Friskt, stärkande och trevligt

    
Sista februari och Maria har namnsdag. Skickar förstås extra tankar och grattis till min dotter Liv som också heter Maria, pus givetvis till alla andra "Marior".
Och i morgon börjar våren hemma för mars är ju en vårmånad. Visserligen låter vårdagjämningen vänta på sig tills den 20/3 . Men varför inte välkomna våren redan nu.
Här har jag nog haft vårkämnningar länge och de senaste dagarna har de övergått i sommarkänslor eftersom termometern passerat +20. (Igår +24)
Dagarna tillbringas till största delen utomhus och den friska och stärkande havsluften flödar. Ja, även solen gör sitt bästa för att hänga med och de senaste dagarna har den lyckats bra.
Jag är ju inte direkt morgonpigg men när solen strålar in genom jalusierna så känns det bra att vakna även om klockan inte är mer än åtta och att sedan en stund senare sitta med solen i ryggen (skall ju inte ha sol i ansiktet) och äta frukost är njutbart.
 
Morgon och solen på väg upp över taken.
 
Även mitt skötebarn, den ömtåliga och känsliga "fru Kamelia" har vaknat
och knopparna har utvecklats sedan hon gjorde entré här för en vecka sedan.
Hoppas några knoppar hinner slå ut innan det är dags för oss att åka hem en sväng.
 
Dagarna här är sig ganska lika, men ändå känns det inte som om det vare sig är enformigt eller tråkigt. Promenaderna och cykelturerna varieras men ofta drar vi oss mot havet.
Mysigt att slå sig ner på en uteservering eller en bänk på första parkett och både ha havet, människor, fåglar, palmer och båtar framför sig.
 
Mysiga uteserveringar där man kan sitta länge och njuta av att bara vara.
 
På en bänk kanske man får sällskap....
 
-om inte annat så av palmer som svajar lätt i vinden.
 
Ofta ser man också båtar som skall hämta salt för vidare export världen över.
 
Då och då blir det även samling "vid pumpen"; hos Ali på "Bar Celona." Mysigt att ses och här finns både goda bakverk, härliga smörgåsar och god mat med tydliga norska inslag. (Alis fru är norska och lagar all mat.)
 
Här sitter Ami, Patrik, Carina, jag och Horst. Preciosa och "La Syrra" är fotografer-
alltså fyra bloggare på en och samma bild. En härlig eftermiddag blev det.
 

Laddad för "njutflykt."

    
Dags igen för en cykeltur! Det var ett tag sedan för blåsten har legat på och stundtals gjort cyklingen till en mer krävande träningsform än jag har haft ork till.
Men med klarblå himmel och +23 grader och efter att ha hämtat extra styrka från damernas stafett i Falun så var jag laddad för en "njutflykt".
( För de som inte följt mig så länge kan jag berätta att jag uppfann jag ordet "njutflykt" i samband med en särskilt trevlig och njutbar utflyktsom gjordes och det för ett bra tag sedan.)
Bereddd för dagens cykling.
 
Vi trampade i lätt motvind upp mot Saltsjöarna, Laguna de Torreviej eller Laguna Rosa, eftersom vattnet har en rödaktig färg som kommer från de små räkor som lever här i vattnet och endast trivs i vatten där salthalten är mellan 15 och 18%.
Många anser att det är stärkande för kroppen och framförallt för lederna att bada här, men jag vet inte för jag har hitintills inte provat. Att medföra en dunk färskvatten att skölja av sig med efteråt är i alla fall viktigt. Och att ta på badskor för det är stickigt och vasst för fötterna...
 
Berg, blå himmel, vatten och en hedliknande vegetation.
 
Här skymtar den röda färgen-
- och syns ännu tydligare.
 
 
Torrevieja kallas också "saltstaden" och det med all rätt för härifrån exporteras det näst mest salt i världen.
Saltutvinningen ha pågått alltsedan Romartiden då slavar med hjälp av hackor bröt loss saltet, men numer används förstås modernare metoder. I början av året spolas  här havsvatten in genom en tunnel i berget tills lagunen är fylld och därefter låter man sol och värmetorka ut sjön för att i slutet av året gräva upp saltet.
Via ett transportband förs saltet till saltpiren vid havet och de väntande fartygen.
 
Här ser saltet ut som skum eller tvållödder.
 
Salt som väntar på transport-
 
och fartygen ligger beredda för att lasta saltet.
 
Utflykten var jätttetrevlig men fick ett slut vi inte riktigt planerat för. Vi var ju på cykelutflykt, men hem fick vi gå. 
Det finns något som heter punktering och det drabbade Mr B. Men visst fick vi bra träning även genom att gå hem och det var god medvind.
Punkteringen är fixad och cykelpump inköpt. Kan vara bra att ha med sig. liksom lite lagningslappar och verktyg.
 

Kina; bland sockertoppar, floder och byar

    
KIna är ju stort,som en hel kontinent i sig och de olika delarna av landet erbjuder olika naturtyper.
Ett besök i södra Kina, i lantliga omgivningar, i Yangshou området, stod på vår önskelista. Sagt och gjort, ett oktoberlov, gav vi oss iväg söderut med flyg till staden Guillin och sedan taxi 6 mil till vårt mycket lantliga logi, världshuset Outside Inn. (Kinas nationaldag firas den 1/10 och då är skolorna lediga i en vecka, därför passade tidpunkten bra och en fördel var också att det sommarvärme. )
 
Värdshuset "Outside Inn" med sina 25 rum.
Badrum med dusch och toa fanns liksom myggnät över sängarna,
men i övrigt enkelt, men väldigt trevligt. En trevlig restaurang med härlig kinesisk mat fanns också.

Världshuset besod av flera byggnader som tidigare innehållit både kadugård och hönshus, men nu renovetar.
Husen är byggda av adobe, ett tusenårigt material som är en sorts tegel, där lera och halm torkats på ett speciellt sätt. Materialet är hållbart och har bra isoleringsförmåga; håller värmen ute under de varma månaderna och står emot kylan under den kalla årstiden.
 
Vi vaknade tidigt varje morgon av en tupp, som inte förstått att sova också kan vara vilsamt. Även traktens övriga djur som fåglar, ankor och höns var extremt morgonpigga. Lika bra att sätta fart  till frukostbordet.
Beslöt att  under "förmiddagspasset" fördjupa oss i närområdet och vi bokade en lokal guide som kom efter frukost och förde oss tålmodigt  till fots, genom det vackra,gröna landskapet under det att han förklarade alla grödor ingående för oss. På kinesiska.
 
På väg...

Vi såg odlingar av chilipeppar, kassava, qumquat,(som små citroner) bomull, tobak och mängder av olika sorters bönor förstås. Jag hade ingen aning om att det fanns så många olika sorter. Den tålmodige guiden försökte träna in alla dessa nya ord med mig på kinesiska. Måste nog repetera.
Vi passerade gamla byar där det verkade som om tiden stått still i några hundra år. Endast mobiltelefonerna och tvapparaterna påminde om 2000 talet.

Promenad genom byn Jiuxian. Här går livet sin gilla gång...
 
Nästa by...

På vägen hem passerade vi givetvis många risfält. En hel del risplantor kommer att skördas inom 60 dagar, men vi såg allt från nysatta plantor till de som snart var klara för skörd.

Landligt, tyst och vackert.
 
Sen var det då Sockertoppsbergen. Vi hade sett dem många gånger på bild. De pryder nämligen baksidan på
20 yuansedlarna. (Ca 20 svenska kronor) Visserligen kan man tycka att det flesta bergen här ser ut som sockerttoppar med dessa är alltså förebilden till de som finns på sedeln.
Bergen ser man perfekt från en båttur på floden Li och man känner sig som i Shangri La, ett tillstånd av lycka.
 
 
 
 
 
 

Storm i ett vattenglas

    
 Visserligen blåser det rejält idag också, men storm är det inte. Däremot stormade det till i mitt huvud.
 
 
Upptäckte igår helt plötsligt att den bloggportal jag använder, blogg.se, på eget bevåg, hade ändrat designen på min blogg i mobilversionen, inte bara på min, utan hos alla andra bloggare på blogg.se. Mobilanpassning, "mobilvy" kallas det! En form av likriktning kanske, men åt en riktning som jag inte alls tycker om. Tvärt om!
Men med visst arbete och "fnul" kunde man enligt en instruktion (som jag inte förstod) få mobilbloggversionen lite mer personlig.Varför då andra ett "vinnande koncept"? Jo, för att "Google bestämt sig för att nedvärdera sidor som inte är mobilanpassade, samt att det skulle bli lättare för andra som letar efter bloggar att hitta de man söker. Sedan skulle det gå snabbare i "Stockholms tunnelbana och Stockholms skärgård" att få upp bloggar. Och dte handlade om 30 sekunder...Puh! Matt blir jag.
Jag bryr mig i varje fall inte om vilket, utan jag vill ha min sida som jag önskat och bestämt.  Ja, min egen är det ju inte, utan det är Sanna , en jätteduktig tjej, som jobbar med det mesta inom området som efter mina önskemål gjort designen.
Så efter ett mail till Sanna, så ryckte hon ut och fick till min blogg som vanligt även i mobilversionen. Tusen tack!
En fråga till alla som bloggar och jag vet ju att det finns många portaler som används; Vad tycker ni om detta förfarande? Och hur skulle ni reagera? 
Och för de som bloggar hos blogg.se; Hur gör ni? Vad tycker ni om denna anpassning?
 
Ordningen är i alla fall återställd nu för min del och jag andas ut. Stormen i vattenglaset är över. För den här gången.
 
 Jodå, det var en del mindre stormande igår också. Kafferep hemma hos oss med semla. Jättegott! Blåste gjorde det, men vi kunde sitta utomhus och det är alltid trevligt så här i slutet av av februari.
Carina och Horst hade beställt semlor i Matboden i La Mata och kom hit med dem. Preciosa och "La Syrra" kom också och med lite trängsel rymdes vi runt bordet. Trevligt!
 
Halva semmelgänget-
 
och den goda semlan.
 

Nytt och gammalt

    
Ofta lär jag mig och upptäcker nya saker på strövtågen här i stan och när vi uppe vid europaparken passerade dessa träd så visste jag då inte vad de hette. Men se, goda vännen Preciosa, hon visste, kapokträd eller bomullsträd. För en buske är det inte. ( Kapockträd är den svenska stavningen.)
Träden hör till familjen malvaväxter och kommer troligen från tropiska Amerika eller Afrika.
Kapockträden jag såg växer på gatan utanför Europaparken
och frukterna ser på håll ut som stora avokado.
 
Frukterna på växten är en kapselsom innerhåller mängder av frön och på dessa sitter det 1-1.5 cm långa, glänsande silkesliknande hår. Fibern är kort och svag och är inte alls lämplig för att spinna till textilmaterial,
men "håren" används som stoppning i madrassser, kuddar och stolsdynor.
Tidigare användes också kapock som fyllning i simdynor och med gott resultat eftersom det i pressat tillstånd kunde bära 36 gånger sin egen vikt och inte heller påverkades av att blötas och torkas upprepade gånger.
Av kapockens frön kan man utvinna kapockolja, tjockflytande och gul och används ibland vid tillverkning av tvål.
Frukten har spruckit och "bomullen" tittar fram.
 
Det gamla för dagen blev dels ett besök på en av våra två kinarestauranger, China Town, där vi tycker att maten är bra och där man också kan få rejält kryddad mat om så önskas. Förutom dagens meny finns en à la carte meny, där många av rätterna finns med och som vi också känner igen från vår tid i Peking.  (Den mer "vanliga" menymaten är mer anpassad i kryddningen till européer.  Dagens meny med förrätt, varmrätt och dessert, inte modell kinesisk, samt en dryck kostar under 10 euro.)
Restaurang Fu på Avenida Baleares är en annan bra kinarestaurang och därifrån tar vi hofta hem mat. Gott och prisvärt, om man tycker om kinesisk mat...)
 
 Restaurang "Chinatown" ligger mitt emot "hippiemarknaden"
bakom det blå polishuset och på Plaza Capdepont nr 4.
                                                                                     
       
Färgen på den sötsura såsen är verkligen unik. Vårrulle med sallad,
wokad kyckling med grönsaker och mandel och ris med ägg och grönsaker smakade bra.
Det blev menyn den här gången och "lade" extra kryddat.
 
Mer gammalt blev det. En promenad längs havet i solskenet.
 
 
                                                                                 
 

I det blå

    
 Visst kan man då och då unna sig att vara i det blå och det på olika sätt. 
Oftast är jag här omgiven av olika blå nyanser och blått är ju en av favoritfärgerna så mig passar det perfekt.
Och att drömma sig bort för en stund och låta tankarna fladdra. Tja, varför inte?
Hav och himmel som går ihop. Som gjort för att drömma...
Här på stranden i La Mata kan jag sitta länge och nästan hamna var som helst i tankarna.
 
Jag förflyttar mig ju oftast till fots eller per cykel men även bussar utnyttjas. Men när jag igår passerade denna llla detalj, så blev jag verkligen intresserad.
Plötsligt uppenbarar sig denna godsak framför mig, en Porsche Carrrera. Visserligen inte helt rätt i min smak vad gäller färgen, hade kanske tänkt mig en ljust vinröd och med svart suflett. Men den här vita går säkert lika bra att köra. Och visst ser den smidig ut. Men tyvärr, det var bara en uppenbarelse. En kortvarig.
 
Nästa, mer överkomliga fortskaffningsmedel var den här varianten, en Cooper, förlängd sådan och specialutrustad. Tja, kanske. Men den här har bara två dörrar, inte alls praktiskt. Och färgen är inte heller rätt, men, lyktorna är i alla fall röda.
Riktigt trevlig modell!
 
Men så plötsligt står det något rött på gatan. Det här fortskaffningsmedlet vore helt perfekt. Frisk luft får man, lätt att parkera, smidigt att ta sig fram, billig i drift och rätt färg. 
Nackdelar? Kanske lite kyligt under vintermånaderna, men annars helt ok. Och så långa sträckor blir det inte till att köra...
I Thailand hade vi en liknande och körde runt med och var verkligen supernöjda. Och trafiken där är nog lite mer livlig än här i stan.
Praktisk och snygg!
 
Att drömma är en sak och det är trevligt, men verkligheten är en annan och det är i den jag lever. Och jag gläds åt det jag har. Men visst kan man drömma vidare och för ett tag vara "uppe i det blå".

Och visst dominerar de blå nyanserna? Men jag står stadigt där jag står.
 
 
 
 
 

"Lånta fjädrar"

    
 Jag och naturen är inte alltid kombatibla (överensstämmande), trots idog träning sedan barnsben. Men jag tycker om den, det gör jag visst.
Kanske är det mest de  små insekterna och småkrypen jag inte är helt överens med. Och apropå kryp/krypa så är inte ormar heller med bland favoriterna. Men det finns ju så mycket annat.
Vill man verkligen se vackra djur och naturbilder så titta gärna in hos "Kreativt Liv", min bloggvän Ghugge.
 Att ha vistats i Stockholms skärgård med segelbåt, är minnen utöver de vanliga och man är då verkligen mitt i naturen. Men av olika skäl, bl.a. mina hudskador) är båten såld och jag möter nu naturen på andra platser och andra sätt och kanske mer på avstånd.
I Torrevieja så är det mest havet. både med och utan invånare, som fångar mitt intresse, men givetvis alla vackra växter och blommor.
Men om man önskar se lite mer av djurlivet än kanske de hundar och katter som dagligen passerar revy så är en tur till Europaparken, eller som parken heter, El Jardin de las Naciones, alltid trevlig. Ja, gott om vackra växter finns också...
(Parken ligger ca 800 m norrut om man från småbåtshamnen går norrut längs Calle de San Policarpo)
 Det första som möter oss är en stjärtutspänd påfågel. UNdrar om det var för att han såg oss som detta fenomen inträffade.
"Fjädrarna ut!"
Nja, när vi kom närmare såg vi något annat som kanske var mer i fokus än vi.
Ytterligare en påfågel. Lite blyg förvisso.
"Hur var det här då? Får jag lov till en dans?"
 
"-Lite svårt att ta sig runt i dansens virvlar och en buske står dessutom i vägen."
 
Här kom jag helt apropå att tänka på Cornelis och visan om Hönan Agda.
Lyssna gärna!
 
En del kan ju fjädra sig i glansen och andra som är sämre utrustade får nöja sig med att se på.
 
":-Tja, den där Agda! Vem var det? Gör detsamma....Har annat att titta på."
":- Men varför kommer ni inte upp hit? Mycket bättre utsikt än från marknivå.
Men ni kanske är såna där jordnära typer."
 
Fröken påfågel verkar ha fått en rival, en gås på ett ben som ser lite halvintresserad ut av den föreställning som pågår. 
"Jaha! Vad gör vi nu?" Kanske bäst att avvakta.
 
"Visst är jag snygg". Men jag kan ju inte springa och jaga intressenter.
Jobigt det här med att burra upp sig om det ändå inte gör någon nytta.
Kanske skulle jag ändå ta mig en titt på den där Agda.
Hon verkar ju klart intresserad av en herre med fjädrar och prakt."
 

Lyckad arbetsfördelning.

    
Fönsterbrädor, är något som vi skandinaver ofta är vana vid och som ofta finns i de flesta av våra hus och lägenheter. (Skrivet som svensk...) Så är det inte i Spanien.
Jag var länge inne på att "ta det som det är" och vänja mig vid en tillvaro här utan fönsterbrädor. Men efter att ha tränat på detta ett bra tag så konsterade jag att fönsterbrädor, både i det lilla vardagsrummet och det ännu lite mindre sovrummet, vore trevligt. Ja, inte brädorna i sig utan att ha växter på dem och kanske något annat passade.
Eftersom den praktiska ådran inte är min bästa, milt sagt, så behövde jag ju en "handy man" för att utföra arbetet. Och tursamt nog finns en på mycket nära håll.  (Ibland kan viss örertalning behövas. )
Två brädor inköptes för ett tag sedan och därefter har de fått bo in sig och anpassat sig hos oss.  En bräda var tänkt för sovrummet och en för vardagsrummet. Men, genast brädorna kom hit såg jag att tilltänkt bräda till sovrummet var för kort. Jag hade litat på mitt ögonmått och det är inte tillförlitligt. Längden skulle dock passa till vardagsrummet.
Hur som helst så fick jag av någon idén att sätta ihop brädorna till en lång och så blev det.
Nejdå, jag satte inte ihop dem för då hade de med största sannolikhet inte kunnat användas.
Men bra som jag är på att leda och fördela jobbet och komma med synpunkter, så finns brädorna sedan ett par dagar uppsatta på sin rätta plats i sovrummet-
(Bra att jag gick på bl.a. Znogges förslag om att inte sätta upp en bräda som jag redan från början insåg vara för kort. Tack för det!)
Vad gäller vardagsrummets fönserbräda är den just nu under förhandling. Men jag ser vissa framsteg på området. Anar att en förlikning är nära förestående.
 
De båda brädorna fästs samman med hjälp av skruvar och en konsol. (Detta tänkte inte jag ut...)
 
Ta- Da! Fönsterbrädan är på plats!
Växter och krukor är inköpta och lampan har flyttat ner från sin garderobsplacering.
 

Inte mycket, men lagom

    
 Vad gör jag om dagarna? Tja, den frågan ställer jag till mig själv ganska ofta och svaren varierar. Dels beror det förstås lite på väder och vind, på humör och lust. Och dagarna skiljer sig inte så mycket åt från dagarna hemma. Tiden går fort och det vare sig jag är hemma i Stockholm eller här i Spanien. Jag har inga som helst svårigheter med att sysselsätta mig och har jag inte lust att göra något särskilt så är den dagliga promenaden, ofta till havet, alltid innehållsrik och varierande och i det dagliga ingår också att träna spanska via min "babbelkurs".
Vänner träffar vi ofta och det är lätt att spontant ses för en fika eller promenad.
 
Torrevieja är ju en levande stad hela året med ca 100 000 invånare och ett bra kulturutbud. Under påsk och i juli/augusti kommer många sommarhusägare från hela Spanien hit och man räknar då med att stadens invånarantal fördubblas.
Torrevieja är ganska vidsträckt och består av flera delar och dit vi tagit oss med cykel. Många parker och grönområden finns, cykelvägar och promenadvägar också och havet är nära, lkaså de hälsosamma saltsjöarna.  Känner man för att ta sig runt i omgivningarna så behövs egentligen inte bil för det finns gott om bussar som utgår från busstationen till städer i närheten. 
Känner man för lite äventyr  så är det bara att hoppa på en buss inom Torrevieja för att se var man hamnar. 
Restauranger, barer och caféer är det gott om och de finns i alla prislägen och även kvalitén på maten varierar, här som på alla platser.
Men man hittar lätt sina favoriter.
Vad gäller favoriter så är en av mina favoritsysselsättningar att sitta nere vid havet och fiolsofera eller att gå långpromenader längs havet. Detta tröttnar jag nog aldrig på...
 
Att strosa utan något dierkt mål hör till vanligheten och det är roligt att stanna upp och titta på detaljer som finns på måmga ställen. En vacker gammal dörr eller en fin balkong...
Och mellan de högre husen i stan finns flera gamla "fiskarstugor" bevarade.
Några är väl omhändertagna och har fina innergårdar.
 
 
 
Att slå sig ner på ett café med vänner hör nästan till de dagliga aktiviteterna och om man tycker att det blir för mycket kaffebröd så går det säkert bra att hjälpa till att knuffa i gång en bil.
Tårtan såg jag på café Ina Espresso på gågatan "Caballero de Rodas" , ett café som har gott kaffe, smörgåsar,smårätter,  bakverk och på beställningar gör tårtor.
Just den här tårtan var gjord till en liten kille som gillar fotbollslaget Real Madrid.
Alltså bara skådebröd för min del.
 
 
Att då och då ta en titt i frukt/grönskasbutiker, saluhallen eller fredagsmarknaden är alltid trevligt. Nu är apelsinerna extra goda och jordgubbarna har börjat komma. Gott om fräscha snittblommor och man vill görna köpa flera buketter. Urvalet av krukväxter för främst utomhusbruk är stort och man vill gärna ta med många hem. Just nu är det tämligen fullt på vår terrass, men om några växter faller ifrån finns det genast nya som kan få plats.
 
 
  
 

"Hela havet stormar.."

    
Nja, storm är ju at ta i, det inträffar när vindhastigheten är mellan 24.5 och 28.4 m/sek men det har blåst rejält och havet är i visst uppror kan man lugnt säga.
Bra seglarväder skulle även en till mig närstående person säga, när det blåser ca 12 m /sek och i vissa vindbyarna blev det nog mer.
Vi trotsade vinden och begav oss ut och stretade oss stundtals i kraftig motvind ner mot havet.
Gott om plats på alla uteserveringar d.v.s. de som var öppna.
Många ägare hade förankrat sina bord och stolar och erbjöd "tältplatser". (Stora uppsatta tält där vinden till viss del stängdes ute, men å andra sidan small det ordentligt i tältdukarna och delar var på väg åt lite olika håll.
 
Playa de la Cura mötte med sjögång-
 
- och måsarna har svårt att flyga, säkrare att hålla sig på land. 
 
Det hade dock inte dessa tappra och jag undrade vad som fick dem att
prova sina färdigheter i vågorna.
Jo, övervakade av "den väntande fiskarhustrun" tränar de på att surfa. Men jag kan inte påstå
att de kom upp på brädorna så kanske var det mer armstyrka som var dagens övning.
Det paddlades friskt, liggandes på magen.
 
Vi hade inte tänkt occ en surfingkurs, annat än som åskådare, utan var på väg till ett speciellt möte.
För ett bra tag sedan fick jag via min blogg kontakt med Viveka som sedan länge, tillsammans med sin man Anders har ett boende i Portman vid Mar Menor. Och efter att Viveka forskat lite kom hon på att jag hade vissa rötter i Solna, vilket också hennes man också Anders hade.
Världen är bra liten ibland för det visade sig att Anders och jag varit klasskamrater i Solna, från klass fem till sex i Huvudsta gamla skola och från klass sju till nio i Nyboda skola.
Så tänk,  efter 50 år var det dags för oss att ses igen och det blev alltså här i Torrevieja.
En sen lunch, en riktig långlunch, blev det nere på Paseon. Vi hittade en bra restaurang, satte oss inomhus och där blev vi sittandes.
Gamla minnen, mycket prat och många skratt och tänk att Anders och jag fortfarande efter 50 år kände igen varandra.  (Visserligen hade vi bestämt mötesplats, men det gick bra att hitta varandra utan att vara uppmärkta.) Viveka var det första gången jag träffade men det kändes från början som om vi känt varandra länge...
Tack Viveka och Anders för en jättetrevlig eftermiddag!
Kanske är det så att tiden förändrats mer än vi. En tanke bara.
 
Det blev härliga pizzor för oss alla. Men det dröjde innan vi kom till skott med beställningen.
Vi hade så mycket att prata om att vi inte hann med....
Själva väntetiden på maten var kort.
 
Anders och Viveka, tack för en trevlig och rolig eftermiddag.
 
Maten är uppäten och drycken slut, men samtalsämnen fanns det fortfarande gott om.
 
Idag är det också det kinesiska nyåret (visserligen har det firats ett tag, en månad, men själva nyårsafton är idag) så jag önskar alla "Xin nián kuài le"; Gott Nytt År, och välkomna in i getens år som varar från 2015-02-19 till 2016-02-07
 

Varför? Och det blev så bra!

    
Jag får då och då frågan om hur det kom sig att vi kom att tillbringa så mycket tid här på Costa Blanca och närmare bestämt i Torrevieja. Varför?
Kanske mest av en slump. VI hade i flera omgångar sedan vår tid i KIna, (ja även då..) besökt Thailand, både höst, vinter och vår och oftast stannat minst en månad och ofta flera månader.
Vi hittade vårt lilla paradis drygt 20 mil sydost om Bangkok, Chackapong Beach och även att vi hittade dit var en slump. En väldigt bra sådan. Ja, visst tur var det nog också.
Ingen charterturism, genuint och väldigt trevligt. Vi hyrde olika boenden genom Mabel på Mabelhouse och trivdes så bra att vi planerade att köpa oss ett eget litet boende där. 
Visserligen en lång flygresa men miljön, havet, de tomma stränderna, värmen, maten, vännerna och det genuina lockade oss verkligen.
Men, för det finns ett MEN, hälsan råder man inte alltid över.
Jag har solat mycket i min dag, jag har bränt mig mycket och idealet när jag växte upp, var tomåring och även i vuxen ålder var ju att bli så brun som möjligt och helst på koetast möjliga tid.
För mig som är ljus i hyn, blond och blåögd så kom smolket i bägaren, snarare i kroppen, för några år sedan; ett antal solskador. Men inte ens dessa stoppadefrån början tankarna på att vistas längre tider i Thailand. På något sätt inbillade jag mig att det ändå att det skulle fungera med Thailand och vi skulle kunna vistas där som planerat.
Men på vår sista resa  kom också ett telefonsamtal från Södersjukhuset hemma, ett samtal som kom att förändra våra planer.
Det kunde inte, borde inte bli fler resor resor till Chackapong och Thailand för vår del. För är man där är ju havet, bad,  promenaderna längs stränderna, motorcykelturer, utflykter och god mat å små strandrestauranger  en stor del av tillvaron.
Och att vara här och sitta inomhus kändes helt meningslöst.
Visserligen vistades jag mycket i skuggan, men det hjälpte inte för solskadorna triggades ändå i gång.
Nu när forskningen gått så mycket framåt så vet jag att det var mina solningar för så länge sedan som nu ger sig till känna med skador som jag ännu inte vet vidden av.
 
Underbar strand alldeles utanför vår lilla lägenhet på Beach Park, som gjord för långpromenader.
Turer på motorcykeln blev det och ibland var det jag som körde och bosse satt bakpå.
Men oftast körde han.
Njutbart i skuggan under kokospalmerna.
 
Skymningen sänker sig över polen och stranden.
Så mysigt att sitta här och se solnedgångarna.
Alla fina minnen finns kvar...
 
I Spanien har jag varit många gånger, både på öarna och fastlandet. Och att det nu var i Torrevieja, strax söder om Alicante, vi kom att tillbringa mycket tid var inte särskilt planerat.
Vi önskade hitta en plats dit det var lätt att ta sig, kort flygresa (pendelavstånd) och där vi kunde tillbringa höst, vinter och vårmånaderna. Vi ville heller inte, av förståliga skäl, ha en strand som främsta attraktion.
Men givetvis ville vi ha havet inom räckhåll.
Promenadvänligt, cykelvänligt och utflyktsvänligt var andra tankar vi hade.
De flesta vi nu lärt änna här har först hyrt i olika områden och sedan efter hand bestämt sig.
För oss blev det inte så. Men det blev väldigt bra.
Så när slump och tur sammanfaller så kan det bli riktigt bra. Och stort tack till alla vänner här som bidrar til detta!
 
Trevligt att sitta på en bänk längs Paseon och bara titta på havet,
-eller promenad på stranden .
Solnedgångarna kan vara fina
- och att göra en eller annan utflykt, här till ön Tabarca piggar upp.
 

Ett underverk; ett av de sju

    
Kampuchea/Kambodja fortsättning. Tidigare inlägg finns från den 10/2-2015  (Bilderna är tagna med en gammal kamera och har sina brister...)
 Angkor, Khmerrikets gamla huvudstad ett besök för ett par år sedan
 
Så var det dags, en mycket tidig morgon, att bege sig till Angkor-området. Vi blev hämtade på hotellet av vår chaufför, plus en guide och dagens äventyr kunde  börja.
(Jag har ända sedan 1980, när jag arbetade i Thailand, precis vid gränsen till Kampuchea, velat se Angkor Wat och hela området och nu var dagen äntligenn inne.)
Angkor var från 800- talet fram till 1400- talet huvudstad i Khmerriket och det var härifrån som kungen styrde över minst 1 miljon undersåtar i området.
Av många olika skäl övergavs Angkor på 1400-talet och återupptäcktes på 1800-talet av några franska arkeologer.
I början av 1900-talet påbörjades upprustningen av ruinerna under Frankrikes ledning, men det har blivit många uppehåll i renoveringsarbetet.
Diverse krig, brist på pengar i ett fattigt land och svårigheter att hitta alla stenblock som försvunnit, gjorde att arbetet med att återuppbygga delar av Angkors tempel kom i gång först 1995.
Angkor är ett av världens sju underverk och finns sedan 1992 på UNESCOS världsarvslista.
 Under inbördeskriget i Kambodja på 1970 talet plundrades Angkor på skatter och under denna tid användes området som bas för Pol Pot och hans soldater, de "Röda Khmererna", som ytterligare förstörde och plundrade området.
Hela Angkorområdet är stort, omkring 40 kvadratmil, men de mest besökta platserna idag ligger inom ett område på ca. 9 km2 och som till stor del är täckt av djungel. Numer finns totalt 45 tempel/ tempelruiner som kan besökas.

                                       Drakbåtar vid en av de konstgjorda sjöarna inom Angkorområdet.

Vi besökte några av de mest kända tempelruinerna och började vid Bayontemplet, ett redan från början buddhistiskt tempel, som ligger i tempelstaden Angkor Thom.
Här blir man betittad av 37 torn och av 172 leende ansikten. Det sägs att dessa ansikten är avbilder av kung Jayavarman V11, (1181-1220) en omtyckt  och inflytelserik kung som låtit bygga många av templen i Angkor Thom.

Enorma ansikten som blickar ner från Bayontemplet.

Inom hela Angkorområdet finns gott om små restauranger och försäljarna är många och säkert är det hyfsat lönsamt att bedriva affärer här för man beräknar att omkring 5000 turister varje dag besöker området.
De största turistgrupperna som kommer hit är från Sydkorea, Japan och Kina. Men även turister från U.S.A. utgör en stor grupp och på senare år har även européerna hittat hit.

Många människor på gång inom området plus elefanter, kärror, cykelrickshaw och bilar.

Nästa tempel vi besökte var Ta Phrom. Här har djungelns rötter ätit sig in i ruinerna och gått både genom tak och fönster.
Templet kallas också i folkmun för "Tombraider-templet". Delar av filmen "Lara Croft. Tomb raider," med Angelina Jolie spelades in här. ( Har ännu inte sett filmen)

Ta Phromtemplet.
Enorma rötter som ätit sig in i ruinerna.
Runt många tempel ser man stora stenar på marken. Dessa är uppmärkta och ska tillbaka till sina "gamla platser".
Templen byggddes av sandsten, lavasten och trä; inte särskilt hållbara material och hittar man inte de gamla delarna så ersätts de inte med nya. Allt ska vara i original!
Så en av många anledningar till att restaureringsarbetet tar tid är att många delar till templen saknas och  är spridda över ett stort område och svåra att finna.

Stenar som ska på plats.

Det sista större templet vi besökte var Angkor Wat.
Angkor Wat är den främsta symbolen för khmerfolket i Kambodja och byggdes på 1100-talet. Det är tornen från detta tempel som också finns med i Kambodjas flagga.
Från början var det ett hinduiskt tempel, sedan ett buddistiskt, hinduiskt och blev så buddistiskt igen.
Till alla tempelbyggen användes förutom människor även  elefanter som arbetskraft. För att just bygga Angkor War berättas att över 4000 elefanter var verksamma.
Det var verkligen mäktigt att i verkligheten stå nedanför Angkor Wat och att gå in och strosa i de delar som finns kvar. Man fick se upp, snarare ner, för på sina ställen ville en del ormar också sola sig i glansen. Dock var vår guide väldigt uppmärksam på just detta och hann varna oss.
Angkor Wat, utsidan-


och en liten del från insidan.
 
Det blev en lång, varm och alldeles fantastisk dag. Mäktiga upplevelser, kunnig och rolig guide, en utmärkt chaufför som körde oss i en sval bil. Helt perfekt! Och mycket kunskap att sortera in i olika fack fick vi givetvis också.
Vilken tur att vi tog oss hit! 

Vi hade  ordnat resan från Thailand själva, med hjälp av en liten resebyrå, och kunde helt själva bestämma vad vi ville se och disponera tiden efter våra önskemål. Perfekt både med "privat" guide och chaufför

















 
 

"Passionen" har anlänt

    
Idag har "passionen" anlänt, men det blev inte per cykel utan i shoppingvagnen. Men tanke på dess höjd och smala stam var det ett klokt beslut. "Passionen" rullades alltså från handelsträdgården och hit och har nu fått i en högst tillfällig plats att acklimatisera sig på.
Kan tänka mig att det krävs lite trivselarrangemang på muren där den skall klättra.
Nu återstår det förstås att se vilken färg just denna passionsblomma har. Jag har en gissning på blå, med ännu finns det bara knoppar, så resultatet får vänta. Den kräver inte så mycket av vare sig vatten eller jord, men vill gärna ha sol .
 
"Passiflora", (på latin) rullas hem och lyfts varsamt ur vagnen. 
Men jag tar nog in hen i kväll om det ser ut att blir regn och blåst.
 
Undrar just vilken färg just min "passiflora" har. (Bilder lånade från Google.) 
                                     
Passionsblomman kan också ge frukter, men om de skall bli ätbara så krävs speciella omständigheter.
Nöjer mig med blommmor i första hand.
 
Hur har det då gått för de övriga medlemmarna i den nytillkomna blomfamiljen? Jo tack, de ser ut att ha det bra. Jag avsätter också en stund varje dag för personliga samtal och vård av varje växt, både nyförvärven och de gamla och hoppas att alla skall trivas.
Ny rapport kommer om ett par veckor.
"Boggan" ser ut att må bra. Skall ha lite vatten och mycket sol och har nog en bra placering.
Vad gäller den vita ranunkeln, så är den mer känslig.
Vill inte ha stark sol och mycket vatten, så den kommer att få flytta till en skuggigare plats.
 
Penningträdet, till vänster, är en lättskött, tålig och pigg varelse, men inte så pigg på att lämna pengar ifrån sig.
Kamelian (till höger) är däremot väldigt känslig, snudd på gnällig, har jag läst mig till och hon, jag tror det är en hon, skall helst inte flyttas för då kan knopparna trilla av. 
Hon skall också skyddas mot sol, vind och regn,
så att hitta den optimala platsen här på terrassen för henne blir en utmaning.
 

Några stopp

    
 Gårdagen blev verkligen en dag "på gång" och det i flera avseenden. Vi gick en långpromenad, enligt stegräknaren 7km och med en del trevliga stopp som ytterligare förhöjde upplevelsen.
Flera stopp för att titta ut över havet-"tittstopp"
 
Pratstopp med Carina, Horst, La Syrra och Preciosa,
varav de två sistnämnda ser till att allt ordnas inför fotograferingen.
 
Mat och pratstopp på restaurang Alinghi där vi träffade på Ami och Patrik med sina Los Altosvänner.
 

Idag blev det en god trerättersmeny; skladjurssallad, fläskfilé med senapssås och "flan".
Alinghi är verkligenprisvärt med en trerättersmeny för 8 euro, med många för-varm och desserter att välja på.
Bra service är ytterligare ett plus.(Har tidigare här ätit lasagne, men den tycker jag att jag själv gör bättre.
Och det finns så mycket annat att välja på...)
 
"Spontanstopp", vännerna Lasse och Fia tittade förbi fram på kvällskvisten.
Jättetrevligt med  besök.

Första parkett

    
Vi haft haft en underbar söndag med härligt försommaväder och njutit av dagen vid havet och det från första parkett.
 
Olika nyanser av blått....
Det blev ett stopp på ett av våra favoritvattenhål, "Kiosco Jose Maria",
i kurvan, längst bort på Playa del Cura och här satt förutom vi mängder av spanska familjer och åt lunch.
Alla bord var upptagna, men ägaren hämtade bord och stolar till oss ,
så det var bara att slå sig ner, vila fötterna och se på allt som hände runt omkring oss.
 
De flesta serveringar längs Paseon var fyllda. Och blickarna var vända mot havet, mer eller mindre.
 
Plötsligt träffade vi på Carina, Horst, "La Syrra" och Preciosa
som också njöt av den fina dagen från första parkett. Havsutsikt och utsikt mot Paseon är viktigt.
Nåja, de fick slita blickarna från havet för en pratstund. Alltid trevligt att ses!
Men vi var på väg mot dagens lunch, en sen sådan, så det blev ett kort stopp.
 
Första parkett och blickarna mot havet. Fri utsikt.
 
Och vi gick vidare för att hitta vår lunchrestaurang. Ja, kanske kan man inte kalla måltiden lunch om den intas vid 15 tiden, middag är det ju inte heller. Mellanmål? Nja knappast med en trerätters. Men mat? Jodå det blev det.
Jag skulle idag ha hämtat hem min passionsblomma från handelsträdgården, men hade missat öppettiderna så blomman kommer hem i morgon. Men idag passerade jag på nytt huset och trädörren där passionsblommorna växer som en häck. De är så vackra och jag var givetvis tvungen att ta ett par foton.
Hoppas att mina också blir så här vackra och så många.
Ja, önska kan och får man.
 
 

"Gröna fingrar"

    
 Lördagen den 14 februari! Vänskapsdagen, fast det tycker jag att alla dagar skall vara. Ett annat namn på dagen är "Alla hjärtans dag", men det tycker jag också att alla dagar skall vara. Jag är nog ganska tråkig vad gäller det här...
En speciell dag om året känns lite futtigt, men å andra sidan bättre än ingen dag alls....
  Här har det varit försommarvärme i luften, solen har varit och är fortfarande vänligt sinnad och termometern har passerat +20 . (Just nu faktiskt +20.8)
 
Jodå, lite extra till frukost blev det. Men jag hann äta upp räksmörgåsen innan den förevigades.
Men å andra sidan vet alla hur en fin sådan ser ut...
 
Idag kändes det som om jag skulle plocka fram mina gröna fingrar. Jag har en längre tid haft planer på att dels köpa en passionsblomma, dels se till att den vackra bougainevilla jag fick av Preciosa, för länge sedan,skulle få en jordad plats och sist men inte minst köpa mig en kameliablomma.
Så i rask takt tågade jag iväg till handelsträdgården i industriområdet här i närheten för att se mig omkring.
Här gick jag länge. Kameliablomman hittade jag ganska omgående, men det var värre med passionsblomman för jag hade inte med något foto av den och mindes inte set spanska namnet. Men jag har en "livlina", Preciosa, ringer henne och får veta att det heter "flor de la passion" och en av de ytterst vänliga damerna i handelsträdgården beledsagar mig till blomman.
Nu var det så att jag tänkt mig en liten blomma att bära hem. Men se här var passionsblommorna rejäla redan från början och över en meter höga. Priset var högst överkomligt, 9 euro och jag bad att få lägga undan en passionsblomma tills i morgon och då frakta hem den på cykel. Blir nog en upplevelse i sig.
 
Passionsblomman i sin ståtliga höjd och sedan hur den kommer att se ut när den blommar.
Alltså om jag får den att blomma.
 
Det blev en rosa kamelia, men mängder av knoppar.
Tror nog att även en vit får följa med hem i morgon.
 
Plötsligt stod en vit ranunkel och vinkade till mig. Billig,1.50 euro,så väl värd ett försök.
Och Ama, jag fick till en lavendel. Detta är en riktig lavendel, med blå blommor. Ja, de har inte slagit ut än...
Kanske vet du, eller någon annan vad just den här arten heter.
 Växterna fick jag med mig hem, men ingen planteringsjord och den är nödvändig om man skall plantera.  Och det skulle jag ju delvis.  Bougainevillan skulle jordsättas och en del andra växter behövde påfyllning.
Så en ny vända ut och nu med "dra maten" och hem tillsammans med jorden kom även några krukor och även ett par solcellslampor.    
Jag är verkligen nöjd med dagen och med mina blommor för är det nu försommarväder, idag i alla fall, så hör ju blommor till.                                    
Äntligen Preciosa! Bougainevillan är i jorden och skall ömt pysslas om av mina varsamma gröns fingrar.
 
Här har lavendeln fått en ytterplats i sin bruna kruka
och bredvid den, med lite glesa kvistar, finns en nerium som spritt sig hit från grannarna.
Visserligen är den lite giftig, men jag behöver inte äta den och den doftar helt ljuvligt.
När den blommar alltså. Och där är vi inte ännu.
 
                                                                                                               

Lättsamt och lagom

    
 Visst känns det mesta i tillvaron så mycket mer lättsamt om solen är framme. Efter ett par mulna dagar så var både solen och värmen, idag uppemot +20, ett, välkommet inslag .
Frukost, modell senare och ute på terrassen, följdes av en långpromenad tillsammans med Ingrid och av någon välbekant anledning stretade vi ganska snart ner mot havet och paseon. 
Här var de flesta uteserveringar välfyllda av både lunch och dryckesgäster som lapade sol ch njöt av och i det vackra vädret.
På stranden var det gott om plats och några barnen lekte glatt i sanden. Ett par modiga varelser vågade sig till och med på ett bad. Det skulle inte jag ha gjort.  Har ingen aning om vattentemperaturen, men jag badar helst inte om det är mindre än +24.
 
Solen glittrar,
barn som leker,
 några som badar,
och andra som vilar sig på en bänk med havsutsikt.
 
 Vi slog oss ner en stund på Deni´s med lite dryck för att vila benen innan vi fortsatte till Ali´s för nästa "möte".
Här hade påpassligt nog Carina, Horst och Preciosa bokat ett bord. Och visst fanns det plats för två stolar till runt bordet. Mysigt! Lättsamt och väldigt lagom.
Samling runt bordet. Visst är det trevligt med vänner och lätt att umgås. 
Horst, Carina och jag njuter i solen ochde övriga sköter fotograferingen.
 
Middag blir det hemma och senare lite allmänkunskap i "På Spåret". Så dagen har varit både lättsam och lagom, en bra kombination idag.
 

Solskensgatan, idag med sol.

    
Idag är Solskensgatan åter värd namnet. ja, i och för sig är det inte gatans namn, men vi kallar den så. Gårdagens gråväder är utbytt mot strålande sol och det är helt molnfritt. Härligt! Termometern jobbar på och har nu orkat upp till +15 och mer lär det bli under dagen.
En perfekt dag för utomhusvistelse och kanske kan någon fönsterbräda också komma upp.
 
Solskensgatan gör idag skäl för sitt namn.
Här är det sol, om den är framme, från tidig morgon till sen kväll
 
Gårdagen försvann i rasande fart med Preciosa och La Syrra på lunchbesök. Jättetrevligt!
Planerna på att sitta utomhus på terrassen och äta lunch fick snabbt skrinläggas eftersom regnet hängde i luften och de hurtiga +13 graderna inte gjorde det hela bättre. Så bordet flyttades in. Men vad gjorde det?
Lunchen;   mina "svenska" köttfärsbiffar med svampsås, var omtyckta av både  gästerna och oss och Bosses potatismos likaså. Någon födelsedagstårta var inte bakad men en "brownie" till kaffet blev det.
Någon samlad bild av oss alla blev det inte, men däremot en bild på Bosse och mig. Preciosa är fotograf och bilden lånad från henne.
 
Jodå, även blommorna tyckte att det kändes grått och lite kyligt igår.
 
Vad gäller blommor så håller Preciosa  på att avveckla sin blomsamling och jag har fått äran att överta vårdnaden av några av dem och fler är på väg att flytta hit. Och blommor tycker jag mycket om...
 
Denna orange/gula skönhet kom igår i min ägo
och även den vackra bougainevillan, lite i bakgrunden, har kommit från Preciosa.
Men den skall ner i jorden. Snarast!
 
När jag nu denna soliga morgon var ute för att se till blommorna och höra hur natten varit så passade jag på att se efter om penningträdet hade lämnat några spår, euro, ifrån sig. Icke! Men däremot var det några bin som förlustade sig. Trevligt det också!
Inte en euro så långt ögat kan se...
 
Plikterna kallar! Nåja, i alla fall hög tid att ge sig ut och njuta av både sol och värme.
Och idag blir det lunch utomhus...
 

Idé föder idé

    
 Ibland så får jag en idé och tycker då det är bra om den kan genomföras inom rimlig tidsram. Och för mig kan det vara samma dag. Det beror ju lite på vad det handlar om, men om det gäller mindre förändringar så kan de ju lika gärna ske genast.
Att jag sedan ofta behöver hjälp av mitt "tekniska kontor" för att få till det praktiska, det måste jag villigt tillstå.
Hur som helst så behövs fönsterbrädor; en i vardagsrummet och en i sovrummet för ofta saknas de i spanska lägenheter och hus.
Idé nummer två som jag kom på var att flytta ut en bokhylla med lådor från vardagsrummet till förrådet. Det krävdes bara lite tankearbete för att hitta nya platser till innehållet i hyllan.
Men med positivt tänkande så är det mesta möjligt även om man bor på liten yta.
Så det blev en promenad till det fina shoppingcentrat Habaneras och ett besök på "allt-i allo-butiken" för de händiga, AKI.
 
Väldigt fråscht och luftigt och gott om sittplatser om man behöver vila sina fötter. Förutom många butiker av allehanda slag, finns även serveringar högst upp där man också kan sitta utomhus om så önskas. 
 
Besöket på AKI gav utdelning. Fönsterbrädor, vita och i trä inköptes och konsoler för att fästa upp dem. Bra så!
Väl hemme upptäckte jag att mitt ögonmått lurat mig för fönsterbrädan till sovrummet kändes alltför kort. Får se om jag kan förlika mig med tanken, eller om det får bli en ny för fem euro. Återstår att se.
Det är inte bara shoppingcebtrat som är fräscht, utan även dess bekvämlighetsanrättningar/"restrooms". Även de är väl värda ett besök. Kostnadsfritt också! Något jag inte är van vid de på offentliga "restrooms" som finns i Stockholms shoppingcentra där man får ha 10 kr att lägga i en dörr eller betala till någon anställd.
 
Uppiggande målning på väggen.
 
Barnen har egen toa och ett rum finns för ammande mammor.
 
Väl hemma tog vi tag i flytten av bokhyllan till förrådet. En ny hylla för micron kom upp och det lilla vardagsrummet kändes genast större. Att omplacera bokhyllans saker gick utmärkt och en del hamnade även i soporna.
Men sedan hade vi en försvunnen tredelad kontakt. Den fanns i vägguttaget, men när vi flyttat hyllan var den spårlöst borta. Vi letade länge och var även ett varv ut till soptunnorna för att se om kontakten hamnat där. Icke!
Vi fortsatte att leta, men inget resultat! Insåg att vi fick köpa en ny.
Men så plötsligt, efter att ha letat länge så kom Bosse på att det hördes en liten smäll när vi ställde ut hyllan i förrådet. Hmmmm, ut för att se och just där, bakom hyllan låg kontakten. Ordningen återställd, micron kopplades in, skrivaren och min högtalare också.
Projekt fönsterbrädor kvarstår, men nu väntar lunch, födelsedagslunch här hemma, för vännerna Preciosa och "La Syrra".
Återkommer om hur den idén fortskrider och genomförs.
 
                                                                                     

Skalv och kafferep med eftersittning

    
I morse, nja snarare förmiddag, blev jag väckt av en skakning och en rejäl smäll. Jag tänkte genast på jordskalv, eftersom jag vet att det kan förekomma här. Och att det varit ett mindre skalv kunde jag läsa mig till. 
Vi har inte upplevt det här i Torevieja tidigare, däremot i KIna, så nu är vi en erfarenhet rikare.
Det lät hos oss som en explosion med brak och vad jag förstått så ägde skalvet rum ca 7 mil söderut från Torrevieja, vid Cabo de Palos,  Mar Menor/ La Manga och uppmättes till 2.1 på Richterskalan.
Skall försöka läsa mer om det...
Så upp kom jag som ett skott!
 
Nu väntar jag på att solen skall ta sig genom molnen och den är faktiskt på gång.
Man kan se det så med lite positiva tankar.  Temperaturen har orkat upp till +15, så kanske en lunch uteomhus, i lä, kan bli aktuellt senare idag.
Gårdagen var så där lite halvruggig med spännande moln som verkade lite egensinnniga. Men ett "kafferep" med vänner nere vid Deni´s, i lä i utomhustältet, var trevligt trots de kyliga vindarna. Glada skratt och mycket prat värmde upp oss.
 
 
Vart är vi på väg?
 
Jo, till Deni´s. Och här sitter Ama, Anders, Patrik, Ami och jag.
Preciosa är fotograf och "La Syrra" häller i blixtlampan. Trevligt!
En spontan minibloggträff. 
 
Trots lä från den kyliga vinden där i tältet blev det ändå kyligt så småningom och vi drog oss hemåt.
Preciosa och jag gick med upp till Ami och Patrik på "eftersläckning" och blev sittandes där ett tag.
Tänk att det kan vara så trevligt att "bli sittandes".
Det var jätteroligt att se deras fina lägenhet och vare sig den kyliga vinden eller de hotfulla molnen kunde ta bort den fina utsikten från terrassen.
 
 
Mysigt hos Ami och Patrik.  Och ett glas Cava smakade väldigt bra även så här på en tisdag...
 

"Dödens fält" i Siem Reap

    
En historisk återblick!
(Varning för starka foton!!!)
 
I Kambodja eller Kampuchea, hur man nu väljer att säga, finns det flera "Dödens fält". Fält och platser runt om i landet som alla har minst en sak gemensamt, nämligen att många människor mist sina liv på eller i närheten av dessa platser.
Det "Dödens fält" som mest förknippar med Kambodja/Kampuchea finnns utanför huvudstaden Phnom Penh.
Där har jag ännu inte varit, utan det får bli en annan resa, vid ett annat tillfälle.
Nu i dagarna besökte jag det "Dödens Fält" som finns i Siem Reap. (I samma stad ligger även det fantastiska världsarvet, tempelområder Angkorwat och en rapport därifrån kommer senare i veckan.)
Idag är området inte ett fält, utan mer en minnesplats. En plats, där man valt att bygga ett buddistiskt tempel och placerat  ett "minneshus" bredvid. Ett minneshus med kranier till människor som avrättats här och i närheten. Idag är området mycket begränsat och där det tidigare var stora fält, har hus byggts upp.
Här har man har bestämmt att livet måste gå vidare trots de hemskheter som utspelades i landet under Pol Pots regeringstid, 1975-1979.
"Minneshuset" och i bakgrunden templet.
 
Hittade kranier från människor som brutalt dödats.
 
                                                       Benrester från avrättade människor.

Kanske kan lite bakgrundshistoria till dessa hemskheter behövas.
Kambodja/Kampuchea; ja, vilket ska man säga? Jag fick en förklaring av vår guide och han berättade att på språket khmer så heter landet Kampuchea. Det är utlänningar som säger Kambodja. Men för oss västerlänningar så är namnet Kampuchea förknippat med perioden 1975-1979 då de Röda Khmererna under Pol Pots ledning hade tagit makten i landet. Detta med hjälp av Mao och Kina!!!!!
Regimen i Kampuchea förnekade hela västvärlden och dess ideologi. Nu skulle i landet skapas "en ny människa".
En ny människa som endast skulle vara skapad för hårt kroppsarbete.
De Röda Khmererna ville bygga ett självförsörjande land och börja en ny historia.
För att detta skulle kunna bli möjligt måste allt gammalt utplånas; bibliotek och tempel brändes, sjukhus, universitet och museér förstördes. pengar avskaffades, liksom banker.
Skolor stängdes och alla skulle ut och arbeta på fälten. Familjen betydde ingenting och medvetet skilde man barn från föräldrar, liksom äkta makar som fick åka till olika arbetsläger.
Många av landets invånare som bar glasögon, var lärare, pratade främmande språk, eller hade annan akademisk utbildning var lovliga byten för Pol Pot och hans mannar.
Under denna tid så avrättades eller dog av sjukdomar eller undernäring ca. 2 miljoner av landets 8 miljoner invånare. Fasansfullt!
I närheten av "minneshuset" finns en liten fotoutställning. Jag i min tur, fotograferade bilderna genom en glasruta, därav den dåliga kvalitén.
 Till höger Pol Pot. Hans ursprungliga namn var Soloth Sar. Till vänster en man som torteras.
 
Vanliga människor som tagits till fånga och väntar på avrättning
 
Under Pol Pot och de Röda Khmerernas tid så skulle alla gå klädda i svarta, eller mörkt bruna och gröna käder.
Dessutom skulle man ha en röd och vitrutig halsduk. Detta blev människornas uniform.

Stora delar av västvärlden visst vad som skedde i landet, men valde att tiga. I Sverige fanns bl.a. Jan Myrdahl, son till den frihetskämpande Alva Myrdahl, som var övertygad om att det som hände i Kampuchea var det enda rätta.
Det är verkligen så man skäms än idag. Och just då vet jag att jag inte gärna ville berätta att jag var svensk...
Jag befann mig i Thailand  några månader 1979, längs gränsen till Kambodja och jobbande i olika flyktingläger som upprättats av F.N:s Flyktinkommissariat, UNHCR,  för människor som flydde Pol Pots terror. Detta var 1979 och Vietnam gick in i Kampuchea, för att "befria landet" och västvärlden tittade på-  (Min arbetsuppgift? Jo att genom kambodjanska tolkar, via franska språket, intervjua barn och ungdomar, som ofta lemlästade tagit sig krypande över gränsen. Jag skulle försöka ta reda på deras bakgrund för att dessa sedan skulle kunna sammanföras med sina föräldrar, om de fanns i livet, eller kanske andta släktingar som kunde befinna sig på andra läger i Thailand eller utomlands. Och många kunde återtförenas med anhöriga så småninom. Men det var en lång process. )
Nu har ett antal rättegångar hållits för att ställa de ansvariga inför en internationell domstol. Några av folkmördarna har fått sina straff men mycket kvarstår. Pol Pot hittades död 1998, troligen av malaria, i djungeln där han gömde sig och ställdes aldrig inför krigsrätt.
För några år sedan gjordes en film som heter "Dödens Fält" och som är baserad på det som hände människor under Pol Pots tid i Kampuchea. Rekommenderas starkt!
För mig var detta upplevelsemässigt en tung dag och många minnen kom i kapp mig från möten med de barn och ungdomar som ibland lemlästande, bärandes på småsyskon, hade lyckats ta sig över gränsen till Thailand.
Det var viktigt för mig att få svar på några frågor som jag grunnat på i 30 år och i ett långt samtal med vår guide
började pusselbitarna falla på plats. Skönt!

Tagen av stundens allvar.

Livet tickar på

    
Jag påminner mig själv då och då om att inte skjuta upp saker och ting. Det är så lätt att vänta med just det som inte måste ske just nu. Och för min del är det egentligen inget som direkt väntar.
Jo, jag har ett par resor, en till Skottland och en till Sydafrika som jag väntar på och Skottland blir det i sommar..
 Att strosa runt här längs havet, titta på vackra blommor, sitta ner och tänka på "allt och inget" och fundera vidare på vad jag vill med resten av mitt liv, ja det kan uppta en hel dag, eller flera.
Och vad vill jag?  Jag är ju nöjd med det mesta. En devis har jag alltid haft i bakhuvudet och jag tror det varmin mamma som ofta sa; " jag vill när jag blir gammal och orkeslös inte ångra det jag inte gjorde när jag kunde".
Minns såväl när hon fyllde 80 år och bjöd min familj med på en vecka till Israel. Trots att hon hade ont i kroppen drog hon sig inte för att ge sig ut och resa och göra, se och uppleva det hon ville.
Just på hennes födelsedag gav vi en båttur på Röda Havet i present. Vi chartrade en segelskuta och var till sjöss en hel dag. Ljuvligt!
En av höjdpunkterna var när döttrarna och mamma hängde i ett rep efter båten i det turkosa vattnet och guppandes flöt fram där i vågorna. Och att sedan avnjuta nygrillad fisk och skaldjur på däck till lunch gjorde  hela turen, om möjligt, ännu bättre.
Men det var då och nu är nu...
Så det gäller att klura vidare .  Vad vill jag göra nu?
Tden har jag än så länge, orken och viljan också. Så "önska, dröm och sätt i gång" är väl nästa steg.
Kanske är det också så att jag är nöjd med tillvaron.
Och hälsan kan jag ju inte alls påverka, den är som den är och sedan får jag förhålla mig till det.
 
 
 
 
 

Två bom och flera fullträffar

    
 Strålande sol, klarblå himmel och i princip vindstilla. Långpromenad till och från La Mata, drygt 10 km hade vi på dagens agenda plus att stanna till för att äta lite "grytor".
Vårt första grytstopp i La Mata, södra delen, var "Vela Beach". Och detta hade vi sett fram emot eftersom vi tidigare ätit här och tycket att maten och servicen varit bra. Det var fullsatt vid borden på den yttre, strandnära, avdelningen och i den inre avdelningen ( också utomhus) fanns alla bord lediga, men de var dukade för lunchgäster. Och inomhus fanns inga gäster.
Jag gick in för att fråga om möjligheten att sitta vid ett av de dukade borden för att äta våra tänkta "grytor" med dryck. Men se det gick inte. Inte heller var det möjligt att duka av ett bord och flytta ut det till den mer dryckesbetonade avdelningen.
Ja, då fick det vara för vår del.
 
Härligt att gå längs havet på gångtrallen
 
och ännu mysigare att gå i sanden.
 
Vi gick alltså vidare mot nästa "grytrestaurang" som var Restaurante Barloveto, alldeles vid Cabo Cervera.
 Gott om bord och inga gäster som ville sitta utomhus, mer än vi.
Bosse slår sig ner vid ett soligt bord och jag går så småningom in (efter 10 minuter) för att få till en beställning.
Mysig inredning  i trä och det satt en del gäster både runt bar/tapasdisken och vid borden inne i restaurangen.
Ett antal förvirrade servitörer står i baren och det är just vad de gör. Står! När jag väntat i ytterligare 10 minuter för att påkalla någon som helst uppmärksamhet så lyckas jag. Ja, det är heller ingen annan gäst som tänkt att äta "gryta" som får beställa. Däremot  får de som beställer mat från menyn eller färdiga tapas sina rätter ganska snabbt.
(Eftersom vi åt "grytor" inne i Torrevieja häromdagen och på restauranger där det verkligen var mycket folk, så är detta totala ointresse för kunder som både Barloveto och Vela Beach visade jättetrist. Till saken hör att båda restaurangerna har samma ägare...)
Jag beställer två glas rött vin och en "gryta" med kalops och en "gryta" med fisksoppa.. Ett glas vin ställs fram.
Jag väntar tålmodigt ytterligare 10 minuter, men nu börjar mitt leende att avta.
Även de spanska och engelska paren bredvid ser uppgivna ut. Så kommer då deras rätter och jag tänker positivt; att nu så....
Icke! Och servitörerna står där och pratar med varandra, Jag lyckas vänligt fråga var min mat är och får ett svävande svar och en axelryckning. 
Så när nästan 30 minuter har passerat utan att de lyckats få fram mer än ett glas vin och restaurangen sammanlagt har 15 gäster, då går jag därifrån.
Likadant gjorde några andra som också hade velat äta "gryta".
Ofta är jag positiv men det finns gränser...Och det finns så många andra restauranger att välja på.
Är man med som restaurang på ett evenemang så får man faktiskt bjuda till.
Olycksfall i arbetet? Må så vara. Men att alla servitörer är helt ointresserade tycker jag är ovanligt. Ovanligt trist dessutom.
Gott om plats på "Barloveto".
 
Vi går vidare tillbaka mot Torrevieja, längs havet.  Visserligen kurrar magarna men en fortsatt promenad ökar på aptiten och motionen får på köpet liksom den vackra utsikten.
 
 
"Högt över havet..."
 
När vi närmar oss Playa Los Locos har vi avskrivit planerna på några fler "grytor" och tänker oss i stället en sen, god och rejäl trerätters lunch. Och vi väljer, ett i vårt tycke säkert kort, den nyrenovrade restaurang La Boca.
Plats i solen, havsutsikt, jättebra service (trots fullsatt utomhusdel) och väldigt god mat från dagens meny. (Pris 9.50 i euro och fyra förrätter, fyra varmrätter, fyra efterrätter att välja på och därtill en dryck. )
 
Jag valde skaldjurssoppa till förrätt, kyckling med bacon och champinjonsås tll varmrätt
och brownie med glass till dessert. Solen och havet ingår i priset...
 
Helt nyrenoverat, fräscht och minimalistiskt inomhus och med havsutsikt även där.
 
Slutsats: Det positiva överväger förstås; sol, klarblå himmel, ingen blåst, bra motion, vacker promenad, trevligt sällskap av Bosse och restaurang La Boca.
Och de två "bom-restaurangerna" i La Mata behöver jag inte återkomma till...
 
Vet att Ama och Anders hade helt andra upplevelser av både restaurang Barloveto och Vela Beach än vi. Och så kan det ju bli ibland.
 

Till havs, men på land.

    
Att sitta på en bänk och se ut över havet är en verklig "lisa för själen" och att  solen sedan inte bestämt sig för om den vill tränga igenom molntäcket eller inte, får vara av underordnad betydelse.
Just idag var den här bänlen ledig för en stunds filosoferande.
Dagen har varit ite obestämbar i konturen men fram på eftermiddagen kom väninnan I och jag ut på en rejäl promenad. Givetvis strosade vi längs havet.
Vi tog en tur ut på den långa piren och visst drog det i båt-tarmen. Nu var det ju inte båtar i min prisklass som var till salu utan x gånger större. Och för övrigt skall jag/vi inte ha båt.
Men att titta på dem är inte skadligt.
 
En prefekt placerad bänk för filosoferande. Dessa är det gott om längs havet men inte så ofta de är lediga.
 
En rejäl och bekväm husbåt till salu. Prislappen tittade jag inte ens på. Men, nu skall jag/vi inte ha husbåt och ingen annan båt heller. Men; jag slängde ett antal ögonkast på de gigantiska katamaranerna som låg vid kajen och några var dessutom till salu. Dock förutsätter det ett större kapital. Och sist men inte minst krävs att man kan vistas i solen. Det kan inte jag.  Så av två viktiga förutsättningar förlorar jag båda.
Men å andra sidan vinner jag annat. Hälsan kanske?
 
Som vanligt ligger de flesta båtar här i Torrevieja vid kaj. Bryggseglare är det gott om.
(Detta är en liten del av hamnområdet.)
 
Vi fortsatte en bit på den ca 1300 m långa piren och kyligt kändes det inte trots att termometern knappast nådde öve +14 idag.
Längs hela piren ligger bräder av trä och jag tror att de bidrar till att ackumulera gårdagens solvärme. Vi stannade då och då och njöt av havet och molnen som dansade på himlen.
En fin dag och att befinna sig nära havet, t.o.m. nästan på det, det ger mig så mycket energi.
Och i morgon är en ny dag...Söndag!
 
 
 
Vackra molntussar som dansar på himlen ger det där "lilla extra" och jag drömmer vidare...
 

"Grytrapport" från dagens rutt.

    
 Vi hade en grovplanering inför dagens rutt vad gällde "La Cazuelica y el Vino". Två eller kanske tre "grytor" hade vi tänkt prova.
Havet drog oss till sig och visst blev det en vända dar innan vi vek in på den lila gatan Calle Hernández för att styra stegen mot det beprövade kortet, restaurangen, "Tasca Nueva Bahia". Inga problem att få bord ute i det vackra solskenet och inte ett moln syntes på himlen.
Förutom de två "gryträtter" som var angivna i broschyren fanns ytterligare ett tio tal att välja. (Stod anslagna vid entrén) Dock räckte inte mina kunskaper i spanska till för att förstå allt.
 
Vackert längs havet och jag har svårt att bli mättad på denna syn.
 
Några molntussar skymtas och solen kan fortsätta att spegla sig i Medelhavet.
 
Gott att sitta i solen och fram till 15 bör man ha sol här. Bosse beställde fläskfilégryta och jag provade champinjoner med ibericobacon, lök och chili. Gott vin serverades till och vi gav maten 4/5 grytor.
 
Nästa stopp var en för oss helt oprövad restaurang, Rincón de Capi´s på Calle San Gabriel nr 5. Här var det lite mer skugga med vi kunde sitta i ett uppvärmt tält för inomhus var det mer än fullt.
Även här fanns många fler rätter, "grytor" att välja på än de som stod med i broschyren. Dessutom, som ett extra plus, fanns de till beskådning i ett fönster.
Jag slog till på en "Gazpacho de mero", en tjockare soppa med inslag av små musslor och bläckfisk. Färgen var inte den mest färgglada, men soppan var riktigt god. För Bosses del blev det en köttgryta som också var bra. Gott vin från Alicantedistriktet serverades till. Betyget? Ja vi ger det hela 3.5/5.
Jag ångrade lite att jag inte tog en del av hummern. Men nästa gång, så kanske jag slår till på den. Hit kommer vi absolut att gå fler gånger.
En väldigt bra tapasrestaurang såg det ut att vara och mycket gott om spanjorer som också hittat hit.
 
 
 
 
 
 
 

Dagens rutt

    
Solen skiner och vinden har lagt sig så nu väntar långpromenad med "trevligheter".
Ett par av dessa tervligheter är mat och dryck på ett par olika restauranger för just denna helg pågår "La Cazuelica y el Vino" i Torrevieja.
Närmare bestämt 21 olika restauranger erbjuder sina specialiteter i serverade i små grytor,smakprov, och en "gryta" plus dryck betingar det facila priset av 3.50 euro
Varje restaurang har förutom sin angivna gatuadress också ett nummer
och på kartan som medföljer ser man exakt var restaurangen är belägen.
 
 
Vi har i princip lagt upp dagens rutt. Men ett par av restaurangernas "gryterbjudanden" hade jag svårt att tyda.
Jag hittade alltså ingen bra översättning från spanskan till svenskan; t.ex. serverar restaurang Caruso följande:
- arroz meloso con morros y papada salamantina". Jo, arroz=ris, det förstår jag. Men sedan blir den käcka översättningen "näsor och hakar". Lite väl spännande kanske så här på en fredag. 
Men å andra sidan får man väl gå förbi, fråga och försöka förstå.
Och visst är det spännande att prova nya rätter. En del maträtter känner jag ju till och det kan vara bra att få nya på listan.
Från kinatiden, när vi inte ens kunde läsa menyerna, pekade vi och beställde in och lärde oss efter hand vad vi åt och vi lärde oss hela tiden nya ord och rätter.
Visserligen var det vissa rätter som vi inte betsällde fler gånger, t.ex. komage. Men köttet var mört.
 Så nu är det dags för vår rutt att börja.
                                                                                                                                                                        

Hej vind!

    
 Jodå, det har blåst rejält idag också, stundtals mellan 8-10m/sek och trots en del letande så har jag haft svårt  att hitta en plats i lä att slå mig ner på, utomhus alltså.
Men solen skiner, snön lyser med sin frånvaro, likaså den grå-bruna nyansena och termometern har nått upp till +13.
Så jag klagar inte alls...
Vännerna AnnaCarin och krister skulle komma och äta lunch och jag hade hoppfullt tänkt mig att kunna sitta utomhus och äta.
Men, dessa planer fick ändras. Och dessutom inte ens i sista stund.
 
Vind i palmerna på granntomten.
 
Jag blåste ner på ett par minuter till vår lokala slaktare på Avenida Cortes Valenciana och idag var det ensast fem före i kön så besöket var snabbt avverkat. Här, liksom i de andra små köttbutikerna är urvalet alltid fräscht och allt kött putsas innan man betalar för det. En klar fördel att inte betala för fett och senor som man ofta får göra hemma framförallt i det färdigpacketerade köttet. 
 
Strålnade sol på vår "Solskensgata" och vinden tog mig raskt ner till slaktaren.
(Utan vind tar det fem minuter att gå hit, men idag gick den på halva tiden tack vare medvind.
Däremot tog det mig 10 minuter att ta mig hemåt i motvind.)
 
Maten är uppäten och kaffet väntar. Men även detta får intas inomhus. Vinden är fortsatt isande kall.
 
Även grannens citroner hade svårt att hålla sig kvar på sina grenar och ett par blåste ner till oss.
  Anna Carin och Krister är fram på eftermiddagen klara för vidare vindbefordran hemåt.
Och det ser heller inte trångt ut på "startbanan".
 
Sol och vind är det.
 
Och vatten förstås...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                        
 
 
 
 
                                                                                          
 
 
 

Kaffe med blåst och kaka

    
Soligt, men hur än den lyste så lyckades den inte övertyga termometern om att den borde passera 15 grader. Den kyliga vinden kämpade sig upp till 9m/sek men stundtals i lä, där det gick att hitta var det nästan behagligt.
Långpromenad jag tänkt mig blev kraftigt reducerad, men en vända till havet blev det på förmiddagen.
 
 
En kopp kaffe i goda vänners lag blev det på eftermiddagen och det var ganska skönt att sitta i lä och låta solen värma upp de frusna musklerna. Kaffet värmde och själen fick även extra värme av en god chokladkaka som Horst plockade fram som överraskningsmoment.
Solen sken och vi låtsades inte om den kyliga vinden för vi var ju välutrustade med kläder, enligt lager på lager principen. De tjocka dynor på stolarna hjälpte till att hålla värmen och vi satt vi länge kvar och pratade. Jättetrevligt! Och visst värmde solen, åtminstone periodvis.
 
Oly, en för mig ny bar i närheten, fick besök av oss idag.
 
 Horst och Carina, väl påpälsade och Preciosa finns med, men är här "osynlig".
 
Trots den kyliga vinden och blåsten så verkar den vackra bougainevillaportalen i huset tvärs över gatan trivas. Tänk, så tålig denna växt är som blommar hela året, men i olika mängd.
 
 
 
 
 
 

Test och utvärdering

    
 Här hemma har ugnen gått varm sedan den gjorde entré i huset för knappt en vecka sedan. Över och undervärme, varmluft och grill har provats och allt som kommit in i ugnen har också kommit ut med bra resultat.
Det var ju vad jag hoppades på, men man har ju aldrig några garantier.
Jo, det har vi vad gäller ugnen. En garanti på två år.
I går tog jag lite vad som fanns och improviserade fram en middag.
Här är finns inte färska lasagneplattor i samma utsträckning som hemma, men väl torkade. Och lägger man dessa en stund i kokande vatten några minuter så blir de i skick som de färska. Nästan!
På lasagneplattorna lade jag en skiva kokt skinka, fräst purjo och zucchini, plus lite riven ost. Över de hoprullade plattorna blev det ett lager hemgjord tomatsås, där färska och konserverade tomater fick samsas med lite färska örtkryddor, peppar och vitlök. En sås av turkisk yoghurt, örtsalt, peppar och lite örtkryddor breds över som ett vitt täcke och över det hela riven ost. En ugnsplacering på ca 20 minuter i 200 grader blev perfekt. (Men det kan ju variera på olika ugnar. ) Ytan skall i alla fall ha hunnit få färg...
En fräsch sallad till och middagen var klar.
I kväll blir det grillen som skall få arbeta igen, nu med kycklingfilé. (Senaste gången den användes var det oxfilé och den blev riktigt bra grillad med fin yta. Inte som med en träkolsgrill förstås, men bra ändå...)
Så jag är nöjd med ugnen. Mycket nöjd.  Bosse också!
 
 

Fokus på....

    
 Gårdagen är redan passé och innehöll en massa trevligheter och dessa har hitintills haft överspridning även tills idag. Väldigt praktiskt och behändigt.
Klar att våra 10 år som gifta firades under hela gårdagen. Champagnefrukost hemma avlöstes av besök hos Jessica, frissan,  för att få lite stadga i håret och när jag ändå hade farten uppe blev det ett besök hos Ali på restaurang/bar Bar-Celona tilsammans med Preciosa.Trevligt!
Ja, där firade jag min norska del med att slå till på "ett rundstykke med brunost"; en grov småfranska med brun mesost och jag fick även ta del av Preciosas rejäla äppelkaka.
 
Är det firardag så är det...
Viss blåst även idag, men sol och blå himmel piggar liksom upp tillvaron ytteligare. 
Sen eftermiddagen styrde Bosse och jag stegen mot i vårt tycke Torreviejas bästa restaurang, Sunset Beach, väldigt bra mat och perfekt service.
Vi valde att sitta ute i det uppvärmda "tältet och hade en strålande utsikt.
Solen speglade sig vackert i havet vid Playa de La Cura.

Också det där svåra; att välja mat....Efter en del funderande så kunde vi bestämma oss.
 
För mig föll valet på grillade, stora, räkor och i hummersås
och Bosse bestämde sig för en entrecote med grönpepparsås.
Båda rätterna serverades med lätt ångade grönsaker och uppläggningen var vacker att se.
Båda rätterna smakade dessutom otroligt gott.
 
Vi satt länge till bords och såg småningom solen gå ner i väster. Tänk, 10 år sedan vi vigdes där i solnedgången på den vackra, vita, sandstranden på Fidji. Men det det var betydligt varmare då.
I alla fall solnedgång som solnedgång och den var vacker i Torrevieja också.
                                                                                        
Många minnen och upplevelser har vi att se tillbaka på och många nya hoppas jag ligger framför oss....
 
Njutbar utsikt från Sunset beach?  Absolut!
 
 Jodå, även idag har jag varit fokuserad. Jag har ju sådana funderingar om hur jag skall flytta bilderna i de sorterade mappar som finns i datorn till min separata hårddisk.
(En hel del har kopierats dit när jag kopplat in hårddisken, men jag tänkte också ta bort en del mappar från min Mac dator och endast ha dem på hårddisken. )
Ama och Anders var så vänliga att de kom förbi för att försöka hjälpa mig och Iite klokare blev jag.
Nu vet jag i alla fall att det finns mycket utrymme kvar på datorn för bilderna, både mina gamla som redan ligger där och de nya jag tar. Skönt!
Men det här med att flytta bilderna mappvis låter vänta på sig....
Jag trodde att det bara var att "dra dem över", men icke. Det finns en hake någonstans i själva dragmomentet...
Men den får vara där så länge. Jag tänker inte haka upp mig.
 
Anders klurade och kunde ge mig svar på en del frågor och det är jag tacksam för och
Ama kommer med uppmuntrande tillrop. Tack för hjälpen!
 
 

Kina och Yangtzefloden

    

Idag för exakt 10 år sedan befann vi oss på en resa jorden runt och just den 2/2-2005 var vi ombord på ett mindre kryssningsfartyg som tog 60 passagerare och som gick mellan några mindre öar på Fidji. Vi gjorde då en tur på  fyra dagar och det var verkligen som att befinna sig i paradiset. Och här, på en liten ö, på en sandstrand  i solnedgången vigdes vi av borgmästaren i Suva som kommit ut till ön med ett sjöflygplan.

Åren har gått och många resor och upplevelser senare är vi just ni i Spanien. Men idag tar bloggen er med på en annan resa. En resa på Yangtzefloden i Kina, 6300 km lång,  Kina och Asiens längsta flod och den tredje största i världen.Vi gick  ombord på fartyget i staden Yishang i Centrala KIna och skulle under några dygn i sakta takt njuta av den här delen av Kina och ett mycket vackert landskap.

De flesta passagerarna på båten tillhörde gruppresor av olika slag, dock mest amerikanska, tyska och indonesiska turister som var på rundresa i Kina.   
Härutöver  var vi sex personer som var "individuella". Vi hade ordnat vår resa själva och vi satt också vid samma bord i matsalen.

Fartyget Victoria Anna ett lyxigt fartyg som tar 308 passagerare och har en besättning på 136 personer.
Fina balkonger hörde till de rymliga och välutrustade hytterna. hytterna
 
 Tidig morgon och fartyget på väg in i den första av de tre ravinerna, Xiling Gorge.

Före frukost kunde man var morgon prova thai chi, men så morgonpigg var jag inte.
Det fick räcka med att vara "fit for fight", alltså frukost klockan 07.30 och därutöver njuta av naturen som skred förbi med toppar på över 1000m.

 Xiling Gorge
 Floden används för mycket frakt; kol, bilar, sand bland annat.

Nästa ravin vi kom in i var Wuxia Gorge. Här finns också en stad, Wushan med en befolkning på ca.
30 000invånare. Alltså en mycket liten stad/plats. 
Wushan har funnits mycket länge, sedan 1600-1027 f.K. Namnet har staden fått av en mycket respekterad Tang Dynasti doktor. Idag är det gamla Wushan helt borta på grund av det gigantiska dammbygget och finns på flodbotten och en ny stad har byggts upp på sluttningarna. Detta var planerat så det var inga människor som dog då dammens vatten gjorde att flodens vatten steg och den gamla staden försvann under vattenytan.
Människorna här fick nya hus och hyfsad ekonomisk ersättning.....Men det gamla Wushan är och förblir under vatten. Vi skulle besöka en mindre ravin och vattnet var grundare så vi färdades med mindre båtar än vårt kryssningsfartyg.

 Båtarna såg ut som mindre kinesiska hus och det var fint att kunna njuta av naturen från däck.

För att ta oss in i den "lilla" ravinen, Lesser Gorge, fick vi så småningom byta båt en gång till.
Här finns en smal förgreningen av Chang Jiang, Daning River, som slingrar sig 33 km in i dalen. Här är vattnet klart i motsats till vattnet i Chang Jiang som verkligen är brunt, smutsigt och skräpigt.

 
 På väg in i Lesser Gorge. Här såg vi vattenfall, grottor i bergen, 
apor och små tempel som klättrade längs de höga bergsväggarna.

På eftermiddagen närmade vi oss den sista ravinen på vår resa, Qutan Gorge. Bara att se dessa berg skymta förbi gav en hisnande känsla.
Om man nu inte ville titta på naturens under fanns olika seminarier och föreläsningar att besöka. Kanske några ville lära sig mer om silke eller sötvattenspärlor? Varför inte en introduktion till det kinesiska språket?
Jag valde att njuta av naturupplevelserna.

 
Givetvis skulle vi besöka ett tempelområde under resans gång. Jag tyckte sedan resan till Tibet att jag sett tempel så det räcker för ett tag. Men vi gick i land i Feng Du, en stad med 760 000 invånare och följde en tidig måndag morgon med på ett besök i denna "Ghost City". Nåja, så mycket av stan såg vi inte, inget alls för att vara mer specifik. Staden/ området hade i alla fall fått sitt namn av att två höga tjänstemän tröttnade på sitt jobb vid hovet och tog sig hit till Mt Minshan för att ägna sig åt den taoistiska läran. Dessa män hette Yin och Wang och låter på kinesiska som "King of Hell". Sedan kallades staden så; Ghost City.

För kineser är den sociala strukturen i helvetet likadan som den som råder i verkliga livet. Olika straff ges både i livet och efter döden för synder som begåtts.....
I templen här uppe fanns exempel på detta, enligt en sägen.
För Bosse och mig var detta utflyktsmål mest ett turistjippo och vi tog ganska snart linbanan ner igen och tog oss lite egen tid bort från turister och försäljare.
Jag hann på båten, före lunch, också avsluta min bok  Kinesen, av Henning Mankell. Den är mycket
läsvärd och rekommenderas varmt.

 Ett av de många templen uppe på Mt. Minshan.
Lyckades fota när alla turister redan passerat och vi var på väg ner.

Vår flodresa var slut efter fyra dagar och vi ankom den enorma staden Chong Quing med sina 33 miljoner invånare. Denna stad har en historia som sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden, 3000 år.  Idag är staden en gigantisk industristad som bl.a. producerar stål, fartyg, bilar, textilier, elektronik och kemiska produkter.
Chong Quing är också känd som dimmans och hettans stad. Om somrarna kan temperaturen gå upp mot 43 grader och med en luftfuktighet mellan 90 -95%.

                                                            Vi ankommer Chong Quing.
En natt till på ombord på Victoria Anna och så var kryssningen slut. Det var riktigt roligt att kliva av båten, bara Bosse och jag. Vi två var ju en egen grupp så där stod en blåsorkester på kajen och spelade bara för oss. Det händer inte var dag och det var bara röda mattan som saknades. Men den rullas nog ut nästa gång!
Taxi till flygplatsen och flyg tillbaka till Beijing.
Tänk vilka upplevelser som hinns med på kort tid!

Värt mycket!

    
Ny månad är här, februari, och jag grunnade på om det möjligen hamnat några euro på marken från vårt hårt ansade penningräd. Jag letade och letade, men hittade vare sig mynt eller sedlar.
En tanke var att penningträdet lämnat sina gåvor, kanske blåst gåvorna till granntomterna. För här var det tomt. På euro alltså. Blommor var det däremot gott om, så kanske har de inte hunnit omvandla sig ännu. 
Men, å andra sidan, så är ju pengar en ganska världslig sak. Är man frisk så är det ju det mer värt än att penningträdet levererar.
Och just nu är jag i hyfsad form. Värt mycket. Går inte ens att då tänka i pengar.
Så småningom kommer mars med läkarbesök. Men det är långt dit och Södersjukhuset känns nu fjärran. Skönt!
En del av penningträdet, men pengarna lyser med sin frånvaro.
 
Blåst idag också, ca 9 m/sek, alltså perfekt seglarväder om man nu hade tänkt sig det.  Men det hade vi ju inte. Tyvärr!
Och efter att ha jobbat en del med spanskstudierna, haft synpunkter på en lampupphängning och flyttat om en massa saker så blev det en vända ut. 
Sol var det och knappt inte ett moln inom synhåll.
Visst drog havet som en magnet och nere på Deni´s såg vi ett bekant ansikte, Ingrid. Vi slog oss ner en stund och njöt av att ha havet framför oss.
 
Just att se havet ger sådan ro och tankarna rör sig i takt med vågorna. Så att sitta här är verkligen en "lisa för själen" och värt så mycket. 
Och det är fler än jag som tycker så, för dessa bänkar är ofta upptagna.

 
Och det här med att välja sig en plats för sitt tänkande kan ibland ställa till ett visst bryderi....Dock övergående.
 
 
Undrar om man kan boka i förtid. Den vänstra bänken är perfekt när det är morgonsol, den i mitten perfekt mitt på dagen och den längst till höger passar senare på eftermiddagen och på kvällen. Skönt med valfrihet. Och kan man välja är det värt så mycket. Men tyvärr kan man inte alltid det. Och då får man ta det som det kommer. Jag också.
Olika nyanser av blått, idag också.