Ögonblicksbilder

    
Det här med att sitta, titta och vänta; det ligger inte direkt för mig och tids nog kommer jag att få göra det. Men tills dess kanske det skulle det vara bra, t.o.m.önskvärt, att då och då stanna upp mer i tillvaron och bättre ta till vara ögonblicken.
Ögonblicken, de där stunderna, när tiden stannar för några sekunder eller få minuter och minnena därifrån blir förnimbara och etsar sig fast.
Ibland lyckas jag och andra gånger tar farten överhand och jag skyndar genom tillvaron till ett obestämt mål.
Undrar varför? För jag har ju all tid i världen att dra i bromsen för att möta  och stanna upp i just det där ögonblicket.
 
William 10 månader och Max fyra och ett halvt år på beök hos oss.
Bus och lek med moster Helen och sedan Bosses härliga pannkakor. Perfekta att mätta hungriga magar med.
 
Max (till vänster) och William, båda nio månader. Lika men ändå olika. (Fotot taget av pojkarnas farmor.)
Ännu ett ögonblick att minnas...
 
 
 
 
 
 
 

Repriser

    
 Favorit i repris. Inser att jag har fått influenser av SVT och andra tv- kanaler. Det blir en del repriser.
Igår blev det en repris, ett  besök ute i Vaxholm på det mysiga caféet Hembygdsgården och då tillsammans med min väninna Irene. 
Eftersom jag hade tänkt fira hela dagen att mina "smörjningar" är över så passade det extra bra att börja firandet här.
Att det var mycket folk hade jag räknat med, men inte riktigt den mängd som det visade sig vara.  Det fanns inte ett ledigt bord vare sig i den främre eller bakre trädgården, men så plötsligt blev  ett litet tvåmansbord, perfekt placerat i skuggan alldeles vid vattnet ledigt. Och snabba som kobror var vi där och slog oss ner.
Det fläkrade skönt och skuggan från kastanjeträdet var behaglig.
Någon varm mat kändes inte så lockande, men det gjorde däremot räkmackorna.
Irene höll ställningarna vid bordet och jag ordnade våra mackor.
 
 
 
 
 
Ett prefekt bord i skuggan med havsutsikt och en härlig räkmacka. Perfekt!
 
   
Om jag tittade åt sidan kunde jag titta både på vackra växter, badande och båtar på väg in och ut Norrhamnen.
                                                                                          
Mysigt! Vet inte hur många gånger jag varit här under årens lopp. Men hit återkommer jag alltid.
Och hoppas på att Irene följer med.
 
VI satt länge under kastanjeträdet och njöt av tillvaron och miljön, men så småningom reste vi oss för att fortsätta våra äventyr.
Plötsligt hör jag hur någon säger mitt namn; Benedikte, jag tittar till och förstår att det var någon som vet vad jag heter. Där vid bordet snett bakom oss sitter en kvinna som jag genast känner igen. Och det blir ett fantastiskt möte.
Jag förflyttar mig lite drygt 50 år tillbaka i tiden och ser här framför mig min klassföreståndare i klass 7, 8 och 9.
Hennes namn dyker genast upp i mitt huvud och jag kan tilltala henne med det. Jag vet också att hon undervisade i tyska och svenska och att vår klass då 1962, var hennes första. Tänk, att hon inte har sett mig sedan jag slutade nian 1965 fortfarande kände igen mig till utseendet och på rösten. (Och nu med ett sårigt ansikte...)
Och det var inte bara mig hon mindes utan dessutom alla klasskamrater och vad de hette. Dessutom mindes hon var i Solna jag bodde och vad min mamma hette.
(Till saken hör att tyska inte var mitt bästa ämne, men helt ok. Svenska däremot har alltid tillhört mitt stora intresseområde.)
Jag berättade lite kort om mitt liv och att jag också valde lärarbanan (men andra kategorier) och hon berättade lite om sitt liv. Tänk, vad jag skulle vilja höra mer.
Nästan 50 år har gått sedan grundskoletiden och plötsligt träffar jag en av de lärare jag haft, nu 80 år fyllda och som gett mig så mycket. Hon har funnits med i mitt bakhuvud i alla år och betytt mycket på många sätt. Och nu sågs vi igen.
Just en lärare "som gör skillnad" och de fanns redan då.
Blev så medveten om detta i denna stund. Vill gärna berätta det för henne...
Och det kommer jag att göra.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
     
 
 
 
 
                                                                                                    
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Sista smörjelsen" firas.

    
Igår var det "sista smörjelsen". Åtminstone hoppas jag det.
I fyra veckor har jag varannan kväll smort in ansiktet med en cytostatikasalva.
Det har gjort ont, sår har bildats efterhand och täckt in en stor del av ansiktet och andra delar har blivit illröda.
Vissa dagar har jag inte kunnat gå ut, det har varit alltför varmt och om jag svettats så har såren gjort ännu mer ont i såren.
Andra dagar har det blivit långsamma kvällspromenader, all ansträngning har gjort att blod samlats i ansiktet och tryckt extra på såren. Jag har varit begränsad i vad jag kunnat göra.
Men nu! Nu skall "bara" sårskorporna ramla av, den röda huden återfå sin mer normala färg och smärtan försvinna efter hand. Lycka!
Så jag har firat idag och det på lite olika sätt; både med en utflykt, bubbel på balkongen och extra god middag.
Jag tycker ju att alla tillfällen till trevligheter bör tas till vara...
 
Bubbel på balkongen tillsammans med Bosse kändes extra festligt.
 
 
 
 
 
 
                                                                       
 
 
 
 
 
 
                                                                                                   
 
 
 
 
 
 
 

Vidgade vyer

    
 Då och då, eller egentligen rätt ofta, är det trevligt att vidga vyerna och lämna hemmakvarteren på Södermalm. Och eftersom jag av någon märklig anledning dras som en magnet till vatten av olika de slag är det lika bra att bejaka den sidan hos mig.
Varmt och fuktogt var det men inte stoppade det två "pantertanter", NInni och mig, från att träffas, prata, skratta, promenera och äta lunch.
Vi började vår ökenvandring, utan öken, vid St. Eriksplan, fortsatte nedför Rörstrandsgatan där varenda skuggig plats var upptagen, passerade Karlbergs Slott och fortsatte längs Karlbergskanalen fram till Pampas Marina.
Stundtals kom en vindpust, men de försvann fort, så någon egentlig svalka blev det inte. Inte mer än att ta en klunk ur den medhavda vattenflaskan.
 
Lugnt och stilla längs Karlbergskanalen där inte en båt passerade förbi oss. Kanske för varmt även för dem.
 
Pampas Marina i gassande solsken, +31.
 
Vi hade tänkt oss lunch vid Pampas strand och bryggrestaurang, men luften stod stilla och mina kinder kliade och värkte i värmen så vi vandrade vidare tillbaka mot stan.
Såg däremot denna farkost som kändes lockande. Om den var till salu vet jag inte, men den imponerade på mig.
Insåg dock snabbt att min ekonomi vare sig skulle täcka inköpet av båten eller bensinkostnaderna för att ens ta mig ut till Vaxholm. Så den fick bli ögongodis. Tyckte man inte om den röda färgen, så låg det en vit liknande bredvid.
 
Tjusig, är bara förnamnet.
 
VI styrde kosan en bit tillbaka längs kanalen, gick över Karlbergsbron och var plötsligt på Kungsholmen, i det ganska nybyggda området Hornsberg.
Längs vattnet går en fin strandpromenad, badbryggor utplacerade och det finns många trädäck för solbad.
Men jag kan tycka att man glömt att plantera träd. Området känns ganska grått och kalt, men helt klart är det ett lyft mot hur området såg ut innan det bebyggdes och strandpromenaden gjordes i ordning.
Här kändes ökenhetten påtaglig och vi letade efter en restaurrang som dels gav mycket skugga och där det också skulle fläkta.
Vi gick in på några och kände oss för. Men, nja. Sitta bakom höga glasrutor och dit inte en vindpust nådde kändes inte behagligt mitt på dagen. Säkert bättre kvällstid, sent.
Av en slump såg vi restaurang Stranden, provsatt  vid ett bord för att se om det var behagligt. Det var det så vi bestämde att stanna kvar och äta.
God mat och mycket att välja på, allt från små kalla rätter, sallader, vegetariska rätter och köttbitar, dessutom till ett pris på omkring 100 kr, vilket får anses som helt ok här i stan. ( gott, grovt,bröd, måltidsdryck och en mindre salladsbuffé ingick.)
Här blev vi sittandes länge, länge. Men så småningom smög vi längs husväggarna i skuggamn , där den gick att uppbringa för att ta oss till Kristineberg och tunnelbanan för vidare resa hemåt.
En jättetrevlig eftermiddag, tusen tack Ninni.
 
Solna och Västra Skogen i bakgrunden och Pampas Marina med många husbåtar vid vattnet.
Detta är lite av mina gamla hemtrakter och här är jag uppvuxnen.
 
För min del blev det en ceasarsallad med räkor
och Ninni valde en vegetarisk rätt beståendes av canelloni med spenat och ricottaost i en god sås.
 
                                                                                                
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Precision

    
 Lugnt efter ovädret, balkonväder igen. I kanalen är det spännande värre.
Ett par motorbåtar, modell Ä, väntar att på slussa och längre fram, närmare slussen, ligger ytterligare båtar som är beredda att ta sig in i Mälaren.
 
I väntan på slussning.
 
I Stockholm finns två slussar för båtar, som vill ta sig mellan Saltsjön (Östersjön) och Mälaren, Karl Johan slussen som ligger vid Gamla Stan och Hammarbyslussen i Norra Hammarbyhamnen. (Där vi bor.)  Kall- Johan är mindre och passar bra för små motorbåtar och eftersom det inte finns någon öppningsbar bro där använder segelbåtar, större motorbåtar och nyttotrafik den betydligt större Hammarbyslussen.
 
Och plötsligt dyker den upp, en jättestor fraktbåt, Paula Anna, den i särklass största båt jag sett i kanalen.Undrar hur och om den ens får plats i Slussen.
Hammarbyslussen är 115 m lång och 17.4 m bred och de största fartygen som kan passera får inte vara mer än 105 m långa och 15 m breda.
                                                                                                      
 
Paula Anna har hemmahamn i St John på Antigua/Barbados.
 
De små båtarna får lämna plats och vänta på nästa slussning.
 
Undrar hur detta skall gå. Tittade efter och Paula Anna är 106.66 m lång 15.26 m bred.
Sakta, sakta glider hon in i slussen. Ser ut att gå bra. Skönt! Spänningen är över.
 
Det såg trångt ut men hon kom igenom. Läste idag att fartyget befann sig i Västerås...
 
                                                                                                               
 
 
 
 
 
 
                                                                                    
 
 
 
 

Blixtar, regn och dunder

    
Plötsligt händer det. Från ena stunden till den andra. Himlen öppnar sig, temperaturen sjunker från +27 till +17 på några minuter.
Det går inte att se ut. Ovädret kom klockan 13 och stannade en timme.  Och mycket hann hända på den tiden.
 
Jag sitter i godan ro på balkongen under markisen och ser att molnen bygger små berg.
Det lir snabbt svalare blir svalare och hör åskan hörs mullra dovt i fjärran. 
Markisen dras in, vinden ökar i styrka och jag drara mig inomhus. För plötsligt är ovädret över oss.
 
Det vräkte ner, vinden tilltog och jaghar ingen aning om hur mycket regn som föll
inom loppet av den timme det tog innan ovädret drog vidare.
Många båtar låg i kanalen och väntade på slussning, men det gick inte att se dem.
 
Det gick inte ens att se ut. Bild från vårt vardagsrum klockan 13.
 
Så här ser det ut i mer "vanliga fall".
 
Mycket regn kom det! Utanför på gatan såg det ut så här strax efter klockan 14.
 
En del vatten hade t.o.m. letat sig in i huset genom ytterdörren.
Dock räddade tröskeln den som bor längst ner. Inget vatten in in lägenheten.
Tur eller skicklighet?
 
Grenar nerblåsta och mängder med vatten. Här fungerade helt klart inte avrinningarna.
 
 Solen tittar fram igen, jag går ut på balkongen, vevar ut markisen och sätter mig för att med en del av ena ögat se vad som sker på kanalen och i slussen (alltid mycket att titta på och mycket som händer) och i övrigt med fokus på den f.d. höjdhopparen, Patrik Sjöbergs självbiografiska bok, "Det du inte såg". En bok han skrivit tillsammans med Markus Lutterman, journalist och författare och som handlar om övergrepp.
Känner att livet på kanalen får vänta till förmån för boken.

 
 
 
 
 
 
 
                                                                               
 
 
                                                                                        
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                      
 
 
 
 

Om aftonen

    
 Om aftonen vågar jag mig ut. Det är vackert och jag försöker njuta av den fina svenska sommarkvällen och bortse från att bli tittad på.
Lätt är det inte, men vem har sagt att saker och ting skall vara lätta.
Det blev en promenad längs vattnet. Så mycket att fästa blicken på. Mitt i stan, men ändå mitt i naturen.
 
Tre små fåglar på en gren... nja snarare planka.
 
En and som hittade mat bland näckrosorna och en papegoja på utflykt.
 
Ambulanshelikoptern till Södersjukhuset är också en flygande historia.

 
Vackra blommor på en kolonilott i Eriksdal till allmän beskådan.      
                                      
Harmoni! Den rätta stämningen finns på plats.
 
Trädväxande cyklar var något nytt. Ett rostigt stilleben? Eller en slump. Vad vet jag?
 
Dristade mig senare upp till ICA på Ringen, mest för att bevisa för mig själv att jag skulle stå ut med alla blickar på mitt ansikte. 
Viss överdrift. Alla stirrrande inte, men många...Trodde i min enfald att vi kommit längre...
Fick extra bra service i butiken. Personalen trodde kanske att jag hade ont på flera ställen.
Ynglingen i kassan ville t.o.m. hjälpa mig att packa varorna i påsen. Jag tackade och sa;- "Jag har inget fel på armarna". Hans svar var så rart; "Nej, men jag tycker du ser ut att ha så ont i ansiktet så jag hjälper gärna till".
Jag log, tackade och var glad hela vägen hem.
Det blev en sen middag på balkongen i den svalare kvällen och jag laddade för den näst sista behandlingen. Hoppas jag...
 
 
 
 
 
                                                                                    
 
 
 
                                                                                           
 
 
 

Sommarkväll på Söder

    
Stockholmskvällen är vacker och "medelhavsvärmen" påtaglig, + 29 vid 19 tiden.
Tyvärr så gör denna värme att jag inte kan gå ut på dagarna, ansiktet är mer än sårigt och vid minsta ansträngning svettas jag och då svider det rejält.
Men kvällen var lite svalare. Med tonvikt på lite.
Här på Söder hade nog alla "gått man ur huse" och även en hel del icke söderbor och många turister samsades längs Årstavikens vatten.
 
           Nere vid restaurang "Thaiboat" var det helt fullt och  sol hela kvällen.
Några motorbåtar ligger vid kajen och både besättning och gäster med fyllda, isade, champagnehinkar "leker att de är i Marbella". Att båtarna "med innehåll" inte helt når upp till den klass som ligger där är en helt annan sak.
 
Vi promenerar sakta längs Årstavikens vatten i den vackra högsommarkvällen.
 
Borta vid Tanto är det nya utomhusbadet färdigt. Bryggor och hopptorn har byggts, stranden har utökats, sand har fyllts på och tre palmer (behandlade för att klara vintern) är utplacerade för att skapa en mer kontinental känsla. 
Jag njuter av promenaden och får "ta"att bli tittad på. Jag vet ju att mitt ansikte inte vare sig är eller känns särskilt inbjudande. Men jag har inget val...
 
Tantobadet i kvällssol, strax efter klockan 20. Fullt, minst sagt...Och där står en av palmerna.
Ganska pigg än så länge.
 
Tantos stora gräsmattor är en populära träffpunkt för människor i alla åldrar.
Många tar med picknick och stannar tills fram på småtimmarna dessa vackra kvällar,
och grillröken/dimman ligger tät.
 
Ett par av de nya badbryggorna. På andra sidan vattnet, Årstaviken, (Mälaren) ligger Liljeholmen.
 
Vi går så sakteliga hemåt, stannar upp och njuter av den lite svalare kvällsbrisen.
Ser en dam som sitter uppkrupen på en gren, en bit ut i vattnet, läsandes en bok. Stillheten är påtaglig och det är så vackert.
Jag försöker njuta av allt det vackra, men rätt som det är kommer känslan av instängdhet och begränsningar över mig; allt jag inte kan göra blir så tydligt och just då, i det ögonblicket, är det svårt att se allt jag trots allt kan göra utan begränsningar. 
Men det blir ju bättre...
Har satt en bild längst ner för att visa hur mitt ansikte ser ut just nu och vill man inte titta så.....
 
Rofyllt och vackert.
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                                   
 
 
 
 
 

Riviera de Västerås

    
 Medelhavsvärme, eller kanske skall man denna dag kalla det för Mälarvärme.
I Västerås har ett nytt utomhusbad, vid Mälarens strand, öppnats för säsongen. Och visst kunde man känna sig förflyttad till betydligt sydligare breddgrader. Men en stor skillnad så jag direkt.
 
Rivera de Västerås; sand finns, gott om badande och solande människor, solstolar är på plats, trångt...
 
-Palmerna är på plats, kanske inte så grönskande och frodiga, men de finns.
Men nästan inga parasoller finns uppsattapå denna Mälarriviera
                                                                                                                  
En av stränderna i Torrevieja, Playa del Cura, en varm julidag 2013.
Likheterna är slående, men här finns det gott om parasoller.
 
Både Max och William var sugna på ett svalkande dopp. Riktiga badfantaster båda två.
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         
Jag höll mig i skuggan vid båtbryggorna och hittade en perfekt plats under en törstig hängbjörk för mig och William och där inväntade vi badfantasterna. Och Max tycker det är jätteroligt med vatten och badar gärna länge ofta och mycket.
 
 
 
 
 
                                                                                                                 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ö, i Mälaren

    
 Den svenska sommaren pågår för fullt och det är alltid trevlig med dagsutflykter. Gårdagen blev en hel utflyktsdag till Västerås för mig tillsammans med Liv, Max och William.
Målet för dagen var dels att träffa väninnan Gunilla och umgås och dels att ta en tur ut till ön Elba, ett naturreservat i Mälaren, två km från Västerås hamn.
Båten ut till Elba, tar lite drygt 30 minuter och avgår varje timme från Östra Hamnen.
På vägen stannar den också vid ett par stora badplatser, Östra Holmen och Johannisberg, båda med fina sandstränder och bryggor och det var också här de flesta resenärerna klev av. 
 
Västerås sett från sjösidan.
 
Skulle man vara sugen att bo på hotell så här ute i vattnet går det också bra. Det här är hotell Utter Inn.
Ett litet hotell ute i Mälaren, med endast ett rum, beläget på en 25m2 stor flytbrygga med en altan omger stugan. Ovanför vattenytan finns ett pentry med kylmöjligheter, gasolspis och torrtoa. En dunk med 10 l vatten ingår också. Sovrummet ligger tre meter under vattenytan och man når det genom en spiralrtappa och här finns panoramafönster så man kan se vad som händer under vattenytan.
Priset för ett dygn här varierar mellan 2200kr och upp till 3000kr, beroende på vilket "paket" man väljer.
Gummibåt för att utforska öarna runtom ingår.
 
Max och William är lika glada och pigga som vanligt och njuter av båtturen.
 
Båtbryggan och den trevliga restaurangen "Elba" ligger på höjden med god mat, bra priser och trevlig personal .
    
Skönt att svalka sig i närheten av vattnet innan lunch och insupa den fina miljön.
 
Fin utsikt från restaurangens terrass och att sitta här uppe i skuggan och äta lunch var en lisa för själen.
Och väldigt gott! Våra val blev "wallenburgare" med potatismos och rårörda lingon och grekisk paj.
Max var extra nöjd både med sina pannkakor och sin glass.
 
Gunilla och Max i livligt samspråk om "vinnarbåtar", båtar som är snabbgående... Och snart är det dags för oss att ta båten tillbaka till Västerås igen. En härlig utflykt för oss alla. Stort tack Gunilla från oss.
 
 
                                                                                                    
 
 
 
                                                                             
 
 
 
 
                                                                                                         
 
 
                                                                                                 
 
 
 
                                                                                           
 
 
 
 
 
 
 

Den där sommaren...

    
 Värmen är påtaglig, minst sagt, och det var den sommaren 1959 också.
Den sommaren, den 21/7, dagens datum, flyttade jag nämligen som 10 åring till Stockholm från den gudsförgätna lilla köpingen Töreboda, i  Västergötland.
Detta var tillika mitt första besök i storstaden och jag kan nog inte påstå att det var någon kärlek mellan Stockholm och mig vid första ögonkastet. Den kom att dröja några månader.
Helst ville jag ta vändande tåg tillbaka till Västgötaslätten, där jag hade mina farföräldrar, många fastrar, farböder och förstås alla vänner.
 Min pappa hade arbetat i Stockholm sedan 1953 och först 1959 fick vi alltså en lägenhet i Solna och flytten till storstaden blev verklighet och familjen kunde bo tillsammans på heltid.
 
Tidigare kom pappa hem till Töreboda på besök ungefär en gång i månaden, under en helg, och då skulle allt hinnas med.
Men som tur var så bodde vi från april till mitten av oktober tillsammans i Norge, på Lillehammer, eftersom pappa då jobbade där. Och det var tider det....Alltid så många roliga saker som hände.
Ibland blev vistelserna längre och ett år stannade vi 10 månader och jag kunde som sexåring börja skolan i augusti tillsammans med mina norska vänner. En härlig tillvaro!
Den här sommaren 1959, sommaren då landet byttes mot stad, blev för mig en annorlunda sommar.
Jag tyckte att min frihet var begränsad och inte kände jag några heller.
Men mamma var klok. Hon lämnade flyttkartonger och allt som skulle ordnas med och tog med mig till Skansen och visade mig Stockholm och mamma lärde mig att hitta. Oj, vad vi åkte buss och spårvagn.
Med pappa åkte jag till olika badställen runt stan; Hässelby strand, Ängbybadet och ut till Saltsjöbaden och jag hittade en härlig lekplats i Karlbergsparken.
När augusti kom och skolan började så kände jag mig hemma i storstan, i Stockholm och den blev en del av mig. Och så har det förblivit även om det numer finns fler städer och platser som ryms i mitt hjärta.
 
Igår tänkte jag lite extra på min första storstadssommar, den 1959 och särskilt på hur tillfälligheter och olika möten genom åren varit med och format mig.
 "Helenfamiljen" hade bjudit in till lunch hemma hos sig i Nacka Strand och jag var där tillsammans med Liv och ett par väldigt goda vänner, G o P, som jag lärde känna på mitt första arbete i skolan redan 1970. Och just G är en person som betytt så mycket för mig genom alla år och vars klokhet, tankar, vänskap och humor många gånger gett mig en puff framåt.
 
Fjäderholmarna, lite skärgårdskänsla mitt i Stockholms inlopp, vy från Helenfamiljens balkong i Nacka strand.
Lidingö i bakgrunden.
 
 
 
 

"På återseende"; "Auf wiedersehen"

    
 Jag tycker inte alls om avsked för de känns och är ofta sorgliga, så för att hålla mig själv vid gott mod så känns det mycket lättare med det tyska ordet "auf wiedersehn"; på återseende.
(Och här sägen man ju sällan "på återseende" till någon.)
Men jag har fölikat mig med att säga; "hej då, vi ses snart igen".
Det lilla tillägget, "vi ses snart igen" gör det hela mindre känslosamt i mina öron, och det låter mer hopfullt.
Sen om det är så eller inte, det är mer en öppen fråga.
Nu var vi bjudna på "husutflyttarfest" och bartömning hos goda vänner och det blev en väldigt trevlig kväll.
Den svenska sommaren bjöd på en vackert väder och vi satt länge ute i den fina trädgården och njöt av god mat, dryck, prat och många skratt.
 
 
Drinkbordet; jodå, det var bartömning..... Här hade värdinnan klokt nog lagt fram en bok med recept och förslag på101 olika drinkar, så det var bara att iklä sig i bartenderrollen och själv prova sig fram.
En verklig utmaning att välja. Men å andra sidan vill jag gärna ha utmaningar av alla de slag. Vad det blev?
I varje fall började jag med en cosmopolitan
 
 
Ett buffébord fanns uppdukat med fräscha sallader, goda pajer, mängder av oliver i olika smaker och storlekar, grönsaker, ostar och bröd m.m. Allt var läckert upplagt och en fröjd för ögat att se och gommen att smaka.
 
Jordgubbslandet! Och det fanns fortfarande jordgubbar att plocka.
 
Värdparet, Eva och Sten som nu snart lämnar Sverige för jobb och äventyr i ett betydligt hetare land.
Tusen tack för en härlig kväll!
                                  
Några av gästerna....De vuxna sönerna med vänner flyttade senare på kvällen in
och vi andra fortsatte att njuta utomhus av den vackra kvällen.
 

Timmen hann bli sen innan vi åter vände tillbaka till storstaden. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Thailand på nära håll

    
Nu var det ju lite drygt ett år sedanvi senast var i Thailand och en del av mitt hjärta finns fortfarande där. Fina minnen och många härliga upplevelser finns med i bagaget från alla våra Thilandsresor och ibland plockar jag fram dem och tittat och begrundar.
Idag var just en sådan dag när minnena kom i kapp mig.
Skönt att då ha restaurang Thaiboat (vid norra Hammarbyhamnen, längst ner vid vattnet på Östgötagatan) alldeles i närheten, bara att gå 100 m längs kajen, gå över landgången och slå sig ner i sanden. Och det var just vad jag gjorde.
Drömde mig bort i mina tankar för en stund
 
 
Om man kommer till Thaiboat med båt finns "egna" bryggplatser".
 
Värst vad alla här ser slöa ut, trångt är det också.
Jag tycks inte få plats. Bäst att se efter på övre sandstranden.
 
Trötta är ordet! Säkert skönt att vila här. Men man får nog ha ett öga öppet...
I fall...
 
Tycker nog krokodilen i vattnet ser godmodig ut. Men man vet inte. "I de lugnaste vattnen...."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Mycket nu"!

    
Stort och smått! Alltid finns det något som fångar uppmärksamheten när jag i godan ro sitter på balkongen, i skuggan under markisen, och läker mina sår. Kanske att ta i, för alla sår har inte kommit ännu...Avstår från att visa hur mitt ansikte sr ut...Det piggar nämligen inte alls upp så här på en fredag eftermiddag.
Men den svenska sommaren visar sig från en godhjärtad sida, sol med en del lätta moln och lagom temperatur på +24. Behagligt!
Och på balkongen fläktar det skönt.
 
En kavalkad av båtar som får samsas i kanalen.  Närmast ligger husbåten som är vår granne,
sedan kommer en segelbåt av storlek medium som är på väg in i Hammabbyslussen.
En yrkesbåt skall till Tanto för med sand för att bygga färdigt badet som skall få ny och längre sandstrand. 
En tjusig, brittisk, lustyacht på 36 m,Queen of Sheeba, glider majestätiskt förbi med besättning och passagerare och långst bort ligger sandbåten Jehander som just nu har semester. Ja, både båten och besättningen.
 
 
Men vad händer här? Nästan svårt att hinna med det också. Det är "mycket nu"...                                                                                            
Två kajare uppenbarar sig.
 
Aha , de har tänkt sig en slussning.Spännande! 
Men kanske ändå inte. De ser små ut bredvid de stora slussportarna. Vad händer?
 
Nja, ingen slussning.....Kunde förstå det.
 
För dyrt kanske? Men å andra sidan är det gratis att slussa från Saltsjön in i Mälaren. Kanske är det mer spännande att lyfta upp kajaken och bära den längs gångvägen in till Mälaren.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                         
 
 
                                                                                                      
 
 
 
 
 
 

Uppiggande besök

    
 Idag kom så äntligen spanienväninnan I på besök. Sol över Söder och en del lätta moln gjorde att vi växlade med att sitta inne och äta och ute på balkongen.
Dagens lunchmeny bestod av köttfärsbiffar med champinjonsås, sallad och färsk potatis. Och desserten, en gammal favorit, som jag under min uppväxt fick hemma varje dag sommartid; jordgubbar, glass och lättvispad grädde.
Stundtals var det så mycket att titta på nere i kanalen att vi nästan inte hann med att äta. Men vi hade en härlig eftermiddag här hemma och jag kände mig mycket piggare .
Tack I för att du kom!
 
Idag kom också "Diana" förbi, en Göta Kanalbåt, som sedan min barndom trafikerat sträckan Stockholm- Göteborg fram och åter. Idag var det många turister ombord och detta är ju ett bra sätt att på några dagar som turist resa längs Göta Kanal i sakta mak och slussas genom landskapet. En resa med kanalbåt från Stockholm till Göteborg eller i omvänd riktning tar fyra dagar, men man kan även åka med kortare sträckor.
Jag har flera gånger funderat på en kanalresa , men priset, har fått mig att tveka, mellan ca 25000 kr och upp till 44 000 kr för en tvåbäddshytt, helpension, för två personer. Visserligen är hytterna jättefina, ligger ovan vatten linjen ochhar små runda fönster/gluggra, men de är väldigt små och dusch och toa finns bara i hytterna på de dyraste alternativen.
 
Göta Kanal var färdigbyggd 1810 och arbetet med att bygga den utfördes i huvudsak av ryska strafffångar under ledning av Baltzar von Platen. 
Göta Kanal sträcker sig mellan Mem vid Östersjön till Sjötorp vid vänern och på vägen passeras 58 slussar och yvå av dem, vid Borensberg (Östergötland) och Tåtorp, (Västergötland) är handmanövrerade.
 
Jag har vuxit upp vid "Sveriges Blå Band"; nåja, vattnet i kanalen är brunt lockar absolut inte till bad och har många minnen härifrån.
Särskilt minns jag en vacker sommardag och jag var sex år. Jag kom cyklande längs kanalbanken med mina föräldrar då plötsligt en älgfamilj står där några meter framför oss och stirrar. Pappa cyklade först och var som alltid lugn. Mamma däremot blev helt paralyserad och ropade; "Jag hoppar i kanalen och simmar över. Ta hand om Ditte." Pappa svarade på sitt stillsamma sätt; "Ja, gör det, men älgarna simmar snabbare."
Saken var avgjord.
Älgarna klev i kanalen och simmade de 20 metrarna till andra sidan och vi fortsatte vår cykeltur.
Och ännu har jag inte tagit den här Göta Kanalturen, priset har nog avskräckt en aning. Men det är inte för sent ännu.
 
 
 
 
Många båtar på väg ut och in ur slussen och en sked dessert hanns med mellan varven.
                                                              
 
Diana, en gammal och hederlig Göta Kanalbåt.
 
 
Men tänka tankar om en tur kan man alltid göra. Och det är kostnadsfritt...
 
 
 
                                                                                                     
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Solen; vän och fiende

    
Vaknade härom natten av att jag hade ont i de sår som för närvarande, med glädje, sprider ut sig i mitt solskadade ansikte. Behandlingen med cytostatikasalva gör verkan och det ska bli sår. Jag smörjer tålmodigt de solskadade (hudcancer i olika stadier) områdena tre dagar i veckan och har uppehåll under helgerna. Alltid något!
Nu återstår en och en halv vecka att behandla och jag kan redan nu föreställa mig hur jag kommer att se ut när det är klart. 
Men inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju. Och jag vet att det kommer nytt skinn när såren läkt.
Pannan som jag behandlade tidigare i somras har läkt fint och ny hud är på plats. Lite rosa fortfarande, men av såren syns inga spår. (Då var det främst det högra ögonbrynet och delar av pannan som fick sig en omgång...)
Nu är det större partier som behandlas, alltså fler sår och mer ont. Logiskt, helt klart....
Oftast håller jag humöret uppe, vet ju rent förnuftsmässigt att det är så här, men ju mer ont jag får ju svårare är det  att vara positiv.
Jag jobbar på det positiva tänkandet men vissa dagar är det svårt. Men å andra sidan, varför skulle det vara lätt.
Solskadorna är gamla synder, från den tiden då man inte visste hur skadliga solens strålar kan vara.
Och jag har solat mycket genom åren och bränt mig, redan som barn.
"Idealet" är ju att se brun och "frisk" ut.
Men är man blåögd (alltså i det här fallet blå färg på ögonen) och ljus i skinnet så krävs det ofta lång tid i solen för att få den där riktigt "fina solbrännan".  Bara ordet solbränna, bränd av solen, borde ha gett mig varningssignaler. 
Att solen till viss del är nyttig med sina D -vitaminer är helt klart. Vi behöver solljuset.
Men det här med att ligga på en strand i solen, utan parasoll  eller annan skugga, i flera timmar varje dag och bli rosaröd i skinnet, smörja på, ut igen nästa dag för att spä på den redan röda färgen kanske fler borde ompröva.
Att vara mer i skuggan, för solens strålar når dit också, kan vara ett bra alternativ.
 
För vi är inte odödliga, utan det är så att hudcancer är det som ökar mest och skadorna märks inte alltid på en gång utan kommer smygande och det kan ta upp till 10 år eller mer innan solskadorna kommer fram. De ligger liksom och lurar i kroppen, känner sig för och plötsligt slår de till. Och kroppen har inget att sätta emot.
 
Tänk om jag vetat och förstått.
Lätt att vara efterklok, men jag hade nog minskat min tid i solen och skyddat kroppen mer under den tid på dygnet då solen är starkast, mellan 11 och 15.
Oftast tänker man ju "det drabbar inte mig", men det kan det visst göra.
Vad som är glädjande är att fler och fler barn nu syns med uv dräkter på sig om de är på stranden och att man är mer noga med att inte ha barnen med sig hela dagarna på stranden utan se till att de får vara i skuggan. Men tyvärr får ju inte barnens bästa alltid styra...
Och vad gäller solning som så mycket annat så jag tror att "lagom är bäst".
 
 
En vacker fullmåne lyste på mig härom natten när jag stod på balkongen
och den liksom inbjöd till ett samtal...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Spontant!

    
 Max är på besök några dagar och vi pratade tillsammans om något att göra och helst något som han inte hade gjort tidigare.
Efter ett rekordsnabbt beslut bestämde vi oss för att se om vi kunde få plats på en dygnskryssning till Åland/Mariehamn direkt från Stockholm. Vi provade först på Birka Cruises, Birka Paradise, eftersom de har en stor  badavdelning där taket dras bort om det är fint väder. Och Max tycker om att bada.
I och för sig gillar han det mesta...Men inga platser fanns kvar under hela veckan och vi ville ju åka sammma dag vi bokade, alltså igår.
Men! Turen var med oss hos Vikingline och på deras båt Cinderella fanns en bra hytt kvar och med läge högt upp i båten så vi bestämde oss genast för att ta  den och avgång klockan 18.
Fullbokat var det och anstormningen av hela släkter med barn och barnbarn var stor.
Just till de här kryssningarna kan man få bussresa från sin hemort inkluderad i biljetten inom en radie av ca 25 mil från Stockholm och detta utnyttjar förstås många. Att sedan familjepriset kan vara 100kr inklusive fyrbäddshytt (insides) och bussresa tar nog många som ett stort plus. (Priserna kan variera uppåt beroende på hyttstandard, finns många alternativ att välja på.)
Att sedan prisbilden är låg under veckorna gör ju sitt till för alla kryssningsfartyg räknar ju med att sälja massor från taxfreebutikerna och i restaurangerna.
Cinderella är en stor båt, 191 m lång, byggd 1989 och renoverad flera gånger nu senast 2014. Båten tar 2560 passagerare och har 2500 hyttplatser.
Ombord finns en bufférestaurang, en stor cafeteria med lättare rätter, en pub och tre a`la carterestauranger.
Är man danssugen finns ett par discon och en nattklubb, i två våningar, där ofta många av Sveriges främsta artister och dansband spelar. Bara att välja!
Och vill man bara ha det lugnt och tyst går det också bra.
(Jag skulle dock inte rekommendera en kryssning en fredag eller lördagkväll om man är äldre än 30 år eller vill ha väldig fart och fläkt, för då är det en mer partysugen publik som gärna åker.)
 
Måndag kväll i Stockholms ytterskärgård. Inte strålande sol, men fint ändå.
 
 
Max trivdes att sitta i fören av fartyget och titta ut på andra båtar, sjömärken och fyrar
och tog sig då och då en runda till det stora bollhavet.
 
Just sommartid är det mycket ombord som är anpassat just för barn med stora lekytor på det som annars är konferensdäck och där det finns allt från legobygge, frågesport, tipspromenad, barnbingo, film, teater, trollkarl och knattedisco/barndans under ledning av båtens personal. Säkert fanns det ännu mer. Men föräldrar/vårdnadshavare är hela tiden ansvariga för sina barn och förväntas vara med vid aktiviteterna och det är bra tycker jag!
Max var jättenöjd med resan och stortrivdes och ville att vi snart skulle göra om den. Bra betyg!
Och vi var nöjda med ett dygn till havs, var ju inte så länge sedan vi tog en kortare tur över Ålands hav, och tyckte det var extra roligt att helt spontant ta med Max på den här turen. Han är verkligen ett härligt resesällskap.
 
 
Många seglare var ute denna tisdag eftermiddag när vi var på väg hem.
 
 
Furusund, alltid förknippat med Evert Taube; "Jag minns en stund i Furusund..."
Här går bilfärjan över till ön Yxlan och en segelbåt kryssar sig fram i Furusundsleden.
Furusund!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                               
 
 
 
 

Bakåt i tiden

    
 Max på besök! Härligt! Länge sedan vi sågs och nu skall vi rå om varandra i ett par dagar.
När Max kommer så önskar han alltid att vi skall gå till den härliga temalekparken Bryggartäppan, en temalekpark inspirerad av Stockholm på 1800 talet och Per Anders Fogelströms Stockholmsböcker.
Bryggartäppan ligger på Södermalm, nästan i korsningen Gotlandsgatan/Östgötagatan och barn från de allra yngsta till 10 årsåldern leker här med stor glädje. Ja, även föräldrar och mor/farföräldrar dras med i leken.
Det bästa är att de små husen är öppna och barnen kan leka med saker som fanns förr. (Jag har skrivit mycket om Bryggartäppan tidigare, så vill man veta mer sök på bloggens framsida)
Jag njuter av att sitta här och kan känna att P A Fogelströms ande fortfarande svävar här.
Och ett besök här som vuxen, bara kanske för att titta, rekommenderas varmt.
 
Här är krogen med namnet "Sista Styvern" och bredvid ligger ett vagnsmakeri.
 
Vatten hämtas på gården från en pump och i husen finns mycket att leka med. Max trivs!
 
Kamrater att leka med hittar man lätt om man heter Max. Och sand i skorna får man på köpet.
                                                                 
Nytt för i år är en liten servering som nås både från Bryggartäppan och från Gotlandsgatan.
Mysigt att kunna köpa glass och fika på plats.
 
 
 
 
 
 
                                                                                     
 
 
 

Skärgårdskänsla

    
 Jag tycker ju om att vara på sjön och ute i skärgården, men nu när inte seglignslivet längre är lämligt så får jag hitta andra möjligheter till små turer. Så igår blev det en dagstur från Kapellskär, (ett par mil sydost om Norrtälje) och til Mariehamn på Åland, en resa som jag gör då och då.
Resan är smidig, en timme, med bekväm buss från Cityterminalen till Kapellskär och sedan tar båtresan två och en halv timme.
Med ytterskärgården som kuliss och en stol placerad på läsidan är det bara att slå sig ner och njuta.
Så här i högsäsongstid är det ofta många resenärer som ger sig ut på Åands hav på en dagskryssning och det är ett billigt alternativt för en dag till sjöss. Dessutom väldigt trevligt.
Vill man så går det att handla "taxfree" ombord. Och lite mindre pengar att ge ut om man vill handla tullfritt.
(Åland har specialavtal angående detta.)
Underhållning finns för stora och små och blir man hungrig finns olika alternativ;  en bufférestaurang, en á la carterestaurang och ett par andra  restauranger där man själv plockar ihop det man vill äta. Nu under sommaren serveras också lite gatuköksmat ute på soldäck.
 
I Mariehamn kom Bosse på båten och vi slog oss ner för en god middag i á la carterestaurangen. God mat , lugnt och skönt. Dessutom tycker jag om att bli serverad vid bordet. Till aptitretare bjöd restaurangen på en sked med sikröra, trevligt och gott. Varmrätten för min del blev en fiskgryta och Bosse slog runt på åländsk oxfilé, även den väldigt god och så mör att det kändes som att skära i smör.
Trots att vi inte nu i högsäsong väljer á la cartematsalen, lugnare, vill jag ändå berömma Vikinglines smörgådbord (buffébord) och detta äter jag gärna under lågsäsong när jag inte behöver trängas med så många....
Fräscht och med både svenska och åländska specialiteter och det som folk i allmänhet vill ha på ett välfyllt smörgåsbord, men där finns också många mer medelhavsinspirerade rätter. Bra variation! Även utbudet av vegetariska rätter är bra.
 
 
 
Vackert!
 
 
 
                                                                                       
 
 
 

Alldeles lagom

    
 Fredag den 11 juli och högsommar. Det vackra och soliga vädret håller i sig, men temperaturen kom inte över + 24 hemma hos oss. Skönt och alldeles lagom för mig.
Och en svalkande vind gjorde det hela ännu bättre. Det kom på alla sätt att bli en "alldeles lagom dag", alltså, varierad och händelserik.
Dagens utflykt gick till Sundbyberg och där väntad I på mig för vår gemensamma lunch på restaurang Boulevard, en rejäl lunchrestaurang med bra "dagens", sallader och en hel del annat att förtära.
I slog runt på strömming med potatismos  och jag valde en fetaostsallad. Gott och trevligt!
Givetvis ville vi ha kaffe på maten så vi förflyttade oss till Café Cino på Nygergs Torg.
 Men vi ville ha kaffe och ett bakverk. Var sitt!
Här blev vi sittandes länge i skuggan och det enda orosmomentet var en del kajor som hoppade runt på de lediga borden för att försöka få i sig matrester. Men lite spänning måste man ha, även om det handlar om hur kajor rör sig.
Personalen var flink med att plocka undan efter gästerna och jaga iväg fåglarna, men de satt hela tiden i närheten och spanade efter godsaker.
Tack I för en trevlig dag och för gott kaffe med tillbehör.
 
 
 
Fram på eftermiddagen tog jag pendeln tillbaka til stan och gjorde som jag tänkt, besökte Hattbaren på Götgatan. En härlig butik som säljer allt i hattväg, både för damer och herrar.
Jag har köpt en ett par bredbrättade hattar här tidigare, men de blåser lätt av, (har svårt för att ha ett band under hakan) och  passar bäst hemma på balkongen, om det inte blåser där förstås.
Dagens hatt skulle bli en mindre stråhatt som skyddar mina såriga kinder mot det vackra sollstrålarna. 
Utbudet är enormt och det är svårt att välja. Men tid har jag gott om.
Hattar är tydligen väldans populära i år och många varuhus har sålt slut på sina.  Men Hattbaren säljer inte slut.
Jag hittade tre hattar som jag tyckte om och som kunde passa att ha "på stan". Vilken skulle jag välja? Svårt!
Efter många om och men och med råd från både personal och andra kunder så valde jag en turkos variant och med hatten på huvudet gick jag längs Götgatan och hem till kajen. Och hatten satt kvar.
 
Medborgarplatsens uteserveringar var lika fyllda av gäster, precis som de alltid är.
 
 
Hemma på kajen och hatten sitter kvar. En klar fördel...
 
Kvällen var vacker och jag satt ute  flera timmar. Är det inte båtar som passerar så är det bluftballonger och det är spännande att se hur de trixar sig runt höga hustak och byggkranar. 
Här finns alltid något att titta på. Och föremålen varierar...
En alldeles lagom dag övergick mot kväll och natt.
 
 
Intressant att se hur detta skall gå.
 
Undrar om ballongen fastnade i kanarna...
 
Nej, det gick bra. Oj! Ännu en luftballong. Undrar om den tänkt sig att landa på Folksamskrapans tak.
Nej, den gick över med liten marginal.
 
 
 
 
 
 
                                                                                
      
 
 
 
 
 
 
 
                                                                 
 
 

Sommarmorgon

    
 God morgon! Ja, nu har den snarare övergått i förmiddag. Men jag vaknade tidigt, vilket är högst ovanligt. Nåja, tidigt och tidigt, det är mer en definitionsfråga.
orsaken till det förhållandevis tidiga uppvaknandet var att jag har ont på mina, av cytistatikasalvan, såriga kinder. Dels värker det och dels kan jag inte ligga på sidan eftersom såren då tar i kudden med "extra ont" på köpet.
Jag har nu varit i gång med smörjandet i snart två veckor och har två veckor kvar, så kan kan helt klart sia om dels hur jag kommer att se ut och dels om att det kommer att bli värre rent smärtmässigt. Men det skall vara så här, så inte stor idé att klaga. Men nu har jag ändå gjort det.
 
Bestämde mig för "det där lilla extra" till frukost själv och gjorde amerikanska pannkakor.
Tyckte omedelbart att såren kändes bättre. Inbillning? Säkert! Men det är känslan som räknas.
Och nu menar jag inte det onda utan att ha det extra bra.
(Bosse är på Åland, så jag får skämma bort mig själv när han inte kan göra det på plats.)
 
Fin morgon och härlig frukost; amerikanska pannkakor serverade med färska jordgubbar och turkisk yoghurt . Och en kopp kaffe med skummad mjölk....
 
För ett tag sedan kom jag på mitt behov av en liten, tonvikt på liten, arbetsplats här hemma. Jag har hitintills flyttat runt mitt lilla kontor i en korg, men kände att en mer permanent yta vore bra.
Jag presenterade förslaget för "Byggare Bob", Bosse och han hade genast ett par idéer. 
Lägenheten har begränsat utrymme så frågan om var arbetsplatsen skulle placeras var viktig. 
Men med gemensamma tankar kom vi på att det fick bli i sovrummet.
Mängder av böcker skänktes bort till Stadsmissionen och en bokhylla, 60 cm bred och 28 cm djup, kunde frigöras och flyttas från hallen in i sovrummet.
En lampa kom upp ovanpå garderoben och en skrivskiva, modell smalare, sattes fast med lister och vips var jag med arbetsplats. Smidigt värre.  Så nu på morgonen har jag alltså även fyttat in i hörnan med mina pinaler.
Och nu saknas bara en liten och smidig arbetsstol....                                                                                                       
Arbetshörnan på plats och den fungerar utmärkt och allt inom räckhåll!
 
 
 
 
 
 
 
 

Mälarpaviljongen, en ny och trevlig bekantskap

    
 Sommarlov i stan, i Stockholm, innebär för mig en massa saker, men bl.a. att träffa vänner, strosa omkring förutsättningslöst och upptäcka nya "vattenhål". Och då i alla bemärkelser....
Dagens strövtåg blev på Kungsholmen och nere vid Mälarens vatten vid Norr Mälarstrand.
Många gånger har jag gått förbi detta trevliga "vattenhål", café och restaurang, Mälarpaviljongen, men idag blev det alltså ett stopp här.
Ett långt sådant och i sällskap hade jag Sofia, min kinesiska vän och "gamla lärare" (30 år gammal...) från åren i Peking.
Alltid väldigt roligt att ses och också försöka få liv i mina mer avdomnade kunskaperna i mandarin.
Mälarpaviljongen är uppdelad i olika delar, dels en mat och cafédel i en lummig trädgård med vackra växter, dels ett litet lusthus som sträcker sig ut i Mälaren via en brygga och dels en baravdelning som är byggd på pontoner ut i vattnet med gott om loungemöbler och parasoller.
Kan tänka mig att det är fullsatt här dessa vackra, ljumma, sommarkvällar. (Mälarpaviljongen har nu på sommaren öppet till klockan 01.)
 
En del av den lummiga och skuggia café/restaurangdelen.
 
Paviljongen och en del av bar/loungedelen. I bakgrunden syns Högalidskyrkan och Södermalm.
 
Västerbron skymtar i bakgrunden.
 
Jag tittade längtansfullt mot de fina räksmörgåsarna, men bestämde mig i stället för en knäckig rabarber och jordgubbspaj med vaniljvisp. Även fina sallader, pajer och annat gott fanns att välja på.
Och blomorna prydde sin plats i sin låda på väggen.
                            
 
 
 
Sofia bekantar sig med svenska, gula näckrosor. Hon hade funderat över en hållplats längs tunnelbanan som heter just Näckrosen och nu fick hon plötsligt se vad det namnet kom från.
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                    
 
 

Egen plats...

    
 Vaxholm har en alldeles extra och egen plats i mitt hjärta. Ja, förutom alla besök här som barn, tonåring och vuxen med egna barn (som också har härliga minnen härifrån) så blev Vaxholmsbåten och Vaxholm en "fristad" för mig sommaren 2002 då jag flyttade från Upplands Väsby och in till Vasastan i Stockholm.
Vasastan kändes ganska tomt denna sommar och mycket asfalt var det.
Men jag hade en liten och fin lägenhet, med härlig balkong mot en grönskande gård, i ett mindre hus från slutet av 1800 talet.
Men det kändes stundtals tomt i stan under sommarmånaderna.
Så för att råda bot på detta köpte jag ett kombinerat SLkort  (buss- tunnelbana-pendeltåg) och kombinerade det med ett månadskort på Vaxholmsbolaget. Allltså hade jag hela skärgården inbakat i det hela.
Så nästan varje morgon satte jag mig på bussen ner till Strömkajen med solstol, böcker och badkläder för att ta 10 båten ut i skärgården.
Stolen var perfekt att ha med sig på båtarna, eftersom sittplatserna snabbt tog slut och jag kunde flytta runt och alltid ha bästa platsen.
Här på båtarna trängdes jag med turister och fick fin skärgårdskänsla.
Ibland fortsatte jag mina turer till Sandhamn eller möja, öar längre ut i skärgården, men ofta klev jag av just i Vaxholm.
 
Vaxholmsbåtarna lägger till och avgår alldeles framför Waxholms hotell.
 
Med min stol under armen köpte jag med mig färskt bröd från bageriet, pålägg, frukt och tomater på Konsum och vatten hade jag med mig i den lilla kylväskan.
Ofta, väldigt ofta, strosade jag längs vattnet och bort mot Hembygdsgårdens café i Norrbergshamnen, för att gå genom trädgården och ner till "min sol och badklippa". Oftast var klippan ledig, men jag hade en alternativ lösning.
Fram på eftermiddagen blev det en sen lunch på Hembygdsgården eller som varaition och om jag ville spendera mer pengar, på uteserveringen till Waxholms hotell.
Båtresorna till och från Vaxholm, Hembygdsgården och "min klippa" blev en lisa för själen och vi har förblivit vänner genom åren.
 
 
Hembygdsgården i Vaxholm, Trädgårdsgatan 19, alldeles vid vattnet, inrymmer ett av Storstockholms bästa caféer och ett litet museum. Hembygdsgården ligger på Blombergska udden och huset är från 1800 talet. I slutet av 1800 talet donerade kamrer Blomberg byggnaderna till Vaxholms stad.
 
Den här klippan tyckte jag var "min" och den lilla fällbara solstolen placeradespå gräset
så att fötterna kunde vila mot klipporna alteftersom solen ändrade läge.
Jodå, viss ormvarning! Har sett en snok och en huggis här och gissa om jag tjöt...
 
Bra spaning mot caféet.
 
Vill man inte sitta i  trädgården med skugga av träd eller  parasoller kan man sitta på verandan alldeles vid vattnet. Mysigt att kunna svalka sig åtminstone med ett fotbad.
 
 
Det är bra att vara åtminstone lite hungrig eller "sugen" när man besöker Hembygdsgårdens café för allt kommer i stora portioner.
Fräscha sallader, pajer, smårätter, mängder av olika smörgåsar och alla dessa hembakade kakor och tårtor.
Kaffet som serveras kommer från Vaxholms kafferosteri. Skall det var närproducerat så....
Vi man ha ett glas vin eller öl går det också bra.
För vår del föll valet på en räksmörgås för min del, inga maskinskalade små pytteräkor här inte, och Bosse ville förstås ha en strömmingsmacka. Gott!
 
 
Kakbordet är välfyllt med vackra och stora och då menar jag STORA bakverk. Flera av dem skulle man lätt kunna dela på två eller tre personer...
Men vi avstod, mätta som vi var och i stället inhandlades jordgubbar på torget.
 
 
 
 
 
Visserligen var jag väldigt sugen på den fina jordgubbs och rabarberpajen. Men det får bli nästa gång.
Och de kommer nog snart...
 
                                                                           
 
 
 
 
 
 
                                        
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vaxholm nästa!

    
 Dags för den årliga sommarutflykten till Vaxholm. Ja, vissa somrar har det blivit många turer hit....
Redan 1959, när jag flyttade till Stockholm fick jag tillsammans med mina föräldrar göra en utflykt hit. Vi hade ingen bil och det var Waxholmsbåt fån Strömkajen som gällde.
Spännande och roligt! Och en alldeles ny upplevelse, båt ut i skärgården.
 
Jag hade de första 10 åren av mitt liv bott i den "gudsförgätna hålan" Töreboda, Västergötland, med Mariestad och Skövde som större metropoler runt om, även de små städer.
Tursamt nog så bodde jag halva året i Norge och redan då förstod jag att det här med att byta miljö, se och uppleva nya saker var viktigt för mig. Och så har det fortsatt.
Så småningom, 1962, köpte mina föräldrar en SAAB och det var otaliga gånger den puttrade ut till Waxholm och baden där omkring och med en rejäl matsäckskorg packad i bagageluckan.
Ofta blev det också en tur in till Vaxholm för att köpa glass. Pappa ville alltid att jag skulle välja den största strutglassen med kulor som fanns att uppbringa. Själv nöjde han och mamma sig med mindre , men han var alltid säker på att jag inte orkade äta upp min och hjälpte gärna till med den detaljen.
Många middagar och luncher på Vaxholms Stadshotell har det också blivit genom åren. Och tycker man om stekt strömming med potatismos så är det en klassiker där. (Själv åt jag alltid något annat)
Även döttrarna följde i många år med sina morföräldrar både till Vaxholm och stadshotellet för lunch och givetvis den obligatoriska glassen. Den största.
 
Vaxholms kastell; idag museum, konferenslokaler, festvåningar, restaurang, bed and breakfast m.m.
Kastellet var en viktig del av Sveriges försvar från 1500 talet fram till första världskriget.
Gustav Vasa gjorde Stockholm till en centralort och Vaxholm fick då en stor strategisk betydelse.
Men under 1600 talet förlorade fästningen sin militära betydelse.
När Finland i början av 1800 talet blev ryskt ökade åter den strategiska betydelsen för fästningen.
Det går bra att ta sig över till kastellet med bilfärjan från Vaxholm eller ta en en av sightseeingbåtarna där även entébiljetter till muséet och utställningar ingår i priset.
Nu i sommar är det också ett antal konserter och allsångsevenemang som äger rum på kastellet. Säkert trevligt.
 
Hotellet med flera restauranger och en glasskiosk i bottenvåningen.
Här vid kajen lägger båtarna till på sina turer ut och in från skärgården.
 
Gamla och välbevarade hus finns längs fina grusvägar. Man känner sig förflyttad bakåt i tiden...
 
Vackra rosor vid en husvägg.
 
Och här; inte en bil i sikte...
 
- men båtar
 
och måsar.
                                                                                  
Vaxholm; namnet kommer kanske från den ö där Vaxholm ligger, Vaxön och har anor tillbaka till 1300 talet. Namnet kan också komma från "Vaktsholm" en holme där man håller vakt eller "Vaksholm", en holme där man vakar in rätt vindar.
(  I mitten av 1500 talet blev Vaxholm en köping och hade till uppgift att svara för vakthållningen mot främmande angrepp från sjösidan och vara lotsstation.
Vaxholm fick stadsprivilegier 1647 av drottning Kristina, men dessa papper försvann och staden fick på nytt ansöka om att få bli stad på 1800 talet. (Vaxholm fick 1690 eget stadsvapen och det kan betraktas som ett tecken på att det var en stad.) Så Vaxholm är unikt på flera sätt och extra med att man inte vet exakt när staden grundades.
 
Och vi vandrade vidare i längs med vattnet... (forts. följer)
 
 
 
 
 
 
 

"En bilfri oas"

    
 Några lördagar nu under sommaren så kommer Götgatan på Söder att vara helt bilfri och bli en gå och sittgata. En jätterbra tanke!
Blir man hungrig eller törstig finns alla Götgatans "vattenhål" och nu under dessa lördagar finns också många "foodtrucks", ambulerande gatukök, längs gatan. Här serveras nylagad mat från både Sverige och all världens hörn. Bara att passa på att prova.
 
Mysigt att slå sig ner mitt i gatan.
 
Flera olika scener finns längs gatan och det bjuds på musik och annan underhållning.
 
                                                                                      
 
 Något att äta? Eller kanske vill jag få hjälp med att förstå det här med hur utsläppen påverkar vårt klimatat.
 
Kläder att ändra? Hjälp finns att få.
 
                                                                        
 
 
 
 
                                                                                                    
 
 
 
 
 
                                                                                   
 
 
 
 
 

Stan är full av vatten och vattenhål

    
 Gott om vatten och gott om "vattenhål" av alla de slag.
Och tur är det i dessa dagar då mängder av utländska turister trängs med inhemska och med dagsgäster från alla kryssningsfartyg och oss Stockholmare förstås.
För att vara turist i sin egen stad är en verkligt trevlig upplevelse. Dessutom kan jag välja om jag vill se mycket folk runt mig eller om jag helle vill ta mig till mins smultronställen dit inte så många hittar. Återigen denna härliga valfrihet!
Att utnyttja Stockholms vattenvägar blir mer och mer populärt och utbudet av dessa har också ökat. På flera båtar kan man nu använda sina SL biljetter och på en del andra betalar men en mindre summa.
 
Gårdagens besök ute i Nacka Strand gav mersmak så jag tog på nytt bussen dit från Slussen, en resa idag på 8 minuter. Promenad längs bryggorna, ett glas vin på restaurang J och sedan båten till stan. 
Båten kommer till Nacka Strands brygga från Lidingö och man kan åka och kliva av och på vid olika bryggor, lite hur man känner.
 
På väg mot Nybroplan från Nacka Strand. Sommarvärme med +26 så alla ville förstås stå eller sitta på däck.
 
Gamla Manillaskolan på Djurgården, en skola som från början av 1800 talet och fram till 2013,  var en skola för döva och hörselskadede barn från hela landet. Namnet Manilla härrör sig från Gustaf III:s tid. Han överlät 1790 ett stycke mark här vid Djurgårdens södra strand till Spaniens sändebud i Stockholm och han kallade platsen Manilla efter Filippinernas (då spansk koloni) huvudstad Manilla och tänkte uppföra ett antal påkostade byggnader. Men så blev det inte eftersom han kallades hem till Spanien strax efter Gustaf III:s död.
Manilla skolan flyttdes 2013 till Kungsholmen och området Konradsberg.
Nu är det tänkt att byggnaden skall förbil en skola.
Stiftelsen Carpe Diem som idag bl.a driver Fredrikshovs Slottsskola skall flytta in på området.
 
Närmare stan passerar vi Gröna Lund. Full fart var det här.
 
Och visst är utsikten bra!
 
Astris Lindgrens "Junibacken" är trevligt att besöka om man har barn med som är i Pippi åldrarna. Och även ett besök på Nordiaks muséet, färdigbyggt i början av 1900 talet, är trevligt. Här skildras tiden främst i Sverige från 1520 och fram till nutid och visar 1.5 miljoner föremål. (Ofta finns också specialutställningar att titta på.)
 
Från Nybroplan gick jag förbi Grand Hotell och Strömkajen där mängder av turister trängdes för att ta en tur på någon av sightseeingbåtarna . Jag valde vid slottet att gå den mysiga Österlånggatan genom Gamla Stan och fortsatte mot Slussen, Götagatn och hem.
Dagens promenader blev totalt 8,2 km och med några vattenstopp på vägen. Skoskav har jag också...
 
                                                                         Längs Österlånggatan.
                                                                                        
Mycket folk vid Järntorgets serveringar och lite mindre i gränderna bredvid.
 
 VId Slussen ser jag både kryssningsfartygen som gästar stan och Ålandsbåtarna som kommer tillbaka.
 
                                                                                                          
 
 
 
 
 
                                                                                     
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Salta stänk i Nacka Strand

    
 Lördag den 5/7, varmt och strålande sol! Lite skärgårdskänsla och salta stänk lockade och likaså ett lunchbesök med Helen och Rita på restaurang J nere vid vattnet i Nacka Strand.
Så nära stan, 10 minuter med buss från Slussen eller en 30 minuters båtresa från Nybroviken inne i stan.
Området vid Nacka Strand tillhörde från början Stora Sickla gård, men några tomter vid Saltsjön styckades upp under 1860 talet för att utarrenderas till somarnöje för stasbefolkningen inne i Stockholm. 
Under 1900 talet byggdes en del industrifastigheter i området och dessa har bevarats och är idag till största delen kontorshus. I Nacka Strand finns också flerfamiljshus med både bostadsrätter och hyresrätter och är väldigt populärt.
Nere vid vattnet ligger en marina, en lång fiskebrygga, några minder caféer och den så populära restaurang J med tillhörande hotell.
Waxholmsbolaget båtar lägger till på sina turer ut och in från skärgården vid en särskild brygga och även Fjäderholmslinjen har stopp här på vägen mot Fjäderholmarna och på vägen in mot Nybroviken eller Slussen.
 
Restaurang J, längst in. Ytterst är en staty, Gud Fader på Himmelbågen, påbörjad av Carl Milles ( !875-1955)
och färdigställd av milles assiestent, Marshall Fredericks. Statyn restes 1995, är 24 m hög och visar när Gud Fader sätter stjärnor på himlen och assisteras av en ängel.
Skulpturen var tänkt att placeras framför FN byggnaden i New York, men så blev det inte. Regnbågsmotivet syftar på bågen som förenande kraft och bidrar till skulpturens syfte som fredsmonument.
 
Det är populärt för stora och små att dra strömming från den långa fiskebryggan. Har man ingen egen utrustning finns den att hyra.  En del sjöfågel finns också. Idag kom en vacker svanfamilj simmandes förbi. Och tittar man noga ut över havet/Östersjön så kan man få se havsörnar.
En koloni häckar på angränsande Fjäderholmarna.
                                                                                                                                  
                    Promenad först och sedan lunch.
 
Vi tog en promenad längs vattnet innan lunchen och här satt många med egna matsäckar. Mysigt att få lite skärgårdskänsla så nära Stockholm. Matsedeln är "havsinspirerad" med flera fisk och skaldjursrätter. Men vegetariska alternativ finns, liksom kött. Och känner man för något lättar finns ett bra salladsutbud och många förätter kan fås i större eller mindra storlek. Prisnivån är i det högre skiktet, helt klart. Men en dagens lunch kan fås för ca 180 kr, vilket även med Stockholmsmått är i den övre prisklassen. Jag valde efter mycket om och men, hade svårt att estämma mig, en "ceasarsallad på skärgårdslax." ( Lax som rökts och sedan grillats) En mycket rejäl protion som med fördel hade kunnat erbjudas i halvprotion, vilket jag försynt påpekade för servitrisen, som höll med.( Vad annat att göra....)
Helen valde en mer vanlig ceasarsallad, god och mättande även den. (Med kyckling och den kom med tre stora nygrillade kycklingfiléer)
 
Och vill man inte äta på J:s går det utmärkt att slå sig ner i stolarna vid vattnet ändå, eller hämta dryck i baren. Valfrihet är bra, tycker jag.....I alla sammanhang!
En mysig dag med saltstänk. Och det tycker jag så mycket om.
Tusen tack älskade Helen!
(Dessutom fick jag titta på mängder av segelbåtar som passerade och det gillar jag också.)
                                                                   
Stockholms inlopp är vackert!
 
 
 
                         
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Semesterkänsla i storstan

    
Idag infann sig en viss semesterkänsla. Eller kanske snarare en känsla av sommarlov i stan. För semester har jag jämt, men just på sommaren har jag sommarlov. och jag tycker både om ordet och känslan.
Vi bor mitt i stan, på Söder och ändå så ha vi bara några hundratal meter till till "landet". Och landet för oss blir området längs Årstaviken (Mälaren) som bjuder påde på flera koloniområden, gång/cykelvägar, bryggor för bad och solning och så förstås hela Tantoområdet med jättestora gräsytor, mimigolfbana och bad.
Just idag såg jag också fler "foodtrucks" (mobila restaurangbussar som finns runt om i Stockholm och som serverar alltifrån Tacos, crepes, mackor, sallader, hamburgare, korvar, fajitas och mycket annat och varje "foodtruck" har sin specialitet.
 
Kolonistuga som hör till Tanto koloniområde.
 
Aha, här upptäckte vi något nytt. Tanto Juicebar och en korvrestaurang, Göstas Korv, och som namnet antyder fanns det korv. Och i ansenliga mängder. Vi räknade till 30 olika korvar på menyn. Klart vi måste prova en.
Det blev en grillad skärgårdskorv med bröd och den var verkligen jättegod.
 
    
Och en liten gräsmatta med stolar fanns att slå sig ner på. Men vi valde ett par stolar alldeles vid vattnet...
 
Gott om badgäster vid Tantobadet idag. Här skall det byggas ut med en längre strand, hopptorn och badbryggor och allt skall vara klart om ett par veckor. Bra initiativ av Stockholm Stad.
 
VM fotboll pågår på teven, och just nu är det fördel Tyskland. Måste rekänna att jag har frankrike som favorit, men det blir nog att kämpa på för dem.
Solen skiner och det är varmt och vackert ute, så fotbollen får fortsätta utan oss ett tag.
För i detta fina väder så kommer kvällens middag att intas på balkongen i sällskap med båtar som skall i och ur slussen. nästan lika spännande som fotbollen.
Bäst att passa på för man vet aldrig när den vackra kvällen kommer åter. 
Trots att det är sommarlov.
 
Kvällens middag; räksallad med ägg, avokado och diverse grönt till. Gott!
 
Och lite att titta på...
 
                                                                      
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                             
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fullt upp

    
 Vädret är som det är och det kan jag inte påverka, men jag kan göra något åt mitt förhållningssätt till det.
Idag tänkte jag ett par gånger på att ta en uppfriskande långpromenad och frisk hade den absolut blivit. Men både gångerna kom det störtskurar och jag kom på annat att göra.
Jag har under dagen försökt att hitta ett lämpligt utrymme i lägenheten där jag skulle kunna ha en arbetshörna. Inte helt enkelt att hitta den platsen, för lägenheten erbjuder viss begränsning rent utrymmesmässigt.
Jag har hitintills plockat fram "mitt kontor" till matbordet och suttit där, men nu stundar nya tider.
Behovet av en mer stationär arbetshörna har växt fram och idag har jag flyttat runt möbler på prov och har haft Bosse med i tankearbetet för att hitta lösningar. Och vi är på gång...."Work in progress...."
Passade också på att under dagen sortera och radera foton på datorn. Även det ett mer lånsiktigt bestyr. Men trevligt.
Att plocka ur skåpen och rensa där är också något jag "tittat på". Har just i det uttrycket blivit influerad av politiker i Almedalen. (För det är mycket de skall titta över, eller snarare gå igenom och förändra....Tänk att i dessa valtider så kan alla partier och politiker lova guld och gröna skogar. Att sedan efter valet hålla sina löften, det behövs inte....)
 
När jag just nu inte ser sommarsolen utanför fönstret så gläds jag ändå. Upplevelserna och minnena finns. Och de kommer jag lång på.
 
Tabarka, en ö utanför Torrevieja, i juni 2014.
 
Rogivande och avkopplande.
 
 

 
 
 

Dramatens Terrass

    
 Morgonen kändes vädermässigt hoppfull; halvklart och +18. Riktigt bra alltså!
En promenad på stan kändes som ett bra alternativ, (givetvis med paraplyet i väskan) liksom lunch med väninnan Ninni.
Så infinner sig då gensat frågan var skall lunchen ätas. Stockholm har mängder av trevliga restauranger och just det gör valet svårt. Men vi enades om ett säkert kort både vad gällde maten, servicen, läget och miljön; Dramatenterrassen.  Rekommenderas om man är i Stockholmstrakten och vill hitta en bra restaurang som inte är "en turistfälla"-
Här kan man med fördel sitt ute med utsikt över Nybroviken och kommer det en regnskur, eller fler, sitter man under stora parasoller och behöver inte bli blöt.
Lunchrusningen var över så vi kunde välja bland de lediga borden.
Dramatenterrassen serverar lunch fram till klockan 14.30 på vardagar och sedan stänger köket ett par timmar för att sedan öppna fram på kvällskvisten.
Varje dag serveras "dagens lunch" med ett vegetariskt alternativ och dessutom erbjuds ett antal à la carterätter.
För vår del blev det en härlig fransk fisksoppa med aioli, gott bröd och ett glas torrt vitt vin passade bra till.
 
Alltid mysigt och gott att luncha på Dramatenterrassen.
 
Solen kom fram och vi njöt av lite svensk sommarkänsla.
Men!!!! Rätt som det var öppnade sig himlens portar och regnet vräkte ner.
Till sist gav vi upp och förflyttade oss in i matsalen med vårt kaffe och där var vi de enda lunchgästerna.
Och inte gjorde det oss något. Vi satt kvar i godan ro. Mycket prat och många skratt blev det.
När vi efter ett par timmar var färdiga för att gå vidare så hade också regnet upphört och solen var på väg fram igen.
Om det var tur eller skicklighet det vet jag inte.....
En härlig dag blev det i alla fall.
 

 
Massor av regn föll inom loppet av en halvtimme.
 
Vacker matsal med fina målningar både i kupoltaket och på väggarna.
Undrar om någon kan lista ut vem tavlan till höger föreställer...
 
 
 
                                                                                                          
 
 
 
 
 
 
                                                                                               
                                                                                              
 
 
 
 

Lätta steg

    
Redan den första juli! Men det i mitt och många andras tycke,"riktiga sommarvädret" har nog rest långt söderut på semester. Här är det i varje fall inte.
Mulet, men ganska varmt, så efter diverse kamerala och pappersinriktade bestyr styrde jag stegen ut i den friska luften som för stunden var regnfri.
Vacker och frodig grönska hos grannarna både i vårt hus och på husbåten vid kajen.
Jag gick med lätta steg längs kajen bort mot Eriksdal  och det mesta var sig likt, förutom att allt var mycket grönare än det var i början av juni när jag senast gick här.
 
 
 
"Vår kaj" sett från Hammarbyslussen. Och här är det Östersjövatten.
 
Vid Eriksdals båtklubb var det många "bryggseglare", undrar vad det kan bero på....Har en svag aning.
Och Eriksdalsbadets utebassänger erbjöd gott om plats.
Under soliga dagar är det helt fullt här och man kan få leta efter en ledig gräsplätt att slå sig ner på.
 
 
Bara att välja plats idag.
 
Plötsligt kände jag ett par regndroppar, konstaterade att det såg mörkt ut på himlen och gick upp genom Eriksdals koloniområde mot Ringvägen.
Lika bara att passa på att handla när dropparna nu ökade i mängd.
 
När jag sedan var färdighandlad hade dropparna övergått till ösregn.
Och jag som inte hade tänkt på att paraply måste ingå i  basutrustningen här hemma om man skall gå ut. Även i juli.
Så vad göra? Tänkte först köpa ett paraply, men det kändes onödigt när vi har åtta stucken hemma. Bättre upp!
Jag ringde hem till Bosse som i rask takt promenerade de 600 metrarna upp till Ringen för att möta mig och maten och ledsaga oss hem med hjälp av två paraplyer.
Insåg också att sandaler inte är optimala om man skall ut och gå. Inte ens om det är sommar och juli måna
 
Fotbollsmatchen mellan Schweiz och Argentina pågar och det är 0-0 efter första halvlek, regnet har upphört och om en timme skall jag öppna balkongdörren för att kanske få höra något när Rolling Stones spelar på Tele2 Arena. ( Fågelvägen ca 800 m härifrån.)
Givetvis vill jag ju också se Allsången från Skansen så det blir till att varva.
 
 
 
Vackert och rofyllt här i trakterna, bara ett hundratal meter från Ringvägens brus.
Rena rama landet men mitt på Söder.
Och Ami! Jag var beredd med kameran när kaninen så sött satt där och väntade på att bli fotograferad.
                                                         
Ringvägen idag vid 17 tiden, mot korsningen till Götgatan.