Att hoppa och hoppas

    
 På väg och jag tog hoppet ... "Friskt vågat är hälften vunnet"
Bild från Kina under en vandring på den kinesiska muren, ett mer orört ställe,
mellan Jingchaling och Simatai ca 10 mil norr om Peking.
 
 
Nästa hopp på samma ställe. En härlig känsla att sväva högt upp...
 
 
 
Tusen tack kära läsare för ett givande och väldigt trevligt bloggår.
Ett bloggår och som inneburit mycket positivt för mig och på många olika sätt.
För mig har många både nya och gamla möten skett, möten som gett mig vädigt mycket
och verkligen berikat mig. 
Jag ser hoppfullt fram emot 2016  och önskar alla;
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Förstaklass med poäng.

    
Det var lite tveksamt idag om vintern skulle stanna kvar eller inte så för säkerhets skull passade jag på att föreviga snön på Globen och lite begynnande is i kanalen.
Globen ska nu skuras  för första gången på 27 år ( Globen invigdes i februari 1989) och förhoppningsvis ska den återfå den ursprungliga mer vita, ursprungliga nyansen. Arbetet ska börja efter nyår och skall ske med hjälp av utanpåliggande, tillfälliga, hisskogar och lagom till Eurovision Song Contestfinalen ska Globen i princip vara i skick som ny.
(Vill någon läsa mer om Globen och en tur upp i den så har jag skrivit om det 3/6-2014)
 
Snön lyser vit på Globens högra sida och på den vänstra
 syns tydligt den mer silvergrå färgen.
 
Lite tendens till is på Hammabybkanalen i morse,
men nu på eftermiddagen är det +1 och isen är borta.
Kanske har den slussat vidare in i Mälaren...
 
Nu har jag varit mormor på heltid i nästan ett dygn när det yngsta barnbarnet William, drygt två år varit på övernattande besök. Verkligen jätteroligt! Precis som hos storebror Max är det mycket tåg, i alla dess former som gäller, liksom  flygplan, bilar, bussar lyftkranar och båtar.
 Vi bor ju perfekt för att se allt detta och oftast kan man göra det samtidigt. Så ibland blir det en aning splittrat, men alltid underhållande både för liten som stor. 
William skulle återlämnas i Uppsala och att ta tåget dit är bekvämt och väldigt praktiskt, särskilt om och när tågen går. Då är det en resa på 40 minuter från Stockholms Central.
Och inför dagen resa hade jag bokat förstaklassbiljett och av två anledningar; vare sig jag eller William har åkt första klass just på sträckan Stockholm - Uppsala och dels av sparsamhet. (Sällan jag är det...)
 
Briotåg  av trä är roliga.
 
Centralen i förmiddags kändes luftig, nyårsruschen hade inte kommit i gång.
 
Jag åker ganska ofta mellan Stockholm och Uppsala och skaffade mig för länge sedan ett s.k. priokort, ett poängsamlarkort. Men numer blir det sällan några poäng av den enkla anledningen att jag oftast köper biljetten i automaterna vid perrongen och där ges inga poäng. 
Ska poäng samlas köps biljetten i en automat inne på Centralen och där är det oftast långa köer.
Ibland har jag på ett "SJs resecentrum" laddat ett "regionaltågskort" (kan vara bra vid resor till Västers Strängnäs, Esklstuna...) med pengar och då fått poäng och fördelen med det kortet är att det går att "blippa"  på perrongen innan ombordstigning, vilket kan vara bra om man har tidsbrist.
Idag var det till största delen min ekonomiska sida som gjorde att det blev förstaklass. Jag hade poäng som skulle förfalla imorgon och ville förstås utnyttja dem maximalt. 
Tänkte att jag kunde boka en resa när som helst under dagen och betala med poängen. Icke! Poäng kunde bara användas på utvalda avgångar. 
Men visst hittade jag en lämplig avgång och det blev en kort och bekväm resa för oss.
Och nu har vi provat det.
Återresan tog jag som vanligt i andra klass. Poängen var slut så det blev biljettköp i automat.
 
Bekvämt var det och vi var de enda resenärerna i hela första klass.
 
 En glad William i första klass.
Han åker ju ofta den här sträckan i andra klass, men jag tror inte han märkte någon skillnad.
Skillnaden är att det är rymligare för benen, något bekvämare stolar, elkontakter vid varje plats
och att det finns singelplatser.
 
                                                                           
 
 
 

Året runt

    
År 2015 är på väg mot slutspurten. Och för oss har det varitt ett "pendlande år" där Stockholm varvats med den spanska sommarstugan i Torrevieja och däremellan har det blivit några turer till släktingar på Åland och resor inom Sverige.
Och i  augusti blev det Skottland av, en sedan många år tillbaka planerad resa, en resa som verkligen blev en upplevelse på alla plan.
Oavsett var vi varit så har döttrar, barnbarn, vänner och upplevelser berikat våra liv och det känns som om jag kan sammanfatta året med "erfarenheten gör dig klok, men sällan rik". 
Ett nytt år väntar och några löften ger jag inte men jag har förhoppningar och önskan om att genomföra fler av de tankar som virvlar runt i huvudet. Att komma till skott och se till att föra handlingen framåt i snabbare takt. Tiden går och gårdagen kan jag inte göra något åt, men morgondagen kan jag påverka. Och jag ska göra det.
 
Januari; Döttrarna fyllde år och firades på restaurang, barnbarnet Max fyllde fem år och firades med rejält kalas hemma i Uppsala. Snön kom och det blev flera långpromenader längs Årstaviken som delvis hade ett istäcke.
 
Max med sin häftiga "spidermantårta" som moster Helen bakat.
Jättegod var den också
 
 
Februari; Stockholmsvintern byttes mot Spaniens och Torreviejas varmare luft och längre dagar.
 
 
Mars; Många trevligheter i Stockholm både med och utan vänner, döttrar och barnbarn. Det blev också en tur till Åland och jag passar på att fylla år.
 
"Stockholm i mitt hjärta..."
 
Mot Åland och Mariehamn.
 
April; Stockholm, besök iStockholms skärgård och Torrevieja igen.
I Stockolm mötte jag min fina bloggvän Annukka och vi njöt av en dag tillsammans och av körsbärsblommorna i Kungsträdgården.
Härlig dag med Annukka och här i Kungsan.
 
Stockholms innerskärgård, Karlsudd, vid Vaxholm.
 
Maj; Fiesta i Torrevieja, flera besök i Uppsala hos Livfamiljen och barnbarnen, luncher/middagar med vänner och mängder av härliga promenader i Stockholm. En månad som försvann i snabb takt.
 
Fiesta i Torrevieja.
 
Max sommarfest på förskolan i Uppsala. Jättetrevligt!
Hela Livfamiljen och här utökad med moster Helen.
 
Juni tillbringades i den spanska sommarstugan och vi hade en trevlig midsommar tillsammans med vännerna Carina, Horst och Ingrid.
I övrigt blev det bad, cykelturer och promenader längs havet, middagar och luncher med vänner på trevliga restauranger och skönt häng på terrassen.
 
Midsommarafton med picknick i parken.
 
 Juli och augusti; Första veckan i juli var vi kvar i Spanien och det var hett och jag längtade hem efter llite svalka. Och det skulle jag få hemma. Verkligen. Regn också. Men jag hade bestämt mig för att efter värmen i Torrevieja inte klaga på det svenska vädret. 
För Bosse och mig blev det turer ut i skärgården, till vänner i västerås, till Åland och Skottland. För egen del åkte jag med döttrarna och barnbarnen på en jättemysig dagstur till Furuvik och senare blev det en resa till Norrland för att hälsa på mina vänner Tove och Anukka.
I Stockholm hände mycket och bl.a. en konsert i Vitabergsparken där vi lyssnade på Rikard Wolff blev extra minnsesvärd.
I Stockholm träffade jag också bloggvännerna Tove och Marja i slutet av augusti, spännande och händelserikt.
 
William, moster Helen, Max och jag i Furuvik.
Och det blev en storvinst på chokladhjulet för min del.
Givetvis var jag generös och delade med mig.
 
Vännäs, utanför Umeå och besök hos Annukka, en verklig "njutflykt" till landet
och en rejäl bondgård med massor av mjölkkor och andra kor.  
 
Och det blev även en avstickare till vår vän Tove i Skellefteå.
Vilket härligt möte!.
 
Skottland. En resa att minnas.
 
September och oktober blev två händelserika månader de också. William fyllde två år, skördefest på Åland, utflykt till Strömsholms slott i Södermanland, kinesisk fest i Stockholm i samband med firandet av landets nationaldag den 1/10,  luncher och middagar med vänner och så småningom en tur till den spanska sommarstugan.
 
"Moster" Helens tårta var så fin och dessutom försvinnande god.
 
Kinesisk kulturafton på Musikaliska Akademien i Stockholm.
 
En härlig dag på Strömsholms slott med vänner och där vi både beökte stallarna åt lunch
och gick på en konstvandring.
 
 November och december; kvar i Spanien till mitten av november, lyxkryssning til Åland, resebloggevent på hotel Sheraton, julpyssel och pepparkaksbak med döttrar och barnbarn, långa promenader i Stockholm, den hemska massakern i Paris och ännu en vända till Torrevieja med hemkomst lagom till jul.

Härligt, lyxig kryssning till Mariehamn.
 
Bloggevent på Sheraton anordnat av Svenska Resebloggar.
Jättetrevligt och väldigt givande.
 
Vännerna Iris och Hans kom från södra Spanien för att besöka oss och
då blev det en härlig tur till Alicante.
 
 
 

Norr om stan

    
Årets sista vecka inleddes med en vacker vinterdag, strålande sol och några minusgrader. Snön kom redan igår kväll men det kändes tveksamt om den skulle stanna kvar. Men se det gjorde den.
För att verkligen se  hur det såg ut på snöfronten en bit norr om stan bestämde jag mig för att göra en kortare resa norrut. Med pendeltåget till Upplands Väsby, mina gamla hemtrakter. 
I och för sig var det inte snömängden jag skulle titta på utan jag skulle hälsa på en av mina bästa vänner, Eva, som tillfälligt är hemma från jobb och liv i ett betydligt varmare land och vi har inte setts sedan i sommar. Men idag så....Jättetrevligt att ses igen!
Efter att ha bott och arbetat i Upplands Väsby kommun i drygt 30 år så är det lite som att komma hem, när pendeltåget kör in på stationen. Men bara lite.
(Jag har ju fortfarande många vänner som bor här så då och då blir det en vända hit.)
 
 
Snön ligger kvar på kajen hemma hos oss och
Södermalm bjuder på vackert vinterväder.
Riktigt behagligt! 
 
Kommunvapnet med den korskrönta kyrkan ska påminna om
sammanslagningarna mellan de te socknarna och kugghjulen symboliserar
industrierna som kom till i början av 1900-talet.
 
Upplands Väsby kommun ligger 25 km norr om Stockholmoch peneltågen som går förbi här mot Märsta går varje kvart från Stockholm och med en resa på 25 minuter så är det ju ett pendelavstånd som är helt ok. 
Upplands Väsby blev till som kommun 1952 genom en sammanslagning av de tre socknarna: Ed, Fresta och Hammarby och hade då 7000 invånare.  När jag flyttade hit 1970 hade invånarantalet ökat till 20 000 personer och 2015 beräknades 45 000 människor bo i kommunen.
Att namnet blev just Upplands Väsby berodde på att stationen här hette så och haft det namnet sedan järnvägen mellan Uppsala och Stockholm byggdes mellan åren 1863 och 1866.
Kommunen har gamla anor och man vet att människor levde här ca 600 år f.kr.
Upplands Väsby låg då vi havet och befolkningen livnärde sig på fiske och jakt av säl och sjöfågel .
 
Vackert vinterlandskap i Upplands väsby idag och här ute är det alldeles tyst och stilla.
 
 Är man historiskt intresserad så finns förhistoriska bosättningar att se vid Runsa, fornborgen, och spår efter urinvånarnas begravningsplatser finns på flera platser inom kommunen i form av gravhögar och stensättningar.
Gravarna har ibland formen av ett skepp, som t.ex. vid Runsa, en av landets mest kända skeppssättningar.
Stationshuset i Upplands Väsby stod färdigt 1865 och det var runt stationen samhället växte fram.
Men det var i början av 1900-talet som industrierna kom med bl.a Optimus som tillverkade friluftskök, fotogenlampor och fotogenkaminer. Senare kom Gränges verkstäder som levererade mässings och kopparrör till Ottimus. Flera mindre industrier växte fram och så småningom flyttade marabou sin choklad tillverkning från Sundbyberg till Upplands Väsby.
Att kommunen växt och att invånarantalet ökat markant beror på läget och att många utländska industrier och fabriker valt att köpa mark och etablera sig här, ett bra läge melllan Stockholm, Arlanda och Uppsala och billigare tomtmark. 
Sedan några år tillbaka finns pendeltågsförbindelse mellan Upplands Väsby och Uppslala och med stopp på Arlanda vilket varit en stor fördel.
 
Jättetrevligt att träffa Eva igen.
 
Alldeles still är det när jag lämnar Evas hem och sakta går gemom skogen till pendeltåget.
Man kan knappast tro att det är 25 minuter från Stockholm.
 
Hemma! Och även här låg snön kvar i kväll.
 
 

Peking lockar igen

    
Jag tänker då och då tillbaka på de år som vi bodde i Peking och vilka fantastiska upplevelser och erfarenheter vi fick och det av alla skilda slag.
Cykelturer varvades med promenader buss, taxi och tunnelbana för att ta runt sig och väldigt ofta hamnade vi i Pekings äldre delar, gärna de gamla hutongområdena och där historiens vingslag var/är påtagliga.
Vi har nu så smått börjat fundera över nästa års resor och att av våra önskemål i resväg är att resa tillbaka till Peking. Många andra resmål lockar också förstås men Peking har en speciell plats i våra hjärtan. Precis som Stockholm.
 
 
Vad är en hutong? Själva ordet kom för 700 år sedan till kinesiskan från det mongoliska språkets hottog. Hottog betyder vattenkälla och där det fanns vatten, där bosatte sig också människor. Så även i Beijing. Idag har ordet fått betydelsen av liten gränd.
I trånga, smala, gränder byggdes rum i en fyrkant runt en gård, en courtyard. Dessa hutonger var förr den vanligaste bebyggelsen i Peking och andra kinesiska städer.
Många hutongområden revs inför OS 2008 och ersattes med nya höga hus. Men det finns också många områden kvar och som verkligen rustats upp, vilket var behövligt.
Man bör tänka på att dessa hus är byggda av sten och många saknade uppvärmning, alltså jättekallt på vintern. Toaletter, dusch och rinnande vatten saknades också ofta inomhus för de flesta. Så det har nog inte alltid bara varit pitoreskt att bo här.
Typisk liten gata i ett hutongområde med frukt och grönsaksförsäljning direkt på gatan.
 
Har man läst Per-Anders Fogelströms Stockholmsskildringar från 1800 talet och början av 1900 talet, så blir det
genast lättare att förstå att hutonglivet var/är hårt ibland.
Det finns hutonger och hus som idag är  renoverade på det mest fantastiska sätt för att bibehålla både det inre och det yttre genuina men som har alla moderna bekvämligheter.
Hutongerna är byggda enligt feng shui. Ofta löper de i öst-västlig riktning eller från norr till söder. Detta för att  kunna utnyttja solen på bästa sätt och skydda sig från de kalla, nordliga, vindarna.
 Inne i områdena odlas ofta vad som är möjligt av grönsaker, frukt och blommor.
Med tanke på att Beijing ligger på Madrids breddgrad, så är det hyfsat varmt här från mitten av  mars till slutet av oktober och det utnyttjas just till odlingar. 

Idag vill många, så även västerlänningar, köpa en courtyard och renovera den eller hyra ett hus i ett gammalt hutongpmråde för att få känslan av att komma närmare det kinesiska livet. Följaktligen har försäljningspriserna stigit och hyrona ökat.
Man bör tänka på att dessa hus är byggda av sten och många saknade uppvärmning, alltså jättekallt på vintern. Toaletter, dusch och rinnande vatten saknades också ofta inomhus för de flesta och man fick använda gatans offentliga inrättningar.  Så det har  inte alltid bara varit glädjefyllt och pitttoreskt att bo här. 
 
Renoveringar pågår i många hutongområden.
 
Förr i Peking kallades det stor gata om bredden på den  var 36 meter, liten gata om bredden var 18 meter och hutong om bredden bara var 10 meter. Den kortaste hutongen som ska finnas i Peking lär vara 10 meter lång och endast 40 cm bred.....
 
 
Det finns olika sorters courtyards och "plupparna" ovanför, här fyra stycken,
visar att det här från början bott en "finare familj".  Portarna kan också vara av trä och
  kan ha alltifrån en träplupp, vilket visar att en enklare familj bott här och upp till fyra "pluppar".
 
Hutongerna och dess byggnader är gamla men när Peking blev huvudstad första gången
i början på 1200- talet fanns inga hutonger. De flesta kom till i slutet av 1200- talet under Yuandynastin men några byggdes även under Mingdynastin 1368-1649 och under Quingdynastin 1644-1911.
Livet i hutongerna och människorna där är i sig en del av Pekings historia. Här lever många idag sitt liv som generationer före dem gjort. Mat säljs på gatan, äldre personer spelar bräde, kort och mahjong, tvätten hänger ute, barnen leker och livet pågår parallellt med det mer hektiska storstadslivet som blir i en stad med idag ca 22 miljoner invånare.
Kontrasterna är påtagliga och det gamla blandas hela tiden med det mya.
 
 
 
 
 
 
 

Färg och form

    
Julen kom och den gick, precis som det mesta i livet. En annan dag är här och i morgon är det vardag igen. Nästan, i varje fall är det söndag.
Även den kraftiga blåsten drog vidare. Den kände väl på sig att det inte var någon idé att bli långvarig.
Här märkte vi inte av den i någon störrre utsträckning, annat än att det bildades små vågor i Hammarbykanalen, vilket är ovanligt och att jag inte ville gå ut. I vanliga fall är jag ute mycket och det är sällsynt med dagar då jag inte tar en rejäl promenad. Men det finns undantag...
(Mitt ansikte klarar inte av vare sig kraftig sol, ingen risk här,) stark vind eller kyla. Det är solskadorna och behandlingen efter dem som ställer till det för mig.)
Jag ägnade mig åt att läsa, sortera papper och fundera över vilka resmål jag skulle vilja besöka under 2016 och passade med ojämna mellanrum på att titta ut och försöka hänga med i molnens framfart och färgskiftningar. 
Och jag fick ligga i...
 
Rosa moln tornar upp sig i väster över Skanstullsbron och färgar även kanalen i rosa nyanser.
 
Även söderut är molnen rosa. Spännande molnformationer.
 
Mörkret smyger sig på och ljusen från Hammarby sjöstad på andra sidan kanalen
speglar sig vackert i kanalens vatten.
 
Globen träder fram och byter på juldagens kväll ut sin dagsgrå färg mot lite piggare kulörer
som gör att den runda formen blir mer påtagig.
(Kraftigt inzoomat för Gloven ligger ca 700 m från oss fågelvägen)
 
Soffhäng under kvällen med sällskap av goda tilltugg och "På spåret" (Jo jag gillar att resa även där) och senare kultfilmen,"Sällskapsresan". 
Fullmånekväll och givetvis fick det bli en titt på den vackra månen från balkongen innan John Blunds ankomst.  Men en resa dit lär nog inte bli av...
 
En alldeles rund måne som i sig ser ut som en världkarta.
 
 
Strålande sol, om än kortvarig, över Södermalm och en långpromenad längs Årstaviken blev det och även en tur upp i koloniområdena som klättrar upp längs bergsväggen. Några växter tror att våren är på väg och även gräsmattorna är gröna på sina ställen. Känns konstigt att vi i år hitintills här bara har haft tre årstider. Men vintern kanske bara är försenad eller också är den indragen i år.
Verkar gälla även de svenska fjällen liksom Alperna...
 
Vackert uppe i Eriksdals koloniområde.
Men är det verkligen vinter?
 
 
 

Påverkan, en egen resa

    
 Julafton har för länge sedan övergått till juldagen och skymningen börjar lägga sig fastän klockan inte ens är 15. Men vi går mot ljusare tirde, åtminstone vad gäller dagarnas längd.
I övrigt ser inte världen så ljus ut direkt men med ett tämligen öppet sinne, viss förändringsbenägenhet och positiva tankar kan vi i alla fall påverka och förändra en del. Och om inte annat så mår vi bättre inombords av ett positivt förhållningssätt så långt det är möjligt.
 
Julaftons eftermiddag. Solen kämpar tappert för att hålla sig ovanför taken
på det nybygda Fredriksdalsområdet i Södra Hammarbyhamnen.
Men den når inte ovanför lyftkranarna. Inte ännu...
 
Juldagens eftermiddag, +6 och det blåser rejält. Och det går även att skönja små vågor i Hammarbykanalen. Jodå, det är svag sol...
 
Vad gäller julen så har mina känslor inför den förändrats under årens lopp. Barndomens jular i Norge tilllsammans med mormor, kusiner  och föräldrar växlades med jular i Västergötland tillsammans med farmor, farfar, mängder av fastrar, farbröder och kusiner. (Pappa hade nio syskon ...)
Livet fortsatte och flyttlasset gick 1959, i juli, mot Stockholm och Solna. Min pappa hade då arbetat i Stockholm sedan 1953 och varvat sitt arbete där med jobb i Norge, Lillehamme, där vi alltid var med.
Med livet i Solna inleddes en ny tid.  Inga släktingar här och inga syskon. Jularna blev tråkiga och mina föräldrar såg att jag inte trivdes när julen närmade sig. 
Att åka tillbaka till släkten i Töreboda, Västergötland och fira jul var inte aktuellt eftersom det var svårt för farföräldrarna att ha många boende hos sig. 
Ett alternativ som blev väldigt bra var att fira julen på Vålådalens turiststation och eftersom Gösta Olander, som då drev Vålådalen var en god vän till pappa passade det utmärkt. Vålådalens jular varvades med Storlien och mycker skidåkning om dagarna gällde. Och jag trivdes.
Döttrarna kom och nya traditioner skapades. Allt skulle vara väldigt "juligt" och de traditioner som skapades kom att följa oss i många år. Men de tog slut. 
Och från 2002 blev inget sig riktigt likt, mycket förändrades och sedan dess har jularna funnits i almanackan. Men det har stannat vid det.
Alperna, Thailand och Kanarieöarna har  varit trevliga resmål under julen, men i ett par år nu har vi varit hemma i Stockholm och träffat döttrar och barnbarn på julafton. Avspänt och väldigt trevligt!
Julen kommer och den går och det helt oavsett vad jag tycker om den.
Men jag har hittat ett gott sätt att förhålla mig till den. Och det räcker.
 
Julaftons förmiddag i Uppsala tillsammans med döttrarna och deras familjer.
Barnbarnet Max (med röd slips) hjälper sin kusin Leo att dela ut paket.
Och yngsta barnbarnet William öppnar paket tillsammans med sin mamma Liv.
 
  
Mamma Liv och moster Helen hjälper William att öppna sitt syora paket.
Och tänk att få ett eget piratskepp och inte längre behöva åna storebrors.
Lyckan är stor!
 
Max med ett jättepaket från mormor Ditte och Bosse. Vad kan det månne vara?
 
Lyckliga och glada killar. William för sitt piratskepp och max med sitt paket, en piratö.
En hett efterlängtat present!
 
Delad glädje sägs vara dubbel glädje  och på hemvägen blev det ett stopp på Solna kyrkogård, vid mina föräldrars grav, där ljus och vackra jultulpaner blev en fin julhälsning från oss.  Och påverkad, det har jag blivit av båda mina föräldrar och på olika sätt. (Inget jag tror att man blir av med så lätt.)
 
 
 Julmiddag blev det hemma hos oss på kvällen tillsammans med Helen och Rita. 
 
Helenfamiljens vackra labrador Curre är iklädd fluga dagen till ära.
 
Trevlig julmiddag med lite av varje av det vi tycker bäst om.
 
En timme har passerat, klockan är 16 och det är mörkt ute, inget att göra något åt. Men jag myser inne med tända ljus och funderar över vad jag vill och mer önskar mig av den tillvaro jag har.
För till stor del är jag överens med det av Kay Pollak myntade begreppet; "Det är jag som har huvudrollen i mitt liv". Att sedan veta vad man vill; det är en helt annan sak.
 
 
 
                                                                                                                            

Julhälsning.

    
 Julafton är här, en grön sådan, och både Stockholmstomten och Uppsalatomten hade lite besvär med att ta sig fram, men tack vare  all ny teknik så fungerade det.
Enkelt var det inte att få upp renarna i luften, startsträckan på Södermalm var lång och det var stundtals trångt i luftrummet på E4an norrut och värre blev det över Arlanda med många flygplan som trängdes. En stor hjäl var i alla fall en rejäl karta eftersom moderniteten GPS  inte  är tillförlitlig i känsliga sammanhang. Och stt sådant var det idag.
Julklapsleveranser till banbarnen är viktiga och då får inte tomten hamna på åkrar eller andra villovägar.
Leveransen är klar och så är även färden tillbaka till Stockholm.
Nu väntar både "herr Jansson" och Kalle och hans vänner och vill ha min uppmärksamhet.
God Jul!
 
 
 

På stan dan före dan...

    
 Dan före dan har Stockholm dagen till ära bjudit på några solglimtrar. Men man får skynda sig ut för att fånga dem, dagarna är fortfarande korta och även om vi nu går mot ljusare tider så märks det inte dierkt så här på en gång. Någon vit jul lär det inte bli här i stan tänkte jag, men jag fick i alla fall se lite snö på Kungsgatan och det utanför en sportbutik. verkar ju gå trögt med skidförsäljningen så kanske denna hög kunde inspirera lite. Men någon strykande åtgång på skidor och kälkar tror jag inte på just nu eftersom vare sig Alperna eller de svenska fjällen direkt har skidväder.  
Ja, se dent snöar....Kanske inte, men en liten snöhög fanns att beskåda.
 
Det blev en tur till Hötorget för att köpa lite julblommor och här går det att få jättefina blommor till mycket bra prs.  För min del blev det hyacinter, tre stycken för 20 kr och amaryllis som snittblommor för 15 kr/styck.
 
Konserthuset  är vackert upplyst och kommersen på Hötorget är livlig.
 
Fräscha snittblommor i vackra färger.
 
En tur till Hötorget brukar förenas med ett besök i Hötorgshallen, alltid trevligt, men idag var det trångt så jag tvekade om jag skulle ta rulltrappan upp igen utan att vare sig handla något eller äta fisksoppan hos Kajsas fisk.
Hos Kajsas fisk beställer man sin mat och blir sedan anvisad plats av personalen och maten levereras sedan till bordet. Ett bra system tycker jag, eftersom gäster inte kan ta upp flera platser, vilket är ganska vanligt på en del restauranger.
Stärkt av den läckra soppan tog jag mig an en av ostdiskarna, Fromageriet, för ett par inköp innan jag fortsatte ut i den "gröna" vintereftermiddagen. 
  
Jag botaniserade vid fiskdiskarna och det fanns mycket som lockade.
 
Många besökare i Hötorgshallen idag, precis som en lördag.
Kanske ett uppiggande utflyktsmål så här dan före dan...
 
Läckra ostar i stora mängder hos "Fromageriet".
                                                                                  
Drottninggatan i julutstyrsel.
 
Amaryllisarna är på plats bland "tomtedjävlarna"
och ett par hyacinter är placerade  i en glasskål som min bloggvän Comsi Comsa
tipsade mig om. Så nu är julen här. Snart.
Skinkan ska bara griljeras först..
 
 

Teaterpremiär med mat

    
 Jag har varit på Teaterpremiär. En lite annorlunda sådan, men dock premiär. För mig alltså. 
Eftersom jag bor i närheten så blir det så att jag några gånger i veckan besöker Ringens köpcenter vid Skanstull för inköp av de dagliga varorna och de flesta övriga butiker undviker jag.
 
Ringen är ju inte ens i vanliga fall ett charmigt centrum och mindre charmfullt har det varit under den långa ombyggnaden för att ge plats för matscenen Teatern, men nu är det hela klart.
Teatern är en sorts svensk "foodcourt", matkiosker, där mat från olika delar av världen inkl. Sverige finns representerade. Själva byggnaden är en konstruktion av plåt, trä och glas och är placerad i mitten av Ringen och med öppning ut mot köpcentrat.
Maten beställs vid diskar och kan  antingen tas med eller ätas på plats i själva teatern där det finns sitt platser för ca 250 gäster.
Teatern har lockat till sig några av, som det skrivs/sägs, Sveriges bästa krögare och en "nobelkonditor" för att handlingen skall föras framåt.
 
 
 
Kockarna/konditorn som just nu finns på Teatern i Ringen.
 
Bara att slå sig ner där det finns plats.
Själva restauranglokalen ser ut som en teater med scenen längst ner
och sittplatser som klättrar uppåt.
 
Jag  gick ett par varv runt för att spana in utbudet innan jag bestämde mig. Och det var spännande bara det.
 
Onekligen lockande! Och med lite smak av Operakällaren....
 
 

Asiatiskt, med tydliga inslag från Vietnam hos Nook Market och kocken Claes Grännsjö
eller kanske amerikanska influenser på "Mamma" där kocken Marco Baudone är ansvarig och där både "roasts" och ceasarsallad bl.a. finns.
 
Lite franskt , kanske...Kockar från den kända franska stockholmskrogen Chez Betty i Vasastan.
 
Den längsta kön, nåja, fem personer väntade här på sina nudlar. Här huserar kockarna Adam Dahlberg &
Albin Wessman. Raamen är en sorts soppa med bl.a nudlar, grönsaker och oftast kyckling och serveras överallt i Asien. Och bordskicket vid ätandet av denna rätt är milt sagt flexibelt.
 
Jag hade inte riktigt bestämt mig utan passerade också  den svenska "korvmojen", den veganska kiosken, The Plant" och snackbaren för säkerhets skull. Och efter att ha gått ett varv blev det en beställning för "take away" på asiatiska "Nook Market". (Jättegott!!!! Helt i min smak)
 
Och innan föreställningen var slut blev det stopp hos konditorn Daneil Roos och där var det också kö. Fullt förståligt. En nobelbakelse från årets nobelfest inhandlades och avnjöts hemma under gårgadskvällen.
Fantastiskt god! Oj, oj, oj....
 
 
 
 
 
                                                            
                                                                                                                                                                                                                         

Snabbt och smidigt

    
 Skymningen sänker sig över Södermalm och klockan har hunnit bli strax efter tre och för ett dygn sedan  startade vårt Norwegianplan från Alicante med destination Stockholm/Arlanda. Det blev en rekordresa i tid och enligt kaptenen ombord och också rekordtid för en Norwegianflygning mellan Alicante och Arlanda, tre timmar och fem minuter. flygtiden är beräknad till fyra timmar men går oftast på tre och en halv timme, men det beror förstås på hur vindarna blåser.
Och igår blåse jetströmmarna rejält, dock bara lite turbulens och vi verkligen "flög fram". 
Ingen kyla här hemma utan +12 när vi landade vid 18.30 och inte plockade vi heller upp jackorna, för kallt var det ju inte.
Och helt oavsett väder, vind och annat så var det väldigt mysigt att en timme efter att vi landat  sätta nyckeln i dörren här hemma. En smidig resa det också, flygbuss till Cityterminalen, tunnelbana till Skanstull och en kort promenad. Perfekt! (Arlanda Express går snabbare till stan, men det är ofta den inte går alls, så vi väljer flygbussen)
 
Lördag med glittrande hav, sol, sand och blå himmel med små ulltussar.
 
Nästa dag på väg, här över Pyrenéerna.
 
Måndag förmiddag hemma på "kajen"och solen kämpar med att ta sig över taken på andra sidan kanalen.
 
Lyftkranarna vid Skanskas nybygge i Fredriksdalsområdet, Hammarby Sjöstad,
behöver i alla fall inte kämpa för att ta sig över takåsarna.
Kranarna är en särskild hälsning till bloggvännen BP.
 
Roligt att se en och annan fritidsbåt i kanalen.
Och vad gäller vädret var det ju inte varmare i Stockholmstrakten i midsomras än vad det är idag.
Så varför inte en båttur, liksom...
 
Antar att det blir en grön jul i år i Stockholm men det kan inte hjälpas och är inget vi kan påverka. Men å andra sidan har platserna där vi varit över jul varierat under pårens lopp; från Alper och svenska fjäll med kyla, snö och härlig skidåkning till värmen i Thailand och på Kanarieöarna. Och ibland har vi mött julen  Stockholm....
Så det finns liksom inga måsten, krav eller "stress". Förstår liksom inte vitsen med det för det var väl aldrig meningen från början att julen skulle bli en kravfylld helg. Och vem ställer kraven?
Läste i dagens "Metro", gratis stockholmstidning, att man gjort en enkät: Hur stressad är du inför julen" och sedan ger en stressforskare råd.
  • var utvilad
  • tid för dig själv
  • tillbringa tid med personer du tycker om
  • var ute när det är ljust
  • planera
  • dela ansvaret
Inser att jag får öka takten och inte sitta här och fundera. Glöggen är värmd, pepparkakor med ädelost finns på ett fat, ljusen är tända och jag ska skriva ett gäng julkort som ska postas idag.
(Jag skulle köpa julfrimärken, men de var slut och julkorten skulle postats senast den 16/12. Jaha....Så nu är det bråttom. Fick nöja mig med vanliga frimärken, men å andra sidan delas också korten ut som brev och det går fortare.)
 
lIka bra att sätta fart...
 
 

Packat och klart

    
Packat och klart är det och hemresa väntar och det känns riktigt bra.
Visserligen kan ju inte den Stockholmska gröna vintern mäta sig med Costa Blancas långa, ljusa dagar, solskenet och temperaturer på runt +20. Men det är svårt få allt och det samtidigt. Accepteras!
En sen frukost på terrassen i godan ro, lite småplock i "stugan" och nu tid till förfogande. 
Dagens motionsrunda blir kort, en promenad till flygbussen som tar en kvart och sedan via säkerhetskontrollen direkt till gaten inga väskor som ska checkas in.  Vi har drygt en timme på oss på flygplatsen och det räcker bra. Hoppas jag. Bosse och jag är inte helt överens om detta, men flygbussarna går varannan ojämn timme och att sitta och rulla tummarna på en flygplats två timmar i onödan ligger inte för mig. 
Gårdagen bjöd på det vanliga vackra vädret men  med den skillnaden att fukten i luften fram på eftermiddagen lade sig som en tunn, genomskinlig slöja över havet och strandpromenaden. Och det var vackert att se genom slöjan, ett speciellt ljus.
Eftermiddagen ägnades åt träff med väninnan Ingrid,  långpromenad längs havet och med tillhörande vattenhålsstopp.
Och skymningen hann sänka sig innan vi var hemma igen.
 
En saltbåt väntar på att komma intill hamnen och lasta salt.
Här ute ligger det ibland flera stora båtar och väntar på sin tur och sedan reser saltet fån Torrevieja,
"Saltbyn" ut i världen på nya äventyr. 
 
 
Och här träffade vi på flera "vattenhålsstoppare", Ami, Patrik, Ama och Anders.
Trevligt att ses som hastigast.
 
Beslöjade palmer är vackra.
 
Och här skymtas bänkfunderare och den långa hamnpiren .
 
Absolut njutbart! Och himlen vinkar till mig med aningens rosa nyanser.
 
Solen på väg ner efter ännu en dags trevligt arbete.
Och visst måtte det vara bra med ett sådant jobb som verkligen glädjer andra?
 
 

"Mitt i"...

    
"Mitt i; möten och vardagsbetraktelser" är ju namnet på min blogg och från början hette den "Mitt i Beijing", möten och betraktelser. Namnet  kom sig av att jag började blogga i september 2007 och då bodde i Peking och kom så att göra i flera år. Där i Peking, i Kina och i flera länder i Asien blev det många möten av skilda slag både med personer, upplevelser och platser. Och jag betraktade och skerv, det var ju för mig en helt annan värld.
Så småningom flyttade vi hem och bloggen döptes om men fortfarande känner jag att möten av alla de slag är viktiga och kanske kommer även betraktandet att mer återkomma i mina inlägg. Det är i all fall en tanke jag har.
Och att resorna ocskså kommer att betraktas från olika vinklar.
Det är rogivande att sitta på en bänk och titta ut över havet. Mina tankarna samlar sig, hoppar in i sina fack, passerar, ersätts  av nya och det kan bli trångt när alla fack är upptagna och tankarna måste samarbeta för att hitta nya platser. Men det brukar ordna sig. Det mesta gör ju det.
En båt passerar drar upp lite svall och rör om även bland tankarna. Men tankarna måste ju inte vara så sorterade utan kan flyga fritt för att tänka fritt kan ju också vara att tänka stort. Även i det lilla. Och det är där jag ofta håller mig.
 
 
 
Med dagstemperaturer på över +20 känns det inte direkt som om julen närmar sig med stormsteg, men jag ser ju i almanackan att det är ca en vecka kvar till julafton, det märks inte direkt här. Jag tror att spanjorerna inte är lagda åt att stressa inför julhelgen trots att många arbetar mycket och har långa dagar.
Men att julen är på väg visar sig genom den fina julskyltningen, många tomtar är på plats, liksom julkrubban, de tre vise männen och alla fina julhälsningar som hängts ut på husen.
Men här tycks alla ha tid att sittta ner på uterestauranger och njuta eller strosa längs paseon och slå sig ner på en bänk vid havet och umgås med sina vänner. Bänkarna längs havet är en naturlig träffpunkt.
 
 
 Snart väntar hemresa för vår del och det känns fint och fint var också att träffa våra vänner från Stockholm Birgitta och PO som just kommit till Torrevieja och för första gången skall fira jul här i sin nya lägenhet. 
Jättetrevligt att ses igen och väldigt roligt att få se deras nya lägenhet. Och ett riktigt möte blev det.
 
Läcker utsikt från takterrassen högst upp i deras hus. Milsvid utsikt!
 
Skymningen sänkte sig raskt och vi stod kvar. Himlens färger skiftade i vackert gula nyanser.
 
Invigningcava med tapas i nya lägenheten innan middag på "lokal" väntade.
 
                                                
"Lokalen", restaurangen, blev den mysiga "El Berliner" på Calle Orihuela.

Jättemysigt och med viss julstämning .
God mat var det, ett fint möte blev det och en jättetrevlig kväll.
 
 
 
 
                                                                                        
                      

Uppiggande

    
Att piggas upp, helt oavsett om jag är förkyld eller inte, gillas alltid.
Gårdagens uppiggning bestod dels av ett lunchbesök tillsammans med vännerna Anna Carin och Krister på en av våra favoritrestauranger, den kinesiska restaurangen Fu,   alldeles nära oss, dels av en promenad längs havet med kaffestopp och att sedan vackra blommor som hälsade på oss.
Vänner , god mat och dryck är oftast en oslagbar kombination och skiner sedan solen, det är +20 den 17/12 så
räcker det långt.
Dagens meny för min del bestod av följande:
  • soppa med "sting", grönsaker och kyckling och givetvis fanna ingefära med
  • "höstack", friterade potatisstrimlor med räkor i botten
  • kyckling med cashewnötter, en favorit hos Bosse, som jag gärna smakar (och här var hans beställning)
  • räkor och grönsaker i currysås med tillhörande "fried rice"
Restaurang Fu har en utmärkt lunchmeny, om man inte vill äta à la carte, vilket vi gör ibland
och då har jag haft förmånen att även beställa mina kiesiska favoriter som inte finns på menyn.
Det kallar jag perfekt service och Att jag sedan får träna min kinesiska här uppskattar jag också
Lunchmenyn har det facila priset av starx under nio euro, en euro dyrare på helger och kvällar men då
får man en fyrarätters meny, men vällagad och god mat, inklusive dryck.(Det finns flera rätter att välja bland)
 
Krister, Anna Carin och Bosse tyckte  om maten och här blir det ingen "doggybag"som tas med.
 
En rejäl promenad efter lunchen och med både sol och blommor längs vägen kändes välgörande och uppiggande. Och om det var tur eller inte har vi ingen aning om men blommorna på balkongens utsida höll sig på plats. Kan inte påstå att upphängningen kändes säker..
 
                                                                                                                 
Julstjärnor som växer fritt finns gott om och de är rejält tilltagna. Piggar också upp!
 
När vi kom ner till Paseon var solen på väg ner och ner slank också en kopp kaffe . Och med havsutsikt så går det mesta ner... 
 
 
 När vi så småningom kom hem var himlen inte i brand, men väl färgad i rosa toner.
Och även dessa piggade upp. 
Tänk så lite som behövs för att må lite bättre.
 
 
 
 
                                                                                                   

Affärer...

    
Nu har jag ganska mycket tid att fundera över olika saker och en tanke som då och då dyker upp i huvudet är hur jag  skulle kunna bli bättre när det kommer till "att göra affärer".
I och för sig har jag gjort några  i mitt liv, men inte de där riktiga med knorr på. De har jag missat. Är nog lite blygsam av mig och inte direkt en säljande person när pengar är inblandade. Tvärtom!
(Dock tränade jag upp mig under åren i Kina att bli bra på att pruta, men det var mest för sakens skull och handlade ju inte om de direkt dyraste sakerna, mest kläder, skor, väskor m.m. )
Däremot är jag är bra på att sälja in annat där inte pengar är direkt är involverade så att jag ska att jag ska "tjäna något".
Men jag är en hejare på att hitta bra flygbiljetter, bra hotell och bra resor i största allmänhet. Och med det menar jag med bekväma flyg (oftast), hyfsade avgångs/ankomsttider och oftast väldigt prisvärda alternativ. Gäller det flyg så vill jag inte ha långa stopp om jag måste mellanlanda, såtillvida inte stoppen kan vara i flera dagar så att jag kan se och uppleva mer.
Oftast söker jag på flygbolagens egna sidor  efter resor och har där, i mitt tycke, hittat de bästa alternativen. I övrigt letar jag där det är möjligt efter bra alternativ och det finns mycker på internet att tillgå om man är envis och har tid, vilket jag har och är.
Här i grannskapet i den spanska sommarstugan har jag sålt in mitt intresse för grannarnas citron och apelsinträd och får skörda när det finns mogen frukt. Och jag tränar samtidigt upp mina spanska färdigheter som borde tränas än mer.
 
Gott att plocka apelsiner och pressa till juice till frukost.
Färskare kan det knappast bli.
 
Citronerna från grannarnas träd är också goda och användbara.
 
Vad gäller försäljning har jag någon gång har jag sålt saker på Blocket, t.ex. golfklubbor och vår segelbåt och det fungerade riktigt bra. Men auktionssidorna på Tradera hade jag ingen erfarenhet av men det skulle jag komma att få. (Ingen sponsring här av företagen...)
Till saken hör att jag för ett antal år sedan av mina föräldrar ärvde en handgjord stor, rejäl och tung matsalsmöbel i obehandlad furu. Ett stort massivt bord med iläggsskiva, åtta stolar med handvävd ylleklädsel, ett "syskrin" en byrå och ett jättestort skåp. Allt detta klämdes in i lägenheten på Söder och sedan kändes det fullt där, milt sagt. Hela möblemanget var tillverkat i Norge från ett företag som hette Krogenäs och transporterat till mina föräldrar i Solna. Och där passade det in! Men inte hos oss.
Så det blev en annons på Blocket och jag tror jag begärde 3000 kr för alltsammans. Annonsen var inne i tre veckor och inget hände. Inte ett endaste telefonsamtal och då hade jag ändå sänkt priset till 2500 på slutet.
En väninna tipsade mig om Tradera och jag hängde på. Helt oerfaren av denna sida med auktioner så satte jag priset till minst 2000 kr. 
Men så plötsligt blev det fart på "Blocketannonsen! och flera ringde och bjöd över varandra. Det fanns ju de som visst hur mycket möbeln var värd och hade plats för den.
Så när en familj från Norrland ville köpa den för 3500 kr och köra ner och hämta den så var jag glad.
Men!!! Jag försökte då ta bort annonsen på Tradera, vilket inte gick och auktionen var nära slutet.
Och där stod jag med en köpare från norrland som var å väg med lastbil och en utgående Traderaannons.
Jag klurade och kom fram till att en vän fick bjuda på möblerna strax innan auktionen stängde. Dock var hon för långsam och en man från Mälardalen tryckte iväg sitt bud som var dte jag skrivit att jag accepterade, 2000 kronor.
Illa! Två köpare och en uppsättning möbler. Hursom helst mailade jag Tradera och berättade hur det var och jag hade ju inte tagit emot några pengar. Där visst de också att jag velat ta bort annonsen. Mail skickades också till den besvikne köparen  där jag förklarade allt. Klart han blev arg...
Och sedan fick jag betyget på Tradera som "oseriös säljare". Inte så roligt, men så var det .
Ett mail kom senare från Tradera där de önskade mig välkommen tillbaka och det kändes bra.
Möblerna flyttade norrut och in hos oss flyttade nättare möbler. Jag bor trots allt inte i en sportstuga för om jag gjort det hade möblerna absolut stannat i min ägo.
Så nu får jag se om jag vågar mig på Tradera något mer. Tror "brottet" är preskriberat.
Hoppas annars att jag kan få lära mig av de mer erfarna.
Kanske finns det några som vill ta emot en läraktig elev, lite överårig bara, men i  övrigt ganska gott skick. 
 
Mitt penningträd är på gång med massor av knoppar
så nu väntar jag snart på att eurosedlarna ska komma.
Men man får se upp för det finns vänner i trakterna som också är intresserade av 
hur det går med tillväxten. Ingen nämnd...
 
 

Motljus

    
 En strålande sommardag håller på att övergå i kväll, men fortfarande vid 17.30  är det ljust, så jag njuter av de sista solstrålarna på terrassen. Nåja, sol och sol, den har försvunnit bakom huset för den står nu lågt på himlen, men i varje fall njuter jag av att det fortfarand är ljust ute och +18 grader. Men det är fuktigt i luften och känns svalare så en kofta  behövs.
 Det har varit en strålande och helt vindstilla dag så seglarna som var ute till havs fick inte ha bråttom om de skulle gå för vind. 
Luften  var kvav och ut över havet ser det dimmigt ut även om det var strålande sol. Motljuset var påtagligt starkt.
Jag hade intentionen idag att vila mig i form eftersom förkylningen fortfarande trivs hos mig och vilandet bestod av att långsamt strosa längs havet, leta sänglampor i butiker och slå mig ner på lämpliga ställen för vätskepauser.
Två av tre saker blev utförda, men sänlamporna lyste klart med sin frånvaro. Så de får vänta...
(Dessutom stänger många butiker för siesta mellan 14 och 17 så då blir det ett naturligt stopp i letandet. )
 
Havet var helt stilla idag 
 
- och visan "vem kan segla förutan vind" var passande.
 
Vid tvåtiden visade termometern på land+22 i skuggan och de som badade sa att det var 
18 grader i vatttnet. (Väl kyligt för mig som helst inte bada under +25. )
 
Senare på eftermiddagen var motljuset mindre, solen stod lägre
och eftermiddagsbrisen var på väg. Men fortfarande inget vidare seglingsväder.
 
 Min huskur med ingefära hjälper helt klart, vila gjorde vi på ett av våra favoritställen, Kiosco José Maria, i bortre delen av Playa de la Cura.
Här behöver vi inte ens beställa utan José utgår från att "det vanliga gäller" och levererar det. Och skulle vi ändra oss får vi ju säga till. 
Och vila här vid havet är behagligt.
 
 
"Det vanliga" och de små tapasbitarna med "jamon serrano" (serranoskinka) medföljer.
 
Passade även på att vila på bänken innan vi lämnade strandpromenaden för idag.
Och lite piggare är jag nog.
Imorgon väntar nya äventyr så jag hade tänkt mig att liter mer "huskursdricka" skulle hjälpa till med  att mota bort förkylningen. Återstår att se...
 
 Dags för tillagning av en ny huskur. Och den hjälper!
(Recept i gårdagens inlägg)
Men det sägs ju även att tron kan försätta berg....
 
 
 
                                                                                            
 

Bra blandning

    
En underbar tisdag har det varit med en sol som flitigt och utan att klaga lyst upp tillvaron och dessutom sett till att himlens vackra blå färg speglat  sig i havet. 
Jag har en förkylning på gång och har kombinerat kortare promenader med att vila mig i form och nu på kvällskvisten har jag dessutom gått/fallit ett steg längre. Jag halvligger.
Tror att det är minst två år sedan jag var förkyld....Nåja, med hjälp av min kinesiska huskur med päron , honung och ingefära skall jag snart var pigg igen.
Färsk ingefära är bra för kroppen och används nästan alltid på ett eller annat sätt i kinesisk matlagning, kanske är det därför de är särskilt pigga även vid hög ålder. 
(Huskur mot förkylning: skala och dela två päron i mindre bitar, skala och skiva ca 5 cm färsk ingefära och lägg detta i en kastrull. Tillsätt sedan 1 liter vatten, koka upp och låt koka några minuter innan det hela silas av och drickes hett. 
En tsk. honung i drycken ger lite sötma och gör ingefärans verkan mer aktiv, liksom en skiva färsk citron.  Den silade drycken kan sparas och värmas fler gånger. )
 
Vackert vid Playa de la Cura och vindstilla.
 
Att sitta ute i det vackra vädret hos Ali på Café Bar-Celona är läkande i sig och jag ville gärna också se hans fina juldekorerade lokal inomhus, för julen närmar sigmed raska steg.
Ali är gift med en norska så här på baren finns också en hel del norskinspirerade rätter, vilket många norrmän är tacksamma för. I mat/kak och smörgåsväg finns det dock något för alla och allt är gott och hemlagat.
Väninnan AK och jag slog oss ner och senare anslöt sig Preciosa, Lex och Ingrid. Alltid trevligt att ses och mycket att prata om som vanligt.
 
Café Bar - Celona, ligger i korsningen Calle Fuensanta och La Loma.
Jodå, julgranen är redan på plats och Ali också, bakom disken. Men han är överallt...
 
 Jag tog fram min mer norska sida och beställde ett "rundstykke med brunost", alltså en småfranska med brun getost.  Väldans gott! (Jodå - jag är 2/3 norska, mamma var helnorsk och pappa verkade i och för Norge i stora delar av sitt liv och jag har även bott där i perioder av min barndom.                                                                                                                                                                                                                                                      
AK och jag myser i solen, som jag har ryggen emot.
 
 Mitt "rundstykke" med brunost smakade bra.
Länge sedan jag åt detta och undrade för mig själv varför jag inte har denna ost hemma.
Ska bli!
 
Efter att jag suttit i ett par timmar i solen med trevligt sällskap  ovh "vilat mig i form" väntade  ett uppdrag av mindre karaktär innan stegen styrde hemåt. 
Men vila, vilja och huskurer kan göra under så sent på eftermiddagen blev det en promenad till havet för att se solen sakteliga börja sin nertrappning inför kvällen.
Och det gör jag också.
 
      
Vacker skymning vid playa de la Cura.
 
 Och några som inte trappat ner är dessa fina tomtar, barnbarnen Max och William som idag skickade mig en hälsning från förskolans luciafirande. Bråda tider nu för tomtenissar. Tror inte de hinner vila sig i form.

Fina "tomteprinsar".
  
 
                                                           

Resa och matupplevelser = sant?

    
 Resande och mat hör ihop tycker jag och att besöka olika matbutiker runt om på den plats jag är känns är roligt, liksom att prova olika restauranger. (Men ganska ofta blir det att man gpr till de "gamla vanliga"..)
Jag tycker om att laga mat här (jodå även hemma ibland) och varvar det gärna med "restaurangmaten".
(Eftersom vi har vår "sommarstuga" här i Torrevieja så är det där jag utgår ifrån just j nu.)
Utbudet av fräscha råvaror som ofta är närproducerade är stort så att gå ett varv i de välfyllda butikerna med är oftast ett nöje. Butikerna är överlag stora med bra utbud och bra service. Manuella diskar för fisk, chark, ostar och kött finns och vill man hellre köpa färdigpaketerat går det bra. Bra utbud även av det.
Saluhallen i Torrevieja besöker vi då och då för fisk och köttinköp annars är Carrefour, den franska kedjan, ett riktigt "matmecka". Här finns allt av allt! Och lite lätt motion får man, ca 20 minuters promenad enkel väg.
Vi  handlar också gärna frukt och grönt på fredagsmarknaden som har ett bra utbud och till något lägre priser än matbutikerna med så stor skillnad är det inte. Däremot är det
Det finns också flera lokala slaktare och grönsaksbutiker på nära håll som vi också anlitar. 
Och förutom på Carrefour så handlar vi också på "Consum" som ligger lite närmre.
Men det finns gott om matbutiker/kedjor inom räckhåll så det är bara att välja.
Men nu till Carrefour!
 
 Fisk och skaldjursdisken lockar alltid.
Skaldjursdisken på Carrefour lockar alltid och det blir också alltid inköp.
Vad gäller räkorna så är de störr än Atlanträkorna, men de är mer svårskalade och inte saltade.
Men degår lätt att "pfffa" till.  Humrar och krabbor följer ofta med hem och de är färska.
 
Jag vet inte alls vad alla olika musselsorter heter men
de tillsammans med fisk gör sig perfekt i en skaldjurssoppa. Och man får fisken filead.
 
Utbudet av färgglada tomater gör mig glad och det är lätt att blanda och ta de man vill ha.
Frukten/grönsakerna som inte är paketerad plockar man själv och går till en "vågman" som väger påsen och sätter på en prisetikett.
                                                       
 
Ett stopp med inköp blir det alltid vid de lokala charkuterierna, men en hel skinka har ännu inte inhandlats. 
 
 
Ostavdelningen får inte missas, om man som vi är ostfantaster. Och vill man hellre köpa färdigpaketerade ostar så fyller dessa en hel kyldisk på båda sidor.
Svårt att välja...
 
 Även det ekologiska utbudet är stort och är man sugen på mat från andra länder än Spanien och från andra kontineneter finns det mycket att vlja bland. 
Jag lagar gärna asiatisk mat och hittar här ofta det jag behöver.
 
 
 
 "Smaker" (varor) från hela världen" finns att tillgå och
just idag blev det Marabouchoklad som jag var sugen på och som fick följa med hem. 
                                                                                       
 
Funderar på om det här med mat är lika viktigt för andra som för mig. Alltså inte enbart att äta den...
 
 
                                                                                     
 

Från ABBA till Lucia

    
 Jag är ju en ABBA fantast, alltså inte sillen, och när det igår kväll skulle vara en konsert med ABBA-musik i kulturcentrat så ville jag förstås gärna gå dit och lyssna och väninnan AK hängde på.
Inträdet var gratis så vi var för säkerhets skull på plats i god tid om det skulle bli ont om platser.
Vi var bland de första och kunde fritt välja var vi ville sitta och parkettplatser i mitten på tredje bänk blev perfekta. Publiken fyllde på och det blev i stort sett fullt.
Föreställningen började lite avvaktande men tempot steg snart och både musiker och sångare gjorde föreställningen till en minnesvärd kväll.
 
 
Gruppen, "The TROUPERS" kommer från grannstaden Elche och består av sju jätteduktiga medlemmar som verkligen fick salongen att både dansa och sjunga med i de olika låtarna.
Gruppen sjöng på engelska, publiken till största delen på spanska
och AK och jag varvade engelska och svenska. 
 
Verklig entusiasm och stor musikalitet. Att sedan ingen annan grupp än just ABBA
kan få till det där riktiga, karakteristiska "ABBA soundet" går ju inte att göra något åt.
 
 
Sann spelglädje med jätteduktiga musiker och sångare. 
Publiken sjöng och dansade i gångarna mellan varven 
Entusiastismen från publiken mellan ca 6 år och upp till 80 var stor. 
 
Härlig stämning som hela tiden steg.
 
 
 
Lugna låtar blandades med de fartiga och det var verkligen roligt att vara här och både sjunga (nåja...)
dansa och njuta av härlig underhållning i hela 90 minuter och utan paus.
Vi hade verkligen jättetrevligt!
 
Musikalen Mamma Mia såg jag i London ett par veckor efter premiären  i april 1999 och jag kom att se den där ett par gånger. Helt fantastiskt och med en publik som kunde alla texter och var entusaistisk. Och vilka artister som var med! Funderade mycket på det senare när jag skulle se musicalen i Stockholm på Cirkus men jag blev inte alls besviken. Tvärtom!
Dock tycker jag ofta den svenska publiken är mer försiktig av sig och det är heller inte så vanligt att man ställer sig upp och apploderar när en föreställning är slut för att visa sin uppskatting, vilket är vanligt både i London och New York. 
Efter att ha sett filmen flera gånger och verkligen uppskattat den på alla sätt så var det dags att se musicalen Mamma Mia i Peking. Jodå, den framfördes på kinesiska (mandarin) och innehållet var lita ändrat. Men vilken upplevelse.
Jag har beskrivit både uppevelsen och den kinesiska versionen från ett blogginlägg den 18/10-2011 och jag läste det på nytt idag, mindes och skrattade. (Går inte att länka med det går att hitta på vänstersidan i bloggen)
 
Och idag, både Lucia och tredje advent.Kaffe och lussebulle intogs på terrassen i sällskap med SVT Plays vackra luciatåg från Örgryte nya kyrka och det blev skön och extra stämningsfull morgon. I sol och +17.
Önskar alla läsare en trevlig Lucia och tredje advent.
                        
Luciamorgon på terrassen i Casa DiBO och den rätta Luciakänslan infann sig för ett tag.
                              
 
 
 
 

Spanien med smak av citrus.

    
I Sverige och Norge har just clementinen under de senaste 40 åren blivit en av de mest populära julfrukterna.
Åtgången av clementiner är stor under den ganska korta period som clementinerna finns att tillgå och i snitt äter vi ca 5kg/person av frukten.
Men hur är det nu med desa ganska likartade små citrusfrukter, satsumas, clementiner, mandariner och tangeriner, Och vad är vad?
Mandarinsläktet är en underkategori till sig själv där syskonen är mandarin, clementin, tangerin och satsumas. Mandarinen kommer urspringligen från Kina och har fått sitt namn efter språket mandarin. Mandarinerna har gott om kärnor och är inte längre populära på den svenska marknaden, annat än som konserverad frukt. 
Och får man tag på en liten gul frukt, mindre än en apelsin, kan man alltid gissa på mandrin för det är det övergripande namnet ungefär som att hund är ett däggdjur.
Satsumas, liknar clementinen, har inga kärnor, sitt ursprung i Japan och finns inte som clementinerna hela året utan har sin bästa period fränst från oktober till januari och improretas då ofta från Spanien. 
Frukten är oftast syrligare än clementinen och skalet tunnare.
Ofta har satsumasen ett grönskiftande skal när de skördas, men de är ändå mogna. (Att jämför med gröna bananer som är omogna.)
Tangerinen har fått sitt namn av staden Tanger i Marocko och det var därifrån frukten första gången kom till Europa. Skalet är djupt orangerött
 
Här är det ett gäng satsumas på marknaden.
 
Clementinen har fått sitt namn från Pierre Clément, en präst från Algeriet,  som 1902 lyckades få fram den perfekta korsningen mellan pomerans och mandrin, har inga kärnor och frukten ser ut som sin bror mandarinen.  (Pomeransen är en citrusfrukt, ganska lik apelsinen, men mer bitter i smaken och "krydddigare". Den äte inte färsk utan används oftare torkad som smaksättare och ofta i marmelad.)
Till Sverige importeras de flesta clementinerna från spanien och detta sker från början av oktober till slutet av mars.
I Spanien finns många clementin  och apelsinodlingar och just odlarna kring Valencia på Costa Blanca anses ha särkilt bra kvalité på sina frukter och det finns helt klart möjligheter till självplock. Vitegt är då att komma ihåg att frukten skall klippas eller vridas av grenen för att inte skada trädet. (Alltså inte dra loss frukten)
 
 Härliga, söta, clementiner från marknaden.
 
 
 

Allt i ett.

    
Gårdagens förmiddagsregn blåste snabbt bort och fram blåste sol och den blå himlen igen, just som det ska vara här.
Vid en titt i almanackan ser jag förstås jag att det både är Lucia och tredje advent på söndag, men här blandas lite sval sommarvärme, +18, med en del mer "juliga" evenemang, en i mitt tycke ganska bra blandning.
Att ena  timmen promenera längs den nykrattade stranden i solen och slå sig ner på en uteservering och i nästa timme se Torreviejas vackra julkrubba, julgranen på torget med klappar under, skänkta till barn som kanske inte får några  och senare avsluta med ett sjönsjungande Luciatåg kändes som allt i ett och alldeles lagom.  
 
 
 
Julkrubban är uppbyggd på "kyrktorget" framför den "gamla kyrkan" och såg glesare ut än tidigare år. En del av figurerna försvann i höstas och jag undrar om alla har hittats. Men å andra sidan såg jag en del nya figurer och i och med att det var mer utrymme mellan figurerna syntes också detaljerna bättre.
Krubban är ca sex meter lång och ett par meter bred och monteras upp här varje år. Kvällstid är krubban belyst så jag får nog ta en sväng förbi då också för att titta.
 
"Den heliga familjen".
 
Fantastiska detaljer med både skrädderi och matservering.
                                                                                                                                                       
 
 
Luciatåg i f.d. "Gallerian" med elever från den svenska skolan på Costa Blanca.
Det bjöds på stämningsfull och fin sång på svenska, finska och spanska. 
Mycket träning låg bakom framträdandet och en stor eloge både till elever och
musiklärare/lärare.
 
 
 

Detaljer blir till en helhet.

    
Vårt besök i Alicante blev kort och väldigt trevligt. Största delen av tiden strosade vi i Gamla stan, Barrio Alto, och längs den fina strandpromenaden med sitt vackra vågmönster i sten. (Skrivit om detta den 8/12-15)
Ett besök i Alicante rekommenderas och gärna med en övernattning. Borgen har vi fortfarande inte kommit upp till och den finns med på vår "att göra lista" så det är en av flera anledningar till att snart komm tillbaka hit.
Detaljerna här i stan blir lätt till en helhet, en helhet som jag verkligen uppskattar.
 
 
Och överallt var det mycket att titta på, alltifrån banyanträdens rötter och stammar,  gamla hus/byggnader och gator som var vackert utsmyckade.
Banyanträden är faschinerande och finns på flera torg och längs strandpromenaden och samsas ofta med palmer, olivträd, fikonträd, bougainvillea och julstjärnor.
 
Banyanträden är faschinerande och de är verkligen stora och luftrötterna syns tydligt.
 
Banyanträden är en sorts tropisk fikus och de växer på ett ganska ovanligt sätt. (Banyanträden hör till familjen mullbärsväxter och släkten banyan.)
Dessa träd börjar ofta sitt liv som epifyt på ett annat träd, men kan även fastna på broar, byggnader eller där som t.ex. en fikonätandefågel lämnat ett frö. Fröet blir till en planta och utvecklar snabbt luftrötter ner från värdträdets gren och dessa blir trädstammar när de så småningom når marken.
Vårdträdet "stryps" eller splittras sönder av banyanträdets snabba tillväxt och har också p.g.a. detta fått namnet "strypficus".

Vackra små torg inbäddade i grönska
 
och ofta lyser en bougainvillea  upp.
 
Även balkongerna på många hus grönskade.
och tapasrestaurangerna ligger tätt.
 
 
                                                                                    
Detalj från ett av husen längs strandpromenaden och
  ett tiotal liknande målningar fanns utplacerade med jämna mellanrum.
Ohc att spanjorerna varit sjöfarare framgår tydligt. 
 
Fler detaljer att fästa blicken på.
 
                                                                                            
 Och nu blir det Nobelfest! Hela kvällen!
Minns den 10 december 2002, min mamma var döende efter ett pat hjärtinfarkter och låg på Karolinska sjukhuset. Hon ville så gärna vara med på Nobelbanketten och jag rullade ut henne i dagrummet där teven fanns. Hon ville så gärna se alla vackra klänningar och orkade titta i en timme och var så glad för detta. 
Efter att ha sett på tv klagade hon hos överläkaren (han kom för att se till henne) att kvällsmörgåsarna på KS inte var något vidare och att hon inte ens kunde få ett glas rött vin till den torra "skumgummimackan". 
En stund senare dök det upp en vackert dukat bricka med duk, ett glas rött vin och ett danskt gott, smörrebröd med rostbiff. Och en hälsning från överlägaren. Mamma tog ett ar tuggor och en mun vin och stängde sedan sina ögon.
Den natten dog hon. Och hon kom via teven på Nobelfesten.
 
                                                                                                                                                            

Från "vinter" till sommar

    
Visserligen är det december månad och bara några veckor kvar till jul så det kan vara bra att få till lite snö och vinterkänsla och det utan namnvärd kyla.
Tomtar, renar, ljusslingor, julskyltningar, julkrubbor finns det gott om i Spanien. Och åtminstone en julbock, har bara sett en, och det är den lilla bocken "Bruce" som omhändertas av våra vänner.  (Det räcker med en julbock, för han är inte så foglig direkt. )
I Alicante i måndags såg vi plötsligt en större folksamling och något som lyste vitt mellan husen. Givetvis skyndade vi dit.
Och vitt var det och en pulkabacke skymtade fram. Kön av hugande barn, ungdomar och vuxna ringlade sig lång för att få ta en tur nerför i små gummibåtar. Undan gick det verkligen! 
 
 
Och roligt hade alla. Jag funderade på att prova men det stannade vid det. 
Även om kön var lång gick det fort att komma upp och de åkande skrattade gott
när de susade nerför backen som var uppbyggd i plast. 
 
Många lockades också av att ta sig en tur på den konstfrusna isbanan. Stilarna och förmågan varierade, men
alla såg  ut att ha roligt. Hjälmar är som synes frånvarande, men det såg ut att gå bra ändå. (Tror inte hjälmarna gjort entré här ännu, så det kanske vore en affärsidé för den hugande.) 
 
Roligt var det att prova på skridskoåkning.
Även jag blev sugen, men tiden räckte inte till...
 
Och känns inte vinteraktiviteter så lockande  går det bra att återvända till de mer somriga. Jag gjorde det...
De duger också bra! En alldeles utmärkt "mixed conbo".
 
 
- Segling helt perfekt, förutom svag vind
 
-strandlivet är inget för mig men att sitta på ett café är behagligt
 
- och att cykla för att snabbt och smidigt ta sig runt
 
 - gärna till de fina stränderna vid La Mata för en långpromenad längs havet.
 
Idag är det Anna som har namnsdag och jag skickar ett stort grattis till de som har Anna i sitt namn.
 
 

För mycket av det goda...

    
Det sägs "att man blir vad man äter, men kanske inte så många vill bli en morot"
Och "för mycket av det goda kan också vara alldeles underbart, enstaka dager i varje fall."
Vi strosade runt i Alicantes gamla stadsdelar och att hitta en trevligg retaurang och slå sig ner på var enkelt. Utbudet av mysiga restauranger är stort och har man funderat på vad man vill äta så underlttas valet betydligt.
Vi hade tänkt oss lite goda tapas, men inte de färdiga varianterna utan något med "det där lilla extra" och det fanns att få på många ställen, vilket inte gjorde vårt val enklare.
 
Inte så mysigt kanske, men säkert speciellt och spännande. Dock stängs mitt på dagen.
Kanske piratinspirerade tapas kunde finnas.
 
Vi gick vidare och hittade  ganska snart en restaurang som verkade perfekt för oss och efter en kort blick på menyn slog vi oss ner.
 
Vi passerade flera mysiga uterestauranger
och plötsligt hittade vi den "rätta" just för oss.
 
Restaurang/tapas Mixtura, Calle Felipe Bergé nr 7 i gamla stan i Alicante,
en restaurang väl värd flera besök.
 
En liten del av tapasmenyn persenterade på tavlan vänster och
därutöver fanns det ett 20- tal olika tapas på den tryckta menyn.
  Till höger är en del av det utbud av skinka som kan fås och utbudet av ostar var fantastiskt. 
Mixtura är en kombinerad restaurang/tapasbar/grillrestaurang/delikatessbutik.
                                                                     
 
Iris och jag  beställde en ostbricka och en speciell skinka, som jag glömt namnet på.
 Skinkan skars i tunna skivor och lades efter hand upp på vår serveringstallriktallrik.
I  ostväg serverades vi sju olika smakprov av ostar och till dessa varmt  bröd, "grissini", fikonmarmelad, karamelliserad lök och en sorts äppelmarmelad . 
Allt var fantastiskt gott och så smakfull upplagt.
 
Bosse och Hans väntar på sin mat, hamburgare av restaurangens egenmalda kött
men fick prova lite av våra ostar som aptitretare. Men bara lite...
Herrarnas hamburgare var även de något långt utöver det vanliga.
De var också väldigt nöjda med sin mat.
 
Vårt besök i Alicante var kort, gott, och väldigt trevligt. Men nya matupplevelser väntade hemma i Torrevieja. Det skulle bli middag på den tyska restaurangen El Berliner på Calle Orihuela nr 5 och vi var ett stort gäng som först samlades hemma hos Ami och Patrik innan det blev dags för en sen middag Och tur var det för oss för visserligen var vi mätta, men vad gör man inte för att besöka trevliga El Berliner med fina vänner. 
 
Ami, värdinnan längst till vänster, våra vänner Hans och Iris, som snart blev allas vänner,
Bosse, Anders och Ama.
Partik, kvällens värd skymtar fram och med ryggen mot kameran Dan och Carita.
Inte helt enkelt att samla alla på en bild. Väldigt trevligt och gott! Tusen tack!
 
Och tänk! Här står det en liten bock, bocken Bruce och påminner om att det snart är jul.
Tyvärr, så tillhör inte Bruce de mest väluppfostrades skara utan gör lite som han tycker.
Men jag kan ana vissa tendenser till bättre beteende hos honom här hos Ami och Patrik. Vad jag förstått så var hans barndom hos Ama och Anders kanske väl fri från fostran.
Numer får han nog bara fnatt ibland....
Här är han i alla fall stilla på fatet , men jag såg vissa tendenser till utsvävningar.
 
Om det blev middag? Jodå! Gott och jättetrevligt! Men det får räcka med matrapport från mig idag.
(Friterad camembert till förrätt (jo, här är det en förrätt, grillad fläskfilé till varmrätt, avstog dessert, men kaffe och brandy blev det som avslutning)
Kan för de som är intresserade  berätta att en av restaurangens trerätters menyer, med många för och varmrätter att välja på och även ett flertal desserter plus en halv flaska vin, vatten , öl eller läsk går på 12 euro.
Det finns varierande menyer i olika högre prisklasser desstom och vill man äta à la carte går det också jättebra.
El Berliner är en restaurang i Torevieja att rekommendera. (Det mer tyskinspirerade köket gäller.)
Tack alla för en härlig kväll.
Och det var skönt att ta en rejäl promenad hem i den sena kvällen.
 
 
 
 
 
                                                                     

Alicante, ytterligare en "njutflykt"

    
Vi har vänner på besök från södra Spanien och bestämde oss för att göra ett besök i den vackra och närbelägna grannstaden Alicante, en bilresa på strax under en timme.
Jag har varit här ett par gånger tidigare, men till Alicante kan man åka många gånger för det finns alltid något nytt att upptäcka. Och det man sett finns förstås kvar.
Med bilen parkerad i ett parkeringsgarage vid strandpromenaden hade vi ett perfekt utgångsläge för att under några timmar dels hinna insupa atmosfären i den gamla stadsdelen och dels slå oss ner på en mysig uteservering för lunch.
 
 
Alicante är en stor stad i provinsen Valencia med ca 330 000 invånare och som tillsammans med fyra grannkommuner kommer upp till ett invånarantal på ca 700 000.
Staden är gammal och den grundades 324 f. Kr av grekerna som då kallade Alicante för Akra Leuka.
År 201 e. Kr. erövrades Alicante av romarna som valde att kalla staden för Lucentum.
Mellan 718 och fram till 1279 styrdes Alicante av morerna och kom sedan att ingå i Kungariket Aragonien.
Alicante är en stor stad i provinsen Valencia med ca 330 000 invånare och som tillsammans med fyra grannkommuner kommer upp till ett invånarantal på ca 700 000.
Det är lätt att ta sig runt till fots och det är ofta då, tycker jag,  man upptäcker de små detaljerna som gör så mycket i en stad.
Iris, jag och Hans på den vackra "Paseo Explanade de Espana"
 
  Sträcker sig längs havet från Puerta del Mar i öster och till Parque de Canalejas i väster och där ligger även busstationen om man väljer att komma till Alicante med buss, en resa på ca ca 80-90 minuter från Torrevieja, för bussen tar ett par svängar ner till Santa Pola och guardamar på vägen. Men kanske finns också direktbussar?
Om man skulle bli trött i fötterna och skulle behöva vila sig så finns det gott om bänkar och trästolar att slå sig ner på och önskas en vätske eller matpaus är det lätt ordnat för det finns gott om kiosker. Känner man för en mer rejäl matbit så ligger det mängder av resaturanger längs hela Esplananden.
(Vad gäller lite shopping så finns det många marknadsstånd hela vägen som säljer det mesta...)
 En sak som kan vara bra att tänka på är att några  ställen längs den här gatan antingen serverar diverse drycker och ingen mat medans andra har både och. Gäller att fråga om man inte ska bli besviken.
 
Stolar finns utställda lite här och var och det är lätt att slå sig ner för att vila benen,
för en pratstunde eller för att läsa tidningen.
 
Längs den här fina och skuggiga "paseon" ligger vackra, svarta, brun-röda och crèmefärgade mosaikstenar och det är många. Någon har visst räknat dem och kommit fram till en siffra på ca. 6.6 miljoner bitar...
Dessa vågmosaiker ett kännetecken för Alicante och finns med på mängder av vykort. Och givetvis på mitt.
Stenarna bildar ett vågmönster och när man går här mellan palmerna som är placerade i fyrdubbla rader känns det som om man går på vågor för  det lutar åt olika håll. Häftigt!
 
 
 
Och rundvandringen fortsätter....
 
 
 

 

 

Trevligheterna fortsätter

    
Andra söndagen i advent har passerat och vi tillbringade dagen med diverse "trevligheter". 
Och visst är det bra att enkelt kombinera nöje och nytta.
Cyklarna kom med oss ut och vi trampade iväg till vännerna Anna Carin och Krister, som bor uppe vid Saltsjöarna, en cykeltur på en kvart från oss.  Här vankades det adventskaffe med gott kaffebröd och "Annas pepparkakor" smakade extra gott.  Tusen tack!
Jättemysigt att ses igen och förstås att sitta ute i solen som värmde skönt.
Snö, kyla och slask känns fjärran.
Men det hinner jag å andra sidan ta del av hemma inom sinom tid.
Eftermidddagen infann sig och med den kom goda vännner resandes från södra Spanien och det blev både promenader genom stan, restauranbesök och en titt hemma hos oss.
Och alldeles strax väntar en "njutflykt" i det vackra vädret.
Mycket roligt är det som händer...
 
 
Området runt Saltsjöarna  är fint och just Saltsjöarna är speciella i sig både för utvinningen av salt
och den rosa färgen. (Om man vill läsa mer om Saltsjöarna, salttproduktionen och sjöarnas rosa färg
så har jag skrivit om det både i november 2014 och i februari 2015.)
 
Trevligt adventskaffe hos vänner, dock känns december fjärran.
 
Något adventskaffe blev det inte för denne sångfågel, men han trivdes ändå gott bland citronerna.
 
 
 
 

Spanien, Sverige och Kina; en snabbtur

    
 Vissa dagar händer det mer än andra dagar och gårdagen var just en sådan dag. På sätt och vis blev det besök i tre länder. Ja, inte direkt fysiskt utan mer åt  det upplevesemässiga hållet.
Vid lunchtid bar det av till IKEA i grannstaden Murcia, ca sju mil inåt landet.
Vännerna Hasse och Britta skulle dit och erbjöd mig och väninnan Ingrid att få följa med och vi hämtades upp.
Nu var det lördag och även här i Spanien är det många som tycker lördagar är gyllene tillfällen till att besöka IKEA.  Just nu är det dessutom fyra helgdagar här, fredag till måndag och många är lediga.
Vi började med lunch och fika för att samla krafter. Hasse hittade ett bord och vi köade. Men det gick smidigt och stärkta av vårt energiintag gav vi oss i kast med butiken.
Vi visste på ett ungefär vad vi skulle ha och shoppingen flöt på bra. Inte var det trångt heller. (Verkade som om de flesta blev kvar i restaurangen.)
 
Trevligt med både IKEA besök och "gofika"efter maten och nog så
viktigt att att samla på sig energi inför stundande shopping. 
Hasse och Britta njuter av god chokladkaka och även vispgrädde lyckades vi få tag på.
Ska det vara så ska det....
 
Vi var effektiva shoppare och hittade i princip det vi tänkt och lite till.
Ingen trängsel vare sig i varuhuset eller vid kassorna så efter ett par timmar var vi nöjda och lät oss tryggt transporteras hem av Hasse.
Tack för en jättetrevlig "njutflykt" där det mesta kombinerades; trevliga vänner, god mat, lyckade inköp och vacker natur.
Vackra berg passerades-
 
- och när vi närmade oss Torrevieja höll solen på att gå ner vid saltsjöarna. 
 
 
Efter att nu fått ta del av IKEA och det svenska med spanska inslag, samt den fina spanska naturen så avslutades kvällen med kinesiska influenser, middag på restaurang Fu, tillsammans med Bosse och AK. 
 
Julpyntat på Fu.
 
 Soppa, med" sting i", och "höstack" (friterad potatis) med räkor i stacken  smakade väldigt bra, 
liksom räkor i currysås och kyckling med grönsaker och cashewnötter.
(Ett tips är att be om att få maten "yidiar lade", lite stark,
      för annars är  den i mitt tycke väl anpassad till västerlänningar .) 
                                                 
       
Gott och väldigt trevligt!
 
                                                                                  
 
                                                                      
 

En lång och strapatsrik resa

    
 
 Kära pappa! Det är idag 10 år sedan du avslutade din långa resa. En resa som få har gjort och jag är så glad för att just du var min pappa och gett mig så mycket under ditt liv och som påverkat mig i allra högsta grad. 
Du stod upp för det du tyckte var rätt och alltid på de svagas sida.
Minnena från dig bär jag för alltid med mig och de är en del av min historia.  Jag är tacksam för det.
 
 
En artikel som publicerades i samband med pappas begravning den 11 januari 2006.

Startsidan / Nyheter 2006-01-14

Hjältesoldaten stupade till slut

Allan Mann, en av de ytterst lätträknade svenska krigshjältarna, begravdes i förrgår.

Norges ambassadör, Finlands och Frankrikes militärattachéer var med som sina länders tacksamma representanter.

-Solna kyrka var fylld till sista plats, säger Allan Manns dotter Benedikte Akker.

 

Fortfarande verksam, frisk och "still going strong"och en åldrande pappa som var
 aktiv med sin fysiska träning till han var 80 år.. (Foton tagna av pappas gode vän, Anders Holmström)
                                                                       
Pappa Allan som finlandsfrivillig 1939 och endsat 18 år gammal.
Han hade tänkt bli kusk, men hästarna hade frusit ihjäl så han hamnade vid fronten.
 
I Norge på uppdrag. Pappa längst till höger och vill helst inte synas på bild.
Full förståligt!
 
Ett av alla de falska idkort som pappa använde.
 
Allan Mann blev 84 år.

Att han ens hann uppleva sin 25-årsdag är ett mirakel.

1939 var han 18 år. Han hade inte ens mönstrat när han reste som frivillig till det finska vinterkriget.

Den unge elitidrottsmannen blev ordonnans i den svenska frivilligkåren.

Han hade knappt hunnit komma hem från Finland förrän tyskarna överföll Norge. Några dagar senare var han där.

Ville inte svika

-Han ville inte svika sina norska vänner som han lärt känna i Finland, säger hans vän Stellan Bojerud, överstelöjtnant och före detta huvudlärare i militärhistoria vid försvarshögskolan.

Allan Mann deltog i striderna vid Röros, sedan tog han sig via Sverige och norra Finland upp till det blodiga slaget om Narvik.

Natten mellan den 6-7 juni ryckte han fram tillsammans med en styrka främlingslegionärer längs malmbanan.

Allan Mann skadades i magen av granatsplitter. En fransk löjtnant skadades svårt. Allan Mann la fransmannen på en släde och satte kurs mot Sverige. Efter 19 timmar var de framme. Allan Mann var medvetslös av blodförlust när han hittades av de svenska gränsstyrkorna.Den franska regeringen belönade honom med Hederslegionen.

Sedan han tillfrisknat värvades Allan Mann till kurir åt den norska motståndsrörelsen.

Han överlevde 52 uppdrag in i Norge.

Knut Haukelid, till vänster, en av männen som var med och sprängde tungvattenfabriken i Rjukan
fotografeas här med pappa Allan till höger. Två mycket oda vänner genom alla år.
Detta hindrade tyskarna få möjlighet att tillverka en atombomb.
De var båda med i det norska "Kompanie Linge" och utbildades tillsammans i England och
Skottland för brittisk SOE. (Special operation executive)

Var med i Dieppe

Det är bland annat hans och hans kamraters aktiviteter i Norge som ligger till grund för filmklassikern "Hjältarna från Telemarken".

Efteråt tog han sig över till England och utbildades till kommandosoldat, specialist på sabotage.

Hemma i Sverige hade han blivit frikallad på grund av sina krigsskador.

Han pratade nästan aldrig om sina krigsminnen.

-Men en gång undslapp det honom att han varit med om raiden mot Dieppe 1942, när en allierad styrka tog sig över Engelska kanalen, säger hans vän Anders Holmström, läkare vid fallskärmsjägarskolan och vid Karlberg.

6 000 man deltog i Diepperaiden. Bara två tusen kom tillbaka. Allan Mann fick den brittiska Military medal för sin insats.

1951 kom han tillbaka till Sverige efter att först ha blivit kapten i norska armén.

Svensk kapten

Han var gymnastiklärare och instruktör i närstrid vid Karlberg och utnämndes så småningom till kapten även i Sverige.

Och han envisades med att prata "norska" när han kommenderade de svenska kadetterna.

-Den som en gång tryckt hans hand glömmer det aldrig. Det var en järnnäve, säger Anders Holmström.

Allan Mann torde vara den ende svensk som inte gjort lumpen som blivit kapten i både Sverige och Norge.

Svante Lidén


Festvecka i Torrevieja

    
 Vi anlände i lagom tid till decembers festvecka här men i hela december och i början av januari är det mycket som händer i Torrevieja, ja egentligen hela året om.
Mellan den 2/12 och  den 8/12 är det "Skyddshelgonsfest" med många  aktiviteter av olika slag bla.
  • barnparader och andra processioner (bl.a. den 5/12 då det sker en "Blomsterofferprocession" och den 8/12 då Torreviejas skyddshelgon "La Inmaculada" tas ut från kyrka för att i stor och högtidlig procession
    med många deltagare och tända ljus bäras genom stan)
  • olika körframträdanden  i Casinot
  • "Broadwaymusikalmusik"
  • grundlagsfirande på "stora torget" med paellatävling
  • hundutställning
  • konstutställning
  • flamencouppvisning
  • konserter
Så igår kväll begav jag mig ut med väninnan Ingrid för att känna in stämningen. En vacker kväll och termometern visade +18 strax efter 18. Passande!
 
Fint i skymningen på väg mot centrum.
 
Vi är på väg till "Gamla Kyrkan" vid Plaza de la Constitución för att invänta kvällens framträdande av  "La Charamita", en parad avsedd för barn och som äger rum en eller ett par gånger per dag mellan den 2/12 och den 7/12. Vi missar paradens avgång och slår oss ner på en bar för att vänta tills den kommer tillbaka.
Och det är fint att sitta ute i kvällen, dock med en jacka på.
 
Det är julfint längs gatorna.
 
Många; både barn, föräldrar, far/morföräldrar är ute och samlas på "Stora Torget"
framför den gamla kyrkan för att se vad som komma ska.
 
Stora kyrkan är vackert upplyst.
 
 "La Charamita" är tre jättefigurer som delar ut godis till barnenoch sedan ska ett antal "kortväxta varelser" med jättehuvuden" följa i deras spår, men de måste ha kommit bort på vägen.
Gigantes y Cabezudos; jättefigurer och jätteansikten.
 
La Charamita består av en jätttedam, Lylý, ett troll Ogro och en varg Lobo.
Figurerna kastar godis till barnen och sjunger olika sånger.
Til det hela hör också att barnen är utrustade med en sorts vit sprayfärg
som de försöker träffa "La Charamita" med.
Varför fick vi ingenklarhet i, trots att vi frågade.
 
Den stora julgranen mitt på Kyrktorget är svensk och skänks varje år från Småland
och till första advent tändes den.
 
 
 

Thailandstankar

    
I början av december 2012 kom vi tillbaka till "vårt" Thailand, till ett område sydost om Bangkok och dit inte charterturismen då inte hittat och jag tror inte den gjort det än idag.
Och hade inte mina solskador drabbat mig så hade vi fortsatt att åka tillbaka hit. Men nu är det som det är och området längs den fina Chackapongstranden, de små mysiga restaurangerna, människorna, vänner, små byar och den lantliga miljön kommer alltid att ha en extra plats i mitt hjärta.
 
Jag läste gamla blogginlägg från just den här tiden och mindes en av många fina mornar;
En helt underbar lördag morgon. Uppe tidigt, nåja!  Att vara ute redan strax efter klockan åtta är tidigt för mig.
Och jag njuter av det. En god kopp cappuchino, allt är stilla, jag läser några sidor i min bok och blickar titt som tätt ut över havet. Spar läsningen till senare. Lutar mig bakåt och bara är. Tiden har liksom stannat.....
 
Min solhatt som numer är en del av mig skuggar ansiktet soch det behövs verkligen.
 
 Bestämmer mig för att gå österut längs stranden, dock utrustad med en rejäl påk, om det nu skulle komma otrevliga och ilskna hundar. Det är stilla och folktomt. Stora dyningar kommer stötvis in mot stranden, vattnet slår upp och gör stranden för ett ögoblick smalare. Krabborna skyndar sig att fly ut i vattnet igen. Jag stannar för att se på hur de gräver ner sig.
 
 
 
Jag promenerar tre kvart bortåt och passerar Kim Beach och ser att parasolller och solsängar som är redo att möta dagens besökare.
Vi är ju så lyckligt lottade att vi bor precis vid stranden, med egen härlig pool, men många har sina hus någon eller några kilometer från havet och kommer gärna för dagen till någon av alla de trevliga restauranger som finns en bit bort på stranden. Och så trångt blir det aldrig här heller.
Att låna en solsäng, parasoll och solstolar under en dag på någon av starndrestaurangerna är kostnadsfritt om man beställer något ät eller drickbart. God service, tycker jag.
(Toaletter och färskvattenduschar ingår också.)
Manikyr, pedikyr och massage som är jättebra går också att få till en ringa kostnad.
Massagepriset ligger på ca 65 kr/timme. Och sedan är man i skick som ny, nästan.
 
En del av "Kims Beach". Det är tidigt och dagens besökare har ännu inte anlänt.
Men här finns alltid gott om plats och stranden är lång.
 
Väldigt trevligt är också att hyra en båt för dagen och med förare och picknick
ge sig ut till några av öarna i närheten. Perfekt snorkling dessutom! 
 
 Jag beger mig tillbaka till "min strand" och "min pool". Skönt att i lugn och ro simma ett antal längder i poolen och avsluta med bad i havet.
Och klockan är ännu inte tio!
 
Kinden är väl inslagen och mitt ärr på magen också. (hudcancer)
Jag är väldigt försiktig och vet ju med mig att solen är min fiende. Tyvärr!
Så det är lite pyssel innan jag kommer ut på morgonen, men det är det väl värt.
Jag håller mig i skuggan, tar på svala kläder när jag går på stranden.
Men att simma i den varma poolen, bada/simma i det 28 gradiga havet,
sitta under kokospalmerna med havet som närmsta granne,
det är en verklig lisa för själen och jag mår gott av att vara här. 
 
 
 
Min bloggvän Veiken vistas mycket i detta område i Thailand, ett område på fastlandet, alldeles mitt emot ön Koh Samet.  Titta gärna in hos henne för trevlig läsning och njutbara bilder.
 

Torrevieja idag och med semesterkänsla

    
God afton! Semesterkänslan har infunnit sig och det är fortfarande vid 17.30 behagligt att sitta ute. Det är +18 och  en kofta på känns skönt. 
Skymningen håller på att sänka sig och om en halvtimma är det mörkt men jag kommer att sitta kvar ännu ett tag och i ljuslyktornas sken.
Efter en rejäl sovmorgon, långfrukost på terrassen och "utvecklingssamtal med blommorna" lockade både promenad, hav och tapas. Och tapas med dryck inmundigades på El Calabrio, en favorit, i korsningen Calle Concordia/ Felix Rodriguez de la Fuente. Beställer man här en dryck kommer det med en tapa och till det facila priset av 1 euro.
Men givetvis finns det många tapas att välja på och som kan beställas separat.
(Visserligen är nu "tapasrejset" över för denna gång men tapas finns att tillgå ändå och i stor skala. Många restauranger i tapasrejset erbjuder dryck och tapas för ca 2 euro och sedan får gästerna rösta fram det bästa tapasstället. Fördelen är att man provar olika ställen och vidgar sina mat/bar/restaurang/vyer. )
 
Dagens tapas var "patatas bravas", friterad potatis,
som serveras med en stark sås och majonnäs. Gott!
 
Dagarna är betydligt längre och ljusare än hemma och det är gott om plats överallt. Men julinvasionen vilar sig i form och kommer inom sinom tid.
Men eftersom Torrevieja är en "levande stad"där människor både jobbar, bor och går i skola blir det aldrig öde eller dött och nu i hela december är det mängder av olika kulturevenemag: parader, utställningar och konserter. 
Så det är bara att sätta fart och ta del av det som erbjuds.
Och det ska göras.
 
Inte ens på himlen är det trångt.
Molnen, de få som passerade, hade gott om plats.
 
Många lediga bänkar längs havet och gott om plats på "paseon" i största allmänhet.
 
Vår favoritbar, Keeper´s lockade och skönt att slå sig ner i solen och titta på folk.
Men det var ganska glest i leden.
 
Gott om plats även på stranden. Valfri plats var möjlig att inta, så är det inte under juli-september.
Då är det närmast kö till strandens attraktiva platser i första ledet.
 
Även tomtefronten var trängsellös. Kanske är väl tidigt för tomteinvasionen?
 
Sen eftermiddag och solen är på väg ner.
 
 
                                                                                     

Snabba byten

    
Då och då blir det en del förflyttningar och idag byttes Stockholm ut mot Torrevieja och lite varmare väder.  
Tidiga flygavgångar är inte direkt mina favotiter och inte de sena heller.
Och att hitta avgångar mellan klockslagen 10 och 14 är inte det enklaste. (Men tursamt nog är det lätttare att hitta hemresor med trevligare restider.)
Redan klockan 05 satt vi på tunnelbanan till Centralen för att ta Arlandabussen 05.15. Raska fötter var det genom Centralen, men hade vi missat den bussen så går nästa en kvart senare.  Restiden till Arlanda är ca 45 minuter och det är helt ok. för att ta Arlanda express överväger vi inte längre, eftersom de tågen så ofta är inställda. ( Kablar som faller ner, löv på spåren, kontaktproblem m.m.)
Visserligen tågen på 20 minuter, men det förutsätter att de går och inte blir ståendes på spåren.
 
Att resa med handbagae innebär att man går direkt till gaten, nåja, säkerhetskontrollen ska först passeras och där konstaterade vi att noggrannheten ökat.
Kön var lång, effektivitete hos personalen stor, så vi hade gott om tid före boarding.
Den här gången åkte vi med Norwegian. pLanet var fyllt till 80% så vi kunde skönt breda ut oss på tre säten.
Där är jag snabb som en kobra och tar grna ett extra säte i besittning.
Medvind hade vi, så efter tre och en halv timme kunde vi stiga ut på Alicantes flygplats i strålande sol och +15 g
(Enligt tidtabell brukar resan ta ca 4 h )
 
Arlanda i morse klockan 07.20. Klara för avgång.
 
Strålande sol över Frankrike. Här i området så vi många franska jaktplan i luften.
Kändes som hårdbevakning och just nu är det ju dessutom Klimatmöte  i Paris...
Tyvärr ville de inte vara med på bild. Jag hann inte fånga dem...
 
Gränsen till Spanien med Pyrenéerna. Vackert! Och god sikt!
 
Väldigt smidigt är också att kunna ta flygbussen från Alicantes flygplats till Torrevieja, en resa på ca 55 minuter.
Flygbussarna går varannan jämn timme från flygplatsen och varannan udda timme från busstationen i Torrevieja direkt till flygplatsen. (Ofta är det många resenärer med och eftersom passagerare inte får stå i bussen vill det var till att se om sin plats i kön. Men efter mina år i Peking så är jag väl tränad just inom detta område.)
 
Varmt och skönt var det och en lunch på sommarstugans terrass, i solen, smakade bra.
 
Flitiga Lisan blommar och det gör hon hela året. Jag förstår absolut varifrån hon fått sitt namn.
Penningträdet har fina knoppar och kanske kan det i år leverera några euro.
Men jag har förstått att det finna andra bloggare här i närheten som gärna
passar på skörden. Kanske blir den rikligare i år så den räcker till alla...
 
Och visst har solen gjort sitt för att det snart är dags att skörda några citroner....
 
Och för att riktigt välkomna oss passade den vackra fru "Passionsblomma" på att slå ut med en
fin blomma dagen till ära. Ett fint välkomnande!