Tjuvstart!

    
Fredag och marknadsdag, men den gick oss spårlöst förbi.Är inte så där jätteförtjust i att trängas bland alla människor om det inte är något speciellt jag skall ha. Och det skulle jag inte idag.
Vi mötte i stället upp vännerna Anna Carin och Krister redan på förmiddagen för promenad med vätskepaus och därefter lunch.
Vi tjuvstartade lite med "Semana de la Cuchara", betyder egentligen skedvecka och kanske förväntas man äta maten med sked. Jag vet inte ännu...
Detta är en speciell matvecka, "Gastronomiska Torrevieja" där 24 olika restauranger medverkar och varje dag serveras specialiteter av god kvalité, dels från regionen här och dels från andra delar av Spanien.
Menyerna har ett fast pris som varierar på de olika restaurangerna och från måndag till fredag ligger priserna på mellan ca 15 och 20 euro. Och nu är det inte de vanliga lunchmenyerna som erbjuds, uta det skall vara lite extra.
(På fredag och lördag höjer några restauranger sina priserna med ett par euro.)
I menyerna ingår förrätter, bröd, varmrätt, dessert och dryck.
Spännande att prova på och man får läsa menyerna och se vad som lockar och på vilken restaurang.
Broschyrer om evenemanget finns att hämta både på turistbyrån och på de restauranger som är med.
 
Vi tog det säkra för det osäkra och tjuvstartade idag på restaurang Tasca Nueva Bahia med deras lunchmeny. Gott var det, rikliga portioner och mycket prisvärt! Vad sägs om 9 euro för förrätt, bröd, varmrätt, efterrätt och dryck? Dessutom flera rätter att välja bland.
Tasca Nueva Bahia är också med på "Semana de Cuchara".
 
Och det blev verkligen en riktig heldag. Jättetrevligt!
 
Det blev först ett besök på turistbyrån nere vid småbåtshamnen.
Bra att uppdatera sig på nya busstidtabeller och kartor.
Sedan var vi redo för Paseon.
 
Havet glittrade lika vackert som vanligt.
 
 
Första besöket för oss på den här restaurangen och det blev väldigt positivt.
Min förrätt; fin och mjäll lax, räkor och färsk sparris . (Ja, de var stora, så jag åt bara knopparna.)
 
 
Varmrätten har serverats! God den också! Och väldigt riklig...
Anna Carin, Krister och Bosse låter sig väl smaka.
 
 Desserterna inte att förglömma; chokladtårta som verkligen smälte i munnen och crème caramel. Gott!
Nåja, jag avstod chokladtårtan den här gången men fick ett smakprov.
                                                                          
 

Kryddigt uppdrag

    
Inköp av en kryddhylla att hänga på väggen har legat länge på vår "göra" lista. Vi har då och då letat och tittat i butiker men inte hittat någon. Och idag hade vi bestämt att en kryddhylla skulle in i "stugan" och vi tänkte inte komma hem utan kryddhylla. Tur man är envis!
Är inte ens säker på ens att sådana finns här. Dock finns kyddor i mängder och jag anar att de måsteförvaras någonstans, men uppenbarligen inte i en hylla.
Jag hade en inre bild av hur vår tilltänkta kryddhylla kunde se ut och förslagsvis som någon av dessa på bilderna.   
 
Den vänstra hittade jag i en tidningen Plaza som jag hade här och den högra är från en spansk IKEAkatalog.
Och med bilderna med mig så började vårt letande.
                                                         
Längs den stora "möbelgatan" en bit nedanför oss, Avenida Cortes Valenciana, ligger mängder av större och mindre butiker och vi gick in i alla och letade och visade bilderna. Men icke! Inte ens något som ens kunde tänkas göras om till en hängande kryddhylla hittades.
                                                                       
               
Allt fanns, utom det vi skulle ha och i minut och parti.
Vi  besökte både "loppisbutiker", prylbutiker, möbelaffärer och heminredningsbutiker.
Möjligen hade vi kunnat få med en kryddylla om vi öpte ny spis och fläkt och det var inte aktuellt.
 
En del fanns att titta på under gång; gatorna sopades per maskin och rent blev det. Men det körde ihop sig på ett övergångsställe, i en korsning där en bil hade parkerat. Visserligen stod et tydligt STOP på gatan. Men frågan var hur länge bilen hade tänkt stå där.  Vi stannade ett tag och ingen bilförare dök upp. De motorburna sopfordonen fick sopa en annan gata så länge..
Efter att ha besökt ett 25 tal butiker drog vi oss ner mot havet för lite lunch och vila, kanske kunde vi komma på en annan idé dessutom.
När vi pustat ett tag kom vi på att det var sista och då är de flesta butikerna stängda. Undantag finns med de större matbutikena, Carrefour och "Kinabutikerna" (Där säljs allt man både behöver och inte behöver till billigt pris, men efetrsom det mesta ändå är tillverkat i KIna så kan man ju handla här också. Och man får ju oftast vad man betalar för och det vare sig det gäller flygresor, kläder, mat eller annat.)
 


              
Solen strålade vackert och havet blänkte och på Playa del Cura var det  idag många badgäster.
Kan knappast tro att det är den 30/10, +24 i luften 0ch +22 i havet.
 
En egen bänk vid havet passade oss perfekt.
Kanske kunde här nya funderingar frodas vag gällde kryddhyllan.
 
Både Bosse och jag insåg att vi nu var tvugna att hitta något användbart i en Kinabutik och vi skulle komma att passera flera. Och visst kan jag köpa en kryddhylla hemma i Stockholm, men nu skulle den på plats idag.
Efter visst letande hittade vi en tänkbar reserv som fick följa med oss hem och den sitter nu på väggen. Alla burkarna fick plats och en bänkyta frigjordes. Bra så!  Åtminstone tills ett alternativ uppenbarar sig.
Lätt att konstatera att vi "gått över brunnen (över ån....) för att hämta vatten", kryddhyllan.
(Denna hylla har hela tiden funnits i Kinabutikerna....)
 
 
 
 
 

Bra kombinationer.

    
Onsdag, den sista i oktober! Sena eftermiddagen är redan här och solens strålar dröjer sig fortfarande kvar på terrassen i drygt ännu en timme.
Förmiddagen bjöd på lite spanskstudier och sedan en cykeltur till min spanska frissa, Jessica, jätteduktig och trevlig . Och ompysslad blir man verkligen där och dessutom till priser som är ca 1/4 av de som gäller hemma.  Jessica är duktig på engelska, men nu tar jag förstås chansen att få prata lite spanska och försöka förstå vad som sägs. En bra kombination.
Dessutom är det toppen att kunna boka sin tid någon dag innan och inte behöva ha flera veckors framförhållning som jag ofta måste ha hos frissorna hemma i Stockholm. (Har ett par jag alternerar mellan, men nu passar jag förstås på att ordna håret när vi är här.)
 
Vackra blommor som piggar upp finns alldeles utanför  huset.
                                                                        
 
Efter ett par timmar hos frissan blev det ett besök på vår lokala stora matbutik, CONSUM. Stannade först till i parken bredvid, för att titta på de höga och frodigt grönskande träden.
Kom i den vevan på att jag inte hade med min cykelnyckel och lika lite här som hemma ställer man en cykel olåst om man vill vara säker på att den står kvar när man kommer tillbaka. Ringde alltså min "livlina", Bosse, som kom per cykel med nyckeln några minuter senare.
Det är alltid roligt att handla här men  vissa saker kan vara lite knepigt att få tag på. Idag tror jag att jag blev utan de soltorkade tomaterna, tomates secados al sol. Jag frågade efter dem och fick visserligen en konservburk med det stod också på burken att paprika ingick. Nåja, man är väl flexibel...Värt att prova och jag återkommer om resultatet. Resten av varorna fick jag tag på utan vidare.
 
Från CONSUM cyklade jag vidare till dagens "lunchmöte" med Preciosa, "La Syrra" och Suz som ägde rum hemma på vår gata och den norska restaurangen Mundo.
Insåg att det var över ett år sedan jag var här.
Innan vi hade internet så satt jag här en stund dagligen, men nu finns det i huset, så då har också besöken uteblivit. LIte trist, men jag åfr väl ändra på det.
Maten är oftast norskinspirerad /skandinavisk, men det finns också rätter som man skulle kunna kalla mer EU anpassade...
 
Den vackra bougainevillan utanför Mondo har i delar övergått i lite brunt. Kanske har den höstkänsla?
Vi beställde alla olika matrtter och alla var nöjda.
För egen del blev det en vacker och jättegod räkmacka på norskt, grovt, bröd och även räkorna var norska.                                                                                       
Helt klart ett väldigt trevligt lunchmöte med god mat.
Suz, Lex och jag har fullt upp med att äta och beundra maten vi fått in.
 
Ingen av oss har ju några direkta tider att passa så vi satt kvar länge och det blev mycket prat, skratt och många diskussioner runt bordet. Tack för trevligt möte!
Så småningom förflyttade sig de övriga mot "Ali" på bar Barcelona för kaffe på maten och jag  trampade hemåt där spanskstudier, besök i blogglandia och bloggen väntade. 
                                                                                           
Utsikten just nu hemma på terrassen, +23 grader klockan 17 och det känns inte som slutet av oktober.
 
 
 

Inbyggd klocka

    
 Det fina och soliga vädret fortsätter och jag tar dagarna i milt sagt lugn takt. Här finns inga "måsten" och jag får inte alls dåligt samvete för att jag inte rusar iväg ut i det vackra vädret i arla morgonstund. Jag har all tid i världen. Kanske inte riktigt då, men tiden är ingen bristvara i alla fall.
Dagarna går utan att jag funderar över innehållet och det känns bra.
Jag har efter mina 40 roliga och givande år som lärare, då ständigt på språng med det mesta, nu tid att vara upptagen med att inte göra så mycket. Och oftast trivs jag med det.
Klockan är fortfarande på, men jag tittar sällan på den, utan litar till mitt inbyggda urverk.
 
Frukostar på terrassen i kortärmad t-shirt, spanskstudier, bokläsande, promenader, (ofta längs havet) cykelturer, träff med vänner för prat, mat och fika, diverse utflykter i omgivningarna med buss och botaniserande blad fräscha frukt/grönsaks/fisk/skaldjurs och köttdiskar i mataffärer och i saluhallen för att få inspiration till middag.
Känns inte alls som om dagarna vare sig är enformiga eller händelselösa.
Och vad gör jag hemma i Stockholm? I stort sett ser dagarna hemma ut på liknande sätt, men där vill jag vara aktiv på ett annat sätt. Känner mer att jag måste utnyttja tiden. Vet inte varför, men jag vill hinna med...Vad jag sedan skall hinna med, det vet jag inte.
Jo, döttrarna och barnbarnen är viktiga och mina vänner förstås.
Men i övrigt vet jag inte. Kanske är det den inre klockan som tickar snabbare i storstaden och påkallar mer uppmärksamhet. Men jag kan ju blanda lite som jag vill, Stockholm och Torrevieja, och det är en förmån som jag är glad över.
 
 
En segelbåt som tyst glider fram i god vind är en bra kontrast till stranden.
 
Stränderna runt stan har fortfarande många besökare.
Men nu går det ganska lätt att hitta en plats trots många pinaler att packa upp;
parasoller, stolar, kylboxar med mat och vatten är givna följeslagare.
 
Vill man hellre slå sig ner bredvid "den väntande fiskarhustrun" brukar det finnas plats.
Och här slipper man sanden...
 
Skymningen sänker sig nu redan vid 18.30 och det rosa skenet tar vid.
 
Här kan jag sitta länge och drömma mig bort....(stranden vid los Locos)
 
 

Salig blandning

    
 Här är filmintresset stort och högt i kurs ligger gamla svartvita filmer men även mängder av hamla föremål, som alla har sin egen historia att berätta träffar men på lite varstans i lokalerna.
Nej då, vi är inte på någon loppis eller i en kuriosabutik.
Bättre upp!
 
                                                                                                                                                                               
Fastnade förstås vid en filmaffisch från en av mina gamla favortfilmer, Casablanca, med Ingrid Bergman och Humphery Bogart i huvudrollerna. Filmen är från 1942, en verklig klassiker.
Även ledmotivet "As Time Goes By", spelat på flygel, är jag förtjust i.

Varje gång vi varit i Torrevieja, och det är många nu, så går vi dagligen förbi restaurang Nando´s men det har inte blivit av att stanna till här vare sig för att äta eller se oss omkring bland alla härliga samlarobjekten.
Oftast har vi dragit oss ner mot havet för att äta, men man kan väl variera sig.
Nu blev det i alla fall av med ett besök och det kommer att bli fler, för god och vällagad mat till rimliga priser, trevlig miljö och bra service tycker vi mycket om. 
På Nando´s serveras en menylunch, förrätt, varmrätt, efterrätt och flera rätter att välja bland för ca 10 euro och då ingår det vatten/läsk/öl eller vin. Även kvällstid serveras olika menyer från priser mellan 12 till 18  euro.
Vill man hellre äta à la carte så går det utmärkt.
Fredags och söndagsluncherna mellan 14 och 16 är särskilt välbesökta och hit kommer också många spanjorer för att äta och det tycker vi är trevligt.
Midddagar serveras från klockan 19 och framåt. Men från söndag kväll och hela måndagen så vilar både personal och restaurang upp sig.
 
Dagens meny står angiven på en griffeltavla vid ingången och vi önskades välkomna av kocken som också kvällen till ära var fotograf. Den ätande skaran betår av Bosse, Maggi, Bertrand (Bosses syster och svåger) och jag är också med på ett hörn längst fram.
                                                                          
För min del blev middagsvalet avokado med räkor och  utskuren biff med två såser. Gott!
Magen var mätt, så desserten blev glass med chokladsås och för de andra föll valet på en Pavlovatårta i form av en "alptopp" av marräng med olika fyllningar i lager. (Mycket god, men i en annan variant än originalreceptet)
 
 

"All that Jazz"

    
 Så kom söndagen denna vecka också. Vilodagen och det har vi verkligen tagit fasta på. Vi har vilat oss i form och för vad, månne.
Nej, vi skall inte till stranden, för där är vi aldrig numer, annat än för att bada eller promenera. Bättre upp!
 
Strax före klockan 14 går vi ut genom grinden och några minuter senare kliver vi in på en gård och möts av parasoller så långt ögar når och under dessa kurar mängder av människor.
Inte ett ledigt bord i sikte och absolut inga stolar. Jo, inomhus fanns både och...
 
För oss var det idag premiär på jazzeftermiddag. Hade vi tänkt till kunde vi förstås medfört stolar.
Men det hade vi alltså inte.
Stämningen var hög och hade antagligen varit så ett tag. många besökare kom i stora sällskap och jag tyckte mig höra en viss dominans av norrmän, tätt följd av britter.  
Bosse och jag hittade ganska snart en tunna bland några bananplantor, ja det  var nog ett bord, och placerade oss där i skuggan.
Efter ytterligare en kvart hade vi nosat upp två lediga stolar, men det var ett stort detektivarbete att hitta dem.
Helt perfekta platser!
Hit kommer vi absolut att gå fler söndagar och lyssna på jazz och kanske kommer vi då lite tidigare och gör vi inte det så tar vi med stolar.
Priserna är mycket överkomliga både på mat och dryck, jazzen ingår, och är man ett större sällskap går det bra att boka bord.
Söndagsjazzen börjar klockan 14 och jag tror den slutar vid 16.30...Rekommenderas!
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag med "all that jazz".
För övrigt erbjuderBar Carlos, levande musik de flesta kvällar i veckan. (Tisdag och torsdag är det karaoke)
 
Folk, fest och fullspikat var det. Många åt lunch, men de hade säkert kommit redan före klockan ett och lyckats beställa och få sin mat. Personalen jobbade verkligen hårt och alla fick vad man önskade i fråga om mat och dryck under hela eftermiddagen.
 
Och orkestern spelade härlig tradjazz med allt från Louis Armstrong, Mr Acker Bilk,
Fats Waller, Chris Barberoch många fler.
 
Här har en annan artist och musiker, Nico, tagit sig an scenen och sjunger med bandet. Mycket uppskattat.
(Vi har en granne som är musiker och Nico är hans gitarrlärare, så vi har hört honom tidigare,
både här hemma och på "lokal".
 
Visserligen lite skymd utsikt, men vad gjorde det...
 
                                                                         

Veckans vykort, från Alicante, vecka 43

    
 De timmarna vi spenderade i Alicante på vårt första besök där gav mersmak och nästa gång blir det minst en övernattning följt av en tågresa norrut längs kusten.
Här i trakterna finns mycket att utforska, den saken är klar.
Efter lunchen i drog vi oss ner mot den berömda strandpromenaden, "Paseo Explanada de Espana"
som sträcker sig längs havet från Puerta del Mar i öster och till Parque de Canalejas, där busstationen nästan ligger.
Längs den här fina och skuggiga "paseon" ligger vackra, svarta, brun-röda och crèmefärgade mosaikstenar och det är många. Någon har visst räknat dem och kommit fram till en siffra på ca. 6.6 miljoner bitar...
Dessa vågmosaiker ett kännetecken för Alicante och finns med på mängder av vykort. Och givetvis på mitt.
Stenarna bildar ett vågmönster och när man går här mellan palmerna som är placerade i fyrdubbla rader känns det som om man går på vågor. Det lutar åt olika håll.
Om man händelsevis skulle behöva vila sig så finna det många bänkar och trästolar att slå sig ner på. Och önskas en vätske eller matpaus är det lätt ordnat för det finns gott om kiosker. Känner man för en mer rejäl matbit så ligger det mängder av resaturanger längs hela Esplananden.
(Vad gäller lite shopping så finns det många marknadsstånd hela vägen som säljer det mesta...)
 
En sak som kan vara bra att tänka på är att några ställen antingen serverar diverse drycker och ingen mat, medans andra har både och.
 
Den här gången kom vi inte upp till fästningen som är från 1500- talet, Castillo de Santa Barbara, som ligger på ett berg högt ovanför Alicante. Helt klart värt ett besök.
  Hit upp kan man ta sig med bil om sådan finns, gå uppför en herrans massa trappor eller åka hiss.
Får väl bestämma till nästa gång vilket alternativ det blir, för upp dit ska vi ta oss. Tror bilalternativet utgår...
 
Vår resa slutade där den började vid busstationen som är nybyggd och väldigt fin. Bussbiljetter köps en trappa upp och där finns tydligt agivet vilken "gate" bussen har.
Från den här busststionen kan man lätt ta sig till många platser i hela Spanien.
Skulle man hellre vilja ta tåget så är det en annan station dom gäller, Estacion de F.F.C.C. (Renfe) som ligger på Avenida de Salamanca, ca 1 km från busstationen. Lätt att hitta. Karta får man i infodisken på bisshållplatsen, om man nu kommer med buss. (Visserligen har jag en GPS i telefonen, men jag gillar kartor, känns säkrare...)
Men visst hade det varit praktiskt att ha både buss och tågstation bredvid varandra.
 
 
 
                                                                                                                                         

Praktiska tips

    
Alicante, fortsättning, del 2/3
 
Lunchdags i Alicante och det var svårt att bestämma restaurang. Men till sist avgjorde slumpen och vi hamnade på en liten gata där de små tapasbarerna låg tätt. Perfekt! Och vi kunde också enas om var vi skulle slå oss ner. Skönt att vila fötterna ett tag och att prova ett gäng tapas.
 
Lätt att hitta mysiga tapasbarer i den gamla delen av Alicante.

Under dagens strövtåg så hittade jag på några parktiska tips. Vad sägs om den här vasen? Lyckades också klura ut hur blommorna kunde komma ner i glödlamporna. Tittade nämligen efter...
 
 
Det var siestadags både när vi åt lunchen och ett par timmar därefter så det riktiga gautlivet saknades just på dessa gator. Blev väldigt förtjust i trafiklyset som stod på en gågata och ändrade färg. Kunde ju vara risk för köbildning bland de gående.
Den uppmålade cykelbanan i mitten av den enkelriktade gatan, kändes modern. (Just så här ser det nu ut på flera gator i Stockholm, bl.a på Götgatan på Söder.)
I övrigt undrar jag om bilarna skall köra om cyklisterna på den vänstar sidan...Fick inte möjlighet att se det för det passerade inga bilar. Siesta ni vet och den pågår ofta mellan 14 och 17.  
 
 
Vissserligen är svampsäsongen över, men för att få till lite naturkänsla på en av alla gågatorna så fanns mängder av flugsvampar uppsatta och toppade med sniglar av allehanda slag. Ett piggt och alert inslag bland de gamla husen. Och några av dem var också till salu. Hittade ett klart fynd för den händige som var till salu.
Bara lite ytskiktsrenovering som saknades.
 
 

Till Alicante

    
Del 1/3
 
Idag blev det av! Vi har nu i mer än ett år tänkt att ta oss till Alicante, en stad 45 km från Torrevieja. Men av någon outgrundlig anledning har det inte blivit av. Men idag så!
Bussar går från den "stora busstationen i Torrevieja" och de går i princip en gång i timmen.
Till priset av 4 euro och 50 cent per person klev vi ombord på bussen för att ta oss till Alicante via grannorterna Guardamar, La Marina och Santa Pola. Och efter en tur  75 minuter och 30 rondeller klev vi av vid den fina busstationen i Alicante. 
En karta över stan fick vi i infodisken på plan två i bussterminalen och strax var vi på väg mot Alicantes gamla stadskärna.
 
På väg mot den gamla stadskärnan längs den vackra strandpromenaden, Paseo Explanada de Espana.
 
Vackra hus med gränskande balkonger mitt inne i stan.
 
Alla gator hade tydliga skyltar i kermaik och vackra träportar var det gott om.
 
Alicante är en stor stad i provinsen Valencia med ca 330 000 invånare och som tillsammans med fyra grannkommuner kommer upp till ett invånarantal på ca 700 000.
Staden är gammal och den grundades 324 f. Kr av grekerna som då kallade Alicante för Akra Leuka.
År 201 e. Kr. erövrades Alicante av romarna som valde att kalla staden för Lucentum.
Mellan 718 och fram till 1279 styrdes Alicante av morerna och kom sedan att ingå i Kungariket Aragonien.
 
Parken, Fuente Plaza Gabriel Miro, ( döpt efter en spansk författare) var vacker
och här stannade vi till på en bänk för att bara njuta.  Vet någon vad träden med de hängande rötterna heter?
Jag var ett tag inne på en sorts ficus, men kanske är det plataner. Hjälp, den som vet...
 
Med tanke på att det började närma sig lunchtid, så kan jag lugnt meddela att utbudet av restauranger var jättestort. Och vilken skulle vi välja. Svårt val, för alla såg mysiga ut.
 
Nej, det blev inte den här....
 
Fortsättning följer...
 
                                                                                                                                                                                                           
 
 
 

Omdirigerad

    
 Nya äventyr  på gång och extra roligt blir det när man inte vet utgången av det hela.
Vi skulle idag först ta oss till ett område en bit utanför stan, Los Balcones, för våra gäster har vänner som har hus där. Kunde vara roligt att se hur det såg ut där och därefter hade vi tänkt äta en sen lunch på restaurang Nautilus nere vid havet  vid Rocio del Mar.
Vi vandrade i samlad trupp ner till busstationen "Eras del Sal", strax söder om småbåtshamnen.
Just härifrån går flera av innerstadsbussarna. Och eftersom busstidtabellerna är mer en rekommendation så kan man bara på ett ungefär ana avgångstiderna. Oftast går bussarna en gång i halvtimmen, men man vet inte riktigt.
Eftersom jag åkte den här sträckan i torsdags, och då med en buss som heter D/F, var jag ganska säker på att det var den vi skulle ta.
Bussen kom, jag klev på och frågade om den även gick till Los Balcones eftersom jag rest dit med samma busslinje i torsdags. Nej då! Det gjorde den inte. Märkligt!
Strax efter kom bussen E, med destination Los Balcones och ett annat område som heter Lago Jardin. Men icke till Rocio del Mar.
Vi klev på bussen och den begav sig upp i stan i stället för att åka söderut. Jag frågade på stapplande spanska  chauffören om vi var på rätt väg.  Jodå, bussen skulle ta en sväng upp i stan innan den körde söderut.
Efter en kvart på bussen såg vi att den passerade vårdcentralen, La Loma,  nästan hemma hos oss igen. Alltså hade vi promenerat i 35 minuter i onödan till busstationen, om man då inte tänkte på motionsfaktorn.
Hur som helst fick vi se Los Balcones och Largo Jardin, en bra bit ute på "vischan" och vackert beläget uppe på en höjd.
En vänlig busschaufför lät oss följa med tillbaka till Torreviejas sjukhus och där kunde vi byta buss till linje D/F.
Och tänk, efter att ha åkt med två bussar i över en timme kan vi se havet vid Rocio del Mar.
Klockan hade hunnit bli närmare halv fyra när det blev dags för lunch. Hungriga var vi och fram kom vi.
 
Kusten just här vid Rocio del Mar är ganska karg och har också sin tjusning. Det blåset och vågorna gick höga.
Vackert och mäktigt!
 
 
En pizzalunch på Nautilus smakade väldigt bra och utsikten från vårt bord var absolut njutningsbar.
 
Jag följer ju ubåtsincidenten hemma med stor spänning och även här dök det upp en. Dock i en annan förpackning. Undrar om den månne blivit omdirigerad.
 
 
 

Med på bild

    
 Dagens promenad gick till La Mata, ca 6 km och vi valde att gå  så att vi såg havet största delen av vägen.
Ett och annat "blomsterstopp" blev det förstås innan vi var framme.
Bad för ett par av oss väntade, (inte jag och Bosse) vätskepaus och lunch vid en strandnära restaurang.
Fram på eftermiddagen, denna soliga dag, utan ett moln inom synhåll, tog vi bussen hem.
Nu väntar middag ute på terrassen och strax efter klockan 19 är det fortfarande + 24. Inte vill jag ha höst och kyla...
 
 
Jag vet inte vad dessa vackra blå blommor heter, men de växer på något buskliknande. Någon som vet?
Den vackra rosa hibiskusen, som fanns alldeles bredvid, bara väntade på att få vara med på bild.
 
Det gjorde även flera kilometer långa stranden vid La Mata
och den anses vara den längsta sandstranden på spanska fastlandet.
Sand, sand, sand, så långt ögat når och stranden övergår så småningom i Guardamar och Santa Pola,
samhällen längs kusten norr om Torrevieja.
Men där heter förstås stranden något annat.
 
Klart vatten, gjorde att jag nästan ville bada, men bara nästan.I stället var jag badvakt till våra gäster.
Alltså vaktade sakerna...
Vattentemperaturen höll sig runt +22 och det får nog anses vara helt ok.
Särskilt för att var senare delen av oktober.
Själv vill jag ha +25 för att det skall vara njutbart med ett bad.
 
Hittade ett perfekt fordon, en elcykel, som gärna lät sig fotograferas. Kanske är det snart dags att byta upp sig. Varför trampa i onödan? Men å andra sidan skulle man då missa en del av motionen.
Men titta kan man ju få göra.
 
                                                                                           
 

Besök!

    
 Idag vid lunchtid hämtade vi vår gäster på busstationen. Extra roligt var det att välkomna Maggi och Bertrand, min svägerska och svåger, till deras första besök i Torrevieja.
Vädret var helt perfekt och inte ett moln på himlen idag heller.
Lunch hemma på terrassen och senare på eftermiddagen körde vi långpromenaad med varvet; Avenida Baleares ner till stranden Los Locos, besök på Domti; butiken där ingen vara kostar mer än 2 euro.
Vidare längs havet mot Playa de la Cura, men innan dess blev det ett vätskestopp på udden vid "pelarna".
Vi strosade vidare mot "Centrum" och hann precis se solen gå ner i väster innan vi vek av norrut och gick hemåt.
En fin och ljummen kväll är det och vi kommer nog att sitta ute länge och njuta och saknar inte alls just nu den svenska hösten.
 
 
 
Den stora busstationen i Torrevieja, där flygbussarna både kommer och avgår. Och är man lockad av en busstur till Madrid, Alicante eller norrut i Spanien t.ex. San Sebastian så är det här man tar bussen.
Men lokalbussarna inom stan tas vid andra hållplatser.
 
Framåt halv sju började molnen torna upp sig över havet och den blå himlen övergick i en grå nyans.
Men Las Columnas, bardelen gästade vi idag, bjöd på fin utsikt trots moln.
 
Piren skymtar där borta och det känns hur fukten i molnen tränger sig ner. Men inget regn!
 
Vi passerade vattenfallen innan vi vek av för att dra oss hemåt.
                                                 
Men först hann vi med en vacker solnedgång.
 
 
 
 
                                                                                                     
 
 

Sommar pågår...

    
Veckans vykort, vecka 42.
Söndag igen! Ännu en bra och händelserik vecka har passerat och en ny, blank, ligger framför mig.
Spanskstudier, biltur, fotoutflykt med tillhörande bussrundtur, luncher nere vid havet, möten med fina vänner,
strövtåg på egen hand, stunder vid datorn och en hel del andra "trevligheter" har med lätthet fyllt veckan.
Och imorgon är det en ny vecka med nya möjligheter.
Sommarvädret fortsätter och sandalerna är på fortfarande på...
 
 

Apropå goda gärningar...

    
 Apropå goda görningar och handöingar så minns jag med glädje ett par händelser från Kina och Peking och där jag vid ett par tillfällen glömt handväskor. Och fått dem tillbka.
Första gången jag besökte Peking var i slutet av oktober 1993 och då var det en veckas vistelse som gällde. Ingen gruppresa utan vi hade ordnat allt själva, var inte så vanligt då.
Mycket att se och uppleva, inte minst den Kinesiska Muren, Himmelska Fridens Torg, Den Förbjudna staden, hutonger, mysiga restauranger (där ingen pratade engelska) och mycket shopping förstås.
Efter att ha avverkat en hel del shopping satt vi en sen eftermiddag på en reasaurang för tidig middag med många kassar i stolarna bredvid oss. Vi åt länge och mycket och det blev det dags att bege sig till vårt hotell, SAS Radisson och det per taxi.
Väl på hotellet packar jag upp våra kassar, men hittar inte min lilla handväska med axelrem. Jag letar och letar, men ingen väska. Till saken hör att i väskan finns ett kreditkort, körkort, visitkort till hotellet och en del kontanter i form av dollar och i kinesisk valuta. 
 
Bilder från Muren vid det mindre turistiska "Mutanieu", några mil nordost om Peking.
 
                                                                     
 
 Ingen väska hittas. Kom på att jag antagligen glömt den på restaurangen eller i taxin.
Min man ringer ner till receptionen och säger; "My wife has left a handbag at a restaurant, can you please help us". Svaret blev; Oh, the restaurant at the hotel is closed, do you want to book a table for tomorrow.".
Det ville vi inte utan önskade få hjälp att hitta min handväska. Puh!
Efter ytterligare samtal i samma anda gav vi upp och funderade på hur och vad vi skulle göra. Att ringa restaurangen hade iv gjort, men den var också stängd.
Det gick ett antal minuter och så kommer ett samtal från receptionen; det är polisen som frågar efter mig.
Och en mansröst som talar engelska (ovanligt då) frågar efter mitt namn och födelsedata och ber mig beskriva handväska med innehåll och meddelar sedan attt polisen fått in en hnadväska som bör vara min.
Så vid 22 tiden hittar vi en taxi och kommer fram en halvtimme senare till en mörklags polisstation kombinerad med fängelse och där småspringer jag över den stenbelagda, mörka gården in till polisen och maken väntar i taxin.
Jag får på nytt beskriva handväskan och redogöra för innehållet och väskan tas fram. Jag var lite svavande på antalet dollar, men hade i övrigt god koll. Handväskans innehåll plockades fram i den takt jag beskrev sakerna.
Handväskan var åter tillbaka hos mig och med allt innehåll.
Jag var väldigt tacksam ochglad och ville gärna lämna en 20 dollars sedel till polisen, men icke. Han talade strängt till mig och sa på engelska; "Detta är kinesisk polis och här tar vi inte emot pengar, vi gör vårt jobb".
Jag småsprang lycklig, i den becksvarta kvällen, tillbaka till taxin och var glad ändå in i själen.
Tack vara mitt visitkort från hotellet och mitt körkort med uppgifer hade polisen spårat mig.
Fantastiskt!
Och jag tror fortfarande på goda gärningar....
 
(Har också glömt en ryggsäck, modell handväsksstorlek, på en toalett på fygplatsen i Peking och den fanns också kvar i ett förråd, omhändertagen av städpersonalen. Så jag har haft tur och efter en incident på en restaurang i Stockholm där någon klippte loss min ryggsäck som satt runt foten, så sitter jag alltid med handväska ryggsäck på mig.)
 
Några år senare; studier i kinesiska med Sofia, min lärare. Och sedan mat, en utmärkt kombination.
 
Att ta sig fram per cykel i Peking hör liksom till-
Likaså förstås ännu ett besök på Muren och nu på en plats där turister är sällsynta.
Norr om Peking och vid värdshuset "Gula blomman" . (Ja, Eva J, Anna G, John o Gunilla m.fl. var med...)
 
                                                                                          
 
 

På vift med en kamera

    
 En strålande eftermiddag och jag vandrar iväg för att ta bussen till Punta Prima, just dit där jag var tillsammans med "Swedish Tant Maffia" i onsdags.
Här vet man inte om bussarna kommer, tidtabellerna är mer rekommendationer, så jag var ute i god tid. Hade genom hjälp av Preciosa kommit fram till att bussen med namn D-F skulle fungera och dessutom var jag skulle gå på. Tog i god tid upp plånboken för att samla ihop mina 1,35 (euro) som resorna kostar.
Kom fram till att jag saknade två cent för att det skulle bli jämna pengar. I övrigt medförde jag ett par 20 eurosedlar, men det är inte säkert att chaufförerna växlar så stor summor. Det hela löste sig genom en medresenär och glad var jag.
Nu började bussäventyret och det blev en rejäl sightseeingtur till ett par områden en bit upp på kullarna utanför stan. Jag fick se både los Altos och Los Balcones, på svindlande vägar, men efter en halvtimmes bussresa kände jag igen mig när jag såg skylten från JYSK och bussen drog sig ner mot havet. Framme!
 
En strålande eftermiddag.
 
Vad skulle jag nu här och göra? Jo, jag skulle med på en fotovandring. God tid hade jag, så varför inte slå till på en tidig middag inne på restaurang Nautilus.
Givetvis bord med vacker havsutsikt och till detta en lätt middag i form av "chèvre chaud", varm getost på stekt bröd och placerad på en salladsbädd. Gott!
 
Ibland tänker jag på meningen med goda gärningar. Vid busshållplatsen fick jag 10 cent av en medresenär och var glad för det. Här på restaurangen besökte jag damrummet och när jag var på väg ut såg jag en handväska hänga på en krok. Jag tog med handväskan och lämnade in den i baren där personalen tacksamt tog emot den.
När jag  senare nästan ätit upp maten kommer ett par förbi mitt bord, de stannar och berättar att de var så glada för att ha fått väskan tillbaka och ville bjuda mig på min måltid.
Jag tackade och tänkte att "jag vet hur det känns, både att glömma handväskan och få den tillbaka." Det hände nämligen mig på Pekings stora internationella flygplats..
 
God mat och fin utsikt.
 
 Fotovandringen då? Jodå vid utsatt klockslag träffade jag på C och I, två pigga norskor i varierande åldrar och efter ett tag anslöt sig även en man, A, till sällskapet.
De andra var vana fotografer och hade rejäla kameror med rejäla objektiv. Men se det hade inte jag utan min Canon Powershot var med och den fick duga.
Vi bestämde oss för att gå bortåt längs havet och hann både prata och fotografera under tiden.
 
Ett gäng fiskare blev min första bild. Försökte få till någon form av djup i bilden...
 
Tja, ett gäng dadelpalmer och även här försökte jag med djupet.
 
Att fånga stänket från vågorna resulterade i ett 20 tal bilder, men det var på den här som det syns.
 
 En vätskepaus blev det och samtidigt började himlen få sina rosa toner. Mysigt att njuta av den vackra förkvällen och se Torrevieja i fjärran.
Det blev mycket fotoprat och jag kunde  inte bidra med så mycket den här gången, men fick många tips av de andra "veteranerna" .
Mörkret var på väg och vi drog oss, med kamerorna i högsta hugg, tillbaka till utgångspunkten.
Hemresan blev lite mindre sightseeinginriktad eftersom jag fick bilskjuts till El Paraisio som ligger hyfsat när stan och där hade jag tur, för en buss kom inom fem minuter.
Och väl tillbaka i Torre vandrade jag sakta hem genom stan. Med kameran nedpackad.
(Fototuren gav helt klart mersmak och jag följer gärna med på fler.)
                                                                                                        
 
 Tillbaka till utgångsläget.
 
 
 
 
 
 
 

Vi tar oss en tur

    
Dags för "tantmaffiautflykt"!  Varifrån själva ordet kommer är jag lite osäker på, men jag tog upp den "tråd" som påbörjats i ämnet och på den vägen är det.
Apropå väg; Här är bilen som transporterade oss, en helt ljuvlig, liten Fiat och framförd av vår skickliga "driver" Susan.  Tror inte ens att hon hade någon medförare. Vet ju annars att de är vanligt här i trakterna. Ingen nämd och ingen glömd...
Förutom chauffören fanns Preciosa, "La Syrra" och jag med i bilen.
Och med en lugn chaufför och lugna passagerare styrdes bilen söderut längs kusten till Punta Prima. Några rondeller passerades och någon kännedom om rondellkörning finns nog inte här i stan, utan man kör mer på känsla.
Men snart rullade vi ner mot havet och målet, restaurang Nautilus där även Britta anslöt sig. 
 
 
Nautilus är en stor restaurang och där man har obruten havsutsikt
och här blickar jag mot norr och Torreveija.
 
Vy söderut. Kusten här är mer stenig och karg än mot norr där sandstränderna breder ut sig.
Jodå, det finns sandstränder även här...
 
Sköna soffor, vacker utsikt, mysig miljö och det viktigaste, trevligt sällskap. mycket prat och många, glada skratt. Stämningen var verkligen på topp!
 
Tanter och tanter? Tveksamt! Och när blir man det?
Jag, Brita och Susan vill var med på bild.
Observera! Här finns något mycket speciellt med på bilden,
 en viss kinesisk man vid namn Jimmy Choo. Jodå han syns! Susans solisar. Ursnygga.
Själv nöjer jag mig med ett par helt vanliga "Ray-Ban".
och Britas solisar, hon hade två par, var också jättesnygga. Så vi strålar i kapp.
 
Från Nautilus och havet körde vi upp till ett litet centrum, magarna ville ha mat. Ja, de flestas magar...Och så blev det. Här festade vi till ordentligt med olika varianter av hamburgare. Viblev sittandes länge och det var inte så att det var maten som dröjde...
Innan vi åter satte oss i fiaten och lät oss transporteras hem blev det ett besök på Jysk och här var tomtarna redan framme, plus en hel del andra julprydnader. 
För mig känns julen väldigt fjärran, men almanackan talar om att det är mindre än två månader till Lucia, så jag får börja vänja mig. (Känns svårt här i sommarvärmen.)
 
 
En ny tomtemodell! Gillade verkligen solisarna...
Även om inte Mr Choo har designat dem.
 
Eftermiddagen hade övergått i kväll när Susan tryggt körde tillbaka mot staden och tantmaffiautflykten var till ända. för den här gången. Hoppas på fler...
En riktig "njutflykt", skulle jag vilja säga. Muchas gracias!
 
 
 
 
                                                                                                     
 
 
 

Ibland blir det fel, väldigt fel.

    
 I morse vaknade jag tidigt. Nåja, allt är relativt förstås, men jag satt ute på terrassen och såg solen gå upp tillsammans med dator och kursen i spanska.
En vacker, men aningens kylig morgon, + 18 när klockan var halv nio.
Men termometern steg snabbt i graderna och visade nu vid lunchtid på +25. I skuggan alltså...
 
 
 
 När jag nu var uppe så tidigt och var i gång med spanskträningen så har jag för närvarande lunchrast. Rast och rast, men uppehåll från studierna ett tag. 
Kändes alldeles lagom med en fräsch räksallad.
Och denna gång är det grönländska räkor som inhandlats.
De spanska räkorna från Medelhavet är oftast större (finns snå också) och kräver lite mer tillagning för att smaka något. I sig själva är de både svårskalade och många gånger smaklösa, men med kryddor och en snabb stekning med vitlök, så blr de något helt annat.
 
Dagens lunch! Och vad nyttig jag känner mig...
 
Morgonens studier handlade om olika fraser och om skillnaden mellan de två verben "ser" och "estar". Båda betyder "vara", men används på olika sätt.
Tror kanske att jag förstått hur, men det återstår att se.
Tursamt nog är spanskan ganska lätt både uttalsmässigt och att stava. (Om man bortser från alla accenter) Det är inte så många för oss okända "ljud" eller betoningar.

Under åren i Peking så kämpade jag på med kinesiskan, mandarin =  förenklad kinesiska, men inte var det så enkelt.
Just uttalet på kinesiska är väldigt viktigt och hur man också lägger betoningen på de olika ljuden. De tär väldigt lätt att göra fel och gör man det så får ordet en helt annan betydelse.
Har många erfarenheter av det, men en som just nu kom upp i huvudet var när jag skulle åka till flygplatsen med taxi för att hämta goa vännerna Hélene och Monika.
Jag vinkar in en taxi och tänkte att jag nog nu, efter bara ett par timmars studier med Sofia, (min kinesiaka lärare och numer mycket goda vän) inte skulle behöva visa en lapp där set stop med kinesiska tecken "till flygplatsen".
Vi hade tränat på uttalet av ordet flygplats: jichang (djiiichan), långt i och där man på a skall låta tonen gå både upp och ner och g uttalas inte)
Jag tror mig säga rätt och chauffören kör iväg, dock blir jag lite förundrad när han inte kör den "vanliga vägen". Hmm...Dessutom är jag genomförkyld, det hör till saken, och hostar en hel del.
Chauffören kanske inte hörde eller uppfattade det jag sa.
Jag provar med att flaxa med armarna och uttalar ordet "jichang" ännu en gång. De hjälps inte.
Plötsligt stannar chauffören och pekar. Jag ser skylten, SOS International Hospital.
Jaha, så gick det.
Men efter några turer till, är en envis typ, så får jag till sist ta fram mitt skrivna kort med tydlig text och  kinesiska tecken, internationella flygplatsen "yisheng" (ishöng).
  Men det är skillnad på ett y i början och ett j. De uttalas inte lika, "y" uttalas som i (i detta fall) och "j " som dj (också i detta fall).
Jodå, jag kom fram till flygplatsen och tror aldrig mer att jag uttalade vare sig läkare eller flygplats fel. Men det finns många ord och många fel blev det.
Och att inte ge upp, utan kämpa på. Ja, det gjorde jag då och det gör jag nu.
(Skulle någon vilja läsa mer om äventyren i Peking, resor i Kina och Tibetresan så finns de som kategorier på bloggens första sida)
 
I eftermiddag väntar andra trevligheter. Jag skall med "tantmaffian" på utflykt. Jätteroligt! Rapport kommer!
 
 

Det går framåt

    
 Visst går det framåt! Och det är främst spanskan jag syftar på. Efter lite drygt en veckas idogt tränande, två timmar om dagen hemma på kammaren och sedan försök att klara mig ute i vardagslivet, känns det som om det bara blir roligare och roligare.
Den internetbaserade kursen (Babbel) passar mig bättre än vad jag kunnat tro och man kan "ta lektioner", träna ord inom olika tema, lära sig användbara fraser, stava och jobba med uttal så detta är perfekt för mig.
Och jag kan repetera hur mycket som helst. Just repetitionen är viktig vid all språkinlärning och att göra det på olika sätt.
Nu har jag tränat restauranord och fraser och passar på att träna ute på olika ställen.
Igår blev det fika på Ina Expresso med Lex, Preciosa och "La Syrra" och då blev det extra talträning. Lex läste tidningen och så långt har jag inte kommit, men lite kan jag förstå.
Att ha teven på ger också en hel del. Man tvingas lyssna och försöka förstå.
Givetvis lockade havet även denna dag. Men det blåset rejält och kändes stundtals lite, men bara lite, kyligt.
 
 
 
 
Apropå att ta sig framåt, kanske inte "gå" men i alla fall förflytta sig, så passerade vi den här lilla "trevligheten".
Jag vet faktiskt inte vad det är och inte fanns det någon att fråga heller.
Tyckte den kunde påminna om en EU moppe, men är tveksam. Den var utrustad med ett förarsäte som såg lite hårt ut, men det gick nig att sitta där. I bak fanns också ett säte,men skulle en peson sitta där så fick benen delas och vara på var sin sida om föraren. DEt fanns dock säkerhetbälte även i bak. Bagage? Ja, dp får man nog ha takbox till sin väska. En liten!
Undrar om någon vet vad fordonet kallas.
Kanske är detta något för mig?
 
 
                                                                                      
 

Vilken kategori?

    
Dagens rubrik kan verka förbryllande, men jag knyter ihop den längst ner på sidan.
 
Gårdagen avslutades med en långpromenad på kvällen längs havet och sedan middag på restaurang da Vinci.
Ännu en av dessa vackra och ljumma kvällar, som gör att hösten för mig bara finns i almanackan.
Tror att det är första gången här i Torrevieja som jag äter middag utan sällskap, en ny erfarenhet, men jag kände mig inte alls ensam.
 
 
Restaurang da Vinci ligger på Plaza Castellar nr 5  (alldeles i närheten av vattenfallet) och i samma rad som några andra restauranger och här fick jag bord på första parkett.
Vi provar ju lite olika restauranger i stan, men till da Vinci återkommer vi.
Man kan dels äta en dagens meny, serveras både till lunch och middag, för ca 8 euro och då ingår förrätt, varmrätt, efterrätt eller kaffe, samt en valfri dryck (läsk, vatten, öl , vin....) och det finns många rätter att välja bland. Kommer man med barn så kan de dela en meny och blir garanterat mätta och belåtna.
Vill man hellre ta restaurangens buffé så går det bra till priset av 9,90 euro. Då beställer man i så mycket man vill av de rätter som känns lockande som serveras efter hand, nylagade, till bordet. Valet av rätter är stort och prtionerna ganska små och då orkar man kanske prova många rätter. Efterrätt eller dryck ingår inte i priset , men väl kaffe.
 
 
Några av min rätter. Jag brukar näatan bara ta in olika förrätter och jag beställer flera omgångar. Här var det grillade räkor, friterade räkor, kycklingspett, musslor som gratinerats med bacon och ost och serrranoskinka med manchegoost. En pasta, raviolikuddar med hunnersås är också en favorit.
Äter man vegetariskt så finns det också en del att välja bland.
 

Jag satt kvar länge vid mitt bord i den vackra kvällen och det fanns mycket att titta på.
Innan jag i lugn takt strosade hemåt satte jag mig på en bänk och lät tankarna fladdra i takt med vågorna. 
En fin avslutning på en vacker dag och kväll.
 
 
 
 
 
Något helt annat.  Det här med att resa är för mig också ett sätt att leva och har nog varit så sedan jag var liten. Och det är väldigt länge sedan.
Jag har rest så länge jag kan minnas och hoppas kunna fortsätta med det i många år framöver.
I och med resandet och intresset för det har jag också hittat bloggar där man skriver om resor på olika sätt och det kan vara resor  både inom Sverige, till våra grannländer eller runt om i världen.
Några av de som bloggar bor utomlandads, andra reser så ofta de kan och många då och då när tillfälle ges. Men intresset av att resa och för resor finns där hela tiden.
Det är verkligen inspirerande och givande att få bra tips både vad gäller resmål, hotell, restauranger, sevärdheter, upplevelser, erfarenheter och mycket annat.
För säkerhets skull har jag  skaffat en särskild anteckningsbok, modell större, där jag flitigt antecknar tips och har två sidor för varje land. Bra att ha till hands när och om det blir aktuellt.
 
En websida, helt klart värt att titta på, är Svenska resebloggar  och dit kan man också anmäla sig .
Jag har gjort det och kan genom denna sida få många fler  tips om bloggar jag ännu inte upptäckt, resor, olika evenemang och utbyten bland bloggar både inom Sverige och utomlands.
(Detta är inte en sponsring av Svenska Resebloggar, den portalen är inte upplagd på så sätt, utan här skall våra gemensamma intressen och kunskaper spridas vidare.)
 
Sedan vet jag inte alls om jag kan kategoriseras som en reseblogg eller inte, men i stora drag. Kanske är bloggen också lite inspirationsinriktad. Och vad gäller livsstil, så är jag nog mer tveksam, ibland kanske. Undrar om kategorin blandad finns?
Vad tycker ni som läser? Intressant att höra var ni vill placera mig.
Kanske finns helt andra kategorier där jag passar in.
Har inte alls funderat på detta tidigare, men just idag gör jag det.
                                                                         
 
 

Hösten känns fjärran...

    
 Hösten känns fjärran och veckans vykort.
 
Förmiddagens promenad gick i växternas spår. Jag hade tänkt att leta efter eventuella hösttecken på min väg till vännerna Susan och Jörgen här i närheten.
Men det mest höstliga jag hittade var att passionsblomman nu inte var så frodig och att det bara var några som blommade. I våras var en hel mur täckt av dem.
Såg också att en  del bougainevilla hade torkat lite. Inte alls konstigt med tanke på all värme som varit i augusti och september. Men de är fortfarande väldigt vackra.
Några lövträd såg jag inte till på den 12 minuter korta promenaden, men kanske de finns någon annanstans. I och för sig har ju både bananplantorna, olivträden och palmerna blad. Men så gula är de inte. Får leta vidare.
En skön sommardag är det och extra roligt att då titta efter eventuella hösttecken.
 
Det var jättetrevligt att se området där S &J bor och som för mig var en ny upptäckt och jag gillade verkligen den moriskinspirerade arktikekturen. Och trevligt med en stor och fräsch pool i mitten.
 
Nu fortsätter söndagen i lugn takt med spanskstudier ute på terrassen och senare en längre promenad. Och vartstyr jag månne stegen? Visst, havet lockar.
Trevlig söndag önskar jag!
 
 
 
 

På parkett

    
 God afton! Sen kväll är det! Internetuppkopplingen och jag är inte helt sams i kväll, men kanske kan vi sluta fred nu när bilderna är på plats. Återstår att se.
Fint väder och varmt, men som man skulle säga i Bergen, Norge; "Skiftende skydekke over Bergen"; alltså delvis molnigt fär där är det ofta så. Och många gånger regn...
När jag på dagens promenad med "La Syrra" kom ner till Paseon tittade jag extra noga på dadelpalmerna.
Jag har en mycket god vän som nu bor och jobbar i Saudiarabien och hennes blogg heter just "Dadlarosand"
och varje gång jag ser dadelpalmerna och sanden här på stranden går mina tankar just till Eva i Saudi.
 
Fina dadelpalmer, men antar att dadlarna i färskt tillstånd inte är så goda.
 
 Vi slog oss ner på första parkett och kunde njuta av utsikten.
Den första timmen passerade och sedan kom Preciosa och Lex tillsammans med vännerna Jörgen och Susan. Jättetrevligt. Och utsikten är alltid trevlig här.
I vanliga fall brukar inte antalet segelbåtar längs kusten här vara så stort, men just idag kom det faktiskt ett 10 tal inom loppet av trettio minuter. Kanske för att det var något särskilt att titta på...
 
Här är en ensam seglare, men det kommer snart fler....
 
Och här kommer de! För idag klockan 14 gick starten för segeltävlingen Volvo Ocean Race från Alicante, ca 45 km norr om Torrevieja.
 
Färden går från Alicante i Spanien till Kapstaden, Sydafrika och vidare Abu Dabi i Arabemiraten. Därefter väntar Sanya på ön Hainan i Kina, sedan Auckland på Nya Zeeland, Itajar i Brasilien, New Port i USA,  Lissabon, Loirent i Frankrike, Nederländerna och Haag och sedan målgång den 21 juni 2015 i Göteborg, nio månader senare. En lååång seglats blir det.
Av de sju båtarna (fartygen) så är team SCA svenskt och med en kvinnlig besättning. Förra gången en deltagare i racet hade en kvinnlig besättning var 2001.
Svensken, Martin Strömberhg är kapten ombord på det kinesiska fatyget Dong Feng och det skall bli spännande att se hur de svenska fartygen kommer att stå sig i konkurrensen.
 
Lyckades få bild få med de fyra båtarna i täten.
 
 
Lex, Susan och Jörgen tyckte också det var kul att se fartygen passera långt där ute.
 
Och vi fortsatte att njuta av kvällen och blev sittandes länge i den ljumma kvällen. Jättemysigt!
 
 
 
                                                                  
                                                            

På avstånd

    
 Redan fredag! Och visst var det marknadsdag! Men, om man inte skall ha något så känns det lite slöseri med tiden att trängas bland alla andra som tittar, plockar, handlar, knuffas och kör på mig med "dramaten" (spoppingvagnar på hjul). Men visst, går jag då och då på marknaden, men då finns det något jag i förväg vet att jag skall handla. Ett folknöje är detta förvisso. Men lite på avstånd håller jag mig.
 
På förmiddagen blev det en cykeltur för att uträtta lite ärenden och sedan drygt 90 minuter tillsammans med min kurs i spanska. Och det går framåt. Roligt är det också!
 
Visserligen är jag x antal mil hemifrån, men tänk vilka möjigheter det nu finns att kommunicera via datorn och Skype. Jag pratar i stort sett varje dag och ibland flera gåger om dagen med de mina hemma och har oftast ingen enkänsla av att jag är utomlands. Ganska fantastiskt!
Och det här att vara nåbar har sina fördelar.
Idag på eftermiddagen ringde min "fru doktor" från Södersjukhuset. Jag förstod ju att hon inte ringde för att "kallprata" och var i och för sig beredd på samtalet. (Såg i går att någon ringt från ett nummer som inte syntes och lade ihop A+B och vi har en överenskommelse att hon skall ringa eftersom jag inte är hemma och personligen kan infinna mig.)
Jag visste ju att ett par "detaljer", (maligna melanom, små...) som solen orsakat mig, nog skulle behövas ses om ytterligare och så var det. Ett av dem sitter vid munnen och det blir lite knepigt, men de kunniga läkarna har tänkt ut en bra lösning. Skönt!
"Fru doktor" berättade om hur hon tänkt sig det hela  och hur det skulle gå till.
Fanns inte så mycket att tillägga, men vi var båda helt överens om att det här var en tröttsam historia och att jag i varje fal inte genast behövde åka hem. Bra så!
Trots avståndet mellan "fru doktor" och mig kändes det som om vi satt mitt emot varandra och pratade. Och jag är så glad för den vård och det bemötande jag får och har fått.
 
Efter samtalet behövde jag få avstånd både till mig själv och solskadorna och en promenad kändes helt given.
 
 
Vackra vita, längor av hus med olika lösningar på sina portar. Här är man inte så förtjust i insyn...
 
Ett större hus med en originell grind. En myra verkade passa som grindsymbol i detta huset.
Mycket välordnat och prydligt och en hel del flit för att få till det.

Som vanligt på mina promenader drogs jag mot havet. Hittade en bra bänk att sitta på en stund och låta tankarna fritt sväva i vinden. Tror nog att en del av dem fortsatte till havs.
 
Passerade detta äldreboende (gula höghuset) och gladdes över att flera äldre satt ute i det fina vädret och bättre utsikt kan man knappast ha. Och där inne bland pelarna fanns min bänk idag.
 
Jag gick vidare ett tag till längs havet innan jag vek upp på Calle Almudena och drog mig hemåt.
Och tänk, just nu har jag det mesta på avstånd. Jag och solskadorna har ett distansförhållande och det känns helt ok. Just nu....
 
 
 
 
                                                                                       
 

Ett rosa skimmer...

    
Gårdgens skymning lät ett vackert, rosa, täcke lägga sig över nejden. Solen har gått bakom husen i väster, men de mjuka solstrålarna ligger kvar över havet  och låter oss njuta ett tag till.
Vi sitter kvar länge i den vackra kvällen och njuter.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hemmadag

    
 Idag blev det av! Ja, det var en hel del som hann hända utan att jag ens gått så många metarar. (Bara 1000 än så länge...)
Har länge tyckt mig ha ett behov av en höj/sänkbar barstol att placera vid bardisken och att användas både när jag skall laga mat och jobba med/vid datorn.  (Brukar sitta vid soffbordet och använda datorn, men det är en icke ergonomisk arbetsställning.)
Så, varför skjuta upp saker? Jag traskade nerför backen och till den jättetervliga heminrednings och prylbutiken vid Cortes Valinciana. Här är det roligt att vara för man upptäcker gärna prylar både som kan vara användbara och sådana som inte är det, men allt är så fint...
Barstolen fanns och den fick genast följa med mig hem.
Jag bar den och provade den under vägs. Perfekt!
Strålande sol idag också, inte ett moln. Men för mig har det inte förrän nu blivit tid för promenad.
 

Barstolen väntar på att få komma in i huset och få en plats...Och det fick den genast.
 
Blommorna trivs och termometern på +27 i skuggan är perfekt.
 
En målare skulle komma vid 15 tiden och kanske skulle han komma innan. Vad visste jag. Men exakt vid utsatt klockslag kom han och stannade i tre timmar för att ordna till en vägg. Och han återkommer på fredag.
Mycket tid idag akktså för spanskstudier och jag varvade mellan att sitta inne på barstolen och ute på terrassen i skuggan. Det fläktade skönt i skuggan under markisen.
       
Studier och uppmuntran. Kunde inte låta bli att köpa en låda där jag kan ha mina spanska skrivböcker, lexikon, pennor och sådant. En låda som samtidigt ger uppmuntran. Två saker i en, väldigt praktiskt.
 
Men nu väntar en lätt utekväll med vänner nere vid Paseon och havet. Och jag tar nog cykeln.
Och det har varit ännu en bra dag...                                                                                                      
 
 
                                                                                    
 

En fin dag med goa vänner.

    
Klarblå himmel, behaglig vind och +26 grader; en dag som gjord för träff och rundvandring här i Torrevieja med goa Orust/Göteborgsvänner; Britta, Lennart och Karin.
Vi hittade varandra vid La Matabussens ankomst till busstationen och drog oss genast ner mot havet.
Paseon var lika fin som vanligt och för att insupa atmosfären blev en vätskepaus med havsutsikt innan vi strosade vidare mot vattenfallet för att via saluhallen ta oss till domkyrkan, La Inmaculada Conception. ( Det står att läsa att detta är en domkyrka, men det finns ingen biskop här så kanske är "huvudkyrka" en mer rätt benämning.)
En vacker kyrka som färdigställdes i slutet av 1800 talet på en plats där det tidigare legat flera tempel.
I kyrkan förvaras en staty av Torreviejas eget skyddshelgon, La Inmaculada Conceptión.
Efter en paus i parken framför kyrkan gick vi vidare till "Vita Kyrkan", Sagrada Corazón de Jesús, vid Plaza Oriente.
Vi hade förstås bespetsat oss på att kunna gå in i  båda kyrkorna, men tyvärr var de rejält låsta idag, men i Vita Kyrkan kunde vi se in genom fönstren.
Lunch lockade och den åt vi på Da Vinci. Deras meny, många rätter att välja på, är verkligen både god och prisvärd.
Det blev en härlig långlunch med mycket prat och många skratt. Tror vi alla lyste i kapp med solen.
Fantastiskt att träffa vänner här och få möjlighet att visa runt.
Och Anna, visst saknade vi dig!
Precis som om vi inte gått tillräckligt fortsatte vi efter lunchen promenaden längs havet bort mot los Locos och där skildes våra vägar för idag.
Vet att planerna för vännerna var att gå hem till La Mata, men om de ångrade sig så går ju A bussen längs Avenida Alfredo Nobel.
Tusen tack för en fin dag tillsammans och för god mat!
 
 
 
 Jag fortsatte hemåt, men det blev ett välbehövligt stopp på vägen och fika hos "Ali" vid det Skandinaviska Centret med vännerna Preciosa, Lex och La Syrra. Trevligt som vanligt. 
Och sedan orkade jag med förnyade krafter gå hem där ytterligare 30 minuters spanskkurs väntade.
Kände mig stolt efter dagens två timmars spanskstudier och att ha gått 8 km.
 
Med den här utsikten kan man ju gå långt....
 
 
 

Sysslolös? Visst inte!

    
Månen har just visat sig på himlen, mörkret sänker sig så sakteliga (klockan är 19.45) och jag sitter och summerar en dag som gått väldigt fort.
Började storstilat med min kurs i spanska via internet och hann avverka 2x60 minuter och fyra lektioner, plus ett par repetitioner. Helt nöjd med det.
Jag har valt en kurs från någor som heter "Babbel.com" och där jag tagit tre gratis provlektioner för att se om jag gillade konceptet. Och det gjorde jag, så nu har jag betalat för en månad 10 euro och kan jobba på så snabbt/långsamt jag vill.
Återkommer i ett annat inlägg om hur kursen fungerar.
Babbel kan erbjuda kurser i många språk och har över lag fått goda recensioner. Men det är inte viktigt för mig, utan jag vill lära mig spanska och är beredd att satsa tid och kraft på det.
Så detta blir ett gott försök. Och jag är ju en envis typ...
 
Min utsikt i kväll klockan 19.30.
 
Eftermiddagen bjöd på träff med Anna-Carin nere på "fiket" Ina Expresso. Det blev en trevlig pratstund ackompagnerad av gott kaffe och för min del en fräsch tonfisksmörgåse
 
 
I det vackra vädret drogs jag förstås ner mot havet och Paseon. Och jag gillar ju bänkar av allehanda slag. Här finns det gott om dem och det är bara att slå sig ner.
 
Jag satt en stund bredvid den "väntande fiskarhustrun" som tittar ut över havet och väntar på sin själs älskade.
Men om han skall komma tillbaka eller ej är ovisst.
 
Bänkar är det gott om och jag provade ett par till.
 
Jag kände en längtan till båt och segling och undrade hur det varit med den saken för min/vår del om inte mina maligna melanom valt att dyka upp.
 
Avstod från att tänka vidare på det utan gick hemåt för att på vägen träffa vännerna de "tre Ina" på Torreoro  (café) för ytterligare en kopp kaffe. Trevligt som vanligt! Här satt vi och tittade ut över vackert, grönskande olivträd och oliver som ännu inte hunnit mogna.
Tänk att sitta ute med vänner och en kopp kaffe och det fortfarande är +24 grader vid 19 tiden. Helt klart njutbart!
Och i morgon är en ny dag då jag skall träffa Orust/Göteborgsvänner som är här i stan på besök. Jätteroligt!
 
 
 
 
                                                                                                               
 
 

Fri tid

    
 I dag blev det sovmorgon, en rejäl sådan. Men vad skulle jag ägna dagen åt?
Lika tomt och tyst i huset som i går, men nu har jag börjat vänja mig. Ingen liten William som ropar på mig, heller ingen Max eller Liv som pratar med mig.
Inser att jag har hur mycket tid som helst till förfogande, fri tid, och vad skall jag göra med den. gratis är den också, om det nu gör någon skillnad.
En sak har jag bestämt mig för och det är att ta tag i den spanska språkträningen. Jag är gäst här i landet och vill för min egen skull kunna ta mig fram och göra mig förstådd, åtminstone i enkla vardagliga situationer.
Jag har visserligen lärt mig en del ord, men nu måste jag gå vidare och få till lite meningar också.
Helst även en del grammatik och det viktigaste  av allt är att träna på att prata.
Att lyssna på spanska kan jag göra via teven och gärna på nyheterna och jag får vara uppfinningsrik och hitta sådana situationer där jag kan lyssna. Deta får kombineras med att läsa enkla texter och försöka förstå innehållet.
Så nu har jag ett tydligt mål; att klara mig i vardagan och att förstå vad som sägs och bli förstådd.
När jag formulerat dessa mål var det dags att provköra lite med ett besök i matbutiken Dia. Där passade jag på att fråga efter saker på spanska som jag tränat in. Och se det ick riktigt bra. (Nu visste jag var varrna fanns, men det var inte det som var grejen....)
 
Sena eftermiddagen blev det långpromenad med "La Syrra". Vi varierade oss och spatserade västerut mot stränderna  Acequion och Los Naufragos. Solen sken och det var både varmt/kvavt och väldigt fuktigt.
 
Delar av småbåtshamnen i Torrevieja. Gott om "bryggseglare"!
 
Det är inte helt enkelt att gå första biten längs havet för här ligger husen verkligen på stranden , så vissa bita får man gå längs gatan. Men så plötsligt hittade vi en öppning och knallade ner och hittade en mysig strandrestaurang. Passade oss perfekt.
 
 
In mot stan igen höll vi oss så nära havet vi kunde, alltid fint att se hur det skiftar i färger  Molnen tilltog och det blev än kvavare och fuktigare. Men inget regn. Kanske det kommer, kanske inte...
Vi drog oss hemåt och dagens promenad på 7 km gav mig ett extra plus hos min stegräknargubbe. ( Han ler stort om man inom sju dagar tillryggalägger ca 6-7 km var dag)
 
 
Längs Paseon finns det gott om palmer och även i stan finns många små oaser med vacker grönska.
Här passerar vi det lilla blå polishuset vid Plaza Capdepont och fortsätter ner mot Paseon igen.
 
Nästan hemma, parken är ett bra riktmärke.
Molnen tornar upp sig och några herrar kanske löser livets gåtor där de sitter på bänkarna.
 
 
 
 

"Lugna gatan"

    
Idag på morgonen blev det så tyst och tomt. Inte bara den fysiska känslan, utan det blev också tomt inom mig. Något saknades, helt klart.
  I en vecka har huset varit "fullt" även om vi varit uppdelade på två hus.
Vi har gjort och upplevt en massa roliga saker och haft en toppenvecka tillsammans i Torrevieja. Och trots ett par regniga förmiddagar har det blivit mycket bad både i pool och i havet.
 
Glimtar från gårdagen.
 
Gårdagens poolbad; en glag max som är som en fisk i vattnet och en glad William som älskar att bada.
Här tillsammans med moster Helen.
 
Kusin Max och "tant" Sara gillade att bli fotade med undervattenskameran -
 
 -  Liv också. Men Max flöt upp som en kork och roade sig på mosters rygg.
 
Playa de Los Locos tidig fredag kväll. Bad igen för hela gänget. Härligt!  Och jag håller vakt! Nåja, på William.
 
Los Locos sent fredag kväll. Vackert!
 
Och idag på morgonen blev det verkligen "Lugna Gatan" här,  för jag blev ensam kvar...
 
Mot flyygplatsen i Alicante och vidare med SAS till Arlanda.
 
Hej då alla! Tack för en härlig vecka! 
Verkligen "Lugna Gatan", tänkte jag och gick in och satte på en kopp kaffe.
 
                                                                                        

Jag hänger med! Visst gör jag det!

    
 Dagarna börjar tryta för "de mina" och vi börjar snart komma in på upploppet. Men vii kommer att öka, den sista biten fram till mål. Precis som det skall vara. Och ändå tar vi det ganska lugnt, för det är trots allt semester. Dock en aktiv sådan vad gäller det mesta.
Finns en vecka här till förfogande vill man väl se och uppleva så mycket som möjligt och blanda det med sol och bad.
Vad hade vi kvar? Jodå, en hel del.
En lätt början vid Europaparken. Tyvärr var det inte en lika vacker dag som i maj, när jag gjorde det första besöket här och många växter var nu dessutom överblommade.
Men visst är det en fin park och väl värt ett besök. (De som vill läsa mer om parken kan titta på det inlägg jag skrev den 14/5-2014 .)
 
Vi startade i Europaparken och här startade också sjöfåglarna sin simträning.
 
Efter att ha lekt, tittat på fåglar, åkt rutshbana genom en drake och gungat hade vi fått upp lekkänslan lagom för att bege oss till tivolit nere vid hamnen. Dock var vi ganska emsamna vid 18 tiden. Men inte gjorde det oss något. Skönt att slippa trängsel.
Vädret hade inte bestämt sig och inte heller en del av attraktionerna, men vi provade i alla fall några mellan skurarna.
 
En sorts "lustiga huset". Eftersom vi var de enda "lustiga" så fick barnen ta ett par varv här inne.
Ja, inte William då, men han var så nöjd med att se på.

Vad är det som händer? William är konfunderad, men trygg på moster Helens arm.
Max och Liv har verkligen haft roligt under sin tur här inne.
 
Studsmattorna var också roliga både för Max och William. Tror "moster" också tyckte det var kul.
 
Vi fortsatte längs Paseon och de mörka molnen tornade upp sig. Vi hoppades slippa regn...
Nästa stopp för oss var en tapasrestaurang där jag och "Livfamiljen " skulle bli bjudna på middag.
Vi satte oss givetvis ute, dock under markiser, men de hjälpte föga. Vi hann lagom beställa in drycker då himlen öppnade sig och vi fick övergå till plan B; att sitta inomhus.
En trevlig kväll blev det och tapasrätterna kom in i varierand storlekar. Servitrisen kom in med en bricka med många olika rätter på och förklarade vad de innehöll och sedan plockade man den rätt man ville och efter ett tag kom en ny bricka med andra rätter osv. Detta fortgick så länge vi ville ha mer. Det fanns större och mindre tapas och priserna varierade därefter, mellan 1 euro upp till  2.50 .
(Önskade man mer av något gick det att beställa.)
                                                                                                                               
Regn eller inte? Ser oroväckande ut.
Och lite orolig var Max vid mötet av denne man, men vågade med "tant" Saras hjälp skaka hand.
 
Näst sista kvällen med "gänget". En jättetrevlig dag och kväll. Tusen tack! 
(Och i kväll var Liv fotograf.)
 
Lagom tills vi skulle bryta upp och bege oss hemåt slutade det att regna. Skönt! Och skönt var det också att komma hem efter dagens runda. Resultatet blev för vår del blev 7 km och både Max och kusinerna travade på med gott mod. Bra jobbat! Och det finns ju så mycket att titta på under vägs.
 
                                                                                                                                                                                   
                    
 

Veckans vykort, vecka 40

    
En hälsning från Torreviejas saluhall där vi tittade närmare på fiskar, skaldjur och läckra frukter. En hummer hade gärna fått följa med oss hem...
Lite bulle i magen och  sedan redo för att närma oss det stänkande havet.
Det blåset rejält och vågornas skum yrde vida omkring.
En rejäl promenad blev det idag också; från hamnen, ängs hela Paseon och bort till slutet av Los Locos och
rejält genomblåsta klev vi innanför grindarna här hemma efter att även idag ha traskat nästan sex km.
Rena friskvården!
 
 
 
 
 
 
 
 

Sol, blå himmel, båt och hav = NJUTFLYKT

    
 En verklig njutflykt blev det för oss med båt till ön Tabarca. Solen återvände från sin ledighet och följde med oss hela dagen.
Tabarca är en ö, den enda, längs Costa Blancakusten, och nås med båt både från Torrevieka, Santa Pola och Alicante.
( I ett inlägg, från den 18 och 19/6 -2014, då jag för första gången var där skrev jag om öns spännande historia och mer detaljrikt om själva ön. Så titta gärna där om ni vill läsa mer. )
Här kommer en bildkavalkad! Och ett hett tips om någon är här i trakterna är absolut att ta en båttur dit ut. Resan tar ca 50 minuter och båten avgår från hamnen i Torrevieja varje dag klockan 11 och går nu tillbaka 16.30. Priset är 22 euro t/r för vuxna och 15 euro för barn från 5 år och upp till 10.( I högsäsong går båten tillbaka en timme senare) senare). När båtarna slutar gå för säsongen vet jag inte och jag kan tänka mig att om det är hård blåst så kan turer ställas in. )
 
I Torreviejas hamn. Många båtar ligger vid bryggorna och väntar npg på att få komma ut. Vi installerade oss bekvämt på det öppna övre däcket och njöt av båtresan längs kusten.
 
Helen, jag och Max är redo för äventyret och nästan hela "truppen" var med.
Dock stannande Liv och William hemma och höll ställningarna.
 
                                                                                        
Njutbart som det skall vara på en "njutflykt.
 
Alicante kan skymtas i fjärran.
 
Framme! Bad och snorkling var det som genast gällde.
Men jag låg under ett parasoll på en solsäng, i skuggan och vaktade alla saker
och lät hela mig mig svepas med själsligen av vågornas brus och det glittrande havet .
                                                                            
Bad och snorkling för flera, men Max nöjde sig med att bada.
 
         En glad Max och glada fiskar som är fotade av Helen med min vattentäta kamera. Inte så färgglada fiskar, men det var gott om dem även nära stranden.
                                                                                  
En promenad genom den vackra, gamla, byn var mysigt,
dock var restaurangerna där stängda för säsongen och de flesta butikerna också.  
                                                                                            
Spännande klippor och stenar fanns det att klättra och balansera på.
 
Lunch och glass med en strålande utsikt. Det kan inte bli så mycket bättre.
 
Tänk, vad jag har det bra!