Sista sommardagen?

    
 Bestämde mig för att dagen till ära, denna sista sommardag enligt almanackan , att gå de 500 metrarna till bageriet och köpa nybakat bröd till frukost. (Min personlige bagare här hemma är inte till städes)
 Och när jag ändå var ute och igång kändes det bra med en lite längre promenad och i kvarteren här omkring är dte full fart.
Många börjar sin dag med en frukost på "lokal" och caféerna längs Ringvägen och angränsande smågator ligger tätt.
Nu är det inte så att jag är uppe med tuppen och frukost kan ju passa lite när som.
Men truten var vaken och på sin vakt. (Finns gott om dem här vid vattnet)
 
Kanske är det någon som vill dela med sig av sin frukost...
 
Frukost på gång? Här brukar det vara fullsatt hela dagarna både ute och inne.
Men alla har väl inte vaknat ännu.
 
Kanske en skylt som behövs.
Sitter på dörren till Lisas Café och hembageri på Skånegatan.
 
Och Bagarboden, mitt mål för inköp av frukostbröd.
 
Med de varma bröden i papperspåsen fortsatte jag en bit till innan jag vek av ner mot kajen. 
Konstaterade, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att jag bor mitt i storstan med all service nära och även ett oändligt utbud av det mesta.
Men här finns också småskaligheten, det lilla i det stora, natur och vatten alldeles nära.
Frukost på balkongen och med vattnet och båtarna som skall slussas som sällskap.
Det blir en bra dag idag också.
 
 
 
 

Jordnära

    
 Sommaren pågår för fullt, även om hösten infaller om ett par dagar då det blir september. Sommartider är  för mig är också utflykt/njutflyktstider och runt huvudstaden finns många oaser men det vill bara till att ta sig dit.
Jag har i nästan hela mitt vuxna liv haft bil och det har alltid varit lät att ta sig till och från jobbet med bil,om jag inte gått eller cyklat.
Under de år de fem är jag bodde i Stockholms innerstad och arbetade  kvar i Upplands Väsby var det sällan aktuellt att åka kommunalt för då hade jag ju inte kommit fram förrän ett par timmar för sent så bilen har varit en trogen vän.
Men förra hösten så bestämde vi att billen inte längre behövdes. Året innan hade vi totalt kört 400 mil så bilen vandrade vidare till dotter Helen. (Och behöver jag låna bilden så går det alldeles utmärkt. )
Att inte ha bil gör att man får planera resan lite  mer men tid har jag så att förflytta mig är det minsta problemet.
Nya erfarenheter och upplevelser kommer dessutom till som extra krydda. I STockholmsområdet är det dessutom smidigt att inte ha bilen med sig för det är ofta långa köer och trämnselskatter ska betalas både vid ut och infarten till stan och även på Essingleden.
Dagens resa gick till grannkommunen Huddinge, Segeltorp, och till "Finsmakarens Trådgård"; Zeta  Handelsträdgård.  En resan från dörr till dörr som tog knappt 40 minuter med tunnelbana, byte av tunnelbana (idag blev det rätt röd linje) och en busstur från Fruängen till "Zetas".
Jag klev in genom grindarna och tog ett djupt andetag och började långsamt utforska de olika avdelningarna. Det var åratal sedan jag var här...
 
 
 
 
Zetas Handelsträdgård är en upplevelse även om man inte har tänkt att köpa med sig växter hem. Bara att gå runt och titta ger en skön känsla och utbudet av trädgårdsväxter här lär vara Sveriges största. På hemsidan kan man ladda ner deras katalog och i katalogen finns växterna betygsatta, något som "Zetas" var först med och började med redan 1985. (Detta är en sorts konsumetupplysning som sker i samråd med trädgårdsmästare, trädgårdsbutiker och där man även ser vad som står i vetenskapliga artiklar.)
 
Jag fastnade hos de många olika sorters rosorna där buskrosorna dominerade i antal.
 
Bra med tydliga skyltar om skötselråd.
 
 
 Att besöka det mysiga Trädgårdscaféet passade bra i pausen mellan växttittningen. 
Här serveras det lunch dagligen mellan 11 och 14 och under hela dagen finns gott kaffebröd och fina mackor. 
Ett 20 -tal platser finns inomhus och i trädgården finns många bord utplacerade med vacker utsikt över den vackra handelsträdgården.
 
 
Smörgås med fräsch kräft och räkröra passade mig och en cappuchino därtill.
 
Stärkt av pausen fortsatte jag vandringen bland växterna och ittade även in i bygggnaden där trädgårdsredskap, jord, krukor och mycket annat finns till försäljning.
Zetas Handelsträdgård drivs idag av Victoria Skoglund och det har hon gkort sedan 1997. Victoria är uppvuxen i närheten och tillbringade mycket av sin lediga tid här under barn och ungdomsåren. (Hon är idag trädgårdsmästare.)
Hennes föräldrar tog över Zetas 1975 och det gjorde de av den förre ägaren/förste ägaren, Gösta Zetterqvist som drivit trädgården sedan 1927, då helt privat. Men många människor passerade och tyckte den var så vacker och ville köpa växter så 1960 blev det en handelsträdgård på riktigt.
 
För min del blev det ännu en fin "njutflykt" och även om det inte blev några växter som idag fick följa med hem  blev jag väldigt inspirerad av besöket och på olika sätt.
 
 
                                                                                 
 
 
 

En kort resa

    
Att resa är ju något jag tycker om och en resa behöver ju inte alls vara lång för att vara trevlig. Och just resan jag gjorde i lördags var en "kortresa" i dubbel bemärkelse. Jag reste med mitt busskort och jag reste i 9 minuter. Målet var Nacka Strand och lunch hos Helenfamiljen (ena dottern med familj) tillsammans med ett par av mina allra äldsta vänner, Georg och Peter.
Men det måsteha gått "troll" i mina resor i närområdet. Jag kom till Slussen, sedan i våras  i ständig ombyggnad och gick till den busshållplats jag alltid gått till för att invänta rätt buss.
(Slussen i Stockholm är ett stort busscentrum för allla som ska åka österut mot Värmdö, Nacka och Saltsjöbaden och det går säkert 15 olika  busslinjer här.)
Jag väntade och väntade på rätt buss och tiden när bussen skulle gått passerades.
Insåg att jag blev försenad , att något var fel och ringde Helen. " Vet du var busshållplatsen är"? var frågan.
Och inte var den där jag trodde utan var flyttad en bit närmare tunnelbaneuppgången.
Puh! Men jag kom med en annan buss och anlände en halvtimme sent till lunchen.
Har nu lärt mig att titta noga på anslagstavlorna om jag ska ge mig utanför  nnerstan så att jag kommer rätt. (Var även på villospår i fredags, då med tunnelbanan)
Tur med vädret var det i varje fall.
 
Härlig vy över Stockholm inlopp från Helenfamiljens balkong.
Lidingö skymtar rakt över vattnet. (Östersjön här.)
 
Lite innerskärgårdskänsla innfinner sig- och det gillas.
 
Jättetrevligt att ses igen! Georg, i blå skjorta, lärde jag känna 1970 när jag som nyutexaminerad gymnastikdirektör började arbeta på Smedsgärdskolan i Upplands Väsby och han var då studierektor där.
(Idag heter det nog biträdande rektor. Men en studierektor då hade ansvar för den pedagogiska utvecklingen på skolan och nog var det en pedagogisk utveckling här på skolan som heter duga.  Alltid i framkanten och med arbetsglädje och annan glädje hos både elever, föräldrar och personal. Skulle nog kunna skriva en hel bok om detta....)
Georg och jag kom att arbeta tillsamman i många år och inom olika områden och när våra vägar skildes åt   efter många år här på skolan, jag vandrade vidare inom kommunen, så har vår vänskap alltid bestått.
Likaså har han också alltid varit en viktig person i döttrarnas liv.
Stort tack för en väldigt trevlig och jättegod lunch.
 
Alla samlade kring bordet och förrätten är framdukad; toast med rökt laxröra.
 
Kantarell och västerbottenostpaj med en färgglad sallad till varmrätt. 
Och som avslutning en passionscurdsbakelse. Så gott!
(Maräng med hemlagad passionsfruktscurd, färska blåbär och lite choklad över)
 
Innan jag tog  bussen tillbaka mot stan (man kan även ta en båt) stannade jag till för att, vilken gång i ordningen vet jag inte, titta på Carl Milles staty "Gud fader på himmelsbågen". (Statyn färdigställdes av Carl Milles assistent, Marshall Fredricks och invigdes 1995) 
Här är Gud i färd med att sätta stjärnor på himlen och han står på regnbågen, himmelsbågen, där regnbågen syftar på bågen som förenande kraft och bidrar till slulpturens funktion som fredsmonument. 
Skulpturen var från början tänkt just som ett fredsmonument och var från början tänkt att pryda platsen framför FN-huset i New York.
 
 
Än vackrare är statyn när  den sprutar vatten.
(Vilket den oftast gör.)
 
 
                                                     
                                 

I rörelse

    
Jag är ofta i rörelse på ett eller annat sätt och trivs bra med det och en del rörelser har det blivit nu under ett par dagar.
Bloggvännen Bosse har delat ut ett nytt lekmoment (utmaning?) nr 23 i ordningen och denna gång har det handlat om att fografera olika fortskaffningsmedel. Det gäller att få med så många som möjligt på ett och samma foto och de kan antingen kan vara i rörelse, vilket är en utmaning i sig, eller  stillastående, vilket också är en utmaning. Alltså egentligen två utmaningar. Inga collage tillåtna och inga lånade bilder!
Dessutom gällde det att få till ett foto på sig själv som arg.
 
Jag har rört mig runt i Stockholm under veckan och njutit av det vackra sesommarvädret samtidigt som jag  försökt hålla utkik efter fortskaffningsmedel runt om mig.
Och med denna bild vill jag helst ha åtta poäng. (Kanske måste bilden förstoras för att se riktigt allt)
Tunnelbana, buss, firmabil, (grön) taxi, (svart, längst till vänster i bild mellan t-banan och den gröna firmabilen)
personbil, lastbil, (längst till höger i bild) färja, (ute på vattnet, går mellan Söder och Kungsholmen) och båtar av olika slag  ligger vid kajen. 
(Skulle domaren möjligen acceptera olika typer av båtar så finns på bilden segelbåtar, flyttbara husbåtar,  motorbåtar och en passagerarbåt ute på vattnet; så då går det bra att ta bort "båtar" och lägga till de mer specificerade varianterna, i så fall 7+ 4 poäng.  Och det  är alltid domaren som dömer...
 
Jag har haft väldigt roligt under uppdragets/lekens gång  och att fotografera fortskafningsmedel i rörelse är något jag får träna vidare på. Och det gör jag gärna. 
 
Bild tagen vid Slussen i Stockholm.
 
Viss rörelse även i den här bilden.
 
Bister!
 
Och arg!
 
 
 

En fångad "Lyra"

    
Det kan vara trevligt att återse nygamla bekantskaper och det gjorde jag igår, jag återsåg en av dem.
Tillsammans med "Spanienvännerna"; Preciosa, Marga och Birgitta intog jag på eftermiddagen den dolda juvelen Lyran eller som det mer högtidligt heter Konditori Lyran. 
Jag tog tunnelbanan, hamnade lite på villospår genom att jag missade vilken röd linje jag skulle ta . Befann mig  vara på väg till Fruängen.
Tursamt nog upptäckte innan jag var framme att det ar fel tåg, åkte tillbaka till Liljeholmen och bytte till den linje som tog mig till Bredäng.
"Äng" som "äng" tänkte väl jag....
Efter en svettig och rask promenad i det ljuvliga  sensommarvädret kom jag rätt och hittade vännerna i godan ro på Lyrans långa fina träveranda som sträcker sig längs hela husets baksida.
Bara att  slå sig ner och njuta. Vänner, en fantastisk utsikt, läckert kaffebröd och gott kaffe. En alldeles utmärkt kombo där.
 
Konditori Lyran från framsidan.
(Att villan heter just Lyran beror på att en av Carl Mikael Belllmans vänner här i skogarna
lät tillverka i lyra i ett träd som senare hittades.)
 
Huset där konditori Lyran är inrymt lät byggas av paret Carl och Fredrika Limnell 1867.
Området här var då helt obebyggt och med den vackra utsikten och läget högt över Mälaren
var detta den plats där de sommartid kom att tillbringa mycket tid.
 Fredrika Limnell var en av de kvinnor som under 1800-talet tillsammans med b.la. Fredrika Bremer
 kämpade för kvinnors rättigheter.
Här i villan samlade ägarparet ofta sina vänner till "kollifej" sammankomster där musik, sång, författarskap och poesi var på agendan.( Selma Lagerköf, Henrik Ibsen,  Jenny Lind och Kristina Nilsson var några av vännerns som "kolifejade" här i villa Lyran.
Just tornet är
 
Utsikt in mot Stockholm.
Det höga huset är Expressens hus på Kungsholmen.
(Mycker fukt i luften och värmen gjorde att himlen har denna blå färg.)
 
Vacker interiör med handmurad spis och stuckatur i taket.
                                     
Brigitta och Marga har hittat intressanta detaljer eller är det kanske bakverken
som fångat deras intresse.
Vill man inte slå runt på bakverk finns härliga rksmörgåsar och andra mackor i stort urval ,
sallader, pajer och en hel del annat.
                                                                    
Snidade träarbeten finns på många ställen i denna vackra villa. 
                                                                                        
Utsikt in mot Stockholm från tornet i huset är njutbar. 
 
Ännu en härlig njutflykt i det vackra sensommarvädret och läget, med bara 20 minuters tunnelbaneresa till Bredäng  (om man inte tar fel tåg) från City och 10 minuters promenad gör att det är lätt att ta sig hit.
Jag kommer helt klart attt göra det igen och det kommer inte att ta mig tio år innan jag är tillbaka.
 
 
 

Ny medlem

    
 Den nya kameran kom i min ägo igår och jag tror den bli bra.
Jag ville ha en mindre och lättare kamera men med bra optik och stor sensor och då får man iblan backa lite på en del annat.
Det blev en i familjen Canon även denna gång med beslutet var svårt att fatta och jag hade också ett par i Sonyfamiljen och ett par modeller i Panasonicsläkten som var intressanta.  (Tack för bra tips från er bloggvänner.)
 
Stockholm bjuder idag på strålande sensommarväder och + 24 grader nu få förmiddagen och en riktig njutflykt tillsammans med vänner väntar.
Det blir en tur mot vattnet förstås och även om det är Mälaren så går det alldeles utmärkt.
 
 
Stilla frukost på balkongen och endast husbåtarna är på plats.
Och det är de ju nästan alltid om de inte är på besiktning eller flyttar härifrån. (Sker sällan)
 
Familjen Canon hos oss. Tripp, Trapp och nyaste Trull.
Tripp är väldigt bra, men stor och tung och innan jag kommer till avtryckarknappen och
eventuellt bytt objektiv har motivet  försvunnit. Trapp i mitten, Canom Powershot har varit min följeslagare i fem år och är en verklig trotjänare med  bra optisk zoom (det är den zoomen som är viktig)
på 35 x (kommer alltså 35 gånger närmare objektet jag skall fotografera) men får inte plats i en mindre handväska, knappast ens i en större.  Men den är en favorit och har alltid varit med mig.
Längst fram lilla Trull, mitt nyinköp, en Canon det också  som dels är mindre och dels lättare.
 
Nu är det upp till bevis för mig och Trull och det ska bli roligt att se hur vi kan samarbeta.
Jag känner mig i alla fall väldigt nöjd med köpet .
 
 
 

Solen speglar sig

    
 Vackra sensommardagar har vi och solen tycks själv njuta av att spegla sig. Jag är fortfarande på kamerajakt eftersom den kamera jag trodde mig ha köpt (ej betalat ) fanns inte i lager utan en liknande modell.
En modell jag inte ville ha. Så gårdagen ägnade jag åt att dels leta kamera och dels njuta av den härliga dagen, något som gick utmärkt att förena.
God motion blev det också, lite drygt en mil och med trevliga stopp under vägs. 
Kamera? Nej, inte ännu.
Till saken hör att jag helst inte vill gå till några av de stora kedjorna och handla utan håller mig till de mindre men välrenomerade kamerabutikerna och då tär det på stegen.
(Jag vill ställa frågor och förhoppningsvis få svar av kunnig personal och hålla i kameran jag ska köpa och den servicen tillhandahåller inte alltid  de stora butikskedjorne. Internetköp har jag inte ens övervägt...)
 
Vattnet glittrar i Mälaren och solen speglar sig fint.
Både Riddarholmskyrkan (från 1300-talet) och Riddarhuset (till vänster i bild) får sola sig i glansen.
 
Den sena eftermiddagen och kvällen tillbringas på balkongen. Några chartrade stora yachter passerar och i övrigt är trafiken i och ut slussen stor. Många vill ut en tur på sjön.
Jag ser solens strålar reflekteras i vattnet och hur den leker med hus och molngubbar som snabbt ändrar färg och skiftningar. 
Eftermiddagen övergår till kväll och jag sitter kvar på balkongen och det blir en mysig middag i  ljuslyktors sken när solen inte längre orkar sola och spegla sig utan väljer att gå till sängs.
 
 
Fönstren i den nya byggnaden tvärs över kanalen lyser röda när solen speglar sig i vattnet
och våra röda hus bidrar till att ge reflexer. Annars är fönstren mörka
  
Skorstenen på värmeverket och även Globen tar del av solen som solar sig.
 
Fönsterputsarna/ plattputsarna på Globen har slutat för dagen (gårdagens inlägg) och
kanske är det efter väl utfört arbete som ljuset faller extra vackert.
 
 
 
 
 
 
 

Förflyttningar

    
 Det vackra sensommarvädret har återkommit och kanske stannar det månaden ut. Hoppas kan man alltid!
Frukost på balkongen, passar på när vädret är tillmötesgående, innebär alltid en del extra att titta på. 
Man sitter liksom på första parkett.
Genom Hammarbyslussen ser det ut att passera en bit av en väg eller om det möjligen är en halv färja. Framåt går det i varje fall.
 
 
Tittar jag rakt fram så lyser Globen i silvriga nyanser denna soliga morgon.
Några tar sig en åktur upp på Globens utsida och perfekt utsiktsväder är det.
Man kan ta sig en tur upp på Globens topp och glasgondolen stannar där uppe så att man hinner njuta av utsikten över Stockholm. Har testat ett par gånger att åka upp och det rekommenderas om man är i trakterna. 
Men det verkar som om några tycker det är spännande med en klättertur uppe på Globen.
Och med tanke på höga bergstoppar som det klättras på så är Globens höjd på drygt 85 meter över marken eller 130 meter över havet ändå blygsam. 
 
Klättrare, eller vad de nu gör, får försöka zooma in lite för att få veta.
Och de som tar den säkrare vägen i glasgondolen, "Skyview".
 
Bilden är kraftigt in zoomad, fågelvägen är det ca 800, meter.
   Tre personer  klättrar här och tycks i varje fall vara fastsatt i rep.
När jag tittade närmare (förstorade) såg jag att det var fönsterputs spm pågick.
Undrar om risktillägg utgår...
 
Det blev även dags att förflytta mig själv efter frukost och det blev per tåg till Uppsala; grannstaden, landets fjärde stad, men känns ändå som en "småstad" och universitetsstad sedan 1477 med Nordens  äldsta universitetet.
Jag strosar mellan Nationerna, studentföreningarna och är på väg till domkyrkan för att möta min bloggvän och vän Annukka från Umeå som är på tillfälligt besök.
 
Passerar Västgötaspången, stannar till och minns och ser snett framför mig till vänster 
en liten del av min nation i Uppsala, Västgöta. (Det smala huset byggt 1661)
 
Uppsala domkyrka ligger uppe på Domberget och är en gammal kyrka som började byggas i slutetav 1200-talet
men inte invigdes förrän 1435. Kyrkan är tillsammans med Nidarosdomen i Trondheim och
Mariakyrkan i Gdansk den största i Östersjöområdet.
(Längd ca 118 meter och med samma höjd)
 
En sakta promenad genom ett vackert Uppsala förde oss  över fyrisån ochner till stationshuset och deras mysiga restaurang, Stationen.
Och här blev vi sittandes i flera timmar. Jättetrevligt att ses igen!
Mycket att prata om hade vi för det är nu i dagarna ett år sedan vi sågs och då hemme hos Annukka ute på landet i Vännfors, utanför Umeå.  Finns här!
 
 
Fyrisån! Och träden är fortfarande vackert gröna.
 
Väldigt roligt att ses igen!
  God mat och ett glas vin därtill smakade väldigt bra.
Och här satt vi länge.
Hoppas vi snart ses igen!
 
Det blev tåg tillbaka till Stockholm igen och en vacker kväll på balkongen fick avsluta dagens förflyttningar. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Spontant

    
 Söndagen kom med ganska mulet väder och regn och efter lite funderande betämde vi oss för att äta en tidig middag på "lokal".
Och i samma veva kom jag på att vi lika gärna kunde ta en kryssning med  Birka över till Mariehamn och kanske på måndagen passera genom en solig skärgård och tillbringa några timmar på akterdäck i skön sensommarvärme.
En bekväm hytt med stort fönster bokades (kraftigt rabbaterat pris) och just söndagar är det ingen direkt rusch ombord, vilket passade oss bra.
Det var ju att äta gott och njuta av en båttur genom skärgården på hemresan som var tanken.
 
Vinterträdgården allra högst upp i fartyget var både solig och inbjudande och för de hågade finns en bassäng där man kan ta sig en uppfriskande simtur.
Hågade på detta var vi inte, men fint att sitta här i solen en stund med lite bubbel i glasen.
 
Middagen blev en väldigt trevlig upplevelse och att vi inte hade fönsterbord gjorde inget.
Bokar man ett par timmar före avresan får man räkna med att de redan är upptagna. Men å andra sidan var det så mycket dimma att det var helt "utsiktslöst".
(Jag brukar sällan tala om pris men med resa, jättefin hytt, trerätters middag och vin så blev den totala kostnaden hälften av vad det hade blivit att gå på "lokal" i Stockholm och ätit motsvarande. )
 
Väldigt god carpaccio!
 
 
Perfekt kalvfilé, troligen den näst bästa kötträtt jag ätit och en läskande smultronpannacotta.
Gott vin till detta.
 
 Kraftig dimma var det hela vägen över till Mariehamn och att njuta av en vacker solnedgång lät sig inte göras.
Inte blev det heller en fin soluppgång. Solen gick förvisso upp, men den var väld dold bland molnen.
 
Kobba klintar strax utanför Mariehamn såg vi  på hemvägen men solen var tyvärr inte på plats.
 
En ensam seglare  i Stockholms skärgård, men dåligt med vind.
Tycker ändå att det är vackert att stå ute på däck och titta.
 
Yxlan i den mellersta skärgården passeras och visst ser det lite ljusare ut inåt.
Kanske önsketänkande.
 
Men framme i Stockholm på eftermiddagen kom det vackra vädret och vi satt ett bra tag på balkonen och njöt av den sköna sensommarkvällen.
 
Mysigt på balkongen och solen skiner.
 
 
 
 
                                                                                  

"Drömparken"

    
Drömparken i Enköping kallas också för "parkernas park". Jag hade bara hört talas om denna oas mitt i Enköping och var nyfiken på att få sen den. Och Drömparken blev det sista stoppen på resan hem från Bohuslän förra söndagen.
Att parken kom till berodde dels  på en väldigt intresserad stadsträdgårdsmästare i Enköping, Stefan Mattssson  och att han under en bussresa i Europa kom att sitta bredvid den holländske trädgårdsarkitekten Piet Oudolf.
Piet drev tillsammans med sin fru en plantskola i Holland där de odlade växter som de tyckte passade i olika trädgårdar eftersom de inte tyckte att det utbud som fanns var tillräckligt. 
De reste tillsammans runt i Europa och sålde sina plantor och fick med sig nya hem och deras plantskola växte.
 
Stadsträdgårdsmästaren i Enköping ställde en dag i bussen frågan ;
-"Vilka växter från din plantskola skulle passa passa bäst för offentliga trädgårdar"?
- "Alla"!
- "Ja, då kanske du skulle kunna komma och plantera en park hos oss".
- "Javisst"!
Och Drömparken kom till.
 
Genom Drömparken i Enköping  blev Piet Oudolf känd och har nu designat många parker och trädgårdar världen över.
 Det var också till Drömparken som representanter för staden New York reste för att få inspiration och titta innan Piet Oudolf fick uppdraget att i New York anlägga Battery Park.
Ännu en ny upplevelse blev det i Enköping och parken är verkligen värd ett längre besök än det vi hann med.
Men, kanske blir det en tur tillbaka i juni nästa år då all purjolök blommar.
 
I parken som är  drygt 4800 m2 stor finns mer än 2500 perenner.
Man har täckt all mark med robusta växter och prydnadsgräs så att det alltid ska finnas
växter som blommar
 
Avgränsade bersåer finns-
 
 - och bänkar att sitta på finns utplacerade på många platser i parken.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Sola i Karlstad"

    
Sola i Karlstad? Jodå hon finns! Och kanske lyser solen mer i Karlstad än på andra platser runt om i landet. Eller också är det en myt.
"Sola" här  det var Eva Lisa Holtz,som levde mellan åren 1739 och 1818 och hon har blivit en symbol för Karlstad.
Med ett glatt och soligt humör mötte hon sina gäster på den krog i gamla Karlstad hon ägde och där hon själv också serverade.
Sedan 1989 har Karlstad kommun en sol som sin logotyp  och den är ritad av illustratären och barnboksförfattaren Lasse Sandberg.
Men redan några år innan logotypen blev officiell så anvämdes den som symbol för Karlstad.
 
Statyn "Sola i Karlstad" står alldeles utanför stadshotellet och har Klarälven bakom sig.
Och när jag förra söndagen var i Karlstad så strålade alla solar.
Statyn är gjord av Herman Reijers och kom på plats 1985.
 
 
På resan hem från Bohuslän blev det  lunchstopp i Karlstad på det vackra och anrika stadshotellet. Ett hotell som byggdes i slutet av 1800 -talet och kontinuerligt och varsamt renoverats där de gamla miljöerna inom hotellet finns kvar men rummen är helt moderna.
 
Stadshotellet i Karlstad, en vacker byggnad med mycket charm.
 
I denna vackra matsal intogs vår trerätters lunch.
 
    
Till förrätt blev det "toast Sagen", (förevigades inte) ugnsstekt kycklingfilé med rostade rotfrukter
och två såser och dessert chokladpannacotta med blåbäroch inkokta päron.
Väldans gott!
Vacker miljö och bra service uppskattades också.
 
Denna vackra söndag sken "sola" och jag hann ta en titt även på två herrar som betytt en del för den svenska litteraturen; Nils Ferlin och Gustaf Fröding.
Båda herrarna finns på Stora Torget och jag undrar om de inte också utbyter erfarenheter av och med varandra.
 
                             
"Nils Ferlin steppar", (på ett bord ) på Stora Torget och om han gjort det i verkligheten är högst osäkert.
Statyn kom på plats 2002 och är gjord av konstnären Thomas Qvarsebo.
I närheten står Gustaf Fröding staty och han har stått här sedan 1996.
  Statyn är gjord  Herman Reijers
 
Något längre stopp blev det inte i Karlstad denna gång men staden finns kvar och
det hoppas jag att "sola" också gör. Båda varianterna.
 
 
                                                                                                
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I gott sällskap

    
 I gott sällskap av många andra  passerade jag på  förmiddagen "Bondens egna marknad" på Katarina Bangata här på Söder.
Ja, bönder och bönder, men hit kommer i varje fall varor och med dem odlare/producenter från olika gårdar i Uppland och Södermanland för att avyttra sina varor.
"Bondens egna marknad" finns på många  olika platser runt om i landet tanken är att odlarna/tillverkarna själva säljer sina varor . I Stockholm finns en liknande marknad också  vid Tessinparken på Gärdet.
Så varje lördag från augusti till mitten av oktober så pågår marknaden.
Vad kan man då köpa här? Jag har bara besökt den här på Katarina Bangata och där säljs blommor, grönsaker, lax från Grisslehamn i Roslagen, nyslungad honung från olika bigårdar, ostar från Gålö mejerier,
(söder om Stockholm) kött, korv och ägg från ekogårdar och en hel del annat smått och gått. 
 
Trångt var det och folk handlade.
 
Färgglatt och uppiggande!  Vackra blommor och några inköp blev det.
 
Jag köpte morötter och en chiliplanta. (Till höger)
                                                                             
Vackra dahlior och några tog jag med mig.
 
- solrosor och fler dahlior.
   
Katarina Bangata har många trevliga uteserveringar som ligger på rad och även där var det välbesökt idag.                                                                                   
 
 Dessa luktärter och röd/orange dahlior fick följa med mig hem.
 
Jag var i gott sällskap även i City denna lördag. Trångt på Hötorget var det bland alla kantareller, lingon, blåbär, grönsaker och vackra blommor.  (Hade lämnat mina inköp hemma).
 
För mig blev det ett besök i Hötorgshallen och när jag ändå var i trakterna blev det ett  också en påhälsning i en specialiserad fotobutik.
Jag fick ett par bra kameratips på bloggen för ett par veckor sedan och har tittat närmare på dem via olika internetsidor och idag tittade jag på dem "på riktigt".
Bra att ställa frågor och få svar av någon som kan och en fördel att  själv prova de olika modellernas funktioner på plats. 
Beslut och inköp blir det i veckan som kommer.
 
(Hushållet har två bra kameror, varav en rejäl systemkamera men båda modellerna är lite större och jag vill alltså ha en lättare/nättare.
Bra zoom, bra upplösning, bra att använda i mörker och tlllgång till manuella inställningar m.m. ska finnas och den ska vara lätt att använda....
Ytterligare tips tas gärna emot.)
 
                                                                          
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mötesplats

    
För en vecka sedan befann jag mig på Marstrand i samband med en jobbresa. 
Och trots att regnmolnen låg tunga över den vackra lilla bohusländska ön så kändes det väldigt fint att vara här.  
Jag och gruppen styrde våra steg till Strandverket, "en mötesplats för samtida konst".
Strandverket är en sedan 2012 en konsthall inrymd i den gamla försvarsanläggningen från mittten av 1800-talet och som skulle skydda Marstrandsborna mot "dansken".
 
Marstrands fyr visar sjöfararna vägen in till hamnen på Marstrand.
 
 
 
Entrén till Strandverkets konsthall  går via  borggården och
redan här möts vi av olika skulpturer. 
 
Det brukar årligen vara tre huvudutställningar på Strandverket och tyngdpunkten ligger på fotografi, skulptur, måleri och digital konst.
Vid vårt besök blev vi guidade genom en utställning av keramikern m.m. Eva Hild och dels en fotoutställning av Lars Tunbjörk. 
En  väldigt kunnig och entusiastisk guide lotsade oss runt och rundvandring gav oss alla nya möten med dessa konstnärer och deras alster. 
Eva Hild är en skulptör/keramiker som mestadels.arbetar i vit och svart stengodslera, i brons och aluminium.
Hon arbetar med motsatser/kontraster och strukturer där hon vill att tomrummet ska ges större vikt än massan.
Hennes utställning heter "Entity" som har kan översättas till svenska på flera sätt t.ex.  enkel, verklighet, helt självständig och väsen.
Och i hennes skulpturer märktes detta tydligt.
I Stockholm finns ett par av Eva Hilds skulpturer, en vid St. Eriks ögonsjukhus och en på Jakobsgatan vid
Försvarsdepartementet och i övrigt finns de lite varstans i Sverige och även utomlands.
 
Vår kunniga guide tar oss berkligen med på en resa med många olika möten.
 
Eva Hild har en av sina ateljéer i Tyskland och det mesta av priduktionen sker där.
Skulprurerna har i färdigt skick sedan fraktats till Sverige per bil och över till Marstrand med båt och lyfts in
i Strandverkets lokaler. 
 
Det ligger något i detta!
 
Eva Hild skissar sina former och figurer.
Eftersom skulpturerna är stora går det inte få in dem i brännugnen utan de bränns i delar
och fogas sedan samman till en helhet. 
 
Eva Hild har haft "Alice i Underkandet" i åtanke. Alice faller ner i ett djupr kaninhål...
Och skulpturerna tar oss med på en resa genom yttre och inre rum.
Med hjälp av lerans speciella egenskaperskapas nya och okända världar däar balansen mellan det materiella och det icke materiella är konstnärens signum. 
 
Eva Hild "in action", över 100 utställningar  runt om i världen,
ensam och i grupp, har hon hitinttills  hunnit med.
 
Från skulpturer till fotografier och Lars Tunbjörk, en fotograf som har sina rötter i det klassiska reportagefotograferandet som vi sett det från 1960-talet.
Han har ingen formell utbildning utan har gått "den långa vägen." Han föddes i Borås och började på Borås tidning, blev så småningom landets yngsta pressfotograf och fortsatte sedan med fotograferandet för dåvarande Linjeflygs tidning "Upp och Ner".
I slutet på 1980-talet fick Lars Tunbjörk en uppgift av Linjeflyg och det var att skildra den svenska landsbygden och detta var ett Sverige i stark förändring. Detta uppdrag ledde också till en fotobok, "Landet utom sig".
                                                      
               
   En stor del av Lars Tunbjörks utställning har temat "The Office", "Kontoret". Han har här skildrat olika 
människoovänliga och ångestskapande kontorsmiljöer främst i USA och Japan och där fulheten dominerar. 
Människor tillbringar allt mer av sin tid på kontoret och deras liv utanför minskar stadigt. 
(Lars Tunbjörk avled förra året och hann bli 60 år gammal. )
  
Jobb pågår och under tiden pustats skorna.
Ingen ögonkontakt här inte. (Bild från USA)
 
Ibland räcker inte skrivborden till för alla papper.
Bild från Japan.
 
Många av Lars Tunbjörks olika temafoton finns representerade i utställningen 
och många möten uppstår överallt och å olika sätt.
 
Här möter jag ett regnigt Marstrand men klädd i "grå mysighet".
Och de flesta platser är inte så lockande i regn men mitt möte Marstrand var det..
 
 

Inte helt; "Not Quite"

    
Det gamla brukssamhället Fengersfors i Dalsland, i närheten av Åmål, blev ett trevligt stopp. 
Här bedrevs järnbruk från slutet av 1700-talet och fram till 1884 och därefter försökte man i början av 1900-talet få lönsamhet i ett pappersbruk men det lyckades inget vidare. Från slutet av 1970-talet blev det ganska tyst här.
Men en bit in på 1990-talet började det på nytt bli aktiviteter här och lokalerna fylldes med diverse småindustrier och konsthantverk av skilda slag.
2000-talet kom och konstnärskooperativet "Not Quite" uppstod och har utvecklats till ett av Dalslands mest etablerade besköksmål och man räknar i år med att ha tagit emot ca 25 000 besökare.
"Not Quite"; inte helt/fullt, utan något som är i en pågående process är ett passande namn.
För här pågår ständigt olika former av skapande. Man blir inte klar utan det kommer nytt...
 
Området är stort och känns levande och rymmer bl.a. olika konsthallar, gallerier, verkstäder, butik och bageri.
Förra året tilldeldes Fengersfors bruk priset som "Årets industriminne" och
man har verkligen blåst liv i dessa gamla lokaler.
 
 
Inom området finns spännande lösningar där man tagit naturen till hjälp för att skapa små
oaser där man gärna sätter sig ner en stund och filosoferar mellan besöken hos de olika utställarna.
Observera här stolarna och bordet väl insmugna i den gröna bersån.
 
Vi hade beställt förmiddagskaffe och "något gott därtill" och det smakade verligen bra. Allt kaffebröd och matbröd bakas här och kakorna som kom var rykande varma direkt från ugnen. 
I bageriet gick det också att köpa med sig kaffebröd, olika sorters matbröd,  honung, sylt, marmelader och diverse inläggningar och annat som var tillverkat på plats. 
 
Svårt att välja mellan en varm blåbärspaj eller flarn med vaniljgrädde och äpple.
 
 
 
 
 Det var roligt att se både konst, foto och smyckesutställningarna.  "Not Quite" har inriktining mot nyskapande. och jag stannade lite extra hos smyckeskonstnärerna Karin Roy- Andersson och Linnéa Eriksson som har samarbetat i sin utställning som heter "Hunting Trophies from the Concrete Jungle".
Här har konstnärerna jakten på material som en del av  den gemensamma nämnaren och även fått en del inspiration från storstadsmiljön och i utställningen möts skarpa geometriska former. 
 
Karin Roy- Andersson berättar att de smycken hon arbetar med är uppbyggda av plast från olika typer av återvinning och hon letar överallt efter det som kanske kan användas. "Det återvunna materialet har en historia och blir därför extra spännande att arbeta med".
Förutom utställningen i Fengersförs driver hon ett galleri i Göteborg och säljer sina smycken genom återförsäljare både i Sverige och utomlands.
 
Linnéa Eriksson är guldsmed och utbildad i Falköping och hon driver  galleri- butik- verkstad  i Göteborg tillsammans med tre kollegor inom formgivning. Hennes smyckeskollektioner i silver är avsedda både för handel i butik och för utställningar.
                       
Några smakprov från smyckesutställningen
                                                                                      
 
                                                                                        
 

 Och från Fengersfors i Dalsland fortsätter vi resan, längs Vänerns norra sida, mot ett lunchstopp i Karlstad. 
 
 
 
                                                                                           
 

Envisheten prövas.

    
 Nyligen hemkommen från en jobbresa till Bohuslän har jag gett mig ut på ett nytt uppdrag. Ett lekuppdrag denna gång. Men visst jobb har det varit.
Bloggvännen, Bosse Lidén i Ystad; skribent, författare, lekledare/uppgiftsutlämnare m.m. har detat ut det tjugoandra uppdraget som innebär  att på kyrkogårdar leta gravstenar där det fanns ordet "makare" ingraverat. 
Ett uppdrag som tärt på min envishet, prövat mitt tålamod, gett mig motion med 13 000 steg, fått mig att besöka tre kyrkogårdar och framförallt gett mig stor glädje och fyllt på det historiska kunskapsförrådet.
Jag började igår och gick upp till Katarina kyrkogård och i min ive röver att lösa uppgiften tog jag bilder på gravstenar där olika typer av mästare fanns med. Visserligen ringde en klocka i mitt huvid och meddelade attt detta gjorde jag en kall dag i januari men jag fick fö rmig att det var en repris eftersom det då var svårt att p.g.a snö och is se vad som stod på stenarna.
Kom hem med 12 mästares gravstenar, men det var ju inte det uppgiften gick ut på.  Puh! Frisk luft fick jag alltså rejält av även igår.
Och idag var det dags igen och jag utvidgade mitt revir till Adolf Fredriks kyrkogård ner i City.
I lätt duggregn plöjde jag genom kyrkogården i letandet efter "makare".
 
Adolf Fredriks kyrka och kyrkogård.
 
Olof Palmes gravsten gick jag förbi i min jakt efter någon och helst fler makare.
Två poäng för varje makare, men sparsamt med dessa här på kyrkogården.
Gott om andra yrken var det, men de flesta gravar var utan titlar
eller med ordet "familjegrav" ingraverat.
 
Men så plötsligt skådade mitt öga en gammal kändis från 1700-talet dock lyckades jag här inte finna fler makare.
Här vilar Bellmans gode vän Fredman, "hofurmakare"
 
 
I det tilltagande regnet tog jag tunnelbanan till Slussen för att ge mig upp till Maria Magdalenas kyrka
på Hornsgatan i jakten på att hitta en, helst flera, "makare".
Barn och ungdomar jag mötte undrade om jag också letade "Pokémongubbar". Det gjorde jag inte.
Och någon "makare" hittade jag inte, men passerade däremot Evert och Astri Taubes gravsten.
 
Katarina kyrkogård blev det än en gång och nu mindes jag att det var just "makare" jag skulle leta efter.
Jag  har varit här många gånger och vet ungefär var de gamla gravstenarna finns.
"Mästarna "var till städes både igår och idag och jag tänkte att det kunde finnas en "makare" gömd bland mästarna. Icke!
Ingen lycka alls med uppgiften, men jag har haft både trevligt och roligt, nog så viktigt, och onekligen gjort mitt bästa.
Att resultatet poängmässigt inte blev så gott för min del gör inget. 
Jag gläds med andra som hittat fler "makare".
 
Gårdagens bild.
Idag var det regn och grått...
 
Igår passerade jag Tomas Tranströmers grav,  slog mig ner en stund och och mindes ett par strofer
av en av hans dikter.  (Fick slå upp resten...)
 
"En junimorgondå det är för tidigt
att vaknamen för sent att somna om.
 
Jag måste ut i grönskansom är fullsatt
av minnen,och de följer mig med blicken.
 
De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleomter.
 
De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsånen är bedövande".
 
(Ur "Det vilda torget 1983)
 
 
 
 
 
                                                                                        
 
                                                                   
 

Från och till

    
 Det är dags att lämna hotell Bohusgården, Uddevalla och Bohuslän för den här gången och resan mot Stockholm påbörjas. Men en del stopp blir det längs vägen som nu går längs Vänerns västra sida och genom Dalsland och Värmland 
 
 
Hotell och konferenshotellet Bohusgården ligger perfekt vid Byfjorden och tsikten från de flesta rum
är magnifik. Och särskilt i klart väder...
 
Bohusgården är privatägt sedan 1992 och tillhör ingen hotellkedja och kanske var det därför all personal verkligen var väldigt tillmötesgående och serviceinriktad. 
Hotellet har 220 rum  med 500 bäddar, som är fördelade i en nyare del och en äldre.
Redan 1939 invigdes hotellet och är sedan dess renoverat i etapper och allt är väldigt fräscht.
Jag var särskilt imponerad av den rikliga och varierade frukostbuffén och den ingår också i hotellpriset.
Extra plus för mycket "allergimat".
En apparat där man kan välja frukt och persssa egen juice gillades, likaså det varierade utbudet av det mesta.
Önskade någon glass, pannkakor eller en godisstrut att ta med sig så "var så god".
 
Vi åt middag en kväll på Bohusgården och då gällde buffé. 
Jag fokuserade på färska räkor och olika ostar.
 
I vanliga fall är jag inte alls förtjust i buffé, vill inte trängas för att få mat, men här var det absolut ingen trängsel utan lugnt och stilla runt bufféborden. Maten här var vällagad och det fanns  många kalla och
varma rätter att välja bland.Givetvis också en hel del fisk och skaldjur.
Vi är ju i Bohuslän.
Efterrätterna serverades i modell mindre och det gjorde att man kunde prova fler.
Extra plus också för vacer utsikt och lugn tilltalande miljö.
En mysig kväll avslutade ännu en bra dag.
                                                                             
Hotellet hade en fin SPA anläggning som gäster på Bohusgården har fri tillgång till.
Vissa avdleningar kan också bokas för privat bruk.
Tillgång till bad finns både på det stora trädäcket i form av badtunnor och uppe på taket.
(Jag hann inte med något SPAande denna gång. Det var ju jobb.)
                                                                         
Vacker utsikt från Bohusgårdens takterrass.
Sol denna sista morgon innan resan gick vidare.
 
Befinner man sig i Uddevalla så är denna vackra och bilfria strandpromenad ett "måste". Här går man längs havet och kan uppleva en skogsdel, en stadsdel och en stranddel. Tydliga skyltar finns uppsatta som ger bra info om det som passeras.
 
 Strandpromenaden är en konstruktion i trä och stål. 
Hela sträckan är nio kilometer och följer havet, men man ju kan välja att gå delar av den.
 
Vi lämnar Uddevalla och hotell Bohusgården i strålande sol och jag är alldeles säker på att jag kommer tillbaka hit. 
 
På väg genom ett vackert landskap och här är vi en bit in i Dalsland där nästa sopp blir.
 
 
 
 
 

Välbevarad hemlighet

    
Uddevalla, Bohusläns hjärta, "en väl bevarad hemlighet"som omges av skärgård utanför och Byfjorden (en vik av Skagerrak) närmast stan.
Uddevalla är omkring 38 000 invånare men är ändå Bohusläns största stad och erbjuder en fin blandning. Staden i sig hann jag inte se så mycket av denna gång efersom tonvikten låg på annat men här finns dels en äldre del och dels en nyare del och överallt har man kontakt på ett eller annat sätt med havet.
MIn vän Veiken har den 8/8 och den 9/8 skrivit mer om Uddevalla, en stad där hon växte upp så titta gärna in  och läs och se mer av denna fina stad.
När man närmar sig Uddevalla norrifrån kör man över den vackra Uddevallabron. Det är en motorvägsbro över Byfjorden och en viktig del av Europaväg 6 som går mellan Oslo, via Göteborg och till Köpenhamn.
Detta är i mitt tycke en av Sveriges absolut vackraste broar. (Har ännu inte passerat och sett Högakustenbron)
 
Vi nådde Uddevalla fram på kvällskvisten och hade haft sällskap av den blå himlen hela dagen och vi fick uppleva en härlig solnedgång men övriga dagar varierade vädret i olika färgskalor och det märks på mina bilder.
I Uddevalla startade vi med ett besök på Bohusläns museum som visar olika utställningar där tonvikten ligger på Bohusläns historia, kultur och natur.
Olika konstutställningar finns också att se och nu under sommaren pågår även en utställning  med alster av designern Sigvard Bernadotte.  Vi nickade igenkännande till mycket av det vi såg.
 
Uddevallabron invigdes år 2000 och är ca 1700 meter lång, höjden är  149 m och
seglingsfri höjden är 51 meter.
 
Uddevallabron, Sunningesundsbron, är en hängbro och en snedkabelbro vilket innebär
att stagen går snett ner. Även Öresundsbron har en liknande konstruktion.
Eftersom bron är så hög så stängs den ibland av p.g.a. hård vind.
De sneda kablarna gör också att mycket snö kan fastna och när dne snälter kan den i stora sjok falla ner på bilarna och ibland får bron stängas av den anledningen. 
 
Bohusläns museum.
Väldigt trevligt och med många olika avdelningar.
Fri entré och kvällsöppet bidrar till att många kommer hit.
 
Visst blev det middag! Och vad kunde passa bättre än att äta den på anrika Gustavsbergs Badrestaurang, ett par kilometer söder om Uddevaölla och  en av Sveriges äldsta badorter.  
Gustavsberg anlades som "surbrunn", en brunn med kolsyrehaltigt vattenmed hög järnhalt som bubblar som mineralvatten och detta vatten trodde man mellan 1600 och slutet av 1800-talet kunde bota det mesta i sjukdoms/krämpväg.
Namnet Gustavsberg kommer sig av att ägarna bildades en stiftese och i sitt testamente ville att det här skulle bli en internatskola för studiebegåvade gossar från Bohuslän. Så blev det och Gustav den III stadsfäste stiftelsen och namnet kom till. Gustavsberg blev landets första internatskola och det var redan i slutet av 1700-talet.
För mig var det första besöket här men det blir absolut inte det sista.
Jag fick här för första gången möta den bohusländska desserten äggost, och den påminde lite om saffranspannkaka, men utan saffran.
Äggost tillagas av mjölk, ägg, ättika, fil/gräddfil som blandas och får sjuda sakta tills det skär sig.
Sedan får massan rinna av och varvas med strösocker i en form. 
Äggosten kan serverades ibland till frukost och gärna med inlagd sill men äts numer mest som efterrätt.
Ibland serveras även kanel och vispgrädde till.
 
Njutbar utsikt och härlig mat. 
 
Gustavsbergs Badrestaurang, en av många höjdpunkter under dagen.
Området är stort och består av många byggnader i en vacker park.
 
Härlig middag i underbar miljö och med perfekt service. 
Vi njöt av "gammeldags" kalvstek, pressgurka, nypotatis, gelé och väldans god sås.
Och desserten var förstås äggost med björnbär. 
 
Skymningen hann sänka sig innan vi kom till hotellet och mötet med Uddevalla blev väldigt bra. Hela gruppen kände sig välkomna.
Men nu har jag ju skvallrat och delat med mig av hemligheteten. Men den tål det. Här finns plats för alla.
Dagens sista solstrålar  hinner jag föreviga efter incheckningen på hotell Bohusgården och njuter av dem en stund på hotellets altan.                                                                   
Solen på väg ner i öster och Uddevallabron skymtar i bakgrunden.
 
 
 
 
 

Brant berg i Bohuslän

    
Resan i det saltstänkta Bohuslän går vidare till ännu ett fiskeläge, Fjällbacka.
Och stänken kommer både från havet och i form av ett lätt duggregn, men vi har vant oss vid den "grå mysigheten" och bortser från att solen har paus. 
Mitt i Fjällbacka reser sig det 74 meter höga Vetteberget  och genom berget går Kungsklyftan, som fått namn efter den svenska kungen Oscar den II när han i slutet av 1800-talet besökte Fjällbacka.
(Klyftan hade tidigare namnet Ramneklovan)
Fjällbacka såg i princip ut som jag mindes det när jag var här för drygt 10 år sedan. Kanske hade en och annan ny liten butik eller restaurang kommit till men stämningen och miljön kändes lika välkomnande som jag mindes att den var.
Fjällbacka omnämndes redan på 1600-talet och då som "Fieldbacke"- brant berg och det var Vetteberget som avsågs.
Under 1800-talet växte Fjällbacka och då i samband med "sillperioderna", alltså de tidsintervall då stora sillstim går nära kusten och en sådan period var mellan 1877 och 1906.
Under sillperioden i slutet av 1800- talet  upfanns  "Överste sill", en konserv och den och andra sillkonserver tillverkades i Fjällbacka men upphörde på 1960- talet.
 Närheten till havet gjorde också att rederiverksamheten blomstrade och för att bistå alla fartyg som skulle ut och in från Fjällbacka fanns det som mest 165 lotsar.
Men det var då det....
Idag finns cirka 1500 personer skrivna i Fjällbacka men antalet ökar rejält under sommarmånaderna.
Men vintertid bli här ganska öde. Turism, fiske i viss mån och "Tetra Paks" fabrik (tillverkar här plastremsor som används när åapperskanterna på förpackningarna svetsas samman) ger arbetstillfällen och annars är det de större städerna längs kusten som har fler arbetsmöjligheter. 
 
En del av gästhamnen i Fjällbacka och med Vetteberget i bakgrunden.
 
 
Jag klättrade uppför alla trapporna för att nå Kungsklyftan. Klart jag ville se en av de platser där
Ronja Rövardotter spelades in.
 
Många trappsteg var det!
Vid ett besök i Fjällbacka stöter man troligenpå Ingrid Bergman, dels finns "Ingrid Bergmans torg" och dels finns det en staty av henne mitt emot torget. 
Ingrids tredje man, teaterproducenten Lasse Schmidt, hade 1957 fått köpa ön Dannholmen, strax utanför Fjällbacka och detta kom att bli hennes favoritplats. Lugnet och enkelheten här passade henne och hon trivdes verkligen. 
Men hennes första besök blev uppseendeväckande.
Ingrid kom klädd i minkpäls och det tillhörde inte det vanliga här och dessutom var hom skild flera gånger om. (Lasse Schmidt var hennes tredje man.)
Fjällbacka var som många andra samhällen i Bohuslän djupt religiöst och en kvinna som var skild sågs inte med blida ögon.
Men efter hand togs Ingrid Bergman väl emot i Fjällbacka och Fjällbackaborna ändrade sin inställning till henne.
Hon avled i cancer i London 1982 och på hennes önska spreds askan i vattnen utanför Dannholmen.
 
Mitt i Fjällbacka finns en bronsbyst som Lars Schmidt donerade hit 1983 och den avtäcktes
1983 med Ingrids fyra barn och lasse Schmidt närvarande.
Här finns också en liten utställning med bilder och text om Ingrids liv i Fjällbacka och
om hennes liv som skådespelerska.
                                                                      
Ingrid med de fyra barnen i huset på Dannholmen.
                                                                                
Även i Fjällbacka reser sig kyrkan högt över samhället och
det gör den i många fiskelägen i Bohuslän.  
 
Det blev några fina timmar i Fjällbacka och det var så lugnt och skönt att strosa längs  kajerna och i de smala gatorna.
Turisterna, förutom vi,  lysten med sin frånvaro och trots att solen också gjorde det blev det ett väldigt trevligt besök.
Och även här tänkte jag, precis som på Marstrand, på att de jag pratade med var så vänliga och hjälpsamma och det fanns gott om leenden.
 
 
 ( Författaren Camilla Läckberg är uppvuxen i Fjällbacka och hennes deckarromaner utspelas här.)
 
 

Salta lägen

    
Lördag och dags för fler "salta lägen" i Bohuslän,  Lysekil och  Smögen.
Det gråmysiga vädret varvades med några få blå komponenter men de var både tillfälliga och uppskattade.
Lysekil, denna gamla badort vid Gullmarsfjorden, en del av Skagerak, mötte oss vänligt nog med delvis blå himmel.
Nu blev det inget bad för oss denna gång men det blev besök i "Havets Hus", en tur till kyrkan som ligger högst upp i stan och dessutom fick vi nöjet att titta på segeltävlingar för damer .
 
Utsikten över Lysekil från kyrkan är vacker och extra fint blir det när solen tittar fram.
Redan på 1500-talet fick Lysekil egen kyrka och präst. Vanligt var annars att
flera fiskelägen som låg  i närheten av varandra delade på dessa.
 
Husen i Lysekil, precis som i många andra bohusländska fiskelägen, klättar uppför berget
och man kan förundras över att de kan hålla sig kvar.
(Bilden är tagen från kajkanten.)
 
Att Lysekil blev en badort i mitten av 1800-talet berodde på att en läkare från Stockholm, Carl Curman, byggde en villa i Lysekil och där blev han badläkare  på somrarana.
Intresset för bad som både en  hälsobefrämjande och social åtgärd gjorde att han medverkade till byggandet av Lysekils kallbadhus som fortfarande används. 
Även det anrika Sturebadet i Stockholm har läkaren Carl Curman att tacka för sin extstens.
 
Jag njuter av solen, havet och det vackra Bohuslän.
 
Ett besök i Havets Hus var inplanerat och det var intressant och roligt att i olika stora akvarier se ett urval av de djur som lever i Gullmarsfjorden och Västerhavet. (Skagerak och Kattegatt.)
I  40 akvarier visas över 100 olika arter som finns i olika miljöer; strandområde - genom Västerhavet och till de djupa bottnarna.
Det största akvariet tar in cirka  140 000 liter saltvatten från Gullmarns djup, minst 30 meter, och  det betyder att temperatur och växtlighet i akvarierna följer naturens växlingar. 
I detta tunnelakvarium får besökarna "vandra på havets botten" och man är omgiven av de djur och växter som finns där.
 
Den här rockan passerade över mitt huvud. Och visst ser den ut som ett spöke
men både mun och anskikt.
 
Här träffar jag på både en torsk och en annan fisk som ser ut att vila sig i form.
(Vet inte vad den heter...)
 
I Havets Hus omgavs vi av vatten och det var skönt att göra det även när vi kom ut därifrån.
Det blåste friskt och det kändes väldigt bohusländskt att titta "live" en stund på segeltävlingarna och höra kommentatorns referat.
 
Här går det undan!
 
 Från Lysekil gick färden vidare norrut och nästa "salta läge" var Smögen.
Trots att det snart är mittan av augusti var det mycket folk och restaurangerna längs "Smögenbryggan", var fyllda av gäster som passade på att äta fisk eller skaldjur.
Den blå himmel som fanns i Lysekil såg vi inte i Smögen men däremot möttes vi av "grå mysighet" och småregn. Ett regn som övergick till en kort rejäl skur. 
 
Smögenbryggan är en 600 meter lång brygga som går längs vattnet och här trängs turister
och restauranger iolika storlekar (smålekar) med diverse butiker, inrymda i gamla fiskebodar.
Längs bryggan ligger också Smögens gästhamn så har man en stor båt så visar man gärna upp den här.
 
 
Några norrmän har hittat  bra gästplatser vid bryggan där de syns.
 
 Även i Smögen klättrar de gamla trähusen uppför berget och
några har byggts sig i lä av klipporna
 
 Längst bort på Smögenbryggan ligger privata fiskebodar och mindre båtar som hör hemma här.

Smögen kändes väldigt turistiskt och förvisso är vi turister men här tog kommersen över.  Även prismässigtlbefann sig Smögen på en helt annan nivå än både Marstrand och Lysekil vad gällde lunchmat och fika.
Både Marstrand och Lysekil kändes mer på "riktigt" och det finns fortfarande många platser runt om i Bohuslän som gör det .
Men Smögen förblir Smögen...
 
Idag bjuder Uddevalla på strålande sol och klarblå himmel så vi tackar och ser fram emot dagen.
 
 
 
                                                                   

Välkommen till Marstrand

    
 Alla vackra blå nyanser från torsdagen hann under natten till fredag bytas ut mot "mysigt grått", som meterologerna på tv sa.
Och grått var det förvisso  hela gårdagen och att sedan regnet tilltog under dagen betingade i varje fall en blöt känsla.
Vi  lämnade på morgonen ett Uddevalla, där eventuella solchanser kunde skönjas, men ju längre söderut vi kom desto mer gick färgskalan över i grått.
Vacker bohusländsk natur skymtades genom bussens fönster och vi hann alla tänka oss in hur det sulle bli  att möta Marstrand i " grå mysighet".
 Marstrand är alltid fint och det oavsett vädret som råder men visst blir det ett annat lyster även på Marstrand med blå himmel och sol. Och det blev det inte på hela dagen. Däremot tilltog regnandet.
Välommen till Marstrand känner man sig i alla väder, särskilt med några positiva tankar att plocka fram.
 
(Om någon missat så är jag på jobbresa till Bohuslän med med en grupp från Stockholm.)
 
Färjan, med det passande namnet Lasse Maja, tog oss över från Koön på fastlandet till Marstrandsön,
en båtresa på några minuter och Marstrandsön är bilfri så bussen lämnades kvar.
En resa  kostar 41 kr t/r om man inte bor i Göteborgstrakten och har ett speciellt busskort.
Och det hade vi inte.
 
Uppe på kullen, 39 m.ö. h.  på Marstrandsön tronar Karlstens fästning.
 
Nu ska jag försöka tänka på att detta är en blogg och ingen guidad tur...
 
Marstrand, som övriga Bohuslän och andra delar av Sverigen, tillhörde Danmanrk-Norge grundades på 1100-talet. Marstrand blev svenskt när  Bohuslän, efter att Danmark förlorat ett krig och fred slöts i danska Roskilde 1658. Strax efter freden byggdes Karlstens fästning för att försvara Bohuslän.
Fästningen användes också som fängelse fran till mitten av 1800-talet och en av de mer "berömda" fångarna var "Lasse Maja". En man, som när det passade, klädde sig i kvinnokläder för att bli mindre jagad.
Lassa Maja var en förbrytare som drog land och rike runt och och blev fångad och placerad på Karlstens fästning. Han kom att bli en priviligerad fånge dels därför att han var rolig, berättade historier och var kvicktänkt. Lasse Maja  drog också besökare till fästningen och många reste från Göteborg där det i tidningar annonserades om att man kunde åka hit för att titta på honom.
Och efter 26 år i fängelset på Karlsten blev Lasse Maja benådad äv den dåvarande kungen Karl den XIV Johan och levde sina sista år i Arboga.
 
Några timmar på Marstrand och för att undvika den värsta blötan både för kameran och mig blev det en hel del titt i gallerier, besök i butiker av skilda slag, promenad up och ner i de smala gatorna och givetvis både lunch och kaffepaus.
Alla människor jag mötte, både turister och de boende, hade ett leende på läpparna som värmde upp mig inombords, ingen hade bråttom trots regnet och alla var spontant vänliga.
Det kändes som om det fannas all tid i världen. Ingen jäktade eller småsprang vilket är ovanligt för en huvudstadsbo att se.
 
 
 
Marstrand är en segelstad och det märks överallt.
Men både i den jättefina gästhamnen och längs bryggorna syntes även många motorbåtar.
Men visst dominerade seglarna.
 
Till lunch smakade det en smörgås med ettt berg av färska räkor
 på tunt danskt rågbröd alldeles utmärkt.
 
Marstrand är en stad med många och vackra välbevarade tråhus . 
Idag var det extra bra med alla balkonger som fungerade som regnskydd.
 
Jag hittade genast flera hus som skulle passa mig utmärkt och med perfekt läge bid havet
och med egen brygga och flera gästhus.
Tror nog inte båten ingår.
Vad gäller priset så är jag lyckligt ovetande...
 
Bergs konditori. Man anses inte ha varit i Marstrand om man inte gjort ett besök här.
Så trots stor räksmörgås så blev det ett besök här.
Och det blev ett bra regnskydd.
Många som tyckte det och ville fika idag.
 Här är alltid fullt och ofta kö på morgonen för b¨de Marstrandsborna
och alla gäster vill handla färskt frukostbröd.
 
Inloppet till Marstrand från Skagerack och här visar Marstrands fyr vägen.
 
En heldag på Marstrand blev det och även besök på "Strandverket" där vi såg två konstutställningar. Men de får ett eget inlägg tids nog.
Det regnade när vi åkte över till Marstrandsön, det regnade när vi åkte därifrån och regnet fortsatte på vägen tillbaka till Uddevalla och  hela kvällen.
Så dagen färg blev "mysigt grå. 
Och Marstrand! Jag kommer tillbaka. 
 
 
 

Det skiftar i blått.

    
Torsdag morgon lämnade jag ett mulet Stockholm men redan när vi närmade oss Enköping, "Sveriges närmaste stad", så titttade solen fram och det fortsatte den att göra.
Dagens färg blev blå men med inslag av andra uppiggande färger.
 
Strax söder om Örebro var det dags för lunch i anrik och vacker miljö,
i salongerna på Karlslunds Herrgård från 1500-talet.
Observera den blå färgen på himlen och även de blå blommorna.
 
Blå himmel, med en del vita molntussar, syntes när vi kom upp på Kinekulle i Västergötaland.
Dags för kaffepaus på det mysiga café Sjöutsikten.
Ett café som är anlagt på en soptipp och med en vidunderlig utsikt över Vänern.
(Om det är klart väder förstås)  
I början av 1900-talet tog en man, Nils Lundin,  bergsprängare på Skånska cement i närheten, 
initiativ till att tippa det som blev kvar efter sprängningarna i rödstensbrotten till att plana ut marken
 upp vid utsikten så att platsen kunde användas just för att beskåda utsikten.  
Detta föll i  god jord hos de som bestämde och "Utsikten" kom till.
Nu ett välbesökt café som drivs privat.
 
Rakt fram ligger Kållandsö där även Läckö slott finns.
Och de blå inslagen dominerar.
 
Blå himmel var det även när vi kom till gamla Husaby kyrka, alldeles i närheten av Kinnekulle.
Husaby kyrka uppfördes på 1000-talet som stavkyrka och först på 1100-talet blev det en stenkyrka
och sedan har olika delar av kyrkan kommit till efter hand.
Den svenska kungen Olof Skötkonung regerade över Västergötland och Mälardalen mellan 995 e. Kr
och 1022 och var den förste sveakung som döptes och bidrog till att Sverige kristnades.
 
Även Bohuslän och Uddevalla mötte oss med blå himmel, en blå himmel som följt oss hela dagen.
 
Middag intas på Gustavsbergs Badrestaurang  ett par kilometer söder om Uddevalla. 
Vi njuter av god mat och ser samtidigt solen gå ner i väster.
Himlen är fortfarande blå, svagt blå och solen speglar sig vackert i Byfjorden på väg ner. 
 
Kvällsutsikt från Hotel Bohusgården.
Vi har fått våra rum och kan ännu en stund se solen som nu har bråttom ner på andra sidan vattnet.
Och himlen är fortfarande kvar blå nyanser.
 
 
 
 

Västkusten! På väg!

    
 God morgon! Idag blir det en "lång dags färd mot natt". 
En dag fylld av  trevligheter under  tiden jag färdas med en grupp resenärer genom Sverige, från Stockholm till Uddevalla i Bohuslän. 
Eftersom bron vid Södertälje fortfarande är trasig så kommer vi att köra norr om Mälaren och passerar Enköping, Västerås  Arboga, alla gamla städer fyllda med historia.
 Skara som grundades 988 e.Kr är Sveriges äldsta stad men Västerås, Sigtuna och Lund är bara tio år yngre och är från 990 e. Kr. )  
 Vårt första stopp blir i samband med lunch på Karlslunds Herrgård strax söder om Örebro och hoppas solen tittar fram så vi även kan njuta av en promenad där i den vackra parken. Kanske man ska vara nöjd om det inte regnar...
 
Fram tilll Örebro följer vi den blå markeringen och sedan är det den röda som gäller.
Och hemresan går på söndag i den blå markeringens tecken.
 
 Karlslunds Herrgård som fått sitt namn efter hertig Karl, senare Karl den IX.
Herrgården anlades på 1500- talet och idag finns förutom restaurang och café också en konferensanläggning, museum, konsthantverksbutiker, utställningar av skilda slag och en stor vacker park.
(Bilden är lånad från www.orebro.se.)
 
Färden fortsätter vidare genom Närke och in i Västergötland och där blir det ett stopp  uppe på Kinekulle vid café Sjöutsikten och sedan fortsätter vi runt Kinekulle och stannar till vid Husaby kyrka med anor från 1000-talet. Sannkt Sigfids källa, där den förste svenska kristne kungen, Olov Skötkonung lär ha blivit döpt finns också vid kyrkan. 
 
Café Sjöutsikten högt uppe på Kinekulle med utsikt över Vänern.
(Bild från www.vastsverige. com)
 
Vi kör vidare och följer Vänern mot Lidköping och här måste det vackra Läckö slott, ute på Kållandsö nämnas. Ett barockslott med anor från 1200- talet. 
Min bloggvän Gerd,bor i Lidköping och på hennes blogg finns mycket att läsa om både Lidköping, Läckö slott, resor, upplevelser och en hel del annat.
 Dessa Västgötatrakter är också mina hemrtrakter och jag har tillbringat mycket tid i omgivningarna när jag växte upp och varvade Västergötland med Norge och det är alltid roligt att komma hit .
 
Trollhättan och Vänersborg susar vi förbi för att landa på Bohusläns museum vid 18-tiden. Ett museum som berättar om Bohusläns kultur, historia och natur och blir en bra introduktion.
Jodå, det blir middag och den kommer att intas på den anrika Gustafsbergs Badrestaurang. Gustafsberg blev en av Sveriges tidigaste badorter dels beroende på läget vid Byfjorden och dels för att man här "kunde dricka brunn".
Gustafsberg anlades som surbrunn och det innebar att vattnet här var kolsyrehaltigt och hade hög järnhalt, det bubblade och ansågs kunna bpta det mesta i sjukdomsväg.
I slutet av 1700-talet kompletterades brunnsdrickandet med salta bad och detta bidrog till utvecklingen av en badort.
En lång dag och innehållsrik och att fram på kvällskvisten checka in på hotell Bohusgården är nog efterlängtat av av alla.
Här på Bohusgården, alldeles vid havet, kommer vi att ha vår bas och tänk att kanske få somna till vågornas brus.
 
Kanske blir det denna vy som jag kommer att se strax innan jag somnar och när jag vaknar.
(Bild lånad från www.bohusgarden.se)
 
Återkommer i morgon med egna bilder och mer från resan för den fortsätter på Västkusten.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Repris

    
 
Sitter hemma i soffan och tittar på EM i fotboll.
Det svenska damlandslaget har i natt spelat mot KIna, en match som slutatade oavgjort, 0-0.
Och båda länderna hänger med ett tag till.
Minnen från VM i fotboll i Kina, september 2007, fladdrar förbi och ett Sverige  som då spelade mot Nordkorea.  Den matchen kommer jag alltid att minnas. Och av olika skäl.
Här kommer en repris av ett inlägg från september 2007.
 
I går var det dags! Jag var på VM. Mitt första någonsin. Ja, det var inte jag som deltog direkt. Det var VM- match i fotboll. I Tianjin, som ligger ett par timmars bilresa sydost om Beijing. Och jag, som knappast sett någon fotbollsmatch i verkligheten skulle nu på VM. Tänka sig! Spännande värre!
 
Sveriges damlag skulle möta Nordkoréas. Helst skulle de vinna också. Gärna med tre mål, för att gå vidare till semifinal. Vi var många från kollegor som var laddade och rätt klädsel i ett sådant här sammanhang förstod jag också var viktig.
Vad gör man inte som svensk på en VM- match i Kina där Sverige spelar.
Spänningen var OLIIIDLIG och jag som följt de andra matcherna på tv skulle nu se en "på riktigt".
 
Några arbetskamrater och jag själv "laddade" för match. Jag hade fått låna tröja nr 10.
Den kunde antingen vara Zlatans eller Hanna Ljungbergs....

När vi kom in på den nybyggda Olympiaarenan i Tianjin, som tar ca 60.000 åskådare så hittade vi efter visst letande våra platser.
Men de var klart upptagna! På alla våra bokade 30 platser satt det norkoreáner som inte hade dessa platser eller ens skulle sitta på den svenska läktaren.
 Men som den person jag är så tänkte jag:- Dom får flytta på sig! Först var det inte ens möjligt att ta sig fram till de tilltänkta platserna. Det stod nordkoreáner i vägen. Och de var många! Plötsligt stegar en stadig man förbi mig. I passagen kliver han på min "onda" och deformerade tå. I hettan och smärtan gav jag honom en knuff på axeln. Men vad hjälpte det.
 
Våra ockuperade platser.
 
Jag ville ha min plats men insåg att jag inte kunde flytta på en busslass nordkoreaner så jag stegade fram och satte mig på en ledig plats mitt i deras hejarklack. Det var i alla fal i närheten av det platsnummer som stod på min biljett. Under tiden krävde jag på svenska att de som tagit våra platser skulle flytta sig.
Ja, ett och annat engelskt ord blev det också.
Men inte flyttade sig någon för det. Energislöseri!
Till sist fick jag känna mig besegrad, det satt hårt inne och lämna det nordkoreanska fästet och anslöt mig
 till de övriga svenskarna.
Matchen kunde börja.
 
Det kändes mer lättsamt i bland de övriga svenskarna som var på plats,
kanske var vi ett par hundra stycken,
 
Vi gjorde alla vårt bästa för att synas. Och det gjorde vi. Kinesisk TV filmade och vi var med!!! 
Det blev svårt att överrösta de nordkoreánska fansen, visst. Men vilket lag vann?
Jo, Sverige med 2-1.
Tack till alla kineser som hejade på Sverige. Jag är övertygad om att det hjälpte!
En händelserik, minnesvärd och väldigt rolig kväll kväll blev det trots platskonflikten. 
 
Önskar nu i OS 2016 att Sverige ska vinna över USA i nästa match. Men det känns tveksamt.
Pia Sundhage och USA vann i alla fall OS i Peking 2008 och vinst för USA blev det även i Londom 2012 .
Men det krävs ju även spelare för att vinna en match...

Rörelsebetonat

    
 I och med OS är det en hel del rörelser som är aktuella både på land (det mesta..) och en del i vatten. (Kan ju vara både land och sjöbaserat det här med vatten.)
 Visst rör vi på oss en hel del och i olika sammanhang och nyttigt sägs det också vara. 
Och även när vi till synes sitter still är vi i någon form av rörelse.
Jag tycker om att röra på mig och gör det på olika sätt. Jag reser gärna, både långt och kort, jag promenerar en hel del och cyklar och jag tycker om att göra saker. (Gå på museum, bio, teater och restaurang, träffa de mina, träffa vänner och lära känna nya männsikor som kanske blir mina vänner, åka skidor bl.a)
Jag är också gärna hemma och läser en bok, tränar språk, löser korsord, lyssnar på radio och ibland blir det en titt på teven. (Sommartider väldigt lite, men en del OS blir det nu)
Dock är jag inte så mycket för att sitta och rulla tummarna och vänta.
Men jag kan göra det också...
Någon som känner igen sig i "rörandet"?
 
Än så länge helt stillastående, men kanske finns en planerad tur. 
En läcker HD korsade min väg i Eskilstuna, eller om det nu var tvärt om... 
 
 
William (yngsta barnbarnet) har rörelser sitt ansikter och är  fylld av positiv energi!
 
Kan stenar på land vara i rörelse? Ja, i alla fall i Alicante utanför hotell Melia.
 
En glass i rörelse eller är den munnen som rör sig.
 
I luften rörde sig molnen idag med en hiskelig fart.
 
Vatten är roligt! Full fart i! Max (äldsta barnbarnet 6 år)  hoppar i på djupt vatten. 
Och att ta sig vatten över huvudet är bara roligt...
 
 
Roligt att kombinera vatten och luft med fart och fläkt.
Tycker det ser jätteroligt ut. Kanske snart dags igen för en sådan tur.
 
 
 
 

Lite av mycket

    
Lite av mycket kan sammanfatta dagen hitintills.
En kort  sovmorgon blev det efter nattens spännande simtävlingar och givet var att jag ville vara med och se Sarah Sjöström ta ett fantastiskt OS guld på 100 meter fjäril och dessutom sättta världsrekord. Vilken insats! Och vilken simmare! Helt otroligt!
 
Efter ett par koppar kaffe så var jag igång med dagens plugg och precis som när jag gick på universitetet sätter jag klockan på ringning efter 45 minuter och då det blir 10 minuters rast för att sedan fortsätta inläsningen. 
Alla anteckningar för resan är gjorda ; "stödord", "stödmeningar" och stundtals har jag skrivit i "berättande form" för jag vill göra inlästa faktakunskaper till "mina kunskaper". 
Sju landskap passeras under fyra dagar (bussresa med 20 gäster) och vi stannar vid många spännande, roliga och intressanat platser och där det blir mycket fokus på västkusten.
Tursamt nog har jag varit på de platser vi passerar och besöker men man kan ju tänka sig att saker och ting förändras  genom åren. Trist vore det annars.
Jag ser verkligen fram emot resan och delrapporter kommer. 
 
 
Dagen i övrigt har bjudit på jobbmöte på resebyrån och slutgenomgång av det detaljerade programmet.
Nästa stopp blev i ett par kamerabutiker. Jag är inne på att köpa ytterligare en kamera. Jag är väldigt nöjd med min Canon med en bra zoom (35 x) och som tar bra bilder även i svagt ljus men den är väl stor för att rymmas i en handväska. I en handväsksryggsäck  går det bra men då är det svårt att få plats för annat.
Hoppas kunna köpa en före torsdag. 
Tar tacksamt emot tips på en bra, mindre, kamera med en zoom på minst 35x, som tar skarpa bilder i mörker och som har macrofunktion.
 
Lunch blev det med en väninna i Hötorgshallen på Kajsas Fisk, och fisksoppan där är alltid ett säkert kort. (Så även idag.)
Eftersom jag snart ska till västkusten tyckte jag det var bra att titta extra på färska humrar och räkor inför kvällens mat. 
Men jag föll för räkor från Smögen. 
Oliver är inte så västkustskt men jag kunde inte motstå att ta med ett par burkar hem. Dock ska de inte ätas tillsammans med räkorna...
Nöjd med besöket i hallen tog jag i farten med mig en bukett blommor hem från Hötorget.
Blommor i gult och blått passade bra idag efter den fantastiska simningen av Sarah Sjöström.
Och nu dags för de färska Smögenräkorna!
 
 
 

Allt-i- ett

    
 Att Stockholm är en stad på och längs vatten märks överallt och båtar finns det gott om av skilda slag.
Det vackra vädret håller i sig, nu för sjätte veckan men jag tycker det är behagligt att solen tar en paus då och då och en del moln visar sig. Temperatuen är fortfarande en bit över +20 så sommaren består ett tag till och så även lusten att ge mig ut.
 Visserligen omges vi  av båtar av skilda slag där vi bor, men inte blir jag trött på dem för det. Inte alls!
Och varför nöja sig med att titta på båtar, nu när vi inte längre är båtägare. Det finns gott om andra alternativ.
I Stockholm många olika möjligheter att använda vattnet som transportväg och ofta gäller det vanliga åkkortet precis som det gör på bussar, pendeltåg, tunnelbana eller spårvagnar.
Idag var det dags för en båttur.
Yngsta barnbarnet, William och jag har ägnat oss åt att dels åka den "kommunala båten" till Nacka Strand med hållplatser längs vägen och dels att titta på båtar av skilda slag.
Ja, sen finns det ju kombinationer av buss och båt förstås...En "allt-i -ett-kombo".
 
I den här läckra italienska "Rivabåten" hade vi gärna tagit en tur om vi blivit erbjudna.
Men det blev vi inte denna dag.
 
William har sin låtsaskikare till hands och är beredd att även titta efter
piratskepp om de nu skulle uppenbara sig.
 
Vi ser inget piratskepp men en  kombinerad buss och båt, en amfibiebuss, passerar oss. Häftigt!
Man kan ta sig en tur och stiger då på bussen vid operan i Stockholm och kör sedan en runda över Östermalm och bortom Djurgårdsbron kör bussen ne ri vattnet och blir då en båt.
Som båt passerar den delar av innerstadens vatten för att sedan bli busss igen och fortsätta turen.
Denna tur måste givetvis provas och allra helst tillsammans med båda "prinsarna". (barnbarnen)
 
Kanske finns det fler än jag som vill ta en tur.
(Har vänner som gjort det och de rekommenderar det verkligen)
 
En  gammeldags skärgårdsbåt är också ganska trevligt om man vill ta sig en tur. 
 
Till Stockholm kommer dagligen stora kryssningsfartyg, ofta fler och stan fylls av turister .
Fartygen lägger till både här i Stadsgårdshamnen på Södermalm med gångavstånd till City.
De fartyg som inte bokat plats i god tid får lägga sig i Värtahamnen och då är det tunnelbana eller buss som gäller för att ta sig in till stan.  Inte alls lika smidigt. 
 
Båtturen ut till Nacka Strand tar 40 minuter och här möts vi av Helenfamiljen. Vi går längs bryggorna och tittar på alla som fiskar och slår oss sedan ner på restaurang J som ligger så nära vattnet att man i princip kan bada fötterna när man sitter där.
Sommar och skärgårdskänslan infinner sig genast.
Mysigt att se alla båtar på väg in och ut och in genom Stockholms inlopp. 
En "allt-i-ett-dag" blev det, där det bästa av det mesta inträffade.
 
William, hans moster Helen och Curre spanar efter piratskepp.
Men det hjälps inte, inte ens att ta fram kikaren, för just dessa är osynliga idag.
                                                                   
Djurgården och Blockhusudden med fyren Gustaf Dalén .
(Där finns också ett mysigt café, väl värt ett besök)
Höghusen som skymtar ligger på Lidingö.
 
Och fram på eftermiddagen är det dags för oss att ta båten tillbaka till Stockholm igen.
 
 
 
 

Mot nytt mål

    
En behaglig tågresa på drygt en timme tar oss genom ett grönskande Södermanland till "Smedstan", Eskilstuna.
Eskilstuna har jag besökt några gånger i samband  med ena dotterns simtävlingar men då är det mest simhallen, lunchrestaurangen och hotell Smeden mitt i stan jag sett.
Men nu med besök hos våra vänner, i princip infödda Eskilstunabor, så skulle vyerna över och i stan vidgas.
Vi började med en promenad där vår vän AK  guidade oss bland stadens gamla bebyggelse.
Eskilstuna är en gammal stad och och har delvis funnits med sedan senare delen av 1000- talet. Namnet kommer från biskopen Eskil av Tuna, som var biskpo i Tuna, dagens Eskilstuna.
Här i området fanns två handelsplatser Tuna och Fors som blomstrade och som ett par hundar år senare slog samman till Eskilstuna.
Det berättas att Eskil var en engelsk munk som dödades av asatroende hedningari Strängnäs i slutet av 1000- talet.
 
Vackra hus med fina innergårdar finns väl bevarade i den gamla delen av Eskilstuna.
 
 
Eskilstuna växte och järnbruket i Tunafors utvecklade spik och vapensmedjor under 1500- talet och smidesverksamheten i staden kom att  locka till sig smeder allt efter hand.
I mitten av 1600-talet hette Eskilstuna Carl Gustavs stad, efter kungen Karl X Gustav.
Kungen ansåg att staden behövde någon som kunde utveckla smidet och tog hit köpmannen Reinhold Rademacher från Riga, som då hörde till det svenska Livland  och nu grundlades Eskilstunasmidets höga anseende.
De som arbetade här i Rademachersmedjorna hade särskilda privilegier men var också helt livegna .
Man hade planerat 120 smedjor i stenhus inom området, men det slutade med att ett tjugotal träsmedjor byggdes upp och de användes flitigt.
 
Fors kyrka, med delar från 1000- talet, ligger vackert vid Eskilstunaån.
 
Vackert längs med Eskilstunaån.
Ån förbinder Mälaren med Hjälmaren och har alltid varit en viktig transportväg.
 
Stadspromenaden fick en paus och lunch intogs hemma hos AK och Ö.
Läcker rökt lax från ett rökeri alldeles vid Mälaren smakade så gott. Och extra gott med AKs egenlagade romsås.
 
 
Stärkta av den goda lunchen blev nästa anhalt för oss de gamla "Radermachersmedjorna" idag både museum och levande smedjor.
 Området ligger i den delen av Eskilstuna som kallades för Fristaden, idag centrun i stan, eftersom de metallarbetare som flyttade hit och jobbade i slutet av 1700-talet var skattebefriade och även hade andra förmåner. 
 
Reinhold Rademacher ville framställa sig själv på bästa sätt. Den lilla kalotten på huvudet symboliserarflit och trohet mot kungen, rättvisa och omutlighet och en liknande kalott användes också av präster .
Käppen tyder på modemedvetenhet och många adelsmän avbildades med en käpp. Rademacher hade önsakt att bli adlad men den önskan uppfylldes inte av kungen. 
                                                                                                                                  
En del av området runt Radermachersmedjorna.
 
En heldag blev det och med många trevliga upplevelser. Tusen tack!
 
 

                                                                                                

Vi möts igen

    
Mitt bland störtskurar och solsken gick jag iväg på gårdagens lunchträff.
 Bloggvännen  Marja från Umeå är i huvudstaden och när hon är det försöker vi ses. 
Ibland får vi inte till det för jag befinner mig på resa någonstans, men idag var det dags att träffas.
Och givet var att vi skulle vi träffas i Bryggartäppan, en lekpark byggd i Per Anders Fogelströms anda med små miljöer från 1800-talets Södermalm.
Det var nämligen via denna temapark vi fick kontakt för flera år sedan.
Jag hade då varit i parken med äldsta barnbarnet och "googlade" på info om den och då hittade jag Marjas bloggoch sedan dess har vi haft kontakt och också träffats vid olika tillfällen både här i Stockholm och när jag förra året i augusti besökte Umeå och Skellefteå.
 
 
Marja! Jätteroligt att ses igen!
 
Lunch hade vi tänkt oss, men vädret har under dagen varit ojämt med plötsliga och kratfiga regn och åskskurar så vi höll oss kvar "hemma på Söder".
Vad gäller restaurang och caféutbudet så är det här på Söder både varierat och rikligt. 
Och dagens val blev det vegetariska Café Blå Lotus på Katarina Bangata där vi chansade hej vilt på att sitta ute.
Solen tittade fram så snällt och inget regn kom. Inte just då.
Mycket att prata igen hade vi men eftersom vi följer varandra på bloggarna så var vi ändå hyfsat uppdaterade på vad som  hänt.
Tänk att timmar bara kan försvinna i ett nafs! Men så kan det vara. Jag vet...
 
Jag slog runt på en väldigt god morotssoppa och till det serverades en rejäl ostmacka på surdegsbröd.
Väldigt gott var det!
 
 I övrigt har eftermiddagen och kvällen mest bestått av studier och jag har inför jobbresan i slutet av nästa vecka nu studiemässigt lämnat västkusten med platser jag besökt tidigare men som jag nu möter på nytt.  (Mycket spännande att repetera och tursamt nog kommer jag ihåg en hel del)
Men det finns en del att kvar att läsa på inför resan hem via Dalsland och Värmland.
 
Pauser i tillvaron är jag bra på att ta och även vid plugg så jag satt en stund på balkongen, smälte det jag läst och såg på molnen som i olika formationer tycktes vara på väg mot nya äventyr. Kanske skulle man ta sig en tur?
                        
Rakt västerut såg det ut så här strax före klockan 21.
 
Och vid samma tidpunkt hade molnen norrut en helt annan färg och form.
 
 
 
            

Skärgårdsmiljö i stan

    
Visserligen bor jag vid vattnet men det hindrar mig inte alls från att bestämma lunchdejt med en väninna vid ett "vattenhål och en solig dag är det få ställen som kan mäta sig med Restaurang Bockholmen i Solna, Bergshamra, fem kilometer utanför Stockholms City.
Skärgårdskrogen Bockholmen är alltid ett bra val med väldigt god mat och ligger alldeles vid vattnet.
(Det går utmärkt att ta sig hit kommunalt från Stockholm, antingen med tunnelbana eller buss. )
Här är öppet hela dagen till sent på kvällen och sommartid sitter man gärna ute. (Särskild lunchmeny finns.)
Kaffe kan med fördel intas nere på någon av bryggorna och kommer man en kväll och vill ha någt drickbart serveras det också nere på bryggorna eller i "Kärleksbaren". Bara att välja! Ja, om det finns plats förstås.
(Till lunch och middag rekommenderas att boka bord.)
Bockholmen är öppen hela året och vintertid sitter man gärna inne i den mysiga matsalen.
 
Lunchutsikten från verandan där vi satt. Visst känns det lite skärgårdsaktigt.
Åtminstone innerskärgård! Och vattnet är en vik av Östersjön.
 
Restaurang bockholmen drivs av "Bockholmsgruppen" som driver ett flertal restauranger i och runt Sockholm och alla restaurangerna har namn efter sin adress, sitt läge.
Gula villan som idag inrymmer Bockholmens skärgårdsrestaurang byggdes i slutet av 1800- talet och var en av de många grosshandlarvillor som växte upp i närheten av Stockholm.
I slutet av 1800- talet och en bit in på 1900-talet var det vanligt att rika stockholmare byggde sig fina sommarhus strax utanför stan och helst vid vattnet.
Här i Gula villan hade Solna båtklubb sitt klubbhus och bygggnade hade förfallit rejält innan nuvarande krögare tog över 2002 och ett år senare öppnades restaurangen här. 
 
Gula villan, idag, skärgårdskrogen Bockholmen.
 
Verandan.
 
Inger min "lunchdejt" och vän sedan mer än 30 år tillbaka njuter av god mat och den fina utsikten.
Det var länge sedan vi sågs och vi hade mycket att prata ikapp.
 
Kaffe på bryggan verkar trevligt det också.
 
Och det går att komma ännu närmare vattnet...
 
Har man båt går det utmärkt att lägga tilll vid någon av bryggorna.
 
Och visst är det bra med lite förhållningsregler...
 
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och det är extra fint att känna det som om man är på minisemester, om än bara för några timmar. 
 
(Inlägget är inte sponsrat....)
 
 
 
 
 
 

På rad

    
 Att ordna in sig i "ledet", stå på rad,  kan vara en fördel i många parktiska sammanhang. 
Det blir klart smidigare att gå på/av en buss eller tunnelbana om inte alla samtidigt försöker tränga sig genom dörren.
Men att alltid rätta in sig i ledet utan att fundera själv, att göra något för att andra gör det, att följa strömmen, det vill jag inte. Det kan bli så ändå att jag följer med, men jag försöker ha med frågeordet "varför". 
Ibland kan jag få roliga svar av mig själv och många gånger kommer också "jag vet inte".
Kan bli ganska komiskt!Och man kan ju alltid fundera över saker...
 
Utanför hos oss ligger husbåtarna på rad och det är praktiskt för annars skulle inte de
stora fartygen som ska genom Hammarbyslussen kunna ta sig förbi.
 
Likadant åt andra hållet, en orydlig rad av husbåtar.
(Och en mindre motorbåt som ska ligga här till oktober.)
 
Även båtar som ska in och slussa ligger på rad och väntar och svanfamiljen som just kommit
genom slussen från Mälaren simmar på rad.
Praktiskt det också och bra att se till att ungarna är med.
 
Svanarna kryssar skickligt mellan segelbåtarna som väntar både på broöppning och slussning.
 
Oj då! En svan saknas, men ungarna är med.
 
Ordning igen i ledet.
 
Och även viss ordning här för att ta sig genom slussen.
Praktiskt eftersom båtarna i slussen oftast ska ligga på båda sidorna när de kommer in i den,
 
 
 
 
 

Finns det en finns det fler

    
De fina dagarna fotsätter och fylls för närvarande av en hel del studier blandade med utevistelser, lunchträffar, träff med vänner och resor i "närområdet". En bra mix, men jag önskar stundtals att dygnet nu hade fler timmar.
Ett alternaiv är förstås att stiga upp tidigare på morgonen, men jag är inte där riktigt ännu.
Jag håller på att läsa in mig på en massa fakta inför en jobbresa om drygt vecka så tills dess ska nog allt ha hamnat i sina respektive boxar.
Denna gång går resan västerut och och det blir en tur på fyra hela dagar och det känns bra att jag tidigare besökt de platser vi ska till, men de är alla fyllda av  många historiska händelser och det vill till att plocka ut väsentligheterna och omvandla det lästa till egen kunskap som sedan ska förmedlas på ett lättfattligt sätt. 
Och  med drygt 40 års erfarenhet som kunskapsförmedlare och "inspiratör" (lärare inom grundskolans alla olika stadier) har jag viss erfarenhet. 
Minst en långpromenad om dagen blir det och under den hoppar liksom det inlästa ner i sina fack och jag kan sedan fortsätta att fylla på med nya fakta. Men bara en viss mängd varje dag..
 
Om jag vill undvika bilar och se båtar, natur och vatten blir det ofta en promenad längs Årstavikens stränder, (Mälaren) 
Står här vid Hammarbyslussen och tittar mot kanalen (Östersjön) och
ser våra hus på kajen som en pigg färgklick.
Inga bilar synliga, men en del båtar, bl.a Sjöräddningens båtar i rött och gult. 
 
Mer båtar och vatten, här i Mälaren och i princip mtt i stan.
 
Men bilar! Vad är detta? Jo, träff vid vattnet, antagligen en "Morganklubb" som har träff men andra inbjudna.  Och finns det en av dessa Morganbilar så finns det säkert fler.
Otroligt häftiga bilar och så många...
 
Här är "kanske" en Morgan Roadster.
Denna modell tillverkas från 2004 och framåt.
 
Ingen aning om modell....
 
Företaget Morgan grundades i Malvern Link på gränsen mellan England och Wales  i början av 1900-talet. Bilarna tillverkas på en stomme av askträ som kläs med en aluminiumkaross och arbetet med att hyvla fram stommen sker fprtfarande för hand och tar drygt fyra veckor. Grunddesignen på bilarna är densamma som vra på 1930-talet. 
 En snabb sökning på Morganbilar visade att priserna varierade från några hundra tusen kronor till över en miljon och uppåt.
 
 
Här står en hel del av Morganbilarna på rad och det fanns flara rader.
Den vinröda skönheten, sportmodell, lär vara av modell + 8 och tillverkades i 3506 exemplar
  från1968  till 2004 och tillverkningen av den återupptogs 2012.
 
 
Här har det kommit in "en katt bland hermelinerna", en läcker Thunderbird.
 
 

Snart dags

    
Snart är det dags igen för OS och denna gång i Rio. Jag hade förmånen att få uppleva OS på plats i Peking 2008 och extra roligt är det att några av de som var aktiva då fortfarande är det.
I friidrott fick Susanna Kallur en ny OS -biljett. Den kom sent, men den kom.
Usain Bolt är på plats och det är även Sara Sjöström, Therese Alshammar och många fler.
Det ska bli spännande att följa OS om än inte på plats i Rio. Men det får gå ändå. Och idrottisntresserad är jag.
Tänker inte se allt men en hel del lockar. 
Hade jag bott där hade jag garanterat varit på plats både vid simning, friidrott, damfotboll plus en hel del annat också.
 
Läste just detta gamla inlägg från en fantastisk kväll i Pekings nationalstadion, Fågelboet, skrivet den 18/8-2008 och har gjort en del tillägg.  
 
Timmen är sen, ett par timmar efter midnatt. Jag, Bosse och Helen har ätit en nattmacka hemma för att samla ihop intrycken efter denna första OS- afton för vår del. Och vilken kväll! Jag är helt slut i kroppen fastän jag inte rört mig så mycket. Vi fick i alla fall viss uppvärmning på vägen till National Stadium= "Fågelboet".
Tunnelbana dit ingick i biljettpriset. Rigorös säkerhetskontroll för att ens komma ner till tågen. Men sen rullade det på...
Väl framme valde vi att promenera till arenan i stället för att byta och ta ytterligare en tunnelbanelinje ett par hållplatser. Varmt var det, +31 grader och fuktigt.
"Fågelboet" är en gigantisk och i mitt tycke, en helt fantastisk byggnation. En stadion som tar 90 000 besökande!!! Nästan ofattbart! Och vilken arkitektur!!!
 
(Bilden är tagen tidigare i juni 2008 och Fågelboet är klart för OS.

Helen och jag på väg till "Fågelboet.!

Vi fick ytterligare motion då vi kom in på "fel sida" av stadion för  det visade sig att våra sittplatser fanns på motsatta sidan. 
Så det var bara att vandra vidare. Till sist kom vi i alla fall rätt.
Under kvällen fick vi se en hel del; men vissa grenar etsade sig mer fast än andra. Vi var så spända inför Susanna Kallurs semifinal på 100 m häck. Hon sprang i andra heatet, men snubblade tyvärr på första häcken.... Så synd!!
Tyvärr, så är inte min kamera så bra att ta bilder med på avstånd, men jag försökte. Vi hade platser precis ovanför starten och såg verkligt bra.

Susanna Kallur på bana 6.

Vårt nästa svenska hopp denna kväll var Mustafa Mohammed på 3000m hinder. Hela svenskkolonin som satt runt oss, vi var nog ett 40 tal, hejade allt vad vi kunde. Men tyvärr hjälpte inte det. "Musse" sprang på och
ledde en bit av loppet. Men tempot blev för högt och hans krafter sinade mot slutet. Bra kämpat!!!

Från våra platser hade vi också jättebra koll på damernas stavhoppsfinal. Och denna kväll fick vi se Jelena Isibajeva sätta nytt världsrekord på 5.05. Hon klarade det i tredje försöket. (Även om hon inte gjort det så var hon en klar guldmedaljör.) Det var spännande att på ganska nära håll se henne ladda. Ofta satt/låg hon under sitt vita täcke och var helt nollställd till sina konkurrenters hoppande.

Jelena Isinbajeva syns sittande i vit keps och röd tröja på sitt vita täcke. Hon anses som världens hitintills mest framgångsrika kvinnliga stavhoppare.  Guldmedaljör i Aten 2004,  guldmedaljör i Peking 2008,
och bronsmedaljör i London 20012, tre VM-guld och 30 världsrekord finns på hennes meritlista,
men hon finns inte med i Rio nu 2016.  (Slutade hoppa stav 2013)
 
Usain Bolt redo för 200 meters finalen. Och vann det gjorde han och det lätt...
(Står upp i mitten av bilden)  Bolt lämnade OS här i Peking med tre guldmedaljer; 100 meter, 200 meter och stafett 4X100 meter och även tre världsrekord. Detta upprepades vid OS i London 2012 och frågan är om det kommer att ske nu igen vid OS i Rio. Svaren lär komma...
 
Denna kväll fick vi också se prisutdelningen till 100 m för damer. Tre stycken från Jamaica på prispallen!!!! Häftigt!! Och visst dominerade Jamaica sprintergrenarna.
Blir det månne likadant nu i Rio?

 En fantastisk kväll blir min sammanfattning och det bästa var att fler OS-kvällar/dagar återstod både i Fågelboet, på Worker´s Stadium där semi och finalmatcherna i fotboll för damer avgjordes och på andra arenor runt om i Peking.

Jag håller hårt i våra OS- biljetter.