Miljövänligt nytänkande

    
Sol över Södermalm på förmiddagen både överraskande och trevligt.
För min del skulle det tillsammans med dotter Helen bli en tur till Uppsala för att hälsa på Liv och barnen och besöka det "stora möbelvaruhuset".
(Det finns ett par av dess möbelvaruhus i Stockholm också, men nu var det pojkarna och Liv i grannstaden som lockade.)
Sol i Uppsala också och två glada killar, William snart två och Max fem år, som mötte oss.
 
Det var lugnt vid varuhusets entré och eftersom vi var där tidigt så hade fredagsrusningen inte börjat ännu. Jag hade funderat lite på hur ev. inhandlade saker skulle tas hem, men jag blev positivt överraskad redan vid entrén.
Här fanns ett miljövänligt nytänkande.
Jag vet ju att Uppsala är en cykelstad och där man som orutinerad och utsocknes boende ständigt är rädd för att bli nermejad, men här skulle jag kunna få en chans till att träna upp mina färdigheter. Perfekt!
 
Vilken toppenidé med lånecykel.
Har någon sett detta på flera platser?
 
Undrar hur lång tid det skulle ta att cykla hem till Stockholm med inhandlade varor.
Tja, en hel dag får en nog räkna med.

Max och William i shoppingtagen, de hjälper gärna till. 
  Och hungrig blir en efter att ha plockat på sig varor så en matpaus i restaurangen blev perfekt.
Jodå, två personer valde köttbullar och övriga förnyade sig med kyckling respektive räkmacka. (Jättegod!)
(Testade att dra mitt spanska Familykort, men se det gick inte, så det svenska fick gå i tjänst.)
 
Tänkte mig själv så här cyklandes med varor i lugn takt. Men kanske väl långt till Stockholm...
Och om det var tur eller skicklighet så blev mina inköp bara tre.
 
Två av inköpen, orkidéer utan krukor. 
Det tredje som inhandlades var en kartong med glas...
 
Ännu en trevlig, rolig och omväxlande dag! Och imorgon är en ny dag.....
 
 
 

Söder om Söder

    
 Äntligen blev det av! Och jag har längtat!  Idag var det dags för nya äventyr och det tillsammans med en riktigt god vän, Eva. (Jag har ett par Evor i vänkretsen, men detta är min väsbyväninna och tidigare kollega under många år. Eva arbetar sedan ett år tillbaka utomlands och är hemma i Sverige på semester och vi har hitintills gått om varandra.)
Vi sågs vid Stockholm Södra men just då öppnade sig himlen och regnet vräkte ner så det blev regnskydd i en port för ett tag.  
Men utrustade med paraply kunde vi ta oss till tunnelbanan och åka söderut några hållplatser. Midsommarkransen, nya trakter för oss båda och sedan orienterade vi oss fram någon km i måttligt regn till vårt mål, en "outletbutik". För mig blev det inga inköp, men Eva hittade en del pasande och fina plagg och när inköpen var gjorda spänstade vi till fots in mot Södermalm och mer kända trakter.
Och vi hittade också den för dagen perfekta restaurangen.
Ännu en härlig dag trots en del regn. Men vad gör det när en har så trevligt? Absolut inget!
 

Himlen öppnade sig  och vi tog skydd i en port.
 
 
Vi passerade Liljehomskajen, ett relativt nybyggt och väldigt populärt i Stockholm
där många lägenheter har utsikt över Mälarens vatten. 
Härifrån ser man över till Södermalm och där den tvåtorniga Högalidskyrka är ett bra kännetcken.
 
 Här är syns "nya" Årstabron från 2005 och i bakgrunden Globen,
som stolt syns över stora delar av huvudstaden.
(Bilden tagen från Liljeholmsbron.)
Fin utsikt från Liljeholmsbron över koloniområdena på Södermalm och båtarna vid Tanto.
 
Att shoppa, prata, skratta och promenera sätter fart på hungerkänslorna och när vi kom över till Södermalm så funderade vi genast på var en sen lunch skulle intas. Men efter att ha provat med fyra olika restauranger, alla öppnade klockan 17, så styrde vi stegen mot härliga "Lasse i Parken". Detta är en verklig oas på Söder och här var det minsann  öppet. (Adress Högalidsgatan 56, alldeles till vänster om Västerbron på Södersidan)
 
Mysig och hemtrevlig miljö med väldigt god mat. Många kvällar är det underhållning av skilda slag här på den lilla scenen och är det en fin kväll så är ett besök här givet. (Inget mattvång...)
 
Jag valde en grillad smörgås med rökt lax och pepparrotscrème och
 Eva valde den grillade blomkålen med diverse tillbehör. (Kom inte med på bild....)
Och här blev vi sittandes bra länge på verandan och samtalsämnen saknades då inte.
 Senast vi sågs var i december, så det var mycket att prata i kapp.
Stundtals var det också så att solen skymtades där uppe bland molnen och viss sommarkänsla infann sig. 
 
 
                                                                         

Smakbyn

    
Jodå, Smakbyn finns. Men den ligger inte i mitt direkta närområde. Smakbyn finns på Åland, i närheten av Kastellholms slott och ca 20 km nordost om Mariehamn.
Och är man på Åland och är bilburen rekommenderas ett besök här. Bra att kombinera med ett besök på Kastellholms slott, det gamla kronohäktet Vita Björn och den gamla, mysiga Jan Karlsgården. (Inlägg om gården kommer i veckan.)
Smakbyn ägs och drivs av kocken Michael Björklund och hans fru Jenny och är tänkt att bli en by och en helhet där man  kopplar ihop allt som kan härröras till mat och dryck. Idag finns här en stor restaurang där både lunch och middag serveras och i framtiden är det tänkt att byn skall utökas med hotell och ett rökeri.
 Michael Björklund har under många år arbetat som kock i Sverige, ingått i kocklandslager och blev för ett antal år sedan utsedd till "årets kock", en titel han också erhållit i Finland. I början av 2000 talet flyttade Michael Björklund tillbaka till Åland med syftet att göra mat-Åland ännu bättre.
I Smakbyns restaurang vill Michael Björklund renodla smakerna och lyfta fram åländska råvaror från havet, grönsakslanden och fruktträdgårdarna. Köttet som används kommer också från åländska gårdar och håller hög kvalitet.
 
 
All mat lagas i det stora, fräscha öppna köket.
Roligt att se hur rätterna växer fram till små konstverk.
 
Rejäl matsal med gott omplats för alla. Och vill man sitta utomhus så går det bra.
Maten beställs och betalas i kassan vid ingången till restaurangen och serveras sedan till borden.
Priserna på lunchrätterna varierar mellan 9 och 15 euro.
 
Det går bra att ta sig en titt in i keramikverkstaden eller ta sig en sprit/öl eller vinprovningsrunda
- något som sker i princip dagligen under högsäsong.
(Bäst att titta in på hemsidan för att se det dagliga programmet. Länk finns överst i inlägget.)
 
 
 

Oas i skärgården

    
Nya upplevelser och ännu en "njutflykt". Idag gick turen till Ingarö, en ö i Stockholms skärgård, som via en bro har förbindelse med Värmdölandet.
Ingarö tillhör Värmdö kommun och ligger drygt 20 km från Stockholm. Här har det funnits bebyggelse sedan bronsåldern och den har växt efter hand.
År 1995 fanns det 3500 bofasta på Ingarö och till detta kommer alla sommarboenden och idag beräknas ca 12000 vara fast boende här.
 Efter en smidig resa på 30 minuter med buss från Slussen i Stockholm, motorväg största delen, var vi framme och möttes av vännerna Anna Carin och Krister som varvar sitt boende här med Torrevieja.
 En verklig oas och så nära huvudstaden.
 
 
 
Ett jättemysigt hus med rejäla uteplatser på både fram och baksidan -
 
-och på baksidan även ett vackert lusthus inbäddat i grönska.
 
Fantastiskt vackra och höga rosor är förtjusta i den något regnrika sommaren.
 
Något tunga moln svävade över Ingarö vid lunchtid så för säkerhets skull intogs lunchen inomhus, men de stora förnstren runt om i huset gjorde att det ändå kändes som att sitta ute. Vackra blommor och härlig grönska så långt ögat såg.
 
Läcker lax i ugn och en vacker potatissallad till smakade väldigt gott och vi blev siittandes länge till bords.
Och när vi ätit klart så höll solen på att tränga igenom molntäcket och det blev en "njutflykt i njutflykten".
Det blev en tur (med bil) ner till Björkviks brygga, längst österut på Ingarö och nära naturreservatet Björnö.
(Enkelt att ta sig hit ut med olika bussar från Slussen och de går ganska ofta. Ett perfekt utflyktsmål)
 
Solglimtar!  Och Ingaröfjärden ligger framför oss.
 
  Havet, de fina klipporna Anna Carin, Krister och jag.
 
 
 
Jag tittar, minns och njuter...
 
Jag är så faschinerad över att man kommunalt med SL och/eller med Waxholmsbåt på drygt en timme kan ta sig ut i skärgården och helt byta miljö. Från storstad till landet och man behöver inte alls vara bilburen. Smidigt som baar den!
Vi har haft en härlig dag på alla de sätt och upplevt och sett så mycket.
Stort tack!
 
P.S. Min nya och vikarierande ryggsäck fick följa med idag och den nådde godkänd nivå. Axelremmarna är inte vadderade och de är smalare än på den gamla så en tendens att skära in har de. Jag saknar också facker med blixtlås på ena axelremmen för förvaring av mobiltelefon och busskort. Men det kansk emer är en världslig fråga-
Stort tack till de som kommit med förslag på var jag kan hitta en ersättare till den svarta ryggsäcken. Det blir till att finkamma dessa internetsidor.
 

Jakten är slut

    
 Nu kan jag slå mig till ro en aning och vänja mig vid tanken att säga farväl till en god föjeslagare. Och visst känns det vemodigt. Men saker håller inte i evigheter.
Jag har aktivt, i flera månader, i hela huvudstaden letat efter en efterträdare men tyvärr utan att lyckas.
Men jag är en envis typ och ger inte upp i första taget, men jag kan tillstå att jag börjat misströsta.
Min trogna följeslagare i 10 år, min alldeles fenomenalt praktiska ryggsäck har gått upp i sömmarna.
Inget som ens går att laga.
Denna kära ägodel inköptes på Söder i Stockholm, i en "riktig" väskaffär. Året var 2005, och vi skulle göra en resa jorden runt och en nätt och parktisk liten ryggsäck behövdes, som dessutom skulle vara hyfsat säker. Genast jag såg rygggsäcken föll jag för den. Visst var den alldeles för dyr men väldigt praktisk och exakt vad jag letat efter. Så den blev min, trots ett pris då på 500 kr, mycket för en ryggsäck i nylonmaterial, dock väldigt välgkord och fodrad.  (Mindre ryggsäckar i läder, handväsksmodeller, ägde jag men de är inte praktiska vid regnväder...)
 
Mångder av praktiska fack både på utsidan och insidan och det bästa av allt;
ryggsäcken öppnades på basidan och där fanns också ett extra säkerhetslås vid dragkedjan.
 
Ryggsäcken är av märket Hedgrens, ett svenskt märke, (det var svenskt..)men finns numer inte till salu i Sverige. Det finns ingen agentur, åtminstone har jag inte hittat någon trorts ivrigt letande. Men en utmaning lämnar jag etll er läsare. Hittar ni en liknande ryggsäck från Hedgrens så väntar en liten belöning.
På internet har jag sett att den finns att köpa i Helsingfors på varuhuset Stockmanns men inte i någon webbutik.
 Idag efter besöket hos skukgymnasten satte jag in flera växlar för att i alla fall hitta en ersättare och även det var en utmaning i den högre skolan. 
                                                                                     
Jag finkammade hela Sturegallerian
 
och hittade ingen lämplig kandidatur, men däremot ett par jättesöta skor till batnbarnet.
Nej, inget inköp. Priset för dessa skor av märket "Polo" skulle gräva väl hårt i plånboken.
Men jag vet nu att de finns...
 
Efter att ha besökt mängder av butiker gav jag upp och styrde kosan mot Sundbyberg för lunch och fikaträff med vännerna Preciosa och "La Syrra". Jättetrevligt som vanligt.
Och plötsligt hörde jag mig själv fråga efter en väskaffär.  Jodå visst hade Sumpan en sådan, en jättestor kinabutik mitt på Sturegatan. Här fanns det resurser. Jag har nog aldrig sett ett så stort utbud av väskor och ryggsäckar. Jo, kanske i Peking...
Det blev affär av och perfekt att ha smakråd med sig när utbudet är stort.
 
Här hänger väskor på rad, mängder av dem.
 
Ännu fler. Det fanns flera långa gångar med väskor. Här måtte jag då kunna hitta en ryggsäck. Eller?
Bra att ha smakråd med sig. Och visst hittade jag en vikarierande rygga. Inte helt perfekt men passabel.
 
Ett par fack på utsidan, kanske kan de användas till näsdukar, läppstift och en kam.
(Aldrig värdesaker på utsidan av en ryggsäck). Dragkedjan till  det stora facket finns bakom
de korslagda banden och låser dragkedjan så att ryggsäcken blir svårt att öppna.
Dessutom ska jag sätta dit ett extra lås. 
 
                                                                                       
 
 
 
 
                                                                                             
 
 
 

Kortare resa

    
 Vilken mysig tid det är nu när många har semester och det finns tid att träffa vänner, nära och kära och umgås. Ja, ska man ut och "turista" är det mindre lyckat med semesterfirarna, men annars finns ju ofta tiden..
Trots allt är det lättare att få till det när arbeten (för de som icke är pensionärer...) är lagda på hyllan för ett tag. Idag var det dags igen för "trevligheter". Det blev en kortare resa på 10 minuter med buss från Slussen ut till Nacka Strand och Helenfamiljen, där vi och några riktigt gamla och gamla vänner var bjudna på lunch . Nu tänkte jag inte alls på åldern utan mer på gammal god vänskap...
Vädermässigt var det solglimtar och stundtals glimmade de till så pass mycket att det var skönt att sitta på balkongen en stund och njuta av den härliga utsikten och goda tilltugg.
Mysigt! Och visst tittade solen på oss lite från ovan.
 
Georg, en väldigt god vän, som jag lärde känna redan 1970.
Georg var då studierektor på en skola i Upplands Väsby där jag, som nyutexaminerad gymnastikdirektör,
  började min lärarbana, 21 år gammal. (Att det heter gymnastikdirektör beror på att man förr blev både sjukgymnast och gymnastiklärare efter tre år när man utexaminerades från GCI,
Gymnastiska Centralinstititet, i Stockholm .
När jag gick där hette skolan GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan och titeln som en fick var fotrfarande gymnastikdirektör, trots att en då inte hade en sjukgymnastexamen.)
 
Observera den blå himlen och fina utsikten.
 
Här syns Fjäderholmarna, ett populärt utflyktsmål som nås med båt, ca 30 minuters resa från Stockholm.
Flera caféer, restauranger och badplatser finns här ute och även en utomhusteater.
Väl värt att ta en tur hit ut.
 
Vi åt en jättegod och somrig lunch: örtmarinerad kycklingfilé med fransk potatissallad
och till dessert blev det en härlig rabarberpaj. Så även om vädret kanske inte är så somrigt får man framkalla sommaren genom maten och att ha trevligt. Och det är jag bra på.

Och Curre, husets jättegoa labrador, vilade sig i form under tiden vi åt.
 
                                                                                                                                                   
 
 
 

Sj, Sj gamle vän...

    
 
 
 Idag var det dags att åka tåg. Det var ett tag sedan senast och lite tveksam var jag om det skulle gå att komma fram eller inte. Men en måste våga också och det gjorde jag idag med positiva tankar.
Och det gick väldigt bra, tågen både avgick och ankom på rätta tider. 
(Till Uppsala åker jag tåg ganska ofta och vanligtvis fungerar det, men vissa gånger är det tvärstopp, eftersom kabelledningarna har en tendens att falla ner på spåren. Och ibland blir det då stopp och förseningar i flera timmar eller i värsta fall flera dagar och passagerare omdirigeras per buss.
Även sträckorna Stockholm - Göteborg och Stockholm - Malmö har varit rejält utsatta. )
Det var fler än jag som var modiga tågresenärer idag, tågen i båda riktiningarna var i princip fyllda och jag var mycket nöjd över mina platsbiljetter i "tyst vagn".
Tågen i båda riktningarna var väldigt fräscha och har helt klart morderniserats sedan den tid Stefan Demert och Jeja Sundström sjöng sin nidvisa om SJ. 
 Vetskapen om att underhållet av spåren är eftersatt och att det varit stora  förseningar tror jag gör att många ändå tvekar att ta tåget.
Men idag var allt perfekt och jag njöt av tågresan där jag satt i min "tysta vagn" och slapp höra på mobila telefonkonversationer.
Resan tog lite mindre än 90 minuter och jag lutade mig tillbaka och lyssnade på "Sommarprogram" jag inte hört och tittade in hos mina bloggvänner. Perfekt med internet som ingick i biljettpriset på de avgångar jag valt.
 
 
 
 Att dagens resa gick just till Norrköping var ingen slump. Syftet med turen var att besöka flickornas farmor, min svärmor Meida, som snart fyller 94 och bor hemma i sin lägenhet. Det blev ett kärt återseende för det var några månader sedan jag var här.
Vi tog en vända per rullstol till affären för att handla det som Meida skrivit på sin lista och sedan satt vi en stund på hennes fina innergård och njöt av att solen i varje fall visade sig, om än bara för en liten stund.
Det blev ett kärt möte och jag är verkligen glad över hur fint Meida klarar av att bo hemma, ett aktivt val hon gjort. Och med hjälp av lite hemtjänst, larm, omtänksamma grannar, döttrarna och deras pappa så fungerar det riktigt bra. 
Som tidsfördriv är böcker, tv, tidningar och radio till god hjälp och även bra för att hålla hjärnan i god form.
Vi har haft en fin dag tillsammans och dte kändes lite sorgligt att säga farväl. Men jag kommer tilllbaka och tar gärna tåget då också.
 
Mysigt på innergården.
 
Bara att slå sig ner...
 
 
 

I full fart....

    
Jag trotsade duggregnet, som på eftermiddagen avlöste den halvsoliga förmiddagen och tog mig till Kastellholmen med buss. Den tänkta långpromenaden fick anstå....
Vad som fick mig att ta turen hit var att jag skulle vinka av Gittan, en bloggvän hemmahörande i Västervik, som  tillsammans med sin man Bengt, skulle ge sig ut på en tur i Stockholms innerskärgård i en snabbgående ribbåt, en stor och stadig "gummibåt".  Modigt värre!
Båten är verkligen snabb, 60 knop som motsvarar ca 110 km/h  och är utrustad med två rejäla motorer på 300hk var.
 
 
 
Gittan och jag har aldrig setts tidigare, men antalet kvinnor som skulle iväg med båtarna var få så jag hittade genast Gittan där på bryggan. Och jag gjorde också en annan upptäckt. Där på bryggan stod nämligen ett par jag kände igen, och det var ömsesidigt. Detta par var även släktingar till Gittan och Bengt och det tog ett tag innan vi klurat ut var vi setts och enades om att det var länge sedan. Men sedan "ramlade poletten ner"
Dels hade vi nästan bott grannar i Upplands Väsby under många år och dels hade jag haft en av deras döttrar som elev i skolan. Vilka möten som kan uppstå!
 
Bengt, Gittan, Agneta och Johan
 
Innan avresa var det noggrann genomgång och påklädning av rejäla byxor och jacka som skulle stå emot den värsta vinden, för i 60 knop går det undan. Även skyddsglasögon skulle på.
Vi vinkade av båtarn som skulle vara ute i ca en timme och stannade sedan kvar på bryggan och pratade ett tag. Men regnet ville inte ge med sig så jag väntade inte på båtarnas återkomst utan bagav mig hemåt igen.
Ännu ett spännande, överraskande och trevligt möte.
 
 

Sol, vind och vatten

    
 Vi lämnade Mariehamn med buss som på 30 minuter tog oss till Eckrö, Ålands västligaste kommun 35 km från Mariehamn. Här var det dags att, efter visst köande, kliva på Eckerölinjens färja till Grisslehamn. Vi hade tidigare försökt att boka en måltid i á la cartematsalen och från deras stora fönster njuta av både god mat och vacker utsikt. 
Men vad gällde måltiden där så var den bara att glömma . Helt fullbokat i á la carten sedan flera dagar. Nåja, inget att göra åt.
Vi är ju ganska vana Ålandsresenärer och hittar på båten så med raska och spänstiga språng befann vi oss ganska omgående i en luftig kafeteria och utan att köa  köptes två rejäla räkmackor som intogs vid ett trevligt fönsterbord i en hörna och sedan blev det skönt häng i lä på däck.
Stolar hittade vi också och det kändes behagligt att glida genom de yttersta havsbanden i strålande sol.
 
 
 
 
 
 
Räkmackorrna är i hamn hos mig och bubbel därtill.
 
Och visst saknar jag seglingen.....Så härligt. Men att titta och längta går bra.
 
Båtresan mellan Eckerö och grisslehamn tar två timmar och många tar sig en tur över dagen. Antingen kan man åka tillbaka utan att gå iland eller också går man iland, stannar några timmar på Eckerö och tar kvällsbåten tillbaka till Grisslehamn. Och har man mer tid, varför inte stanna en natt på Eckerö fler gästhem, pensionat och hotell finns. Klokt är förstås att boka i god tid under högsäsong. 
Här finns en fin 18 håls golfbana om man nu spelar det och gör man inte det så finns annat att se och göra. Kanske lockar även en tur med buss in till Mariehamn.
På båten kan även bilar tas med och då är det ännu enklare att ta sig runt på Åland. (Boka bilplats!)
För ett besök på Åland rekommenderas verkligen.
 
Och även hemma sken solen....
 
 
 
 

Överraskande

    
 Torsdagen bjöd oss på mestadels vackert väder och vi passade på att se oss omkring på "fasta Åland". Visserligen är "fasta Åland" en ö i sig men kallas så. Sedan finns det ca 6500 andra öar , större och mindre, i den Åländska skärgården där många kan besökas och att ha en cykelsemester här ger stora möjligheter att upptäcka just den Åländska skärgården för mellan de största öarna går olika färjor.
Och vill man inte cykla så kan även bilen medföraspå många av färjorna. (Dock klokt i att då boka bilplats, behövs ej för cykel)
Just cykelsemester i den finska och åländska skärgården har min bloggvän Aanukka just nu och på
torsdagkvällen kom hon och hennes make Greger till Mariehamn.
De kom med färjan från Kökar till Långnäs och cyklade sedan de dryga tre milen in till Mariehamn och fram på kvällskvisten bestämde vi att ses på restaurang Arken Garden, på hotell Arkipelag.
Det blev ett varmt återseende och och hann bli många skratt och mycket prat innan vi vandrade vidare mot deras gästhem i Mariehamn för att skiljas åt för den här gången.
Vackert väder och vi går in mot stan i den fina kvällningen.
Gigantiska pilar kantar vägen.
 
Aanukka och jag, jätteroligt att ses igen för det var ett tag sedan vi sågs i Stockholm.
Bosse, min svåger och svägerska, Aanukka och Greger dags att säja hej då för den här gången.
Men jag hoppas att vi snart ses igen.

Våra vägar skildes här vid deras gästhem och vi tog vägen via Västra hamnen och hem till oss. Kvällen var vacker och sommaren ländes närvarande. 
Vi passerade Pommern, den enda fyrmastade stålbarken i ursprungligt skick i världen och har varit museum  sedan 1957. Pommern byggdes i Glasgow för ett tyskt rederi och sjösattes 1903. Fartyget köptes 1923 av den åländska redaren Gustaf Erikson som då ägde världens största segelfartygsflotta.
Fartyget donerades så småningom till Mariehamns stad av Gustaf Eriksons barn.
Pommern är väl värt ett besök och det är även Sjöfartsmuseet som ligger i närhetehn.
 
 
En moderneare båt från Malta är på besök och ligger i närheten av Pommern.
 
Och många båtar ligger i den populära västra gästhamnen.
                                                                

Titt ut...

    
Att befinna sig på en balkong och ändå ha en känsla av att vara mitt i naturen är behagligt.
Gårdagens middag intogs verkligen i samklang med naturen och rogivande omgivningar och detta trots att vi bara befinner oss 15 minuters promenad från Mariehamns "centrum". (På Åland)
Det är lugnt och stilla och det enda som stör friden är måsarnas skrik, dock i avmätt tappning för ungarna har lämnat bona. Ett par örnar seglar över trädtopparna i kvällningen, men fastnar tyvärr inte på bild.
Vikens vatten skymtar mellan träden och ängsblommorna breder ut sig.
Det är vackert, grönskan är påtaglig och jag njuter.
Och framför mig ser jag;
 
Hästhagar och vatten som glänser mellan träden -
 
- vackra ängsblommor
 
- och hästar i hagarna
 
 
 
Vi blev bjudna på en god middag av Maggie och Bertrand
och blev sittandes länge i den ljumma kvällen.
 
 
 
Spännande moln rör sig raskt över himlen -
 
- och efter ett tag kommer den blå himlen fram igen.
 
I morse avnjöts frukost i denna miljö. En bra start på en bra dag och nu väntar Mariehamn på oss. 
 
 

Åland väntar

    
I morse var vi uppe i ottan för att klockan 07.30 checka in på det stora fartyget Viking Grace och vidare resa genom Stockholms skärgård till Mariehamn, en båtresa på ca fem och en halv timme.
Fartyget går vidare till Åbo, men många, särskilt så här i sommartider, tar en dagstur till Mariehamn och byter där fartyg till Amorella (som kommer från Åbo) för att åka tillbaka till Stockholm. En verkligt prisvärd tur om man vill uppleva Stockholms skärgård. (Hela resan tur och retur Mariehamn går att få för ca 100 kronor. )
Och vill man vara längre till sjöss går det bra att ta turen till Åbo, då sover man ombord och kommer åter till Stockholm dagen därpå klockan 06.30. (Även det priset är mycket överkomligt.)
Vi hade försökt att boka champagnefrukost i en lugn matsal. Men se det lät sig inte göras. Hade varit fullbokat i en vecka...Så eftersom det ingick en bufféfrukost i vårt facila pris, á 85kr så bestämde vi oss för att äta den.
Och vi var inte ensamma om detta. Milt sagt.
Jag har ju väldigt lång erfarenhet av diverse skolmatsalar och den ljudnivå som kan förekomma där, men detta var långt utöver det. Hur som helst så  hittade vi ett "bra bord" med lugnt läge längst i fören och delade det med ett annat par i vår ålder.  Bra så!
Men i övrigt var det ett "herrans liv" och av den lugna frukoststunden blev det intet. 
Frukostutbudet var dock rejält och det fanns mycket att välja på, alltså när man väl kom fram i köerna.
Men facit i hande kan jag inte påstå att jag kommer att äta denna bufféfrukost igen och det helt oavsett om den ingår i priset eller ej.
Kanske har jag blivit känslig för buller på ålderns höst. Mycket troligt! Men en lugn frukost där jag inte står i kö är nog att föredra för mig.
En trevlig resa blev det och det kändes väldigt lugnt att långsamt glida genom Stockholms vackra skärgård.
Och i Mariehamn var det väldigt lugnt, trots högsäsong bland turisterna.
Nu väntar ett par sköna dagar i en lugn miljö innan återresan sker och det blir en annan väg.
 
Viking Grace anses som Östersjöns mest miljövänliga fartyg  och drivs i huvudsak med naturgas
och sattes i sjön i augusti 2012. Fartyget tar 2800 passagerare har 11 däck  är 218 m långt.
Ombord finns 880 hytter och 556 fordon ryms ombord.
Utbudet av restauranger och barer är stort och så även nöjesutbudet.
 
Växlets fyr i Furusundsleden, Stockholms skärgård. Här "växlar" två farleder, därav namnet.
 
Vädret varierade och stundtals syntes många mörka moln på himlen.
 
Skönt att kunna vistas utomhus. Just här är det lugnt och behagligt, trots många resenärer.
 
 
Akterdäck på plan 9, gott om bekväma möbler att slå sig ner i.
 
Här är Söderarms fyr i ytterskärgården på gränsen mot Ålands hav. 
Fyren öppnades 1854 och här finns numer en omtyckt konferensanläggning. Fram till 1997 var fyrplatsen bemannad men sedan 2007 är fyren nedsläckt eftersom Sjöfartsverket ansåg att fyren inte hade någon betydelse för den kommersiella sjöfarten längre. 
 
Snart är det öppet hav som ligger framför oss i drygt en timme innan vi närmar oss Mariehamn.
 
Utsikten nu i kväll från altanen där vi äter middag. Rofyllt!
Mysigt att vara på besök hos min svåger och svägerska och sjöluften och utsikten får jag på köpet.
 
 

Ett vykort

    
För ett bra tag sedan hade jag "veckans vykort" som ett stående inslag. Det blev uppehåll en period men nu är vykortet tillbaka igen.
Det är sommar, vissa dagar kan man ju tvivla förstås, men vädret är som det är och inget man kan påverka.  Jag är hemma i Stockholm och trivs med det just nu och härifrån gör jag/vi diverse avstickare. 
Idag blev det en tur med tåget till Uppsala för att hälsa på Liv (dotter) och barnbarnen Max 5 år och Willliam som blir två år i september. Vi hade en jättetrevlig dag och det är alltid så roligt att ses.
Imorgon är en ny dag och det blir också en ny resa. Uppstigning i ottan!
 
 

Skärgårdsdag.

    
 Vaxholm blev ett mellanstopp för vår del. Vissa båtturer lägger till vid Karlsudd, bryggan före Vaxholm, men inte alla, så vi blev hämtade med bil av vännerna Bengt och Agneta i Vaxholm.
De bor helt fantastiskt ute på Karlsudd och man befinner sig plötsligt mitt i en härlig skärgårdsmiljö med bäde gammal och ny bebyggelse och där närheten till vatten hela tiden är påtaglig.
Vi hade en jättefin dag, men vädret var lite opålitligt, störtskurar då och då blandade med lite åska så några större strövtåg i omgivningarna blev det inte.
Mne inte gjorde det så mycket. Havsluften och skärgårdskänslan var påtaglig och vi hade en jättetrevlig dag.
Tusen tack!
 
Här vid bryggan lägger båtarna till åtminstone några gånger per dag. Men annars är fortsätter man in till Vaxholm och har turen, som vi hade,  att bli hämtade. Annars är det klurigt att ta sig hit till Karlsudd utan bil eller båt.
 
 
 
 
 
Jag njuter och funderar över livet....Och jag trivs.
 
Spännande moln!
 
Tillbaka igen i Stockholm efter en hel dag i skärgården.
Och nya kryssningsfartyg har lagt sig på redden.
 
 
 

Från grått till blått

    
 De grå molnen ligger tätt och lågt över Stockholm på förmiddagen, men inte gör det så mycket. Humöret är gott och vi ska på "heldagsnjutflykt".  Idag är det en trevlig båttur till Vaxholm som gäller en tur på drygt en timme genom Stockholms innerskärgård.
Vi är nere vid Strömkajen utanför Grand Hotell i god tid och här är full aktivitet. Skärgårdsbåtar och sightseeingbåtar kommer och går,  utländska kryssningsfartyg ligger på redden och vid kaj och folk ilar fram och tillbaka.
Himlen fortsätter att vara dramatiskt grå, men inget regn.
Och mina positiva tankar angående vädret hjälper för så småningom övergår den grå himlen till vissa antydningar till blå nyanser. Åtminstone periodvis.
 
Båten Söderarm ska en längre tur ut i Skärgården men stannar i Vaxholm på vägen.
Många turister är med ombord och har tänkt sig en heldag till sjöss.
Vi sätter oss på läsidan och njuter av att se Stockholm från vattnet.
 
Kryssningsartyg på redden, Djurgårdsfärjor och skärgårdsbåtar .
 
Gott om skärgårdsbåtar och utflyktsbåtar nedanför slottert. Storkyrkan syns till vänster.
 
Vi passerar Nacka Strand med restaurang J nere vid vattnet.
Milles staty, Guds Fader på Himmelsbågen, är vacker även om det är mulet.
 
Men visst skymtar det lite blått där uppe. Åtminstone lite...
 
Jodå, molnen skingras och jag titttar på alla fritidsbåtar som är ute.
 
Snart framme i Vaxholm. Seglare samsas med färjor och skärgårdsbåtar.
 
Jodå! Solen tittar fram i Vaxholm.
 
 
 
 

Skottland! Plötsligt händer det...

    
 Plötsligt händer det! Glatt överraskad blev jag häromdagen då telefonen ringde och jag fick besked om att en mycket efterlängtad resa till Skottland skulle bli av.
Jag hade nästan lagt det hela på hyllan, men hade förstås levt på hoppet, precis som loppan.
Skottland har som resmål funnits med på min lista i många, många år och jag missade tråkigt nog möjligheterna under flera år att resa dit med min pappa som utbildades där, i Glenmore Lodge 1941, för Special Operation Executive, SOE, för vidare uppdrag under andra värlskriget. (bl.a. inom det norska Kompani Linge)
I augusti förra året blev jag inspirerad att åka dit av bloggvännerna Veiken och Lena i Wales
som befann sig i Skottland då och som gjorde fina inlägg därifrån.
Och att åka i augusti innebär  förhoppningsvis att ljungen på hedarna blommar och att vi skulle få möjlighet att  uppleva Edinburgh Tatoo på plats.
 
Alla bilder lånade från internet och turistsidor.
 
 
 
 
Veiken var på resa i Skottland och träffade helt slumpmässigt på Lena som var guide på en annan resa. (Båda har haft kontakt här i Blogglandia och kände igen varandra.)
I december träffade jag Lena här i Stockholm över en fika på Stockholms Central och vi pratade bl.a. om Skottland och då bestämde jag mig för att kontakta den resebyrå Lena ibland arbetar för och boka vår resa till Skottland. För visst det vore fantastiskt att få ha Lena som guide?
Men, mina solskador och "pysslet" med dem gjorde att vi inte kunde boka så tidigt och när jag i slutet av mars skulle anmäla oss till resan så fanns inga platser kvar.
Nähä! Men jag satte upp oss på en väntelista för kanske kunde någon avbokning ske. Har under våren ringt några gånger, men inga avbokningar så jag hade i princip släppt tanken på en resa till Skottland då det plötsligt kommit två återbud.
Och givetvis ville vi ha platserna. Så i början av augusti bär det av med flyg till Edinburgh och sedan vidare med buss till västra Skottland, Loch Lomond och byn Inverary och Oban där vi bor en natt.  Ett par nätter tillbringar vi i trakterna norr om Inverness och i samband med det hoppas jag på att få se sjöodjuret  i Loch Ness. Här hoppas jag på att kunna göra en avstickare till Glenmore Lodge för att besöka de trakter där min pappa utbildades för 74 år sedan. Ja, jag är medveten om att trakten och området förändrats under årens lopp....
De sista nätterna spenderar vi i Edinburgh och trakterna däromkring och Edinburgh Tatoo blir en perfekt avslutning på resan.
Så nu blir det till att läsa på....
 
 
 
 
 

Sen kväll med sol

    
Fredagkvällen bjöd för ett par timmar på rktigt vackert väder och det var mysigt med "balkonghäng" en stund.
Visserligen stördes friden för en stund av ett par passerande partybåtar med musiken, framförallt basen, på högsta volym. Men efter det att slussvakten sagt till om lägre ljudnivå så hörsammades det och endast en spinnande motor hördes. (Det ekar rejält över vattnet)
Solen speglade sig i allt det den kunde, precis som om den ville visa upp sig, och påminna oss om att det faktiskt är sommar.
Bara att tacka, ta emot och njuta.
Skanstullsbron med broöppning. Många båtar vill ta sig genom Hammarbyslussen från
Mälaren till Saltsjön och tvärt om. De höga husen i bakgrunden som skymtar fram ligger i Årsta.
Vattnet glittrar i solljuset.
 
Globen och nybygget på andra sidan kanalen lyser i kapp.
 
Hammarby Sjöstad väntar på sin beskärda del av kvällssolen. Men den kom så småningom. 
 
 

Det går bra...

    
 Inte direkt sommarväder, om man med det menar +25 och blå himmel, men + 15, viss molnighet och regnfritt går bra det också.
Jag lämnade huvudstaden med pendeltåg och steg 10 minuter senare av i grannstaden Sundbyberg för att tillbringa dagen med Torreviejaväninnan Preciosa.
Vi började med en stärkande  lunch på restaurang Boulevard för att sedan fortsätta med viss klättring uppför trapporna till Tornparken.
Namnet Tornparken kommer från vattentornet  som ligger ännu högre upp på kullen.
Vattentornet är ritat av arkitekt Tengbom, som i början av 1900 - talet ritade många byggnader i Stockholm, och invigdes 1912. 
Tornet är 27 m högt och hit pumpades vatten från Brunkebergsåsen vid Ulriksdal. Tornet är byggt i betongtegel från Helsingborg och är ett viktigt landmärker för Sundbyberg.
Numer finns ett café i tornet och detta beslutades efter en folkomröstning i Sundbyberg 2005.
 
Dansbanan i Tornparken användes flitigt under 1940 och 50 talet och var då välbesökt.
I övrigt är parken idag anpassad för barn med en fotbollsplan, plaskdamm, lekredaksp
och gott om fria gräsytor att leka på. Mängder av vackra blommor pryder också parken.
 
Har man klättrat upp så blir det sedan lätt att ta sig utför och det gjorde vi. Och med "dra-maten" på släp. Alltså efter oss. Vi var på väg för att hämta ett större paket i en tobaksbutik vid Tuletorget. Utlämningsställe.
                                                                                                   
Ett av de nya bostadshusen vid Tuletorget. Inte tycker då jag att desa passar in i Sundbybergs gamla stadsmiljö. Men uppenbarligen så tycker stadsplanerarna annorlunda.
Här omkring är en byggarbetsplatsså det var med nöd och näppe vi tog oss fram till utlämningsbutiken.
Men vi var envisa och målmedvetna. 
 
Paketet kom hem ordentligt.
 
Efter denna bedrift gick det utför igen, ner till Sturegatan och det trevliga Princesskonditoriet.  Och visst passade det då extra bra med en princessbakelse till Preicosa och för min del blev det en hallon och blåbärstårtbit.
Ja, det är inga problem (och varför skulle det var det) med att få till trevliga dagar. Och det helt oavsett väder.
Vi skildes åt och jag tog på nytt pendeln och var 10 minuter senare tillbaka i huvudstaden, på Söder.
 
 
Solen tittade fram och jag studsade med lätta steg från Södra station, via Fatbursparken, snabbt besök i Söderhallarna över Medborgarplatsen längs Götgatan och hem till kajen.
 
Genom Farbursparken och förbi Söder Torn, eller som tornet kallas i folkmun " Haglunds Pinne" efter stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm Sune Haglund som var drivande i byggprocessen.
Tornet var färdigbyggt 1997 och är 86 m högt med 24 våningar. Från början var det tänkt att huset skulle bestå av 40 våningar men av detta blev inget. Grundplanen är en oktagon och på varje våningsplan finns fem lägenheter, bostadsrätter. Tornet smalnar av uppåt och verkar därför vara högre än det är.
Högst upp i kronan finns en terrass och festvåning och på bottenvåningen finns ett gym och en spaavdelning för de som bor i huset.
Det blev ett snabbt besök i Söderhallarna för att köpa en köttbit till middag.
Här är det alltid bra kött som säljs så man blir inte besviken.
 
Hemma på kajen hade solen nu trängt igenom och sandstranden på restaurang/bar Thaiboat började fyllas.
 
Hemma igen efter en jättetrevlig dag. Tack Preciosa för idag!
 
 
 

Jopp-hej-di....

    
I naturen ut vi gå, jopp- hej-di-jopp-hej-da...Äventyr vi pröva på...(gammal scoutsång, jodå jag var scout en kortare period i mitt tidiga liv. )
Nåja, så mycket äventyr blev det inte, men en jättetrevlig utflykt till Björnö några kilometer strax sydost om Västerås.
Jag har flera gånger tidigare i Västerås sett skyltar mot Björnö, men inte tidigare varit här. Men nu blev det av och under ledning av vännerna Fia och Lasse kom vi hit med bil.
Och har men ingen bil och vill ta sig hit går det bussar från Västerås.
Björnö är via en bro förbunden med fastlandet och är ett naturreservat sedan 1965 och ett omtyckt friluftsområde. Här finns f flera badplatser, sandstränder, löparspår, bryggor, grillplatser och fina områden för medhavd picknick med både bord och bänkar.
Och trångt blir det inte för stora gräsmattor breder ut sig ner mot Mälaren, om man nu inte vill sitta i sanden.
En husvaggnscamping finns vid havet och vill man hellre hyra en stuga går det bra.
Föredrar man att inte ta med egen mat finns restaurang Björnögården med lättare rätter, smörgåsar och drycker.
Även på toalettfronten är det välordnat, nog så viktigt. Ett jättefint område väl värt ett eller fler återbesök.
Vi tog oss en promenad längs vackra stigar och njöt av stillheten, fågelsång och blomdoft innan vi avnjöt vårt medhavda fika.
Så detta blev en "njutflykt" i "njutflykten" till Västerås. 
 
En liten del av sandstranden.
 
Fina stugor till uthyrning.
 
Vackra ängsblommor tittade vi på samtidigt som en hackspett hördes i ett träd.
 
Omväxlande natur med stora stenar och lite höjder som blandades med ängar.
I området finns gott om fåglar och även dovhjortar och rådjur trivs.
 
För att underlätta för start och landning på Västerås flygplats,som ligger i närheten avverkades, trots stora protester, skogen på den högst belägna delen av ön vilket gör att naturens karaktär har ändrats.
 
 
Kaffe och mackor i det gröna vid ett bekvämt picknickbord smakade väldigt bra.
Jag, Lasse, Fia och Bosse trivs och vädret är alldeles lagom.
Tack för en trevlig tur!
 
                                                        
 

"Njutflykt" västerut.

    
 För ett par dagar har vi bytt ut huvudstaden mot en "njutflykt" västerut, till Västerås och våra Torreviejavänner Fia och Lasse.
Jag uppfann ordet för ett tag sedan ordet "njutflykt" och använder det när det handlar om en utflykt som är särskilt njutbar.
För oss blev det ett alternativt färdmedel dit, "Bus4You" och detta eftersom tågen mot Västerås nu under sommaren inte går hela vägen, rälsen skall lagas, och någon tyckte det var bra att få detta gjort nu i sommar.
Men säkert en bra affär för bussbolagen.
Annars tycker vi att det tidigare varit väldigt bra och bekvämt att ta tåget och har åkt med det många gånger, en resa på ca en timme från Stockholm. Bussresan var väldigt bekväm men tar dock en kvart längre än tåget.
Vår premiärtur med "Bus4You" blev jättebra. Bekväma säten som kunde fällas, gott om benutrymme och  fotpallar som kunde dras ut så man kunde halvligga, kostnadsfritt internet, eluttag vid sätena, en fräsch toa längst bak i bussen. 
Dessutom kunde man mot en smärre summa beställa sittplats i bussen, vilket blev längst fram och passade mig perfekt, eftersom jag lätt blir åksjuk.Så "Bus4You" kommer vi att använda fler gånger.
 
 
Vi blev hämtade med bil av Fia och Lasse och började med en sightseeingtur i Västerås per bil och det var jätteroligt att se områden vi inte tidigare sett. Det byggs mycket nytt och extra roligt var det att se områdena längs Mälaren där många nya hus växer fram med fin utsikt över vattnet.
Sol, uppehåll och varmt i luften. Fruktsalllad och rosévin på en av ute platserna kombinerades med mycket prat och många skratt. Jätteroligt att ses igen.
 
En stor och härligt inbjudande gräsmatta gick runt hela huset och uteplatser fanns att välja på
 
- och det var så skönt att sparka av skorna och gå barfota.
Här är även det mysiga uterummet i glas med på bild.
 
Läskande och gott med rosévin och fruksallad.
 
Fia, Bosse och Lasse.
 
Vi satt kvar ute och den vackra eftermiddagen övergick i ljummen kväll.
Grillmästare Lasse började arbeta och träkolsgrillad entrecote och choritzokorvar serverades och smakade perfekt tillsammans med en sallad gjord på färsk potatis, soltorkade tomater och ruccola.
Timmen blev sen innan vi väldigt mätta, nöjda och glada drog oss mot vårt rum för den så välbehövliga skönhetssämnen.
Och en ny dag med nya trevligheterskulle det bli.
 
 
Jodå, vi orkade med dessert också. Vaniljglass med lingon som marinerats i rom och en extra jordgubbe.
Väldigt gott det också.
 
 

God morgon!

    
Det var en god morgon som nu övergått i förmiddag. Men fortfarande god.
Jag vaknade, oroväckande tidigt, av att solens strålar lyste  in genom det öppna fönstret. Lovande! Det blev en svängut på balkongen och alldeles lagom för att se solen stiga upp. Först funderade jag över en promenad men med tanke på den arla morgonstundenåtervände jag för et tpar timmar till horisontalläge.
 
Vackert och alldeles stilla i den arla morgonstunden.
 
Men efter ytterligare några timmars sömn blev det en promenad längs med vattnet. Visserligen blir det ett par stopp för det är mycket att titta på, men en uppfriskande promenad blev det.
 
Den gamla Göta Kanalbåten Juno passerar. Juno är byggd 1874 vid Motala Werkstad och är världens äldstaregistrerade fartyg med övernattningsmöjligheter. Juno har 29 hytter som är fördelade över tre däck och trafikerar sträckan Stockholm- Göteborg och Göteborg- Stockholm längs "Sveriges Blå Band" , Göta kanal. 
Resan tar fyra om kanalbåtarna kör dygnet runt och sex dagar om båtarna ligger stilla under natten.
Det går även att följa med på en kortare resa mellan Motala och Söderköping och den tar två dagar.
Göta Kanal i sig är 190.5 km men med Göta Älv och Trollhätte kanal blir sträckan 390 km. 
Cirka 87 km av kanalen är grävd eller sprängd genom landskapet och nivåskillnanden är 92 meter.
Antalet slusslar på sträckan  Stockholm - Göteborg är 58, så slussa får man verkligen göra. 
 
Här kom något jag inte sett tidigare, en "foodboat" med inriktning hamburgare. I Stockholm är det numer väldigt populärt med "foodtrucks", bussar och bilar som har kök med sig och fungerar ungefär som ett gatukök och kör runt i stan och parkerar på olika ställen.  Dessa "foodtrucks" har specialicerat sig på olika sorters mat: indisk, thailändsk, hamburgare, kinesisk, sydamerikansk, afrikansk bl.a-  utbudet är stort.
 
Hamburgerbåten lägger till vid kajen alldeles bakom restaurang "Thaiboat".
 
Här finns också en liten uteservering placerad på kajen. Något som måtte ha uppstått helt nyligen...
(Skanstullsbron i bakgrunden)
 
 
Tillbaka hemma igen! Och dags för frukost!
 
(Måste bara visa min nyinköpta vattenflaska i glas med ett silikonomslag från bkr, inköpt på KIck´s.
Jag bär alltid med mig vatten och det känns mycket trevligare att dricka ur en glasflaska som också är lättare att diska.  Visserligen är den lite tyngre än en plastflaska, men ganska marginellt och vattnet hålls också svalare längre. Att glasflaskan sedan är miljövänlig är ju ett plus. Nackdelen? Priset, men, men..)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi firar

    
Att jag tycker om hav och vatten är en sak som är säker och jag står eller sitter gärna på vår balkong och tittar ut över vad som händer i nedanför i Hammarbykanalen och på kajen.
Och när jag besöker Helenfamiljen i Nacka Strand så hamnar jag också på balkongen eller vid något fönster för att njuta av utsikten. Jag har svårt att se mig mätt...
Det var kalasdax i familjen, Max har fyllt 10 år (inte att förväxla med kusin Max, mitt barnbarn på fem år) och eftersom han fyller mitt i sommaren så blir firandet lite utspritt. Och visst är det trevligt med fler kalas!
Tiden for i väg och tårtorna minskade med efter hand.
En jättetrevlig kalaseftermiddag.
 
Högt och fritt läge är det och på andra sidan vattnet ses delar av Lidingö.
Landtungan till höger är en del av Fjäderholmarna, ett omtyckt utflyktsmål, dit
man kan ta sig med båt både från Stockholm och från Nacka Strand.
 
Rakt över vattnet syns en del av Djurgården.
 
Labradoren Curre vilar sig för man blir trött av att vara på kalas.
Kanske extra trött av att se de fina tårtorna....
 
Helen har bakat en läckert frisk tårta med en "cheesecakebotten", fyllning av limemousse
och överst en spegel av passionsfrukt och dekorerad med blåbär.
En vacker, jättegod och lättäten tårta. Jag lovar!
Nej, Helen är inte konditor och inte har hon heller ärvt sina baktalanger från mig.
 
Jodå, det fanns även en chokladbiskvitårta.
Och de söta grodorna runt om är chokladbollar som täckts med marsipan och dekorerats.
Även denna tårta var väldans god, men lite mastigare.
 
Jag var så fokuserad på tårtor och annat att jag glömde föreviga födelsedagsbarnet. Så kan det bli!
Men här är mer firande och på restaurang. Dagens födelsedagsbarn, Max till vänster.

Kryssningsfartyget Norwegian Star, 294 m långt ,32 m brett och som tar 2400 passagerare
passerar förbi Nacka Strand och utrymmmet mellan nacka Strand och Djurgården känns trångt.
 
Något regn var inte på gång så jag tog båten mot stan och fastnade som jag brukar göra med blicken på statyn Gud Fader på Himmelsbågen eller som den också heter Gud Fader på Regnbågen. Denna staty är ett kännetecken för Nacka Strand och ritad av Carl Milles. Statyn är gjord i brons och stål och är 23 m hög.
Carl Milles skissade den 1943 och statyn var tänkt som ett fredamonument och ett hyllande till bildandet av FN och skulle placeras utanför FN skrapan i New York. Men av dett blev inget eftersom projektet ansågs bli för dyrt och att pengarna kunde användas på bättre sätt.
Däremot tog en av Carl Milles elever, Marshal Fredricks (1908-1998) över projektet efter Milles död och statyn kom till och färdigställdes på Herman Bergmans konstgjuteri och 1995 var statyn på plats i Nacka Strand.
 
 
Mysigt med en båttur in till stan, en tur som tar ca 20 minuter.
Och det vackra väret är också värt att firas.
 
 
 
 

Skynda, skynda

    
 Sommar i luften, inget regn inom synhåll, så lika bra att vara rask och skynda på ut i det för dagen vackra vädret.
Och att gå längs Söders kajer ger lite extra sommarkänsla.
Utomhusserveringarna är välbesökta, fritidsbåtar rör sig fram och tillbaka, kyssningsfartyg har lagt till i Masthamnen och Finlandsfärjorna kommer och går.
 Vi möter glada och förväntansfulla turister med kartor i händerna som är på väg mot Söder, Gamla Stan och City. Stockholm väntar!  
(Stadsgården hette tidigare Tegelvikshamnen och sträcker sig längs södra sidan av Saltsjön mellan Slussen och Londonviadukten och det är där Vikinglinjens Ålands och Finlandsbåtar lägger till. Även Ålandskryssningsfartyget Birka Paradise lägger till här, men närmare Slussen.
Masthamnen ligger längst bort på kajen och det är oftast här de större kryssningsfartygen lägger till.) 
 
Det mysiga caféet "Boule och Berså" har alltid många besökande.
Läget är perfekt, alldeles vid vattnet nära Danvikstullsbron, vid Hammarbykanalens utlopp.
 
Vikinglinjens Cinderella, kryssningsfartyget som går till Åland är på väg in mot Stockholm.
Varje dag under sommaren kommer de stora, internationella, kryssningsfartygen in till Stockholm.
Här i Masthamnen ligger nu Celebrety Silhouette, ett jättestort kryssningsfartyg, ca 340 m långt,
och som kan ta omkring 2900 passagerare. På bilden är halva fartyget med...
 
Här är resten av fartyget.
 
Vi går vidare och hjälper några turister till rätta. Viktigt är att undvika de mer illasinnade taxibolagen som kan ta upp till 1000 kr för en körning på ett par kilometer från kryssningsfartygen in till Gamla Stan. Dåligt reklam för Stockholm. Och trots att ansträngningar verkligen görs och info till turister ges så hjälper inte det alla gånger. Men jag är beredd att rycka ut...
 
Djurgårdsfärjor, Skärgårdsbåtar och Gamla Stan.
 
Vi närmar oss fotografiska museet, hittar tursamt nog ett ledigt bord och slår oss ner för en vätskepaus. 
Hit går jag då och då och ser fotoutställningar och det är flera olika som är på gång. Ett besök här rekommenderas.
 
 
 
Vid Slussen viker vi av upp mot Götgatan och stannar för inköp av glass på ett favoritställe, Stikki Nikki. Ekologisk, hemtillverkad glass utan färgämnen.
Sedan bär det av hemåt och en promenad på sex km är avverkad och utan att en droppe regn har fallit.
 
                                                      
 Götgatan, snart hemma, och Globen i bakgrunden.
 
 
                                                                                                                                                                 

Oväntat besök

    
 Lördag förmiddag och solen lyser delvis över Södermalm. Balkongen som de senaste dagarna vilat sig i form blir en perfekt plats att dricka en andra kopp kaffe på.
Torka av bord, stolar och ut med dynor. Viss aktivitet råder i kanalen och båtar är på väg in och ut ur Hammarbyslussen. När det är ganska tomt på fritidsbåtar svänger grusbåten Jehander för att tasig in till sin kajplats och tar då upp en stor del av kanalen.
 
 
Fritidsbåtar på väg ut och in ur Slussen. Mycket att titta på
och vår plastuggla sitter i ensamt majestät på balkonräcket och håller ev. måsar borta.  
 
För en kort stund lämnar jag balkongen och när jag är på väg ut igen ser jag att plastugglan har sällskap. Där sitter en stor mås och stirrar in genom vårt fönster. Så fräckt! Bosse förevigar incidenten från vardagsrumsfönstret och i samma veva som jag kommer ut på balkongen lyfter måsen mot nya trakter. Kanske måste vi byta ugglan mot en havsörn i plast som är större och verkar mer skrämmande. 
Men detta är det första påhopp vi sett och kanske blir det inga fler. Vi avvaktar.
Ordningen verkar i alla fall återställd på måsfronten så  jag sitter kvar och njuter av den sol som just nu tittar fram. 
Nu väntar promenad. Bäst att passa på när solen nu är välvilligt inställd.
 
Här "mås" det...
 
Mycket att titta på i kanalen.  
 
 

Toppendag!

    
Torsdagen kom med ösregn men döttrarna, barnbarnen och jag struntade i detta och begav oss vid lunchtid per bil mot Gävle och Furuviksparken.
Periodvis var skurarna så kraftiga att vägbanan knappast syntes, men med Helen vid ratten kände vi oss trygga. Hon är en jätteduktig chaufför som verkligen har förstått att man rättar hastigheten efetr väder och vägförhållandena. 
Efter onsdagens regn och köer i Stockholm så hoppades vi i varje fall på uppehåll och inga köer i Furuviksparken. Jag hade positiva tankar hela vägen och se när vi kom fram var det uppehåll och helt köfritt. Fantastiskt!
Gott om parkeringsplatser var det också och att stå en hel dag på parkeringen betingade det facila priset av
40 kronor. (Vill man ta tåget så stannar "Upptåget" alldeles utanför parken)
Gott om plats inne i parken, inga köer och tendenser till sol. Härligt!
Jag och döttrarna var i Furuvik för sådär 27 år sedan och inte kom vi direkt ihåg något från den tiden. Och mycket har nog hänt på dessa år.
Vad som slog oss var de stora, fina, grönområden som finns och att parken är indelad i olika avdelningar. Här finns en fäbod med de svenska gårdsdjuren, en Asiendel med Orangutanhuset och gibbbonapor, i Afrikadelen finns schimpanser, lemurer och ett regnskogsområde och ett tropiskt hus med bl.a ormar, sköldpaddor och ödlor. I Sydamerikaavdelningen finns sakiaapor och man kan göra en flodtur tur i en tunna på Amazonas.
En separat tivolidel finns med en stor scen där många artister uppträder i sommar och idag är det Måns Zelmerlöw som entrar scenen. Men det missade vi alltså.
Furivik ligger alldeles vid havet och här har ett fiskeläge byggts upp med ett trevligt café. Kommer man med båt till Furuvik går det bra att lägga till vid gästbryggan och där i närheten finns också en camping plus en restaurang.
Över huvudtaget var det gott om matställen av olika slag i parken, men kvalitén på maten vet jag inget om.
 
 
Max läser kartan och lotsar oss andra genom parken.
 
Mysigt att gå ner till havet, men något bad blev det inte.
 
Jodå, det blev lite åkande också, b.la. tekopparna för Max, moster Helen och mamma Liv.
 
 Och William gjorde sin karuselldebut.
 
Vi provade alla lyckan på ett par chokladhjul och vem vann. Jodå jag och det blev 2 kg kexchoklad som fick följa med oss hem. Om jag delade med mig? Absolut!
 
 
Timmarna gick snabbt och sent på eftermiddagen körde vi tillbaka, först mot Uppsala och sedan Stockholm.
Vädret? Jo tack, ösregn hela vägen. 
Vi var alla väldigt överens om att vi hade tur med vädret i Furuvik och att det blev en toppendag tillsamman. 
 
 
 

Skrämd eller inte?

    
Mitt förhållande till kor i sina hagar och i sina bås i lagården har varierat trots att jag delvis är uppvuxen på landet i Västergötland.
Ja, även under mina bardomsår i Norge fanns kor i min närhet och det var där jag första gången, sju år gammal,  i en hage, provade på att mjölka ett par mer "stillastående" kor. Jag satt där på en liten pall och min mormor höll i kons svans för att den inte skulle "borsta mig" i ansiktet.
Dock var min mammas förhållande till kor lite annorlunda. Hon kom aldrig riktigt överens med dem och man kan påstå att hon var rädd för dem.
Denna rädsla höll på att överföras även till mig.
 
 
En vacker sommarkväll är vi vid vänners sommrstuga vid sjön Viken, ett par mil öster om Töreboda (Västergötland) där vi då bodde. Jag är tre år gammal och vi är ute för att plocka kantareller till en kvällssmörgås. På hemvägen passerade vi genom ett par kohagar som till synes var tomma eftersom korna var nere vid vattnet. Vi klättrar över gärdsgårdarna mellan hagarna och befinner oss nästan i säkerhet då hela gänget kor kommer springandes mot oss.
Mamma är för tillfället klädd i en knallgul träningsoverall och trots att kor inte ser färger så uppmärksammade allihop just henne. Mamma höll mig i handen, men när korna rusade mot henne slängde hon sig över staketet och ropade till väninnan "ta ungen". Väninnan sprang med mig i handen och sprang gjorde korna också. Plötsligt stannade väninnan och utbrast: -  "Varför springer jag? Jag är ju inte rädd för korna." 
Efter detta började jag tvivla på om kor var farliga eller inte.
Men efter att ha provat att mjölka och ta kor in och ut ur lagården tillsammans med mor och farföräldrar så är  jag inte rädd för dem, men jag har väldig respekt för kor och umgås helst med dem på andra sidan staketet.
 
 
 
 

Vad gör vi nu? Jag bara undrar...

    
 En i stort sett oplanerad dag låg framför mig. Himlen gick i den grå färgskalan och jag visste att jag skulle möta barnbarnen med föräldrar utanför Vasamuseet runt 11.30 . Tanken var att jag och barnbarnet William skulle spendera en dag tillsammans då de övriga skulle spendera dagen på just Vasamuseet på Djurgården.
Sommar är det  förvisso, och det helt oavsett väder, så jag gick bort till Barnängsbryggan för att ta båten Emelie över till Djurgården. Jodå, paraplyet var med och uppfällt. Men luften var i mitt tycke behaglig, +17 grader och endast en kofta behövdes.
 
På väg mot Djurgården. En resa som per båt tar ca 15 minuter.
(Med tunnelbana och buss/spårvagn tar resan dit it ca 40 minuter.
Dessutom med tanke på alla turister i stan nu i sommar så är bussarna ofta överfyllda
och man brukar få vänta för att ens komma på. Likadant med spårvagnarna. )
 
 
Grått även i farleden in till Stockholm.
 
Kryssningsbåtarna ligger i Masthamnen och deras passagerare är förstås på sightseeing i stan.
 
Jag går bort mot Vasamuseet och passerar Aquaria Vattenmuseum med tropiska och nordiska vattenmiljöer, levande regnskog, hajar, stingrockor,jättemusslor, sjögurkor, sjöhästar, padddor, fjärilar, insekter mangroveträsk och mycket annat. Hit hade jag tänkt att gå med William. Men när jag såg kön på flera hundra meter öändrade jag mig....
Även vid Vasamuseet var det en jättelång kö där det skulle ta ett par timmar att köa att ha en chans att komma in. Turister, turister, turister....Och det ösregnade.
Inget alternativ och Max, som den kloka femåring han är förstod att det idag inte längre var aktuellt med ett besök på Vasamuseet.
Så vi tänkte oss en paus på "Vin och Spritmuseet". En kafferast!
 
 
Flera hundra meter lång kö även för att komma innanför dörrarna på Vasamuseet.
 
Kafferast för att planera resten av dagen.
Och både Max och William tyckte det var skönt att komma in och få torka kläderna.
 
Grått och blött även för båtfolket i gästhamnen.

Jaha, vad skulle det nu bli? Skansen i regn? Ingen rolig tanke. Gröna Lund? Näpp! Junibacken och Astrid lindgrens värld? Inte en chans, flera timmars köande.
Bara att inse att nu är det turisterna som övertagit stan och det kan de gärna få göra.
Max var klok och sa: - "När sommarlovet är slut kan vi komma tillbaka". Och det kan vi.
Vad vi gjorde resten av dagen... Jo, vi letade efter sjörövarskepp i "Duplo"en  byggsats till Max som jag ville ge honom och som han önskat sig.
Flera leksaksbutiker i City fick besök av oss. Fanns dessa skepp? Nejdå! Slutsålda och kommer in i höst och till jul. Vi chansade på att den stora leksaksaffären i Globen skulle ha något kvar och tog tunnelbanan dit. Ingen lycka där heller.
Inte ens med det tänkta lunchstället  "Tolv Stockholm"  hade vi tur denna dag.
Där det finns äventyrsgolf, bowling och mycket annat att göra, men endast öppet torsdag till söndag.  Puh!
Tur att Max och William är flexibla och glada trots att dagen inte alls blev som den var tänkt.
Och i morgon väntar nya äventyr på oss.
 
 
 
Jaha, vad gör vi nu? Max funderar och William är glad bara han får vara med.
 
William 1 år och 10 månader, har  vanan inne att "posera" som reklammodell
och det går bra även med mormors kamera.
 
En riktig "sötnöt" så go och glad...
 

"Stockholm i natt"

    
 Vi lämnade i går eftermiddag ett hett Torrevieja, +33, för att dra oss mot svalare trakter och detta är första gången på två år som jag längtat hem, verkligen längtat efter svalare väder.
Tursamt nog hade vi bokat in oss med avresa från Alicante 19.20 med SAS, så flygbussen klockan 17 var perfekt. Och för att göra det hela smidigare för oss erbjöd sig våra spanska grannar att köra oss till busstationen. Toppen!  Så svala och pigga klev vi på bussen som hade behaglig ac även den. 
Bara handbagage, incheckade och med boardingkorten i handen satt vi en timme senare med en kall dryck och väntade på boarding i lugn och ro. 
Funderade också över förmånen att kunna välja var jag vill vara. Och just nu vill jag vara i Stockholm för döttrar och barnbarn är också innerligt saknade precis som mina vänner här hemma.
Jag har också bestämt att jag i sommar skall vidga mina svenska vyer men inte exakt hur, när och var. Lite spänning måste finnas med...
 
 
På väg mot vårt kära Stockholm.
 
Efter en bekväm resa på tre och en halv timme närmar vi oss Stockholm och landar klockan 23.
Det var +17 grader och väldigt skönt att vara hemma igen.
Och jag vet att jag kommer att tycka det är lika skönt nästa gång jag landar i Alicante...
 
Peter Jöback sjunger om mina hemkvarter Södermalm. 
 
 
Visst har det börjat bli mörkare?
Vi satt en god stund på balkongen i kortärmat och njöt av Stockholmsnatten och våra
   hemförda tapas smakade extra bra. Vi kände oss som riktiga nattugglor där vi satt och kamperade med vår uggla. (Måsskrämmare.)
 
Här på balkongen blev vi sittandes tills det började ljusna.
 
 
 

Upploppet

    
 Gårdagen kändes som om jag verkligen var inne på upploppet, slutspurten kan man inte kalla det, för någon spurt i värmen var det inte alls tal om.
Trevlig glassfika med väninnan Ingrid blev på eftermiddagen och vi hittade en sval glassbar vid havet som erbjöd både takfläkt och skugga. Jätteskönt!
 
Mysigt med havsutsikt -
 
-och god glass, en utmärkt kombination.
 
Kvällentillbringadestillsammans med "kinavännerna" Anna och Marjo och vi började med middag på en av våra favortitrestauranget: Da Vinci  som ligger i slutet av gatan Maria Parodi, Plaza Castellar. Man känner igen restaurangen på det blå/vita kaklet. Här kan man antingen äta en prisvärd trerätters meny för under 10 euro, à la carte eller äta buffé. Vad gäller buffén så serveras rätterna man beställer till bordet och lagas efter hand de beställs. Alltså inget köande. Priset för buffén är ca 9 euro och utbudet av både varma och kalla rätter är stort. 
 
Ägarinnan av restaurangen tillsammans med en av killarna som serverar.
Några av förrätterna vi beställde: ost och serranoskinka, bläckfisk, friterade räkor, grillade räkor.
Och de rätter man tycker extra mycket om kan beställa in många av.
Bäst är kanske att börja med några och sedan hitta sina favoriter.
Man kan beställa in hur många gånger som helst, men förväntas äta upp det som beställts.
(Annars får man "böta" 1.50 euro för de rätter som beställs in men som man inte  äter.
Klokt, tycker jag.
 
Mätta och mycket belåta gick vi sedan ner till Paseon som denna söndagskväl, liksom andra kvällar,l var välbesökt av personer i alla åldrar.
Vi hittade en skön soffa på Keeper´s bar och kunde se allt folkliv från första parkett.
Mannen som blåste såpbubblor locksde barnen till sig. Jätteroligt att jaga bubblorna.
 
Bänkarna var välbesökta, skönt att sitta här och njuta av den svalare kvällen och brisen från havet.
Liknande bänkar finns längs hela strandpromenaden och de är väl besökta.
 
Anna , Marjo och jag njuter av att vara tillsammans.
 
Men snart är det dags för mig, precis som båten, att hissa seglen och ge sig av mot nya äventyr. 
 
 
 

Vi har det så bra...

    
Det är skönt att i värmen inte ha några "måsten" utan från den ena stunden till den andra se vad man har lust och ork att göra. Och jag ska villigt erkänna att jag tycker värmen är besvärande.
En långsam promenad längs havet, doppa fötterna i det varma Medelhavet, slå sig ner på en skuggig restaurang för lite vätskepåfyllnad, prata och inte tänka längre fram än några minuter. Det är max vad jag känner att jag mäktar med.
Visst är det ovant för mig men just dessa varma dagar är detta en alldeles lagom sysselsättning. Om jag skall ha någon.
 Kvällarna är helt ljuvliga och det är lite svalare, med tonvikt på lite Vi äter på restaurang gärna vid havet, vi sitter kvar länge, strosar så småningom hem i den sena kvällen och blir sittande ute på terrassen tills kvällen övergår i natt. Då är det behagligt, tycker jag.
 
 
 
 
 

Besök

    
Sent i går eftetrmiddag kom goaste "kinavännerna" Marjo och Anna hit till oss. De har varit en vecka i Mijas Pueblo, i södra Spanien (ovanför Fuengirola) och kom med buss  från Malaga via Granada till Alicante, en resa på drygt sju timmar, bekvämt och med bra ac.  Och från Alicante blev det buss  ytterligare drygt en timme till Torrevieja.
Tågtrafiken söderut i Spanien, längs Medelhavskusten, är ännu i sin linda, milt uttryckt och vill man ta tåget från Malaga till Alicante blir det en tur inåt landet och via Madrid.
Så enklast och snabbast är att hyra bil, men onödigt dyrt, om man skall lämna tillbaka hyrbilen på ett annat ställe än där den hyrdes.
Men fram kom vännerna och det blev ett varmt, i ordets alla bemärkelser, och kärt återseende.
Vi träffades under åren jag jobbade i Peking och har sedan hållit kontakten och träffats så ofta vi kunnat.
Anna har efter Peking jobbat i London och nu de senaste åren i Berlin och Marjo jobbar i Stockholm.  
Percis nu som alltid känns det som om det var igår vi sågs, en härlig känsla  som vi delar med alla våra "Pekingvänner".
Kvällens middag var given! Kinsisk förstås och på restaurang Fu på Avenida de Baleares 36. Restaurang Fu får ofta besök av oss och antingen äter vi där eller tar med mat hem. Riktigt bra kinesisk mat och rikliga portioner. Och jag tycker det är extra roligt att gå dit eftersom en kinesisk familj arrenderar restaurangen av en holländsk dam och personalen talar kinesiska.(Jodå,delvis spanska och engelska också...)
Givetvis är kocken också kinesisk. Vill man ha mer kryddstark mat, vilket vi vill så ber man om det. Tror maten anpassats lite efter de europeiska smaklökarna.
Igår när vi kom blev det ju extra roligt eftersom vi alla bott i Peking och kan en del kinesiska och
flera från personalen kom för att prata med oss. Och vi tränar ju gärna upp kinesiskan...
(På Tripadviser kan man söka på restaurang Fu, Torrevieja och få upp recensioner.)
 
Solen på väg ner, det blev en sen middag för oss.
 
 
Välkomna, Anna och Marjo!
När man går ut och äter tillsammans i kina beställer man inte mat var och en för sig utan man beställer in olika rätter som man sedan delar på. Vi följde inte helt det konceptet igår, men delvis. 
Vi satt länge till bords och pratade och fortsatte sedan prata hemma på terrassen tills in på småtimmarna.
Varmt var det och när vi gick till sängs vid 01.30 var det fortfarande +31 grader ute.
 
Sushi och räkor i cyrrysås.
 
Kyckling med cashewnötter, champinjoner med sesamfrön i soya och sesamsås,
"fried rice" och räkor i currysås hamnade på min tallrik. Väldigt gott!
 
 
                                                                                       
                                                                             

Att inse...

    
Värmen är påtaglig och det är ingen underdrift. Jag har den senaste veckan insett att min förmåga att vistas i värme, tåla den och må bra av den har minskat sedan förra året.
Nu när det varit +32 i några dagar och ibland +34, har det inte ens varit njutbart att vistas utomhus. Jo, på en strandservering där det fläktar och är skuggigt och givetvis med havet framför mig. Då trivs jag trots värmen.
Man lär så länge man lever och nu har jag lärt mig att värme och jag inte heller längre är såta vänner. Att solen inte är en vän, det har jag ju vetat ett tag. 
Kroppen förändras, bara att inse.
Kvällarna håller sig också runt sina +30 grader, men när solens värmande strålar börjar avta är det fint med en promenad men i mycket långsam takt.
Gårdagens kväll började  med ett besök hos vår frissa Jessica och sedan drog vi oss i långsam takt mot marinan.
Här är är gott om bryggseglare, båtarna ligger vid sina bojar, och så även denna kväll.
Vi tittade en stund på båtarna och på statyn som är placerad i vattnet bakom det nya saltmuséet och det är svårt att komma nära den. Men den känns verkligen tragisk och man kan se paniken och vädjan hos de som avbildats.  Troligen är det saltarbetare som kämpar för sina liv, men jag vet inte.  Jag har försökt att få veta vad skulpturen heter och få mer info, men har ännu inte lyckats.
 
Något hemskt är det som händer...
 
Och lite närmare land föll solens sista strålar på denna skulptur.
Kanske delar den äldre med sig av några visdomens ord.
 
Vi styrde sedan stegen mot bar/restaurang La Marina Internacional, vid gästhamnen och där vår musikergranne  spelar på torsdagar.
Här är det mysigt att sitta, titta ut över alla segel och motorbåtar och ha havet framför sig. Det finns dels en trevlig bardel där olika smårätter/drycker serveras och dels en restaurangdel och ofta är båda välbesökta, även om restaurangens priser ligger en del över "medel" här i Torrevieja. Men priserna i baren ligger betydligt under, så det jämnar väl ut sig...
 
En ljummen kväll vid Marinan och underhållningen kommer på köpet.
                                                               
Besökande denna kväll bestod även av dessa hundar som välkomnades av personalen med var sin vattenskål.
Även även en tredje hund var med, men den kunde vi inte fånga på bild. Blyg kanske?
 
En mojito svalkade skönt.
 
 Varmt var det hela kvällen och det svalkade knappast på bryggan.
 
 Den tidiga kvällen övergick i den sena och vi drog oss sakteliga hemåt. När vi passerade stor kyrkan blev det lahom med en paus och vi slog oss ner och lyssnade på en kör som tränade innan vi tog ny sats och fortsatte hemåt. Och varmt var det fortfarande, +30 ,när klockan var 23.30. 
 
Det är vackert i den mörka kvällen men det känns som om luften stannat.
 
Svalt och luftigt inne i kyrkan och skönt med en paus.
 
                                                                                                          
                                                                                                                                           

Trädgårdsdax

    
 Bestämde mig för att ägna dagen åt växterna och riktigt pyssla om dem.
Ja, lite omvårdnad får de varje dag men idag blev det en större "make over" som jag lärt mig att det heter om man gör större förändringar. Sedan kan det förstås diskuteras om mina föränderingar var så stora.
Det tog sin tid i alla fall, för med 33 grader i skuggan känns det anstränagnde med minsta rörelse.
I terrassens rabatter ligger det ett lager jord underst och ovanpå det ligger vita stenar. Fördelen med stenarna är att de bevarar en del fukt i jorden så att den inte torkar ut lika fort och stenarna ger också skugga åt de växternas rötter. Nu skall jag även prova att lägga lite stenar i växterna som är planterade i krukor och se om det fungerar likadant. Någon som vet?
Att växterna behöver vatten i värmen är givet och vatten behäver de ju vare sig jag är här eller inte och regn är sällsynt. Jga har turen att ha hjälp av "växtskötare" men givetvis inte varje dag, så av vännerna Carina och Horst fick vi tips om att ta vekar, typ sådana som används till fotogenlampor eller facklor och lägga ett par i en stor vattenflaska placerad högre än växternaoch låta vekarna transportera vattnet.
 
En plastflaska på 2 liter skärs av upptill, fylls med vatten som sedan leds ner i blomkrukorna.
Med denna idé räcker det om växterna får rejäl vattning ett par gånger i veckan
och att plastflaskorna då fylls på.  För de större växterna i kruka har vi tänkt oss en 5 liters plastflaska. 
För bougainvillean, penningträdet och passionsblomman, som alla är planterade direkt i jorden,
får det räcka med den vanliga vattningen.
 
Blomjord har inköpts idag och likaså en säck med vita stenar och rabatterna har fyllts på men båda delarna
och ser nu riktigt fina ut. Dessutom är de vita stenarna nyduschade för att få bort ett lager vitt dam som täckte dem och glänser nu lite i solen.
Glänser gör jag också i värmen så en vätskepaus med färsk vattenmelon och sedan en kall dusch känns lockande.
 
 
 
 

Alternativ

    
Det är klarblå himmel, det är inte varmt utan värmen har övergått i hetta. Havet och stranden lockar. För vem vill inte ha svalka.
Men stundtals kan det bli trångt om utrymmet på den strand som ligger mitt inne i stan, Playa del Cura, och dit många söker sig.
Tänker man lite strategiskt och kommer i god tid till "första sittningen" som brukar infalla mellan klockan 8.30 och 14 så kan man knö ner sig. Till saken hör att familjer ofta tidigare på morgonen skickar ner en representant, ofta manlig, för att boka plats åt övriga familje/släktmedlemmar som kan komma betydligt senare. 
Till grundutrustningen för starnden hör:  parasoller, stolar och ibland även bord, kylboxar, handdukar och annat som kan behövas för strandlivet.
Vid 14 tiden är det lunch och siesta och allt packas ihop igen och släpas hemåt. Ofta intas lunchen på en närbelägen restaurang innan man traskar vidare hemåt för sin vila.
Så tiden mellan 14 och 17 kan det vara mer "luftigt" på stranden. Och varmt!
Efter klockan 17 kommer den tredje och sista sittningen, alltså de som varit hemma och siestat och stranden fylls på nytt.
 
Inbjudande!
 
Det kåknas friskt och vill man inte bära så används shoppingvagnar där själva påsen tagits bort.
 
Och här är man på plats för att njuta av "första skiftet" på stranden.
 
 Men nu har jag sett alternativet till strandhänget, där det är gott om plats och viss skugga. Desutom slipper man sanden. 
Utanför en av "kinabutikerna", nära stranden, kan viss havsutsikt kan erbjudas och stolar av olika modeller finns uppställda. Och även något enstaka parasoll. Här var det i fotomomentet tomt, men kanske har ingen upptäckt denna möjlighet. Viss havsutsikt erbjuds också och som bonus lite grönska i form av blommor på balkongen ovanpå.
Gott om plats finns det här. Så varför trängas på en strand?
 
Grönska i närheten...
 Men om det nu känns torftigt att vistas på gatan i en solstol så är det skönt att fram på kvällskvisten ta en specialbyggd bil och ta sig ut till de vackra stränderna strax norr om Torrevieja.
För min del är det perfekt.
 
 
Härligt med ett kvällsdopp på La Matastranden och jag slipper solen som min kropp inte längre tycker om.