Lika!

    
Man kan vara lika som bär eller tvillingar, men även  dessa har också olikheter.
Jag minns när vi för första gången mötte våra döttrar, tvillingar, så dröjde det ett tag tills vi var helt säkra på vem som var vem.
I sin lilla säng låg de båda på tvären och Liv låg  till höger och Helen till vänster. Men en dag hade en barnsköterska bytt plats på dem och det dröjde en liten stund innan vi upptäckte det.
Både flickorna var väldigt små och vägde, tre månader gamla, tre kg och lite under.  Såg vi dem inte samtidigt var det lite klurigt att se skillnad på dem men vi lärde oss snabbt.
 
Tvillingar, men utom leken i det här inlägget. 
Helen fick ofta ha något med rött i och Liv fick bli blå.
Här drygt tre månader och då var kläder i storlek 50cm väldigt rymliga.
(Fotot är från 1981 och är ett foto av ett foto)
 
 Bloggvännen Bosse Lidén har hett oss ett nytt lekuppdrag och denna gång gäller det att just leta likheter. 
Det gäller att ta egna bilder av tvillingar, trillingar, fyrrlingar, femlingar och sexlingar och tursamt nog behöver det inte var människor.
Och med tanke på att jag var i Spanien då uppdraget/leken annonserades så blev mitt tema växtlighet.
Bilderna är tagna i mitt spanska kvarter i onsdags och torsdags den här veckan.
 
Tvillingar. (Passionsblommor)
 
Trillingar; palmer - vet ej arten.
 
Fyrlingar; rosa hibiskus.
 
Femlingar; dadelpalmer
 
Sexlingar; i vacker vit/lila nyans. 
 
Att likna någon eller eller ta miste på någon  har nog många gjort och just när det händer kan det kännas pinsamt, men med distans till det hela så kan man få sig ett gott skratt.
 
 Förutom att jag vid några tillfällen tog fel på våra tvillingdöttrar när var väldigt små och nya i vår familj så har jag då och då tagit fel på personer  jag mött och vinkat eller hälsat och ibland även stannat och pratat. Men sådant händer. 
 
Att ta fel på person;
En episod jag minns  hände för många år sedan då en stolsgranne på ett flygplan till Köpenhamn börjar prata med mig som om jag vore en bekant. Jag tyckte att jag kan kände igen personen, men var osäker och jag ville inte verka oartig och fråga om vi kände varandra så jag försökte vara neutral.
Hon pratade på och refererade till händelser som inte är helt främmande för mig och undrade om jag var på väg till Köpenhamn för något jobb, vilket jag absolut inte var.
Jag berättade att jag var på väg till Peking och bara skulle byta flyg. 
Något förvånat frågade hon hur det kom sig att jag skulle jobba i Peking och undrade hur marknaden var där.
Ja, vilken tänkte jag.
Marknader där man handlar, den ekonomiska marknaden, arbetstillfällen....
Jag hade inget direkt svar utan förblev tyst en stund.
Nu var jag helt säker på att jag inte kände personen bredvid mig, annat än till utseendet.
Jag var också säker på att hon tagit mig för någon annan person.
Jag satt bredvid Lill Babs och när jag kom på det så frågade jag om hon möjligen blandat ihop mig med någon annan.  Och det hade hon.
Jag blev tagen för att vara skådespelerskan Görel Crona. 
Vi fick oss båda ett gott skratt och till saken hör ju också att Lill Babs inte ser så bra....
Några likheter mellan mig och Görel Crona kan jag inte se.
 
 Inlägg 62/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

På väg

    
Torsdag, sen eftermiddag som övergår i skymning. Jag omges av hav, himmel och en sol på väg ner.
Njutbart och vackert!
Tankarna fladdrar i vinden och för ett ögonblick stannar tiden. 
Jag är inte på väg någonstans utan hela jag är med här just i stunden.
 
 
 
 
 
Innan solen riktigt gått ner sitter vi på vännerna Fia och Lasses takterrass med ost, kex och oliver framför oss och pratar om livet.  Det liv som pågår här och nu. 
Vi avslutar kvällen tillsammans med god middag på en kvartersrestaurang och konstaterar att det varit en bra dag idag också.
En dag fylld av tankar.
 
Fia, Bosse och Lasse njuter av goda ostar och läckra oliver.
 
 
 
Fredag morgon och vi är snart på väg mot flygplatsen för vidare resa mot Arlanda...
    
Inlägg 61/100 i utmaningen #Blogg 100.                                                                                  
 
 
 
 

Tur och snabb retur

    
Den här gången blev det en snabb tur hit för oss, fyra dagar, och redan imorgon flyger vi hem.
Och det här med att ha en bra reseförsäkring rekommenderas och underlättar mycket om oförutsedda händelser sker.
Vi meddelade vårt försäkringsbolag vad som hänt, ( dödsfall i familjen) de kopplade vidare till SOS i Köpenhamn som genast ordnade med allt praktiskt i fråga om vår hemtransport och skickade bekräftelse m.m. via sms. Verkligen smidigt och snabbt ordnat.
 
Här fortsätter vädergudarna att vara vänligt sinnade  och det tar vi vara på.
För det är i nuet vi är och imorgon är en annan dag...
Och den vet vi inget om.
 
Kontrasterna är med oss.
 
Havet; vackert skiftande i blå nyanser och som smälter samman med himlen.
 
 En kaskad med vatten överraskar oss.
 
Att sluta ögonen, höra vågorna i bakgrunden ger sinnesro.
 
Och katterna följer nyfiket med i vad som sker i deras närhet.
 
Här kommer den igen,"diskborstbomman". Jag fick igår av min goda vän Preciosa veta att växten/trädet heter
callistemon. Jag tyckte den såg ut som en diskborste, men är förstås osäker på hur den praktiskt skulle fungera som sådan.Callistemonen hör till lampborstsläktet, nåja borste som borste och tillhör familjen myrtenväxter. Det finns 35 olika arter av den och den kommer från Australien men två arter finns också på Nya Kalledonien.
Även i Sverige odlas nägra arter som krukväxter.
 
"Lampborstsläktet"; en callistemon- en myrtenväxt.
 
 
SpInlägg nr 60/100 i utmaningen #Blogg100
 

Här och nu - promenad

    
Många tankar var det idag under min "söndagspromenad" som inte alls skedde i söndags.
Min pigga bloggvän "Tant Glad"  har tagit initiativet till "söndagspromenader" men de behöver inte alls ske på söndagar utan när man vill. 
Jag promenerar alltid mycket och det var jag än befinner mig och dagens promenad blev i tänkandets anda och tillsammans med vännen AK.
Och vi samlade extra krafter innan när vi fikade med "trädgårdsmästare" Ingrid och assistenten Preciosa.
 
Livet kommer ibland i kapp och det har det nu gjort med stormsteg.
Två äldre, mycket närstående personer och båda födda 1921, har somnat in och det är ju den väg livet tar oss.
Vi blir inte yngre, det är helt klart och livet är inte oändligt.
Livet pågår här och nu och det har blivit tydligt.
 
Gårdagens korta promenad till en väninna i solnedgången var vacker.
 
 Utsikten över bergen, den rosa saltsjön och himlen känns förtrollande. 
 
Ny dag och en vacker sådan.
Strandpromenaden i Torrevieja, där vi oftast hamnar,  är fylld av restauranger, barer, glassbarer och butiker
och det är här allt händer när det händer. Alltid mysigt att slå sig ner på en av favoritbarerna.
 
Havet, palmer och mysiga restauranger.
Bara att slå sig ner.
                                                           
Vattenfallet är det lättt att fastna vid.
Gott om bänkar finns att slå sig ner på.
 
Butiker finns det gott om och en keps är något jag alltid behöver.
Ansiktet ska inte vara i solen, men mängden fina kepsar var stort och jag kunde inte bestämma mig.
 
Båtar av alla de slag finns det gott om, men den flesta är "brygggseglare"
och använder inte båtarna särskilt ofta.
Jga kan gärna åta mig att motionera ett antal segelbåtar.
Jodå, även motorbåtar går bra.
 
Hittade ett träd fyllt av vackra diskborstblommor.
 
Bra borst ser de också ut att ha.
 
Dagen har övergått i tidig kväll. Promenaden har rensat huvudet och det är en skön kväll så nu väntar middag på terrassen. Och här kommer jag att sitta länge i kväll. 
 
Inlägg nr 59/100 i utmaningen #Blogg100
 
 
 
 

Tema blått.

    
En blå dag här i det spanska sommar/vinterstugelandet har övergått i en blå, vacker, kväll.
Havet och den blå himlen lockade så en promenad i det härliga vädret längs havet och med tillhörande stopp blev en fin början på den här vistelsen.
Eftersom vi pendlar hit med jämna mellanrum så är det mesta ganska välbekant och det är även promenaderna längs med havet. Och för mig hör de till.
Jag dras som en maget till hav och vatten och det gör jag var jag än är. En form av uppsökande verksamhet...
Vi vistas ju här delar av året så det mesta är välbekant och det är väl så det är när man har ett fritidsboende och det helt oavsett var det ligger.
Det är lätt att slå sig till ro och bara vara. Men det ena utesluter inte det andra. 
 Har man ett fritidsboende så tillbringas ju en del tid där och man ordnar och donar med det mesta. Så är det här också, men någon tomt att sköta finns inte. Däremot är både blommorna och jag glada över våra dagliga pratstunder och terrasssen uppskattar också att jag sitter där i min bekväma stol. 
Nu sitter jag inte så långa stunder i taget, men möjligheterna finns.
Och visst är det fint  att sitta där och läsa en god bok, lyssna på ett gammalt "Sommarprogram",  lösa korsord eller besöka bloggvänner.
Här blir det ofta långa promenader längs med havet och en del utflykter i närområdet och ambitionen är nu att ta oss runt i omgivningarna och besöka och upptäcka platser vi ännu inte sett. 
 
Blå himmel.
 
Blått hav som ifag hade vita gäss. Perfekt seglingsväder,
men tyvärr hade vi ingen båt tillgänglig.
 
Olika nyanser av blått som lever om.
 
Och ännu mer blått som glittrar.
 
Hemma hade en ny blå  passionsblomma slagit ut.
 
 
 
Inlägg nr 58/100 i utmaningen #Blogg100. Spanien
 
 
 
 

Up and away...

    
 
God eftermiddag från ett skönt, blommmande och sommarlikt Spanien och Torrevieja.
Tidigt i morse var det dags att ställa färden mot sydligarer breddgrader och hit. 
 
Nej, resan gick inte med ballong men jag var frestad till en åktur i går kväll när jag såg den
här ballongen, årets första för min del,  passera hemma hos i Stockholm. 
 
Vi hade valt ett flyg, Norwegian, men avgång 06.20 så många timmars sömn blev det inte innan taxin hämtade oss för vidare transport till Arlanda.
Just i morse provade vi ett taxibloag som vi hört myckrt gott om, Taxijakt och de har ett fast pris från Stockholm innerstad till Arlanda på 370 kronor och sedan kan priset skifta beroende på var man bor inom storstadsområdet. Bekräftning på beställningen kom gensat via sms och i morse meddelades det att taxin var på ävg och att dne var framme, vilket den var 10 minuter före utsatt tid.  (På hemsidag fråmgår de olika priserna och bolaget  finns även utanför Stockholmsområdet.
Snabb säkerhetskontroll, en kort väntan vid gaten  och iväg-
Tre timmar och fyrtiofem minuter senare landade vi i ett soligt och behagligt varmt Alicante.
Vi hade drygt timme på oss innan flygbussen mot Torrevieja skulle gå klockan tolv så en kall öl smakade bra under tiden.
Flygbussarna, direktgående, går från flygplatsen varje jämn hel timme fram till klockan 22  och passar inte bussen går det alltid att ta taxi ocm man inte hyr egen bil förstås.
Idag var det påfalland emycket folk som skulle med bussen och inga passagerare får stå i bussen eftersom den också kör motorvägen så vi ställde oss snart i kön. Tar sittplatserna slut får man vänta till nästa buss.
Idén med att chauffören säljer biljetter på bussen är inte bra för det tar lång tid och ofta är bussensen redan den när den kommer in och senare blir den med detta. 
Och idag var det riktigt ruffligt att ta sig på och bussen avgick en kvart för sent. Men efter mina år i Peking har jag fått viss vana....
(I Torre köps biljetterna däremot i en busskur och lämnas när man går ombord)
Chauffören skulle köra in tiden och trodde han var rallyförare för det gick undan både på raksträckor och i rondeller och på rekordtid, 44 minuter, var vi i Torrevieja.  (Vi har tidigare inte åkt sträckan som är 62 km på under 51minuter med flygbussen)
 
En kort promenad senare var vi i den spanska sommarstugan där vår "trädgårdsmästare" Ingrid med assistent Preciosa har skött om våra blommor och Bosses lilla potatisodling som finns i krukor. Stort tack!
Medköpt lunch njuts utomhus och jag kan inte låta bli att snagla på termometern som visar+22 så shorts och linne är alldeles lagom...
 
Passionsblomman som är drygt ett år gammal täcker snart en hel vägg och är så vacker.
Idag räknade jag till att sju blommor blommar och antalet knoppar är stort.
Tyvärr blommar den nästan bara en dag, men man får då glädjas desto mer.
 
Visst är den vacker! 
 
Och visst blir det potatis till midsommar!
 
 
 
 Inlägg nr 57 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 

Snöig aprildag

    
I snöblandat regn men med några få solinslag tog jag mig till Solna kyrkogård. Det blev en trevlig och varierad sightseeingtur där både fötter, tunnelbana och buss användes. 
Tanken var att plantera några fina vårblommor på mina föräldrars grav men den rätta vårkänslan infann sig inte, men blommor blev det ändå. Inköp av penséer blev det och med iskalla fingrar lyckades jag i alla fall få dem planterade. Och fint blev det. 
Det snöblandade regnet upphörde och jag blev ståendes ett tag och fastnade i ett minne från en snöig aprildag när jag var sex år och fick min första stora cykel. En cykel som var röd och av märket Monark. (Hade haft en mindre cykel innan som jag inte alls tyckte om.)
Jag var ett ganska piggt barn, lekte lika gärna med pojkar som med flickor och ganska äventyrlig och våghalsig. Ville pröva det mesta.
Eftersom jag tyckte att min lilla cykel inte var något att ha så gick jag ofta ärenden åt min farmor som bodde i närheten och fick då en 10 eller 25 öring. Och denna slant investerade jag i att hyra äldre barns större cyklar. Något ingen vuxen visst om. Med hyrd cykel tog jag mig runt i Töreboda, där vi då bodde, en köping i Västergötland med 5000 invånare. ("En gudsförgäten håla" enligt min norska mamma som i alla fall kom från en stad i Norge)
Och hittade jag eventuellt en olåst vuxencykel i cykelstället hemma på gården så "lånade" jag den. Var det en herrcykel så satt jag under ramen och trampade.
Min kloka mor insåg att jag behövde en egen cykel och köpte mig en röd, fin cykel. Lyckan var total.
Lycklig var dock inte min pappa när han fick veta detta. (Han arbetade och bodde då i Stockholm och bodde kvar i Töreboda för redan då var det mellan fem och åtta års väntan i bostadskön)
Pappas ord till mamma var "att nu var det på hennes ansvar om jag skulle köra ihjäl mig". Mamma som alltid varit snabb i replikensvarade : " Ja, men då gör hon det i alla fall på sin egna cykel och inte på en hyrd.".
Pappa förlikade sig snabbt med min nya cykel. Men han visst ju inte vilket bestyr mamma hade att avhålla mig från att hyra andras cyklar.
Och jag har senare i livet fått fler cyklar av pappa. Ingen större olycka har heller ännu hänt mig på cykel.
Av någon anledning har det blivit tema cykel en del den här veckan...
Blev nog inspirerad när jag i veckan besökte butiken/verkstan/caféet, Bonne Mécanique.
 
Barnbarnen har också fått cyklar som här ska in i förrådet för parkering.
Wiliams cykel, till höger, är en s.k. balanscykel 
och han sitter på den och sparkar sig fram med benen. 
(Jodå, hjälmar både finns och används)
 
                                                                                  
 Inlägg nr 56 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 

Cykel-upplevelse -resa

    
 Stockholm Travel Massive  bjöd i veckan in till träff hos Bonne Mécanique i den kombinerade butiken/verkstaden/caféet på Södermalm i Stockholm (alldeles vid gamla Skatteskrapan) och temat är cykling kombineratd med att resa.
Här träffades resebloggare, journalister och representanter inom resebranschen för att dels få höra mer om konceptet att resa och ta med sin egen cykel dels om Vélosophy ett projekt som växt fram och där grundarna av Bonne Méc  i samarbete med UNICEF vill stöttta flickor i Ghana att cykla och om så är möjjligt att få en egen cykel.
Och givetvis gavs möjligeheter till att mingla och knyta nya kontakter.
I sommar  i juli månad blir det ett stort arrangemang i Stockholm, TBX; Travel Bloggers Exchange och Karin Asplund från "Stockholm Visitors Board" berättade mer om detta. Syftet är att visa upp Sverige och det kommer mångder av deltagare till Stockholm från hela världen för att här utbyta erfarenheter och upplevelser och givetvis uppleva en del av Sverige.
En upplevelse vore det givetvis att delta, men det är fortfarande en öppen fråga.
 
Välkomna in till Bonne Mécanique !
 
En av de fem grundarna och delägarna till Bonne Méc, Jimmy Östholm,
berättade att för varje såld cykel i butiken så skänks en cykel till "Velosphyprojekt".
Cyklar är viktiga i stora delar av världen och fungerar förutom att transportera sig själv och sin familj
även som "nyttighetstransporter". För de unga flickorna i Ghana som får möjlighet att få en cykel (specialtillverkad i Ghana och med bamburam) så stärks deras självförtroende.
Flickorna kan lättare ta sig till skolan, som ofta ligger lång väg hemifrån,
och det gör också att de oftare kommer dit. Man räknar med att deras närvaro ökat med 30%
när de har tillgång till cykel och att de även klarar av sin skolgång betydligt bättre.
 
Tomas Granqvist, tidigare proffscyklist i Italien berättade om sitt intresse för cykling
och hur han nu då proffskarriären var över har fortsatt cyklande runt om i Europa
under mer semesterliknande former och där han tar med sin egen cykel packad i en
begagnad cykelkartong som ofta kan fås hos cykelhandlare.
Perfekt att flyga till en plats och ev ta sig hem från en annan .
(Själv berättade han om en resa som gick till Rom och hem från Pisa)
Bra förslag för semestercyklare är Provence i Frankrike och Mallorca.  
 
Mingel, goda tilltugg och fina cyklar. Cyklarna som säljs hos Bonne Méc
är väldigt lätta, har aluminiumram och kändes väldigt bra. Priset ligger från 7500 kr och uppåt. 
Tanken som ska vidareutvecklas är att cyklar från Bonne Méc ska finna på olika hotell både i Stockholm
och runt om i världen så att man som hotellgäst kan hyra dem.
Hotell Hilton Opéra i Paris finns redan nu med i samarbetet.
 
För egen del har cykelsemester prövats i södra Kina, i området kring "sockertoppsbergen", på Gotland, på Åland och Menorca. Men jag är öppen för andra resmål. Helst inga eller få backar...
 
På cykel i södra Kina, Yangshouområdet.
 
Och här tar man med cyklarna på dessa flottar.
 
 
 
 
 
Inlägg nr 55 i utmaningen #Blogg100. Stockholm
 
 

Dagens uppdrag.

    
Uppsala idag! Och med ett uppdrag i rörelsebranschen. Ja, för egen del fick jag röra mig en del men tanken var  att hittta en ny cykel till barnbarnet Max. 
Inom en radie på 500 meter, i stadens utkant, hade vi fem olika butiker att genomsöka för att hitta den cykel som Max ville ha. I butik nummer ett hittade vi en lämplig men man ska ju ha jämförelsematerial. I butikerna två och tre fanns inget passande alls.
Och det tar på krafterna att leta cykel så en lunchpaus kändes behövligt.
På Max önskemål blev det IKEA -lunch och han önskade pannkakor. så detta var hans dag och då ingick även valet av mat och restaurang.
En av mina mormorsuppgifter är att ibland vara följsam och det är i Max regi ganska enkelt.
 
Uppsala slott syns fint till vänster och domkyrkan med sina två torn reser sig stolt upp.
Detta fick bli dagens lunchvy.
 
 På IKEA  var syfter endast lunch, men vi fastnade ett tag vid deras nya satsning med premiär idag, "Konst för alla" innan vi radade in oss i matkön, för dagen ganska kort.
 
 
 
 
För min del blev det en räksmörgås (handskalade räkor) som var riktigt god,
Liv slog till på torsk och för Max del blev det pannkakor och en pinnglass. (Ingår..)
 
Liv och Max. Här är det glada miner.
Mätta tar vi nya tag i jakten på en cykel.
 
Men först lite kladdkaka med grädde -
- som kan hamna fel....
 
I butik nummer fyra fanns en röd cykel som var absolut tänkbar och som gick upp till första plats. En butik kvar.
Och här stod favoriten! En vit, med tuffa breda däck. Saken var avgjord.
 
Max med sin nya cykel, kärlek vid första ögonkastet och till denna fick det bli en svart hjälm.
  En hjälm som följer med i huvudets rörelser, väldigt smidigt.
Dagens mormorsuppdrag är utfört!
 
 Inlägg 54/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 

Tibet; Från Peking till Lhasa med tåg

    
Att resa och uppleva saker har varit en viktig del av mitt liv och är det fortfarande, men de mer äventyrliga resorna var det ett tag sedan jag gjorde.
Jag har gjort en del resor under årens lopp och besökt alla världsdelar och över 50 länder dock i olika omfattning, och där Asien väger över tillsammans med Europa. Sedan kommer i ordningen Amerika och Oceanien och norra Afrika. Att Asien överväger beror på dels att vi bodde nästan fyra år i Peking, KIna och då passade på att resa när tillfälle gavs och med en kort flygtid på ca 4-5 timmar var man i t.ex. i Vietnam, Thailand, Filippinerna, Indonesien Kambodja. eller malaysia och Hong Kong lång ett par timmar bort. 
Även inom kIna blev resorna många och minnesvärda.  
Men mitt livs mest spektakulära,  minnesrika och upplevelserika resa var den med tåg från Peking till Lahsa i Tibet. Och i resväg är detta den tredje bästa resa jag gjort, om jag bortser från den resa som 1981 gick till Sri Lanka och  jag blev mamma till mina älskade döttrar och den jordenruntresa Bosse och kag gjorde i smaband med att vi gifte oss på Fidji då  nästan alla världsdelar besöktes. (Afrika undantaget.)
 
Delar av detta inlägg finns publicerat i maj 2009.

Den 28 april  2009, (länge sedan nu) på kvällen var vi tre förväntansfulla personer vännen Anna, Bosse och jag, som 21.00 steg på nattåget för färd mot Lhasa i Tibet. Eftersom vi handlat med en massa mat för resan såg vi närmast ut som ett resande teatersällskap som klev på tåget. Och vi var beredda på den 48 timmar långa resan. 
Vi hade som tur var bokat en "softsleeper", en kupé för fyra med bekväma, bäddade sängar och kunde sprida ut packningen. 
Och vid tågets avgång 21.30, var det bara vi i kupén och givetvis hoppades vi på att det så skulle förbli.
Men någon gång efter midnatt fick vi sällskap i en av de övre sängarna. Bara att yrvaket stuva om lite.
Natten förflöt lugnt och stilla och vi sov ganska bra. Vår nattlige kamrat flyttade på morgonen och sen hade vi kupén åter för oss själva.. 
Frukost med medhavd skaffning. Ett stort tack till vännerna Gunilla, John och Eva som nyligen besökt oss i Beijing och haft med sig både bröd och diverse mjukostaar i olika smaker, som nu verkligen förgyllde tillvaron.
Vackra vyer passerades och omväxlande med att titta ut på landskapet läste vi, löste korsord, pratade och vilade. En och annan promenad blev det i korridoren också.
Det är inte som på svenska sovtåg att det finns toa och tvättho i varje kupé. utan här är det gemensamma utrymmen som gäller.
Medhavda nudlar av olika smak till lunch båda dagarna och den andra tågdagens afton gick vi till restaurangvagnen och åt kinesisk mat.
Att vi hade med mat berodde på att den stundtals tar slut och det är väldans glest mellan tågstationerna och möjlighet att bunkra.
Bossse förbereder frukost i kupén.
Och varmt vatten till soppa, nudlar, kaffe eller te fanns ständigt att tillgå.
 
Det gemensamma tvättutrymmet. Helt ok.
 
Berg och raka asfalterade vägar. Och vi är i Tibet

Ett spännande landskap med stäppmark och berg sett genom tågfönstret. 
 
Andra dagen på tåget, valbotgsmässoafton, var en naturupplevelse utöver det vanliga, milt sagt.
Vi kom också upp på de högsta höjderna, över 5000 meter och redan på morgonen fick vi syrgasslangar att koppla in vid bäddens huvudända för säkerhets skull. Här uppe har luften lågt syreinnehåll och det kan bli svårt att andas p.g.a. det lägre lufttryckt.  
Ingen av oss behövde egentligen använda syrgasslangarna men vi provade för att veta hur det fungerade.
 
Lättare att andas? Nu vet jag hur man använder syrgasen.
 
Efter denna högsta höjd på resan, så började tåget att sakteliga ta sig neråt. Landskapet var fortfarande svindlande vackert. Men inte det eklaste att fotografera genom ett tågfönster.
 

Snöklädda toppar.
 
Vilda betande jakar.
 
Tåget skulle anlända till Lhasa den 30/4 klockan 20.00 så två timmar före dess gick vi mot restaurangvagnen för att få något i våra magar men den var stängd! Jag lyckades på kinesiska fråga konduktören när vi skulle vara i Lhasa och han svarade med ett leende, 18,37.Bråttom blev det. 
Allt skulle packas ner och vi skulle bli färdiga för att för första och kanske sista gången komma in i Lhasa.
Hela resan hade varit en upplevelse från början till slut.
 
En av anledningarna till att vi  valde att ta tåget upp till Lhasa var att vi då hann vänja oss vid de höga höjderna redan på vägen dit och risken för att drabbas av "höjdsjuka" blev mindre.
Riskfaktorn är inte höjden i sig utan hur fort man kommer dit. 
Däremot flög vi tillbaka till Peking.
 
 
Tågsträckan mellan Beijing till Lahsa invigdes så sent som 2006  och det är tydligt att den fått enorm betydelse för all transport av människor och gods.  Tidigare var det landsvägar som gällde.
Under hela resan förvånades vi över alla vägar som byggs och byggts, alla nya broar som är under byggnad.
Landskapet var väldigt glest befolkat och man kan ju fråga sig vad människor kan arbeta med förutom att konstruera nya kommunikationsvägar.
En del odlingar fanns på sina ställen, likså  boskapsskötsel för det var gott om jakar men de klarar sig i stort själva men de ska mjlökas, slaktas och tas om hand på olika sätt. Jakarna är de viktigaste husdjuren på denna höga höjd och allt tas till vara på dem. 
 
Framme i Lhasa, en stad på 3500 meters höjd och vars namn betyder "gudarnas plats".
Vår guide och chaufför önskar oss; Anna, Bosse (fotograf) och mig välkomna med vita sjalar.
Sjalarnas symboliska betydelse är att önska lycka och välgång.
Och en väldigt lyckad resa blev det!
Helt fantastisk!
 
Inlägg 53/100 i utmaningen #Blogg100

Smak av Korea

    
Rest en del har jag gjort men Korea är fortfarande ett land jag ännu inte besökt. Just nu verkar en resa dit rent fysiskt lite avlägset i planeringen så då  går det utmärkt att matmässigt göra ett besök där.
Gårdagens kväll ägnades åt den koreansk restaurangen Arirang med adress Luntmakargatan 65 i Vasastan i Stockholm. (KLickar man på länken finns både menyer för lunch och middag med och vägbeskrivning)
Jag och Eva, en väninna sedan studietiden på GIH, Gymnastik och Idrottshögskaolan i Stockholm, firade lite sent våra födelsedagar och hade bestämt oss för just koreansk mat och ingan av oss hade tidigare besökt just Arirang. (Däremot andra koreanska restauranger i stan.)
 
 
Vackra kryssväxter utanför.
 
Bord var bokat , något som oftast är nödvändigt i Stockholm även på vardagkvällar. Vi slog oss ner i godan ro men menyerna som studerades noga i sällskap med koreanskt öl-
Vi besstände oss för att beställa flera mindre rätter att dela på för att kunna smaka på fler rätter och orka med dem. Nog så viktigt.
 
Efter att ha funderat ett bra tag på allt gott som fanns så kom Eva med några föslag och eftersom
mina glasögon var hemma och inte till någon nytta så hängde jag helt på.
Vi beställde fem rätter till att börja med och tänkte efter hand komplettera.
                                                                                        
Till vänster små mungobönsplättar, överst en klimt av den koreaska specialiteten
kimchi som är chilimarinerad och syrad vitkål. I mitten finns spenatplättar och koreanska färsfyllda dumplings som kallas för "mandoo". Längst till höger är den chili och kryddmarinerade bläckfisken. 
Till detta serverades olika dippsåser.
 
Kimchin och mungobönsplättarna.
 
Tanken på kompletteringsbeställningen var god, men vi fick konstatera att vi inte orkade mer. 
Prata orkade vi däremot och när den värsta mättnadskänslan lagt sig övervägde vi en dessert.
Och för att få testa mer valde vi två att dela, en större och en mindre.
 
Den större desserten bestod av stekta päron i lätt ingefärssås med vaniljglass
och  jordgubbar. Väldigt gott. Den lilla varianten var mangoglass omsluten av rispapper.
 Mycket gott  det också och en fin, fräsch, smakupplevelse.
 
 Vi var väldigt nöjda och kommer absolut att gå hit igen. Restaurangen äge av en koreansk familj och har verkligen specialicerat sig på det autentiska i matväg. Och med tanke på att ett flertal besökare var koreaner så antar vi att Arirang lyckats.
 
I september 2007 besökte jag Tianjin i KIna för att se Sveriges damer spela VM i fotboll mot Norkorea och det blev en speciell upplevelse och jag har skrivit om det i ett inlägg från den 10/7-2013. (Då en repris från ett inlägga 2007)
Läs gärna för ett gott skratt.
Tänker här särskit på bloggvännen BP.
 
Inlägg nr 52/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidsfördriv

    
"Tidsfördriv är något jag önskar jag hade tid med..." för  vissa dagar är det en del på gång. 
Vädret kunde inte riktigt bestämma sig om det skulle anta den soligare eller mer mulna varianten, eventuellt med inslag av regn så jag iddes inte vänta utan gav mig ut  i mina närligande naturområden.
Jag bor mitt i stan men på några minuters promenad är jag vid Årstaviken och Eriksdalsområdet med Eriksdalslundens koloniområde och där är blomningen i full gång  och man kan se nästan se hur  det spritter i växterna och hur de skyndar för att möta våren. 
Namnet Eriksdal kommer från gården med samma namn som låg här i närheten och där ägaren hette Erik Almgren. På 1880-talet köpte Stockholm stad området för att bygga ut Eriksdals vattenverk och i början av 1900-talet anlades koloniområdet ner mot Årstavikens vatten, Mälaren.
Koloniområdet här är ett av Stockholms äldsta och största, 143 lotter och ägs fortfarande av Stockholm stad men Eriksdalslundens koloniträdgårdsförening arrenderar marken.
När paviljongerna, stugorna, byggdes accepterades endast män som kolonister och för att få en lott krävdes också fast bostad. Ensamstående kvinnor var inte  på den tiden tillåtna att arrendera en lott. Tur att tiderna har ändrats...
 
Kolonistugorna klättrar ner mot Årstaviken och området är väldigt välskött och inbjudande och allmänheten är välkommen att pormenera runt på de små stigarna som slingrar sig här uppe på berget.
När koloniområdet anlades fick lusthusen, stugorna kallades så, vara på maximalt 6m2 och fick bara ritas av två av Stockholms, på den tiden främsta arkitekter Ragnar Östberg
(Ritade bl.a. stadshuset i Stockholm)
och Lars Israel Wahlman. (Har ritat bla.  Engelbrektskyrkan i Stockholm)
 
 
 
Jag studsar nerför berget och stannar till vid Årstavikens båtklubb för att se när de ivriga båtägarna slipar, målar och fixar med sina båtar. En svunnen tid för mig, men var sak har sin tid. 
I samma ögonblick som jag är på väg uppför nästa bergknalle ser jag en bilnyckel (autolåsmanick) ligga på marken bredvid en grå och nya Toyota. Ingen bilägare i närheten så jag plockar upp den och börjar gå runt bland båtägarna och fråga. Inget napp alls. Bestämmer mig för att lämna nyckeln till hamnkaptenen och skriva en lapp och sätta på vindrutan. Och just när jag gör det kommer hamnkapten förbi, öppna bilen och vi hittar namnet på ägaren. Vi konstaterar också att det nog snarare är en kolonist som är ägare till bilen eftersom fröer, handskar och ett trädgårdsbord ligger i baksätet.
I samma stund kommer en man nerför berget, från koloniområdet och undrar förstås vad vi sysslar med. Med all rätt, för det måtte ha sett lustigt ut med vidöppna dörrar på bilen.
Och dagens goda gärning var avklarad. Bilägaren blev i alla fall väldans glad och jag fortsatte  glad i hågen mot blommande magnolia som nästa mål.
 
 
 
 Magnolia är ett växtsläkte som omfattar ca 210 arter och de förekommer naturligt i Asien, Syd och Nordamerika. Här odlar vi dem som trädgårdsväxter och de kan förkomma både som träd och buskar men trivs bäst i soliga och vindskyddade lägen.
Blomfärgen varierar mellan vit, rosa, lila och gul. Magnolian är ett gammalt släkte som funnits till innan det fans bin och blomorna pollinerades då av skalbaggar.
Fossila lämningar av magnolia har hittats och som daterats  ill att ha en ålder av 20 miljoner år.
(Släktet är uppkallat efter en botaniker, Pierre Magno,l som kom från Montpellier i Frankrike.)
 
 
Otroligt välskött kolonilott och här stannade jag för en pratstund med den trevliga ägaren
som bjöd inn mig och visade mig runt .
 
 
 Inlägg 51/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 

Två gringos

    
Att ta sig runt både i Stockholm innerstad och i ytterområdena är inte bara trevligt utan också lärorikt och berikande.
Idag blev det en tur västerut, till Rinkeby, en stadsdel i Stockholm, 12 km från City och en del av Stockholm vi inte tidigare besökt. Däremot har vi läst och "hört mycket om Rinkeby men nu var vi på väg. 
En smidig tunnelbaneresa på 17 minuter tar oss dit. Vi kliver av tåget och slås av den fräscha och vackert dekorerade tunnelbanestartionen som är helt klotterfri och tar oss uppför rulltrappan tillsammmans med ett par skolklasser med barn i yngre åldrar som varit på utflykt. Barnen står prydligt på rad i rulltrappan och vi spärarna låter de oss passera ut först. 
 Vi kände oss verkligen som "två gringos" för här var det vi, två ljushåriga personer, som stack ut vad gällde utseendet.
Välkomnande konst på väggarna i tunnelbanan.
 
Vi har tänkt oss "Rinkeby by Foot" och börjar på Rinkeby torg, ett fyrkantigt torg men låga byggnader där det finns butiker och små restauranger och i mitten är torghandeln i full gång.
Rinkeby är ett gammalt område och en stadsdeldel som växt fram på delar av Järvafältet och redan på 1300-talet finns Rinkeby omtalat men då som Rynkeby.
Mellan åren 1905 och 1965 var Järvafältet ett militärt övningsområde och sedan såldes marken till Stockholm stad. Stockholm växte och nya bostäder behövdes så 1968 började de första hyres1971husen byggas och de första hyresgästerna flyttade in 1969 och i mitten byggdes Rinkeby centrum, Rinkeby torg torg som invigdes 1971.
I Rinkeby, som i flera andra stadsdelar i Stockholm, är antalet invånare med andra modersmål än svenska högt
och 2015 beräknades 92% av Rinkebys invånare vara av utländsk härkomst.
 
Ett centrum med låga hus och bakom ligger hyreshusen
med stora gräsytor och många träd planterade.
 
Fräscha och billiga grönsaker. Här på torget var kommersen i full gång
och även vi handlar med oss både tomater och små gulliga lite "krokiga" gurkor.
 
Vi lämnar torget som vi också ser är en klar samlingspunkt där påfallande många människor är "lediga", troligen ofrivilligt, och sitter på bänkarna eller står i klungor och samtalar.
Fina grönområden med lekparker ligger bakom centrum och finns ligger både bostadshus, förskolor och skolor. 
                                                                            
 Gångbroar leder över den trafikerade vägen så det är enkelt att ta sig mellan områdena.
 
   
Vi står på gångbron och ser "skraporna" i KIsta, på andra sidan Järvafältet.
Och nya bostäder byggs.
 
Rinkebyskolan, en skola för elever i årskurs 6-9, besöks varje år av nobelpristagaren
i litteratur och det är en skola som satsar mycket på just på litteratur och skrivande.
Här går mellan 4-500 elever och  ett 30-tal olika språk är representerade. 
 
Vi har gått vår runda i området och avslutar på Rinkebystråket, områdets infartsgata. Här har nya och breda trottoarer byggts, träd och små grönormråden anlagts och låga hus för butiker håller på att ställas i ordning. 
Även en restaurangbyggnadbyggnad ska snart stå klar och där olika länders mat skall erbjudas från olika smårestauranger. 
Efter upptäckspromenaden ser vi den indiska restaurangen "Curry Malhal"i ett hörn av torget och bestämmer oss för en lunch här.
Restaurangen är liten och inga bord är lediga men en kvinna erbjuder oss genast plats vid hennes bord och vi slår oss ner. Maten beställer vi och betalar i kassan och får den sedan serverad vid bordet.
Vi börjar prata med vår bordsgranne och hon undrar om vi arbetar i Rinkeby, vilket hon hade gjort hela sitt yrkesliv. Käckt svarar vi att det är en utflykt...
Eller som jag skulle säga, en njutflykt.
 
Väldigt god indisk mat; tre kycklingfilébitar tillagade på olika sätt som
serverades på en "sizzling plate", het platta.
Naanbröd, basmatiris och en smakrik sås gjorde det hela perfekt.
 
 Dags att bege sig hemåt igen och vi tittar extra på konsten i tunnelbanan och läser ingoskylten. 
 
Spännande konst finns det gott om här.
 
Rubriken "gringos"kommer efter spanskans ord för utlänning eller främling.
Begreppet är vanligt i amerikanska filmersom utspelar sig i Mexico. Idag används ordet i hela Latinamerika och utlänningar i de spansktalande länderna både amerikaner och andra har fått vänja sig vid att bli kallade gringos.
Idag används "gringos" i svenskan när man talar om något som är främmande och det utan att ordet alls har något med främlingsrädsla/främlingsfientlighet att göra.
Jag lyssnar nu när jag skriver på en låt av Wille Crawford och gruppen Just D som heter "Tre Gringos" och det var lite så som Susan och jag kände oss idag.
En berikande och väldigt trevlig njuflykt blev det. 
 
Lite så här som sjungs i biten kände vi oss idag. Men utan saxofon och med två gringos.
 
 
Inlägg 50/100 i utmaningen #Blogg100.
 

Att glida fram

    
 Vi såg i går kväll från fönstren en del båtar glida förbi nere i kanalen och även idag har det varit en varierande båtdag. Så här i början av säsongen vill jag ju se vad som händer. Och är det inte båtar så är det fåglar eller något annat. Scenerna ändras ständigt. V
"Glidsäsongen" är alltså här och med den alla fritidsbåtar, sighetseeingbåtar, Göta Kanalbåtar, "partybåtar", bastubåtar (ser ut som en liten sommarstuga på en ponton och med en motor på) kanoter av olika modeller och även en och annan vattenskoter och paddelbräda. (Paddelbrädorna brukar dock inte slussa )
Varianterna är många.
Yrkestrafiken kör ju hela året så där har vi inte sett någon skillnad, de kör som vanligt.
Men en nyhet upptäckte vi idag och det var att sandstrandsrestaurangen "Thaiboat" hade öppnat.
Så nu är det bara att glida ner där när andan faller på att sila grus mellan tårna.
 
Charterbåten "Molly" passerade och vi log åt att den gick med radar i kanalen.
Risken att stöta emot något är inte stor just just här direkt.
Molly hade piffat upp sig från från förra säsongen med blå ledbelysning.
 
Lite kylslaget kanske att sitta ute och äta men med en jacka och på så
verkade det gå bra. Kanske finns även infravärme. 
 
På väg in i  Hammarbyslussen mot Mälaren.
Lanternor och flytvästar är på och fendrarna ska ut.
 
I fredags, den 15/4, började säsongenför turistbåtarna. Här en 
som kör turen under Stockholms broar.
 
Här passerar barnbarnet Max och jag vårt hus på en sightseeingtur
           och B står på balkongen och tar kort på oss.  (Augusti 2013)                                                                                     
Restaurang och bar Thaiboat har slagit upp sina dörrar.
Men lite kylslaget var det nog eftersom det på eftermiddagen fanns lediga platser på stranden.
Ganska ovanligt en söndagseftermiddag.
 
 
Just för tillfället är det lugnt men vi inväntar kvällsrusningen med en kopp kaffe på balkongen. 
 
Inlägg nr 49/100 i utmaningen #Blogg100. 
 

Att sko sig med detaljkänsla

    
 En grå lördag är det så gårdagens färginlägg/lek där det var gråskala hade passat perfekt. Men ibland får man inte riktigt till alla detaljer samtidigt.
En detalj, om det nu är en detalj, har jag fått till idag och det var att maila/skicka över till ett kort videoklipp från  vår stationära dator till mig själv för vidaretransport till Skara och en journalist på Skaraborgsbygdens tidning. O Intressant blir det att få höra dels om hon fått klippet och dels kan se det.
 Det var en ny sak som jag gjort idag. Jag försöker varje dag att göra eller uppleva ett par saker jag inte tidigare gjort för  att inte fastna och slå mig till ro. Och det är en liten sport i sig att få till det. Dessutom gillar jag oftast utmaningar.  (Det kan vara små saker  som att gå en ny väg, laga en för oss ny maträtt, titta på något eller som igår då jag för första gången och kanske den sista tog en selfie. )
 
Igår gick jag långt och var ute i flera timmar vilket jag ofta gör och eftersom jag har ett par illa tilltygade stortår  är det väldigt viktigt med val av skor. Jag har gått i princip i ett par Ecco joggingskor året om och som följt mig p vid långpromenader och som följt mig på resor men nu  efter ett par år har jag hittat en god ersättare.
Delar av en högra tån krossades  2003 när jag bodde i en lägenhet i Vasastan och ensam skulle lyfta upp en garderob som stod på en inbyggd liten avsats. En pappbit skulle under för att få det stabilt.  (Huset är från 1887 så golvet är väldigt ojämnt och skåpets skjutdörrar fastnade p.g.a detta. )
Men vad som hände var att en av dörrarna hoppade ur sina gängor och föll rakt uppifrån och ner på min högra fot och "klippte till". Höjden upp till avsatsen var tre decimeter och dörren väldigt tung.
Jag svimmade av smärtan som var riktigt svår och fick hjälp att ta mig till aluten på det närbelägna Sabbatsbergs sjukhus. Komplikationer med bl.a blodförgiftnig tillstötte och tån opererades ett par gånger, men nerverna är skadade och tån är väldigt känslig än idag för all beröring.
Några år senare råkade vänster tå illa ut när jag fastnade med foten och även delar av den tåns nerver och skelett är skadat. Så skofrågan är klurig och spontanköp är sällan att tänka på.
Och man ska vara rädd om fötter...
 
Jodå, jag har flera par finskor och de är köpta med största nogrannhet.
  Jag provat, kommit tillbaka, känt efter, provat igen, provgått, stått osv. 
Alltså ingen lätt skokund. Dessa två är favoriter vad gäller "finskor".
Och troligen komme jag aldrig att slita ut dem.
Till vänster ett par "sittskor". Att dansa i dessa, med drygt åtta cm klack, kräver sitt.
Men de är bekväma och har bra öppning för tårna. (Dessa blir aldrig omoderna utan är en investering)
Skoparet till höger har spetsig tå men de är så pass höga  över tån att de fungerar bra och skinnet är 
mjukt som handskskinn.Går bra att både dansa och gå i, dock inga långpromenader. 
                                                                     
Till vänster mitt nyinköp. Fantastiskt sköna skor av märket Skechers, mjuka, med sviktande sula
Och väldigt lätta. (Märket är inte viktigt men om man har problem med sina fötter
eller vill ha lätta och bekväma jogging eller promenadskor så är dessa värda att tittas på.) 
Till höger skor som är ok, men inte om man ska gå en mil för då är en sviktande sula viktig.           
     
Mer färgglatt än vädret är idag körsbärsträden i Kungsträdgården. Blommorna har slagit ut än mer de senaste dagarna och det lagom till "Körsbärsblommans dag" som idag firas i Kungsan mellan 13 och 17 och japanska föreningen är med och arrangerar. 
Lite synd att solen valde att ta semester just denna dag.
                                                                    
 
Mer färg blev det när jag träffade väninnan Vivi och bestämde oss för en färgglad lunch på "Sushi Yama" vid Hötorget.
Absolut uppiggande, väldigt trevligt och jättegott.
 
 
Fina detaljer på upplägggningen
 
 
Inlägg nr 48/100 i utmaningen #Blogg100.
                                                                                      
 
 
                                                                                                                     
 
 
 
                                                                                         
 
 
 
                                                                                      
 
 
 
 
 
                                                                                         
 
 
 

På spaning

    
Färger är spännande och jag har ofta funderat över den blå person jag är och varför just blått i olika nyanser blivit en favoritfärg men frågan är hitintills obesvarad.
Nu är det inte så att det bara blir blått, inte alls för det är många färger jag tycker om. Vintertid blir det mycket svart - blått-grått och vitt och sommartid oftsat ljusare nyanser och där en del pasteller också fåt plats.
Och  ibland när det gäller kläder förekommer även rött i t.ex. jackor och även några nyanser av grönt.
Sedan beror det ju på om det handlar om kläder eller om det gäller textilier och detaljer till hemmet.
Heminredningsmässigt finns det inte mycket blått förutom en del konstglas och en servis i blått och vitt.
Bloggvännen Bosse Lidén har gett oss som vill vara med en ny utmaning idag och nu gäller det att välja en färg, (behöver inte vara favoritfärgen) och  ge sig ut med kameran och fotografera nio olika, på förhand bestämda saker, som ger olika poäng. Och det ska vara nytagna foton, inga från gamla arkiv eller liknande.
Jag har hållit mig i mina hemmakvarter på Söder och har under dagens spaning väckt både intresse och nyfikenhet bland många jag mött och jag har också fått uppmuntran i form av glassen jag blev bjuden på från A.H. Glassbar vid Nytorget, Skånegatan 83.Verkligen generöst och vänligt.
Ett klipp från youtube med en sång där den valda färgen ingår, alternativt själv skriva en dikt eller skriva av en dikt eller sång skall helst också finnas med.
Bonuspoäng ges för en nytagen "selfie" där man äter glass och extra poäng om man är helt ensam om "sin färg"
Givetvis kan man själv välja hur mycket man vill ha med i sitt inlägg.
Så då kör vi. Och färgen är ......GRÅ! (Rimmar så fint på blå)
 
OBS! Bosse har godkänt inlägget men jag tyckte när jag såg det igen att texten blev väl trist. Så den extra texten, bara text, som står under bilderna med den här stilen kanske kan pigga upp det grå.
 
-en husfasad och en port
( Om man nu inte själv väljer att gå genom stängda dörrar kan man väl försöka att klttra på väggarna.)
 
-en postlåda och en bil (här syns även den grå husfasaden)
( Klart att leveranserna till Volleybollförbundet måste ske i enhetlig färgskala, grå.)
 
- en cykel och blomlåda
( Klart att färgen måste koordineras om man nu bor på Söder. Grå cykel passar perfekt
till grå blomlåda och grå fönsterkarmar.)
 
- en leksak (fick lufta sig ute på balkongen) och ett klädesplagg
( Det gäller att tuffa på och och även här var färgen grå.)
 
Det oväntade som dök upp.
Och under dagens vandring med kameran ihögsta hugg
dök dessa skor plötsligt upp. Ett par superlätta och bekväma "gåskor"
av märket "Scetchers" men en spacialsula (memoru foam). 
Jag har sedan början av 2000- talet två krossade stortår och har stora problem med att
hitta skor som är tillräckligt höga över tårna så när jag plötsligt såg dessa idag på
min fotovandring och de passade sp fick de genast följa med hem.
(Bilden är tagen utomhus på balkongen)
 
Mitt musikbidragfrån Youtube; Kent och "Utan dina andetag". (Genomskinlig grå blir jag utan dina andetag.)
 
 
 
                                                                                         
För bonuspoäng, en första selfie (och hoppas jag den sista)
alldeles nytagen och där jag äter en glass.
(Här finns min grå jacka med i bild och i övrigt har ansiktet liknande färg som den lakrits
och hallonklass jag blev bjuden på. Rosa! )
 
 
 Inlägg nr 47/100 i utmaingen #blogg100
 
                                                                                         
 
 
 
                                                                                       
 
 
                                                           

Utblick

    
 Strålande sol över kanalen är vad jag ser när jag yrvaket tittar ut genom fönstren efter att ha blivit väckt av en skönsjungande pigg talgoxe. (Stort tack till min djur och fågelkunnige vän fotografen Ghugge som tränt upp mig lite vad gäller fåglars utseende och desra läten.)
Lite kyligt är det men jag bestämmer mig för en rask morgonpromenad längs Årstaviken före frukost.
Hör inte till vanligheterna vare sig att stiga upp före klockan åtta eller att genast ge sig ut och gå.
Friskt var det. Och nyttig kände jag mig när jag efetr drygt en timme kom hem mer rosig på kinderna än vanligt.
 
En vacker morgon var det och det fina vädret består.
Området här längs kajen, Norra Hammarbyhamnen, är ett gammalt hamn och industriområde och
  dessa gamla hamnbyggnaderna och magasin revs i slutet av 1970-talet då
det här byggdes bostäder. Även de gamla hamnkranarna togs bort, men i Hammarby Sjöstad finns
Lumakranen kvar som ett minne av svunnen tid.
Längs kajen finns än idag de gamla järnvägsspåren/industrispåren kvar.
Industrispåren gick från Södra station via Hammarbykanalen till Stadsgården och Saltsjöbanan
vid Karl Johan slussen och anlades i etapper mellan 1925 och 1939.
På spåren gick förr även en spårvagn denna sträcka. 
 
Stannade till vid denna vackra svan som riktigt poserade när den kommit ut från slussen.
 
Frukost intogs i lä på balkongen och under viss övervakning innan jag satte igång dagens lilla utrensningsprojekt, genomgång av en del nostalgisaker som jag samlat på mig. 
Men jag fastnade ganska omgående.  
Dels fastnade jag vid vad som hände utanför fönstret och dels fastnade jag vid en gammal leksaksbil.
 
Måsarna har nu ankommit till trakterna i än större skala.
 
Min gamla leksaksbil ligger i sin originalask. Denna bil från 1951, tänk att jag sparat den och till vad.
(Vad säger du Bosse?)
 
Jag vet att denna leksakssportbil, uppdragningsbar så att den kör och med fungerande bilradio, tillhör samlarobjekt som säljs på auktioner för flera tusen kronor. Den här bilen har jag lekt med, barnbarnen likaså och den tar ju inte alls  stor plats.
Bilen kom i min ägo julen 1951och pappa hade köpt den i Stockholm.
Den är tillverkad i den "amerikanska delen"av Tyskland står det skrivet på förpackningen och bara det är ett stycke historia i sig.
Jag drog upp den och den kör framåt, lite hackigt, och den spelar fortfarande "Änkevalsen" från operetten
"Den glada änkan".
Men inte är det så att jag direkt leker med den och i sin låda tar den ju inte alls stor plats att förvara.
Så  efter visst övervägande får den stanna ett tag till.
Lättare gick det att sortera ut delar av min ugglesamling liksom en del koppar och äggkoppar.
Men det tog tid för jag vill heller inte missa vad som händer ute på kanalen.
 
 
Broöppning och slussning och båtarna ska samsas med byggbåtarna som bygger en ny
kaj i det nya Fredriksdalsområdet.
 
Sjöräddningen har en av sina tilläggsplatser i Saltsjön, alldels efter Hammarbyslussen
och ofta är det någon utryckning som sker.
 
 Inlägg nr 46 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 

Turist i Stockholm

    
Nästan dagligen turistar jag i Stockholm, "min stad". Jag går och går och ibland känner jag mig som en klocka. Den går också men stannar ibland av diverse orsaker och det gör jag också.
Under mina strövtåg hittar jag så mycket fint att titta på och nästan dagligen ser jag för mig nya saker. 
Så några rutinvandringar blir det inte även om jag har mina favoritstråk och även de kan variera efter humör och årstid. 
Ofta hamnar jag längs vattnet redan i början av en promenad och eftersom jag bor på kajen så blir det så. Men ibland blir det variation och jag tar mig uppför backen på Östgötagatan till Ringvägen.
 
Ringvägen är Södermalms längsta gata, tre kilometer lång
och sträcker sig från Skinnarviksbergen i väster via Skanstull
och till Vita bergen på östra sidan av ön. Just sträckan mellan Skanstull och Vita bergen
har utökats med många mysiga caféer, (även uteserveringar)  restauranger
och mindre butiker av olika slag och det har klart påverkat känslan av
att denna del av Söder är en stad i staden.
 
Jag har  lunchträff i andra delen av Ringvägen, vid Zinkensdamm, på det ganska nyöppnade "Paradiset",  Brännkyrkagatan 62, en trevlig restaurang och matvarubutik med ekotänk, en av många som nu sett dagens ljus i stan.
Och efter en stärkande och god lunch ville vi gärna bese vår vackra huvudstad lite grann från ovan och finns ingen helikopter till hands så går det nästan lika bra från Monteliusvägen.  (Den 19/3 2015 finns ett detaljerat inlägg häriifrån Monteliusvägen och utsikten därifrån)
 
Monteliusvägen är en drygt 400 meter lång promenadsträcka uppe på Mariaberget,
ovanför Riddarfjärden. Planerna att bygga en promenadväg här uppe hade funnits länge men
boende i området protesterade eftersom de tyckte att deras trädgårdar då skulle krympa och dessutom
bli mer offentliga. Men vägen byggdes och 1998 var vägen klar att tas i bruk.
(Namnet Monteliusvägen kommer efter professorn, arkitekten och historikern Oscar Montelius
som hela sitt liv bodde här i närheten, på St . Paulsgatan.)
Utsikten här över Stockholm är verkligen enastående
och en fin dag är det perfekt att ta med picknick hit upp.
Rekommenderas!
 
Rakt framför oss ligger Stockholms stadshus och speglar sig i Riddarfjärden.
Stadshuset invigdes midsommaraftin 1923 och är ritad av arkitekten
Ragnar Östberg. Stadshuset är byggt i nationalromantisk stil och består av drygt åtta
miljoner tegelstenar. Tornet med tre koronor på toppen är 106 meter
och här ar det också möjligt att klättra upp och blicka ut över huvudstaden.
 
Snett till höger ser jag Riddarholmen, tidigare Gråmunkeholmen och den nuvarande Riddarholmskyrkan. 
På 1200-talet fanns här ett Gråbrödrakloster som grundades av Magnus Ladulås och då byggdes även klosterkyrkan. Klostret stängdes av Gustav Vasa 1527 i samband med reformationen och kyrkan bytte namn. 
Riddarholmen räknas är tillsammans med Gamla Stan som Stockholms historiska centrum .
Idag finnns det inga bofasta på ön men flera av de gamla byggnaderna används som kontor åt olika förvaltningar inom Stockholm.
 
Riddarfjärden ligger blank....
 
Blickar jag till vänster ser jag nästa ö, Kungsholmen. En ö som i sig innehåller fem stadsdelar.
Kungsholmen var i princip obebyggd fram till 1700-talet men marken  brukades av
gråbrödramunkarna på Riddarholmen fram till  slutet av 1400-talet.
Vid reformationen 1527 övergick ön i "Kronans ägo".
Kungsholmen var en lantlig idyll fram till slutet av 1930-talet
då ön började bebyggas med industrier och senare bostadshus.
 
Vi lämnar Monteliusvägen och går ner på den gamla Brännkyrkagatan och stannar till vid en spännande port, "Bloms hus" på nr 20. Ett hus som är byggt 1767 av stenhuggaråldermannen J.P. Blom, tillbyggt 1823 och ombyggt 1972.
 
Här fastnade vi för den vackra porten i trä och Birgitta såg genast med van blick att
detta var 1700-tal.
 
      
Herr och fru J.P. Blom finns avbildade på sin port.
 
I en glänta på Brännkyrkagatan hittade vi två blommande körsbärsträd
och där många blommor var fint utslagna.
 
Apropå fest i körsbärsblomningstider så ordnar Stockholm stad tillsammans med japanska föreningen på lördag, den 16/4, "körsbärsblommans dag" mellan klockan 13 och 17 och där olika uppträdanden sker från scenen och man tillsammans med andra hugade kan fira just "hanami".
 
Denna promenad får också vara mitt bidrag till bloggvännen "Tant Glads" söndagspromenader, som dock kan ske vilken veckodag som helst.
Och på fredag kommer det fler promenader hos henne att följa med på om man har lust.
 
Inlägg nr 45/100 i bloggutmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                
 
 
 
                                                          
 
 
 
 
 
 

Hanami; körsbärsträdens blomfest.

    
Visst blommade körsbärsträden i Peking som vanligt denna första helg i april och det var dags för årets "hanami fest" i Yuyantangparken, "Körsbärsträdsparken". 
I Japan är firandet extra stort men även kineserna firar gärna att våren anlänt och det anses den ha när de japanska körsbärsträden blommar. 
 
Körsbärsträd i full blom.
Här i parken är det många träd som bär vita blommor.

 
En före detta kinesisk kollega på Svenska Skolan, Maya,  bjuder tillsammans med sin japanske vän Taka in oss till detta Hanami Party. De har liksom en liten "tävling " sins emellan om vem av dem som kan bjuda in flest gäster och det hela är mest på skoj, för jag tror nog inte de utser någon vinnare. 
Det är väldigt trevligt att få vara med om denna fest och extra roligt att träffas, lära känna nya personer, känna gemenskap och fira vårens ankomst.
Denna körsbärsträdsblomsfest, oj det blev ett långt ord, äger rum i en jättestor park, Yuyantangparken, som ligger i västra delen av Peking .
Alltså, tänk en hel park med mängder av olika körsbärsträd i vitt och rosa som blommar och det är helt fantastiskt att se.
Mängder av människor kommer till parken för att under en helg njuta av de underbara körsbärsblommorna.

 
I vårt sällskap, ett 40 tal personer från barn till äldre beståendes av japaner, kineser och svenskar som slog oss ner under ett blommande körsbärsträd och började packa upp den medhavda matsäcken.
Till saken hör att man bjuder laget runt på lite mat eller tilltugg som är vanligt i ens eget land och det är alltid spännande att få smaka på sådant som är "nytt" för smaksinnena. 
Har man tur att få en nedfallande körsbärsblomma i sin dryck lär man bli extra lycklig, men för mig var det lycka att få vara med om detta.

Vi svenskar hade bl.a med oss pannkakor med socker, ballerinakex, Marabous kexchoklad, knäckebröd, ostar av olika slag, ( även ädelost) köttbullar, baguetter och inte att förglömma Kalles kaviar och sill. 
Kaviaren blev absolut ingen favorit vare sig hos våra japanska eller kinesiska vänner, men sillen blev en succé.

Delar av vårt svenska picknick.
 
Dagens värdpar Taka och Maya.

Några av de japanska gästerna.

Särskilt roligt var det att min dotter Helens besök inföll med vårens
och körsbärsblommornas ankomst.  
 
Överallt såg man glada människor och stundtals påminde det om svensk midsommar. 
Många flickor i olika åldrar, ja även en del män, hade  blomsterkransar i håret som var gjorda av konstgjorda körsbärsblommor.
 För egen del nöjde jag mig med att köpa ett par kvistar med just konstgjorda (mycket välgjorda i siden) körsbärsblommor att placera hemma i en vas. 

En vackert målad kattmask fick jag och klart att den måste provas.
 
 
 



Inlägg 44/100 i utmaningen #Blogg100
 
 
 

Klippkort

    
Klippkort har det nu nästan blivit för mig på sträckan Södermalm till Täby Centrum.
Nu finns det förstås inga klippkort längre, utan man laddar ett accsesskort hos SL med en sunmma pengar och sedan "blippar" man det på bussar, tunnelbana, språvagnar, pendeltåg och  flera innerstadsbåtar och reser runt. (Det finns olika sorters kort som dagskort, månadskort, årskort, weekendkort eller ett kort som laddas med en vis summa pengar och inte är tidsbegränsat.)
Nu är det inte enbart för nöjes skull jag åkt till Täby Centrum, även om ett par resor var kombinationsresor och där min vän MacBook Air var i fokus. (Se inlägg den 5/4 om du vill läsa om det besöket.)
 
Från Södermalm där jag bor tar jag tunnelbanan till Slussen, byter och åker vidare till Tekniska högskolan
på Valhallavägen och sedan blir det tåg, Roslagsbanan, från Östar station till Täby Centrum.
Totalt med lite väntetider en smidig resa på ca 40 minuter om tågen "passar".  
 
Idag var det tredje gången gillt och jag fick hämta "vännen" som lämnades igår eftermiddag för batteribyte.
Applebutiken är ett under av smidighet och den personliga service man får är värd väldigt mycket.
Här i butiken ges också olika typer av kostnadsfria kurser och seminarier om man vill lära sig mer om sina "Appleprodukter" och det finns även möjlighet att via hemsidan beställa kostnadsfri individuell hjälp och rådgivning i butikens "Genius Baar.  (Mycket efterfrågat så det är ont om tider.)
Och jag är inte sponsrad av Apple, men jag är så glad över att min dator nu är i skick som ny och att kostnaden t.o.m. blev lägre än den jag fått uppgift om.
När jag nu ändå var på plats fick jag också den nya Ipad pro demonstrerad för mig och jag kan säga att visst tycke och intresse uppstod. Och till den finns i fodralet ett inbyggt tangentbord så det kan underlätta  om man ska skriva en del.
Med datorn i väskan begav jag mig  nöjd tillbaka mot Stockholm.
 
                                             
På Täby station finns denna offentliga skulptur som i olika utföranden
finns i  flera städer runt om i världen i New York, utanför FN- byggnaden, iBerlin och Peking.
I Sverige finns skulpturen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås, Halmstad,Täby
och i konstnärens hemstad Landskrona. 
"Non Violence" skulpturen föreställer en revolver med en knut på pipan och tilllkom omedelbart
efter att John Lennon mördats i New York.
 
 Stockholm bjöd på strålande så så med datorn i väskan och kameran i handen promenerde jag hem till Söder från Östra station, en sträcka på drygt fem kilometer och som tog mig lite över en timme. Och det blev några fotostopp på vägen...
Kungsträdgården var populär idag och uteserveringarna var fyllda.
och fick man inte plats där så gick det ju fint att sjå sig ner på trappavsatserna.
 
Ett klart vårtecken i Stockholm är när de japanska körsbärsträden börjar blomma.
Och gott om knoppar fanns det, träden skiftade i rosa.
 
Jag tittade närmare och såg även en del utslagna blommor.
Fler är att vänta inom en snar framtid.
 
Vackra och utslagna japanska körsbärsblommor.
 
Även hemma på Söder var det många som njöt på uteserveringarna längs Ringvägen. Fullt förståligt.
Och jag var nästan hemma så en kopp kaffe med en smörgås till på balkongen passade bra.
 
 
"Balkongspan". Och även här länhs kajen är många är ute och rör sig i det vackra vårvädret. 
 
 
 Inlägg 43 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 

På väg

    
Lördag och jag är på väg mot  okända trakter där målet är Älvsjö och en väninnas födelsedagskalas, jämna år. Tänk att tiden bara rusar iväg!
Bestämmde mig för att ta tunnelbanan till Gullmarsplan, en resa på en minut och sedan fortsätta med en "sightseeingbuss" (matarbuss). bra med en bussresa är att få se en del och det fick jag verkligen. Vi passerade gamla villaområden, höghus från 1950-talet, nybyggda hyreshus och villor,  Långsjön med sina badplatser, små torg, kyrkor och grönområden. Denna bussresa på 20 minuter tog mig genom en del av södra Stockholm där jag inte tidigare varit och jag hade fullt upp med att titta på allt. 
Inser att det framöver får bli fler bussresor för att vidga vyerna.
 
När jag väntade på bussen vid Gullmarsplan, två km hemifrån, så har jag mitt "landmäke" framför mig, Folksamhuset med sina 27 våningar som tydligt syns över nejden. (Kameran har bra zoom)
 
Och på dryga tre kilometers avstånd får jag in Sofia kyrka.
Till och med klockans visare syns, 12.15.
 
Det blev ett väldans trevligt kalas med mycket och god mat dä rolika sorters laxar samsades med fräscha sallader,  småplock, desserter och tårtor.
Nä, det blir inga matbilder...
Vi pratade vid bordet om detta med alllt fotande av mat, sociala medier o.s.v.  och bestämde oss för att ingen av oss gäster skulle ta bilder vare sig på maten eller under tiden vi åt. 
Och vi klarade detta!
Det blev en väldigt trevlig dag som hann övergå i tidig kväll innan jag var hemma igen.
 
Trevligt att slå sig ner vid ett vackert dukat bord.
 
Värdinnan hade avsagt sig blommor och presenter
men önskade sig skrivna citat eller "tänkespråk."
Och det fick hon.
Alla fick vi plötsligt mycket att tänka på....
 
Hemma i stan, nästan "på våran gata".
Folksamhuset passeras på vägen hem till kajen.
 
Blåsipporna lyste vackert i slänten i Tullgårdsparken -
 
-och en talgoxe sjöng en vacker sång. Hemma igen!
 
Söndag! Stockholm bjuder på strålande sol och jag ska snart bege mig ut och mot Täby Centrum. 
Min vän Mr MacBook behöver ju ett nytt batteri och nu har detta inkommit till Applebutiken så jag är mån om att snarast få det bytt.
Troligt är att jag får lämna in datorn någon dag för att få detta utfört och även om det blir svårt att skuljas från min vän så får det bli så. Tills dessa att batteribytet är klart får jag blogga från husets andra dator vilket i varje fall känns enklare än från mobilen.
Om det inte blir till att inskaffa en "padda"....
Har ju kommit en ny modell just i dagarna.
Önskar alla läsare en trevlig söndag och Stockholm badar i sol denna dag.
 
 
Inlägg nr 42 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 

"Fabelaktigt gott"

    
 Just uttrycket "fabelaktigt gott" hade jag inte hört tidigare , så halvnorska jag är. Men igår hörde jag detta för första gången av min goda bloggvän Tove som var hos mig på besök med Elaine, en gammal vän till Tove och en ny vän till mig.  (Vi har setts alla tre vid andra tillfällen både i Stockholm och i Norrland.)
Jag hade lagat en fiskgryta att bjuda på till lunch och jag var en aning orolig för hur den skulle arta sig eftersom det var första gången jag gjore den. Men enligt Tove var den alltså "fabelaktigt god" (jättegod på svenska) och Elaines omdöme blev "onödigt god".
 
Fisk och skaldjursgryta skulle lagas och västerbottenbröd bakas.
Recept hämtade från min nya kokbok "Middagsparty" skriven av Hannah Widell
och Amanda Schulman och väldigt vackra foton tagna av Amelia Widell.
 
Västerbottenbröd; sätt ugnen på 200 grader, blanda 7dl vetemjöl med 3 tsk bakpulver,
1/2 tsk salt och 300g riven västerbottenost. Vispa sedan ihop 3 dl gräddfil, 2 ägg
3/4 dl rapsolja och häll det över de torra ingredienserna och rör ihop till en fast deg.
Fördela smeten i en bakplåtstäckt liten långpanna storlek 20x30 cm och
grädda mellan 20 och 30 minuter i mitten av ugnen.
Skär brödet på längden och dela ev skivorna. Väldigt gott att äta till skaldjursgrytan men smör på.
(Går förstås bra utan smör)
 
En vacker tulpanbukett anlände tillsammans med mina vänner.
 
Lunchen framdukad -
 
- och nu gäller det....
Lax, torskrygg, räkor (musslor hoppade jag över denna gång)  samsades fint
tillsammans med små bitar av morötter, rotselleri, strimlad fänkål och purjo, saffran och tomater.
 
Det blev en riktigt härlig långlunch som så småningom övergick till soffhäng tillsamman med  kaffe med chokladfondant. Och våra samtalsämnen tycktes outtömliga...
Både Elaine och Tove är duktiga konstnärer  och målar mycket och jag är väldigt intresserad. Tyvärr är min egen förmåga inom området är helt obefintlig men idéer har jag och vi hann spinna många trådar innan vi skildes åt för denna gång.
En härlig eftermiddag blev det!
 
 
 
 
Inlägg nr 41/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 

Hobbyer och intressen genom åren.

    
 
Jag har haft många hobbyer och intressen genom åren och  bloggvännen Bosse  har en ny utmaning/lek på gång  där det  handlar dels om hobbyer som jag haft  under åren och fortfarande har och där gamla foton får användas, fem stycken.
Dels ska vi som deltar i leken med tre nytagna foton visa på tre av 17 förutbestämda företeelser. Är man först ut med en bild så ges extrapoäng. Men det är jag inte ....
Och som bonusfråga finns det med två fotbollsfrågor som kan ge extra poäng och här har jag gjort ett öfrsök att gissa. Sportintresse finns och där ingår fotboll.
 
Hobbyer och intressen;
 
- att resa
Jag har rest så länge kag kan minnas och troligen även före det.
Bilden är frå Tibet dit vi gjorde en resa 2009.
 
- att segla
Segling i Stockholms södra skärgård med vår båt, en Maxie 77.
 
- språk
Språk är ett stort intresse och kinesiskan var det näst sista språket som jag försökte mig på. 
Och till sist lyckades jag klara en del av vardagen på mandarin.
Nu är det spanskan som ska tryckas in bland tyska, engelska och franska.
 
-friidrott och flera andra sommarsporter
Här på OS i Peking, "Fågelboet" och just denna kväll såg vi Usain Bolt sätta världrekord på
100 meter. Mäktigt.
 
- långfärdsåkning på skridskor och skidåkning utför; vintersporter
Bilden är tagen 1969 på Stadion i Stockholm.
Jag gick då på GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan och detta var första gången
jag provade sporten. Intresset kom att hänga med i många år men sedan jag flyttade in till
Stockholm  så har jag lagt denna hobby på hyllan.
Trist, men så är det. Långfärdsskridskorna finns i alla fall kvar...
 
Bosse hade en bild där han visade två av sina fotbollsidoler och jag har två förslag; 
spelaren i vitt tror jag är Roger Magnusson och jag vill minnas att han spelade för Åtvidaberg i Sverige. 
Spelaren i luften i röd dräkt har jag en gissning om och det är Georg Best.
 
Så de tre sista;
En hobbyaktivitet på havet.  En fritidsbåt som idag slussar och befinner sig i
Saltsjön= havet= Östersjön. Fristidsbåtar är ett stort intresse här i huvudstaden.
 
 
Fotbollsmålvakt som räddar.
Hammarby IP den 8/4-16, Hammarbys damlag tränar.
 
Bonusbarnbarnet Max, till höger, håller golfklubban för att slå.
Duktig kille! 
 
 
Inlägg 40/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En tur...

    
 En tur till Uppsala är alltid trevligt och eftersom jag oftast tar tåget blir jag extra glad när det både avår från Stockholm i tid och även når Uppsala. Dett är inte alltid fallet.
Men gårdagen var gynnsam om man då bortser från vädret, mest skurar.
Uppsala är en trevlig stad och ser man bara upp för cyklister som finns överallt, även på gångbanor, så finns allt inom promenadavstånd från tågstationen.
 
Uppsala slott ligger fint uppe på kullen.
Slottet började byggas 1549 som en befästningsom ingick i den seire borgar som Gustav Vasa
och hans söneruppförde för att skydda sig både mot inhemska och utländska fiender.
Efter en brand 1572 omformades borgen och byggdes av kung Johan III
ut till ett mer renessansliknande palats. Slottet användes då mest till efterfester till de kungakröningar
som ägde rum i Uppsala domkyrka.
Och sedan en tid tillbaka är delar av slottet bostad för landshövdingen i Uppsala län.
 
 
En vacker dag kan det vara trevligt med en picknick här vid Svandammen i Uppslala
och samtidigt titta upp mot slottet. Men det ar absolut inget gårdagen inbjöd till...
 
I Uppsala hade jag två huvuduppdrag och ett mindre.
Jag skulle träffa två av våra Torrevänner Carina och Horst för en prat och fikastund och det blev på det anrika konditoriet Fågelsånge, alldeles vid Svandammen. En kraftig regnskur gjorde att jag både såg och kände mig som en dränkt katt när vi möttes. Men precis som på en gås rinnner vattnet av...
Vi kom i god tid före rusningen för detta konditori är en populär träffpunkt för många studenter när förelädningarna är slut för dagen och många sitter också här och pluggar.
Utbudet av kaffebröd var enormt och dte dröjde en vra stund innan jag kunde bestämma mig och det blev en morotskaka. Jättegod!
Timmarna försvann och vi skildes åt.
Tack för en jättetrevlig eftermiddag.
 
Jätteroligt att ses igen.
 
Jag fortsatte min tur i Uppsala längs Fyrisån och kände plötsligt nostalgin från "den gamla goda tiden"
ta tag i mig. Här i stan har jag haft mycket roligt....
Jag gick förbi Slottsgatan och kunde inte hålla mig från att titta in på Västgöta nation. Minnen, minnen....
Och härliga sådana.
 
Fyrisån är Upplands längsta å och är 80 km lång.
Den har sitt källflöde i Dannemora och mynningen i Mälaren, vid Ekoln, söder om Uppsala.
 
 
Västgöta nation grundades 1639 och är en av två åldsta tillsammans med Västmanlands- Dala nation. I Uppsala tillhör studenterna olika nationer och det finns 13 olika att välja på.
Men man behöver inte alls välja den nation som kanske har förankring i det landskap
eller del av Sverige man själv kommer ifrån.
(Alla delar av Sverige finns representerade dock inte alla landskap)
 
Jag uträttade mina övriga ärenden och avslutade Uppsaladagen tillsammans med barnbarnen innan jag 
på kvällskvisten tog tåget tillbaka till Stockholm .
Och jag kom även hem.
(Fungerar SJs tågtrafik är det smidigt att resa och från Stockholm Central till Uppsala tar det drygt 30 minuter.
Det går även pendeltåg som passerar Arlanda men dels är den vägen dyrare och dels tar det längre tid p.g.a. alla stopp längs vägen. Men bra förstås om man bor längs pendeltågssträckan)
 
Gillade dessa papperskorgar som jag såg utplacerade på många platser i Uppsala.
 
Och att tillbringa ett par timmar med de charmiga "prinsarna", barnbarnen,
var förstås jättetrevligt. 
 
 
 
 Inlägg nr 39/100 i utmaningen #Blogg100.
                                                                                                     
 
 
 

Skiftande

    
 Visserligen skiftar dagen i olika grå nyanser, med inslag av lite grönt, men att även båtarna gör det blev jag plötsligt varse. Vid en blick ut genom fönstret dök ett antal gråmelerade militärbåtar upp i samlad trupp.
Och att gömma sig hade de inget för då mitt vakande öga ofta registrerar vad som händer i närområdet för det kan ju vara viktiga saker.
 
En ovanlig och ganska viktg detalj som passerade utanför hos oss.
Tur att det var en svensk flagga så att nationaliteten var klar. Eller?
 
Aha, en närmare inspektion av en av våra husbåtsgrannar.
 
Men det grå övergick i det blå och andra trevligheter nämligen en spontan träff med dotter Helen.
Allstå vädret ändrade sig föga men det kändes uppiggande att se de vackra blå scillorna i Tullgårdsparken och  att träffa Helen.Tydlig skiftning från blått till grått.
 
 
En promenad på Söder blev det först och många människor var ute denna tidiga onsdagskväll, "lillördag" var det ju. Vi styrde stegen mot en favorit, Urban Deli, vid Nytorget. (Finns även i Sickla, Nacka där vi brukar att äta och en jättestor restaurang på Sveavägen.(Den är i mitt tycke alltför stor och opersonlig och har haft snorkig personal.)
På Urban Deli är det både restaurang, bar, saluhall och butik men vi hade tänkt att äta en bit och gick direkt till restaurangavdelningen. Tur med att få bord trots att vi inte bokat, men å andra sidan var vi ute tidig kväll/ sen eftermiddag.
Bra är att här finns alla typer av rätter bl.a ; köttbitar, fisk, räkor, sallader, charkbrickor, skaldjursplateau, och tapas och många rätter går att få i hel och halvportioner. Allt är fräscht, gott och vällagat.
 
VI beställde varsin tallrik med olika betor toppade med chèvrekräm
och på en botten av jordärtskockspuré,
Gott bröd och ett glas vitt vin smakade perfekt till.
Och även här skiftade fägerna.
 
Att botanisera i matavdelningen är verkligen roligt och utbudet av
fräscha varor är stort ;  hemlagade rätter, kött, fisk, skaldjur, bröd ,
grönskarer, spännande inläggningar, ostar och mycket mer lätt kan få
tiden att stanna för ett tag.
 
Inlägg nr 38/100 i utmnaingen #Blogg100
 
 
 
 

I goda händer

    
När jag efter ett lyckat besök i Täby Centrum åter satte mig på Roslagsbanan mot Stockholm, Östra station,
och var försjunken i mina tankar så kommer en trevlig biljettkontrollant och "blippar" mitt kort. ( Man köper i Stockholm inte längre biljetter till de kommunala färdmedlen på tåg, bussar eller tunnelbana  utan det sker i förväg och har man inte gjort det och måste köpa biljett ombord kostar det en hel del extra. Möjlighet finns också att köpa biljett per sms, men då måste man vara registrerad. )
Bredvid mig sitter en ung kvinna som också får sitt kort "blippat" och mitt emot oss sitter en yngre man som vill köpa sin biljett kontant.
Konduktören förklarar att detta blir mycket dyrare och undrar om han inte här på tåget kan skaffa en biljett per sms. Mannen talar inte svenska och inte engelska men konduktören försöker vänligt hjälpa honom med hjälp av kroppsspråket. Men så  frågar plötsligt den yngre kvinnan på arabiska om mannen också möjligen talar arabiska. Det gjorde han och hjälpinsatsen med att skaffa biljett började.
Den lika vänliga (kvinnliga) konduktören säger att hon ska återkomma och hoppas det ska gå bra med biljetten och ger olika förslag.
Försöken pågår och jag med mitt rabatterade pensionärskort kunde hjälpa till med lite från min reskassa.
När vi nästan var framme i Stockholm hade kvinnan via sin mobil fått tag i en biljett och det hela löste sig och mannen betalade kvinnan kostnaden för den och var väldigt tacksam.
Jag blev verkligen glad både över den vänliga konduktören och den hjälpsamma unga kvinnan och bestämde mig för att i fortsättningen ha lite extra pengar på mitt kort för att kunna hjälpa tilll vid behov.
Och med vänlighet och hjälpsamhet blir tillvaron så mycket trevligare.
 
Stockholm bjöd på härligt vårväder och jag bestämde mig för att peomenera genom stan från Östra Station  hem till Söder, en sträcka på ca. fem kilometer och som tar drygt en timme. Beroe förstås på stoppen längs vägen...
Jag ville gå längs vattnet så mycket som möjligt och bestämde mig för att ta vägen längs
Stadsgårdskajen och Masthamnan (där vikinglinjens fartyg lägger till)
lite längre än raka sträckan men bråttom hade jag inte.
Och vyn in mot stan och Strömkajen är alltid sevärd. 
 
Att stanna till och se Vikinglinjens ålandskryssningsfartyg, Cinderella, komma in och lägga till är alltid roligt.
 
Hon ska vändas och trång är det och all manövrering sker med hjälp av en lite "joystick".
 
 
Bara att nu i sidled ta sig in till kajen.
Allt gick bra och det brukar det göra så jag traskade vidare hemåt.
 
På fredag får jag besök av ett par bloggvänner och jag ser verkligen fram emot detta. Vi har träffats ett par gånger tidigare och nu är det alltså dags igen.
Så efter den lyckade dagen så tar jag mig an min nya fina kokbok " Middagsparty" för att leta recept till vår gemensamma lunch här hemma. Och så mycket gott det finns.
Jag vill laga precis allt, men när jag hållit boken i händerna ett bra tag och bläddrat fram och tillbaka så bestämmer jag mig för en fiskgryta som ska serveras med aioli och västerbottenbröd. (Västerbottenost ingår och detta passar extra bra då den ena bloggvännen numer bor där.)
 
I fiskgrytan ingår bl.a. lök, rotselleri, morötter, vitlök, lax, torskrygg, fänkål, purjolök
musslor, räkor, saffran, tomater, vitt vin.....
Ett utlåtande både av fiskgrytan och brödet får komma när vi smakat det hela.
 
 
Inlägg nr 37/100 i utmaningen #Blogg100.

Lyckat besök.

    
Jag var lite spänd inför dagens besök i "Apple Store" i Täby. Min trogne vän MacBook Airs batteri är helt slut och jag hade efter sju sorger och åtta bedrövelser fått tid i Applebutikens "Genius bar". 
Här kan man få kostnadsfri hjälp och rådgivning till alla Apples produkter och det var de än är inhandlade.
Min envishet var mig behjälplig och efter att ha tittat in på butikens internetsidor flera gånger per dag så lyckades jag till sist boka boka en tid. Men jag började tappa hoppet och var fundersam på hur besöket skulle avlöpa. 
Men jag är en ganska positiv person. Oftast.
 
Måsarna på husbåten nedanför oss såg också fundersamma ut.
Undrar om de också höll på att tappa hoppet.
 
Tunnelbana med ett byte och sedan Roslagsbanan till Täby så var jag framme  på drygt en halvtimme och hade beräknat god tid för nu skulle ju också det nyrenoverade Täby centrum tas i besiktning.
Under åren jag bodde i Upplande Väsby blev det många turer hit men efter flytten en till stan i början på 2000-talet har besöken här blivit få.
Av bloggvännen BP, boendes i trakten, hade jag fått väldigt bra info via hennes blogginlägg så jag kände mig väl förberedd.
Smidigt att ta Roslagsbanan till Täby centrum och sedan var det bara att gå över bron så
låg hela detta stora, fräscha och nyrenoverade centrum framför, under, över och bakom mig.
 
Jag försökte bilda mig en överblick och det tog sin tid.
Men med hjälp av digitaliserade pektavlor gick det ganska bra.
 
Utbudet av  butiker av alla de slag är enormt och förutom alla välkända större och mindre märken så finns även många mindre märken representerade. Denna dag var det absolut ingen trängsel, tvärt om. Jag kände mig nästan ensam.
En undran blev förstås hur alla dessa butiker ska gå runt....
Men kanske blir det helginvasion. 
 
Gott om sittmöligheter finns i formav bekväma soffor och fotöljer. 
Och jag började med ett besök här hos "Joe" för att samla mig inför vad som komma skulle. 
 
Soffor med laddningsmöjligheter till de tekniska apparaterna fanns rikligt utplacerade.
Och med tydliga skyltar.
 
Bloggvännen BP har i ett par av sina inlägg beskrivit "bekvämlighetsinrättningarna" i Täby Centrum och givetvis ville jag själv ta en titt.
Jag hade förstått att detta var något extraordinärt och man kunde lätt få känslan av att befinna sig på en tjusig hotelllobby någonstans i världen.
 
Tydlig skyltning vid "bekvämlighetsinrättningarnas" entré.
 
 
Och de tydliga skyltarna fortsatte.
Toadörren var avpassad för både stor och liten. Bara att välja.
 
Kanske en vilopaus vore trevligt.
I varje fall trevligt möblerat och med dämpad belysning.
Och om man inte vill vila sig här finns även ett separat sminkrum med bekväma möbler,
  lämplig belysning och stora speglar.
 
Till vänster; skötrummet med microugn och ett bekvämt skötbord
och alldeles bredvid finns även ett avskilt amningsrum med fotöljer.
Till höger toaletterna och de tjusiga handfaten. 
                                                             
Handfaten var förutom vatten (skylt finns till allat), utrustade med handtork,
pappershanddukar och tvål.  Åskådligt och snyggt.
 
Men klockan gick och det var dags för mitt besök i "Apple Store". Jag blev incheckad och avprickad och fick en sittplats vid den långa bardisken i "Genius Bar" där jag fick vänta ett kort tag på den "rådgivare" som skulle hjälpa mig.  ( Väldigt amerikanskt alltsammans men inte desto mindre trevligt.)
Min vän Mac kopplades in på elnätet och det blev en heldiagnostisering av honom och glädjande nog var han i mycket god form. Ja, förutom batteriet då som är helt slut och inte går att ens ladda för fem minuters bruk.
Så någon ny dator behövdes absolut inte inhandlas, vilket jag var tacksam över eftersom jag tycker att Mac är i helt perfekt skick, ja förutom batteriet då. Men han är ju snart sex år gammal så god kvalité har hanverkligen.
Batteribytet då? Den största anledningen till att jag kom hit. Jo, ett batteri ska beställas och jag får ta en ny tur med Mac i nästa vecka och då byts batteriet på plats och jag behöver inte lämna Mac ifrån mig. Har ju svårt öfr det.
Batteriet och arbetskostnaden får jag förstås betala, men den kostnaden uppgår till 1/5 av nypriset på en motsvarande Mac. 
Ett verkligt lyckat besök både i Täby centrum och i "Apple Store"
 
Incheckning i "Apple Store".
 
 
 Inlägg 36/100 i utmaningen #Blogg100.
 
 
                                                                                       

Gamla stan - historisk söndagspromenad

    
 Söndagen bjöd på dels en trevlig båtresa ,"Sjövägen" och dels en vandring i Gamla Stan.
Liv, William och jag hade en härligt varierande heldag tillsammans.
Och att gå i och genom Gamla Stan är som att samtidigt ta en resa långt tillbaka i historien. Det var ju här Stockholm en gång grundades på 1200-talet så visst är det gammal historisk mark. (Jag skrev den 9/1-2016 ett inkägg där jag tog upp en hel del om Gamla Stan och dess historia så det gör jag inte nu.)
Stadsdelen Gamla Stan bildades 1926 och fram till 1980 kallades denna del av Stockholm för "Staden mellan broarna", och det är just det Gamla Stan är.
DEn riktiga turisinvasionen har ännu inte börjat med när helst på året så söker sig besökande turister just hit till Gamla Stan och längs västerlånggatan kan det ibland vara riktigt trångt. Men viker man av upp i någon av gränderna hamnar man i trång agränder där man nästan är ensam.
 
Mysiga gamla gränder där det är lätt att finna små unika butiker och konstgallerier. Bara att titta in.
                                                                                  
Vackert dekorerade portar leder på många ställen in till trappuppgångarna .

Undrar vem som bor här?
 
Dessa ankarslut fins på många hus och ger en fingervisning om hur gammal ett hus kan vara,
en sorts kod som använts sedan slutet av 1200-talet och fram till mitten av 1800-talet.
Just denna ankarslut vittnar om att huset har byggts på senare delen av 1600-talet-
En sorts sprint (säkring)  är trädd genom ankarjärnet som sitter fast i takbjälken
och som sticker ut genom väggen och förhindrar takbjälken från att inte glida genom väggen den ligger på.
Och ankarsluten är vackra att titta på och fyller även funktionen som dekoration.
 
En replik av St. Göran och draken finns mellan Köpmantorget och Österlånggatan.
Denna kom på plats 1910 men originalet finns att se i Storkyrkan och den är gjord i trä.
Sten Sture d.ä. lät beställa ursprungsskulpturen 1489 för att hylla sin seger
överunionskungen Kristian den I vid slaget vid Brunkeberg.
 
"Brända Tomten", ett torg i hörnet av Kindstugatan och Själagårdsgatan .
Här på mitten av torget växer en enorm kastanj och här kan man samlas sommartid
om man vill vara med på berättarkvällar om Gamla Stan. Rekommenderas!
Här på torget låg tidigare ett hus men det brann ner 1728
och tomten har sedan dess förblivit obebyggd.
 
Man blir trött av att turista så lite pannkakor smakakade bra tyckte William -
 
-och  LIv och jag slog till på quesadillas med kyckling och goda tillbehör.
 
 
Detta är mitt bidrag till bloggvännen "Tant Glads" söndagspromenader, men promenaden kan göras när som helst det passar i veckan. 
 
 
Inlägg nr 35 i utmaningan #Blogg100.                                                                                           
                                                                                                                                                                            
                         
 
 
 
 

Sjövägen

    
 Söndag och tämligen mulet, men inte hindrade det oss från att ge oss ut på en rundresa per båt i Stockholm.
Jag mötte dotter Liv och barnbarnet William på Centralen och efter en trevlig promenad i och genom Gamlas Stans gränder tyckte jag att det vore trevligt med en båttur och William och Liv tyckte idén var god.
Nere vid Strömkajen, framför Grand Hotel, hade vi tankar på en tur till Vaxholm och kanske lunch på Stadshotellet där. Men tyvärr råder vintertidtabellen fortfarande så turerna är begränsade till två per dag. Så gade vi tänkt oss dit blev det kvällsturen 17.45 och sedan ta bussen hem. Alltså ett alternativ som föll. 
Men kanske skulle det gå bra med en tvåtimmarstur under Stockholms broar. Visserligen har jag ännu inte sett några turistbåtar passera hos oss, för de tar den här vägen, men jag var hoppfull ändå. Tyvärr ingen lycka här heller, ett par veckors väntan.
Nåja, ett alternativ som jag kände till kvarstod och det var att ta Sjövägen.
Sjövägen är en sträcka, en sorts "båtbuss" som körs från Nybroplan, framför Dramaten, med olika stopp längs vägen och har sluthållplats ute på Lidingö. SL:s  alla kort gäller så detta är en trevlig och prisvärd sjötur och man kan välja om man vill sitta inne eller ute.
(Kostnaden för pensionärer är 15 kr, barn gratis och övriga 30 kr)
Mulet var det men inte kallt så vi satt ute och njöt av den trevliga båtturen. (Men förvisso gör den sig bättre i soligt väder.)
Vi har lämnat Nybroplan och har Strandvägen, Stockholms "paradgata" rakt fram.
Strandvägen hette först Ladugårdslands Strandgata men namnet ändrades 1885 till Strandvägen 
då denna gata kraftigt rustades upp från de gamla rucklen som fanns här.
Strandvägen skulle rustas upp enligt franskat manér och även påminna om de franska trädkantade
boulevaderna och inför den världsutställning som ägde rum i Stockholm1897, på Djurgården,
blev Strandvägen verkligen uppiffad.
 
Sjövägen följer den röda sträckningen och stopp görs vid de blå punkterna.
Första hållplatsen är  Allmänna Gränd och det passar bra att stiga av där
om man tänkt sig ett besök på Gröna Lund eller Skansen.
Resan ut till Lidingö och Dalénum tar ca 45 minuter och man kan gå av och på vid hållplatserna
under vägs och fortsätta med nästa båt eller ta sig tillbaka till stan med buss.
(Dagens tur gick inte till Frihamnen)
Vid hållplatserna Saltsjökvarn och Kvarnholmen byggs det nu många nya bostäder
i de gamla "kvarnlokalerna" och även i det gamla varvsområdet Finnboda byggs många nya bostäder)
 
 Södermalm har ingen hållplats men är vackert ändå.
Här reser sig Katarina kyrka över nejden och vid kajen ligger den gamla Ålandsbåten, Birger Jarl,
senare  "Ånedinlinjen" och den är sedan några år ett populärt vandrarhem.
Bra och centralt läge.
 
Gamla Stan och Skeppsbron och tornen som syns är från vänster Riddarholmskyrkan,
Stadshuset och Tyska kyrkan.
 
Danvikshemmet i Nacka.
Gustav Vasa skerv 1551 ett brev till Stockholms borgarskap där han befallde att Hospitalet, som låg på Gråmunkeholmen (nuvarande Riddarholmen) skulle flyttas hit till Danviken.
Han donerade samtidigt fastigheter i Stockholm till Hospitalets underhåll
och utan att han själv visst det hade Gustav Vasa skapat den första statliga stiftelsen.
 början av 1600-talet var Danviks hospital det enda institution som tog hand om de fattigaste av fattiga
i Stockholm. Trähusen från 1500-talet var slitna och ersattes efter hand. 1915 invigdes
den nya byggnaden och den har sedan dess byggts om och kontinuerligt rustats upp.
Idag används Danvikshemmet för olika typer av älderboenden.
 
Blockhusudden längst ut på östar Djurgården. På 1500- talet låg här ett blockhussom skulle försvara
Stockholms inlopp, dära namnet. Här låg också Stora sjötullen som var igång
mellan 1600 och 1881 och här skulle tull betalas för att få komma in i Stockholm.
Fyren är Gustav Daléns första fyr med solventiler. Dessa tände och släckte automatiskt gasljuset i en
AGA - fyr beroende av ljusets styrka.
 
Nacka Strand och här möter oss Carl Milles skulptur Gud Fader på himmelsbågen, eller Gud Fader
på Regnbågen som den också heter. Vid foten av skulpturen står en ängel
och räcker stjärnor till Gud Fader som sedan placerar ut dem på himlavalvet.
Skulpturen är gjord i stål och brons och är 23 meter hög.
Under de varmare årstiderna så sprutarr den vatten och är då äm vackrare.
Milles skissade 1946 Gud Fader på himmelsbågen som ett fredsmonument
och en hyllning till bildandet av FN och tänkt placering var utanför FN- byggnaden på Manhattan
i New York. Projektet blev för dyrt och rann ut i sanden. Men Milles elev, amerikanaren
Marshall Fredricks modelerade skulpturen i full skala på Millesgården på Lidingö och så
småningom med dagens teknik och hållfasthetskunskaper restes den här vid Nacka Strand 1995.
 
 Sista stoppet var Dalénum vid södra Skärsätra på Lidingö och härifrån såg man Värtahamnen och
Siljaterminalen med båtar som går till Åbo, Helsingfors, Tallin och Riga.
Dalénum var tidigare AGAs fabriks och kontorslokaler och där var uppfinnaren Gustav Dalén verksam
från 1912 till sin död 1937. (Han fick Nobelpriset i fysik 1912)
 Dessa lokaler byggs det nu om till nya bostäder och man räkanr med arr ca 400 lägenheter,
mest bostadsrätter, skall bli färdiga inom det närmaste året.
 
Snart tillbaka i stan och tet tar på en litens krafter att åka båt.
Skönt med en tupplur tycker William.
 
                                                                                       
Vi närmar oss stan igen och tittar upp mot Skansen.
Snart är det ju sommar och dags igen för "Allsången" på Skansen. 
 
Inlägg 34/100 i utmaningen #Blogg100.
                                                                                       

Uppdrag utfört.

    
Det vackra vårvädret över Stockholm höll i sig hela fredagen och lagom fram på sena eftermiddagen kom ett uppdrag fråm bloggvännen Bosse Lidén.
Ett uppdrag där det gällde att leta olika sifferkombinationer på bilars registreringsskyltar efter ett bestämt mönster.
Så att jag redan hade avverkat nästan 15 000 steg, motsvarande drygt 9 km hindrade mig inte från att idka ytterligare friskvård i den vackra kvällningen.
Så med kameran i högsta hugg gav jag mig ut för att leta.
Jag blev snabbt varse att en några få bilägare inte alls var så tilltalade av att jag fotograferade deras bilar så mitt gamla knep, att låtsas vara turist och inte tala svenska, kom till hjälp ännu en gång.
Men i princip har jag rätt att ta kort på vad jag vill om det inte är skyddat område, men det är onödigt att folk ska bli upprörda...
Mycket fick jag uträttat i går kväll men några momnet var kvar så de fick åtgärdas idag på förmiddagen.
Och det är gott om bilar i trakterna...
 
En fin kväll med en vacker sol som stolt speglar sig.
 
Siffra, ordet kommer från arabiskan as-sifr och är ett skrivtecken/en symbol som används för att beteckna tal
och nummer, 0-9. De arabiska siffrorna har sitt ursprung i Indien och kom till där ca, 400 f.Kr.  Från det arabiska väldet spreds siffrorna på medeltiden (400-talet - 1400-talet) till Europa där de så småningom fick sitt nuvarande utseende.
 
Och uppdraget gällde att hitta följande;
A- stigande siffror
 
B- sjunkande siffror
 
C - stigande siffror i följd
 
D - sjunkande siffror i följd
 
E - tre likadana siffror
 
F - jämt hundratal
 
G - ett riktnummer på tre siffror i Sverige (detta är Karlstad)
 
H - Mr Bond
 Mission completed. 
 
 
MIn käre vän, Mr Mac, har ju sedan ett tag tillbaka inte varit helt samarbetsvillig på batterifronten och jag har dagligen försökt att beställa tid hos någon som kan byta batteriet.
Statusen just nu är att Mr MacBook bara kan användas om han laddas i eluttag....
Han har haft ett ganska hårt liv sedan han en vacker oktoberdag 2010 kom in i mitt liv. Mne jag tror han gillat vårt samarbete...
Jag hade viss tur hos en del auktoriserade Applebutiker, men där ville de ta in honom på service under fem dagar och det var jag inte med på.
Men min envishet hjälpte mig så när jag x antal gånger per dag, via hemsidan, tittat in hos Applebutiken i Täby Centrum så fanns det till sist en ledig tid nu på måndag den 4/4. Så nu är jag hoppfull och det tills motsatsen är bevisad.
Så jag ser fram emot en utflykt dit och har tänkt ta god tiid på mig.
MIn bloggvän BP  har i sin blogg gett många bra tips så nu ska jag ta tillfället i akt att se mig omkring. Och jag har förstått att "bekvämlighetsinrättningarna" är värda ett extra besök.
Och jag kan konstatera att det var ett par år sedan jag var i Täby Centrum.
 
 Inlägg nr 33/100 i utmaningen #Blogg100.

Att öppna...

    
 April månad är här och med tanke på att ordet betyder öppna så gjorde jag det. (Namnet kommer av det latinska ordet "aprilis" som i sin tur kommer av "aperire"; att öppna.)
Jag öppnade balkongdörren redan på förmiddagen och tog med mig frukosten ut på balkongen. Visserligen behövdes en jacka med det var skönt i solen.
Ordets betydelse härstammar sannolikt från jodden som öppnade sig och växter som började gro.
I Sverige har april kallats för "gräsmånad" eller "grödesmånad" vilket är fullt förståligt för nu och en tid framöver kommer man nästan att kunna se hur grödorna spritter upp ur jorden.
 
Inga jobb i Hammarbyslussen idag men några fritidsbåtar har passerat
genom slussen på väg både in och ut från Mälaren.
 
Perfekt väder för att ta sig en åktur upp på Globen. Rekommenderas!
Utsikten här uppifrån i klart väder är verkligen vidsträckt.
Och roligt att titta närmare på Globens konstruktion är det också.
Mer finns att läsa om mitt besök här uppe på toppen inlägg från den 15/3-2013.
 
 Dagen var för min del helt oplanerad men fötterna ryckte och ville ut och så fick det bli. Vi bor i proncip mitt i stan men har ändå naturen in på knutarna och en av mina favoritpromenader är den längs Årstaviken för att passera Reimersholme, Långholmen, vidare längs Söder Mälarstrand mot Karl Johan Slussen (nu en byggarbetsplats) och hem längs den myllrande Götgatan.
Detta brukar bli en bra mix där både natur och stadsmiljöer samsas bra.
Idag blev det 14 483 steg och sträckan 9.3 km.
"Blåsippan ute i backarna står..."
Ja, visst är det vår!
 
Vitsipporna finns också på plats i sluttningarna.
 
Herr och fru And är också ute på promenad och stannade för att hälsa.
 
Hälsa gjorde även denna kombinerade bastuflotte med övernattningsmöjligheter
i det uppspända tältet. Går att få hyra.
 
 
Söder Mälarstrand med Stockholms stadshus i bakgrunden.
Sedan en tid tillbaka kan man använda sitt SL kort (busskort) för att ta färjan mellan Kungsholmen,
Söder mälarstrand och Gamla Stan
 
Stadshuset invigdes den 23/6-1923 och det tog femton år att bygga det. Arkitekten Ragnar Östberg inspirerades bl.a.  av Markuskyrka och Dogepalatset i Venedig och annan italiensk arkitektur och till detta förenade han nordisk, gotisk, stil och islamsk konst. Det hela blev till en alldeles egen stil där även det specialtillverkade mörkröda teglet var betydelsefullt. Stadshusets torn är 106 meter högt och att ta sig dit upp per trappor är en spännande upplevelse i sig. Och givetvis är även ett besök i stadshuset  intressant. 
 
Gamla Stan med Kornhamns Torg och Tyska kyrkans torn syns i bakgrunden.
 
 
Det är ju första april och då hör det till att luras eller bli lurad. HItintills har det inte hänt mig något idag. Men det finns ju tid kvar. 
Ett av de bästa aprilskämten jag blivit utsatt för var av en grupp mycket kreativa elever. Och detta efter att jag hade lurat dem.
 Händelsen skedde för länge länge sedan men jag kan fortfarande fnissa högt när jag tänker på det.
Visserligen är jag inte själv så kreativ, men jag tror och hoppas att jag låtit de elever jag haft utveckla sina kreativa ådror. Aprilskämtet vittnar om det och gott samarbete. 
Jag skrev ett inlägg om detta aprilskämt den 1/4-2015 och kanske finns det några nya läsare som vill ta del av det. 
 
 
Inlägg 32/100 i utmaningen #Blogg100.