av svensk/europeisk mat förekommer  ochsom blandas  med många goda thailändska rätter .
På vårt boende finns det gäster från världens alla hörn och hos  de som firar jul har man nog försökt att naamma lite från sina respektive hemländer. Några smakprov har jag fått. Från Tjeckien (olika rörör med bröd därtill och en bit fisk. I Tjeckien äter man gärna karp till jul men den har de inte hittat här så det blev något annat i fiskväg. Grillad, saftig och god. Fransmän, som vi lärt känna, bjöd oss på en skaldjurssallad med musslor, bläckfisk och stora räkor. Våra ryska grannar bjöd på vodka, bröd och äkta rysk svart kaviar och från Polska gäster blev det en talltik soppa.
Tyvärr har jag själv bara bidragit med pepparkakor.
En Janssons ska färdigställas i eftermiddag, men med tanke på attt vi inte har ugn och heller inte ämnar låna någon så vet vi inget om resultatet. Men om det ser bra ut så kanske det kan bli en smakprovsomgång att bjuda på framemot kvällen.
Hitintills har julafton bjudit oss på strålande sol, +30, frukost på balkongen inklusive havsutsikt, bad i havet, promenad längs stranden, bokläsning i skuggan unnder både parasoll och palmer . Och inte att förglömma trevlig samvaro med andra gäster och provsmakning av god mat. 
Väldigt roligt att också ta del av hur jul och traditioner är i andra länder.
(De flesta av de boende här äger lägenheter och vistas i dem i  långa perioder och många bor här mer eller mindre permanent.)
Jullunchen är alltså avverkad och Kalle Anka får hoppas över till förmån för tillverkningen av herr Jansson.
Tidig julmiddag (i princip Jansson med nubbe) och senare vid solnedågng en långpromenad längs stranden.  Avslutningsvis blir det säkert en matbit på en thairestaurang på stranden Kanske får vi också se en tomte.
Vad jag minns från tidigare jular här i byn så har tomten inga renar med sig utan brukar komma per elefant och han  har nog ryktesvägen hört att det finns en del julfirande européer här så han kanske tar sig en vända om tiden räcker till.
 
(Rapport om både bl.a. Tomte på elefant och herr Jansson  kommer i morgon. )
 
 
 
 
 
 

Oväntat möte

    
 Idag blev det ett oväntat möte, inte alls planerat, men det är också det charmfulla i att köra och se vart vägen tar en. Ja, ibland tar den slut och då får man vända, men inte mer med det.
Vi är ofta flexibla.
Idag under scooterturen körde vi av från den större vägen som går mot den grannorten Mae Phim (12km söderut från oss ) och hamnade på en liten väg som tog oss till ett tempelområde i den lilla byn Plong Saway.
 
Gott om soptunnor efter vägen och de tillhör de olika små husen här i byn.
Men det ser ut likadant i de flesta byar.
Blå eller gula soptunnor utanför husen och längs vägen.
 
Vi kom in bakvägen till området och förstod först inte var vi var men en leende munk möttet oss och anvisade plats för scootern i skuggan  och pekade sedan upp mot berget och menade att vi borde ta och klättra upp för trappstegen för att möta Buddha. 
Och visst gjorde vi det.
 
 
Det är 180 trappsteg upp och det är brant.
Två drakhänder med nio fingrar möter oss. (Nio är här turnummer)
En drake symboliserar i Asien lycka, upphöjdhet, högtidlighet och helighet.
(I väst symboliserar en drake ofta ondska och mörker.)
 
Varmt var det, +33, men upp ville vi.
 
Den översta delen kunde vi inte besöka för den var under renovering.
Men drakfingrarna återkommer här närmare buddha.
 
 
Utsikten uppifrån var njutbar och vi stod länge och blickade ut över nejden.
Om man nu inte ville ta trapporna upp och  ner så finns en liten slingrande grusväg som alternativ.
 
 
Tempel i Thailand heter "wat" och ett tempelområde är oftast ganska stort och inrymmer bostäder för munkar, matsalar, ofta en skola, några husdjur och lite odlingsmark.
Nöjda med att omedvetet ha hamnat här i tempelområdet äntrade vi scootern och gav oss ut på vägen. Nu stora vägen. Och då ser vi att vi just varit i det tempelområde med tillhörande tempel som vi så många gånger baar passerat och trott att det var just ett tempel men inget annat.
 
Templet sett från stora vägen och här bakom döljer sig alltså ett helt tempelområde.
Något som vi alltså missat från 2010 och till nu...
Ett vitt tempel, oftast är yhailändska tempel guldfärgade men trots att jag frågat
så har jag ännu inte fått svar på varför detta är vitt. Stilrent är det förvisso.
 
 
 

Skyltar

    
Att förstå skyltar är inte helt solklart och ibland får man gissa.
Nej, det är inte "skyltsöndag" idag, något som bloggvännen BP förvaltar och där man hos olika bloggare på  temat skyltar kan hitta det mesta i den vägen på söndagar. ( Jag deltar inte i det men brukar titta in och glädjas åt  andra som skyltar.)
Här är det torsdag (fick titta i almanackan för att klura ut det) men jag bjuder  ändå på lite skyltar som jag träffat på under dagen. (Utom de två sista som togs igår.
En del är enklare att förstå och andra är tämligen obegripliga, men det handlar mer om mina bristande kunskaper i det thailändska språket/alfabetet än skyltarna i sig.
Och det här med att julen närmar sig är inte direkt påtagligt.
 
Pilen här på vägen in till Ban Phe är lättförstålig och svänger man inte hamnar man på stranden
och med ett eventuellt dopp som följd. Skarp kurva är det.
 
 
Överst en stoppskylt av färg och utseende att döma och där under högersväng förbjuden.
Men den senare verkar snarare var mer en rekommendation.
 
Den här skylten hittade jag idag och hade svårt att klura ut vad som såldes.
Men när jag tittade noga fanns bilder som visade utbudet och det var olika maträtter.
Bara att titta, peka och prova...
 
Här finns ingen illustration till skylten och jag hade inte en susning om betydelsen.
Men det går bra att fråga. Här står det att det finns toalett och omklädningsrum om man följer pilen.
Bra att veta. (En kilometerlång strand ligger alldeles till vänster)
 
Ännu en illustration till slylten och då är det lättare att förstå. Här serveras mat.
Och det luktade så gott....
 
Gårdagens foto och det var här jag lyckades få tag på den alldeles nygjorda papayasalladen.
Men jag hade inte förstått det genom de skrivna skyltarna. Däremot såg jag att damen här beställde just
en papayasallad och givetvis slpg jag också till på en.
Men om det var papayasalladen som var "new" eller inte. Det fick jag aldrig veta.
 
Gårdagens papayasallad. Absolut nygjord.
 
 

Julen känns fjärran i Thailand

    
 Julen här i vår thailändska by känns fjärran och det är så vi vill ha det. Men vi har ju sett att många av gästerna i vårt boende har varit iväg och gjort en hel del större inköp.
I huset där vi bor finns många thailädare och där är inte julen aktuell. I övrigt finns säkert ett 15-tal nationaliteter som bor här och hos en del av dem blir det vad vi sett i alla fall julfirande av olika slag och säkert med sina länders specialiteter.
Vi har tänkt göra en Janssons frestelse till lunch på julafton och medförde ansjovis hemifrån och så mycket mer svenskt blir det nog inte förutom medhavda pepparkakor från "Anna".
Jag vet att potatis kan vara klurigt att få tag på här, där ris är basvaran, så vi började letandet idag. Lika bra att vara ute i god tid.
Marknader av olika slag finns det hur många som helst  och platserna varierar lite liksom dagarna. Idag stannade vi till marknade i grannbyn som är på onsdag eftermiddagar och söndageftermiddagar och här kan man lätt tillbringa tid. Mycket att titta på och mycket att avsmaka.  Förutom frukt, grönt, fisk, skaldjur, kött av alla slag finns  också"färdigmat", i form av grillade ankor, kycklingar, korvar, nygrillade fiskar och olika thailändska specialiteter - ja, det mesta. Ibland lite svårt att språkmässigt förstå vad som säljs och serveras, men det gör det hela än mer spännande.
Här på matknadem finns en stora avdelningar med kläder, pappersvaror, hushållsartiklar, sängkläder m.m. m.m.
Men jag var i första hand inställd på potatis, frukt och grönsaker.
För någon direkt mat lagar vi inte själva.
 
Grönsaks-frukt-kött pch fisk säljs numer under tak vilket gör att solen inte direkt liigger på.
En klar fördel för vissa varor...
 
Kanske en hel nygrillad anka eller en bit av en.
 
Små krabbor och räkor, modell större, hade stor åtgång.
 
Likaså musslorna som var helt nyfångade  och rörde på sig var populära
                                                                                         
Riktigt vad som dolde sig här i bananbladen kunde jag inte tyda av infon.
Men efter att jag fått titta i paketet och förstått att det var ris blandat med kokosmjölk
så slog jag till på ett par. Riktigt gott!
 
 Det var bl.a  potatis jag skulle leta efter och när jag hittat den, bara på ett ställe, fick det bli ett inköp. Och 
det trots det höga priset, 12 kr för ett kilo. Här är potatis en lyxvara och jag trr inte thailändarna egentligen äter den.
Så med potatis i hamn, ananas, övrig frkt och grönt var jag klar, i princip, om jag inte passerat paret som gjorde papayasallad.
Fanns inte alls på min lista men i marknadssammanhang är det ofta lyckat att improvisera.
 
Nygjord papayasallad, lagom "spicy", där mängder av olika ingredienser,
bl.a chili och krabbklor, morot, lök, ingefära,vitlök, lime m.m. mortlats och på slutet
läggs strimlad papaya i tillsammans med mer lime och tomat. .
 
Klart! Och härligheten läggs i en plastpåse och följer med hem och blir en sen lunch.
 
Så gott! Och med lite färsk ananas och en changöl därtill.
 
 
 
 
                                                                                               
 
 
 
 
 
 
 

Varierat

    
Vi tar oss gärna en daglig tur med scootern i omgivningarna och har oftast inte något direkt mål.
Omväxlande är det att köra fram på små grusvägar som ibland tar slut och vi får köra tillbaka. Andra gånger kör vi längs de större asfalterade vägarna och gör diverse avstickare mot havet och kan då hamna vid en helt egen strand. Lätt hänt. Varianterna är många.
 
Bakom vårt boende fnns alla denna grönska  i en milt sagt kuperad terräng som är rolig att utforska.
 
Några kilometer söderut ligger denna fina, långa strand, Silver Beach.
Och varför inte ett dopp här?
 
Vi använder scootern en hel del och just här i området förekommer dessa i många olika utföranden och variationer och i princip är det bara fantasin som begränsar konstruktionerna.
 
Denna käcka varant fungerar säkert ypperligt.
 
Scootrar är det gott om och bilar likaså, ibland livlig trafik
så det kan vara  klurigt att korsa huvudgatan inne i Ban Phe.
Vänstertrafik så man får titta åt rätt håll...
Observera de mobila gatuköken på andra sidan vägen.
 
Maken väntar i mitten av vägen på en trygg passering.
Jag ska hämtas upp...
 
En trehjulad moppe med sidovagn, s.k. sarreng , kan användas till en hel del.
De tjänstgör ofta som gatukök och är perfekta för transpoerte om man är fler vuxna och barn som ska åka.
Visserligen ser vi ofta två vuxna och ett par mindre barn på scootrarna men sarengerna erbjuder mer plats
och bekvämlighet. På denna finns en liten rosa plaststol där vi såg en flicka i sexårsåldern sitta.
Hann tyvärr inte fotografera.
 
En av de mer lokala bussarna. Busshållplatser finns inte utan man ställer sig vid vägen och
vinkar in den.  När man vill stiga av finns en ringklocka på flaket att trycka på och  bussen stannar genast.
Betalning direkt till chauffören genom framfönstret när man stiger på. 
Dessa bussars tidtabell är oregelbundeb men under dagtid går de oftast ett par gånger i timmen.
 

Trevligt är det med dessa njutflykter och trevligt är det att komma hem igen. Och det är fint att antingen sitta på balkongen och se himlen färgas rosa  eller gå ner till stranden och njuta av solnedgången där.
 
I kväll klockan 17.20 på vår terrass.
 
 

Ett skepp kommer lastat

    
 Efter en lagom scootertur på 20 minuter var vi inne i Ban Phe och tänkte uträtta några ärenden men det var sen söndag eftermiddag och vår lokala butk "Petras" var stängd. Men det blir en ny vända in i veckan. Scooterturer är alltid trevliga och vi tar gärna en sväng dagligen och ser oss om. 
I Ban Phe stannade vi till i den livliga hamnen där det är full fart från tidig morgon till sen kväll och alltid mycket att titta på.
Häriftån utgår de större fiskebåtarna och även båtarna till ön Koh Samet. Till Koh Samet fraktas gäster, boende på ön, livsmedel,dryckesvaror,  små traktorer, dricksvatten och allt annat som kan tänkas behövas ute på ön.
Mer att läsa om Koh Samet finns i Koh Sametguiden som i miytt tycke ger bra och adekvat info om ön.
Jag har besökt ön många gånger och bott kvar några nätter och då på Samed Villa Resort som vi tyckt varit ett både bra och prisvärt hotell,  bra restaurang och med bästa strandläge. Stränderna  på Samet är många och  korta och lämpar sig inte för långpromenader, men vill man ut och gå finns det gott om små vägar att ta sig fram på. På Koh Samet är det i princip bilfritt och endast nyttotrafik får köra. 
Men det går transporter från hamnen så man behöver inte släpa bagage och även hotellen hämtar vid färjan. 
Många hotell har också mot avgift hämtning och lämning inne vid färjeläget i Ban Phe.
 
Fiskebåtar ligger vid kajen och här jobbas det på att få allt klart till kvällens och nattens fisketurer.
I mitt tycke ser de inte direkt stabila ut. Men vi ser den ju deras lanternor varje kväll här ute till havs
så de verkar hålla tätt i alla fall.
 
Rakt ut ligger Koh Samet, en resa dit med lokala färjan tar ca 30 minuter.
 
Här har ett paket kastats från båten som ligger i hamn över till Koh Sametfärjan
och paketet fångades galant.
 
Ett skepp till Koh Samet avgår från kajen och kommer lastat med det mesta,
inklusive folk som ska ut till ön.
 
Vi stannar och ser solen gå ner  -
 
- och färjan ut till ön tuffar förbi  i den vackra kvällen.
Ett skepp kommer lastat....
 
 

Vidgade vyer

    
 Om man nu känner för att var aktiv när man är här i vår lilla  thailändska by, Chack Pong eller vill se mer av omgivningarna så finns det en hel del. Begränsningarna är få och det finns något för alla.
Vissa platser besöker man över dagen och till andra behövs mer tid.
Har man inte varit i Kambodja så är det absolut värt ett besök och beroende på vad man vill se och göra kan man välja resmål. Vi valde att ordna en resa  genom en resebyrå inne i Ban Phe för det är alltid smidigt att få hjälp med visum och att ta sig över gränsen och för vr del gick resan till Siem Riep för vi ville väldigt gärna besöka den gamla staden Angkor Wat. 
(När vi åkte till Kambodja var det oroligt vid gränsen och väldigt få arrangerade resor fanns) Jag har skrivit om vår resa i februari 2011 och söker man på Kambodja som kategori finns det jag bloggat om under vår resa dit. (Vi åkte minibuss, en resa som tog nästan nio timmar)
Befinner man sig här i Chack Pong eller dess närhet så kan Mr Kim hjälpa till med det mesta i resväg alltifrån transporter til utflykter, både långa och korta. 
 
En  hel del finns att göra  om andan faller på och man för  vill ha paus från solnedgånger, glittrande hav, palmer och scooterturer i närområdet.
 
I morse var frukostutsikten denna från terrassen.
 
Gårdagkvällens skymning.
 
Och solnedgången.
 
Kanske lockar en tur till Chantaburi, en stad tio mil söderut och ett besök på Oasis Sea World och när man ändå är där kanske det vore trevligt  att ta sig en tur uppe bland trädkronorna, Canopyadventures,
med hjälp av en linbana där man sitter i en sele. Verkligen häftigt och med fantastisk utsikt över nejden.
 
Canopyadventures, "trädkroneäventyr".
 
 Rayong är närmsta större stad, fem mil bort och dit är det lätt att ta sig med en lokal transport, alltså en lastbil med flak där man sitter på bänkar. Resan från Chack Pong tar ca en timme. Vad gäller transportens tidtabell är den till viss del oregelbunden. Men ca en gång i timmen ska den gå. Ibland oftare.
 
Snorkling, dykning eller fiske kanske någon är sugen på och det finns fina möjligheter till detta, särskilt på öarna här utanför.
Här i byn kan man beställa en theldagstur av Mr Kim till någon av öarna eller kombinera flera öar och då hämtar båten vid vår strand.
En annan möklighet är att ta sig över till grannön Koh Samet och därifrån följa med utflyktsbåtar ut.
Koh Sametguiden ger bra tips om olika öar, hur man tar sig dit och vad som är speciellt för dem.
 
Ön, Koh Mun (Man) Nai.
 
 
 
 
 
 
 
 

Dagens fångst

    
 Ännu en avkopplande dag i "paradiset" har i stort passerat och om en timme är det mörkt och dessförinnan hoppas jag på att fånga ännu en vacker solnedgång. Vet inte hur många jag sett genom åren,THailand men jag kan se många fler.
De tar ingen plats alls.
I övrigt har jag ägnat mig åt dagens varierade fångst som bestått av att läsa, lösa korsord, promenader längs stranden, ett antal dopp i havet och även lite studier i västgötsk historia. (Kommande jobbrelaterat reseuppdrag) 
Pannkakslunch, nertagninga av kokosnötter, djurstudier och att se på när fiskarna vittjade sina nät ingick i dagens fångst.
 
Sen eftermiddag och jag sitter en liten stund på stranden och fäller upp parasollet.
 
Två förskrämda ödlor satt alldeles stilla och stirrade förvånat på mig.
Men jag kan säga att de fick bråttom....
 

Kokospalmerna har gott om nötter och det är ju synd om de bara ska hänga där till påseende.
Uppenbarligen tyckte en av poolskötarna också det för han klättrade upp för att få ner några.
 
Många nötter är det och god brukar den svala mjölken var vara. 
Så även denna gång.
 
De lokala fiskarna var väldigt nöjda med sin fängst.
Näten var väl fyllda av både små och stora fiskar.
 Mycket slit att ta upp näten är det och väldigt tungt så jag hoppas alltid att fiskelyckan ska vara god.
 
En person ror ut med näten i denna lilla plastjolle och desan är de flera som arbetar med att dra
upp näten på stranden igen.
 
God fiskelycka!
Och de större fiskarna säljs ofta till restaurangerna.
 
Jag lyckades även fånga pannkaksmannen idag när han passerade med sitt ambulerande gatukök.
Perfekt lunch! Och väldigt gott!
Jodå, det blev även ilte ananas till på en separat tallrik.
 
 
 
                                                                                                                                                            
 
 
 
 

Vid vägens slut

    
 Idag blev det en tur på scootern till vägens ände. Jodå, vägen tar slut.
Mulet, blåsigt och ganska svalt i luften  och med bara +24 grader passade det perfekt med en lunchutflykt.
Inom gångavstånd har vi par favoritrestauranger  och ytterligare en hel del del finns på några kilometers avstånd och dit är det är bekvämt att ta scootern.  Och idag körde vi till vägens ände fyra kilometer från vårt boende.
(Vi har varit här förut och hittade direkt....)
Visserligen hade det varit trevligare med sol och blå himmel men vädret är som det är och för min del tittar jag mest på solen och vistas i skuggan.
Snart framme...
 
Här har vi svängt av från "stora vägen" som leder genom vår by, Chackapong och går söderut. 
 
Efter några hundratal meter tar vägen slut och vi möts av ett litete fiskeläge med båtar -
 
- och här ligger restaurangen
 
 
- på träpålar rakt ut i havet. 
 
Musslor eller kanske en krabba?
 
Menyn finns på engelska och det underkättade för oss.
Här finns skaldjur och fisk av alla de slag plus allt annat man kan önska i fråga om thailöndsk mat.
Både de rätter vi känner till och många andra. Ett fantastiskt urval på denna lilla restaurang.
"Shrimps penang" blev mitt val och det var "hett" men väldigt gott.
 
En fastbunden julgran finns på plats. (Behövdes extra linor i dagens blåst.)
Thailändare (budhister)  firar inte jul men julgranar ser man lite varstans. Kristna influenser kanske.
Vi var först de enda gästerna men fler var på ingång.
                                                                    
Utsikten åt ena hållet, ett hus där en fiskarfamilj bor.
 
Och åt andra hållet fiskebåtarnasom väntade på att ge sig ut till kvällen. 
 
Mätta och belåtna  efter en härlig lunch i verkliget genuin miljö  lämnade vi restaurangen vid vägens slut och puttrade  hemåt igen.
 
 
 
 

Förväntningar

    
Många gånger finns förväntningar hos oss. De finns och det utan att man kanske tänker så mycket på dem.  
Kanske finns förväntningar på en arbetsdag, hemmakväll, ett restaurangbesök, när vi träffar vänner, ser en film, går på teater.
Förväntningar inför julen, på en resa lång eller kort, på ett förhållande på ett boende och på mycket annat. 
Man förväntar sig något, kanske inte alltid uttalat, men hoppas i alla fall att det ska bli trevligt, bra, roligt, omväxlande eller något annat. 
Och ibland stämmer förväntningarna in, både i positiv och negativ bemärkelse.
 
Idag har vi varit här i drygt en vecka och jag har jag funderat en del  på de förväntningar som jag hade/har på vår resa hit.
Vad önskade jag mig. Vad kändes viktigt. (Utan inbördes ordning...) Och säkert har jag missat något.
  • sol och värme och stor tillgång till skugga
  • ingen klocka
  • inga måsten
  • puttra runt med scootern i vackra omgivningarna
  • äta gott på små lokala restauranger
  • gå promenader längs den fina, långa, stranden tidiga mornar och sena eftermiddagar
  • bada i ett hav där det är minst +25 grader
  • läsa och lösa korsord
  • njuta av solnedgångar och kanske en och annan soluppgång (om jag är vaken)
  • träffa nya och "gamla" vänner
  • ta massage av skilda slag och få händer och fötter uppiggade
  • umgås med maken
  • njuta av havsutsikten från balkongen och lyssna till vågornas brus och palmernas sus
  • att vara här över julen (julen är inte sedan 2002 något för mig)
  • en bekväm resa hit (tänkte då närmast på väntetider, ankomst-avresetider)
  • bra boende vid havet
  • låta dagarna bli som de blir och helst inte planera för morgondagen
  • att såren i pannan ska läka efter behandlingen
  • tillgång till internet men med begränsad skärmtid (bestämt av mig)
Och efter en vecka, hur ser det ut.
Jo, tack! Bra tycker jag. Väldigt bra! (Inlägg finns frånden 6/12)
 
Bor vid havet med vidunderlig utsikt.
 
Scooterturer dagligen. Bild tagen och lånad av vännen Veiken i mars 2016 då vi också var här i Thailand
och bodde  i samma by och hade liknande boende som nu på Chrystal Beach.
 
Vackra och väldigt gröna omgivningar.
 
Lotusblommmor växer på många ställen.
 
Väldigt god mat.
 
                                                                                
Härliga stränder som inbjuder till bad och långa promenader.
Och det bästaThailan! Ingen trängsel.
                                                    
Ikväll, alldeles nyligen, fångade jag solen på väg ner, 
 
 
 
 

Tur och retur

    
Konstaterade att kylskåpets hyllor gapade ganska tomma och för att råda bot på det sadlade vi scootern (utrustade den med kassar och rep) och gav oss iväg den dryga milen in till närmsta större metropol, Ban Phe.
Ban Phe är klart större och livligare än vår lilla by och det finns mer än en gata. Huvudgatan som går genom Ban Phe är drygt fyra kilometer och åt ena hållet ligger hamnen där fiskebåtarna lägger till och där även färjorna går över till den vackra lilla ön Koh Samet.
Till höger när man kommit in i  "centrum" av Ban Phe slingrar sig små gator och där finns mängder av små butiker som säljer det mesta. Internetcaféer och restauranger finns det gott om och skulle man behöva stanna över natt finns flera mindre gästhem och pensionat.
(Men det är få som tar sig till Ban Phe för ortens egen skull och staden har heller ingen egen strand men några kilometer utanför sträcker sig fina kilometerlånga stränder dit man lätt tar sig med motorcykeltaxi eller hyrd scooter.)
Ban Phe växte upp som en fiskehamn och fiskarna sålde sin fångst vidare till Bangkok. Ban Phe kan nog inte med bästa vilja anses vara en vacker stad och de flesta som kommer hit tar sig vidare söderut i Thailand eller över till ön Koh Samet.
Fina och luftkonditionerade bussar kör från centrala Bangkok till Ban Phe för en kostnad av ca 55 kronor, enkel biljett, så många tar bussen hit för att sedan dra vidare söderut i Thailand, kanske till Koh Chang eller vidare mot Kambodja. Och många turister från världens alla hörn tillsammans med många thailändare tar sig gärna till
Koh Samet med färjorna som går varje timme från färjeläget i Ban Phe. Resan över tar ca 30-40 minuter och kostar ockring 30 kronor, 100 bath. 
Vill man ta en speedboat över går det på 10 minuter och även de avgår från färjehamnen, men kostnaden blir högre. Har man bokat hotell på Koh Samet så är det vanligt att hotellets speedboat hämtar och lämnar vid färjeläget.
 
De sista kilometrarna in till Ban Phe går vägen längs havet  och strandn och man kör i en vacker pinjeallé
som ger skön skugga. Inte mycket trafik men man får se upp för hundar som ibland bestämer sig för
att korsa vägen.
 
Lite mer trafik inne i Ban Phe.
 
Eftersom vi skulle fylla på förråden började vi på den lokala frukt och grönsaksmarknaden. Utbudet av fräscha varor är stort och priserna väldigt låga. Man får en plastkorg och plockar till sig det man vill ha och sedan vägs detta, var för sig och  paketeras i påsar. 
 
 
Desa killar höll på att sortera chillifrukterna efter storlek.
Kändes nästa tröstlöst...
 
Tomater, chilli, ananas, cashewnötter,  gurka, koriander, ägg, lök, sallad, vitlök och ingefära köpte vi här.
Vi lagar inte direkt någon mat men ibland skapar jag någon lunchrätt
och då finns det ingredienser som kan vara bra att ha hemma.
 
Till vänster stora fina och saftiga polmlos.
Jodå, ett par sådana inköptes, perfekta till sallad.
Även ett knippe bananer kom med. 
Färskt, grovt bröd köptes hos "Petra", vår favoritbutik, där vi varit stamkunder i alla år.  (Petra har kinesiskt påbrå och det är alltid extra roligt att försöka prata lite kinesiska med henne.)
Brödet kommer från ett par små  hembagerir i Ban Phe med omgivningar och levereras färskt varje morgon.
Och just gott bröd käns det fint att kunna köpa.
 
I den lilla butik finns också en del andra västerländska varor förutom bröd, om man så skulle önska.
Färdighandlade och allt fastspänt på scootern. Bara att ge sig av hemåt igen.
 
En av smågatorna inne i Ban Phe. Bara att hålla till vänster.
Men något parasoll håller vi inte i.
Titta på scootern framför ...
 
Bangkok i mitten och Ban Phe vid den röda punkten.
Skall få till en bättre karta vid tillfälle.
 
 
 

Idag

    
 Luciadagen, står det i almanackan och visst blev det ett par pepparkakor till kaffet i morse men någon Lucia såg jag inte till. Och inga lussebullar heller. Men det går bra ändå. Väldigt bra.
Här går solen upp vid sextiden på morgonen och ner strax före sex på kvällen så detta får väl kompencera det ljus Lucia sprider i den mörka nord.
 
För min del fastnade jag idagTHailand i studier inför en kommande jobbresa och i en bok av Malin Persson Giolito,"Bara ett barn" och det var svårt att lägga bort boken innan den var klar. En verkligt spännande och hemsk bok där en liten pojkes öde är i fokus. Rekommenderas. Mycket välskriven och lättläst.
 Några avbrott för bad och lunch blev det förstås och en och annan promenad längs stranden där snäck och stenletning kändes som en lagom syssla och att se på fiskare som även idag drog upp sina nät.
 
Så här ser det ut där jag går ut trädgården som ligger på baksidan av byggnaden.
Här på terrassen har jag även min blogghörna under ett enormt tak och slår mig gärna ner 
i bekväma korgmöbler.
 
Mycket skugga och vacker grönska i den stora trädgården.
 
Havet är nära -
 
- och vattnet behagligt varmt med sina +26 grader idag.
Luften erbjöd +28 och en svakande bris, vilket det ofta är.
 
Pomelosallad till lunch, favorit i repris.
 
Soldis hela dagen och denne man i sin båt försökte fånga fiskarnas uppmärksamhet
och fångade dem med en håv. 
 
Väntade på solen skulle gå ner och fångade den delvis men fastnade i min bok( nu utläst)
så jag missade just ögonblicke då solen sänkte sig i havet.
Men det kommer fler dagar.
 
 
 

Just här, just nu

    
 Dagarna går ihop och de försvinner i raskt takt. (Tja, det gör de ju var jag än är å andra sidan) Lugnet är påtagligt, här finns ingen som stressar och jag bara är och är så nöjd med det. )
Korsord, böcker, lite plugg inför kommande jobbresa, moppeturer, strandpromenader tidig morgonen och sen eftermiddag, ett antal bad per dag, god mat och trevligt umgänge med personer från världens hörn som vi tidigare träffat här fyller gott dagarna. 
Alla hälsar och det är lätta hänt att bli ståendes eller sittandes för att utbyta några fraser.
Trädgårdens skugga och där under ett vackert tak är den perfekta platsen för mig och där solen inte når mig.
Jag konstaterar att jag kommit till ro och här finns inga som helst måsten. Tiden är oviktig och klockan la jag av mig redan på flygplanet hit.
Känner att kontrasterna är stora mot det liv jag i vanliga fall lever med mycket om mig och full fart, en tillvaro jag också tycker om. Men lugnet här ger mig mycket på många andra plan.
Och behovet att göra/se så mycket, annat än det jag dagligen ser i det lilla, finns inte just nu. Det räcker med att vara här.
 
 Vi har varit här i  byn Chackapong många gånger tidigare och vi har rest runt i olika delar av Thailand, både till många öar, i bergstrakterna  och på fastlandet och då oftast  stannat i flera månader.
(Under några månader 1980 arbetade jag i flyktingläger ute på landet nära den Kambodjanska gränsen och besökte då också delar av Thailand tillsammans med thailändska vänner.)
Inlägget skrivs nu i min skuggiga plats med plamsus och vågbrus alldeles nära och jag har just varit nere och sett några av de lokala fiskarna dragit in sina nät.
Hårt jobb för dem och ibland blir fångsten bättre och ibland sämre. Fisken säljs sdean på lokala fiskmarknader i närheten och till restaurangerna.
Nu inväntar jag  solnedgången och ska förstås göra det på stranden. En fin stund och jag har svårt att se mig mätt på dessa vackra solnedgångar.
(Solens brännande strålar försvinner efter klockan 16 så då är det min tid- och före klockan 11 på förmiddagen. Men sola gör jag inte...)
 Avkopplande tillvaro?  Verkligen! Och jag känner en sådan glädje och tacksamhet över att vara här.
 
Fint att se de lokala fiskarna dra upp sina nät, ett tungt arbetet som tar lång tid.
 
 
 
I kväll. Sitter och väntar på solnedgången.
 Solveig  (Veiken) och Lennart ni är med oss här just nu i tankarna.
 
Gårdagkvällens middag, intogs i "Gropen" restaurang Chomtalay, en favorit,
tillsammans med vänner från när och fjärran. 
 
Pomelosallad med chili och fisksås till förrätt.
Pomelo är en citrusfrukt som växer i sydostasien och påminner om grapefrukt men den är inte besk.
Pomelon anses också ha läkande egenskaper vad gäller det mesta...
Gott är det och kommer de läkande egenskaperna med sp är ju det bar.
 
Varmrätt där riset just anlänt till restaurangen från norra Thailand tillsammans med ägarens syster.
Något helt annat än vanligt ris. Och min vana trogen blev det räkor. DEnna gång  med cashewnötter
och wokade förska grönsaker. ( Frysta skulle inte alls serveras...)
 
 

I farten

    
 Vi tar oss gärna runt i omgivningarna med vår lätta mc/scooter och just den här röda har vi hyrt i princip alla år vi varit här och den är verkligen både  lättkörd, snabb och samarbetsvillig, en klar fördel för mig.  Åker vi båda  blir det oftast B som kör för jag tycker det känns lite tungt med last.
Är trots allt inte så van och körde inte ens moppe i ungdomen. Men på mitt körkort står det t.o.m. att jag har tillstånd att köra tung mc, något jag dock står över.
Att Thailand har vänstertrafik kan vara lite knepigt, men man kommer snabbt in i det. Just rondellkörningen och vid ut och infarter är det viktigt att titta åt "rättt" håll.
Men annars inga som helst problem. Dessutom tycker jag att medtrafikanterna här i våra byar tar stor hänsyn till oss utlänningar, vilket känns bra. 
Thailändarna för egen del åker gärna en hel familj på samma scooter och har ibland ett spädbarn på styret i en korg och de är ju lika räddaom sina barn som vi är.
 
Hjälmen på! Viktigt!
 
Startklar!
 
En av mina lokala butiker där jag handlar tomater, ägg, gurka och färska frukter.
Även färdiglagad mat finns för avhämtning och där soppporna är riktigt goda.
 
 Senare tog vi en tur tillsammans. Passade på att ha kameran beredd, men det är lite klurigt att få till klara och tydliga bilder i farten men bjuder ändå på ett axplock från vår runda.
 
På väg in till vår lilla närbelägna stad, Ban Phe,
en tur på ca två mil t&r och där utbudet av butiker är större än i vår by- 
Solskärm, strandskor och ett par tunna bomullsklänningar fanns på listan.
Här passerar vi Suan Son Beach, en strand som sträcker sig flera kilometer.
Observera barnet som sover i nåthängmattan och den röda mopeden, sareng kallad,
är ett mobilt gatukök-
 
Ännu ett gatukök i farten.
 
Trassligt kan det vara bland elledningarna men viss ordningser det ändå ut att vara
 
Huvudgatan går genom hela Ban Phe och längs den ligger diverse butiker, bankkontor,
friseringar, post m.m. Upp från gatan leder mindre gator med små lokala butiker och
neråt ligger hamnen med många fiskebåtar och där färjorna går över till ön Koh Samet.
I Ban Phe kan man t.ex. i den lilla butiken "Petras"  köpa tyskt, mörkt, bröd och
en del mer "västerländska varor". Vår favoritbutik.
Hörde också att det kommit till en skandinavisk butik, O´Learysmen den har vi inte provat.
Butiken Tesco Lotus (internationell kedja) finns också att botanisera i.
 
Hur det gick med mina inköp. Inte helt lyckat, för jag hittade inget av det jag tänkt. Men det gör inget för
då blir det en tur en mil åt andra hållet i morgon, till Laem Mae Phim. 
 
På hemväg och det börjar skymma strax efter klockan 17.
Och redan vid 18-tiden har solen gått ner.
 
Och i farten fångade jag också solnedgången igår.
 
Här har solen gått ner och mörkret sänker sig snabbt och då börjar också syrsornas konserter.
 
 
 
 

"Bee Happy"

    
 Nobeldagen, den 10/12 ,nästan så att jag missat datumet. Hade tänkt se prisutdelningen och festan men eftersom vi tidsmässigt ligger sex timmar plus, får jag kanske vänta tills i morgon och titta på SVT Play och det går ju bra det också.
Sitter i skuggan på stranden och väntar på att solen ska dra sig tillbaka i väster. Och kanske blir det en obruten solnedgång i kväll utan moln som skymmer. Återstår att se, för det är tjugo minuter kvar.
Solen har antagit en svagt orangerosa nyans, mest orange. Så det finns hopp.
 
Alltid fint att sitta på balkongen och se mörkret lägga sig och fiskebåtarnas lanternor tändas.
 
Vi lever ju en mycket lugn tillvaro här i vår lilla thailändska by och tar oss runt i omgivningarna per  scooter och så även till ett par av våra favoritrestauranger.
När det  kommer till restauranger så har vi ett 10-tal vi växlar mellan och till fyra av dem växlar vi in oftare än till de andra och till dem är det lätt promenadavstånd, mellan 5 och 20 minuter. Och till de övriga tar vi oss per motor.
Extra mysigt är det att ibland traska iväg barfota längs stranden i mörkret, med en ficklampa som extra tillbehör och det gör vi om vi ska till den lilla familjerestaurangen "Bee Happy"-
Just denna restaurang var den första vi besökte när vi första gången kom hit 2010.
 
Bord finns uppställda i sanden som det är på många av restaurangerna här och havskontakten är nära. 
På dagarna erbjuds solstolar, solsängar och parasoller utan kostnad
men oftast tar besökarna något att äta eller dricka och det hjälper givetvis till att hålla ruljansen i gång.
(Vi går hit då och då för lunch/middag men vi tillbringar inte dagarna här eftersom jag inte ska vara på stranden.)
 
Och för oss blir det förstås thailändsk mat eller skaldjur och ibland har vi ätit frukost här. 
  Den europeiska  menyn är starkt begränsad och består av olika pastarätter,  hamburgare med pommes och pannkakor. (Men det är de goda thailändska)
 
Maten blir jag också glad av även här. 
Bosse beställde fried rice med ananas och kyckling och
  för min del blev det än en gång räkor penang och till det ris och rikligt med färska, wookade, grönsaker.
Väldigt gott!
 
Och på "Bee Happy" är det inte bara gästerna som är nöjda och glada utan även ägarnas barn.
                                                                           
Två av barnen.
 
Här ett tredje barn, det yngsta, en fyra månader gammal gosse ,som tas om hand av farmor i familjen.
 
Ägaren själv som tillsammans med fru, äldre barn (tonåringar) och några släktingar driver restaurangen. 
(Tonåringar brukar servera när de inte är i skolan eller läser läxor.)
Och budskapet på skylten gillas extra. I dubbel bemärkelse.
 
 

Semesterkänsla

    
 Det går fort att anpassa sig till semesterkänslan och trots att vi bara varit på plats i ett par dagar känns det som om vi varit här betydligt längre. Men å andra sidan känner vi väl till det mesta efter många besök här i byn.
Förr om åren, innan mina solskador gjorde sig påminda, stannade vi flera månader och i ett par omgångar arbetade jag också här på en svensk skola. Men det var förr och nu är nu.
 
Vi behöver göra lite inköp och hittar de små butikerna som ibland bara är några bräder vid vägkanten  eller backar på en moped och vi stannar och köper gurka, tomater, ägg och tropiska frukter.
Utbudet av färsk frukt är gigantiskt och den är försvinnande god.
Allt är hemtamt och vi blir igenkända där och dit vi kommer.
 
Någon direkt mat för att laga  "hemma" köper vi inte utan passar på att utforska de små restaurangerna  i närområdet och i grannbyn Laem Mee Phim, sju kilometer bort,  där fisk och skaldjursrestaurangerna ligger tätt längs havet. Thailändsk mat tycker vi väldigt mycket om ochäven fisk och skaldjur så enkelt att välja är det inte. 
Här är lugnt och stilla och kvällens nöje brukar bestå av att se solen gå ner, antingen på balkongen eller stranden, äta middag och där oftast träffa på vänner från "förr" och sätta ihop till långbord och vi blandar friskt engelska, svenska, tyska och franska och även ett och annat ord på italienska och kinesiska. Mångfalden är stor.
Ofta fortsätter samtalen och umgänget en bit in på kvällen och sedan är det fint att avsluta aftonen på balkongen med palmsus, havsbrus och en god bok eller ett korsord.
Risken att slumra in i den bekväma stolen är påtaglig. 
 
Gårdagkvällens skymning och fiskebåtarnas gröna lanternor syns som små prickar. DE tänds efterhand och vi räknade till 55 båtar ute som syntes från vår balkong. Troligen betydligt fler.
 
Det börjar skymma redan strax efter klockan 17 och en timme senare är det mörkt.
Utsikt från vår balkong. Mysigt att sitta här och blicka ut över nejden.
 
Middag på den lilla restaurang Chomtalay "Gropen" som ligger snett över vägen där vi bor.
"Gropen" kallad för den ligger liksom i en grop.
Min middag blev penang curry med räkorochn nudlar.
Försvinnande gott!
(Penang curry är en sorts krydda som ger en bra och distinkt smak med lagom hetta).
Priset för mat och en stor ök, en Chang, är här 40 kronor.
 
Solen går ner varje kväll men igår täcktes den av moln och helt naturligt, för det var molningt i stort sett hela dagen.
Tänkte att det kanske blev en mer molnfri soluppgång. Och se det blev det.
                                                                                                                    
Jag var uppe med solen idag. Redan före 06.30 satt jag på balkongen. Igen och
  väckarklocka var ställd men jag vaknade av att just solen sken in i sovrummet.
(Glömt dra för gardinerna...)
Och en vacker soluppgång blev det.
Tillika en mycket vacker dag.
 
Ingen trängsel på stränderna här inte. 
Havet lockade så det blev ett par dopp för mig i det +25 gradiga vattnet.
Absolut njutbart!
 
 

En skön känsla.

    
 Jag somnade tämligen ovaggad igår kväll till palmsus och brus från vågorna, och i morse vaknade jag av att fåglarna i träden konkurrerade med palmer och hav om att ta den ledande stämman i kören.
Nåja, så tidigt var det inte jag vaknade. Min thailändska tid visade på 10.30 och kroppen var delvis där men mest kvar i den svenska tiden, 04.30.
Nåja frukost på balkongen i behaglig skugga och eftersom det var halvmulet så unnade vi oss en promenad längs stranden.
Keps på för min del och i övrigt heltäckande tunn utstyrsel  i bomull, dock barfota.
Kände att sårskorporna i pannan började lossna och liksom föll av under promenaden. Och om det var av blotta förskräckelsen över att vara tilbaka här i Chackapong vet jag inte, eller om luften här bidrog prositivt.
Men nästan alla är nu borta.
 
Absolut ingen trängsel här längs stränderna, inget charterresemål, men solsängar och parasoller finns vid de små familjeägda restaurangerna där man gärna slår sig ner för att pusta och dricka något i skuggan. Och skugga finns alltid att tillgå om man vill. (För mig är det nödvändigt.)
Att komma tillbaka hit är lite som att komma hem. En skön känsla. 
 
Ingen trängsel längs Chackapongstranden.
Här mötte vi en man som samlar stenar och snäckor och det är dessa han fångar upp
med en sorts sil som han drar efter sig.
 
"Fångsten" sorteras och de stebar och snäckor han vill ha läggs i en separat påse och de
övriga lämnas på stranden.
 
Den lilla restaurangen "Bee Happy" välkomnade oss in och  restaurangen är i skick som ny igen.
Ägarfamiljen lämnade restaurangen vind för våg i höstas (vanligt attman gör så här) och mycket förstördes av stormarna. Vi såg då bildbevis på förstörelsen, men nu är den uppbyggd igen
och t.o.m. lite större än den brukar vara.
 
I bildens vänstar hörn syns ön "Koh Samet" ett populärt turistmål och dit vi brukar
ta oss med båt härifrån Chackapong.
Det går även reguljärbåtar dit i stort sett varje timme från vår grannort Ban Phe.
 
På eftermiddagen såg vi en av våra mycket lokala fiskejollar komma in med sina nät som drogs upp på stranden. Och om fångsten var god elle ej hann vi inte se.  
 
 
 
 
 

Överraskande och trevlig resa

    
 Med sex timmars tidsskillnad mot Sverige, (plus sex timmar) sitter jag på altanen i mörkret och njuter av brus från hav och palmer.
Vi landaded i Bangkok i morse, 09.30 lokal tid ( i Sverige då 03.30) efter en  bekväm flygning med Finnair från först Stockholm och sedan Helsingfors. (Inget sponsrat inlägg.)
Maken hade glädjande överraskat mig med en bekvämare flyggklass och visst kändes det väldigt behhagligt att luta sig tillbaka, ha gott om plats, kunnna fälla stolen till liggläge och bara njuta. (jo, förutom klådan som finns i pannan av såern efter beandlingen.)
Resan hit bokades tidigt i höstas men vi visste  inte förrän ganska nyligen att det skulle fungera för mig att åka.
Sola gör jag  inte, men inget badförbud råder och just här där vi bor har jag tillgång till skugga hela dagen vikket är en förutsättning.
Scooter har vi hyrt och kommer givetvis att förflytta oss  i omgivningarna både med hjälp av  den och på andra sätt. Att ta det lugnt står förstås också på agendan.
 
(Såren i pannan läker bra och värken är borta. Nu väntar jag på att sårskorporna ska ramla bort och under tiden  kliar det  rejält. Men med kallt vattten och en frottéhandduk kan klådan lindras.)
 
I Bangkok blev vi hämtade på flygplatsen och efter dryga två timmars resa mot sydost var vi framme i vår by, Chackpong.
Här i byn, som är liten och långsträckt, har vi varit många gånger och vår första resa gick hit redan 2009 när vi bodde i Peking och många resot  hit har det blivit under årens lopp.  Men hit går inga charterresor så mycket av det mer genuina thailand finns utanför dörren.
(Mer om byn Chackpong i ett annat inlägg.)
 
Resan hit hade mycket att bjusa på, ja förutom själva flygningen och att luta sig tillbaka gick mer än bra.
 
Bekväm och avskild kabin med gott om utrymme och mycket av det där "lilla extra".
 
Champagne under tiden som menyerna studeras och likaså viktigt att prova in stolens alla
bekvämligheter. Och det fanns många.
 
Speciellt fack för mina skor och sedan togs de fina Marimekkotofflorna på.
Min handbagageväska hade en särskilt plats.
                                                                       
I menyn fanns tre olika för och varmrätter att välja på och Iittalas glas och Marimekkos porslin
och servetter var genomgående. Mitt val av förrätt blev jordärtskockssoppa med rälor..
Väldigt gott och en fräsch sallad piggade upp. Till varmrätt beställde jag pasta fylld med kantareller och tryffel i en lätt gorgonzolasås. Ost, glass och bakverk avslutade måltiden.
 
Väl tillbakalutad  för att så småningom slumra in och det väl omsluten av täcke och kuddar med Marimekkodesign. Och det gick att helt sträcka ut sig.
 
Framme i Chackpong och vårt fina boende i en lägenhet på Chrystal Beach, åtta trappor upp.
Att det var lite mulet gkorde mig absolut ingenting och +24 är behagligt hur som.  
 
 
 
                                                                                            
                                                                                                                                                                                

"Up and away"

    
 Strålande sol i morse i Stockholm och någon minusgrad. Jag blev extra glad över att hinna se en soluppgång för det är inte så ofta det blir av.
I morse gick solen inte upp förrän strax efter nio så jag hann alltså med. Och i lugn takt dessutom. 
Det är resdag men inget fakrirflyg denna gång.
Och vart bär det hän?
 
Vacker soluppgång i morse. Gillad extra röken från värmeverket som speglar sig i Hammarbykanalen
och även  husen i Hammarby sjöstad verkade tycka om sina spegelbilder. 
 
Första stoppet blev Arlanda flygplats, terminal 2. Så lugnt! Efter en timme hade vi avverkat taxiresan, lämnat bagage och passerat säkerhetslkontrollen. Och sedan gott om tid att bara vänta. Men med tillgång till loungen gick tiden snabbt. 
 
Lugnt på Arlandas terminal 2. (Länge sedan vi var här. Oftast är det terminal 5 som gäller)
 
Snabbt gick även flygresan. På 45 minuter hann vi få kaffe/te/juice och landa i Helsingfors. Och det vackra vädret följde med oss.
 
Här är vi på väg ut över Östersjön och har lämnat Norrtälje bakom oss.
 
Skärgården utanför Helsingfors .
 
Idag, den 6/12,  är det Finlands självständighetsdag, frigörelsen från Ryssland. Finlands självständighets förklaring antogs av av Finlands lantdag den 6 december 1917. I den förklaras Finland vara en självständig nationalstat, Republiken Finland. Tidigare hade Finland lytt under rysk överhöghet som Storfurstendömet Finland.
Och vi slog oss ner i loungen för att fira med lite champagne och god mat.
Lugnt och behagligt.
Snart väntar boarding och en längre resa stundar. 
Mina sårskorpor kliar efter behandlingen och skinnet värker men jag är vid gott mod och har förstått att en överraskning väntar vad gäller resan.
Tittar in hos er läsare i morgon.
 
En välbesökt men lugn lounge i Helsinki.
 
 
 
 
 
 

Fönsterplats

    
En trevlig söndageftermiddag blev det hos Helenfamiljen i Nacka Strand där vi kombinerade födelsedagsfirande med adventsfika.
Skymningen sänkte sig och lagom till kaffet och den läckra mototskakan gled Cinderella förbi, Vikinglinjens Ålandskryssningsfartyg och det kändes nästan som om det skulle bli ett plötsligt och oväntat besök av fartyget i köket. Men det uteblev.
Att  sitta här vid fönstret och blicka ut över Stockholms inlopp är en sann njutning och vi satt kvar länge.
 Mörkret lade sig över nejden, huvudstaden ljus tändes runt om.
Jag tog ett djupt andtag och var så glad för att jag kunde vara här.
 
Vill också gärna tacka för alla peppande kommentarer jag fått. De värmer och gör mig extra glad.

Bakom Cinderella syns Fjäderholmarna och längre bort ligger Lidingö.
 
Helen (dotter) hade bakat en perfekt morotskaka dagen till ära.
Jättegod!
 
Många runt bordet och mototskakan och det övriga kaffebrödet uppskattades verkligen.
 
Curre, familjens labrador,, undrade om det inte skulle falla några smulor till honom...
Han hade även siktet inställt på de fina pepparkakshusen men de var högt placerade och
ganska otillgängliga för en fyrbent vän.
 
 
                                                                                    
Njutba utsikt. 
 
 
 

Se upp!

    
 Se upp! Ibland är det lättare sagt än gjort. Själv har jag de sneaste dagarna haft svårt att se, både upp, ut och ner.
Jag har kämpat på med behandlingen av delar av mitt ansikte och tyvärr så har ögonen svullnat igen så det har stundtals varit svårt att se. Vissa mornar har jag inte knappast sett ögonen när jag tittat mig i spegeln för ögonlocken har dolt dem för att de varit svullna. (Behandligen av pannan och ögonbrynen har även påverkat ögonlocksen.)
Nu är behandlingen verkligen igång och sårskorpor har lägligt placerat sig på de behandlade områdena  som denna gång är pannan och ögonbrynen. Och eftersom såren finns så vet jag att det blir effekt och det är som det ska vara.
Behandlingen påverkar hela kroppen och trötthet plus influensaliknande symtom ger sig ganska ofta till känna.
Såren stramar och kliar men jag är vid gott mod och vet att det snart blir bättre.
 Jag sitter gärna och vilar mig i form i soffan och idag på eftermiddagen så  jag solen skynda sig att gå ner på andra sidan kanalen för ett tag gick det bra att se
 
Fin solnedgång över Hammarbykanalen.
 
 Solskador har jag och det efter alltför mycket solande under barn och ungdomsåren och även i vuxen ålder.  
När jag var barn på 1950-talet kände man inte till solens skadliga inverkan och jag med mitt ljusa skinn, med betydligt mindre pigment än de som är mörkhåriga, brände mig rejält och det många gånger. Jag ville ju bli brun som alla andra. Jag brände mig, flagade, solade och brände mig på nytt och till sist blev jag ju också i vatje fall ljusbrun. 
  För mig tog det tid att ens bli ljust brun, så att resa på solsemester på en vecka var liksom aldrig någon idé för då hade det knappast inte ens märkts att jag varit just på solsemester.
Och sedan många år tillbaka solar jag inte. Jag undviker solen och vistas i skuggan, ligger aldrig på en strand men  badar gör jag gärna om vattnet håller minst +24 (helst mer) och sedan vistas jag i skuggan. Hatt, keps och gärna långärmad blus och solkräm med hög solskyddsfaktor är alltid med.
Att sluta resa har nte varit och är inget alternativ utan det gäller att hitta bra former för att kunna göra det som jag tycker är trevligt och ändå undvika solen.
Viktigt är att vara medveten om att just vistas längre tid i solen och att bränna sig kan vara förödande och att man själv tittar på sin kropp efter eventuella hudförändringar.
Och det gäller att se upp och vara vaksam och kanske ändra sitt tänkande vad gäller att sola och att framförallt bränna sig.
 
När man tänker på hudsjukdomar finns det många olika varianter och några är mer besvärande än andra.
Ofta tänker man kanske på hudcancer och den förekommer i olika former. (Har här länkat till en sida där det finns bra info om man vill veta mer.)
Viktigt är att vara vaksam på eventuella hudförändringar och se upp,  se över och kanske ändra de solvanor man har och en god idé är att inte vistas i solen mellan klockan 11 och 15 då solen är som starkast.
 Viktigt är att veta att hudcancer kan ta sig många olika uttryck och att det många gånger är alltför mycket solande och brännnskador som är den stora boven. Så se upp för eventuella förändringar i huden och sök läkare i tid. Solskadorna kan visa sig många år senare och jag skördar idag resultatet av det flitiga solandet för sådär en 30-50 år sedan.
Men livet pågår här och nu och att få detta ogjort låter sig inte göras.
Men att se upp det gör jag nu! Och på olika sätt.
 
Här har panna och ögonbryn behandlats och när detta är läkt så
bildas ny hud som är tunn och känslig.
 
 

Resor och fotografering - lockande tema

    
"Travel & Photography" - resor och fotografering var temat för gårdagskvällen när Nordic Travelblog Event 
gick av stapeln på hotell Sheraton i Stockholm där ett femtiotal bloggare med inriktning på resor samlats. 
Cecilia Löwenadler och Anna Nilsson på Nordic Travelblog Event hade tillsammans med sponsorer bjudit in till en härlig och festfylld kväll där resandet och fotograferandet på olika sätt var i fokus.
Jag tvekade in i det sista om jag skulle gå men bestämde mig för att ett sårigt ansikte och värk inte skulle stoppa mig. Ett beslut jag blev glad över att jag fattade och jag hade  en väldigt trevlig, givande och rolig kväll och mitt onda försvann för några timmar. Eller snarare, jag glömde bort det.
Extra roligt blev möten med resebloggare både som jag träffat tidigare, bl.a Aniika som medryckande skriver "Resfredag"  och även andra bloggvänner vars bloggar jag följer men hitintills inte träffat.
Men denna kväll  blev jag genast igenkänd av Eva från Luleå som skriver den härliga bloggen med fantastiska foton  "People in The Street" (där resor och mycket annat finns med)
och av Anna som har två bloggar; en New Yorkblogg; "New York - My Bite of the big Apple", som är 
en guidning i och runt New York. En hel resehandbok hittas här med hotell, upplevelser, restauranger och mycket mer. Dessutom meföljer alltid lockande bilder till den informativa texten.
I Annas andra blogg, "Travel on a Cloud", skriver hon om mycket som är resrelstarat och olika resmål där inte New York är i fokus. Även i den här bloggen är bilderna väldigt njutbara. 
Maria Fantasydining kombinerar ofta resor med spännande och ofta annorlunda restaurangtips och barer från världens alla hörn. Här kan man hitta mycket matnyttigt och roligt.
 
Hotell Sheraton i juligt, glittrande. klädsel.
 
Redo för en festkväll.
 
Eva, (People in Street) Cathinka,(På vift)
och Anna (New York- My Bite of the big Apple & Travel on a Cloud) var några av dem vid mitt bord.
(Under kvällen bytte vi bord och det minglades ordentligt)
 
Anna och Cecilia från Nordic Trevelblog Event önskar oss välkomna och presenterar kvällens
blandade program . 
 
Kvällens program i korthet och med inslag från olika sponsorer.
- Patrik Brännfors från Getty Images Gallery berättade om trender inom foto och vad som kan vara en bra bild och där hantverk. Ljus och stil betyder mycket och  det är viktigt med ett bildspråk som engagerar.
 
- Peter Samuelsson, VD på Trade Tracker Sweden berättade om hur du som bloggare ev. kan tjäna pengar på din blogg men det förutsätter också att reklaminslag förekommer och att man som bloggare skriver om olika prudukter som man själv bestämt är relevanta för ens blogg.
 
- Representanter för Murciaregionen i Spanien, Israel, Flandern (Belgien) och Florida Keys/Key West presenterade sina områden.
 
Key West i Florida och Hemmingways hus där många katter, alla med sex tår fortfarande lever.
 
 
- En sommelier från Sheraton presenterade och bjöd på avsmakning av vitt vin från spanska Catalonien, Torres Esmeralda och rött vin från Golanhöjderna i Israel.
 
Cecilia, Nordic Travelblog Event och Sheratons sommelier presenterar vinerna.
                                                                                           
Efter alla presentationer, mingel och prat smakade det fint med den uppdukade buffén och alla lät sig väl smaka.
 
Pastasallad, oliver, olika röror, kycklinlår, grönsaker och bröd följdes av en
strut med belgiska pommes frites och det givna tillbehöret, majonnäs.
 
Givetvis var det en del priser som delades ut mot slutet av kvällen och det verkade som om alla som fick dem blev mer eller mindre överraskade. 
Kvällens värdpar ringde via Skype upp Helena och Peter, Freedomtravel, en av Sveriges mest populära  resebloggar och de just nu är de i Tjeckien för att be dem om hjälp att läsa upp vinnaren i kategorin "Travel Innvator 2016;" årets reseförnyare.
EFter visst krångel med telefoner och ledningar så gick samtalet igenom och Peter och Helena dök upp på skärmen.
Men! Arrangörerna hade grundlurat dem och Peter och Helena, som trodde de skulle dela ut priset till en annan bloggare, fick själva detta pris. Stort grattis! Jätteroligt!
 
Peter och Helena blir glatt överraskade över sin vinst.
 
Eva, med bloggen "People in the Street", tilldelades pris för bästa foto. Stort och varmt grattis!
Här tillsammans med representanter från Murciaregionen i Spanien
och priset är just är en resa till Murcia.
 
Kvällen blev sen och jag jag hann hem med bussen lagom toill tolvslaget och behövde inte vara rädd att tappa min sko. Men även om jag tappat skon var kvällen helt klart värt det. 
Extra tack till Eva (och hennes man Stefan) och Anna för  ett härligt och minnesvärt möte.
Och givetvis till arrangörer och sponsorer för utan dem hade kvällen inte blivit av.
 
 

Fest och var-dag.

    
Min vackra novemberkatus blommar vackert och har övergått till att bli en decemberkatus. Fortfarande är det många knoppar som väntar på att slå ut, så kanske blir det även en januarikaktus av den. Återstår att se.
Hitintills har den också tjänstgjort under påsken och även då glatt oss med sina blommor, vilket givetvis upskattats.
 
 
 
 Vardagen finns ju där jag befinner mig, vare sig det är hemma i Stockholm, i den spanska sommarstugan eller någon annanstans. 
 Och att vardagen - var dag även kan vara festdagar är alltid trevligt.
Idag är det en sådan festdag, snarare stor festkväll, som Nordic Travelblog Event har inbjudit till. 
Jag ska tillsammans med många andra resebloggare tillbringa en glitterfylld afton på  hotel Sheraton i Stockholm och temat för kvällen är "Travel & Photography,något som jag är särskilt intresserad av.
Jag ser verkligen fram emot en jättetrevlig kväll och det trots min smärta i ansiktet, svullna ögonlock och med sårskorpor i ögonbrynen och pannan.
Klännning, väska och skor är framtagna så förberedd inför kvällen är jag.
Man får inte roligare än man gör sig och några timmar ska jag helt klart orka med i festens glans.
Ser även fram emot att för första gången i.r.l.  träffa några av mina blogg och instagramvänner och att det blir en härlig kväll det är jag övertygad om.
Rapport kommer.
 
Ett av gårdagskvällens glädjeämnen var att sitta i soffan och titta ut över kanalen och se alla ljus och "julbordsbåtarna" på väg in i slussen. Och Globen vinkade lite långt där borta.
 
 
 
 

Extra energi

    
Exytra energi dessa dagar känns bra att ha och jag samlar in det på olika sätt. 
Stockholm har de senaste dagarna bjudit på strålande sol, absolut njutbart väder, så även idag och att skymningen sänker sig tidigt på eftermiddagen kan man inte göra så mycket åt.
Men det vänder om några veckor och blir ljusare. En liten tröst.
Och jag tycker att dagarna försvinner i rask takt och det gör de ju helt oavsett årstid, väder och var man än befinner sig.
Lite extra energi samlade jag på min både trevliga och givande jobbresa i helgen, behövligt, för i måndags var det dags  att än en gång ta itu med  behandlingen av mitt redan sargade ansikte.
Solen har gjort sitt  under många år och solskadorna finns där och de sitter kvar. Jag blir liksom inte av med dem helt.
Nu är det ögonbrynen (skinnet under dem är skadat) och partiet ovanför dem upp till pannan som trilskas och som ska åtgärdas. En stark salva ska strykas på, en salva som ger sår efter någon dag och sårskorpor som efter hand faller av. Huden blir då tunn, fnasig och känslig och förhoppningsvis försvinner också de ovälkomna solskadorna från ungdomstidens häftiga solande. Åtminstone för ett tag.
Men det gör ont i ansiktet och jag är inte just nu direkt presentabel.
Ögonlocken hänger också som små påsar ner över ögonen och det är svårt att se.
Övergående tillstånd är det absolut, men besvärligt just nu. 
Även om jag blir tittad på när jag går ut och ansiktet svider, så känns det bättre att varva hemmets lugna vrå med lite mer fart.
Och ont har jag var jag än är.
En tur till Uppsala för att hälsa på barnbarnen och "dotter Liv" piggade upp och extra roligt var att hämta Max på skolan och William på förskolan.
 
Max får i förskoleklass på Vaksalaskolan i centrum av Uppsala.
En gammal skola med härlig atmosfär och en skola där det finns elever från förskoleklass till klass nio.
(De yngre eleverna går i den vänstra byggnaden).
 
På skylten står det 1926 och att skolan är gammal märks tydligt. (Dock är den renoverad...)
Vid många handfat i korridorerna finns vackert tegel från Uppsala Ekeby.
Här hittade jag plattor från Gimo Bruk. Ett järnbruk norr om Uppsala som kom till på 1600- talet.
         
Max, Wiliam och en lite försenad adventstårta. Litn men väldigt god. 
Och lite advenstfika smakade bra fram på eftermiddagen.
 
 Tre V - vacker eftermiddag, vackra hus och en vacker himme.l
 
Tågresan mellan Uppsala och Stockholm tar ca 40 minuter och är riktigt rogivande. Sällan trängsel, annat än i rusningstrafik för det finns många pendlare och nu åkte jag innan den började.
(Om man inte tar pendeltåget för då tar det över en timme och är betydligt dyrare, eftersom det är olika tågoperatörer)
Tillbaka i Stockholm i den tidiga kvällen mötte jag upp några av vännerna i "Beijing Ladies" för att äta middag.
Väldigt trevligt och väldigt gott och även här kunde jag förtränga  smärtan i ansiktet.
                                                        
Restaurang "DalaNisse", på Vikingagatan 7, i Vasastan är alltid trevligt.
Och väldans trevligt hade vi, Mona, Birgitta, Åsa och jag också.
 
För min del som ätit en rejäl lunch under dagen
blev det perfekt med en toast skagen som verkligen smakade som den "ska". 
Väldigt god