Alla glada och pigga

    
 Regn på morgonen, men fortfarande lagom varmt i mitt tycke, +24.  Vi vilade oss i form innan vi mötte upp den övriga truppen nere vid Paseon.
Och som ett trollslag så skingrades molnen lagom tills det var dags för juniorerna att bada i havet.
Det var många badvakter, för ingen av oss vuxna var så sugna på ett dopp.
 
Efter bad och vaktande var det dags för fika och jag tänkte mig Ina Espresso på Caballero de Rodas. Gott kaffe occh goda bakverk. Men! Bakverken hade inte levererats, så tyvärr fick vi vandra vidare. Paseon på nytt och nu blev det närmaste glassbar.
Absolut inte den bästa. Ja, glassen smakade bra men både servicen och personalen behöver förbättras.
 
Vackert väder igen!
 
Här skulle personalen behöva en charmkurs om man vill ha gäster.
 
Glasskalas för hela truppen. Gott!
 
Stärkta av glass var nästa programpunkt för dagen en tur med det "Gröna Turisttåget". Trevligt!
 
Trevligt med en rundtur i Torre och William var i sitt esse hos moster Helen.
 
Alla glada!
 
På väg mot Playa del Los Locos.
 
Grönt är det i varje fall efter allt regn.
 
En stund vid havet på enbänk för att samla ihop dagen innan vi åter vandrade hemåt.
Dagens sträcka blev sex kilometer. Så vi håller motionen igång
 
                                                                                                   
 

"Efter regn kommer sol..."

    
 Att solen tillsammans med blå himmel är på semester den här veckan, det har vi förstått. Men å andra sidan har ju solen haft en heltisk sommar vbåde hemma i Sverige och i Spanien så man får inte vara helt oförstående att semester behövs.
För oss blev det ändå en bra dag med tydliga inslag av friskvård, (promenader i långa banor) trevlig samvaro, bad i havet och middag på restaurang.
Vi började  få förmiddagen, i duggregnet, att i samlad trupp, nio personer,  från ta oss till Carrefour, söndagsöppet och där var det verkligen trångt mellan hyllorna. Alltså inte av varor...
En väteskepaus och sedan vandring hemåt. Dagens första tre kilometer var avklarade. En bra början.
Lunch och återhämtning hemma och sedan "sim sala bim" var solglimtar på väg .
Paseon och bad vid Playa del Cura lockade delar av truppen.
 
Vind i seglet var det även idag.
 
Bad i ena havspoolen. Vågorna går fortfarande höga och vattnet är ganska kallt, ca +21 och gammal.
Hög, sjö ligger på.
Liv, Max, kusinerna Leo och Max,(med snorkel) "moster" Helen och Rita. 
 
  
Det är roligt när vatten sprutar upp och man blir lite blöt, tycker Max och Leo.
 
Solen kommer fram mer och mer och kvällen ser ut att bli vacker.
 
Vi strosar sakta längs Paseon och stannar till då och då.
 
 
Döttrarna, Liv och Helen har rast -
 
- och det har även William och Max.
 
Så kom då kvällens brydderi. Vilken restaurang skulle vi välja? Hade av väninnan AK fått tips om att Da Vinci hade en trerätters meny som var både prisvärd och bra. Så vi styrde stegen dit.
För 8.90 så fanns ett 10 tal förrätter resp. varmrätter att välja på och både rent vegetariska alternativ och kött/ fisk/skaldjurs varianter. Även sex olika desserter eller kaffe fanns att välja på. (Valfri dryck ingår i priset.)
(Bra att veta kan vara att två barn kan dela på en meny)
 
Hela truppen äter middag tillsammans. Gott och jättetrevligt! Och solen är fortfarande i tjänst.
Kvällens temperatur på +25 gör det hela ännu bättre.
 
Dagen hade övergått i kväll och mörkret hann lägga sig innan vi skildes åt och vandrade hemåt.
En härlig dag och efter "regn kommer sol". Återstår att se hur dagens sol väljer att göra.
 
Sluträkningen av söndagens tillryggalagda sträcka för vår del blev drygt åtta kilometer.
Max, fyra år  fick en extra utmärkelse av mig för för uthållighet i gång. Den hade han verkligen förtjänat. och inte ett klagomål heller....
 
 
                                                                                          
 

Det fräser

    
 God morgon! Av gårdagens inlägg blev det intet. Här var det rejäl blåst och en del regn igår, så när jag på kvällskvisten skulle skriva var internetuppkoplingen milt sagt dålig.
Men det är ju en "världslig sak" i sig.
Helenfamiljen och Sara kom på eftermiddagen och vi här i hushållet mötte dem vid det hyrda radhuset i Rosaleda.
 
Jodå, solen tittade fram några ögonblick när vi kom till "hyreshuset".
 
Vi drog oss i samlad trupp mot Los Locos för att hitta en restaurang. En tidig middag kändes angelägen och vi hittade en kinesisk wok och bufférestaurang alldeles i slutet av Los Locos om man kommer från stan.(I det höga stora, rosa, huset)
Stranden Los Locos tidig söndag kväll. Inte mycket av själva stranden fanns kvar. Havet fräste och vinden blåste friskt i palmerna och vågorna gick höga.
 
Det fräste även inne bland restaurangens wokpannor. Man kunde välja bland månag olika sorters kött, fisk, skaldjur, grönsaker och lämnade sedan sin tallrik till den duktige kinesiska kocken som snabbt wokade det.
På  de stora bordstabletterna fanns också förslag på hur man själv skulle plocka ihop ingredienserna för att få speciella kinesiska rätter. Personalen var väldigt hjälpsam och hjälpte gärna till att få de ingredienser som behävdes för en viss rätt. I övrgt fanns det mängder av olika tillbehör och var man sugen på dessert så fanns det också. (Priset för buffén var 9.50 euro och för barn 6.50. Mer än prisvärt!)
 
Vackert vid Los Locos i skymningen.
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                   
 
 
 
 
 
 
 
                                                             
 
 

Veckans vykort, vecka 39

    
Sista hela veckan i september och Spanien och sommarstugan har på nytt fått besök av mig, utökad med Liv och barnbarnen.
Vi lämnade ett Stockholm i regn och man kan minst sagt påstå att vi hade flyt under hela resa,
Det började bra redan när jag klev på bussen ut till Arlanda...
Jag hade glömt min utprintade biljett hemma och säger till den verkliget trevliga chauffören precis som det var och tänkte köpa en ny biljett. Han svarar glatt" ja, jag förstår att det kan var jäktigt på mprginen när man skall ut och resa, så kliv på du. Och biljett har du ju, även om den är hemma." Undrade för mig själv om det var "vänliga veckan".
Incheckade var vi, men det är lite pyssel om man reser med barnvagn, och det gjorde vi. Plastsäckar, rejäla sådana, hämtas i incheckningen, så även om man är incheckad får man stå i kö.
Men även här träffade jag en vänlig anställd och som på min förfrågan befriade mig från den 20 m långa kön, och hämtade en plastsäck.  
Resan gick galant med glada barn och vuxna.
Buss till Torrevieja och sedan tblev det taxi sita biten till sommarstugan. Och även här möttes vi av en hjälpsam och glad taxichafför.
 
Väl inne i stugan med öppnande av galler, dörrar och annat kände vi en märklig lukt och lamporna fungerade inte. Märkligt!
Men när vi uppnade proppskåpet såg Liv att jordfelsbrytaren löst ut. Bara att vippa upp den och sedan fungerade elen igen.
Dock, ett missöde denna dag.
Det som vi lämnat kvar i kyl och frys var inte längre ätbart. Nåja, vissa missöden inträffar ju och det kunde ha varit värre.
I måndags natt var det ett rejält åskväder här med åskar, blixtarblåst och massor av regn och i samband med det försvann elen i vårt område.
Så nästa gång stänger vi av huvudströmbrytaren och lämnar inget åt slumpen.
(Nu hade vi varor kvar eftersom besöket hemma bara var i drygt tre veckor och det var första gången vi gjorde det. Också den sista.)
 
 

Packat och klart

    
 Dagen har gått i en väldig fart och nu är det packat och klart inför morgondagens resa till "sommarstugan" i Spanien.
Ja, packningen består av ett handbagage som jag lyckats fylla med kameror, laddare, små högtalare, böcker och lite annat smått och gott. KOnstigt hur fort en väska fylls av egentligen ingenting.
Sitter nu och samlar ihop både dagen och mig själv och är glad över att jag kan ta ett flygplan som går i för mig anständig tid; klockan 11 på förmiddagen. Helt perfekt! Liv, Max och William åker med mig imorgon och på lördag kommer Helenfamiljen med allas vår vän Sara.
(Men de kommer att ha ett eget "hushåll" en liten bit  från oss. )

Här i huvudstaden har hösten gjort en snabb entré och de vackra färgerna lyser verkligen upp den grå och regniga dagen.
 
Alldeles utanför huset möttes jag av dessa vackra färger.
                                                                        
På förmiddagen hade jag träff med min tandläkare och eftersom det tar en evinnerlig tid att åka bil med alla köer så blev det tunnelbana. (I stan är det i princip konstanta köer från klockan 7 på morgonen och till 11 och sedan lättar det lite för att börja om på nytt vid 15 tiden och en bit ut på kvällen. Och för att inte tala in och utfarterna till stan, där är det köer hela dagarna och även på helgerna.)
Efter tandis möttejag upp en väninnan Inger för en sen lunch ute på stan.
Vi hade inte planerat något men när vi gick förbi den asiatiska restaurang Rice på Nybrogatan kom jag på att här hade jag varit och den var helt klart värd ett nytt besök och så in gick vi och fick dessutom ett fönsterbord.
Man kunde välja mellan en fin och fräsch asiatisk lunchbuffé med rätter från Kina, Thailand och Vietnam och dessutom ett urval av god sushi, eller från à la carte menyn.
Vi bestämde oss för att gå på buffén som var både prisvärd och god. Priset var 100kr och då ingick både måltidsdryck och kaffe. Var man sugen på desserter så fanns de också.
Det blev en jättetrevlig långlunch och hit kommer vi gärna tillbaka.
 
    
Min första vända; sushi, thailänds mussla, vårrulle, wokade grönsaker och kyckling i jordnötssås. Jättegott!
Och det blev fler vändor till buffén.
 
Och i morgon eftermiddag blir det förhoppningsvis inte de grå skyarna som möter oss.
 
 
Max, William och Liv var i Torrevieja på besök i maj och vädret då var strålande.
Och visst blir det bra nu också...
 
 
 

Exempel

    
 Jag tillhör tyvärr inte den mer skapande skaran människor som liksom bara får till det med sina händer. Det liksom bara händer.
Det kan vara att sticka, virka,sy (både brodera och sy på maskin) måla tavlor eller möbler, snickra, teckna, göra fina fotoalbum och allt annat....Vips, så är det klart och med ett stålande resultat.
Jodå, jag vet att man oftast har tränat länge och ofta. Men i mitt fall tränade jag i över 25 år, utan minsta framgång. Sedan gav jag upp och konstaterade att jag kunde tänka ut praktiska lösningar och vara kreativ och få någon annan att utföra dem. Oftast. Och det tror jag att de flesta i min omgivning har haft och fortfarande har full förståelse för. De är närmast lättade om jag låter bli.
Men fantasi det har jag och om inte annat lånar jag då och då idéer, förslag och inspiration som andra gett mig.
Här ett exempel.
För ett tag sedan visade min bloggvän, Marja, några muggar, skålar och koppar från Iittala ur serien "Taika" på finska, som på svenska betyder magiskt.
 Tänkte att det var en god idé att leta efter dessa på Åland och det visade sig helt rätt. I en butik i Gallerian i Mariehamn stod det flera hyllor fyllda med just detta porslin och finns i tallrikar, assietter, skålar m.m. och önskas kuddfodral eller en kökshandduk  i mönstret, så finns det också.
Jag hade tänkt mig ett par muggar, men det var knepigt att välja färg, men efter moget övervägande blev det en vit och en röd.  (De fanns även i vit/svart och blått.)
Räven och ugglan som finns i den förtrollande skogen går igen i mönstret.
Och de matchande servetterna i vitt fick också följa med mig hem.
Tusen tack Marja för bl.a. den här inspirationen. Du har gett mig fler än så....
 
 
 
 
Ett praktiskt exempel på opraktiskhet.
Nu kan man ju eventulellt tro att det här med min opraktiskhet är något jag fått om bakfoten. Ack nej då!
För att förtydliga med bara ett exempel...Det finns mängder.
Min dotter Liv var i 10 årsåldern och hade med sig sin slöjdpåse hem över helgen för att sy korsstygn på en kudde. Helt oombedd tittade jag ner i påsen och hittade broderiet. Korsstygn, var det ju. Och visst kunde jag sy korsstygn. Eller? Jag började sy och fortsatte ett tag för det var ju riktigt roligt. Konstaterade glatt att jag kom ihåg något från den lilla syslöjdsundervisningen jag fick delta i . (Blev nämligen avstängd från den i klass 5, men det är en annan historia...)
Troligen hade Liv själv glömt hela broderiet och kom till skolan  med sin sypåse. Hon packar upp den och syfröken skall se hur långt hon kommit och hur det såg ut och säger:-  "Men Liv, hur har du sytt här? Detta är ju inga korsstygn."
Liv tittade upp och svarade:- "Jag har inte sytt något, så det måste vara min mamma......".
Gissa om det blev ett gott skratt både från syfröken och klassen.
Tur att det var en förstående fröken som desutom visste om mina klara begränsningar i ämnet.
                                                                    
 

Mer Åland

    
 Åland har ju sin speciella historia som jag har skrivit lite om den i ett inlägg från 23/3-2014; tillhör Finland rent formellt men har självstyre och språket är svenska.
Trots sin "litenhet" med ca 29000 invånare så består Åland av 16 olika komuner och alla har en egen kommundirektör, en kommunstyrelse och en kommunalfullmäktige, så mycket adimistaration blir det.
Jag besökte i helgen Ålands minsta kommun, Lumparland med 400 invånare och tittade ut över Lumparsund,
som som går mellan Lumparns och Föglöfjärdens öppna vatten.
Detta har sedan gammalt  varit en naturlig segelled mellan kommunerna Lemland och Lumparland och ingick som en del i kung Valdemars segelled redan på 1200 talet. 
Genom Lumparland gick en av vikingatidens främsta farleder; från Blekinge, längs den svenska delen av Östersjökusten, via Roslagen, över til Åland och vidare genom den åländska skärgården mot Finlands södra kust och vidare till Tallin i nuvarande Estland.
 
 
Tänk, här har vikingarna seglat förbi redan på 1200 talet.
 
Dock inget seglarväder denna dag. Kanske lugnet före stormen?
 
Det blev även ett stopp vid Lemströms kanal, en kanal som går mellan de två vattenområdena Slemmern och Lumparn. Kanalen är 350 m lång och används flitigt att fritidsbåtar som smidigt vill ta sig mellan två vatten.
Bron över kanalen förbinder de två kommunerna Lemland och Jomala och 1983 byttes den gamla bron från slutet av 1800 talet ut mot en ny svängbro. Sommartid så öppnas bron för båtar en gång per timme och det är kostnasdfritt att passera genom kanalen.
Lemströms kanal byggdes i slutet av 1800 talet av ryska fångar som satt fänslade i Finland och lite ovanligt var att de fick viss betalning för att förstora, förbättra och stenlägga kanalen.
(Lemland räknas ofta ligga på "fasta Åland" eftersom det bara är bro (och kanal) som skiljer.
 
Kanalen västerut, mot "Slemmern" och Mariehamnshållet. Den gamla bron har sparats som ett minne.
 
                                                                                           
 
 
Kanalen ut mot "Lumparn".
 
 Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Åland; vacker natur, lugnt och stilla och närheten till havet är påtaglig var man än befinner sig.
Ålands skärgård består av ca 6500 öar och kanske besöker man några av dem. Med bil eller per cykel eller både och är det lätt att ta någon av alla de färjor som finns för att upptäcka mer av Åland och dess skärgård.
 
( Jag har skrivit några inlägg tidigare om Åland och de finns samlade under en egen rubrik i kategorierna på bloggens första sida.)
                                                                        
 

Skördefest och "öppna gårdar" på Åland

    
 Solen fortsätter att stråla från en blå himmel och dagen är helt perfekt för att vistas utomhus och helst så mycket så möjligt.
Åland har denna helg bjudit på Skördefest och "öppna gårdar". Många gårdar på Åland har denna helg varit öppna för visningar och besökare.
VI var här för några år sedan och åkte då runt till ett tiotal gårdar både för att handla frukt, grönsaker och kött direkt från gårdarna och för mig som bor i stan är det roligt att komma ut på verkliga landet.
Och visst är det åländska, närproducerade köttet något alldeles speciellt om man jämför med det som kan köpas här i butikerna. Priserna på kött av mycket god kvalité är också betydligt lägre än det svenska köttet, även det man kan köpa i de finare saluhallarna.
På ÅLand kan man också prenumerera på närodlade frukter och görnsaker som levereras hem i påsar varje eller varannan vecka, allteftersom man så önskar. LIkaså går det utmärkt att i samband med slakt beställa hem kött från gårdarna. Då vet man i alla fall vad man får och hur djuren har haft det.
Följ med på vår lilla runda som blev kortare i år, men väldigt trevlig.
Vi började inne i Mariehamn, i "sjökvarteren" och där var det gott om besökare från både Sverige och Finland som både ville handla och provsmaka de åländska varorna.
 
Strålande sol
 
och mysig, genuin miljö.
 
Många ville provsmaka  och köpa lammkött.
 
Närodlade grönsaker och pinfärsk fisk från de åländska vattnen. Bara att välja. Själv slog jag till på den röda asterixpotatisen, lite morötter och lök.
 
Sedan fortsatte vi ett par mil österut från Mariehamn för att besöka en gård, Haddnäs, i kommunen Lemland.
Och jag fick komma till en trakt där jag tidigare aldrig varit. En härlig dag med många nya upplevelser.
 
Även här var det många besökare denna vackra dag.
Parkering för alla fordon erbjöde ute på ett par stora gärden. Smidigt och utan kostnad.
Och det är man inte van vid från Stockholmsområdet.
 
               
  Att  prova på att rulla höbalar var populärt bland barnen, likaså att låna käpphästar och skutta runt.
Vi stannade till ett tag vid de hemstickade mössorna och vackert färgade garner, men inga inköp.
                                                                                          
Vi  var på en gård där man bl.a födde upp "Highland Cattle" kor som har sitt ursprung i Skottlands högländer och som går ute stora delar av året och är kända för sitt fina kött.
 
                                                                                         
               
Jag letade efter det åländska svartbrödet, men det var slutsålt på flera ställen. Så jag fick hålla till godao med annat hembakat bröd. Svartbrödet är ett bröd som tar flera  dagar att framställa och skall pysslas om. Filtar och bakdukar dukar läggs över degen första dagen som skall  jäsa över natten.  Svartbrödet består av malt, rågmjöl, grahamsmjöl, sirap, jst, vatten och lite salt. Dag två skall degen ytterligare behandlas och pysslas om innan den kan bakas ut till runda brödkakor. När de sedan tas ur ugnen skall bröden smörjas på båda sidor med en blandninga av kaffe och sirap och packas in tills de är ljumma för at då ytterligare smörjas in med kaffe-sirapsblandningen. Sedan in i ugnen igen i minst sex timmar tills bröden är svarta. Och när bröden väl får komma ut ur ugnen skall de på nytt packas in i handdukar och en filt för att svalna långsamt. Så kostnaden mellan 45 och 65 kr/bröd är förstålig...
 
                                                                                      
En specialitet; Ålandspannkaka med "snömos" (vispad grädde på åländska) och sviskonkräm.
Ålandspannkaka görs av "riktig lantmjölk", mannagryn, vetemjöl, lite salt, kardemumma, ägg, socker och smör.
Åtminstone jag tycker att den är jättegod. Väl värd att prova vid ett besök.
 
                                                                                                                                            
 

Österut

    
 Solen strålar, havet glittrar och och att befinna sig på Ålands Hav på väg mot Mariehamn är behagligt. Det är nästan vindstilla och de få segelbåtar vi ser får kämpa på.
Det är tyst och vackert och både Stockholms och Ålands skärgårdar bjuder in oss med öppna famnar.
Det blir ett par dagar på Åland med födelsedagsfirande av Bosses mamma som fyller 93 år och även besök på den Åländska Skördefesten, som äger rum den här helgen både i Mariehamn med olika aktiviteter och ute på landet med "Öppna Gårdar" där det finns möjlighet att köpa närproducerat kött, grönsaker och frukt.
Och säkert kommer jag att skörda något.
 
 
 
 
Den vackra fredagen övrgick i en vacker kväll och vi såg solen gå ner i vattnet mellan träden.
Vi satt länge ute på altanen i den ljumma kvällen och när det blev svalare kom några filtar väl till pass. För vem vill gå in dessa vackra kvällar?
 
 Kvällens utsikt.
 
                                                                                                 
 
                                                                                   

Energigivande "njutflykt"

    
 "Go fredag"! Dagen började tidigt för min del. Nåväl, allt är relativt, men jag hade stämt träff med min hudläkare  redan halv nio och var på plats i god tid. Måste tillstå att jag var lite spänd på resultatet. Alltså resultatet av min ansiktsbehandling i somras. Man kan nog påstå att det där blev ett litet överbetyg. Jag hade skött mig och ansiktet hade svarat bra på behandlingen. Men! För det fanns ett sådant.
Kroppen består ju av fler delar än ansiktet. Så nya prover har tagits och svar kommer om några veckor.
Bara att vänta! Däremot har jag en lite mer "otrevlig historia" vid läppen och den skall särbehandlas. Riktigt vad det innebär klarnar väl så småningom. Det är ju ett känsligt område och inget går ju att skynda på direkt.
Men Södersjukhuset tycker jag om och vet att jag där är i goda och kunniga händer. Så jag väntar och ser.
 
Kändes helt perfekt, energigivande och stärkande dessutom, att gårdagen tillbringades ute på landet hos goda vänner.
En underbar dag därstadens brus byttes mot fågelsång, naturen helt inpå och en spegelblank fjärd. Detta blandat med god mat och dryck, prat, skratt och en känsla av samhörighet, gjorde att jag fylldes av extra energi som behövdes för att hälsa på min doktor idag.
 
 
Utsikt över Mälaren från en av altanerna. Bara att slå sig ner och njuta.
                                                                                                                                                                                    
Liv, Max och William var också med och Max gladdes särskilt åt den "lunchlåda" han fick i present. Dessutom var det ju favoriten Spindelmannen som motiv på framsidan.
 
Max plockar tomater tillsammans med en av husets hundar, det finns tre stycken och en katt.
William har intagit en "laid back" position i en av sofforna och myser med sin "Ugglis".
 
Att sitta ute på altanen och äta lunch; en härlig ostpaj, god sallad och bubbel kändes som och var rena lyxen.
Dagen gick som vanligt alltför fort, som den ofta gör när man trivs och har det bra. Och massor av extra och behövlig energi fick jag. Tack!
Och Vivi, (och Ubbe) en sak är säker, vi kommer snart tillbaka.
 
 
 
 
Väninnan/värdinnan Vivi, Liv, Max och jag är sugna på att börj äta och katten Tiffanny ser intresserat på.
Till saken hör att jag varit rädd för katter sedan barnsben, men den här katten vågar jag t.o.m. både klappa och lyfta upp. Hon är av modell större, norsk skogskatt och väldigt snäll. Hon tar heller ingen notis om min rädsla. 
                                                                                   
 
                                                                                                                                                                                   
 

Veckans vykort och ny bloggdesign

    
Idag är det en ny fas i bloggandet. Ja, ny och ny, men jag skriver nu i kväll det första inlägget med den nya designen.
Jag har fått hjälp av en duktig tjej från Göteborg, Sanna, (studerar webbutveckling) som utifrån några av mina önskemål tagit fram förslag och gjort en design som skulle passa mig.  Jag är jättenöjd och nu inviger jag alltså designen. Tilläggas bör att Sanna även gjort mina tidigare designer...
 
 Veckans vykort kommer idag från ett besök hos goda vänner som bor alldeles vid Mälaren där fjärden verkligen låg som ett vackert och nybonat golv.
 
 
 
 
 

Författarkväll

    
 "En helkväll med personliga möten - humor, inspiration och starka berättelser". Liksom allt i ett, om man som jag är road och intresserad av böcker och författare.
(Det var tidskriften/magasinet Books &Dreams som bjudit in till denna författarkväll och samtliga platser var sedan länge utsålda.)
 
Njutbart bara att stå en stund och titta ut över Nybroviken denna sena eftermiddag.
 
Kön till författarkvällen på Musikaliska Akademien ringlade sig lång. Men det fanns sittplatser till alla.
 
Detta var min första författarkväll på det här sättet och jag fick tips och biljett av en väninna. Tusen tack!
Och det kommer absolut att bli fler författarkvällar  av det här slaget för min del. 
Får bara se till att skaffa biljett i god tid, för de tar slut nästan så fort de släpps. (Vet också att Books &Dreams kommer att turnera i Sverige, så håll utkik om ni är intresserade.)
Och en verklig helkväll med stor variation på författare och böcker skulle de bli.
Samtalen med författarna fördes av Carina Nunstedt, chefredaktör på magasinet Books &Dreams och gick i både lättsam och personlig stil.
(Redan vid ankomsten bjöds man på te och små vackra bakverk, välkomnande och en bra början på kvällen.Och i pausen serverades tunnbrödsrullar, modell större, med olika fyllningar och vin, vatten eller valfri dryck. )
 
Tove Alsterdal; journalist och dramatiker var första kvinna att bli intervjuad. Hon debuterade 2009 med thrillern Kvinnorna på stranden. Tove Alsterdal har lanserats på 15 språk och nominerats till flera priser. Här i kväll pratade hon om uppkomsten till sin nya bok Låt mig ta din hand, ett familjedrama om passion, svek och hemligheter.
" En kvinna som hade fallit på ett litet staket av trä och dött mitt bland dem, på den välskötta gården mellan två bananformade hus på Aspnäsvägen i Jakobsberg".
Tove Alsterdal är uppvuxen i Jakobsberg, utanför Stockholm och en del av hostorien utspelar sig där och andra delar i Argentina. Säkert en både spännande och läsvärd bok. ( Fick den som present när kvällen var slut..)
 
Tove Alsterdal samtalar med Carina Nunstedt.
 
Nästa möte blev med Mia Törnblom; författare, inspiratör och föreläsare inom mental träning och ledarskap.
Detta blev ett samtal om Mias väg från att ha varit narkoman i många år till självkänsla och respekt. I den nya boken, Hur svårt kan det vara, lär hon ut konsten att träna sig på att säga nej och att respektera sig själv.
Mia har just nu ett uppdrag som inspiratör för det kvinnliga, svenska damfotbollslaget. ( Mental tänare fick Mia inte kalla sig där, eftersom den titeln redan var upptagen av män, men inspiratör gick bra...)
Detta samtal bjöd på mycket humor och många skratt och det blev stundtals påtagligt vaför kommunikation mellan människor kan vara nog så knepig.
 
 Det blev också ett mer matnyttigt inslag av festfixaren Linnea Johansson; göteborgska och numer boendes i New York som presenterade och samtalade om sin kokbok och livet som festfixare i N.Y. Ett iv som inte alltid är vare sig enkelt eller glamoröst.
 
 
 
Dags för Jenny Rogneby, brottsutredaren vid Citypolisen i Stockholm, som flyttade utomlands, till Malta, för att förverkliga skrivandet av sin första bok; Leona - tärningen är kastad.
"En liten flicka går naken och blodig in på ett bankkontor och lyckas få med sig miljonbelopp därifrån. Hur är detta möjligt? Något liknand haraldrig tidigare skådats...
Jenny Rogneby berättade att hon inte ville ha de vanliga bankrånarna, ofta män med pistoler och ansiktena täckta utan något mer utmanande.
Roligt var det att höra att det tog en vecka rån att Jenny skickat in sitt manus till olika förlag tills det första hörde av sig. Och sedan följde 14 till....Bra jobbat!
 
Jenny Rogneby.
 
   Anna Jansson var nästa författare i soffan. Hennes kriminalserie om Maria Wern har sålt i över 2 miljoner exemplar.  Och nu släpps hennes första "feelgood roman", Ödesgudinnan på Salong d´ Amour, om Visbyfrisören Angelika somockså agerar äktenskapsmäklare. En karaktär som ligger Anna nära...
Jätteroligt och spännande att höra Anna Jansson berätta som sitt liv med både humor och värme och om hur den senaste boken växt fram. Många skratt och igenkännande leenden från oss lyssnare.
 
Anna Jansson, till vänster, berättar med humor och stor glädje om sin nya "feelgood-roman".
 
Försvarsadvokaten och författaren till "Snabba Cash triologin", Jens Lapidus är nu aktuell med den nya boken VIP - rummet, första delen i en ny Stockholm Noir serie. ( En serie som rör sig mycket i den finare världen och en del den värld som inte anses lika fin...)
Jens Lapidus pratade om att få till livet som trebarnspappa, hemma/mystillvaro, författare och försvarsadvokat.
En almanacka var ett måste och god planering.
 
 
                                                                                      
Kvällens sista gäst var Pamela Andersson. Hon föll ihop i joggingspåret för ett par år sedan och en vecka efter det kom beskedet "du har en tumör i hjärnan och den går inte att operera bort".
I boken, Jag ska inte dö idag, delar Pamela Andersson, chefredaktör för tidningen Topphälsa och tvåbarnsmamma med sig av sin kamp mot cancern och sin förmåga att inte lägga energi på det som inte går att påverka.
Det var en stark upplevelse att höra henne berätta om sin kamp och hur hon åtta veckor före sin första operation och cellbehandling började träna sin kropp från ett minusläge till att bli riktigt vältränad.  Pamela ville ha en kropp och en styrka som skulle hjälpa henne att  orka med cancern och alla cellgiftsbehandling som den skulle utsättas för.  Efter två års behandling med cellgifter har kroppen nu fått en paus. Om det är bra eller inte vet man inte. Tumören lever sitt eget liv och kan inte styras.
Men pamela är övertygad om att hennes två små barn, make (även personlig tränare) och en starkare kropp hjälpt henne en bra bit på vägen mot att få fortsätta sitt liv ett tag till.
En mycket stark berättelse och en hel del annat i livet kan kännas futtigt...
 
 
                                                                                                   
Vilken kväll! Och så mycket jag fick med mig på vägen av tankar och upplevelser. Fantastiskt! En verklig upplevelse och fantastiska möten.
 
Böcker, bla. Tove Alsterdals bok, choklad, härliga ljus, te och en hel del annat kom som extra present.
Och glad blev jag.
 
 (Påpekande; detta är inget sponsrat inlägg.)

Bokkväll med inspiration

    
 Stockholm strålar fortfarande i kapp med det vackra vädret och det är bara att tacka, ta emot och njuta.
Och jag gör verkligen mitt bästa för att få till det. Inte alls ansträngande...
Gårdagen inleddes med ett tidsbokat besök hos Nackapolisen för att ansöka om nytt pass. Snabbt avverkat och det skall hämtas på tisdag. Funderade ett tag på ett internationellt idkort, men det gäller bara inom Europa och  "Schengensvängen" så den begränsningen ville vi inte ha. Så pass fick det bli.
Att man sedan inte får le på passfotot kändes konstigt och gör ju att liknelsen mellan mig och ett surkart blir slående.
Nästa punkt på dagens agenda blev en promenad längs Årstaviken som senare utsträcktes via Gamla Stan, längs vattnet på Kungsholmen och vidare till St. Eriksplan och kvällens bokklubb.
 
Jag satt en stund på Stortorget i Gamla Stan med Börshuset/Nobelmuséet bakom fontänen
och gick sedan förbi Storkyrkan. 
Mötte sedan upp väninnan Mona som bor i Gamla Stan och vi fortsatte att gå mot Kungsholmen.
 
Skymningen sänker sig över Klara Sjö och vi traskar på över bron och upp mot St. Eriksplan.
Visserligen hamnade vi inom ett staket uppe i Sabbatsbergsområdet och fick backa ut därifrån och kom ut vid Bonnierhuset. Snart framme! Och vad väntade? Jo, höstens första "Pekingbokklubb".
(Vi är några f.d. Pekingbor som har "importerat" den bokklubb vi hade där till Sverige och nu ses vi ett antal gånger per år och pratar, skrattar och äter gott.
Givetvis pratar vi förstås böcker; rekommenderar och lånar ut till varandra)
 
En härlig middag väntade;  pastarullar som var fyllda med grönsaker, rökt kalkon och mozzarellaost placerade på en botten av tomatsås och en fräsch sallad. Stämningen var på topp redan från första början och samtalsämnen saknades absolut inte.
Desserten med friska bär och mandelmassegrädde var "försvinnande god".
 
Bokpratet är i full gång och kombinerades med kaffe och kakor. Mona, som är ständig sekreterare, har fullt sjå att anteckna vem som lånar vilka böcker. Och stämningen är hög!
Tack Birgitta och alla andra för en jättetrevlig kväll.
 
Några av alla böcker som presenterades.
 
- och de jag fick med mig hem.
 
Även kvällen kommer att gå i bokens tecken då jag är medbjuden på en författarafton.
 
 
 
 
                                                                                                      
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                 
 
 

Prägling

    
Valet är över och jag, som så många andra, har röstat och därmed bidragit till att önska hur Sverige, kommunen och landstinget skall styras de närmaste fyra åre.
I mitt tycke har inget parti eller partigrupp gått segrande ur valet men en ny statsministerkandidat finns och säkert blir det både rörigt och händelserikt innan en ny regering är bildad.Man har pratat om att "svenska folket", liksom i grupp, vill ha en förändring. Och nu väntar förstås alla spänt på att denna förändring snart skall komma och att det styrande skall ordna till missnöjet.
 
Men vad är det då som präglar oss i våra val? Alltså val överhuvud taget.
Jag har förstås funderat mycket på SD och deras framgångar och tänker inte göra någon djupare analys. DEt kan andra ägna sig åt. Men de som lagt sin röst där är säkert missnöjda och vill hitta syndabockar. Enklast så. För det är genast knepigare att ta tag i sig själv och göra något aktivt åt sin situation.
Jag är övertygad om att man kommer långt med ett positivt tänkande och öppet sinne och detta gäller vad det än vara må.
Jag har under hela min uppväxt och till vuxen ålder präglats av ett tänkande, nämligen människor och länders rätt till frihet och att slippa förtryck av vilken sort det vara månde.
Min pappa var under åren 1938-39, ( finska vinterkriget) och 1939-45 (andra världskriget) och under perioder från 1960-1980 i olika FN uppdrag ständigt beredd att ge sitt liv för det han trodde på; frihet .
Nu var det inte den tanken och önskan som tog hans liv 2004 utan alzheimers sjukdom.
 
Jag besöker en av kyrkogårdarna i Normandie där många frihetskämpare är begravda
och som miste sina liv i strid för en sak de trodde på.
 
Striderna i Normandie och landstigningen, ett fritt Frankrike, var värt att kämpa för. Och det gjorde pappa
Dessttom tillhörde han de som överlevde.
 
 
Att övervinna sin rädsla, ge sig ut på okända vatten, att bara ha sig själv att lita till kan vara skrämmande, men vi kan alla försöka påverka och kämpa för det vi tror på. Tittar vi ut i världen, man behöver inte se så långt och ser vad som händer så känns det ganska futtigt att prata om att den svenska välfärden är körd i botten. 
Men visst kan allt alltid bli bättre och det utan att man utser syndabockar.
 
Pol Pots Kambodja hade många syndabockar;
alla välutbildade, läskunniga, de med glasgögon; listan kan göras lång.
(Bilderna från vårt besök i Kambodja och vid Dödens Fält.)
 
  Jag hoppas på en värld där det goda segrar! Man måste våga!
 
Bilden är tagen vid Kinseiska Muren vid Simatai, en mer orörd del,
där jag, några kollegor och en grupp elever var på lägerskola.
 

Zick zack i Stockholm

    
Söndag den 14/9 och valdag. En spännande dag! Återstår att se hur valutgången blir, men egentligen är det inte några jättestora skillnader i praktiken. Och löften behöver ju inte hållas på måndag...
Stockholm möter i alla fall med strålande solsken och skönt sensommarväder.
Jag ger mig ut och zickzackar på olika sätt genom ett vackert Stockholm för att ta mig till Solna kyrkogård.
Turen börjar på buss nr 3, en ringlinge och riktig sightseeingtur som går från Södersjukhuset, passerar Slussen, Gamla Stan, Kungsholmen, St. Eriksplan och ut till  till Karolinska sjukhuset i Solna. En överskådlig resa genom stan som tar ca 45 minuter i lågtrafik...
 
Ett besök vid mina föräldrars grav och lite tänkande på ett par olka bänkar på kyrkogården rensade hjärnan.
 
Från Solna kyrkogård gick jag mot Norrtull, fortsatte hela  den 2,5 km långa Sveavägen fram till Sergels Torg där valstugorna och valarbetarna i de stora partierna hade fullt upp. (Dock hade F!, SD och en del småpartier packat ihop sina bodar.)
Jag fick ett par vackra röda rosor och hamnade strax efter det vid Expressens scen där många rikspolitiker idag valtalat. När jag passerade var det Anna Maria Corazza Bildt vid mikrofonen.
Expressens intervjuare meddelade också att SD i kväll förbjudit Expressens journalister att deltaga på deras valvaka. Det har aldrig tidigare hänt i historien att journalister har utestängt från något partis valvaka. (Men SD visade om möjligt ännu mer rätt färg. Ingen tolerans där inte. Läste nu att SD utestänger alla tidningsjournalister från sin valvaka, men släpper in tv)
 
Sergels Torg idag på eftermiddagen.
                                                                                      
En glad Anna Maria Corazza Bildt talar om Sveriges välfärd och om Eu och får starka applåder.
Maken, Carl Bildt, finns med och lyssnar. (Visst är SÄPO också med, helt förståligt)
 
Jag fortsätter mitt zickzackande genom stan och tar Drottninggatan mot Gamla Stan och Slussen. Många är ute i det vackra vädret och alla uteserveringar är fyllda.
 
Riksdagshuset, nog så aktuellt idag och stadshuset. Kanske blir det ändring där för Stockholms del?
 
Gamla Stan
 
Gamla Stan sett från Slussen. Tornet närmast är Tyska kyrkan och längre bort i bild syns Storkyrkan.
 
Jag zickzackar mig vidare genom Slussens ombyggnad upp mot Söders höjder och Götgatan. Hemma om några kilometer.
Medborgarplatsens mitt ,med alla utställda bänkar, är fullsatta och likaså alla serveringar. Stockholmarna verkar tillbringa dagen utomhus i det fina vädret. Fullt förståligt!
 
Snart vid Medborgarplatsen, meningen vätskapaus. Jag stretar på hemåt.
 
Äntligen hemma, efter en mils promenad.
Och med två rosor från en känd politiker som jag hade en lång diskussion med.

Ett år har gått

    
Efter gårdagens jättelånga "drapa" så får jag nog fatta mig kort de närmaste dagarna. En utmaning, men jag tar den.
Tänk, ja nu tänker jag igen, just idag är det exakt ett år sedan barnbarnet William kom till världen och det har vi förstås firat med ett rjält kalas i Uppsala. 
Nu är det väl tveksamt hur mycket huvudpersonen förstod av det hela, men han var väldigt nöjd och glad och tyckte mycket om tårtan.
Det gjorde storebror och alla gäster också.
Men innan tårtan serverades smakade det bra med olika sallader.
Gott med lite "matigt" innan det söta.
 
"Är det jag där på tårtan?"
 
Storebror Max hoppade över salladerna och bespetsade sig på tårtan. Men Sara, nästan familjemedlem, moster Helen, kusin Max m.fl. grundade först med lite pasta och ceasarsallad.
 
Vad gällde paketöppningen så hjälpte William till lite grann, men överlät grovjobbet till sina föräldrar. Och många fina paket blev det. Men ett kort med fyra katter blev en favorit för stunden.
Även Max fick paket och jag fick mysa med födelsedagsbarnet.
Han vandrade runt från famn till famn och var så nöjd med det när han inte förflyttade sig för egen maskin.
 
 
 
Mysigt att vara i mamma Livs famn.
 
För exakt ett år sedan. En alldeles nyfödd William.
Så fin redan då och med världens bästa (i mormors ögon) storebror Max. Lycka, ja visst!
 

Tänk om....

    
Idag har jag tänkt mycket. Jag var ute på en promenad runt Årstaviken och jag tänker ofta en massa när jag går. Tankarna sorteras och hamnar i olika grupper och sedan i olika fack inuti mitt huvud.
Tänk om, lägger betoningen på tänk. Inser att det då blir mer av en önskan.
Och en helt annan betydelse blir det om jag väljer att lägga betoningen om. 
Alltså, kanske att ompröva en del tankar och funderingar.
 
Har försökt att följa valdebatterna både i pressen, på radion och på tv och även besökt några valstugorna på Sergels Torg. Och vad gäller den politiska debatten är det inte mycket av att "tänka om"; oavsett var betoningen ligger i ordet.
 
Här satte jag mig på en bänk för att tänka och rensa tankar, lugnt och skönt,
Vare sig jogging, barnvagnsracet eller cykelstormen hade börjat.
 
Att det är val på söndag har nog varit svårt att undgå  att ta del av. För egen del är jag röstad och klar.
Men vilket sammelsurium det är av åsikter.
Lyssnar man noga så vill de flesta partier "rädda välfärden, förbättra skolan och vården och öka arbetstillfällena. " (SD har ju en del annat på agendan som viktigaste punkt, men de kan man ju direkt bortse från....)
Vad som sedan skiljer är hur man vill ordna detta.
Att lova, det gör alla partier, men de löftena gäller möjligen fram till valdagen och sedan blir det inte så mycket med det. Och det vet man ju på förhand.
När jag så sitter här på bänken och tänker om, men båda betoningarna, så hamnar jag förstås i skolans värld.
Tänk att det här med skola skall vara så svårt. Nja, i och för sig har ju de flesta gått där själva så synpunkter saknas inte.  
Ja, svårt det kan det förstås vara om man inte själv varit verksam där, vilket få politiker har både på kommunal nivå och riksdags/regeringsnivå.  (Möjligen Gustav Friodlin undantagen.)
 
Jag skriver ju sällan några politiska inlägg och detta är inte heller menat som ett sådant. Inte direkt! Men om man tänker och tänker om, oavsett betoning, så är det ju viktigast vad som händer även när valet är över. Och skolan engagera mig. Den som så mycket annat.
 
Tänk om (betoning på tänk) skolan aldrig kommunaliserats 1991 på initiativ av Göran Persson, socialdemokraterna och med stöd av Vänsterpartiet. 
Efter en debatt som pågått på 20 år genomföres detta och med siffrorna 162 för och 157 mot.
Och här började  i stort sett nedrustninga av Sveriges skolor eftersom det nu var upp till varje kommun att ta hand om sina skolaor och ge de resurser som skulle vara lämpliga. Vaddå lämpligt?
I sina memoarer "Min väg, mina val" skriver göran Persson; " Jag är övertygad om att jag resonerade rätt, även om jag samtidigt insåg att varför lärarana gjorde sådant motstånd. Den statliga kopplingen gav dem högre status i förhållande till kommunalanställda. Jag förstod deras motstånd men, det gamla systemet var dödsdömt."
 
Nu vill alla partier höja lärarnas status och ge dem mer i lön, men i årets debatt är det främst Folkpartiet som föreslagit ett försttligande igen.

Givetvis har kommunernas ansvar för skolan påverkat både skolresultat, trivsel och arbetsmiljö för alla som arbetar där.
Efter att ha varit lärare i mer än 40 år på grundskolans alla stadier och hälften i tatlig och hälften i kommunal regi så är det lätt att se skillnaden.
 
Skolfrågan är viktig, precis som många andra frågor, men man behöver nog inte gå över ån efter vatten för att  öka kunskapsnivån, trivseln och arbetsmiljön i svenska skolor. Och det kan göras omgående. Engagerade lärare är a&o.
 
 
 
Några förslag från mig, en pensionerad, men fortfarande engagerad och intresserad lärare.  Ränderna går nog aldrig ur...
  • satsa på en gedigen lärarutbildning där man utbildas i de ämnen man skall undervisa i
  • ingen skall "arbeta som lärare" i skolan utan att vara utbildad lärare ( hur skulle det se ut om jag som outbildad jobbade som pilot eller sjuksköterska?)
  • höjda löner till alla lärare
  • kontinuerlig fortbildning
  • avlastning vad gäller det administrativa arbetet
  • minska undervisningstiden
  • öka antalet skolsköterskor, kuratorer, talpedagoger, psykologer och speciallärare ( med en lärarutbildning i botten)
  • en kunnig, stöttande och engagerad skolledning är viktigt
  • möjlighet att avvisa elever från klassrummen om de inte följer de av skolan uppställda ordningsreglerna
  • möjlighet till minskade elevgrupper eller ökad lärartäthet i en klass/grupp (minskade elevgrupper är inte alltid en fördel, men en klass bör inte ha fler än max 25 elever färre i de yngre åldrarna
 
Jag promenerar vidare upp mot koloniområdena och hittar en ny bänk att sitta på.
Och tankarna fortsätter att virvla
 
Vad gäller eleverna i skolan skulle dessa tips ge en hel del i skolsatsningen och de är det vare sig särskilt kostsamma eller revolutionerande åtgärder. Mest sunt förnuft.
Kanske alltför sunt för att få gehör.
  • obligatorisk närvaro och aktivt deltagande på lektionerna
  • mobiltelefoner bort från klassrummen
  • arbetsro
  • fler timmar i de praktiska/estetiska ämnena (slöjd, bild, idrott, hemkunskap t.ex.)
  • speciallärare, med lärarutbildning, som hjälper elever i behov av särskilt stöd
  • läxhjälp efter skolan skall fås/ges
  • elever med annat språk skall dels ha modersmålsundervisning och studiehandledning på sitt hemspråk och dels utökad svenskundervisning
  • ordningsregler på skolan och i klassrummet och dessa skall följas (de är alltså ingen rekommendation)
  • göra sina läxor
  • att se skolan som den utbildningsmöjlighet den faktiskt är och det gäller alla
  • skolan är en arbetsplats och liknande regler skall gälla där som på en helt vanlig arbetsplats, både vad gäller elever och pesonal (all mobbning och alla trakasserier är förbjudna)
 Att den piffiga, inte särskilt genomtänkta idén, med "traineejobb" inom skolan och på fritidshemmen, som några politiker inom det "rödgröna blocket" kommit på är inte något jag alls tror på. Vem skall ta hand om dessa?
Jag hävdar fortfarande att all personal som arbetar inom skolan, vare sig det handlar om klassrum eller fritidshem skall ha en adekvat utbildning.
Ingen har ens kommit på tanken att dessa s.k. "traineejobb" skall ske hos präster,  piloter, civilekonomer, civilingenjörer eller andra mer mansdominerande yrken.
Undrar varför?
Jag har tänkt färdigt  för idag och går hemåt.
 
 

En akademisk upplevelse

    
Tänk, så bra att dagarna varierar i sitt innehåll.
Denna strålande, vackra, torsdag begav jag mig mot Karolinska Institutet, närmare bestämt till det nybyggda Widerströmska huset.
Och vad skulle jag då göra där?
Jo, jag skulle närvara vid en disputation där Helena Bergström, en av bloggarna på Freedom Travel, skulle lägga fram sin avhandling och bli medicine doktor.
Ämnet för avhandlingen skulle på svenska bli ungefär; "Hälsobefrämjande åtgärder för vuxna med begåvningsbegränsningar". (Vet inte exakt hur man skulle översätta till svenska, men den engelska titeln är; " HEALTH PROMOTION FOR ADULTS WITH INTELLECTUAL DISABILITIES: EVALUATION OF A MULTI-COMPONENT INTERVENTION IN COMMUNITY RESIDENS."
 
Widerströmska huset vid Karloinska Institutet i Solna. Namnet kommer av den första kvinnliga läkaren i Sverige.
 
Helena gjorde en fantastisk presentation av sin avhandling och opponenten,
( den som skall ifrågasätta avhandlingen) medicine doktor Craig Melville från Glasgows Universitet ställde sina frågor med stor finess och kunskap. Väldigt intressant och spännande att följa diskussionen som hölls på engelska. Helena klarade sig galant och det var extra roligt att följa hennes resonemang i samband med alla kluriga frågor opponenten ställde. Imponerande!
 
Disputationen höll på i tre timmar och förutom opponenten ställdes frågor på avhandlingen av de tre examinatorerna och även vi åhörare fick tillfälle att ställa frågor.
 
Snart så är det klart....
 
Klart att detta måste firas! Stort GRATTIS Helena! Nu är det klart och du har gjort ett jättejobb. Dags att fira!
                    
"Ja, må hon leva".....Examinatorerna, opponenten och många andra instämmer.
 
Jag är jätteglad för att jag fick vara med och lyssna och har nu ett spännande läsprojekt på gång; att läsa avhandlingen. Tack för denna eftermiddag och upplevelse.
 

Djurgården runt (åtminstone runt halva)

    
 Stockholm bjuder fortfarande på fint sensommarväder och jag passade på att bestämma träff med väninnan Ninni ute på Djurgården för långpromenad och lunch.
Bekvämt och mysigt att ta båten Emelie hemifrån kajen och vår brygga, Barnängsbryggan, till Allmänna Gränd, Gröna Lund, som dock stängt för säsongen vad gäller måndag till onsdag. (Torsdag till söndag är det fortfarande öppet)
Båten fortsätter in till Nybroviken, om man nu hellre skulle vilja åka med dit.
 
På väg och snart framme. En skön båttur in till Djurgården på 15 minuter. Helt perfekt!
Jag önskar verkligen att ännu fler båtlinjer skulle öppnas på Stockholms vatten.
 Tänk inga köer eller stopp...Och frisk luft får man på köpet.
 
Vi började med att gå upp till Rosendals Trädgårdar. Här märktes det att turistsäsongen är över. Gott om plats  och inte ens kö inne i caféet, vilket det är från maj till början av september. Vackra höstblommor och härlig miljö.
 

På Rosendals Trädgårdar kan man köpa med sig "plockblommor" och betala efter vikt.
Och vill man hellre köpa växter och plantor från något av växthusen så går det också bra.
Ett besök i butiken som bl.a. säljer bröd, te, marmelader, kryddor m.m. är också trevligt.
 
Från Rosendals Trädgårdar gick vi vidare ner mot Biskopsudden och fortsatte genom skogen och sedan längs vattnet till Waldermarsudde. (Även här finns en mycket trevlig restaurang som serverar god mat.)

   
 
Prins Eugens Waldemarsudde är alltid trevligt att besöka och även här är parken väldigt vacker.
 
 Just att gå längs vattnet är rogivande och särskilt en helt vanlig onsdag då de flesta turister lämnat stan och många återgått till sina arbeten. 
Annat är det på helgerna då det ofta är lämmeltåg av människor här ute.
 
 
                                         
 
Vi passerade nedre delen av Skansen, Gröna Lund och ABBA muséet och bestände oss för att det var "absolut lunchdags". Och lunch blev det på en klar favorit "Blå Porten" där man så här års kan välja att sitta ute i en vacker trädgård med gott om platser eller inomhus, om man så önskar.
I det vackra sensommarvädret blev valet lätt, vi hittade flera perfekta bord och kunde välja.
Vad gäller maten så blev det  idag lamfärsbiffar som variation. Oftast väljer vi att äta den inkokta laxen som är  jättegod, men man måste förnya sig ibland.
Och biffarna var jättegoda!
 
Vill man "fika" så är utbudet av bakverk stort, men idag hoppade vi över det och nöjde oss med lunch.
 
En titt på stegräknaren visade att vi passerat 10 000 steg på vår runda. Friskvård som kombineras med trevlig   samvaro, naturupplevelser och god mat, visst är det bra. 
 
PS När jag väl var hemma hade jag traskat 1,2 mil idag. Och det är jag nöjd med...

Utekväll och äventyr på "tolv Stockholm"

    
 Tele 2 Arena, belägen alldeles vid Globen bjuder på många äventyr och upplevelser.  För mig var det första gången jag var här, alltså inte på själva arenan, däremot på restaurangkedjan O´Leary´s; "tolv Stockholm",ett etablissemang som som finns under själva sportarenan. Här finns 12 000 m2 med 12 olika förströelseandordningar i form av restauranger, barer, ett minihotell med 12 rum, en jättestor bowlinghall, 15 banor, med undervattenstema, "raceroom" där man kan simultanköra Formel 1 bilar, äventyrsgolf (bangolf) 18 hål med Stockholmstema, pingisbord m.m.  m.m. (Ej sponsrat inlägg.....)
 
Vi inledde med mat, vilket visade sig vara en ytterst god idé. Bra pubmat, trevlig och mycket tillmötesgående personal och god service. En bra början på en härlig kväll!
 
O´Leary´s här är en av de största restauranger/sportbarer jag sett med 4000m2 yta.Och är man idrottsintresserad kan man boka biljetter till restaurangens egna sportläktare och se olika evenemang på en 200 tums led tv. För övrigt finns det mängder av stora tvapparater i hela lokalen.
För det är ju en sportbar
 
Helen och jag har börjat fundera ut strategin för spelet. Inte helt lätt! Men jag gillar utmaningar.
Eftersom vi kvällen till ära har Spindelmannen med i sällskapet så provar jag lite av hans utstyrsel.
Kanske kan den ge mig extra tur. Hoppas kan man.
Helen sköter protokollet och ser att det inte fuskas.
 
Här lägger Max och pappa Johan upp taktiken. De spelar tillsammans och Max klarar sig lysande.
Åtminstone vid detta hålet, två slag blev resultatet. Bra jobbat!
 
Både Stockholms Slott och Stadshuset passerade vi.
 
Liv och Max är på gång mot Globen. Inte helt lätt att komma genom här. Men det gick så småningom.
 
Sergels Torg! Klurigt är det, men det gick hyfsat bra, tre slag, men Bosse klarade på ett. Glad var han!
 

En jättetrevlig kväll tillsammans med nära och kära och William var ganska nöjd med att se på från någons arm eller från "vagnside".
Resultatet?
Helen vann, Liv och Bosse delade andraplatsen och vi andra blev goda treor. "Huvudsaken är inte att vinna (fast jag vill gärna det) utan att kämpa väl," som löparen Dan Waern sa redan på 60 talet.
Tack alla för en jättetrevlig kväll och extra tack till Liv och Johan för ett bra initiativ. Det här gör vi gärna om!
 
Mörkert har lagt sig men "spindelmannen" tar hand om oss så vi kan lugnt bege oss hemåt.
 

Veckans vykort

    
 
 
 
 

Behaglig sensommardag .

    
Hemma i Stockholm igen! Måste tillstå att det kändes skönt att sent igår kväll landa på Arlanda och mötas av en temperatur på +17 strax efter midnatt. Härlig, svensk, sensommar!
Resan hem med SAS från Alicante gick galant och vi både startade och landade på utsatt tid. Bekvämt var det också eftersom vi hade tre säten till vårt förfogande så det gick bra även att slumra ett tag.
Sov länge i morse och det var påfallande tyst och svalt utan både  ac och fläkt.
Dagen har mest varit av karaktären "vila sig i form" och jag har suttit länge på balkongen och tittat på alla båtar som passerat genom Hammarbyslussen.
 
 
I och för sig har jag ju vilat i tre veckor i Spanien och innan dess hela sommaren här hemma. Men jag har ju haft min cytostatikabehandling i ansiktet att ägna tankarna och krafterna åt och ont har jag haft, så det har väl inte känts så vilsamt direkt.
Trots värmen var det jätteskönt med det spanska miljöombytet.
 
 
Vackert i solnedgången i Torrevieja och det blir svalare.
 
Tittar jag åt vänster ser jag mot Hammarby Sjöstad och tittar jag rakt fram syns Globen.
 
Solen glittrar över Hammarbykanalen och många båtar på väg in i slussen.
 
Även fram emot kvällen är trafiken av båtar stor.
En perfekt kväll för att äta middag på balkongen. Och det är alldeles lagom varmt. Härligt sensommarväder.
 

På tu man hand...

    
 Så var vistelsen slut här för den här gången. Tänk så fort veckorna passerar! Varmt har det varit och värmen har kat efter hand, de senaste dagarna har termometern visat +33 mitt på dagen och fram till klocksn 17. I hetaste laget för min del.
Kvällens middag var tänkt att avnjutas på restaurang Sunset Beach, en av de bästa i stan (enligt Tripadviser m.fl.) och med perfekt utsikt över havet och solnedgången.
Tyvärr, var vi sent ute med att boka bord och kunde endast erbjudas bord inne. Och det ville vi inte. Får vara ute i god tid nästa gång.
Och havet drar mig ju som en magnet till sig.
Vi bestämde för att ge restaurang Las Columnas, ute på udden, ett nytt besök. Vi var där för någon vecka sedan och var nöjda.
 
 
Vacker kväll och solen är på väg ner. Rofyllt!
 
Perfekt utsikt från restaurangen. Vill man inte äta finns både en glassbar och en "loungeavdelning",
bara att välja. Utsikten är densamma.
 
Vi var ute i god tid. före klockan 20 och då var det glest med gäster. Här äter man betydligt senare.
Maten då? Jag valde grillad lax och Bosse valde grillad entrecote med pepparsås.
Tjusiga uppläggningar och vackra tillbehör till båda rätterna.
Men, för det finns ett sådant. Laxen var ganska tunn och fick i förhållande till sin smalhet tillbringa lite för lång tid i grillen, men  i övrigt god.
Bosses entrecote var "hyfsad", men i vissa stycken seg. (Han hade beställt den medium och så var den grillad.)
Lite smolk i bägaren var att pommes frites inte kom som utlovat med köttet, utan i stället fanns några svala potatisklyftor på tallriken och de var inte ens goda, (Även på min. Verkar som att kocken gör som han tycker och vi valde att inte klaga...)
Servicen var bra och utsikten fantastisk.
Men nästa gång tror jag vi slår oss ner i loungedelan eller väljer en sallad, pizza, kyckling eller pasta från menyn. Mer säkra kort.
 
 
Man brukar ju säga att titta in på toaletten och är den fräsch och välstadad så är restautangen bra.
På Las Columnas var toan verkligen fräsch och baren baren var nog bland det mest välutrustade jag sett.
 
Mörkret har lagt sig  och borden har fyllts.
 
En mysig kväll blev det och att sakta strosa hem, längs havet i månskenet, blev en perfekt avslutning på den här vistelsen.
                                                                                        
 
 
 
      
                                                                                       
 
    Tillägg; Preciosa är kvar på sjukhuset och så mycket mer vet jag inte i skrivandets stund. Givetvis hoppas och önskar vi att läget är stabilt. En kommentar angående Preciosa av kommentarsfältet till detta inlägg.                                                                                         

Idag är det fredag! Igen!

    
Fredagar här innebär marknadsdag. Men jag var inte särskilt intresserad och beslöt mig för att bara passera.
Ingen idé att bunkra upp med vare sig frukt eller grönsaker för imorgon kväll går färden mot Sverige igen. (Dessutom har butikerna ett lika bra sortiment som marknaden, trängseln är mindre och hettan likaså. (Och priserna skiljer inte mycket.)
Men lite oliver är alltd rätt. Trevligt dessutom att ta med hem. Blev att provsmaka flera sorter innan jag kunde bestämma mig.
 
Ganska mycket folk på marknaden redan vid 10 tiden,
men klart mindra än för ett par veckor sedan då spanjorerna fortfarande hade semester.
Då var det riktigt trångt.
 
Hade tänkt att få mig lite svalka nere på Paseon, men icke. Gjorde i alla fall ett försök  i skuggan på en bar och beställde en iskall citronlemonad, "granizado de lemon". Svalkade gjorde den, men luften stod still.
Blev verkligt sugen på att bada och nu när högsäsongen är över för de spanska turisterna finns det gott omplats både i havet och på stranden.
Tyvärr var inga badkläder med och solen var jättestark, så lika bra att traska hemåt och söka upp de skuggiga gatorna.
 
Gott om plats både på stranden och i havet.
 
 
Tror jag hann dricka mer än 1l vatten på vägen hem och satte mig pustande ute under en fläkt. Termometern visade +33 i skuggan.
Beundrade mina fina hibiscusar och funderade på hur de kan frodas och trivas i hettan. Visserligen pratar jag med dem, vattnar och göder dem. Men ändå!
(Vi har tur, för när vi inte är här så har vi vänner med gröna fingrar som pysslar om blommorna och det är uppskattat av både oss och växterna.)
 
 
 
 
 
Tillägg; Vad gäller Preciosa så är hon fortfarande kvar på Torrevieja Sjukhus och fortsatta undersökningar görs. Hon hälsar till alla via La Syrra.
 

Alldeles i närheten

    
 Ibland äter vi middag hemma på terrassen och ibland ger vi oss ut på stan, gärna ner till havet och Paseon, för att prova olika restauranger, allt efter humör och tycke. Men det är inte alltid så att den bästa maten fås där det bästa "läget är".
Alldeles i närheten av där vi bor finns det ett ganska stort utbud av restauranger, visserligen inte med havsutsikt, men den kan man ibland faktiskt hoppa över.
Förra året då vi var här fick vi tips om en belgisk restaurang, Delicado, (Calle de Ramon Freixa, 2) och åt där ett par gånger. En "dagens rätt" finns alltid och därutöver en utmärkt à la carte meny där det både finns vegetariska rätter, fisk, skaldjur och kött. Allt lagas i det öppna köket "à la minute" av kocken och ägaren Patrick. (Eftersom maten lagas helt efter hand kan det ta ett tag innan den kommer till bordet. För revbensspjällen kan det ta ca 30 minuter. Men maten är värd att väntas på.)
 
 
 
 
Skymningen börjar sänka sig när vi passerar dessa vackra bougainevilleaträd i lekparken helt nära restaurangen.
 
Inom några få minuter är vi framme.
 
De flesta borden finns inomhus och hela miljön är verkligen fräsch.
Vi hade turen att vara tidiga till middag, (19.45) och fick de två borden utomhus.
 
Mycket gott att välja på. Jag hade helt klart svårt att bestämma mig. Men efter moget övervägande slog jag till på grillspett med kyckling och räkor på en "spegel" av currysås. ( Annan sås gick utmärkt att få.) Väninnan AK och Bosse som också var med, hade sedan länge bespetsat sig på att äta husets revbensspjäll
 
        
Maten serverad! Väldigt gott och fräscht!
                                                                                                                                                                       
Vi satt kvar länge i den ljumma kvällen och njöt av god mat och dryck, prat och skratt.
Hit kommer vi gärna tillbaka.
(+27 grader när klockan var 22.)
 
Skrivet torsdag den 4/9-2014, klockan 20.45.
Ett tillägg; Vår goda vän Preciosa ligger sedan i morse på Torrevieja Sjukhus för misstänkt hjärtinfarkt. Hon har bett mig meddela detta till sina vänner via en kommentar på sin egen blogg och att jag även kan nämna det på min blogg. 
Vi tänker på Preciosa och önskar henne allt gott.
 

På prov!

    
Att baka matbröd hemma är en sak och att baka matbröd här kan både vara intressan och utmanande och absolut värt att provas. 
Bosse brukar baka en del av vårt matbröd hemma och tänkte att göra en provbakning även här.
Visst finns allehanda bröd att tillgå, alltifrån det grövsta brödet till det ljusaste och mängder av nybakade baguetter finns över allt och kommer i olika utföranden, både ljusa och mörkare. Valet är fritt.
Så det var inte brist på bröd som framkallade bakningen, mer att se hur resultatet skulle bli i vår lilla ugn och att känna doften och smaken av hembakat bröd
Torrjäst hade vi tagit med oss, men finns säkert att få tag på. Kanske även färsk jäst. Vi har inte letat.
Så var det mjölet. Inte  ett helt enkelt val för grovt mjöl skall blandas med en ljusare sort.
Oj, vad vi läste på mjölpåsar i butiken, men enades till slut om två paket som verkade bra.
Nu blev det en halv sats, mest med tanke på vår lilla ugn och för att se hur provet skulle utfalla.
Ett halvt paket torrjäst blandades med lite drygt 2/3 l mjöl av olika soreter och 1/2 l 39 gradigt vatten. (Lite varmare än vanligt eftersom det är torrjäst.)
Vad gällde mjölet vet vi nu att en sort var majsmjöl, (har ej använts till detta bröd tidigare) en annan vetemjöl och den tredje sorten är vi fortfarande osäkra på, men något åt råghållet.
Resultatet blev över förväntan i alla fall, så det kommer att bli mer hembakat bröd i huset här framöver.
 
 
Jodå degen går att få ihop och skall knådas rejält, innan den sätts på jäsning.
Sedan blev det ett antal bullar som på nytt fick jäsa på plåten innan de fick känna på ugnsvärmen.
Varmt var det för övrigt i huset ändå, men jäsningen blev inte så där optimal ändå. Kansk för lite jäst.
 
Bullarna gräddades färdiga i 250 graders ugn och blev riktigt goda och saftiga. Helt perfekta att dela i fjärdedelar och äta med både lite smör och en skiva ost på.
 
Och jag kunde inte motstå att visa denna "goa" bild. Wiliam (till vänster) på en ny reklambild för Polarn&Pyret.
Här har det också provats. Men kläder inför hösten...
 
 

Variation

    
 Värmen kvarstår, nu på eftermiddagen +32, men svalka finns att få i skuggan, men några större aktiviteter blir det inte. De där långa, dagliga, cykelturerna jag tänkt göra har fått krympa till korta turer nära havet och där det också svalkar mer. Dock är det svårt att just där hitta min vän skuggan.
Likadant är det med att bada. Det finns ingen skugga i havet, så jag har badat på kvällarna. Verkligen jättemysigt och ett bra alternativ för mig.
Igår eftermiddag blev det i alla fall ett poolbad, mest på prov. Väninnan AK bjöd med mig till en pool här i närheten och det var dels skönt att simma några längder och dels att svalka av sig. Jodå, poolens vatten höll +29, så svalare än luften var det. Och med keps på i poolen så klarade jag också ansiktet från solen.
Skugga? Jodå, vid hudväggrana väntade den.
 
Skönt att ha en pool för sig själva...
 
Visst blev det också ett kvällsbad vid Playa de la Cura. Min badkompis Lex och jag njöt av att simma ut i det ljumma havet och ingen trängsel vare sig där eller på stranden. Privata badvakter hade vi också; Irene och AK hade oss under uppsikt.
 
 
 
        
AK tittar koncentrerat efter oss. "Jasså, där är ni!" och Irene har hand om dokumentationen.
 
                                                
Jättehärligt! Och en vattentemperatur som passar mig, +28.

Vi satt länge på restaurang Denis och när vi i långsam takt begav oss hemåt hade mörkret lagt sig. En mycket varm dag hade övergått i en ljummen kväll. Behagligt.
 
 
                                                  
 
 
 
 
                                                                                                
 
 
 
 
                                                                                   
 
 
          
 
 
 

Veckans vykort

    
 Plötsligt minns jag semestrarna förr i världen, den tiden jag skrev vanliga vykort till familj och vänner. Tydligt minns jag också hur glad jag blev när det plötsligt damp ner vykort i min egen brevlåda.
Men nu är vi inne i en ny tid.
Jag vet att man kan skicka kort som man tagit själv med mobilens kamera och via en nerladdad betalapp och som ser ut som vykort. Praktiskt är det säkert, men det ger inte den där känslan av att skriva ett vykort för hand. En mer personlig hälsning...
(Under de senaste 10 åren har jag kanske skickat lika många vykort och brev.)
Det är  så lätt att "maila" i stället för att skriva brev och kort. Datorn eller mobilen finns oftast till hands, dessutom Instagram, Facebook och andra sociala media. Bekvämt! Snabbt går det också både att skicka och ta emot.
Inte behöver man då heller leta upp vykorten, hitta ett ställe som säljer frimärken, skriva korten och sedan söka upp en brevlåda.

För egen del har jag kanske skrivit ett 10 tal brev och vykort de senaste fem åren och kanske fått lika många.
Jag vet i varje fall att jag får ett vykort varje år och det är från min tandläkare som alltid kallar till nytt besök i form av ett vackert handskrivet vykort. Jag blir lika glad varje gång...
Hur gör ni med vykort? Kanske är jag gammeldags....
 
 
Många hälsningar från Ditte....