Inspirerad

    
Helgens besök hos väninnan Vivi, ute på "landet" gav en hel massa inspiration. Insåg att här hemma måste det lysas upp.
Visserligen har jag många värmeljus, lyktor och stearinljus, men här ligger jag klart i lä. 
Fick i går ett tips här i "Blogglandia" om en adventsljusstake som jag vill köpa men den får vänta tills jag kan få transport till varuhuset.
Så idag när en julmarknad var avverkad, den på Steninge slott i Märsta, så blev det ett besök på Plantagen i närheten.
Här skulle det handlas. Har väl inte hänt på minst 10 år att jag köpt några ljusstakar eller ljusslingor.
Jo, i Pekinga föll jag för frestelsen men de ljusslingorna har emigrerat vidare till Spanien.
Adventsljusstakar brukar ju vara sjuarmade och en del femarmade, men den som fick följa med mig hem,
har inga direkta armar utan består av 19 ljus i olika höjder. Så någon direkt adventsljusstake är det inte, men förvisso en ljusstake.
 
Hemma hos Vivi igår kväll. Ljusen och ljusslingorna är tända. Hur mysigt som helst.
 
Den nya ljusstaken på plats i sovrummet.
 
Räckte det med en ljusstake? Oh, nej då! Vivi hade några fina hjärtformade varianter av ljusslingor som man antingen kan hänga på en växt, (tyckte inte den passade på orkidéer) lägga i fönstret eller hänga på väggen eller vad man nu tycker. Så en sådan köptes  är nu placerad i fönstret, nära en elkontakt.  
 
Ljusslinga till fönstret och visst piggar den upp...
 
 En sak till blev inköpt och det var en batteridriven historia som kan användas som bordsdekoration, hängas runt en spegel eller annat piffigt man kan komma på. Min hamnade på bordet, runt slverbrickan med värmeljusen. Där får den vara i natt och får se om jag kommer på någon annan placering under morgondagen, för nu tog min inspiration slut.

 
 

Första advent är här, redan...

    
Första advent och veckans vykort.
 
Jag är kvar ute på landet och allt är lugnt och stilla och det känns väldigt skönt som kontrast mot gårdagens hektiska rusch i Stockholm med fyllda gator, restauranger och butiker.
Till detta kunde läggas ett överfyllt och rejält försenat pendeltåg. Men fram kom jag så småningom. Och tiden har jag ju....
Idag blir det nog ett besök både på julmarknaden i Sigtuna och den på Steninge Slott i Märsta.
Men sedan kan vi vila upp oss igen här på landet, vid Mälarens strand.
 
 
I morse, Mälaren ligger alldeles blank och allt är så stilla. Jag njuter.
 
"När första ljuset brinner,
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent"
 
Detta är första versen på en dikt skriven av  Helga Borrhammar, men ursprungsversionen har på tredje raden  "och jubelpsalmer klinga i helig tid advent".
 
Med veckans vykort önskar jag alla en trevlig första advent.
 
 

"Njutningshelg"

    
I går kväll planeerade jag helgen och det är så mycket jag vill göra, men när jag sent om sider gick till sängs hade nästan alla trevligheter jag ville göra fått plats. En skön känsla.
 
Stod länge på balkongen och gladdes över alla trevligheter som helgen skulle bjuda på.
 
Lördag förmiddag och jag träffar Helen (dotter) vid Medborgarplatsen och vi promenerar tillsammans genom Söder, Gamla Stan och upp till Östermalms Torg. Då och då försöker vi hitta en trevlig restaurang för ett lunchuppehåll. Trots att klockan var en bra bit efter lunchtid hann vi passera 14 restauranger, där det var kö och inte ett ledigt bord inom synhåll, innan vi i Kungsträdgården lyckades "knö" in oss på Victoria.
Jag har aldrig varit med om liknande här i stan. Just idag, skulle alltså alla, det kändes som alla, ut och handla julklappar och äta lunch.
Jag är nog ovan vid lördagsshoppingar så här i första adventstider.
 
I Kungsträdgprden åktes det skridskor på den konstfrusna banan och t.o.m. en snöhög fanns på plats som roade både barn och vuxna. Kanske blir det den snö som vi får se här till jul.
 
Restaurang Victoria hade bord för oss och mat och dryck fick vi också, även om maten dröjde. Man kan anta att köket och personalen var något underbemannade inför dagens rusning. Vi satt länge vid bordet, av naturliga skäl  och det var så mysigt att ses på tu man hand.( Det dröjde nämligen innan maten kom...)
 
Ceasarsallad för Helens del och "Joppes räksallad", en gammal Tore Wretmanklassiker, blev mitt val.
 
Fram på eftermiddagen gick jag mot Centralen för att ta pendeltåget till Märsta där väninnan Vivi skulle hämta mig för vidare färd ut på landet.
Men det blev en lång väntan. Så småningom kom tåget, men 20 minuter sent, olycka på spåret vid Södra Station. VI klev på och ny väntan infann sig. Nu var det en eller flera personer på spåret vid Karlbergs station och tåget kunde inte passera. Men ojämna mellanrum upprepades at tåget var sent och man visste inte när det kunde avgå.
Jag och alla andra väntade tappert. Eftersom jag är eask i vändningarna hade jag i alla fakk en sittplats, alltid något. Och över en timme försenad lämnade pendeln Centralen och 40 minuter senare klev jag lättad av i Märsta och satte mig i Vivis bil för att åka ut på riktiga landet och här är jag nu.
Bubbel med tillltugg välkomnade mig och snart väntar en härlig middag.
Mycket prat och skratt lär det bli under kvällen och i morgon kanske en julmarknad  här ute får besök av oss.
Jag kan ju alltid titta på tomtarna för det är trots allt första advent.
 
Bubbel i glasen smakade gott och mysigt med adventsstjärna i fönstret och alla ljus, säkert ett 50 tal,
som väntar på att tändas. Så nog är det adventstider alltid.
                                                           
 

Juliga klipp

    
Första advent på söndag! Redan! Tänk att et snart är ett år sedan förra gången det inträffade...
Jodå, det blir jul i år igen. Precis som varje år...
För att bättra på min ganska dåliga julförberedelsestämning så kom Max, William och deras mamma Liv  in till stan för att muntra upp mig. (Jag är ju ingen julmänniska längre och kom i veckan på hur och när jag gjorde slut med julen. Så nu vet jag det, har formulerat det för mig själv och kanske kan jag nu gå komma vidare framåt i "vagnen".)
Max behövde en julklippning och för första gången i sitt snart femåriga liv blev han klippt av en frisör.
Och med ny frisyr klev vi på en buss ner till Sergels Torg för att se hur långt julskyltningen hunnit i City.
 
Det här går galant, skicklog frisör (den som Bosse går hos) och en helnöjd Max.
Max sa så fort han var klar:- "Är jag inte snygg"? Absolut! En stor, snygg, kille som snart fyller fem år.
 
William får behålla sina lockar ett tag till och var nöjd med det.
 
Vi kunde konstatera att butikerna och varuhusen hade skyltat inför kommande och pågående julhandel och att "skyltsöndagen" redan var passé.                                                                                                   
"Skyltsöndagen" fanns i Sverige redan från slutet av 1800 talet då affärerna började skylta inför julen de närmaste två söndagarna före julafton, men en bit in å 1900talet flyttades "skyltsöndagen" till främst 1:advent.
Och numer sker det hela ofta sista helgen i november och faktiskt i år sammanfaller med första advent.
Just julskyltningen i Stockholm tenderar att komma igång tidigare och tidigare och de stora varuhusen brukar numer inviga sin julskyltning veckan före första advent. 
                               
Utanför varuhuset NK stannade vi länge och tittade på deras roliga och fina skyltning. Många tomtar var det.
 
Sergels Torg hade fått älgar mitt i fontänen och för att de skulle trivas hade några granar också fått flytta dit.
 
 Man blir ju hungrig, dels av att titta på julskyltning i olika fönster och dels av att titta i butikerna vad som skall skrivas på herr Tomtes önskelista. Så lunch fick det bli. Ett bra val om man vill äta på restaurang och inte direkt på en snabbmatskedja är "Fridays" i Kungsträdgården.  Mycket bra service, man känner sig välkommen både med och utan barn, (målarbok och pennor delas ut) bra barnmenyer, lunchmenyer för vuxna om man önskar det för 95kr och annars kan allt från kvällens meny beställas.
Det är hyfsat med plats mellan borden och maten är rustik med klart amerikansk "touch".
Stärkta av detta lunchuppehåll gick vi vidare mot Åhléns i City för att spana in deras julskyltning. Även här stannande vi och tittade på deras tomtar som kom i olika modeller och med varierande humör.
En mysig dag på stan hade vi och utan så mycket trängsel och kanske kan detta bli en återkommande tradition  För visst går det nästan lika bra ned en "skylttorsdag". Ja, det gör det absolut!
 
                                                                                                                                            
Jag måste nog säga att tomten, Nisse Depp, blev en liten favorit. Och det fanns fler.
                                           
 

Teater, mat och kultur

    
Dimman låg tät över Stockholm och kanalen med båtarna fick man anstränga sig för att se. Däremot behövde jag varken mistlur eller dimljus för att hitta till dagens lunchaktivitet på restaurang Kvarnen på Tjärhovsgatan, (nära Medborgarplatsen) är en gammal anrik söderrestaurang (ölhall) som etablerades redan 1908 och alltså firade 100 år 2008. Kvarnen är i Stockholm ett välkänt tillhåll för alla Hammarbyfans särskilt före och efter deras matcher och bäst att tillägga att jag inte är det. Hammarby fan alltså...
För övrigt är det en trevlig restaurang och har öppet hela dagarna både för lunch ocg middag. Vill man slinka in fram på eftermiddagen för en öl eller kaffe går det också bra.
Dock kan man inte påstå att mysfaktorn är så hög, som den "ölhall" det var och är, men bra och rejäl mat och hyfsade priser.
Jag hade bestämt träff med "Torreviejaväninnan", Susan, som också bor på Söder och det blev en trevlig lunch med mycket prat och också lite förhandsinformation inför kvällens stundande teaterbesök.
 
Dimmigt var det, men jag hittade i alla fall till Kvarnen.
 
Susan slog till på lax och jag på en kräfttoast och vi var båda nöjda och belåtna
när vi så småningom lämnade Kvarnen för andra bestyr. Tusen tack!
Och jag hade också fått lite info om kvällens föreställning.
 
Teater var det! Susan spelar med i "Forums teatergrupp", en amatörteatregrupp,som håller till på Nybrogatan 18 i Stockholm.
Gruppen har nu i november spelat två kortare, moderna klassiker och igår var det den sista föreställningen för hösten och båda pjäserna är regisserade av Peter Bark.
I vår blir det Hasse&Tage på repertoaren och då kommer jag tillbaka.
 
Det första stycket som spelades var Utdömd egendom av Tennessee Williams som var en av 1900-talets mest betydelsefulla amrikanska dramatiker. Från programbladet;  "Hans pjäser kännetecknas ofta av en blandningav rå realism, expressionism och psykologiskt djup, skrivet med ett poetiskt språk".
Flera av hans pjäser har filmatiserats t.ex. Linje lusta, Katt på hett plåttak och Iguanans natt.
Utdömd skrevs 1946 och har också fimatiserats.
Utdömdbeskriver mötet mellan tonårsflickan Willie, som låtsas vara äldre, och den välartade ynglingen Tom som får Willie att berätta vidare om sitt liv och sina drömmar.
Willie är bor ensam i det utdömda stationshuset sedan hennes älskade storasyster Alva avlidit i lungsot. Alva är fortfarande viktig för Willie och har gett henne uppfattningen om hur livet är. Alva var beundrad och eftertraktad av alla järnvägsarbetare och hon var den största attraktionen i den lilla staden och nu har Willie ärvt den rollen.
Mycket tänkvärt och faschinerande och man kan fortsätta fundera vidare kring både Willie och Tom.
Här spelades Willie av Linn Baum och Tom av Per Gustafsson.
 
Spel är skriven av Samuel Beckett, född på Irland  1906 och avled i Paris 1986 och tilldelades Nobelpriset i litteratur 1969. Kanske är hans mest kända pjäs, "I väntan på Godot", som satts upp flera gånger på Dramaten i Stockholm och där jag såg den.
I "Spel" finns tre huvuden, två kvinnliga och ett manligt, i var sin soptunna. (MIn väninna Susan sitter i den högra tunnan.) Dessa huvuden återberättar oerhört snabbt och i munnen på varandra historien om en genomlevd kärlekshistoria med tre intressenter.  Detta under tiden de sitter av ett straff.
Här i pjäsen spelas sedan hela dramat upp på nytt och med repliker som gör att det går att förstå och höra det som sägs. Avslutningsvis sitter de tre åter i sina tunnor och upprepar sina repliker ännu en gång och även nu i munnen på varandra.
Becket utforskar ofta människornas kamp med att försöka förstå världen och samtidigt sätter han fingret på tillvarons kaos och meningslöshet, så även i den här pjäsen, så mycket förstod jag.
Jag hade nog inte direkt förstått handlingen om inte sycket också spelats upp i dialogform. Inser att jag har läst alltför lite  av Samuel Beckett...
Skådespelarna var verkligen duktiga och uttryckte verkligen sina respektive karaktärer i sina roller.
                                                                           
Inte en min rördes här i tunnorna.
Susan i den högra tunnan och till vänster Caroline Hansson och i mitten Tomas Nilsson.
 
Ensembeln; Per Gustafsson, Caroline Hansson, Tomas Nilsson, Susan Lekberg och Linn Baun.
 
 

Somlig dag!

    
 Somliga dagar känns lite bättre än andra, särskilt de dagar när rosa moln svävar runt på den blå himlen och vackert speglar sig i kanalen, himlen är blå och trevligheter väntar.
 
Kom att tänka på en dikt av Britt G Hallqvist, född 1914 och som just heter "Somliga dagar". En dikt skriven för barn, men jag blir fortfarande glad när jag läser den. Den kommer från boken "Folk är så olika"
 
"Somliga dagar går allt så lätt.
Solen skiner och talen blir rätt
Spelar man kula vinner man bums.
Rasten är rolig och maten är mums.
Andra dagar går allt på sne.
Försöka med något är ingen idé.
Man glömmer och tappar, blir sist och sämst.
Man ramlar på gården och slår sig hemskt
Nu hoppas jag på en somlig dag!
 
 
Vackert väder och sol, som i alla fall hinner upp över takåsarna innan den strax före klockan 15 skyndar sig ner igen. Jag tar en uppfriskande promenad en bit ner genom stan, mot St. Eriksplan, och hinner känna den svala novemberluften bita i ansiktet innan jag hoppar på en tunnelbana den sista biten.
Mysigt att träffas en stund och prata  innan kvällens middag väntade på restaurang DalaNisse, i Vasastan, Vikingagatan 7.
 
Birgitta, kvällens värdinna, Mona och Marita, vänner från Peking, njuter av gott småplock.
 
Dalanisse är en mysig kvarterstestaurang som alltid serverar god mat och har hög servicenivå, dessutom är menyn varierad med både större och mindre rätter och prisnivån är "trevlig", så hit återkommer man gärna. Dock är det viktigt att boka bord, som det är på de flesta restauranger i Stockholms innerstad.
Vad skulle vi nu äta? Allt verkade gott och för min del stod valet mellan en fisk och skaldjursgryta och en Caesarsallad.
 
Både vi och maten på plats. Marita valde halstrad röding som var jättegod.
                                                                                  
Birgitta och jag valde Caesarsallad (till vänster) och Mona bestämde sig för pilgrimsmusslor.
Vi blev sittandes länge, länge och det blev som vanligt mycket prat och många skratt. En härlig tisdagskväll!

När vi sent om sider bröt upp strosade vi Rörstrandsgatan ner mot St. Eriksplan. Rörstrandsgatan har fått namnet efter den medeltida byn Rörstrand som låg här från 1726 fram till 1926 låg Rörstrands Porslinsfabrik här i området och ordet "rör" kommer från de vassrör som växte längs Karlbergsjöns stränder, nedanför Karlbergs Slott. Rörstrandsfabriker revs 1926 då verksamheten flyttade till Göteborg och senare, 1936 , till Lidköping. Porslinsfabriken Gustavsberg slogs samman med Rörstrand 1987 och alltsedan 2005 sker produktionen utomlands.
 
Och det blev en somlig dag.
 
Och på Rörstrandsgatan stannade vi och pratade om julen och det kändes av någon anledninga helt adekvat när vi såg denna tomtebutik med alla tomtar beredda inför julfirande.
 
                                                                                  

Söder hälsar i veckans vykort

    
 Veckans vykort blir hälsning från Södermalm.
Vatten, grönområden; ja de är inte direkt gröna så här i slutet av november..., promenadvägar, gamla hus blandade med nya, butiker, folkliv, restauranger, caféer, kändistätt, bohemiskt, kulturellt och trendigt (sägs det...)
Teatrar, biografer och bibliotek blandas med småaffärer, konsthantverksbutiker och gallerier.
Även ett och annat halvvisset försök har gjorts för att få till några gallerior med de mer vanliga, ganska trista butikerna som man kan hitta överallt.
Gångavstånd och det mesta känns nära inpå. Lite som att bo på landet men ändå mitt i stan.
 
 Gamla hus blandas med nya och på en hedersplats, Greta Garbos Torg, finns denna vackra relief av just greta Garbo. Jodå, den gamle fotbollslegenden finns också med staty och mål och har en gata uppkallad efter sig; Nackagatan. Men än har jag inte sett till vare sig "Marks Torg" (Mark Levengood), "Jonas Park" (Jonas Gardell)
 Persbrandts Allé (Mikael Perstbrandt) eller Skarsgårds Gränd ( Familjen Skarsgård...)
 
 Jag har i veckan fått en hel del lappar i brevlådan om att diverse fastighetsförmedlare är intresserade av just vår lägenhet. Utgår från att alla i huset fått liknande lappar...Hur som helst är det stor brist på bostäder i Stockholm och prisökningen på bostadsrätter går rakt uppåt. Men vi bor bra där vi bor, men intressant att följa marknaden är det. Och nu är det nya trender som gäller. Gissa om jag fick mig ett gott skratt!
 
 
Man skall enligt tidningen Södermalmsnytt sätta stadsdelsstil på sin lya. "Glöm fruktinstallationer på lägenhetsvisningar och doften av nybakat bröd. Inred utifrån din stadsdel, så kan du få ut både högre pris och ännu snabbare försäljning. ( Redan nu hinner bostäderna knappast komma ut till försäljning innan de är sålda...)
" I Stadsdelen Östermalm skall det vara aristokratiskt, högt till tak, formellt och raka linjer, gärna mönster från Svenskt Tenn och lyxig känsla på allt. Ett uppdukat middagsbord är uppskattat. Soffan mot en öppen spis och givetvis skall utsikten vara fin. "
"I Vasastan skall det vara sobert och inredningen skall vara av det dyrare slaget och med varm färgskala. Många som bor här skulle kunna tänka sig att bo på Östermalm och inreder därefter. Dock anses de boende i Vasastan tillhöra en yngre generation än de på Östermalm och vara lite mer trendiga, men inte lika trendiga som de som bor på Södermalm. (Här får jag se upp!!!!)
"På Kungsholmen gäller mysigheten framför allt och det skall vara bekvämt. Gärna ovalt middagsbord med plats för många. Det sociala livet är viktigt. Bostade skall också vara praktisk och lättstädad.
"Södermalm; Här lever du avslappnat och det skall vara bekvämt och ombonat med tyger och mjuka kuddar. (Bara man inte behöver knö ner sig på golvet för att sitta på kuddarna....)
Gärna runda matsalsbord, (vi har ingen matsal och heller inget runt bord, illa....) men man kan också avvara ett matbord, många bor trångt och ett bord kan plockas fram efter behov. Ett varmt färgval, (kan delvis stämma vad gäller textilier, men våra väggar är alla vita) och tjocka mattor ger hög mysfaktor. (Tror inte vår ljusa matta ens är tjock...)
Inredning och material får gärna ge känsla av att vara unika och är man kreativ så visa gärna upp några egna alster som sitter på väggarna. (Nu är jag inte krativ så de egna alstren utgår till förmån för andras.)
 
 Nu vet man alltså vad som "gäller", så jag är glad att jag inte tillhör den mer trendiga skaran utan bor där jag trivs och har de saker jag tycker om. Är det månne det som kallas en inre trygghet. För då har jag det..
 
                                                          

Upplyst!

    
 Idag är Stockholm verkligen mörkgrått, det blåser rejält och som lite extra kryddning på det kommer det med ojämna mellanrum regn.
Så  längre ut än till balkongen har jag inte varit och då för att räta upp den omkullblåsta ljuslyktan som fick komma in och värma sig.
Men eftersom det inte lockade med en promenad i blötan så har jag rensat foton från datorn och flyttat en hel del till en liten separat hårddisk.
Och trots kraftig rensning blev det många foton kvar som får hänga med mig in i framtiden.
Dessa foton är tagna i december månad (olika år) och i kvarteren där vi bodde.
Här får man nog säga att Stockholm ligger i lä vad gäller ljussättning.
 
 
 
 
 
 
Bild tagen från baren "The Lounge" , belägen i China World Trade Center, Tower Three, i Peking.
Baren ligger på 80:de våningen, 300 meter upp i världens 16:de högsta byggnad.
"The Lounge" tillhör Shangri-La hotellet, China World Summit Wing som huserar i de översta våningarna av byggnaden. Ett extra plus med både baren och restaurangerna här uppe är att prisläget är ganska modst och kan jämföras med andra västerländska restauranger.
Ett glas vin kostar ca 60 yuan, en drink ca 6-80 yuan, vatten och läsk ca 25 yuan och maträtter går att få för omkring 100 yuan och uppåt. (1 yuan eller 1 RMB, "renminbi," som valutan heter, är drygt 1 svensk krona)
 
                                                                                

Gamla Stan; historiska valv och miljöer

    
 En vacker söndag har det varit med en del solglimtar och styckevis blå himmel. Härligt som omväxling till alla nyanser av grått som november oftast bjudit oss på.
Vi begav oss, när det fortfarande var just, mot Gamla Stan och öppet hus hos vänner i djupa valv och på riktigt historisk mark.
Stadshuset sett från Slussen i den sena eftermiddagssolen.
 Vårt mål var Överskärargränd, en liten gränd som går ner från Västerlånggatan 24 och till Stora Nygatan 13. Överskärargränd har fått sitt namn har fått sitt namn av yrket överskärare, som förekom både inom skinn och tygbranschen och som hade ett eget skrå på 14 och 1500 talet.
Just här, i dessa gamla valv, fanns på 1960 talet en klubb, "Alle Mans Katt" och 1967 gör Ulf Lundell sin första spelning här. Han spelar egna låtar och Bob Dylans "Don´t think twice, it´s all right" och får hela 50 kr för spelningen.
             
  Överskärargränd 2, historisk mark. Vi öppnar den tunga järndörren, kliver nerför 
             den vackra gamla trappan och välkomnas av värdinnan, Mona.                                                                     
Vi är säkert ett 50 tal personer som är här denna vackra söndagseftermiddag/kväll och bjuds på glögg och pepparkakor, härlig soppa, bröd, ost och vin och som avslutning en läcker chokladkaka till kaffet. Dessutom bjuds vi av Rune, värden, på en bit historia om huset här på Västerlånggatan 24 och jag är inte säker på att jag hann med i svängarna så jag hoppas bli rättad om minnet sviker mig.
Ovanför porten till Västerlånggatan 24 finns en katt inmurad och författaren August Strindberg och journalisten och författaren Claes Lundin har gett en sägnen om katten en litterär prägel.
 
Rune berättar för oss följande historia.
 
"Ett svenskt skepp, som var på väg hem, hade under tre dagarvarit fast i stiltje. Stryrman ombord kastade då ett mynt i havet som då öppnade sig och en dam kom upp därifrån på en trappa. Hon frågade efter befälet. Styrman följde med henne nerför trapporna och kom till ett palats och där gavs han ett brev. Brevet skulle levereras till Västerlånggatan 24 och där skulle han fråga efter herr Måns. Detta var det första han måste göra då han kom iland. Skeppet fick vind i seglen och efter fem dagar var man i Stockholm.
Icke desto mindre måste man kasta loss genast och därför fick ärendet vänta. En vacker dag steg styrmannen in med brevet i huset på Västerlånggatan 24 och frågade efetr en herr Måns. Katten steg fram, tog emot brevet, läste det och grät. Därpå sa han att styrmannen borde hållt sitt löfte  och sedan klöste han ihjäl honom.
SEdan rusade katten ut, men stannade på blecket utanför porten och förvandlades till sten. Ingen kunde någonsin tyda brevet eftersom det var skrivet på ett obegripligt språk.
Och herr Måns finns fortfarande kvar på Västerlånggatan 24."
 
 
Katten Måns sitter kvar.
 
Värdparet Mona och Rune. Tack för en minnesvärd eftermiddag!
                                                                                                                                                                                              
Valv och miljö som härrör tillbaka till 1300 talet. Spännande!
 
 Efter en härlig eftermiddag i valven i Gamla Stan vandrade vi hem till Söder och passerade Slussen.
Och här ligger kryssningsfartyget Birka, vackert upplyst och väntar på avgång.
 

Peking i mitt hjärta...

    
 Att Kina och Peking ligger mig varmt om hjärtat tror jag många som  läser min blogg har förstått. Åren där med jobb, vänner, mat, resor och mängder av upplevelser finns för alltid kvar i mitt hjärta och jag vill gärna ha dem där.
Språket finns också kvar i hjärtat, men tyvärr inser jag att jag glömt mycket av det jag en gång lärde mig. Ett språk måste man hålla levande och vda gäller kinesiskan så har jag inte lyckats med det. Tyvärr!
"Riktig" kinesisk mat, liksom nästan all asiatisk mat, (inga svensk-europeiska varianter) är jag väldigt förtjust i och jag har här hemma fått lite träning i den kinesiska matkonsten av min vän Sofia. (Vi träffades i Peking och hon var min kinesiska lärare i flera år och är numer bosatt i Stockholm.)
Vi har då lagat mat tillsammans hemma hos henne och Sofia har hela tiden övervakat alla moment. Men igår skulle jag på egen hand försöka åstadkomma en kinesisk måltid här hemma. Helt klart en utmaning och dessutom hade jag bjudit in några av våra goda vänner från Pekingtiden.
 
I träning hemma hos Sofia.
                                                                                   
Kinesisk lyktor och flaggor hör till dagen till ära. Ja, lyktorna finns alltid och jag har många...

Beslut om vad jag skulle laga var enkelt eftersom jag skulle göra det jag tränat på hos Sofia. Men det mesta i kinesisk matlagning tillagas just när man skall äta och det var en klar utmaning att tänka till hur jag skulle få till det för sju personeer. Men precis som hos tv-kockarna och i andra matlagningsprogram så fick jag förbereda det som var möjligt och göra "finjusteringarna" när det var dags att äta.
 
Gurksalladen med vitlök, vinäger och soya är förberedd, Viktigt är att man skall dela den hela gurkan i bitar, halvera dem, pressa den och sedan skära den i halvmånar.  Kycklingen i den röda grytn är wokad och skall så småningom bli rätten "gong bao jiding". En rätt med kyckling, chili, vitlök, grön paprika, purjo och jordnötter (kan tas bort) och som får den speciella smaken av sin sås med många kinesiska ingredienser. Det blir en sötsyrlig sås, mycket mörk i färgen och trögflytande. Här på spisen görs det också gröna bönor med vitlök och chili. Bönorna skall wokas så att de blit torra och lite skrynkliga.
Längst in står en rätt som består av aubergine som friteras tillsammans med potatis och paprika.
Även här skall chili och vitlök i.
 
 
Jag provar på att göra dumplings och det var svårt att kavla dem runda. Men Sofia fick till det perfekt.                                                                                                              
     
Jodå, hyfstat resultat.
                                                            
Bordet är dukat och pinnarna på plats. Som ev. hjälpredskap finns kniv och gaffel. 
 
Mina dumplings; godkända. Kanske inte så vackra, men de var goda.
                                                                                          
Alla till bords och det var god stämning och en jättetrevlig kväll på alla sätt.
 
Ett stort tack till Sofia för all hjälp och inspiration och till Liv som stöttat med praktiska tips och till Helen som bjöd oss på en härlig chokladbrownietårta till dessert.
Och att glad över mina Pekingvänner  som med entusiasm och uppmuntrande ord bidrog till att jag vågra gå vidare i den kinesiska kokkonsten. Kanske mer chili till några nästa gång och lite mindre till andra...
 

Stad i ljus, Uppsala

    
 "Allt ljus på Uppsala" är att visa upp staden i nytt ljus och samtidigt skapa trygghet i höstmörkret. Så mellan den 7 och 30 november kan man i  Uppsla  gå längs en promenadslinga där platser ljussatta med både kreativitet och fantasi.
Belysningarna  är tända söndag- torsdag mellan klockan 16.01 och 23 och fredag-lördag mellan16.01 och 01.00.
Jag gick vandringen i onsdags kväll och det var verkligen vackert att i sakta mak strosa fram genom stan. Men i Uppsala får man se upp. Här finns faror! Cyklister! Dessa gjorde att jag inte kunde slappna av och bara strosa. För i Uppsala så cyklar man snabbt, gärna på trottoarer, gångbanor och övergångsställen. Lysen och reflexer är en bristvara och att läsa trafikskyltar, stanna vid rött ljus och följa övriga trafikregler verkar ovanligt. Vad gäller ringklockor så har de nog exporterats till Stockholm.  Även dessa är en bristvara i denna studentstad.
Jag som i Stockholm kan tycka att cyklister, särskilt i rusningstrafik, många gånger är hänsynslösa, men vad skall man då säga om deras framfart i Uppsala.
Här i stan står polisen då och då och hämtar in dryga bötesbelopp för de som bryter mot trafikreglerna men tänk vilken ökad Uppsala skulle få med några poliser utposterade här och där. Skulle ju kunna gå till nyttiga saker...
Så även om tanken på ökad trygghet vad gäller ljusvandringen finns så är det klart otryggt att promenera. Men å andra sidan bor man i Uppsala så är man kanske van att rotera huvudet som en uggla innan man tar ett steg åt något håll.
 
Spången över Fyrisån.
 
Längs Fyrisån.
 
Uppsala slott i vacker ljussättning.
 
Stora Torget.
 
 
Och visst måste Pelle Svanslös följa med på vandringen.
 
 

Utmaning; Fem för Fem

    
Peter och Helena, som driver den spännande och intressanta resebloggen Freedomtravel, skickade en utmaning vidare till mig där man skall besvara fem frågor och här kommer mina svar. Längst ner har jag skrivit vilka fem jag skickar den vidare till. (Valet blev slumpmässigt...)
Jag gillar ju utmaningar så....
 
1.Vilket livsmedel kan du inte klara dig/leva utan?
Jag tycker väldigt mycket om skaldjur av alla de slag, helst färska, där hummer och havskräftor intar första platsen, tätt följd av räkor, krabba och musslor. Även asiatisk mat är en stor favorit.

 Champagnebrunch på hotell St.Regis i Peking och en härlig kinesisk måltid på en liten trebordsrestaurang.
 
Oj, så gott det kan bli på en enkel äkta kinesisk hål-i-väggen. restaurang.
 
2. Godaste efterrätten?
Svårt val även här. Men jag garderar med choklad och kanske en liten whisky till det.
 
 
 
3. Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?
Jag åker gärna utför på skidor och helst i Alperna, men även gärna i Sverige.
 
 
4. Bästa träningstredkapet?
Bör vara mina ben och helst med skidor och pjäxor på.
 
                                               
5. Vad är du tacksam för just nu?
Mina döttrar Liv och Helen och de älskade banbarnen, Max och William, och alla fina vänner.
                                                                                        
Jag är tacksam för alla upplevelser, resor och erfarenheter jag fått och får och för att jag har en man som stöttar mig när jag ibland tappar balansen.
 
   Jag skickar utmaningen vidare till Sanna, Eva, Gittan, Ami, Ama, och Znogge (slumpmässigt valda)
 och vill flera läsare vara med så häng gärna på.                                                              
 
                                                                                       

Julpysslande mormor

    
 Jodå, jag har julpysslat! Och jag måste tillstå att det är några år sedan detta hände.
Eftersom jag varit i skolbranschen i x antal år och det i princip ingått i arbetsuppgiften, ja utan att det stått uttalat i någon läroplan, att entusiasmera eleverna, åtminstone i de yngre åldrarna, de mellan 7 och 12 år att tillverka diverse dekroationer till just jul och påsk. Vissa år har det även legat på min lott att entusiasmera pigga och mindre pigga elever på högstadiet att också pyssla och där har även jag ställts inför kraftprov. Men med en del humor brukar det mesta lösa sig.
Under årens lopp har jag också haft kollegor  och föräldrar som uppmuntrat mig och för att inte tala om elevernas tålamod med mig.
Senaste gången jag julpysslade var för några år sedan då jag jobbade på Svenska Skolan i Peking. Men även då hade jag turen med mig och ett par vänner från Sverige, i samma bransch, Helen och Monica och de hade så passande lagt in ett julsh0ppingbesök hos oss och kom flygandes med en massa julpysselmaterial. Inte nog med detta. De tog hand om pysslet och med mycket god assitstans av fantastiska föräldrar och jag fick vara den där sociala, stöttande läraren u.p.a. - utan personligt ansvar för just pyssel och kunde ägna mig åt att dela ut lussekatter och pepperkakor som jag och eleverna tidigare bakat.
Och att baka som julpyssel är riktigt trevligt och dessutom spännande att se hur man får till det med ett 15 tal pigga ungdomar mellan 11 och 13 år. Jag kan också klart minnas att lussekatterna jäste otroligt bra med det kinesiska bakpulvret.
Pepparkakshus blev det också, men det är en helt annan historia.
 
Gårdagens pyssel i Uppsala på Max förskola gick lugnt till väga. Många föräldrar, mor/farföräldrar och småsyskon var på plats.
 
Tomteverkstad på gång. Max är helkoncentrerad på sitt alster och jodå, jag tillverkade också en tomte. 
William tittade storögt på.
 
Här är det tillverkning av en ljusstake med en potatis som basvara.
 
Tomtar, ljusstake och fina julkort som Max egenhändigt designat. Jag fick dock hjälpa till med texten.
 
Både Liv, William och Max var nöjda var med pysseleftermiddagen och jag var jätteglad för att få vara med.
Kaffe med pepparkakor och bullar smakade gott när vi var färdigpysslade.
 
(Om någon vill läsa mer om tidigare erfarenheter på pysselfronten från Peking så fins det i registret på bloggens framsida; november och december 2008 och december 2009)
 
                                                                     

Dagens tema; Ljus...

    
God morgon! Morgon är det förvisso, om än snart övergående till förmiddag.
Om den är god eller inte, det har jag lite svårt att avgöra, men solen skiner, himlen är delvis blå, så jag bestämmer mig för att det är en extra god morgon idag.
Och med tanke på att Stockholm lär ha haft en och en halv timme sol under november så är ju dagens nuvarande, svaga, sol med tillhörande blå glimtar på himlen verkligen "det där lilla extra".
 
Hammarbyslussen och Skanstullsbron klockan 8.30.
 
Söderut, mot Hammarby sjöstad, klockan 8.35 och solen är på väg att ta sig upp över takåsarna.
 
 
Några minuter senare...Och idag ser vi Globen.
Vissa mulna dagar går den grå kulan ton i ton med det grå vädret.
 
Tittar jag väster ut, mot Hammarbykanalen och Sjöstaden,
ser det fortfarande lovande ut vad gäller den blå himlen.
 
Vad väntar denna dag? En promenad ner till Gamla Stans gränder och lite strövtåg där tillsammans med Max, m en pigg, glad och nyfiken fyraåring. (Mitt ena barnbarn)
Och sedan blir det tåg mot Uppsala och det stundande julpysslet på Max förskola.
När jag ändå är i Uppsala så skall jag också passa på att se "Allt ljus på Uppsala 2014", en konstutställning och ljusfestival och som har arrangerats i Uppsala jämna år från 2008.
Är det nu ljust idag så är det lika bra att passa på och ta det som dagens tema.
 

På resande fot

    
 Idag har vi varit på resande fot, om än inte så långt. Men vi har provat diverse färdmedel...
Denna gråmulna tisdagsmorgon blev det först tunnelbana till T Centralen och sedan tåget till Uppsala där Max mötte mig på perrongen ( med sin mamma och lillebror) och vi tog vändande tåg tillbaka till Stockholm Central.
Nästa etapp blev buss ner till färjeläget vid Barnängsbryggan och där hade vi tänkt ta båten över till Henriksdalsbryggan i Hammarby Sjöstad för att besöka den i oktober öppnade äventyrslekparken, Anders Franzéns Park, men namn efter den person som en gång hittade regalskeppet Wasa 1956 utanför beckholmen i Stockholm. Parken är gjord av konstnären Tor Svaes som också ritat Junibacken, Mulle Meck och den Fogelströmsinspirerande Bryggartäppan på Söder.  Franzéns Park är ett miniatyrvarv med båtar och många andra saker och här finns också små lekstugor som är inredda i gammal stil och vackert upplysta på kvällen.
 
Uppsala, Knivsta, Märsta och Stockholm;
En snabb och bekväm resa, 43 minuter, så här på förmiddagen då det är lågtrafik.
 
Men när vi klev av bussen hade det börjat komma ner snöblandat regn och trots att både Max och jag hade velat besöka parken så ändrade vi våra planer efter att ha åkt över med båten till Henriksdalsbryggan för att känna oss för.
Kallt och ruggigt så vi tog båten tillbaka och gick i stället till Max favoritmuseum, Spårvagnsmuséet, alldeles i närheten. Här inne var det varmt och skönt och efter ett par timmar var vi nöjda och gick hemåt längs kajen i snålblåsten. Och Max med en liten tågbana under armen...
Vad gäller morgondagen så är planerna ännu inte fastställda annat än att jag skall medfölja till Max förskola på eftermiddagen för att julpyssla. Och de som känner mig kan nog se denna syn framför sig. Men visst kan man göra allt för sina barnbarn...
Rapport kommer.
 
Kallt och ruggigt och det kändes inte lockande att leka ute idag.
 
Max leker med Briotåget och provar också att vaar förare av tvärbanan. Den "riktiga" tvärbanan ser vi från våra fönster och den går mellan Hammarby Sjöstad till Alvik, vidare mot Sundbyberg och sedan till Solna.
                                               

På Spårvägsmuséet finns mycket roligt att se och uppleva och det mesta härrör sig till olika gamla och nya kommunikationer inom Storstockholm.

Bosse och Max bygger ihop tågbanan (av plast) och får efter en del pyssel det batteridrivna loket att dels köra runt på spåret och dels att dra ett par av vagnarna.
Tur att det då finns särskild mjölk att stärka sig med mellan varven.
(Dock, i motsats till "köksäggen" jag skrev om härom dagen så kommer "Bosses mjölk"
från en svensk gård vars ägare heter Bosse. Det är alltså inte namnet på korasen.
 
                                                                                                          

Vilken väg?

    
"-Vilken väg ska jag ta? frågar Alice katten.
-Det beror på vart du vill komma, svarar katten.
-Det vet jag inte, säger Alice.
-Då spelar det inge roll vilken väg du tar." (Från Alice i Underlandet)
 
Idag har jag funderat lite extra över det här citatet. Vilken väg ska jag ta? Ibland är det ett svårt val och ibland betydligt enklare. Att förflytta sig från punkten A till B och kanske vidare till C är ju ändå ganska greppbart om det gäller en mer geografisk förflyttning.
Men om det gäller att välja väg i livet blir det genast knepigare, för livets vägar går sällan rakt fram. 
Ofta är det många vägval man ställs inför och att då välja "rätt väg" (vad nu det är...) när man inte ens vet vart man vill komma, det gör det hela än mer klurigt.
För min del känner jag att jag får skynda på lite med vägvalet, om jag skall göra något. Och varför skulle jag välja.
Däremot kan jag då och då klura på vad mer jag skulle vilja göra och uppleva och hur jag vill leva.
Jag kan ändå slå fast att jag är nöjd här och nu och då antar jag att det bara är att slå sig till ro utan att välja  väg. Men en sådan tanke känns främmande...
 
Idag valde jag i alla fall väg och det var lätt. Lunch tillsammans med vänner på trevliga restaurang "Motwalls" på Roslagsgatan 20, i Vastastan.
Mitt första besök här, men jag kommer helt klart att återkomma hit. Fräsch och god dagens lunch och i olika prisnivåer, mellan 85 kr och upp till 125. (Då ingår flera rätter att välja bland.) Vatten till maten, fin salladsbuffé med hembakat bröd, kaffe med hembakta kakor. Jättetrevlig miljö och perfekt service gör det om möjligt ännu bättre. Vill man äta middag här på kvällen går det förstås också bra och då är det en annan meny.
 
Jag valde en räksallad som var helt perfekt; rikligt med handskalade räkor och fina tillbehör.
De övriga valde fisk, kummel, som också var mycket bra.
 
Mysig lokal och gott om plats mellan borden är trevligt så man kan prata tämligen ostört. Vi satt länge och pratade och var nog de sista lunchgästerna för idag.
Birgitta och Marianne är nöjda och belåtna. Och jag också förstås...
 
Vi skildes åt och jag promenerade förbi mitt gamla hus på Upplandsgatan där jag bodde i ett par år i början av 2000 talet, vidare ner Drotttninggatan och till Hötorget. Att sedan fortsätta Drotttninggatan via Gamla Stan och Slussen, Götgatan och hem.  Ja, det blev den gamla vanliga vägen.
Målet var ju "hemmet" vid Hammarbykajen, Hammarbyslussen och då var vägvalet lätt.
 
 
Upplandsgatan 42, huset byggdes 1882 och här bodde jag två trappor upp mot gården med stor balkong och utsikt mot fina innergårdar, hur lugnt som helst och mitt i stan. (Balkonger är byggda långt senare och de får inte "förstöra fasaden" mot gatan.) Hiss fanns också i huset, en mycket liten ...
                                                                                       
Kunde inte låta bli att titta in i Pralinhuset på Drottninggatan. Och visst blev det några delikata praliner.
                                                                            
Passade också på att titta på och inne i Adolf Fredriks Kyrka.
Där hade jag inte varit tidigare, bara passerat utanför. (Här på kyrkogården ligger Olof Palme begravd.)
 
Hötorget! Alltid en härlig upplevelse och det  på många sätt.
Tittade också ner i Hötorgshallen för inköp av lite god ost.
 
 

Veckans vykort

    
 Söndag kväll och veckans vykort håller på att ta form.
I torsdags förmiddag lämnade vi Spanien och solen för att möta ett ganska gråaktigt Stockholm där jag får ha några lampor tända hela dagen om jag inte skall behöva treva mig fram i lätt skymningsljus redan på förmiddagen.
Men å andra sidan är det fortfarande varmt i luften och de tjockare jackorna kan få vila ännu ett tag. Skönt så!
Idag samlades vi här hemma för en sen lunch och det var jättetrevligt att ses igen, för det var ett antal veckor sedan vi sågs.
Helen kom och hade med sig Cure, en stor och mysig labrador, som snabbt fann sig tillrätta på mattan i vardagsrummet trots att han kände doften av nylagad lasagne från köket.
Och Liv, Johan, Max och William kom resandes med tåget från Uppsala.
Alla lät sig väl smaka och William gjorde goda försök att äta själv och stundtals gick det bra att hitta munnen med skeden.
 Till kaffet fick vi njuta av Helens nybakade chokladbrownies och de gick åt som "smör i solsken". Verkligen försvinnande goda.
Timmarna försvann och mörkret utanför tätnade och så småningom var det dags att skiljas åt och nu det är alldeles tyst här hemma.
I morgon är det en ny vecka igen och en vecka som kommer att innehålla en hel del trevligheter. Så även om vädret fortsätter i sin gråskala så har jag annat som piggar upp.
 
 
                                                   
 
  
                                                                          
 
                                                        

Lördagstankar

    
 Gomorron lördag! Ja, det var morgon och fortfarande halvmörkt ute när jag hasade mig upp för att äta frukost i sällakap av tända ljus, min fina temugg från Ittaala, en packe äldre Södertidningar och datorn som komplement.
Södertidningen och Södermalmsnytt är lokala gratistidningar som kommer i brevlådan en gång i veckan och ger en viss bild av vad som hänt här i stadsdelen. Man måste ju hänga med, även när jag varit borta ett tag. 
Några ämnen som tagits upp är; Stockholms växande framtid och finns det ett New Yorkkomplex här i stan, cylister och hur de far fram,  tiggare -hur skall vi hantera den till vintern allt växande skaran, "foodtrucks"- vad är det för påfund och när skall Stockholm bli en stad igen efter det att ytterstadsområdena tappats.
Viktiga frågor att ta ställning till och det finns också olika grupper för detta att diskutera vidare om man är intresserad.
 
För egen del grunnade jag på en artikel om att "pilgrimsvandra" på Ingegerdsleden som går från Storkyrkan i Gamla Stan till Uppsala domkyrka. Men man kan också "pilgrimsvandra" i Stockholm; från Storkyrkan-Riddarholmskyrkan-S:ta Clara kyrka - S:t Eriks kapell - Karlbergs slott - S:t Jacobs kyrka - S:t Johannes kyrka -Stefanskyrkan. 
Tanken är, enligt Pilgrimscentrum, att i den kultur vi lever i så finns inte längre plats för någon tydlig religionsförankring och vi har så få platser idag där vårt inre liv  och tankar ryms. Kanske kan ett alternativ till att söka ro/mindre stress vara att besöka olika kyrkor.
Just att vandra, helst långa sträckor, gärna under tystnad vissa sträckor, anses ge tankarna och kroppens inre lugn och harmoni.
 Sedan 900 talet har pilgrimer/människor vandrat den 160 mil långa vallfartsleden, Jakobsleden, som går frånLyon i Frankrike, Bourgogne, Rousillon, Provence, Aragonien i Spanien och vidare , Navarra, Rioja, Kastilien och till Santiago de Compostela.  En lång sträcka att vandra och som ibland delats upp på flera eller så har man vandrat delar av den, ofta från Spanska gränsen och där brukar också antalet vandrare/pilgrimer öka väsentligt.Just i katedralen i Santiago de Compostelas anses, Jesu lärjunge, Jacobs relikskrin finnas. Jag har en bloggvän,Gerd, som gjort en del av vandringen och man kan på hennes blogg få ta del av denna upplevelse. Spännande läsning, verkligen.
 
Långfrukost med tidningsläsande.
 
Sent om sider kom jag mig ut en rask vända. Gårdagens köp av orkidé uteblev och blev inköpt idag i stället. 
Passade på att snabbt titta in på Åhléns för att leta efter en lampa till köksfönstret, men jag kom mig snabbt ut. Julruschen är i gång. Gör ett nytt försök på måndag, kanske är då fler i skolan eller på jobb.
Tittade in på ICA, där det var lite mindre hysteriskt. Julskinkorna har väl inte anlänt ännu. Men det har däremot hyacinter, julstjärnor och amaryllisar ihop med adventskalendrar och julsaker.
Men jag skulle bara ha ägg. HIttade då ägg som heter köksägg. Vad är detta? Det stod så på förpackningen. Skall de månne ätas i köket.
Jag hade tänkt mig hönsägg. Och att hitta någon att fråga är i stort sett omöjligt och särskilt en lördag eftermiddag. Att ägg har olika storlek, att en del är ekologiska och andra inte det kan jag förstå. Men köksägg?
Väl hemma slog jag upp ordet köksägg och ICA svarade "att de gjort om designen på sina äggförpackningar och fått dem mer färgglada. Förpackningarna kommer dessutom med olika många ägg i beroende på hushållets storlek. " Såg vidare på internet att jag absolut inte var ensam om mina funderingar rörandes just dessa ägg.
Med tanke på köerna till kassan, var det lika bra att köksäggen idag ficks stanna på ICA.
 
Ny orkidé till krukan. Den tidigare är konvalecent p.g.a. torka och får specialbehandling.
 
Kajen hemma hos oss, strax efter klockan 15 och jag är på väg hem med en orkidé i handen.
Dagens enda inköp-
 
 

Snabba byten

    
 Efter en natts god sömn, vaknade jag till ett Stockholm som badade i olika nyanser av grått.
Tursamt nog lyste en del av husbåtarna längs kajen upp gråskalan med en lite piggare färgskala. Gårdagens kväll kändes däremot mer upplyst.
 
Bild tagen, från balkongen, mot Skanstullsbron och Hammarbyslussen i morse och en bild åt samma håll från en fin novemberkväll förra året. Tänk vad en vacker himmel kan pigga upp.
 
Upplyst var det av alla lampor i går kväll, när jag tittade över mot Hammarby sjöstad.
 
Och i onsdags kväll satt vi ute på terrassen och åt middag. visserligen hade solen gått ner strax efter klockan 18, men det var varmt och skönt i luften och färgskalan var en annan än grå. Jag samlade ihop de rester som fanns i kylskåpet och plockade fram en  en middag med italienska förtecken.

                                                                             
         
Bruchetta; hackade tomater, basilika, svartpeppar och lite olivolja på ett grovt lantbröd som gnuggats med vitlök och stekts. Lite tärnad mozzarella fick också ingå. Varmrätten blev de köttfärsbiffar som dröjt sig kvar tillsammans med svampsås, pasta och sallad. På dessertfronten fanns inga rester annat än en bit mörk choklad. Men det smakade också bra. Och vi satt kvar länge i den sköna kvällen.
 
Idag blev detta foto av William, här som nyårsmodell för H&M, en extra ljusglimt och i övrigt får nog mängder av tända ljus lysa upp eftermiddagen. Och det lär behövsa för nu strax före klockan 15 så ser jag att gatlyktorna håller på att tändas.
Skall nu för att riktigt komma in i fredagslunken ge mig ut i vimlet av människor och se hur det känns med alla som rusar och har bråttom. Jag kan ju titta en stund, för tid det har jag. Än så länge.

Världens goaste William. Klädd för kommande festligheter. Sicken charmör!
                                                         

Hemma igen

    
Hemma igen! Och det känns bra!
Hemresan gick smidigt med Norwegian, ett fullsatt plan, men vi avgick på tid och landade före utsatt tid. Alltid bra när resan fungerar.  Att det sedan finns internet ombord och som fungerar hyfsat är förstås en bonus.
 Stockholm välkomnade oss med moln och med +7 grader, dock hade mörkret redan lagt sig när vi vid halv fyratiden satt på Arlandabussen på väg in mot stan.
På Centralen och T Centralen, var det slut på lugnet. Folk sprang som yra höns och jag måtte helt ha förträngt hur det brukar vara här i rusningstrafik. Men jag kom snabbt in i takten, annars hade vi aldrig ens kommit med tunnelbanetåget.
Väl hemma tände vi massor med ljus för att kompensera mörkret och hamnade i soffan med "hämtmat" och post. Och här lär jag nog bli kvar i kväll.
 
I morse i Torrevieja, solen på väg upp och vi på väg till flygbussen.
 

Fint flygväder med god sikt ända tills vi kom in över Damnmark.
 
Rusningstrafiken är jag inte alls van vid. Har nog kommit av mig rejält.
 
 

Snart på väg...

    
Igår funderade jag en del på det här med mönster av olika slag och på olika plan. Och en tanke jag hade var att ändra något i mitt vardagsmönster idag och det har jag faktiskt gjort.
Efter lite plock i stugan inför morgondagens hemresa blev det en promenad ner till Plaza de la Constitucion, kyrktorget, för att möta en väninna. Nu tog jag inte den väg jag brukar gå dit utan provade en annan. Jag var där i god tid och hann även med ett besök inne i kyrkan. Förra gången jag var där var till första advent 2013 och efter det har kyrkan varit stängd då jag haft vägarna förbi. Men idag så...
Satt en stund inne i kyrkan och funderade innan jag gav mig ut för att möta Anna Carin.
Vi drog oss ner mot havet och hittade efter lite letande ett ledigt bord på ett café  och där satt vi ett bra tag och myste i det vackra vädert. Jättetrevligt!
Svårt att tänka sig att det är den 12/11 och full höst hemma i Stockholm. Så en promenad längs havet, den sista för ett tag, kändes helt nödvändig.
På hemvägen träffade jag på Preciosa, "La Syrra", P & J som satt i solskenet upp hos Ali på BarCelona, Calle
Fuensente och visst hade jag tid att sitta ner där en stund där också.
Ingen brådska på något sätt.
Middag hemma i kväll på terrassen, får väl ta på en extra kofta och se till att vi äter före klockan 19 så inte termometern hinner under 17 grader.
För jag antar att det inte blir några utomhusmiddagar hemma i Stockholm på ett tag. Men det gör inte så mycket...
Ser fram emot att träffa döttrarana, barnbarnen och vänner. Det kompenserar en hel del för höstmörkret.
 
Den gamla kyrkan, från 1789,   ligger vid Plaza de la Constiticion med en vacker park framför. Skönt att slå sig ner och njuta av det vackra vädret och vila fötterna. Och alltid finns det något här att titta på.
 
Ett par molntussar svävade ut över havet och det var härligt att strosa längs Paseon på hemvägen
 
 
 
 
 
 

Mönster

    
 Tålamod, tålamod...Jag tränar och visst har mitt tålamod blivit bättre genom åren. I kväll har internet varit ovanligt segt och att se tv via datorn har inte lyckats förrän nu. Men man kan inte få till allt. Och det är inte som "hemma" och tur är väl det.
Hörde att även den fasta ADSL uppkopplingen har varit seg, men datorer och uppkopplingar är ju en "världslig sak" som Karlsson på Taket skulle ha sagt.
 
Regn idag på förmiddagen och för mig blev det ett par timmars spanskstudier och lite plock här hemma i stugan. Hemesa väntar om ett par dagar.
Men fram på eftermiddagen klarnade det upp och det blev en kaffpromenad till Ina Expresso på Caballero de Rhodas tillsammans med Preciosa och "La Syrra"och dit kom även vännerna Hamid och Cathi som är här nu. Jätteroligt att ses igen.
 På vägen stannade jag upp för att titta lite extra på mönster på några husfasader, grindar och murar.
 
Försökte se var och om jag passade in i mönstren. Tveksamt!
 
Men här! Lite som en "Romeo och Julia balkong" med ett vackert fönster ovanför.
Här skulle jag kunna passa in. Två utgångar är perfekt!
 
Mönster även hos ina Expresso. En av oss i sällskapet (inte jag) beställde in denna färgglada och mönstrade tårtbit. Stor och säkert berikad på diverse färgämnen, men fin var den.
Jodå, jag provsmakade och den var riktigt god dessutom.
 
Även torget framför den "Stor Kyrkan" bjuder på många olika mönster. Det tar bara ett tag att se dem.
Så är det nog med det mesta. Mönstren finns, men ibland vill man inte, kan inte, se dem.
Och att bryta ett mönster, vilket det än må vara, är också en bedrift.
Men kanske skulle man våga sig på det lite mer. Finns väl inget att förlora? Eller?
 
 

Dålig kontakt

    
I kväll har internetuppkopplingen tagit ledigt. Det är milt sagt segt! Kanske utmattat rent utav! Inte ens min envishet räcker till... Jag ger upp för stunden, men återkommer förhoppningsvis senare i kväll. Annars får det bli ett inkägg imorgon förmiddag. Ingen idé att hetsa upp sig heller. Så jag tränar tålamodet. Kan vara bra det också.

Veckans vykort

    
Inser att jag är försenad med vykortet för vecka 45 och idag har en ny vecka börjat.
Vi har det fortsatt bra på alla sätt även om dagstemperaturen har rört sig neråt, för det har den.
Frukosten äter vi fortfarande ute och då har termometern inte orkat upp till mer än ca 15- 16 grader. Men i solen är det riktigt skönt, om inte vinden ligger på. 
Sedan blir det efter hand vamare under dagen och när mörkret faller strax efter klockan 18 blir det en aning kyligt, +14-15, så nu äter vi inte längre middagarna ute på terrassen. Men det får vi ta...
Luncherna däremot avnjuts utomhus och det fortsätter vi med ett tag till för i slutet av veckan är vi hemma igen och då inser jag att man får ta emot den svenska hösten med öppna armar. Och jag skall göra ett försök.
Men tills dess är jag här....
 
 
 
 

Då och nu

    
 Idag firas och uppmärksammas, framför allt i Tyskland, att det är 25 år sedan Berlinmuren föll. Muren, gränsen mellan Östtyskland och Västtyskland som byggdes 1961 och skulle förhindra östtyska medborgare att fly till väst. En mur som sträckte sig 155 km och var 3,6 m hög och i övrigt hade diken framför och bakom, taggtråd överst och en hel del annat som gjorde att människor skulle hållas i Öst.
Den dåvarande sovjetiske ledaren, Michail Gorbatjov, hade visat på för en mer  tillvaro och diskussioner om att låta människor lämna Östtyskland blev mer och mer aktuell.
I samband med en intervju i tv fick en östtysk presstalesman, Gunter Schabowski, frågan om när gränsen skulle öppnas. Eftersom han inte deltagit i de möten som parallellet hölls och där man bestämt att frågan skulle ses över så svarade han "omedelbart".
Människor hade hemma på tv hört och sett detta och kom i långa skaror till Bornholmstrasse där en STASI chef , Harald Jäger, gick emot order och öppnade bommarna och människor kunde lämna Östberlin.
En av de som var bland de första att ta sig över gränsen var Angela Märkel.
Tyskland återförenades till ett land den 3/10 1990.
Minns när jag var i Berlin, då huvudstad i Öst, med min pappa 1962 och såg Berlinmuren och några av  koncentrationslägren. Minnen som sitter djupt. tYvärr finns dessa foton i ett album där hemma och där får de stanna.
Inser att det snart är dags för en ny resa till Berlin.
Sedan igår, är den 13 km långa sträckan mellan Bornholmstrasse, via Brandenburger Tor och till Checkpoint Charlie upplyst med heliumfyllda ballonger, "Lichtgrenze"; "ljusgränsen".
Fakta samlad från SVT, Expressen och Aftonbladet.
 
(Har haft med bilderna i tidigare inlägg men de passade bra idag också.)
 
Vid Pegasus Bridge och den första byggnad som de allierade befriade i Frankrike.
Pappa till vänster tillsammans med brittiska veterander som också var med här.
                                                                                 
Vet att det är "fars dag" idag, men inget som jag egentligen funderar över. Däremot tänker jag ofta på båda mina föräldrar som sedan ett antal år vilar på Solna kyrkogård.
Här är det lite halvmulet och jag har ägnat ett par timmar denna förmidddag att titta på en film; Sarah´s nyckel.
Jag har läst boken med samma namn, skriven av Tatiana de Rossnay och har sett filmen tidigare, men ville gärna se om den.
Denna film är en bland alla de otaliga filmer om och från andra världskriget, men tar också upp aspekten att krig får konsekvenser för alla och även för kommande generationer.
Historien som utspelar sig i Sarah´s nyckel är en av fransk historias största skamfläckar och där det tydligt framgår hur vichyregeringen behandlade judarna i Paris strax efter det att Hitler tågat fram längs Champs Élysees.
Och dessa vanliga fransmän som vände bort ögonen när detta hemska hände, de hade inget emot att själva ta hjälp så småningom för att få ett fritt Frankrike. En plågsam läxa som tål att upprepas många gånger.
I den stora sporthallen, Vintervelodromen, samlades ca 8000 judar ihop från de judiska kvarteren i Paris för att fem dygn senare föras till interneringsläger där män skildes från sina fruar och barn från sina föräldrar. De som överlevde förstås, för vare sig mat, vatten eller toaletter fanns och många hann dö innan de forslades vidare.
Här på stadion finns också den 10 åriga flickan Sarah Starzynsky som i ett försök att rädda sin bror låser in homom i en "lönngarderob" i lägenheten när hon och familjen hämtas. Sarah inser genast att hon måste tillbaka och befria sin lillebror. Hon har ju lovat...
Filmen, liksom boken, har två parallella handlingar och här finns i nutid journalisten Julia som skall flytta in i denna lägenhet i Paris med man och dotter. Men när hon genom en slump inser att familjen Starzynski har bott där blir hon besatt av att ta reda på deras historia. Och det gör hon...
 
Normandie, Frankrike. Många gav sina liv för det de trodde på i samband med landstigningarna här längs kusten. Kyrkogårdarna med sina tusentals kors manar verkligen till eftertanke på flera plan.
 Tack pappa för att du var med och gav oss friheten tillbaka. Du kämpade alltid för det du trodde på.
Kanske kommer min envishet från dig....
                                                                  
 Av en bloggvän; Bosse Lidén, fick jag för en tid sedan tipset om en filmsida via internet som är kostnadsfri, Dreamfilm.se och där man kan se mängder av filmer och tv serier, både ganska nya och de som har många år på nacken. Kan ibland vara lite trixigt att hitta sin film i sökfunktionen men går man in sida för sida så finns den oftast.
Filmerna kan ses både inom Sverige och utomlands och med svensk textning.
Stort tack Bosse, den här sidan har jag haft och har stor glädje av.
 
 
 
 
 
 

På gatan

    
 Ibland är det skönt för en noggrann bilförare/trafikant som mig att se lite variationer. Ofta blir det som synes en del personliga avgöranden som kommer in i bilden och det kan vara väldigt uppiggande att beskåda.
Just vad gäller den kreativa och flexibla tolkningen av olika bestsämmelser tycker jag har kommit en bit på väg här.
(Men bara en bit, jag har sett betydligt mer kretativitet i olika asistiska länder, där uppfinningsrikedomen i trefiksituationer är långt utöver EU standard.)
Man kan undra om vissa regler  kanske mer är rekommendationer än något annat.
 
Ja, föraren till en en bil som är parkerad just framför en stoppskylt har nog tänkt till. Och varför stå i en parkeringsruta när man kan stå käckt på svaj på en trottoar och i gatan.
Kanske ännu en bil kan få plats i parkeringsrutan?
 

Fickparkering är det bra att kunna i backen ner mot stranden och man undrar ibland om bilarna lyfts in i luckorna. För de är många gånger trånga. Men eftersom jag gillar frisk luft och hästar så kanske alternativet att kombinera häst och biluthyrning kunde vara något. Tror helt klart hästen är lättare att parkera.
 
Runt i Torrevieja har det i några veckor varit lite "råddigt" att ta sig fram på många gator eftersom nya gasledningar lagts ner. Vissa gator har varit helt avstängda för biltrafik och en del för all framkomlighet.
Men nu är det mesta av jobbet klart i stan och bullret har lagt sig.
Undrar nyttan med gasledningarna då de flesta verkar ha övergått till el....Men det är en helt annan fråga. Och många har varit sysselsatta med jobbet och det är bra.
 
Först kommer en man gående på gatan med sin stopskylt. En bit efter kommer en nätt, liten grävskopa i snigelfart. Och i gatukorsningen stannar mannen, visar stoppskylten för säkerhetsskull, för det finns inga bilar på den korsande gatan eftersom den varit avstängd. Grävskopan passerar och allt är frid och fröjd.
Kan inte annat än påstå att regler, i vissa fall, är till för att följas.
           
 
 
 

Ny chans!

    
Det strålande vackra vädret håller i sig och en sen lunch utomhus kändes perfekt. Men var? Det är en ofta återkommande fråga för oss och vi hade ett antal förslag.
Nära havet och gärna i lä eftersom vinden drog i ganska ordentligt. Plötsligt befann vi oss vid "vattenfallet" och där i närheten är restaurangubudet stort, även om en del packat ihop för säsongen.
Tidigare har vi då och då ätit på Alingui och varit nöjda, men efter det att jag ätit en extremt trådig lasagne där vid ett par tillfällen, alltså osten har varit en tjock trådig massa, så har vi inte varit där sedan i juni månad.
Kanske var det dags för ett nytt försök, men inte välja just lasagne som varmrätt.
Alingui har en meny för 8 euro med ett antal förrätter, varmrätter och efterrätter att välja på och bland dem också helt vegetariska rätter eller fiskrätter för de som önskar.
Även en helt fristående à ka vartemeny finns.
Eftersom vi såg/hörde att även många spanjorer valt att luncha här (då brukar maten vara bra) så slog vi oss ner på den i övrigt fullsatta restaurangen.
Bra service har det alltid varit, tycker vi och oftast bra mat.
Efter att ett bra tag senare ha ätit oss igenom trerättersmenyn konstarade vi att det var bra att Alingui fick en ny chans av oss.
Och bäst att satsa på säkra kort, om man  nu vet vilka de är. Kan förstås variera efter kockarnas humör. Men vi kommer tillbaka.
 
 
 Ny chans till Alingui! Förrätten, skaldjurscocktail, var god. Kanske lite mycket dressing, men fint dekorerad och med flera räkor i. Gillas! Varmrätten blev för min del tunna kycklingbröst med sallad och en pepparsås.
Mer än godkänd. Bra så här långt!
                                                                                                 
Vad gäller desserterna har jag aldrig blivit mindre nöjd. Snarare mer...
Mitt val föll på äppelkaka med vispgrädde och glass och eftersom en chokladbrownie beställdes av Bosse så var jag hoppfull om att få smaka en bit. Smakutbyte kan vara trevligt... 
 
Promenaden längs havet för att smälta maten kändes både uppfriskande och stärkande.
Dessutom var det så vacker!
 
 
 
                                                                                                                                                                           
 

Glittrande

    
Glittrande dagar och ett magiskt ljus, lätta molntussar svävar förbi, palmbladen rasslar i den lätta vinden och havet, det som både ger och tar, ligger framför mina fötter.
Här finns all tid i världen för att stanna upp, njuta och tänka. Inga "måsten" finns  utan  det är här och nu som gäller.
Åtminstone i dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi söker och finner.

    
 Ofta är det förenat med både humor och kraftansträngning att ge sig ut här i lokala butiker för att leta efter möbler. De har ofta en helt annan dimenson än de vi är vana med från svenskt håll, där det många gånger är lite nättare, ljusare träslag som överväger kanske och stilrena möbler (utan "krussiduller" av allehanda slag) dominerar.
Lite märkligt att möblerna här ofta är stora, med tanke på att många bostäder är ganska små till ytan, så i vissa fall kan man fundera över om möblerna är bygda på plats.
Väninnan I och jag var i alla fall på soffjakt och där en liten nätt tvåsitssoffa stod på önskelistan. Helst också ett litet, runt, matbord.
Vi började lite "nästgårds" i alla fall om man tänker till landet, Danmark; Danish Design kanske kunde vara något.Först skulle vi ta oss dit och efetr en titt på ett par kartor var vi beredda. Adressen var uppskriven och riktiningen framtagen. Det var ett industriområde vi letade efter.
Vi var på rätt väg, det visste min inre kompass,  men jag frågade för säkerhets skull efter vägen. Jodå några gator kvar.
Gott om snygga möbler fanns, ingen tvekan om den saken. I hittade flera soffor, bara att välja. Men det fanns en hake. Kanske var 10-15000 svenska kronor i saftigaste laget för en soffa. Man skall trots allt bara sitta i den...
 
Vid nästa förfrågan om vägen fick vi gå tillbaka några hundratal metrar och då såg vi en skylt; Danish Design, men den syntes bara från ett håll. Inte konstigt att vi missat den då.
Efter ytterligare ett par hundra meter var vi framme.
 
Just den här soffan var för stor men det fanns andra "tvåor". Men priset....

Vi lämnade den danska desigen och konstaterade att vi verkligen "gått över ån" för att komma hit, i runda slängar ca 1 km extra. Så raka spåret, gatan, ledde oss ner till Avda Cortes Valenciana där det finns ett 15 tal möbelbutiker på en 600 m lång sträcka.
I och ur butik, stora svulstiga soffor med enormt höga ryggar och med mjuk stoppning så att man knappt kunde resa sig ur dem, var det gott om. 
Vid ett par tillfällen såg vi soffor som varit tänkabara både till pris och storlek, men, de såldes bara i grupp med en tvåsits och en tresits.
I den näst sista butiken vi besökte ljusnade det en aning. Här fanns det två tänkbara modeller och de kunde fås med valfritt tyg. Så envisheten kan vara en positiv egenskap.
Tror att I har bestämt sig för en av dem....Annars letar vi vidare.
 
Tilläggas bör att det fins ett IKEA varuhus i Murcia ca 6 mil härifrån, men då skall man ta sig dit med buss och taxi (om man inte har egen bil) och sedan få möblerna hemskickade.
Känns lite bökigt och en annan tanke är förstås att gynna de mindre lokala möbelbutikerna om det är möjligt. Där ingår både leverans och montering i priset. Det gäller förstås att hitta det man letar efter...
 
 Dagen var inte slut i och med detta utan på eftermiddagen var vi ett glatt gäng som träffades på Ina Expresso på Calle Caballero de Rhodas. Vännen Leffe hade tagit initiativet till en "bloggträff" och Precisosa skötte det administrativa, och med den äran. Tusen tack alla! Jättetrevligt! (Bloggträff? Jo, en träff där man pratar och utbyter erfarenheter av sin tillvaro här. Vi är flera som bloggar och många som läser det vi skriver och genom att träffas så får man också ett "ansikte" på både skrivare och läsare.)
 
Vi blev ett stort gäng denna onsdagseftermiddag. Och trevligt hade vi!
Foto lånat av Leffe, sitter till vänster och själv skötte jag fotograferingen.)
 
Skymningen hann sänka sig innan jag var på väg hem och det var en vacker kväll med fullmåne.
 
 
                                                                  
 

Vind i palmerna och kofta på.

    
Vi har nu haft många varma och fina veckor och hösten har verkligen känts avlägsen.
Men igår natt och på förmiddagen regnade det rejält och det var första gången här på fem veckor, så jag klagar inte alls. Men sedan trängdes de grå molnen undan av en blå himmel men trots det passerades inte +20 graders strecket. 
Det fick bli både frukost och middag inomhus och det kändes ovant.
Första gången sedan mars månad...
I morse sken solen och himlen var blå. Jag trodde det var varmt och var på väg ut med kaffet, men när jag kunde ana vågor i koppen blev det till att hämta en kofta. Blotta åsynen av de vajande palmbladen borde fått mig att tänka till, men är det +17 kan man gott sitta ute och äta frukost trots palmblad som hastigt rör sig i vinden.
Och när jag ställde bordet i  lä, slutade kaffet att gunga och den mer vanliga lugna frukoststunden infann sig. Ordningen återställd.
Hur som helst är de ju  första advent om drygt tre veckor, så jag inser att dagstemperaturen kommer att hålla sig sig runt +20 och det är skönt det också.
Men kofta på lär behövas till frukost.
 
Svajande palmer och några vars blad blivit gula så kanske gör sig hösten lite påmind även här.
                                                                                                             
Hos trädgårdsmästaren var utbudet av växter stort och det är kanske dags att göra några inköp.
Även bougainevillan blommar fortfarande vackert, men det finns flera vars blad har vissnat. Inser att de ju inte kan ha säsong hur länge som helst. Kanske dags för höstvila nu.
                                                
Tittar man ut över havet syns det inte att temperaturen även där gått ner några grader.
Tror inte det är mer än +21 nu...
Men å andra sidan är det redan den 5/11 och bara drygt tre veckor till första advent.
 
                                                                              
                                                         

Påverkad

    
 Jag har ju bloggat ganska länge och har fortsatt av bara farten. Och kan konstatera att mycket har hänt som påverkat mig sedan hösten 2007 då jag började. Då hade vi varit i Peking i sex månader och att blogga blev ett bra sätt dels att hålla kontakten med nära och kära hemma och dels att för mig själv  dokumentera  både vardag, resor, jobb, möten och upplevelser.
Fortfarande läser jag om våra år i Peking och både ler och skrattar hägt åt allt som hände.
Och visst blev jag påverkad av tiden där. En tid som inte kommer tillbaka, men som jag aldrig skulle velat vara utan.
Hur hamnade vi då i Peking. Svaret är ganska enkelt men ändå inte. Jag jobbade på hemma i skolan och trivdes jättebra med det och B hade just slutat sitt arbete.
Det var höst hemma, allmänt grått och trist och vi längtade efter sol och värme.
Inför julen hade vi bokat en resa till Teneriffa för att få just det. Av en händelse pratade vi vidare om hur det skulle vara att lämna sverige för ett tag och bo och jobba utomlands.
Dock fanns inga jobb för min del lediga i varmare trakter, men det fanns ett i Peking, på Svenska Skolan. Ja, gärna!. Jag hade varit i Peking 10 år tidigare och tyckte att ett lärarjobb där verkade spännande. En utmaning, och sådana tycker jag om. Jag sökte jobbet och det var det många som gjorde. I november var jag på intervju och i början av december erbjöds jag jobbet. Härligt! Sex månaders kontrakt och sedan återstod att se...
Jobbat utomlands, i Tunisien som reseledare, hade jag gjort i ungdomen och rest mycket hade vi gjort , så att ställa om sig till ett liv i Peking, fjärran från det svenska och i en annan del av världen skulle säkert gå bra. Och det gjorde det. Sex månader blev till nästan fyra år, oförglömliga år och det på många fantastiska sätt.
Fortfarande lockar Peking och Kina oss och det på många sätt och vis.
 
KInesiska Muren, fantastisk och mäktig och så även dess historia.
 
 Under åren blev det många resor och upplevelser inom Kina, till Tibet, Vietnam, Filippinerna, Thailand, Hong Kong och Malaysia bl.a. och vill någon följa med så finns dessa dokumenterade på bloggens första sida.
 
I södra Kina, Yangshou. Vi bodde ute på landet i en ombyggd ladugård och ägnade dagarna åt cyklelturer bland risfälten och flottfärder. I bakgrunden ser man några av "sockertoppsbergen".
 
 Vi kom till Tibet, en fantastisk resa med tåg, 48 timmar, från Peking till Lahsa.
                                                                                       
Förtrollande vackert! Och där jag står, nedanför det mäktiga Pottalapalatset i Lahsa känner jag mig liten.
 
Från Peking var det "bara" en flygresa på fem timmar till Bangkok och där hittade vi ett annat paradis. Hit återkom vi många gånger både från Peking och från Sverige. Men solens skador på mig har gjort att det inte blir fler resor hit. Känns vemodigt förstås. Men det kunde har varit värre.
 
Stranden utanför vårt thailandsbostad dit vi återkom flera gånger.
Och mopenden är bra att ha och rolig att köra...
                                        
Underbara solnedgångar.
 
 
Stor påverkan har även dessa älskade barnbarn gjort, William här 4 dagar och Max  4 år,
lekandes i sin favoritpark i Stockholm, Bryggartäppan,
inspirerad av P-A Fogelströms
Stockholmsböcker  om staden på 1800 talet.
 
Torrevieja och Spanien! Nu är jag här och låter mig villigt påverkas av det mesta....
Här är döttrarna på uppslkattat.
 
  Älskade döttrar! Tack för att ni finns!
Liv och Max och Helen och William här på besök i Torrevieja.
                                                                      
Den här vyn tycker jag om. Och visst blir jag påverkad...
 
 

Resande minnen

    
 
 
                                                                    
Vaknade tidigt i morse; nåja enligt min inre klocka, tassade ut på terrassen med en kopp kaffe och såg solen på väg upp över palmerna.
Hamnade tankemässigt i min första utlandsresa, om man då bortser från Norge där jag delvis bodde som liten och till Danmark.
Året var 1960  och det var juni månad. Vi hade tagit vår röda SAAB från Stockholm ner till Malmö och Bulltofta för att därifrån göra mitt livs första flygresa. Jag var 11 år och skulle på charterresa med mina föräldrar till Palma de Mallorca. I hela två veckor skulle vi vara borta, en lång tid för en 11 åring.
Flygresan minns jag fortfarande med fasa och får ont i öronen bara jag tänker på den.
Glädjeämnet var den rosa och vita "bardotrutiga" klänning jag tjatat mig till och som hade riktigt fluffiga skumgummiundertjolar. Högsta mode detta år. I övrigt var jag ganska ointresserad av själva resan.  (Bardotrutor var små rutor ca 1 cm stora rutor som fått sitt namn efter den då kända, franska filmstjärnan Brigitte Bardot) 
Planet var ett tvåmotorigt propellerplan, utan tryckkabin och örsprånget inträdde genast och höll i sig ändå tills vi mellanlandade i Basel på en liten militörflygplats. Planet skulle tankas. Resan till Basel tog säkert tre timmar och sedan visste jag att det skulle ta mer än tre timmar till Palma.
Jag grät floder, så ont hade jag och föga hjälpte min fina klänning mot smärtan i öronen.
Pappa Allan tröstade mig med en jättestor glass, som han av någon märklig anledning lyckades köpa utanför själva terminalen.
Det var ingen, ja förutom pappa då, som fick lämna byggnaden.
Resan fortsatte efter stoppet mot Palma och mitt örsprång fortsatte.
Palma mötte med strålande sol, men jag var inte alls strålande. Min trumhinna hade spruckit och det var inget att göra åt. Jo, mer glass och cocacola hjälpte för stunden.
Palma de Mallorca 1960; Vi var bland de första charterturisterna där och landsbygden började redan strax utanför Palma. Jag vet att vi bodde i ett område som hette Arenal, strax öster om Palma och där fanns det då tre hotell som låg i princip på den fina stranden.
Varmt Medelhav, bad, sol i mängder och glass, tur jag hade föräldrar som inte var kinkiga med att man inte skulle äta den.
Att sola gillade jag inte, utan sökte mig till skuggan och gärna till hotellets bar för intag av cocacola och där en trevlig och charmerande yngling serverade mig drycken i höga glas med citron och iskuber.
Helpension på hotellet med rikliga spanska måltider, utflykter, tjurfäktning, vandring i Palma, shopping, lek med nyfunna spanska vänner, nattklubbsbesök med föräldrar, ännu mer glass....
En inköpt stråhatt, långärmad blus och parasoll gjorde att jag mer och mer vande mig vid strandlivet. Och jag vill minnas att andra veckan blev solen mer av min vän.
Dessutom fick jag en fin luftmadrass som flitigt användes vid bad och då kände jag att "det här med att resa är inte så dumt".
Trumhinnan hade dessutom läkt och tillvaron kändes bra.
Vad gäller Mallorca så har det under årens lopp blivit ett 15 tal resor dit och varje gång har jag haft i minnet den där första resan. Tänk att den resan gav så mycket mer reslust. Jag kan verkligen känna både glädje och tacksamhet över alla resor, de upplevelser, möten och erfarenheter de gett. Kloka föräldrar som hjälpte mig att öppna resedörren och många andra dörrar för mig. Tusen tack!
 
(Genom åren har jag besökt och rest i drygt 50 länder i Europa, Asien, Afrika, Nord & Sydamerika och Oceanien och en del av länderna har fått flera besök.)
Reseintresset och lusten för att resa har också gått vidare till mina döttrar och många är de resor och minnen vi kan dela. Jag ler vid många av dem....
 
 

Veckans vykort, vecka 44

    
 Vare sig "Gubben Höst" eller känslan av höst har inte infunnit sig den här veckan heller och den sköna värmen håller i sig med +24-26 grader. Cykelturer har varvats med långpromenader längs havet med stopp för vätskepauser och luncher och spanskstudier varje dag. Nu har jag dock minskat ner till 90 minuter per dag eftersom många nya grammatiska moment smyger sig in i lektionerna och jag vill gärna att det jag lär mig skall befästas ordentligt innan jag går vidare. Och det är fortfarande lika roligt!
Märker att jag har glädje av mina gamla franskstudier från grundskolan, gymnasiet och utlandsvistelser eftersom en hel del av grammatiken liknar varandra, åtminstone så här på nybörjarstadiet.
 
Veckans vykort är från den cykeltur vi gjorde idag till La Mata, grannbyn, ca 5 km nordost om Torrevieja. Förrra veckan blev det en promenad hit och idag blev det en cykeltur.
Både att promenera hit längs havet, kanske via Cabo Cervera eller cykla på de backiga småvägarna  är trevligt.
Bra mortion är det, för det är långa och sega uppförsbackar både dit och hem. Går man i uppförsbackarna så känns de inte så mycket i benen, men desto mer om man cyklar. Alltså varvade jag. Det får vara måtta på träningen. Vill inte riskera att bli övertränad i benen.
En fördel är förstås att det finns långa backar att susa nerför också och då går det undan. Jag kände mig lite som "Lotta på Bråkmakargatan" då hon hade fått en ny cykel. Men jag föll inte...
Lunch i La Mata blev det och vi satt länge på vår strandrestaurang och titttade ut över havet, en vy jag aldrig tröttnar på.
Eftermiddagen avslutade vi på café Torreoro och där blev det kaffe tillsammans med Preciosa och Lex, trevligt som vanligt.
Nu sitter jag ute på terrassen, mörkret har lagt sig och även i kväll äter vi middag utomhus. Kanske med en kofta på...
Och i morgon börjar en ny vecka...
 
 
Här är det paus innan de lååånga backarna ner mot La Mata tar vid.
 
 
 
 

Rosa Lagunen

    
 Solen strålade även idag från en klarblå himmel och efter lunch blev det en cykeltur ågra kilometer västerut mot den "Rosa Lagunen", ett annat namn på den är Stora Saltsjön eller Laguna de Torrevieja.
Att klimatat är bra här i Torrevieja tycker inte bara vi som bor här kortare eller längre tid, utan även WHO anser att ett av världens mest hälsosamma klimat finns här med ca 340 soldagar /år.  De två saltsjöarna som finns här utgör tillsammans med övriga naturområden ca 50% av Torreviejas yta och detta bidrar också till ett bra microklimat.
När jag var på Google för att lära mig mer om Saltsjöarna, dess historia och saltets rikedom så hittade jag en jättebra hemsida som jag hänvisar till; rosaledafastigheter.se
 (Ursprunget till denna berättade historia kommer från anderstrense.se, men dit lyckades jag tyvärr inte länka.)
Spännande läsning, även ur ett historiskt perspektiv, så håll till goda.
Bilderna är dock tagna av mig!
(Nej då, jag säljer inga hus eller lägenheter, men informationen tyckte jag var bra. Och ingen provision får jag...)
 
Vi cyklade längs fina cykelvägar och på vår vänstra sida dök den stora saltsjön upp med sina saltberg.
 
Solen var så stark att sjön redan här började anta en rosa nyans och salttopparna syns längst bort i bild.
 
Vi har parkerat cyklarna och går ner mot sjön. Och visst passar namnet, den Rosa Lagunen.
 
Här syns saltet som trängt upp från sjön och visst skiftar den i rosa. Idag blev det inget bad för min del.
 En annan gång kanske och hälsosamt lär det vara.
 
En underbart vacker sen eftermiddag och solen skiner starkt här i väster. Det blev nog en vacker solnedgång i kväll som vi missade. Men en annan kväll är vi på plats.