Dagens skörd.

    
 Fredag och marknadsdag! Dessutom har min kära dotter namnsdag. Det är Maria idag.
Efter frukost ute på terrassen blev det den vanliga rundan till marknade för inköp av veckans frukt och grönt. Sista marknadsbesöket i den här vändan till Torrevieja.
Vi skulle inte handla så mycket så en medhavd kasse räcker till. I övrigt har de flesta både en och två "dramaten" med sig som dessutom är välfyllda.
På fredagsmarknaden finns nog allt och lite till och det är en vidsträckt marknad som sträcker sig över kanske 20 gator eller mer. Kläder, skor, leksaker, väskor, köksartiklar, sänglinne, verktyg, frukt, grönt, oliver, ostar, skinkor och mycket mer finns att tillgå. Och oftast är priserna mycket överkomliga.
På hemvägen passerade vi en ödetomt och ett gäng fina katter. Fick av någon anledning för mig att de också antingen tänkte eller just hade skördat något ätbart.
 
Trångt innan vi kommer fram till marknaden för en del vill ju parkera så nära som möjligt.
Helst blad varorna...
 
Bosse botaniserar hos vår grönsaksdam men någon "dramaten" behöver inte vi.
     
 Katter i skördetid. De ser ut att vänta på något gott eller också har de just fått sig ett skrovmål. Vad vet jag?
 
Eftermiddagen tillbringades tillsammans med Irene. Vi började storstilat på Gallerian med kaffe och köpte ett par goda bakverk i det norska bageriet. Men eftermiddagen var vacker så det blev även en sväng ner till havet. Visserligen hade det börjat blåsa rejält men luften var varm och solen sken.
Kanske en kopp kaffe till nere på Paseon? Restaurang Sunset Beach blev målet. Jag hade tänkt mig en liten smörgås till kaffet, men det fanns inte att få. Nähä! Då fick det räcka med en kopp kaffe.
Men vad vi blev överraskade. Till kaffet kom varsin liten delikat kaka och en efterrätt. Detta ingick i kaffepriset, 1,60 och jag saknade inte min smörgås. Inte alls.
Tack för en trevlig eftermiddag med mycket prat och många skratt. Och visst går vi tillbaka till Sunset Beach igen.
(Kan tillägga att jag ätit middag här ett par gånger. Jättegod mat och väldigt bra service. Rekommenderas!)
                                                                                      
Kaffe med tilltugg. Bra skördat detta också!
 
 
 
 
Torrevieja den 28/2-2014.
 
                                                                                                   
 
 
 
                                                                                       
 
 
 

Spaning!

    
Det mest spännande som hänt idag var min spaningsutflykt. Jag hade nämligen fått ett tips av Susan om att det i närheten av där vi bor skulle finnas en vacker passionsblomma att beskåda. För att jag skulle hitta rätt fick jag också ett par vackra bilder per mail. Men bilderna i huvudet gick jag nerför Avenida Baleares och hade förstått att muren med blomman skulle finnas på min vänstra sida.
Jag gick och gick, tittade och tittade, korsade gatan flera gånger och fortsatte min spaning, men ingen passionssblomma. Hade funderingar om att ägarna kanske målat sin mur eller klippt ner blomman.
Till sist var jag nere vid havet, vände där och gick i zick zack samma väg tillbaka.
Många vackra växter såg jag, men inte den jag letade efter.
Var nära att ge upp, men än en gång höll envisheten mig vid liv.
 
Jag såg allt utom just en passionsblomma på en mur.

När jag nästan var hemma, bara ett hundratal meter innan jag skulle svänga in på vår gata så fanns passionsblomman där. Helt plötsligt!
 Det var inte så många av dem som slagit ut, men det fanns mängder av knoppar så här kommer jag att gå förbi med ojämna mellanrum.
Tack Susan! Och visst skall jag skaffa mig ett par passionsblommor. Snarast!
Kanske också en bougainvilla i kruka skulle pryda sin plats.
 
Här är den! Passionsblomman!
 
              
Och jag hittade muren och trädörren också.
 
 Nu har jag ändrat i texten.Tack Irene!  Förstår inte varför jag blandade ihop passionsblomman med en porslinsblomman. Men det gjorde jag. Och även porslinsblomman är ju vacker....
   
 
Torrevieja den 27/2-2014                                                                                     
 
 
 
 
 

Envishet, min bästa och sämsta egenskap.

    
Knappast ett moln synligt på himlen. Jo, ett par såg jag faktiskt...En underbar dag.
Och när dagen nu såg så pigg ut bestämde jag mig för att göra ett personligt besök hos elbolaget, Iberdrola. Jag har ett tag försökt att via internet anmäla oss för att få elektronisk faktura. Posten eller brevbäraren, vet inte vem, har nämligen inte hitintills lyckats leverera någon pappersfaktura i brevlådan utan vi har gått till Iberdrola för att hämta den.
Det går bra när vi är här, men i övrigt är det lite svårare. Betald blir fakturan via banken, så det är i alla fall klart.
Alltid något!
Jag hade med alla papper och ville att tjänstemannen via sin dator skulle låta mig logga in på min mail där jag fått info på spanska från elbolaget hur jag skall gå vidare för att få till en e - faktura.
Icke! Jag hade tränat på några fraser och tyckte att han borde förstå mig. Det gjorde han också, men denna service ingick inte i hans uppdrag.
Däremot fick jag ett telefonnummer att ringa för att få hjälp.
Puh!
Tur att det vackra vädret höll i sig. För nu behövds en stärkande promenad längs havet.
Det tar på med byråkrati.
 
 
Strandpromenaden var lika lika mysig som vanligt.
 
En paus på Deni´s, första parkett, med bra utsikt både över Paseon, de som passerade och havet. En öl och en "tostado" smakade bra. Kände att en del energi lämnats på Iberdrolas kontor och behövde kompletteras.
                                                                                       
   
Deni´s och här kan man sitta länge och njuta. Ja, då; jag sitter i skuggan.
 
   
En kort stund där på bänken i solen....
 
Vi strosade bortåt stranden Los Lokos och vidare hemåt. Nu var jag stärkt av dagens vackra väder och var beredd på att åter ta itu med e-faktura "möjligheterna". Man skall tänka positivt. Och kanske en möjlighet fanns att jag skulle få det att fungera via telefonen.
Ringde det nummer jag fått, men tyvärr räckte nte min spanska till för att förstå. Måtte ha nuddat en knapp på telefonen för plötsligt hamnade jag hos en kvinna som talade engelska. Hurra! Framförde mitt ärende och lyckades med hennes hjälp registrera mig via datorn på Iberdrolas hemsida. Den hjälpsamma kvinnan satt kvar och lotsade mig genom de olika momenten tills jag fått klart med användarnamn och lösenord. Har i övrigt försökt själv med detta i tre veckor snart. Felet? Jo, det handlade om hur man skulle identifiera sig. Och som svensk gällde vare sig pass eller NIE/NIF nummer. (id nummer)  Jag skulle trycka i   "annan legitimation". Aha!
Tänk, ibland är det bra att vara envis.
Och envisheten är både min bästa och sämsta egenskap....
 
 
 
 
Torrevieja den 26/2-2014
                                                                               
 
 
 
 
                                                                       
 
 
                                                                                        
 
 
 
                                                                                                    
 

Gröna tankar

    
Idag var himlen åter klarblå och det blev en skön dag i hemma på terrassen. Jag har egentligen inte gjort något alls. Lite ovanligt, men ganska skönt och  både arm och hosta har fått sitt ompysslande.
En promenad i omgivningarna blev det i alla fall och roligt att träffa på några grannar jag förut inte pratat med. Ja, prata och prata. Några ord förstår jag och andra kan jag så det blev ett litete samtal i alla fall. Och så mycket föstod jag att de tyckte det var roligt att vi har en del blommor som syns utåt.
Och fler skall det bli. Nu har jag samlat ihop tre avokadokärnor och planterat dem i olika krukor och hoppas på att någon skall komma i gång och gro. Återstår att se, men jag har talat vänligt med dem.
Tog i alla fall en tur till närmsta trädgårdsmästare nere på Avenida Valenciana efter siestan och tittade på bouganvilla. Men jag skall återkomma i nästa vecka då det finns fler att välja på. För en bouganvilla vill jag ha. Om den sedan skall vara i kruka eller planteras fritt i jorden vet jag inte. Tar tacksamt emot råd från er som vet.
 
Några av blommorna i samlad trupp. Och penningträdet i hörnan blir frodigare för var dag som går.                                                                  
Vad gäller växtligheten så tittar jag dagligen in på grannarnas fina citronträd och undrar om ett sådant kunde passa. Men de blir ganska höga och tar då en del av solen. Dessutom är terrassen och rabatterna runt om ganska små och behändiga. Så jag får kanske nöja mig med att titta på grannens träd.
Ja, citronträden finns åt tre håll...
Konstaterar lugnt att jag trivs, åtminstone vissa dagar, men att göra så lite som möjligt och bara vara. Känner mig idag lite som tjuren Ferdinand, som gärna sitter under sin korkek (det har jag ingen) och bara finns. För det görr jag ju...
 
 
 
 
 
Torrevieja den 25/2-2014

Mellan två dagar

    
I stort sett mulet idag, men med ojämna mellanrum tittade solen fram
och några regnstänk fick vi också känna  av.
Ingen frukost på terrassen. Tyckte att +13 kändes väl svalt...
Vad göra denna måndag då? Ja, inte så mycket. Men konstigt nog försvann denna måndag i rasande fart.
Träffade väninnan I på sena förmiddagen för att beställa badrumsinredning.
Och vilken affär! Bra priser, trevlig personal och stort utbud. Dessutom levererans av varorna hem samma dag om så önskas. Väldigt bekvämt! För egen del tittade jag bara.
Sedan i princip lunchdags. Promenad till den svenska restaurangen Hudik där vi bestämt möte med Perra, en pigg man i sina bästa år, vad det nu är....
För min del blev det en ägg och ansjovismacka och de andra slog till på en god torsk. Prat, skratt och trevlig samvaro blev det.
 
Siestatid mellan 14 och 16 (eller 17) lugnt och stilla även utanför Hudik.
Men idag satt vi inne och åt. Väl kyligt att sitta ute.
På hemvägen gick vi förbi "Mercadona", en stor supermarket och där träffade vi "bekanta", Ami och Partik. Ja, det vill säga jag har inte tidigare träffat någon av dem  personligen, men via Amis blogg tycker jag ändå att jag träffat dem, även om det inte varit personligen. Men idag blev det alltså ett första personligt möte mitt inne på Mercadona. Jättetrevligt!
Jag hade tänkt mig lasagne till middag och var på jakt efter nya lasagneplattor. Mina gamla krullade liksom upp sig i ugnen och blev till rullar. Väl värt att prova en ny sort. Och färska lasagneplattor har jag inte hittat här. Inte ännu.
Ladagnen blev bra, riktigt bra och plattorna behöll sin form. Dessutom kunde jag förstå vad som stod på förpackningen vilket underlättade.
 
 
Bra med bilder och tydlig instruktion, även om den är på spanska.
 
I går var det strålande sol, (vilket det har varit i flera dagar)  idag var det halvmulet/mulet och i morgon skall det bli sol igen så visst blev det en mellandag.
 
 Kanske så här i morgon?
 
 

Karneval m.m.

    
I kväll var jag med om mitt  första karnevalståg i Torreveija och det var en härlig upplevelse.
Och vad jag förstått, så var det den mindre karnevalsmodellen idag, för ytterligare en karneval, en större, äger rum sent på kvällen/natten den 1/3.
Eftersom vi ändå tänkt oss ut på restaurang för att äta en tidig middag tänkte vi först se karnevalen.
Vi var på plats vid halv femtiden och då började människor samlas och slå sig ner på de stolar som fanns utplacerade längs karnevalsgatan i Centrum, Ramon Gallud.
 
 
                                                                                             
Men vi väntade och väntade. Till sist frågade jag en polis när de skulle börja "no se"; vet inte, var hans svar. Men kanske runt 17.30.
Hunriga var vi och hade tänkt oss en middag på Da Vinci. Tanken var god, men tyvärr öppnade inte den restaurangen förrän 18.30. Så alternativet blev ett av våra stamställen, Alinghi.
Det hade börjat bli lite kyligare i luften, +15, och vi var inte fler än kanske tio hugade gäster som satt utomhus.
Gott var det som vamligt och jag provade på nya rätter. Förrätt blev ett grönsaksspett, varmrättenblev ännu en förrätt, laxsallad, och efterrätten delade jag med maken, en härligt krämig brownie med glass.
Tre rätter till det facila priset av åtta euro och som vanligt många rätter att välja på.
 
                                                                                      Gott!
           
Trevlig utsikt från Alinghi.
 
Stärkta av mat och dryck, ett glas vin, gick vi igen upp för att försöka ta del av karnevalståget. Och se!
Nu var det full fart på karnevalståget.
Härligt att se alla deltagare, från de minsta, kanske tre månader och till de äldsta som troligen passerat 80.
Vilken stämning och glädje.
Glad i hågen och ytterligare en upplevelse rkare strosade vi hemåt denna söndagskväll.
 
 
 
 
 
                                                   
 
 
                                      
 
 
 
 
 Torrevieja den 23/2-2014
 
 
 
                                                                          
 
 
 
 

Backe upp och backe ner...

    
En lördag så här i OS tider. Men vi kan inte se OS sändningarna från Sverige, däremot lyssnar vi på valda delar av Sveriges Radios OS sändningar med stort nöje.  Men att bara lyssna räcker inte, så vi bestämde oss för att själva ge os ut i backarna.
Visserligen är de inte alls snötäckta och det gör inget alls. De duger helt perfekt att cykla i.
Ännu mer perfekt blev det med inte ett moln på himlen och en termometer som visade på +20 när v mitt på dagen gav oss iväg .
Av någon anledninga har vi en liten förkärlek för trakterna runt La Mata. Kanske är det den kuperade terrängen som känns inbjudande och den fantastiskt vackra utsikten en så här kar dag.
Sedan tycker vi att stränderna, "vattenhålen" och havet vid La Mata  verkligen erbjuder "det där lilla extra".
Men backigt är det. Och hur man än gör, vilken väg man än väljer så är det backigt. Men å andra sidan skulle inte den vackra utsikten uppifrån komma om det inte fanns en höjd att titta ner från.
Extra motion, backträning, kommer med på köpet.
Eftersom jag fortfarande hostar mycket så går jag upp i de längsta backarna och det gör absolut ingenting.
Idag hittade vi den femte vägen till La Mata och cyklade igen genom för oss nya och fina områden.
Själva strandpromenaden är uppdelad i en gångväg, en trätrall som är flera km lång och parallellt, i stort sett går en cykelväg. (Dock inte hela sträckan)
Idag hittade vi ett för oss nytt "vattenhål"; restaurante och Hostel ALBA, som ligger längs strandpromenaden innan man komer fram till själva byn La Mata. Trevligt och med bra erbudande om en "cana con tapas", en fatöl med tapas för tre euro. Gott var det också. (Och givetvis fanns en à la carte matseldel eller en "dagens meny".) 
PÅ hemvägen var det en backe som erbjöd motstånd och sedan rullade vi hela vägen hem utan att trampa.
En jättemysig utflykt blev det!
 
 
 
 
Väl hemma efter dagens runda, kändes det bra att fira lite. Dels är balustraden färdigmålad och dels har vi kuperat grannens enbuske som frimodigt bjuder in sig på vår tomt. Och även den OS inspirerade backcykelturen borde firas. Visst!
 
 
Enbusken, kanske är det något annat, syns till höger och den tycker verkligen om att komma över balustraden.
 I lagom dos instämmer jag. Och lite bubbel, oliver och ostar smakar ju bra när man vill fira något...
Härligt att sitta ute och njuta i den vackra kvällssolen vid 18 tiden då det fortfarande är +18.
                                                                                                            
 
 
 
Torrevieja den 22/2-2012

Marknadstankar

    
Fredag och marknadsdag. Blev en tur efter frukost för inköp av veckans tänkta behov av frukt, grönsaker och oliver. Och komplettera kan man ju göra varje dag om man känner för det. Utbudet av fräscha varor i snabbköpen är alldeles utmärkt. Men det hör liksom till att gå till marknaden om fredagarna.
 
Fräscha frukter och grönsaker.
 
Apropå marknader så kom jag helt plötsligt att tänka tillbaka ett antal år i tiden, sådär en 35 år...Jag jobbade då i Tailand i ett flyktingläger, men barn och ungdomar som flytt över gränsen från Kambodja efter det att Vietnam ockuperat landet.
Jag arbetade tillsammans med en ung man, en tolk, som själv flytt från Kambodja och vårt gemensamma språk var franska.
Denne tolk, som också var en vän, ville fira att han fått en liten dotter och bad mig snällt att köpa ett par hönor när jag ändå skulle till marknaden.
Inga problem, tyckte jag. Men jag visste ju att det egentligen fanns ett par hinder.
För det första var det inte tillåtet att ta in något i lägret till flyktingarna för att ge bort. (Inte ens om de arbetade åt en av världens största hjälporganisationer. ) Nästa problem att lösa var ju hur jag skulle få min jeep genom vaktens vakande öga utan att den genomsöktes.
Positiv var jag, och tänkte att det får lösa sig eftersom.
Jag körde på skumpiga vägar genom djungeln de 10 km till marknaden. Hittade det jag skulle ha, men inga hönor.
Hittade efter ett visst letande en litet stånd där det fanns hönor. Djupfrysta!
Glad i hågen köpte jag tre stycken, körde tillbaka, lyckades passera vakten som sov och kunde lämna hönorna till tolken.
Stolt var jag över att uppdraget var slutfört.
Tolken blev glad. Men? Vad skulle han göra med de djupfrysta hönorna.?
Jag, i min enfald, hade trott att han skulle laga till dem och äta för att fira att han fått en dotter.
Så fel jag hade och så västerländskt jag tänkte.
Djupfrysta hönor tinar ju snabbt i värmen och skulle behöva tillagas ganska snabbt.
Och vare sig kyl eller frys fanns förstås att tillgå i dessa flyktingläger där 10 000 människor bodde tätt tillsammans i små bambuskjul.
Bara en sak att göra; ta jeepen och köra i väg på nytt och köpa två levande hönor.
Jag fick tag på hönorna som bands ihop i fötterna, fick hjälp med att få in dem i jeepen och körde snabbt tillbaka.
Turen var med mig även denna gång. Vakten tittade i framsätet och på flaket, men inte i baksätets golv där kycklingarna fanns.
Minns att jag drog ett djupt andetag i det ögonblicket och några minuter senare lämnades hönorna över till min tolk som blev jätteglad. Jag också! Och lättadd.
Såg sedan under en månad de smö hönsen trippa omkring och picka efter mat och jag vet också att de värpte. Så någonstans i omgivningarna fanns det en tupp, men honom hade jag inte tagit hit.
Inser att jag håller på att bli gammal, när sådana minnen ploppar upp. Men jag kan le och se tillbaka på fina upplevelser och många givande erfarenheter.
(Skulle någon vara intresserad av att läsa mer om Kambodja så finns i bloggen en kategori på vänstersidan där Kambodja finns med som rubrik.)
 
Solen fortsatte i alla fall att skina denna fredag och en tur ner till havet fick det bli. Träffade vännerna 2x I och vi tog sällskap till Deni´s. Börjar nästan bli stammis där.
Skönt att sitta, för min del, i skuggan och höra vågskvalpet och palmernas sus. Och vänder jag mig om har jag en härlig vy med ett glittrande hav. Har svårt att se mig mätt..
 
 
                                                                                                       
 
 
 
 
Torrevieja den 21/2-2014
 

I det blå...

    
I dag har jag verkligen varit ute i det blå och på mer än ett sätt.
Efter gårdagens målningsinsats blev jag idag ombedd att göra ett lite mer precisionsinriktat arbete på muren. Eller på balustraden, som jag igår fick lära mig att det heter.
Tror jag blev lite smickrad, för idag fick jag måla de smalare kanterna som går längs hela balustrade och som syns lite mer. (Gårdagens målning syns bara om man står på nära håll och tittar.)
Men innan målningsjobbet bjöd maken på en rejäl och närande frukost beståendes av stekta ägg och tomater på en  skiva grovt bröd, samt kaffe och det hela serverades ute i solen till ackompagnemang av en knallblå himmel.
Målarjobbet var klart på lite drygt en timme och sedan väntade en trevlig cykeltur i det vackra vädret.
Många stopp blev det på vägen; måste ju vila armen då och då samt undvika de värsta hostattackerna.
 
När cyklarna parkeras låses de fast dels tillsammans och sedan ofta dessutom i en stolpe.
Bara för säkerhets skull...
Vi rullade Avenida des Baleares ner not havet. Rulla är just rätta ordet. Bra fart blir det i den långa utförslöpan.
Passeade Playorna Los Locos och de la Cura, där det fanns gott om solande personer och även några tappra som badade. Havet glittrade så vackert så vackert så ett vätskestopp på Deni´s, alldeles vid havet passde bra för att verkligen kunna njuta av ett glittrande hav och en blå himmel.
Vi fortsatte färden söderut och stannade till för att titta på de modiga kitesurfarna vid Playa del Naufragos.
Jag hade för mig att man skulle kunna cykla längs havet hela vägen ner till Punta Prima, men blev osäker efter ett tag då vägen verkade försvinna. Ja, väg och väg, det var mer en röd grushistoria  som löpte längs havet. Måste titta på en riktig karta och se om den "vägen" hade varit möjlig att fortsätta på. Nu började det blåsa så det var inte så behagligt att trampa i mtvind och absolut inget som gynnade min hosta. Så vi vände tillbaka hemåt mot stan. Men det här området får vi utforska mer. Helt klart.
Och den blå färgen från himmel och hav följde med oss nästan ända hem.
Även nu i skrivandets stund, 18.30 är himlen blå, visserligen med små vita molntussar som bryter av. Men blått är det och +17.
 
 
 
 
 
 
 
Torrevieja den 20/2-2014

Hedersuppdrag? I liten bemärkelse...

    
Visserligen har jag tummen mitt i handen och är opraktisk i största allmänhet. Men idag har jag fått ett hedersuppdrag, i mindre skala.
Jag har fått förtroendet att bistå Bosse vid målning av muren utomhus och som utgör gränsen mellan grannens terrass och vår.
Men jag hade viss tur. Solen sken starkt mitt på dagen, rakt över muren, så ingen målning kunde ske.
Ledigt, med andra ord. Passade på att gå iväg en sväng för att fika, äta lite lunch och handla tillsammans med vännerna I och I och vara laddad för uppdraget när jag kom tillbaka,
Under min utflykt hade Bosse varit och köpt upp sig på ytterligare ett gäng penslar i mindre storlek och som var lämpliga för ändamålet.
Härligt väder och gatan verkligen badar i solsken.
 
Att måla muren är ett detaljjobb med många skrymslen där penseln och färg skall nå in ordentligt.
Så innan jag fick förtroendet att börja måla så fick jag en noggrann genomgång av hur man målar.
Sedan fick jag provmåla under övervakning och när det sedan så bra fick jag ge mig på de små kvadraterna i muren.
Själv var jag mycket nöjd över vad jag uträttat och ännu har jag inte hört några synpunkter från arbetsledare på själva utförandet.
Risken, eller chansen,  är att det blev så bra gjort att jag får fortsätta med andra målaruppgifter i morgon.
Snyggt blir det i alla fall.
Nu är min de av målningenl är slutförd för idag och jag skall överraska maken med några tapas och ett glas bubbel inan middagsbestyren sätter i gång.
Vi får sätta oss så att den nymålade muren riktigt syns.
 
Detaljbid av muren och Bosse visar mycket pedagogiskt hur jag skall måla.
 
Full koncentration på målningsuppdraget.
 
 
                                                                                                           
 
 
Torrevieja den 19/2-2014

Sann glädje!

    
"Mormor! Jag tänkte jag skulle pigga upp dig lite"!  Och visst blev jag glad! Väldigt glad!
Fick dessa helt underbara bilder skickade i går av Williams mamma, Liv. Tror fullt och fast på att armen med sitt sår och den elaka hostan blir bättre av av denna hälsning.
 
En härlig kille på fem månader och fylld av allt roligt livet har att erbjuda. Världens goaste William.
 
Ja, tillsammans med storebror Max förstås.
 

Bättre tur idag

    
I morse befann jag mig vid vårdcentralen strax före klockan åtta och öppningsdags. Men jag var ingalunda först i kön, näst sist.
På slaget åtta öppnades portarna och alla väntande strömmade in. Jag också.
Men alla försvann åt olika håll så vid registreringsdisken var jag bland de första.
 
Lång kö till vårdcentralen innan portarna öppnades klocka åtta. Sedan försvann de flesta...
 
Efter att hemma ha tränat på den spanska frasen och nu hyfsat lyckades säga den; "jag vill träffa en läkare för att få ett intyg att lämna till en sjuksköterska som då får klartecken att ta bort mina stygn i armen" så fick jag en läkartid ca halv nio.
Satte mig i vänthallen och var riktigt upprymd. Jag ropades upp, fick träffa en doktor och lyckades nog hjälpligt med hjälp av kroppsspråk och lösryckta spanska glosor förklara mitt ärende. Doktorn tyckte såret såg bra ut , men hon konstaterade också att det var stort, djupt och att det var många stygn sydda.
Med intyget om att det var ok att ta bort alla stygn blev det ett nytt besök i receptionen för att få en tid hos en sköterska. (I går var nämligen sköterskan tveksam till om alla stygn kunde tas på samma gång, men det kunde de enligt läkaren.)
Så kvart över tio skulle jag på nytt vara på plats utanför sköterskornas rum.
Lättad gick jag till närbelägna café Torrerero för att ta en kopp kaffe.
Strax efter tio var jag sedan på plats i korridoren utanför hos sköterskorna, blev uppropad och fick alla stygnen borttagna av en jätterar sjuksköterska.
Och lättad var jag. Hon också tror jag.
Vill gärna ge en eloge till vårdcentralen här. Dels är besöken för nödvändig vård kostnadsfria om man visar sitt EUkort, sjukförsäkringskortet, (går att beställa från försäkringskassan) och dels kan man få hjälp samma dag, även om man får vänta mellan besök hos läkare och sköterska.
 
Klart! Alla stygnen är borta.
 
 
 
 
 Torrevieja den 18/2-2014
 

Gott försök.

    
 
Hade satt klockan på ringning i mrse för att vara på den lokala vårdcentralen i god tid innan måndagmorgonens rusning startade. Så strax efter klockan nio stegande jag vant in i byggnaden, har varit här några gånger tidigare, och gick fram till kassorna för anmälan. Ingen kö alls! Jag framförde mitt ärende med de spanska ord och fraser jag tränat in, visade mitt intyg från Södesjukhuset, förklarade med några få spanska ord vad det innehöll, fick en lapp med tid för borttagning av stygnen klockan 13.09 så jag promenerade den fem minuter korta sträckan hem för att vänta. Funderade en liten stund över att jag denna gång inte skulle träffa en läkare innan, men kanske hade rutinerna ändrats. Vad visst jag?
 
Jag tittade inte på lappen förrän jag var hemma och såg då att det stod ungefär "Febres enfermia". Tittade på Google Translator och fick förslag på att det kunde betyda "efterbehandling av feber". Det var ju inte vad jag försökt tala om....
Visserligen är jag förkyld och hostat har jag gjort länge. Men nu gällde det att ta bort stygnen.
Gick tillbaka igen för att fråga. Den godmodiga damen i receptionen fanns kvar och förklarade att enfermia betydde sjuksköterska och Febres var nämnet på sköterskan jag skulle träffa. Pust! Hem igen!
Passade på att ringa väninnan I som lovade gå med mig och få bort stygnen. Skönt med en spansktalande livlina.
På utsatt tid var jag tillbaka och mötte upp vännerna I och I.
 
Den lokala vårdcentralen ville vara med på bid.
 
Vi "knödde" in oss, i den av måndagspatienter nu fyllda korridoren, och väntade på att mitt namn skulle ropas upp och det skedde i stort sett på utsatt tid.
Jag fick dock inte ha med någon "översättare" in. Sjukskötaren tittade på min arm och mina stygn och frågade efter ett läkarpapper. Que? Jag visade pappret frå SÖS hemma och förklarade vad det stod. Men det var inte detta papper som var viktigt utan ett papper/intyg skrivit av en spansk läkare här på vårdcentralen som tittat på såret. Jaha!
Sjukskötaren gick med mig ut och berättade för I och I att jag fick beställa tid i receptionen till i morgon för att först träffa en läkare innan någon stygnborttagning kunde ske. Och troligen skulle kanske bara vartannat stygn tas....Nähä...
Till receptionen för att beställa tid för morgondagens läkarbesök. Men, det gick inte. Detta sker samma dag. Så i morgon klockan 8 är jag på plats för ett nytt försök att få bort åtminstone några stygn.
Tur att man är en ganska tålmodig typ som stundtals kan se det humoristiska i olika situationer. Hann nog träna upp detta under åren i Peking.
 
Efter denna sejour var vi riktigt hungriga och begav oss till Gallerian för att slå runt på en räksmörgås. Eller som vi sa; en stygnmacka.
 
          
Verkligen en god och fräsch räkmacka på grovt bröd och med stora, fina, räkor.
                                                                                            
 
 
           
 
                                                                                             
                                                                                          
 
 
 
 
 
 
                                                                                             
 
 
 

Projekt

    
Har läst att man skall ha flera projekt på gång. Då verkar man kreativ och uppfinningsrik. Nu är jag inte alls vare sig kreativ eller idérik. Men då och då slår det till.
Alltså mer att ändra saker och ting och få andra saker gjorda som jag skjutit på. Och kanske lite nyskapande.
Dagens första händelse var att flytta en vacker och frodig gullranka från sin plats på terrassen. Den slingrade  sig uppför grannens mur och med jämna bladrankor tryckte den även in sig in i murens hål.
(Grannen har vi inte sett så jag har ingen aning om vad han/hon skulle säga om det hela.)
Nu är rankan förflyttad inomhus, placerad på en pall vid fönstret och har en framtid som förhoppningsvis kommer att innebära att den slingrar sig uppför de trådar maken skruvat upp på väggen. 
För att gardera mig så har jag tagit skott av rankan som förhoppningsvis, även de, skall växa och bli frodiga. Och platsen för den växtens  fortsatte leverne utomhus är också uttänkt.
 
Före och efter...
 

Även penningblomman (tror den heter så) frodas och blommar så vackert.
Jag talar med den varje dag och kanske är det därför den fortsätter att trivas och sprida ut sig.
 
Dagens nästa projekt blev en tur till Carrefour.
Min cykel har nu varit hos mig i snart fyra veckor och det var dags för översyn av ekrar, bromsar, växlar m.m.  (Servicen ingick i priset.) Jag och cykeln rullade in på Carrefour, men där blev jag stoppad.
För min del tänkte jag ta cykeln till rätt avdelning, men damen i spärren tyckte jag behövde ett papper med mig innan vi gjorde entré.
Och ordet "service" är internationellt, så efter att ha sagt det fick jag med mig ett dokument och gick till cykelavdelningen där noggrann servivce utfördes. Jag lät maken stå kvar för att övervaka det hela och sedan ta med cykeln ut. Själv passade jag på att fundera över nästa projekt; kvällens middag.

Cykelservice på gång.
 
 
                                                                                        
Jag fastnade vid fisk och skaldjursdiskarna. Vilket utbud! Efter viss tvekan föll jag för en fin bit laxfilé till varmrätt och förrätten, kunde/ville jag inte avstå, fick bli en halv hummer med rostat bröd och hemgjord alioli. Hoppas  att den inte skall skära sig, lätt hänt för mig, så jag köpte för säkerhets skull hem lite färdiggjord....
 
Kvällens projekt, förutom att ordna middag, blir att kurrera förkylningen med mina kinesiska medikamenter och ladda inför morgondagens projekt; ett besök på Vårdcentralen för att ta bort stygnen i min arm. Vill helst inte se ärret...
Men sedan blir det nog en projektlös morgondag. Man måste ju ha tid till återhämtning också.
Önskar alla en trevlig kväll!
 
Och är det kanske fler än jag som har "projekt" på gång?
 
 
 
                                          
 
 
 
                                                                                        
 

Lagom blandning

    
Idag blev det en så där väldigt "svenskt lagom dag", en lagom och trevlig blandning av det mesta.
Frukost på terrassen i strålande solsken och där smiddes dagens planer. Bosse som cyklat en del när jag förlustade mig i Vemdalen och i Stockholm ville visa några cykelvägar han hittat väster om stan. I dessa områden hade jag inte varit, men de kändes långt från centrum och havet om man inte är bilburen. Men här var väldigt stilla och bänkar strategiskt utplacerade efter cykelvägen.
Under vägs blev det förstås ett antal vätskepauser, medfört vatten, eftersom min hosta inte ger med sig.
På vägen in till Torre stannade vi till vid Salinas del Torrevieja, ett område där salt som utvinns här i Torre tas om hand och saltdepåerna ser ut som små oppiga berg.
Slutmålet för dagens cykeltur var en tidig middag eller sen lunch på en av våra favoritrestauranger nere vid Paseon och havet, Ahlingi, en italienskinspirerad restaurang med god och varierad mat och bra priser på dagens meny. Många för-varm och efterrätter  finns att välja på och allt till ett fast pris av 7.95 euro, utan dryck. (Har skrivit om den restaurangen tidigare.)
 Skulle man vilja äta à la carte, så går det alldeles utmärkt.
För min del blev det caprese till förrätt (mozzarella och tomat), som varmrätt vegetarisk lasagne och till dessert valde jag flan. Allt väldigt gott! Det brukar det vara.
Innan vi styrde cyklarna hemåt tog vi en promenad längs havet på paseon. (Här får man inte cykla..)
Sedan gällde det, på hemvägen, att hålla rätt på alla enkelriktade gator och vara en laglydig cyklist. Men med Bosse som gruppledare så går sådana saker galant.
Och apropå blandningar; så blev det lyckade sådana idag. Precis lagom av allt.
 
 
 
 
 
 
 
Torrevieja den 15/2-2014
 
 

Det glittrar

    
Det blev verkligen en glittrande dag och i flerdubbel bemärkelse. En väldigt bra dag och både arm och hosta höll sig inom "anständiga  ramar".
Marknadsbesök med inhandling av veckans frukt och grönsaker. Bra att ha allt hemma, fräscha varor och till bra priser. Köpte också ett kila jordgubbar för lite drygt en euro och var kanske redan vid inköpet lite kritisk till hur de skulle smaka, spanska jordgubbar från Andalucien. Men när jag hos försäljaren provat ett par sycken så slog vi till. De var riktigt goda. Kanske inte som de svenska Ölands eller finnerödja jordgubbarna som går att köpa några veckor i slutet av juni och juli, men absolut godkända.
Efter det korta marknadsbesöket var det dags för lunch med väninnan I och nere vid havet förstås. Deni´s blev ett bra val och erbjöd också perfekt havsutsikt.
Vi strosade vidare upp i stan för kaffe ville vi ha och Ina Espresso har väldigt gott kaffe och dessutom fina bakverk.
Här blev vi också bjudna på var sin liten "alla-hjärtansdags-bakelse". Den var precis lika god som den ser ut.
 
 
 
              
 
 
 
Gott kaffe och goda små bakelser.  Och visst glittrar det om geléhjärtanen?
                                                                                       
Sen eftermiddag hade jag tid hos frissan Jessica på Calle Azorin 128, klippning och lite stödpermanent hade jag tänkt och så blev det.
Ett trevligt besök hos en jätteduktig frissa så hit kommer jag tillbaka. Helt klart! Jag var supernöjd med resultatet.  Jämfört med Stockholmspriserna så betalade jag 1/4 av dessa...
 
Solen fortsatte nog att glittra över havet, men efter frissan begav jag mig hemåt och passade på att handla kött på vägen. Invigning av den nyinköpta grillhinken var det tänkt.
Eftersom jag inte kan de spanska köttdelarna ännu så ringde jag I och bad om råd. Kom hem med utskuren biff och var spänd både på grillen och resultatet av det hela.
 
 
   
 
Vid grillmomenter var det inte havet som glittrade. Snarare sprätte grillglöden omkring och lyste upp omgivningen och röken låg tät över grannskapet, så det var skönt att ha Bosse positionerad som grillvakt. Inser att vi nog får köpa grillkol av bättre kvalité så att den i större omfattning håller sig i grillhinken. (Blev till att sopa och torka idag.)
Vet inte riktigt vad grannarna tyckte om röken som blåste pt deras håll, med de stängde sina fönster och dörrar.
Grillresultatet blev bra och vi njöt av att sitta ute och äta en sen middag. Tänk,14 februari och +16 grader klockan 20!
 
 
 
  Torrevieja den 15/2-2014   
                                                                    
 
                                                                                       
 
 
 
                                                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                   
 

God morgon alla hjärtan och alla andra.

    
Strålande sol, en härlig dag denna "Alla hjärtans dag".
Jag tycker att alla dagar skall vara lite av en fest och blev extra glad i morse då Bosse överraskade med Champagnefrukost på terrassen. En vacker, liten, orkidé, min absoluta favoritblomma stod  bredvid.
Efter att nu ha lyssnat på lite skidåkning från OS så väntar ett marknadsbesök för inköp av frukt och grönsaker.
Lunch med en väninna och ett besök hos frissan står också på dagens agenda och håller det vackra vädret i sig, vilket det förstås gör, så blir det invigning av grillen i kväll. (Den lilla grillhinken från Rusta)
Och sedan soffhäng i sällskap med "På Spåret".
Önskar alla en trevlig dag och varför inte strössla med extra vänlighet och leenden idag, något man kanske skulle unna sig att göra alla dagar. Jag skall göra mitt bästa både idag och andra dagar. Men det räcker ju inte alltid med att försöka....En bra början dock!
 
 
 
                                                                                                              
 
 
 
Torrevieja den 14/2-2014

Försommardag i februari

    
Idag har det varit en riktig försommardag med en skuggantemperatur på +22. Visserligen blåste det lite nere vid havet, men för en luttrad nordbo så var det inga kalla vindar dierkt.
Vi bestämde att motionera cyklarna så de kom ut på en långsam tur. Jag jan inte alls anstränga mig för då drar hostan i gång och det är sedan svårt att få stopp på den.
Inte heller armen kunde användas som vanligt,för att hålla i styret någon längre period. Men å andra sidan hade vi ingen brådska.
Vi började med ett besök på Iberdrola, elkontoret och det gick ganska fort, bara 20 minuters väntan. Ville gärna ha elfakturan på papper. Bra att veta hur mycket el som gått åt. Vad det kostade, visste vi redan.
Nästa stopp blev Domti vid Playa del Los Locos. En"tvåeurosbutik", som säljer det mesta, och där ingen vara kostar mer än två euro. Blev lite mindre inköp, bla grillkol och i stället för tändvätska några tändtabletter. Får se i morgon hur grillen, kolen och tabletterna fungerar.
På vägen tillbaka stannade vi till vid Playa del Cura för lite dryckesförstärkning. Mysigt att sitta vid havet och titta ut, både på några tappra badande individer och de som redan nu påbörjat sin solbränna.
Ytterligare ett stopp på vägen hem för att köpa med lite muffins att inta tillsammans med efetrmiddagskaffet på terrassen.
 
Vackert! Jag tycker verkligen om den här vyn. Havsfantast som jag är.
 
 
                                                                                            
                                                                                   
Bosse parkerar cyklarna och låser ihop dem. För säkerhets skull bara.
 

Dagen har börjat övergå mot kväll. klockan är halv sju, det är fortfarande ljust ute och termometern visar på +19 grader i skuggan och det är ju där jag är.
Bara att passa på att njuta. Och det gör jag.
 
 
 
 
Torrevieja den 13/2-2014
 
 
 
 

Idag!

    
Strålande sol på morgonen, inte ett moln synligt, termometern visade på +17 vid 10 tiden. Frukosten på terrassen smakade utmärkt och det var så mysigt att sitta ute och omsvepas av både solljuset och miljön.
Vi planerade dagen och konstaterade att det var lagom att börja med ett par aktiviteter i mindre skala.
Min arm orkar inte så mycket blir trött och öm och inte hostan och anfåddheten kräver att jag rör mig i mycket maklig takt.
Dagens första promenad gick till en stor järnaffär, där de i princip säaljer allt mellan himmel och jord. Vi tänkte köpa en liten grill. Utbudet av grillar var stort, men vi skulle ha en lite. Och se vad skådar våra ögon? Jo, en svensk liten grillhink från Rusta för 5 euro. Bra tyckte vi och tågade hem med grillen. Längs vägen hem träffade vi på några norrmän som också investerat 5 euro i denna grill och var supernöjda. (De hade haft en större och mer avancerad grill men den hade rostat sönde, så nu tyckte de att man kunde köpa ett antal "grillhinkar" och ha dem som förbrukningsvara.
PÅ min lott kom att montera ihop hinkgrillen och det var em moment enligt bruksanvisningen. Med tanke på att jag har tummen mitt i handen, så kunde reslltatet ha blivit hur som.
Men det blev inga delar över och min montering verkade stämma med bilden på förpackningen. Nöjd var jag!
Nu återstår det att prova grillförmågan, men det blir i morgon.
 
Hinkgrillen före och efter ihopsättandet.
 
Eftermiddagens aktivitet blev en promenad, ner till havet, förstås. Här hade vi bestämt träff, på Deni`s bar och restaurang, med vår goda vän I som idag fyllde X antal år. Visst skulle hon firas. Och inte hade vi på något sätt hört att hon inte ville bli firad. Men jag hör ju lite dåligt ibland. Och allra helst när jag själv så vill.
En trevlig eftermiddag blev det och med havet i närheten och solen som skiner så känns det genast lättare.
 
 
Har svårt att se mig mätt på havet som glittrar i solen så denna utsikt från Deni´s är jag förtjust i.
 
Visst fick födelsedagsbarnet sitt paket och
gissa om hon blev både överraskad och glad?
Tänkte även förstås på La Syrra, hemma i S.
 
Segelsäsongen är i gång här och visst längtar jag till Stockholms skärgård.
Medelhavet här i trakterna har ju tyvärr ingen skärgård...
 
 
                                                                                                         
 
                                                                                                       
 
 Torrevieja den 12/2-2014
                                                                                           
 
 
 
 

Torrevieja igen!

    
Go kväll! Måste erkänna att jag har svårt att hålla ögomlocken öppna. En lång dag har det varit och den är inte riktigt slut ännu. Men i Torrevieja är jag.
Steg upp tidigt, i princip mitt i natten och taxin kom 04.15. Buss till Skavsta och avresa mot Torrevieja 07.20. Allt klaffade perfekt.
Var lite orolig på Skavsta att någon skulle väga handbageget. Visste att mitt vägde lite för mycket, alltså mer än 10 kg. Så för att vara på den säkra sidan packade jag upp Bosses jacka som skulle tas med, tog på den utanpå min tunna dunjacka och vips så var väskan nere i endast 11 kg. Nöjd var jag. Nu får man på Ryan även ha mindre handväska eller ryggsäck och det hade jag. Alltså en mindre ryggsäck och även den var ganska välfylld.

Skönt i alla fall att ha bokat en sittplats och få gå ombord först utan att trängas.
Men från den 2/2 så får alla passagerare på Ryan en tilldelad plats, men man kan också, precis som på andra bolag, reservera en viss plats mot en extra kostnad. Och det hade jag gjort. (Ville ju inte trängas med hänsyn till armen och ville också sitta med armen mot fönstret så jag fick stöd för den.)
Planet startade på tid och vi landade t.o.m. före utsatt tid. Riktigt bra!
 
 
Snart dags för landning.

Det blev flygbussen till Torre och det var tur att jag var där och ställde in mig i ledet i god tid för bussen blev fylld och några resenärer kom inte med utan fick vänta på nästa avgång klockan14.
Jag hade i kön inlett en pakt med en trevlig man, så han tog in bagaget i lastutrymmet och jag köpte biljett och tog platser. Bra jobbat.
Bosse mötte mig cykel och väskan fick åka på pakethållaren.
Skönt att vara tillbaka. Vissserligen ingen sol, men å andra sidan kompencerades det av att termometern visade på plus 16.
Konstaterade att grannens citroner hade mognat och blivit fler och att mina blommor klarat sig bra efter ett par dagars riktigt envetet blåsande. Tyvärr hade knopparna på hibiscusen blåst av så nu fanns det bara tre kvar.
En promenad på eftermiddagen och lite pyssel hemma blev det också.
Nu väntar middag och sedan blir det tidigt sänggående både för mig och armen.
Kan meddela att solen öär gå upp klockan åtta på morgonen och sedan håller den sig uppe till klockan sex. Och i morgon vill jag att den visar sig på riktigt. Hoppas!
 
 
                                                                                     
 
 
 
 
Torrevieja den 11/2-2014

Tack, det går framåt...

    
Var och visade upp min arm idag på Södersjukhuset och läkarna var nöjda. De tyckte såret och armen såg bra ut och att läkningen gick som planerat.
När jag såg såret tyckte jag inte alls att det såg så fint ut. Men det är ju ett tag kvar tills stygnen skall tas, så kanske hinner det snygga till sig så att jag också kan tycka att det är ok.
Om något mer behöver göras får jag veta i mars, så det är bara att ge sig till tåls.
Och just tålamod är inte min starka sida. Ett klart förbättringsområde alltså.
Så i mars kanske det har infunnnit sig. Bäst att genast börja träna. På tålamodet alltså.
På vägen hem från SÖS köpte jag med en liten vanlig semla att inmundiga till kaffet. Tyckte att en liten belöning var på sin plats. Och semlan var god och alldeles lagom.
(Numer kommer semlorna ofta i olika storlekar; small, medium och large och därutöver kan man välja mellan vanlig deg eller wienerdeg. Kanske finns ännu fler varianter...)
 
Ett steg framåt blev det idag och det känns bra för nu blir det bara bättre och bättre. Tror jag....
 
 
 
 
 
 
 

Allt annat än trist

    
Söndag! En regnig och trist en, ute alltså. För egen del har jag har haft det allt annat än trist.
Efter en lång frukost, tillsammans med Dagens Nyheter, utbredd äver bordet och Bosse på Skype, så bestämde jag mig för att checka in på Ryan Air inför tisdagens resa till lite varmare trakter.
Var ju lite skeptisk efter gårdagens trubbel med själva bokningen, hur det skulle fungera. Men se, det gick bra. Skönt!
Sedan blev det en tur till Sumpan för att hämta väninnan Ingrid.
Lunch väntade här hemma. Ja, inte direkt väntade, den skulle ordnas till. Men med trevligt sällskap i köket gick det som en dans.
Ugnsbakad chili och limemarinerad Salmalax, romsås, kokt potais och sallad blev resultatet.
Mycket prat och skratt förstås och regnet utanför fortsatte. Men vad hade det med oss att göra?
 
Gott, tyckte vi.
 
Senare på eftermiddagen blev det repris på Sumpan och därefter fortsatte bilen till Uppsala.
Hade en del saker som skulle lämnas till Livfamiljen efter Vemdalen.
Jättemysigt att träffa Max och William igen. Världens finaste....
Tillbaka till Stockholm och soffhäng tillsammans med "Så ska det låta".
Och nu skall jag ladda inför morgondagens läkarbesök.
Är lite kluven, men väljer de positiva tankarna.
 
 

En vishet

    
En vishet, eller kanske bör man säga envishet, är en av mina både bästa och sämsta egenskaper och den har mest gett mig glädje. Men jag vet att andra i min omgivning inte alltid varit så glada åt just denna egenskap...
Och för att citera Helen Keller ( 1880-1968) " Vi kan uträtta allt vi vill om vi ägnar oss åt det tillräckligt länge."
Just idag kom min envishet bra tll pass. Jag har snart tänkt mig en tur till Torrevieja och tittade ivrigt på olika flygbolags hemsidor om lämpliga resor till Alicante och då även med priser som jag  tyckte var passande.
Hade helt glömt att södra Sverige nu drar i gång sitt sportlov och sedan följer resten av landet efter som ett pärlband de kommande veckorna.
Priserna jag hittade hos de olika flygbolagen var inte passande. Inte alls och heller inte restiden som i flera fall gick upp mot 8h eller mer för att förflytta sig en sträcka som med direktflyg tar 4h. Puh! Och priset för en enkel biljett låg på över 2000 kr.
Men så plötsligt hittade jag en resa på tisdag, visserligen läkarbesök på måndag, men det går nog bra, så tisdag skulle bli helt perekt som avresedag.
Biljetten fanns hos Ryan Air och jag bokade. Fanns för övrigt inte många platser kvar.
När jag väl lotsat mig genom bokningsmomenten och beställt en speciell plats, vill ju p.g.a. armen sitta vid fönstret, på vänster sida, och kom till betalningen så hängde det upp sig. Betalningen gick vid första försöket inte igenom. Provade en gång till och nu såg det ut att ha lyckats. Skönt.
 
Kunde nästan andas ut, precis som i denna miljö. I Yangshouområdet i södra Kina.
 
Man brukar genast få ett mail som bekräftar köpet och innehåller resrutten.
Inget mail kom. Väntade i en timme, inget mail. Ringer banken och frågar om mitt kort debiterats. Det hade det inte.
Provade då tålmodigt att gå in på bokningssidan för att kanske hitta felet.  Lättare skrivet än att hitta det.
Glatt, nåja, tänkte jag då maila till Ryan och fråga, men ingen mailadresss fanns. Däremot kunde man ringa ett telefonnummer till Isle of Man om man ville tala med någon på kundtjänst.
Gjorde ett försök, men mycket reklam i luren och telefonkö, dessutom dyrt. Lämnade den tanken.
Så förflöt ett par timmar och jag provade på alla tänkbara sätt, även de icke tänkbara, för jag ville ju bara betala för min resa och få den bekräftad.
Lyckades inte. Vad göra? Jo, jag bokade en ny resa. Tyvärr var den sittplats jag tänkt mig, nödutgång vid fönstret, 17 A, redan upptagen. Av vem? Jo, av mig i min första bokning.
Orkade inte fundera längre utan tryckte raskt i 4A. Ingen nödutgång men en bra plats.
Denna gång gick betalningen igenom och efter en minut hade jag både bokning och bekräftelse på mail.
Men visst är det så att på ett lågprisbolag får jag den service jag betalar för och det gäller även vid bokningen. Och nu ville jag inte betala flera tusen för en enkel biljett. Mu kom jag undag med litedrygt en.
Funderade på om problemen berodde på att jag använde Firefox vid första bokningen och Safari vid det andra tillfället.
Kan minnas nu att Firefox trasslat tidigare.
Någon som vet eller har erfarenheter?
Så kanske envisheten har en poäng eller fler....
 
(Tror nog  min envishet, till viss del, bidrog till att jag fick arbetet på Svenska Skolan i Peking jan 07. )
 
Här på OS 2008, samma kväll som Usain Bolt satte världsrekordet på 100 m. Min envishet hjälpte mig också till att få köpa,vara med i lotteriet, till ett antal OS biljetter i Peking. (Reglerna var sådana att om man bodde i Peking kunde man anmäla sitt intresse för ett antal grenar och sedan få delta i ett biljettlotteri. )
 
 
 
 
 
 
 
Stockholm den 8/2-2014

Det bästa?

    
Fjällsemestern är slut för den här gången och jag är åter installerad i hemmet.
Ute regnar det, är trist och grått och jag har inte varit utanför dörren idag. Och inte tänker jag gå ut heller. Blir att leta fram lite förnödenheter från kyl och frys och tillaga något delikat till kvällens tv middag. 
Jag har verkligen haft några jättefina dagar i Vemdalen med de mina. Ja, inte Bosse, han är i varmare trakter.
Och efter en resa, kort eller lång, så brukar jag fundera på vad som varit bäst. Ibland är det lättare, ibland svårare och resultatet kan också hänga ihop med förväntningarna.
Den här gången var jag ju konvalecent och hade som målsättning; att umgås och ha trevligt, vila upp armen, äta god mat, stötta Max i backen och spendera extra tid med William.
Hur det blev? Bäst! Och på alla sätt!
 
Max tyckte om skidåkningen, William blev en liten "mormorsgris"
och de nya pjäxtofflorna till pojkarna får påminna om nästa års skidresa. Visst är de fina?
 
     Jag och de mina på samma bild, händer inte ofta.                Mysigt att äta middag och att umgås.
  
                                           Stärkande "after ski" och sedan middag, fiskgryta, på Högfjällshotellet.
 
Vackert väder, vackra omgivningar och bara ett par minusgrader. Jag gillar ju inte vare sig blåst eller riktig kyla.
 
Även resan med två tåg och buss gick över förväntan med en junior och en bebis.
Visserligen blir det en del prylar som är med på en skidresa men alla byten förlöpte smärtfritt.
En extra eloge till personalen på Inlandsbanan och bussen, Snöexpressen, för deras hjälpsamhet vid på och avlastning.
Det vanligaste är kanske att ta bilen om man skall på fjällsemester, kanske lite mer bekvämt med packningen.  Men att åka tåg har också verkligen sina fördelar. Bara att sätta sig ner, umgås,  njuta av landskapet, äta matsäck och mysa.
Och för mig som numer inte ser så bra i mörker eller tränat köra på hala och snöiga vägar så var bilen som alternativ inte ett alternativ.
 Eftersom en del av vårt bagage fick åka bil så underlättade det för oss för min arm orkar fortfarande inte bära så tungt.
 
Särskilt sträckan med Inlandsbanan mellan Röjan (nära Vemdalsskalet) och Mora erbjuder mycket att titta på .
Resan tar drygt tre timmar och tiden gick fort.
Extra trevligt var att man kunde köpa smörgåsar av nybakat mjukt tunnbröd med antingen mesost (lokalt tillverkad) eller renstek med pepparrotsvisp. Och visst åt vi detta med god aptit.
Tågbyte i Mora och sedan sista biten till Uppsala och Stockholm.
Nu har jag ännu en härlig reseupplevelse att lägga på minnet och det gör jag gärna.
Stort TACK till alla!
Armen då! Jodå, klart bättre!
 
 Fotona ser ut att vara svart-vita, men det är det mulna vädret som inte får till någon färg.
Mycket skog är det. Och längs rälsen på Inlandsbanan visade föraren på vargspår.
 
            Ett vargpar lever just här i trakterna och vi fick komma in till föraren för att bättre se vargspåren,
men de syns inte på bilden. Max ville att Sara också skulle titta.
                                                   
            Gott om plats och stora fönster på Inlandsbanan.     Tågbyte i Mora och vanligt tåget mot Stockholm.
                                                                                                 (Sara, William i vagn, Liv, Britt och Max)
 

                                                                       
 
 
 
                                                                                             
 
 
                                                                                         
 
 
                                                                                          
 
                                                                                                                     
 
                                                                                                                                                                                    
 
 
 
 
 
                                                                 
 
 

Vad gör du mormor?

    
 Vad gör du mormor, brukar Max ofta fråga. Och vad gör jag här om dagarna. Jag vet inte riktigt om jag gör så mycket men dagarna försvinner i ilfart.
Dagens händelser, så här långt.
Det är en vacker vintermorgon, solen har inte riktigt stigit upp över bergskammarna, men i den lilla röda stugan är morgonbestyren redan i gång. Frukost, påklädning av alla skidkläder för en utomhusdag i backarna, mycket kläder blir det, samt på slutet packning av lite förnödenheter inför dagen till den lille William.
På slaget nio, bra jobbat, så traskar vi i väg för att vara i god tid till Max skidskola som börjar redan 9.15.
 
Hann med att få ett foto av stugan.
 
Vi var i god tid så Max och moster Helen hann köra ett uppvärmningsåk gköra innan skidskolan började.
       Liften och svängen gick riktigt bra. Hurra!
 
 
                                        Väl uppvärmd är det dags för skidskolan. Heja på! Och bra går det!                            
 
 
Lunchuppehåll med återhämtning och laddning inför det kommande pulkaracet. Och vi är ett helt team som stöttar. Mamma Liv och William i vagnen hejar på och Curre också förstås, moster Helen är med vid starten och mormor fotograferar. 
Max vann sitt race, antagligen på "bättre hets" och körde rakt nerför backen.
Några av de medtävlande välte sina pulkor eller körde av banan. En fin guldmedalj blev det i pris och givetvis fick alla barnen medaljer.                         
 
  
Mormor Ditte tar sedan rast och umgås i den stora stugan med Britt, William och Curre när de andra fortsätter sina äventyr i backarna.  Och jag gillar raster...                                                                 
            
 
                                                                                              
 
                                                                                           
 
 
     
Vemdalsskalet den 5/2-2014.
                                                                                     
 
                                                                   
 
 
 
 

Stärkande!

    
Mörkret har lagt sig över Vemdalsskalet och backarna prepareras för kvällsskdåkning. Oh, om jag ändå kunde...
Men nej, det kan jag ju INTE...Skulle så gärna vilja åka. Å andra sidan är det mycket man vill, men som inte kan ske här och nu.
En del av det goda i kråksången kan förstås vara att det är viss tjusning i både längtandet i sig och i att önska. Man kan bli stärkt av det också.
En bra dag blev det, men jag vet inte riktigt vart den tog vägen. Den kändes kort. Och nu är det snart läggdags även om inte klockan hunnit bli mer än 21.30.
Tror det är all den friska luften som sätter sina spår.
Apropå spår, så gick det ett till hotellet för "After ski" idag också. Tror det är stärkande det också.
Trevligt att i alla fall låtsas att man åkt skidor.
 
Stärkande "after ski".
                                                                                        
Vackert upplysta backar inför kvällens åkning och nypreparerade.
 
Tänk om....Visst längtar jag efter att få åka.
 
Men om jag nu inte kan åka skidor så kan jag laga mat. 
Britt, Sara och jag hjälps åt att förbereda kvällens middag.
Och vad blev det? Jo, fredagsmys, fastän det är tisdag.
  Trevligt att "mysa" veckans alla dagar.
  
Vad blev det då till middag? Jo, tacos!
 
                                                                                      
    
                                                                                          
   Vemdalsskalet den 4/2-2014
 
 
 

Halvtid!

    
Tisdag och halva andra dagen har passerat. Lika lång /kort tid kvar. Vi, snarare jag, håller på att komma in i rutinerna.
Hade nog glömt lite hur det var när det här med skidsemester med små barn. Och visst krävs det lite extra logistik. Men Max är jätteduktig och att åka skidor utför är jobbigt för små fyraårsben också. Precis som för oss vuxna.
Vi är ju ett gäng på totalt sex vuxna, tre barn och en bebis som är fördelade på två stuglägenheter, en mindre och en större. Så middag och lunch äter vi tillsammans, däremellan skidåkning och efter skiddagens slut stundar gemensam after ski förstås.
 
Vemdalsskalet bjuder oss på bra februariväder i dag också.
                                                                                                                                                                             
     Skidåkargänget är nästan samlat och dags för skidåkning.
Max och moster Helen tar första gången knappliften gemensamt.
                                                                         
       
                        Trevlig lunchpaus, alla samlade.               Kusinerna William (den lille) och Max myser efter maten.
                                                                                                 
Ja, så var det dags för lite mer frisk luft och kanske ett pulkarace. Nejdå, jag är publik...
     
 
 
 
 
   
                                                                               
 
                                                                                       
 
 
 

Nu kör vi..

    
Nu kör vi! Ja, inte bokstavligt talat alltså. Jag kör inte i några backar alls.
Men resten av gänget, utom lille William 4 månader, kör och han körs i vagn eller pulka.
En sak med fjällsemestrar är att det inte inte blir de här långa sovmornar som en pensionär är van vid. Men å andra sidan så sägs det att "Morgonstund har guld i mun". Och något ligger det väl i det.
I morse var vi uppe, ja, inte jag alltså, vid 7 tiden. En halvtimmes respit fick jag.
Max skulle hyra skidor, hjälm och pjäxor innan skidskolan startade klockan 9.15, så det var bara att se glad ut. Efter bästa förmåga. Och vi var i god tid.
Dagen har gått "försvinnande fort". Fika i backen efter Max skidskola, lunch hos Helenfamiljen, mer skidåkning för de övriga, jag lagar köttfärssås till middag, skidlekis för barnen, after ski på hotellet för alla och middag hos Helenfamiljen på kvällskvisten.
Full fart! Precis som det brukar vara på fjällsemestern. Men med ett undantag. Jag kan inte åka skidor.....
Armen känns bättre och såret läker bra. Så jag är nöjd ändå. Och en till som var nöjd idag var Max. Det gick vägen med skidskolan, åkningen och allt annat. Jätteroligt! Helst ville han även åka på kvällsskidåkningen, men det var liksom inte aktuellt. Han började ju sin skidåkarbana idag.
 

En vacker morgon på Vemdalsskalet. 
Vår skidby badar i solsken och liftarna alldeles bredvid har ännu inte öppnat. Men snart så...
 
Max utrustningen är klar med hjälp av moster Helen.
 
                Max är redo för sitt livs första skidskola. Mamma Liv, lillebror William och moster är på plats.
                           Sen är det bara att ge sig i kast med barnbacken. Och det går bra.
 
Ett rullband till lift underlättar.
                              
En gruppbild! Moster Helen, Liv med William, jag och Max njuter av den nyttiga fjällluften.
                                                                Och utsikten är njutbar.                                                                                                                                                                                       
Spännande det här med fjällen tycker William. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                
 
 
 
                                                         
                                                                                
 
 
 
 
                                                                                      
 
 
                                                                                          
 
 
 
 
                                                                                          
 
 

"Hälsosamt och stärkande i fjällen"

    
Minns den gamla schlagern från någon gång på 80 talet; "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen"....Och det tror jag absolut det är. Bara man kommer dit så och det har vi gjort.
För mycket packning blir det, även om min hade fått åka bil.  '
Kvart i tio i morse gick tåget från Centralen mot Mora och där blev det byte till Inlandsbanan med avstigning i Röjnan. Där väntade en "snöbuss" för att ta oss de sista två milen till Vemdalen. Och strax efter klockan fem på eftermiddagen var vi alltså framme. En bra och trevlig resa och både Max och William är ju vana tågresenärer.
Väldigt skönt att åka tåg och slippa oroa sig för hala vägar eller snöstrorm. Men resten av gänget, Helenfamiljen på fyra personer och hund, kom med bil och hade med sig mängder av saker som vi inte behövt släpa på.
 
 I morse, på väg mot Stockholms Central för vidare resa mot Vemdalen. 
 
Tågbytet i Mora till Inlandsbanan gick smidigt och gruppen är samlad.
 
Röjan station, men inlandsbanan fortsätter till Östersund.
 
 Vårt boende för några dagar, en trevlig "stuglägenhet" mitt i backen.
                                             
 
                                  
 
 
                                                          
 
                                                                                                                    
 
 
 

Miljöombyte i fjällen

    
Idag har det varit en verkligt mörkgrå dag ute. Så grått har det varit att man knappast kunnnat se Globen på hela dagen, den är ju grå i sig, och då är det illa. I kväll lyser den röd och nu kan kag skymta den i alla fall.
Några plusgrader har det varit, snömodd, blött och dessutom halt. Alltså inget bra väder för mig som armkonvalecent att ge sig ut.
Fattas bara att jag skall snubbla eller halka och ligga som en utsträckt Jan Långben på gatan.
Men dagen har passerat ändå.
Jag har haft lite bestry med packningen inför resan till fjällen, Vemdalen, i morgon. Jodå, det blir resa av och med tåg. Först till Mora, byte till Inlandsbanan och avstigning efter Sveg, vid Röjans station, och sedan buss de sista två milen.
Så Liv, Max , William och jag har en spännande och omväxlande resa framför oss. Och sällskap får vi av vännerna britt och Sara som också tar tåget. En hel gruppresa....
Min packning har hämtats av Helenfamiljen så det blir bara en liten ryggsäck att bära.
Skönt, för vänsterarmen är inte i skick som ny. Ännu!
Någon skidåkning blir det förstås inte tal om för min del, men after ski är det ju inget som hindrar mig från att delta i.
Lite miljöombyte och social samvaro blir bra för mig.  Och snö finns det och den är vit. Det är den inte här i stan.
Vi är många som skall åka, så två stugor är bokade och det blir gemensamma middagar. Jättemysigt!
Max, nyss fyllda fyra år skall gå i skidskola för första gången och jag skall stå på första parkett och följa hans utveckling. Jätteroligt!
Kanske brås han på sin mamma och moster som vi satte i skidskola redan som treåringar, i Idre. Många skidskolor och skidresor har det blivit för deras del  intresset har hållt i sig.
Hoppas att Max också gillar både skidskolan och skidåkningen. Återstår att se. Men mormor är hoppfull och med mutor kan man komma långt.
För Williams del, blir det hans första fjällresa och det blir lagom för honom att prova på att se backarna från pulkan eller vagnen. Men det är lika bra att börja vänja sig i tid.
Så nu drar vi alltså till fjälls....
Återkommer med rapporter.
 
William, en pigg, go och glad liten kille på drygt fyra månader som snart är på väg på sin första fjällresa.
 
                                                                                             
Och Max, en jättefin storebror .
 
 
 
 
 
 
Stockholm den 1/2-2014