City tur och retur

    
Huvudstaden badar i sol och inte ett moln så långt ögat kan se. Sensommaren tycks dröja sig kvar några dagar till och jag håller gärna fast den. Hårt!
Vi går nerför Götgatan mot city och passar oss för cyklister som tror att cykelrundan "Vättern runt" fortfarande pågår.
Stannar till en stund vid Slussen och blickar ut över Mälaren, Riddarfjärden, där Stockholms stadshus majestätiskt reser sig vid vattnet. Stadshuset, ritat av arktekt Ragnar Östberg, stod färdigt 1923 och  är ett av Stockholm "landmärken".
 
I Gamla Stan sneddar vi över Kornhamns torg och går vidare mot Västerlånggatan.
Torget hette på1600-talet Åkaretorget och det var här åkarna som skulle sälja varor ställde sina vagnar.
 
Längs Västerlånggatan, upp till höger, i närheten av Järntorget, ligger Mårten Trotzigs gränd ,Stockholms smalaste gränd och endast 90 cm. Mårten Trotzig var en tysk köpman som invandrade till Sverige i slutet av 1500-talet och köpte då några fastigehet längs gränden.
 
I Kungsträdgården slår vi oss ner på en bänk och ser att det byggs och rivs om vartannat.
Och det känns betryggande att sitta på en bänk med ett anrikt namn.
 
 
Kungsträdgården, hit har många hittat denna soliga dag.
 
Grand hotell hälsar på oss när vi går förbi. Efter att Världsutställningen 1866 i Stockholm var över, kändes bristen på hotell påtaglig och en fransk arkitekt, Jean- Francois Régis Cadier anlitades och 1874 stod hotellet  med sina 300 rum och många sviter klart. Till minne av arkitekten finns Cadierbaren, väl värd ett besök om man har vägarna förbi.
 
Längs Skeppsbrom ligger flera båtar bl.a ångfartyget Blidösund som går på musikturer i skärgården och i Mälaren och brukar locka till sig bra artister liksom många resenärer.
 
Söders höjder närmar sig och här nedanför katarinaberget liggaer ett av Ålandsfartygen, Birka Paradise.
Uppe på berget reser sig Katarina kyrka.
 
Snart hemma och Globen hälsar mig välkommen igen till Söder.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Symboler berättar

    
 Vi är på Strömsholms slott, ett av landets nio kungliga slott. Slottet är  från slutet av 1600-talet då änkedrottning Hedvig Eleonora (änka efter Karl X) lät bygga det och för saken anlitade den kände arkitekten Nicodemus Tessin.
(Men redan under Gustav Vasas tid på 1500-talet fanns här ett slott som allts senare ersattes och under åren tilldelats olika änkedrottningar. )
En visning av slottets konstsamlingar stod på programmet och där vi skulle få lära oss mer om symboliken i konsten. På Strömsholms Slott finns måna målningar från 1600-talet av den kände konstnären Ehrenstrahl och det var dessa vi tittade extra på.
 
 
Catharina Stenbock, kung Gustav Vasas tredje hustru, dog på Strömsholms Slott 1621 och finns avporträtterad på flera målningar. På målningen har hon kronan, tecken på kunglig ära och värdighet  bredvid sig.
Kronan är "hel" och det vittnar om att hon var gift. Och att hon lägger handen framför kronan markerar
symboliken. I den vänstra handen håller hon en svart handske. Handskar var mycket dyrbara och det var endast de kugliga eller mycket förmögna som hade råd med dessa. Hanskarna skulle också hjälpa till att bevara händernas vita färg. Vitt, ett tecken på oskuld och renhet.
 
Kung Karl den X, 1622-1660. Han bär en mantel av hermelin som även den är ett tecken på renhet.
Över tavlan finns riksregalierna; Kronan - tecken på ära, kunglighet och värdighet.
Spiran symboliserar rättvisa, rättrådighet och världslighet.
Riksäpplet symboliserar det religiösa och svärdet står för att kungen leder landets försvar,
beskyddar det goda och straffar det onda.
Riksnyckeln står för utestänga det onda och öppna för det goda.
 
Kung Karl den XI, 1655-1697 var en riktig hästkarl och ägde många hästar och i olika färger.
De olika färgerna på hästarna var viktiga eftersom de symboliserade olika styrkor och egenskaper.
 
Hästen symboliserar frihet, styrka, kraft, vitalitet, snabbhet och uthållighet; egenskaper som kungar alltid velat förknippas med. Hästar anses också vara lydiga, lojala och trogna. Hästen blir också en symbol för folket som styrs av sin kung.
Rundvandringen gav mycket och att symbolerna i dåtidens konst var viktiga har vi förstått och även de små detaljerna var av stort värde i symboltolkandet.
Även idag finns symboler i det mesta och vi, precis som för flera hundra år sedan, påverkas av vad vi ser  och de symboler som omger oss. Och det både medvetet och omedbetet. Symboler står alltid för något och kan också ändras under tiden gång.
Och härmed är kapitel tre, det sista om Strömsholm och helgens njutflyt avsutat. Åtminstone för denna gång.
 
Parken och omgivningarna vid Strömsholms Slott inbjuder till promenader.
 
Jag kunde nog tänka mig att bli slottsfru här..
 
Baksidan av slottet är lika vackert som framsidan.
 
Och med Kolbäcksån alldeles bredvid får jag även viss vattenutsikt. Inte helt fel...
 
Tack John och Gunilla för en härlig dag! Och jag ser att Gunilla har intagit rätt "pose". Läraktigt!
Symboler var det ju...
 
 
                                                                                                                                                                                                        

Till häst...

    
Till häst har jag inte suttit, men hade nog en sådan tanke då vi från Västerås körde ett par mil söderut till Strömsholm och hamnade i lite av hästsportens "Mecka". (Även Strömsholms slott ligger i närheten)
 På Strömsholm har hästar och hästsport haft en central betydelse sedan mitten av 1600-talet och har det än idag.
Här grundutbildas också, under ett år, de hästar som skall medverka i den beridna högvakten och sedan flyttas de till det Kungliga hovstallet på Östermalm i Stockholm och får fortsätta sin träning.
På Strömsholm fanns Arméns rid och körskola mellan åren 1868 och fram till 1968 då Ridskolan grundades. 
Idag är Ridskolan Strömsholm en riksanläggning och erbjuder ett brett utbud av utbildningar med bl.a.  ridsportsgymnasium, riksinternat för hästsport och Hästsportens folkhögskola. Utöver detta finns många olika  kortare och längre kurser och jag hade eventuellt tänkt mig en snabbkurs, men insåg att så snabba kurser inte gavs.
Området är stort med rejäla ytor, fem olika stallar och sex ridhus som vart och ett har sina speciella funktioner
och till några av dem  är man välkommen som besökare.
Klart vi skulle se det vi kunde och fick. 
 
Vita ridhuset är det äldsta och byggdes i slutet av 1800-talet men det brann ner och renoverades 1997. 
 
Vi kunde titta in eftersom det inte pågick någon träning. Vita ridhuset används idag mest dressysr.
 
Träbågarna i taket pryds alla av vackra "Pegasushästar" i järn.
 
Här tränades dressyr utomhus och hästarna rörde sig så vackert, liksom tyngdlöst.
 
Vita stallet, ett av fem stall,  byggdes också i slutet av 1800-talet och blev ombyggt 2003.
Här finns  plats för 31 hästar i boxar och det är mest tävlingshästar i dressyr som står här.  
 
Några var hemma, andra ute på träning och en del var bortresta, vilket tydligt visades.
 
På väg ut...Måste bara "kläs på".
 
När vi var på väg ut från stallet mötte vi den största häst jag nog sett i mitt liv. Undrade hur man kom upp på den. För egen del hade jag behövt stege om jag ens skulle vågat mig upp. 
Insåg när jag var här att detta nog var något för min bloggvän tillika hästägare, Anukka, och kanske kan vi  återkomma hit tillsammans.
 
Vacker, men så stor.
 
Gott om fåglar fanns det också i stallet och jag kan förstå att de trivdes.
Vackert tak, fin lampa och bra utsikt...
 
 Hästarna lämnades och kapitel två i dagens njutflykt avslutades med en jätegod lunch och stärkta av den var vi alla redo för dagens sista kapitel.
Fortsättning följer imorgon...
                                                                                          
 
 
 
 

Bra början

    
Mälaren ligger blank, solens strålar studsar mot vattenytan och sprids vidare upp till oss där vi sitter på en balkong som liksom svävar över kaj och vatten.
Vi är i Västerås, hos goda vännerna John och Gunilla, och njuter av förmiddagskaffe, bullar och bondkakor på balkongen under tiden vi planerar dagens fortsatta "njutflykt".
Och detta blev en perfekt början på en väldigt trevlig och omväxlande dag. 
Tur med vädret hade vi också. Men det kanske var skicklighet...
Lite spänning till att börja med så här i dagens första kapitel.
 
En härlig känsla att nästan vara på vattnet. Mälaren är alldeles stilla och inga båtar inom synhåll. 
 
Men plötsligt dyker en stor lastbåt upp alldeles framför balkongen. 
 
Är fartyget  månne på väg in i grannhuset?
 
 Nära! Trångt är det.
 
Men det gick bra och fartyget kan gå in till hamnen för att lasta/lossa sin sand.
 
Kapitel ett i dagens njutflyktsagenda slutade lyckligt och vi begav oss mot kapitel två.
Fortsättning följer...
 
 
 

Bygga broar

    
 Härom kvällen fick jag av Sofia, vän och kinesisk lärare, en inbjudan till en kulturkväll för att uppmärksamma att det var 65 år sedan Sverige och Folkrepubliken Kina inleddde diplomatiska förbindelser.
Kontakterna mellan Sverige och Kina kan spåras tillbaka till slutet av 1600-talet då Nils Matsson Kiöping med Ostindienfararen Götheborg reste till södra Kina och sedan skrev om sina upplevelser. Kontakterna fortsatte
mellan åren 1713 och 1813 när Svenska Ostindiska Kompaniet bedrev handel med Kina och detta sedan utmynnade i att diplomatiska kontakter uppstod. Dessa kontakter utvecklades sedan under 1900-talet och Efter  den kommunistiska segern i det kinesiska inbördeskriget 1949, var Sverige det första västerländska landet att uprätta diplomatiska förbindelser med den nya Folkrepubliken Kina  och det skedde den 9/5-1950.
Och Sverige stötttade även den kinesiska återkomsten till FNs säkerhetsråd.

 
 
Tjusigt program och det fanns även översatt till engelska. Tur för mig som inte läser tecken.
Bara att luta sig tillbaka och låta den allsidiga underhållningen ta vid.
 
Dans och akrobatik tillsammans följdes av-
 
- mer akrobatik och balanskonst.
 
Ofta flätas akrobatiken in i danserna och smidgihet är ett måste.
 
Det vill till att ha kroppskontroll för att röra sig i dans med ett antal skålar på huvudet.
 
Och precis som i KIna skall det mesta dokumenteras. Mobilerna är många i publiken.
 
Operastycken som sjungs på mandarin hade jag inte hört tidigare. Men här framfördes stycken
från operan La Bohème av den italienske kompositören Puccini. Så vackert!
 
Trolleri varvades med dans, musik och mer akrobatik.
 
 Jag lät mig underhållas och jag njöt av att för kvällen vara en liten del av en annan kultur. En kultur som berikat mig och gett mig så mycket och även många verktig för att bygga mänskliga broar. Och om vi med de inre verktygen vi har kan förmå oss att se oss själva i ett större sammanhang i världen, så skulle vi heller inte vara rädda för det som för stunden känns ovant. För våra rädslor för det ovana begränsar oss ofta att se andra människor för som de personer de är.
                                                                            
 
 
 
                                                                                       

Minisemester

    
 En minisemester på Åland blir det då och då och det är alltid både trevligt och avkopplande.
 Och ett besök på Åland, om man tar/ger sig lite tid, är så mycket mer än att komma dit med ett kryssningsfartyg tidigt på morgonen för att nästan omgående återvända till Stockholm igen.
Båtresan är trevlig och det är det är vackert att glida fram genom skärgårdarna, men att stanna till på Åland under en dag eller två rekommenderas. (Det finns flera olika hotell,pensionat och gästhem att välja på och i olika prisklasser)
Bor man i Stockholm är det nästan kostnadsfritt, väldigt billigt,  att ta Vikinglines buss till Kapellskär i Roslagen (ca 70 minuters resa) och sedan båten Rosella till Mariehamn, en sjöresa på ca två och en halv timme.  Man kan ta bussen tidigt på morgonen från Centralen, båten till Mariehamn, tillbringa hela dagen där och ta kvällsbåten tillbaka. Bussen väntar och kör till Stockholm.
Liknande turer kan göras med Ekerölinjen från Grisslehamn. Bussresan dit tar längre tid men å andra sidan tar båtresan kortare tid och man kommer till Ekerö och får ta ytterligare en buss för att ta sig in till Mariehamn.  (Ca tre mil)
Praktiskt är  förstås att ta med bilen för att ta sig runt på Åland, särskilt om det bara finns en dag till förfogande.
Att somartid ta med cyklar rekommenderas. Det är smidigt att cykla på Åland, dessutom platt, och lätt att ta med cyklarna på olika båtar för att komma vidare i den åländska skärgården.
I augusti var bloggvännen Anukka  på cykelsemester i den åländska skärgården och har skrivit om sina upplevelser. Njutbar läsning och härliga bilder. 
 
På Lappo, en av alla öar i den åländska skärgården.
 
Vacker åländsk uttskärgård.
Skärgårdsfärjorna är kostnadsfria för passagerare och cyklar.
 
 Nu i Skördefesttider så var fokus på det ätbara och det fanns mycket att smaka på. (Inlägg om detta finns från sept. 2015)
Förra året missade jag svartbrödet, det så typiskt åländska. Men i år had ejag bättre tur och fick tag på just det svartbrödet jag tänkt, nämligen det från Ingeborgs Bageri, på Torsholma, Brändö; långt ut i den åländska skärgården.
Svartbrödet är ett bröd som tar flera  dagar att framställa och skall pysslas om. Filtar och bakdukar läggs över degen första dagen och den ska sedan  jäsa över natten. 
(Svartbrödet består av malt, rågmjöl, grahamsmjöl, sirap, jäst, vatten och lite salt.)
Dag två skall degen ytterligare behandlas och pysslas om innan den kan bakas ut till runda brödkakor. När de sedan tas ur ugnen skall bröden smörjas på båda sidor med en blandninga av kaffe och sirap och packas in tills de är ljumma för att då ytterligare smörjas in med kaffe-sirapsblandningen.
Sedan in i ugnen igen i minst sex timmar tills bröden är svarta. Och när bröden väl får komma ut ur ugnen skall de på nytt packas in i handdukar och en filt för att svalna långsamt. Så kostnaden mellan 45 och 65 kr/bröd är förstålig...
 
Svartbrödets ingredienser.
 
En bakbeskrivning fanns  också där jag köpte pch provsmakade brödet,
i Sjökvarteren  Mariehamn.
 
Svartbrödet är väl inpackat över natten.
 
Uppackningen av brödet...
 
Brödet är hårt, skall skärs i tunna skivor och breds med smör. Gott!
 
 Jag provade också en annan åländsk specialitet; Ålandspannkaka.
 
  Ålandspannkaka med "snömos" (vispad grädde på åländska) och sviskonkräm.
Ålandspannkaka görs av "riktig lantmjölk", mannagryn, (som en mannagrynsgröt)
vetemjöl, lite salt, kardemumma, ägg, socker och smör.
Och jag tycker den är jättegod.
 
     (Vill någon läsa mer om Åland så finns det som en kategori i bloggen )                       

Väntat och oväntat

    
Gårdagen bjöd på trevliga, roliga, väntade och oväntade händelser, en härlig blandning.
Vi träffade Anna Carin och Krister,"Torreviejavänner" här hemma och åt lunch och tillbringade några trevliga timmar tillsammans med prat, mat och skratt.
Ett trevligt, roligt och väntat besök.
 
Jättegoda plommon och smakrika tomater från gästernas odlingar kan vi nu mumsa på.
Tusen tack! 
 
Fram på sena eftermiddagen var det dags för en rolig, trevlig och oväntad händelse. Jag hade helt plötsligt fått en inbjudan av Sofia, min kinesiska lärare, till en kulturafton på Musikaliska Akademin vid Nybroviken; Firandet av Diplomatiska Förbindelser mellan Sverige och Kina, 65 års Jubileum, och givetvis ville jag vara på plats. En jättetrevlig kväll som jag återkommer till.
 
 
Vackert skymningsljus över Stockholm och Nybroviken.
 
Nästan hemma efter den trevliga kulturaftonen gick jag sista biten hem längs kajen och stannade till vid restaurang Thaiboat vars fina belysning alltid är sevärd. 
Och helt oväntat såg jag något passera på lätta ben.  Jodå, det var roligt och trevligt också...
En fyrfotad varelse med spetsig nos och lång svans sprang förbi mig. Jag trodde först det var en hund. Men icke! Det var en räv.
Räven sprang in i mörkret och stannade till. Fram med kameran och sedan smög jag efter in i mörkret.
 
 
Räven och jag tittade snabbt på varandra innan den vände sig om
och sprang vidare bort längs kajen och under Skansbron.
Jag vet ju att Södermalm är en omtyckt stadsdel, men har inte förstått att även rävar söker sig hit. 
 
 Jag fortsatte hemåt längs kajen och såg Sjöstadens ljus och gatlyktorna spegla sig i kanalen. Det var en vacker kväll och jag funderade på hur räven hittat hit. En tanke var att den kan ha simmat över kanalen och tagit sig hit från Nackareservatet. För jag kan inte tänka mig att den tagit färjan över....
 
När jag så kom hem och stod på gatan framför vår port var området avspärrat. Jaha...
 
Avspärrat område. Men varför.
 
Aha, en bil med en "skylift". Kanske ska en katt räddas...
 
Jag tittade uppåt och såg en man med ficklampa i "en korg" utanför fönstren på våning sex.???
Efter att ha stått där och tittat ett tag förstod jag att växterna som klänger upp längs husväggarna skulla ansas.
(Men jag undrade ändå  om det inte varit bättre sikt under dagen för detta arbete. )
Och vad damen där uppe på sex trappor tänkte när hon tittade ut genom sitt fönster
och såg en man hänga där, det har jag ingen aning om.
Men jag skulle gärna velat veta. 
 
Viss ansning kan behövas...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Storstad

    
 Visserligen bor jag i Stockholm, Sveriges huvudstad och största stad, men jag skulle ändå inte vilja kalla den för en storstad. Innerstaden har ca 1.5 million invånare och räknar man hela länet så passeras 2 miljoner.
Londons innerstad beräknas ha drygt 10 miljoner invånare och med dess storstadsområde ytterligare ett antal miljoner invånare.  New York, en anna världsstad,  kommer upp i över 20 miljoner med sina förorter. Så allt är relativt.
Men trots att jag besökt många storstäder runt om i världen finns det en som jag mer än gärna återkommer till. Ja, förutom Stockhplm då, som alltid finns i mitt hjärta och det är Peking.
Peking, eller Beijing, är Folkrepubliken Kinas huvudstad sedan den 1/10 1949 och namnet Beijing betyder "den norra huvudstaden".
Staden grundades för ca 3000 år sedan och blev huvudstad första gången 1153.  (Landet har under årens lopp haft olika huvudstäder.)
Och en stor stad är det med ca 24 miljoner invånare i storstadsområdet och är Kinas ekonomiska och kulturella centrum. Däremot räknas Shanghai som Kinas största stad med sina 26 miljoner invånare i stadsområdet och som landets ekonomiska centrum.
Peking är verkligen kontrasterna stad och där det gamla ständigt möter det nya och ger staden sin charm och både småskalighet och storsklighet på samma gång.
En helt perfekt kombination.
 
Det nya blandas med det gamla.
 
 
Trånga gränder med vackra blommor utanför husen -
 
- stora lass på cyklar samsa med stora stadsjeepar.
 
Här blir det både ett besök hos min lokala skomakare och skräddare.
 
Här äter vi gatumat i ordets rätta bemärkelse. Bara att slå sig ner i gemenskapen.
 
Eller att ta sig en titt ut över staden från en bar högt uppe i det blå.
 
En tango på morgonen kanske....Instruktör finns! Morgonaktiviteterna pågår från före 07 och en timme framåt på vardagarna. Helgerna erbjuder aktiviteteter hela dagen.
 Pekings invånare är mycket för att aktivera sig.
 
Varför inte ta en båttur upp vid Huhaiområdet? Ja, lite trångt kan det bli i smalare passager...
 
På UNESCOS världsarvslista finns i Pekings omgivningar;  Förbjudna Staden, Kinesiska muren,
utgrävningarna av Pekingmänniskan, Ming och Qindynastins kejserliga gravar, Himmelens Tempel och Sommarpalatset.
 
En mycket liten del av Sommarpalatset.
 
På cykel förbi den Förbjudna staden.
 
 
 
KInesiska Muren, ett av världens nya underverk.
 
Mitt bidrag till Svenska Resebloggars septemberutmaning; Storstad.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Rivstart

    
Redan onsdag! Dagarna fösvinner i rask takt och jag trivs med det.
Det blev en rivstart på veckan, en trevlig sådan.
Söndagens njutbara resa över ett spegelblankt  Ålandshav byttes i måndags mot andra trevligheter.
Vi var några "Beijing ladies" som samlades för lunch hemma hos mig och det är alltid trevligt att träffas i olika sammmanhang. Vi träffades i olika sammanhang i Peking och lärde känna varandra och har sedan fortsatt att träffas här hemma. Aktiviteterna när vi träffas varierar med bl.a. luncher, biobesök, föredrag, bokklubb, utställningar och middagar.  Ja, egentligen vad som...
Dagens lunch bestod av smördegscanapéer med olika topping som tilltugg, inköpta på den eminenta butiken Picard som säljer djupfrysta franska produkter. Detta  följdes av ugnsbakade laxfiléer med riven morot, citron och cocktailtomater. (Recept från av bloggvännen Tove.)  Grönsallad och fransk potatissallad (ICA säljer en bra variant i sin delikatessdisk) serverades som tillbehör.
 
Underbara rosor! Nej, då jag fyller inte år. Men de medföljde...
 
Det "hanns" inte med någon bild förrän lagom tills kaffet. Vi hade fullt upp med olika samtal;
Mona, Åsa, Birgitta, Lena och Marianne. Jag håller i blixtlampan.
 
Även dessa vackra blommor överraskade mig, liksom ett gott, vitt, Alsacevin.
Tusen tack!
 
Eftermiddagen kom och med den ösregn, inget promenadväder. Så i stället för att gå ner till Kungsträdgården för att hämta barnbarnen från Uppsala blev det en busstur dit. Raskt överlämnande och vi tog vändande buss tillbaka till Söder igen.
Här hemma mötte Helen och Rita upp för lek och middag med oss. Och det fanns gott om lax kvar från lunchen som kunde serveras även till middag. För egen del var jag fortfarande väldigt mätt..
 
Max och William i lektagen.
 
Plötsligt ser vi något  uppe på Globen. Bäst att titta närmare. Jodå, himlen har på vissa ställen för tillfället övergått i blått men det är något mer.
 
"A man on the Globe". Visst är det. Hoppas inte höjdrädsla finns med...
Ser ut som om Globens plattor ska putsas eller lagas.
 
William och Bosse följer vad som händer.
 
 Dagen övergick i kväll och det blev dags att ta en tur till Centralen och lämna tillbaka barnen för vidare färd mot Uppsala där hemmet och sköna sängar väntade.
Och jag tog tunnelbanan nästan hem. En uppfriskande promenad den sista biten kändes skönt.
 
 
 
                                                                                                             

Språket som nyckel?

    
 Språk av olika slag kan många gånger vara en nyckel till att låsa upp till synes stängda dörrar och språke som kommunikationen behöver ju inte alls handla om det talade språket utan kan innefattar så mycket annat mer.
För mig är resandet  och har resandet alltid varit ett sätt att leva. Ett sätt att ta del av något,  möta människor, uppleva/se saker och företeelser på nära håll, lära mig och att vidga både vyer och tankar.
Resandet har i alla tider berikat mig och det  hoppas jag det kommer att fortsätta  medi många år framöver.
Språk har alltid roat mig och det gällde både svenska och norska, de två språk som jag växte upp med.
Engelskan gjorde entré i mitt liv ganska tidigt, både som ämne i skolan och genom ord som jag plockade upp på mina första utlandsresor.
 Och för att lära mig snabbare skaffade jag i 10 års åldern flera utländska brevvänner och lärde mig mycket. 
I klass sju gjorde tyska språket entré i mitt liv, inte någon favorit men säkert bra att kunna så jag tragglade på. Lätt uttal och en grammatik som ändå var hyfsat konsekvent. Dock många undantag, men det skulle ju engelskan också visa sig ha.
I nionde klass kom även franskan in i mitt liv och vi möttes med stor entusiasm och ömsesidigt tycke uppstod raskt.
Så ömsesidigt att jag efter ett år med franska  per tåg reste på  språkresa till Lausanne, Schweiz, för att i en månad bo i familj och plugga franska.
En givande och väldigt rolig månad och denna resa kom att följas av fler, både till Schweiz och Frankrike.
(Men jag ordnande då resorna på egen hand och satt som 16 åring tillsammans med en väninna på tåg genom Europa till utländska språkskolor som vi luskat reda på.  Roliga tider och givande. Ja, även språkmässigt...
I gymnasiet provade jag ett år med latin, tyvärr uppstod inget tycke, så latinet lämnades till förmån för fler timmar franska och tyska. Även en introduktionskurs i spanska fick plats, men kunskaperna där blev minimala.
Åren har gått och jag har varit glad för alla de dörrar och möjligheter som öppnats för mig under tiden jag försökt att hålla språken levande.
Men det skulle bli ytterligare ett språk, kinesiska, (mandarin) som skulle försöka få plats i mitt huvud och såsmåningom kanske få  fler dörrar att öppnas.
 
Några kinesiska läroböcker...
 
Jag bestämde mig efter att ha bott och jobbat ett år i Peking för att börja plugga kinesiska (mandarin) och fick genom vänner möjlighet att få en privatlärare, Sofia. En ung lärare på 25 år som kämpade med mig två gånger i veckan under några års tid.
Eftersom jag jobbade full tid så bestämde vi att jag skulle fokusera på att prata, förstå och lära mig "pinyin". Pinyin är en ljudskrift för det talade kinesiska språket, "hanyu". Pinyin återger standardkinesiskt uttal av kinesiska skrivtecken,.
Men det var ändå en stor utmaning eftersom de fyra "tonerna" (accenterna) är så viktiga för det kinesiska uttalet och de markeras på vokalerna; tonen kan gå upp, ner, upp och ner och lika plant.
 
Här finns både pinyin och tecken samt de svenska orden (till höger.)
 
Bara kinesiska tecken.
                                                                                                                                                
  
Språkkurs på Starbuck´s Coffee.
 
För min del blev det så att när kinesiskan skulle få plats i huvudet så trängde den undan franskan, det var loksom fullt i huvudet. när jag försökte kommunicera på franska så saknades plötsligt de orden och framhoppandes kom de kinesiska. Mycket märkligt och så är det fortfarande till viss del. 
Att använda språket i praktiska sammanhang  ger mycket och orden får en helt annan innebörd.
 
Matlagning under en kinesisk lektion. Sofia leder och fördelar arbetet.
 
Dumplings! Väldigt gott! Men jag måste jobba på att få dem snygga.
Hade fullt upp med att förtså instruktionerna på kinesiska.
 
Riktig, kinesisk mat är så gott.
 
I mitt tycket är det bästa sättet att lära sig ett nytt språk eller utveckala ett språk, att vistats i länder där det talas, höra språket, omges av det och om så är möjligt läsa det. (Tyvärr kan jag inte det på kinesiska...)
Och om man försöker prata några ord på språket i landet där man vistas så öppnas verkligen nya och helt andra möjligheter.
Nu håller jag så smått  på att få plats  för lite spanska i huvudet. "Sommarstugan" i Spanien gör att vi är där en del och jag vill i alla fall göra ett försök att kunna ta mig fram på spanska rent praktiskt . Det är lång väg kvar och jag får nog öka takten, men visst vill jag även prova de spanska nycklarna.
Vad gäller språk måste inte grammatik och uttal vara rätt utan det är viljan att försöka som kan ge oss nycklarna till något vi inte ens visste fanns.
 
 
 

Vi glider fram...

    
 Sördefesten på Åland är över och det är dags för oss att ta oss tillbaka till Stockholm efter härliga dagar.  Söndagen bjöd på strålande sol och det var en verklig "njutflykt" att sakta glida fram genom den åländska och svenska skärgården.
Ett spegelblankt Ålandshav och en skön placering i lä ute på däck gav fina sensommarkänslor och att sedan äta gott och fortsätta att njuta av båtresan hela vägen in till Stockholm gav det där "lilla extra".
Och för de som inte varit på Åland rekommenderas ett besök och gärna ha tiden att gå iland och upptäcka den fina ön.(Bil rekommenderas för de som vill se mer än Mariehamn och kan tas med på båtarna som går i reguljärtrafik.)
 
I Mariehamn är fyra fartyg på väg, två Silajbåtar har lämnat kajen
och avlösesav av två från Vikinglinjen. Fartygen går både till Åbo och till Stockholm.
 
Vikings Amorella kommer från Åbo i Finland och ska ta oss genom skärgårdarna in till Stockholm,
en resa på drygt fem timmar.
 
Inte minsta krusning ute på Ålandshav.
 
Fyren Söderarm passeras och då är vi på svenskt vatten.
 
Här har segelbåten fått ta till motorn för att komma framåt.
 
 
 
 

Kultur; "kul tur"

    
OBS! Jag vet att detta inlägg redan finns på men av någon anledning har det fallit bort i "rullorna" så jag har fått göra om det. 
 
Resa, är något jag gjort under stora delar av mitt liv och det har blivit många länder under årens lopp som jag besökt, hitintills ett 50 -tal.
Att ta del av landets mat, kultur seder och bruk är alltid spännande och givande. Vi bodde under nästan fyra år i Peking, KIna,  där jag var lärare på Svenska skolan. Vi  hade där förmånen att  lära oss och ta del av en kultur  som påverkat och berikat oss på många sätt. 
 Några exempel:
På väg till skolan hamnade vi på en tur som inte var kul, BILKÖ. Det har gått förvånansvärt bra att komma till skolan med skolbussen de flesta dagar, ca. 40-45 minuters resa. Men denna dag var det tvärstopp. Bilar vände mitt på vägen och körde mot färdriktningen.
Vår buss försökte sig på en genväg men det mötte på patrull och vi kom tillbaka i stort sett till ruta ett. Inget att göra, ta det lugnt och ta ett djupt andetag. Jag har blivit riktigt duktig på just detta. Övning ger färdighet...
 
Ta ett djupt andetag och vänta...
 
 Eftermiddagen bjöd också på en tur av annat slag, en kul tur. Jag åkte på makens pakethållare från "Lilla Blomstermarknaden" och hem, en tur på några kilometer.  Det var spännande och lite av ett vågspel men vid de stora gatukorsningarna blundade jag då han susade över. Men visst var det kul! Och cykeln är fortfarande ett vanligt sätt att ta sig fram i Peking, även om antalet bilar ökat markant och elmoppar likaså.
 
Det finns fortfarande en tydlig cykelkultur i Peking.
 
 Aftonen ägnades  åt kultur, kanske i mer ordets mer rätta bemärkelse.
Jag och min svägerska Maggie åkte tillsammans med en väninna tunnelbana ner till antikgatan, Liulichiang, för att lyssna på  ett föredrag som Göran Leijonhufvud; Dagens Nyheters förste utrikeskorrespondent här i Peking, skulle hålla tillsammans med sin hustru, Agneta Engqvist, också journalist och reperter på Sveriges radio.  De skrev en bok, "Kina - den haltande kolossen" ( Bonniers förlag) som kom ut i samband med OS 2008. Innehålllet i boken skildrar Kinas utveckling ur flera perspektiv sedan 1966 och fram till OS 2008. 
Författarna delade frikostigt med sig av sina personliga erfarenheter och upplevelser från Kina sedan 1960 talet och fram till idag. 
Det var helt fantastiskt att höra dessa två, säkert Sveriges mest erfarna kinarapportörer, berätta, om sin syn på detta gigantiska lands utveckling. 
Jag hade kunnat fortsätta att lyssna i många, många timmar för detta var verkligen ett av de mest faschinerande föredrag jag hört.
År 1966 kom Göran Leijonhufud till Peking för första gången och då som student, en resa anordnad av Stockholms Universitet. Han mötte en stad som var fjärran från dagens samhälle. Görans intresse för landet var stort och det skulle bli många resor hit under årens lopp.
Mao var ledaren och han stod för det "Stora språnget". Kina skulle gå om Storbritannien vad gällde stålproduktion hade han bestämt.
Detta innebar bl.a att bönderna fick lämna sina åkrar och plogar för att smälta järn från redskap, kökspannor  och allt annat som kunde tänkas bidra för att nå detta mål. 
Det blev hungersnöd eftersom bönderna inte kunde sköta sina jordbruk och man uppskattar att mellan åren 1959 och 1961 svalt ca. 30 miljoner människor ihjäl.......
Inte särskilt produktivt! 
År 1971 öppnades Kina en aning och den amerikanske president Nixon inbjöds att komma hit och han anlände i februari 1972. En viss kontakt mellan stormakterna uppstod. 
Göran Leijionhufvud kom som förste västeuropeiske journalist till Peking i augusti 1971. stålproduktion hade han bestämt.
Detta innebar bl.a att bönderna fick lämna sina åkrar och plogar för att smälta järn från redskap, kökspannor  och allt annat som kunde tänkas bidra för att nå detta mål. 
Det blev hungersnöd eftersom bönderna inte kunde sköta sina jordbruk och man uppskattar att mellan åren 1959 och 1961 svalt ca. 30 miljoner människor ihjäl.......
Inte särskilt produktivt!
 
Göran Lejonhufvud och Agneta Engqvist presenterar sin bok, "Kina, den haltande kolossen"
 
En del av det som belystes under kvällen.
Det har bara varit tre stora parader på nationaldagen den 1/10.
År 1984 ägde den första paraden rum och det var en mer civil sådan och Kinas  ledare, Chao Ping säjer om ekonomin; (han efterträdde Mao) " Om en katt är vit eller svart spelar ingen roll, bara den fångar möss". Nu var egna initiativ mer tillåtna än under Maos tid.Det diskuterades att Hong Kong skulle tillhöra Kina. 
År 1999 var Jiang Zemin både Ö.B.; president och partiordförande. Han ville till paraden ha allt ljus på sig och känna sig som MAO; 
Hong Kong och Macao tillhör nu Kina. Taiwan återstår!
Säkerhetsanordningarna inför paraden var mycket stora och detta år blev det en enorm militärparad som visade upp att Kina hade i senaste vapenväg.
2009; Kina fyller 60 år!  Paraden var en uppvisning i ALLT och fyra generationers kinesiska ledare presenterades då presidenten Hu Jin Tao inspekterade alla militärtrupper. ( De avlidna talade via tidigare inspelningar)
Minoritetsfolk, studenter,skolelever, arbetare, militärer och andra grupper bland befolkningen fanns representerade i årets parad. Men en grupp fanns inte med; de migrantarbetarna som finns i Beijing.
Denna parad på nationaldagen var så genomtänkt att om något skulle hända med lastbilarna, motorstopp???, så fanns det hundratals kineser under lastbilarna som skulle kunna skjuta bilarna framåt.....Kanske var det migrantarbetare? Vad vet jag? Och det finns i Kina i runda tal 200-300 miljoner arbetare som tagit sig från sina byar till städerna för att försöka hitta ett jobb.
 
Som alla vet så är Kina ett stort land på frammarsch, främst vad gäller ekonomi, utbildning och teknologi.
Här går utvecklingen så fort att för en dam i min ålder är det svårt att hänga med i svängarna.
Kina tillhör numer BRIK länderna vad gäller den ekonomiska utvecklingen, Brasilien, Ryssland, Indien, Kina.
Kina tillverkar mer än en halv miljard mobiltelefoner per år och här säljs flest bilar i världen; en miljon i månaden.
Kina investerar också hälften av sin BNP och över hälften av Kinas export genereras med utländskt ägande. ( Källa; exportrådet)
Den kinesiska ekonomin är världens tredje största, mätt i nominell BNP.  Den är också en av de snabbast växande och väntas gå om U.S.A. i storlek. (Har skett...)

Ett citat från den gamle franske kejsaren; Napoleon Bonaparte. " Här ligger en sovande kämpe. Låt honom sova, för när han vaknar, kommer han att ruska om världen".
Och kanske är det sant. Det får framtiden utvisa!
En givande kväll som bjöd på  där mycket kultur och historia.

Även på hemvägen med tunnelbanan blev den "en kul tur". Vi hamnade i en vagn där vi verkligen var i minoritet.
Shangri La kvinnorna på tunnelbanan.
 
 I övrigt var största delen av resenärerna äldre kvinnor från södra Kina och från provinsen Yunnan. De räknas som ett av Kinas många minoritetsfolk och kom från en plats som kan kallas Shangri La. Om platsen finns eller ej kan man fundera på, men området finns. Och om man själv gör det till sitt eget Shangri La bestämmer man bara själv.
Här ska harmoni och lugn råda. 
Det gjorde det inte i vår tunnelbanevagn. Vi skrattade så vi hade ont i magen. Dessa kvinnor tyckte att vi fyra svenska damer hade alldeles förfärligt fula näsor. De var ju inte platta! Och att säga detta rakt ut, är något som vi västerlänningar inte gör. Men dessa kvinnor sa vad de tyckte....Det är deras kultur. 
 
Jag och Maggi, min svägerska, i knät på dessa härliga kvinnor.
Jag är fortfarande så glad över detta möte.   
 
 Vilken kul tur dag!!! Helt fantastisk!!!!
 
Ett inlägg som delvis publicerades i oktober 2009 men som fortfarande är aktuellt.
 
Svenska Resebloggars septemberutmaning idag var just kultur.

Kultur; "kul tur"

    
Resa, är något jag gjort under stora delar av mitt liv och det har blivit många länder under årens lopp som jag besökt, hitintills ett 50 -tal.
Att ta del av landets mat, kultur seder och bruk är alltid spännande och givande. Vi bodde under nästan fyra år i Peking, KIna,  där jag var lärare på Svenska skolan. Vi  hade där förmånen att  lära oss och ta del av en kultur  som påverkat och berikat oss på många sätt. 
 Några exempel:
På väg till skolan hamnade vi på en tur som inte var kul, BILKÖ. Det har gått förvånansvärt bra att komma till skolan med skolbussen de flesta dagar, ca. 40-45 minuters resa. Men denna dag var det tvärstopp. Bilar vände mitt på vägen och körde mot färdriktningen.
Vår buss försökte sig på en genväg men det mötte på patrull och vi kom tillbaka i stort sett till ruta ett. Inget att göra, ta det lugnt och ta ett djupt andetag. Jag har blivit riktigt duktig på just detta. Övning ger färdighet...
 
Ta ett djupt andetag och vänta...
 
Eftermiddagen bjöd också på en tur av annat slag, en kul tur. Jag åkte på makens pakethållare från "Lilla Blomstermarknaden" och hem, en tur på några kilometer.  Det var spännande och lite av ett vågspel men vid de stora gatukorsningarna blundade jag då han susade över. Men visst var det kul! Och cykeln är fortfarande ett vanligt sätt att ta sig fram i Peking, även om antalet bilar ökat markant och elmoppar likaså.
Det finns  fortfarande en tydlig cykelkultur i Peking.
 
Aftonen ägnades  åt kultur, kanske i mer ordets mer rätta bemärkelse.
Jag och min svägerska Maggie åkte tillsammans med en väninna tunnelbana ner till antikgatan, Liulichiang, för att lyssna på  ett föredrag som Göran Leijonhufvud; Dagens Nyheters förste utrikeskorrespondent här i Peking, skulle hålla tillsammans med sin hustru, Agneta Engqvist, också journalist och reperter på Sveriges radio.  De skrev en bok, "Kina - den haltande kolossen" ( Bonniers förlag) som kom ut i samband med OS 2008. Innehålllet i boken skildrar Kinas utveckling ur flera perspektiv sedan 1966 och fram till OS 2008. 
Författarna delade frikostigt med sig av sina personliga erfarenheter och upplevelser från Kina sedan 1960 talet och fram till idag. 
Det var helt fantastiskt att höra dessa två, säkert Sveriges mest erfarna kinarapportörer, berätta, om sin syn på detta gigantiska lands utveckling. 
Jag hade kunnat fortsätta att lyssna i många, många timmar för detta var verkligen ett av de mest faschinerande föredrag jag hört. 
År 1966 kom Göran Leijonhufud till Peking för första gången och då som student, en resa anordnad av Stockholms Universitet. Han mötte en stad som var fjärran från dagens samhälle. Görans intresse för landet var stort och det skulle bli många resor hit under årens lopp.
Mao var ledaren och han stod för det "Stora språnget". Kina skulle gå om Storbritannien vad gällde stålproduktion hade han bestämt.
Detta innebar bl.a att bönderna fick lämna sina åkrar och plogar för att smälta järn från redskap, kökspannor  och allt annat som kunde tänkas bidra för att nå detta mål. 
Det blev hungersnöd eftersom bönderna inte kunde sköta sina jordbruk och man uppskattar att mellan åren 1959 och 1961 svalt ca. 30 miljoner människor ihjäl.......
Inte särskilt produktivt! 
År 1971 öppnades Kina en aning och den amerikanske president Nixon inbjöds att komma hit och han anlände i februari 1972. En viss kontakt mellan stormakterna uppstod. 
Göran Leijionhufvud kom som förste västeuropeiske journalist till Peking i augusti 1971.
Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist med sin bok; "Kina - den haltande kolossen".
Mycket läsvärd!
En del av det som belystes under kvällen.
 Det har bara varit tre stora parader på nationaldagen den 1/10.
 År 1984 ägde den första paraden rum och det var en mer civil sådan och Kinas  ledare, Chao Ping säjer om ekonomin; (han efterträdde Mao) " Om en katt är vit eller svart spelar ingen roll, bara den fångar möss". Nu var egna initiativ mer tillåtna än under Maos tid.Det diskuterades att Hong Kong skulle tillhöra Kina. 
År 1999 var Jiang Zemin både Ö.B.; president och partiordförande. Han ville till paraden ha allt ljus på sig och känna sig som MAO; 
Hong Kong och Macao tillhör nu Kina. Taiwan återstår!
Säkerhetsanordningarna inför paraden var mycket stora och detta år blev det en enorm militärparad som visade upp att Kina hade i senaste vapenväg.
2009; Kina fyller 60 år!  Paraden var en uppvisning i ALLT och fyra generationers kinesiska ledare presenterades då presidenten Hu Jin Tao inspekterade alla militärtrupper. ( De avlidna talade via tidigare inspelningar)
Minoritetsfolk, studenter,skolelever, arbetare, militärer och andra grupper bland befolkningen fanns representerade i årets parad. Men en grupp fanns inte med; de migrantarbetarna som finns i Beijing.
Årets parad på nationaldagen var så genomtänkt att om något skulle hända med lastbilarna, motorstopp???, så fanns det hundratals kineser under lastbilarna som skulle kunna skjuta bilarna framåt.....Kanske var det migrantarbetare? Vad vet jag? Och det finns i Kina i runda tal 200-300 miljoner arbetare som tagit sig från sina byar till städerna för att försöka jobba.

Som alla vet så är Kina ett stort land på frammarsch, främst vad gäller ekonomi, utbildning och teknologi.
Här går utvecklingen så fort att för en dam i min ålder är det svårt att hänga med i svängarna.
Kina tillhör numer BRIK länderna vad gäller den ekonomiska utvecklingen, Brasilien, Ryssland, Indien, Kina.
Kina tillverkar mer än en halv miljard mobiltelefoner per år och här säljs flest bilar i världen; en miljon i månaden.
Kina investerar också hälften av sin BNP och över hälften av Kinas export genereras med utländskt ägande. ( Källa; exportrådet)
Den kinesiska ekonomin är världens tredje största, mätt i nominell BNP.  Den är också en av de snabbast växande och väntas gå om U.S.A. i storlek. (Har skett...)

Ett citat från den gamle franske kejsaren; Napoleon Bonaparte. " Här ligger en sovande kämpe. Låt honom sova, för när han vaknar, kommer han att ruska om världen".
Och kanske är det sant. Det får framtiden utvisa!
En givande kväll som bjöd på  där mycket kultur och historia.

Även på hemvägen med tunnelbanan blev den "en kul tur". Vi hamnade i en vagn där vi verkligen var i minoritet.
I övrigt var största delen av resenärerna äldre kvinnor från södra Kina och från provinsen Yunnan. De räknas som ett av Kinas många minoritetsfolk och kom från en plats som kan kallas Shangri La. Om platsen finns eller ej kan man fundera på, men området finns. Och om man själv gör det till sitt eget Shangri La bestämmer man bara själv.
Här ska harmoni och lugn råda. 
Det gjorde det inte i vår tunnelbanevagn. Vi skrattade så vi hade ont i magen. Dessa kvinnor tyckte att vi fyra svenska damer hade alldeles förfärligt fula näsor. De var ju inte platta! Och att säga detta rakt ut, är något som vi västerlänningar inte gör. Men dessa kvinnor sa vad de tyckte....Det är deras kultur.

Shangri La kvinnor på tunnelbanan
 
 Jag och Maggie, min svägerska, i knät på dessa underbara kvinnor.
Jag är så tacksam över detta möte!

Vilken kul tur dag!!! Helt fantastisk!!!!
 
Ett inlägg som delvis publicerades i oktober 2009 men som fortfarande är aktuellt.
 
Svenska Resebloggars septemberutmaning idag var just kultur.

Åland, med fokus på det goda

    
Lördag morgon!  En snabb titt ut genom fönstret förtäljer mig  att det är uppehåll och tydliga solchanser. Känns bra! Vi styr färden även idag mot en gård strax utanför Mariehamn, Utgård, där gammalt möter nytt. I den nybyggda maskinhallen där gårdsverkstad och snickarbod finns säljs gårdens havtornsprodukter från egen odling, inläggningar, marmelader, sylt, bröd, grönsaker och frukt; allt producerat här på gården. (Givetvis får man provsmaka...)
Diverse hantverksprodukter som är gjorda på gården finns också till salu.
 
 
 
 
Vi kör tillbaka till Mariehamn, lämnar bilen och går genom skogen ner till "Sjökvarteren", som ligger i östra hamnen. Trevligt att gå runt och smaka på de lokala produkterna och att köpa med sig ännu fler godsaker hem.
 
Det första som möter oss är en "fyrbåk", en föregångare till fyren, och som förr i världen
visade hur båtar skulle ta sig fram i farleden.
 
Och inne i "fyrbåken" finns förstås några gamla båtar.
 
Men det var lite annat vi också ville se och smaka på; fisk t.ex. och de åländska specialiteterna: svartbröd och ålandspannkaka. (Kommer i ett annat inlägg att skriva mer om detta.)
 
Den rökta siken smakar väldigt gott -
 
- så också svartbrödet med smör
 
 -och ålandspannkakan. 
 
 
Och visst är det lite mysigt med hösten...
 
 
                                                             

Att veta eller inte veta...

    
Fortfarande kvar på Åland och jag funderar ....
Jag försöker göra/se/uppleva/ tre för mig nya saker varje dag. Ibland är det lättare och ibland krävs lite extra fundering. Men ibland kan det också vara det lilla som gör skillnad som för mig framåt. 
Att se saker från en ny vinkel, att ompröva tankar och förmågor, att lyfta blicken och fundera på vad som finns bakom ord och handling kan ge nya och oanade möjligheter. Kanske värda att prova.  Om de leder någonstans vet jag inte, lika lite som att jag inte vet det.
 
Så sant!
 
Mitt nyvunna intresse...Och jag är inte längre rädd för kor.
 
Helt nytt för mig att hundhår kan ingå i garn. Men nu vet jag.
 
Visst?
 
Dessa konstateranden hittade jag på några handgjorda bakdukar.
 
 
 
                                                                                    
 
 

Skördefest

    
 Visst är det trevligt med Skördefest? Kände att temat lockade och lite extra i kombination med "öppna gårdar"  och "plåpp åpp", tidsbundna evenemang som ordnas av såväl företag som gårdar och föreningar.
"Öppna gårdar" innebär att lantgårdar öppnas för allmänheten och oftast finns för dessa dagar tillfälliga "skörderestauranger" som serverar  både mat och fika.
Givetvis säljs närodlade produker form av bl.a. frukt, grönsaker, inläggningar, kött, bröd och många olika hantverk. 
Vi har varit på Åland flera gånger under Skördefesten och hitintills besökt många olika gårdar och idag blev det besök på två gårdar på Lemland, ett par mil österut från Mariehamn.
 
 
Lite duggregn blandades med sol och vinden var milt sagt frisk, 10m/sekund men inte hindrade detta oss från våra gårdsbesök. 
Vi började på Vestergård där glada grisar, nörkreatur, frigående höns och får välkomnade oss
 
Bra färgkoordination!
                                                                                                                                                                              
Rara grisar.
 
Avslapppnade griskultingar!
 
Helstekt gris inför kvällens festligheter.  (Men detta missade vi...)
 
Mitt intresse för kor har tilltagit sedan min vistelse i Vännfors hos bloggvännen Annukka
så givetvis vill jag hälsa på kalvarna och de såg ut att ha det bra.
 
Vi vandrar vidare...
 
 - mot Lumparby och Olllas, några hundra meter bort.
 
Ollas, kafé och hantverksbutik i gammal åländsk gårdsmiljö. Här fanns föreneingen "Ålandsfåret" som visade både får och fårprodukter.
 
Tycke har uppstått!
 
 
Och kanske har dessa vackra sockor och vantar tillverkats av ull från gårdens får. Vem vet?
(Jag glömde att fråga)
 
Att vara på skördefest tar på kraftrna så en skördefestlunch passade bra. Perfekt med fisksoppa som är lagad på fångst från närbelägna vatten.
 
Jättegott och värmande.
 
Och vi tar oss vidare...
 
 

"Jag är inte rädd för att flyga"... Mitt värsta reseminne

    
Mitt förhållande till resor är och har i princip nästan alltid varit positivt, men det finns ett par undantag och ett av dem har påverkat mig rejält.
 
 
Att flyga kan vara påverkbart av många faktorer och där väder och vind  spelar en stor roll.  Under årens lopp har det blivit många flygresor och de flesta har passerat utan vidare på eller åverkan. Men särskilt en flygresa satte långvariga spår i mitt resande,
Det var i samband med påsk i början av 1990 talet och vi, inklusive döttrarna på 10 år, hade rest Stockholm -  New York, med ett stopp där på några dagar. Nästa etapp blev New York- Houston, Texas, där vi bytte plan för  vidare resa mot Los Angeles. Tanken var att efter några dagars stopp fortsätta till Honolulu, Hawaii.
Men! VI befinner oss i luften över Texas, vi är trötta och försöker sova. Plötsligt skakar det stora planet till och tappar flera kilometer i meter i höjd. Det bara faller rakt ner. 
Vår ena dotter som just somnat i ett par säten framför oss far upp i luften, drink och matvagnar hoppar och en dam faller ut från toaletten. Matbrickor försvinner åt olika håll- Min rädsla är total.
 Jag känner paniken komma och stoppar på mig pengar och pass....Varför vet jag inte. Att planet är på väg att störta är den tanke som far genom huvudet. Flygpersonalen syns inte till (fullt förståligt eftersom de säkert spänt fast sig) och ingen information kommer från kaptenen.
Jag minns inte hur länge det pågår.
Men så småningom kommer information från kaptenen och flygpersonalen går runt, lugnar och förklarar.
Fenomenet heter clear air turbulence och kan uppträda när det är helt molnfritt och klar sikt och kan därför inte upptäckas på en väderradar och följaktligen kan inte flygpersonalen heller varsko passagerarna.
Clear air turbulence uppstår då luftströmmar rör sig i olika hastigheter och möts på mellan 7000 och 12000 meters höjd i form av jetströmmar.
Även om det känns otäckt att uppleva skakningar och att planet hastigt sjunker långt, så är flygplan konstruerade för att klara stora påfrestningar, det vet jag förnuftsmässigt
Men just då, i denna stund, kan jag inte ta in det förnuftsmässiga tänkandet. Det är känslan av rädsla som styr.  
I den här situationen skulle vi föräldrar också försöka var lugna för att inte oroa barnen.
Tror inte vi lyckades så där jättebra...
Visst reagerade också döttrarna med oro och den varierande.
Det hela var över på kanske 15 minuter, men det var långa minuter.
Landningen i Los Angeles gick bra, men vi bestämde oss för att skjuta upp den tänkta resan till Hawaii till följande sommar. Ett klokt val och vi hade en behaglig semester i Redondo Beach, strax utanför L.A.  och hann upptäcka staden och alla attraktioner.
Resan hem? Jo tack, den gick bra. Men en del av min flygrädsla finns kvar än idag, trots många långflygningar, men jag har tränat på att hantera den så oftast är jag inte rädd för att flyga.
(Vill sända ett  tack till personal på SAS och Finnair som på flygningar till Peking stöttat och hjälpt mig när jag flugut "ensam" och när de sett att rädslan kommit.
Jag har gjort framsteg och behöver nu inte meddela personalen att jag är flygrädd, vilket jag gjorde i flera år efter incidenten över Texas.)
 
Dagens utmaning från Svenska Resebloggar
är "Mitt värsta reseminne" och ni har just läst mitt.
 
 
 
 
 
 
 

Träning

    
Då och då kommer frågan: "Tränar du"? Javisst, gör jag det.
Och jag tränar en hel del. Dessutom ganska varierat.
Dagens utmaning från Svenska Resebloggar är "Träning på resa". Och här är min fria tolkning.
 
Det händer att jag kör moped och då tränar jag mina armar för jag håller hårt i styret.
 
Ett annat knep jag har för att få till armstyrkan och även ge axklarna en duvning
är att hänga i en gunga. Bra är att starta högt upp och sedan glida neråt.
Utsikten kommer på köpet. Men vid höjdrädsla går det att blunda-
 
Att äta med pinnar övar upp finmotoriken och tänar händernas små muskler. 
 
När det mer gäller att träna upp de störrre muskelgruppperna med mer allsidig träning så gör jag det också. 
 
Utförsåkning på skidor tränar varenda liten muskel om en så vill.
Och det beroende på val av backarnas svårighetgrad, hastighet, antal pauser m.m.
Bara att välja vad som passar bäst.
 
Cykling i en trevlig storsdatsmiljö är också bra allsidig träning. (Här i Peking framför
Förbjudna staden, Vid Himmelska Fridens Torg.)
 
Segling ger också lite av varje vad gäller träning av olika muskelgrupper.

 
Men! Promenader är det jag mest ägnar mig åt och det gäller om jag är på resa eller hemma i Stockholm.
För mig finns inget bättre sätt att upptäcka en stad eller plats än att ta mig fram till fots och finns det möjlighet att hyra/låna en cykel så gör jag gärna det också.
 
Stockholmspromenad på monteliusvägen på Söder där utsikten över Stockholm är magnifik.
Här Gamla Stan i bakgrunden
 
Åt andra hållet hälsar stadshuset på mig.
 
 
 
 

Oprövad väg

    
Jag tänker så bra när jag går och kan ofta sortera de tankar som kommer upp och lägga denm i olika boxar. Men desan precis som ofta med allt annat är det några som blir över. De passar inte riktigt in.
I förmiddags var jag på Södersjukhuset  för inspektion och lite omvårdnad och jag är så glad över att jag  hitintills haft förmånen att få träffa samma läkare för det blir både enklare och tryggare då.
Jag kunde glatt berätta för henne att min arm, som åtgärdades p.g.a för mycket solande för ett och ett halvt år sedan nu i princip är i skick som ny. Och detta efter flitiga besök och träning  hos sjukgymnast och även träning här hemma.  Fortsatt träning behövs men den kan jag klara av på egen hand och behöver bara lite uppföljning då och då. Trägen vinner ibland. Och min envishet.
Dagens besök var i stort positivt, men en del "detaljer" att ta tag i återstår.
 
 
Tänkvärda affischer var uppsatta här och där på sjukhuset.
 
Jag väljer en för mig ny och oprövad väg hemåt och tänker vidare. Jag slår mig ner på en bänk, tittar på de vackra blommorna i Eriksdals koloniområde, tar in den friska luften och känner att det är höst.
Men det är inte en känsla av vemod som kommer, för hösten har jag tidigare inte riktigt förlikat mig med, men nu känner jag att även den kommer att bli en vän. Kanske inte alla dagar, och kanske inte när slutet av oktober närmar sig. Men då kan jag ju byta ut den för ett tag mot sol och värme.
Jag tror har hittat ett sätt att förhålla mig även till hösten. Och det känns bra.
 
 
 Hemma!
 
 
 
                                                                                        
 

Havet som vän

    
Idag är Stockholm klädd i grått. Regndropparna studsar taktfast mot fönsterbläcket, vinden biter i från sydost och Hammarbykanalens vatten erbjuder gott om plats.
Några yrkesbåtar och sightseeingbåtar passerar genom slussen men följs idag inte av vare sig måsar, trutar eller svanar. De måtte ha roligare saker för sig...
Trots det gråtrista vädret dras jag till bordet framför fönstret och utsikten ut mot kanalen, trots att det just nu inte är så mycket som händer. Det är nog mer känslan.
Hav och vatten, både fascinerar, roar och skrämmer mig. Och jag dras dit som en magnet.
Förr talades om "de sju haven", de nämndes i medeltida europeisk och arabisk littteratur och det var oklart vilka dessa hav var.  Och de var inte sju utan nio.
Adriatiska havet, Arabiska havet, Egeiska havet, Indiska Oceanen, Kaspiska havet, Medelhavet, Röda havet, Persiska viken och Svarta havet.
Hav som omges av länder jag besökt, hav som jag badat i och hav som jag har minnen från.
 
Medelhavet ligger mig nu varmt om hjärtat och det blir ofta besök i den spanska sommarstugan.
(Ordet medelhav betyder avgränsat havsområde)
 
Torrevieja, hav och segelbåt. Klara favoriter.
 
De tre världshaven: Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen utgör stora delar av jordens yta och oceaner med salt vatten beräknas täcka 71%av jordens yta.
Det största havet, Stilla havet, täcker hela 1/3 av jordens yta.
Och även till dessa hav har den här magiska magneten jag besitter, tagit mig.
 
Stilla havet; Filippinerna och ön Boracay.
Läckert att bada i solnedgången i ett ljummet hav.
 
Atlantiska havet är världens näst största hav och hit hör även Östersjön som är ett avgränsat havsområde, ett medelhav, som genom Kattegatt och Skagerrak står i förbindelse med Nordsjön och Atlanten.
 
 Östersjön och segling i Stockholms södra skärgård.
 
Nordsjön. Utanför Edinburgh i Skottland.
 
Norska havet i närheten av Lofoten i Norge.
 
Vid Stenbockens vändkrets i mellersta Brasilien. Atlantens vågor går höga...
 
Indiska oceanen, det minsta av de stora världshaven.
(Ordet "ocean" kommer från det grekiska ordet okeanós och betyder ett sammanhängande havsområde som omsluts av flera kontinenter)
 
 Chackapong, vårt paradis i Thailand. Inte en solstol så långt ögat kan nå.
Här kan en gå lååångt och ha havet och himlen vid sin sida.
 
Orörda stränder, en sol som går ner i havet. Och jag minns...
 
 Dagens inlägg i septemberutmaningen för Svenska resebloggar
 
(BIlderna tillhör mig och får inte användas utan tillåtelse.)
 

Dinosaurier på kalas

    
Kalasdax! Här firades det rejält när yngsta barnbarnet William fyllde två år. Hans moster Helen hade på Williams önskan bakat en "dinosaurietågstårta" och det helt från grunden. Inga halvfabrikat här inte!
Även figurerna är modellerade för hand och här kan en prata om "handlag".
Ett trevligt kalas blev det och William blev ordentligt firad.
 

Hela tårtan var läcker och bestod av sockerkaksbottnar med olika lager av fyllning där bl.a färska hallon och grädde blev en hallonmousse var ett lager. En "fluff" där grädde värmdes med "Ahlgrens bilar", klippta i små små bitar och som sedan  vispades med vispgrädde och utgjorde ett annat lager. Det översta lagret bestod av en cirtonsmörkräm som håller "locket", gjordd av sockerpasta på plats.
Figurerna är också modellerade av sockerpasta.
 
William var intresserad av sina paket, öppnade omsorgsfullt och började genast leka med presenterna.
Det var ju hans dag idag!
                                                                                 
William syns nästan inte bakom tårtan och blir lite förlägen när vi alla skunger för honom.
Moster Helen, pappa Johan och mamma Liv finns i närheten.
Att skära den första tårtbiten är svårt men moster och mamma
har hjälpande händer framme och Wille ser förväntansfull ut. 
 
Detaljerna på figurerna Glittra (grön) och Dino (orange).
Dinosaurietåget är serie för barn som går i Barnkanalen i SVT och handlar om Dino, en förskoledinosaurie,
av släktet Tyrannosaurie Rex som adopteras av familjen flygödlor, Pteranodon.
Hans ägg har hamnat hos fel familj...
Tillsammans med de andra Tyrannosaurie Rex barnen, Glittra, Dan och Liten berger de sig tillsammans ut
på en resa genom vulkaner djungler, kärr, hav, insjöar och tidstunnlar där Dino lär känna fler urtidsdjur
och lär sig mer om dem. Han letar även efter sin familj.
 V äri alla är olika, har olika förutsättningar och vi kan lära oss mer om varandra; ett tydligt budskap.
Och vem instämmer inte i det.
 
Gott att även smaka lite kakor....Är det fest så är det!
Liv hade köpt duk, servetter och tallrikar så temat med Dinosaurietåget var genomgående.
                                                               
Det åts tårta med god aptit och den var en fröjd både för öga och gom.
Även Max och kusinen Leo är fullt upptagna av både tårta och kakor.
 
Rita hjälper till med serveringen. Många önskade ännu en bit...
 
 
                                                                                      

Och tiden går...

    
Jag sitter och tittar på molnen som raskt förflyttar sig över himlen. De rör sig snabbt och jag försöker hinna med i deras rörelse. Tnakarna fladdrar i ungefär samma takt och jag har svårt att hinna med.
Det är inte bara molnen som rör sig hastigt utan det gör även tiden. Jag släpar liksom efter även om jag försöker hinna med.
Kanske har jag stagnerat? Men det är inte det jag vill. Jag vill fortsätta framåt och helst i rask takt, för det är så mycket jag vill hinna med. Att jag sedan inte direkt vet vad jag ska hinna är en helt annan sak.  
 
Ibland kommer något förbi och skymmer solen, men det är övergående...
 
Svårt att hinna med i molnens takt...
 
Idag är det den 13/9, 2015. Två år har gått sedan det yngsta barnbarnet kom till världen. Vi höll på att ta upp vår båt och jag var så spänd. Jag kunde inte alls fokusera vare sig på båten, upptagningen eller annat praktiskt. Tankarna var hela tiden hos min dotter LIv på Uppsala Akademiska sjukhus. Timmarna och minuterna sniglade sig fram. Och plötsligt på eftermiddagen kom det ett sms. Ett nytt liv hade kommit till världen, William var född.
Jag lämnade båt och annat och skyndade mig till närmsta tåg mot Uppsala. Lycka!
 
William några timmar gammal. Så fin! Och ett par dagar senare hade vi förmånen att få ta hem William.
En liten, sovande, guldgosse
 
Dags för ettårskalas! Härlig tårta med en glad Wille.
 
Ett år har gått och mycket har hänt och William har tagit sina första steg.
(Mamma Liv och William)
 
Strax efter ettårsdagen blir det en resa till Spanien, Torrevieja. Williams andra besök här. Och humöret är på topp. 
William och alla vi andra tar oss en tur med det gröna turisttåget.
Och mysigt att sitta hos moster Helen.
 
Att resa är något jag är uppvuxen med, döttrarna också och så även barnbarnen. Skulle kunna tro att det intresset är ärftligt...
 
Barnbarnen, Max fem år och William anländer till Tallin i somras.
(Bild tagen av barnens farmor)
 
Molnen fortsätter att dra förbi i raskt takt och fortsätta ska vi också. Uppsala och Williams födelsedagskalas väntar.
                                                                                   
 
 
 
 
                                                                         
 
 
 
 
 
                                                                                                  
 
 
 
 

Mat; upplevelser att dela

    
Att träffa vänner och umgås är trevligt och likaså att äta tillsammans. Jag äter gärna på restaurang men också  gärna hemma.
 Att prova nya recept är roligt men resultatet kan variera och jag skulle inte säga att jag är bra på att laga mat. Men jag tycker ofta det är ganska trevligt.  
Asiatisk mat, både att äta och laga är en favorit  som jag tycker om och jag mår dessutom väldigt bra av den.
Svensk "husmanskost" med b.la. kalops, pannbiff med lök, köttbullar med gräddsås och lingon, kalvstek med sås, kåldolmar, korv och potatismos; listan kan bli lång, är också omtyckt hos oss.
Vad gäller "medelhavsmaten" så finns den förstås också med bland favoriterna. Ja mycket annat i matväg också...
Vad som är roligt i Stockholm är att utbudet av restauranger är stort och att det ibland är svårt att välja vad en vill äta och då också var. En nackdel här är förstås prisläget som begränsar antalet restaurangbesök...
Och att betala 1000 kr för en middag för två räknas idag nästan som billigt...(två rätter inklusive ett glas vin)
I veckan som gått träffades jag och Eva, en av mina äldsta vänner för att äta och vrestaurangvalet föll på den taiwanesiskt inspirerade restaurangen Barobao på Hornsgatan 66, Södermalm i Stockholm. DEtta är en nyöppnad restaurang som har fokus på ångkokta bröd med fyllning, som kallas bao. Det fullständiga namnet på rätten är baouzi, ett ångkokt bröd som ursprungligen kommer från KIna. Dessa "bao" kan fylllas med lite av varje och kan bli en "asiatisk taco".
 
 
Mycket "avskalad" inredning och ljudet både från musiken i högtalarna och ljudet från samtal
och skratt ekade mellan väggarna gjorde att vi inte tyckte restaurangen inbjöd till "långsittning".
Väldigt goda "bao", försvinnande goda. Vi beställde tre var; en med långbakad fläsksida, picklad gurka, koriander, hoisinsås och jordnötter. De två andra hade kyckling och grönsaker som fyllning. 
 
Fredagens lunch här hemma tillsammans med "kinavännen" Anna. 
Perfekt med"take away" från vår kinesiska favoritrestaurang.
Och här finns matsedeln både på svenska och mandarin. En klar fördel.
 
Jag har också upplevt att titta på bilder och sedan beställa mat. Det går bra det också
 
Att sedan få en personlig nudelkock som på plats tillverkar nudlarna är extra trevligt.
 
Även restauranger utomlands kan vara avskalade och servera fantastiskt god mat. (Peking)
 
En upplevelse är också att äta en magnifik cahampagenbrunch. Och det ena utesluter aldrig det andra.
( Här på St. Regis Hotell i Peking. Och jodå, det fanns även hur mycket kinesisk mat som helst...)
Skaldjur och hummer är en klar favorit hos mig.
 
 
 
Anna, min "goa" kinavän och jag på St. Regis. Tack för att du finns!
 
 
( Svenska Resebloggars septemberutmaning)
 
                                                               

På led

    
Ibland vill det till att inrätta sig i ledet även om det stundtals kan vara svårt och det kan komma hinder i vägen.
Men med lite omsorg och någon som hjälper till kan det gå bra att komma på plats igen.
 
Hammarbyslussen öppnas men inga båtar är på väg ut -
 
- däremot kommer en svanfamilj simmandes från Mälaren genom slussen.
 
Plötsligt dyker turistbåten "Evert Taube" upp framför svanfamiljen -
 
- och det blir oro i ledet .
 
"EvertTaube" saktar farten och svanfamiljen hinner undan. Är alla svanungar med?
 
 -Jo det verkar så....
 
 Båten kör in i slussen och ingen skada är skedd.
 
 

Topp 3; Tibet, Kina och Nya Zeeland

    
 Topp 3! Funderade ett tag på om det var tre bergstoppar eller andra resetoppar som jag idag skulle klura vidare på i Septemberutmaningen hos Svenska Resebloggar #svenskaresebloggarseptemberutmaning.
 Utan att ha funderat så mycket så dök tre länder genast upp på näthinnan: Tibet, Kina och Nya Zeeland. Alla av olika karaktärer och med den gemensamma nämnaren att naturen är otroligt vacker och omväxlande.
 
Början blir i Tibet.Resan hit gick med tåg från Peking till Lhasa, en resa på 48 timmar och där vi med tåget i Tibet tuffade upp på höjder på nästan 5000m. För säkerhets skull fanns extra syrgas i tågkupéerna om någon skulle behöva detta. Att komma med tåg till Lhasa är en fördel eftersom stadebn ligger så högt och en under vägs hinner vänja sig vid den höga höjden. Med flyg kan det bli lite svårt med andningen de första dagarna eftersom kroppen då inte långsamt hinner vänja sig vid den tunna luften på denhöga höjden.
Kraven för att åka in i Tibet kan variera så det är bäst att noga se till att inresetillstånd finns med bland pappren.
Att ha egen chaufför och guide underlättar om tiden är begränsad för att ta sig runt "kommunalt" går men är en utmaning i sig.
Vktigt att tänka på är att Lhasa  ligger på ca 3700 m höjd och att det vill till att röra sig långsamt just p.g.a. den tunna luften. DEt är lätt att bli ordentligt anfådd utan att göra så mycket.
Vi hade bokat resan till Tibet med hotell, guide och chaufför från Peking och med hjälp av vänner.
I Lhasa finns mycket moderna hotell, typ Sheraton och Hilton, men vi valde att bo i den gamla delen av stan men på ett bekvämt och bra tibetanskt hotell .
(Är någon intresserad av att läsa mer om Tibet och resan dit så finns det som en egen kategori på min blogg.)
 
Vi hade en guide och en chaufför som körde oss runt i en radie på ca 10 mil från Lhasa
och på väg till ett av alla buddhistkloster vi besökte passerade vi denna vackra sjö.
 
Potalapalatset ligger på klippan Marpori, röda klippan, är 117 m högt och har 13 våningar. 
(Namnet Potala kommer från det gudomliga berget Potalako)
Palatset äldsta delar började byggas 631 men största delen av palatset byggdes mellan 1645 och 1694.
Potalapalatset var förr Dalai Lamas vinterresidens och då var det den vita delen som beboddes.
Men sedan den 14de Dalai Lama gått i exil till Indien 1959 och där upprättat en exilregering
är Potalapalatset ett gigantiskt museum. 
Den röda delen av palatset är tillägnad Buddhas liv och verk.
 
Frukostutsikten var magnifik och uppe på klippan syns det mäktiga Potalapalatset.
 
Kina
 Efter att ha bott i Peking i nästan fyra år och varit där både före och efter så faller absolut Kina in på min favoritlista. Jag har rest runt en del i detta gigantiska land och sett och upplevt mycket. Kontrasterna mellan stad och land är stora och här finns allt från det supermoderna som får stora städer som New York och London att verka lite gammeldags (trevligt det också) och till det mycket, mycket gamla.
 
Soluppgång över den Kinesiska Muren på ett orört ställe en bit nordväst om Peking.
 
Kinesiska muren, på kinesiska Cháng Chéng, den långa muren, är världens längsta byggnadsverk
med sina 21196 km (ny mätning 2012) och blev 2007 upptagen som ett av världens sju nya underverk.
Muren började byggas för ca 2700 år sedan och främst som skydd mot inkräktare.
På många ställen har muren restaurerats och på andra platser är den mer "trasig". 
Ett besök vid muren och att gå längs den är en upplevelse som rekommenderas.
Men undvik helst att besöka muren alltför nära Peking för det är däit de stora turistströmmarna kommer.
 
 
Södra Kina och "Sockertoppsbergen".
 
Nya Zeeland, Sydön.
Ett bekvämt sätt att ta sig runt på nya Zeeland är att hyra bil och om möjligt ännu bättre hyra en husbil. Under högsäsong kan det vara klurigt att hitta nattlogi om det inte bokats i förväg men campingplatser finns det gott om. Vid ett par tillfällen sov vi också i bilen på en campinglplats eftersom alla hotell var fyllda. Även husbilar är det bar att bika i förväg. Vi hade inte gjort det och kunde endast få hyra en under några dagar. 
 
Mitre Peak, Fiordland, i Milford Sound.
 
Milford Sound sett  från Milford Hotel. Kan helt klaart påminna om norra Norge.
 
Och på en 4de plats hos mig kommer just idag Fidji. Men lika ofta är Fidji nummer ett.
 
En av öarna vi besökte på Fidji.
 
 
 
 

Romans och romantik

    
Orden romans och romantik är mångfacetterade och kan ha olika betydelser, men det vi ofta lägger in i orden är en kärlekshistora, ett kärleksäventyr.
Själva ordet lär komma antingen från det tyska ordet "romantisch", det franska ordet "romantique" eller det engelska ordet "romance". Ordet härrör från den romantiska perioden i Europa, kulturströmning,  från slutet av 1700-talet och under stora delar av 1800-talet och där idealistiska drömmar, skönhet och kärlek var rådande.
Orden romans och romantik har numer fått en mycket mer vidgad betydelse och är ord som ofta används.
Men kan en romans, ett kärleksäventyr, bli bestående och ändå kallas för romans? Eller blir det då ett förhållande och även förhållanden kan vara av lång eller kortvarig karaktär.
Jag tror i stället jag funderar över romantiken i en romans, min egen. Livet har ju pågått ett tag och mycket har hänt och det som jag fortfarande minns som en av de mest romantiska hämndelserna i mitt liv så här långt är vigseln på en av Fidjiöarna. Vi var ute på en "jorden runt resa" och hade via en svensk reseguide, "Jorden Runt" av Margareta Lindblad och Willy Westby fått tips om rederiet Blue Lagoon Cruises på Fidji. Vi tittade extra på detta och bokade en kryssning med dem bland härliga orörda öar. Dettutom passade vi även på att boka en vigsel på en sandstrand i solnedgången. (Till saken hör att denna vigsel även var giltig i  Sverige, något vi hade kontrollerat innan.)
Rederiet tog hand om allt det praktiska och vi fick bestämma exakt hur vi ville ha det vi skulle vigas av borgmästaren i Suva, Fidjis huvudstad och han skulle ansluta till båten (via sjöflygplan) den näst sista dagen på vår kryssning och genomföra vigseln.
Kryssningen utgick från Suva och på förmiddagen samma dag fartyget avgick mötte vi borgmästaren för ett samtal där han berättade hur vigseln skulle gå till.
Fem dagar tillbringade vi bland öar och atoller, njöt av snorkling, dykning, bad och vackra orörda sandstraänder.
Vi hade blivit uppgraderade till en lyxhytt med balkong och blev verkligen uppassade.
Mycket sol blev det och jag var bränd så jag undrade om jag överhuvud taget skulle få på mig en klänning. Men det gick till sist...
Och det var dags för vigsel på stranden.
Solen började gå ner och vi hämtades av båtens besättning för att i en liten båt ros in till sandstranden.
Jag hade tänkt mig att vada in, men så blev det inte.
 
Besättningen på båten hadee dekorerat stranden med  palmblad, orkidéer
och en vacker portal. Även en vit matta var utlagd..
 
Våra ringar (min tillfällig) var lagda i vackra snäckskal.
 
Fartyget, Fidji Princess i bakgrunden. Borgmästaren är på plats oc vi är vi redo...
(Kaptenen och delar av besättningen var vittnen.)
 
Väldigt romantiskt! Vigsel på en av Fidjiöarna, barfota i sanden och solen håller på att gå ner.
                                                                     
Bröllopstårta, ( en god cheesecake)  och champagne.
(En gräddtårta hade varit helt utesluten i värmen +35 grader sent på eftermiddagen)
 
 
Vi vandrar mot kvällens fest. Och den blev verkligen minnesvärd.
(Inga passagerare på fartyget visste i förväg att vi skulle vigas, men såg det hela från båten.
Kvällens fest ordnades av besättningen och var också avskedsmiddag
eftersom detta var kryssningens sista kväll.)
 
Bilderna tillhör mig och får inte användas utan tillstånd.                                                                          
(Inlägget är skrivet i samband med Svenska Resebloggars septemberutmaning; septemberdrömmar)
 
                                                                              
 
                                                                                                                                              

Charterresa

    
När jag tänker på charter/charterresor så rullas genast Lasse Åbergs film "Sällskapsresan" fram i huvudet. Kultfilmen från 1980 och som jag och säkert många med mig fortfarande kan se.
Jag småskrattar och känner igen det mesta.
Och vad gäller charterresor har jag varit på många under årens lopp och rest på annat sätt har jag gjort sedan jag var baby.
De svenska charterresorna med flyg kom igång 1954 då 26 personer i grupp reste till Mallorca. Resan tog 12 timmar och innehöll fyra mellanlandningar.  Året därpå blev charterresandet mer populärt och då utvidgades Mallorca med Kanarieöarna. 1955 reste ca 20 000 svenskar på chartersemester och 30 år senare var det 1.2 miljoner som valde charterresan som semesterform. 
För egen del gjorde jag min första charterresa 1960 och den gick till Palma de Mallorca.
Resan utgick från Bulltofta, det gamla flygfältet i Malmö och vi körde bil ner dagen innan. Det blev en övernattning i Skanör, innan det blev dags att äntra det gamla flygplanet, en DC 3A med två motorer och utan tryckkabin.( Detta gjorde att lufttrycket inte utjämnades som det gör idag, utan de flesta fick ont i öronen uppe i luften)
Det blev en mellanlandning i Basel, Schweiz för att tanka planet och det var jag glad för. Mina öron värkte och jag grät. Tyckte inte alls att det kändes spännande att vara på charterresa. Landningen i Basel var på deras militärflygplats så området fick inte lämnas. Men! Jag hade en pappa som var envisheten själv, så han lyckades komma utanför området och inhandla glass till oss. Och lite gladare blev jag.
 
Ett suddigt svartvitt foto från 1960, avresa från Bulltofta. Mamma och jag.
Jag hade min nya fina, rosa,"bardotrutiga" klänning.
En klänning som krävde stärkt underkjol, eller en underkjol i skumgummi ,
för att den skulle "stå ut" på rätt sätt.
 
Jag ser riktigt ynklig ut där jag äter glassen och är inte allls glad över att behöva fortsätta flygresan.
 
Tre timmar tog resan från Bulltofta till Basel och fyra timmar för att ta sig från Basel till Palma de Mallorca.
Äntligen framme! Buss till hotellet som låg en bit utanför Palma i området Can Pastilla. Ett område som fotfarande finns kvar och som idag inte anses ligga direkt utanför Palma.
Hotellet, ett familjehotell som hade stranden tvärs över den lilla gatan och låg i ett lugnt vllaområde.
Helpension ingick! Och jag minns att det var viss ovana med den spanska maten...
Det var varmt och jag var inte alls intresserad av att vara i solen, satt i skuggan med shorts och solhatt och vistades mest i vattnet.
Resan innehöll också diverse utflykter som skedde i grupp; sightseeing i Palma, nattklubbsbesök, en tur till droppstensgrottorna, tjurfäktning, besök i Valdemosa där Chopin bodde och besök hos svenska vänner som bodde på Mallorca.
Jag var barn och nyfiken och hittade spanska lekkamrater så de två veckorna gick fort även om just värmen och solandet inte var det jag gillade bäst. Men jag var introducerad på allvar i resandet.
Många resor, både långa och korta, charter och på egen hand har det blivit genom åren .
Och jag hoppas på många fler för resan genom livet är ständigt pågående. På olika plan!
 
Suddigt foto, men min hatt är på och jag är i skuggan.
Men några år senare, i tonåren, var det bara solen som gällde.
Jag hade förstått att det var snyggt att vara brun...
 
Efter Mallorca (som jag hela livet återkommit till både med charter och på egen hand) blev det både Italien, Rhodos, andra grekiska öar, Korsika, fd. Jugoslavien, Kanarieöarna, Bulgarien, Rumänien, spanska fastlandet (Benidorm, Torremolnos, Sitges), öarna ibiza, Menorca och många fler resmål som genom charterresorna gav mig mitt reseintresse.
Och den senaste charterresan, resa i grupp, gick i augusti till Skottland.
Att jag sedan har som stort intresse att vara min "egen resebyrå" och ordnat de flesta resorna själv  (utan resebyråer inkopplade) har varit/är väldigt roligt och givande och något jag gärna fortsätter med.
Men utan charterresan hade jag varit begränsad.
 
Inlägg i Svenska Resebloggars septemberutmaning.
 
 
 

Strand/Fjärran stränder

    
God sen förmiddag! En vacker höstdag i Stockholm men mina tankar är just nu i fjärran land och på och längs fjärran stränder.
Jag är med i Svenska Resebloggar och har antagit deras septemberutmaning och skriva om olika givna teman, ett nytt för varje dag. Och dagens tema är "strand". Men att välja en strand låter sig inte göras så det får bli lite variation på dem. Men ändock stränder.
Jag ser tillbaka på bilderna. Jag minns stunderna och idag känner jag viss sorg i hjärtat för solen och jag har inte längre den vänskap vi en gång hade. Alldeles för mycket sol på min ljusa kropp under många år (har bränt mig mycket) har orsakat hudskador som jag får leva med.  
Numer får jag tänka på och minnns alla vackra stränder runt om och i alla världsdelar som jag besökt och njutit av. 
Några av mina favoritstränder kommer här och utan direkt inbördes ordning.
Brasilien
Ingen trängsel!Härliga långgrunda stränder en bra bit söder om Natal. (I mellersta Brasilien)
Gott om plats och Atlantenen vågor sveper in och svalkar skönt. 
   Skillnaden mellan ebb och flod blir stora och det kan vara svårt att ta sig tillbaka längs standen om
en inte håller reda på tiderna för ebb och flod.
 
Läskande!
 
 Thailand, Chackapong Beach, ett paradis ca 20 mil sydost om Bangkok.  (Här tillbringade vi långa perioder innan mina solskador uppstod.)
 
 
 
 
Filippinerna och ön Boracay.
 
Vi tillbringade härliga dagar på det lugna och väldigt bekväma hotellet "Fridays", rekommenderas.
Perfekt strandläge lite bortom det mer hektiska turistlivet och beläget vid "Boatstation 1"
 
Ett par steg från frukostrestaurangen till sköna dubbelsolsängar.
 
Ett dopp i det ljumma havet i solnedgången var svårt att motstå.
 
 De sista stränderna på min lista blir de på Fidji. Helt outstanding! Vi hade på egen hand från SVerige bokat en kryssning med rederiet Blue Lagoon Cruises . De har flera båtar i sin flotta och med lite varierad standard, men alla håller från lyxklass till mellan, beroende på vad en vill betala för. Helpension ingår, förutom drycker.( Men de var överkomliga prismässigt.)  Vi kryssade med fartyget Fidji Princess, som tar ca 70 passagerare och stannande  bl.a. till på ögrupperna Yasawa Island och Mana Island. Alla kryssningsfartygen är anpassade för att kunna komma in till stränderna och möjligen fick en vada i land på några öar. Blue Lagoon har inga stora fartyg, utan det är den mindre skalan på fartygen som ger en väldigt personlig känsla. 
 
Fartyget Fidji Princess på väg. (BIld lånad från rederiet)
 
Orört och ingen trängsel! Helt perfekt för bad, dykning och snorkling.
 
 
 Egentligen behöver en ju inte resa runt jorden för att leta stränder, men för mig så har resandet alltid varit en viktig del av mig och är det fortfarande, så att ha hittat platser där inte alla andra varirit har lockat lite extra. 
Nu blir det inga fler direkta strandsemestrar, men jag har ju inte badförbud, så det finns några platser till jag vill besöka och både Zanzibar och Seychellerna finns med på listan. Och den kommer nog att växa.
Jag har förstås även i Europa upplevt väldigt fina stränder och klart hav, men nu valde jag mina favoriter. 
 
OBS! Bilderna är mina (utom en ) och får inte användas utan min tillåtelse.
 

En hjälpande hand

    
 En hjälpande hand kan då och då behövas och i många olika sammanhang.
Stockholmsområdet, liksom stora delar av södra Sverige och södra Europa har haft mycket regn i helgen, men efter regn kommer ju solsken. Att det sedan kan variera i tid hur länge det tar är en helt annan sak.
Här hos oss klarnade det upp framåt kvällen och solen gjorde sitt bästa för att lysa upp tillvaron.
På nytt hann vi som hastigast se segelbåten med de röda seglen som passerade hos oss i torsdags kväll. (Skerv ett inlägg om detta då)
Nu var den på väg tillbaka genom slussen och in i Mälaren igen, men söndagskvällen var vindstilla och att segla in i slussen gick inte.
Lite vind förde den fina båten framåt i torsdags kväll.
 
Här ligger båten vid kajen och väntar på att slussen ska öppnas och det gör den.
 Att segla in i slussen låter sig inte göras, helt vindstilla, så båten dras in i slussen för hand av ägaren
och det verkar gå bra. (Motor finns inte ombord, så att köra den in var inget alternativ.)
 
Även maten behövde ett par hjälpande händer för att bli klar. Väninnan vIvi slulle komma förbi och äta middag och att laga lite kinesisk mat passade mig perfekt. Jag har några rätter som jag lärt mig laga "på riktigt" av Sofia, min kinesiska lärare och detta är en av dem.
 
Allt är hackat och klart för wookning.
(Går också bra att använda en stor järngryta eller stor stekpanna)
 
KInesisk kycklingwok som Sofia lärt mig. (4 personer) Hon har lärt sig att laga denna rätt av sin mamma och har inte något recept, så jag antecknade efter hand hon lagade)
 
  • 500g kycklingfilé
  • 2 st, snackpaprikor (en röd och en grön)
  • 1 röd chillifrukt
  • 1 rödlök
  • 1 liten purjo eller några salladslökar
  • 4dl förvällda broccolibuketter
  • 1dl cashewnötter som torrostats i stekpannan till garnering  (kan bytas mot 1 dl torrostade jordnötter) t
  • 2 msk strimlad färsk ingefära (garnering)
Putsa och skär kötttet i munsbitar, kärna ur paprikor och chili, ta bort kärnorna och skär i små bitar, strimla rödlök och purjo. Sätt in  grönskaerna i kylen under plastfolie och lägg kycklingbitarna i hälften av marinaden och låt dem marineras minst15 minuter. 
 Marinad/woksås till kyckling. (Hälften används till att marinera köttet och hälften sparas och används till sås)
  • 4 msk riven färsk ingefära.
  • 4 msk kinesisk, ljus, soya (kan bytas på ljus japansk)
  • 4 msk sweet chilisås
  • 2 msk pressad färsk lime
  • 2 msk ostronsås
  • 2 hackade vitlöksklyftor
  • 2 msk sesamolja (kan uteslutas och ersättas med raps/majs/olja)
Ta upp köttbitarna från marinaden och woka/stek dem i omgångar på hög värme. Lägg dem efter hand på en tallrik.  Skölj och torka ur woken/stekpannan. Fräs paprikan i 1 msk olja under 1 minut. Tillsätt rödlök och fräs ytterligare en minut och sedan i med purjo/salladslök, chili och broccoli och woka ett par minuter. Tillsätt det stekta köttet, sila över resten av woksåsen/marinaden och låt allt bli hett. Garnera med nötter och den finstrimlade ingefäran. 
 
Middagen är serverad! Bar aatt ta för sig! Kinesisk mat bör ätas med pinnar
men ibland kan en hjälpande hand behövas.
Det finns pinnar för barn som sitter ihop överst och de är bra att börja sin pinnätarbana med.
Just dessa tillhör barnbarnet Max, men lånas ut då och då.
Vivi klarade det hela galant.
 
Kanske var det så att jag genom positiva tankar hjälpte solen att titta fram på kvällskvisten. Och även här var en hjälpande hand av värde. 
Vackert kvällsljus!
 
Jodå, även åt andra hållet...
 
Och med ännu fler hjälpande händer lyckades en svag regnbåge göra entré.
 
 Idag är det måndag och jag har redan fått ett par hjälpande händer genom dels ett besök hos min doktor och dels ett besök av personalen på MQ där jag inhandlade både en topp och ett par snyggare långbyxor. (Har oftast jeans men ibland är det skönt med något annat....) Tycker det är så bra med butiker där en får personlig hjälp och bra service och där personalen är intresserad av sina kunder. (Vilket de inte alltid är...)
I kväll kommer jag att få en hjälpande hand, en stor sådan, då min "data/design och bloggkunniga" vän
Sanna  kommer hit och vi ska prata om ett för mig troligt  byte av bloggportal . En egen domän verkar ha sina fördelar... Får se var och hur det hela slutar. Men spännande är det.
Och tänk så bra med hjälpande händer.
För egen del sträcker jag dem också gärna mot de flyktingar som är på väg över haven och flyr från krig och död.
 
 
 
                                                                                                                                                                                                                                           

Kräftor med klös i annorlunda miljö

    

Jag besökte igår min lokala ICA butik och stannande till vid den fräscha, fisk och skaldjursdisken och mina ögon fastnade på kräftor. Plötsligt började jag le för mig själv och kom av mig i själva handlandet. Jag befann mig plötsligt några år tillbaka, datumet var då också den 5/9....

Så var det dags för höstens första besök på  IKEA i Peking för min del. Vi ett helt gäng från skolan som tänkte proväta deras kräftor, en liten "kräftskiva" i all enkelhet. Det var ett år sen jag åt kräftor just här och vissa traditioner är trevliga.
Det är alltid lika roligt att komma till IKEA  Man möts av syner som inte förekommer i Sverige direkt...

 Det går bra att sova i en fåtölj -
 
-  eller i en soffa i lekhörnan, när barnet tittar på tv.

PÅ IKEA varuhuset i Peking  är det många som provar sängarna och jag tror inte det skulle vara populärt hemma. Men här går det för sig. Vissa bäddar t.o.m ner sig och sover gott en stund. (Inte för att det är tillåtet att bädda ner sig och sova, men många kineser kan sova när, var, och hur som helst och tar chansen tills de väcks av personal eller anhöriga.) Även fåtöljer används för sömn och vila.

För vår del var det  alltså kräftor som gällde och inte "sängprovning". Vi var ett tiotal arbetskamrater som i någorlunda samlad skara anlände till IKEA.
Vi gick direkt till "kräftavdelningen "i  den jättestora restaurangen för att inspektera utbudet.

 Kinesiska kräftor och en svensk dalahäst, bra samverkan här.

De röda skaldjuren var väl isade och tillhörde inte de mest minimalistiska i sitt slag och klorna var stora. Till saken hör att jag valde noga.  Priset var överkomligt, 1,50 yuan, (lite mindre i sek) så jag inhandlade 30 st som skulle delas på två, därtill bröd och dryck av Mariestadstyp i burk. (??)
Hattar fick vi förra året, men tydligen var de nu slut och kanske var kräftsäsongen är på upphällningen. Vi lyckades Inte heller få tag på den brända, destillerade, dryck, som hemma brukar serveras som tillbehör. Dock ett viktigt sådant! Men en tanke slog oss. Matbutiken på nedre våningen borde kunna hjälpa oss och ett par "löpare" tog sig ner och ordnade med denna viktiga detalj. (Här, som i många länder utomlands säljs brända destillerade, svenska drycker på IKEAs matavdelning) Dryckerna anlände i småflaskor och festen började.    Givetvis sjöng vi svenska s-visor och stämningen vara god. Övriga gäster, som inte var av svenskt ursprung  tittade på oss med STORA ÖGON. Kanske sjöng vi väl högt. Här möttes det svenska och det kinesiska och det blev ett väldigt bra möte.

God stämning! (Jag i grönt närmast och kollegan Elisabeth bredvid)
Och resten av kollegorna...
 

Ett halvt varv

    
 Det är en riktigt vacker lördag morgon. Nåja, morgonen har för länge sedan gått över till  förmiddag och jag sätter mig med en extra kopp kaffe på balkongen för att se vad jag registrerar inom loppet av en halvtimme med en vy på 180°. Tyvärr hinner det mulna på en del. Men jag sitter kvar.
 
Längs kajen ligger många husbåtar och för att få ligg ahär måste de vara flyttbara av egen kraft.
Alldeles nedanför oss vd kajen ligger denna "flytande trådgård" vars namn är Gratia.
En läckert, inbjudande och skuggig uteplats finns i aktern.
 
Badtunna i fören, liksom trädgårdsmöbler och många växter och jag vet att det vattnas rejält...
 
En tillhörande skeppskatt finns, men vill inte just nu vara med på bild.
 
På andra sidan kanalen, snett över, vid Fredriksdalskajen, (västra Hammarby Sjöstad) bygger Skanska nya bostadsrättslägenheter och här ska inom ett par år 427 lägenheter i storlekarna 1 rum upp till 6 rum bebos
av nya  ägare. Inte alls svårtsålt. I dagsläget finns totalt ett 30 tal bostäder kvar till försäljning. (Med mindre attraktiva lägen..)
En etta på ca 45 m2 kostar i inköp ca 2.600.000 och har en månadsavgift på ca 2500kr. 
De dyraste lägenheterna är sexrummare med takterrass och där inköpspriset en bit över 10. 000000 men dessa är slutsålda.
Byggkranar samsas med Globen och den stora sandbåten Jehander.
Längs vattnet här skall det anläggas en gästhamn för fritidsbåtar, sol/badbryggor
och en promenadväg, bilfri, där caféer och restauranger ska öppnas.  
 
Innan solen drog sig tillbaka fångade jag denne byggnadsarbetare i kranen.
Han anlände upp per hiss.
 
Jag blickar ner på kanalen och ser en del båtar som vill slussa och en transportbåt har slussat.
 
Trångt i kanalen. Sandbåten Jehander är på väg in i slussen för att fortsätta
på Mälaren för att på lämpliga ställen hämta stora lass med grus.
Kanske kommer den tillbaka senare idag 
 
Trångt även vid nästa slussning. Charterhusbåten Molly, som brukar passera här,
har fått sällskap av självaste Evert Taube. (Den brukar inte komma här förbi...)
 
När jag tittar till höger upptäcker jag något nytt, en turkos matvagn. Vid en närmare titt ser jag att det är ännu en av alla de "foodtrucks" (ambulerande restauranger) som finns i stan och på olika platser varje dag.  Och kunder finns. Just den här erbjuder vedugnsbakad pizza. (Zoomade in för att se)
Undrar om jag skall ringa och beställa en till lunch.
 
 
Alldeles bakom pizzaförsäljaren ligger Thaiboat, en härlig thairestaurang med barer på sandstranden.
Palmer finns också! Och kommer en händelsevis hit per båt så går det bra att lägga till vid Thaiboats gästplatser. Detta är en otroligt populär restaurang/bar och det brukar vara kö för att komma in.
Ser dock inte ut som den ännu öppnat för dagen...
(Kvällstid rekommenderas att beställa bord om en vill äta.)
 
Varvet är slut, solen har tagit siesta och ersaätts nu av lätt regn. Och jag går in.
 
                                                                             

Två solröda segel

    
 Gårdagens kväll var vacker och vi satt ute på balkongen med ett par vänner innan det var dags för middag.
Hammarbyslussen öppnar sig och först kom ett par båtar med riktiga "muskelpaket". Här kan/får ingen köra fort eftersom hastighetgräns på fem knop råder. Att brumma på med motorerna är tillåtet och kanske här ett bra tillfälle, i den annars tysta kvällen, att verkligen visa "muskelkrafterna". Så att ingen ska udgå detta...
 
Utflykt på gång? Passagerarna såg i varje fall nyfikna ut när de passerade oss.
 
Kanske hörde båtarna ihop? Nyfikna var dessa också.
Blickarna var vända mot vår balkong så vi vinkade.
 
Det blev tyst och på väg ut ur Hammarbyslussen gled tyst en segelbåt i trä, helt klart modell Ä.
Vinden var svag men båten kryssade på i kanalen och närmade sig sakta "vår kaj."
 
Vi tittade intresserat på manövrarna. (Har ju haft segelbåt.)
 
Lite vind fanns så båten gled sakta framåt. Ingen motor här...
 
Tänkte genast på en gammal bit av Nat King Cole från slutet av 1970 talet. Minns att jag hört den många gånger.
 
 
 
Vill till att fånga de svaga vindpustarna.
 
Vi vinkade glatt och mannen ombord vinkade tillbaka.
Döm om vår förvåning då vi såg att han tog fram en gammal vevgrammofon och vevades igång den.  Bland sina  gamla "stenkakeskivor" valdes en ut. Hugo Alféns "Midsommarvaka" från 1903 lades på grammofonen och han spelade den bara för oss. (Och sig själv förstås)
Musiken ljöd över vattnet och det hela kändes nästan overkligt.
 
Grammofonen är igångvevad och den gamla "stenkakan" läggs på.
"Stenkakan " är en gammal grammofonskiva som började tillverkas i slutet av 1800 talet
och så sent som 1958 tilverkades den sista "stenkakan i Sverige. Skivan kallades också för 78 varvare, men det ar inte givet att den snurrade 78 varv/minut. Varvtalen varierade mella 70 och 85 så en fördel för att få till det hela var att vevgrammofonen hade en justerbar varvsinställning. Att skivorna kallades just "stenkakor" berodde på att de tillverkades av ett hårt material som lätt gick sönder, sprack.
(Bauxit var ett vanligt material som ingick på senare tid.)
 
 
Lugn och avstressad tillvaro....
Och tusen tack för musiken.
 

Vart tog den vägen?

    
 En innehållsrik och varierad sommaren har övergått i höst och som vanligt funderar jag även i år på vart den tog vägen. 
Juni kom och vi lämnade Sverige för varmare trakter. Spanien och sommarstugan väntade.
 
Blommorna är fina och har pysslats om av mina eminenta trädgårdsmästare. 
Men de dagliga stödsamtalen behövs ändå.
 
Fortfarande gott om plats på Playa de Cura inne i Torrevieja. Den stora turistinvasionen har inte börjat.
 
Midsommarafton, Bosse och jag är inbjudna till picknick
tillsammans med vännerna Carina, Horst och Ingrid.
 
Juli kom och var kvar ett tag i Torrevieja. Och det blev allt varmare för var dag som gick. Inte behagligt, i mitt tycke. Jag vill kunna vara aktiv och göra saker men när det blev alltför varmt, i mitt tycke, med  att göra utflykter, ta  långpromenader  eller cykla så började jag längta hem. Jag bestämde mig också på att aldrig mer kaga på den svenska sommaren som kan bestå av både sol, regn, blåst och viss kyla.
Men vädret kan en inte påverka och mycket trevligt hände och det helt oavsett väder och vind.
 
Det blev ett trevligt besök i Furuvik tillsammans med döttrar och barnbarnen.
DEt regnade hela vägen dit och hem, men under tiden vi var där var det uppehåll
och dessutom en hel del sol. Perfekt!
 
Bosse och jag tillbringade en jättetrevlig helg i Västerås hos Torreviejavännerna Fia och Lasse.
Här fick vi vidgat våra vyer med både sightseeing på stan och ett beök i Björnö naturreservat.
Jodå, sol här också! Väl värt att observera.
 
En härlig heldag hos vännerna Agneta och Bengt i skärgården. Waxholmsbåt både dit och hem.
Visserligen kom det en rejäl regnskur, men snart blev himlen åter blå.
 
Åland, i slutet av juli, mötte oss med strålande sol
och den fyrmastade barken Pommern glänste i kvällssolen.
 
På Åland blev det också ett spontant möte med min bloggvän Annukka
som cykelsemestrade i den finska och åländska skärgården.
 
Ingarö i Stockholms skärgård, sol även denna dag, och besök hos  AnnaCarin och Krister.
 
Augusti. Den hett åtråvärda resan till Skottland blev av. En fantastisk resa på alla sätt och vis och där en annan bloggvän, Lena, guide på resan och bosatt i Wales, starkt bidrog till att det blev en resa att minnas.
Sommaren med det vackra vädret kom lagom tills vi var tillbaka från Skottland. För mig väntade nya äventyr dels i Stockholm och dels genom en minnesvärd resa till Västerbotten.
 
Glencoedalen i de skotska högländerna.
 
Edinburgh Tattoo. Mäktigt! En fantastisk upplevelse.
 
På landet utanför Umeå, i Vännfors. Jättefina dagar hos Annukka med familj.
 
Och det blev även en tur till Skellefteå för att hälsa på vår vän Tove.
Härlig lunch med mycket prat och skratt. 
 
Stockholm den sista augusti, den sista sommardagen för i år
och jag går här på Mariaberget med min bloggvän Tove och njuter av tillvaron.
 
Hösten har just börjat och riktigt vad den för med sig vet jag inte. Men jag vet att jag vill ta till vara dagarna och inte så småningom sitta och fundera över varför jag inte gjorde det jag ville och önskade.
Sjukdomar, ohälsa och en hel del annat går inte att förutsäga, det rår vi inte över, men mycket kan en själv påverka. Och det ska jag  bli bättre på att göra nu i höst. 

Vackra inramningar.

    
 Min bloggvän Tove och jag hade en riktig heldag tillsammans och efter vår långpromenad bland några av mina smultronställenhär på Söder  åt vi lunch hemma för att sedan ge oss iväg på nya upptäcksfärder. Och nytt blev det! Vi skulle ta oss med bil ut till Ekerö, en kommun några mil väster om Stockholm.
Rusningstid närmade sig och här i stan infaller den både på morgonen och kvällen och varar i minst ett par timmar. Inte roligt att sitta i köer genom stan. Men varför inte följa tipset vi fick och ta färjan från Slagsta, en mil söder om stan, direkt över till Ekerö.
Verkade perfekt och något vare sig jag eller Tove hade gjort tidigare.
Det var smidigt och vi slapp all rusningstrafik.
 
Slagsta och platsen där färjorna går över till Ekerö.
Biljett köptes och vi kunde direkt köra ombord  och efter 15 minuter körde vi iland på Ekerö.
Sedan var det bara att köra vidare och 30 minuter senare var vi framme.
Milt sagt "lantliga" omgivningar och här fanns en liten "by" med trevliga parhus
och vi var framme hos Toves väninna Elaine. 
 
 Vi kom till en vackert grönskande oas och huvudstaden kändes väldigt avägsen. Och här spirade det överallt.
Grönsaker och vackra blommor inramade både terrassen och trädgården och samsades med mängder av vackra och spännande saker. Att Elaine är konstnär, gick inte att ta miste på....
 
 
Här frodades chili, gurka, squash,bönor, tomater och blommor.
(Den röda blomman till det blå var påfallande vackert.)
 
I hela huset lyste konstnärsådran igenom och det var inte bara vid de vackra tavlorna jag fastnade. Men jag tittade länge. Så länge att soppan vi bjöds på nästan hann svalna. 
 
 
Tyvärr framträder inte personerna i tavlan så tydligt på min bild som de gör i verkligheten.
Men jag blev fångad.
 
En läcker konstruktion, ett spröjsat fönster, utan glas, som avdelar hallen och köket. 
 
Här ute på Ekerö lämnade jag Tove och innan mörkret kom, och med det både älgar, vildsvin och rådjur längs vägarna, körde jag mot huvudstaden igen.
En rolig, omväxlande och händelsrik dag var till ända och många nya saker/upplevelser hade bara infunnit sig och utan att jag ens tänkt på det.
Rusningstrafiken var över för länge sedan på på dryga 40 minuter var jag åter hemma på Söder. Att det sedan tog mig nästan lika lång tid att hitta en parkeringsplats här hemma är en helt annan historia. (Har ju ingen bil längre men får vid behov gärna låna min gamla bil och när jag var bilägare hade vi garageplats i huset...)
 
 

Några favoriter

    
 Jag mötte bloggvännen Tove vid Cityterminalen och efter frukost hemma hos oss var vi färdiga för att utforska mina närområden.
Vi började med en promenad längs Årstavikens vatten, ett område som är en av mina favoriter här på Söder. Och det finns många...
Mysigt att gå och prata och då och då stanna till för att dels njuta av dagen, vackra omgivningar
och av att ses igen.
Det blev en promenad på sju kilometer som avslutades med en sen lunch innan våra upplevelser fortsatte och
dagen som vi fick tillsammans skulle komma att bli lång, innehållsrik, och minnsevärd.
 
Vi börjar att gå längs kajen vid Hammarbykanalen (saltsjön, i varje fall bräckt vatten)
och passerar under Skansbron och Skanstullsbron -
 
- för att fortsätta längs Årstaviken, Mälaren.  
En kvarglömd eka gömmer sig vid strandkanten och undrar vad den vill berätta. 
 
Fritidsbåtarna är tillbaka vid sina bryggor och vilar sig efter semestern och
Tove blickar bort över vattnet mot Årsta .
 
Vi upptäcker ett par sothöns som försöker dela på en näckros.
 
Vi vilar en stund i en hammock och ser hur pilens grenar doppar och speglar sig i vattnet. 
 
Efter Tanto viker vi av uppför trapporna mot Hornstull, för att ta oss ännu högre upp, till Skinnarviksbergen, och fortsätta längs Monteliusvägen för att åter komma ut i början av Hornsgatan.
 
Monteliusvägen, inritad på kartan, är 416 meter lång och invigdes 1998 efter att "Stockholm stad"
en länge funderat på att anlägga en "utsiktsväg" uppe på berget.
Namnet kommer från professor Oskar Montelius som hela sitt liv bodde i dssa trakter.
 
Utsikt från Mariaberget och monteliusvägen mot Gamla Stan, Riddarholmen och Djurgården.
 
Riddarfjärden ligger nedanför oss och vyn över Stockholm är magnifik. Stadshuset hälsar och ler mot oss och
Klara Kyrka och Skraporna vid Hötorget känns välbekanta.
 
Innan  vi går hemåt stannar vi till vid Maria Magdalena kyrka, alldeles vid Hornsgatan och besöker Evert och Astri Taubes grav och vi ensas om att detta var en "njutflykt".
 
Evert Taube, nationalskalden, levde mellan 1890 och 1976.  Everts huvud  på gravstenen är skulpterat av hans
hustru, Astri Bergman -Taube, som också är begravd här.
 
Och vi såg även detta namn, ett av flera välbekanta namn, som fått sin sista vila här på kyrkogården.
 
(Jag har i ett par inlägg från den 19/3 och den 22/3- 2015 skrivit mer om dessa trakter om någon vill läsa och veta mer.)