Strosar runt

    
 I dag, på förmiddagen, hade vi ett par ärenden att utföra. Jag har förstått att man här inte ens skall tänka tanken att hinna med fler ärenden per dag, för det kan ta sin tid att få saker och ting uträttade. Och vi som  hade tänkt oss ännu ett bankbesök...
Hur som, vi startade på bank nr 1. Viss kö, men med två kassor  öppna så blev väntan blev nog inte mer än 20 minuter. Att uträtta vårt ärende var avklarat på lite under 10 minuter.
En snabbtitt på den fina kyrkan, både på ut och invändigt, blev det innan det var dags för dagens andra kopp kaffe och den intogs tillsammans med vänner på café.
Här är ju cafékulturen betydligt mer utbredd än hemma och priserna är dessutom låga. Så att träffas över en kopp kaffe på café hör liksom till.
 Café Nuevo Espresso serverar utmärkt kaffe av alla de slag och dessutom finns smörgåsar eller jättegoda bakverk om man nu är sugen på det.
 
 
 
 
 Stärkta av kaffet tog vi oss vidare mot nästa bank. Lång kö och en kassa öppen. Eftersom vi bara skulle fråga om olika saker så insåg vi att kön inte var för oss. I stället gick vi ner till havet och strosade längs strandpromenaden.
Varmt, sol och inte en känsla av att det i morgon redan är oktober. Att det är månadsskifte tänker man inte på när solen skiner från klarblå himmel och termometern visar +30 i skuggan.
 
På hemvägen gjorde vi ett nytt besök på banken och nu var kön kortare, men fortfarande bara en kassa.
Vi radade in oss, kom fram till luckan inom 15 minuter och kunde uträtta det vi tänkt oss. Snabbt avklarat!
Dags för nästa cafébesök och nu lunch i form av olika smårätter med en öl därtill. Gott, billigt och mysigt på en mindre gata där vi var de enda turisterna.
Ett besök i en supermercado blev det också innan maken traskade hemåt med varorna och jag slog mig ner inne på S.C. för lite datortid.
Här skall det nu bli körövning och jag blev just tillfrågad om jag ville vara med. Trevligt! Men min röst är nog inte gjord för körsång. Vare sig på spanska eller något av de skandinaviska språken. Har liksom svårt att hålla tonerna.
Så nu strosar jag hemåt i långsam takt.
 
 
 
                                                                 
 

Solen gick i moln

    
 Lördagens middag vid havet bytte vi ut mot en middag på en restaurang ett hubdratal meter upp från strandpromenaden.
Solen hade försvunnit bakom molnen, ( någon vacker solnedgång skulle vi ju inte få se) det började blåsa rejält och vi ville ju inte att maten skulle blåsa i väg från tallrikarna.
Vi hade fått tips om en reasuarang, Da Vinci, som serverade en sorts buffé.  Nja, egentligen inte. För här står man inte alls i kö och tar mat.
 
 Öde på stranden så här i blåsten. Men fiskespöna hänger kvar.
 
Restaurang Da Vinci´s koncept är att det finns ett stort antal förrätter, pastarätter och varmrätter att välja bland.
Man beställer några rätter i taget och önskar man äta mer så är det bara att beställa.
Eftersom jag är väldigt förtjust i skaldjur passade det mig att riktigt frossa stora räkor av olika slag och gratinerade musslor,. Den grillade tonfisken och fritterade bläckfisken var också väldigt god. Och är man inte förtjust i skaldjur fanns mycket annat välja på. Bland pastan valde jag också de med skaldjur som serverades med hummersås. Portionerna är små, men man kan efter hand beställa mer av det som man tyckte smakade särskilt bra. Gillar man kött finns kyckling av olika slag, fläskfilé och biff, även dessa portyioner är små.Fiskrätterna är också fler till antalet och väl värda att prova. Men beställ gärna mer! Det finns en liten hake och det är att om man beställer mat som man inte äter upp debiteras 1.5 euro/rätt. Helt ok tycker jag.
 
 
Lite av det jag började med; räkor, gratinerade musslor, kycklingspett och serranoskinka med taleggioost.
 
 Även idag har solen lyst med sin frånvaro, men värmen kvarstår +26. Skönt! Vi har tillbringat dagen med att promenera runt i stan och på gator där vi inte tidigare gått. Riktigt roligt och spännande. Här i stan är det mesta i butiksväg stängt, men några "kinesbutiker" var öppna. Och vilket utbud!  Bara att gå runt där inne tog över en timme och då var vi inne i en. Jag provade med att prata lite kinesiska och efter ett tag förstod damen i kassan vad jag sa och att det vare sig var spanska eller engelska som jag pratade. Alltid något.
Efter att ha strosat runt i några timmar smakade en öl väldigt gott. Och det finns gott om cadéer att välja på. Och här kan man välja om kaffe, te , öl eller annan dryck önskas. Och man blir absolut inte ruinerad..
 
Detta inlägg är internetsponsrat av A-K, en nybliven vän som bor nästan granne med oss.
 

Aktiv? Inte direkt...

    
Idag kan jag inte ens med bästa vilja i världen påstå att jag varit aktiv. Tyvärr inte i någon bemärkelse. Men det skall bli bättring fram på kvällskvisten. En promenad ner på stan, 18 minuter, och sedan hitta den optimala restaurangen för i kväll. Kan bli lite trixigt, men jag har tre namnförslag så något skall helt klart passa.
I övrigt finns det massor med restauranger i stan, men i kväll vill jag nog ha havsutsikt. Och både vid havet och i stan är utbudet stort. Så det är egentligen bara att bestämma sig och  det är där det kan köra ihop sig. 
Jag har inte bokat bord, utan tänkte att det nog går bra ändå. Lite tveksamt en lördag kväll, men jag är ju en envis typ så det löser sig nog.
Direkt aktiv har jag inte varit idag vad gäller den fysiska delen.
Men,tankemässigt har jag gjort vissa försök att vara aktiv eftersom jag försökt ta reda på vilken internetleverantör som kan leverera ett snabbt och dessutom prisvärt internet.
Nu, idag, har jag av en nyfunnen vän fått ett bra tips som jag skall gå vidare med. En god början!
Tills detta är klart ambulerar jag och datorn och i skrivandets stund sitter vi på en norsk restaurang, fem minuters promenadavstånd från vår bostad. Ganska trevligt i och för sig.
Sitter jag inomhus här så fungerar uppkopplingen i princip perfekt. Hurra!
I övrigt har jag i stort idag hållit mig hemmavid, men en promenad i närområdet för att se mig omkring blev det.  Och tänk så många vackra blommor som käckt hänger ut över murarna eller balkongerna och de ser ut att trivas, precis som jag gör, i den ljumma septembereftermiddagen. Nu klockan 17, visar termometern +25 i skuggan, alldeles lagom för min del.
Kanske blir det en vacker solnedgång i kväll? Om inte, så kommer det fler vackra, ljumma, kvällar
 
 
 
 
 
                                                                                        
 
 

Musik och marknad

    
I går tittade vår sång och gitarrspelande (akustisk gitarr) granne in över staketet och undrade om vi var musikintresserade. Och visst är vi det! Han skulle på kvällen spela och sjunga på en irländsk pub 10 minuter från oss. Så efter middagen hemma på uteplatsen så traskade Bosse och jag iväg och vägbeskrivning hade vi fått. Det skulle ta tio minuter.....Vi gick och gick! Visst att det var rätt väg, men inte hittade vi fram till det köpcentrum där puben skulle finnas. Jag stannade en bil och frågade efter vägen, försökte på staplande spanska, men bilisterna var svenska och förklarade att vi var på rätt väg. Men att vi också hade minst ytterligare 15 minuters promenad framför oss. Då gav vi upp efter att ha hade promenerat i 40 minuter och gick hem. Insåg sedan att vår granne antog att vi hade bil och då verkar det rimligt med att ta sig till puben på 10 minuter.
Så kan det gå....
Det blev ett glas vin hemma i stället och musiken fick vi stå för själva.
 
Idag tog vi en sväng till marknaden. Varje fredag är det marknad här och det är en gigantisk företeelse. Jag tror att det är omkring 16 gator som upplåtes och man kan i princip köpa ALLT.  När den börjar på morgonen vet jag inte, däremot börjar de packa ihop vid 13 tiden. Så vi som gärna tar det lugnt på morgonen fick skynda på lite. Ovant för oss här.
Det blev inköp av diverse frukt, grönsaker och oliver. Kan inte riktigt förstå hur det gick till när vi blev med tre stora påsar olika sorters oliver. Men det blev vi. Och visserligen skall oliver vara nyttiga.....
 
 
 
                                                                                       
                                                                                              
         
Har nu tillbringat ett par timmar med att vara uppkopplad på S.C. och tillsammans med bufféätande skandinaver och dansbandsmusik, nåja en del Elvis också...( Sker varje fredag. Uppkopplingen här är jättebra och lite musik ökar på trivselfaktorn.
Har dock inte lyckats hålla samma takt på tangenterna som mannen som spelar keyboard/musikanläggning. Men försöker....  
Styr nu kosan hemåt och skall passa på att köpa med lite kaffebröd hem till eftermiddagskaffet på terrassen.
Och med en temperatur på +25, sol och lite blåst så blir det en bra eftermiddag. Visst?
Så nu tar jag min laptop och går hem....Kanske blir det också några små danssteg på vägen?                                                                         
 
 
 
 

Av och till

    
Gårdagen blev varierad; först träff med nyfunna vänner på ett café, sedan letade jag efter ställen där jag kunde koppla upp mig på internet, inte helt lätt.
Men varför ska det vara lätt? Hade fått tips om en restaurang i vårt område med trådlös uppkoppling, men den fungerade av och till. Mest av...Fick kanske till ett kort blogginlägg, men innan det var klart så var det flera turer.
Har idag hittat ett café där uppkopplingen verkar fungera. Inser att det här landet inte är lika "uppkopplat som hemma", det är också en del av charmen. Vill jag ha det som hemma så får jag väl stanna där då...
Skämt åsido, nu fungerar det bra där jag är. Så det blir nog ett besök här varje dag.
Har idag också ordnat med ett lokalt telefonkort, känns bra för det blir dyrt att använda den svenska mobilen här.
Eftersom vi skall stanna här ett tag och nu har ett boende i ett litet hus så känns det extra roligt att laga mat hemma då och då.
Vi har botaniserat i saluhallar och marknader men igår tog vi med oss "dra maten" och gick iväg till det stora Carrefour, vilket tog oss ca 30 minuter. Att sedan handla tog sin tid. vi har handlat på Carrefour både i Peking och i Frankrike och utbudet av varor är gigantiskt, verkligen.
Vi koncentrerade oss på fisk och skaldjursavdelningen. Och både kräftor och räkor blev bra att ta med sig hem.
Det tillsammans med lite god, spansk skinka, taleggioost och bröd blev en perfekt middag.
Att sedan sitta ute och äta på terrassen vid halv niotiden på kvällen och temperaturen fortfarande visar +24, det är helt perfekt. Inga mygg heller!
Så om tillgången på internetuppkopplingar är både av och till så är tillvaron i övrigt här bara till.
Vi trivs och har det jättebra.
I morgon skall jag till den stora fredagsmarknaden och botanisera. Får se vad jag hittar!
 
 
 
 Utbudet av delikata skinkor är enormt inne på Carrefour, svårt att välja. Men efter att jag provsmakat fem olika sorter gjorde jag ett försök att bestämma mig.
                                                                                          
 
 

Vi rör oss vidare

    
Så har vi bytt ut vårt trevliga hotell mitt inne i stan mot en mer "eget boende", ännu trevligare,  fortfarande i stan, men en kort promenad på ca 15 minuter in till själva Centrum.
Men det är nyttigt att röra på sig, sägs det ju. Och så även i sol och värme som vi har gott om.
Vad vi däremot inte har gott om så är det trådlös internetuppkoppling. Men det ordnar sig kanske...Just nu är jag beroende av att hitta resatauranger och caféer med trådlös uppkoppling.
Jag kan inte ens snika mig in på någon grannes uppkoppling för de är spärrade. Men jag letar vidare.
Här är heller inte mobilt bredband särskilt fungerande. Absolut ett förbättringsområde.
Vi har det fortsatt bra och botaniserar bland de lokala marknaderna och butikerna för nu är jag inne på att vi skall laga mat hemma några dagar. Utbudet av fisk, skaldjur, grönsaker och frukt är stort. 
Är man sugen på kött (vilket jag inte skall äta så mycket av) så finns det också mycket att välja på och av bra kvalitet. Inget färdigförpackat här inte utan det är manuella diskar eller saluhall som gäller.
eftermiddagen har nu övergått i tidig kväll, det är lite svalare ute och vi skall ge oss av och handla. En stärkande promenad är vad det blir.
 
 
Några av träden bredvid oss, Tittar man noga går det att se de gröns citronerna.
 
En del av gatan där vi bor och efter en stärkande promenad  känns det svalt med lite vin
blandat med sockerdricka och citron. Gott och läskande!
                                                                                                        
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi har firat

    
 Firat, de tär just vad vi gjort. Igår! Mycket är på gång, men det var inte alls meningen att inlägget skulle publiceras helt textlöst. Så här kommer texten...
I går firade vi alltså makens födelsedag och det gjorde vi i princip hela dagen. På morgonen blev det champagne som hotellet bjöd på,  förmiddagen tillbringades med nyfunna vänner på ett café. Eftersom vi bestämt oss för att äta en rejäl bit mat fram på kvällskvisten inskränkte sig lunchen till en sallad. Tur det!
 
Vacker kväll med en himmel som skiftade i rosa.
 
 Mysigt att sitta ute och äta i den ljumma kvällen och se ut över havet och solnedgången.
 
 
 
Fantastisk oxfilé med tillbehör till Bosse och för min del en underbar räk och laxsallad. Bland det bästa jag ätit
                                                                                          
                                                                                                                                                                                  
En underbar kväll och en jättefin dag på alla sätt och vis. Vi njuter!
 

Nu byter vi boende och jag vet inte hur det blir med någon internetuppkoppling. Men jag brukar nosa upp ställen där det finns trådlöst att tillgå.
 
 

Färdiga! Framme!

    
Att uppleva nya saker kan vara väldigt stimulerande och utvecklande. men det beror lite på vad det är förstås.
I går på eftermiddagen kom vi ut till Arlanda och i god tid. Incheckningen och utskriften av boardingkort gjordes hemma i fredags och jag tänkte att det var som "vanligt". Bara gå fram till "bagagedrop", lämna väskorna och  gå vidare mot säkerhetskontrollen. Icke!
Nu blev det att via en automat ordna bagagelapparna och för att få de uttryckta fick man gå igenom incheckningsproceduren en gån till. Valet att bara scanna boardingkortet och få lapparna fanns inte. Kanske håller det momentet på att produktutvecklas. Hoppas de skyndar på. Med bagagelapparna fästade på väskorna fördes vi iin i en fålla för att lämna väskorna. Och här stog ett hundratal ivriga resenärer och längtade efter att få ge i från sig väskorna. Kön gick snabbt och på sikt blir det säkert mer kostnadseffektivt att resenärerna själva sköter det mesta.(Jodå, det fanns personal att tillgå både vid automaterna och vid en särskild disk. God tanke!) För visst vill man ju ha bra priser! Och just nu är SAS konkurenskraftiga till många destinationer och då får man göra lite själv som motprestation. Inte mig emot.
Bagage ingår i alla fall i priset och 23kg + 8 kg handbagage känns generöst om man jämför med andra bolag...Om man nu skall ha saker med sig?
Igår kväll när vi landade så var det +25 och väldigt behagligt.
Taxin väntade på oss och efter 40 minuters resa stegade vi in på hotellet. En sen middag blev det och helt ljuvligt att sitta ute i den ljumma kvällen.
Somnade helt ovaggad med en oläst tidning över näsan.
 
Söndag morgon med strålande sol, god hotellfrukost, promenad längs strandpromenaden och ett antal vilopauser för att njuta av att se ut över det vackra havet och titta på allt runt omkring är också händelserikt.
 (Att jag gillar vatten/hav och vistas där i närhten har nog de flesta förstått...)
Och jag har absolut inget behov av att hinna med något idag. Bara att vara här i stan är händelserikt och avkopplande på samma gång.
 
 
 
 En duva ville också ha god utsikt men jag nöjde mig med markläge.
      
En öl på strandpromenaden smakade bra. Och som tilltugg serverades kokt ägg. Nytt för mig! 
Även om den största turistsäsongen är över så var det gott om folk på stränderna och på väg till och från.
Mycket är det som skall med och att ha en kärra att dra sakerna på är praktiskt.
                                                                   
 
 
 
                                                             
 
                                                        
 
 
 
 
 

Ny dag

    
Tidigt i morse var jag uppe och "kollade läget". Vackert med fullmåne och alla ljus som speglade sig i kanalen.
Tog på mig en morgonrock och satte mig med en kopp te ute på balkongen. Det var alldeles tyst och stilla.
Tankarna kunde hoppa ur sina "lådor" i huvudet och fladdra fritt för att så småningom åter hoppa tillbaka och lägga sig till rätta. Kanske var några av dem egensinniga och bytte "låda". Åtminstone kändes det så. till sist var de på plats, jag kunde lägga på locken och gick in för att sova ännu ett par timmar.

Ny dag och  nya möjligheter. "Gårdagen har passerat och den kan jag inte göra något åt , men nu är det en ny dag med nya möjligheter."
 
 
 
 
 
 
 

En vecka har gått...

    
 Idag är det en vecka sedan Max blev storebror och William föddes. Jag tog mig en tur till Uppsala för att fira med Liv och pojkarna. Det blev en promenad till parken där Max och jag lekte och William och Liv njöt av det vackra vädret på en parkbänk. En härlig höstdag väl värd att firas.
Lite sorgset kändes det i mitt hjärta, för nu dröjer det ett par veckor tills vi ses igen . Och det känns som länge just nu.
Bosse och jag beger oss ju i morgon till sydligare trakter och visst är det trevligt att hålla kvar sommaren ännu ett tag. Vi tänkte i alla fall så....
Så nu har vi packat klart, en sen middag väntar och sedan blir det skönt att sjunka ner i soffan och sammanfatta dagen.
 
  William på promenad i sin vagn. Tilläggas bör att vagnen nästan rullar av sig själv... Se den moderna tekniken!
                                                                                          
 
 På väg till parken och Max hittar genast vatten att leka med. Sedan bjuder han mig till sin restaurang där han bakar pizzor och tårtor. Jätteroligt! För idag firar vi att Max är världens bästa och finaste storebror.
Oj, vad jag kommer att sakna honom!"Mormor jag älskar dig", de orden kommer att finnas i mina öron.
Hela tiden.
                                                                                       
Dags att åka hem sent på eftermiddagen. Stationshuset är nu en trevlig restaurang (flera)
och idag var det många som satt ute och njöt av sol och värme.
 

Trevligheter på rad

    
Så har det gått ytterligare en vecka, en vecka som varit fylld av "trevligheter" och den är ju inte slut ännu.
 I morgon blir det en tur till Livfamiljen i Uppsala, mysigt som vanligt och lite extra nu när det är en familj med två barn.
Jag har  ännu inte  landat i  känslan av att jag är mormor till två härliga barn, men jag håller sakta på att vänja mig. I morgon är det också en vecka sedan William föddes...
 
Dagens "lilla extra" blev en jättetrevlig lunch tillsammans med några "Beejing Ladies".
Vi är några "ladies", som har bott/bor i Peking och det var där vi träffades, i olika sammanhang och sedan har det fortsatt här hemma i Sverige, trots att inte alla bor i Stockholm. 
Är man i stan är det lätt att höra av sig och har man tid att ses så har man. Men eftersom vi alla i stort sett är pensionärer eller "icke lönearbetande" så brukar det gå att få ihop.
Ofta ses vi ganska spontant just över en lunch. Vi äter, pratar, lyssnar och pratar ännu mer. Och nästa gång vi ses så fortsätter vi just där vi slutade, i princip...
Dagens lunch åt vi på  Dramatens restaurang, Pauli, där jag under våren och sommaren varit några gånger.
Då har det varit helt perfekt att sitta på uteterrassen med utsikt över Strandvägen och Nybroviken.
Men hösten är här nu, åtminstone verkar det så, och uteterrassen är stängd för säsongen.
Men även inomhusmiljön är trevlig med runda, rum som har tak och väggmålningar. Lunchmenyn är varierad och det finns alltid en "dagens" och i den ingår en fin salladsbuffé och soppa. (Däremot inte kaffe)
Trevlig miljö, pratvänligt, bra mat, service och priser, ca 110-120 för lunchen, har gjort att jag tycker Pauli är en restaurang jag återkommer till. (Lunchen serveras till klockan 14, men man kan sitta kvar till 15.30. Pauli är också öppen kvällstid i samband med föreställningar på Dramaten, men med en annan meny och andra priser.)
 
 
Dramaten och skådespelerskan Margareta Krooks staty som finns vid teaterns västra sida.
 
 Marianne, Birgitta och Katrin förser sig från den fina salladsbuffén,
även en soppa ingår om man så vill och orkar. En bra start på lunchen.
Själv slog jag till på både salladesbuffén och det vegetariska alternativet, savoykolsdolmar fyllda med grönsaker och couscous serverad med parmesan, tomatsås och ruckola.
De övriga satsade på den stekta strömmingen med potatismos. Allt vi fick var gott och rikligt.
 
Trevligheterna fortsätter och säkert ett och annat inslag än de planerade. Men planerat är att Bosse och jag på lördag åker söderut, till lite varmare trakter, för att fortsätta att njuta av sommaren. Fortsättning följer...
 
 
                                                                                                            
 
 
 
 

Plock med pinnar

    
 I fredags togs båten upp och fick sin säsongsplats på land och idag var det dags för lite plockepinngöromål.
Alluminiumställningen, som skall hålla presenningen på på plats , skulle monteras ihop. Tursamt nog hade Bosse märkt upp de flesta delarna i våras och det undrlättade en hel del.
Men vi skulle ändå stöta på vissa besvär. Förra året tog vi av masten, men när vi sedan såg att de flesta segelbåtarna hade masterna på så beslöt vi i år att låta masten stå kvar.
Men! Ingen av oss hade tänkt på att det krävdes vissa arrangemang med presenningen eftersom både masten och stagen var kvar. (Stagen är det som håller masten uppe.) Egentligen hade vi behövt två presenningar, en som täckte båten framför masten och en som skulle täcka området bakom.
Vad göra? Efter visst funderande delade presenningen i två delar och fick skära hål/revor både för mast och stag. Tur att jag har en man som är lagd åt det mer tekniska och praktiska hållet, för det är inte jag.För rättvisans skull får jag nog i det här fallet medge att det var min idé att både dela presenningen och klippa i den. Men sedan att få det hela på plats överlämnade jag med varm hand till Bosse. (Inte fanns det heller några andra båtar att titta på för de ligger fortfarande kvar i sjön.)
Vi kom en bit på väg, alltså hälften av båten är täckt så i morgon blir det den främre delen som skall täckas in. Och det överlåter jag med varm hand åt maken för själv skall jag både till frissan och ut på lunch med vänner.
Så det kan bli....
 
 Plockepinnspelet med aluminiumställningen gick bra och vi fick ihop den, inga pinnar över.
Och området bakom mastenn är täckt.
 
                                                                                    
Det blev en vacker eftermiddag och jag kunde inte motstå att gå ner och sätta mig en stund på bryggan för att filosofera. Här är det rofyllt och lätt att låta tankarna helt osorterade fladdra i väg.
 
 
 
 
 
 
 

Ett, tu tre....

    
Idag, kändes det som om hösten gjorde sitt intåg i Stockholmsområdet. Det var +8 på morgonen, lite lagom blåsigt och frampå dagen kom regnet. En ganska typisk höstdag med andra ord.
Men det var inget som jag ens tänkte på, för jag hade tre roliga händelser att se fram emot under dagen.
Det första som hände var att jag fick fick förmånen att hämta hem William och hans föräldrar från BB. Och det var en sovandes liten gosse som idag fick sin första biltur, väl förpackad i en Akta Graco babybarnstol. William fortsatte att sova även när jag bar upp honom för trappan och in i lägenheten och han fortsatte sova när han placerades i sin säng.
Strax innan vi skulle åka mot Stockholm kom Max hem från förskolan med pappa Johan och så glad han blev över att se att mamma och lillebror var hemma. Det var så härligt att se hans glädje.
 
En sovandes William på väg hem i bil.
 Tu...
Från Uppsala bar det av tillbaka till Stockholm fram på eftermiddagen. Och på Stockholms infarter och i City var det mängder av bilar som trängdes och svårt att ta sig fram. Det är ju ganska sällan vi kör bil i stan så kanske är det därför jag blir irriterad på att vänta på allt och alla.
Men jag var på väg till Hotell Diplomat på Strandvägen för "afternoontea" med champagne tillsammans med några vänner. Rekommenderas verkligen!Allt var väldigt gott, varierat och vackert upplagt. Och vi uppskattade verkligen att servicen var förstklassig. (Ibland kan man ju råka ut för personal som är snäsig och okunnig och inte har förstått vitsen med sitt jobb.)
Vill man inte dricka "afternoontea", med eller utan champagne, så går det bra att dricka en kopp kaffe, ta en öl eller äta en bit mat. Avslappnad atmosfär, mysig inredning och allmänt trevligt tycker jag gör att Tbaren på Diplomat är väl värt ett besök.
 
 
Hotell Diplomat på Strandvägen.
 
Champagne till härliga snittar, tea till scones och mer champagne till de små godsakerna.
Och de var verkligen goda....
 
    Tre...    
   Efter vårt "afternoontea" gick vi vidare till biografen Rigoletto på Kungsgatan för att se filmen om Monica Zetterlund. 
Jag går ganska sällan på bio men den här filmen ville jag verkligen se. Vilken fantastisk film med jättebra skådespelarinsatser och Edda Magnasson i rollen som Monica Zetterlund är så bra och levande att man stundtals tror det är Monia Z man ser. Se den gärna! 
Biosalongen på Rigoletto var inte helt fylld, men det var så tyst i salongen under hela filmen att man inte ens kunde höra popcorntuggandet i publiken. Och när filmen var slut stod publiken upp och applåderade. Inte så vanligt i Sverige.
(Att sedan dokumentärfilmaren Tom Ahland har synpunkter på den roll som Kjell Bergqvist gör som Monicas pappa, det har jag svårt att förstå, för filmen är ingen dokumentär....)
                                                             
 
 
 
 
 
 

Slå sig till ro - det kan man inte

    
En ny vecka har börjat och med den nya händelser, upplevelser och erfarenheter. Gårdagen är passé och oftast försöker jag tänka som så; "att gårdagen har passerat så den kan jag inte göra något åt, men morgondagen kommer och är fylld av nya möjligheter".
Just idag känns det som om gårdagen inte alls behöver friseras till, jag är så glad för den. Efter viss irritation på tåget till Uppsala över passagerare som brer ut sig, har förstått att detta förekommer på flera ställen i Sverige, så släppte jag de tankarna genast jag satte fötterna på perrongen i Uppsala.
Målmedvetet stegade jag mot Akademiska Sjukhuset för att besöka Liv och William och i dörren hann jag även pussa på Max som var på väg till sin gymnastik.
Jag tyckte redan att William sedan i fredags blivit lite större. Nåja, allt är relativt...Nu hade han ju hunnit bli hela 48 timmar gammal. Eller ung?
Mycket hår på sitt lilla huvud, alldeles slät i hyn och stora ögon som tittade uppmärksamt, i och för sig korta stunder eftersom han mest sover.



Mina finaste; Max och William
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               Jag stannade hela eftermiddagen och njöt av att få vara tillsammans med Liv och William. Vi hann prata mycket om allt mellan himmel och jord och det är så skönt att inte behöva ha någon klocka som styr. En av de saker vi pratade om var det här med offentligheten både på Instagram, Facebook och blogg. Bilder som läggs ut kan lätt tas av någon annan och användas i ett helt annat sammanhang än det som är tänkt. Visst är det så och man kan egentligen inte göra så mycket åt det, annat än att fundera över vilka bilder som läggs ut.
Jag har frågat en tjej som kan det här, Sanna, som också hjälpt mig med min bloggdesign bl.a. och hon menar att det finns alternativ som att ladda ner ett program och skriva sitt eget namn över bilden, men inte så mycket annat. Att lösenordsskydda bloggen går förstås, men det känns lite trist om det inte är något speciellt tråkigt som hänt och det har jag ännu inte råkat ut för. Inte sitter jag och väntar på det skall hända heller. Och om det sker så kommer jag givetvis att dels anmäla det hela och dels i övrigt vidta de åtgärder som behövs.Undrar om det finns andra läsare som också tänkt i dessa banor. Hur resonerar ni kring det här med att stjäla bilder? I sig en olaglig handling om man inte har frågat fotografen om lov.
 Mörkret hade börjat komma krypandes över Uppsala  innan jag åkte hem. Och för att riktigt förstå vad som änder runt mig stannade jag till en stund på Islandsbron och tittade ut över vattenfallet och änderna innan jag klev på tåget tillbaka till Stockholm. Och då var det gott om platser och inga sprida-ut-sig människor med. Funderade på om jag skulle sprida ut mig, men nejdå...














Funderingar

    
På väg till Uppsala och BB för att hälsa på Liv och William. Skall bli jättemysigt!                                
 Skönt att ta tåget som tar mig till Uppsala på 38 minuter, om det  inte är inställt eller försenat förstås. Men i normala fall...
Jag kliver på i den svarta vagnen, som är lite bekvämare, ser mig om efter en plats. Jodå, gott om lediga platser. Vid en närmare titt förefaller de flesta upptagna; av väskor och andra tillhörigheter. Precis som om väskorna har egna platsbiljetter. Jag stegar i alla fall fram till en "fyraplats" med gemensamt bord i mitten. Där sitter en person och har brett ut sig på alla sätena . Har inte ens lust att be damen flytta en väska utan jag tar bagen och ställer den i en annan stol, slår mig ner, tänder min läslampa och tar upp min tidning. Jag förmanar mig själv att tänka positivt. Lyckas nästan. Och även på andra platser i vagnen ser det ut så här.
Vad är folk så oroliga för?
Även på bussar, pendeltåg och tunnelbanan i Stockholm är detta ganska vanligt. Inser att jag inte kan ändra någon annans beteende, men jag kommer även fortsättningsvis att försöka på mitt sätt.                                  
 Kanske är detta breda-ut-sig-fenomen  speciellt för Stockholm? Och jag kan nästan börja fnittra vid tanken på något liknande i Peking . Helt otänkbart! Är det fler än jag som tycker att detta med att ta upp extra platser är besvärande? Eller kanske är jag extra känslig?  
 
Max pysslar om lillebror.
 
                      

Tankarna på annat håll

    
Det är snart mitten av september och sommaren dröjer sig kvar. Visst är det härligt att fortsätta med utelivet ännu ett tag, eller kanske bara för ytterligare några dagar. Det vet man ju aldrig.
Gårdagen blev minst sagt händelserik och omtumlande.
Sedan en tid tillbaka hade vi bestämt att båten skulle tas upp just den 13 september men jag kan lova att mina tankar kom att vara någon helt annanstans.
 
Det var vindstilla i viken och lätt att lägga till vid kajen.
 
 Maxie är på plats och redo för att lyftas upp.
 
                                         Oj, det blev lite framåtvikt här, men det gick att ordna till.
 
Just här, i detta ögonblick fick jag samtal om att det var dags för Liv att föda barn. Tankarna hade varit hos henne sedan tidigt på morgonen men nu blev jag både orolig, lättad och spänd. Många känslor på samma gång och inte fick jag tag på dom heller. Jag och tankarna satte oss längst ut på bryggan. Nu var det bara att vänta. och det var inte alls så bara....
 

Tittade upp mot båten för att se vad som hände. Och det såg ut att tjärva lite. Tyckte ändå att det räckte med maken som var där och stöttade Maxie i sin transport mot uppställningsplatsen. Jag tittade hela tiden på en telefon som var helt tyst.
Men plötsligt kom ett sms, en liten pojke var född.
Bestämde mig för att så fort som möjligt ta mig till Uppsala i alla fall närmare Liv och BB. Lättare att vänta där. Kanske fick vi komma på besök? 
 
 
 Trångt att passera mellan bilar, träd och en sopcontainer men till sist var Maxie på plats.
                                                                                           
 Och denna vackra fredag, fredagen den 13/9, på eftermiddagen, blev jag blev  mormor för andra gången.
En liten William föddes och redan fyra timmar efter hans ankomst fick jag möta honom. Fantastiskt! Jag har aldrig tidigare mött eller hållit i ett så nyfött barn. Vilken gåva!
Det kändes som om det var en ny, liten, Max som sett dagens ljus. Men det finns förstås bara en Max...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen!

    
Idag på eftermiddagen blev jag mormor för andra gången och Max har blivit storebror. En liten pojke föddes på Akademiska sjukhuset i Uppsala och vi är alla så glada och tacksamma.
Välkommen till världen, älskade barn! Så söt och fin! Alldeles underbar, precis som storebror.
 
 
Första bilden på Max lillebror, William, alldeles nyfödd, 48 cm lång och med en vikt av 3.1kg.
Riktigt stor med andra ord....
 
-och här har han hunnit bli fyra timmar.
 
                                                                             
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

På och vid bryggan

    
Klarblå himmel, båtar med människor som är på väg ut i skärgården och jag själv försjunken i tankar på en brygga. Tänk att det kan vara så rogivande att bara sitta på en brygga och titta. I och för dig håller våtbetning på att lyftas upp ur sjön och per truck köras till sin vinterplats. Men mina tankar finns hos Livfamiljen och vi väntar och väntar.  Och jag är både spänd och orolig.

 
 
 
 
 

Håll i gång

    
Vädret är forsatt vackert och sommarkänslan är påtaglig. Visserligen kommer mörkert tidigare på kvällen och i samband med det tränger fukten sig på. Men vad gör det?
Här är det aktiva dagar med mycket lek och utevistelse. Södermalm är ju helt fantastiskt vad gäller parker, grönområden och aktiviteter för både barn och vuxna.
Och tänk så många kontakter med andra, för mig okända personer, jag knutit genom Max under dessa dagar.
Vart vi än går så hittar han lekkamrater och det är verkligen jätteroligt att se hur han tar kontakter med andra barn och hur de sedan leker. Det är ju sådant som jag aldrig annars ser.
 
Eftersom Max öven idag fick bestämma vad vi skulle göra så började vi i Bryggartäppan. Och att stanna här och leka i ett par timmar är väldigt trevligt.
Min uppgift är att antingen sitta på en bänk och titta på eller möjligen få åka med i hästens vagn. Väl i lekens virvlar kommer Max då och då förbi och ser hur jag har det.
 
 Det går bra att leka själv eller med andra barn för till Bryggartäppan kommer ofta olika förskolor, inte bara från närområdet utan också resande från andra stadsdelar. Och på eftermiddagarna kommer många barn och leker en stund när de hämtats på sina förskolor. Vilken tillgång att ha bryggartäppan i närheten!
 
 Nästa park/grönområde som fick besök av oss var Stora Blecktornsparken, adress Katarina Bangata mot Norra Hammarbyhamnen och VIntertullstorget. Parken är ett stort grönområde med öppen förskola, djurhållning, (får, grisar, kaniner, getter, marsvin) mängder av olika lekredskap finns och anpassade till barns olika åldrar.
Veckans olika dagar bjuder på diverse teman och korvgrillning och gräddning av våfflor förekommer ett par gånger i veckan. Enklare servering finns också.
 
 
 
Två av dagens favoriter var rutschkanan och studsmattan.
Studsmattan var "första gången hopp" och blev väldigt populärt.
          Rutschbanan avstod jag ifrån, men jag tog fram mina gamla gymnastiklärartakter och visade hur man hoppar studsmatta. Och plötsligt hade jag många adepter både blad de yngre och deras föräldrar.
 

Max skuttade på längs kajen hemåt men tog sig tid att slå sig ner alldeles vid kanalen för att titta på båtar, änder, måsar och fiskar. 
Så visst håller jag i gång........Och överallt läser man ju om aktiva pensionärer och att de har mycket att stå i.
Är benägen att hålla med. Friskvård är det också!
 
 
                                                                   
 
 
                                                                                                         
 
 
                                                                   
 
 
                                                                           
 
 
 
 
 
                                                                                                          
 
 

Den 11 september 2013

    
Vi väntar fortfarande på en ny medlem i Maxfamiljen och nu hoppas jag att han inte kommer förrän i morgon. Skrocfull, ja vissst!
I går, den 10 september, hade varit en utmärkt dag och likaså från och med i morgon. Men just idag, den 11 september, känns som ett olycksdrabbat datum; Anna Lindhs död 2003 och katastrofen i World Trade Center i New York 2001.
Och alldeles oavsett, när den nye, lille,  familjemedlemmen ser dagens ljus så är han både efterlängtad och varmt välkommen.
Så bara mo något var på G ,så hämtade jag Max tidigt i Uppsala i morse och vi var tillbaka hemma hos oss redan före klockan 10.
En hel mysig dag till vårt förfogande och vad skulle vi hitta på.
För Max del var valet lätt. Han ville absolut att vi skulle gå till Bryggartäppan och leka.  Och jag var inte alls sn med att tycka att idén var perfekt.( Bryggartäppan är en fantastisk fin lekpark i närheten av oss, som är helt inspirerad av Per Anders Fogelströms böcker om det gamla Stockholm på 1800 talet.)
 
 Bryggartäppan idag.
 Max leker för fullt och vi tillbringar ett par timmar där.
Roligt är att det också kommer hit barn från olika förskolor så det är ingen brist på lekkompisar.
Att sitta utanför på bänken och vänta på att krogen "Sista Styvern" skall öppna är också en syssla...
 

När vi efter ett par timmar lekt färdig, åtminstone i mitt tycke (Max hade nog gärna stannat ett tag till) så promenerade vi upp till Katarina kyrkogård för att göra ett besök vid Anna Lindhs grav. Jag försökte förklara för Max vem Anna Lindh var och när jag var färdig tittade han på mg med sina stora, bruna ögon och sa; "Mormor, hon var nästan som Obama...." Och vad säger en mormor.....I varje fall tänker hon, "En dag att minnas..."
 
Katarina kyrka.
 
              Det fanns två hinkar med rosor bredvid graven där de som inte hade med egna blommor
kunde välja en ros att lägga ner som ett minne.
 
Max har just lagt ner sin ros vid graven.
 
 
                                                                               
 
 
 
 
 
 
 
             
 
 
 
 
 
                                                                                         
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I väntans tider

    
Här väntas det för fullt på en bebis i Livfamiljen. Det kan bli idag, i morgon eller övermorgon, men vi, Liv allra mest, hoppas att det blir snart.
Max skall alltså bli storebror! Jag tror inte han har funderat så mycket på det, men han vet om att lillebror snart är på väg att se dagens ljus.
Och som mormor blir jag ju förstås lite nostalgisk för när Max föddes en januaridag 2010 så befann jag mig i Peking och min första kontakt med honom var via Skype (bilder) och på underbara foton. Han var så söt och fin även som nyfödd. Men jag hade ju inte mött honom "på riktigt". Vad jag längtade!
Så Max, tre månader ung, kom med sin pappa Johan, mamma Liv, moster Helen och "tant" Sara till Peking en aprildag  2010.
Och både jag och Bosse var så spända och glada över att få se det lilla miraklet. För Max var verkligen liten. (Som nyfödd vägde han ca 2500g.)
Fantastiskt! Max, tre månade, gör sin första utlandsresa; till Kina på andra sidan jordklotet.
 
                     Max bara någon dag gammal.                                En liten Max med moster Helen
 
     Max åker buss i Peking för första gången.                                 Sofia, min kinesiska lärare möter Max.
Måste tillstå att det väckte viss förvåning hos medresenärerna.        
 
Givetvis blev det ett besök på Kinesiska Muren,
 
Moster Helen, mamma Liv och mormor Ditte turas om att visa Max Muren och vad som finns runt om.
Mycket spännande att se.
 
och Champagnebrunch på St. Regis Hotel plus mycket annat skoj också förstås....
 
                                             Champagnerbunch, Pekings bästa tycker vi, intas på St.Regis Hotel.
   Lika bra att börja i tid och det har blivit fler besök...
 
          
                                                                                                                                                                                      
Tiden har gått, Max har hunnit bli tre och ett halvt år och är fortfarande "världens goaste" och snart blir han också storebror. Fantastiskt!                                                          
 Max (här nästan tre år) på nytt besök, tredje gången, i Peking. Och Muren förstås...Den tröttnar man inte på.
 
 
                                                                                                                  
 
 
                        
 
 
 
                                                                                     
 
                                                                                       
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gästbloggar hos AMF

    
Jag fick för ett tag sedan en förfrågan från AMF Pensionsförsäkringar om jag vill vara gästbloggare hos dem.
Trevligt och roligt tyckte jag och idag publicerades mitt inlägg  på AMF, Pensionsbloggen 
Det blev en text som handlar om olika val i livet. Och det är inte helt enkelt "Att välja" för det är så mycket som påverkar de val vi gör...
 
Ett av de många val jag gjort; att åka tåg från Peking till Tibet.....
 
Potalatemplet i Lahsa är mäktigt
 
 
 
 

Dimman ligger tät

    
Jag var uppe en sväng redan vid sjutiden i morse och gick min vana trogen ut på balkongen för att se mig omkring.
Nu var det i och för sig inte så mycket som kunde ses, dimman låg tät över kanalen.
 
             Utsikt från balkongen klockan 7 i morse,                
                                                                                         
           - men en timme senare hade dimman lättat något. Men inte syns vare sig slussen eller broarna.                                                 
                                                  I går kväll (och vanligtvis) utan dimma, ser det ut så här.   
     
                                                                                   
 
 
 
                                                                                              
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dagens!

    
Dagens, för min del, innebär inte alls att jag skulle komma på idén att beskriva min klädsel och var den var inköpt och till vilket pris. Inte alls!
Strålande sol, +25 grader och hösten känns långt borta. Just nu i alla fall.
Egentligen var jag sugen på en båttur, men vi har tagit hem seglen och en del annat, så det kändes inte lockande.
En bra början på dagen blev frukost på balkongen, alltid mycket att titta på och saker som hände på kajen.
(Ibland är det så mycket att se att man knappast hinner med att äta och kaffet hinner kallna. )
Så för att inte bara få luftintaget tillgodosett utan också ge kroppen lite träning blev det en riktigt lång promenad.; Årstaviken, förbi Långholmen och Söder Mälarstrand, genom Gamla Stan och Kungsträdgården, ett varv inne på NK och i Gallerian (maken sittandes på en bänk ) sedan hemåt längs Drottninggatan, Gamla Stan, Slussen och hela Götgatan.
Väl hemma igen, några timmar senare, visade stegräknaren att vi gått 13 km, visserligen med ett par pauser inlagda. Och det kändes i fötterna, som tyckte det var behagligt att bli upplagda i en solstol på balkongen för att vila.
 
Dagens startpunkt, på kajen hos oss. Restaurang Thaiboat och några övriga husbåtar i bakgrunden.
 
Den större byggnaden till vänster är Tullgårdsskolan, en f-6 skola, och med perfekt läge vid kanalen.
 
 
Jag har visat den här konstruktionen tidigare och jag är fortfarande nyfiken på hur någon kan ha fått bygga ett hus/husbåt mitt i Årstaviken. Undrar om denna ingår i Stockholms stadsplanering. Har i så fall svårt att se hur det går till med vatten, el och avlopp. Huset/husbåten sitter delvis fast med tampar till stenbryggan,
men de boende måste ha båt för att komma i land.
Om detta är ok med Stockholm så kommer det kanske snart flera liknande konstruktioner.
( Till saken hör att jag sett den här husbåten här i mer än ett år)
 
 
 Österlånggatan i Gamla Stan är enriktigt mysig gata med flera små butiker och många bra restauranger.
Här är det heller ingen direkt turistinvasion som i andra delar av Gamla Stan.
Men några turister var det även här och säkert hade man hört att det skulle vara kallt i Stockholm i september.
Men för mig kändes det svettigt att bara tänka tanken på att ta på mig Ugghs (mockastövlar med fårskinnsfoder) när det är +25 grader ute och strålande sol.
                                                                     
 
 
 

Mosebacke i kväll

    
Det är så skönt att bara bestämma sig för att ta en sväng ut fram på kvällskvisten. Söder har så mycket att erbjuda och en av våra absoluta favoriter här är Mosebacke, en promenad på 15 minuter  hemifrån oss, bara att gå Östgötagatan rakt norr ut.
Så enkelt att bara slinka in, titta ut över stan som finns nedanför och insupa atmosfären av en härlig kväll i mysiga omgivningar.
Vin och öl serveras i plastglas, kanske med lite enkelt tilltugg, men det är för atmosfären man kommer hit. Absolut!
Skulle man vilja äta mat eller ha det mer "lyxigt" omkring sig så finns Mosebacke Etablisssemang där man antingen kan sitta inomhus med utsikt över stan eller på någon av terrasserna. Väldigt trevligt!
Så är man i Stockholm under den varmare årtiden, så är ett besök uppe på Mosebacke "ett måste".
Och så vitt jag känner till är detta det enda stället i stan där man är välkommen i alla åldrar, även på kvällstid, från bebis och upp till 100 år. Det gillar jag! Även hundar är varmt välkomna!
 
 
 
                                                                                         
Skeppsbron, Blasieholmen med Grand Hotel och Östermalm långt borta i fjärran.
 
Djurgården och Kaknästornet syns bra i den ljusa kvällen.
 
Oh, Gamla Stan! Tyska kyrkan och bakom skymtar  Storkyrkan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Nackas Hörna"

    
Vet inte om det är en slump eller inte. Men både i går och idag har jag passerat minnesmärken ( dock ett ännu på planeringsstadiet) efter söderbor.
Idag passerade jag detta minnesmärke, Nackas Hörna. ( Nacka Skoglund känd fotbollsspelare som avled 1975 och som hade sitt hjärta i Hammarby men blev köpt av AIk. Så småningom hamnade han hos Inter i Italien men spelade också för bl.a. Palermo.)
Nacka är en fotbollsspelare att minnas och anses kanske fortfarande vara en av de bästa fotbollsspelare   Sverige haft, även om det var länge sedan.
 
Nackas Hörna, ligger på Söder, just i korsningen där Katarina Bangata möter Brännerigatan och här låg det hus där Nacka bodde nästan hela sitt liv och det var också här han så tragiskt dog, märkt av tabletter och alkohol.
 
 
 
Längst upp i högra hörnet sitter bollen....
Minnesstatyn heter, "Vi ses vid målet", och är gjord av Olle Adrin.
Statyn föreställer Nacka när han skruvar in en hörna i mål.
(Platsen här döptes till Nackas Hörna 2002 efter ett beslut i Stockholms kommunalfullmäktige.)
 
 
Och där satt den....Här syns bollen bättre!
 

Anna Lindhs Park- kan nu blir verklighet.

    
Det är alltid roligt att läsa om vad som planeras, sker och skall hända här på Söder. Och det är alltid mycket på gång vare sig det gäller evenemang, butiker, kultur, restauranger och annat.
 
I morse läste jag följande i Dagens Nyheter;
"Anna Lindh får ge namn åt park på Söder. I oktober 2003 lanserades idén om att byta namn på Vintertullsparken till Anna Lindhs Park. Nu, tio år senare, ser ideén ut att bli verklighet."

I nästa vecka är det tio år sedan Anna Lindh mördades och  förslaget att uppkalla en plats efter henne väcktes för länge sedan. Men det tog tid innan något hände, men så plötsligt 2010, i början av  maj, uppkallades en liten grusplätt bredvid Åsö Gymnasium på Götgatan i Stockholm till Anna Lindhs plats. Platsen är så liten att den nästan inte vare sig syns eller märks. Och lite som vanligt upptäckte de beslutsfattande politikerna den bistra sanningen.
Att det nu föreslås att Vintertullsparken, i norra Hammarbyhamnen, byter namn till Anna Lindhs Park beror på att hon med sin familj bodde här innan de flyttade till Nyköping. De anhöriga har också sagt ja till förslaget.
Lite intressant är att en dam, Anna Greta Rubin, redan för tio år sedan, kom med detta förslag, men förslaget  har liksom tagit sin tid att behandla.
Men om ett år kanske Vintertullsparken i stället heter Anna Lindhs Park, för det här med beslutsfattning är komplicerade saker och inte gjorda på en kafferast. I det här fallet en lång sådan, 10 år.
 
 
 
 
 
 
 
Jodå, nuvarande Vintertullsparken och förhoppningsvis senare Anna Lindhs Park,
ligger alldeles i närheten av  där vi bor, vid Hammarbykanalen.
 
 
 
 

Rundtur

    
 Vi, Max och jag, började dagen, nåja, förmiddagen, med att åka ut till Nacka Strand och göra ett besök hos Curre, Helenfamiljens hund. Han är ganska nyopererad och behövde både lite sällskap och rastning. Han är så fin och godmodig.
Ännu en dag med strålande sol och när vi nu ändå var vid vattnet så vad kunde passa bättre än att ta en båttur in till stan. jättemysigt! Och på den här båten som kör sträckan Nybroviken-Lidingö, så går det bra att använda SLs accesskort.( Den kör andra hållet också, ta gärna en tur bara för att det är trevligt)
Max och jag satt ute i det härliga vädret och såg Djurgården med Blockhusudden, Valdemarsudde och Kaknästornet passera förbi. Ett par stopp under vägs, vid Kvarnholmen, Finnboda och Saltsjökvarn gjordes.
 Många  resenärer idag, både som klev av och på, så det kändes som om den här turen var extra populär idag. men det kan jag tänka mig att den är alla dagar.
Och varför skulle man satsa på buss och tunnelbana när det är så smidigt att ta båten med samma pris? Och mycket trevligare, tycker i alla fall jag.
Från Nybroplan  blev det en ganska rask promenad till Centralen för att ta tåget mot Uppsala.
Max lämnades av till sin mor, fortfarande i väntans tider, och jag tog vändande tåg tillbaka till Stockholm.
Att sedan i sakta takt promenera hem till Söder var trevligt och givetvis passade jag på att så mycket som möjligt gå där kunde se vatten. Jag dras ju liksom dit, som en magnet....
Och än en gång kan jag konstatera, Stockholm är fantastiskt.
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lek är roligt!

    
 I lektagen! Max är på besök i ett par dagar och efter att på förmiddagen konstaterat att stan nästan är tömd på bilar, riktigt skönt. Det blev så tyst, så har vi tillbringat dagen i ett par lekparker.
Vi började i den helt fantastiska "Bryggartäppan" på Söder, med adress Gotlandsgatan 65, i närheten av Skanstull. Här går det i Per Anders Fogelströms spår, en temalekpar,  och miljöerna är hämtade från "Mina drömmars stad", historien om Lotten och Henning, och om hur det var att leva på Söder i Stockholm på 1800 talet.
Vi har varit här några gånger tidigare och både Max och jag tycker parken är helt fantastisk. Vissserligen är den liten men vad gör det, den inbjuder till kreativ lek och det för alla åldrar. Rekommenderas verkligen! Och har man inga barn/barnbarn  i lämplig ålder så gör gärna ändå ett besök här för att insupa atmosfären.
 
 
 
Max i kaffekokartagen...
 
 Extra roligt idag när vi var här i dag blev ett möte med Marja,  som vanligtvis bor i Umeå och bloggar för tidningen Västerbottenkuriren, men just nu är i Stockholm under en period.  Och att jag hittade Marja och hennes blogg, blev helt  av en slump. En fantastisk sådan!
För något år sedan letade fakta  om just Bryggartäppan och en del av det jag behövde veta fann jag bl.a. i hennes blogg. Tänk vilka möten som kan ske!
 
Och här på Bryggartäppan möts Marja och jag för första gången. Fantastiskt!
 
 Efter ett par timmars lek på Bryggartäppan, och när de nyvunna kompisarna också gått därifrån, lyckades jag övertala Max om att vi skulle leka en stund på Nytorgets lekplats. Men han var svår att övertala...
Och det gick endast mot att jag lovade att vi snart skulle komma tillbaka till bryggartäppan. Skönt med treåringar som vet vad dom vill...Särskilt roligt om det också följer mormors önskemål.
 
 
 Nytorgets lekpark var också rolig och nya lekkompisar var det lätt att få.
Att köra buss och klättra i nätvar särskilt roligt.
 

Det blev en dag med mycket lek och kanske blev ändå höjdpunkten när moster Helen kom på besök. Lek och bus med moster slår nog det mesta.
Och före middagen blev det både lek i sandlådan och lite fotboll på gården.
 
 Max och moster i bus och lektagen.
                                                                                           
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                         
 
 
 
 

Tomt! Var är alla?

    
Onsdag den 4 september och president Obama är på väg in till Stockholm.
Jag tog tunnelbanan från Skanstull till Centralen strax före 10 för att hämta Max. Jag hade tänkt mig att det skulle vara trångt och svårt att komma med eftersom stora delar av Stockholms innerstad är avspärrad för biltrafik p.g.a. presidentbesöket. Men icke!Gott om sittplatser och i övrift få resenärer.
På Centralen var det nästan tomt och på T Centralen också. Var är alla? Jämför med "vanliga" onsdagar utan presidentbesök från USA.
Kändes lite ensamt!
 
 
Stockholm Central klockan 10 på förmiddagen.
 
Var är alla resenärer? T Centralen strax efter 10...
 
Inga bilar eller cyklister i korsningen Götgatan/Ringvägen.
I vanliga fall är denna korsning fylld av diverse fordon.
Och det var inte ens många fotgängare ute.
 
Max ta sig en funderare på balkongen. Varför så gott omplats överallt i stan?
 
 
 

I hamn, igen

    
En strålande dag! Gårdagens blåst och regnskurar verkade helt ha försvunnit ut i tomma intet. Frukost i sittbrunnen till ackompangemang av ett antal änders och sothöns livliga tjattrande. Antar att de tänkt sig att något ätbart skulle ramla över bord. Det gjorde det inte!
Jag satt en stund försjunken i tankar och försökte sammanfatta vår seglingssommar och var glad över att jag hade min lilla loggbok till hands.
Där finns nästan allt antecknat; natthamnar, väder, sträckor vi gått, måltider, vindar, (har ett eget avsnitt) vattentemperaturer,  hur seglingen gått och om vi ens kunnat segla p.g.a. hur vindarna blåst och mycket annat.
Och nu är det alltså slutseglat för den här säsongen.
En del pyssel har vi förstås kvar som att båten skall upp på land, (det gör varvet) plocka ur den, städa och täcka över den. Sedan skall också en massa saker hem för vinterförvaring, så turS att vi har ett extra förråd. Men undrar hur andra båtägare gör?
Låter egentligen inte klokt; ett extra förråd bara för en massa prylar. Men var skall de annars vara?
I och för sig fanns det förrådet innan båten kom till som familjemedlem....Och om det var tur eller skicklighet, det vet jag inte.
Nu är det i alla fall slutseglat för i år. Känns lite vemodigt, men vilken fantastisk sommar det varit och vad mycket jag fått vara med om. Och det gäller ju inte enbart till sjöss.
Men vad jag vet, det är att jag ser fram emot nästa sommars seglingar. Kanske kan jag då våga mig på den där turen över Ålands hav?
 
 
 
 
Strålande sol över Baggensfjärden idag och inga båtar i sikte. Under juni till augusti "kryllar" det av båtar här.
 
Idylliskt vidinfarten till Baggensstäket.
 
Lugnt i Baggensstäket idag. Oftast är här massor av båtar som trängs och det är smalt.
Vill till att hålla sig på rätt sida om "prickarna".
 
  Vid Baggensstäket, (Värmdö) där vi oftast tar oss igenom för att komma ut i skärgården, ligger många fina hus  och alldeles vid vattnet. Och de flesta har större eller mindre båtar nedanför vid sin egen privata brygga.
                                                                                         
Så var vi hemma igen i Saltsjö Duvnäs efter säsongens sista segling.
Och visst kändes det lite vemodigt! ( Skurubron som leder till Värmdö, syns i bakgrunden)
 
 
 
 
 
 
 
 

Solig båtmorgon

    
God morgon! Inte ett moln så långt ögat kan se. Solen värmer skönt och det känns bra att tina upp efter nattens  kyla. En aning frostigt kändes det, med +6 utanför båten, klockan 4 i morse.
Vaknade då till och tog mig en titt ut i den stjärnklara natten. Vackert! Tog med mig täcket och satt ett tag och bara njöt.Vinden var på väg att mojna.
Idag har blåsten helt lagt sig och viken ligger nu helt stilla igen. 
 

Vackert men blåsigt

    
Hastigt ändrade vinden både riktning och styrka, så vi flyttade raskt till andra sidan viken. Visst blåser det och mellan varven rejält, men vi ligger för ankar och snurrar med. Det blev en vacker kväll, men värmen kändes fjärran så att sitta ute och äta middag kändes inte lockande. Men att se sig om var desto bättre. Det var vackert! Och lite vemodigt att inse att detta var säsongens sista båttur. 
 

Septemberskärgård

    
Gårdagens solsken övergick sent i går kväll mot mulet och en hel del regn. Kylan kom smygandes och det blev middag inne i båten med tända ljus och extra värme från stormlyktan.
Natten bjöd inte på någon direkt värme utomhus, plus 10, så det kändes bra med våra rejäla sovsäckar. Och med regnet kom också en del fukt smygandes. Nästan oundvikligt om man är till sjöss och det dessutom regnar...
Vi valde att stanna kvar här i viken över dagen och har passat på att gå i land och titta. Jag hoppades på att hitta lite kantareller, men antar att jag inte är den förste svampletaren på den här ön. För jag hittade ingen svamp alls. Däremot var det påtagligt att se hur träden  börjat skifta i gult och och hur luften på bara ett par dagar börjat kännas mer krispig och höstlik.
Rofyllt är det här ute i skärgården och jag tycker verkligen om att ha den här möjligheten att för några dagar byta det mer bekväma lägenhets och stadslivet mot det mer oförutsägbara båtlivet.
I morgon beger vi oss hemåt igen och gläds över att det blev en seglingstur innan hösten på rktigt står för dörren.
Gläds gör jag också över att snart bli mormor igen. Nu är det bara dagar kvar...
 
Oops, nu varnas det på radion för kuling och nordlig vind så vi får skynda på att byta plats här i vilen innan det blåser upp. Men å andra sidan så är hela viken  i stort sett skyddad och vi skall inte ge oss  i väg någonstans förrän i morgon.
Här på sjön händer det saker snabbt och man vill ju inte blåsa upp på land....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                  
 
 
 

Jodå, det blev segling

    
Jodå, det blev segling idag. Härligt! Bra vind och bra fart!Och der märks verkligen att båt säsongen har gått mot sitt slut. Vi mötte en del båtar på väg till stan men på väg ut var det gles mellan dem.
Vi ligger i natt i Napoleonviken, en vik där vi förra året för första gången sov i båten och det var också här vi inledde båtsäsongen.
I kväll är det bara sex båtar i viken, att jämföra med det 60 tal som låg här under juli månad. Så i kväll var det bara att vraka bland platserna. Och det blev en mysig klippa i lä som får förmånen att ha oss som gäster i natt.
När viken varit välbesökt, så har vi lagt oss för ankare på redden och det har varit skönt att inte ha andra båtar tätt intill.
För med båtfolk kan det vara så, att även om det finns många bra lediga platser så lägger man sig gärna sida vid sida med en annan båt. Undrar så varför?
Inser att det kommer att bli kyligt i natt, men med bra sängkläder och rejält underställ skall det nog gå bra. Och om det kniper så får vi sätta på värmaren.
Även i morgon skall det bli bra segelvind och vi får se vart vi då ställer färden. Känns väldigt befriande att inte behöva planera så mycket i förväg.
Nåja, mat och dryck är välplanerat och rikligt tilltagen för de tre nätter vi har tänkt oss vara ute.
Och det finns reservproviant också....
Jättemysigt och väldigt roligt med seglingen.
 
 
Här ligger vi tills i morgon.
 
Kvällens utsikt när jag nu förbereder middag.
 
                                                                                                
Och åt andra hållet har jag denna spännande skapelse.