Sidosteg

    
Visst kan man få till det på många sätt! Och genom att plantera ett träd uppe på höjden i backen ner mot La Mata så finns ju ett bra riktmärke. 
Och där bakom trädet, i fjärran ute i havet, skymtas den enda ö som finns här i närheten, Tabarca.
En utflykt dit  rekommenderas och båtturer brukar gå dagligen från Torrevieja och Santa Pola. (För den som vill läsa mer om ön finns inlägg från den18 och 19/6-2014 med bilder och historik. Men jag vet tyvärr inte hur tidtabellerna ser ut nu under lågsäsong, men perioden maj- början av oktober är det mesta öppet på ön.)
Gårdagens fotvandring från Torrevieja och vår Solskensgata till La Mata, själva byn La Mata, en sträcka på drygt 5.5 km var väg och vi gick både dit och hem... Givetvis kan längden utökas efter tycke och smak. 
Och det gjorde vi. Lite nya sidosteg åt olika håll är alltid trevligt
 
Fin utsikt uppe på toppen innan vandringen ner mot La Mata börjar.
Ön Tabarca skymtar i bakgrunden.
 
Vi tog vägen genom "Parque Molina del Agua"; Vattenhjulsparken, och hade siktet inställt på parkens djurliv; djur och natur kändes som ett bar tema för dagen.
Tyvärr lät djuren vänta på sig, men ett restaurangskepp mitt på torra land kunde i alla fall påminna oss om att vatten borde finnas i närheten.
 
 
Och det fanns vatten, men i mindre mängder här i de fina vattenfallen. Men själva vattnet "stod still" just nu.
Inga fall! Kanske avstängda för säsongen.
 
 
Vi tittade efter det fisk i dammarna och hoppades på tur.
 
Jodå, viss tur hade vi. En "stenbit" låg där på botten.
Men vi såg ingen rom, vare sig röd eller svart.
 
Men efter att vi passerat stenbiten och slagit oss ner på en bänk så kom djuren liksom på rad...
Kanske hade de förstått min välvilliga inställning till dem.
Sidosteg kan leda till mycket.
 
 
 
 
Det kan bli ansträngande med så många upplevelser på kort tid så att slå sig ner på en tapasbar alldeles vid havet kändes lockande. 
Och  lockande var också att beställa in ett par tapas där vi inte alls visste vad som skulle serveras; "salpicon"  (räkor/skaldjur som var doppade i en smet och friterade) och "tortita de camarones" (en liten skaldjursomelette) . Bra val!
Behaglig utsikt under vår "rast".
Och fin utsikt har även husbilarna långt borta på udden.
Tänkte på vännerna i  Freedomtravel som snart varit ute med sin husbil i ett år
och just nu är i Kroatien.
 
Intressant med La Mata är att det är backigt både dit och hem. (Från Torrevieja alltså)
Det går inte att undvika backarna och det spelar ingen roll vilket vägval man gör. Vi har provat alla. Åker man bil eller buss blir det inte särskilt påtagligt och vid promenader märks det en del.
Men att cykla, jo då märker man verkligen hur terrängen skiftar.
Hem skulle vi förstås och gick då  en annan väg, raka vägen.  Här står vi högst upp på Avenida de Paris och nivåskillnaden syns. 
Det går utför rejält (uppför åt andra hållet) och att susa ner här med cykel är skön känsla och att gå ner känns inte alls lika skönt....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Förändringens vindar fläktar

    
Jag har nu kommit in i ett litet flöde och där förändringens vindar förekommer både här och där.
Och förändringar/variationer har jag alltid tyckt om, men de får ändå vara lagom.
De stora förändringarna i livet är kanske avklarade, men helt säkert är det ju inte och några garantier finns inte för det. Kanske tur!
Säkrare är det att ta tag mindre förändringar och som inte direkt är på ett personligt plan, men som ändå påverkar. Och om det blir till det bättre eller det sämre är det svårt att sia om. Det kanske inte alls påverkar något.
När vi är här i Torrevieja förflyttar vi oss mestadels till fots eller per cykel och en och annan buss och bilresa blir det.
Men igår när jag såg denna pärla till bil så blev jag liksom "såld". Varför knussla med något mindre?
 
"Akterkastellet" såg smidigt ut och med lagom lutning.
Modellen heter Porsche Panamera.
 
Även från sidan tilltalade linjerna mig. Och perfekt med fyra dörrar.
Men färgen? Snygg, men kanske skulle jag hellre valt en mot det vinröda hållet...
Men priset kändes väl tilltaget, mellan 600 000 och till över en miljon kronor. Dyrare modeller finns också.
 
Apropå mindre bilar så kom en och körde förbi på Paseon. Lite väl långsam, men den kanske kan vidareutvecklas. Men så är det komforten?
Miljövänlig är denna variant i varje fall.
 
Förändringar var det...
VIssa saker är svårare att förändra som att ändra promenad/cykelstråken  längs havet. Men att ta "nya" vägar och variera det hela är en god tanke för havet sträcker sig långt längs kusten.
 
 
 
Vad gäller restauranger blir det lätt så att vi går till några "stamrestauranger" för att vi vet att maten är bra. Men utbudet av restauranger är  stort och det finns många som serverar bra mat och till bra priser och som vi inte ännu besökt. Vi varvar med att äta ute på restaurang och hemma och med tanke på att priserna är minst  hälften av de svenska så är det trevligt att göra det. Men nu skall för oss nya restauranger också ges en chans.
Apropå mat! Jag lagar gärna mat hemma, men har nog även där fastnat i gamla beprövade rätter och det mest av bekvämlighetsskäl.
Finns ingen anledning till att vara bekväm i detta fall,  för jag har all tid i världen både att leta recept, laga mat och handla. Nåja, viss överdrift, för dagarna fylls lätt av allehanda trevligheter och de vill jag inte missa.
Men en kombination blir bra. Så nu är tanken att två, för mig nya rätter,  skall lagas varje vecka.
Får se hur det går...
Hemma har jag som mål att göra tre nya saker om dagen, kan vara små detaljer eller större saker, men här känns det lite som om jag kommit av mig. Men nu skall jag komma på igen.
Och jag börjar genast med en för mig ny promenadväg. Bra så!
 
 
 

Smida planer

    
 Strålande sol och en termometer som nu ökat grantalet till +25. Perfekt! Detta är en dag som gjord för  lite av varje och utrymmet för improvisation är stort. Planerna för dagen började smidas redan till frukost och efter  den sedvanliga pratrundan bland blommorna tog vi kliven ut genom grinden.
 
Skönt och soligt redan på morgonen.
Perfekt med frukost på terrassen. Och här började planer att smidas.
 
Ännu en ny passionsblomma tittade glatt på mig idag.
Så vacker! Och Vilka detaljer! Faschinerande!
 
Ett par projekt har vi nu på gång här i stugan. Och ett par är redan klara. men just nu är det projekt "låda".
I tankarna har det funnit med ett tag för vi behöver en låda till köket. Eller snarare i köket.  Vanliga kökslådor som går att köpa styckevis är en bristvara, finns nog på IKEA sju mil bort, och andra lådor vi sett har varit för stora både vad gällt längd, höj och bredd.
Så nytänkande var helt nödvändigt. Jag kom men en plan, men den behövde lite mer funderande.
Stegen styrdes mot ett av våra favoritställen vid Playa del Cura, "Kiosco de Mario".
Och här gick det att fundera vidage på lådplanen och dessutom gick det riktigt bra med att föra handlingen framåt. Åtminstone i teorin. 
 
Bra plats för planering.
 
På hemvägen inhandlades in lite hurts/byrå och denna ska nu förvandlas till två kökslådor.
Men jag har överlåtot det praktiska och mer lustbetonade, praktiska arbetet åt min "handyman".
För egen del tar jag nu lite ledigt.
 
Kanske kökslådor på gång.
Återstår att se om planen fungerar.
 

Höstvisa

    
Jag fick dessa härliga bilder på barnbarnen, Max fem år och William två år, och tänkte genast på en av mina absoluta favoriter i visväg, Höstvisa, med musik av Erna Tauro och text av Tove Jansson. 
Och denna text känns alltid lika viktig för mig och det oavsett om det är höst eller inte.
"Höstvisa", Syyslaulu på finska och där översatte Esko Elstälä texten.
På norska heter den Høstvise och texten översattes av Hanne Krogh.
Erna Tauro sjöng sjöng melodin 1965 i en tävling om bästa visan på svenska radion i Helsingfors, där den kom på tredje plats.
Så småningom gjorde den finlandssvenska sånggruppen Cumulus  en inspelning av Höstvisa 1977 och hamnade då som etta i programmet "Svensktoppen" och denna inspelning är den jag tycker bäst om. 
Första gången jag hörde denna vackra visa var också 1977 då "min klass"  tillsammans med skolans studierektor, tillika musiklärare, Georg Hallberg, sjöng den på musiktimmarna. 
 Georg, kom att bli en mycket god vän och är det fortfarande är och även den bästa skolledare/ pedagogiska ledare jag någonsin haft under mina drya 40 år som lärare. Så Höstvisa är  också starkt förknippad även med fin och långvarig vänskap. Så värdefullt!
Jag vet också att jag en gång ägde  LP skivan med Cumulus, där Höstvisa ingick, men den finns inte längre i min ägo. Men mina minnen, de äger jag. DE är en del av mig.
 
 
Vad gäller  inspelningar av Höstvisa finns flera olika både på svenska, finska och norska och även
 titeln på boken, "Skynda att älska," skriven av Alex Schulman, är tagen från refrängen till Höstvisa)
 
 "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut..."
 
 
 
 
 

Sol och lite måne

    
Solen skiner, det blåser lätt och de tunna molnslöjorna drar drar sig ut över havet.
Vi slår oss ner en stund och låter tankarna fladdra fritt samtidigt som vi ser segelbåtarna, bergen i fjärran och havet bli till en enhetlig kuliss.
Vi byter snart denna utsikt mot något mer matnyttigt, restaurang Allingui, (vid vattenfallet) där vi bestämt lunchträff med vännerna Anna Carin och Krister.
 
Vackert ljus över havet.
 
Krister, Anna Carin och Bosse i tankar över förrätterna och de ser lovande ut...
Valen föll dels på friterad camembert med tomatsylt och skaldjurscocktail. 
(Här är friterad camembert en förrätt och vad gäller tomatsylten så smakar den verkligen bra till.)
Varmrätterna blev lite olika. Mitt val blev fläskfilén med senapsssås, varför frångå ett vinnande koncept,
men nästa gång ska jag nog förnya mig. Sjötungan smakade också bra liksom fläskfilé med pepparsås.
Alla var i alla fall väldigt nöjda!
Dessertvalet föll på 3x brownie med glass och chokladsås
(man måste inte äta upp...) och en vanlig glass. 
 
Väldigt gott! Och priset; 7.90 euro för denna meny är ett fynd.
Valet av rätter är också stort med kött, fisk och vegetariska alternativ.
Konstaterade nu att några rätter på menyn kommit till och att andra utgått.
(Och vill man äta à la carte går det också bra men det har vi aldrig provat )
 
Det vackra vädret består och en promenad längs paseon känns som ett bra alternativ  liksom att runda av med kaffe på Denis.
Och även här finns mycket att titta på. Det är knappt man hinner med...
 
Spännande! Undrar vad som kan finas under ytan...
              
Mysigt med havsutsikt!
 
Det fina vädret valde att stanna och trots att det kom några regndroppar på kvällen så satt vi länge ute på terrassen för att se om månen skulle vilja visa sig. Och det gjorde den. Kanske var den blyg för den var länge bakom molnen. Men den kom fram!
 
Bosses foto på "nästan" fullmåne den 26/10 -
 
- och mitt foto från den 27/10, när det var fullmåne.
Men jag tycker Bosse lyckades bättre.
Jag missade ju dessutom en bit av månen...
 
 
 

Gubben i Månen

    
 Gårdagen varierade vädermässigt mellan halvblött - helblött och uppehållsväder. Men även solen har rätt till viss ledighet och det finns annat att göra än ut att gå långpromenader längs havet. I och för sig kan man ju ut och gå i regnet men där har jag skobekymmer. Sandaler är inte så praktiska just där. Men i och för sig har jag bra badskor, inköpta i Thailland, som hade kunnat fungera.
Så i stället för långpromenad blev det kortpromenad och social samvaro med Preciosa, Ingrid och Lex.
Väldigt trevligt och under markisen där vi satt var det nästan regnfritt.
(Bosse ägnade sig åt vitare saker, nämligen målning av en lång vägg. )
Att läsa böcker är ett bra sällskap och trevligt så när regnet då och då under eftermiddagen knackade på rutan j läste jag färdigt  "Sekreterarklubben" av Jan Bergman och började på  "Etthundra mil" av Jojo Moyes.
 
Sekreterarklubben är till stora delar en dokumentär spionberättelse om en grupp svenska kvinnor i Stockholm under andra världskriget. Det är en historia om "Svalorna",
de unga kvinnor som jobbade som kurirer, informanter och eskortflickor.
Dessa stod lägst i rang i underrättelsearbetet, tog ofta stora risker, offrade sina kroppar,
  sin framtid och ibland sina liv.  Utan dessa "svalor" hade man kanske inte fått tillgång till den information som i flera fall kunde vara avgörande för Sverige under kriget.
 
Hos oss finns också lampor med i förändringsarbetet, nyanskaffningar,  så när regnet upphörde gav vi oss ut för att leta. Men tyvärr blev resultatet klent denna gång. Så jakten fortsätter. Och jag är envis...
Kvällen blev fin med uppehåll och med tanke på att termometern visade +20 bestämde vi oss för att äta vår middag utomhus.
Insåg förstås att det blev mörkt snabbare, redan strax efter 19 men kom på att klockan är ställd tillbaka en timme.
Men belysning hade vi, dels flera ljuslyktor och dels en vacker måne. En måne som ikväll  kommer att vara "full".
 
Månen har för ett tag gömt sig bakom molnen.
 
 
Men plötsligt framträder den. Ja, först en bit i taget...
 
- Och sedan nästan hela. Bosse lyckades med bilden och på automatinställning. Bra gjort!
I mitt tycke ser den full ut, men jag får titta på nytt i kväll.
Om den vill visa sig förstås...
 
Planerna för dagen är lite diffusa, men lampjakt blir det, promenad likaså och en sen lunch med vänner.
Och med tanke på det halvsoliga vädret och +23 så blir det en bra dag idag också.
 
 

Goda idéer

    
 Vad gäller saker att sysselsätta sig med så är det endast fantasins begränsningar som kan sätta stopp. Och för att få lite nya infallsvinkar är det bara att se sig omkring, vidga vyerna. 
Jag hittar nästan varje dag något nytt och som jag själv skulle kunna använda mig av och kanske produktutveckla.
Blommor av alla de slag är det gott om och att då ha en getingfångare/bifångare i närheten är ju toppen. Särskilt om man som jag kan få allergiska reaktioner av ett geting eller bistick. 
 
Blomma+ geting/bi fångare = sant.
Här har en tratt stuckits in i sidan på en tom plastflaska och flygfäna kommer in men inte ut.
Nu finns en prototyp hos oss, men tyvärr så är antalet getingar/bin just nu begränsade
så jag vet inte exakt hur den kommer att fungera. Men jag är odelat positiv...Än så länge! 
 
Oliverna börjar bli färdiga och här i Torrevieja finns gott om olivträd som är placerade runt om i stan och här har skörden börjat. Och i stället för att plocka en oliv i taget så tar man en hel gren och stoppar i sin påse.  Tillåtet eller ej, det vet jag inte. Men detta är inget jag skulle ägna mig åt. Inte ens enligt den svenska allemansrätten, om den nu har gått på export till Spanien. Men å andra sidan vet jag att spanska oliver går på export till Sverige...
Men jag undrar vad som händer med oliverna här på träden om ingen skördar dem . För det vore ju synd om de skulle förfaras. 
Utrustad med plastpåse för att skörda oliver från ett träd på "allmän mark".
 
Gott om oliver är det.
 
Att besöka vänner är också en god idé och likaså att sitta på  terrassen hos vännerna Fia och Lasse och se skymningen sänka sig och himlen färgas rosa innan mörkret lägger sig och stadens ljus tänds.
Tänk så många goda idéer det finns...
 
 
Fia, Bosse och Lasse kurar skymning eller snarare mörker.
 
Vi sitter ute och myser till efter midnatt och termometern visar fortfarande på +20.
Goda ostar, småplock och tända ljus gör oss sällskap.
 
- Och det gör även den lilla tomten där han står så blygt och försynt i sin hörna.
 
Timmen är sen och det är en god idé att gå hem.
Tack för en härlig kväll!
 
                                                              
                                                                                     

Vid vägens slut, "Casa La Pedrera"

    
Det är "njutflyktsdags" och vi är 10 stycken vänner som samlats för att gemensamt köra några mil söder om Torrevieja, till Casa La Pedrera, "Kalkhuset". Detta är ett helt fantastiskt område och där det stora husets framväxt har följts av det brittiska tv programmet "Grand Design House" (Alicante, Spanien) ett program som också vistats i Sverige.
Huset i sig är verkligen något utöver det vanliga och började byggas 2004 av det brittiska/sydafrikanska paret Jenni och Derek Ray.
Byggnationen drog ut på tiden och det blev en lång resa innan det fantastiska huset stod klart 2009 och det var även då som programmet visades på tv.
Att bygga detta hus och få byggnadsarbetare och hantverkare att fullfölja ritningarna och att förstå vad och hur de blivande ägarna exakt ville ha det var en rejäl utmaning.
Till saken hör också att varken Jenni eller Derek talade spanska.
Boendet under husbygget löste familjen genom att under några år bo i en husvagn tillsammans med en nyfödd bebis och två lite äldre barn och det en bit från bygget. Derek var periodvis hemma i England för att avveckla familjens företag så att Jenni hade bråda tider är ställt utom allt tvivel. 
 
Startklara! Snart på väg! Och det ska vara vita småbilar i år...
 
Framme! Och här ligger den konstgjorda sjön Lago Pedrera framför oss.
Vanligtvis, i solljus, är den helt turkos men idag skymtade man bara vissa blå nyanser.
 
 
En del av den japanska trädgården.
 
Vilsamt!
                                                                                         
Casa La Pedrera, "Stenbrottshuset". (Pedrera betyder stenbrott på spanska.)
De stora glaspartierna som går runt hela huset leder ut till balkonger
och från alla rum är utsikten över sjön och omgivningarna spektakulära.
 
Huset är helt privat  och varenda detalj är noggrant uttänkt.
Här syns mer av taket som är vinklat åt olika håll dels för att ge maximalt ljusinsläpp
och dels för att försörja solpanelerna på taket.
Från den entréplanet leder två trappor upp till sovrumsavdelningen där alla rum har badrum
"en suite" och det är öppet upp till taknocken.
(Huset är privat men jag tittade på tv programmet som ligger på youtube för att få veta mer
och där kan man följa hela byggprocessen.)
 
Tja, här kunde jag gärna bo. Men lite väl långt från det mesta...
 
Området runt poolerna kallas frö "teagarden" och är möblerat med olika sittgrupper .
Bara att slå sig ner. Miljön inbjuder till vila och avkoppling.
 
Snart dags för kaffe, men utsikten måste först beundras. Noga!
 
Ett mysigt café med jättegoda hembakade kakor.  För min del blev det citronmarängpaj.
Fia, Lasse och Horst funderar över sina beställningar. Svårt att välja bland allt gott!
 
Karin, Stig och Jenni som äger och låtit bygga huset/området tillsammans med sin man.
 
 
Casa La Pedrera är mer än ett vackert hus det är ett helt "aktivitetsområde" där segling,vindsurfing, ridning, bågskytte, turer på fyrhjulingar, vandringar, fiske, cykelturer och mycket annat erbjuds och detta bokas i förväg.
Olika matlagningskurser anordnas, liksom föreläsningar, temafester för allmänheten, vigslar, privata fester m.m. m.m.
Eller också vila man sig i form i vacker och avkopplande miljö.
Ett stort tack till alla för en jättetrevlig eftermiddag och extra varmt tack till Carina och Horst som tog oss med och som kom med förslaget.
Och påvägen hem blev det också en fin tur runt sjön. En bonus det också!
Ännu en njutflykt att minnas. 
 
En ridtur ska jag boka in vid ett annat tillfälle och hoppas verkligen att ett sådant kommer.
 
All energi till huset och området kommer från vindsnurrorna i närheten
och från solceller som finns på de flesta byggnadernas tak.
Så miljöaspekten är väl tillvaratagen.
 
 
                                                                                          
 
 
 

I marknadens spår

    
 På fredagar är det marknadsdag i centrala Torevvieja och det innebär att ett 16- tal gator blockeras av allehanda stånd med försäljare som i princip allt.  Det har länge varit tal om att marknaden skall flyttas en bit utanför stan eftersom vare sig ambulans eller polis kan ta sig fram på de avspärrade gatorna.
Givetvis är det också en olägenhet för att de som bor i närheten av marknadsgatorna eftersom stånden börjar monteras upp redan strax efter fem på morgonen. Och detta är inte ett ljudlöst arbete.
Vare sig vanliga bussar från busstationen, lokalbussar eller bussen till och från Torrevieja till Alicantes flygplats kan köra sina ordinarie vägar eftersom de gatorna är avstängda så det vill till att hålla reda på de alternativa hållplatserna på fredagar. En viss utmaning!
Flytten av marknaden? Tja, nu stod det att läsa i en tidning att den ska ske om ett år...
Återstår att se. Den har hitintills varit på flyttande fot i flera år. Alltså prat om flytt. Handling saknas!
Marknaden stänger för dagen vid 14-tiden och allt plockas ner. Men mycket skräp ligger kvar och det kommer stora vägskrapor och bilar med kontainrar och plockar upp detta och sedan spolas gatorna så fram på sen fredag eftermiddag ser det åter trevligt ut här på marknadsgatorna. 
Antar att avgifterna Torrevieja stad får in från försäljarna är stora så att det finns ett intresse i att låta marknade vara kvar inne i stan.
För egen del är jag ingen marknadsfantast, men det som finns i  frukt, grönsaks, och blomväg är fräscht och är billigt så det handlar jag då och då. Och oliver! Så goda!
 
 
Saneringen har börjat...
 
 
 
Överblivna grönsaker...
 
Men jag inväntar hellre att grannarnas bananer ska mogna.
Kanske växer någon in till oss..
 
 
 
 
                                                                                   

En låda på vift.

    
Här i Spanien har vi nu letat lådor, ja det är en låda som vi letar efter och den ska vara under en köksbänk. Alltså en vanlig kökslåda. Men att hitta en sådan har hitintillls visat sig omöjligt. Lådan har inte visat sig för oss och vi har finkammat ett 20 tal butiker. Möjligen kan en låda finnas på IKEA i Murcia, sju mil bort. Men jag gillar närhetsprincipen så vi har inte gett upp.
Nu har vi fått tah på vårt skåp och dessutom två hyllor att sätta på väggen. Både skåp och hyllor har gett oss bra motion. Men nu finns de här hemma och är dessutom på plats.
Men det är inte kökslådan. Inte ännu. Den är under konstruktion av maken och en prototyp finns.
 
Och nu till en annan låda, en låda av en helt annan karaktär, hemmahörande i Peking och som var på gång redan 2009.
 
En personlig låda med namn på.
 
Anna hade redan i höstas köpt "en låda" på frisörsalongen i samma hus som marknadsvaruhuset Yashow.  Lådan köptes med sitt innehåll och diverse stärkande och välgörande produkter för håret fanns i  och lådan förvarades i en hylla på salongen. 
Anna kvitterar ut sin låda och tar med den till våra anvisade stolar och vi slår oss ner, får på oss röda nylonkappor och väntar på att våra behandlingar ska påbörjas.
Då kommer en av frisörerna och meddelar att endast Anna som äger lådan kan få använda produkterna. Mitt namn fanns ju inte på lådan...
Det fanns produkter  så det skulle räcka till oss båda. Men se det gick inte. Anna stod på sig och meddelade att hon köpt lådan med innehåll för dyra pengar. Detta hjälpte föga.
Det var bara Anna som skulle få använda innehållet. Jag skulle få betala 70 yuan (ungefär lika mycket i sek) till salongen för att få ta del av innehållet, som faktiskt tillhörde Anna plus den vanliga kostnaden på 40 yuan för klippning, tvätt och blåsning av håret. Och den kostnaden var ju högst förklarlig. 
Efter viss argumentation, med åtminstone fyra från personalen, tog Anna lådan under armen och vi stegade ut från salongen.                                                                            
Vi ville fortfarande bli klippta och nu återstod två alternativa frisersalonger. Jag var lite orolig för den ena. Där blev jag ordentligt klippt en gång. Alltså mycket kortklippt! Dessutom tunnade de ut mitt redan tunna hår....
Men de fick en ny chans! Nu skulle innehållet i lådan användas.
Hårtvättning, klippning, massage, hårtvätt igen, inpackning och föning. Nåja, föningen förstod jag inte alls. Jag hade nog tänkt mig att mitt spikraka hår skulle få viss form och visst lyft. Men icke! 
Frisören var nöjd utan detta och jag insåg att det fick jag också vara. Även med priset som var 35 yuan (35 kr) Det var svårt att hålla tillbaka skrattet som bubblade inom mig.
Bara att gå hem för att tvätta och blåsa håret på nytt. Och man får inte roligare än man gör sig. 
 
                                                                    Min frisyr håller på att ta form.

Anna under "behandling".

Huvudsaken

    
 Huvudsaken kan vara olika och det finns möjlighet till fri tolkning men en viktig ingrediens det är att man trivs och det gör jag här. Trivseln är stor även hemma i Stockholm och jag vet att jag  trivs på många platser...
 
Huvudsaken är på hos mig och jag sitter och har det bra.
Många "huvudsaker" finns att titta på...
 
 
 
Men, dagens "huvudsak" är av annan art, nämligen är att montera ner en rejäl, lång,(2,60m) hylla med flera skåp och ersätta den med en bänk i vitt med lådor och två skåp. En möbel som är en meter kortare och hälften så hög som den vi avyttrar, känns som ett lyft. Men först ska den gamla lyftas ut och i delar. Blir att gå några vändor till soptunnorna och där kommer allt sannolikhet snart att hämtas upp av andra som behöver dessa pinaler. Återvinningstanken här är god. 
 
Cyklarna skall inte rensas ut och inte stolen....
 
Lite ny, vit, färg på väggarna behövs inför den nya möbelns ankomst (den är mycket lägre) och jag kommer med uppmuntrande tillrop till målarmästaren.  Nja, kanske mer av karaktären var färgen behöver läggas på i ett tjockare lager.
I övrigt vilar jag mig i form tills bänkens ankomst för då den ska fyllas med hälften av de saker som fanns i den stora, bruna, hyllan. Det blir ett pyssel, alldeles lagom för mig. Och med vissa logistiska inslag.
Huvudsaken kan verkligen varieras.
 
 
Inte ett moln och +23.....
 
 
 

På gång

    
 Det blev en heldag! Verkligen! Och jag var på gång och på olika sätt hela dagen.
Jag började förmiddagen med att möta upp Birgitta E, en god vän och som ingår både i vänkretsen i Stockholm och i  "Beijing ladies". (Vi som lärde känna varandra i Peking och fortfarande ses och gör saker tillsammans.)  Birgitta är här tillsammans med sina vänner några dagar och det passade så bra att ses och börja dagen med en tur  det till det stora shoppingcentrat, La Zenia Boulevard, någon mil norr om Torrevieja.
Utbudet av allehanda butiker är stort här och det är roligt att titta runt. Centrat är verkligen stort och man går utomhus i en miljö som kan påminna om ett stort torg, piazza, med restauranger, butiker, scener med underhållning, fontäner och mycket annat.
Några timmar försvinner raskt.
Vi varvade besöken i butiker med en kafferast och det kändes skönt att vila fötterna.
 
Med kartor över La Zenia är det bara att sätta i gång....
Praktiskt med så många butiker samlade på ett ställer och urvalet är stort, så en del shopping blev det.
 
Nästa programpunkt på dagordningen blev återresa till Torrevieja och lunch. Planerna var att äta på "El Patio Chico", på Pedro Lorca nr 3. ( Gatan strax bakom vattenfallet...9) Inomhus var det knökafullt och det fanns minst 20 personer i baren som väntade på ett bord. Vi gjorde ett tappert försök att slå oss ner utomhus, där det fanns lediga bord. Vi förstod varför;  mulet och det kändes kyligt i luften trots +18 grader. Men det blåste...
Tilläggas ska att det till lunch serveras en fast meny, 10 euro inklusive dryck och efterrätt.  Deras delikata tapasrätter serveras bara kvällstid. Ett besök här är trevligt, men det kan vara bra att reservera bord. (Går inte till lunch...)
Så vi vandrade vidare och det mot en annan favorit, Tasca Nueva Bahia. Här var det också ganska fullt, men vi fick ett trevligt bord inne. Menyluncherna är här också väldigt prisvärda med sina 10 euro för en meny med tre rätter, kaffe och dryck. (Det finns ett antal för-varm och efterrätter att välja bland)
Hit är det också många spanjorer som går, vilket gör att restaurangen inte alls känns som en "turistfälla".
 
 
Hög stämning runt vårt bord. Gott och väldigt trevligt!
 
Några valde rökt lax med sparris och räkor till förrätt.
Jag hoppade menyn och åt "gambas al ajillo"; räkor med vitlök i het olja. Perfekt!
Tack för detta!
 
Trevligt har vi och gott är det.
 
Det blir dags att skiljas åt och jag går vidare längs paseon. Vid Deni´s  blir det nästa stopp för där träffar jag på flera vänner, "torrevännner" och stannar ett tag för en pratstund och en kopp kaffe. 
Här sitter vi då ett tiotal personer och filosoferar över livet....
Och så småningom går jag hemåt och då har det redan börjat skymma.
Så på gång har jag varit hela dagen....
En trevlig gång.
 
Läckra  i rosa toner . Jag hinner tänka mycket under tiden jag går.
 
 
                                                                   
 

Passionen blommar

    
Passionen blommar, alltså det är min passionsblomma som blommar....
I april köpte jag denna efterlängtade passionsblomma, en blomma som då var liten, bara några få stänger och med en knopp som gensat blev blomma och slog ut. (Bådade gott inför framtiden.)
Passionsblomman kräver visst pyssel och helst dagliga stödsamtal med mycket uppmuntran. Och det får den.  När vi inte är på plats tar min eminenta "trädgårdsmästare" med assistent verkligen hand om både "passionen" och de andra blommorna  så att vi kunnat glädja oss åt vacka blommor när vi kommer. Och det hela året om.
Sommartid har det varit mycket vattnade och tillsyn eftersom blommorna inte direkt är några kaktusar, men med jättefina blommor som resultat. Tyvärr har ett par fina äldre pelargondamer som jag fått av Preciosa 
inte mäktat med sommarens hetta så de har vandrat vidare. Men alla andra växter har frodats.
                                 
I april planterades passionsblomman här i rabatten och täckte då en liten del av muren. (Vänster foto)
Idag täcker blomman nästan hela muren och ser ut att trivas.
                                                                     
När vi kom hit för ett par veckor sedan såg vi flera knoppar och härär
en knopp i passionsblomman på väg att slå ut.
 
Och se! Regnet natten mellan söndag och måndag hade god blomutslagningseffekt.
Vilka detaljer som denna passionsblomma kan uppvisa.
 
Sim-sa-la-bim! Idag finns två blommor.
Tyvärr är det verkligt kortvarig blomning. De blommar bara i en dag .
 
Till vänster ses en av de nya knopparna och imorgon kommer den att blomma.
Sedan finns ännu fler i kö...
Vill till att öka takten på stödsamtalen .
 
 

Efter regn kommer sol

    
Nattens häftiga oväder drog vidare tidigt i morse och när det var dags för oss att äta frukost så kunde vi sitta ute på terrassen efter visst avtorkande.  Solen var igång på nytt och värmde skönt. Ordspråket  "efter regn kommer sol" stämde in.
En långpromenad blev det för vår del längs havet och även om en del av stranden vid Playa del Cura hade regnat bort var det många bad och solsugna gäster som hittat dit.
Lunchen intogs på en av favoritbarerna , El Calabrio och där blev vi sittandes ett bra tag.
 
Efter regn kommer sol.
 
Gott om bad och solgäster även efter regnet.
 
El Calabrio, bra tapasrestaurang i Torrevieja, adressen är Nuestra Señora Monserrat.
(En gata som går upp från bortre delen av Playa del Cura.)
Här, som på flera ställen, ingår en tapa om man beställer dryck.
 
Ingen havsutsikt, men ändå väldigt trevligt.
Dessutom är prisläget ungefär hälften mot strandbarerna. .
 
Dagens tapas blev grillade sardiner (inget för mig)
men den spanska tortillan på färsk baguette passade mig betydligt bättre.
 
När vi kom hem väntade nya turer. Vår goda vän Carina som varit inlagd på sjukhus i några dagar, skickade sms och ville gärna på Torreoro, här i närheten så vi tog cyklarna och trampade iväg dit. Jätteroligt att ses igen och väldigt roligt att Carina mådde så mycket bättre. Och ordspråket gäller även här.
Vi fortsatte så småningom vår cykeltur för att leta möbler och hann avverka ett tiotal butiker. Några butiker hade vi redan besökt och andra fick nybesök av oss.
I stort sett vet vi nu vad vi ska ha och det blev inte direkt det vi tänkt från början. Men att tänka om och tänka i nya banor kan också fungera. I alla fall i  detta sammanhang.
 
Samling vid pumpen!  Vid Torreoro; Bosse, Stig, Karin, Horst och Carina trivs runt bordet.
Preciosa, "Syrris" och jag sköter kameran.
 
                                                                       

Nygammalt!

    
Söndagens vackra väder ändrade sig snabbt i natt och byttes under några timmar ut mot hällregn och rejäl åska som förstärktes av kraftiga blixtar. Men på några timmar var det över och i morse sken solen som vanligt. visserligen var det rejält blött på terrassen och en avspolning krävdes för att få bort grus och rester av de blommor som föll av när regnet tyngde både deras blad och blommor. Skönt att terrassen har bra avrinning/lutning åt rätt håll så vattnet rinner ut på gatan. Där kan det däremot köta ihop sig lite för avrinningen är en klar förbättringsåtgärd, men utöver min kontroll.
Söndagen bjöd på en del gammalt som att promenera längs havet, sitta på en bänk och titta på vad som händer runt om och även ett besök på "lokal" med vänner.
Det är här det nya kommer in. Jag hade på eftermiddagen bestämt träff med Marga, som i somras hittade min blogg då jag skrev om ett besök som jag gjorde med barnbarnen och döttrarna i Furuvik och sedan dess har vi haft kontakt. Vi har även  setts som hastigast hemma på sträckan mellan Stockholm- Uppsala.
Till saken hör att Marga ofta är här i Torrevieja och nu kom våra vägar att korsas även här.
Vi styrde stegen till Denis och hittade ett ledigt bord i skuggan. Borden där verkar numer ta slut snabbt så man får vara rask vid bordkapningarna.
Här anslöt sig även Marita och Birgitta och vi tillbringade ett par trevliga timmar tillsammans. Tack!
Tänk ändå så liten världen är och vilka möten som kan uppstå genom t.ex.  en blogg. Härligt!
Måndagen är här med solen i sällskap och vi skall lämna hemmets terrass för att vidga vyerna.
Vart vi är på väg? Ingen aning, men det ger sig.
 
Sista bilden till vänster: Birgitta, Marga och Marita, tack för en trevlig eftermiddag. 
 

Fartblindhetens blå person

    
Solen fortsätter med sina dagliga framträdanden, vi har det bra och dagarna går. Men bra har vi det hemma i Stockholm också, men visst är det skönt att byta miljö och att förlänga sommaren ett tag till.
En stor del av dagarna tillbringar vi utomhus, ljuset  är behagligt och kryllar dessutom av d-vitaminer.
Luften här har också påverkat min hosta/astma i positiv riktning och det är en klar bonus. Just klimatet här med saltsjöarna i närheten är läkande för mycket och Medelhavet gör sitt till. Och miljön förstås.
Tempot blir ett annat än hemma och utan att man man ens tänker på det kopplas en lägre växel in. I Stockholm har många bråttom och rusar genom stan både vardag som helgdag. 
Det kan jag också göra och utan att ha någon som helst brådska. Jag följer med strömmen. Kanske är det detta som kallas för "fartblindhet.
(Men det finns gränser, jag skulle aldrig springa efter ett tunnelbanetåg som kommer var femte minut)
 
Hastigheten är sänkt och begränsad och att stanna upp vid havet är mer regel än undantag. Passar mig perfekt som den "blå" person jag är.
 Nyanserna skiftar från det mörka till det mellanblå -
 
- och till det ljusa.
 
-Och tillbaka till en mörkare blå nyans.
Att stanna upp var det och det gör Ami och jag.  
 
Nästan i alla fall. Letande under gång. Hatten!  Ja visst...
 
Jag provade hatten i butiken och till stor munterhet för andra. 
Men den fick stanna i butiken och munterheten tog vi med oss. 
 
Mer blått, den blå timmen, tiden mellan solens nedgång och nattens inträde.  
Gårdagens middag här hemma tillsammmans med Fia och Lasse 
Fint att kunna sitta ute sent utan att frysa och med en termometer som visar + 22. 
Ännu en av dessa trevliga kvällar....
 
 

Mycket nöje och stor trivsel

    
Fredagen försvann i rask och trevlig takt och hann övergå i lördag innan vi åter var hemma. Förmiddagen bjöd till en början på några moln moln och viss ostadighet rent vädermässigt kunde skönjas . Men som så ofta här är dessa lite mörkare moln mest en påminnelse om att regn som företeelse  finns men ändå är ganska sällsynt här i Torrevieja.
Helt oavsett väder så bestämde Ami och jag oss för att förena nytta med nöje och promenera ut på piren och därefter blev det en rast på Keepers innan vi fortsatte längs paseon.
 
Amis paraply hade avsedd effekt och behövde inte användas.
 
Piren är ca 1350 m lång och ger både en trevlig promenad, svalka och fin utsikt.
 
Vi fortsatte en bit till längs paseon och träffade på Preciosa och Lex och styrde stegen mot Denis där vi tillbringade ett par timmar i skuggan. Ingrid kom också och gjorde oss sällskap så vi blev en "minigrupp" där vid bordet. Trevligt som vanligt. 
 
Ami, jag och Lex har det bra i skuggan och med havet framför oss.
 
Trevlig lunchvy och verkligen aptithöjande.
 
Eftermiddagen tillbringades med fortsatt havsutsikt uppe på Amis och Patriks takterrass och här anslöt sig även Bosse.  
Temperaturen gick i  skuggan upp till strax över 30 grader så det var skönt med lite svalka som vindpustarna erbjöd här uppe. 
 
Även om vi ätit goda tapas hos Ami så börjad vi fundera över middag. Och ubnder tiden vi funderade drog vi oss på nytt ner mot paseon. Kvällens restaurangval föll på restaurang Da Vinci där vi bestämde oss för att äta deras buffé.  Det fina, i mitt tycke är att man inte står i kö för att ta maten och den står heller inte framme,  och  som gäst beställer man maten vid bordet och den serveras också dit. Själva buffétänket är att man har många ett många rätter (varma och kalla) i olka kategorier att välja bland:  förrätter, pastarätter, pizza, skaldjur, och kötträtter. Portionerna är små och man kan beställa så måmga gånger man vill och maten kommer helt nylagad till bordet. De små portionerna är praktiska för det ger utrymme att prova fler rätter. Bra utbud av skaldjur som jag gärna beställer mycket av men även de andra rätterna är bra. (Buffén kostar ca 10 euro och vill man inte äta den finns också en á la carte meny.)
 
Intressanta moln!
  Konceptet på restaurang Da Vinci innebär ju också att man sitter länge och äter och beställer maten i den takt man själv önskar. Så vi satt länge. När vi i princip ätit klart ser vi ett par bekanta ansikten som passerar, Fia och Lasse.  Sällskapet utökades raskt och vi satt kvar ett bra tag innan vi strosade hemåt i den sena kvällen.
Verkligen en jättetrevlig och omväxlande heldag.   
                                                                       
Ami, Lasse, Fia och Bosse.
 
 
                                                

På jakt med inslag av mat

    
 Ett stående inslag nu om dagarna är jakten på ett skåp som ska vara vitt, i "nätt modell" och med frostade glasdörrar upptill, helst också med en lådfunktion längre ner. Eventuellt kan denna förvaringsmöbel vara en "enhet" med skåp och förvaring i två delar. 
Det är lite som att leta efter en nål i en höstack för spanska möbler är ofta inte nätta utan man kan helt klart rubricera dem som mycket fylliga/skrymmande.
Lite märkligt med tanke på att lägenheterna och rummen här är ganska små och övermöblerade bostäder är det gott om. Vi hade tänkt att nogsamt gå igenom Torreviejas möbelbutiker, och de är många, innan vi tar oss till IKEA som ligger i Murcia, drygt en timme bort med bil.
Hittar vi något här så är det enkelt att få hem varorna, de monteras ihop och ev. gamla möbler forslas bort.
Än har vi inte gett upp utan ska rycka igen  efter siestan.
Och är man på möbeljakt så blir man hungrig, det tar på krafterna och stegen att leta.

 Här blev det ett stopp, i  delikatessbutiken Macia, på Calle Azorin, nästan nere vid paseon.
Många spanska specialiteter från trakterna häromkring erbjöds och utbudet var verkligen stort.
Har inte tidigare lagt märke till butiken och kanske är den ny.
 
Fin skylting med Torreviejas saltbåtar och det finns även salt härifrån till försäljning.
 
 Maten är för oss på många sätt en del av vistelsen här och variationerna är stora. Ofta om man beställer en dryck kommer också en liten tapa med på köpet. Och vill man äta fler tapas så går det att beställa separat och varierar från bar till bar. 
 
På just den här restaurangen, Lizarran, serveras tapas i form av "pinchos", pinnar med pålägg som ligger på en bit bröd. (Man får betala för dem...) I Baskien, nordvästra delen av Spanien, heter dessa "pintxos".
(Lizarran ligger ungefär i mitten av Playa del Cura)
 
Vi gick vidare efter att vi stärkt oss med ett par "pinchos" och med tanke på havets närhet så hittade vi snart nästa stopp, restaurang "La Ripalle" som hade ett extratillbud.
 
Lite havsinspo fick vi förstås...
 
-Och den här skylten lockade oss genast. Paellan? Helt ok, men jag hade önskat mig fler skaldjur...
 
Förvaringsjakten fortsatte efter våra stopp, men tyvärr, det hjälpte inte att både magar och krafter på nytt var i form. Våra tilltänkta möbler hittades inte så jakten fortsätter.
Men vi hittade däremot till Carrefour. Ja, inte hade vi tänkt hitta möbkerna där men väl lite annat.
 
Fiskdiskarna är verkligen välutrustade och en bit lax fick följa med hem.
Norsk sådan men inte till norska priser, inte till svenska heller. Märkligt med tanke på transporten.
Här finns också gott om fiskar som fångats här i närheten och det gör det i våra närbutiker också.
Även en bit oxfilé inhandlades och den brukar vara helt perfelt. Dessutom putsas den, precis som laxen, innan den vägs och får sitt pris. Och jag kan lugnt påstå att prisnivån på oxfilén är hälften av det jag får betala hemma.
              
Även de manuella delikatess, chark, ost och skinkdiskarna är väldigt fräscha och välsoreterade.
Och vill man köpa färdigpaketerat är även det utbudet väldigt stort.
 
Utcheckning! Nytt system vid kassorna på Carrefour. Det är en kö och när man kommer fram så blir man tilldelad en kassa via en mikrofonröst. Personal finns även "på golvet" och är behjälplig.
Så nu behöver man inte tänka att man hamnat i fel kö...
 
Middagstid, sen sådan. Fram med den eminenta stekplattan och på med champinjoner, paprikor, squash och lök under tiden en champinjonsås tillverkades och pommesen fick färg i ugnen. 
Oxfilén på plattan till sist. Och voilà, en riktigt god middag var serverad. 
 
Mysigt att njuta av sen middag ute på terrassen när termometern visade på +24 grader.
 
                                                                                
 
                                                                                                                                                                                       

Till förfogande

    
 Dagarna går och jag med dem och i den betydelsen går jag gärna går långa promenader.
Jag har dagarna till mitt förfogande och kanske skulle de kunna fyllas med annat än promenader - och det gör jag förstås.  Det blir också en och annan cykeltur, jag träffar vänner, läser, pratar och pysslar med blommorna, lagar gärna mat, provar också gärna mat och restaurangutbudet här i Torrrevieja och funderar över tillvaron så där i största allmänhet.  Och jag trivs, nog så viktigt.
Dagarna tillbringas här ungefär på samma sätt som hemma i Stockholm men med den stora skillnaden att jag inte har vare sig döttrar, barnbarn eller "hemmavänner" här. Men här har jag å andra sidan Torrevännerna och de är också viktiga för mig. 
Efter drygt 40 år i yrkeslivet så kan jag inte annat än tycka att det är skönt att själv disponera min tid. Men jag har ju förstått att det kanske skulle vara idé att stötta det som ska bli "Sveriges bästa skola i Sverige". Lärarbristen kommer att bestå länge än, helt klart, och och vägen till målet kommer att bli väldigt lång. Kanske alltför lång. Men visioner är det bra att ha.
Så jag fortsätter att fundera över livet och tillvaron och jag kan ju lika gärna göra det här i den förlängda sommaren som i ett betydligt kyligare Stockholm.
 
 Gårdagens promenad gick i det blå med inslag av vitt.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hav, himmel och horisont

    
Gårdagen blev till en söndag här, eftersom det var en av Spaniens tre nationaldagar. Och en extra ledig dag uppskattas förstås av alla. Något direkt firande såg vi inte, med det var gott om folk på stränderna som var utrustade med både picknickkorgar, parasoller, solstolar, släkt och vänner.
Vi gick en lång runda längs stadens stränder och hamnade så småningom på Alingui för en sen lunch eller mycket tidig middag, beroende på hur man ser det. Gott, trevligt och mycket prisvärt, 7.95 euro, för en meny med tre rätter och valalternativen är många. Även vegetariska rätter.
(Vad gäller en del restauranger så kan de här stänga klockan 16 och lunchen anses då vara förbi. Restaurangerna öppnas igen vid 19 tiden och stänger vid midnatt för Spanjorer äter middag sent, gärna vid 21 tiden. Men många restauranger har även öppet hela dagarna. )
 
 
Skaldjurscoctail för min del till förrätt, sedan kött med senapssås och "flan" till dessert. 
Bosses förrätt blev den firterade camemberten med tomatsylt, perfekt tillbehör,
kött med pepparsås och brownie med glass. Mycket mat och gott,
men det är inte ofta vi orkar med flera rätter när det inte handlar om asiatisk mat. 
Ibland  kan det finns det lite utrymme och finns inte det, så får det skapas.
I enstaka fall. 
 
Eftermiddagen övergick i tidig kväll och vi fortsatte att promenera längs havet.
Molnens formationer var spännande, hur det vita blandades med himlens blå färg och som så småningom övergick i rosa nyanser.Jjag tänkte tanken att sitta där uppe och titta ner.
Undrar vad man skulle se.
 
 
 
Det var gott om människor som strosade fram och tillbaka på Paseon och många serveringar var välbesökta.
Vi tittade efter en ledig "soffplats" på Keeper´s, en av våra favoritbarer. Dock ingen ledig. Men här är servicen bra och två från personalen ordnade med sittplatser och efter viss ommöblering på gäster kom de konkandes med en soffa till oss och ett ledigt bord fanns redan. Perfekt!
 
Perfekt vy mot Paseon och det var gott att svalka sig med lite nyttigheter.
Här blev vi sittandes länge och fascinerades av att scenerna i skådespelet,
både på Paseon och på himlen.
 
Solen på väg ner ner. Vackert som vanligt. Jag vet inte hur många solnedgångar jag sett,
men jag har inte tröttnat på dem.
 
Skulpturen "Hombre del Mar", "Man of the Sea", "Havets man" är en symbol för Torrevieja och är en hyllning
 till mannen på havet. Statyn invigdes 1975 och är gjord av den katalanske konstnären Josep Ricat.
 
Molnen har antagit en rosa färg och solen har gått ner -
 
-De rosa molnen spred sig och la sig som ett lätt och mjukt duntäcke.
Kanske dags för hemgång.
 
 
 
                                                                           
                                                        

En av tre

    
Idag, den 12/10, är det den spanska nationaldagen och något "riktigt firande" som i vare sig  i Thailand, Frankrike, USA eller Norge på deras nationaldagar är det inte.  Kanske lite mer som det svenska. Inte direkt så mycket att fira här och i Sverige är det ju delade meningar om varför just den 6 juni är nationaldag. (Inlägg i bloggen om bakgrunden till den svenska nationaldagen finns från den 6/6-2015)
Lite speciellt med Spanien är att det firas tre nationaldagar: Den 24 juni är det konungens namnsdag men nu när landet bytt kung till Felipe den så grunnar jag på om namnen i den spanska almanackan också är bytta. Kanske heter nuvarande kungen också något namn efter sin pappa så att det hela löser sig...
Och den 6/12 är det konstitutonsdagen som också räknas in som nationaldag.
 
Denna måndag är en arbetsfri/ledig dag  och de flesta butiker är stängda men firandet är diskret. Det som firas är att det var den 12/10 1492 som Columbus landsteg i Amerika och där börjar kontakten mellan Latinamerika och Spanien. Dagen kallas också för "Día de la Hispanidad", Columbus dag eller den spanska dagen. 
Spanien anses vara ett land där fosterlandskänslan är svag, vilket i sin tur har många orsaker och en av dem är  sviterna efter den forne diktatorn, Franco. Landet styrdes under hans tid med järnhand och kraftig centralstyrning, något som väckte ilska i många av landets provinser och flaggans symbolvärde minskade kraftigt. Fullt förståligt!
 
Vad gäller att återta flaggan så har det spanska fotbollslandslagets framgångar runt om i världen på senare år gett nytt liv i den och skapat viss enighet.
Men provinserna i landet är många och har sina egna viljor och det är svårt att som icke spanjor förstå turerna.
 
 
1785 fick Spanien sin nuvarande flagga färgmässigt, (utseendet är från 1927) men den var från början en örlogsflagga och fick färgerna för att de spanska fartygen skulle kunna skiljas från de holländska, brittiska och franska.  Flaggan har sett ut så här sedan dess med undantag av åren mellan 1931 och 1939 då det fanns en lila bård nertill på flaggan. (Hämtades från städerna Granadas och Léons stadsvapen)
Den andra spanska rebubliken, regeringen, utropades 1931 i samband med att kung Alfons XIII lämnade landet och bestod till den 1/4 1939, när de sista republikanska styrkorna kapitulerade inför fascisterna under spanska inbördeskriget. Inbördeskriget inleddes 1936 med att en grupp militärer gjorde en kupp mot "den spanska republiken", och den parlamentariska regeringen och avslutades med att Franco kom till makten som enväldig diktator 1939. 
 
Alltså, inte mycket till firande idag annat än några militärparader i Madrid och att kungafamiljen visar sig och vinkar. Ja, ungefär som det brukar vara på nationaldagar i huvudstäder och länder där firandet inte riktigt tagit sig.
För de flesta här är det trevligt med en extra ledig dag som gärna tillbringas med vänner både på stranden och på restauranger över en bit (flera bitar) god mat.
Tror vi också ansluter oss till det under eftermiddagen.
Men tills dess blir det individuella samtal med blommorna så att deras fortsatta utveckling främjas.
Och lite "gröna fingrar" har jag nog. Ibland!
 
Pigga och färgglada samsas dessa i en stor kruka.
 
                                                       
 Hibiskusen, planterad i kruka, öppnade sig idag och visst är den vacker,
men tyvärr blommar den bara en dag eller två. 
 Stor eloge till trädgårdsmästaren med assistent som vårdat henne så bra. 
 
 
 
 
 
 

I rörelse

    
 Jag är ofta i rörelse och har alltid varit det och så även när jag t.ex. pratar i telefonen. Jag går ofta omkring och pratar men kan stå still eller sitta ner om mottagningen blir dålig.Kanske är det mer en ovana...
Jag har haft ett rörligt arbete som varit mer eller mindre gående. (Ja ,under de år  jag var gymnastikdirektör och arbetade som sådan var det alltid mycket rörelser under dagarna.)
Mitt jobb har alltså inte gått av sig själv, alltså inte skött sig självt, långt därifrån. Men jag har gått långt under mina dryga 40 år i yrket som lärare. Alltså, en lång sträcka.
Förr satt ju lärarna ofta fastlimmade i någon sorts kateder/bord och eleverna skulle stå där på långa rader för att få hjälp eller få något rättat. Klart det blev oreda i den kön.
Bättre då att eleverna satt kvar vid sina bänkar/bord och att jag tassade runt. Och jag kan lova att rygg och knän också blivit tränade. Tänk att ständigt böja sig ner för att komma i tillräclkligt låg höjd och detta var långt innan någon klok person fann ut att det vore lämpligt med höga bord och stolar så att lärarnas kroppar kunde sparas.
Så att röra på mig har varit naturligt och det egentligen sedan jag var barn. Jag sprang innan jag kunde gå....
Numer är rörligheten mer i måttliga doser...
Några exempel;
 
Flera dagliga promenader längs Solskensgatan, vår gata, blir det.
Och förutom att jag är i rörelse så är andra det också. I alla fall ibland.
 
Då och då träffar jag Preciosa och Lex, alltid lika trevligt.
Här på Torreoro där skrattmusklerna kom i rörelse. 
 
Bilen, en trevlig modell av "smartcar", en cabriolet, skulle jag gärna sätta i rörelse.
Men helst ska den vara röd förstås.
 
Röda är dessa blommor hos våra grannar som rör sig.
Men jag tycker även att underdelen ser rörlig och bekant ut. Liksom gå gång...
 
I rörelse är är även  boulespelarna  i Rosaleda. Mer eller mindre i alla fall...
Och jag går förbi.
 
Denna vackra bougainvillea rörde sig långsamt i vinden
och fångade min uppmärksamhet när vi gick förbi.
 
Jodå, det var även rörelse här vid vår rast på tapasstället "El Calabrio".
Armen tränades....
 
Havets "gamla sjö" var borta och vågornas rytmiska rörelse in mot stranden vid Los Locos
fick oss att stanna upp och ta några djupa andetag innan vi satte oss i rörelse hemåt.
 
 
 
 

Lagom är bra.

    
 Jodå, sommaren består  här och det är verkligen behagligt att i oktober gå omkring i linne, shorts och sandaler men även i Stockholm bar jag sandaler mitt på dagen i början av oktober. (Inte linne och shorts, men halvlånga byxor och t- shirt.)
 I mittt tycke är det mesta här nu väldigt lagom. Himlen är lagom blå, det är lagom med folk i stan, (ingen trängsel)  temperaturen är lagom, (runt +25 under dagen och håller sig vid +22 kvällstid) det är lagom med folk på stränderna inne i stan, så pass att jag ev. skulle få plats med både solstol och parasoll. Men nu är jag ju inte på stranden annat än för möjligen ett bad.
Och troligen är jag själv också lagom. Känns som om jag passar in och bra är ju det.
Ja, jag har viss invänjningstid till det här med att vara lagom, för jag är van att vara betydligt mer aktiv hemma  än vad jag är här.  Om det är en nackdel eller fördel vet jag inte.
Att sitta hemma i skuggan och läsa en bok, träna spanska, plocka med blommorna eller bara sitta och titta; jo jag det gör jag lite nu och då. Men jag tillhör inte den stillasittande skaran så de dagliga promenaderna eller cykelturerna vill jag inte undvara. Om detta är så meningsfullt vet jag inte, men det är väldigt trevligt. 
 
Citronerna på grannarnas träd är inne i sin andra produktion, fas två, och är just nu gröna. Men vi väntar med spänning på att de skall bli vackert gula och plockbara. Intressant att följa på nära håll.
Min passionsblomma breder ut sig och verkar dras mot citronträdet och endera dagaen kommer dess trådar att förena sig med citronerna. Kanske kan det bli en korsning.
 
Än så länge ingen direktkontakt mellan citronträdet och passionsblomman.
Men den är nära förestående.
 
Några moltussar ger lite extra liv åt himlen och även havet rör sig dansandes mot land.
 
"Gammal sjö" ligger kvar och vågorna brusar när de slår över stenarna mot stranden.
 
Havet lockar och det kan även en glass göra ibland.
Ingrid, Bosse och jag både promenerade, tittade på havet och åt glass.
Jag hade förstås också  gärna seglat...Men man kan inte få allt.
Fint väder har vi i alla fall.
                                                                                                                                 
Alldeles lagom, på alla sätt, är det också att sitta ute och äta middag.
Min lasagne "special", sallad och ett gott glas rött Riojavin.
Och här blev vi sittandes länge.
Lagom det också.
 
 
 

Överhoppade dagar?

    
 Redan fredag! Undrar om inte veckan har hoppat över någon dag. Det känns så, men vid ett snabbt överslag så stämde det hela. 
Funderar på om detta med tidens hastighet är något jag har med mig, något som finns inbyggt i mig, eller också är det något jag förvärvat sedan jag blev pensionär. Men när jag tänker efter har det nog alltid varit så. Att tiden gått fort alltså. Kan inte minnas dagar som jag tyckt masat sig fram...Säkert har de funnits och är vid det här laget borttappade i farten. Känns som det alltid varit så att jag vill göra och hinna mycket.
Att träffa vänner är alltid roligt och på onsdagen bloggträff var vi många samlade. Verkligen jättetrevligt!
Och häromkvällen hamnade vi på balkongen hos vännen AK som bor i närheten. Prat, småplock och mys under tiden solen gick ner i fjärran. 
 
Skymningen har lagt sig -
 
- och himlen skiftar till gult. 
 
Mysigt! Tack för trevliga dagar som denna gång blev få.
 
Gårdagskvällen gick i kinesiska tecken och det blev en spontanmiddag på den kinesiska restaurangen Fu
en av våra favoriter i närbelägna kvarter.  Gott, smakrikt och billigt. Vad jag gillar är att man kan be om mer kryddning så att det smakar "Kina".  (Adress Av de Baleares 36 Torrevieja. Vanligtvis är restaurangen öppen 11.30 - 16 och 18-00.00. Vill man hämta mat och äta hemma går det också jättebra.)
Här var det ett kinesiskt bröllop på gång så vi placerades i ett mindre rum och vid ett runt bord med den för kina så typiska snurrande skivan i mitten. Att skivan snurras beror på att man i kina beställer in många olika rätter som man delar på och då skickas de runt bordet på den snurrande skivan så att alla bekvämt når och kan ta.
 
 
Stekt ris, broccoli stekt med vitlök och med bibehållen "spänst" (favorit)
och en kycklingrätt med cashewnlötter.
 
Här en annan kinesisk favorit som inte finns med på matseleln men som kocken lagade extra till oss,
"gong bao jiding", kyckling i en stark sås  som ger rätten sin karaktär och med rejäl smak av chili.
Förutom kyckling, ingår jordnötter, morötter, paprika, squash och en del andra grönsaker.
Men här är det såsen som ger rätten dess karaktär.
 
Ett glatt gäng; Susan, Bosse, AK, Jörgen och jag njuter och har trevligt.
Extra roligt var att Susan talade spanska med personalen och jag försökte få till kinesiskan.
Och jag tycker vi lyckades riktigt bra.
Roligt med fler kinamatsentusiaster!
 
 
                                                             

Matnyttigt

    
 Här har solen idag i huvudsak vilat sig i form bakom molnen, men då och då gjort smärre framträdanden. Temperaturmässigt är det shorts, sandaler och linne som gäller och termometern visar ändå på hela + 24 nu på eftermiddagen, passar mig bra. Viss vind är det och troligen skulle det varit perfekt att ta en segeltur. Men icke, båt saknas och även vännner här som har segelbåt. Vänner utan segelbåt finns det dock gott om. Skönt så!
 
Vi har ägnat dagen åt "matnyttigheter" som visst botaniserande både hemma i sommarstugan och ute på byn.
Det är en del nyanskaffningar i möbelväg som bör göras och det är lika bra att komma iväg ut på förmiddagen för vid 13.30 eller senast 14 börjar siestatiden och sedan öppnar butikerna vid 16 tiden igen och har öppet en bra bit ut på kvällen, så man hinner med ett par varv. (Större varuhus och matbutiker hoppar över siestan, men de flesta gör det inte.)
En av flera fördelar med att handla eventuella möbler i de lokala möbelbutikerna är att varorna levereras hem, monteras, bärs in och ställs på plats och det ingår i priset. Väldigt smidigt och oftast tas även de möbler man eventuellt bytt ut med och man slipper själv ordna med det. Vi gillar tanken på att handla lokalt om så är möjligt och har hitintills gjort det. 
 I princip hittat det vi tänkt oss,men skall titta lite till. (Vi i det här fallet är jag.) Sommarstugan är ju liten och så är även rummen i många lägenheter runt om, men många möbler här är stora och ganska klumpiga och det är vanligt med, i våra tycken, övermöblerade rum och lägenheter.
Från möbler övergick vi till det mer matnyttiga i ordets rätta bemärkelse. 
Frukt, grönsaker och en del förnödenheter skulle bäras hem. I morgon, fredag är det helgdag och så även på måndag och de flesta butiker stänger tidigare eller har helt stängt. Ja, inte Carrefour då...
Vad gäller marknaden så kör de på som vanligt så jag tittar nog dit för inköp av mer frukt, grönt och oliver.
Utbudet av det mesta är stort i de lokala butikerna och extra roligt är att titta in både hos slaktare och grönsaksbutiker och givetvis nere i saluhallen.
 
Det finns gott om grönsaks/fruktbutiker med bra och billiga lokala varor och ett stort utbud av dem.
 
För oss blev det sedan ett stopp för mer matnyttigheter och idag blev dte Consum, en butik vi gillar.
Vi såg en stor folksamling och undrade om det var kö n till butiken.
Men icke! Det var siestadags och skolbarnen skall hämtas hem för lunch vid 14 tiden för att senare komma tillbaka till skolan för yttterligare lektioner. Långa dagar är ett faktum, även för de små femåringarna.
 
Siesta och lunchdags för eleverna vid Cubaskolan, en grundskola.
 
Och att tillbringa tid inne i butiken är trevligt och ofta kommer vi ut med varor som vi inte provat tidigare. Ibland blir det en del överraskningar och ibland mer som man tänkt sig. Men lite spänning i vardagen är trevligt.
(Oftast kan jag läsa på förpackningen eftersom det mesta står på spanska förstår jag en del. Och annars går det bra att fråga. Bra sätt att träna spanska på.)
Vi är ju här så länge så att varva uteätandet med att laga mat själva har blivit en rolig grej och extra trevligt är det när utbudet av allt "matnyttigt" är så rikligt och fräscht.
 
Stora och långa frukt och grönsaksdiskar och för de varor som skall var kylda finns särskilda diskar.
 
En del varor har stycke/enhetspris och andra ska vägas av kunden. Här ska " den söta löken"
vägas och den har kod nr 48, slås in på vågen. (En dyr men väldigt god lök)
 
Den manuella köttdisken är välförsedd och här putsas köttet innan det vägs. En klar fördel.
Här ber jag också om att få köttfärsen mald av de köttbitar jag bestämmer.
 
En liten del av fiskdisken. Och vill jag tillfrågas om jag vill ha fisken filléad.
 
Fortsättning på fisk och skaldjursdisken, men den är mycket längre...
 

 
 

Storsamling i "Lilla världen"

    
Eftermiddagen bjöd på en jättetrevlig bloggträff på restaurang "Mundo pequeno", "Lilla världen," en jättetrevlig norsk restaurang alldeles i närheten av där vi bor, bara  några hundra meter söderut på vår "Solskensgata. Adressen är Calle Marcelina 44, Torrevieja. (Området är Nueva Torrevieja)
Vi var ett gäng på drygt 20 personer som samlats för att prata och ha trevligt och det kan jag lova att vi gjorde med råge. Det var hög stämning och glatt och timmarna försvann snabbt. 
De flesta av oss har setts tidigare, mer eller mindre ofta och extra roligt idag var att  "nya" bloggvänner anslutit sig och ville vara med. 
Nu kan man ju ställa sig frågan om alla bloggar, men så är det inte. Det kan vara så att man läser bloggar, ( en eller flera) kommenterar och tycker att det är trevligt att ses då och då och det är ett bra sätt att lära känna nya människor.
Idag hade vännerna Carina och Horst ordnat med bloggträffen och det var första gången vi var just på Mundo Pegueno. Ägarinnan Solweig hade förberett med räk och laxsmörgåsar för de som ville ha detta och till ett specialpris av 10 euro, men givetvis gick det bra att beställa vad man ville från menyn.  Önskades kaffe och kaka eller bara dryck gick det lika bra.
Tack alla och extra tack till Carina och Horst för väl genomfört uppdrag.
 Ett stort tack även till Solveig och personalen på Mundo för jättebra service och god mat. 
Jag har varit här då och då och ätit, både lunch och middag och är man i trakterna så passa gärna på att titta in. Miljön lockar dessutom!
 
Välkommen till Mundo Pegueno.
 
 
Trevligt vid långbordet och här flyttade vi runt efter hand så att vi kunde prata med flera.
Stämningen var hög redan från början.
 
Bordet från andra sidan. LIka glatt här. Dock svårt att få med alla på bild...
 
Både räk och laxmackorna var väldigt goda. Och så fint gjorda.
 
Mysiga dekorationer.
Rolig idé att placera ut böcker och sedan ställa blomkrukor ovanpå så att de kommer i olika höjd.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

På plats

    
 På plats i den spanska sommarstugan är vi och väldigt trevligt att vara här. Sensommarvärmen hemma har bytts ut mot sommarvärme och den lär bestå här ett bra tag.
Förmiddagen började med en pratstund med växterna och de var verkligen både pigga och alerta.
Jag har ju sådan tur att ha en jätteduktig "trädgårdsmästare", och ofta också en assisterande sådan, som tar hand om blomorna när vi inte är till städes. Pelargonerna klarade inte sommarens hetta trots god omvårdnad utan torkade bort. Men så kan det gå...
Passionsblomman är desto piggare och har gott om knoppar, bougainvillean växer och frodas och den sköra och ömtåliga "Fröken Kamelia" har funnit sin plats i tillvaron och har också mängder med knoppar. Även fru Hibiskus knoppar. Penningträdet är verkligen grönt och fint men jag har inte sett vare sig några eurosedlar eller mynt. Men det finns ju andra här i stan som har viss fallenhet för att dessa. Ja, inte mina trädgårdsmästare....
 
Passionsblomman växer under tiden man tittar på den och flera knoppar är på gång.
 
Bougainvillean trivs och är planterad i en rabatt.
 
Påfyllning av matförråden behövdes så det blev en tur till närmsta butik för det nödvändigaste och det är alltid en glad överraskning när det kommer till betalningen för kostnaden är betydligt lägre än hemma, totalt sett, lite drygt halva priset.
Ett besök och en pratstund på granngatan hos vännen AK blev det också.
Kvällens aktivitet blev ett besök på den norska restaurangen La Rosaleda Bar tillsammans med vännerna Susan och Jörgen. 
Vi tittade in hos Susan och Jörgen på vägen -
 
- innan vi fortsatte den korta biten till La Rosaleda Bar.
 
För mig blev besöket här tredje gången gillt. Vid ett tillfälle var jag här vid lunchtid men då pågick en norsk bridgeturnering så det fanns inga lediga bord. Gång nummer två var en tänkt lunch och bad i poolen tillsammans med Liv och barnbarnen. Men då kom vi för tidigt...
Så alltså premiär nu...
En jättetrevlig kväll och mysigt att kunna sitta ute till sent.
Och när vi kom hem i den sena kvällen var det fortfarande +27 grader ute och vi satte oss ner för att njuta av den ljumma kvällen.
 
Susan och jag beställde en härlig, krämig omelett med skinka och ostfyllning
och herrarna slog till på restaurangens berömda revben.
Och med tanke på att det är en norsk restaurang så kan de grilla/steka revben.
 
Susan, Bosse och Jörgen trivs och det gör jag också.
Bakom kameran.
 
 
                                                                   
                                                  

Vi ses igen

    
Efter en trevlig resa till Alicante, med ett för oss nytt flygbolag, Brussels Airlines, landade vi i som planerat i Alicante. Vi reste från Bromma med avgång redan klockan 07 och först till Bryssel, en bekväm resa på under  två timmar. Gott om benutrymme och bekväma, breda, skinnstolar förhöjde upplevelsen, liksom det fina flygvädret.
Vacker morgon i Stockholm.
 
Även bytet i Bryssel gick smidigt och väntetiden var kort innan vi strax befann oss i luften igen. 
 
 Och trots mellanlandning i Bryssel så tog den totala resan lika lång/kort tid som den brukar, för att ta sig kommunalt till bromma flygplats går i sig fortare för oss än att åka till Arlanda.
Med tanke på ett bra pris, (bättre än Norwegian, SAS, och Ryan) 23kg bagage inkluderat i priset och dessutom 12 kg handbage inkluderat i priset var detta ett jättebra val.(nU hade vi endast handbagage och bara nio kg var.
 
Vackert där ovan molnen.
 
I Alicante var det varmt, +30 och vi tog bussen klockan 14 från flygplatsen direkt till Torrevieja. (Bussarna går varannan jämn timme till Torrevieja så det kan vara bra att "tajma" detta om man inte hyr bil. (Och det brukar vi inte göra...) Men vi är bra på att hitta passande flyg, annars går det bra att ta taxi, kostar ca 500 sek eller slå sig ner och vänta på nästa buss.
Vi visste att vår goa vän Anna hade varit på besök här i Torrevieja hos sina föräldrar men vi trodde hon rest tillbaka till Berlin redan i söndags. Men icke! Vi fick världens finaste överraskning när vi klev av bussen vid busstationen i Torrevieja för där står Anna och hennes föräldrar. Vilket härligt återseende! Visserligen sågs vi här i Torre i somras och har sedan dess setts ett par gånger i Stockholm. Men detta var oväntat!  Och väldigt roligt!
 
Kärt återseende och Anna reste till flygplatsen med den buss vi kom med. Härligt att ses igen!
(Tack Anna för fotot!)
 
Varmt var det och vi traskade den dryga kilometren till vår "Solskensgata". Jag kan lugnt säga att mina jeans och eccojoggingskor inte var den optimala klädseln. 
Men det blev ett snabbt byte till shorts och linne....
 
Och fint  att ses igen; Solskensgatan, vänner och Torre
 
 
                                                                                       
 
 
 
 
 

Alldeles nära och en bit bort

    
God tidig morgon! Mycket tidig morgon, i princip natt...
Det blev även en solig och vacker söndag, men den blå himlen verkade ha förhinder på förmiddagen och gjorde inte entré förrän fram på dagen. Men här hemma passade vi på att lufta "snabeldraken", skurborstar, trasor och hinkar och troligen hade det inte skett om himlen varit blå redan på morgonen. Så inget ont som inte har något gott med sig....Eller var det tvärt om...
Det blev i alla fall en bra "mixed kombo"; både städat och vackert väder.
Jag hade ett par uppdrag att utföra så jag förenade nytta och nöje och äär nyttan var utförd, dock inte till full belåtenhet, tog jag en vacker senväg genom Årstalunds koloniområde och njöt extra av den fina eftermiddagen.
En bit av landet men ändå mitt i stan.
Nu, tidigt måndag morgon, lämnar jag den vackra sensommaren här i Stockholm och reser till sommaren i Spanien. En sommar som nog stannar kvar ännu ett tag.
Och sedan, om jag har tur, kanske jag ännu en gång i år får uppleva en vacker sensommar. Vem vet?
Återkommer från den spanska sommarstugan.
 
En liten del av koloniområdet vid södra Årstalunden.
Mysigt och lugnt att strosa här längs de små stigarna
och titta på alla vackra blomor, buskar och söta stugor.
Och här uppe är det en vacker utsikt ner mot Mälaren.
 
Hela koloniområdet klättrar uppför berget och de små kolonistugorna är vackert
placerade mitt i naturen. (Detta är ca 1,5 km hemifrån mig.)
 
Koloniträdgårdarna verkligen blomstrade.
och de vackra höstfärgerna var påtagliga. 
 
Söndagskvällens himmel över Årstaviken.
 
 
 
 

"Sista rycket"?

    
Kanske är det nu i helgen sista rycket för det vackra sensommarvädret. Men visst kan det fina vädret gärna få stanna ett tag till. Jag går fortfarande barbent i sandaler, har halvlånga byxor och ofta en t-shirt. (lÅngärmad tröja medföljer)
Båtlivet är fortfarande i gång och det är stundtals trångt både i kanalen och slussen. Många fritidsbåtar är på väg till sina hemmahamnar i Mälaren för båtupptagning och förberedelser inför vintern och utsikten varierar ständigt.
 
 
 
 
Broöppning behövs ibland för segelbåtarna med höga master.
 
Vi drog oss ut i det fina vädret och efter en uppfriskande promenad tyckte vi att sandstranden på Thaiboat verkade lockande.

På Restaurang Thaiboats sandstrand hade de sista entusiasterna placerat sig
för att njuta av de sköna solstrålarna. Och kanske behövdes en jacka för de mer frusna.
Vi slog oss också ner här .
 
Vi blev sittandes...Skymningen kom och vi satt kvar. Svårt att slita sig ...
 
 
 
 
 
 
 
 

Just här

    
Vissa dagar är vilodagar och det är fint att sitta i soffan eller på balkongen och bli underhållen av vad som händer på kanalen. Utsikten varierar en del och den blir aldrig enformig.
Jag sitter kvar länge, det blir kyligare och jag får så småningom hämta både kofta och filt för jag vill inte missa något. Jag vill hålla kvar denna vackra oktoberkväll. Och jag vill vara just här, just nu.
 
 
Här kommer båtarna på en prydlig rad och jag ser att den mellersta båten är ett hem på vandring.
 
Vandrarhemmet Gustaf af Klint är på väg. Båten har länge varit både vandrarhem, bar
och restaurang och den senaste tiden legat nere vid Stadsgårdskajen i närheten av Slussen
.(Karl-Johan slussen vid Gamla stan. Inte att förväxla med Hammarbyslussen nära oss)
Men nu ska hela Slussenområdet byggas om och eftersom detta vandrarhem måste ha bogsering för att flytta sig får det inte ligga kvar. Ännu ett stycke Stockholmshistoria som går i graven.
 
Konferensbåten "Teaterskeppet" har lagt till vid kajen i Sjöstaden, på andra sidan kanalen.
Väntar kanske på slussning?
 
Båtar fortsätter att komma  under sena eftermiddagen.
Nu är det mest småbåtar som vill passera genom Hammarbyslussen och ta sig in i Mälaren.
 
Solen har gått ner och jag sitter kvar.
Himlen har färgats in i vackra rosa nyanser, ljusen speglar sig i vattnet och jag är en del av det hela.
På avstånd.
 
 
 
 
 
 
 

Energigivande

    
 Energigivande dagar är bland det bästa jag vet och gårdagen var en fullspäckad sådan.
Det var full fart från förmiddag till sena kväll där skratt och humor blandades med mer allvar.
Jag hade bestämt träff med goda vännerna Agneta och nNnni för lunch på den ganska nyöppnade restaurangen Urban Deli på Sveavägen och redan resan dit bjöd på fina och humoristiska inslag.
Det började på bussen där det var absolut fullt och av mestadels gymnasieungdomar. Jag klev på och blev genast erbjuden en plats av en kille med orden "vill damen sitta här." Väldigt vänligt men jag skulle två hållplatser, tackade så mycket för erbjudandet och det med ett stort leende och stod kvar. Killarna log och lät meddela att även äldre kunde vara både roliga och trevliga. Positivt och glädjande!
Likadant på tunnelbanan där en flicka erbjöd mig sin plats, men jag hade redan hittat en så jag tackade för vänligheten och tyckte hon kunde sitta kvar. Detta följdes av glada tillrop från hennes kamrater. Och jag log.
Härliga ungdomar!
Men på Urban Deli, mitt i lunchrusningen, insåg vi att detta inte var platsen för oss om vi ville prata. Och det var ju därför vi träffades. Visserligen är god mat också trevligt, men ännu trevligare är det att höra när någon pratar. 
Vi gick vidare till Hötorgshallen.
Mycket folk här också och vi styrde stegen mot Kajsas Fisk, ett säkert kort. här beställer man mat och blir sedan tilldelad platser. Bra koncept!
 
 
För Ninnis del blev det torsk och Agneta slog till på strömming. Bra val för båda. väldigt gott!
 
För min del blev det fisk och skaldjurssoppa som också var ett bar val och väldigt god.
 
Mycket att prata om hade vi och timmarna rann iväg. Jag skulle vidare till Solna för att därifrån i bil fortsätta med dotter Helen till Uppsala och en föreläsning på Akademiska sjukhuset.
 
Helenfamiljens hund, labradoren Curre, pryder dörren till Helens kontor.
 
Föreläsningen var väldigt bra och helen och jag hade mycket att prata om på vägen tillbaka till Stockholm.
Jag hade ännu en trevlighet denna dag, bokklubb med "Beijing Ladies" på Östermalm i Stockholm. Helen och jag hjälptes åt med att hitta den nya vägen genom tunnlar och nybyggda vägar och fick oss en tur mot Hjorthagen och Värtahamnen innan vi passerade Stockholm Stadion och kom ut på Valhallavägen. Nästan framme. Och här var det inga nya vägar eller andra konstigheter. Men både cykelbanor och busshållplatser gjorde det svårt att stanna för att släppa av mig men efter ett visst trixande så gick det också. Helen är verkligen duktig på att köra i stan.
Väl framme väntade en härlig middag vid ett vackert dukat bord.  Alltså, det blev middag före bokpratet...
 
Marianne, Birgitta, Marita, Mona och jag. Värdinnan är fotograf.
 
Och här är värdinnan Lena på plats framför fönstret.
Väldigt gott med gratinerade räkor i kryddig sås till förrätt serverade i vackra snäckskal.
Oxrullader i läcker sås, sallad och pressad potatis till varmrätt, läcker höstmat.
 
Och efter en lång måltid med mycket prat och många skratt blev det så dags att ta sig an böckerna.
Vi tar med oss böcker vi läst, presenterar dem och lånar ut dem till varandra.
Ett jättebra sätt att ta del av både nya och gamla böcker. 
Och vid ett par tillfällen per är läser vi en gemensam bok och diskuterar den.
 
Bokpratet är i full gång till kaffet.
Men när böckerna var presenterade så fortsatte vi med annat prat och det ville liksom inte ta slut.
Kvällen kändes oändlig och skratten ville inte heller ta slut.
Timmen blev mycket sen, natten hann infinna sig innan det blev uppbrott. 
Tusen tack till Lena, värdinnan och alla andra för en jättetrevlig kväll.
Tänk, en hel dag som gett så mycket energi och från så olika håll. 
Jag njuter och ler....
 
Och det var en bra bit efter midnatt som vi begav oss hemåt i den vackra sensommarkvällen.
Vilken dag! Fylld av energi!
 
 
 
 
 
 
                                                                                         
 
 
 
 
 
 
 
 

Ännu en vacker sensommardag...

    
 Ännu en vacker sensommardag! Bara att tacka och ta emot.
Och det kom att bli ännu en av dessa omväxlande och fina dagar som jag verkligen uppskattar. Planerade men ändå inte...
Jag hade bestämt träff med Marga, en bloggvän, som jag inte tidigare träffat.
Marga bor alldeles i närheten av Furuvik och det var genom ett blogginlägg jag skrev därifrån som vi fick kontakt och det visade sig att Marga också tillbringar en hel del tid i Torrevieja och nu skulle vi alltså ses. 
Här förenade vi nytta med nöje. Jag skulle till Uppsala och Marga skulle hem så i hennes bil till Uppsala hann vi prata en hel del och fortsättning följer i Torrevieja. Jättetrevligt!
Jag träffade LIv och vi tog en promenad i det vackra vädret och slog oss ner i solen på den mysiga restaurangen vid Centralstationen. 
 
 
"Bondsallad" var god med med getost, oliver, valnötter, grillade grönsaker och mavete.
men vi hade ledigt kunnat delat på en portion, för de var stora.
 
Lek och bus med barnbarnen och där även jag provade på att åka karusell, något som verkligen uppskattades av både Max och William. 
 
Ångloksparken. Max och Willaim leker på ångloket. Glada killar!
 
Och jag som trodde smultronsäsongen var över. Men icke.
I Ångloksparken finns planterade smultron som det går bra att bde plocka och äta.
Men det var inte så gott om dem...
                                                                          
Åka karusell är också roligt, så även för en mormor Ditte, men hon kom inte med på bild.
 
 Tåget hem igen till Stockholm i den tidiga kvällen, en resa på 40 minuter, och jag hann samla ihop dagen och tankarna. Hemma på kajen satte jag mig en stund och tittade på solen som speglade sig i kanalen. Och det blev en lång stund. 
 
 
 
                                                                      
 
                                                                          
 
 
 
 
 
 

Mönster

    
 Varje gång jag passerar Slussen i Stockholm så har huset som kallas "Kolingsborg",  blivit mer och mer färgstarkt och fler mönster har tillkommit.
I juni var nio av landets främsta graffitikonstnärer inbjudna att smycka byggnaden och projektet kallades "Omstart Slussen" och var mycket omdebatterat. Kolingsborg är en "grönmärkt byggnas" och ska alltså bevaras intakt. Men någon kom på idén att låta det grå bli mer färgstarkt men nu ska färgen alltså bort. De som gav tillståndet till graffitin hade inte rätt att ge det tillståndet...  Så i dagarna ska färgen bort och så småningom även det gamla huset som stått här sedan 1930- talet för nu skall "Nya Slussen" byggas, vilket kommer att kosta pengar och ta tid.
Skickligt gjort! Och visst är det färgstarkt!
 
Jag vill ju gärna få en närbild...
 
 
Och det här med mönster och lite konstnärlig ådra är något jag personligen förkovrar mig i så mycket det går.
En verklig utmaning och jag tycker inte att framstegen sker i så rask takt. Eller de sker inte alls för att vara ärlig.
Bosse tog fram våra sysaker för att dels sy i en knapp och dels laga en söm. Och någon brist har vi inte på vare sig nål, trådar eller garn. Jga plockade fram fyra olika lådor med i stort sett liknande innehåll och hittade dessutom fem rejäla sysaxar. Aldrig använda av mig.
Men just här, när alla syskrin var framtagna blev jag inspirarad av ett tvprogram som rullade på. Jag hängde med i början men sedan körde det ihop sig. 
Och jag packade ner sysakerna.
 
Observera den "röda  tråden"...Bra basutbud av trådar finns. 
 
Här skulle jag nu få lära mig att göra tofsar och på ett enkelt sätt. Jag minns endast dessa cirklar av papp med hål i och där man skulle snurra på garn i tjcoka lager. Sedan skulle det klippas och friseras och för de flesta blev det en tofs. Men jag fick aldrig till det. kLippte alltid fel och så även i skolan när jag som ambitiös fröken på vid något påskpyssel skulle hjälpa en elev med en gul tofs. Jag kan meddela att det blev ingen tots för jag klippte fel.  Nåja, en annan elev kom till undsättning och sedan dess har jag inte "tofsat."
I tvprogrammet skulle man inte ha en pappcirkel utan en hoprullad pappersrulle. Precis som om det skulle vara enklare...
 
Här visades hur man skulle gå till väga.Garnet rullades på i ett tjockt lager.
 
Jodå, det klipptes också..
 
Och sim-sa-la-bim....Tofsen var klar. Det blev inte min.