Piggare

    
Bara lite värk i såret på armen imorse, så det går framåt. Jätteskönt att känna sig piggare.
Hade bestämt träff med väninnan Gunilla från Västerås på Centralen och vi hade i förväg planerat hur vi skulle tillbringa dagen.
Först kaffe med en delad muffins på Centralen och som extra tilltugg en hel del prat och skratt. Här la vi också upp strategin för dagen.
En av dagens uppgifter var att gå runt till några olika vintagebutiker för att lämna in Gunillas mammas gamla, vackra, balklänning till försäljning och med klänningen följde ett par väldansade guldskor.
Vi började på Hantverkargatan 59, i butiken "59 Vintage Store".
Ägaren blev helförtjust i klänningen och ville gärna ta in den till försäljning. Så klänningen och skorna blev kvar och för oss blev det inte fler vintagebutiker i dag.
(I butiken fanns mängder av vackra, välbehållna och fräscha klänningar, skor, väskor, ytterplagg med mera. Och alla saker hade sin historia att berätta.
 
 Den vackra klänningen från slutet av 1930 talet med tillhörande guldskor.
 
Från Kungsholmen traskade vi vidare i snögloppet genom Gamla Stan och mot hemmatrakterna på Söder. Här hade vi också några ärenden att uträtta innan vi landade på "Göta Fisk", Götgatan, för att köpa med oss en sen lunch hem, eller kanske tidig middag, för klockan hade hunnit bli nästan 3 innan vi satte oss till bords.
Skymningen sänkte sig, mängden isflak i kanalen tycktes öka och ljus tändes.
 Dagarna här är fortfarande korta men de blir ändå blir de längre och längre. Skönt att ha det i åtanke. 
Skönt är också att såret i armen, rent värkmässigt, hållit sig i shack hela dagen och att jag bara behövt rädda mig från fysisk närkontakt med andra. 
Så i kväll vilas armen för att i morgon åter vakna pigg och kanske lite mer användbar, för det har den inte varit idag.
 
 
Tidig kväll på kajen hemma.
 
Tidig kväll i Torrevieja.
 
 
 
 
 
Stockholm den 31/1-2014

Att bestiga berg

    
Idag har jag vilat mig i form men jag har inte alls varit sysslolös. Inte alls! För ett tag sedan blev jag tillfrågad av pensionsbolaget AMF om jag var intresserad av att recensera en av flera böcker om just pensionärslivet.
Visst var jag det, och när jag kom hem så låg boken "HANDBOK FÖR PENSIONÄRER", skriven av Gunnar Jägberg i brevlådan. ( Författaren arbetar som copywriter)
Boken är riktigt rolig och skriven i kåseriform och passade mig. Och en handbok i pensionärslivet har jag saknat...
"HANDBOK FÖR PENSIONÄRER bygger enligt författaren på nedärvd visdom och och flera generationers erfarenheter. Samt en hel del gissningar och fördomar om vad pensionärer roar sig med när vi andra är på jobbet. 
Och boken är en hyllning till pensionärer i allmänhet och särskilt till de egna föräldrarna. (Författaren är alltså själv av en betydligt yngre upplaga än de han skriver om.)
 Boken har många korta kapitel med namn som; "Du vet att du är pensionär när" t.ex.....du börjar leta efter plånboken först när kassörskan berättar vad det kostar.
"Saker som var bättre förr" ; Vattnet! Friskt och gott direkt från kranen i stället för importerade plastflaskor från Frankrike.
Gratisnöjen; Turista i smyg. Gå några meterbakom en guidad turistgrupp och tjuvlyssna. Eller, provsmaka dig mätt. LÅt dig väl smaka av alla varuprover i matbutikerna. Tumregel; ju större butik desto fler provsmakningar.
Är särskilt nyfiken på kapitlen om "Frisyrguide, Raggningsrepliker och Spartips.
Är i alla fall beredd med skrattgroparna!
 
 
Kanske stämmer följande citat av Ingmar Bergman;
"Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite anfådd, men man får mycket bättre utsikt."
 

Visst klarar vi att bestiga det närmsta berget? (Tibet.)
 
 Och här kan man ta liften upp i Nan Shan en bit utanför Peking. Skidåkning på konstsnö.
 
Utsikten från den kinesiska muren är oförglömlig
och så även minnena av att se solen gå upp över muren en tidig aprilmorgon.
Lite anfådda blev vi av klätterturen, men det var det värt.
 
 
 
 
 
 
 
Stockholm den 30/1-2014
                                                     
 
                                                                 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                           
 

I väntans rum

    
Så satt jag igen här på Södersjukhuset, denna onsdag förmiddag. Två månader sedan det förra besöket och ingreppet.
 Korridoren utanför hudläkarens rum såg ut som vanligt. Bara att slå sig ner och vänta och väntan blev kort.
Först ett bra samtal  samtal med läkaren som skulle operera mig.
Hon förklarade, visade och ritade upp vad som skulle hända med min överarm.
Den skulle liksom "gröpas ur" med ett dm långt snitt och det maligna melanomet skulle bort och utrotas för all framtid.
En rejäl, vit, skjorta kom på och vi gick till operationssalen där jag samsades med en brits, lampor, sköterskor och andra tillbehör.
Nu gällde det att hitta rätt kroppsplacering för ingreppet och det visade sig att magläge blev det bästa.
Ja, inte efter mitt tycke, men det var ju inte det viktigaste. Viktigast var att armen var lättillgänglig för ingreppet.
Och efter att doktor Caroline ägnat min arm en timme och en kvart så var det hela färdigt. Och färdig var jag också.
Väl bedövad dessutom.
Nu hoppas jag att läkningen sätter god fart och att jag snart är tillbaka i skick som lätt begagnad.
 " Fjärde gången gillt"...
Återstår dock att se.
 
 
Välbekant korridor.
 
 Här är  dagens resultatet och visst gör det ont.
 
 
 
 
 
 Stockholm den 29/1-2014

Vår/försommar bytes mot vinter.

    
Vår gata i går kväll. De rosa molnen täckte en del av den vackra himlen och jag satt ute tills mörkert lagt sig vid 19 tiden och termometern visade då fortfarande på +17. Visserligen började det blåsa upp och tystnaden bröts av några löv från grannens citronträd som virvlade upp och tog sig över till vår tomt.
I morse hade de varma vindarna vänt och när jag och Bosse, följeslagare och väskdragare, gick till flygbussen så var det skönt att ha de lätta, tunna, dunjackorna på, för så här på morgonen hade inte termometern orkat över +12.
Bussen gick prick klockan nio och mindre än en timme senare hade jag passerat pass och säkerhetskontrollen på flygplatsen i Alicante.
Dags att pusta och ta morgonens andra kopp kaffe med tilltugg i väntan på avgång.
 
Vår gata i går kväll.
 
La Mata; Sand, palmer, hav och sol är det gott om och jag själv är i skuggan.
 
Vackert även uppe i det blå.
 
Smidig hemresa med till största delen vackert väder, men Stockholm kändes det isande kallt trots bara någon enstaka minusgrad.
Trevligt att vara hemma igen och visst är det fantastiskt att på några timmar förflytta sig från vår/försommar, nåja kanske inte i morse, till vinter.
Och lika fort går det ju att ta sig tillbaka till Torrevieja igen......
 
 
 
 
 
Stockholm den 28/1-2014

Ny vecka, nya upplevelser och erfarenheter

    
Ny vecka, nya händelser, nya upplevelser...
Fortfarande vackert väder och varmt, som en svensk försommardag. Verkligen njutbart!
 
 En bråd dag har det varit. Mycket att ordna med.
Vi började på förmiddagen med ett besök på den lokala vårdcentralen, ett mindre ärende. Eftersom jag varit där tidigare och då fick hjälp så kom jag ihåg själva förfaringssättet.
1. Anmäla sig i receptionen för att få träffa en läkare, klockan var då 10.05.
2. Vänta på att bli uppropad av doktorn. Inte helt enkelt att höra sitt namn i en raspig högtalare. Men när doktorn kom ut och ropade upp så gick det lättare att höra.
3. Snabb koll av fru doktor och fick ett papper i handen.
4. Ny vända till erceptionen för att få en tid hos en sköterska, den blev 12.39.
5. Hann ta en kopp kaffe på en närbelägen bar mellan besök hos doktor och sköterska.
6. Klockan blev 12.45 och jag frågade om vi var på rätt plats. Det var vi och 12.50 fick vi träffa en sköterska och fick uppdraget utfört.
Ganska smidigt och med EU kortet kostar det heller ingenting. Och vilken erfarenhet!
 
Nästa programpunkt var att checka in via en dator och få boardingpasset utskrivet, men till saken hör att vi inte har någon skrivare. Vi har ändå tur och får använda Irenes skrivare och dator.
Tyvårr var inte skrivaren helt smarbetsvillig till att börja med, så efter en stunds fnulande la vi ner projektet för stunden och gick för att ta en kopp kaffe på Ina Espresso. Mysigt!
SEdan gick Bosse och jag vidare till  Ábaco, ett advokatkontor, för lite rådgivning och sedan ner till Paseon för att titta till havet. Tilllhör de dagliga rutinerna .
 
Fika på Ina Espresso med Bosse, Irene och Lex. Och som tilltugg ville jag gärna ha en "tostado con tomate",
ett rostat bröd med tomat.  Gott! Och att se ut över palmerna och de lätta molnen förhöjde upplevelsen.
Ja, förutom sällskapet förstås.
 
Mysigt att strosa fram längs Paseon och bara stanna och njuta av det vackra.
                                                                                       
 Det dröjer nog ett par veckor innan jag är tillbaka. Så detta tag jag med mig lite extra.
 
 Njutbart!
 
Visst finns det gott om "vattenhål" förutom havet och idag vallde vi ett lite speciellt ställe. Kände att jag nog kunde behöva lite konatkt med de övre makterna, om det nu finns några. Men med en antenn och en gloria  så kan man kanske hoppas på att få lite kraft uppifrån. Om inte annat från den vackra, blå, himlen för på onsdag förmiddag skall jag opereras på nytt i min arm.
Mitt maligna melanom där skall bort. Ännu mer. Men visst går det bra....
 
På vägen hem så undrade jag just hur det gått med min incheckning
och boardingpass som skulle tryckas ut på papper....En världslig sak, men nog så viktig.
Och tänk, som genom ett trollslag, hade Irenes skrivare bestämt sig för att samarbeta och jag fick fem boardingpass i handen.
Tusen tack!
Vilket handlag, finess och tålamod somliga har med sina skrivare. Beundransvärt!
 
 
 
 
Torrevieja den 27/1-2014
 
 
 
 
                                                                                             
 
 
 
 
                                                                                              
 
 

Grisfest för "djurens beskyddare"

    
En strålande söndag. Klarblå himmel och en termometer som visade +20 tidigt i skuggan på förmiddagen.
Tur för San Antonio, ett helgon, som är djurens beskyddare. Dagen firas i La Mata, en del av Torrevieja, några km norrut, med att ca 600 kilo gris har slaktats och blivit till kotletter som skall grillas. Här skall firas och det bjuds både mat, öl, vatten och vin.
Många spanjorer hade gått man ur huse och även tagit med sig egna bord och stolar för att verkligen ha god komfort.
Vi; Bosse, Irene, Ignacio och jag var på plats vid 12 tiden, en timme innan festen började, och hann med att titta på alla förberedelser.
Sen blev det dags för en kaffepaus för att samla oss för köandet för att få mat och dryck.
 
Förberedelser för festen och eftersom spanjorerna är ett köande släkte, ordning och reda och ingen tränger sig, för då blir det ett himla oväsen, så är de på plats i kön i god tid. Ingen kafferast där inte.
 
Röken låt tät över stranden. Behövs många grillar till 600kg kött. Men borta på vårt kaffeställe var det rökfritt-
Bara solen som strålade, havet som blänkte, palmer som inte ens svajade och gnistrande sand. Vackert!
                                                                                        
Vårt sällskap utökades; Ignacio, Lena, Catti, Bosse och Hamid. Irene och jag hjälps åt bakom kameran.
Trevligt att träffa fler som gärna kommer hit till Torrevieja.
 
 
När vi var "färdigfikade" blev det en tur tillbaka till själva torget, festplatsen och köerna till maten hade snarare ökat. Vi insåg att det skulle ta oss närmare en timme att komma fram i köttkön och bestämde oss för att avstå.
SEdan var det ny kö till dryckerna. Men allt gick lugnt och sansat till. Alla närvarande var utrustade men mycket tålamod, stämningen var hög och allt var gratis. Fantastiskt, tycker jag.
Är så glad över allt roligt och trevligt vi får uppleva här.
Ignacio, som är av den mer tålmodiga sorten, ställde in sig i kön, och vi andra beslöt oss för att gå till en svensk strandrestaurang, Foodline, för att slå till på hemlagat potatismos och korv.
Och efter lite mindre än en timme kom han tillbaka med maten.
En härlig utflykt med "goa vänner" och en jättetrevlig dag. Även utan att själv ha grillat mitt kött...
 
Det var fler än vi som sökt sig hit idag, men skuggplatsen som vi valde var ledig.
Jättemysigt!
 
 
 
 
 
 
 
       
 
Torrevieja den 26/1-2014                                                                                
 
 
 
 
 
                                                                                          
 
 
 
                                                                                                   
 
 
 
 
 

Bland blommor och mat.

    
En riktigt blåsig, men i övrigt fin dag. Solen skiner och det är nu på efetrmiddagen +21 i skuggan. Mycket behagligt och vi har vistats ute nästan hela dagen.
Jag började storstilat på fömiddagen att plantera de växter som inhandlades i går. Inte hellt enkelt för blåsten gjrde att planteringsjorden virvlade fritt omkring. Så det blev en del sopande också.
Men nu står en hibiscus, en pelargon och en liten smal historia med blå/vita blommor tillsammans och myser i solen.
 
Någon som vet vad denna växt heter?
 
När jag ändå var i gång så planterade jag om den ståtliga gullrankan som Ingrid lämnade efter sig. Den klättrar bra mot muren in till grannen, men behövde en större kruka. Och den har klarat sig bra ute hela vintern. 
Även de andra växterna fick sig lite ny jord och nu hoppas jag att de skall trivas ännu bättre.  De har stått ute under vintern och är pigga. Ja, det kanske fortfarande är vinter, men med +20 så har jag svårt att inse det. 
 
                                                                  
 
 Det blev ingen cykeltur idag, men en kortare promenad. Tog mig en tur till lite olika butiker för att handla och när jag räknade ihop metrarna blev det i alla fall fem km. Helt ok! 
 
Att handla i ett land där man inte behärskar språket ger en del utmaningar och sådana gillar jag. Hade tänkt att handla hem mat för några dagar, plus lite till så att maken har några matlådor när jag inte är här. Spelar ju ingen roll om man lagar lite extra när man ändå är i gång. 
Hade tänkt köpa högrev för att göra en köttgryta. Men ordet högrev hittade jag inte på spanska, så hjälp mig ni som kan. Kom fram till att kött till köttgryta kunde heta" la carne a la olla. " ( Slog i olka ordböcker för högrev och hamnade på "costillas prime", men det ordet förstod inte slaktaren)
Hoppade över grytköttet och körde på fläskfilé, kycklingfilé och laxfilé i stället. Här visste i alla fall jag vad orden hette på spanska. Alltid något!
I övrigt fick jag med mig hem det jag tänkt, i stort sett. Något liknande som sambal badjak/sambal olek hittade jag inte och när man inte ens vet vad som skall efterfrågas kör det ihop sig.
Tar med mig från Sverige nästa gång.
Middagen avnjöt vi redan vid 17 tiden och det blev lime och chilimarinerad färsk laxfilé som tillagades i ugn.
Särskilt behändigt när jag kan gå ut och plocka lime från sitt träd men chilin var köpt i butiken.
Vi satt ute och åt, jättemysigt och fortfarande +20.
 
Chili och limemarinerad lax med en sås gjord på vitlök, grekisk yoghurt, majonnäs och hackad vårlök.
Laxen marineras i någon timma med rivet skal från 1-2 limefrukter och ett par matskedar limejuice, tillsätt 1 hackad chilifrukt och 1 dl rapsolja.  SEdan marsch in i ugnen, 225 grader i ca 15-20 min beroende på hur tjocka laxfiléerna är. Kokt potatis, bulgur eller inget allas tillsammans med en fräsch sallad är gott till.
 
 
 
                                                            
 
                                                                                         
 
 
 

Idag är det fredag! Igen!

    
 Fredag och marknadsdag! Inte för att vi egentligen behövde något men en tur till marknaden brukar det bli ändå. Frukt, grönsaker, oliver, snittblommor och lite annat trevligt brukar få följa med oss hem.
Priserna är bra, varorna färska och det tar oss fem minuter att gå dit. (Förutom mat, frukt, grönsaker, ostar, oliver och blommor så finns allt, precis allt, både klder, leksaker, sängutstyrsel, mattor, husgeråd, prylar m.m. m.m.)
 
Vi var inte helt ensamma på marknaden och vi gjorde som flera andra,
stannade vid en av ostdiskarna och handlade lite manchegoost.
 
                      Jättefin frukt, färska närodlade grönsaker och vackra blommor. Jodå, vi handlade.
 
Innan vi gick hemåt gick vi ner till en stor färgbutik på Valenciana, stora gatan nedanför marknade, för att köpa vit färg för utomhusbruk. Vill verkligen sända en tacksamhetens hälsning till Roccio, m.fl. på Spanienforum som hade kunskap om det här med vilken färg. Och en femlitersdunk med vit färg bar vi hem. Så kanske blir det lite målning nästa vecka. Jag är ju i Sverige, men Bosse brukar inte vilka ha min hjälp just när det kommer till målning. Har inte dierkt anlag för detta. Bättre att jag tar tag i spanskan och innan jag åker kommer med lite förslag på vad som skall målas.
 
Kom sedan på att det var lunchdags så vad kunde då passa bättre än en cykeltur ner till Paseon för en bit mat i solskenet. Ja, jag satt i skuggan men kunde i alla fall titta på solen.
VI slog oss ner på den italieninspirerade restaurang Alinghi och bestämde oss för att äta menyn. Här kan man välja på ett 10 tal förrätter och desserter och ett 20 tal varmrätter. I valen finns både vegetariska alternativ och fisk. Priset? Ja, facila 7.90 euro, vilket du knapast får en "dagens" för i Stockholm. Vi satt länge och njöt av både mat, väder och att ha all tid i världen.
                                                      
Vattenfallet var på och skimrade blått i kapp med både sol och hav.
 
   
 Min förrätt; skaldjurscocktail, till varmrätt blev det lasagne och som efterrätt valde jag flan. (crème brylé)
Allt väldigt gott!
 
Och bäst att tillägga efter gårdagens dåliga service på Monte Bianco, att här var personalen både uppmärksam och tillmötesgående. ( Vi har ätit här flera gånger tidigare och alltid varit nöjda.)
Men i kväll blir det ingen lagad middag hemma utan lite småplock blir alldeles lagom.
I övrigt blir det en soffkväll med "PÅ Spåret" och "Skavlan". Vilar mig i form inför morgondagens cykeltur och planterandet av blommor i utekrukorna på terrassen.
                                                     
 
                                                                                                               
 
 
 
 
                                                                                           
 
                                                                                          
 

Semlor, sol och strand

    
Strax efter lunch cyklade vi på nytt iväg till La Mata, en del av Torrevieja som ligger ca 4 km från där vi bor. ( Vi åkte inte ända fram till byn La Mata utan Matboden ligger i ett område innan som heter TorreMarina.)
Att Torrevieja är kuperat har vi lärt oss sedan tidigare men det blir mer påtagligt när man cyklar. Vi är ju vana, framförallt från Peking, att inte ha en endaste backe att trampa uppför i,men Stockholm och framförallt Söders höjder har ju en del. Det märks att vi är otränade cyklister, men det skall bli bättre.
 
"Hemma på våran gata" sedd från båda håll. Lugnt, kan man säga.
 
Till La Mata var det en del uppförsbackar och vi sparade lite på krafterna och ledde stundtals cyklarna i de värsta backarna. Egentligen var det en lååång, seg, backe...men den kändes som flera.
Vi hittade Matboden och våra beställda semlor var färdigpackade. De fick en lugn transport hemåt i min cykelkorg . Och med tanke på att vi rullade nerför i ca 2 km kunde vi verkligen slå oss till ro oh susa hemåt.
Sista biten hem till oss, den långa gatan Avenida Baleares, bjuder också på en backe, en mjukare modell där det i alla fall går att trampa på uppför.
Eftermiddagskaffe ute på terrassen i solen smakade extra bra med de nybakade semlorna till. Semlorna var väldigt lagom i storlek, fluffiga, mycket mandelmassa och lagom vispad grädde. Inte för mycket av den varan heller.
Så hit till Matboden blir det nog fler turer.
 
 
 
 På eftermiddagen gick jag ner på stan och mötte upp Irene för att dricka en kopp kaffe nere vid Paseon.
Vi provade ett nytt kaffe/matställe, Monte Bianco, och där servicen var lite "eljest". Vi fick göra vår kaffe-med-mjölk beställning fyra gånger och till två olika personer innan någon serveringskunnig lyckades komma med kaffet. Ett tag var vi beredda på att gå innan vi fick vårt kaffe.
En trevlig pratstund i solen blev det innan vi så småningom spatserade hemåt.
 
Nykrattad strand och även nypåfylld med sand för snart kommer badgästerna. jOdå, vi såg bågra tappra i badkläder på stranden idag också. Men i lä och i solen är det riktigt varmt.
Hemma hos oss i skuggan kom termometern upp till +19 idag, helt ok.
 
Vackert! Tycker verkligen att strandpromenaden i Torrevieja är så fin.
 
 
 
                                                                                        
 
 
 
 
                                                                                          
 
 

Premiär!

    
 Idag skedde den riktiga cykelpremiären för i går var det bara träning. Minn nya cykel var helt perfekt och jag kände mig lite som en pensionerad "Lotta på Bråkmakargatan" när jag tillsammans med Bosse susade nerför den fina cykelvägen mot La Mata.
Ja, innan man kan susa ner så måste man ju vanligtvis uppför. Och i dessa backar uppför susar man inte direkt. Mer så att jag varvade att gå med cykeln och att trampa. 
Lätt att konstatera att Torrevieja med omgivningar är backigt.
Men tänk, så vältränad jag kommer attt bli.
Kan behövas!
 
Cyklarna parkerade på terrassen, väl förankrade, snart redo för start.
Och sedan den långa backen ner mot La Mata.
Bara att stå på...
 
Att vi tänkte oss La Mata berodde främst på två saker; en lätt lunch med havsutsikt och att köpa semlor.
Vi hade fått tips om "Matboden", en svensk butik som säljer det mesta och även jättegoda semlor, ryktesvägen. Och vi tar gärna till vara alla tips vad gäller det ätbara. Ja, annat också. Tack Irene!
 
Trevlig lunchutsikt! Men det var inga badande här idag. Har också idag fått berättat att La Matastranden lär vara Spaniens längsta strand. Om det stämmer? Ingen aning...
 
                                      Lunch med rast. Min öl är det då inte. Kände mer för ett glas rött vin. 

Från själva La Mata började vi sedan leta oss mot Matboden. Jag hade visserligen en vag beskrivning av var den låg. Ja, gatuadressen var klar; Calle Eneas, men det exakta läget hade vi inte helt klurat ut. DE kartor vi har är mest översiktskartor så i morgon skall en rejäl och detaljerad karta inhandlas men gatunamnen utsatta. Vi är ju vana att navigera efter sjökort...
Men som tur var kunde vi ringa väninnan Irene och få en bra beskrivning så att vi kunde nå målet. DEt gjorde vi, men det fanns inga semlor idag.
Beställde tills i morgon så då blir det en ny cykeltur.
(Vet fortfarande inte exakt hur många växlar som finns på cykeln, har nog bara använt fem....)
                                                  
 
                                                                                                            
 Torrevieja den 22/1-2014
                                                                     
 
 
                                                                                        
 
 

Nu så!

    
Idag blev det av! Jag blev med cykel! En vit, med minst sex växlar (några är lite dubbla så det kan vara fler) och cykelkorg. Vi tittade lite halvhjärtat efter en passande cykel när vi var här i november-december , men hittade ingen som jag tyckte passade mig.
I går var vi ute och letade, men inget napp. Idag hade vi två alternativ, Carrefour och en cykelbutik på gatan Gregorio Maranón.
Vi började på Carrefour och där slutade vi också för jag hittade den cykel jag ville ha där. Servicemannen på cykelavdelningen ställde in bromsarna, styret, sadeln, pumpade däcken och ordnade med lysen. Två års garanti och jag skall tillbaka om tre veckor för att få en första service på cykeln.
Jag hade tänkt mig en röd cykel, men det har jag inte hittat hitintills så den vita jag hittade blev ett bra alternativ.
Och det bästa av allt; jag har fått cykeln i för tidig födelsedagspresent av Bosse. Jättegulligt, och jag blev verkligen glad.
 
En provtur på nya cykeln. Jodå, en cykelhjälm skall tas med hit nästa gång.
 
Det här går bra....
 
Solen strålade från en klarblå himmel, så varför inte en öl och lite spansk tortilla till lunch. Så härligt att sitta ute och njuta av det vackra vädert.
Bosse fick ta cykeln hem och jag promenerade. Passade på att stanna vid en "onödig-men ack så -trevlig-buitik", CASA vid Avenida Valenciana.  Butiken har funnits på samma ställe i fem år, berättade personalen för mig, och detta var första gången jag besökte den. I och för sig har vi inte besökt Torre förrän i somras . Men att jag missat den...
En trevlig bekantskap blev det och hit kommer jag att komma tillbaka många gånger.
 
 
                                                                                    
 
 
 Casa, en butik med massor av trevliga saker. Om man sedan är i behov av dem eller bara vill ha något för att förgylla tillvaron med hemma är en två olika saker. Men jag tyckte om att titta på vad som fanns och visst behövs lite saker till vårt boende.
Ett besök hos den lokale slaktaren avslutade min shoppingrunda och nu vankas det härliga kycklingspett, alldeles nygjorda till middag. En sen sådan, men vi är ju i Spanien där middag ofta intas sent.
                                                                                         
 
 
                                                                                          
 
Torrevieja den 21/1-2014
 
                                                                      
 
 
 
 

Tillbaka till ...

    
Gårdagen bara försvann i rask takt. Solen var tillbaka och efter en långfrukost på terrassen så begav vi oss ut på stan, utan något egentligt mål. I tankarna fanns att hitta en cykel till mig och att möta upp vännerna Irene och Lexför en fika nere vid Paseon.
Därutöver ingenting planerat. Kaffet intogs på trevliga Deni´s alldeles vid havet och här blev vi sittandes länge. mycket att prata om och mycket att titta på.
Vi såg t.o.m. några tappra varelser som tog sig ett dopp. Har ingen aning om vattentemperaturen, alltför kallt för att passa mig, men så är det ofta. Paret var i länge och badade och måtte ha gillat det. Tur man är olika.
Havet var vackert och färgerna på himlen skiftade vackert allteftersom klockan gick.
 
Bosse gjorde ett försök att fånga mig på bild och det fångade även Irene och jag har fått låna bilden av henne. Tack för det!
På vägen tillbaka visade Irene och Lex oss en cykelbutik, men de hade bara cyklar till uthyrning och det var inte vad jag skulle ha. Vi hittade en butik till på gatan Maria Parodi och där fanns det cyklar, men inte var de snygga. Så idag går cykeljakten vidare.
 
Fyren och tornet som finns med på bilden är staden Torreviejas stadsvapen.
 
Innan vi lämnade Paseon  borta vid stranden Los Locos passade jag på att klättra över staketet för att plocka några skott som vi tänkte plantera i en kruka här hemma. Den är snabbväxande och får små röda blommor. Kraftiga blad har den så sol och värme borde passa den bra. Nåja, den riktiga värmen har inte kommit ännu men å andra sidan hinner växten acklimatisera sig i krukan innan dess.
 
I plockartagen.
 
 
 
 
 
Torrevieja den 21/1-2014
 
 
 
 
 
 
 

"Rain and after rain"

    
I natt och under dagen har det regnat ganska ordentligt. Lite trist, men å andra sidan har vi ju många dagar att spendera här så regnet känns inte så trist ändå.
Så tack vare regnet fick vi ordnat med en del praktiska saker vad gällde teve, internet och dator och att få hopkopplingarna att fungera. Men efter ett par samtal till back-up hemma gick det utmärkt.
 
Planerna var från början att vi skulle tagit oss till grannorten, La Mata, där det idag var stort grilljippo under dagen och lite av en folkfest. Vi avstod och jag vet inte hur folkligt det blev i regnet.
I går när vi kommit hit ringde jag vår internetleverantör, SatTvPlus och undrade när de stängde. Ville ju helst få internet påkopplat.
Butiken stängde klockan två så jag slängde mig på Bosses cykel och trampade dit på några minuter. (Vi har ett jättebra internet abonnemang med bra hastighet och som vi kan pausa när vi inte är här och betalar heller inget under den tiden.) Jag betalade mina 20 euro för 5Mb och cyklade hem. Lättt och smidigt!
(Man kan också betala i förväg och be dem sätta på ett visst datum.)
 
Fram på eftermiddagen upphörde regnet och det blev en promenad i närområdet. Funderade över att hemma går man till butiken och köper apelsiner, ofta importerade från Spanien och här växer de nästan fritt.
Vi hade tänkt att handla hem lite mat till kvällen, men de få butiker som har söndagsöppet stänger vid två/tre tiden, så det kändes bra att ha handlat lite nödproviant i går.
I kväll blir det inga utsvävningar alls utan soffhäng tillsammans med Kalle Moreus och gäster i "Så skall det låta" och kanske något annat program.
Men jag har med mig en del böcker och jag kommer nog att i kväll börja läsa Michael Nyqvist bok, "När barnet lagt sig", en bok om hans upplevelser att bli adoptivbarn i en ny familj.
I morgon visar i alla fall väderkartan här att solen åter skall skina.
Så det hoppas vi på.
 
På en stor gata här, Calle Valenciana, är apelsinträden planterade i långa rader och de lyser verkligen upp.
 
Vackert apelsinträd på en av granntomterna.
 

Lång dags färd mot kväll

    
"Morgonstund har guld i mun", så säger det gamla ordspråket. Men jag är nog lite tveskam. Kanske beror det på min höga ålder, inte vet jag.
Klockan/telefonen ringde redan klockan 03. Hur pigg är man då? Inte jag i alla fall. Vi packade det sista och var utanför vår port en halv timme senare.
En vacker natt! Det snöade mjuka flingor, men att stanna upp och titta på snön fanns inte med i vår tidberäkning. Rask marsch till Skanstulls tunnelbana för att åka till T Centralen/Cityterminalen för vidare bussfärd till Skavsta.
Tror vi höjde medelåldern betydligt vad gällde folk som var ute på stan denna natt. Men vad gjorde det?
Efter lite trixande, dörrarna på Cityterminalen är stängda  under natten och öppnas klockan fyra, så kom vi in och satt på Skavstabussen redan 03.50. Väl så!
Och bussresan gick smidigt, ingen trafik och strax efter fem var vi på Skavsta.
Här blev jag förvånad över att det var så rymligt och gott om sittplatser i avgångshallen. Positivt!
Även flera cafeterior var öppna i denna arla morgonstund och vi var inte heller ensamma resenärer; flyg skulle gå till Bergamo/Italien, London  och Alicante.
(Eftersom vi nu under våren bokat fler resor hit till Alicante/Torrevieja så har jag haft dålig kläm på vilket flygbolag vi åker med vilket datum.  Men idag var det alltså Ryanair från Skavsta som gällde. )
Betydligt smidigare säkerhetskontroll än Arlanda och vänlig personal ökade på det positiva. Vi hade bokat platser (vid nödutgång, gott om benytrymme) och fick i och med det gå ombord först. Skönt! Planet var dessutom nytt och det bättrade på intrycket. Visserligen kom vi i väg 50 minuter sent men det berodde på Skavsta som bara hade en maskin som tar bort is....
Efter start kände jag tröttheten i kroppen och somnade skönt mot Bosses axel.
 
Vacker morgon! Och fullmånen syns som en liten prick i fjärran.

Vi landade 40 minuter försenade, p.g.a. den sena starten och vår buss till Torrevieja hade gått. Men det kändes skönt att ta taxi, en resa på 40 minuter. Och när vi närmade oss Torre kom solen fram mer och mer, men man kunde se att natten och morgonen bjudit på en del regn.
En kopp kaffe ute på terrassen med en muffins till, som vännen Irene köpt, smakade perfekt. Bara att snabbt få av våra lite för varma vinterkläder.
 
 
 
 
 När vi sitter i godan ro och myser på terrassen får jag ett sms från väninnan Vivi hemma och hon berättade att det plan vi kommit med och som skulle tillbaka till Stockholm hade haft en rabiat karl ombord som uppträtt mycket hotfullt. Så det blev en mellanlandning i Italien för att bli av med honom. Får läsa på mer vad som egentligen hände och enligt media var han alkoholpåverkad. Men jag vet ju inte...
Jag tror detta kan hända var som helst i världen och man är bara så utsatt i det lilla utrymme som finns på ett flygplan. Att passagerare har med sig sprit och smygdricker det ombord och blir våldsamma har jag upplevt på väg till Bangkok. Men då är planet så stort att det märks mindre.
HUr som helst är jag glad att jag inte var med.
Vad gäller hemresan har jag ingen biljett ännu, men jag skall flyga hem i slutet av månaden för att ägna mig åt skidåkning med barn, barnbarn och vänner i Vemdalen.
Men dit är det ett tag.
 
 
 
Torrevieja den 18/1-2014

Snart dax!

    
God morgon och god kväll! En solig och god morgon över Hammarbykanalen, dessutom vackert knistrande snö och -8. Dagen har passerat utan att vi egentligen gjort någonting och vi har mentalt ställt in oss på avresa till soliga Spanien i morgon. I morgon, nåja. Redan klockan halv fyra i natt, för mig är den tiden natt, måste vi gå till tunnelbanan för att sedan sätta oss på flygbussen. Planet skall lyfta strax efter klockan sju. Men å andra sidan landar vi en bra tid, strax efter elva och har nästan hela dagen till förfogande i Torrevieja. Så det är positiva tankar som gäller morgondagens arla uppstigning.
 
 
I morse hemma hos oss.
 
             
Och hit kommer vi i morgon. Härligt!
 
                                                             
 
                                                                                         
 
 
 

Västerås, vänner och vinter

    
 Härligt vinterväder med strålande sol och några minusgrader. Bosse och jag tar på förmiddagen tåget mot Västerås och sitter behagligt tillbakalutade och ser det vackra vinterlanskapet passera utanför tågfönstret. Resan tar under en timme och när vi närmar oss Västerås har en del molntussar dykt upp på himlen.
Gunilla möter oss vid stationen och vi går mot deras hem alldeles vid Mälarens strand. Det är betagande vackert och ett tunt istäcke ligger här över Mälaren men på några ställen har en ränna brutits i isen för att båtarna skall komma in till hamnen för att lossa.
 
 
Vi njuter av den vackra utsikten en stund innan vi sätter oss till bords för att avnjuta en helt underbart god mälargös, fiskad i Kvicksund. Så gott! Fick receptet av vännerna john och Gunilla.
(Ungefärligt recept; för 5-6 personer ca 800g-1kg mälargös eller annan vit fisk läggs i en lätt oljad form på en botten av purjolök. Salta och peppra, sedan klickas minst en dl. riven västerbottenost ovanpå fisken.
 Grädde, ca 2dl blandas med ca 4-5 dl crème fraiche, 2 msk dijonsenap och vitpeppar. Detta breds ut över fisken. Därefter in i ugnen i 200-225 grader ca 20 minuter. Väl värt att prövas!)
 
Härlig utsikt från lägenheten och en lunch som verkligen blir minnesvärd.
 
Det blev också en promenad på stan och vi började på den nya konsthallen som är inrymd i en del av Aseas gamla byggnader. Och sedan blev det en tur förbi "Aseaströmmen", en skulptur i brons och granit som finns på Stora torg. Skulpturen är 12 m lång och gjord av konstnären Bengt- Göran Broström ( 1947-2004) och kom på plats 1989, ett verkligt kännetecken för Västerås och det gamla Asea idag ABB.
Vi hade en jättetrevlig dag i Västerås och kommer gärna tillbaka. Tack för idag!
 
Promenaddags! Mysigt att gå längs Mälaren.
   
En del av ASEAs gamla lokaler och just här ligger den nya konsthallen.
Pågående utställningar handlade delvis om det gamla Västerås
och om hur skolelever tänker sig Västerås om ca 100 år. De hade byggt upp staden som de önskade att den skulle se ut och skrivit texter till.
 
Västerås om ca 100 år, som skolbarn i 10 års åldern tänker sig.
                                                                                                      
 Aseaströmmen, cyklande arbetare på väg till sina skiftjobb på Asea, nuvarande ABB.
Även en annan symbolik finns, "Asea var ett elektroniskt företag som tillverkade produkter för generering, överföring och användning av elektrisk ström.
                                                                               
 
 
                                                                             
 
 
 
 

"Söder bland de hetaste resmålen i världen"...

    
 I veckan kunde man läsa i flera tidningar om att Söder i Stockholm är bland världens hetaste resmål. Utgår då från att man  inte tänker på värmen.
Men helt oavsett, så finns Iran, Patagonien, Japan, Vietnam, Mongoliet, Zimbawe och Stockholms Södermalm  med på den lista som s.k. reseexperter och industriledare tagit fram för tidningen Financial Time som de hetaste resmålen för 2014. 
Och enligt tidningen är det bra shopping, mysiga miljöer och trendiga barer och restauranger som lockar och Söder ses som ett klart alternativ till Williamsburg utanför New York och till Londons Shoreditch. (Fanns inte med på listan...)
Men till skillnad från Shoreditch erbjuder Södermalm dessutom stränder, vilket enligt tidningen ökar attraktionskraften.
Att det är populärt att bo och vistas på Söder det kände jag ju till, men att Södermalm nu också finns med på en lista över de "hetaste resmålen för 2014", det visst jag inte.
Och vad skulle det göra för skillnad? Ingen aning, men jag trivs i alla fall här. Det är som en stad i staden...
Bra att jag är på rätt plats då.
 
 Några Söderbilder.
 Utsikt över stan från Fjällgatan.
 
 Från vår balkong är oftast väldigt trevlig att titta ut mot Hammarbyslussen, kanalen och kajen.
 
                                            Längs Årstaviken.                                              
 
Badet vid Tanto. Bild lånad från icepic.se via Google. (I övrigt är bilderna tagna av mig.)

          Årstaviken vintern 2013 och Katarinahissen.
                                                                                     
Hammarbykanalen, sedd från balkongens andra sida.
 
 
 
 
     Stockholm den 15/1-2014                                                                      
 
 
 
 
 
 

Länge sen...

    
Gårdagens vackra solsken blev nog för mycket, så idag vilar sig himlen med mörka moln. Snön ligger kvar och lyser upp och minusgraderna håller sig under fem.
Inget direkt inplanerat utan lite pyssel och sortering (utrensning) av diverse papper.
Kom på att det var länge sedan jag tog en promenad längs Årstaviken och för att bli hurtigare än vad jag känner mig så så tog jag ett varv. Men fastän det egentligen inte var så kallt kändes fingrarna som stela pinnar varje gång kameran skulle fram. Och efter ett tag så fastnade avtryckarknappen, kändes som om den frös fast, för när jag efter drygt en och en halv timmes promenad kom in i värmen hemma så fungerade kameran igen. Skönt!
 
När det är soliga och vackra dagar möter man hur mycket folk som helst just längs gångvägarna vid Årstaviken på Söder och det kan bli riktigt trångt med alla promenerande människor,joggare, cyklar, barnvagnar och hundar.
Men idag var det minsann glest mellan de jag mötte och även joggarna verkade ha förlagt sin tur någon annanstans.
Även om det nu är kallt och snö så tycker jag det är klart bättre än det heltrista vädret med regn och grått som dominerat under december månad.
Och jag tillhör ju också den sorten som gärna tar mig till fjäll eller alper för skidåkning, jodå även i år,  så nu får jag vänja in mig lite. Vid kylan alltså....
Å andra sidan tar jag mig mot sydligare och förhoppningsvis varmare trakter på lördag .
Skönt att blanda och ge!
 
Jag gick ner till Årstaviken via Eriksdals koloniområde och fortsatte längs vattnet.
 
Jodå, lite is hade lagt sig .
 
 Men jag tordes inte prova tjockleken...Så här såg det ut längs hela viken.
                                                                                      
Nästan hemma på kajen. På den här sidan  Hammarbyslussen är det Östersjön som med sitt bräckta vatten ännu inte har fått något islager. Och glada är de små änderna och sothönsen för det.
 
 
 
 
Stockholm den 14/1-2014

Snön ligger vit på taken....

    
Visst ligger snön vit på taken! Och det är kallt, minus åtta på morgonen. Men det gör inget för det är sol och det är vinter och då bör det vara både snö och kallt.
Bara att leta fram mössa, (om jag skulle få för mig att ta den på)
tjockare vantar. Jackor har jag i parti och minut efter åren i Peking. Så bara att välja.
Anledningen till att jackorna är många är att jag köpte en jacka, tog hem den till Stockholm, åkte tillbaka utan jacka och insåg att jag inte hade någon jacka när det lev kallt. ja, så pågick det. Kan ju inte heller påstå att mellan 150 och 250 kr för en jacka är dyrt och sedan gkömde jag bort vad jag hade tagit hem. Men sedan vi flyttade hem, 2010, så har jag inte köpt någon jacka, vare sig för vinter eller sommarbruk. och jag kommer inte heller i resten av mitt liv att behöva köpa en jacka. Bra så långt!
Väl påpälsade gick jag mot Erstagatan för att njuta av den vy som så många turister kommer till Stockholm för att se. Visst är det vackert! Hela stan framför sina fötter och  Stockholms inlopp bakom dem. Gröna Lund såg övegivet och kallt ut, men om några månader så är det full aktivitet igen.
Måndagen fortsatte väldigt bra.Träff med väninnan Ninni och lunch på lokal, restaurang Vau de Ville, på Norrmalms Torg.
Vi hade tänkt oss rödingfilé som fanns på dagens meny, men tyvärr var den slut så rödingen var utbytt mot laxfilé. Synd, för laxen var ganska torr....Innan varnrätten serverades däremot en passerad och smakrik grönsakssoppa. Gott hembakat bröd, av ett par sorter, följde med. Och för att liksom fira att den nya veckan sparkat i gång blev det ett glas vitt vin till maten.
Tänk att det är så lätt att fördriva ett par timmar i trevligt sällskap.
En härlig start på den nya veckan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Piratkalas

    
Idag, den 12 januari för fyra år sedan kom barnbarnet Max till världen. Tänk fyra år har gått! Och när Max föddes  befann jag mig i Peking med jobb. Så kan det vara!
Men å andra sidan kom Max med föräldrar flygandes dit när han var tre månader och då fick jag verkligen rå om honom. Och det har jag haft många tillfällen till efter det. Härliga tillfällen.
Max  säger vi  oftast så här till vardags men han är döpt till förnamnen Maximilliam,
Ett piratkalas var vad  Max önskat sig och just pirater är nu viktiga i hans lek. Ja, förutom tåg av alla de slag, båtar och bussar förstås.
 
Dukat för ett riktigt piratkalas hemma hos Max i Uppsala.
 
 Paket måste öppnas och ett sjörövarskepp byggas ihop. Tur att det finns hjälp att tillgå. Pappa kan det här..
 
 Nja, snarare morbror Joel... Och vilket piratskepp!
                                        
Full aktivitet bland alla pirater!
 
 
         
                                
Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! säger lillebror William också. Vilken fin storebror jag har!
                                                                     
 
                                                               
 
 Stockholm den 112/1-2014
 
 
 
 
                                                                                                 
                      
 
 
 
                                     
             
 
                                                                    
 
 
                                                                                      
 
 

Vinterlördag

    
I natt kom snön så morgonen kändes inte alls lika grå som vanligt. Redan i går kväll lyste termometern med ett par minusgrader och så även i morse, lite att ta i. Men i alla fall på förmiddagen. (I morse var jag inte uppstigen...)
Var tvungen att föreviga snön, nu när den äntligen kom.
Solen lyste med sin frånvaro, men i alla fall kändes det betydligt ljusare med det tunna snölagret.
 
Utsikt från balkongen och någon pigg skrapbil har plogat cykelbanan längs kajen.
Globen är kraftigt inzoomad,( ligger ca en ch en halv km härifrån) men träden har i alla fall lite frost på sina grenar.

Det lilla snötäcket krävde i alla fall att jag fick överge tanken på att ge mig ut i mina vanliga Ecco gympaskor. Så det blev en tur ner till källarförrådet för att hämta upp mina kära "uggstövlar". ( Mockastövlar, som når en liten bit upp på benet och som har ett härligt fårskinnsfoder. Väldigt bekväma, men inte det snyggaste i tsövelväg.)
För min del skulle det denna snölördag bli en tur till Sundbyberg för att träffa väninnan Ingrid.
Så smidigt med pendeltåget, 12 minuter från Södra station. Och är man lagd åt det mer underjordiska hållet fungerar det väldigt bra även med tunnelbanan. Men den tar längre tid på sig p.g.a. fler stopp längs vägen.
Buss är förstås ett annat alternativ.
Jätteroligt att ses igen, var några veckor sedan sist, och vi styrde stegen mot Garden Café, ett  trädgårdscafé  som finns i det nya shoppingcentrat, Signalfabriken, trevlig miljö och väldigt gott kaffebröd. Här serveras också dagens lunch och "afternoontea" om man skulle vilja ha det.
 
Härligt kakutbud.
 

Det blev en lång sittning på cafét, men prat och skratt och vi avslutade med en promenadrunda i "Sumpan", innan jag sent på eftermiddagen åter tog pendeln hem till Söder.
Den sena eftermiddagen var vacker och blå himmel skymtades så jag bestämde mig för att promenera hem. Och några stopp längs vägen från Södra station blev det.
 
Bofills Båge, alltså namnet på bostadehuset, ( namn efter den spanska arkitekt som ritat det)
och Fatbursparken var vackert upplysta.
 
Södermalmsallén med Söder Torn eller "Hagströms Pinne", höghuset, i bakgrunden. Huset är 86 m högt, har 24 våningar, var färdigt för inflyttning i lägenheterna 1997. "Pinnen" är den tredje högsta byggnaden i Stockholmsområdet och har fått namnet "Hagströms Pinne" efter förra stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm, Sune haglund, som var drivande av själva byggnationen. Tornet är ritat av den danske arkitekten Henning Larsen, men han hoppade av bygget eftersom han tyckte att det blev för många kompromissser i byggandet.
 
Den konstgjorda isbanan på Medborgarplatsen hade många små besökare idag på eftermiddagen.
 
                                                                                        
 
 

Resetankar

    
 "Är det konstigt att man längtar bort...." Nej, då! Inte alls! Och lika bra att göra slag i saken genast. Så nu blir det både lite sol och värme i Spanien, Torrevieja, och som sedan varvas med skidåkning i Sverige, Vemdalen, tillsammans med Helenfamiljen, Liv och barnen samt ett par vänner.
Därefter blir ytterligare en vända till Spanien. Omväxlande och trevligt blir det i alla fall.
Har nu väntat hemma på besked på mina hudprover och de kanske kommer i nästa vecka. Men bara kanske. Patologen som har hand om analyserna har brist på personal och mycket att göra och jag tänker inte sitta hemma och vänta på att resultaten skall komma. Då finns det bättre sätt att utnyttja tiden. Och behövs det, så får jag väl ta en tur hemåt. (För övrigt skall jag ju till Sverige för skidåkningen...)
Och lite av en sport är det att hitta bra och bekväma flygförbindelser som helst också skall vara prisvärda. Där kan det vara idé att titta på olika bolag och köpa enkelbiljetter.
 
 Visst längtar vi till Torrevieja.
 
Och skidåkning i Vemdalen känns också lockande.
 
I det trista vädret är hemma så har jag bara lust med kortare promenader och har tillbringat tid med att rensa bilder på datorn. Tänk vad bilder som tas och lagras.
Sedan ett år tillbaka sparar jag också bilderna på en separat hårddisk, men även den har jag delvis gått igenom  och sorterat.
Jag har ju tusentals bilder från våra år i Peking, en del är av skiftande kvalitet och de har jag också rensat bort.
När inte ens jag tittar på alla bilder, vem skall då göra det.
 
Hittade i alla fall en del bilder från skidåkning med vänner i NanShan, ett litet och trevligt skidområde drygt en timmes bilresa från Peking. Här är det konstsnö som gäller och man bör vara där ganska tidigt på förmiddagen för att snön inte skall vara som smält isglass att åka på. Snön är nämnligen konstgjord och smälter lätt vid plusgrader.
Hur som helst är det en väldigt trevlig dagsutflykt att åka hit och mysigt att sitta utomhus och äta nygrillade lamm eller kycklingspett till lunch i goda vänners lag.
Gärna en kall öl, Tsingtao, därtill.
 
                      
Härligt, även om backarna är "snälla".
 
 
               Bra skidåkning i sol och väldigt roligt hade vi denna dag också. Här Lotta, Sussie och jag.                     
                                                                                         
 
 
 
 Stockholm den 9/1-2014
                                                                                        
 
 

Vi och alla andra

    
Tisdag den 7/1-2014. Och jag som trodde att skolor och förskolor här i Stockholm började sin nya termin idag. Men icke! Här misstog jag mig ordentligt. Det tycktes som om "hela stan"; med föräldrar, mor/farföräldrar, barn, barnbarn och ett antal släktingar rörde sig likt Egyptens gräshoppor på stan, på bussar, tunnelbanor, gator och torg. Ja, förutom alla som var på olika museer förstås.
Max, som tillbringat natten hos oss, och jag hade tänkt gå till hans favoritmuseum, Spårvagnsmuseet, som ligger i närheten av där vi bor. I mina tankar borde vi alltså ha varit ganska ensamna där.
Nejdå, inte alls!
Det var lång kö redan i kassan och gott om besökare i alla ålderskategorier. Men museet har stora ytor så det gick bra ändå. Max är ju en tågfantast. Roligt är också att titta in på leksaksmuseet  i samma lokaler och titta på utbudet av gamla leksaker. Här är det förstås modelljärnvägarna som får mycket tid.
Trevligt och roligt hade vi.
Lunch hade vi tänkt äta på museet men bordsbrist och folkmängd gjorde att vi efter ca en och en halv timma tog oss därifrån och ner på stan till Norrmalmstorg. 
Max fick önska så det blev ett Mc Donald´s besök. Just här vid Norrmalms Torg är det en stor lokal så det finns alltid plats. Skönt att vila fötterna och pusta.
NK fick också ett besök av oss där focus låg på leksaksavdelningen. Max tittade och kom med några önskningar för det är födelsedag på söndag. Redan fyra år sedan denna härliga kille föddes. Men inte har jag blivit äldre; eller.... Jodå, bara att inse.
Vårt sista stopp för dagen blev Centralen där Max hämtades av sin pappa för vidare tågresa mot Uppsala.
Och det sista han säger är; "Mormor, det har varit en jätterolig och lång dag. Jag älskar dig och kommer snart tillbaka".
Visst smälter man?
 
 
 

Dop och trevligheter i Uppsala.

    
 Uppsala mötte oss med dimma, rejäl sådan. När vi närmade oss domkyrkan så hade vi svårt att ens se kyrktornen. Men strax framför domkyrkan skymtade vi tornen, åtminstone delvis.
Idag var det Williams dag.
Själva dopakten blev väldigt minnesvärd med en präst som sa kloka saker och gjorde alla oss som var närvarande delaktiga i ceremonien. Max hade olika uppgifter under dopet och skötte det hela som om han inte gjort annat. Väldigt roligt att se med det allvar och intresse han gick in för sina uppgifter.
Det blev en väldigt fin stund i kapellet och ett vackert minne för oss alla.
Senare på eftermiddagen samlades vi alla för att äta en buffé och umgås så där i största allmänhet. Väldigt gott och trevligt!
Tack för en fantastisk dag!
 
 
 
Visst skall domkyrkan ligga här i närheten? Ja, där är den ju...
                                                                                                   
Uppsala domkyrka är vacker. I kyrkan finns ett mindre kapell och det var där William skulle döpas. Max är också döpt där och Liv och Johan vigdes där i somras. Lite tradition  alltså...
 
 Mamma Liv, pappa Johan och William är redo för dopceremonien så även prästen, faddrarna och Max.
 
 Max, en härlig storebroe hjälper prästen med att hälla ljummet vatten i dpofunten.
Och William låter sig snällt döpas. Nästan med ett leende på läpparna.
Vad gäller prästen, såvar det han som även vigde Liv och Johan i somras.
 
                                                                         
Och här är William, Algot, Olle  Viberg. Så fin!

Trevligt att äta tillsammans och William njöt av sin dag .
 
       
William vandrade mellan många famnar; till Helen, moster och fadder, (fadder även till Max)till  Sofia min kinesiska vän och lärare och till John som tillsammans med sin fru Gunilla, är mycket goda vänner till familjen.
 
                 William fick så fina doppresenter och även Max fick paket. Gissa om han var glad.
Och nu har William de finaste dansskorna .
Så det är väl bara för den lille charmören att ta lärdom från sin storebror och börja träna.                                                                  
      
     En härlig tårta bjöds vi på till kaffet, men det var svårt att få någon att ta en bit från Williams ansikte.
                                       Och det kan jag verkligen förstå....                                      
 
                                                                                  
 
 
 
 
 
 
                                                                                          
 
 
 
                             
 
 
 
 
 
                                                                                            
 
                                                                 
 
 
                                                                                          
 
 
 
                                
 
                                                                                                   
 
 
 
 
 
                                                                   
 
 
 
                                                                                          
 
 
 
 

Träff på träff...

    
Mycket på gång och det trivs jag ju med. Sedan att internet här hemma krånglar så tillvida att det trådlösa har gett upp, det tycker gag mindre om. För att uttrycka mig i positiva ordalag. Så nu får mobilen tjänstgöra som nätverk. Allt tar längre tid, men det fungerar ändå hyfsat.
Torsdagens eftermiddag bjöd på en jättetrevlig "Pekingträff" på Kulturhuset för oss som just då var i Stockholm. Det var väldigt roligt att ses igen och spännande att få höra hur de andra hade det. Några jobbar och bor i Sverige, ett par bor och arbetar utomlands (Berlin och Indien) och ett par, bl.a jag är pensionärer.
Ett par timmar gick snabbt och sedan bröt jag upp för att ta tåger till Uppsala och fortsatta trevligheter.
Döttrarna skulle firas!
 
Kerstin, Samina, Anna, jag, Mona, Mia och Lena. Och för att verkligen markera att fotot blir taget på rätt sätt så måste givetvis "kaninöronen" vara med.
Detta är något man ser i princip på alla som skall fotograferas i Peking, kaninöronen skall vara med.
 
Uppsala domkyrka var vacker som alltid.
 
Nästan hela sällskapet kom med på bild.
Restaurang Hodja på Sysslomansgatan i Uppsala är ett bra val av restaurang och prisvärt.
Här serveras mat från Mellanöstern med ett rikt urval både av "mezzerätter" (smårätter)
eller om man så önskar mer rejäla varmrätter. Valet är fritt!
 
 Max med farmor Ann-Sofie låter sig väl smaka och Helen och Sara hugger in på några av sina beställda rätter.
                                                                                             
     
Max och William, mina "goingar" var förstås med och firade mamma Liv och moster Helens födelsedag.
                                                                                              
 
I går ,en regning och grå fredag, blev det bio på eftermiddagen tillsammans med vännerna Anna och Marjo. (Pekingvänner)
vi såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret, en film av Felix Herngren och baserad på Jonas Jonassons härliga bok med samma titel. En film som vi tyckte om alla tre. Mycket humor och värme, blandades med en del allvar och tänkvärdheter. Bra skådespelare  och där Robert Gustafsson spelade Allan, huvudpersonen. Se den gärna om ni får tillfälle!
Vi strosade sakta hemåt efter filmen för att fortsätta umgås, äta middag och prata.
Och vi konstaterade tillsammans "att visst har vi det bra".
Idag blir det en lugn dag med en promenad. Skönt, för nu på eftermiddagen har regnet upphört och solen bryter igenom molnen.Men det vill till att raska på för om en timme är det mörkt, alltså före halv fyra.
Morgondagen bjuder på Williams dop i Uppsala och efter det en sen lunch tillsammans med nära och kära.
Ytterligare något trevligt att se fram emot. Men i och för sig så tycker jag att dagarna ofta innehåller ett visst mått av "trevligheter". Det är ju upp till mig att fylla dagarna med det jag tycker om för stunden.
 
 
 
 
 

Ett stycke historia

    
Idag, den 2/1, är en speciell dag av ett par anledningar.
Döttrarna har födelsedag, tänk 33 år har gått sedan de föddes. Redan!
Och vart alla dessa år har tagit vägen vet jag inte. Inte ens idé att ställa den frågan
Bara att konstatera att det är så. Känns bra det också.
Så i kväll blir det till att fira på "lokal" i Uppsala. Trevligt!
 
Men det var inte det som var "själva historian".
På förmiddagen fick jag besök av en mycket god vän till min pappa och som hade med sig ett fint sammanställt häfte med delar av min pappas liv som utspelade sig från 1939 och finska vinterkriget till andra världskrigets slut 1945. (Pappa var 18 år då han åkte till Finland och han var nyss fyllda 24 när tyskarna kapitulerade och fredan kom.)
 Dessutom fick jag i en liten fin ask, en ask som från början innehöll en medalj, den Franska Hederslegionen, som pappa fick efter en speciell händelse under andra världskriget. I asken låg ett usbminne med fantastiska foton, videoklipp, filmer och intervjuer med pappa. Ett stycke verklig historia.
 
Här får jag följa ett stycke historia.
 
Det var en konstig känsla att få se pappa ståendes "live"  både i Nordnorge och vid stränderna i Normandie i Frankrike, där landstigneingen skedde, och berätta om sina erfarenheter från andra världskriget och detta inför män och kvinnor som senare skulle komma att ingå i olika svenska FN förband runt om i världen.
  Pappa visste ju vad han pratade om för han var verkligen med.
 
Citat från den sammanställning, bok, som jag fick idag.
 
 "Allan Mann har kanske i mångas ögonfått beteckningen den hårdförde krigaren, men hans insatser tyder alltjämt på att han uppoffrat sig för två grannländer samt delat med sig av sin godhet till väldigt många människor. Hur många skulle idag vaar beredda att offra sitt liv för en okänd? Vad driver en skadad människa på fjället att ta hand om en annan skadad person?
Många personer i nöd har tacksamt tagit emot det som Allan utfört både för Finland och Norge. Att dela med sig, ta hand om folk, aldrig framhäva sig själv, att vara hjälpsam och stödja dem som är eller har varit i nöd har varit hedersord för Allan.
Allan Mann pratade ogärna om hur det var. Han konstaterar bara att den som inte varit med kan aldrig förstå på allvar, bara se det yttre skedeendet.
Möjligen gripas av händelseförloppet, men att berätta om detverkar mest som skryt.
Vidare säger Allan: "" Har man varit med om krig, blir man ganska ödmjuk. Kanskehar man sett alltför många gå över gränsen. Man glömmer inte att man bara var en av många som genomförde jobbet och hade tur som kom tillbaka.""
Sammanställt av Anders Holmström
 Med dr.
 
Nu skall jag ju inte bli politisk, men med tanke på de strömningar av främlingsfientlighet som råder just nu så kanske Sverigedemokrater och dess likar skulle ha mycket att lära av den historia som redan utspelat sig. Men kunskapen om det som skett är kanske svår, alltför svår, att ta till sig.
 
 
 
 
 

God fortsättning!