Det skall börjas i tid.....

    
 Det sägs ju att "den som gör en resa alltid har något att berätta" och det tror jag verkligen på. DEssutom så får man en massa upplevelser, erfarenheter och kunskaper liksom på köpet.
Jag har under min barn och ungdom rest en del, vi har som föräldrar tagit med döttrarna på långa och många resor och vi kan fortfarande, då de har passerat de trettio, glädjas och minnas över våra resor tillsammans . Verkligen berikande på alla sätt.
Kanske har det gått i arv? Max föddes i januari 2010 och i april samma år kom han till Peking för att hälsa på. Det var första gången vi sågs. Och vilket möte! Fantastiskt! Jag minns det som igår...
 
Max första besök på den kinesiska Muren och just här är det jag och moster Helen som får hålla i den lille.
 
           
Här får Max sin första "lektion" i kinesiska i mötet med Sofia.
Och att ta sig runt i Pekng; sittandes i vagn, bli buren i sele av mamma eller någon annan,
åka buss, tunnelbana eller taxi går galant.
 
Tiden går och det blir november 2010, Max är 10 månader och återvänder till Peking med mamma liv och pappa Johan.
 

 Bara roligt att vara på shoppingtur och inga problem att få barnvakter.  Viss tveksamhet dock att bli matad med pinnar för första gången i sitt liv. Men det skall börjas i tid. lika roligt var det inte att få en liten chilibit i munnen...
Banan, ris och gurka som snabbt med hjälp av personalen kom på plats blev inte tårarna så många.


Max i sin fina Dalmatinerdräkt...Ja, dessa utstyrslar och liknande finns det gott om. Mycket populära bland kinesiska föräldrar att klä barnen i. Och vi hängde på trenden förstås.
Även denna resa blev det lite kinesisk "språkträning" med Sofia. Här har tycke uppstått. Och det består än idag.
 
 I december 2011 blir det ett nytt besök för Max med familj i Kina. Han har nu uppnått den aktningsvärda åldern av ett år och elva månader och är inne på sin tredje Kinaresa.

Här är lejonet Max med sin lite större lejonkompis utanför vårt hus mitt inne i centrala i Peking.
 

Visserligen flyttade vi hem till Sverige 2010 men det har därefter blivit en del resor tillbaka till Kina. Den senaste skedde i november 2012. Vid det här laget är Max en van kinaresenär, fjärde besöket på mindre än tre år och vet hur det går till.
 
Att äta med pinnar går riktigt bra och aptiten är god. Max gillar verkligen den kinesiska maten.
 
Den Kinesiska Muren är välbekant och väldigt spännande och gott med lite matsäck efter allt klättrande.
 
"Mormor, det är så härligt att vara i Kina"! Tänk, dessa ord kommer från en kille som inte ens fyllt tre år.
 
 
Vackert! Absolut!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                               
 
 
                                                                      
 
 
 
 
 
 
                                                                                               
 
 
                                                                                       
 
 
 
                                                                                  
 
 
 
 
                                                          
 
 
 
 
 
                                                                                        
 
 
 
 
 
 
                                                                                            
 
 
 
 
                                                                                              
 
 
                                                                            
 
 
 
 
                                                                                              
 
 
 
 
 
 
 
Malin

Vilka härliga resor ni gjort tillsammans ocb Max är en riktigt van resenär!! Hoppas ni får fler härliga resor tillsammans och även med Willlam

Svar: Många minnen finns i resorna och härliga upplevelser. Och nu är det dags för William också.
Ditte

Veiken

När man börjar sitt reslig så tidigt, finns det i blodet för resten av livet. Det är en gåva man ger barn och barnbarn. Finfina bilder.
PS. Jag kan inte kommentera hos lenaiwales. Jag hamnar troligen i hennes skräppost. Vill du vara snäll att meddela henne. Hon kan godkänna mina kommentarer så hamnar jag rätt sedan. Det är den fjärde WP-bloggen på kort tid som tycker att jag är en skräptant! Tack och kram

Svar: Skall ordna det med lenaiwales. Håller helt med dig att resandet blir en bra gåva att ge sina barn och barnbarn. Och fina gemensamma upplevelser. Kram!
Ditte

Ama de casa

Vad roligt att få följa med på såna resor vid så ung ålder :-)

Svar: Ja och väldigt roligt för mormor .....Max tycker verkligen om resor , både långa och korta.
Ditte

Ami

Vad roligt för er och för Max att få vara med på en sån resa. Och så roligt och intressant för oss läsare att också få "följa" med på er resa :)
Kanske blir det en ny Kinaresa för er lite längre fram?
Ha det så bra!
Kram

Svar: Att resa är för vår familj också ett sätt att leva och man lär sig och upplever så mycket vare sig man reser inom Sverige , i Europa eller övriga världen. Och just Asien ligger oss varmt om hjärtat . Till hösten hoppad vi på ny Kinaresa . Kram!
Ditte

Ruth i Virginia

Man önskar verkligen att många fler barn kunde få tillfälle att resa. Jag var 17, när WWII slutade. Man kunde inte resa någonstans. Min första utlandsresa var till Norges fjordar sommaren 1951 Samma år reste jag till USA. Har haft möjlighet att besöka alla 50 delstaterna och bott i flera; även Alaska ett år.
När vi flyttade till östkusten fr Alaska körde vi längs hela Trans-Canadian highway från Stilla Havet till Toronto, Ontario. Tog 10 dagar! Så mycket att se i USA. - Jag uppskattar så otroligt att jag haft fördelen av att ha råd att resa och varit gift med en man som också gillade att "wing it", dvs resa utan att ha reserverat plats överallt. "Let´s see what happens", gällde mång ggr.

Så underbart att se din Max absorbera livet omkring sig.

Svar: Tack för härlig kommentar! Jag förstår att du har och haft ett mycket innehållsrikt och spännande liv men mängder av upplevelser och resor. Jag kom första gången till USA, N.Y. 1978 och bodde då där i "Hells Kitchen" under en tid. DEt blrv också resor inom USA och med en smal budget och tält; Massachusetts, Grand Canyon, Las Vegas, bilat från San Fran till L.A. Hawaii med all öar. Fantastiskt. Denna resa gkorde vi om när våra döttrar var åtta år, alltså länge sedan för de är idag 33. Senare blev det fler resor till U.S.A. med döttrarana med besök i Washington, Mac Lean (Virginia hos vänner) och Florida. Men jag har mycket kvar att se "over there".EFtersom det sedan blev nästan fyra år i Peking har vi passat på att se en del av Asien och bl.a. var vi till Tibet med tåg. Spännande!
Och vi har rest som ni "wing it"", har passat oss väldigt bra.
Jag skulle gärna lyssna på och ta del av alla dina erfarenheter, det skulle verkligen berika. Men jag är så glad för att jag får en lite inblick i det du upplevt. Fantastiskt!
Nu är jag glad för att Max har introducerats i resandet och nu är det ocksp dags för lillebror William att börja resa.
Många tack till dig för att du delar med dig!
Ditte

Bosse Lidén

Vilket charmtroll. Förstår att du inte glömmer den repliken. Själv hade jag nog aldrig fått i mig någon mat om jag skulle äta med pinnar. Den muren hade jag mer än gärna sett i verkligheten. Kram Bosse

Svar: Kinesiska muren är fantastisk och samtidigt så tragisk då väldigt många kineser fick sätta livet till då den byggdes. En enorm gravplats... Vad gäller att äta med pinnar så lär man sig fort och man kan få sked och gaffel vid behov. Kram!
Ditte

Eva

Resa är pricken över i tycker jag, skulle aldrig kunna sluta att rea:) kul att ha varit så många gånger i Kina o du är ju väl berest så kul o en massa roliga minnen du har i bagaget :) önskar dig en fin dag kram

Svar: Tack! Ja att resa är också ett sätt att leva....Minnen och erfarenheterna har man ju med sig för alltid. Hoppas du mår bättre! Kram!
Ditte

A-K

Hola!
Otroligt vad lille Max är berest! Kinesiska muren och San Francisko är ett par ställen jag skulle vilja åka till.
Kommer jag inte dit så får jag nöja mig mord Torrevieja.
Hälsa Bosse och kram/A-K

Svar: Att drömma om resor är trevligt och ett bra sätt att resa på. Men visst går det nästan lika bra med Torre. Helt klart!Kramar!
Ditte

A-K

MEN! Vad har jag skrivit? Mord? Det ska vara nöjd med Torrevieja....

Svar: Jag förstod det...Kram!
Ditte

Alexandra

Vilket härligt inlägg! Jag reste mycket innan jag fick barn och vi har fortsatt med det efter vi fick vår dotter för snart 3 år sedan. Även om hon kanske inte kommer minnas de resorna vi gör nu tycker jag ändå det känns kul att kunna fortsätta resa och jag hoppas hon kommer vara nöjd med det när hon blir äldre. Som studerande småbarnsföräldrar blir det inte direkt några långtbortistan exotiska resor just nu av ekonomiska skäl, men man behöver ju inte åka långt bort för att få möta andra kulturer! :)

Svar: Tack! Nejdå, andra kulturer kan vi möta i vår närhet. Absolut! Och vi gör det gärna. Vad gäller resorna så har det präglat de nu vuxna döttrarna på ett väldigt positivt sätt och de är så glada och tacksamma över de resor vi hjort, både långa och korta.
Just tiden tillsammans, minnena och upplevelserna bär både de och jag med oss. Och nu reser Max med sin familj och ibland är jag med. Vi prtar om resorna med hjälp av foton och det tycker han om.
Jag är övertygad om att din dotter också kommer att minnas och glädjas över de resor, långa som korta, som ni gör tillsammans och du ger henne härliga livslånga minnen.
Och visst spelar ekonomin en stor roll. Studerar man är ju inkomsterna begränsade.
Vi har aldrig satsat så mycket på nya bilar, möbler eller prylar när vi började arbeta utan det blev resor tillsammans som vi prioriterade.
Tack för din fina kommentar!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: