Just nu

    
  Jag är nyss hemkommen efter en långlunch i skuggan på restaurang Mundo Pequeño tillsammans med väninnnan Ingrid. Ja, det blev inte bara en långlunch där utan också påföljande kaffe nere vid Paseon på en glassbar.
För egen del slog jag till på en iskaffe och isig var den och väldigt söt. Men nu har jag provat en sådan och det behöver jag inte göra igen.
Ingrid som valde "caffe con leche" (kaffe med skummad varm mjölk) och en kula vaniljglass gjorde smakmässigt ett klokare val.
Och just nu pustar jag i skuggan under markisen, har tagit ut fläkten och  inväntar "Rapport" och "Allsången på Skansen" som jag ser utomhus via datorn.
 
                                                                
Restaurang Mundo Pequeno, som ägs av en norsk kvinna, är väl värt ett besök för antingen mat &dryck
eller bara slå sig ner med något att dricka. Vänlig och serviceinriktad personal, fräscha råvaror,
trevlig atmosfär och en bra kock är alltid ett vinnande koncept för en restaurang.
Menyn är varierad med större och mindre rätter och deras sallader är jättegoda.  
 
  
Mysig och inbjudande inredning bidrar till trivseln och det är ägarinnan som står för det kreativa.
(Är man intresserad av målning så anordnar ägarinnan kurser här under höst, vinter och vår.)
                                                                                            
Sangria svalkade gott och våra sallader bestående av rökt lax med mango, tomater, getost, valnöttter
och gurka på en bädd av olika salladssorter var verkligen god och så läskande i värmen.
(Skall absolut prova att efterlikna denna sallad här hemma.)
 
                                                                                
                                                                        

"Blå värme"

    
Blå himmel, blått hav och blå värme. Nu vet jag inte om värme kan vara blå, men det såg ut som om den var det. Alldeles dallrande blå.
Ingrid, Bosse och jag träffade vännerna Horst, Carina nere vid Playa de los Locos för en avskedsfika för nu åker de hem i några veckor. Vi blev sittandes länge men fortfarande när vi skildes åt efter ett par timmar kändes värmen alldeles blå. Värmen gick liksom ihop med havet och himlen.
 
Trevlig havsutsikt! Och båtarna piggar upp lite extra.
 
 
Nordico, en nyöppnad restaurang vid playa de Los Locos är väl värd ett besök.
Rejäla parasoller, den fina havsutsikten och behagliga brisen förhöjer tillvaron.
Horst, Bosse och Carina funderar på sin beställning.
 
För egen del beställde jag en tapastallrik: räkor med ägg, rökt lax, paté
och en bit kallt kött. Väldigt gott och prisvärt för 8 euro och då ingick också en öl/vatten.
(Delade med Bosse för det var rejält tilltaget, Ja, inte ölen...)
 
Den nya passagen som har öppnats mellan husen och det blir lättare att ta sig till Los Locosstranden
  utan att behöva runda ett helt kvarter.
 
Blått överallt!
 
 
 

Fidji-time

    
Värmen hos oss består, just nu +34 och man skall inte klaga, men lite synpunkter på hettan har jag ändå. Jag har fösökt att skicka värme både kors och tvärs och tror jag nu lyckats med att få den till Sverige. Trots det är det ändå en hel del kvar här.
Just vid dessa tillfällen när det är varmt här kommer jag att tänka på när vi för många år sedan sent en kväll kom till Fidji. Vi skulle bo en natt på ett hotell, strax utanför huvudstaden Suva, innan vi skulle ge oss iväg ut på en femdagars kryssning bland öar och atoller med Blue Lagoon Cruises och deras kryssningsfartyg Fidji Princess. 
Det var en en het och fuktig kväll och vi hade tänkt oss en lättare middag, slog oss ner vid ett bord i trädgården bland den tropiska grönska och inväntade servitören. Vi väntade och väntade och så småningom uppenbarade sig en dam som pustandes sträckte fram två menyer och satte sig på en stol vid bordet. Och där satt hon...
Vi försökte göra vår beställning och hon satt och antecknade, reste sig så småningom och pustade iväg. Efter en stund kom hon tillbaka med vår beställda öl, pustade och satte sig på stolen för att vila. Och så här fortsatte det, högst två saker i taget. Efter drygt en timme var allt klart och strax efter kom maten. Ja. en tallrik i taget. Jag upptäckte då att en gaffel saknades och gick själv för att hämta den. Väl inne i restaurangen fick jag vänta, men nu var jag hungrig och ville äta och försökte skynda på det hela. Men icke! "Madam, this is Fidji and here we have Fidjitime. That means: everything takes its time". Jaha, så var det med den saken.
Vi hann i varje fall äta upp och sova ett par timmar innan kryssningen väntade och ombord på Fidji Princess var det ingen Fidjit ime, snarare "Brittish time".
Förutom själva kryssningen som var en upplevelse i sig, fantastisk, så skulle vi vigas på en sandstrand i solnegången. Papper var medtagna från Sverige, alla formaliteter och det praktiska skötte rederiet om och borgmästaren från Suva kom ut med ett sjöflygplan för att förrätta vigseln.
 
Bilder lånade från Blue Lagoons hemsida.
 
Fantastiska bad och härlig snorkling.
 
Vår hytt låg på översta däck och utsikten var magisk.
 
Fidji Princess i bakgrunden, ett behändigt och bekvämt fartyg som tar 68 passagerare.
Ungefär så här såg det ut när och där vi vigdes, men blommorna bestod då av olikfärgade orkidéer.
 
Apropå "Fidji time" så är det just nu, mitt på dagen, +34 och när gårdagens salladsmiddag med kallskuret  skulle intas var det också varmt.
Så kanske är det en god idé att  Fidjitid även  får råda här ett tag. Jag tar tillfället i akt och sätter mig ner pustar mellan varje moment jag gör.
 
 
 

Högtryck råder

    
Temperaturen är hög, i mitt tycke väl hög, just nu +34, och inte ett moln. 
Takfläkten går för högtryck, det är korsdrag och luften står ändå still. (Väljer att  ha på ac:n då och då eftersom jag blit täppt i näsan om den är på hela tiden...)
Har suttit ute i skuggan mellan varven och då haft den flyttbara fläkten med och den gav viss svalka.
Gårdagen var något svalare, med tonvikt på något, +32 stora delar av dagen och kvällen. 
Att sakta promenera i skuggan går bra och havet drar ju alla dagar, ja inte stranden förstås, men att sitta på en restaurang alldeles brevid är både omväxlande och roligt.
 
 Playa del Cura var välbesökt och parasollerna stod tätt.
Högsäsongen, början på den, är här och många spanjorer är på plats både i Torrevieja på på stranden.
Ännu mer högsäsong infaller i augusti.
Men om jag vill bada så väljer jag förstås den fina stranden i La Mata.
Ingen tvekan om det!
 
Den härliga, flera km långa stranden i La Mata, lockar om jag vill bada.
Och det är nog dags för ett bad i veckan...
 
"Första sittningen" från stranden har lunchrast . (Den är ofta mellan 8.30 och klockan 14)
Restaurang Kiosco José Maria är omtyckt av spanjorerna  och av oss. Vi går gärna hit.
 
Spansk lunchmeny serveras, men vi hoppade över den idag....
 
Kvällsträff  och middag med vänner på restaurang Alinghi ochd det märktes även här att högsäsongen har börjat. Helt fullsatt redan klockan 19 och vi fick det sista bordet när vi kom och många gäster fick vänta länge på ett bord. Alinghi är en prisvärd restaurang där man för 8 euro får en trerätters middag. Vi satt länge till bords och mörkret hann sänka sig innan vi skildes åt och sakta vandrade ut i den sena kvällen. Tack för en jättetrevlig kväll!
 
 
Carina, Horst, jag, Bosse och Catharina låter oss väl smaka av maten och Ingrid fotograferar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sol och värme är ingen bristvara

    
 Värme och sol är ingen som helst bristvara här och jag delar gärna med mig. De senaste dagarna har jag tyckt att mornar, sena eftermiddagar och kvällar har haft temperaturer som mer passat mig, omkring +26 och det har verkligen varit behagligt. Eftersom strandlivet är ett passerat stadium för mig så får en tänka till vad som känns trevligast att göra när termometern dagtid passerar +30, men en lätt cykeltur eller promenad längs havet är alltid möjligt. Och det blir alltid ett långt stopp i skuggan på en trevlig strandbar där det fläktar...
 
Så här kan jag sitta länge och drömma mig bort i fantasins värld.
 
Eftersom vi vistas här i ganska långa perioder tröttnar vi ibland på att äta ute  och lagar mat hemma i stället. Så hr i värmen blir dte inga lågkok direkt och stekplattan fungerar perfekt att ställa utomhus på bordet och laga till kött, fisk och grönsaker efterhand. Utbudet av fräscha råvaror är stort så det är ibland svårt att bestämma sig för vad som skall ätas. Men igår hade jag tänkt att trotsa värmen och laga mat inomhus och i ugn. Jag var sugen på lasagne.
Färska lasagneplattor finns (beränsad hållbarhet dock) men jag brukar köpa en sort som först skall läggas i ett hett bad där de mjuknar och sedan är klara att användas.
Köttfärsen och löken stektes och kryddades med salt, peppar. I med en skvätt balsamvinäger, hackade färska tomater och mängder av örtkrydddor. Squash i småbitar stektes tillsammans med vitlök och sedan ner i köttfärsröran.
Varmt var det och varmare blev det vid spisen. Ac på och dessutom en fläkt. Insåg att det inte blir mer lasagne lagat här förrän i höst.
Ugnen på, värmen steg. Jag rödblommig i ansikter trots ac och fläkt.
Sista momentet kvarstod. En burk crème fraiche blandades med 1 dl grädde och 1 tsk örtsalt och sedan breds detta över lasagnen och toppas med riven ost. Perfekt! Och sedan en vända på ca 40 minuter in i ugnen.
Dags för mig att ta en kall dusch! 
Resultatet blev en jättegod lasagne och en kokerska som tränat sitt tålamod värmebeständighet.
 
 
En sen middag blev det och en ännu senare promenad ut i den ljumma kvällen. Eftersom det är så varmt blir det inte några direkt raska promenader utan man hinner se en hel de,l både vad gäller byggnader och annat.
 
Vacker kakel pryder detta hus.
 
Många samlas vid Paseon -
 
-himlen skiftar i olika nyaser
 
- och havet lockar.
 
 
 
 
 
                                                                                         
 
 
 

Ändring med gott resultat

    
Idag har det monterats här i stugan. Jodå, jag har haft hjälp av en duktig hantverkare som gett mig god handledning och en hjälpande hand, så efter ett tag var den på IKEA nyinköpta blomhyllan på plats och några växter fick genast flytta in i den.
Jag har efter det att jag i maj, hos bloggvännen Znogge, sett en fin hylla för blommor utomhus tittat efter en sådan och hitintills har jag inte hittat den rätta.
Den hylla jag tänkt mig skulle vara av svart metall, ganska hög och ha fyra flyttbara hyllor med ca. 60 cm bredd.   
Men! Plötsligt, alldeles vid IKEAs kassor och mycket strategiskt placerade, fanns några blomhyllor till försäljning. Dock fanns inte den hylla jag tänkt mig, men det går att ändra sig, vilket jag raskt gjorde.   
Så hyllan "socker", en vit, ganska låg hylla av metall och med tre våningar fick följa med oss hem och är nu placerad och växter har fått flytta in. Skönt att inte behöva ha växterna placerade direkt på terrassens klinker och nu syns de också bättre.
(Pelargonen på lägsta våningen har  dock lite lågt i tak, så kanske får det där ske en omplacering för växternas trivsel är  viktig. )
 
Blomhyllan blev riktigt bra.
 
Även hibiskusen i sin kruka, placerad i rabatten med passionsblomman trivs bra.
  Och idag kom två nya vackra, blommor fram.
 
 

Dagens mål

    
 Idag har vi varit på en heldags bilutflykt, medbjudna av vännerna Carina och Horst. Och det var inte vilken tur som helst. Vi körde kustvägen söderut i några mil och passerade för oss nya platser som Pilar de la Horadada och San Pedro del Pinatar för att sedan vika nordväst inåt landet.
Vi var på väg till ett möbelvaruhus med stark svensk anknytning och just i detta varuhus, i denna stad hade vi inte varit tidigare.
Men det var lite klurigt att hitta fram eftersom vi kört en annan väg än den vanliga motorvägen.
 
Horst spanar efter skyltar och vi hejar på och så  plötsligt ser vi en rejäl skylt.
 
  Blev vi så mycket klokare av skylten? Verkade vara någon sorts varannan-vägs tanke.
Men efter en förfrågna på en bensinmack fick vi bekräftat att vi var på rätt väg. I princip.
 
Ännu en rondell! Tror vi hitintills passerat 21 stycken och nu var vi nästan framme vid målet.
 
IKEA i Murcia ligger drygt sex mil från Torrevieja och detta var vårt första besök här på varuhuset.
 
Vi tänkte börja med en kopp kaffe för att lägga upp dagens strategier och med ett IKEA Familykort är kaffet kostnadsfritt. Men det var bara ett krux, ett litet. Muggar erhölls i barens kassa och kaffet skulle tas från en automat. Men, det fanns inget i vårt tycket vanligt kaffe, "kaffe americano", i stort sett espresso med hett vatten i. Men varianterna där mjölk och socker ingick var desto fler och med tanke på att det var kostnadsfritt så var det ingen förlust heller.
För egen del passade jag också på att skaffa ett spanskt Familykort, för här går det inte att käckt presentera en svensk elle kinesisk variant, de typer av Familykort jag har.
Detta var vårt första besök på IKEA i Murcia och säkert inte det sista och en hel del smått och gott hamnade i våra vagnar. För min del blev det bara en sak som inköptes som inte fanns på min lista och det var en liten lutande skiva till datorn för att få till en bättre arbetsställning. Tack Carina för det tipset och den fungerar utmärkt. 
 Man blir lite hungig av att shoppa och ett svenskt mål mat i restaurangen fick det bli. (Såg inte till några spanska rätter idag.)
Tre av fyra slog till på köttbullar med lingon och potatismos och jag valde en laxtallrik. Gott var det och skönt att vila shoppingbenen.
Dags för nedre planet och våra vagnar fylldes ytterligare med våra planerade inköp. Tror i alla fall inte att något onödigt kom med av misstag...
Att sedan stuva in allt i bilens bagagelucka, en trevlig Panda av Fiatmodell, gick nästan smärtfritt och bara ett
 paket fick samsas med oss i baksätet.
Tillbaka till Torrevieja blev det motorvägen och vi bestämde oss för att kaffe och en glass på Mc Donald´s blev en bra avslutning. Det blev det också, kaffet alltså,  när vi efter lång väntan kom fram till disken och fick beställa. Glassarna var i stort sett slut och man kan inte få allt.
Däremot hade vi fått en härlig, händelserik och rolig dag med fina vänner och där både ankomstmålet, IKEA i Murcia och restaurangmålet med råge blivit uppfyllda.
 
 

Repris

    
 Ibland är det trevligt med repriser och här i Spanien har vi idag midsommar på nytt. Det är, "Huegos de San Juan", som betyder Johannes döparens eld (fri översättning...) och han liknades också vid en lampa eller eld som strålade.
I Sverige har midsosommarafton sedan 1953 firats mellan 19 och 25 juni och på en fredag och midsommardagen följaktligen mellan den 20 och 26 juni, en lördag och midsommarafton har i Sverige alldid haft en starkare ställning än midsommardagen. Vad gäller Norge så firar man inte midsommar vilket görs i Finland och Danmark.
Av tradition firas på många platser i Europa och i Baltikum Johannes Döparens dag alltid den 24 juni, eftersom Johannes, enligt kristendomens Lukasevangeliet, föddes sex månade före Jesus. 
(Jag skrev den 21 juni 2014 ett blogginlägg om midsommar  och där finns mer att läsa ocm traditioner och urspung.
Eftersom vi nu är i Spanien så ville vi vara med och fira San Juan, alltså midsommar en gång till.
Att det skall eldas är givet och det sker på olika sätt.
Vi passerade ett område en bit från starnden och där fanns bl.a. dessa figurer att beskåda och i kväll kommer de att rullas ner till stranden och eldas upp. Olika skolor i närheten har varit med och utformat sina delar av figurerna.
 
 
Här i området stängs gatorna av för biltrafik ett par dagar
och man tar med sig bord och stolar ut på trottoarerna för att duka upp till picknick.
 
Extra belysning är uppsatt.
 
 Det kändes som om hela stan var ute denna härliga kväll, gammal som ung, och sitter man inte på en restaurang eller dukar upp sin picknick på stranden så går det lika bra att inta någon av alla de bänkar som finns utplacerade längs hela strandpromenaden.
Bosse och jag parkerade oss i bekväma fåtöljer på bar/restaurang Keepers, i början av Paseon och satt även vi på första parkett.
Första parkett och med havsutsikt.
 
En god glass hör midsommar till. (Vi delade den...)
 
Mörkret sänkte sig och på stränderna tändes den ena elden efter den andra upp.Förra året minns jag att jag kände mig som en välrökt böckling efter att ha promenerat längs Paseon, men i år var det vindstilla och röken höll sig på sin plats. 
Efter midnatt var det dags att sakta gå hem genom stan. En härlig kväll!
(Väldigt positivt är att alla åldrar är tillsammans och att skrik, skrän och annan oreda lyser med sin frånvaro. )
Klockan är 23 och "alla" är på plats -
 
- och är man inte på stranden så är man alldeles bredvid.
 

Om...

    
 Om! Detta lilla, viktiga, ord som på ett sätt begränsar och styr oss och på ett annat vis ger oss möjligheter  att tänka förbi ordet och se vad som händer då.
"Om" jag kunde, skulle jag resa, eller "om" jag kunde skulle jag göra si eller så...Oftast är det begränsningar eller villkor för att kunna göra eller lyckas med det en vill. På den  senaste tiden har jag tänkt en del på vad mer jag vill göra och vad som är viktigt för mig och jag kan inte påstå att det är lätt. Men varför skall något vara lätt-
Ibland har jag lyckats tänka bort det lilla, men så viktiga ordet om och istället fokuserat på att jag vill göra och vad som krävs för att jag skall kunna göra det.
Med viss tanke på åldern så inser jag att större delen av livet ligger bakom mig och det finns saker jag kunnat göra bättre och inom skilda områden.
Men fokus ligger på allt roligt jag har gjort och upplevt. Och det är mycket!
Jag också gjort det mesta av det jag velat göra men  inte alls utan rejäl ansträngning.
Har kommit fram till att jag skall tänka på ordet "hur" och använda mig av det när jag nu funderar vidare på det jag vill uppleva och göra .
Det kan vara de små sakerna i livet som är minst lika viktiga som de större och att vara nöjd med det som är här och nu. Där skulle jag behöva viss träning. För det är alltid bra att veta om en är  nöjd och när.
 
Ibland utmanar äventyret och det kan gå både upp och ner.
Ibland glider en fram, skjutsad på cykel och inte en backe inom synhåll.
(Bilden till vänster från Kinesiska muren och den högra fråm Pekings innerstad)
                                                                                      
Att vidga sina inre och yttre vyer, se bortom det vanliga och våga ta steget.
(bild från Tibet)
 
Hur kan jag numer njuta av sol och värme utan att mina solskador förvärras?
(Strand och hav i det som under en period var vårt Thailandparadis.)
 
Jag kan sitta i skuggan, se havet, se båtar och jag kan göra det i t.ex. i sommarstugan Spanien.
(Dock inte under den varmaste tiden i juli och augusti.
Det vore att utmana ödet eller vad man skall kalla det...)
 
Skymningen har lagt sig och jag jag vågar mig ner på stranden
för att njuta av havet och den fortsatt ljumma sanden.
 
Och jag har blivit bra på att hitta knep för hur jag skall undvika den starka solen 
 
 
 

Dagens tur

    
 Värmen är påtaglig, +30, och himlen lika molnfri som vanligt och inte kan detta hindra oss från en cykeltur.
Viss planering är bra så att skugga eventuellt kan finnas någonstans längs vägen.
Vårt mål, denna gång, som så många andra är La Mata. Det "riktiga" La Mata nere vid havet.
Dels tycker vi om den långa fina strandpromenaden och alla de små restaurangerna som kantar den, och dels blåser det alltid här en skön bris från havet. Trångt på stranden blir det inte heller om man skulle få för sig att bada.
Vi har testat många vägar till La Mata och precis som till Rom leder nästan alla vägar från Torrevieja dit.
Men att hitta den skuggigaste och den med minst långa backar är lite klurigt. För backigt är det både dit och hem.
Skuggan varierar förstås efter när på dagen man ger sig iväg men backarna är konstanta...
Ett par gånger har vi nu tagit oss via den fina parken "Parque de Molino del Agua" och lett cyklarna där, eftersom cykelförbud råder. Det är en stor, vacker, park med omedelbar närhet till den fina La Matastranden, gott om både bänkar, vackra växter och skugga bland pinjeträden. (Ja, men får se upp för kottar)
 
 
 
Det är sista helgen för "Tapas por La Mata" och planerna var förstås att äta några stycken på olika restauranger. Ett bra val förra veckan var "Kiosco Blondy" men sitt perfekta läge på stranden. Här var det fler än vi som ville äta så efter en stund i baren blev ett bord ledigt. Jag var lite osäker på vad vi skulle få in, men en tapa var friterade grönsaker med en lätt honungssås och den andra en stekt skiva bröd med bl.a. hackat ägg och något mer odefinierbart. Grönsakerna vann!
 
Kiosco Blondy, i början av La Matastranden med perfekt läge och med bra skugga.
 
Nästa stopp blev också en favorit i repris, en restaurang där vi ofta stannar till på cykelturerna, Restaurante Alba med goda tapas och perfekt utsikt.
 
Bläckfiskringar i smakrik sås och skaldjur inbakade i en bit crèpe smakade väldigt bra.
Dagens bästa tapas, 9/10 poäng.
 
 Efter att ha tittat överskådligt på listan över restauranger som var med, så ville vi prova ett nytt kort som sista anhalt, La Mar de Bien. Enligt tapaskartan som är av mycket överskådlig karaktär, skulle den här restaurangen ligga snett bakom "tornet". Det gjorde den inte, den låg alldeles bakom.
Jaha, tornet är där. Men var är restaurangen? 
 
Nåväl, tapas i form av minihamburgare 5/10 och basmatiris med skaldjur i currysås (smaklöst) 4/10.
Och en, för oss ny restauranprovning kunde läggas till listan.
 
Ännu varmare var det när vi trampade hemåt och det blev till att gå uppför
den branta 500- meters backen mot Torremarina, för att sedan susa nerför backarna
och hemåt via Avenida de Paris. Dagens tur var slut, 10 km avverkade.
Och slut var jag också...
 
 
 

Djur på besök

    
Att djuren är våra vänner, åtminstone på ett eller annat sätt, är något jag tränar på att inte bara intelektuellt förstå utan även på det mer känslomässiga planet.
Och fortfarande är det så att jag inte hunnit bli den där sanna djurvännen som jag gärna önskar att jag ska hinna bli. Hundar, hästar, småfåglar, vanligtvis ekorrar (men efter gårdagen kottattack är jag lite tveksam...) och en hel del andra djur tycker jag om och nu kan jag även delvis räkna katter dit. 
Jag tycker rådjur, älgar och rovfåglar är mäktiga och jag tittar gärna på dem på långt håll och skulle en gång i livet gärna åka på en safari i Afrika.
Men getingar, ( är allergisk) myggor, flugor, fästingar m.fl.  småkryp har jag ännu inte förlikat mig med.
Tydligt är att jag har viss dragningskraft på djur.
Förra sommaren fick vi oväntat besök på terrassen när en höna plötsligt kom inflaxandes från ingenstans och hon var inte lätt att bli av med heller. Men efter att ha fått hjälp av grannen så fick vi ut henne och hon försvann längs gatan.
( Blogginlägg från den 18 och 19 augusti 2014)
 
Perfekt landning av fru Höna på vår tvättlina när hon kom flygandes över staketet.
 
 Vattenkannor, slang och stol inspekterades.
 
Och vissa blomkrukor blev populära.
 
I år har ingen höna varit synlig hos oss, men vi har en annan mer bygsam hyresgäst, Sixten. Han är stillsam och trivs bakom min passionsblomma och visar sig mest tidig morgon eller sen kväll. Han är ogärna med på bild men man får ha tålamod.
 
 
En som gärna är med på bild är denna katt som dagligen passerar grannens tomt och vi undrar om den månne är intresserad av citronträdet. En tanke är att vi skulle kunn aträna den till att tro att de nerfallna citronerna är garnnystan och rulla dem till vårt staket. Tyvärr har vi ännu inte lyckats, men en får inte ge upp.
Katten verkar helt ointresserad av att rulla citroner -
 
- fastän det är gott om dem.
 
Kanske vore det mer framgångsrikt med en ekorre här i citronträdet.
Men de kanske inte gillar citroner utan håller sig til kottar... 
 
 
 
 
 

Picknick i hagen/parken

    
 Midsommarafton kom i år också och inte ett moln så långt ögat kunde se. Vi, Bosse, Ingrid och jag var inbjudna till eftermiddagspicknick i Calas Blancaparken av Horst och Carina. (Calas Blanca parken står det på kartan men parken/området heter också Plaza de Europa. Ej att föväxla med "Europaparken " Parque de Las Naciones". )
Jättetrevligt med en picknick i grönskande omgivningar.
Calas Blancaparken är en oas mitt i stan och bra skugga finna att få mellan palmer och pinjeträd.
Vi hade inte bestämt i vilken del av parken vi skulle ses men lite spänning måste det få vara.
 
En fin, liten, kyrka placerad i parken
 
Grönt och skuggigt, verkligen behagligt.
 
Och plötsligt upptäcker vi Carina och Horst tillsammans med ett dukat bord och sköna stolar, behaligt placerat i skuggan. Extar komfort för jag tillhör dem som gärna sitter vid ett bord i stället för att krypa omkring på marken. Men kanske är det åldern som tar ut sitt...
Carina och Horst hade föberett en magnifik picknick där lite svenskt, där tonvikten på lite, innebar sill, gräddfil, slottssenap, svensk nypotatis och nubbe för de som önskade.
Jodå, vi hade jordgubbar också, jättegoda spanska och väldans gott smakade den övriga maten också.
 
Carina lägger sista handen vid dukningen. Eftersom parkbänken fungerade som buffébord hade Horst tagit med en träskiva så att maten inte skulle hamna i ett sluttande läge och kasa ner på marken. Perfekt tänkt!
 
Bara att öppna locken på alla matburkar och hugga in på sillen och den svenska färskpotatisen.
 
Glad stämning redan från början.
 
En del av all mat som det "picknickades" på.
 
Horst, Carina och Bosse låter sig väl smakas. Ja, det gjorde ingrid och jag också...
 
Picknick i naturen är väldigt trevligt och extra fint att sitta i skuggan under träd. Men, det finns vissa faror som lurar på nära håll. Det var ett visst prasslande i träden runt oss och vi såg flera snabba ekorrar som for upp och ner i dem och hoppade mallen grenarna. När vi har ätit klart och njuter av de svalkande vindarna så hör vi plötsligt en duns och i ögonbicket strax innan dunsen ser jag en spetsig kotte i luften. Men jag hinner inte varna...
Kotten hamnar med den spetsiga delen i Ingrids huvud. Vi hör alla dunsen och det blir ett hack i huvudet och visst blodvite uppstår.
Detta hade vi liksom inte kunnat förutse. Överfallen av en kotte! Inte så vanligt.
Jacket blev inte så djupt men ont gjorde det förstås.
 
Ekorre på rymmen..
 Eftermiddagen hann övergå i tidig kväll och tillsammans avslutade vi vår picknick men fortsatte vår midsommarafton hemma hos Carna och Horst med kaffe och bakverk.
Tack för en jättetrevlig midsommarafton! Och vi kommer alla att se upp för kottar i parkerna hädanefter...
Bosse och jag tog omvägen hem via Paseon och slog oss ner på "första parkett" på Keeper´s bar och såg himlen övergå i ett vackert,rosa sken och innan vi sakta vandrade hemåt i den sena kvällen hade mörkret sänkt sig över land och hav.
 
Sen midsommaraftons kväll och himlen är alldeles skär...
 
 
                                                                                  

Midsommar

    
 Det blev midsommar i är också! Nu är den här! Och jag önskar alla en fin midsommarhelg!
Jag har många minnen från midsommaraftnar, mest glada och ett minne ligger mig varmt om hjärtat, trots att det egntligen inte var glatt. Glatt har det blivit under årens gång och samtidigt också betytt mycket för mig.
Det var midsommarafton 2002 och det spöregnadehela dagen. Jag var hanska nyinflytttade till Vasastan och skulle tillbringa midsommaraftonen med min väninna Vivi. Vi hade tänkt att äta en god restaurangmiddag utomhus i kvällssolen och sedan bege oss upp till Skansen för att vara med om midsommarfirandet där.
Men regnet fortsatte att ösa ner och vi letade efter en restaurang i Stockholm där man kanskekunde sitta inomhus och äta. Tyvärr var de flesta restaurangerna stängda, eller skulle just stänga, när vi kom.
Och ett besök på Skansen i regnet avstod vi med glädje.
Hungern blev påträngande och till sist blev valet en hämtpizza från Pizzerian mitt emot mitt hus. Men den smakade gudomligt!
På på tv såg vi torrskodda, från soffhörnet, midsommarfirandet från Skansen och hade ingen längtan dit. Pizzan, ett glas vin och låten, "Av längtan till dig, av Åsa Jinder med sång av Kajsa Stina Åkerström blev vår midsommarafton det året. 
 Den biten spelar jag idag för alla, men alldeles extra för dig Vivi. Tack för att du finns!
Trevlig midsommar!
 
 
 
 
 

Viss kreativ ådra.

    
 Vårt projekt med bardiske/bänkskivan pågår fortfarande och jag gör mitt bästa för att komma med förslag och idéer. Det är inte alld brist på dem i sig, men det brister i genomförandeprocessen för där är jag inte till stor nytta.
Alldeles nyss fick jag en uppgift att markera något som skulle skäras ut, men jag förstod inte alls var markeringen skulle ske, varpå maken ler och utbrister "jag förstår nu varför du inte kunde/fick delta i skolans textilslöjd.". (På min tid hade flickor endast textilslöjd, träslöjdssalarna fick flickor tillgång till långt senare.)
Och det är delvis rätt för i klass tre i Törebodas folkskola var jag med på syslöjden och broderade dessutom ett par juldukar som finns kvar än idag. Betyg i syslöjd fick jag också, knappt godkänd, men det gjorde mig inget.
Mitt intresse var inte på syplanet utan mer att tala med mina vänner. Vad gäller stickning och virkning eller fållande av handdukar så var jag tämligen ointresserad. Jag ansåg att man kunde köpa färdigfållade handdukar och att min mamma och mormor stickade och virkade det som behövdes. Uttänkta och kreativa svar had ejag men de gav inte direkt överbetyg.
Tyvärr blev min karriär i syslöjdsalen heller inte så framgångsrik när jag 1959 började i klass 4 i Huvudsta skola i Solna. Man skulle lätt kunna säga att det körde ihop sig från början mellan syfröken och mig. Hon tyckte jag var så dålig på att sy, låg något i det, så när vi skulle välja tyg för att sy en vid kjol med rejäl  resårkant upptill fick jag välja tyg sist och då fanns det bara ett i mitt tycke fult tyg att ta. Så jag valde inte det tyget och syfröken blev jättearg. Men jag meddelade att jag till nästa lektion skulle ta med eget tyg.
Hemma hade vi av en av mina fastrar fått många jättefina handtryckta tyger, bl.a av en konsnärinna/designer som hette Viola Gråsten och som var väldigt populär på 1950 och 60-talet och ett vackert tyg av henne medfördes till följande veckas sylektion. (Hon designade också plädar för företaget Tidstrand)
Syfröken höll på att falla av stolen när hon såg mitt tyg och glad var jag. Ett litet tag. Kjolen skulle klippas till och den skulle ha en gigantisk fåll nertill så att man skulle kunna använda kjolen i många år.
Jag förstod inte alls vitsen med detta och tyckte att en liten nätt fåll nertill på några cm räckte bra. Vi kom inte överens om denna detalj och jag satt och tittade på mitt tillklippta tyg som möjligen skulle kunna bli en kjol.
Men syfröken och jag körde fast i förhandlingarna. Jag tog med tyget hem igen och efter vissa samtal med skolan återkom inte jag till sylektionen mer det året. Jag fick i stället ägna dessa timmar åt att arbeta på skolbiblioteket men att låna ut böcker, stämpla den, städa i hyllor och dessutom läsa böcker. Mein lycka var gjord och jag tror även syfröken var nöjd.
Hur det gått senare i livet med mig och att sy. Jo tack, vissa framsteg blev det och jag anmälde mig som vuxen till en sykurs och gick i tre terminer. Tyvärr var inte min talang alltför stor, men med uppmuntran så går det mesta.
Och det är något jag haft med mig under över 40 år i läraryrket. Med uppmuntran, tron på sig själv och sin förmåga, humor och glädje. så kan man åstadkomma mycket.
 
Igår, fram på eftermiddagen, blev det paus i bänkprojektet och en cykeltur till havet lockade. Det blev träff med vännerna Ingrid, Carina och Horst och en jättetrevlig eftermiddag och med bra strandutsikt.
 
 
 
Trevligt att ses och fint att få bytt lite tankar angående vår bardisk. Här Horst och Carina.
 
Kvällens middag hade jag fått tips om av vännen Aaa, en kycklinggryta med mango och mango chutney. Men efter att ha letat i ett par butiker av mindre modell gav jag upp tanken på just mango chutney. Men med en mango i min hand och började jag laga såsen. Grädde och crème fraiche, tillsammans med  ett par msk curry kokades upp och där skulle även ett par msk mango chutney varit med.
Men i brist på den gjorde jag en egen variant; hackade mangobitar, sweet chilisås, cayennepeppar och lite citronsaft  fick duga. 
De tunna kycklingfiléerna stektes snabbt, ner i en gratängform, såsen över och in i ugnen i 175 grader i 15 minuter. Och det blev riktigt gott. Extra mango serverades till för den som så önskade.
Så ganska nöjd konstaterade jag att det även hos mig  finns tendenser till en liten kreativ ådra. Men kanske inte när det gäller att utföra saker med mina händer.  Där får jag fortsätta att träna.
Glad i hågen och med stor tacksamhet tar jag emot alla tips och idéer jag hittar och får hos mina vänner och bloggvänner och tänker att det aldrig är för sent för att lära sig nya saker.
 
Gårdagens kycklingmiddag med egen såsvariant av mango chutney.
 
                                                                                  
                                                                   
 
 
 
 
 

Pågående projekt

    
Frukost på terrassen som fortfarande, några minuter till, ligger i skugga. Molnen lyser med sin frånvaro, men solen strålar desto mer från en klarblå himmel och dagens projetarbete planeras.
Lika bra att ta det lugnt och vänta in den rätta formen.
Solen är på väg fram bakom huset mitt emot.
Och när solen tittar fram så finns den disponibel på terrassen till tidig kväll.
Men i skydd av markisen går det alltid att få skugga.
 
Sedan en tid tillbaka har vi haft funderingar på att byta ut bardisken i köket. Den är av trä, rejäl, stabil och fernissad med båtlack för att få en slitstark yta. Men av någon anledninga har den slagit sig och lutar in mot rummet så det har hänt att saker liksom glidit ner därifrån och med en krasch landat på stengolvet.
Vi hade funderat på hur den nya skivan skulle se ut både vad gällde bredd och yta och kommit fram till att det fick bli i vitt och att bredden skulle vara större än den ursprungliga eftersom den dels skulle ligga ovanpå den gamla och dels att man skulle kunna sitta och äta vid den.
Efter att via mail ha konsulterat Preciosa, som är i Sverige, fick vi förslag på några järnhandlare som även sålde trävaror, köksbänkar m.m.
Nu visste vi att vi skulle fråga efter en "encimera" och hittade flera tänkbara som vi kunde få efter våra mått.
En beställning gjordes och ett par timmar senare var vi tillbaka i butiken med Bosses cykel som transportmedel. För att kånka hem i bänk, 140 x 60 cm, är kämpigt i värmen. Ja, utan värme också.
Jag måste tillstå att jag inte riktigt visst hur Bosse tänkt för att få den på plats, men jag var i varje fall hantlangare och överlåt det praktiska utförandet till honom. De som känner mig vet att det var ett klok val.
Efter visst sågande i "valvet" som delar köket från vardagsrummet och måttanpassning av den högre skolan kunde vi lägga skivan på plats.
Nu är även en lång träbit inköpt som skall bli en konsol och dölja den gamla skivan och allt skall målas vitt.
Jag kommer inte heller att aktivt delta i målningsarbetet, men är en tjänstvillig hantlangare.
Återkommer med det färdiga resultatet.
Den nya skivan ligger nu ovanpå den gamla.
Så med hjälp av vattenpasset och "uppbyggnad" är den nya skivan alldeles plan. 
I detta moment var jag inte alls inblandad.
 
Mer aktiv, rent praktiskt, är jag i de mer grönfingrade projekten. Här har jag vissa anlag i alla fall....
                                                                                         
 
 
Dessa skönheter, hibiskusblommor, hälsade vänligt på mig i morse.
Men tyvärr blommar de endast en dag, möjligen två tur att fler knoppar på gång.
 
 
 
 

Att tänka om

    
Att tänka om och och tänka i nya banor är något jag tränat på under de senaste åren för plötsligt är inte det självklara lika självklart längre.
Att segla, strosa längs vackra stränder och samla snäckor och stenar i solen var något jag gjorde med stort nöje.
Likaså uppskattade jag att susa nedför skidbackarna i Alperna eller svenska fjälllen där friska vindar och kyla kunde bita i ansiktet i ena minuten (inte så behagligt) och lite senare följas av strålande sol från en klarblå himmel och alldeles vindstilla.
 
Segling i stockholms skärgård -
 
skidåkning i Vemdalen-
 
-Boracay på Filipinerna med sol och bad
 
- i ett hav så klart som kristall.
 
Långa vistelser i Thailand med skön skugga under en palm. Det här kom att bli "min plats" -
 
 - och så mycket jag badade i det +27 gradiga vattnet.
 
Men, för det finns ett men....Mitt skinn, min hud och jag var inte längre överens. Mycket solande sedan barnsben, ungdomen och en bra bit upp i åren. Brännande skinn, röda kroppsdelar och önskan om att bli brun fick bytas mot skugga och kvällsdopp och vistelserna under Asiens sol kom att bli ett minne.
Ja, en badsemester är inte längre att tänka på. Men det gör jag ju ändå.  Försöker verkligen att glädjas åt att resor till varmare trakter som vi gjort och jag kan med glädje se tillbaka på att jag ändå besökt att världsdelar och även hann med snorkling vid Barriärrevet innan solens skador satte stopp.
Visst längtar jag efter att sitta i skuggan på en strand under palmerna i Thailand, men nu blir det inte så, det vet jag.
Jag känner mig lite som tjuren Ferdinand som sitter  där under sin korkek i Spanien. Dock har jag ingen korkek, men jag har "sommarstugan" i Spanien och jag har markis. Skugga finns, jag har havet är i närheten, jag trivs och tycker att jag förlikat mig med att tänka om. Åtminstone just nu.
 
Förra sommarens tuffa behandling av ansiktet. Och detta var början...
Huden i ansiktet är numer så tunn att jag har svårt att tåla kyla, därför blir det svårt med skidåkningen.
Och att få sol i ansiktet skall förstås undvikas så keps, solskärm eller hatt brukar medföras.
 
Men! Det kunde varit så mycket värre. Mina bekymmer är  av världslig karaktär. Havet har jag på nära håll, stränderna också, skuggiga restauranger och ett dopp i havet kan jag fortfarande ta.
 
 
 
 
 
 

Tapas med mera

    
 Söndag och vilodag! Jodå, vi vilade oss i form på terrassen under förmiddagen för att tidig eftermiddag, när termometern hasat sig upp till +28, ge oss ut på långpromenad. Målet var givet och det var La Mata, en nätt promenad på drygt sex km och man har också under gång förmånen att bättra på benstyrka i uppförsluten och om bland klipporna.
I La Mata har det mellan den 11-14 juni varit "Tapasrace" och det fortsätter även mellan den 18 och 21 juni.
I år är det 25 olika restauranger och barer som är med och man kan köpa en tapa med dryck för 2 euro och det finns två olika att välja på. Nytt utbud blir det nästa vecka. Vitsen är att besökare får rösta om den restaurang man tycker är bäst och förstås möjlighet att locka besökare. Trevligt är det i varje fall.
(Liknande tapasrace finns ett par gånger/år i Torrevieja och jag är osäker på om det är en eller två gånger/år i La Mata, men vet att vi var där förra året i juni)
 
Vi lämnade den asfalterade vägen strax utanför Torre och tog oss en närmare titt både på havet och klipporna.
Vi klättrande brant uppför.
 
Ett vackert blåskiftande hav ligger framför våra fötter.
 
Och när man klättrat uppåt så brukar det sedan gå utför. Och det gjorde det. Vi var observanta och hittade i början av den kilometerlånga La Matastranden den lilla baren "Kiosco Blondy", nr 23 på listan. (Den första baren som är med i racet om man kommer från Cabo Cervera.)
Det fläktade skönt och vi slog oss ner i skuggan och blev mötta av vänlig och rsak serveringspersonal. Nog så viktigt!
Kiosco Blondy.
 
Min första tapa, "zarangollo de la abuela", en vegetarisk röra med diverse goda grönsaker och potatis.
Bosse valde "flauta especial de Blondy", ett värmt avlångt bröd delat i två men ägg, bacon och grönsaker.
Vi gav våra tapas 8/10 och var väldigt nöjda.
 
Nöjda med vårt besök här strosade vi vidare längs stranden och hade spanat in nr 15 på listan, Restaurante Alba. Här brukar vi stanna även när det inte är tapasveckor så det blev ett givet stopp idag också.
 
Vackert och njutbart längs stranden och det fläktade behagligt.
 
Min tapa: ett tunt, salt, kex med getos, melonmarmelad och ett par droppar balsamicokräm. Jättegott!
För Bosses del vlev valet iberikoskinka på en potatisbädd lagda på en tunn skiva strkt bröd.
Väldigt gott det också. Även här blev våra betyg höga 8/10. (Bosses) och mitt 10/10.
 
Tiden går fort när man har trevligt och det har vi oftast, ja nästan alltid...
Dagarna försvinner raskt och ny kommer. (Tiderna för förmiddags/lunchtapasen är 12:00 - 16:30 och kvällsomgångarna 19:30-23:00)
Klockan hade passerat 16:30 så mer hann vi inte, tog tid att ta sig hit,  men det kommer fler "tapasdagar" i slutet av veckan.
Vi tyckte att motionen räckte för dagen och bespetsade oss på en busstur hem. Efter att ha tittat på tidtabellen som är tämligen ungefärlig och räknat ut när en eventuell buss kunde komma slog vi oss ner och väntade. Vi hade klurat ut att väntan borde vara en kvart.
Men efter en halvtimme hade ingen buss kommit. Kanske var dte för att busshållplatsens stopp på gatan var upptagen?
Här har bilarna lånat bussens hållplats. Tre stycken står prydligt uppradade.
 Kanske är hållplatsen av den mobila sorten.
 
Det finns i alla fall vackra blommor att titta på som har en lugnande inverkan.
 
Bussen var det. Jo, efter en timmes väntan kom bussen och den fick stanna ute i gatan.  Några pigga spanjorer frågade om denna stora försening, men tyvörr lyckades jag inte förstå svarret. Det visade sig att alla busshållplatser hade minst 15 personer som skulle på och många resenärer var undrande. Men jag lyckades inte förstå svaret chauffören gav. En fullproppad buss anlände i alla fall till Torrevieja även om det var kraftigt försenad. Och någon direkt brådska hade vi ju inte.
Troligen tar vi cyklarna nästa gång. Man kan inte dagligen utsätta tålamodet för liknande prövningar.
 
 
 

Händelserikt och gott

    
 Lördagen hade mycket att bjuda på med idel, ädel trevligheter. Frukost på terrassen med det där lilla extra, för detta var dagen för ett prins och prinsessbröllop. Det där "lilla extra" besod av jordgubbar, snittar med lufttorkad skinka, melon och fikon och "bubbel".
En vända till Ali på Bar Celona blev det för lite avskedsfika med Preciosa och Ingrid. För att riktigt bejaka min norska del slog jag till med ett "rundstykke med brunost".  (Småfranska med norsk getost)
Preciosa tar en tur till ett svalare Sverige och det känns förstås lite sorgligt. Men vi ses igen i Stockholm om några veckor och har redan planerat in en utflykt till Vaxholm som vi båda ser fram emot.Och Torrevieja finns kvar.
Hem igen och dags att parkera mig framför dator/tv inför brölloppet i Slottskyrkan.
Lite bekymmer hade jag med klädseln, men bara lite.
Eftersom det var eftermiddagsbröllop behövde jag inte fundera på hatten och det var tur för jag klär inte i hatt.
Ett väldigt vackert bröllop var det, mycket personligt och helt designat av brudparet och långt bortom alla "måsten". Även prästens tal till brudparet genomsyrades av glädje och kärleksfullhet
Ljus och glad musik helt igenom och med gospellåten "Joyful, Joyful" som utgångsmusik så var det glädje och kärlek som strålade.
För säkerhets skull hade jag en rejäl trave näsdukar till hands och visst behövdes de.
Kvällen kom och även vi skulle äta middag och det gjorde vi tillsammans med Stockholmsvännerna Birgitta och Per-Ove.
Valet föll på restaurang Da Vinci, på Plaza Castelar nr 5. Vi valde deras buffé för 9 euro där man kan välja bland många olika förrätter, (skaldjur, skinka kycklingspett, musslor, serranoskinka m.m.) pastarätter, kött/fiskrätter och  pizza. Alla rätter kommer i ganska små portioner och man kan beställa in hur många man vill. Bäst är kanske att beställa några rätter först och se vilka man tyckr bäst om och sedan beställa in fler.
Alla rätter serveras till bordet. Prisvärt och mycket gott!
Restaurangen har även en fast meny med flera rätter att välja på eller en à la carte meny.
 
 
Grillade räkor och friterade räkor började jag med. Verkligen goda!  Och det blev flera beställningar av dessa.
 
Gott och väldigt trevligt!
 
Molnen dansade på himlen.
 
Kvällen hann bli sen innan vi gick hem i den ljumma kvällen. Tack för en trevlig vecka säger vi till Birgitta och Per-Olof som framöver kanske kommer att tillbringa en hel del tid här i Torrevieja.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dagens tillbehör: röd cykel

    
Många bloggare har mode som återkommande ämne att skriva om. Det har inte jag. Däremot kan cykling förekomma då och då.
Jag cyklar gärna och det var jag än är i världen, men numer blir det mest i Stockholm och Torrevieja och av den enkla anledningen att det är där jag oftast är.
Redan som liten var cykling ett stort intresse och jag tror inte att någon egentligen lärde mig att cykla. Jag såg på när andra trampade iväg och trodde att så kunde jag också göra.
Vissa dagar gick jag ärenden åt min farmor som då bodde på samma gård som vi i den lilla köpingen Töreboda.
Ibland fick jag en liten slant för besväret och genast hyrde jag cyklar av älder lekkamrater och trampade glad i hågen iväg längs gatorna. Trafiken var liten och jag njöt av friheten. Men det gjorde inte min mamma som oftast var orolig för vad jag skulle hitta på. Och eftersom jag inte var mer än nyss fyllda fyra år så var inte köpingens gator en lämplig plats att cykla på. Men mamma förstod mitt intresse för cyklar och när jag fyllde fem så fick jag en egen röd cykel.
Jag vet att det var mot min pappas vilja, men han arbetade då i Stockholm och hade inte direkt det "operativa ansvaret" för en cykelglad liten jänta. Och cykla kom jag att göra...
I dagens inlägg blir det en också en  cykeltur, men Töreboda är utbytt moti lantliga omgivningar i södra Kina.
När jag här såg en röd cykel med svart-vita detaljer och inslag av silver på stänkskärmarna kom barndomens första cykelminnnen över mig och jag tyckte cykeln hade mitt namn skrivet på sig.
Modellen var av typ mountainbike, där växlarna fungerade bra och även däcken. Till största delen
 

Över stock och sten mellan ris och majsfält.
 
Kanske såg jag något vilsen ut bland ris och majsfält, för det dröjde inte länge förrän en kvinna dök upp från ingenstans och vill vara vägvisare. ( Jodå, Bosse är med..) Damen var envis och cyklade bakom oss för att liksom se att vi körde på rätt stigar och det var inte lätt att följa med på en karta heller. På vissa ställen fanns flera stigval att göra så man fick gå på känsla. 
Efter drygt en timmas cykling kom vi till vårt mål, Dragon Bridge vid floden och damen på cykeln var med. Plötsligt blev längtan efter en flodtur stark. Bosse och jag tittade på varandra i samförstånd och enades om att så fick det bli.
Vår medcyklande dam lotsade oss rätt och hjälpte till att förhandla om priset.
 
Cyklarna forslades ombord på flotten
 
 Vi färdades vi på en lugn sträcka av floden och det var bara att sätta sig tillbaka i den lilla bambufåtöljen och njuta av tillvaron.
 Helt stilla.
 
Flottfärden tog slut efter drygt en timma och vi trampade vidare tillbaka mot vår lilla lantliga bostad. (Övervåningen i ett ombyggt stall)
Men plötsligt där bland fälten hördes "pang" och min cykel gick inte att trampa. Punktering på bakdäcket.
Eftersom Kina är ett land med många cyklar så är aldrig heller en cykelreparatör långt borta. Jag ledde cykeln genom ett par risfält och fick plötsligt syn på en reparatör.
Däcket var slitet och ett nytt kom på och vi kunde fortsätta vår färd till vårt boende i de lantliga omgivningarna-
 
"Hemma" igen efter en härlig cykeltur på en röd cykel.
 

Tålamodet finns

    
 Utrustad med tålamod, envishet, viss humor och energi gav jag mig in på uppdraget att få någon form av ordning på mitt spanska telefonkort.
Jag har ett nämligen ett kontantkort till mobilen hos MASMOVIL, ett norskt företag. Bra så långt, men kontantkortet står inte i mitt namn och det ställer till med lite extra prövningar av tålamodet.
I september 2013 ville vi ha spanska kontantkort till våra spanska mobiler, dessa är av mycket enkel karaktär men det går både att ringa och smsa på dem...
Och i hastigheten, där i telefonbutiken, blev det så att Bosse kom att stå för båda, vilket oftast inte är ett problem, i det här fallet är det svårt att tala om möjlighet...för det innebär vissa prövningar.
En prövning är att Bosse står för kortet så hans spanska "NIE nummer" uppges,( spanskt personnumme) vid telefonkontakter med MASMOVIL och de vill också prata med honom för att stämma av.
Nu skulle vi göra ett mer fysiskt besök i en butik för att diskutera vilken av alla möjliga alternativ som passsade mig bäst.
Efter att ha cyklat till två MASMOVILbutiker i Torrevieja, varav den ena inte länger fanns kvar och den andra endast hade mycket begrändade öppettider, ringde jag företaget för att fråga vilka butiker som fanns att tillgå. Jag fick förslag på tre och efter att ha avverkat två stycken, båda stängda för alltid, så stod hoppet till den tredje butiken.
Vi fick en liten paus vid Ina Expresso där vi träffade Preciosa och "La Syrra" och kunde beklaga oss och piggade upp oss med en pratstund innan vi cyklade vidare.
 
En uppiggande nerium såg vi också på vägen...
 
 Och på Calle Apollo fanns det en telefonbutik där man också kunde fylla på kontantkortet, vilket man kan göra i många butiker, men jag hade ju tänkt mig byta abonnemanget och det går inte att göra annat än i specialbutiker och inte ens där skulle det visa sig. 
Ägaren var tysk så jag kunde göra mig förstådd och han rådde mig att ringa MASMOVIL, vilket är kostnadsfritt, för ett byte. Nåja, kortet fylldes på med 10 euro, vi cyklade vi hem och jag ringde MASMOVIL.
Alldeles utmärkt är att det går att få tala med både spansk, engelsk och svensktalande personal och jag valde att ta mitt ärende på svenska.
Med alla papper framtagna och Bosse i närheten var jag beredd.
När  personen på MASMOVIL och jag var överens om ett avtal och det var inlagt i hennes dator visade sig att detta avtal bara fungera med automatisk påfyllning via kreditkort, vilket jag inte ville ha bröts samtalet.
 Jag ringer på nytt och det fortsätts leta abonnemang.
Efter ca 10 minuter lyckades jag med bedriften att få till att betala tre euro, "förbetald tariff", med telefonprat i 40 minuter/ månad. Sms, glömde jag fråga om.
Eftersom kortet nu ändå är laddat med 10 euro så får jag väl se vad som händer om och när jag talat mina 40 minuter. Kanske ännu ett tålamodsprövande telefonsamtal. Eller också byter jag till en anna operatör. Kanske enklare? Men jag ger inte upp.
(Även den svenska mobilen är med och Skype finns som kan användas på olika sätt så strandsatt är jag inte men varför skall något vara lätt som kan vara komplicerat.)
 
Och vackert väder är det!
 
 
 
 

Försvinnande goda dagar

    
 Att dagarna här oftast är "försvinnande goda", har vi ofta konstaterat och det gäller på flera plan. Promenader, cykelturer, kaffe och tårtkalas, spontana och mer planerade möten med vänner avlöser varandra och trevligt har vi. Och det har vi hemma i Stockholm också, men en skillnad är de ljumma kvällarna som verklige inbjuder till att vistas utomhus till sena kvällen. Igår kväll visade termometern +25 klockan 23.
En annan skillnad är att många möten med vänner sker spontant eftersom avstånden är korta och tiden finns, så brist på sysselsättning har jag vare sig här eller hemma.
 
Ganska ofta på våra turer blir det "rast" på den här strandnära restaurangen som erbjuder skön skugga, fin havs/strandutsikt och ett bra utbud av lättare rätter om man inte vill äta en hel meny. Många spanjorer söker sig hit både för drycck och mat men restaurangen stänger dock redan 15.30 och vissa dagar, man vet inte vilka. är den helt stängd
 
"Grillsäsongen" är i gång i det i flera avseenden, men många söker också viss skugga under parasollerna.
Här har nu "första sittningen gått på lunch", klockan är 13.30 så det är ganska gott om plats.
Men det är mycket sim skall med hem; stolar, parasoller, ofta bord, kylboxar och handdukar så många har en kärra för att lättare transportera allt. Många kommer även tillbaka för en "andra sittning" vid 16- tiden, efter lunch och siesta. För är det grillsäsong så är det.
 
Igår vid körde vi här hemma en favorit i repris, vilket gällde både maten och gästerna för vi hade bjudit in vännerna Preciosa och Ingrid på lunch: pannbiff med champinjonsås, potatismos och en blandad sallad. Värmen var påtaglig, +31 på terrassen och för att bättra på svalkan i skuggan under markisen tog vi ut en fläkt, den fick jobba på och hade god verkan. En trevlig och rolig eftemiddag blev det, om än i hetaste laget.
Och trevligheterna fortsatte...
 
Min blomsamling utökades med dessa skönheter, två vackra pelargoner, varav den röda har vackra röda bollar som blommor. Kanske någon vet vad den heter? Och jag vet att det inte är lavendel...
 
Senare på eftermiddagen kom B och P-O förbi. Jättetrevligt! Hemma i Stockholm bor vi "nästgårds" och de är här i stan på besök i några dagar. Vi satt en stund på terrassen och efter prat och många skratt drog vi oss  ner mot havet och Paseon.
Och visst passade det bra med en bit mat? Jodå! Vi hamnade på Alingui, vid vattenfallen och hade tur att genast få ett ledigt bord. För bord var denna kväll en bristvara och kön till restaurangen blev lång.
Här äter man helt ok för 7.90 euro med förrätt, varmrätt och dessert och många olika alternativ finns att välja på.
Väldigt mätta styrde vi stegen hemåt i den fortsatt ljumma kvällen.
 
Glada ansikten: Bosse, P-O och Birgitta
 
Havet, innan mörkret lägger sig.
                                                                                               

Sommarlov

    
 Jag har bestämt mig och idag tar jag sommarlov. Om en nu haft sommarlov i dryga 40 år som lärare (sommarsemester, för det är delvis inarbetad tid + vanlig semester) och innan dess minst 13 år som elev så det tar det lite tid att ställa om sig. Och jag håller på med den omställningsprocessen, vilket kan ta tid. Men det får ta den tid det tar. Jag har ingen brådska.
Vad gäller skolavslutningar tillkommer förstås döttrarnas och de har ofta sammanfallit med de som jag haft som lärare, men inte alltid. Så vissa skolavslutningar har jag liksom fått dubbel dos av och det har varit dubbel glädje.
Nu har det varit lite knepigt med skolavslutningarna de senaste åren, eftersom jag är ledig för jämnan.
Inser att det får bli ett par mellanår på skolavslutningsfronten tills det är dax för Max att träda in i skolans värld om ett år. Och sedan blir det Williams tur, så jag hoppas på många fler skolavslutningar med både "Idas sommarvisa" och "Den blomstertid nu kommer".
Jag skall nu gå ut och sjunga för blommorna på terrassen (bäst jag tar datorn med som sång och musikstöd) och hoppas att de också känner av sommaren.
I och för sig har sommaren i Spanien pågått ett tag, men lite svenska influenser kan helt klart pigga  pigga upp.
 
 
 
 
För min del blev det just på Svenska skolan i Peking som mitt sista sommarlov började för att sedan fortsätta utan någon bestämd tidsbegränsning. (Tyvärr läggs skolan nu ner i juni)
För "sommarlov vill jag ha""
 
Här sjungs "Idas sommarvisa" av klass 1-3, där jag också arbetade.
 
Sju av de elva härliga elever (tre hade redan rest till Sverige) i klass 5-6 på Svenska Skolan i Peking.
Det var här jag lämnade lämnade lärarjobbet efter 40 fantastiska år.
Undrar om några av eleverna/föräldrar känner igen er?
 
Mona Nyberg, rektor, önskar mig lycka till på "färden" mot pensionslandet.
 
Och visst var jag lite sorgsen, denna min sista arbetsdag.
(Ja, en del skoljobb har det blivit efteråt, men mer på konsultbasis)
 

Så nu går jag ut i den ljuva sommartiden och tar sommarlov!
 
 
 

Det ska vi fira

    
 Hurra, hurra hurra, hurra! Vi firar vännen Carinas födelsedag och det gör vi med ett härligt tårt och kaffekalas.
Vi bjöds på en läcker "svensk sommartårta" med jordgubbar och riktig vispgrädde och trots att tårtbitarna var gigantiska, var de så lätta och fluffiga att de bara slank ner. Verkligen försvinnande goda!
(Nåja, kanske var det någon som delade på bit...)
Vi var ett glatt gäng var inbjudna till restaurang och café Matboden i Torreblanca, Torrevieja, för att fira tillsammans med Carina och Horst. Och fira det gjorde vi verkligen.
Förutom att fira födelsedagsbarnet som fyllde jämt, 6x10, så hade jag tydliga känningar av sommarlov. Känslan låg i luften.
För mig börjar sommarlovet med skolavslutning, sommarsånger och glada barn, detta hade vi i tankarna när vi firade Carina, men inte på plats.
Sommarlovet innebär också för mig bl.a. jordgubbstårta, blommor, sol, vänner, förväntningar, ledighet och glädje. Och allt detta fanns med!
Så Carina, tusen tack och visst har du satt fart på sommaren .
Och snart börjar mitt sommarlov på riktigt.
 
 Två  stora och försvinnande goda jordgubbstårtor. (Fick bara med en tårta på bild)
 
Carina öppnar sin present.
 
Vi är många som är med och firar, här 10 runt bordet och Preciosa och "La Syrra" sköter fotograferingen.
 
Väldigt gott!
 

Tre S: sand, strand och skugga

    
Gårdagens cykeltur en bit norr ut, mot för oss nya mål, de kilometerlånga sandstränderna i närheten av Guardamar. Det  blev både en solig, varm, sandig, trevlig och givande utflykt. Fem "önskningar" på samma gång! Vet att de annars brukar vara tre.
Strandlivet är numer inget vi direkt ägnar åt oss, men att vistas vid havet, känna vindens svalka mot huden och se långa, härliga, sandstränder breda ut sig så långt ögat når, det är en härlig känsla. Och det är solen jag vill undvika
 Att hitta skugga, om man inte medförde ett eget parasoll, var inte enkelt. Men vem har sagt att det skall vara enkelt?
Bakom en grå Röda Korset stuga fanns skugga, men då fick man knö ner sig på backen och luta sig tätt mot väggen. Kändes inte optimalt och var väldigt obekvämt så andra alternativ önskades.
På stranden fanns ett 20-tal solsängar med tillhörande parasoller av bast 8 euro för en säng+ parasoll. Helt ok, men det var ett dilemma. Alla var upptagna och hade säkert så varit sedan arla morgonstund denna söndag.
Ingen såg heller ut att ha en tanke på att lämna sin plats. Fler tankar...
Men! Plötsligt såg jag i ögonvrån att ett bord med rejäl parasoll blev ledigt vid serveringen och i detta ögonblick är jag glad att mina gamla sprintertakter inte legat av sig.
Jag hann fram före några andra och vi slog oss ner och fick både hyfsat bekväma stolar och ett rejält parasoll så kunde vi här tillbringa drygt en timme och följa strandlivet från första parkett.
 
Trevliga och blomstrande cykelbana från La Mata och norr ut
och grönskan längs motorvägen var fin den också.
 
Sanddynor bredde ut sig ner mot stranden och de färgglada parasollen
såg ut som svampar som stack upp ur sanden.
 
Hittade ett perfekt parasoll som färgmässigt skulle passa bl.a. Ama helt perfekt.
Ja, mig också. Men det var upptaget.
                 
Jag spanar efter bord vid strandserveringen, men blicken fastnar på en kvinna som säljer behändiga bad/solklänningar i pigga färger till strandbesökarna.  Många köper, men jag avstår.
Och det är då, när jag vänder mig om, som jag hittare ett perfekt bord i skuggan med  god utsikt.
                                                                                                                 
Härligt långa sandströnder som inbjuder till långa promenader. Gott om plats. Och jag kan absolut inte förstå varför man skulle knö in sig på en av Torreviejas stränder när dessa och La Matas stränder finns i närhetn.
Men många gillar  trängsel så det är bra med valfrihet!
 
Playa del Cura inne i Torrevieja en söndag i maj. Och säsongen har inte börjat än...
När den här bilden togs var det dessutom gott om plats här.
 
Hav, sol och vind i seglen-
 
-eller kanske ett dopp i det klara vattnet och lek i vågorna.
Jag tittar, funderar och drömmer mig bort i tankarna.  
 

Utsikt från en cykel

    
Strålande sol, varmt med +29, och helt molnfritt!
En cykeltur norrut väntade och den blev lång. Backe upp och backe upp, bara att traska med cykeln bredvid sig. Och till sist lön för mödan, att rulla utför i ett par kilometer. Men redan på vägen bort, började jag gruva mig för hemfärden. Men varför ta ut något i förskott? Vi kom både bort, till Guardamar de Segura och tillbaka, ca 25 km avverkade och jag är visserligen varm och törstig, men vi har haft en underbar dag. Träningen kom på köpet och den var helt gratis.
 
 

Blommigt

    
 Inte ett moln synligt på himlen och regn, rusk och kyla känns avlägset. Men jag är bra på att hitta skugga, för även om solen finns att tillgå i stora mängder så väljer jag att ha den på visst avstånd. Min kropp mår bäst då.
Fika i skuggan på Ina Espresso (på Caballero de Rodas) tillsammans med vännerna Preciosa, och Anna- Carin och Christer som just kommit tillbaka hit. Trevligt och glatt att ses igen!
Preciosa och jag fortsatte mot havet och det fläktade skönt.
Visserligen kunde jag inte se att palmerna blommade, men vackert gröna var de.
 
 
Visst utrymme fanns ledigt på Playa del Cura och parasollerna stack upp som vackra färgglada blommor ur sanden.
 
På vägen hemåt tittade jag lite extra på de blommor jag såg och förundrades verkligen över hur bougainvillean klättrar uppför murar, portar och staket. Den är så vacker och förekommer både i både ljusare och mörkare nyanser av lila och rosa. Gult, organge och vitt är andra vackra färger på bougainvillea, men kanske mindre vanliga.
 
 
Ett hus på vår gata, Solskensgatan, (svårt att hitta skugga här om det inte är mulet)
har blommor både i trädgården och på taket. Även runt ytterportarna finns kakel i blommönster.
 
Nästan hemma växer denna hibiscus som aldrig vattnas och ändå lyckas med vacker blomning.
(Är planterad i en rabatt)
 
Min hibiscus har nu tre blommor och artar sig väl. Men kanske vore det en god idé att plantera den i jorden i stället. Bougainvillean som jag fått av Preciosa är planterad i rabatten och tar sig för var dag som går. 
Tyvärr så vilar passionsblomman just nu, men den är vackert grön där den klänger uppför muren och jag tycker mig ha sett några nya knoppar. Väntar med spänning.Den ljuva "fröken Kamelia" har också paus men jag skall ta upp stödsamtalen så kanske hon blommar snart igen. Hon är lite kinkig.
 
Den här flitiga Lisan, planterad i kruka, ärvde vi av Ingrid och den är både tålig och vacker. Blommar hela året.
Behöver vare sig sång eller stödsamtal, vatten och näribg räcker bra.
 
                                                                       

Klart och oklart

    
Lördag och den 6/6, tillika Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag, är sedan 2005 också en helgdag.
Anledningen till att ha detta datum till nationaldagen är lite oklart men klart är att Gustav Vasa kröntes till kung den 6/6- 1523 och Sverige blev  ett enat land och bröt Kalmarunionen.
En ny regeringsform kom också till, men så sent som den 6 juni 1809 och gällde fram till 1974.
Först 1983 fick den 6 juni nationaldagsstatus och dessförinnan firades "svenska flaggans dag" detta datum.
Under många år kom flera riksdagsmotioner om att göra nationaldagen till helgdag och dessa avslogs, senast år 2000, och med motiveringen att "de gällande formerna för firandetav nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni ges tillräckligt utrymmeför att markera denna dags betydelse i det svenska samhället."
Men, kanske med blicken mot Norge där nationaldagen firats och det rejält sedan 17 maj 1814, (Christian Fredrik valdes till kung och Norges grundlag antogs) kom år 2004 ett beslut att om den 6 juni blev en helgdag så att  dagen skulle  lyftas och ges mer utrymme än den hade tidigare. (Annandag pingst togs bort som "röd dag")
Och med tanke på det något oklara utgångsläget så har den svenska nationaldagen inte riktigt kommit till sin rätt vad gäller firandet.
För egen del uppmärksammar jag dagen och eftersom jag tycker att det är trevligt med firanden och fester i största allmänhet så tar jag tillfället i akt.
Men jag har fortfarande kvar barndomens minnen från firandet av 17 maj i Norge och dessa behåller jag gärna.
 
Något oklart av vilken anledning sveriges nationaldag firas...
 
Klart var att jordgubbar och cava fick förstärka frukosten    
                                           
- vädret är klart
 
- och bänken är klar att slå sig ner på.
 
 
 

Vacker kväll

    
 Himlen var helt fri från moln hela gårdagen och inte ens med glasögonen på så kunde jag upptäcka någon molntuss.
En promenad till "Marina Internacional" kändes lockande, dels för att vi tycker om båtar och den miljön som finns i en marina och dels skulle vi lyssna på vår granne Georgio som tillsammans med sin gode vän och lärare, Niko, skulle spela på kvällen.
Och eftersom vi då och då saknar båtlivet så är det extra trevligt, att i varje fall få insupa den maritima mijön, om än från land.
Vi satt kvar länge och mörkret hann sänka sig innan vi vandrade hemåt i den ljumma kvällen. För ljummet var det. Vår termometer visade på +24 när klockan var 23, så vi satte oss och kände doften från grannens vackra, röda, nerium komma förbi och blanda sig med jasmin och rosor.
Här är det sommar!
 
Sektionen för mindre motrobåter är ganska stor och upptar många bryggor.
 
Här en väldans bred katamaran, en båt med två parallella skrov, som tog upp ett par kajplatser. 
Själva ordet katamaran kommer av orden katu "binda" och maran "träd".
Båttypen förekommer både som segel och motrodrivna former.
Katamaraner är oftas mer stabila, snabbare och rymligare än enskrovsbåtar.
 
Vackra båtar i en vacker skymning.
 
 
Vi slog oss ner på första parkett för att njuta av utsikten över marinan
och se när båtar kom in till kajen för att lägga till. (Kan vara mycket underhålande.)
Vi kände oss också lite iakttagna av en flygande gäst som var spekulant på våra nötter,
med gästen ifråga höll sig på behörigt avstånd.
 
Vår granne George till vänster och Niko spelar allt från jazz till "gladpop" och med en repertoar som är lättsam och trallvänlig, mycket 60-70-80 tal.  (Niko spelar och sjunger då och då på söndagsjazzen på Bar Carlos)
Restaurangen, Marina Internacional, har två avdelningar: en restaurangdel och en cafédel.
Utsikten är densamma och miljön är trevlig och prismässigt var cafédelen riktig billig.
(Smörgås för 2-3 euro, en öl, kaffe eller ett glas vin för lite mer än 1 euro.
I matdelen började rätterna på 8 euro och fortsatte en bit uppåt i pris.
 
 
 
 

Lättnad och lättad

    
Givetvis lockade en promenad ner till havet, men först träff med Preciosa och "La Syrra" på café Ina Espressso.
Mysigt och mycket behagligt att sitta i skuggan på deras uteservering och och prata över en god kopp "caffe con leche".
Nere vid Paseon fläktade det skönt och rasslet från palmernas blad hördes dovt i vinden. Himlens och havets blå nyanser, men inslag av vita, lätta, moln fick mig att att relatera till gårdagens inlägg om styrka.
Denna syn ger mig en inre styrka och samtidigt en känsla av lättnad.
Att känna lättnad över något är en särskild känsla och kan stundtals var svår at greppa så där omedelbart och den är ganska mångfacetterad. Men så behaglig när den infinner sig.
 
 
Absolut njutbart. (Jodå, kepsen är med men bakom mig).
 
När jag tänker på lättnad och lättad återkommer jag i tankarna till olika upplevelser, t.ex.  "det gick bra den här gången också" eller "det är skönt det är över".
Jag kan pusta ut, axlarna kan sjunka ner igen och andningen blir lugn.
Minns en gång i tunnelbanan i New York, vi kom från Bronx Zoo och hade hamnat på fel tunnelbanelinje och befann oss i Harlem, ståendes i en trång tunnelbanevagn.  Plötsligt hör jag barnens pappa viska, "Ditte, det står en karl här och säger att han vill ha våra pengar och att han har en pistol."
Jag blir arg som en geting och skriker högt " här kan du inte gå omkring och råna folk på tunnelbanan, utan se till att skaffa dig ett jobb i stället". Mannen i 20 års åldern ber mig ta fram min plånbok och jag säger att jag inte har några pengar. Visar plånboken men håller för det fack där jag förvarande en del sedlar. Stänger snabbt plånboken och lägger undan den. Till saken är att tunnelbanevagnen är fullsatt med människor och folk ser mest förstummade ut. Ingen säger något.
Vid nästa station går rånarmannen av varpå folk framför synpunkter om att vi utsatte oss för fara eftersom vi inte gjorde som vi blev tillsagda. Jag var väldigt upprörd och vi klev av där vi skulle och gick till polisen för att i varje fall anmäla incidenten. Men även där blev jag uppläxad, man gör inte så för det är svårt att veta om det finns en pistol med i sammanhanget eller inte.
Vi såg dock ingen pistol, men givetvis var det dumdristigt av mig att reagera som jag gjorde. Jag hade inte en tanke på att någon skulle skjuta på en ilsken dam i 30 års åldern.
Gissa om jag var lättad efter denna incident.
 
Apropå poliser så såg vi på hemvägen här i Torrevieja ett gäng på minst sju stycken som stod i gatukorsningen Almudena och San Pascual. Det var en bilolycka och ett par ambulanser var också där. En bil hade kört in i en lyktstolpe men om fler än föraren blev skadad vet jag inte.
Passade på att ta fotot när vi passerat för det är inte tillåtet att fotografera poliser, höga böter kan väntas om man blir upptäckt.  Och jag har ju ingen direkt liten kamera...Mne alla poliser var upptagna av händelsen så ingen såg mig. Tror jag.
 
Storsamling av poliser.
 
 

Styrka

    
 Styrka är ett ord och förekommer i många skilda sammanhang och ordet  används ofta. Vad är styrka? Definitionerna är många och pratar man med någon om styrka kan det bli spännande och givande diskussioner.
Ofta när man söker jobb eller är på anställningsintervju så kommer frågan om ens  styrkor och svagheter och svaren bör vara jobbrelaterade. Men de styrkor som finns med i ens personlighet tror jag inte endast är anpassade/avpassade efter jobb eller fritid utan det är något vi bär med oss hela tiden och som är föränderligt.
 
Styrka kan innebära så mycket och för mig är det att bl.a. att stå upp för det jag tror på och "kämpa "för det, något jag fått med mig hemifrån sedan barnsben. Styrka kan också vara mod: att våga något och det helt oavsett vad andra tycker och tänker.  Styrkan finns både på in och utsidan och har inte mycket att göra med att vara fysiskt stark
Att vara stark är också att vara ödmjuk och när vissa dagar  kommer finns kanske inte den inre styrkan på plats och att då erkänna och acceptera det är en styrka i sig. Att sträcka ut en hjälpande hand och själv be om en är också att vara stark och ge någon annan styrka
 
Ett lite mer praktiskt exempel, men med lite filosofiska inslag där kropp och knopp samverka. (Jag har varit bra på självförsvar och hade min pappa som lärare. Här nedan bilder till en bok 1969)
 
 
"Att bära någon på sina axlar", här bär jag min pappa, snarare lyfter honom...Han vägde då 85 kg.
 
Och i fallet tar jag emot honom -
 
 - ser till att han landar mjukt.
Jag släpper försiktigt greppet och vi båda reser oss igen. Det är också en styrka.
 
Redan som treåring ville och kunde jag själv. Så att köra bil var väl inga problem.
Det lika lite som att jag när jag var fyra år hyrde cyklar för pengar jag fått
då jag gick ärenden åt min farmor kändes svårt. Men man fick anstränga sig.
 
Fokuserad redan som tvååring och med fast blick.
Men saker  förändras ju en hel del under livets resa. Eller hur.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Inte ett moln...

    
"Inte ett moln så långt ögat kan nå, inte en droppe regn på flera dar...."
Nej, här i Torrevieja har det inte regnat på ett bra tag. Himlen är fortfarande alldeles blå, klockan tickar mot 21 och det är +25 grader ute på terrassen.
En sen middag väntar, men att kunna sitta ute och äta så här dags känns väldigt bra, en ren njutning i sig.
Resan ner gick snabbt med Norwegian, drygt tre och en halv timme. Men  vi var nästan en timma sena från Arlanda p.g.a. att ankommande plan från Alicante blev försenat för datasystemet vid check n låg nere och allt fick ske manuellt.
Vi slulle landat strax före klockan tre, men blev till slut bara 20 minuter sena och hann med flygbussen till Torrevieja klockan 16.
Handlat har vi gjort, åtminstone middagsmat för i kväll och det blir något så avancerat som italienska, frysta, pizzor. Lite frukostmat kom också med hem, plus en stor korg med färska jordgubbar.
Nu väntar middag och en skön stund på terrassen innan det blir dags att hälsa John blund välkommen.
 
Och! Jag vill  gärna berätta att mina blommor också är jättevackra men de skall få ett eget inlägg. De har under min frånvaro tagits hand om av väninnan Ingrid med stöd av Preciosa. Där kan man tala om gröna fingrar!Stort tack!
 
 
Hos oss blommar det vackert. Nåja, hos grannen...
 
Vid vår balustrad, men fortfarande mest garnnens blommor.
 
 
I närheten av oss, några hus längre ner, fann vi dessa skömheter.
 
 
Inlägg nr 100 i #Blogg100 och jag har gått i mål men 100 inlägg i 100 dagar. Hurra! Och jag är nöjd och glad...
 
 
 

Sommaren är på väg

    
Efter dagens besök hos sjukgymnasten tittade en blå himmel på mig när jag passerade Östermalms Torg och den liksom talade till mig. Ja, inte bokstavligt, men den ville mig något. Så med en lätt och positiv känsla över att juni månad har kommit, den första sommarmånaden och det var för tillfäller uppehållsväder, så jag bestämde mig för att promenera hem till Söder. 
Det blåste rejält när jag passerade Norrbro framför slottet vek jag av mot Gamla Stan och Västerlånggatan. 
Men att stå i kö på en gata för att ta sig fram tillhör inte min favoritsysselsättning så jag vek av in i en gränd.
Och sim-sala-bim! Det var inte en människa här. Man kan ju undra om folk, mest turister, tycker om att köa sig fram. 
Trångt på Västerlånggatan och alldesles fritt från människor strax bredvid.
 
Jag vek in på Svartmangatan, en av Stockholms äldsta gator och som omtalades första gången i början av 1400-talet men under namnen Svartbrödragatan och Svartmunkgatan. Gatan var då en av huvudgatorna som utgick från Stortorget. Först på 1600-talet blev gatans namn Svartmangatan.
Varför gatan heter just Svartmangatan vet man inte men i området låg ett Svartbrödrakloster, en Dominikanerorden (tiggarorden) och kanske är det därifrån.
                                                                          
Skolor i Gamla Stan, Svartmangatan, med urspring från slutet av 1600 talet.
 
En gigantisk och vacker blommande kastanj på Tyska Brunnsplan också på Svartmangatan.
 
Plötsligt befinner jag mig på Svartmangatan 27. Jag stannar till, tittar och begrundar. Det är något här som jag känner igen. Och plötsligt kommer jag på det. Här låg förr en jazz/pop/vis/klubb som hette Bobadilla, en klubb där jag och många andra i Stockholm och från stadens förorter tillbringade kvällar digggandes musik.
Jag blundar och minns de långa och trånga stentrapporna som leder ner i de djupa källarvalven, valv som härstammade från 1300- talet. Rutiga dukar på några bord, en liten scen, pinnstolar, mycket rök från pipor och ciggaretter, trängsel, coca cola och stearinljus i vinflaskor, där stearinet runnit ner och bildat vackra mönster.
 
 
 
Musikklubben Bobadilla kom till 1961 när Roy Walther och Sten och Gun Holmqvist tyckte att Stockholm behövde en jazzklubb. (Men all sorts musik spelades här under 1960-talet och både Cornelis, Fred och andra från vispråmen Storken uppträdde vissa kvällar i veckan.)
För min del kom det kom att dröja ett antal år  innan jag gjorde min enté där, först 1966.   Men med svarta manchesterbyxor, mockasskor med gummisula av märket Mantovani, (var ett måste...) rosa tjocka sockor, en ärmlös, rosa, ribbstickad polotröja var jag klar för att digga jazz och över hela härligheten en grön, jättestor och lång militärparkas som inhandlats på butiken IMPO på Gamla Brogatan. (Här såldes begagnade amerikanska militärkläder.
Här på Bobadilla har både Bob Dylan, The Beatles och andra världsartister varit, men de missade jag.
(Men ett av de populära banden som spelade var bl.a. Jazzdoctors.)
Att Bobadilla var populär rådde ingen tvekan om för man skanderade "Hela stan står stilla. Folket är på Bobadilla". Och klubben var under många år en given mötesplats i Stockholm för ungdomar, i de lite äldre tonåren, åtminstone fram till 1968 då Gun och Lasse Holmqvist sålde Bobadilla som då blev disco och själva öppnade de jazz och musikpuben Stampen som tursamt nog finns kvar än i dag.
Jag lämnade Svartmangatan och tog mig via Mårten Trotzigs gränd, Stockholms smalaste gränd, ner mot slutet av Västerlånggatan och vidare i raskt takt hem.
Mårten Trotzigs gränd är bara 90 cm där gränden är som smalast.
Namnet kommer efter en tysk köpman, Mårten Traubtzich, som i slutet av 1500-talet
köpte ett par hus i gränden. Han handlade med koppar och var en av stadens rikaste män.
 
Trots att juni är en sommarmånad så kan det innebära att värmen och solen fortsättter sin långa semester.
Så för egen del har jag tänkt att fira in sommaren med både sol och värme och en resa till varmare trakter är nära förestående.
 
 
 
 (Inlägg nr 99 i #Blogg100)
 
 

"Trevligheter"

    
 Söndagen avlöpte i "trevligheternas tecken" och begivenheterna började redan klockan 11 på varuhuset NK, mitt i Stockholms City.
Döttrarna bjöd mig på lunch och uppvaktade både med små läckra chokladbiskvier och brownies med havssalt och mörk choklad. Blir att packa med i spanienväskan. Jodå, jag tycker mycket om choklad så presenterna var verkligen uppskattade. Och det bästa var förstås att träffas alla tre tillsammans. Tusen tack för er omtänksamhet.
Denna sista söndag i maj, tillika "Mors dag", är  extra speciell för mig eftersom döttrarna döptes just denna dag. Men det var 1981. Och det känns inte alls länge sedan...Eller? Kanske är det?
 
 
Lunch med Helen och lIv på NKoch vårt val föll på rejäla varma smörgåsar med fräscha grönsaker som verkligen smakade bra. Här blev vi sittandes länge innan vi tog en shoppingsväng både inom NK och i angränsande varuhus. Och några inköp blev det förvisso.
 
Vi skildes åt och jag promenerade vidare till Gamla Stan där jag skulle möta Sofia, min vän och kinesiska lärare .
Det var som vanligt trångt på Västerlånggatan så jag klev upp ett snäpp och tog mig ledigt fram längs den nästan tomma Prästgatan. Målet var Stortorget och café Grillska Huset som drivs av stadsmissionen. Är man i Stockholm och vill ta en paus med kaffe, bakverk eller en bit mat så titta gärna in här. Terrasssen på taket är verkligen fin.  Grillska Huset har anor från 1600-talet och har fått sitt namn efter familjen Grill som köpte huset i slutet av 1600-talet av köpman Hans Bremer.
 
 
Prästgatan var folktom och här svävar verkligen Stockholms historia runt mig.
 
Och i alldeles lagom tid trängde den blå himlen igenom och vi kunde sitta uppe på takterrassen och njuta av både kaffe och goda bakverk. Här var vi verkligen turster i vår egna stad.
Sofia tyckte att jag kom ihåg en hel kinesiska, själv är jag tveksam för många ord kan jag men kommer inte på dem. De finns i bakhuvudet men måste komma fram också.
Vi blandade svenska och kinesiska och det är så roligt att fräscha upp lite språkkunskapper. Jag skulle behöva och önska att kunskaperna liksom kommer flygande till mig. Men så har ännu inte skett.
Jag håller också på att lämna lite utrymme för spanskan...
Mysigt på Grillska Husets takterrass.
 
Det blev en härlig eftermiddag med mycket prat och många skratt tillsammans med Sofia och eftermiddagen han övergå i tidig kväll innan jag förtsatte hem till Söder.
 
(Inlägg nr 98 i #Blogg100)