Ljus i mörkret

    
Idag har jag inte varit utanför dörren. Visserligen tänkte jag tanken några gånger, men det förblev bara en tanke.  Mörkt nästan hela dagen och jag fick tända lamporna i fönstret strax före klockan tre och någon timme senare började jag tända husets ljuslyktor. Mysigt! Och visst, jag skulle gärna befinna mig på en varmare och ljusare plats men nu är det här jag är. Bara att inse. Men om tre veckor så...
HUr som, dagen har passerat och jag "har vilat mig i form". För vad då, kan man ju undra och det gör jag själv också. Men jag har fått iväg mitt inlägg till AMF bloggen. Att få till texten gick bra , men att få in bilderna i rätt storlek krävde lite ansträngning. Till sist gick det! (Blev tillfrågad om att skriva ytterligare inlägg. )
 
Ljus i mörkret.
 
I morgon är det redan första november och jag har tittat lite extra i min fina  almanacka av Paulo Coelho för att se vad han säger om november och han har "Möjlighet" som rubrik. Verkar lovande!
"Människan får aldrig sluta drömma. Drömmen är själens näring, så som maten är kroppens näring. Många gånger ser vi våra drömmar krossas och får inte våra önsningar uppfyllda men ändå måste vi fortsätta drömma.
Den goda kampen är den som vi utkämpar därför att hjärtat kräver det."(från Pilgrimsresan)
 
Så i november skall jag fokusera lite extra på just möjligheter. För de finns där. Kanske måste man bara hitta dem och göra något extra av dem. Just idag kunde jag ha varit varit bättre på detta, men det är inte novenber förrän i morgon. Eller?
 
 Tänkvärda citat och härliga bilder finns i almanackan.
 
 
 
 
Stockholm den 31/10-2013
 

Middag hos oss

    
Onsdag, den 30 /10; idag skulle min mamma ha fyllt 96 år, men så gammal blev hon inte. Väldigt pigg mentalt, men år 2002, i december, orkade inte hjärtat längre. Så kan det bli och levde i alla fall i  85  pigg år. Och i minnet har vi i familje när hon fyllde 80 år och bjöd oss alla på en resa till Eilat i Israel.
Så en dag att fira, absolut.
Det har det varit grått och trist ute, regnet har hänt i luften och redan vid tre tiden fick jag börja tända lamporna runt om i lägenheten.
Kände att kvällens middag fick gå i de glada och pigga färgernas tecken. Passade perfekt denna dystra dag (utomhus alltså) och vi skulle bjuda vänner som är vegetarianer på middag. Det fick bli en vegetarisk lasagne.
Och resultatet blev både färgglatt och väldigt gott.
Till lasagnen smakade det gott med hembakat bröd och en fräsch sallad. Har nog fått veckan behov av vitaminer...Och det blev väldigt gott!
 
 Såsen med krossade tomater, morötter, lök, vitök, zuccini puttrar på spisen  med kryddor och basilikabladen har fått komma med på slutet. I långpannan finns diverse gränsaker som bakats i ugnen;
squash, bönor av olika slag, broccoli och tomater.
 
Vegetarisk lasagne för 4 personer
  • 2 morötter (skuren i halvmånar)
  • 1 squash (skuren i halvmånar)
  • 1 hackad, gul lök
  • 2 hackade vitlöksklyftor
  • 1/2 hackad chilifrukt
  • 2 msk olivolja
  • 1 förpackningar krossade tomater
  • 2 dl crème fraiche
  • Salt, peppar, en nypa socker, 1 handfull färska basilikablad
Grönsakerna fräses i oljan i en gryta i ca 5 minuter, tillsätt de krossade tomaterna och kryddorna och låt allt puttra i ca 15 minuter, tillsätt crème fraiche, låt puttra i ytterligare 5 minuter, rör runt, lägg i basilikabladen och ta grytan från värmen.
200 g bladspenat, tinas i en kastrull och vattnet pressas ur
  • blandade grönsaker ( man tager vad man haver) bakas i ugnen 225 grader i ca 15 minuter
  • 150g fetaost smulas
  • 100g riven ost av valfri sort
Till lasagnen behövs nio lasagneplattor, gärna färska.
smörj en form som kan passa för lasagne
  • täck botten av en form med tomatsåsen
  • lägg ut tre lasagneplattor
  • bred ut lite av såsen på plattorna och lägg på spenaten och hälften av fetaosten
  • lägg på ett nytt lager med plattor, sås och de ugnsbakade grönsakerna och resten av fetaosten
  • lägg på det sista lagret plattor, täck med sås och den rivna osten
  • grädda i ugn 225 grader i ca 30 minuter eller tills den har fått färg
 
 
 
 
 Stockholm den 30/10-2013

Jag hänger med...

    
Visst hänger jag med! Och roligt har jag!
I morse vid halv åtta tiden, för mig väl tidigt, väcktes jag försynt och pigg Max som nog tyckte det var dags att stiga upp för att spela Pippi Lotto, det memoryspel, som vi köpte i går. Visst ville jag det! Men efter att ha spelat i drygt en timme så tyckte jag det kunde vara lagom med en frukostpaus. Faschinerande att se hur en treåring både kan ha tålamod och intresse att spela ett spel så länge. Och med stor framgång.
Ovädret med storm och regn passerade västra och södra Sverige i natt men här i Stockholmsområdet stördes vi bara ett ihållande regn. Skönt!
Efter frukost, lek och fortsatt spel tog Max och jag oss en tur ut.
Målet var den härliga lekparken Bryggartäppan uppe på Gotlandsgatan, en jättefin lekpark inspirerad av Pär Anders Fogelströms miljö i hans böcker om Mina drömmars stad, Stockholm i slutet av 1800 talet.
 
I Tullgårdsparken stannar Max alltid vid den lilla tavlan som berättar om hur området här såg ut förr.
Alltid lika spännande.
 
Bryggartäppan; alltid lika roligt att leka i de små husen och med alla tidstypiska saker som finns och här hittar Max alltid lekkompisar.
 
 
     
 
Ett par timmar på Bryggartäppan gick fort och när jag föeslog att vi skulle dra oss hemåt och handla på vägen så gick det inte helt utan protester; "Bara en liten stund till, snälla mormor." Visst blev det så....
 
Max mamma, Liv, lillebror William och min väninna Sofia (tillika min kinesiska lärare från Peking som sedan ett par år bosatt i Sverige)  skulle komma på eftermiddagen och vi skulle äta en sen lunch/tidig middag tillsammans.
                                                                                
Liv och Sofia träffades i Peking, redan 2010,och då var Max med, endast tre månader gammal
och alltsedan sedan dess har de träffats många gånger. Men det här var Williams ocg Sofias första möte.
                                      
                                     
 Klart att mormor också vill hålla i den lille.
 
I skrivandets stund är det nästan tyst i huset. Jag saknar Max glada tillrop och skratt, Williams snusande och det lite allmänna surret och glada stämningen mellan oss vuxna och där vi friskt blandar språken.
Tyvärr får jag tillstå att jag tappat många av de kinesiska ord och uttryck jag kunnat, men om man inte aktivt använder ett språk så blitr det nog så här. Visserligen försöker jag läsa på i mina anteckningar, träna glosor och repetera gamla böcker. Men det här med att prata kinesiska (mandarin) och höra språket dagligen, det som gör att jag skulle kunna hålla kinesiskan vid hyfsat liv, det har jag inte riktigt fått till. Och det känns väldigt trist...
Men jag upptäckte att jag i alla fall förstod bättre än det jag kunde prata med Sofia. Alltid något!
              
 
 
 
                                                                                    
 

Lov i antågande

    
 På många håll runt om i landet är det höstlov den här veckan. Jag har liksom kommit ifrån det här med lov, tillhör ju ständigt ledighetskommittén. Men idag hade jag lite lovkänning.
Max förskola var stängd, studiedag för personalen så han och jag tillsammans med Max moster Helen har "firat höstlov." Och det blev en intensiv och väldigt rolig dag. 
Redan strax efter klockan nio i morse satt jag på tåget mot Uppsala, hämtade Max och åkte tillbaka med vändande tåg. Så nu skall vi kampera ihop tills i morgon. Jättemysigt!
 
 En glad Max som mer än gärna åker tåg. En ny "look" med solglasögonen på, trots att solen inte vill titta fram.
                                                            
Från Centralen tog vi tunnelbana och buss för att ta oss till Spårvägsmuséet som ligger på östra Södermalm, i barnängsområdet.
 Max är väldigt förtjust i Spårvägsmuséet där man själv får prova att styra och leka i och med allehanda gamla bussar, spårvagnar och tunnelbanetåg.
Just idag hade vi räknat med att det skulle vara mängder med besökande på muséet och det var det också.
Men lite drygt en timme kändes som en lagom tid att vara där. (Åtminstone idag.)
 
  
 
 Fullt upptagen med att köra buss och leka med briotåg.
 
Lunch skulle vi ha och hade tänkt oss en trevlig restaurang någonstans på Söder. Vi hade också räknat ut det så att vi skulle komma efter själva lunchrusningen som brukar sluta vid 13.30.
Vi tog oss tillbaka till Slussen och där var sig inget likt. DEt gick knappt att ta sig fram p.g.a. alla olika ombyggnationer.
Efter lite trocklande bland byggställningar så lyckades vi ta oss in på restaurang Blå Dörren, vid Södermalms Torg, Slussen. PLats kunde vi fått, men tyvärr fanns det inget på menyn som kunde locka Max. Han hade tänkt sig något från en barnmatsedel, och en sådan fanns inte. Så vi vandrade vidare. Och det fick vi göra.
Vi insåg krasst att många restauranger öppnar först vid 15 tiden och särskilt på måndagar. Så efter att ha passerat ett tiotal restauranger, som inte hade öppnat för dagen så hamnade vi på Mac Donald´s.
Inte det vi tänkt oss, men tur att vi är flexibla.
                                                                                   
Blå Dörren, inte helt lätt att ta sig in här. Men det gick..Och vi gick igen.
 

Vi har promenerat långt idag och Max har varit jätteduktig på att gå. Ingen vagn med här inte, stor kille nu, tre och ett halvt år.
Så väl hemma kändes det lagom med kuddkrig i soffan mot Bosse och att så småningom fram på kvällskvisten steka pannkakor och spela "Pippi Lotto", ett memoryspel. Och vilket minne Max har!
 
 Kuddkrig och stekning av pannkakor är trevlig sysselsättning.
                                                                                              
Full koncentration.
  
 
 
 
 
 
     
                                                                                        
 
 
 
 
                                                      
 
                           
                                 
 Stockholm den 28/10-2013
 

Ut till landet, ut till fåglarne..

    
Vi har varit på landet, på verkliga landet, hos goa vänner na Ubbe och Vivi som bor mot Sigtunahållet och alldeles vid Mälaren.
Här ute är det så tyst och det som hörs mest är änderna, småfåglarna och en och annan canadagås.
Jättemysigt att ses! Vi satt länge till bords och njöt av väldigt god mat, prat och skratt.
 Det var så mysigt att se skymningen sänka sig utanför huste och över Mälaren och sitta inomhus med mängder av levande ljus utplacerade i hela huset.
Någon brådska hem behövde vi inte ha utan en skön säng var bäddad så det var bara att fram på småtimmarna dra sig tillbaka. Och inte dröjde det länge innan herr John Blund kom för att säga god natt.
En härlig kväll! Verkligen!
 
I morse klockan nio. Ingen direkt sol, men skönt ändå.
 
 
Mysig stämning, god dessert, lite spöklikt..
 
-och skönt soffhäng avslutade kvällen.
                                                                                                                      
 
 
                                                                          
 
           
 
 
                                                                              
 
 
 
 Stockholm den 27/10-2013
 
 
 

Invigning

    
 Invigning, egentligen nyinvigning, av Bollstanäs skola i Upplands Väsby och jag var där. Tänk, redan 1970 jobbade jag delvis på Bollstanäs skola. Mitt första år som nyutexaminerad gymnastiklärare. Jag vill minnas att jag for runt som en skottspole mellan fyra skolor i kommunen. Tur att jag var ung och pigg! Och det var inte så att jag arbetade en hel dag på samma skola. Oh, nej! Jag kunde ha ett par lektioner på en skola, skynda mig för vidare förflyttning till nästa skola som låg några kilometer bort.
Vissa dagar kunde det även bli en tredje skola samma dag. Tur att grundkonditionen var bra. Men så var det bara mitt första lärarår, sedan blev det två skolor och för att mitt tredje år helt vara på en skola. Men jag har sett och upplevt mycket, jag lovar.
När jag höstterminen 1970 jobbade på bl.a. Bollstanäs, så låg gymnastiksalen i källaren som också användes som matsal. Där fanns det också stora pelare, som gjorda att dribbla basketbollar runt. Men det var då det....
Sedan länge finns en rejäl gymnastiksal så  arbetsvillkoren har klart förbättrats.
På 1980 talet kom jag tillbaka till Bollstanäs skola som mellanstadielärare och där jobbade jag sedan i många år. Även döttrarna har gått på skolan från klass 1 till klass 6 och en av anledningarna at vi flyttade till ett hus i Bollstanäs var att vi visste att skolan var så bra. Och läget!!!!
 
 
Området Bollstanäs har fått sitt namn efter en kamrer från Stockholm som hette just Boll i efternamn. Han köpte på 1790 talet mark ovanför Norrviken, mitt emot Sköldnora Kungsgård och här anlades då handelsträdgårdar, stockholmare köpte mark av kamrer Boll och byggde sommarställen och även ett 40 tal egna hem med stora tomter byggdes.
Idag har många nya hus byggts i Bollstanäs och många av de gamla, stora "snickarglädjehusen" har styckat av sina rejält tilltagna tomter för att ge plats åt ny bebyggelse. Men fortfarande finns många av de gamla husen kvar.
 

 En jättefin väg längs vattnet att cykla eller gåendes ta sig till skolan.
 
 Den helt nya byggnaden till vänster har byggts ihop med det gamla skolhuset från 1920 talet. Förskolan skymtar till vänster och bakom det gamla skolhuset finns en matsal med tillagningskök och egen kock.
Innan den nya byggnaden kom till fanns det inom skolområdet under mängder av år flera paviljonger. Känns skönt att  skolan nu hänger ihop och blivit ändamålsenlig.Skolan har elever från förskoleklass och upp t.o.m. klass 5. (I dagsläget är elevantalet ca 470.)
Jag var väldigt imponerad över den nya byggnaden; gott om utrymme, ljusa och fräscha klassrum och trevlig miljö på alla sätt. Lyckliga elever som får gå här och skönt för personalen att allt äntligen är klart.
 
 
Härligt att kunna bada på idrottslektionerna eller med fritids efter skolan.
Och när isen lagt sig blir det många fina skridskoturer här.
Bara att snöra på sig skridskorna, för det brukar vara plogat så man kan åka Norrviken runt.
 
 Fina lekytor har iordningställts framför skolan och visst ser man att den gamla byggnaden är sig lik,
men med smärre förändringar sedan 1920 talet.
        
 Utsikt från ett av klassrummen i det gamla skolhuset.
                                                                                        
 Och här tittar jag ut från ett fönster i den nya byggnaden.
Tänk att sitta vara här som elev eller lärare och hela året kunna följa naturens skiftningar.
Lätt att drömma sig bort i egna tankar...
 
Här träffar jag på en av mina allra första elever som jag hade redan 1970, jag var då 21 år och hon var 13. 
Tänk vad åren gått! Och hon har också valt läraryrket...
Jätteroligt att ses igen!
( Jo, vi har setts sedan 1970, vi jobbade även båda två på Bollstanäs på 90 talet)
 
                         
                                                                                         
 
 
 
 
 
 
 
          Stockholm den 26/10-2013                                                                                                        
 
 

Hade nästan glömt....

    
Vid lunchtid idag befann jag mig Upplands Väsby, närmare bestämt i Bollstanäs, hos en väninna som bor alldeles nere vid sjön Norrviken.
God lunch och mycket prat blev det innan vi gav oss ut på en promenad längs Norrviken. Och det var så vackert! Nästan magiskt och så länge sedan jag gått här.
Visserligen är detta mina gamla hemtrakter, och jag har både gått och cyklat längs Norrviken, varje dag i flera års tid,  för att komma till arbetet på Bollstanäs skola. Men idag blev det påtagligt att jag glömt, eller snarare förträngt, hur vackert det är här.
Med jämna och mest ojämna mellanrum var jag bara tvungen att stanna upp, fotografera och minnas.
Tänk så fort åren gått och så mycket som hänt i mitt liv sedan maj  2002...
 
 Härlig lunch; kantarell och spenatpaj förstärkt med brieost och en jättegod sallad beståendes av skivade apelsiner, vindruvor, cocktailtomater, sockerärtor, skivad fänkål (nytt för mig i sallad, väldigt gott...)
och späd färsk spenat. Och sedan blev det en "minnenas promenad".
                                                                                                  
                    
 
 
 
 
 
 
Stockholm den 25/10-2013

Dagens vatten

    
Visst är det något med vatten som drar och lockar? Åtminstone för mig!
Visserligen har jag vatten, Hammarbykanalen, utanför huset. Men jag vill också gärna ta en liten båttur då och då och särskilt nu när vår lilla båt är upptagen för säsongen.
Så om jag tar en tur till Sickla Köpkvarter i Nacka, antingen per cykel eller till fots, så är det perfekt med färjan och då får jag också ett par båtturer, visserligen korta, men trevliga. (I och för sig kan man ta bussen dit eller gå/cykla runt Skansbron, men jag vill ju ta båten)
På eftermiddagarna går färjan var tionde minut  så någon direkt väntan blir det inte. Och inte kostar färjorna mellen bryggorna här något heller. Vill jag däremot ta färjan in till stan, Nybroplan med några stopp på vägen, vilket nu på senhösten och vintern bara fungerar på helgerna så får man betala och SL kort gäller inte.
Sommar, vår och tidig höst går dessa turer även på vardagarna och har blivit verkligt upskattade.  
 
 
Barn har hämtats på förskolan, skolbarn skall hem och likaså föräldrar som slutat jobbet för dagen.
På väg från Södersidan, Barnängsbryggan mot Hammarby Sjöstad och Lumabryggan.
 
Södersidan. Många husbåtar längs kajen och Folksamskrapan i bakgrunden.
 
Lumabryggan i Sjöstaden och härifrån kan man promenera en bra bit längs vattnet. Och går man över ett par små broar så kommer man snart till det nybyggda området som heter Henriksdal, alldeles vid Danviksbron.
 
 Vi fortsatte med färjan till Henriksdalsbryggan och gick en bit längs vattnet
innan vi gick upp bland husen för att gå vidare mot Sickla.
 
 Idag kom jag på att man kanske kunde ta en genväg och spara på stegen. Det kändes lite osäkert, men vi tog en chans. Och se, det fanns ett hål i staketet och en liten pall var uppställd som trappsteg. Perfelt! Räknade ut att vi tjänade ca 15 minuter var väg på att ta kryphålet. Vet förstås inte hur det gått att ta med cykeln genom hålet men kanske hade det också fungerat. Får prova nästa gång.
     
 Perfekt hål i staketet för att ta en genväg.
 
 Skymingen kommer fort och innan vi kom hem så var det nästan mörkt. Här är vi på väg från Hemriksdalsbryggan, mot Södersidan och Barnängsbryggan. Att sedan strosa hem längs kajen och se mörkret lägga sig är en upplevelse i sig.
                                                                       
 
 
 
 

På plats hos Settman

    
 Regnet öste ner och vi stretade på, med paraplyer som vek sig i blåsten, några hundratal meter mot 76ans hållplats för vidare transport mot TV huset på Gärdet.
Bra så långt! Vi skulle vara på plats klockan 17 och var i god tid. (Som vanligt när maken leder avgången hemifrån.) I mycket god tid enligt mig!
Foajén var ganska ödslig och för säkerhets skull frågade jag i receptionen vilken studio vi skulle bege oss till. "Que?", sa damen som satt där. Inspelning här? Och nu i kväll? Nä, det känner jag inte till. Hon bläddrade bland sina papper och tittade för säkerhets skull på datorn. Nej då, ingen inspelning med Peter Settman.
Tursamt nog så hade jag ett mail med inbjudan och telfonnummer. Ett kort samtal senare var vi på väg mot Filmhuset några hundra meter bort.
Och vi var där före klockan 17. I god tid alltså!
 
 
Först TV huset och sedan Filmhuset...
 
Strax före halv sex var det dags att bege sig två trappor ner till inspelningsstudion. Fotografering av publiken och sedan ny väntan i minst 20 minuter. Tur man är van vid värme. Otur att vattenflaskan stod kvar hemma i hallen.
Vi hade tilldelats platser på absolut första parkett, mitt framför huvudkameran så här gällde det att se positiv och glad ut under ett par timmar. ( Minns fortfarande med förfäran hur verkligt sur jag såg ut när jag var med i programmet "Vem vet mest", så det kommer inte att uprepas. Mungiporna upp alltså!)
Vis av tidigare "publikstaterande" visste både Bosse och jag att en inspelning tar tid. Men här blev det få omtagningar och det hela rullade på bra.
Vad programmet egentligen handlar om vet jag inte, men det skall sändas av SVT och på kanal 1 och skall vara underhållande.
Peter Settman själv är ju verkligen ett proffs så det skall bli kul att se programmet när det är färdigklippt. Ett visst deltagande från publiken skulle ingå, det visste vi och i form av överraskningsmoment.
                                                                                              
          
 Peter Settman på plats.
 
Sångerska Sanna Nielsen och en komiker var ett par av gästerna i programmet.
( Skulle vara känd stand up komiker, men jag minns inte hans namn.)
 
  I en intervju med Sanna Nielsen framgick det att hon bl.a. var väldigt förtjust i skräckfilmer av olika slag och detta utmynnade i en frågesport/tävling i ämnet. Deltagarna utsågs genom att foton på publiken rullandes visades på en tv skärm och sedan stannade rullningen på en bild. Vis stopp nummer två ser jag mitt ansikte visas och jag blir tillfrågad om att vara med. visserligen är jag väldigt förtjust i frågesporter, men ämnet skräckfilmer kändes fjärran. Jag har aldrig ens sett en sådan.
Men varför inte! Man måste chansa, trots att jag helst inte vill förlora en tävling.(Är i alla fall oftast en glad förlorare)
På en fråga från herr Settman om jag gillade eller tittade på skräckfilmer så var svaret absolut NEJ. Jag tror inte heller min unga medtävlare var något större fan av ämnet.
Vi fick i varje fall se olika avsnitt från kända filmer (skräck vill jag kanske inte alls säga) där Sanna Nielsen och några barn medverkade.  
Jag hade absolut ingen aning om den första, där frågan var; Vilken kvinnlig skådespelare spelade huvudrollen?
Utan att tänka så tryckte jag på knappen och svarade Jody Foster. Rätt! Gissa om jag blev förvånad. Filmen skulle föreställa en scen ur "När lammen tystnar". Visserligen har jag sett filmen men mindes inga skådespelare.
Nästa svar blev också rätt. Förvånad igen!  Här gällde det inspelningsplats av en känd film av Ingmar Bergman, Det sjunde inseglet, och eftersom det var Bergman kändes svaret Gotland helt ok. Däremot föll jag på sista frågan och min mottävlare svarade rätt. Men jag vann! Otroligt att vinna i ett ämne där jag egentligen inte kunde något. Men jag var bra på att försöka  och det räckte.
Priset? Ja, det kommer nog....
Skall bli spännande att se om det här kommer att sändas på tv. I varje fall hoppas jag att jag såg glad ut.
En trevlig kväll blev det och när vi tog bussen hem så hade det även slutat att regna.
                                                                      
 
 
 
                                                                              
 

Nobeltider

    
Visst är det Nobeltider! Måste försöka hänga med lite så jag försöker nu dagligen läsa en novell ur Alice Munros bok "För mycket lycka". Och det är lätt läsning som går direkt in i hjärtats olika skrymslen och som ger många tankar och trådar att fundera vidare på. Boken innehåller tio noveller och jag kan varmt rekommendera den.
Många gånger brukar ju de författare som fått Nobelpriset i litteratur vara mer svårlästa och jag har vid flera tillfällen läst en bok, ofta ganska halvhjärtat, och utan att den dröjt sig kvar hos mig med det "där lilla extra" som jag gillar.
Men jag skall köpa fler böcker av Alice Munro och jag tycker det är alldeles utmärkt att de finns i pocket som tar ner priset väsentligt.
 
Regn och ruskväder idag också. Vill inte alls gå ut och kommer inte att göra det förrän i eftermiddag då det blir en bussresa till Tv huset på Gärdet. Maken och jag skall piggas upp och vara med på i en inspelning av ett "nytt " underhållningsprogram med Peter Settman som programledare. Kul att se vad som händer!
 
Har i övrigt sorterat diverse papper och tänk vad man kan samla på sig. Blotta tanken är skrämmande. Men bland dessa papper i en låda hittade jag ett Nobelpris, ett Fredspris.
Visste att detta skulle finnas men har inte ägnat det en tanke på säkert 10 år. Men idag fick jag tänka till...
Alltså, min pappa Allan Mann, tilldelades Alfred Nobels Fredspris 1988, för det året gick Fredspriset till Förenta Nationernas Fredsbevarande Styrkor.
Och visst, det var mängder av männniskor som fick Fredspriset detta år, men ett roligt minne är det.
 
 
Skulle någon vilja läsa mer om min pappa så bifogar jag en länk; sv.wikipedia.org/wiki/Allan_Mann
 
 Nobels Fredspris delas ut i Oslo, men det är inte klarlagt varför Alfred Nobel ville att Fredspriset skulle delas ut och administreras av Norge eftersom Sverige var i union med Norge vid tidpunkten för Nobels död.
Den norska nobelkommittén menar att en anledning kan ha varit att Alfred Nobel ansåg att Norge hade en mindre militaristisk tradition än Sverige, men om så är fallet vet jag inte.
Om Nobels Fredspris gör någon nytta eller inte lämnar jag därhän.
Det kan säkert diskuteras, men 1901, det första år som Fredspriset delades ut gick det till Henry Dunant, grundare av Röda korset och den Franska Fredsföreningen och i år, 2013, gick fredspriset till OPCW, en organisation, som arbetar för att FNs konvention mot kemiska vapen efterlevs. ( I mitt tycke ett mycket bra ändamål)
Tilläggas bör kanske, att vad gäller kvinnor som tilldelats Nobels Fredspris finns 15 stycken på listan, vilket är många, med tanke på det fåtal kvinnor totalt som tilldelats ett Nobelpris över huvud taget.
 
 
 
 
 
 

Ett första möte

    
Tisdag morgon! Regn, blåst och allmänt dystert höstväder utomhus, åtminstone i mitt tycke. Men pigg som en lärka, i princip, hämtade jag Liv och lille William vid Centralen vid 10 tiden för vidare bilfärd mot Norrköping och besök hos Livs farmor.
LIte extra tid tog det att ta sig ut från Stockholm då jag valde fel väg till E 4an. Men vi fick se Årsta och en del andra söderförorter på köpet och nu vet jag hur jag snabbare tar mig ut på motorvägen nästa gång och vilken fil jag inte skall ta i Hammarbytunneln.
Det ösregnade hela vägen och vindrutetorkarna fick arbeta så de gnisslade. Men redan i Södertälje hade vi kopplat bort det färfärliga ljudet. Lika bra att inse att det kom att låta så här hela vägen. Inte ens bilradion kunde överrösta gnisslet.
Trots regnet tog det bara drygt två timmar mellan Stockholm och Norrköping och William sov gott i sin barnstol hela resan. Trevligt med ett glatt och piggt barn som för första gången skulle möta sin gammalfarmor, alltså Livs farmor.
Det blev ett fantastiskt möte och jag hade helt klart  mer än en tår i ögonvrån.
 
Farmor Meida hade lagat en rejäl lunch till oss och till dessert  blev det "flytande öar" som hon vet att Liv är så förtjust i. (Mjuk maräng i krämig vaniljsås med jordgubbar eller annan frukt på toppen)
Och innan det blev dags för oss att fram på sena eftermiddagen åter köra mot Stockholm drack vi kaffe med hembakad äppelkaka. Farmor Meida tycker mycket om kakor och bakverk och  vill gärna baka något gott till sitt kvällskaffe.
(Hon inspireras av teves matlagningsprogram och provar gär nya nya recept därifrån, både i bak och matväg. Och finns det något recept hon tycker verkar trevligt i en veckotidning så provar hon gärna det också)
 
Regnet följde med oss även på hemresan och det gjorde många långtradare också.
Jag tycker det kan vara knepigt att köra när det är halvmörkt och vindrutetorkarna går varma för att hålla rutorna rena, men att det är motorväg hela vägen underlättar.
Och från Södertälje är motorvägen belyst, skönt nog. Två timmar till Stockholm Central, trots rusningstrafik i stan och regn.
Vi har haft en jättetrevlig dag, regnet till trost, och det bästa var att få uppleva mötet mellan William och hans "gammelfarmor". Det kommer jag att bära med mig. Tack för att jag fick uppleva det!
 
 
Lille William , drygt en månad i sitt första möte med gammelfarmor Meida som är 92 år. Fantastiskt att se!
 
Gammelfarmor, William och Liv har det bra tillsammans.
 
 Hemma i kväll på "våran gata."
 
 
        
                                                                                                              
 
 
Stockholm den 22/10-2013                                                                                                          
 
 

Mixad måndag

    
Denna måndag har innehållit en mix av olika saker, inget speciellt alls, mer allmänna göromål som det är lika bra att få avklarade. Så först fram på eftermiddagen kom Bosse och jag iväg ut för att röra på oss och insupa den nu lite kyliga och friska höstluften.
Innan vi kom oss ut såg jag VM lottningen till Play Off i fotboll, alltså vilka länder som möter varandra för att eventuellt komma med till VM.
Jag hade innan gissat på att Sverige skulle få möta Portugal i sin första match och så blev det också i lottningen. Måste ju vara ett perfekt utgångsläge att få möta ett lag med lite "krut i." Det är ju dock VM det gäller så alla måste ju vara bäst. I princip alltså...
Men vilket ståhej och ojande över detta.
Och Sverige har ju inte ens kvalat in ännu och måste ju helst göra det om de vill vara med. Som jag ser det måste det ju vara en bra utmaning att få spela mot Portugal, som anses vara ett bra fotbollslag. Sverige kan ju inte åka till VM och tycka "vad bra att vi fick vara med".
Antar att de vill spela för att vinna. Eller? Kanske dags att börja med lite lagträning redan nu och inte ett par dagar före matchen?
Lite trött kan man bli...
Men ute i den friska höstluften var tröttnaden som bortblåst. Joda, det blåste en del.
 
 Ute på vår fina innergård var jag tvungen att stanna till vid en av de nyplanterade krukorna. Så vackra höstblommor!
 
 
Fötterna gick per automatik mot Hmmarbyslussen och vidare längs vattnet vid Årstaviken.
Här var det i dag glest med promenerande människor så här en måndag eftermiddag.
På helgerna får man nästan stå i kö frö att komma framåt längs grusvägarna.
En ensam kanotist såg vi ute på Mälaren och det kändes kallt.
Huset, mitt i Årstaviken, som jag fotat tidigare, ligger kvar.
Och jag fortsätter undra hur det är möjligt att det får ligga där. Tror att det är en sorts husbåt som möjligen kan flyttas och då gäller särskilda regler. (Bryggan går inte ut till huset/husbåten. Det är ca 20 m mellan.)
 Så i denna bostadsbristens Stockholm skulle ju massor av hus/husbåtar kunna läggas här. Kanske skulle man också kunna bygga på höjden?
Jag har skrivit till stadsbyggnadskontoret och frågat vilken praxis som gäller, men väntar fortfarande på svar efter ett halvår.
Inget prioriterat ämne men andra ord. Men jag undrar i alla fall vad som gäller.
 
 
Årstabron är klar, här har det byggts i flera år och det blev ju riktigt fint när alla byggställningarna plockades bort.
                                                                                             
 
Vi passerade Tantolunden som inte alls kändes inbjudande idag och fortsatte sedan upp mot Hornsgatan. Här är det alltid mycket att titta på och idag fastnade blicken bl.a. på hunden i vagnen. Vid Södermalms Torg svängde vi in på Götgatan och konstaterade att Medborgarplatsen kändes öde, kall och tom utan alla uteserveringar. I korsningen Götgatan - Folkungagatan så vi att det cyklande folket var på hemväg och påfallande många var laglydiga och stannade för rött ljus. Men med tanke på de dryga böterna, tror att de ligger på ca 1500 kr för att köra mot rött, så kan det vara en lönsam affär i längden.
 
 
 Nästan hemma blev det för min del ett besök inne på "Bönor och Blad", i Ringens köpcentrum. Jag behövde fylla på mitt tesortiment och insåg att jag missat ett par bra tebutiker på Hornsgatan. Får ta någon av dessa nästa gång. Vet att det också finns en välsorterad tebutk på Ringvägen österut från Skanstull som har specialtéer från Sri Lanka. Den hade jag nästan glömt bort...
Kanske dags för en kopp te?
 

 
                                                      
 Förutom mängder av olika tesorter finns konfekt, tekoppar, choklad, kaffe och en hel del annat gott.
Jättebra om man vill köpa med sig en liten present och har idétorka.
 
                                                               
 
 
 
 
 
 Stockholm den 21/10-2013
 

"Arbetsdag"

    
Visserligen är det söndag och man skulle kunna tycka att det skall vara en vilodag. Men inte i dag!
I och för sig har jag så många vilodagar att en "arbetsdag" då och då bara känns bra.
Vi började med att byta till vinterdäck. Eftersom jag har en praktisk och flink make så har jag tidigare år mest varit till påseende. Men idag skulle jag själv tränas. Och jag fick bra och grundlig info.
Vi satsade på att byta däcken i garaget. Här finns mängder av små "burar" där bilarna står, så jag backade ut och ställde mig i mittgången med hopp om att det inte skulle komma bilar som vare sig skulle ut eller in ur sina "burar". Och det gjorde det inte heller.
Bilen skulle lyftas upp med domkraften och muttrar skulle lossas på sommardäcken, med hjälp ev ett särskilt verktyg. Förr var det fälgkors, men idag vet jag inte vad verktyget heter. Och maken visade mig hur jag genom en snärt i foten kunde trampa på verktyget och då få loss muttrarna. Sedan kunde man skruva bort dem.
 
Bosse demonstrerar, jag tittar och lär.
 
Dags för praktiskt arbete. Det går ju bra det här...Men för att vara riktigtärlig så bytte jag själv bara två däck. Men nu har jag tränat och det var inte en dag för tidigt. Vill minnas att jag tränade ett par gånger för så där en 35 år sedan också...
 

Nästa punkt på dagens jobbagenda var en tur till båten för att se hur hon hade det. Och det var bara bra!
Vi tog ju upp båten i mitten av september, men många båtar låg fortfarande kvar i det kalla vattnet. Kanske skall några av dem övervintra där?
                                                                                       
En fin höstdag var det.
 
Bosse ser till att Maxie är ordentligt förpackad för vintern och har lagom med ventilation.
Vi passade också på att ta hem mattor, porslin och annat som kan behöva lite värme i vinter.
Och jag lyckades ta mig in i båten genom att balansera på stegen och krypa in under plasten .
Tur att jag har kroppen med mig!
 
Givetvis tog vi oss ytterligare en tur ut på bryggorna, mest för att insupa lite atmosfär,
innan vi efter ett par timmar styrde färden hemåt. Skurubron, som leder över till Värmdö, i bakgrunden.
 
En händelserik kommande vecka blir det och med många"trevligheter". Men i morgon tar jag och vilar mig i form. Får se vad det innebär!
 
 
 
 
Stockholm den 20/10-2013

Vart skall vi gå? Ut!

    
 Lördag morgon passerade ganska omärkbart och övergick i förmiddag. Och förmiddagen närmade sig sitt slut... Vacker höstväder och dagens promenad var  nära förestående. Vart skulle vi gå? I och för sig blev den första delen av promenaden enkel att välja; besök i ett antal (9st) glasögonbutiker längs Götgatan och i krokarna. Tror maken och jag hann med ett 10 tal butiker och fick minst lika många prisförslag på vad ett par proggressiva glasögon till honom skulle kosta. Intressant!
Undrar hur det kan skilja 5000 kr mellan de olika förslagen vi fick (samma styrka och samma typ av glas) och då är ändå bågarna av liknande fabrikat. ( Alltså från 4300kr totalt upp till 9300kr inkl. synundersökning för i stort sett liknande produkter. Var är felet? Eller det kanske inte är fel utan bara är så här. )
En djungel, milt sagt.
Under tiden maken sysselsatte sig med att titta på glasögon hann jag med en sväng i på Bondens Marknad vid Katarina Bangata. Första gången jag är där i höst. Visst var det trevligt att titta, men några inköp blev det inte. Hade kunnat tänka mig ett fång vackra höstblommor, men de syntes inte till.Grönsaker och trattkantareller var det däremot gott om.
 
 
 Helt oplanerat gick vi vidare förbi Nytorget med lördagslekande små barn som vaktades av sina pappor. Och inte var de så lekfulla, utan lekte mest med sina apparater. Undrar om de ens skulle märka att barnet försvann...
Kanske finns en app för barnsökning? Nej, nu skall jag inte retas...
Vi fortsatte upp mot Sofia kyrka och de gamla konstnärskvarteren och vidare mot Vitabergsparken för att ta oss vidare ner mot vattnet.
För våra promenader brukar börja eller sluta med lite vattenkontakt. Så blev det även idag.
Solen stod lågt på himlen och det kändes som om skymningen var i antågande redan vid 16 tiden. Eftermiddagskaffe, mys i soffan med dagens tidningar, tända ljus och inte så mycket mer förutom en god middag på tu man hand.
Men det räcker!
 
                                                                                  
 Fina, gamla hus som ger en härlig kontrast till Skatteskrapan i bakgrunden.
Nu har ju skatteförvaltningen flyttat så byggnade kallas allmänt bara för Skrapan.
       
Vitbergsparken i höstdräkt.
                                                                                            
 
                  
 
 
 
 Stockholm den 19/10-2013
 

Fotografering en fredag eftermiddag...

    
Fredag igen! Visst går veckorna fort? Idag var det ett par saker på agendan, inte så att jag förtar mig, men jag prickar ändå av på listan. Mest för att känna att jag gör något om dagarna. Inte för att jag måste göra något, men det känns bra att pricka av ändå. (Är väl yrkesskadad på något sätt, fastän jag inte haft ett lönearbete på några år. Och det stör mig absolut inte...)
Max, med lillebror William och föräldrar, skulle komma hit på eftermiddagen. Jag hade beställt fotografering här hemma.
Visserligen tar jag en massa kort, vissa med skiftande kvalitet, men idag var det alltså dags för en fotograf att komma hem hit och fota. Spännande!
Max, storebror, var väl inte alltför pigg på att fotograferas men stundtals gick det bra och han var riktigt samarbetsvillig. Men det varierade. Och är man tre och ett halvt år är det förståligt att man inte är så lätt att regissera.
Och fotografen var toppen! Så tålmodig, positiv och med hela tiden.
Tänk vad man kan hitta om man söker...
Och jag hittade vår fotograf i Spanien; Denize.se  Tänk, vad som kan hända om man blickar lite utåt. 
Middag efter fotograferingen, choklad till Max både under och efter. Med mutor kommer man långt, eller en bit på väg...
Och vad gör inte en mormor? Men jag tror fotografen fixade det hela!
I övrigt har solen lyst över Stockholm idag och jag planerar lite för en novemberresa, i slutet av månaden. Gillar att resa!
 
 
 Dessa blev mina foton idag.
 

Stockholm den 18/10-2013
 

Förvånad!

    
Idag har jag blivit förvånad flera gånger; både goda och mindre bra (utvecklingsbara) förvåningar.
På förmiddagen gick jag igenom datorn och skulle radera en del bilder och dokument. Bra så långt! Men i nästa steg tittade jag in i kategorierna på min blogg och såg under flikerna Peking/Beijing och resor i Kina att många inlägg saknades. Så borde det inte alls vara. Började så med en genomgång från det första inlägget jag gjorde i september 2007. Hittade i arkivet 107 sidor och med 15 inlägg på varje så det var en del att gå igenom; sammanlagt över 1600 inlägg. Men det var bara sidorna 107-88 där jag inte skrivit vilken kategori inläggen skulle tillhöra. Men nu är det mesta åtgärdat. Skönt! Och visst blev jag förvånad när jag påmindes om allt som hänt. Så visst blir bloggen som en dagbok, åtminstone ganska ofta.
 
OS 2008 i Peking, här på plats för att se Usain Bolt sätta världsrekord. Och en cykeltur i Peking hör till...
                                               
                                              
 Tänk att vi har haft den Kinesiska Muren inom en timmes bilväg....
Fantastiskt att tänka tillbaka på, som så mycket annat vi upplevde under åren i Kina.
 
Soluppgång och det redan vid femtiden
 
                          Tibet! Tänk att vi kom dit! Och med tåg! En resa på 48 h. Faschinerande! En otrolig resa!                                                          
 
Potalapalatset i Lhasa.
 
 Nästa tillfälle till att bli förvånad idag var när maken fick en avi med posten om en försändelse som skulle hämtas ut på posten vid Kocksgatan, en km hemifrån.
Jag trodde inte att det fanns några postkontor kvar i Stockholm eftersom paket och andra försändelser skall hämta ut på Hemköp eller ICA. Men vi har aldrig fått gå till posten. Intressant! Jodå, posten låg där i hörnan och det var bara att gå in och hämta försändelsen. Ingen kö alls! Så nu vet jag att posten existerar. Och att man kan uträtta vissa ärenden där.
Dagen är inte slut ännu så jag vet inte om ytterligare förvåningar kommer att dyka upp. Men kanske blir det någon mer överraskning?
 
 
 
 Stockholm den 17/10-2013

Vidgade vyer

    
Att promenera är något som jag verkligen tycker om och jag gör det i stort sett varje dag, en till två timmar, och det oavsett om jag är hemma här eller på annan ort.
Jag tänker så bra när jag går och samtidigt rensar jag huvudet på en massa tankar som jag tycker tar för stor plats och inte är till någon större nytta eller glädje.
Idag höll jag mig från vattnet längs Årstaviken och tog "innervägen" upp längs Götgatan och vek av strax före Slussen in på Hornsgatan. Alltså vidgade vyer. ( Jag har gått här många gånger förr, men nu var det ett tag sedan.)
På Pocketshoppen längs Götgatan såg jag Alice Munros böcker i fönstret och jag frestades att köpa "För mycket lycka". Trevligt med en Nobelpristagare som man hört talas om tidigare....Tror att boken är både bra och lättläst. Rapport kommer!
 
 
 Längs Hornsgatan ligger mängder av spännande och roliga gallerier och butiker av olika slag och jag var nog inne i de flesta.
Efva Attlings butik är alltid lockande och där är det lätt att drömma sig kvar. Och idag fick det stanna vid drömmar, inga inköp.
Från Hornsgatan går det flera mindre gatstumpar åt olika håll och det är roligt att helt förutsättningslöst ta sig en avstickare och se vad som gömmer sig där.
 
 
 En avstickare från Hornsgatan och Gamla Stan skymtar.
Mängder av mysiga butiker och gallerier längs Hornsgatan och Hornsgatspuckeln.
Och visst är detta en del av det litterära Stockholm.
 
 
                                                                                          
 
   
     Maria Magdalena kyrka och där på kyrkogården ligger Evert Taube begravd.
                                     Alldeles i närheten ligger Mariatorget som idag stod i blom.                                                              
                               
 Brännkyrkagatan går parallellt med Hornsgatan och här ligger många mysiga och gamla hus.
 

Jag gick längs Hornsgatan till Zinkensdamm på ena sidan av gatan och gick sedan tillbaka på andra sidan och kunde verkligen ta mig en titt på de butiker jag ville. Inte för att jag skulle handla något, men trevligt ändå.
På vägen stötte jag på en del av "kändisfolket" som bor i trakterna.
Hör inte till vanligheten att jag känner igen folk så där. Men Niklas Ströstedt med fru, Maria Lundqvist, Efva Attling och Eva Dahlgren samt Johan Rehborg  korsade idag min väg längs Hornsgatan. Och jag kunde inte annat än le när Mr Strömstedt passerade.....
 
 
 
 
 
 
 

Titt i backspegeln

    
Efter diverse pappersjobb vid matbordet där hemma så begav jag mig med pendeln mot Upplands Väsby. Väsby ligger ca två mil norr om Stockholm, längs E 4an och på vägen mot Arlanda. I kväll skall jag träffa några vännet här och tyckte jag ville passa på att se mig lite omkring.                                                                      
Jag bodde ju här i kommunen från 1970 och fram till 2002, flyttade sedan in till Stockholm men fortsatte att arbeta här t.o.m. 2006 och sedan blev det arbete I Peking och flytt dit. Visst är jag då och då i Väsby men oftast besöker jag vänner och tittar inte runt så där i största allmänhet.  Men idag har jag tittat på det nya området runt stationen och Väsby Centrum. Och det har verkligen blivit fint.När jag kom ut från stationen stannade jag till vid Väsbyån och mindes första gången jag över huvud taget var i Väsby, augusti 1970 och jag börjar som 21 åring och nyexaminerad gymnastikdirektör börja jobba på Väsbyskolan. Då kändes Väsby som väldigt långt bort.Avståndet är detsamma i dag, men det känns närmre.                                                             
Väsbyån var vacker. Stod en stund och tänkte på tider som varit och blev lite tårögd.
               
Väsbyskolan, min första arbetsplats som lärare.
                                                                             
Lärarjobbet har jag behållit genom alla år och diverse fortsatta studieår gav mig andra lärarbehörigheter och möjligheter som jag nu som pigg pensionär gärna minns. Och givetvis har Upplands Väsby ett extra utrymme i mitt hjärta.
 
                                                                           
Sitter i skrivandets stund på ett fik i Väsby Centrum och bloggar med hjälp av mobilen, så jag vet inte alls hur inlägget blir. Får läsa korrektur i morgon .....,                                                                                                                  

Hötorget, nästa...

    
Efter en strålande morgon och en helg som badat i sol, blev nog solen lite trött och behövde vila sig lite bakom molnen. Inte mig emot! Letade fram en lätt och tunn dunjacka och begav mig ut i den fartfyllda staden. Men jag fick ett bryderi, vad skulle jag ha på fötterna. Sandaler känns inte riktigt årstidsvänligt här och då har jag bara mina väl ingodda eccoskor i sportskomodell. (Eftersom båda mina stortår inte är så pigga, milt sagt, så har jag svårigheter med skor. Vid positivt tänkande så kan man nog i stället säga att jag skall vara glad att några skor över huvud taget kan vara på mina fötter.)
Hade i åtanke att kanske under dagen hitta ett par ämpliga skor i höstmodell så jag inte behöver tas för en bortsprungen joggare.
Märktes klart att hösten har gjort sin entré i Stockholm. Alla borden längs hela Götgatan var borta, så nu får man väl sitta inne och fika. Även restaurangerna/barerna vid Medborgarplatsen hade slagit igen, så där var det riktigt tomt.
Tänkte ta mig glass på mitt favoritställe på Götagatan, NikkiStikki,härlig hemlagad glass utan extra tillsatser av onödigt slag. Men tji fick jag. Här har de bara öppnt nu på helgerna. Alltså ingen glass idag!
 
Götgatan kändes lite öde så här en måndag mitt på dagen. Annat blir det på eftermiddagen då tusentals cyklister skall samsas med gående i Götgatsbacken.Men nu gick det lätt att ta sig fram. Nere vid Slussen såg jag något nytt. Här satt en dansk man och spred kärleksbudskap occh sålde och reparerade cyklar. Han var ambulerande i dessa varor. Men jag behöver ingen cykel,kanske lite synd för de han sålde såg fina ut där de stod och väntade på att bli köpta.
 
I Gamla Stan, vid Kornhamns Torg, såg jag plötsligt en butik med mängder av skor, Puppelina. Har sett namnet i annonser, men aldrig varit inne i affären. Nu blev det ett besök och inte bara det utan jag blev med skor också. Tänk, det första paret jag provade passade både mina onda tår och mig. Modellen och utseendet alltså. Priset kunde varit mer plånboksvänligt, men när jag nu hittade ett par mjuka skinnskor i bootsmodell så var det lika bra att slå till.
Fortsattte sedan Västerlånggatan mot Drottninggatan och Hötorget. Hela Gamla Stan kryllade av tysktalande människor, varav somliga av det manliga könet skränande högt och ekande bland husväggarna. Kunde inte alls förstå varför så många tyskar var här och skrämade, men kom på att det är fotbollsmatch i VM kvalet i morgon på Friends Arena.  Men då har nog inte dessa tyskar några röster kvar. Lika bra det!
 
    
Västerlånggatan vid 13 tiden och i Gåsgrand stod en grupp med guide som försökte göra sig hörd.
 
När jag kom mot Sergels torg, så trodde jag att jag såg i syne. Snö! Nejdå, den låg där i en hög och såg ledsen och smutsig ut. Har ingen aning om varifrån den hittat hit.
 
På Hötorget var det däremot mer livat både färgmässigt och bland försäljarna. Tror inte kommersen kommit i gång så här en måndag, tidig eftermiddag. Jag gick runt och tittade på utbudet innan jag slog till både på höstblommor, grönsaker och kantareller. Visserligen hävdade säljarna att svampen var svensk, men efter ett tag fick jag åtminstone den jag handlade av att tillstå att han nog inte visste varifrån den kom. Rabatt fick jag i alla fall..På allt! här kom mina kinesiska prutkonster väl till pass. Det är inte så ofta de gör det.
Efter uträttade ärenden så promenerade jag hem också. Och hann lagom tills de första hundratalet cyklister  kom och började välla upp över Götgatspuckeln.
 
 
   
 
                                                                                            
 Och denna bukett fick följa med mig hem för att liksom fira att hösten är här.
Om det är något att fira, det är jag tveksam till. Men jag blev i alla fall glad av de vackra färgerna.
 
   
                                                                                                                      
 
                                                                    
 
 
 

Glädje och lycka

    
 Ännu en av dessa härliga dagar som jag gärna vill ha i repris. Men dagen idag har snart passerat och i morgon är det en ny dag. Även gårdagen blev lite extra, med döttrar, vänner, hund och barnbarn . Och jag gillar det där extra som kan dyka upp lite här och var..
 
Jag hade i helgen glädjen och lyckan att ha mitt yngsta barnbarn här över natten. Ja, hans mamma var också med.
En liten knopp på 1 månad som inte ännu hunnit träna in sig på det här med att man sover på natten.
Men ett par timmar i taget sussande den lille så sött, sedan var det dags för lite mat. Och därefter småningom mer sömn och så höll det på. Jag hade nästan glömt hur det är; för det var ändå 32 år sedan döttrarna kom. Och när Max föddes i januri 2009 så bodde jag ju i Peking och träffade inte honom förrän han uppnått den höga åldern av tre månader och kom resandes över halva jordklotet.
Hur som, Liv och jag turades om att mata den lille och trots lite brist på sömn så var jag ändå ganska pigg i morse.
För sova kan jag göra någon annan gång.
 
 
 Max, 3 månader, på sitt första besök i Peking. William, 1 månad, på sitt första besök hos mormor i Stockholm.
 
Även idag var det en sådan där dag då man bara vill njuta av allt och tycker att det är "gott att leva". Det brukar jag tycka, men de mörka och gråmulna dagarna, rent vädermässigt alltså, behöver jag pigga upp med något för att bli mitt mer vanliga jag. 
 
Dagens "program" var inte fastställt, men ett par hållpunkter fanns; den lilla familjen skulle åka hem till Uppsala fram på eftermiddagen, goa Pekingvänner skulle komma på sen lunch och en promenad ut i det härliga vädret skulle genomföras. Idel trevligheter alltså!.
 
 Och en fin promenad blev det i kvarteren runt där vi bor.
 
 
   
Lunchgäster! De goa Pekingvännerna Anna och Marjo skulle komma förbi. Men vad skulle jag bjuda på? Bläddrade förstrött i mina kokböcker, men hittade inget jag direkt föll för. Konstigt när man tittar i fyra böcker och det finns mängder av förslag. Liv kom däremot med den idé jag gick för; fyllda crèpes. Tittade in på tidningen"Allt om Mats hemsida" och hittade exakt det jag ville. Och det var crèpes med två olika fyllningar; bra och lättsamt.
(Den ena fyllningen bestod av champinjoner som stekts i pannan och när de fått färg tillsattes rökt skinka i strimlor som fick fräsa med ett tag. På med lite peppar och chilipeppar samt lite olivolja. Nästa fyllning bestod av hackad lök som frästes upp med ett par påsar färsk spenat. Detta  blandades sedan med en liten förpackning  fetaost som smulats.
Sedan kom keson in i bilden. En burk på 250 g keso mixades slät och de båda fyllningarna fick sig en utblandning av keson. Sedan på med fyllningarna i riklig mängd, rulla ihop och lägg crèpsen i en smord form som tål att vara i ugnen. Toppa med smakrik, riven ost. Tiden i ugnen på 225 grader är ca 15 minuter. En sallad blev bra tillbehör, liksom en sås, bestående av matlahgningsyoughurt, chilisås, majonnäs, peppar, lite curry och chiliflakes. )
Visst blev det en trevlig lunch! Och William sov sig genom den...
Ja, hela dagen blev så mysig!
Tack!
 
William och goaste Anna.
 
 
 
 
                                                                                   
 
 
 
                                                                                 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                           
 
 
 
 
 
                                                                                             
 
         
 
 
                                                                                          
 
                                                                                 
 
 
 
 
                                                                                    
 
 
 

Kvalitetstid

    
Ännu en vacker höstdag! Lördag! Och den här lördagen har jag tillbringat med mina nära och kära. Nästan, i alla fall. Bosse gav sig i väg mot Åland och släktingar på förmiddagen men hann med att träffa hela gänget; Liv och William kom från Uppsala med tåg (storebror Max är på äventyr i norr med sin pappa och farmor) Helen, Rita, Curre (hund) och Sara, väldigt god vän och nästan som en familjemedlem, ringde på dörren strax före klockan 11. Huset/lägenheten var nästan fyllt och jag njöt av att ha alla samlade här hemma. Har saknat de mina!
Fika med nybakad äppelpaj, en massa prat och gullande med William och sedan ut på promenad längs kajen i det härliga höstvädret.
Kvalitetstid för en mormor! Ja, visst! Jag är så glad för de "mina"...men jag vet att de bara är till låns och jag lånar dem så länge jag kan.
 

Mysig höstpromenad längs kajen.

"Here we come"!
 
William är så ljuvlig och dagen till ära firar han en månad i livet. Fantastiskt!
 
Två vilande goa vänner; William och Curre (Helenfamiljens labradorhund)
                                                                                       
 Och solen lyste på oss hela dagen.
 
 
 
 

Pigg igen...

    
Pigg igen efter gårdagens hemresa med uppstigning mitt i natten.
Dessutom jag har sovit i kapp, blev lång sovmorgon.
Fredag och en strålande vacker höstdag, men "krispig" luft och det kändes verkligen lockande att ge sig ut på promenad. Nästan, som om jag vore programmerad, gick fötterna i riktning mot Hammarbyslussen och vidare längs Årstaviken som ligger "nästgårds".
Många småbåtar ligger fortfarande kvar i vattnet och för egen del skulle jag tycka att det vore kallt att ge mig ut på sjön. Men man kan ju tycka olika. Troligt är att båtklubbarna längs Årstaviken har bestämda datum för sina upptagningar så man får väl snällt vänta på sin tur.
Bara att se träden skifta i olika nyanser, solen spegla sig i vattnet och rensa huvudet från ovidkommande tankar ger ny energi och jag är säker på att en och annan D vitamin också slinker med. Åtminstone känns det så.
 
 
Följ med på en runda! 
 
 
Utsikt från balkongen i morse och Hammarbykanalen ser ut som vanligt
och det innebär också att båtar är på väg ut och in ur slussen.
Husbåtarna, där människor bor året om ligger kvar och ger extra liv åt kajen.
 
Husen i området där vi bor syns till vänster och vi bor i princip på kajen.
 
Vackert!
 
Inga badande just idag.
 
Några båtar har fått komma upp för vintervila. Rent logistiskt är det nog en rejäl utmaning att stuva alla båtar i olika storlekar som skall upp och just här ser det ut som om det är mindre motorbåtar som intagit sina platser.
 
 
 
Längs Årstaviken finns många koloniområden och en del stugor går ton i ton med naturens färger.
Några är t.o.m. nymålade..
                                                               
 
 
 
 
 

Hemma igen! Och det är höst!

    
 I morse, snarare i natt, ringde klockan redan strax efter tre. Okristligt tidigt, men några timmars sömn blev det, eller mer dvala.
Vi packade det sista och strax efter halv fyra satt vi i en bekväm taxi på väg till flygplatsen. Solen hade inte gått upp, men termometern visade ändå på +22 grader. Det såg ut att bli ännu en vacker dag.
Inte var det många bilar ute i denna arla morgonstund så det tog oss bara 30 minuter till flygplatsen. Gott om marginal!
Incheckning och säkerhetskontrollen passerade vi snabbt och hann i godan ro med en kopp kaffe innan vi gick ombord på planet. Prick sex lyfte Norwegians flight och tre och en halv timme senare landade vi i Stockholm.
Planet var i princip fullt så det gick inte alls att breda ut sig mer än i det egna sätet. Och det är för övrigt ganska smalt. Jag gjorde några tappra försök att slumra lite, men det ville sig inte riktigt.
Norwegian har internet ombord så det blev till att lusläsa de svenska tidningarnas internetversion för att bli lite mer uppdaterad på vad som hänt här hemma.
 
Stockholm bjöd på höstväder; regnet hängde i luften men det var inte så kallt, +12 grader. I flygbussen, på vägen in till stan, kunde jag konstatera att träden iklätt sig höstkostymen och lyste vackert i rött, orange och gult.
I övrigt får jag tillstå att dagen varit en aning seg. Kanske inte dagen, men jag.
Det blev också en tupplur  framåt eftermiddagen för att vila mig i form. Tyckte inte det hjälpte så värst. Men i morgon är det en ny dag och jag utgår från att piggheten skall vara återställd. För mycket D vitaminer har jag fått.
 
 
 Här kryllar det av nyttiga  vitaminer.
 
 
 I Stockholm var det lite ruggigt idag. Vare sig Hammarbykanalen eller slussen kändes så lockande...
 
 
 
 
 
 

Vit fest / Fiesta Blanca

    
I går kväll var vi med om en annorlunda och spännande tillställning, en "Vit fest". Några gator ner från oss anordnade en belgisk restaurang den här festen och för att få plats med de cirka 900 deltagarna var ett par gator i närområdet avstängda för biltrafik.
Vitklädda gäster var det så långt ögat kunde se och troligen ännu längre för jag såg inte ens alla gäster och bord från min plats.
Biljetterna kostade 25 euro och inkluderade mat och fyra dryckesbiljetter. Allt överskott från festen går till barn här som har det svårt och det kändes  bra. Varför man skulle vara vitklädd vet jag inte, men kanske symboliserar det vita nytt hopp och det kan nog behövas här i landet.
 
 Vid ankomsten fick man ett "ätband" och sina dryckesbiljetter. Därefter försökte vi hitta ett bord där solen inte strålade så intensivt. Men vi lyckades med det efter att ha provsuttit vid ett par bord.
 
Portarna öppnades klockan 17 och långborden fylldes snabbt. Efter viss överslagsräkning uppskattade vi att det var 85% belgare och holländare på plats och resterande var av norrmän, spanjorer, engelsmän, tyskar och ett fåtal svenskar. Jag tror vi var tre stycken....
 
Stämningen var hög från början och underhållningen, som bestod av ett antal mer eller mindre kända belgiska artister, var bra. Många dansade och vi andra sjöng med i den mån vi kunde.
                                                                                              
Framåt sjutiden började jag att bli hungrig och antagligen flera med mig.
Vi såg hur mat lagades och baguetter skars upp så jag ställde en försynt fråga om när det ev. skulle kunna tänkas att maten skulle serveras. Beskedet blev att det skulle ta minst en timme till.
Då for nästa tanke genom huvudet; hur skulle det gå till att utspisa alla dessa hungriga gäster under bufféliknande former.
Logistiken kände jag saknades. Var lite inne på att styra upp det hela.
 
Belgiska, bleka, korvar grillades i mängder.
                                                                                         
Lök skulle stekas och baguetter skäras upp som både korvbröd och bröd till kycklingen. Den var grillad på annat håll. bara tanken på att få till grillning av minst 500 kycklingar var svindlande.
(Så småningom serverades minst en halv kyckling per gäst.)
                                                                                          
 Jag blev mer och mer hungrig där jag satt och fattade ett beslut som gladde fler än mig.
Jag gick hem och bredde några smörgåsar så att gästerna vid vårt bord åtminstone kunde få något litet i magen innan det var dags att ta sig an buffén.
Men strax efter att jag kommit tillbaka började gästerna att köa för mat. Ja, köa och köa! Här ville alla, precis alla, vara först och längst fram i lön. 
De belgiska gästerna var fenomenala på att ta sig fram. Jag var förundrad och  jämförde med iknande situationer i Peking och kineserna skulle inte haft en chans att tränga sig före de rutinerade belgarna.
 
En ostsmörgås smakade härligt i väntan på resten av maten. Man skulle ju orka stå i kö....
Kön slingrade sig flera varv runt bufféborden men det var längst armar som gällde
och att tränga sig in i kön från sidan.
                                                                 
Serveringspersonalen jobbade ordentligt och till sist med samlade krafter hade vi vid vårt bord lyckats hämta maten på olika stationer; grillad kyckling, korvar, bröd och sallad. Och stämningen var fortsatt hög!

Ann-Kristin och jag är glada över att vi fått mat och nu kan koncentrera oss på resten; bordsgrannar, underhållningen och att bara ha det trevligt. Och det hade vi verkligen.
 
            Kön till baren var inte så lång och tur var nog det, särskilt med tanke på att det bara fanns två uppställda toaletter inom området. (Men det fanns hela tiden personal som såg till att de var i gott skick. Bra!)
 

Strax efter midnatt, alltså sju timmar efter att vi kom till festan, så tyckte maken och jag att det var lagom att bryta taffeln. Den sena kvällen var fortfarande varm och doften av jasmin kantade den 200 meter korta vägen hem.
Absolut en minnesrik och väldigt trevlig kväll!
 
                                             
 
                                                                                         
 
                                                                                  
                                                                                   

Nytta och nöje

    
 Vackert idag också! Och fortfarande varmt, +26 i skuggan, när vi satt ute och åt frukost strax efter nio.  Idag körde vi för andra gången en tvättmaskin och idag tog det bara 60 minuter. örra gången ställde jag in den fel och det tog då maskinen två timmar att slutföra programmet. Helt onödigt! Men idag fick jag till det. Avloppet fungerade perfekt, inget läckage ( förskom då och då i Peking) och att hänga ut tvätten i solen gjorde att den torkade på ett par timmar.
I morgon är det en lokal helgdag här så vi passade på att gå ner till stan och uträtta lite ärenden och skall man det så är det alltid bra att ha med sig tålamodet. Välutrustade, som vi då och då kan vara med tålamod, åtminstone om det verkligen behövs, gick ärendena snudd på smidigt och vi fortsatte ner på strandpromenaden.
Jag kan ju nästan inte klara mig utan att se vatten eller hav varje dag så en promenad längs havet ingår numer i de dagliga rutinerna.
 
I kväll skall vi på en stor fest på en närbelägen restaurang och vi har tillsammans med vänner köpt biljetter i förväg. Det blir många som kommer så gatorna i närheten av restaurangen är avstängda och där har långbord dukats upp. Spännande!
Det är en "vit fest" och alla gäster förväntas vara klädda helt i vitt. Men inte hade jag något helvitt med mig...Så häromdagen införskaffades en vit solklänning till ett ringa pris. Och använder jag den bara en gång så är det helt ok.
Rapport från festen kommer i morgon!
 
 
 

Jag vandrar vidare...

    
 Lite halvmuket i morse och termometern visade "bara"  +23 grader klockan 9 i morse. Bara och bara, jag tyckte det var väldans behagligt. Frukost på terrassen och innan dess, den vanliga morgonsopningen för att få bort barr och annat som blåst ner från träden på granntomten.
En vända ut med "dra maten" för att hemföra diverse varor blev nästa programpunkt. Ganska trevligt, eftersom det nästan är ett nöje att handla här. Idag stod besök hos den lokale slaktaren och Consum (supermarket) på agendan. Ett snabbt besök hos bagaren blev det också.
Lunch hemma i skuggan! Solen har brutit genom molnen och lyser från en helt klarblå himme. Behagligt!
 
"Dra-maten" är en utmärkt uppfinning och armarna blir inte så långa som när man bär hem varorna i plastkassar. 
 
Och vad vore en dag för mig om jag inte drog mig neråt havet? Inte direkt misslyckad, men mindre lyckad kanske.
Ändrade dagen till ära promenadrutt och tog mig ner till havet längre österut och strosade runt i ett område där jag bara varit lite flyktigt tidigare.
Skönt att det fanns en skuggsida på trottoaren att gå på och en lätt vind gjorde det t.o.m. behagligt. Dessutom var det nerför!
 
 Passerade en kinarestaurang och var tvungen att gå för att titta på menyn. Hittade flera goda rätter som jag gärna kan tänka mig att prova. Längs med gatan ligger många olika sorters "townhouse"; en sorts tvåfamiljshus. Hemma skulle vi kanske säga radhus.
 
Och så havet! Jag satte mig på en bänk och njöt av utsikten och av att höra vågorna slå in mot klipporna. Mäktigt!
Jag tog samma gata hem igen och det är lite roligt här med gatunamnen. Avenida Alfredo Nobel( en längre, större gata som går längs kusten) har en tvärgata som heter Calle (gata) Madame Curie. Och visst är det bl.a Nobelpriset som förenar dem. Det finns också en gata som heter Roentgen....Kanske har de en postum träff här i området?
                                                                                          
 
 
 
 
    Vägen hem var uppförsbacke, lite lagom lutning, men uppför. Hade tänkt mig en paus på bar/restaurang Rosaleda som ligger i området. Men var? Ringde A-K två gånger för att fråga och hittade till sist dit. Nu var jag riktigt töstig och hade gärna satt mig ner i skuggan och pustat. Men det fanns inte ett ledigt bord, vare sig i skuggan eller i solen. Här var det kortspel på G! Hela restaurangen var intagen av glada, kortspelande norrmän.
Tur att jag hade vattenflaskan med mig för jag stretade i stället videra hemåt. Lika bra det!  Och jag har lärt mig något nytt idag också.                                                        
 Hemma!
 

Guidad tur till fots

    
Trots gårdagen långa promenad, så kände jag mig  även i dag motiverad för att promenera längs havet. Och med A-K som sällskap och personlig guide kändes det ännu mer motiverande. Visst blev det några kilometer idag också...Så jag tror inte jag bryr mig om någon 5:2 diet, ja ingen annan heller för den delen. Satsar i stället på D vitaminerna! Och det finns i stor skara här i trakterna.
Vi började vid den ena småbåtshamnen och gick strandpromenaden en bra bit västerut. Det var perfekt "gåväder", lite halvmulet mellan varven, lagom svalkande vind och +25 grader.
 
 
Min personliga guide för dagen är redo för att visa mig en del av stadens smultronställen. Och där ingår stranden som så här års har gott om plats för alla. Annat är det i högsäsongen!
 
Mot mitten av nästa vecka är det helgdagar här och det håller på att byggas upp tält och olika temporära utställningslokaler.
Redan idag var det full aktivitet i ett tält. Mängder av damer från olika städer och byar i området satt vid långbord och knypplade. Vilket hantverk! Och vilka flinka fingrar! Naturligtvis inget för mig. Jag skulle ju aldrig kunna klara av att hålla reda på alla trådar och i vilken ordning de skall läggas. Fort skall det gå också.
Vi stannade och tittade när damerna knypplade vid flera olika bord och förutom att hålla reda på trådarna och mönstret så pratade de glatt med varandra. Simultankapacitet? På hög nivå!
Efter knypplingsdamerna vände vi och gick strandpromenaden österut och hela tiden möter man mnniskor i alla åldrar som är ute och tittar på folklivet. Blir man trött i sina fötter finns det gott om bänkar som är utplacerade längs vattnet och även därifrån har man bra utsikt över det mesta som rör sig.
 
 
 
 I slutet av knyppeltältet fanns det en butik där man kunde få köpa dessa tunna garner
(känns mer som trådar) som används och även en butik där olika mönster kunde köpas.
 
Nästa stopp för oss längs strandpromenaden blev Casinot, byggt 1882, och som sägs vara stadens äldsta bevarade byggnad.
Det är idag inget egentligt Casino  utan fokus är mer på mindre konst och fotoutställningar. Utanför finns ett trevligt café, men det fick inte besök av oss just idag. ( Vet inte om det ens varit ett Casino..)
Bara att besöka toaletterna var en upplevelse och likaså att se den vackra byggnaden från insidan med fantastiskt vackra mosaiker och glastak. Hit kommer jag gärna tillbaka.
 
En del av damtoaletten och en av de vackra glasmålningarne i taket på lobbyn.
 
 Vi fortsatte ytterligare en bit längs havet innan vi kände i fötterna att det var dags att styra kosan hemåt.
Jag fick en lärorik guidad tur i stan och många bra tips både på restauranger och annat, så att ha med en personlig guide kändes extra lyxigt och givande. Väldigt trevligt var det också! Tusen tack!
 

 
 
 
                                                                                    
 
 
                                                                                      
 
 
 
 
 
 
                                                                                
 
                                                                                           
 
 
 
 
                                                                                          
 

Längs vägen...

    
Idag har vi gått och gått och nästan inte kommit till det tänkta målet, butiken Jysk, som ligger en bit utanför stan.
Men till sist kom vi ju fram fram.
Vi visst att det var en bit att gå, men en bit är ganska relativt och eftersom vi inte visste den exakta adressen blev det nog en del steg extra. 
Hemifrån oss och till Jysk räknade vi ut att det var mellan 8 och 10 km och varmt var det att gå längs den asfalterade vägen. Men vi stretade på. Och äntligen framme! Men inte fanns det vi skull ha. Slutsålt! Jaha, inget att göra åt den saken.
Men en lunch fick det bli innan vandringen hem igen började.
 
 Vandra vidare och vi vandrade långt innan vi nådde målet.
 
Förhoppningsfullt tittade maken på en bussturlista och konstaterade att vi borde kunna ta en buss tillbaka till stan. Det hade vi kunnat om den kommit. Vi hittade busshållplatsen , men ingen buss om. Lika bra att vandra vidare, men nu övergav vi landsvägen efter någon km och gick längs havet.
Och den sträckan var verkligen vacker och svalkande. Men jämna mellanrum fanns också bänkar utplacerade men vi vågade inte sätta oss ner med risk för att inte orka fortsätta att gå. Nja, riktigt så illa var det väl inte, men det kändes mer och mer i benen att vi gått långt.
De vackra vyerna hjälpte oss i alla fall att glömma hur långt vi hade att gå tillbaka hem, för sträckan var lika lång.
 
 
Havet är lockande och så vackert.
 
 
 
 
Visst kändes det lättare att gå längs med havet...
 
 Väl inne i stan blev det i alla fall en paus på "Galliano" hos Janne och Galina och en öl smakade väldigt bra.
Jag tror även våra fötter uppskattade en rast innan vi tog den sista kilometern hemåt.
Så idag har vi verkligen gått oss i form; nästan två mil. Men dock inte så fort. Tror nog vi vilar oss i form i morgon.
 
Dagens inlägg internetsponsras av A-K och nu skall vi ta oss hem till vårt lilla hus och njuta av en förhoppningsvis myggfri kväll på terrassen. (Har upptäckt att myggen här är pigga mellan klockan 17 och 19.45. Tror att de sedan går och lägger sig....Någon som vet?)
 
 
                                                                                                        
 
 

Fredag igen...

    
 Att vi har det varmt och soligt  är inget jag skall tjata vidare om. Vet ju hur svalt det blivit i Stockholm. Veckorna går fort och idag är det fredag igen... Undrar ibland hur tiden liksom bara försvinner. Men jag vet ju vad jag gör om dagarna och ibland är det inte alls så mycket. Och man måste ju inte vara i farten hela tiden. Det är faktiskt riktigt behagligt att slå sig ner i några timmar med en bok och kunna läsa utan avbrott.
Eftersom det är fredag, så är det här i stan den stora marknadsdagen. Mängder av frukt, grönsaker och blommor säljs till bra priser och dessutom finns allt annat man både kan tänkas behöva och med lätthet kan avstå ifrån både vad gäller kläder, skor, väskor, skärp, mattor, gardiner och mycket mer. Men man kan visst göra fynd om man vet vad man letar efter.
På marknaden är det nästan ett måste att ha en "dra-maten-kärra" med sig och oftast fylls den till bristningsgränsen med varor.
Maken och jag är lite mer modesta i inköpen, men en del frukt och grönsaker blev det även idag. Men dra-maten fick stanna hemma. För oss tar det bara några minuter till marknaden och det går lätt att bära hem varorna i en vanlig kasse. Inte har vi heller något storhushåll.
 
 
 
Många söker sig till fredagsmarknaden. Har förstått att ett besök här nästan ingår om fredagarna.
 

Jga är ju inte direkt stormförtjust i att trängas bland folk i +33 grader så vårt besök idag genomfördes på 15 minuter. Frukt, grönsaker och en stor grillad kyckling var på listan. Och något mer blev det inte.
Kycklingen skall i kväll förvandlas till den gamla 70 tals rätten, flygande Jacob. Alltså delade kycklingbitar som gratineras med bananer, vispgrädde+ chillisås+curry och lite bacon på toppen. Hemma köper jag oftast kycklingfiléer och steker när jag gör rätten, men här såg kycklingarna så fina och saftiga ut att det är värt att prova med en av dem. ( I originalreceptet föreslås färdiggrillad kyckling, men jag tyker inte om att dela och bena ut den så filéer har varit enklare. Nu har maken med stor glädje tagit sig an stycknings och delningsuppgiften.)
 
Fina, färdiggrillade kycklingar. Bara att välja sig en...
 
 Internetsupporten får jag idag på den norska restaurang Mundo och här tror jag norrmännen i stan träffas för lunch och eftermiddagssamvaro efter marknaden. Tur att jag är halvnorsk, så jag inte känner mig utanför.
 
Morgondagen har en långpromenad på agendan och rapport kommer så småningom.
I kväll blir det nog att pusta på terrassen och se om någon granne passerar utanför.  Men man vet ju aldrig, kanske blir det något helt annat.
 

Fortfarande varmt

    
 Det är fortfarande varmt och mitt på dagen tycker jag det är väldigt varmt. Men jag klagar absolut inte, bara konstaterar att det är så.
Idag har jag mitt på dagen läst av +33 i skuggan och vänner här säger att det snudd på är rekord. Ser man på! Hemma har det ju börjart dra sig mot noll på kvällar och tidigare mornar, så kyla kommer jag att få nog av om en vecka eller så.
Varmt är det och lite slö blir jag, men att strosa runt och upptäcka staden och dess begivenheter är en trevlig syssla. Ett och annat stopp blir det förstås också, gärna på något café, och bara att se vad som hände runt om är spännande.
Eftersom vi är i ett land där man gärna tar en rejäl lunchvila mitt på dagen så stannar mycket av just då. Så mellan klockan 14 och 17 är det inte mycket som rör sig eller produceras och denna paus tror jag man har oavsett årstid.
Säkert bra för hälsan, men kanske inte för det produktiva. 
De stora matbutikerna stänger inte för lunchvila, men idag när jag var inne på Consum, snabbköpet heter så, var det jag och tre kunder som var där. Kan tänka mig att övriga tog sin vila. Vill minnas att när jag var där förra gången fram på kvällskvisten så var det lång kö till kassorna och konsumenterna hade vaknat till liv.
 
 Idag stannade vi till vid den gamla kyrkan och slog oss ner på en skuggig plats och njöt av vackra omgivningar.
 
Och givetvis blev det också en tur ner till havet. Jag dras dit som en magnet. Och här svalkade det skönt.
 
Innan vi var färdiga med stan för idag slog vi oss ner på en liten restaurang och där träffade vi på Mats och Marie Louise, ett par vars blogg jag läst ett tag. Jätteroligt att ses helt aproå! Och det blev en trevlig pratstund. Även vännerna tre I kom förbi. Tänk, vad stan kan tyckas vara liten! Men det är den faktiskt inte. Inte till storleken!
 
Trevligt möte med Mats och Marie Louise nere på stan.
 
 
 
Jag har fortfarande inget internet i huset där vi bor så jag är glad över mina sponsorer. Idag är det A-K, en granne, som generöst upplåter sitt matbord åt mig och datorn.
 
 
 

Strand och sand

    
 Idag blev det lite strandliv och det för första gången sedan vi kom hit. Jag skall ju inte sola, men något badförbud har jag inte.
 
 
Vi tog bussen till en strand några km från oss för att leva strandliv för några timmar. Men innan det var dags för vare sig, stranden, solning eller bad så intogs en lättare lunch i skuggan. Med lätt i det här fallet menas en liten smörgås med ost, skinka och tomat samt en liten öl därtill. Så stärkta av detta gick vi längs den långa stranden för att hitta den perfekta platsen att slå sig ner.
Handdukar, kepsar och badkläder fanns med. Men vare sig parasoll eller egna solstolar.Det förväntas man här ta med själv.
En varm dag med temperaturer som gick över +30, men en svalkande vind gjorde tillvaron på stranden väldigt behaglig och det var skönt att strosa med fötterna i vattnet.
Visserligen har min krossade tå/nagel börjat ömsa igen, men inpackad i förband fick den hänga med.
 
 
 
Kan ändå inte påstå att det är särskilt bekvämt att veckla ut sin lekamen på en strandhanduk. Svårt både att ta sig ner och upp, men idag hade jag inget annat val. Tur maken var med och kunde ge mig en utsträckt hand.
För övrigt har jag i några dagar spanat på en sorts solstolar, ganska små i modellen, som kan fällas ut och bli till en form av halvsäng. Tror att de är exakt det jag behöver.
Och visst blev det bad! TYckte det kändes svalt i början men när några andra mer badglada talade om att det var +25 grader i vattnet så kunde jag inte vara pjåskig utan stegade i havet. I långsam takt! Och i kom jag! Tyckte t.o.m. att det var jätteskönt....
Några timmar på stranden gick fort och sedan blev det dags för att hitta lämplig buss hem. Skönt att jag har med mig en "reseledare". Bara en kort väntan på bussen så kom vi in mot stan igen och sedan återstod en nätt promenad på 20 minuter innan vi var hemma. Men motion är ju nyttigt, eller...?
Dagens inlägg sponsras av vår kvartersrestaurang, norskägda MUNDO.  Bra uppkoppling och det är väldigt trevligt att sitta här. Och jag är omringad av trevliga norrmän som nu fram på kvällskvisten äter sin middag här.
 
 
Behagligt!
 
 
 
                                                                                 
Sand och strand finns det gott om.