Året som gått; maj-december

    
Tolv timmar kvar tills det nya året gör entré. Jag blickar bakåt, summerar, funderar och framförallt tänker framåt.
Nyårslöften ger jag inga, men några mer personliga "nyårshopp" vågar jag mig ändå på.
Och blir inte den ena dagen som jag hoppats eller önskat, så har jag  ofta chansen att påverka den kommande.
 
Men nu ett hopp tillbaka till maj 2014.
Liv, Max och William reser med mig till Torrevieja för att njuta av sol, bad, god mat, träffa vänner och allmänt ha det bra. Hemma träffar vi vänner, strosar runt i Stockholm, lagar kinesisk mat hemma hos Sofia (vän och min kinesiska lärare) och pysslar med båten inför den stundande sjösättningen.
 
 
  Juni;   
Segelbåten kommer i sjön och säljs. Vemodigt är det, men med tanke på att jag inte skall vara i solen så får  Bosse och jag förlika oss med tanken.
I Stockholm gör vi utflykter, umgås med vänner, njuter av vackert sommarväder och barnbarnen och i
 slutet av månaden blir det ännu ett varv till Spanien.
                                                                                   
    
Juli; En vacker, solig och varm månad. Jag kämpar på med behandlingen av ansiktet, har ont och stora sår som svider. Några utflykter blir det; Åland, Västerås för att hälsa på vänner och jag har trevligt med Max och William.

 Augusti; Varmt och soligt, måtte ha varit en rekordsommar. Trist att jag oftast bara kunnat gå ut på kvällen, när solen inte längre stått så högt på himlen, ansiktet och såern har varit besvärande i värmen. Men Ålandsturer har det blivit, besök i Stockholms skärgård, möte med vänner och en tur till Kvicksund tillsammans med Max för att hälsa på väninnan VIvi. Behaglig lillsemester! Och i slutet av augusti satte vi oss på planet mot Alicante för sjätte gången under året och det skulle komma bli fler turer dit under hösten.
 
 September; Willliam fyller ett år, ny vända till Åland för att besöka släktingar, litteraturafton i Stockholm, bowling i Tele2-arenan, Stockholmspromenader och träff med vänner och i slutet av månaden åker jag tillsammans med Liv, barnen och Helenfamiljen till Torrevieja. Mysigt att spendera en vecka tillsammans med "de mina" och särskilt roligt att allt blev så lyckat. Hoppas vi kan göra om det.
 
 
Hela "gruppen" samlad.
 
Oktober; Jag är ensam kvar iTorrevieja ett par veckor innan Bosse kommer och så även såger och svägerska.
Vi har fina dagar och promenerar till La Mata, äter god mat, tar en tur till Alicante och provar bussystemet runt Torrevieja.
 
Alicante och hemma på restaurang Nando på "våran gata". (Jag, Bosse, Maggi och Bertrand)
 
 November; Vi kom tillbaka till Stockholm i mitten av månaden och här var det mest olika nyanser av grått och brunt. Solen visade sig sporadiskt. Julpyssel på Max förskola i Uppsala, födelsedagskalas i vackra valv i Gamla Stan, teaterbesök ,vi bjöd vänner på kinesisk middag här hemma, "ljusvandring i Uppsala, luncher och middagar med vänner på stan och firade 1:a advent hos väninnan Vivi ute på landet. Och visst hann vi med att även se julskyltningarna i Stockholm både på NK och Åhléns och besöka julmarknaden både i Gamla Stan och i Sigtuna där man fick stå i kö för att ens ta sig framåt längs Stora Gatan.
 
Första advent i Sigtuna. Vackert med solnedgång vid Mälaren.
 
December; Visst blev det en ny resa till Torrevieja i början av månaden, den åttonde för i år. Skönt att det är enkelt att boka biljetter och oftast väldigt överkomliga priser och hyfsade flygtider.  Det trista vädret här hemma blev ju inte gladare om vi stannat kvar. Två veckor med mestadels sol, luncher och fika utomhus, långa promenader längs havet, cykelturer, umgåtts med vänner och mått bra.
Hemma väntade sedan Södersjukhuset på mig för behandling med ljusterapi och satte mig ur funktion i några dagar.
Julafton kom och det var mysigt att kunna träffa de mina både i Uppsala och i Nacka. Snö och kyla infann sig det blev flera både vackra och soliga dagar och en av dessa 
 
LIte is ligger nu spridd på kanalen och längs kajen är gångvägen vit, himlen är blå och solen har börjat sänka sig i väster och samlar sig kanske inför det nya året, precis som jag gör. 
Gott Nytt År, önskar jag till er alla!
 
 
 
 
 
 

Året som gått

    
Snart har ännu ett år passerat och 2014 är på väg att övergå i 2015; ett händelserikt, utmananande och tänkvärt år och som påverkat mig på olika sätt. Upplevelserna har varit många. Nya erfarenheter har lagts till gamla och påverkat mig i olika riktiningar och kanske är det nu dags att fundera över hur jag och 2015 skall bli goda vänner.
Januari; En månad då vi firade rejält. Döttrarnas födelsedag, Williams dop i kapellet i Uppsala domkyrka och Max fyllde fyra år. Besök hos vänner i Västerås, kyliga och vackra dagar i Stockholm och många andra trevligheter. I slutet av januari bytte vi ut kylan här hemma mot sol och varmare väder i Torrevieja.
 
 
  
 
Februari;Torrevieja mötte med sol och jag hann njuta ett par veckor innan jag åkte hem för att operera ett malignt melanom på armen på Södersjukhuset.
Ett par dagars vila och sedan bar det av mot Vemdalen tillsammans med döttrar, barnbarn och vänner. Men någon skidåkning för mig var det inte tal om, däremot trevliga dagar tillsammans med de mina innan jag åter rester tillbaka till Torrevieja och Bosse som väntade på mig.
 
 
 
 
 Mars; Torrevieja på nytt, hem igen i mitten av mars, besök på Åland och våren kommer till Stockholm.
 
 
April; Ny vända till Torrevieja där vi målade huset, firade påsk och njöt av sol och värme. Nåja, jag fick måla valda delar och under övervakninga av maken. Mina målartalanger är inte långt komna...Även en träff med Torreviejavänner blev det. Hem till Stockholm igen för att se hur långt våren kommit och för att träffa döttrar, barnbarn och vänner. Och visst blev det också några "njutflykter i Stockholm med omgivningar och en vända till släktingar på Åland.
 
 
Hos väninnan Vivi ute på landet i Sigtuna och hos barnbarnet Max i Uppsala.
 
          Fortsättning följer...                                                                                       
                                                                                                    
 

Vinterskärgård

    
 Jag är just hemkommen efter en dygnskryssning med fartyget Birka Paradise i den svenska och åländska skärgården, en riktigt vintrig "njutflykt", som jag fått i present. 
Fantastiskt vinterväder med strålande sol och en skärgård som snudd på var vackrare än vanligt. Men någon längre vistelse ute på däck blev det inte, för det var verkligt kallt. Termometern visade -16 på förmiddagen och till det kom fartvinden.
Men att sitta högst upp i fören på fartyget, i Pamorama bar, och stilla glida fram genom Ålands och Stockholms skärgård var verkligen avkopplande och bedövande vackert.
Jättegod mat, trevlig underhållning och bekväm hytt på däck 9, med stort fönster, där där jag väcktes av soluppgången i morse, gav förstås extra pluspoäng.
 
Birka Paradise vid Stadsgårdskajen i Stockholm, nästan klar för avgång. (Avgår klockan 18.)
 
Vacker soluppgång i morse. Raskt fram med kameran. (Här har vi just lämnat Mariehamn.)
 
På väg mot Kobba Klintar, några skär i Ålands hav, i farleden, utanför Mariehamn.
Förr tog de stora segelfartygen här hjälp av en lots för att ta sig in tll Mariehamn,
men lotsstationen är nerlagd sedan många år tillbaka.
Ett trevligt utflyktmål och har man inte egen båt går det turer från Mariehamn under sommaren.
 
Vacker vy genom hyttfönstret och här passeras Kobba klintar.
 
Ingen is har ännu lagt sig på Ålands hav men kobbarna har en mindre snödräkt på sig.
 
Här möter vi Östersjöns miljövänligasre fartyg, Viking Grace, som i huvudsak går på naturgas som bränsle.
Grace togs i bruk 2013 och går mellan Stockholm och Åbo.
(Fartyget kan ta 2800 passagerare, 556 bilar och är 218 m långt.
Birka Paradise är ett kryssningsfartyg på 177 m och tar 1800 passagerare, men inga bilar . Så betydligt mindre än Viking Grace, men går occkså bara någon timme helt över öppet vatten.)
 
Vackert!
Vi är i Stockholms skärgård och solen börjar dala.
Och om ytterligare ett par timmar är vi åter är vid kajen i Stockholm.
 
Hemma i Stockholm. Skeppsbron på avstånd, med den ståtliga, 38 m höga, "Stenbecksgranen".
En julgran, med 5000 ljus, som i 16 år donerats till Stockholms stad av Kinnevikskoncernen.
(Granen är placerad på kajen utanför Kinneviks byggnad på Skeppsbron)
 

Is och snöfestival i Harbin, norra Kina.

    

När jag som hastigast för någon vecka sedan mötte Lena i Wales  på Stockholm Central så pratade vi förstås om bloggandet i sig, så mycket det tillför och de nya vänner man får i "Blogglandia". För egen del började jag blogga i september 2007, när vi hade bott i Peking i sex månader, och mest i form av en dagbok och för att hålla kontakten med vänner, nära och kära både i Sverige och i andra delar av världen. Jag vet ju att mina läsare utökats under åren och har förstått att flera önskar att jag på nytt skall publicera en del av de upplevelser, möten och resor, både inom och utom Kina som jag haft förmånen att få vara med om under våra år där. Och här kommer den första, en rapport från en helg på isfestivalen i Harbin, norra Kina, i februari 2009, en av flera resor som goda vännen Anna, Bosse och jag gjort tillsammans.

En fullmatad helg i Harbin, en och en halv timmes flygresa norrut från Beijing och 50 mil från ryska gränsen. Två intensiva dagar, fyllda av fantastiska upplevelser, många skratt, sevärdheter, mycket is och kyla  tillsammans med två engelsktalande kinesiska guider från China Culture Center som tog hand om vår grupp.

Avresa från Peking en tidig morgon och en av våra fantastiska guider.

Redan före klockan 9 på morgonen satt vi i bussen från flygplatsen i Harbin på väg till ett "snöland". Alla bytte om på flygplatsen för att vara rustade för att under dagen vistas utomhus i den -18 gradiga kylan.
Vi vaggade alla fram lik pingviner i våra tjocka dunjackor och "snowboots".
"Snölandet" hade detta år Finland som tema och det märktes på många ställen i parken. Helt fantastiska snöskulpturer som var gjorda av konstsnö.

 Muminfamiljen tillverkad av snö.
 Mumintrollen och jag.
 Jultomten säjs komma från Finland. Här i egen hög person.

Det blåste kallt och alla klädlager till trots, så gick det inte att utestänga kyla och blåst. Så ingen i gruppen misstyckte att äta lunch inomhus efter denna inledning på dagen.
God lunch med många rätter serverades på en bra kinesisk restaurang och kroppen hann tina upp lite grann.

Nästa aktivitet var ett besök hos de sibiriska tigrarna. Jag hade ingen aning om att de var såååå stora.

 Här utfordras de med en levande höna.
Vi blev körda runt med en buss i parken och det fanns mängder av tigrar. De hade stora ytor att röra sig på. Men det är ju inte ett naturligt liv. De är utrotningshotade och det finns inte många kvar. Det fanns en tanke att tigrarna skulle kunna släppas ut i det fria. Men ett problem är att de behöver så stora jaktmarker för att jaga sina byten. (Här i djurparken äter de runt 8 kg kött per dag.)
Sen var det dags för lite värme innan aftonens aktiviteter tog vid. Hotellet nästa! Bosse och jag fick ett jättefint rum fyra trappor upp i tornbyggnaden. Ja, det var faktiskt två rum förutom hall och badrum. Inte illa! 
 Våra rum fyra trappor upp i tornet, där det lyser.

Dagens näst sista programpunkt var givetvis själva Isfestivalen. Helt fantastisk!!! Så vackert! Bara tanken på att allt är gjort av is och i mer eller mindre naturlig storlek är svindlande.
Utställningen invigs var år den 5 januari och pågår till slutet av februari. Sedan börjar dagarna att bli lite, men bara lite, varmare och då smälter isen snabbt.
Utställningsområdet ligger vid flodbanken så vattnet efter isskulpturerna rinner direkt ner i floden. Förhoppningsvis ingen översvämning.

Otroligt vackert och med många världskända byggnadsverk.
 
 
 Även toabesök kan behövas, mycket att klä av sig.....

Avslutningen på denna dag gick i ryskt tecken och på en rysk restaurang. Passade utmärkt eftersom Harbin är en stad med starka, ryska influenser. Det var gott och väldigt trevligt.
Alla intryck och upplevelser under dagen tog ut sin rätt och det var tre mycket nöjda, men ganska så trötta och avslagna turister, som drack ett glas vin tillsammans, innan ett tidigt sänggående. Nya äventyr och upplevelser väntade.


Har redigerat inlägget som ursprungligen publicerades  den 17/2-2009.

En höjdpunkt på Söder

    
 Ja, Södermalm, visst är det är den stadsdel i Stockholm som ligger högst och varifrån man på flera platser har den absolut bästa och vackraste vyn över Stockholm.
Kylan håller fortfarande Stockholm i ett fast grepp, -10, nu i kväll och hela dagen har bjudit på ett strålande vinterväder.
Och jag ville förstås ut. Så med försvarets hudsalva insmord i ansiktet gick jag mot Vita Bergen, ett stort parkområde på östra Södermalm och bara en 10 minuters promenad hemifrån. Välkomna att följa med!
Här har man liksom stan för sina fötter, samtidigt som man befinner sig i olika historiska miljöer och samtidigt mitt i det moderna och trendiga Stockholm, men så har det inte alltid varit. 
I slutet av 1800 talet var just detta område ett av Stockholms fattigaste, vilket tydligt beskrivs i August Strindbergs "Röda Rummet" från 1897.
Även Per Anders Fogelström har i boken  "Vita Bergens barn" skrivit mycket om den livssituation såm rådde här i området bland arbetare och deras barn i slutet av 1800 talet.
(Namnet Vita Bergen har kommit till p.g.a. att bergrundens färg här var vit. Motsvarande Röda Bergen finns i Vasastan och där var berggrunden röd.)
 
En del av parken som härifrån sträcker sig vidare bort mot friluftsteatren.

Jag går försikteigt uppför de många trappstegen och befinner mig snart vid Sofia Kyrka som är den högsta punkten i Vita Bergen, 46 m över havet. Kyrkan är uppkallad efter kung Oscar II gemål, Sofia.
Kyrkan började byggas 1902 då Katarina församlings invånare hastigt växte och man ansåg att ytterligare en kyrka behövdes och än idag finns båda församlingarna kvar.
 
Sofia kyrka syns vida omkring och är ett bra landmärke.
 
Solen orkar fortfarande inte vara uppe så länge
och strax före klockan tre är den på väg ner mellan hustaken.
                   
Gamla hus från 1700 talet och bevarade miljöer.
Husen här på Mäster Pers Gränd är från 1700 talet.
Husen är bebodda, ofta av olika kulturpersoner och förvaltas av AB Stadsholme.
El finns indragen men vatten och avlopp saknas.
Torrdass finns på gårdarna och vatten kan hämtas från en gemensam brunn på Bergsprängargränd
 
           
 
 Husen och området är från 1700-talet men gränden fick namnet Mäster Pers Gränd först 1967, döpt efter Katarina Församlings förste kyrkoherde för tidigare räknades gränden som en förlängning av Borgmästargatan som ringlade sig upp här.
Hasse Alfredsson hade en skrivar lya här i många år och likaså bodde en ung Ulf Lundell här en kort period i början av 1970 talet och skrev här sin första bok, Jack. Personen Jack i boken, fick också bo här i huset.
 
 
 
 
 

Julavslut!

    
 Det vackra och kyliga vintervädret håller i sig och för min del blir det endast någon kortare promenad eftersom kylan i ansiktet för närvarande inte är min bästa vän. Men vi tränar, ansiktet och jag. Med hjälp av försvarets beprövade hudsalva, som kan användas till allt, så tycker jag att några framsteg är i sikte.
Efter en kortare promenad satt jag igår vid fönstret och såg skymningen sänka sig och himlen färgas vackert rosa i takt med att minusgraderna ökade.
Globen hade också rosa nyanser, men jag tror de skulle gått mer i rött, gult och blått, Djurgårdens färger,för där spelades hockey mot Leksand. Förlust blev det så efter hand tonades Globens färger ner. (Vid olika evenemang så belyses Globen i passande färger.)
 
 
Globen, kraftigt inzoomad och vissa rosa nyanser kan ses.  (Fågelvägen hit är ca 700 m och i verkligheten det dubbla)
 Annandagen är snart över och julen får paus till nästa år.
Resterna av julmaten åt vi till sen lunch och nu ligger bara en bit julskinka i kylen och väntar på att bli till pålägg.
Räkor fram på kvällskvisten skulle smaka bra för dels tycker jag/vi om räkor och dels kändes det behagligt att återgå till det mer vanliga fredagsmyset som hos oss ofta på fredagar består av något i skaldjursväg.
Och visst kunde det smaka bra med nybakat bröd till räkorna.
Kom genast att tänka på det goda "snabbröd" som jag blev bjuden på hos väninnan Eva häromdagen och tursamt nog hade jag bett om receptet.
 Här kommer det! Lätt att få till och väldigt gott! Tack, Eva!
  • sätt ugnen på 175 grader
  • 7 dl mjöl, varav 4 dl vetemjöl
  • 1 tsk salt
  • 4 dl filmjölk eller liknande
  • 2 tsk bikarbonat (kan bytas ut mot 4 tsk bakpulver)
Rör ihop ingredienserna till en klibbig deg och klicka ut i bakform, gärna med bakpapper i botten och över kanterna och grädda ca 45-60 minuter. Prova med sticka att brödet är genomgräddat.(Även större muffinsformar kan användas om man vill ha potionsbröd och då blir tiden i ugnen ca 20 minuter.)
När brödet är färdiggräddat, stjälp upp på galler och låt svalna, gärna med en bakduk över.
Man kan med fördel smaksätta smeten med valnötter, lingonsylt, oliver, soltorkade tomater, diverse frön m.m.
 
Snabbröd på gång; före och efter gräddning. Gott blev det!
 
Klockan är 17 och mörkret har lagt sig över vårt område.
Utsikt mot Hammarby Sjöstad som är vackert upplyst.
 
 

Kyla, vän eller fiende?

    
 Det vackra vintervädret består. Solen strålar, så mycket den nu orkar i slutet av december och även om dagarna blivit aningens längre så orkar inte solen så högt upp på himlen, men den försöker och det är bra så.
Minusgraderna gör också att den lilla snö som fallit ligger kvar och lyser upp lite extra.
Vädret lockar till promenad.
Eftersom jag är osäker på hur mitt ansikte, efter alla behandlingar, kommer att tåla kylan så är det lika bra att ta sig ut en vända för att känna efter.
 
Under behandling i somras.
 
Utsikt mot Kanalen, "Saltsjön", våra hus till vänster på kajen och på höger sida ligger Hammarby Sjöstad.
 
Det är -7 och kylan biter i ansiktet och den svaga vinden gör att det nästan bränner till. Det känns tydligt att den tunna, nya huden är skör. Kanske måste den också härdas lite...
Vi går i högervarv längs Årstaviken och när vi passerar Hammarbyslussen ligger Mälaren och där isen hunnit lägga sig lite mer än i Saltsjön.
På sina ställen, där det är mer strömt vatten, håller sjöfåglarna till i små grupper.
Vi möter många promenadglada längs vägen och stundtals känns det som om "alla" har valt att promenera här just idag. Men det är ju trevligt att bo i omtyckta trakter.
Jag vet inte hur många rundor längs Årstaviken jag gått och det är lika fint här alla årstider. Jag tänker på att jag bor mitt i stan men ändå på landet och alldeles nära vattnet som jag tycker så mycket om.
Efter drygt en timmes promenad är jag illröd om kinderna, där huden är tunn och det känns alldeles lagom att gå hemåt .
Så vid Tantolunden viker vi av, går upp mot Hornstull, som är ombyggt, renoverat och modernt och fortsätter hem längs Hornsgatan och Ringvägen.
Och nu, ett tag senare, sitter jag med blossande kinder som hettar och önskar att det i varje fall inte blir kallare.
Men visst är det vackert?
 
 
 
Kyligt längs Årstavikens stränder.
 
Rejält påklädd med tjock täckjacka, vantar, ulliga "uggs" och även mössa. (Inte ofta jag har det....)
 
Skanstullsbron och Skansbron som båda förbinder Södermalm med Johanneshov och Globenområdet.

God fortsättning!

    
God fortsättning, så brukar man ju säga....
Juldagsmorgonen har tidsmässigt dragit förbi och kommit över i en sen och vacker förmiddag.  Denna juldag glimmar verkligen Stockholm.
I går kväll hade jag tänkt ta mig till julottan på Karlbergs slott, i slottskapellet, något jag gjorde under många år från det jag var barn och långt upp i vuxen ålder och med mina döttrar under deras barn och ungdomsår. Men jag har inte varit där på julotta sedan 2001 och tyckte det skulle var minnesvärt och dags att ta mig dit igen. (Har en stående inbjudan dit.)
Tyvärr svek mig modet, men nästa år om vi är hemma så...

Solen skiner, lite is ligger på kanalen och det är just nu -5 och för vår del väntar en uppfriskande promenad. Men först måste jag ett varv ner till källaren för att plocka fram mina fårskinnsfodrade "uggs" och en rejälare vinterjacka. ( "Uggs", är lätta fårskinnsstövlar som verkligen håller fötterna och hela kroppen varm.)
 
Lite is har lagt sig på kanalen, Saltsjön, (bräckt vatten från Östersjön) och ett tunt lager snö ligger längs kajen.
 
Jag är ju inte direkt någon "julmänniska" men måste verkligen tillstå att gårdagens firande var så mysigt och det bästa av allt var att jag kunde träffa "alla de mina".
 Julafton mötte oss med sol och någon minusgrad när vi på morgonen körde mot Uppsala och "Livfamiljen". Ju längre mot Uppsala vi kom, ju vitare blev det. I och för sig bara någon centimeter snö på Uppsalaslätten men den lyste upp.
Max var förväntansfull och mötte oss redan i porten och vi var ju fyra "tomtar", utan tomtedräkter, men med paket, som gjorde entré.
 
        Max och "moster" Helen skötte "tomtandet". Och med den äran. Alla fick paket.
 
William sjunger och dansar till musiken i mikrofonen och är förundrad över över "telefonen".
En sådan telefon har han aldrig sett. Men man lär så länge man lever.
 
"Moster" Helen och mamma Liv fick låna Max vattensprutande drake en stund. En liten stund...
 
Vid lunchtid lämnade vi Uppsala och körde mot Stockholm och Nacka för att "tomta" vidare och avnjuta julaftons andra skinkmacka. Jättegod! 
Fram på eftermiddagen, lagom till Kalle och hans vänner, var vi hemma igen och slog oss ner i soffan med en glöggmugg.
En mysig julmiddag med det vi tycker bäst om dukades upp och jag kunde med glädje konstatera att det varit en alldeles perfekt julafton.
Tusen tack!
 
Hos Helenfamiljen mötte oss Curre, en fin labrador, i röd fluga. Är det julafton så är det.
 
 
 

God jul!

    
 
 

Dan före...

    
Go kväll! Nyss hemkommen från Upplands Väsby och en härlig dag i sällskap med väninnan och f.d. kollegan, Eva, just hemkommen över julen från en termins jobb på Svenska Skolan i Riyadh, Saudiarabien. (Länkar till hennes blogg, Dadlarosand, där man kan läsa om vardagslivet och hur det är att arbeta och bo som västerlänning i Riyadh)
Mycket prat förstås och många skratt och spännande att få höra en del om alla nya upplevelser i ett mycket strikt muslimskt arabland och hur det är att leva där som västerlänning.
För min del kan jag inte ens tänka på att göra ett besök i Saudiarabien som turist, för turister är än så länge inte alls välkomna dit.  Jo, tänka tanken kan jag förstås, men jag kommer inte att inom rimlig tid kunna resa dit. Det ges inga viseringar för turister. Men angränsande länder, Dubai, Förenade Arabemiraten, Quatar, Oman, Barhrein, länder som inte är lika slutna, kan jag förstås besöka. 
 
En vacker och solig dag blev det. Snön har inte kommit till Stockholmstrakten, inte ännu, men när jag kom ut till Väsby, ca två mil norr om Stockholm, fanns det lite frost på marken.
Jag gick glad i hågen från stationen, genom skogen, och hem till Eva och kände mig som om jag var lite på landet. En skön känsla...Och koltrastarna tränade på sina julsånger.
 
Solen strålade när jag kom till stationen och traskade uppför backen mot Runbyskogen.
 
Lite snö/frost på stigen.
 
 
   Framme! Och granen står så grön och grann..
                                                                                             
 Innan vi skildes åt fram på eftermiddagen hann vi med en tur till Väsby Centrum. Länge sedan jag var här  och roligt att se att utvecklingen gått framåt och att det numer är ett riktigt trevligt Centrum med många butiker av varierande slag.
Trängseln var dessutom måttlig, vilket förhöjde trevnaden. ( Jag har ju bott och arbetat i Upplands Väsby mellan 1970 och 2002, så visst känner jag mig lite hemma här)
Vi skildes åt och jag tog pendeltåget tillbaka till stan där människor irrade värre än vanligt.
Eva på gång in i en butik. Lugnt och sansat var det i Väsby Centrum.
 
Nu är skinkan i ugnen, julmusik spelas, lite julklappar skall slås in och en "jansson" skall göras. Tillvaron är väldigt lugn. (Givetvis skall skinkan provsmakas i kväll, så  vi vet att den är bra...)
Och kanske kan jag bli vän med julen i år, det var nämligen länge sedan jag var det.
 
 

Tomtarnas entré

    
 Nu har tomtarna gjort entré här hemma och hittat sina platser. Tror att det blev viss förvirring i leden, eftersom några har hunnit förirrat sig till varmare trakter sedan förra gången de som finn kvar inte kunde inta sina vanliga platser. Dock styrde jag tomtarnas intåg genom att peka med hela handen.
Visserligen fick ett par byten ske efter starkt motiverande skäl.
"Hyacinttomtarna", nytt namn på dem för i år, är visserligen till åren komna, men tillhör ändå juniorerna i skaran och fick en ny placering i år. Tidigare år har de suttit i en amaryllis, men där är det upptaget i år, till förmån för en ganska ny garntomte på en pinne.
 
 
"Hyacinttomtarna" tror jag kom in i huset för ett 10-tal år sedan
och har inte alltid fått vara med i tomtegänget.
 
Bland tomtarna finns några verkliga veteraner som den här äldre, norska, tomten; "gammeltomten" (i piprensarutförande med plysch) från början av 1900talet som tidigare haft en plats i granen på en gren.
I en riktig gran som barrar och nästan alltid har en topp som är lite deffekt och med grenar som kan vara osymetriska.
En gång hade den här tomten en gloria av glitter runt sig, men det har efter ca 100 år  fallit av bit för bit. Idag har han omplacerats till att hänga i en ljuslykta eftersom vår lilla socksrtoppsgran i kruka redan fyllt sin kvot av dekorationer.
I år har även en annan gammal tomte, gröttomten, fått komma fram ur skåpet. Någon gröt äter vi inte, men han får vänja sig vd tanken på att bli frukt och godistomte.  Tror inte han varit framme sedan jag var barn. Vet att han är tillverkad i Göteborg och någon gång på 1930-talet.
 
    
Gammeltomten och Gröttomten har träffats på nytt efter många år av separation
och verkar trivas tillsammans.
                                                                                            
Nästa tomte har Norge som ursprung, är från 1949 och gjord i någon sorts blandning av gips och porslin. Tyvärr har han under  årens lopp flagat och förlorat lite färg och även själva hålet där ljuset skall stå har utvidgats, d.v.s. bitar har lossnat. Men han hör till och har många minnen från mitt liv med sig. Minnen jag inte vill vara utan.
 
En god, glad och vänlig tomte.
 
Sockertoppsgranens fina dekorationer, som jag vann i utlottningen från Lena i Wales , har fått sällskap av några
några tomtar som var svårplaceradeoch på bordet framför står en liten grå veterantomteflicka bland lite nykomlingar.
Den lilla grå Tomteflickan har sin speciella historia. Det var den första julklapp jag någonsin handlade, året var 1951 och den köptes för två kronor i en hemslöjdsaffär i Töreboda. (Västergötland, där vi då bodde.)
Och det var min älskade pappa Allan som skulle få den. Tomteflickan blev så fint inslagen i affären och jag bar hem paketet med andakt. Att jag sedan otaliga gånger öppnande paketet för att titta på den fina julklappen, t.o.m. slet ut pappret, och mamma fick slå in den på nytt, ja det har jag bara hört berättas för mig.
Tomteflickan har i varje fall packats upp alla jular hemma hos mina föräldrar och hade då sin plats på en skänk i hallen. Och när pappa dog i december 2005 flyttade hon till mig och här blir hon kvar.
 
 Sockertoppsgranen samsas med ljus, tomtar och orkidéer.
Även Tomteflickan i sin röda, stickade luva ser nöjd ut.
                                                           
Om jag är en julmänniska? Svaret är nej och jag har nog aldrig varit det. Och ingen tomtefantast heller. (Jag brukar kalla dem "tomtedjävlar".) Men nu, när vi är hemma över julen i år, vilket inte sker ofta, så har jag bestämt mig för att "gilla läget" och då får tomtarna, som alla har en egen historia att berätta, hjälpa mig med det. )
                                  
 

Skärgårdsinslag

    
 Gårdagens "intittning" och fikapaus på Hotel J i Nacka Strand gav mersmak. (Inget sponsrat inlägg!!)
Nu när vi inte längre har segelbåten kvar känns det extra trevligt att ändå på nära håll ha tillgång till det maritima och på nära håll. Ett stycke innerskärgård!
Hotell J, uppe på kullen och restaurang J, inrymd i en byggnad alldeles vid vattnet, ligger 10 minuters bussresa från Slussen i Stockholm eller en 30 minuters båtresa från Nybrokajen.
Visserligen bor vi på kajen, ä vid Hammarbykanalen inne i stan, på Söder, och det ger inte riktigt känslan av skärgård även om båttrafiken här förbi är stor så är det skönt att ha nära till lite innerskärgård.
Hotel J är inspirerat av ett amerikanskat "boathouse" från Newport,  lagom lyx blandas med hemtrevnad och där de maritima inslagen är påtagliga. Oljad ek i möbler, mörklaserade golv och färgerna rött, vitt och blått är genomgående både i restaurangerna och i hotellrummen. 
Men varför namnet J? Jo, det är en seglarterm som kommer från beteckningen på en mätregel (där man utifrån en båts design, storlek m.m. anger i vilken klass den kan tävla.) som användes på 1930 talet då Sir Thomas Lipton brittiska gentlemannaflotta ställdes mot amerikansk "fighting spirit" i America´s Cup i segling. Än idag anser segelexperter att J- båtarna är bland världens bäst konstruerade.
 
Utsikt över till Djurgården, Blockhusudden och Kaknästornet i bakgrunden.
 
Lusthuset som tillhör Tornvillan och hotell J.

Tornvillan. (Bild lånad från Hotell J´s hemsida.)
 
Tornvillan, alldeles vid strandkanten, byggdes av byggmästaren Erik Fredlund och stod klar 1889 och hyrdes då ut till "fina" stockholmsfamiljer. I början av 1900- talet köptes villan av grosshandlaren Ekström. I samma veva startar J.V . Svensson industriepoken i Nacka Strand med J.V. Svenssons Automobilfabrik och tornvillan byggdes om med lägenheter till de anställda.
Under början av 1900-talet var fabrikör Svensson Sveriges största arbetsgivare med över 500 anställda men tiderna förändrades och 1922 tog bankerna över hans imperium.
Tornvillan behövde renoveras och 1997 är renoveringen klar.
Ny renovering sker 20111 då en stor festvåning, konferenslokaler och en frukostmatsal hotellets gäster färdig
 
Trevlig miljö ute -
- och inomhus. Här är en del av loungedelen med café.
 
Området i och runt Nacka Strand är ett perfekt utflyktsmål året om och ett besök både på restaurang J och Hotel J är väldigt trevligt. En "njutflykt" helt enkelt.
 
 
 
 

December? Eller?

    
Solen strålade in genom fönstren och piggade upp mig. Enligt almanackan så är det den den 20 december och det borde kännas mer vinterlikt. Men det gör det inte. Med +5 grader och träd som fortfarande har gula löv på sig så känns det snarare som vår. Ja, förutom lövens färg då-
 Absolut inget fel på lite vårkänsla och vårväder. Tvärtom! Men inte så julaktigt förstås. Inser att tomtarna kommer att få det kärvt med sina slädar och trnarna kommer att kräva ob tillägg p.g.a. underlaget.
Jag hade  i det fina vädret tänkt mig en tur ut till Helenfamiljen i Nacka Strand, för att komma ut lite och blev furstligt hämtad av Helen. Verkligen praktiskt, bekvämt och trevligt med en dotter som "privatchaufför" för dagen.
Jag har mindre ont idag och tänker att det är uppiggande med en "njutflykt". Och är humöret bättre så är mycket vunnet.
 
Solen flödade in i lägenheten och det var t.o.m. läge att dra ner persiennerna för att få solskydd.
Minsann Inte ofta det hänt under hösten.
(I och för sig har vi ju inte varit hemma så mycket, men många timmar sol har inte Stockholm bjudit på i höst.)
 
Lika fin utsikt som vanligt hos "Helenfamiljen" och skärgårdsbåtarna körde förbi precis som på våren. 
Över viken, på Djurgårdssidan, ligger många båtar kvar i vattnet. Kanske ingen idé att ens ta upp dem om det inte blir is och det brukar dröja innan isen lägger sig i Saltsjön, kanske inte alls i år. 
Några buskar hade redan satt knopp, antar att de också är förvirrade över det rådande vädret.
 
Hos Nacka Strandfamiljen var julbaket och pysslandet i full gång. Härliga saffransbullar togs ur ugnen, granen var på plats och skulle kläs, diverse julgodis produceras och julklappar slås in.
Pojkarnas fina pepparkaksskapelser, en bil med husvagn och ett hus stod på hedersplats. Bäst så, för det finns en labrador i huset som är intresserad av allt som kan tänkas går att äta.
Det blev en promenad i det vackra vädret och målet var en kopp choklad på restaurang J, alleles vid vattnet. Men där var det ännu inte öppet så vi beslöt att prova Hotell J i stället.
Både hotell J och restaurang J tillhör Nobiskoncernen och har samma ägare, Alessandro Catenacci, som även driver Operakällaren, Café Opera, hotel Nobis vid Norrmalms Torg, Hotell Skeppsholmen, Stallmästaregården m.fl.
                                         
 
Bilderna kan "klickas" större.
 
Utanför hotellet, lördag eftermiddag
 
 Hotell J är inrymt i en ny byggnad (till vänster i bild) men receptionen och caféet ligger i den gamla delen.
Mysigt att slå sig ner i mjuka fåtöljer, titta ut över vattnet och se den tidiga skymningen sänka sig.
                                                                                                                                                                       
Mysigt och välkomnande både ute och inne vid hotell J.
                                                                                       
 
 

Friskvård

    
Igår provade jag en ny form av friskvård, därav ett lite sent inlägg idag.
Jodå, man kan bli trött av processen att bli frisk
Södersjukhusets hudmottagning hade kallat in mig för viss besiktning och "ytskiktsrenovering".
Och igår var det en bit av min tidigare opererade arm och vänster läpp/mungipa som skulle renoveras.
Jag har ju solat mycket i mina dagar, det var ju så snyggt att vara brun. Ljushyad som jag är, hann jag bränna mig åtskilliga gånger innan den där fina brunfärgen infann sig och den solräkningen betalar jag nu ett dyrt pris för. Men då visste man inte bättre, men det gör man faktiskt idag.
(Hudcancer, finns olika sorter, är en av de cancerformer som ökar snabbast i landet och alla fall av ytliga hudtumörer är alla orsakade av solljus.)
 
 
Friskvård var det och jag skulle få fotodynamisk terapi;  ett behandlingsalternativ som är relativt nytt, och används vid mer ytliga hudtumörer som finns på känsliga ställen som ansikte, armar, underben och rygg .
Området som skall behandlas "ruggas först upp" med en kniv och sedan strykes en kräm på som innehåller ett porfyrinämne (aminolevulinsyra) som samlas i tumörens celler utan att påverka den friska huden och omvandlas till ljuskänsligt porfyrin. (Porfyrin är en grupp kemiska föreningar som finns i kroppen.)
Det insmorda området plastas in, salvan får verka i tre timmar och gör tumörcellerna känsliga för ljus. Sedan belyser man det skadade området med synligt rött ljus och energin från ljuset får salvan att reagera och bilda en fotokemisk reaktion som förstör tumörcellerna.                                
 
 Efter ett besök hemma på ett par timmar var jag tillbaka på Södersjukhuset för att belysa de behandlade och inplastade områdena. Rejäla solglasögon på och den 10 minuters röda belysningen började. Tursamt nog låg jag på en brist för smärtan vid behandlingen av läppen var rejäl, trots smärtlindring och att en sköterska spraade kallt vatten hela tiden. På en skala mellan 0 och 10 var smärtan uppe i 9.75 vad gällde munpartiet. Armen var mindre känslig och där höll jag mig omkring 6 på skalan.
Jag måste tillstå att benen inte riktigt bar mig när jag var klar. Rejält ont gjorde det.
Vad som nu sker är att de behandlade områdena ömmar, läpparna är svullna och blåsbildning kommer och sedan sårskorpor.
I januari är det dags för nästa omgång av denna "friskvård". För mig är det viktigast att jag blir kvitt eländet, så smärtan får jag utså. Men till nästa gång vet jag hur det kan bli...
Fördelarna med behandlingen är bl.a. att cancercellerna dödas och de friska lämnas i fred, det blir mindre ärrbildning vilket kan vara bra för "kosmetiskt känsliga områden", och ett kriurgiskt ingrepp runt munnen, där det finns många nerver är alltid extra klurigt och undviks om det är möjligt.
 
Nu gäller det att inte utsätta dessa områden för sol, alltså vara i skuggan och det är jag bra på (ingen risk här hemma med sol nu, men detta gäller i ett år)  och fortsätta vara noga med solkräm med hög solskyddsfaktor som innehåller titandioxid/zinkoxid och använda keps/hatt . Men dessa restriktioner skall jag väl klara av.
Det gäller att vårda det friska!
Så nu tar jag och vilar mig i form ett tag.
 

Centralt möte

    
 Gårdagen bjöd verkligen på ett "centralt möte" för just på Stockholm Central hade jag bestämt att möta en bloggvän, nämligen Lena, "Lena i Wales".
Lena är i Sverige en kortare tid och via mail hade vi konstaterat att vi nog inte skulle kunna hinna träffas just nu eftersom jag kom från Spanien i tisdags kväll och len askulle resa vidare mot Göteborg.  Men se, det gick att få till.
Lena kontaktade mig för att jag vunnit månadens utlottning på hennes blogg och ville skicka vinsten per post och på så sätt kunde vi bestämma att ses över en kopp kaffe. Passade bra att ses på Centralen innan Lena skulle resa vidare västerut och jag till Uppsala. 
Under hösten har Lena en gång i månaden lottat ut olika saker med anknytning till Wales.
Jag är en flitig läsare av hennes blogg och var givetvis med i utlottningen även denna gång. (Lena skriver oftast onsdagar och lördagar och berättar helt fantastiskt om Wales, där hon bor och även om olika platser i Europa där hon då och då har sin arbetsplats. )
Och just nu i december hade jag turen att vinna.
Vad jag vann? Jo, jättefina juldekorationer som Lena gjort och  extra roligt för mig att få. Jag som själv inte lyckas få till något skapande med händerna...
Jag fick även vackra julkort med text både på walesiska och engelska.
Inte nog med detta utan en extra bonuspresent var en riktigt tung brittisk/walesisk fruktkaka, med vit glacyr och marsipan.  men den skall inte provsmakas förrän på julafton.
Vad gällde gran, så blev det efter ett tips av en annan bloggvän, Znogge, inhandlat en liten gran, en sockertoppsgran, som nu är fint placerad och dekorerad i en  "Waldemarsuddekruka". (En kruka som är formgiven av Prins Eugen 1915 och sedan 1950-talet ett av Sveriges mest älskade formföremål. Krukan tillverkas av Gustavsbergs Porslinsfabrik, finns i fem storlekar och kan bara köpas på Waldemarsudde i Stockholm.)
Tänk vilka möten som är möjliga! Och på så många olika sätt.
 
Julstämning och julmarknad på Stockholm Central.
 
Jättetrevligt att ses, om det så bara var för en timme den här gången. Men vi kommer att mötas igen, helt klart.
 
             
 Den lilla "sockertoppsgranen" är på plats i sin kruka med de vackra dekorationerna.
 
Och riktigt gammeldags julkort är så fina och väldigt roligt att texten står på två språk
 

Vinterväder?

    
Idag blev det en tur till Uppsala för att hälsa på dotter Liv och de älskade barnbarnen. Lika bra när jag ändå är på gång i resandesvängen.
Redan när jag närmade mig Märsta såg genom tågfönstret lite spridda snöglimtar på marken och i Knivsta låg ett tunt snötäcke och även Uppsala kunde visa upp spridda snöfläckar och även påvisa någon minusgrad.
 Ett tunt snöskikt fanns i Uppsala och på Max förskola tog barnen chansen att ta en åktur i backen.
 
Hämtning av Max på förskolan och William är både konfunderad och glad.
 
Hemma ville Max visa sitt fina sjörövarskepp som han byggt ihop med hjälp av sin pappa och farbror. Ljuslyktan och tomten som tillverkats på förskolan har en given plats på fönsterbrädan bland julblommorna.
 
 Timmarna i Uppsala försvann fort och tursamt nog gick tåget även  sent på eftermiddagen. Man vet ju aldrig när det gäller SJ...
Och även i Stockholm hade det snöat under dagen. 
Stockholm idag vid 14 tiden, taget från vår balkong.(Fotot taget av Bosse, jag var i Uppsala)
 
Men... Innan jag åkte till Uppsala hade jag ett härligt möte på Centralen, med en bloggvän, Lena i Wales. 
Mer om det imorgon!
 

Snabba kast!

    
I morse var det tidig uppstigning, ja, allt är relativt förstås, men att stiga upp klockan sju hör inte till mina vanor. Men de kan omprövas och ändras...
Anledningen till detta var att vi både hade en busstid och en flygtid att passa.
Det var lugnt när vi traskade iväg på en fin morgonpromenad till flygbussen. Solen var uppe och det kändes lite trist att åka just idag. Men antagligen hade det känts lika trist en annan dag och det finns returbiljetter. 
 
Vår gata, "Solskensgatan"var lika lugn och fin som som vanligt och även den 50 minuters långa bussturen till flygplatsen i Alicante bjöd på trevlig utsikt med bergen i bakgrunden.
 
Även uppe i luften var det vackert. Här passerar vi över Europas högsta berg, Mont Blanc.
 
Resan gick smidigt och efter tre och en halv timme i luften var det dags för landning. Efter en ny busstur och en tunnelbanetur var vi hemma.
Tyvärr var det så att Stockholm inte hade tänkt på att vi skulle komma just idag och därför inte förberett med sol. Ett lätt duggregn föll och eftersom termometern var nere mot nollgradigt fick man dessutom se till att inte halka omkull.
Hem kom vi och allt var som vanligt, nästan.
Den novemberkaktus som hade många knoppar när vi åkte för ett par veckor sedan hade nu slagit ut i full blom.
Kanske tyckte den om att få lite lugn och ro och tid för att sätta blom.
Vacker är den i varje fall. Och jag är särskilt glad över att jag fått den av min väninna/kinesiska lärare Sofia redan förra året i november.
När jag tittade ut från balkongen, mot Hammarbyslussen, ja då var sig allt likt.
 
           
 

Koka soppa på en spik...

    
Regn idag också och lite halvruggigt och någon promenad kändes inte alls lockande.
Men med inspiration från en blogg jag gärna läser, "Queen of Kammebornia" så tänkte jag att det kunde vara mysigt och värmande att ha en soppa puttrands på spisen och det kunde också bli en perfekt måltid.
Häromdagen, när jag var på jakt efter kött till köttgrytan, så plockade jag också ner lite närodlade grönsaker som skulle ingå i den tänkta franska köttgrytan, men en del blev en del kvar, så varför inte göra en rotfruktssoppa.
Visserligen är jag är ingen van soppkokare, men har lärt mig att det mesta kan fungera.
Purjolök och selleri skars i bitar och frästes i olivolja, ett par klyftor vitlök åkte i och sedan efter hand sockerbitsstora delar av morötter, potatis, paprika, rotselleri och lite annat.
Cirka 12 dl vatten tillsammans med ett par buljongtärningar, ett par lagerblad, timjan och svartpeppar gjorde grönsakerna sällskap och det hela fick puttra i 20 minuter.
När jag via Skype pratade med min dotter Liv och berättade om soppkoket så rekommenderade hon ett par matskedar ketchup i soppan för att få lite sötma. Värt att provas!
Och sim-sa-la.bim! En soppa var klar.
 
Fräscha och närodlade grönsaker/rotfrukter smakar alltid bra.
 
Spiken ligger redo, om den nu skulle behövas....
Och soppan blev klar och serverades med en klick grekisk yoghurt.
 
Tänk så mycket inspiration av allehanda slag och kunskap man kan få där i "Blogglandia". Jag tackar, gläds och tar emot!.                                                                  
 
 

"Gilla läget "

    
 Visst är det härligt med vänner, mat och dryck! Jag vet att jag sagt och skrivit det många gånger, men känslan består.
Gårdagen bjöd på regn och mer regn och mina positiva tankar om "regn upphör" fick läggas åt sidan och i stället försöka att "gilla läget."
Det gjorde jag verkligen och med råge, trots regnet.  Bosse och jag var bjudna på lunch på den norska restaurangen Mundo av vännerma Preciosa och Ingrid. Härlig mat och dryck, prat och skratt och timmarna försvann snabbt. Regnet hörde vi smattra mot taket, men inte bekymrade det oss där vi satt och hade trevligt.
 
Just att "gilla läget", har jag skrivit om  tidigare och hos mig blev det begreppet myntat några dagar efter det att vi kommit till Peking i januari 2007.
Bosse och jag var utbjudna på middag av min dåvarande chef Åsa och hennes man Jan. Jag bad förstås Jan, som arbetat  länge i Kina och var väl insatt kulturen, om ett eller flera goda råd. Och jag fick ett råd "att gilla läget".
Bra så och jag kom senare att få stor användning för det rådet och i många olika sammanhang.
Ett par dagar senare så upptäckte jag i klassrummet mängder av kackerlackor, flest var de i skåpet där målarsaker fanns. Eleverna som varit länge på skolan visste detta och de förstod snabbt att jag inte var förtjust i djuren, utan de kom tidigt på mornarna och tände upp klassrummet och sopade bort de som avlidit och jagade undan de levande. Dagarna gick och samma procedur utspelade sig varje morgon.
Men så en förmiddag kom Åsa in i klassrummet och frågade "Ditte, har du inga kackerlackor hos dig?"
Jodå, det kryllar av dem svarade jag och eleverna unisont. "Men du har ju inte sagt något..." Mitt svar var solklart, för jag hade ju fått ett råd. "Att gilla läget". (Medgav att jag hade husdjur men....)
Där tyckte Åsa dock att gränsen gick. (Fick senare veta att alla mina kollegor framfört klagomål...) Så klassrummet sanerades till helgen och då försvann husdjuren. Vart, förtäljer inte historien.
( Nu menar jag inte alls att detta med att "gilla läget" passar i alla sammanhang. Det finns så mycket elände, sjukdomar, ondska och annat där detta uttryck inte alls passar, men i många vardagliga händelser har det hjälpt mig att se saker med humor och tålamod i stället för att hetsa upp mig. )
 
Restaurang Mundo med sin vackra bougainevilla.
 
Här beställdes; norsk ribbe av Bosse, (revbensspjäll)
Preciosa valde den porcherade sjötungan med hollandaisesås, och Ingrid och jag bestämde oss för kycklingfiléer med serranoskinka, fetaostkräm och fräscha grönsaker. Alltsammans var väldigt gott.
 
Vi tackar för en god lunch och trevlig samvaro här. Och snart är vi tillbaka...
(fotot lånat av Preciosa)
 
Vi damer, hade tänkt oss en kopp kaffe och mer prat och stegade åtminstone till en början hoppfullt ner mot Centrum. Men gator och trottoarer svämmade över av vatten, extremt dålig avrinning, så när våra skor hade fyllts med vatten gav vi upp och gick hem till Preciosa för att inta vårt kaffe. Och så småningom torkade både vi och skorna upp.
Rejält regn och en del åska med tillhörande blixtar hann också passera innan eftermiddagen var slut.
 
 
 
 

Förvirrande

    
Söndag och tredje advent! Här har det varit en lugn morgon i sällskap av Bosse, tända ljus, en god smörgås och ett par pepparkakor. Snön lyser med sin frånvaro och det gör solen också, men den kommer nog fram så småningom. Det är i alla fall +16 grader så frysa behöver man inte göra.
Jag fick lite middagsfunderingar och kom på att jag verkligen längtade efter en härlig "boeuf bourguignon",en riktig fransk köttgryta gjord på morötter, champinjoner, bacon, rött vin, persilja, lagerblad och diverse andra kryddor.
När jag till första advent var hos min väninna Vivi, som bor ute på landet, serverade hon just den här köttgrytan och det var verkligen jättegod. Köttet hade kokat så länge att det bara föll isär. Så inspirerad av denna måltid och av Vivi traskade jag iväg till butiken för att handla ingredienser.
Söndag här innebär att slaktaren och saluhallen inte ha öppet, men det finns flera andra bra butiker.
Jag hade tänkt mig att helst köpa högrev eller fransyska som jag vet är bra grytkött.
 
Köttgrytan puttar på spisen hos Vivi och det är dukat och klart. Väldigt gott, trevligt och mysigt!
 
Jag vet också att man här styckar köttet på annat sättän hemma så jag var utrustad med två bilder i väskan och hoppades kunna hitta det kött jag ville ha. Just högrev finns inte men däremot något liknande; "morillo",  "aguja" eller"lomo alto" eller kanske "pescuezo", framdelskött som borde bli bra. Vad gällde bakdelsköttet, fransyskan, kom jag fram till att det skulle kunna heta "contra".
Med min lappar i högsta hugg tittade jag ner i köttdiskarna. (Just denna butik har ingen manuella diskar och många butiker är stängda på söndagar så viss planerong av inköp kan krävas..)
Jodå, där fanns gott om kött, men inte det jag hade tänkt mig och det hjälpte inte att jag läste och tittade noga på lapparna. 
Efter viss vånda tog jag ett paket som det stod "filete de anojo" på och stegade fram till ett äldre par, visade min lapp med den spanska kon/oxen och frågade vad detta var för något. Efter att paret samrått med varandra pekade de på bakdelen av det spanska djuret. Själv kunde jag tänka ut att "anoja" möjligen kunde betyda "årsgammal" och "filete" är ju inte filé i vår bemärkelse,(kycklingfilé, oxfilé, fläskfilé) för det heter "solomillo".
På stapplande spanska undrade jag om detta kött skulle kokas länge men nej då, det skulle bara krävas en snabbare stekning. I och för sig såg skivorna ut som tjockare lövbiffar, så kanske det handlade om ett ytterlår
Men köttet skulle vara mycket bra, så det hamnade det i min korg.
Alldeles bredvid låg en anna förpackning "estofado de vacuno", en sorts färdigskurna grytbitar, men frågan var från vilken del av djuret detta kom. Jag försökte klura ut det, men ingen av de tillfrågade visste. Grytbitar är grytbitar....Jaha!
                                                               
Den spanska styckningen är i svart.
 
Köttförpackningarna jag valde mellan och det blev det till vänster,
för då visst jag i alla fall att det kom från bakdelen och skulle ha viss mörhetgrad.
 
 Nu är köttet strimlat och stekt och puttrar i sin gryta, men någon "boeuf bourguignon" blir det inte. Men ändå en köttgryta med champinjoner, bacon och kryddor. 
Men det blir ett nytt försök att få tag på motsvarande högrev och då skall jag gå till slaktaren, ha med bilden och peka.
Nu får jag väl koka en soppa på de extra grönsakerna som inhandlades till ursprungligt tänkta grytan och det kan också bli en både en ny erfarenhet och en rolig upplevelse.
 
Nu väntar emellertid lunch i goda vänners sällskap och jag önskar alla läsare en trevlig söndag, denna tredje advent.
 
                                                                                    

God afton!

    
 Luciadagen har gått över i kväll och visst blev det både saffransbullar, norska, och pepparkakor. Tyvärr fick det bli utan kristyr, för florsocker saknades i hushållet och en extra vända fär att köpa detta blev det inte. Glöggen byttes ut mot det mindre söta "vin chaud". (Franska; varmt vin med kryddor, vet inte vad det kan heta på spanska men det var det närmaste jag kom.)
Vacker belysning på gatorna piggar upp, julskyltningar och klättrande tomtar på husväggar ökar,  så visst märks det att julen närmar sig med stormsteg.
Men vädret inbjuder även till att sitta ute med en kopp kaffe även kvällstid.
Nu skall jag se reprisen av luciatåget på svt och konstaterar "att det blev en bra dag idag också".
 
 
 
                                                                         
 

Julsånger på kyrktorget

    
 En vacker kväll  i Torreveija och hög stämning på torget framför "Stora kyrkan". Här hade mängder av människor samlats för att gemensamt sjunga in julen, så att få plats i de främre leden var inte att tänka på, men lyssnarplatser gick det bra att få.
Vi kunde ana en viss brittisk "touch" på det hela; speaker, orkester, dirigent, körer och stora delar av publiken, men även med inslag av spanjorer, skandinaver och andra nationaliteter. Britterna kände man särskilt igen på deras konstfulla "julhattskreationer", renhorn och tomtemössor.
Det var fint att lyssna till sångerna och stämningen var hög.
Många julsånger kände vi igen, men vi kunde inte sjunga med  för vi lyckades inte med bedriften att hitta ett exemplar av tidningen där texterna fanns med. Men det gick bra att nynna med och lyssna på de som sjöng.
(Jo, vi hittade tidningar, men just textsidan var utriven...)
Så småningom drog vi oss ner mot Paseon för en kopp kaffe och visst är det mysigt att kunna sitta ute vid 19 tiden och mysa med havets vågor i bakgrunden.
 
 
 
 

"På gång"; på gående fot.

    
 Fredag, den 12 december! Sol, strålande sol! Jag njuter och är lite i solen när jag går längs Paseon. Kan inte låta bli, men försöker att inte ha solen direkt i ansiktet.
Det har varit och kommer att fortsätta var en dag "på gång". Alltså att vara på gående fot.
Redan på förmiddagen var vi hos frissan Jessica och jag fick en ny och lite kortare frisyr. Hon lyckas få till mitt hår och jag är alltid nöjd när jag går därifrån. Dessutom så glad och positiv!
Tänk klippning, med hårtvätt och föning för ca 140 kr. Och lite spanska får jag också träna och när den brister så är Jessica jätteduktig på engelska.
I det strålande vädret fortsatte vi sedan ner mot havet och paseon. Bara att plocka av en tröja och gå i kortärmad t-shirt.
Havet hlittrade, en häger solade sig i strandkanten och hoppades få en bit bröd, stranden vid Playa de la Cura var nykrattad och erbjöd gott om plats och ett pat spelade strandtennis.
Vi slog oss ner vid vårt "vanliga" ställe och bara njöt av att det just var den 12 december och att solen strålade från en klarblå himmel.
I kväll skall jag ut och höra julen sjungas in på på kyrktorget och det känns stämningsfullt.
Så under dagen har jag nog gått ca en mil och det lär vara bra för hälsan..
Har förlikat mig med tanken på att det kan vara ljust i december. Och det är det här.
(Att jag sedan lite  kan sakna själva Lucia firandet hemma är en annan sak. Men det finns tv, så jag kan titta i morgon.)
 
 
 

Luciahälsning!

    
Visserligen är det inte Lucia förrän imorgon, men jag har fått ett par hälsningar som jag blev så glad för och delar gärna med mig av dem.
Minns alla år i skolans värld då man redan i oktober började träna Luciasånger och verser för att allt skulle "sitta bra" .
  (Måste även tillstå att jag inte haft hand om det musikaliska, men varit bra på att träna texter och verser och få elever att våga framträda.)
 
Luciahälsning från Max och William.Härlig tomte och pepperkaksgubbe.
 
Ett pepparkakshus passar också bra i samband med Lucia. (Gjort av Max och hans mamma Liv)
 
 Vacker ljushälsning från "landet" och vännerna Vivi och Ubbe. Deras hus i vacker vinterskrud.
  Tusen tack!
 

"En bra dag idag också..."

    
 Inte alls för att jag på något sätt tröttnaat på solen, men den får mig att vilja ge mig ut på förmiddagen och bara gå ganska så planlöst.
Ofta dras jag ner mot havet och där kan jag sedan bli sittandes med mina tankar i evigheter och stirra ut mot horisonten.
 
Vackert och lugnt på "vår" lilla gata.
 
En del gammal sjö låg kvar sedan blåsten för ett par dagar sedan.
 
På eftermiddagen blev en promenad på 20 minuter till Habaneras Shoppingcenter, tillsammans med väninnan Ingrid, och där märkte man absolut inte  av någon julhysteri eller stress. Vi tog god tid på oss och strosade genom en del av de butiker som fanns och jag hittade snart det jag var på jakt efter, kläder till barnbarnen.
 Den amerikanska kedjan C&A hade ett bra utbud, så det blev riktigt svårt att bestämma sig. Hjälpsamma expediter plockade fram rätt storlekar och i kassorna var det ingen kö. 
När vi uträttat våra ärenden kändes en kopp kaffe, uppe på den stora halvtäckta utomhusterrassen. som en god tanke. Lugnt här också och skönt att sitta vid sitt bord och beställa och sedan njuta av utsikten mot bergen i fjärran.
Detta  att bli serverad vid bordet är en stor skillnad mot Stockholm, i positiv bemärkelse, för där får man oftast stå i kö på caféer och konditorier för att beställa, betala och sedan själv bära sin bricka till bordet.
(Dessutom är prisbilden en helt annan, kaffe med varm mjölk och en "fralla" med serranoskinka och tomat för ca 22 kr.)
Så har då mörkret nu börjat lägga sig över gatan, klockan är nästan 18 och även denna dag har övergått i kväll.
Och det har varit en bra dag idag också! ( Ett uttryck jag och mina kollegor Helene och Kerstin hade på Odenslunda skola när vi sammanfattade dagen.
 
Grönt och fint utanför Habaneras.
 
Luftigt och juldekorerat inomhus och här finns gott om sittplatser där man kan slå sig ner och vila sina trötta fötter. Och önskar man "surfa" så finns det trådlöst, gratis, internet på flera ställen.
 
 
Utsikt åt ena hållet från en av takterrassens caféer -
 
- och åt det andra .
 
 

Strålande dag

    
Efter att ha sett utdelningen av Nobels Fredspris i Oslo var vädret  fortsatt stålande och det var förutom dessa värdiga pristagare svårt att stråla i kapp.
Eftermiddagens prisutdelning i Stockholm kvarstår förstås, men den jag jag se på SVT Play...
Dagen måste ju firas, helt klart, och jag tar dessutom gärna alla tillfällen som bjuds då det gäller att fira.
Vi började med en långpromenad längs havet, dagen till ära i visst upprorstillstånd och med både glitter och skum i bakhåll.
Ett glittrande Medelhav vid Los Locosstranden.

 
Här satt jag länge. Vilket hav, vilka vågor och vilka krafter!
 
Vid Paseon, längs Playa de la Cura, träffade vi på vännerna Anna Carin och Krister och det var alldeles lagom att slå sig ner för en pratstund och vätskepåfyllnad innan vi fortsatte promenaden mot restaurang Alingui där vi tänkt äta vår Nobellunch.
Dagen till ära blev det en trerätters, där jag började med en skaldjurscocktail och Bosse slog runt på friterad camembert med tomatsylt. Jodå, det är väldigt gott och har lite av liknande brytning som hjortron kan ha. (Här är detta en förrätt...) Fläskfilé med pepparsås till varmrätt och dessert blev en brownie med glass och "flan" (crème caramel).
Stärkta av god mat och styrde vi kosan hemåt och mot det skandinaviska centrat för inköp av ishavsräkor till kvällens supé. För är det fest så är det!
Nu väntar soffhäng och Nobelfriande.
(Och jag skall le i smyg och minnas de två Nobelfester jag varit med om, visserligen på 1970 talet. Men vad gör väl det. Minnena finns kvar.)
 
Anna Carin och Krister njuter av sin lunch i solen och vi gick vidare för att inta vår.
 
 

Nobeldagen

    
 Den tionde december, Nobeldagen, en dag som alltid känns högtidlig och en dag som varje år sätter Sverige i focus och där Sverige inte världen över blandas ihop med Schwiez, klockorna och chokladen. Verkligen en dag att fira lite extra och det tack vare Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel avled den 10/12-1896, i San Remo i Italien där han sedan en tid var bosatt.
Alfred Nobels uppfinningar kom att användas å ena sidan för krigiska ändamål men han hyllade också freden.
Nobelprisets syfte  var "att komma mänskligheten till största nytta" och det är fem pris som som är inrättade efter Nobels testamenet, fysik, kemi, fysiologi/medicin, litteratur och fredsarbete där varje pris idag har ett värde ac ca 8 miljoner kronor. 
Ekonomipriset, Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, har kommit att likställas med de andra priserna och delades ut första gången 1969.
  Vad gäller Fredspriset sa Nobel; " När det står klart vilken kraft det finns i sprängämnen och krut och vilken skada de kan åstadkomma kommer man att avstå från att använda dem."
Fredspriset delas ut i Oslo och de andra prisen i Stockholm.
Varför Fredspriset delas ut i Oslo, Norge, vet man inte med säkerhet, men en förklaring är att Sverige var i union med Norge när Nobel skrev sitt testamente och en annan förklaring är att Alred Nobel tyckte att norska politiker var mer engagerade i fredsfrågor än svenska politiker. Vi får välja den förklaring vi gillar bäst...
Hur som helst är jag väldigt glad för årets Fredspristagare, den blott 17 åriga Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi, som båda kämpat för barns rättigheter och för alla barns rätt till utbildning.
Nu skall jag bänka mig framför tvapparaten och se prisutdelningen från Oslo och därefter väntar förstås en långpromenad denna vackra Nobeldag.
(Kommer man till Stockholm så rekommenderar jag ett besök på Nobelmuseet vid Stortorget i Gamla Stan.)
 
 Dagens fotocollage; Tomtarna på plats, hittade några små som var riktigt söta och passade på fönstret.
En katt är upphängd i badrummet så att jag bättre kan vänja mig vid dem. Glittrande hav, bougainevilla och bergen som skymtar i fjärran ger en skön känsla och julgranen får vara med på ett hörn, trots avsaknad av topp, men med stjärna. Det är i alla fall julmånad.
 
 
 
 

Åskådare på parkettplats.

    
Här har det varit helgdagar både lördag, söndag och måndag och Torrevieja har bjudit på många olika och trevliga evenemang. Måndagen började för många med "Diana", ett antal trumpetare som började sin runda i centrum redan klockan 07, för att väcka stadens befolkning. Lika bra att vakna tidigt eftersom dagen är tillägnad staden Torreviejas skyddshelhgon, La Inmaculada, också kallad La Purisima.
(Hela Spanien firade i går "La Inmaculada Concepción", den obefläckade avelsen och på olika sätt.)
Väninnan Ingrid och jag började aftonen med en promenad till kyrktorget för att se den tända julkrubban och försöka få en skymt av La Inmaculada, när hon efter mässan bars ut genom kyrkporten. Men folkmängden var stor så vi skyndade till en mer åskådarvänlig plats.
 
  Krubban är vackert upplyst på kvällen.
 
 "Solemne y Manga", processionen med Jungfrun i fokus tar sin början.
                                                                                                             
Mängder av människor i alla åldrar går högtidligt med i processionen och bär ljus i händerna och när processionen nått Paseon och Casinot vänds Jungfrun mot havet för att hedra de fiskare och sjömän som omkommit  och ett strort fyrverkeri äger rum.
Därefter vänder processionen och går tillbaka till Stora Kyrkan där det hela avslutas med en mässa och Torreviejahymnen som alla sjunger tillsammans.
Alltsammans är väldigt högtidligt och vackert.
(En sak som jag tänkte extra på var att jag inte såg någon deltagare i processionen tala i mobiltelefon eller ens använda den som kamera. Så skönt! Undrar om det hade fungerat hemma. I och för sig är vi inte så religiösa kanske, men nog är det viktigt att "fejsboksuppdatera" eller "instagramma". Man kan ju förlora läsare/tittare.
En tanke bara. Och den här processionen tog alltså ett par timmar....)
Nu är det en vanlig vecka. Nåja, inte helt. I morgon är det Nobeldagen, nog så viktig och på lördag är det Lucia.
Så vanligt blir det ändå inte.
 
Vi såg hela processionen från bra parkettplatser och lite "paparazzitendenser" har jag ibland.
 
 
 
Trångt på mässan denna kväll.
 
 

Det blev inget regn idag heller....

    
Det blev inget regn idag heller, kunde jag konstatera och med ett glatt leende. Under den vecka vi varit på plats passade regnet på att sträcka ut sin hand mot åska, hagel och blåst under en natt och sedan var det samarbetet över och de skildes åt.
Däremot så har en strålande sol tagit ett fast grepp om Torrevieja och den ser ut att stanna. Så av ren glädje
bjöd vi in kroppen til en långpromenad till La Mata och hem igen, och avverkade 8.7 km. Det var en ren fröjd att gå backe upp och mer backe upp i kortärmad t- shirt innan vi till sist kunde ta backarna ner mot La Mata och den fina sandstranden.
 
En seg backe både att gå och cykla uppför, fortsättningane på Avenida Paris.
I bakgrunden syns den Stora Saltsjön .
 
Då går vi neråt. La Mata nästa.
 
Härliga vågor och en surfare provade sin lycka.
 
Vi gick längs stranden och njöt av både vågor och brus, men plötsligt såg vi något bekant...
 
Ett av våra vattenhål dök upp och nog var det dags för några tapas och en dryck därtill.
Spanska köttbullar, (albondigas) potatissallad och en köttgryta smakade prefekt och att sitta några få meter från havet kändes extar behagligt. Och solen fortsätter att skina från den klarblå himlen.
 
Mätta och belåtna fortsatte vi vår promenad.
Och visst blev det en riktig "njutflykt.
 

Vykort i adventstid

    
Veckans vykort får bli lite jul och avdventsinspirerat.
De röda julstjärnorna såg jag växa fritt och de  var riktigt vackra och inte alls så taniga som de som snabbodlats hemma. Och många tillsammans lyste de verkligen upp.
Julgranen, som tändes till första advent, är placerad på kyrktorget och kommer från Småland. Toppen gick  förvisso förlorad i transporten, men stjärnan kunde ändå fästas där uppe. Så den har en ny image i år.
Tomtesäsongen har börjat så smått, bäst att vara ute i god tid,  och på många hus kan man nu se klättrande tomtar. Jag letar fortfarande efter en, men de jag sett är alltför stora och inte så charmiga. Men en vacker dag så hittar jag nog min hustomte. Envis som jag är...Annars kanske det får bli en isbjörn i vitglittrig tomtemössa. Han i skyltfönstrer såg rar ut.
Kanske blir det i kväll en sväng ner för att se julkrubban i upplyst skick och det är dessutom parad i kväll och fyrverkerier.
 
 
 

Andra advent med krubba, sol och hav

    
 Strålande sol men en aning kyligt denna andra advent. Termometern orkade inte upp längre än till +15 och en lite bitig vind gjorde att en lätt dunjacka kom på.
I varje fall var den med ut och användes periodvis. Dagens huvudsakliga mål för Ingrid och mig var en runda vid havet och sedan titta på julkrubban som avtäcktes igår.
 
En härlig dag och eftersom det är en långhelg här så har många extra ledigt dessa dagar.
 
Vackra blå och vita blommor täckte kyrkportarna efter gårdagens "blomsteroffring"
och himlens blå färg gav dagen ett härligt ljus.
 
Också var det då julkrubban, här kommer en liten titt.
Allt som finns med i krubban är gjort för hand av en familj här i Torrevieja och det är en tillverkning som kräver mycket arbete från år till år. DEn ser alltså ut på olika sätt.  Fantastiskt att stå och titta på alla detaljer som är hämtade bl.a från Torrevieja, Palestina och Egypten .
Krubban är ganska stor och mäter ca 10x 5 m och en kväll skall jag gå dit och se den upplyst. Det hör liksom till...
 
"Den heliga familjen".
 
Jesu födelse.
 
 
 
Här presenteras Torrevieja, saltbyn.
 
 
 
                                                                                     
 

"Blomsteroffer"

    
Gårdagen hade nog "man gått ur huse" här i stan. Föreningar, grupper av allehanda slag, organisationer, skolor m.fl.  och dessa samlades klockan 17 vid "Vita Kyrkan" för att sedan i procession, och med olika orkestrar, gå den ca 600 m långa sträckan till "Stora Kyrkan" som också är huvudkyrka i Torrevieja.
Vid kyrkan överlämnas blommor, som skall vara i vita och blå färger, jungfruns färger och dessa sätts sedan upp på kyrkportarna för att hedra La Purisima, Torreviejas skyddshelgon som också visas i öppningen till kyrkan.
Varje enskild grupp ropas fram och lämnar över sina blommor så när vi frog oss hemåt efter klockan 20 så var det många i processionen som ännu inte kommit fram till kyrkan.
När alla grupper lämnat över sina blommor sjungs unisont Torreviejahymnen, "Salve Marinera"; en hyllningssång till havet och sjömännen.
Klockan 17.30. deltagare väntar på att komma fra och få lämna sina blommor.
Gatan, Caballero de Rodas är avstängd för all trafik, liksom flera gator i området.

Skymningen faller och...
 
- många väntar tålmodigt på att få lämna sina blommor. Här en skolklass.
 
En dansförening med medlemmar klädda i tradtionella kläder väntar också,

- liksom säckpipeblåsarna, som hade rast när vi passerade.
 
 
 
Idag, den 7 december, är det ännu en helgdag, gruvarbetarnas skyddshelgon, Santa Barbara, bärs genom stan i procession av asturiska gruvarbetare i arbetarklädsel med lampor och hjälmar och det bjuds på atturiska folkdanser, smakprov på mat och dryck och även säckpipsmusik. Så kanske får jag höra säckpipa idag...
(Asturien är en provins i nordvästra Spanien, vid Biscayabukten)
Skall också ta en titt på julkrubban som avtäcktes i går, men då vi orkade då inte stå i kö för att få ta oss en titt.
Idag går det säkert bättre...
 
 

Aktiv lördag

    
 Lördag är det förvisso och i Spanien innebär dagens datum, den 6/12, också allmän helgdag, "Día del la Constitución."
Dagen firas till minne av att spanska folket, genom en folkomröstning, erkände den nuvarande konstitutionen.
Även i morgon och på måndag är det helgdagar så det blir mycket friande med olika parader och många aktiviteter som äger rum.
I kväll klockan 17 skall det gå en procession/parad med en orkester i täten från "Vita Kyrkan" till "Stora Kyrkan" där mängder av vita och blå blommor, jungfruns färger, lämnas av skolor, vänföreningar, organisationer m.fl och dessa kommer att pryda kyrkand dörrar till staden Torreviejas skyddshelgons ära.
I kväll avtäcks även julkrubban och en julmarknad pågår hela dagen på kyrktorget.
Även en säckpipsorkester skall framträda och den vill jag inte missa.
Återkommer med en rapport i morgon!
Önskar alla läsare en trevlig lördag!
 
 Bilder från förra året.
Vita kyrkan
 
"Stora kyrkan" och Plaza de Constitucion"
 
Koret och altaret i "Stora kyrkan".
 
Kyrkportarna har blivit vackert dekorerade med vita och blå blommor.
 
   Givetvis vill jag också idag, den 6/12, gratulera mina finska vänner till sin självständighetsdag, den dag då Finland blev självständigt från Ryssland 1917. Väl värt att firas rejält!                                                         
 
 

Gott om plats

    
 Havet glittrar på, solen skiner och himlen är fortfarande oskyldigt blå. Jag njuter och sitter på första parkett och ser hur fler med mig njuter av den vackra dagen. Och man kan göra det på många sätt. Visst är det bra?
 
Gott om plats på restauranger alldeles vid havet och många lediga platser på Paseons bänkar.
Jag njuter av att sitta i skuggan och se vad som händer omkring mig.
 
Gott om plats på stranden idag.
Det är lågvatten, så stranden känns riktigt bred och man behöver inte boka plats redan tidigt på morgonen.
 
Ett par som var badsugna .
Gott om plats i havet. Har ingen aning om vattentemperauren men gissar på mellan 15 och 17 grader.
 
Mysigt att läsa eller handarbeta i det härliga vädret.
 
                                                                                           
 
 

Det glittrar

    
Efter regn kommer sol sägs det och här har det verkligen varit en strålande dag.  
Vi tillbringade några timmar vid och längs det glittrande havet och solens strålar värmde behagligt. 
Lite tilltugg och dryck på en uteservering vid havet, hur skönt är inte det i december och senare på eftermiddagen kaffe tillsammans med Perciosa och "La Syrra" på Deni´s, med fortsatt obruten havsutsikt.
Här blev vi sittandes tills solen försvann bakom hustaken och skuggan tog överhand.
Njutbart? Absolut!
 
Bilderna är tagna idag vid och längs Playa de la Cura.
 
 
 
 
 

Bland blixtar och dunder....

    
 I natt har det regnat rejält och det har åskat, blixtrat, haglat och blåst. Jag såg på de spanska nyheterna att ett visst oväder var på gång, men jag tänkte inte på att rädda undan blommorna till en mer skyddad plats.
Var mer koncentrerad på att få upp vår medhavda ljusslinga, inköpt i Peking och den kom upp. Dessutom blinkar den glatt med ojämna mellanrum.
Hemma hade den nog inte kommmit upp i blinkande form, men här passar den in bland de andra husens blinkande slingor, fåglar och tomtar.
Skall se om jag under dagen kan få tag på en spansk tomte, icke blinkande, som klättrar på huset. Har sett att man bör ha sådana.
 
Nu på förmiddagen är himlen på nytt blå och jag har ägnat tid åt att att få blommorna, krukorna och faten torra. Behövdes en räddande hand för växterna och jorden liksom simmade runt på terrassen ...Men nu är ordningen återställd och en vända ner till havet väntar.
 
Vår belysning från Peking har kommit till användning. Kanske inte alls den mest stilfulla i sitt slag,
men vi har härliga minnen med många skratt både från Peking och den här ljusslingan
 
Blå himmel igen och både gatan och trotttoaren har torkat upp.
 
En färsk apelsin från grannens träd gav ett bra c-vitamintillskott och extra energi.
 

Tillbaka till ljus och viss värme

    
Sovmorgon idag! Kändes bra efter gårdagens arla uppstigning och resa till varmare trakter.
Onsdag, med halvsol, +16 grader vid 10 tiden och det bästa av allt; det är så ljust.
Det blev en promenad på förmiddagen som även innehöll några besök i möbelbutiker. Jag var med väninnan I för att leta efter ett litet, vitt och smalt  matbord. Och se! Bordet fanns i den sista butiken vi besökte.
Vi jagade ju en soffa till henne förra gången jag var här och idag var det dags för bord och nu finns båda på plats, så jag kanske har tur med mig när det gäller att leta och hitta passande möbler.
 
Bougainevillan blommar vackert på många ställen även nu i december.
 
Gårdagen bjöd både på promenad och fika. Skönt att vara utomhus i det vackra vädret och njuta av de längre dagarna för solen håller sig uppe till strax före 18. 
Fika blev det hos Ali, utomhus förstås, på hans helt nyöppnade restaurang ( nya lokaler) tillsammans med vännerna Preciosa och Ingrid. Roligt och uppiggande att ses igen!
 
Ali bakom disken med alla vackra lyckönskningsblommor han fått av nöjda gäster.
 
Mysigt hos Ali, mycket sol på uteserveringen och många gäster. Inomhus i de rymliga rummen var det nymålat väldigt fräscht och inbjudande om nu vädret skulle känna för att svalna av någon dag.
 
Givetvis ville vi se Ingrids nya lägenhet som nu nästan är helt inredd och klar. Jättefint och mysigt! Och väldigt ljust.
När vi ändå var igång med visningarna åkte vi upp till Preciosa och Lex för att beskåda det nya terrassrummet och nyordningen i deras lägenhet. Jättefint där också.
Vi dröjde oss kvar ute på altanen och blickade ut över blommor, hustak och havet i fjärran och solen började sakta dala i väster.
 
Njutbart!
 
Vi stannade till på hemvägen för att handla lite middagsmat och sedan blev det soffhäng med korsord och  lite tv via datorn (måste ju följa budgetproblematiken hemma)
Jag har en lång tid här saknat rejäla grytlappar och använt vad som funnits till hands, men invigde vid kvällens "ugnstjänstgöring" ett par fina grytisar som jag fått via väninnan Susans väninna. Helt perfekta!
En lång dags färd mot natt blev det och idag känns det som om kroppen åter är i fas.
 
Fina och rejäla grytisar.
 
 

Vart är vi på väg?

    
 Väldigt tidig uppstigning idag, min klocka sjöng igång redan 03.45 och lite drygt en halvtimme senare  satt vi på en buss till T-Centralen för byte till flygbussen mot Allanda. ( INgen tunnelbana går så här tidigt på mornarna när det inte är helg, så praktiskt med en nattbuss.)
Om detta räknas som tidig morgon eller sen natt, det vet jag inte. Men väldans mörkt var det i alla fall.
 
Korsningen Götgatan/Ringvägen klockan 04.15.
 
Planet kom iväg tio minuter före utsattt tid och det var bara att luta sig tillbaka och hoppas på att en rejäl och härlig frukost så småningom skulle serveras. Och så rejäl var den inte eller. Men kaffe och en god smörgås med salami, brieost och grönsaker gick bra det också.
Det var mysigt att se solen gå upp i övrigt halvslumra under resan. Extra bekvämt var det eftersom vi hade ett ledigt säte mellan oss att sträcka ut benen på.
 
 
En halvtimme före utsatt tid är planet på väg att landa och vi är framme. Ja, var landade vi?
 Lite kaffe hann vi med innan vi klev på direktbussen till, ja just det, Torrevieja. 
Strålande sol, mötte oss och en temperatur på +18. Och det var så ljust!  Jättemysigt att var tillbaka igen efter ett par vecka hemma i det svenska novembermörkret. Ja, ute har det varit mörkt, men jag har ändå haft två fina veckor hemma med döttrar, barnbarn och härliga vänner och då spelar inte vädret så stor roll. Förutom att promenaderna inte blivit så långa.
Så nu byter vi, för ett tag, mörker och kyla mot förhoppningsvis sol och viss värme. Det började i alla fall väldigt bra.
                                                                                
 
 Bilder tagna här förra året den 4/12. Och idag är det lika fint.
 
 
 

Kontraster

    
Första advent har passerat och jag har tillbringat delar av helgen på landet, en bit norr om Stockholm. Tyst och stilla vid Mälarens strand.
Men för att sakta börja vänja mig vid att återvända till huvudstaden fram på eftermiddagen sp kunde det vara lämpligt att besöka ett par julmarknader. 
Sagt och gjort så vi började vid Steninge Slott, i Märsta, ett par kilometer från den lugna tillvaron hos min vänininna.
 
Utsikten på söndag morgon. Mälaren ligger spegelblank. Det är vackert och stilla. 
 
Steninge slott från 1600 talet är i sig värt ett besök, men julmarknaden hålls i Steninge Slottsgalleria som ligger alldeles bredvid. Förutom diverse marknader så finns där porslins och glasförsäljning av olika slag,
butiker som säljer olika heminredningsprylar, en handelsträdgård, café med restaurang.
Ofta finns konstutställningar att beskåda och sommartid uppförs olika teaterstycken här i gallerian eller utomhus.
   
Det var trångt bland julsakerna.
 
Det blev ett snabbt besök och vi styrde färden mot Sigtuna, en mil bort. Att här överhuvud taget se något kunde man lätt glömma. Det var kö för att ta sig fram på Stora gatan. Så någon mysfaktor lyckades vi inte hitta här.
Sigtuna är annars i härlig stad, men kanske inte just dörsta advent då man inte ser vare sig hus eller julsaker. Här är det marknad nu på söndagarna fram till jul och handeln går säkert alldeles utmärkt. Men vi kom då vare sig in i butiker eller caféer. Inte ens en korv fick vi köpt för köerna dit var minst 50 m långa.
 
Vi stod i kö för att ta oss fram på "julmarknadsgatan" men vek av ner mot Mälaren och hade möjligen hoppats på att komma in på "Tant Brun" för att fika. Men helt lönlöst.
 
 När vi köat oss nerför gatan så vek vi av så fort vi kunde för att promenerade längs Mälarens strand i stället. Betydligt behagligare och mycket mysigare. 
Det var en vacker eftermiddag och det var så vackert att se solen harmoniera med vattnet.
 
 
 
 
 
Vackert med denna blandning av nedåtgående sol och Mälarens vatten. Så här stod jag länge...