Måndagsmys

    
 Måndag, den sista juni. Mulet och svalt, omväxling för mig som nyligen kommit hem efter några veckor med sol och värme och en alldeles utmärkt utflyktsdag.
Och vad kunde passa bättre än att träffa mina käraste; döttrar och barnbarn. Varför bara fredagsmys? Jag tycker att alla dagar skall vara "mysiga" och ha det där lilla extra.  Så idag blev det idag.
Från Stockholm till Uppsala och där vidare till IKEA. Vi var inte dierkt ensamma, tror många hade samma tankar som vi; lunch och kanske lite shopping.
Nåja, vi hade en del ärenden att uträtta, men Max meddelade genast att han var hungrig, det var vi andra också, så vi styrde kosan mot restaurangen.
Kön ringlade sig lång till matdiskarna, men den rörde sig framåt i hyfsad takt och vi fick vår mat inom rimlig tid och hittade genast sittplatser. Inte illa!
Efter en trevlig lunch med god mat var vi redo att ta varuhuset i besittning.
(Troligen kom många hit för att inta dagens lunch för i varuhuset i övrigt var det absolut ingen trängsel.)
 
Mina allra käraste; William, Liv, Helen och Max. Ja, Bosse saknas förstås....
                                                                                                            
Denna kille får alla att smälta....Vad månne det bliva?
 
Max i egenskap av kapten Sabeltand som skall inge respekt på de sju haven.
Men han byter snabbt karaktär till den charmör han är. "Mormor, jag älskar dig"; Jag smälter förstås.
 
IKEA-besöket blev lyckat och förutom de småsaker jag tänkt handla fick även ett par nya orkidéer följa med hem. De kunde inte motstås...
(Några av mina gamla orkidéer hade tappat blommorna när vi var bortresta och det dröjer ju ett atal månade innan de återuppstår så fönsterbrädorna behövde piggas upp.)
 
Det blev en fin heldag för oss alla med ytterligare ett par stopp i Uppsala, innan det var dags för Helen och mig att köra tillbaka til Stockholm.
Och tänk, i morgon är det en ny dag. Hmmmm....Får se vad den kommer att innehålla. Spännande!
 
Orkidéerna på plats.
 
 
                                                                                    
 
                                 
                                                                                        
 
 
 
 
 
                                                                             
 
 
                                                                                          
 
 
 
 
 
 

Från det ena till det andra...

    
 Hav, riktig sommarvärme, (i hetaste laget för mig) vackra blommor, vänner och en hel del annat byts på några timmar mot "svensk sommar"= svalare, fler moln, vänner, döttrar, barnbarn och en hel del trevligheter i övrigt.
För man får ju inte roligare än vad man själv gör det till.
Men för de som bara har några semesterveckor så är ju vädret en viktig ingrediens för att det skall kännas som sommar och semester på riktigt.
Och vi kan ju förflytta oss från det ena till det andra när och om vi så vill. Valfriheten är värd mycket! Kanske det allra bästa med att vara pensionär och dessutom att kunna ta dagen som den kommer.
Just nu har vi inga egentliga planer utan vi får se vad det blir och det känns helt perfekt.
 
 
 
 
                                                                                       
Blommor och vänner finns kvar...
 
Igår kväll bar det av hemåt igen och Stockholm mötte med +12 grader och lätt regn. SAS hade äran att frakta oss hemåt och under stora delar av resan var det klart och god sikt.
Men ju närmare Sverige vi kom desto mer moln samlades och när vi skulle landa på Arlanda skakade det en del när vi skulle ta oss ner genom molnen för landning.
 
Vackert flygväder innan vi kom in över Sverige.
 
Söndagen då? Inte mycket har hänt och skönt har det varit. DEt mest spännande var väl att åka till Sickla och handla mat och se om det gick att hitta en parkeringsplats. En klar utmaning!
Verkade som om mängder av människor tillbringade dagen just här.
 
Kanske för att vi skulle få en känsla av att det faktiskt är sommar och för att välkomna oss hem kom Helen (dotter) förbi och lämnade egengjord flädersaft och jordgubbssylt. Härligt!
Så det känns i alla fall lite som svensk sommar. Tack för det! Den känslan behövs.
 
 
 
 
 
                                                                                    
 
 
 
                                                                                              
 
 
 
 
 
 
 
 

Välkomna!

    
Välkomna hit, önskar vi goaste vännerna Anna och Marjo. Först Barcelona ett par dagar och sedan med tåg till Alicante och buss till Torrevieja. Vi var i god tid vidd busstationen, men det hjälpte föga. Alicantebussen på  fredag eftermiddag stannade nämligen inte vid busstationen utan alla resenärer fick stiga av ett antal hundra meter därifrån. Men de tänkte till och begav sig i hettan mot busstationen där vi skulle vänta. Marjo rullandes stor resväska modell tidigt 90 tal och Anna bärandes en rejäl ryggsäck.
Värmen var påtaglig, termometern visade + 31 vid 17 tiden, så när vi kom hem till oss var törsten påtaglig och krafterna hade sinat.
Men efter påfyllning av energi och lite vila blev det en promenad till Paseon och middag intog vi på Alinghi.
 
Välkomna till Torrevieja!
 
Kvällen var vacker och en skön bris som svalkade kändes från havet.
 
Anna, jag och Marjo njuter av att ses igen. Trevlig och glad middag på Alinghi med Bosse som fotograf.
 
Det blev en sen middag och vi satt länge till bords med mycket prat och skratt. För att smälta maten blev det ytterligare en promenad och nu gick vi först upp mot stora vita kyrkan för att sedan på nytt dra oss ner mot havet.
Vid kyrkan var det musikunderhållning; många stycken från musicalen "Jesus Christ Superstar" spelades och på torget framför kyrkan satt mängder av människor vid bord och åt sin medhavda picknick och det såg väldigt mysigt ut.
Det blev en låång dag som var väldigt trevlig. Vårt första besök här.
Och stegräknaren visade på 9.8 km när kvällen var slut. Bra jobbat i värmen.
 
 
 
 
 
 
 

Tapas är gott!

    
 Spanska tapas är verkligen en favorit och det finns så många att välja på. Varje ställe har sina specialiteter och man kan beställa smakprov, halva eller hela portioner. Jättebra om man vill prova flera. Och det vill åtminstone jag ofta göra.
Tapa betyder egentligen lock, något som man la över sitt glas med sherry, öl eller vin för att inte små flygfän skulle ta sig ett bad.
Idag tog vi oss en promenad till lite gamla trakter, Calle villa Madrid, där vi vid några tillfällen bott på Hotell Madrid. Det finns flera bra tapasbarer längs gatan, men vi hamnade på en gammal favorit.
Gott om plats ute ,då de flesta valde att sitta inne och äta. INgen trängsel om borden, bara att välja.
 
På tavlor utanför står angivet vad som finns och ytterligare utbud finns vid disken inne.
 
Hmm, en liten del av utbudet av kalla tapas.
 
Och vill man inte gå in och titta så går det lika bra från luckorna som finns på gatusidan.
 
Vårt val blev en fräsch, chilli och limemarinerad skaldjurssallad och en rysk sallad.
VI tänkte starta med detta, men var proppmätta när vi ätit klart.
Så nästa gång får vi beställa mindre portioner för att orka prova fler tapas.
 

Sent i eftermiddag kommer goa sverigevänner på besök, så vi räknar med en sen kväll med många trevligheter.
Bäst att göra som spanjorerna; vila sig i form, och ta en siesta.
 
 
 
 

"Nära havet vill jag bo..."

    
 Det vackra, varma och soliga vädret håller i sig och en bit efter lunchtid sveper den svala eftermiddagsbrisen in över land och svalkar skönt.
Har i tankarna och till viss del även praktiskt ställt in mig på hemresa i helgen. Så en promenad till havet stod förstås på dagens "att- göra- lista".
Inte särskilt långt att gå, 1150 m , och att sedan strosa vidare längs havet, med vågorna som bakgrundsmusik, är behagligt.
Jag har stegmätaren med mig och idag onsdag är jag klar med veckans "gå mål". Men det blir en del steg i morgon och på lördag också. Undrar om man kan få någon bonus?
Får pratat vänligt med mig själv om saken. Men å andra sidan är det en bonus att promenera här och då och då slå sig ner på en bänk och samla ihop tankarna som ständigt fladdrar.
En del av dem har rent av blåst till sjöss och det känns skönt.
Jag har funderat mycket på mina solskador, främst de i ansiktet och kan nu se att såren läkt bra och sårskorporna faller av en efter en. Tror helt klart att luften här har varit bra för dem.
Och om någon vecka är det dags att ta tag i behandlingen av kinderna och hakan. Men det är då det...
 
 
 
 
Givetvis har jag saknat mina kära hemma, Helen, Liv och barnbarnen. Extra glad blev jag över denna denna härliga midsommarhälsning från Max och William.
 
Världens finaste, Max och William! Och rejäla kransar skall det vara! Är det midsommar så är det.
 
Syskonkärlek!
 
 
                                                                                        
 
 
        
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                     
 
 
 
 
                                                                                                        
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Sommar, sommar och sol"...

    
 Vi njuter av de ljumma kvällarna och sitter gärna ute länge, länge och har även fått till ett litet, provisoriskt, utomhuskök för att inte ens gå in och ordna med mat.
Oftast är teperaturen vid 23 tiden omkring +24, och palmerna på andra sidan gatan och grannarnas citronträd ger extra skön svalka när kvistarna vajar i vinden.
Trevligt att ta ut datorn och titta och låtsas att det kunde ha varit en svensk sommarkväll. ( Vet att värmen hemma inte direkt kommit ännu.)
Igår varvade vi en del fotboll med att se ett par svenska tvprogram; reprisen från i måndags av "Lotta på Liseberg" (i reprisen på tv4 play slipper man reklamen) och direktsändningen av "Allsången på Skansen."
Tänkte överraska Bosse mitt i programmen med lite jordgubbar och glass. Öppnade kylskåpsdörren och plockade fram en korg med något rött. Just i det ögonblicket jag skulle börja skölja gubbarna insåg jag att det var små tomater.
Tittade en gång till i kylen. Men det hjälpte föga. Hade möjligen jordgubbarna förvandlats till tomater?
Köpte två korgar à 500 g på den svenska midsommarafton, den 20 juni, men helt glömt av att vi ätit upp alla.
Inget att göra! Så överraskningen fick i stället bli några goda ostar och kex. Gott det också! Här finns ju mängder av ostar att köpa till väldigt bra priser i de manuella diskarna i butikerna och vi har köpt några nya sorter var vecka för att prova. Ett tapastips är serranoskinka tillsammans med manchegoost...
 
Från Lotta i Götelaborg till Petra Marklunds debut som allsångsledare på Skansen. Bra jobbat Petra!
 
Också tomaterna som inte ville förvandlas till jordgubbar...(Men några åts tillsammans med ostarna.)
 
 
 Tänkte under dagens promenad göra nya försök att hitta jordgubbar, men icke. Och det hjälpte inte att vara envis. Jordgubbar fanns inte att uppbringa. Slut för säsongen och jag fåt väl frossa i de svenska hemma. Om de nu inte regnat bort.
Mötte 3 X I nere på stan för lunch och senare promenad ner till Paseon. Varmt och det känns som om åskan ligger i luften och en del åskmoln har rört sig runt.
Rast på Deni´s i skuggan förstås och härlig utsikt över ett vackert skiftande hav.
 
Jodå, det går att få till en mer avskild plats på stranden om det är mitt i veckan och inte dierkt högsäsong.
 
Blåste gjorde det stundtals, kastvindar, och segelbåten där ute var på väg att även ta ner focken.
Och både havets sus och vågorna brus hördes upp till oss där på caféet.
(Men jag slapp sand mellan tårna...)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                         
 
 
 
 
                                                                                        
 
 
 
 
 
                                                        
 
 
 
                                                                                     
 
 
 
 
 
                                                                                            
 
                                                                                            
 
   
                                                                                           
 
    
                                                                                        
 
 
 
                                                                                     
 
 
 
                                                                                         
 
 
                                                                                        
 
                                                                                   
 
                                                                                      
 

Folkfest

    
 Här är det en del firande just nu, midsommar två gånger och det är första gången jag får vara med om det.  Trevligt! 
Idag är det Johannes Döparens dag och ännu en midsommardag, om man befinner sig ute i stora delar av Europa, Norge och Danmark. 
(Skrev  den 21/6 ett inlägg om "Midsommar x 2" där jag berättade lite om både den svenska midsommarens traditioner och "Hogueras de San Juan" som firas här. )
Översatt till svenska lär "Hogueras de San Juan" betyda "Johannes eldar". ( Rätta mig ni som kan bättre...)
Jag gick tillsammans med de "tre I:na" ner till Paseon och vi hamnade på Deni´s och första parkett. Här anslöt sig också några till. Mat, dryck och prat hanns med under tiden vi intresserat följde vad som pågick på Playa del Cura.
 
Även vid halv åttatiden på kvällen tog de sista entusiasterna för dagen vara på solstrålarna. Och det var en behaglig kväll med en skön bris från havet som gav svalka.
 
De sista solentusiasterna för kvällen packar ihop och stranden börjar fyllas med vänner som dukar upp långbord och packar upp sina medhavda grillar och alla annan tänkbar picknickmat.
 
Mängder av männsikor strosar fråm och tillbaka längs Paseon och bänkarna längs havet fylls av människor både med och utan picknickmat. Restaurangerna har satt ut många fler bord och stolar och även dessa fylls med gäster. Några restauranger längs Paseon har också, kvällen till ära, höjt sina matpriser
för man vet av erfarenhet att gästerna ändå kommer.
 
 Vi ser alldeles utmärkt från våra parkettplatser vad som händer, men känner ändå att det är dags att ge oss ut i vimlet och insupa feststämningen. Fler eldar tänds, för vid midnatt skall de våghalsiga hoppa över elden/askan och lämna det gamla bakom sig och därefter ta sig ett dopp för att få nya krafter. Under kvällen har människor burit eller kört ner massor av brännbart för att bålen skall bli riktigt rejäla.
Så det är skönt att det finns vatten till hands...
 
Röken låg tät och det var inte utan att vi kände oss lite som rökta böcklingar när vi drog oss hemåt. Och jag är säker på att festen pågick fram till gryningen för de mest uthålliga. Men så uthållig är jag inte nu på ålderna höst. Bara ibland....
Att vara med om Hogueras de San Juan var en ny upplevelse och en välddigt trevlig sådan.

Även tivolits pariserhjul lyste vackert i denna eldarnas kväll.
 
  
                                                                          
 
                
                                                                                                   
 
 
 
                                                                                     
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                    
 
 
 

"Döpardagsafton"

    
 I morgon är det Johannes Döparens dag och följaktligen är det "döpardagsafton" idag, eller kanske lättare med midsommarafton på nytt, ellersom det heter här "Hogueras de San Juan".
Det första gången jag är med om detta i Spanien så jag får se vad som händer nere vid stranden både med eldning och andra aktiviteter.
Varmt och soligt, vad annat att vänta i slutet av juni, men vi gav oss ut på en rejäl promenad och hamnade så småningom nere vid havet och Paseon.
I och för sig är det inte mer än en knapp km till havet, men man får gå i lite krokar för att njuta mer av det mesta.
Vackra blommor till exempel...
 
 
 
 Roligt att se vindruvor som odlas i trädgårdarna tillsammans med blommor.
                                                                                         
 Jag hade en huvuduppgift idag och det var inköp av två nya kepsar, glömde våra igår på en restaurang i La Mata. Bra kepsar hittades vid besöket i första butiken och mitt ansikte slapp solen. Jag har även en vidbrättad hatt, men om det blåser så får jag springandes jaga hatten som blåser av längs Paseon och roligare kan man ha. Alltså jag. De som sett mig göra det har fått sig ett gott skratt, men man kan inte vara hur generös som helst.
 
Trängseln på stranden var överkomlig denna måndag. Men givetvis var första linjen och stora delar av den andra bokade.
För vår del blev det en lättlunch på Kiosco precis vid stranden och därifrån har man perfelt utsikt över allt som händer där och det är en hel del.
Oj, vad folk dessutom släpar med sig; stolar, parasoller, kylboxar, handukar och en hel del annat som kan vara bra att ha.
Att sedan ingen har kommit på tanken att strandgästerna kunde få lämna in alla saker när de går hem för lunch vid tvåtiden och sedan kvittera ut dem vid "andra sittningen" vid halv fem. Bäst vore givetvis om stolar och parasoller kunde beredas övernattningsutrymme på stranden under bevakade former. Kanske kunde små parasoll/stolskjul byggas. En form av enkla badhytter som man hyr...
 
 
En del njuter av seglingen och båtlivet, andra av strandlivet och ytterligare många släpar sina saker...
Om det är njutbart vet jag inte, föga troligt.
 
                                                                                                        
 
 
 
 
 

Tapas i La Mata

    
 Söndag! En vacker dag och som gjord för en långpromenad med ett bestämt mål. Och målet var La Mata och "Tapas por La Mata";alltså ett urval av tapas med dryck för 2 euor på i 24 restauranger. Vi har varit med om "tapasrace" i Torrevieja men nu i veckan var det dags för liknande i La Mata, några km norr om Torrevieja.
Vi funderade fram och tillbaka om vi skulle ta buss, cykla eller gå. Kluriga beslut. Men vi bestämde oss för att gå.
Oavsett om man cyklar eller går så är det backigt. Men det lär vara extra bra för motionen
 
Vacker utsikt längs vägen.
 
Och bra med en karta som åtminstone på ett ungefär visar var restaurangerna ligger.
Sedan får man ha bra tolkningsförmåga också, för att hitta rätt,
men la Mata är litet så några större svårigheter hade vi inte.
                                                                        
Vårt först stopp blev restaurang Alba, alldeles vid den långa härliga stranden. Tapas blev en med lax och en med potatissallad och grillad fisk. Som dryck därtill blev det öl. En god munsbit!
 
Jaha , vart skall vi nu ta vägen? VI hade ju igår fått ett par tips av Ama och Anders, som vi just träffade på, och de är rutinerade, så varför inte följa råden...
Stopp nr två blev på Cerveceria La Esquina
 
Tapas? Em bit rostat bröd  med bacon, rostad lök och champinjoner till Bosse
och jag slog till på en paté med räkor och purjolök. Snäppet bättre än på första stället...

Tapas nummer tre intogs på en argentinsk restaurang, "Tango Asador", också beläget på stranden i skuggan.Här blev det en sorts argentinsk kryddstark korv och en "empanadilla creola" ( kött och grönsaksfyllning i en pirog) Bosse var väldigt nöjd med korven och den bästa tapas han ätit hitintills idag.
 
Goda tapas med dryck och härlig utsikt!
                                                                                
Dagens tapas serverades från klockan 12 till 16.30 så vi skulle hinna med en till. Och när vi letar efter det sista tapasstället för dagen, Restaurante Marisqueria La Playa, träffar vi ännu en gång på Ama och Anders.
Väldigt trevligt!
Och vi äter våra tapas 3x crostini med skaldjurspaté och Bosse slog runt på stekt ägg med en spansk korv, chorizo. DEtta var ett livligt ställe då ett helt gäng mycket glada spanska pensionärer tävlade om att överrösta varandra. Så vi åt snabbt upp och flydde fältet innan örsprången trängde sig på alltför mycket. Uppbrottet blev så hastigt att jag glönde kvar både min och bosses keps i blotta förskräckelsen. Sånt händer!
                                                                           
Lugnet före stormen...
 
DEt är krävande att vara på tapasrunda så någon promenad hem blev det inte . Däremot ett stopp på närmsta vineria för att invänta bussen.
Och vi fick skynda på mot slutet. Ama upptäckte plötsligt att hon inte längre såg några fötter vid busshållplatsen. Puh! Måtte innebära att bussen var på plats och att folk börja gå på. Men vältränade som vi är så rusade vi de 10 tal metrarana till hållplatsen och hann med. Skickligt! Bra jobbat Ama!
 
Tapasracet var inte riktigt slut när vi kom tillbaka till Torrevieja. En sammanfattning/utvärdering av dagen, m.m. gjordes på Amas och Anders altan. Väldigt trevligt! Tusen tack!
Och sedan pustade vi oss hemåt uppför backen.
 
 
                                                                           
 
 
 
                                                                                              
 
                                                         
 
 
 
 
 
                                                                                         
                                                                                            
 
 
 
                                                                            
 
 
                                                                                             
 
 
 

Midsommar x 2.

    
 Tidigt på midsommaraftons kväll tog vi oss en cykeltur ner mot Paseon. Vi behövde absolut röra på oss efter den sena lunchen.
Lunchen måste nog anses vara sen även med spanska mått för inväntan på herr Jansson tog sin tid. Alltså för den att bli klar i ugnen. Gick inte att skynda på. Men vid halv femtiden var lunchen i alla fall serverad. Alltid något.
Och gott var det! Särskilt potatisen som just skördats från sin kruka. (Den användes inte till Jansson.)
Vi placerar oss på en bänk mot havet och plötsligt ser vi tre välkända ansikten. Det blev en placering vid ett bord på Deni´s i stället. Jättetrevligt att träffa 3 X I. Blev en trevlig prat och skrattstund innan vi trampade vidare hemåt i den ljumma kvällen. Fortfarande +24 när klockan var 21, och vi satt ute länge. Tittade då och då in för att se hur det gick i fotbollen och Frankrike tog hem segern i gaårdagens match mot Schweiz.
 
Havet  i skymningen.
 
 
 
 Igår var det svensk midsommarafton och idag, den 21 juni, infaller sommarsolståndet med dag och natt lika lika långa. Varför fira man då midsommar? Människor har alltid firat brytningstode och en anledning är att natten då är kortast och inföll under en period då det inte fanns så mycket arbete på åkrarna att utföra.
Midsommar inföll i skarven mellan vårarbetet och slåttern och i senare tid började man "maja åkrarna". Man drog alltså runt med gräna kvistar för att för att säkra markens gröda.
Just firandet av sommarsolståndet verkar ha varit en folklig fset med inslag av fruktbarhetskaraktär.
Redan 1555 skrev Olaus Magnus det som troligen var den första skildringen av svensk midsommar. "På den helige Johannes döpares afton...plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder att samlas i skaror på städernas torg eller ute på de fira fälten, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas."
 Den svenska kyrkan försökte omvandla det folkliga midsommarfirandet till ett mer kristet firande av Johannes döparen , som skett i stora delar av Europa. När kristendomen växte fram som stadsreligion i det romerska riket valde man att att försöka ändra innebörden i det förkristliga firandet.
Av olika anledningar, som t.ex. att Johannes döparen föddes sex månader före Jesus, passade den 24 juni bra. I Sverige räknas inte midsommar som en religiös högtid utan firas främst för att det är årets ljusast natt och för många en inledning på sommaren.
Datumen för den svenska midsommaren varierar och midsommardagen infaller alltid på en lördag mellan den 21 och 26 juni och detta med rörligt datum kom till genom ett riksdagsbeslut 1952 och trädde i kraft 1953.
Övriga Europa, Baltikum, Damnark och Norge firar i regel midsommar, Johannes döparens dag, den 24 juni oavsett datum och veckodag.
År 2002 beslutade Svenska kyrkans kyrkomöte att "den helige Johannes döparens dag" skulle skulle infalla på söndagen efter midsommardagen, alltså en flytt från lördagen. Och nu finns två "Johannes döparens dag", en på söndagen efter midsommardagen och en den 24 juni.
Kångligt! Lite, men då kan man fira i dubbel bemärkelse.
 
 Idag på förmiddagen tog jag en tur till frissan Jessica på Calle Azorin och passerade denna skulptur.
Här är förberedelserna igån för just Johannes döparens dag den 23 juni vid midnatt och den 24 juni.
 
 
                                                    Till bålet 2014.  " Sjöfolk från salt  trakt/mark".
(Kanske någon spanskkunning kan förbättra översättningen.      
 
I Torrevieja firas Hogueras de San Juan,Johannes döparens dag, vid midnatt den 23/6. Mängder av saker bärs ner till Playa de la Cura och skall eldas upp över flera eldar som tänts. Detta är också en renande ritual.
Här hoppar sedan de våghalsiga över eldar för att kasta allt dåligt, (bränna) som hänt och sedan går man ut i vattnet för att få ny kraft vid midnatt.
En riktig folkfest lär det bli.
Spännande  och roligt att få vara med om detta och det blir också första gången jag  "firar midsommar" två gånger.
 
        
                                                                                                       
 
 
 
                                                                                              
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Midsommarafton!

    
Midsommarafton! Sol från en klarblå himmel och +26 nu sent på eftermiddagen i skuggan. Behagligt!
Någon blomsteräng att plocka nio sorters blommor på har jag inte hittat. Ingen äng utan blommor heller.
Men! Det är fredag och marknadsdag så blommor fick köpas. Nöden har ingen lag. Inte blev det nio sorter heller. Har läst att det kan gå med sju, men tveksamt. Har fem olika sorter i buketterna och kan med god vilja få ihop fyra sorter till från terrassen. Så kanske kan det fungera...
Sen var det jordgubbarna! Ville så gärna ha. Marknaden tänkte jag. Men när vi masade oss dit vid tolvtiden fanns inte en jordgubbe inom synhåll hos några av de 30 olika försäljare vi besökte. Fick frågna om det inte gick bra med melon elle körsbär. Det gjorde det inte.
blev till att motionera cykeln. Consum? Inga jordgubbar. Dia? Inga jordgubbar. Men Lidl förstod att vi ville ha gubbarna och där lyckade jag få tag på två askar a`1 euro styck för 500 g. Triumferande kom jag ut från afären med gubbarna.
Grnast tänker någon, sill och färsk potatis. Jodå, det finns. Svensk, färsk, potatis och dessutom egenodlad.
I april satta Bosse ner ett par gammelpotatisar med groddar i en stor blomkruka ch planerna var att om vi var här skulle de skördas just idag.
Våra vattnande vänner 3xI berättade att potatisen inte blommat och kanske skulle vi inte få någon skörd. Inte har de blommat under tiden vi varit här heller. Men! Vi har idag under högtidliga former skördat sex verkliga minipotatis och tre aningens större. Skördat har vi och nu skall de avnjutas under en högtidlig stund tillsammmans med en liten bit sill . Alltså för min del. Tar gärna fler potatis.
Köttbullar är stekta och herr Jansson väntar i ugnen. Tillsammans med en bit lax blir det en utmärkt lunch, dock sen sådan.
Och efterrätten? Jordgubbar!
Önskar er alla en fin midsommar!
 
 
 
 
 Midsommarafton 2013 i Stockholms skärgård. Härligt det också, men kanske ett minne blott....
 
 
 
 
 
                                                                  
 
 
 
 
                                                                                           
 
 
 

Tabarca, ö i solen, del 2

    
 Då kommer fortsättningen....Såg just när jag tittade på bilderna att himlen verkligen fått olika nyanser av blått. (De är inte photoshoppade) Men solljuset var väldigt speciellt på hela ön. Förstår varför många konstnärer söker sig hit för att måla och just fånga ljuset.
 
Tabarca har en gammal historia och kallades först Isla de St Pau, aposteln Petrus sägs ha landstigit här. Vem vet? Isla Planta är också ett tidigare namn på ön, "Den platta ön" och Tabarca är platt.
Fram till 1700- talet var ön ett piratnäste och tillhörde rebubliken Genua, men blev i mitten av 1700 talet spanskt då den spanske Kungen Karl III beordrade att Tabarca skulle återtas från Genua.
Namnet Tabarca sägs komma från att fiskare från rebubliken Genua bodde på den tunisiska ön Tabarca blev de första som bosatte sig här på den lilla spanska ön från 1776 och än kallades länge Nueva Tabarca, Nya Tabarca.
 
 
Runt Tabarcaa leder gångstigar och vi började med att ta en promenad längs havet uppe på heden. Förutom kaktusarna och en del annan växtlighet kan just den här delen påminna en aning om alvaret på Öland eller kanske en liten skotsk hed med gräs och barrväxter.
På heden finns tre byggnader; en fyr som är 14 m hög och som fortfarande är i bruk, en stenbyggnad som fram till 1950-talet var ett fängelse och en muromgärdad kyrkogård.
Fram till mitten av 1800-talet hade Spanien också en garnison placerad på Tabarca.
 
 Både det  gamla fängelset och fyren reser sig upp mitte ute på heden och syns vida omkring.      
                                                 
Restauranger finns det gott om, bara att välja en man tycker om. Stort utbud av fisk och skaldjur. Prisnivån? Något högre än på fastlandet...
De flesta restauranger ligger högt erbjuder fin usikt över havet och en del ligger samlade runt de små torgen inne i byn eller i de trånga gränderna.
 
Lite tilltugg och skugga...Och några som gärna vill att ett smakprov skall falla ner.
 
 Att strosa runt bland de vackra husen i gränderna, titta på fina detaljer och sätta sig ner i skuggan under träden vid kyrkan  kändes  det som om jag var förflyttad någon helt annanstans.
 
San Pablokyrkan.
 
Vackra detaljer.
 
 
 
       
 
 
 
 Tiden går och bäst att passa båten med avgång klockan 17.
 
                                                                                
Båten väntar på redden och i bakgrunden syns Alicante.
 
 En tanke!
Under högsäsong juli/augusti kan det komma omkring 3000 personer ut till Tabarca varje dag men det sägs ändå finns plats för alla och de små badvikarna är många.
Trångt på båtarna ut blir det förvisso, men från Santa Pola går båtarna två gånger i timmen under högsäsong så en kortare tur passar bra att ta därifrån.
Vill man ha mer gott om plats så är det kanske mer behagligt att besöka Tabarca när det är lite mer lågsäsong.  Gårdagens besök är minnesvärt och vi kommer absolut att göra om resan en annan gång.
Det är väl det närmaste i skärgårdsväg som kan uppbringas just här i trakterna. Och vi gillar ju både båt och skärgård.
 
                                                              
 
 
 
                                                                                  
 
 
                                                                                                            
                                                                                                            
 
 
 
                                                             
 
 
 
                                                                             
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                       
 
 
 
 
 
                                             
 
                                                                                 
 
 
 
 
 
                                                                                        
 
 
 
 
 

Ö i solen

    
Utflykt idag, till ön  Tabarca. Vi bestämde oss efter lite funderande för att ta båten från Torrevieja. Båten, en mer rejäl sak, men glasbotten, avgår från hamnen i Torrevieja klockan 11, utom fredagar då den har paus. Båtresan går längs kusten och tar ca 55 minuter. Priset är 22 euro/vuxen tur och retur, barn mellan 5 och 10 år betalar 10 euro och barn under 5 år åker gratis.
Vill man ha en kortare båtresa går det bra att ta bussen till Santa Pola och åka därifrån och då tar det ca 20 minuter. Den båten avgår flera gånger per dag. Och är man i Alicante så går det även båtar därifrån till Tabarca.
Tabarca är den största ön i Valenciaprovinsen, ca 1750 m lång och ca 350 m bred. Desstutom är det den enda ön som är bebodd, idag med ca 60 invånare som drastiskt minskat sedan 1920 då  invånarantalet uppgick till strax äver 1000 personer.
 
Delar av hamnen i Torrevieja.
 
                                          På väg norrut längs kusten; La Mata på ena sidan och öppet hav på den andra.
 
 
  
                          Strax innnan vi lade till i hamnen på Tabarca så slängde besättningen i en massa bröd och väldigt snabbt var antalet fiskar, stora och små, verkligen på hugget runt båten. Roligt att se!
 
 
 
Kristallklart vatten finns runt ön och snorklingsmöjligheterna är goda. En mindre sandstrand finns på  östra sidan, men botten är stenbelagd, så badskor rekommenderas och även här fanns flera snorklingsentusiaster liksom badande i största allmänhet. Tabarca är sedan 1986 ett skyddat marinreservat och man vill verkligen skydda det djurliv (främst fågel och fisk) som finns.
Solstol och parasoll finns att hyra på stranden för en kostand av 6 euro /dag. Och i anslutning till stranden finns toaletter, ett museum och en polisstation....
I viken vid sandstranden hade flera segelbåtar ankrat upp och funnit en bra natthamn i skydd för de flesta vindar.
 
 
 
 
Kom vi inte längre än stranden? Jodå! Vi gick runt ön som har ett speciellt hedlandskap, strosade i de små gränderna, tittade på vackra byggnader och hann med en god lunch på en av alla de små mysiga restaurangerna.
Och att sedan Tabarca har en spännande historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden gör ön ännu mer spännande.
Fortsättning följer imorgon....
 
 
 
 
                                                                                             
 
 
 
                                                                          
 
 
 
 
                                                                                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Test!

    
Man skulle kunna säga att det är en provomgång. Alltså, jag testar mitt och den nya stegräknarens förhållande. Måste känna om det är något att bygga vidare på.
Hade två inplanerade "uppdrag" att utföra under dagen.
Det första var ett besök på banken och det kan ta tid. Men med endast fyra före i kön såg det hoppfullt ut.
Men en svensk, trevlig, yngling framför oss meddelade dock att damen framme i kassan haft sitt ärende pågående i 23 minuter...nåja, tid har vi gott om.
Damen var nog inne i slutspurten för det tog sedan inte mer än fem minuter så var kön slut och det vår tur. Riktigt smidigt gick det också att uträtta ärendet.
Nästa "uppdrag" var ett besök på turistbyrån för att hämta kartor, busstidtabeller och information om en båttrur till ön Tabarca som ligger en bit söderut längs kusten. Båt med glasbotten avgår fran hamnen i Torrevieja varje dag, utom fredagar, klockan 11 och man är tillbaka klockan 18. En trevlig utflykt om det nu inte blåser för mycket och medför alltför höga vågor.
Vi fick också tips igår av Ama och Anders att ta båten från Santa Pola, eftersom båtresan då blir kortare och kanske mindre vågig. Något att tänka vidare på.
 
Vackra blommor längs vägen som inbjuder till ett stopp.
 
Efter bank och turistbyrå strosade vi ner till havet, ja för att hålla stegräknaren på gott humör krävs det viss hastighet i stegen. Så det blev ett snabbt strosande. Undrar vad det heter då? Kanske det engelska ordet "power walk" , men på svenska alltså. Kraftpromenad? Ja, så kraftig var den inte...
 
 
Redan lunchdags! Alldeles väldigt lägligt passerade vi den kinesiska restaurangen, Chinatown. För min del blev det bl.a friterade alger och stekta räkor i vitlök och sedan kycklingspett med stekt grönsaksris. Efterrätten blev en färsk fruktsallad. Gott! (Man kan välja om man vill äta à la carte eller deras lunchmeny för 10 euro med en dryck inkluderad. )
På hemvägen var det "samling vid pumpen" på Calle Almudena , Ama, Anders och 2xI. Och så kom vi...
Jag bestämde mig för att gå med de två "ina" till INA espresso och fika. Trevligt med ett kafferep på eftermiddagen. Och gott kaffe! Vackert dessutom!
 
 
Gott och vackert kaffe på Ina Espresso. Och priset? 1 euro!
Att jämföra med svenska priser där en kopp kaffe kostar minst motsvarande 3 euro...
 
Väl hemma igen, med 10 000 steg förbrukade, fanns det två nyförvärv av blommor. Bosse hade hittat en avbruten passionsblomma och räddat den till ett vattenglas. 
Även en av grannarnas röda blommor, tror det kan vara nerium, tittade in genom muren för att hälsa. Och den får gärna stanna kvar och helst ta med fler blomvänner in hit.
 
Och stegräknaren som utsatts för ett dagslångt test är fortfarande pigg och visar uppmuntrande siffror så jag tror att vi kommer att fortsätta vårt förhållande. Om jag får bestämma...
                                                                                  
   
 
                                                                                                   
 
 
                                                                                                
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gångbart

    
Efter ett tips av Ama, (bor i Torrevieja och skriver en trevlig blogg) så införskaffade jag hemma en speciell stegräknare.
Den är speciell såtillvida att den anger motionens intensitet som ett förhållande till intensiteten som används i vila. I genomsnitt lär vi förbruka 1 MET (metabolisk ekvivalent) i vila, och när man går i normal takt, ca 4 km /hförbrukas 3MET.
Sedan kan apparaten också ange mängden motion som Ex mängd = exercise unit (motionsenhet) och går jag i rask takt i 30 minuter. En kortare period av mer intensiv fysisk aktivitet kommer snabbare upp i 1Ex än en längre och långsamare aktivitet.
Stegräknaren är inställd på veckomålet 21Ex, eller minst 3MET eller mer per dag. Och när målet är uppnått visar sig en glad gubbe. Återstår att se när veckan är slut. Kanske når jag målet tidigare. (Givetvis kan man öka sitt veckomål, men jag kör nu på 21Ex.)
 
 Mitt på dagen visdade stegmätaren 5237 steg
och när jag kom hem i kväll hade jag passerat 13000 steg och gjort av med 8Ex. Nöjd!
 
För mig bär i princip alla vägar till havet och att stanna längs vägen för lite fina blombilder får ingå i promenaden. Nere vid havet blåste det rejält och vågorna gick höga. Men lika vackert som vanligt! Vilka krafter som finns i detta hav!
Krafter hade jag också. Benen är det inga fel på.
Men däremot gör såren i pannan rejält ont. Ibland så ont att det är svårt att tänka på något annat.
 
Skingrade tankarna för ett tag då jag på hemvägen passerade en rejäl motorcykel. Kanske kunde den vara något?
Jag såg en inre bild där jag kom susandes fram på pakethållaren och med Bosse som förare, själv skulle jag knappast våga. Kanske för resten. Körde ju motorcykel i Thailand...Långsamt, men ändå.
Synd, att jag är så försiktig för jag har trots allt i mitt nuvarande körkort inskrivet att jag får köra mc.
Får nog hålla mig till cykeln....
Har inte så bråttom. Men det var en tanke. Får stanna vid det.
 
Vackra bougainvillea.
 
Och färgen är blå....
                                                                                           
... i flera olika nyanser.
 
 
Spännande mc!
 
 

Bra det också!

    
Sommarlovet pågår för fullt och den ena dagen avlöser den andra. Inga större aktiviteter har det inte blivit utan  mer att ta degen som den kommer. Bra det också! Och jag trivs!
En promenad ner till havet är ett dagligt stående inslag, ett väldigt trevligt sådant och att sitta i skuggan på olika ställen längs Paseon ger stor variation. Alltid mycket att titta på. 
Känslan av trängsel och tät samvaro infinner sig vid och på Playa de la Cura och lite längre bort kan jag sjunka ner i en vit stensoffa  utan att ha en endaste person i närheten.
Bra med valfrihet och enkelhet. För här är det mesta väldigt enkelt.
 
Härliga blå nyanser med inslag av vitt....
 
Trångt på stranden med många hugade badentusiaster.
Skönt att badvakten från Röda Korset är på plats för det är många att övervaka.
Men nog borde han ha ett större och kraftigare parasoll. 
 
En stund på en egen bänk alldeles vid havet är alltid njutbart.
 
Så småningom lämnade vi havet och passerade förbi den "romerska marknaden" som pågår under helgen.
Försäljarna var klädda i romerskinspirerade dräkter och här såldes lite av det mesta. Var lite intresserad av mat och dryckesavdelningen, men det fick stanna vid ostar och kaffe.
 
Just kaffet var väldigt passande så här i VM tider; från Brasilien och Colombia. (Båda länderna vann ju sina matcher och apropå romerk marknad så vann ju Italien över England. )
 
      
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                          
 
 
                                                                                                
 
 
 

Väntan!

    
En vacker och varm dag! Tittade på termometern på eftermiddagen i skuggan och då var den uppe i +31. Men i skuggan på terrassen var det behagligt och palmerna på andra sidan gatan gav viss svalka då de behagade röra sina blad i vinden.
Ett snabbt marknadsbesök blev det på förmiddagen, ville gärna hitta "färsk potatis" till misdsommar (vilket jag gjorde) och sedan väntade vi på att det skulle bli svalare och därmed mer njutbart med en cykeltur.
 
Spanien skulle dessutom spela fotboll mot Holland och vi väntade oss viss rörelse nere på stan. Det var det, åtminstone innan matchen och i början av den.
Gott om storbildsapparater på de flesta uteserveringarna längs Paseon.
 
Det blev lite "off road biking" på vägen.
 
Vi slog oss ner på restaurangen bredvid Keeer´s (österut) och behövde inte vänta länge vare sig på att få beställa eller få in det beställda. Väldigt trevlig personal som också anvisade oss en palm för parkering av cyklarna.
 
Sommarlovskänsla!
 
Mycket att se på Paseon och ute till havs. Är ju båtoch seglingsintresserad. En segelbåt utan segel passerar. Bådar inte gott! Genast undrar jag om det är något fel-. Ser också att fendrarna är ute. Hmmm...men jag väntar ett tag och då kommer båten tillbaka med satta segel. Skönt!
 
 
 
Väntar på nästa drag/slag från segelbåten och ser då ett gäng  hunriga duvor. Grannbordets gäster tröttnade på duvorna så de ställde sitt fat med nötter vid ett tomt bord. Och inte var bordet tomt många sekunder. Kändes som om duvorna fick precis som de ville. Men personalen var inte glad...                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                
Duvorna behövde inte vänta länge.
 
Caféerna längs Paseon, liksom bänkarna längs havet, fylldes av besökare denna ljumma och vackra kväll. Tror oftast det är så, men Spanien skulle dessutom spela fotboll...Höga förväntnigar! Innan matchen!
Efteråt kändes det ganska avslaget, milt sagt.
Inte mycket att göra åt ett lag som spelade så bra som Holland gjorde. Inte denna gång.
 
 
 
                                                                                                             
 
 
 
 
 
 
 

Njutbart sommarlov.

    
 Funderade just på om man har semester/sommarlov (sommarledighet) som pensionär. I och för sig har jag ju yrkeslivet som lärare bakom mig, i princip sedan några år tillbaka, men just nu i dessa skollovstider har tanken kommit upp. Just ordet sommarlov låter så inbjudande.
Tror jag bestämmer mig för båda varianterna.
Just nu har jag sommarlov, är liksom inkörd på det (även om man som lärare under året har jobbat in den lilla ledighet som tillkommer utanför semestern) och kanske kan det i augusti, när skolorna börjar igen, bli tal om semester. Då kan jag få både och...
Lite som Pippi Långstrump tänkte. Men med skillnaden att jag inte längre befinner mig i skolans värld. INte fysiskt i alla fall. Mentalt kan jag hamna där ganska ofta....
Njuter i alla fall nu av mitt sommarlov och det är väldigt trevligt!
(Dock varmt idag +32, här i Torrevieja, men det finns skugga och fläkt.)
 
 
 
 
 

Hemma just nu.

    
 Att komma hit känns också som om att komma hem. Det mesta är bekant, men det finns också många för oss nya platser, restauranger och områden att utforska.
Just att känna sig hemma, komma hem, har blivit viktigt för mig och jag vet inte riktigt varför. Förr om åren har i rest världen över, stannat längre på en del platser och kortare tid på andra. Jag har verkligen tyckt om att se och uppleva för mig nya platser, särskilt utomlands. Det har varit ett sätt att leva.
Men kanske är det så att jag genom mina hudåkommor förlikat mig med att sol och strand inte längre är för mig och då har jag mentalt ställt in mig på annat.Och det finns så mycket kvar att upptäcka och uppleva.
Att resa kommer jag/vi förstås att fortsätta med med målen blir av en annan karaktär.
Och att just då ha en plats i solen där jag kan vara i skuggan närhelst jag vill, ha en bra vårdcentral i närheten, vänner runt mig, Bosse med mig, trevliga utflyktsmål omkring och att sedan bara vara. Det är nog hemma för mig. Åtminstone just nu...
 
En cykeltur till havet och sitta på en uteservering är alltid trevligt. Mycket att titta på.
 
Svalkade fötterna i havet, riktigt varmt. Blir nog ett bad endera dagen. Och att inta dagens lilla lunch, smörgåsen medföljer ölen på restaurang Kiosko Maria José, längst bort på Playa del Cura. Alltid trevligt!
                                                                                              
Och havet framför mig. Tröttnar inte på den utsikten.
 
Så var det då grillen. Hinkgrillen som eldas med kol finns kvar, men igår invigdes elgrillen. Resultatet? Ja, inte som kolgrillat, mer i jämförelse kanske med en gasolgrill.
Smidigt var det. Ingen kol som blåste runt eller eldflagor som hamnade hos grannarna...Bra alternativ om vi vill "grilla" en blåsigare kväll. Och skillnaden mot att steka är mer ränderna än smaken, temperaturen är högre så stektiden minskar. (Värmeelement både uppe och nere)
 
 
Att vara hemma innebär också behandling av pannan. Näst sista behandlingen är gjord.
Såren har kommit, skall vara så, och ju mer desto bättre resultat. Men det svider, kliar, sticker och är allmänt otrevligt.... Och det ser inte trevligt ut. Men på fredag är det klart för den här gången och sedan blir det paus till juli då kinder och haka skall få känna på den här salvan.
Tills dess kan jag ju vila upp mig här i sommarstugehemmet.
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                  
 
 
    
 
 

Misstänkt!

    
 Gårdagens cykeltur bjöd på en lite annorlunda upplevelse och en för mig ny sådan.
Planerna var att införskaffa in liten elektrisk grill som kopmlement till den lilla "grillhink" vi har. De gånger vi använt "hinkgrillen" så har det blåst och det i sin tur har inneburit att både vår terrass och grannarnas fått ta del av en del aska som raskt spridit sig med vinden. Då och då har även gnistor följt med ut på flygturen.
Så det var inte alls svårt att konstatera att vi skulle prova med en elgrill.
Besöken i de två första butikerna gav inget resultat då de mer hade stekbord till försäljning. ( Alltså en sorts elektrisk platta där man steker maten) Ett stekbord hade säkert också fungerat bra, men jag hade tänkt mig något med värmeeöement från två håll. Inte heller den tredje butiken hade något lämpligt.
men just där hände något när jag skulle låsa upp min cykel. Låset, ett rejält kombinationslås, gick inte att få upp. cykeln satt fast i låset runt stolpen. Mitt öga såg att det inte vra helt stängt, men det gick inte att öppna. Bosse provade och provade och provade. Likaså jag. Ingen öppning av låset. Under tiden hade några spanjorer kommit förbi och tittat på oss, men tror der förstod att det var min cykel.
Vad göra? Låset måste upp. Bosse cyklade hem och kom tillbaka med en bågfil.
Under tiden försökte jag på nytt komma på hur jag skulle få upp låset, men det gick inte. Inte ens min envishet fick upp det. Däremot kom flera förbi och försökte vara behjälpliga. Men vad hjälpte det? Tanken var mycket god, men...
Bosse kommer tillbaka med bågfilen och börjar såga av vajern. Den var rejäl och hade en kärna inuti sig. Han sågade på och ytterligare några passerade och undrade mest på skämt om de skulle ringa polisen angående en cykelstöld.
Till slut gick vajern av och cykeln var befriad.
(Jag uppskattade verkligen att människor som passerade engagerade sig i mitt öde och erbjöd sin hjälp och även att någon skämtsamt undrade om det var cykelstöld på gång. )
 
Ett krfitigt lås som inköptes på Carrefour, men vad hjälpte det när kombinationen låst sig.
Bra att ha nära hem, en bågfil till hands och en händig make.
 
Det fick sedan bli ett nytt lås.  Men nu valde jag ett med nyckel. För säkerhets skull.
 
Nytt, orange, lås med nyckel.
 
Grillen? Jo då, i den femte affären hittade vi en litem söt grill som fick följa med hem. Om den håller måttet, det vet jag inte. Återstår att se i kväll då den skall provas. Utvärdering kommer!
 

På plats

    
 Vi lämnade ett vackert och varmt Stockholm och landade några timmar senare i ett ännu varmare Alicante.
Det var klart i luften under flygningen och det var roligt att se det svenska landskapet breda ut sig under oss som gröna oregelbundet formade pusselbitar. Det klara flygvädret fortsatte genom stora delar av Europa, som vi såg under oss som vackra mångfacetterade pusselbitar.
 
Roligt att se landskapet från luften.
 
Kändes välkomnande att sätta nyckeln i grinden och kliva in på terrassen. Och det såg ut precis som vanligt.
 
Vårt hus och grannarnas vackra nerium,
 
Vackra var också våra blommor som fått alldeles utmärkt omvårdnad av 2x I.
Här kan man tala om "gröna fingrar". 
Jättefina, trots all värme som varit sedan vi var här för tre veckor sedan.
 
 
      
En cykeltur för att göra lite matinköp och förlänga internetabonnemanget blev det och sedan en skön kväll på terrassen med god mat och dryck.
Min förkylning är på bättringsvägen och det är skönt. Skönt är också att jag nu gått in på sista veckan, just nu, med smörjningen av pannan med cytostatikasalvan. Ont gör det och nu är det rejäla sår, precis som det skall vara.
Så keps och skugga är vad som gäller. Men det blir fint när det är klart.....
 
 
 
 
 
 

 
 
                                                                                          
 
 
 
 
 
 

Nästa drag

    
 Flera gissade rätt eller visst vad "spikarna" i gårdagens inlägg var avsedda för. Visserligen är jag djurvän, nåja till viss del, men jag tillhör inte måsvännerna. Visst skall det finnas plats för måsarna och vi bor ju vid vattnet , men inne i stan och här blir måsarna stundtals väldigt aggressiva. Och särskilt när de lagt sina ägg.
I flera års tid "boade" ett måspar på vårt tak och med tanke på att vi bor näst högst upp så tyckte hanen att det var trevligt att besöka oss. Nöjet var inte alls ömsesidigt. Det hände även att små måsungar när de skulle lära sig flyga hamnade på balkongen och fick till följd att Bosse fick lägga dem i en korg och ta ner dem till innergården. Men det visste ju inte måsmamman utan var synnerligen ilsken och satt ilsket och skrek på oss.
 
Vi äter ju gärna middag på balkongen men har förr åren suttit där och vaktat den mat somm kommit ut.
Detta lärde vi oss den hårda vägen, då mat  som ställts ut på tallrikar plötsligt försvann och vi såg ett gäng måsar flyga iväg med köttbitarna. Så måsar är helt klart allätare, åtminstone i stan.
 
Dags för middag som noga fick vaktas förra året.
 
Så här kunde det se ut förr. Intresse finnns..
 
I år är det annorlunda. Vi har undrat över varför det är så lugnt på taket. Och svarett fann vi i veckan.
 
Här sitter en spanande mås, men sedan upptäcker han något. Inser att det inte går att landa på vårt tak.
 Hinder i vägen.
(Vet att man utomlands t.ex. i Paris gör på liknande sätt för att inte ha duvorna på taken)
 
             
I veckan sålde vi båten och det var särskilt roligt att många var intresserade av henne.
Maxie har nu fått nya vårdnadshavare; tre jättetrevliga killar i 30 års åldern och det känns bra. Så hon är i goda händer. Visst känns det tomt, men det var nödvändigt. Att vara på sjön kräver i varje fall att man tillbringar tid utomhus, hela dagarna och min hy är inte riktigt med på det. Milt sagt.... 
Så vad göra nu? Bada kan jag, cykla går utmärkt, byta miljö är säkert bra, äta medelhavsmat skall vara nyttigt,
träffa vänner är trevligt, njuta av vågornas brus och titta ut över havet är en lisa för själen och skugga finns det; så imorgon provar vi på nytt våra vingar. Och jag tror de bär...
 
                                                                          
 
Maxie har nu vandrat vidare. Snarare seglat vidare...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                    
 
 
 
 
 
 
                                                                                       
 
 
 
 

Dagen efter...

    
 Ja, idag är det verkligen dagen efter. Många tankar blev det igår och en del konstruktiva sådana. Har en del spännande uppgifter framför mig...Det kommer att bli en eller flera rejäla utmaningar, men jag har tid, jag vill, och jag är beredd att söka bakåt i tiden för att få svar på många av mina frågor.
Kommer säkert att återkomma vidare till detta under året.
Idag är det en ny dag, pingstafton. Och jag önskar alla en riktigt trevlig helg var i världen ni  änbefinner er.
 
I övrigt är det förkylt här! Helt genomförkyld! Klart att det måste komma en sommarförkylning. Någon måste ju drabbas och jag såg nog ut att vara ett bra offer.
Illa tilltygad i pannan med sår efter att nu ha passerat tre veckors behandling med cytostatikasalva. luttrad! Så en förkylning som pricken över i, var just vad jag behövde...
Men nu är det så och i mina hemliga gömmor har jag plockat fram ett otroligt urksmakande kinesiskt te, perfekt vid förkylningar och en andra kinesiska medikamenter, bufferin. Exakt vad dessa innehåller vet jag inte , men jag vet att de hjälper. En till natten (då sover man väldans gott) och två på morgonen och man blir förhållandevis pigg. Här kan det mesta andra "slänga sig i väggen". Och visst fungerar det...Kineserna var tidiga med sin läkekonst. 
Så denna pingstafton har jag varit i stiltje. Inte så vanligt, men jag har lärt mig, åtminstone delvis, att lyssna på kroppen när den talar med mig.
Och idag fanns inte krafterna att stå emot.
Jag har suttit en del på balkongen och lite nostalgiskt tittat på alla båtar som passerat. Mitt båtliv är ju till ända...
Husbåtar ligger vid kajen och i övrigt var det många båtar på väg in i Hammarbyslussen.
Hammarby Sjöstad ligger tvärs över kanalen.
 
Många båtar ville också från mälaren och ut i Saltsjön. (Nja, så salt är det inte, mer bräckt vatten)
 
Med ojämna och jämna mellanrum får Sjöräddningen rycka ut. De har en av sina baser alldeles vid vår kaj.
 
Vad är nu detta? Titta på bilden nedan.
Jag upptäckte detta på vårt hustak idag. Men vad skall det vara bra för? Gissningstävling à la Ama.
(Jodå, jag vet...)
 
 
 
Utgår från att förkylningen lägger sig lite tills i morgon och att det sedan bara blir bättre. Nya äventyr väntar på måndag...
 
 
 
 
 
 

Dagen D, 6/6-1944

    
 För 40 år sedan, fick jag ett vykort hem i bervlådan från min pappa. Just detta var ett av flera speciella.
Ett av många, många, vykort som han skickade till mig under årens lopp och jag blev alltid så glad för dessa.
Just då, den 6/6-1974, var han i Normandie, Frankrike, vid Pegasus Bridge, för att tillsammans med många andra krisveteraner uppmärksamma att det gått 30 år sedan de allierade styrkorna landsteg i Normandie och befriade Frankrike.
Många, många, hade landstigit från fartyg längs kusten och andra hade via glidflygplan kommit från luften. Alla med samma mål; att befria Frankrike från den tyska ockupationen.
Andra har skrivit denna historia och i dagarna är den än mer aktuell då det just idag, den 6/6- 2014 är 70 år sedan denna dramatiska och avgörande händelse inträffade.
Många har skrivit denna historia och jag tänker inte göra om det. Men väl göra ett inlägg.
Vill man läsa mer så är www.normandie.se/pegasus_bridge.php  ett bra tips bland många.
 
Det första fotot är ett vykort jag fick den 6/6-1974 och det andra ett foto av det vykort som kom till mig den 6/6-1994, 50 år efter att Pegasus Bridge intogs. Pappa var då 73 år och faktiskt så hade han återvänt  hit varje år
sedan 1959 och t.o.m 1997, då 76 år.
 
Pappa, Allan Mann var ung, bara 23 år, när han var med om att befria Pegasus Bridge och Frankrike från tyskarna. Han var med  i det luftangrepp  med flera glidflygplan mot Pegasus Bridge, som britten, major John Howard (1912-1999) ledde.
Vilket pass, nationaliteten på det, vet vare sig jag eller någon annan, (kanske..) så om man "googlar" så hittar man inte så mycket på just detta. Troligen hade pappa just här ett brittiskt pass... (Han hade många olika under krigsåren och några har jag i mitt förvar...)

Pegasus Bridge hette från början Bénouville Bridge, namn efter byn i närheten, men fick namnet Pegasus Bridge efter den flygande hästen, Pegasus, som de brittiska fallskärmssoldaterna hade som symbol  på sina axelklaffar.
 
Alldeles vid Pegasus Bridge låg Café Gondré. Detta var det första huset som befriades av de allierade och pappa var med. Fantastiskt!
Mme Arlette Gondré var liten, kanske tre -fyra år när Dagen D inträffade och pappa hade ända till sin död 2005 kontakt med henne. (Hon, hennes äldre syster och föräldrar bodde här. )
Jag minns särskilt när pappa varje år kom hem från Normandie och hade ostar med sig, inhandlade just där och med hjälp av madame Gondré.
Vad gäller franska ostar så skall de vara välmogna och frågan när de köps är; "När skall osten ätas?" Jag vet bara att pappa nog var ganska ensam i sin tågkupé på resan mellan Helsingborg och Stockholm. Ostarna luktade...
                                                                                                                                                            
En hälsning till mig; Benedicte både från Arlete Gondré och major John Howard. Kärt minne!
 
 
Första bilden är pappa, till vänster, och en god vän från invasionen den 6/6-1944.Fotot är taget den 6/6-1992.
Till höger står Frank Schau, kapten, jurist/ tillknuten Krigsskolan Karlberg,
som krigsveteran och föreläsare i fransk historia.
Bilden till höger är från den 6/6-1990, pappa och en god brittisk vän tillsammans i Normandie.
 
Pappa Allan i Aromanches när han föreläser om invasionen. Han var ju med och hade mycket att berätta.
Tyvärr, något som jag är väldigt ledsen för, blev det aldrig så att jag fick en historisk resa i Dagen D:s tecken tillsammans med pappa. Hans sjukodom; alzheimers, satte stopp och det innan jag riktigt förstod vilken resa med pappa, i alla bemärkelser, jag missat.
 
Den 10/7-2009 skrev jag på bloggen om den resa jag gjorde till Normandie för att försöka förstå något av det som hände där. Och jag kände att något viktigt saknades mig, pappa Allan.
 
(PS; Operation Overlord var namnet på hela invasionen)

Ja, visst! Det är Sveriges nationaldag idag. Har nästan fallit i glömska. Känns i sammanhaget inte så viktigt, ingen vet riktigt varför den 6/6 är Sveriges nationaldag.
Men!  Viktig är den svenska demokratin, mångfaldheten, yttrandefriheten och friheten från främmande ockupationsmakter. Det är värt att fira. Alltid!
 
                                                                                                       
 
 
 
 
 
 
 
 

"Smaka på Stockholm"

    
I helgen är det matdagar i Stockholm. Ett återkommande evenemang är "Smaka på Stockholm" och äger rum i Kungsträdgården där mängder av restauranger i Stockholmsområdet visar upp sig genom att servera små avsmakningstallrikar med sina specialiteter och till varierande priser och även variationen av dryck är stor. (Evenemanget pågår mellen 4-8:e juni mellen klockan 11 på fömiddagen till 23 på kvällen och man väntar över 350 000 besökare dessa dagar.)
Dessa matdagar i Kungsan brukar vara väldigt trevliga och välbesökta. Och från stora scenen är det olika artister som underhåller.
Invigning av detta alltså idag.
Jag promenerade ner genom stan och stötte redan på Medborgarplatsen på en matfest och här var det Coop/Gröna Konsum som hade "restfest".
Deras egna kockar hade samlat ihop rester av mat av allehanda slag och tillagade olika måltider på dessa rester. Bara att ställa in sig i kön för en gratis provsmakningstallrik och sedan slå sig ner vid ett av långborden.
Mitt smakprov bestod av en härlig grönsakslasagne med en fräsch sallad till men det lagades en hel del annat också.
Bra initiativ för att visa hur olika rester som kan finnas hemma kan användas till en god måltid.
 

 
 
 
Här intervjuas en av kockarna för P4, Radio Stockholm.
 
Jag fortsatte min promenad mot Slussen, Skeppsbron och hamnade efter att ha uträttat några ärenden i Kungsträdgården.
Tur att jag valde att promenera för stan var fylld av diverse olika skränande studentflak och buss och biltrafiken stod still. I och för sig så gick tunnelbanan, men solen tittade fram och då tycker jag bättre om att gå.
 
I Stockholm har det under det senaste året/åren blivit väldigt populärt med diverse "foodtrucks". Det är ambulerande fordon som byggts om och utrustats med kök där de lagar maten. "Foodtrucksen"
har nischat in sig på olika sorters lättare mat; bl.a. tacos, hamburgare, pulled pork, crépes av olika slag och matiga mackor och då och då dyker de upp på olika ställen i stan.
Just i helgen tycks de erbjuda sin mat i Kungsan. Trevligt!
 
 
Fransk champagne kanske smakar bra till spanska tapas från Bouqueria
som i vanliga fall finns i Moodgallerian på Regeringsgatan. Goda tapas har de i alla fall!
 
   
Melanders Fisk var också på plats. Finns på flera ställen i Stockholm, bl.a. i Östemalmshallen, Hötorgshallen,
Söderhallarna, Sickla Köpcentrum i Nacka och Täby Centrum.
Från Melanders kan man också själv köpa med bra råvaror hem.
 
Idag på eftermiddagen var många lediga och passade på att göra ett besök i Kungsan. Fint väder också!
Tar nog en sväng hit imorgon....Om det är sol.
 
 
 
                                                                                                                   
 
 
                                                                                       
 
 
 
 
 
 
                                                                                     
 
 
 
 
 
  
                                                                                           
 
                                                                                                     
                                                                                               
 
 
 
 
 

"Mellan himmel och hav"

    
 Idag har jag för ett par timmar befunnit mig mellan "himmel och hav". Och var gör man det? Finns säkert flera ställen, men ett av dem är helt klart restaurang Gondolen i Stockholm.
En bra bit över marken, 33 m närmare bestämt och med en fantastisk utsikt över Stockholms inlopp och innerstad är det en sann upplevelse att äta en bit mat eller ta en drink i den mysiga baren. Utsikten är verkligen hänförande och njutbar. Och helst skall förstås solen skina.
 
Tyvärr var det  idag inte riktigt så soligt väder som bilden ovan visar. (Tagen i april)
 
En väninna och jag hade bestämt att äta lunch här och det är något som kan rekommenderas. Varje dag finns en lunchmeny (en rätt) men det finns alltid en "dagens sallad" och en "veckans rätt", pris 125 kr vilket måste med Stockholmsmått anses vara väl prisvärt. Lunchmenyn serveras dagligen mellan klockan 11.30 och 14.30.
Perfekt service, fantastisk utsikt och väldigt god mat. Vill man äta mer rejält, flera rätter, finns både á la cartemeny och ett par färdiga menyer som består av flera rätter. (Att beställa bord rekommenderas)
Restaurang Gondolen har sedan 1994 ägts av Eric Lallerstedt och numer har hans dotter tagit över driften av restaurangen.
Restaurang Gondolen invigdes 1935, samtidigt som den då nybyggda Katarinahissen (idag stängd för reparation) togs i bruk.
Så sedan förra året får man ta sig till Gondolen via en gångbro från Mosebacke torg i stället för att ta hissen upp.
 
 
En vy över Slussen i Stockholm som är under påbörjad ombyggnad och vidare syns Mälaren,
en bit av CIty och Kungsholmen med Stadshuset.
 
Inger valde en sallad, vacker, riklig och väldigt god. Och utsikten följde med....
 
 Södermalms Torg, en bit av västra Söder och vy över Kungsholmen och en bit av Mälaren.
 
Jag valde länge och omsorgsfullt i menyn i och bestämde mig till slut för en fisk och skaldjursgryta. Väldigt gott!
(Dock  utanför lunchmenyn)
Ett par timmar gick fort, men vi hade nog kunnat sitta kvar här länge om inte andra aktiviteter väntade....
(Inlägget är inte sponsrat)
 
Jättegod fisk och skaldjursgryta med aioli (vitlöksmajonäs) och brödkrutonger.
 
Utsikt mot Stockholms inlopp. Men i gråskala just idag...
Sommartid finns också en uteservering här uppe, Eriks Grill och bar, ( inriktat just på grillade rätter)som öppnar klockan 16 varje dag, måndag till lördag och stängt om det är dåligt väder.
 
 
 
 
                                                                                               
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Undrar vad det kan vara...

    
Idag vill jag påstå att gårdagens blå himmel bytts ut mot ett antal olika nyanser av grått.
Inget morgonkaffe på balkongen idag men jag tittade ut för att se till tomatplantan. Den var i utmärkt skick men däremot skådade mina ögon några fläckar på Globen. Gick inte att se med blotta ögat, men det såg verkligen ut som fläckar och med hjälp av kamera lyckades jag upptäcka vad det var; det var inte några försenade jultomtar utan pågående putsning av plattor och ev. fönster.
 
Globen rejält inzoomad från balkongen. Den ligger fågenvägen ca ca 1500 m.
(Sträckan att gå dit över Skanstullsbron är 2.6 km )
 
Spänning på jobbet? Absolut!
 
Globen sedd från balkongen en solig dag i mars.
 
Globen, som officiellt nu heter Ericsson Globe Arena ligger i södra stockholm i Johanneshovsområdet. Globen invigdes i februari 1989 och är världens största sfäriska byggnad. I början av 2010 var två glasgondoler (Skyview) färdiga att tas i bruk och allmänheten kan sedan dess ta sig en åktur upp till toppen av Globen, 130 m över havet. Är det klart väder är det verkligen värt att ta sig en tur upp för är utsikten över Stockholm med dess vatten och förorter är verkligen magnifik.
Gondolerna, som tar 16 personer, stannar på toppen och det finns gott om tid  för att beundra utsikten. Hela turen tar ca 20 minuter och innan man reser upp visas en film om hur Globen planerats, projekterats och byggts. 
 
Några bider från mars 2013 då Max och jag tog oss en åktur till Globens topp.
 
 
Kanske lite väl högt upp tyckte Max som treåring...
                                                                  
 
Spännande det här!
                                                                                        
Fin utsikt! Och i husen till vänster, bakom den höga skorstenen, bor vi....
 
 
 
 

Festlig måndag i juni...

    
 Första måndagen  i sommmarmånaden juni. En vacker måndag med sol och värme över Stockholm. En skön dag som innehöll en massa trevligheter.
Att vi bor vid vattnet, nästan på det, för att vi bor på kajen blir ibland väldigt påtagligt. Vi har sjöfåglarna nära och ibland alltför nära, och båtarna på kanalen, både yrkesbåtar och fritidsbåtar, ser vi hela dagarna när de passerar genom Hammarbyslussen och skall ta sig mellan Mälaren och Saltsjön. (Vi bor på Saltsjösidan...)
 
En promenad i det vackra vädret kändes som nödvändigt. Och jag stannade till en bra stund i Tullgårdsparken, helt nära oss, för att dofta på syréner och kastanjeblommor. En extra krydda på dagens promenad var förstås att William, mitt yngsta barnbarn, var på besök.
 
Måsarna är ett påtagligt inslag i vardagen här liksom fridtidbåtar och som här på bilden yrkestrafik Här är det sandbåten Jehander som skall iväg genom slussen för att ta sig in i Mälaren och hämta sand.
 
Vackra kastanjeblommor och doftande syréner.
 
William njuter av promenaden på Söder.
 
Att sedan snabbt fram på kvällskvisten samla ihop "de mina" på en spontan middag hos oss kändes jättetrevligt. Ingen lång startsträcka här. Helen hann hem före oss (som var på promenad) och ordnade med härligt tilltugg. Överraskad? Absolut! Jättegott och mysigt!
                                                                    
Detta fanns på bordet när vi kom hem efter vår promenad. Lyx!!
 
William, åtta månader, är en glad gosse och lika glad är Helenfamiljens Curre, en underbar labrador.
 
William så go och glad.
 
Spontan middag tillsammans. Jättemysigt! Och William är lika god och glad som vanligt.
Men visst kändes det tomt utan Max.
 
 
 
 

                                                                                                        
 
                                                                                        
 
 
 
 
 
 
                                                                                            
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                             
 
                                                                                        
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
                                                                                    
 
                                                                                        
 
 
 
                                                                                            
                                                                                            
 
 
                                                                                              
 
 
 

Överlämnande

    
 Juni månad har gjort entré, sommarmånad! Känns väldigt bra! Och idag var det fint sommarväder hos oss så
det blev en vända ner till båten för att ordna med segel, tampar och lite annat. Ja, ner till förresten...
Båten ligger i en vik i saltsjön (Östersjön) ca 15 minuter med bil från oss och vi kör österut. Men det är i alla fall en backe när man kör ner till vattnet och varvet...
Tanken är ju att båten skall lämnas över (säljas) och kanske så sker det nu i veckan. Fortfarande en öppen fråga, men intresset för vår familjemedlem har varit och är stort.
 
Helen anslöt sig för en pratstund och det är alltid lika trevligt att träffas spontant.
Vi provade att få storseglet och bommen på plats. Och det gick bra, men vi fick fundera lite på hur kicktaljan (fästs i bom och mastfoten) skulle sitta. Tursamt nog så hittade Helen en bild från min blogg där man ser hur det skall vara så det löste sig snabbt.
Storseglet kom upp och vi såg att det behövde sträckas lite, för ett segel får inte vara "påsigt".  När vi var nöjda halade vi seglet och det fick på sig sitt blå fodral, bomkapellet.
                            
Lite "påsigt" segel till att börja med men med små justeringar blev det bra.

Vi kunde konstatera att det regn som fallit i et par dagar varit bra för att ta bort pollen som samlats i små gula högar på däcket och i sittbrunnen, och att skura däcket idag var helt perfekt och det blev så fint.
 
Jag satt ett bra tag i sittbrunnen för att samla mig och tankarna och det var med ett visst vemod som jah lämnade jag Maxie.  Vet att det måste bli så här och har i stort sett vant mig vid tanken. Men! Det finns många sådana...
Att lämna Maxie är också att behöva tänka på det som i famtiden och just nu begränsar mig.  Solen! Och jag vänjer mig och det kommer att ta sin tid.
Men! Det finns så mycket annat! Jag vet, åtminstone tankemässigt.
 

Bosse skurar däck och jag "leder och fördelar arbetet". Kanske?
 
Tamparna är viktiga och de måste ligga fint i ordning, liksom beredda för att snabbt användas.
                                                                                                
Sjöräddningssällskapets skylt får sitta kvar som ett minne. Och har man båt och är ute mycket så är ett medlemskap viktigt, för Sjöräddningssällskapet har hjälpt till/hjälper till att rädda många liv ute i landets skärgårdar, på avlägsna öar, vid båtolyckor och närhelst man behöver hjälp på sjön eller i dess närhet.
 
Kanske ett sista kort från "vår brygga" och Maxie syns lite till höger i bild med en orange livboj.