Laem Mae Phim och lunch

    
I går kväll provade vi att koka ägg i riskokaren och det blev ett hyfsat resultat. Äggen här är väldigt färska, 1-2 dagar gamla så idealet för att få dem lagon kokta för att skiva hade nog varit en koktid på 9 minuter. Nu fick de koka i åtta och med locket på hela tiden så hölls kokningen i gång. Bara en parentes....
 
Idag har vi tagit oss en vända med moppen till grannbyn som ligger 12 km österut, Laem Mae Phim, också ett fiskeläge. Precis som i Ban Phe så kantas genomfartsgatan av en fem km lång sandstrand som skuggas av mängder av pinjeträd.
Vårt mål var idag en resort som ligger längst bort på stranden och som heter Lomtalay Chalet. Och här hade vi tänkt att äta lunch.
 
Entrén till Lomtalay Chalet. Här finns en vacker trädgård och ett fint poolområde och från restaurangen har  härlig havsutsikt. Och det går alldeles utmärkt att ta en simtur i poolen eller havet under tiden man väntar på maten.
Vill man bo här några dagar så är hotellpriserna överkomliga, men lite dyrare under helgerna. Priserna varierar från ca 450-500 kronor för ett fint dubbelrum med havsutsikt till drygt 1000 kr för en stor svit med havsutsikt i en bungalow. Familjerum finns också både i huvudbyggnaden och i bungalow.
 
 Den här vägen kan man också komma till restaurangen.
 
Behagligt!
                                                                                       
 Jag beställde stekt ris med räkor, ananas och cashwnötter serverad ur en stor ananas. Jättegott.
Jag hade visserligen tänkt mig ett glas vitt vin till det hela, men det var slut så i stället blev det iskallt rött vin.
Inte alls tokigt i hettan.    
 
Jättefräscha toaletter, delvis under bar himmel och med olika dammar där fiskar simmar runt.
 
 
Jag skulle bara ta mig en sista titt på hotellområdet innan vår lunchutflykt närmade sig slutet och vi skulle åka "hem" till de väntande kokospalmerna i skuggan på "vår strand."
Plötsligt inne på hotellet ser jag detta.....
Två små chiwawor i en egen liten hundvagn med prickar på. Och det fanns kudde och täcke i vagnen. Hundarna hade dessutom små blusar på sig....
Jag visste inte hur jag skulle kunna behålla anletsdragen i schack, men det gick. Visserligen log jag, men tittade samtidigt på hundarna.
(Jag har ju sett liknande i Peking, hundar i vagn...)
Husse och matte pratade kinesiska med varandra och då var det genast lättare för mig att förstå sammanhanget för  en thailändare skulle aldrig sätta sina hundar i vagn. Och några renrasiga hundar har jag ännu inte sett.
 
Vad säger man? Gulligt?
 
Jodå, jag skulle också fotograferas med de små hundarna.
                                                                                            
                     
 

Inköpstur.

    
I morse blev det sovmorgon, ingen klocka som ringde. Påskafton dessutom! Vi bestämde oss efter frukost för att ta mopeden in till Ban Phe för lite proviantering och tänkte ta en titt på en ganska nyöppnad supermarket som heter Big C . Roligt att se utbudet som i och för sig var stort, framför allt är det mycket frukt, fisk och grönsaker som översvämmar diskarna men även en hel del fräscha köttvaror och allt annat som brukar finnas i en supermarket. Men vi är ju i Thailand så det svenska utbudet av varor saknas helt här.
I och för sig brukar vi handla frukt och grönsaker på de lokala marknaderna men nu när det är så hett är det skönt att strosa omkring i en av a.c. välkyld lokal. Och lite inköp blev det.
Vi fortsatte till Petras, en liten välsorterad butik, som ligger lägs huvudgatan i Ban Phe, mitt emot där färjorna går över till ön Koh Samet. Petras har en del svenska varor;kaviar,knäckebröd, grovt bröd, ost, sill och lax som i och för sig från Norge. Och lite kompletteringar på matfronten blev det.
 
Och det bästa man har, det sätter man på bordet. Här är det Petras lilla barnbarn på tre år. Helt ljuvlig!
 
Ambulerande gatukök, fångat på bild från vår moped.
 

Sedan lite drygt en vecka har de thailändska skoleleverna sommarlov, ett lov som varar i sex veckor. Skönt nu när det är så varmt! Det verkade också idag som alla thailändare hade gått man ur huse för att tillbringa dagen på stranden.
När man kör ut från Ban Phe och mot vårt håll går vägen längs havet och den är kantad av vackra gamla pinjeträd och det stod mängder av bilar parkerade på varje ledig yta. Alla ville ha svalka vid havet idag.
Strandpromenaden är säkert 5 km och längs hela sträckan finns en bra sandstrand, (ibland skräpig) och pinjeträden ger behaglig skugga.
Många familjer hade med sig picknick och annars finns det gott om restauranger i mindre skala som serverar nylagade rätter. Och även de ambulerande matmotorcyklarna har bra och billig mat till försäljning. Helt nylagad och man kan själv bestämma från sortimentet vad man vill ha wokat.
 
På hemvägen körde vi in till ett av de tre svenska bagerier som finns i området för inköp av nybakat rågbröd och en toscatårta.
Pom´s bageri i Pinery Park i närheten av Suan Son Beach. Här finns alltid "svenskt" matbröd och kaffebröd.
Jättegott!
                                                                                           
Inköpsrundorna här är inte alltid så effektiva som hemma för det finns så mycket att se och upptäcka och det blir gärna diverse trevliga pratstunder i alla möjliga sammanhang.
 
Och innan vi körde hemåt stannade vi till en stund på stranden för att titta på elefanterna och för att svalka oss lite.
 
 
 Nu har mörkret lagt sig och jag skall gå upp och använda min kreativa ådra till att trolla fram lite mat. Vi har bestämt oss för att äta hemma idag för omväxlings skull. Visserligen har vi ännu ingen kokplatta, men väl riskokare, elektrisk grillpanna, vattenkokare, kaffebryggare och micro. Tanken är att försöka koka ägg i riskokaren och jag tror det kan fungera. Vattnet måste bara koka upp först och sedan får nog äggen ligga i det kokande vattnet i minst åtta minuter......Nåja, vi får se hur det går.
Jag önskar alla läsare en trevlig påskafton och hoppas ni har det bra var i världen ni än befinner er.
 

Långfredag

    
Vet inte om jag tycker att påskstämningen helt har infunnit sig. Men det är nog mer känslan....Jag kan inte påstå att jag saknar påsken i sig. Men jag saknar mina nära och kära hemma, det gör jag verkligen. Kanske lite extra just nu i påsktider.
Jag gjorde min sista dag på skolan idag och det har varit roligt att prova på lärarjobbet igen. Men det är pensionärstillvaron som gäller.
På eftermiddagen gick Bosse och jag bort en bit längs stranden till "Be Happy", en av våra favoritrestauranger och där blev det lunch och sedan var det behagligt att slappa i solstolen och ta en simtur i havet.
Och det märktes att det inte är högsäsong här. Bara att välja bord...
Kaffe på balkongen och sedan gå de få metrarna till stranden och se solen sänka sig ner över havet. Ja, så mycket mer blev det inte idag.
Nu väntar middag ute och den stora och svåra frågan är bara var vi skall äta och vad. Tror nog vi kan lösa det...
 
 
 
 
 
 

GLAD PÅSK!

    
 GLAD PÅSK önskar vi er alla! 
Skärtorsdagen har övergått i tidig kväll och värmen består. Tror faktiskt att jag börjat vänja mig, åtminstone lite grann.
I morgon, långfredag är det min sista arbetsdag på skolan och sedan har både eleverna och jag påsklov. Och lite som Pippi Långstrump känns det " man måste ju gå i skolan för att ha lov". Nu har jag inte gått i skolan precis utan den här veckan ansvarat för undervisningen för de lite äldre eleverna. Roligt! Franförallt att uppleva att de gamla lärarränderna finns kvar. Antar att de nog aldrig försvinner helt fullt. Om det är bra eller dåligt, det vet jag inte......
Och visst har jag blivit påverkad av mina drygt 40 år i branschen, på gott och ont.
Men jag tycker ju om och trivs med mitt pensionärsliv som innebär en stor frihet att ta dagen som den kommer och försöka göra det bästa av den.
Några särskilda planer just för påsken här har vi inte, men i matväg så skall det bli några ägg och har jag tur så har påskharen varit här och lämnat lite godis.
Har förstått att kylan är enveten och biter sig fast hemma i Sverige och att våren råkat ut för någon försening. Men vad gäller värme och sol delar jag gärna med mig.
Nu väntar solnedgången så jag tar mig från trappan i lobbyn, där jag har internetuppkoppling, ner till stranden för att njuta.
Och lite svalare är det nu, +32.....
 
Har plockat ihop lite bilder från vårt boende på Beach Park, ett mysigt och väldigt trevligt lägenhetsboende med absolut bästa strandläge.
 
 
 
 
 
                                                                                          
 
                                                                            
 

Mitt i naturen

    
Här är snön och kylan avlägsen, milt sagt. Det är fortfarande väldigt varmt på dagarna, +37 och framåt kvällen vid 20 tiden kanske termometern gått ner till +30. Men det blåser behagligt från havet och nere vid stranden är det t.om. behagligt.
Värmen gör ju att vi inte riktigt orkat ta oss för så mycket. Lite kortare turer på mopeden är nog det som blivit.
För min del är det nu två arbetsdagar kvar på skolan och ag är glad över att jag känt på hur det är att arbeta när det är så här varmt. Tack och lov så finns det bra ac i klassrummen!
Men å andra sidan är vi ju här för värmen. Och några grader svalare hade varit helt perfekt.
Luftkvalitén är bra och mycket frisk luft får vi på köpet.
Vi bor ju inte alls i en exploaterad turistort  med mängder av charterturister (inga allls...) utan har mer av det thailändska vardagslivet inpå knutarna och det trivs vi väldigt bra med.
 
Växtligheten frodas runt oss; palmer, bananplantor, bouganvilla i olika färger, färgglada orkidéer, kokospalmer och mycket annat växer vilt och ger en känsla av att man befinner sig i en stor trädgård nästan vart än man går. Verkligen vackert!
(Tyvärr tycker jag att min bouganvilla i grukan på balkongen tappat väl många blommor. Den står soligt och får bara lite vatten. Någon som vet vad jag kan/bör göra?
 
Detta är ett av jackfruit/brödfruktträden som finns bakom skolan. Frukterna blir jättestora, innehåller mycket proteiner och används till matlagning både i kokt och stekt form. Kan påminna lite om bananer.
 
Vacker bouganvilla vid skolan som växer helt vilt.
 
Hemma fick jag idag en kokosnöt nedtagen från en av palmerna och drack törstigt upp den svala kokosmjölken.
                                      
              Mysigt med kokospalmerna och havet alldeles bredvid .
 
   T.o.m. på kudden finns blommor.           
                                                                                          

"Back to work"

    
Arbetsdagen är slut sedan några timmar och jag sitter på trappan med en flaska vatten och en hyfsad internetuppkoppling.
Dagshettan har minskat från 37 grader till mer behagliga +32 och solen har börjat att så smått sänka sig ner i havet. Men inte förrän strax före 19 blir det mörkt.
Ja, idag har jag jobbat och skall så göra resten av veckan. Ett par lärare slutar nu till Påsk så det passade väldigt bra att jag är här just nu och kan ta hand om de lite äldre eleverna. ( Jobbade ju här dec 2011-t.o
På skolan finns barn från förskoleåldern, ca 2-3 år, till elever som läser via Sofia Distans i årskurs 7. Just nu är antalet elever bara runt 13 totalt, men det kommer några till efter påsk. Annars har antalet elever i förskolan varit omkring 6-8 stycken och skolan har haft ett trettital elever från 7-14 år från september och fram till nu. Dessa har delats upp efter ålder och arbetat i olika grupper med två-tre lärare.
På skolan finns både semesterelever, de som är här från två veckor och uppåt samt helårselever, de som har sin permanenta adress här i området och har hela sin skolgång på ESS, Eastern Swedish School.
 
Skolan ligger i vackra omgivningar i utkanten av Ban Phe.
(Lite drygt två timmar med bil, sydost från Bangkoks flygplats)
 

Skoldagen börjar 8.30 och slutar 14.15. En lunchrast på 45 minuter ingår, samt ett par kortare raster, mycket välbehövliga i värmen. (Klassrummen har ac, men det blir ändå väldigt varmt.)
De flesta eleverna hämtas till skolan med en skolbuss, en öppen flakbil, "songthew" och dersa skolväg varierar i längd från 5 km till 20 km. Barnen hämtas upp efter vägen.
 
Maten som serveras till lunch lagas i ett litet utomhuskök på skolan. Och tre dagar i veckan serveras thailändsk mat och två dagar lagar Martin, en av de ansvariga för skolan, på mer svensk mat.
Det är väldigt mysigt att sitta ute och äta och barnen trivs väldigt bra ihop.
 
I slutet av dagen blev det några roliga samarbetsövningar. Här har 10 stolar placerats ut och barnen går runt efter musik. När musiken stannar skall de sätta sig, en stol har plockas bort och de får sitta flera på samma stol. Alla skall få plats! Inga fötter i golvet. Till sist återstår bara en stol. Särskilt roligt var det att se hur barnen klurade på hur de alla 11 skulle få plats på samma stol. Verkligt hög stämning! Och roligt! Jodå, de lyckades!
 
                                   Skoldagen är slut och det är dags för hemresan. Alla är på plats i skolbussen!
                      
 
Hemma bjöd Bosse på  eftermiddagskaffe med färska kanelbullar, inhandlade i det svenskinspirerade bageriet, Poppies, i Mae Phim. (Grannbyn 12 km österut, också vid havet)
Sedan kändes det helt perfekt med bad och ett par timmar under kokospalmernas skugga på stranden.
 Så behagligt!

Strandfynd

    
Det är väldigt skönt att det blåser från havet för det ger en behaglig svalka, åtminstone nere vid stranden.
Men det blåser rakt utifrån och det innebär också tyvärr att allsköns "skit" flyter i land och lägger sig på stranden. Här är strandlinjen 5-6 km lång och helt perfekt för vågorna att spola upp det som slängts långt ut i havet. Och det är minsann inte lite som åker i....
Eftersom vi inte varit här under den varma årstiden har vi inte alls ens tänkt på att det kan vara så här skräpigt. Men vänder vinden så kommer det inget skräp alls utan allt far ut till havs igen och stranden blir som vanligt igen.
Vinden tilltar på eftermiddagen och skräpet likaså, men idag mitt på dagen var jag i och badade och då var det ganska ok. Varmt var det i vattnet, +30, så jag simmade ett antal längder i poolen för den gav mer svalka.
 
 
       En sorts växt som flutit upp fanns bredvid en död, lång, ål.
 
                                                           En vacker stock. Men var skall vi ha den?    
 
Ett dopp i poolen är skönt och svalkande och kokospalmerna ger bra skugga.
 
                                                                                      
 Poolen är så härlig och det är en njutning att simma där. Oftast är det bar jag som är i och badar. Jätteskönt!
 

Nu är klockan 17 och det börjar det bli lite svalare, allt är relativt, och vi skall ta en tur med moppen till en lokal marknad i närhetenför inköp av fräscha grönsaker och frukt. Kanske hittar vi annat också, för allt finns att köpa där.
I morgon och resten av veckan blir det för min del jobb på Svenska Skolan här och det skall bli jätteroligt. Det var ju ett tag sen sist.... För jag är ju pensionär....( Från 1/12-2011 - 1/3-2012 jobbade jag här som lärare i den då nystartade svenska skolan, ESS, Eastern Swedish School)
 
 
 

Lågsäsong

    
Det märks tydligt överallt att lågsäsongen har infunnit sig. De flesta "turister" med hus eller lägenheter här har åkt hem och återvänder i större skaror igen i början av oktober och stannar sedan ofta till början av mars, för den tiden är  den "svalare årstiden" här.
Vi har tidigare inte varit här så sent på säsongensom nu , men visst har det sina fördelar, absolut.
Men någon riktig turistström vare sig av svenskar eller andra nationaliteter blir det aldrig hit. Skönt tycker vi!
Här är livet och omgivningarna inte alls fyllda av vare sig barer, nattklubbar, stora resorter med "all inclusive", eller mängder av solsängar och parasoller på stranden. ( Annat är det på ön Koh Samet, där är det fart, fläkt och  ganska fullproppat. Men det är jättemysigt att ta en tur dit och vi gör det gärna då och då. )
Här i området finns små strandrestauranger med solstolar och parasoller, allt i liten skala. Och man är hela tiden igenkänd.
Även prismässigt är allt här i liten skala.
 
I går var jag nere på stranden och såg på när fiskarna drog upp sina nät och blev erbjuden att köpa en stor lax på 8 kg till ett kilopris av 80 bath som är ca 18 kr. Men tyvärr har vi inte möjlighet att tillreda den i vårt lilla kök. Givetvis kunde vi tagit den till en restaurang och bett att de tillagade den, men det får bli en annan gång. Och då hade vi fått äta lax varje dag, i åtminstone ett par veckor.
 
 
Restaurangutbudet i området där vi bor innefattar ett 10 tal mindre familjerestauranger dit vi har gångavstånd, alltså en sträcka på max 1 km. (Man orkar knappast gå längre ens på kvällen för det är varmt då också.)
Tar vi moppen 10-15 minuter så finns det mycket att välja på och många restauranger har jättegoda fisk och skaldjursrätter, förutom den vanliga thaimaten (med och utan kokosmjölk). De flesta restauranger erbjuder också en del bra  pasta och andra europainspirerade rätter.
 
Här äter jag räkor med krispiga grönsaker i sötsur sås och sköljer ner det hela med en stor, kall Chang.
Allt till ett pris av 25 kr. Jättegott!
 
Man sitter ofta kvar länge på restaurangen efter middagen och börjar ofta spontant prata med sina bordsgrannar.
Vad som är särskilt roligt tycker jag, är att det i området finns gäster av många olika nationaliteter och det är lätt att få kontakter.
I övrigt finns inte något särskilt att göra på kvällarna, annat än att ta det lugnt.
Kanske sträcka ut sig i en solstol, titta på stjärnorna, lyssna på vågornas brus, titta på de gröna lanternorna på fiskebåtarna till havs och bara koppla av. För jag har ju semester.....
(Tilläggas bör att jag har med mig en hel trave böcker och mängder med korsord, plus min kinesiska lärobok...)
 
Mysigt under stjärnorna vid polkanten, skönt tillbakalutadi en solstol.
                                                                                        
 
                                                                                           

Vardag i värmen

    
Thailand har ju tre årstider och just nu infaller sommarsäsongen som är varm och med början i mars och slut i maj. sEdan kommer regnperioden, men oftast är det inte dagsregn som gäller utan några skurar och sedan skiner solen igen. Men det är hög luftfuktighet. Och i oktober börjar den svarlare årstiden, men så svalt jämfört med Sverige blir det ju inte.
vi har aldrig tidigare varit i Thailand så här års och jag kan konstatera att det är VARMT. Idag har det varit +36, men jag jobbar inte utan kan tillbringa tid nere på stranden, i skuggan och under kokospalmerna med korsord, gamla sommarprogram och en bok.
 
 
 Efter en välbehövlig sovmorgon blev det en tur till motorcykeluthyraren för att byta min hjälm. Jag kunde inte förlika mig med den blåblommiga historien. Jag ville inte ens ge den en chans. Den nya hjälmen är också blå, men utan blommor, Helt ok!
 
Vi hade bokat tid för klippning klockan 13, inne i Ban Phe, den lilla staden/fiskesamhället ca 12 km från oss. Men där var det lugnt idag. Dels är den största turistsäsongen förbi och deös är det för varmt för att röra sig så mycket. Både Bosse och jag var jättenöjda med våra klippningar, vilket åtminstone inte jag alltid är hemma.
Frissan som är utbildad i England och delvis bor där har verkligen känsla för att få till det med mitt hår. Inte alltid lätt vill jag lova. Priset för mig inkl. tvätt, inpackning, huvudmassage och föning blev 65 kr. Pr
 
 Ganska tomt på Ban Phes huvudgata idag mitt på dagen.
 
 Vi passade också på att köpa med oss lite grovt, nybakat, svenskt bröd från "Petras", en mer västerländsk liten butik som har precis allt man kan tänka sig. Och lite till...
Petra själv rekommenderade oss att köpa med några vietnamesiska vårrullar hem till lunch., vilket visade sig vara en lyckoträff.
De vietnamesiska vårrullarna bestod av diverse grönsaker och räkor.
Hur gott som helst med dippsåsen till och en kall Chang. Intogs på balkongen.
 
 
 
På hemvägen stannade vi också till vid en blomstermarknad för att köpa en växt till balkongen. Och det måste förstås vara en växt som tål sol. Denna bouganvilla för 16 kr var ett fynd och vi kommer att köpa ett par till.
Men växten skulle ju också med hem på mopeden, så det fick räcka med en idag.
 

Nu har mörkret lagt sig och klockan är snart 19. Alltså, det blir mörkt en timme senare nu än i december då vi senast var här. Cikadorna har stämt upp sin kör och myggorna gör sitt bästa för att ge sig på mig där jag sitter under några träd. Har bra, nåja, hyfsad, internetuppkoppling just här och just nu. Tur jag är envis.....
 
 
 

Sommar, sol och varmt

    
Visst känner vi av tidsskillnaden på 6 timmar, men eftersom vi vare sig har tider att passa eller något direkt inplanerat så kan vi ta dagen lite som den blir.
Först blev det frukost på balkongen och den blev snabbt överstökad eftersom det blev olidligt gett när solen kom fram över trädtoppaena. I stället blev det fortsättning nere vid stranden. och där fläktade det behagligt.
 
Huset där vi bor och nere vid havet sitter vi bra på första parkett under skuggande kokospalner.
                                                                                           
 
Att hyra moppe och ordna med telefonkort blev nästa punkt på dagens lilla agenda. Och tänk att det inte var nog med blommiga skidor i fjällen utan jag blev även tilldelad en blommig hjälm. Men den skall bytas i morgon.
blommigt är inte min grej vare sig på skidor eller hjälmar.
 
I övrigt har jag jagat en fungerande internetuppkoppling och har då och då under dagen lyckats.
I skrivandets stund sitter jag utomhus på grannresorten, 25 m från vårt lägenhetshus, klockan är 22, det är +32 grader och mina glasögom har immat igen.
Inser att dags att lägga ner för idag, ta en svalkande dusch och njuta av lite fläkt och havsbrus från balkongen.
                                                                                             

Thailand igen!

    
Framme! Tidigt i morse, 05.40, T(hailand ligger nu 6h före Sverige tidsmässigt) landade Thai Airways stora jumbojet, tar 400 personer, på Bangkoks flygplats.
Resan gick jättebra och jag hade vid incheckningen i förväg bytt våra platser så att vi satt nästan som i en egen kabin alldeles efter businessclass, bredvd pentryt.
Tursamt nog hade Bosse och jag också tre säten att dela på, så det gjorde den nästan 10 timmars resan ännu bättre och bekvämare än förväntat.
Ett helt nytt plan, väldigt bra sercice,  gott om benutrymme, bra mat och dryck (drycken betalar man inget för) samt tv skärmar i framförvarande sätes rygg. ( Finns nu på de nya planen, de gamla har inte denna facilitet.) Visserligen fungerade inte systemet helt prickfritt med alla filmer som fanns, säkert ett 60 tal, men några nya gick att se....Antagligen inkörningsproblem...
 
 Dessa kändes lite som "vår personal" och uppassade blev vi verkligen.
 
Väldigt trevligt att börja med räkor igen. Välsmakande räkor med fried rice till varmrätt.
Förrätten bestod av en kall rostbiffsallad med pepparrotsvisp, vidare varmt, gott, bröd och som avslutning en liten bakelse med blåbär, choklad och marräng med citron.
 
Soluppgång när vi lämnar flygplatsen.
Vi hade beställt hämtning och mycket riktigt stod vår "vanliga chaufför på plats inne i ankomsthallen. Det är så skönt att i en rejäl bil bara slå sig ner, titta på landskapet och kanske slumra till lite. (Det är inte alls vare sig vackert eller mycket att se längs vägen hit )

Efter två timmar kliver vi ur bilen och välkomnas tillbaka av personalen. Och visst! Det är så mysigt att vara tillbaka.
 
 
 
Gick genast de få metrarna ner till havet och stranden bara för att se om allt var sig likt. Och det var det!
 
 
 

Efter regn och kyla kommer sol? Visst?

    
Efter några dagar som för mig varit både intensiva och påfrestande så blir det nu ett välbehövligt avbrott.
I morgon åker Bosse och jag till Thailand.
Jag har sedan i onsdags, då jag blev av med min lilla ryggsäck inte haft någon ro kroppen. Jag har hela tiden varit på helspänn och detta trots att jag inte alls blievi rånad eller utsatt för något annat än en stöld. Och det finns ju verkligen värre saker att råka ut för. Jag har i varje fall tagit illa vid mig och grubblat mycket.
Men idag hände något fantastiskt! Och jag som inte ens orkat ha några positiva tankar på stölden.
Sent på eftermiddagen ringde min mobil och det var en ung anställd på hotell Scandic Malmen i andra ändan. Hon undrade lite försynr om jag i helgen varit i baren på Malmen....Nej då, inget besök i helgen på Malmen för min del.
Hon frågade därför att någon i personalen i helgen hittat en liten, grå, ryggsäck i en soffa och undrade om jag var jag. Vad skulle jag svara? Jag blev helt stum, förvånad och glad samtidigt. För i ryggsäcken fanns mina saker och personalen på hotell Malmen hade tittat och lyckats lokalisera mig. Fantastiskt!
Jag stegade glad i hågen i väg till Malmen och fick där beskriva min ryggsäck. Och så bärs ryggsäcken fram.
Det mesta fanns kvar! Otroligt! Men bankkortet var borta!  Det visst jag ju, med tanke på hur snabba förövarna var på att ta ut pengar. Kontanterna var  givetvis borta, men i övrigt fanns allt. Jag kunde knappast förstå det.
Ett av banden på ryggsäcken var avklippt och det stärker min teori om hur det gått till. Någon har klippt/skurit av bandet och sedan, utan att jag märkt något  dragit bort den från "den under bordet placering" ryggsäcken hade.
Nu hoppas jag så småningom att polisen genom bankomatens övervakningskamera och hotell Malmens kameror kan hitta de/den skyldiga.
Och jag funderar så på hur någon burit runt på ryggsäcken från onsdag vid lunchtid till lördag -söndag för att sedan placera den i en soffa på hotell Malmen.
Men det får jag nog aldrig veta.
 
Återkommer på onsdag och då från Thailand.
Vi åker till "vårt vanliga ställe", 18 mil sydost om Bangkok, mitt emot ön Koh Samet och där hoppas jag få ro i själen.
(Tursamt nog så har vi vänner och släktingar som tar hand om lägenheten när vi är borta och det känns bra att någon bor här, även om vi bytt alla lås.)
 
 
 
 
 

Tränat lite.....

    
Idag blev det en tur till Nacka strand för att hälsa på Helenfamiljen och Curre. Nåja, herrn heter faktiskt Cure.
Och bäst att påpeka att jag inte direkt tränat kroppen. Jag skulle träna på att se hur Curre, som inte är valp längre. Han är snart ett år och mer som en tonåring, åtminstone stundtals.
I mittten av april skall jag ta hand om honom i några dygn och det har jag inte gjort sedan i september då han var mer valp.I och för sig har jag haft honom npgra timmar då och då, men det är inte alls samma sak.
Vi var ute på promenad och det är tur att han är lyhörd och oftast kan gå fot, för det var halt på sina ställen.
Men när det är dags för mig och Curre att tillbringa några dygn tillsammans så har förhoppningsvis snön försvunnit.
För min del blir det ingen hund, utan jag är så glad och nöjd över att få vara "mattemor" då och då.
Så med en hund, modell labrador större och en liten Max och två fantastiska döttrar så får jag njuta av det bästa.
 
                       Utsikten från Helenfamiljens lägenhet är så fin.                   Helen och Cure efter vår promenad.
                                                                  
                                              
Här syns Fjäderholmarna i bakgrunden, ett perfekt utflyktsmål,men kanske mysigast under sommaren eller då det är varmare. Rekommenderas! Båtar hit ut går både från Slussen och Nybroviken.
Två slagna hjältar, Cure (Curre) och lilla Oliver, 3 månader, på besök.

"Bryta ihop och gå vidare"

    
I dag har, trots strålande sol, inte kommit längre än de få metrarna ut till balkongen för att andas frisk luft och sitta i solen några minuter mellan varven.
Samlade energi i går och kände mig på morgonen beredd att sätta i gång med allt pappers och skriveriarbete som är helt nödvändiga för mig att få gjorda. Måste ju på något sätt komma vidare efter onsdagens händelse och få det praktiska gjort.
Jag är full av beundran för NORDEA och polisen som stöttat och hjälpt mig på i mitt tycke, bästa möjliga sätt.
Redan igår kom mitt nya bankkort som tillverkades i expressfart. Det brukar vanligtvis ta 3-5 arbetsdagar att få tryckt ett nytt kort, men jag hade turen att få allt gjort på en och en halv dag. Vilken effektivitet! Så idag har jag provat det och det fungerade...Härligt! För utan bankomatkort är det nästan hopplöst att ta ut pengar. Färre och färre bankkontor har kontanthantering. Åtminstone är det så i Stockholm. Och hittar man ett kontor med kontanthantering så blir ofta väntetiderna där långa.
Så glad för att kortet är i min hand!
Polisrapporten blev en bibba på sju sidor och den skall nu bifogas till försäkringsbolaget (där var det många papper att fylla i) och till NORDEA. Även dit var det sex sidor som skulle fyllas i och med noggrann beskrivning av händelsen och jag har varit extremt detaljerad. Jag har till och med ritat en skiss. Nåja, jag har gjort streck åt olika håll och med ord förklarat vad jag vill visa. Annars skulle de absolut inte förstå.

Hur som helst har det tagit ordentligt på krafterna att både minnas hela händelsen, ordna allt det praktiska och inte låta onsdagens händelse få styra min dag. Klart lättare sagt än gjort.
Kroppen är trött, axlarna värker och jag önskar att jag snart kan lägga det hela bakom mig.  Att inte älta och inte vara bitter.
Och som vi ibland sa på SSB, Svenska Skolan i Beijing, "det är bara att bryta ihop och gå vidare..."
Tror jag håller på med det och det kommer att ta sin tid.
Och jag brukar ju både tänka och säga "att det nyttar inget till att se bakåt, för där kan du inte påverka något", men just nu har jag lite paus från den meningen.
 
Sen någonting positivt!  Förutom alla fina och uppmuntrande kommentarer, så såg jag i går i kommentarsfältet på bloggen att det var någon från Uzbekistans Travel som kommenterat ett inlägg jag skrivit från Tibet och Potalapalatset i Lahsa för några år sedan, den 2/5-2009. Antar att han sökt just på Potala och fått träff bl.a. hos mig. Jätteroligt!
 
Jag framför Potalapalatset i Lahsa, Tibet. Fantastiskt att ha varit där. Tack goaste Anna för att resan blev av.
 
 
 
 
 
 

Globen, Skyview och Stockholmsutsikt

    
Strålande sol, alldeles klart och en dag som gjord för en tur högst upp på GLOBEN. Max blev entusiastisk över förslaget och med hjälp av fyrans buss, Max initiativ, tog vi oss över Skanstullsbron och till Gullmarsplan. Sedan var det en 10 minuters promenad fram till själva GLOBEN och Skyviewentrén.
(Just dessa blå bussar, nummer fyra, brukar han titta på från vårt balkongfönster men hade inte själv åkt över bron just med buss.)
 
Här syns en av de två "gondolerna" av glas som tar passagerare högst upp på GLOBEN.
 

Globen som egentligen heter Ericsson Globe, ligger i Globenområdet i Stockholm, alldeles i närheten av Gullmarsplan och i stadsdelen Johanneshov.
Själva Globen är byggd i stål, glas och betong, har en diameter på 110 m och har en höjd invändigt på 85 m. Globen är också världens största sfäriska byggnad.
Första spadtaget togs i september 1986 och invigningen skedde den 19/2- 1989, alltså tog det mindre tid än två och ett halvt år att färdigställa Globen. Helt otroligt!
(Det var Berghs arkitektkontor som vann den tävling som utlysts innan själva själva byggandet påbörjades och som ansvarade för hela byggnationen.)
 
Max och jag checkade in efter det att vi köpte våra biljetter. ( Barn under fyra år var gratis och jag som pensionär betalade 100 kr)
Resan började med en film som gav bra och intressant info och sedan var det dags att kliva in i en av de två glasgondolerna som skulle ta oss upp till Globens topp, 130 m över havet. Dessa glasgondoler har funnits sedan 2010 och nog är utsikten från Globens topp den bästa man kan hitta i Stockholm. Åtminstone tycker jag det....
Hela turen i glasgondolen tar 20 minuter och uppe på globens too stannar gondolen i 7-8 minuter. Det räcker bra för att njuta av Stockholmsområdet.
 
  Max och jag på väg upp;"Roligt, pirrigt och lite läskigt är det att åka upp i en glasbubbla.
Tur att mormor är med."
 

Varje år sker omkring 300 evenemang på Globen, alltifrån idrottsevenemang, musicaler och popkonserter.
Vid en hockeymatch kan Globens publik vara ca 14 000 och vid popkonserter går det att plocka in över 16000, rekordet är hitintills 16531 personer och det var 2009 i maj när Metallica spelade.
Att Globen skiftar färg vet vi och det ser vi i stort sett varje kväll. Färgen bestäms av vilket arrangemang som pågår, spelar t.ex Djurgården hockey så är färgerna gult, rött och blått och spelar Hammarby är färgerna vitt och grönt.
Men sedan kan det som sagt variera....
Just i kväll är globen blå/grå....
 
Utsikt från Globens topp.
De röda tegelhusen med gröna tak är vårt bostadsområde.
 
In mot stan, Gamla Stan och City. Tyvärr blir inte skärpan den bästa med min "lilla" kamera.
 
Stockholms inlopp, Djurgården. Lidingö och Nacka på högersidan.
 
Efter vårt besök på Globens topp blev det en tur för Max och min del till polishuset, Torkel Knutsonsgatan på Söder, för att hämta upp min polisanmälan. Skönt att ha det gjort. Och där var det många människor som skulle anmäla stöld av diverse väskor och plånböcker och annat...
 
Fram på eftermiddagen satte vi oss på Uppsalatåget. Dags för mig att lämna tillbaka Max, världens goaste och gladaste, till sina föräldrar. Jag är helt faschinerad. Han har varit hos oss i två dagar och en natt och bara strålat. Inte ett gnäll eller en sur min! Sicken solstråle! Max är en sann glädje i sig!
( Tilläggas bör att han somnar vid åttatiden i sin säng, glad och harmonisk,
och vaknar vid niotiden nästa morgon precis lika sprudlande glad och nöjd och absolut beredd att möta den nya dagen med ett stort leende.)
 
Tåget, på väg hem till Uppsala. Spännande både med "Nicke Nyfiken" på dvd och fem små chokladbitar i en stor påse. "För mormor, visst är det nästan lördag idag..." Ja visst, nästan lördag, svarar mormor....
 
Vilken fin dag det blev! Jag har kunnat släppa en del av mina bryderier och faktiskt i stort, bara varit mormor.
Men i morgon är en annan dag och då finns det en hel del praktiska bestyr att fortsätta med. Det är då det!
 
 
                                                                                   
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                                    
 
                                                                          
 
 

Skingrar tankar och tar ett steg framåt

    
Tack för allt stöd och omtanke jag fått via kommentarer, mail, telefonsamtal och sms! Att bli bestulen är verkligen kämpigt på många olika sätt och allt stöd har varit till stöd och hjälp för mig.
 
Har inte någon vidare ork eller entusiasm idag. Kroppen känns trött och hjärnan likaså. Känner att gårdagens stöld av min lilla ryggsäck, tyvärr, har fått ta det mesta av dagens energi.Mycket att bearbeta på flera plan.
Men i morse hämtade jag Max på Centralen och han skall stanna tills i morgon eftermiddag. Skönt att skingra tankarna och njuta av denna helt underbara lilla person. Jag är så glad att jag är Max mormor och Bosse är alltid Bosse, en viktig person för Max.
 
Max, stora killen nu, tre år. Så mysig!
 
Jag blev också så glad över att få överraskningsbesök av väninnan Vivi med lilla Märta, hunden.
Det blev lunch här hemma och senare en uppfriskande promenad i solen. Och friskt var det! Skönt att komma ut och rensa ut lite tankar från gårdagen och få in lite nya.
 
Lunch här hemma, canelloni fyllda med skinka, mozzarella och spenat, tomatsås över
och gratinerade med riven ost. Gott!
 
Ibland är det lördag hela veckan ...Och Märta väntar utanför butiken tillsammans med mig.
Glad över att prova Max vagn..."Men var är matte"?
 
Kallt och vackert längs kajen med den snöklädda Hammarbybacken  på andra sidab kanalen.
 

Eftermiddagen bjöd på fler besök. Helen (dotter) kom förbi efter jobbet och hade med sig Curre. Spännande att se hur hundmötet mellan lilla Märta 5 år och Curre snart ett år skulle gå. Och Märta markerade genast vem som var äldst....
Curre bestämde sig för att i stället ägna sig åt Max tåg. Säkert ett klokt beslut.
 
 
 
 Moster Helen och Max busar i soffan och Curre vill också vara med.
 
Många tankar har passerat genom huvudet under dagen, många samtal har jag ringt för att försöka ordna allt det praktiska. (Nytt körkort, nya medlemskort, kompletterande polisanmälan, telefonsamtal till banken, byte av dörrlås, kontakter med försäkringsbolaget, ifyllande av diverse papper och blanketter, rekvirerande av nya m.m.)
Så de avbrott som givits under dagen och som fått mig att tänka på annat, rensa hjärnan och inte älta, har kännts så bra. 
Men jag inser att det är mycket kvar att bearbeta.
Jag är också både glad och tacksam över det stöd jag fått från nära och kära, mina vänner, samt de instanser jag varit i kontakt med i samband med att jag jag i går blev bestulen och jag har tagit ett steg framåt....

                                                                                           
                                                                
 
 

Bestulen, ledsen, kränkt och arg

    
Bestulen, ledsen och arg! Dagen började i dur men fick ett slut i moll...Bestulen på min lilla ryggsäck med allt innehåll. Och detta trots att ryggsäcken var under bevakning, placerad och förankrad under vårt bord.
 
Tänk denna onsdag som börjar så bra. Sol, blå himmel och dessutom lunchträff med väninnan Inger på restaurang Grill, Drottninggatan.
Bord hittar vi i en mysig del av restaurangen, ställer in oss i "betalkön" och beställer där också var sitt glas vin samt vatten Jag går till bordet med dryckerna för att ansluta mig till Inger i matkön.
Buffé, där det varje dag serveras en vegetarisk rätt, en kött och ett fiskalternativ, plus ett salladsbrd med stort urval. Allt väldigt fräscht! Och utan vidare, kan man om så önskas, välja alla tre alternativen av varmrätter.
Kaffe på maten med små italienska mandelskorpor som lite "sött" ingår i lunchpriset, 110 kr. Riktigt bra för att vara en bra lunch på en bra Stockholmsrestaurang.
 
Vårt bord, alldeles vid väggen/bokhyllan, lagom avskilt.
Min ryggsäck var placerad vid bokhyllan till höger och under bordet.
 
Vid kvart över tolv kommer vi in på restaurangen, ordnar med mat och dryck och väl vid bordet föankrar jag ryggsäcken under bordet. Vi äter, pratar , skrattar och har det väldigt trevligt. Min telefon och kameran har jag placerat på bordet.
Strax efter klockan 13 har många gäste lämnat restaurangen, men vi fortsätter prata i godan ro och har ingen brådska.
 Vid 14 tiden känner vi oss färdiga och skall gå. Jag böjer mig ner och skall plocka upp ryggsäcken. Den finns inte. Jag tittar en gång till och Inger också. Men ingen ryggsäck! Oj, hjärtat far upp i halsen, pulsen ökar och jag känner paniken komma.
 
Tomt vid borden runt oss.
 
Inger letar fram telefonnummret för att spärra Visakortet. Jag darrar och kan knappast slå numret. Kommer fram till en fantastiskt vänlig man som stöttar så gott det nu går. Hör ju själv hur virrig jag låter. Lämnar alla uppgifter  och Inger finns hela tiden som stöd. Så lugn!
Snabbt konstateras att mitt konto är länsat. För plånboken, min favoritplånbok från Mullberry, inhandlad i Beijing. är nu ett minne blott. Och innehållet i den också...
Tårarna är nära. Personalen på Grill hjälper oss att leta efter ryggsäcken. Kanske har någon tagit plånboken och lämnat ryggsäcken på toa eller annat ställe i restaurangen. Hoppas!
Inger går ut på Drottninggatan och letar. Ingen plånbok, ingen ryggsäck!
Vi skiljs åt vid tunnelbanan och jag åker hem. Det känns tomt! Och jag är så ledsen!
Hemma ringer jag polisen och gör en anmälan och en förstående och stöttande polis hjälper mig. Får komma med kompletteringar i morgon.
Ringer Transportstyrelsen, spärrar körkortet/anmäler det stulet. Försöker få tag på försäkringsbolaget för att göra en anmälan, men kommer inte fram. Får göra det i morgon.
Ringer på inrådan av dotter Helen till ett kreditbolag och meddelar vad som hänt. De har en spärrservice som gör att det inte skall gå att ta lån/handla på kredit på falska uppgifter.
Det är svårt att tänka klart och jag ringer min bank NORDEA flera gånger. Hjälpsamma personer finns till hands och hjälper mig med goda råd. Det kan också ses att mitt konto länsats under loppet av åtta minuter, från 12.59 till 13. 07 och på pengar.  Illa! Proffs i farten säger både polis och bank.
Nu blir det polisen och banken som kommer att kunna se i vilken bankomat uttagen har skett. Vi vet att det är i en bankomat och som tillhör "Den danske bank" och rimligtvis bör den ligga i närheten av restaurangen.
Jag vet ju att ryggsäcken fanns på plats (förankrad) under bordet kvart i ett, för det var då vi var på plats. Och första uttaget skedde 12.59.
Och om turen är med mig så kan det finnas bevakningskamera vid uttagsautomaten. Hoppas!
 
Bosse och jag tog oss en tur i området nu i kväll. Det blev ännu ett besök inom restaurangen för kanske hade, som av en slump, ryggsäcken kommit till rätta. Men icke! Vi tittade/rotade också i en del papperskorgar i närheten av restaurang Grill men tyvärr, ingen liten ryggsäck.
 
Jag är trött i kroppen och riktigt ledsen så några positiva tankar kan jag inte få till i kväll.
En tröst är i alla fall att ingen person skadats fysiskt. Och resten får väl ordna sig.....
 
Jag kännner också stor tacksamhet för all den hjälp och stöttning jag fått mina nära och kära och Inger som lugnt och med full focus hade "koll på läget" hela tiden. Även NORDEA, VISAKORT, POLIS och andra jag ringt ner under eftermiddagen har varit stöttande och hjälpt mig. Tack för det!
Men nu undrar jag hur jag skall få tag på pengar tills mitt nya VISAkort kommer.... Det blir det första jag får lösa i morgon...Säkert en utmaning i sig.
 
Och i morgon är det en ny dag! Max kommer och redan klockan nio på morgonen, så då skall jag möta honom på Centralen. Sedan får Bosse och jag rå om honom till fredag eftermiddag. Mysigt och väldigt roligt!
Kännns bra att fokusera på det positiva.....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lugnt, väldigt lugnt...

    
Jag är ju så förtjust i min almanacka/kalender 2013 av Paulo Coelho, "Förvandling".
Och under helgen har jag inte använt den, glömde faktiskt av den. Tittade idag på det citat som fanns i boken 8-10/3
"Mitt hjärta kommer att fyllas med allt jag har upplevt. Men för det behöver jag tid och jag har inte för avsikt att skynda på processen."
Så jag tar det lugnt i dag, t.o.m. väldigt lugnt.
Jag håller som bäst på med att fylla mitt hjärta och eftersom jag hitintills i mitt liv upplevt mycket, så kommer det att ta tid. Och tid, det har jag gott om.
Vid lunchtid blev det en tur ut, kallt var det men också strålande sol.
Stockholm hade i natt på sina ställen, bl.a. hos oss, -22. Burr!
Det blev en tur upp till Ringens Vårdcentral för ett smärre ingrepp. Planerat. Och Dden "godhjärtade" läkaren(han var trevlig och duktig också) skar lite i min vänstra skuldra och sydde ihop mig med fyra stygn.
Men order om att ta det lite lugnt och inte belasta skuldran strosade jag en sväng på Söder men när jag kände att bedövningen släppte gick jag hemåt. Och sen har jag haft gott om tid för att samla ihop diverse upplevelser i mitt hjärta.
Ringde också en väninna som fyllde år idag och grattade. Tyvvärr har vi inte längre så mycket kontakt, men även många minnen från den tid vi hade tillsammans sorterade jag in i hjärtat. Med stor glädje.
 Den lugna dagen har nu övergått i kväll och dags för lite middag.
Maken är på vift, så jag ordnar till en Västerbottenpaj utökad med löjrom, räkor och en massa härliga grönsaker.
Ett glas vitt vin smakar bra till.
Och jag bestämmer mig för att fortsätter att fylla mitt hjärta .....
Det finns mycket utrymme kvar.
 
 
 
 

Ut! Jag längtar ut....

    
Mitt humör blir så mycket lättsammare och jag känner mig mycket gladare när solen skiner. Visserligen vet jag att det inte är någon idé att klaga på vädret, för det blir ju som det blir oavsett vad jag tycker.
Förmiddagen tillbringade jag en stund på balkongen, där var det varmt i lä ca + 14, och följde samtidigt skidtävlingarna i Lahtis. (Vände på teven så jag kunde se där ute.) Och i Lathis sken också solen från en klarblå himmel.
Någon skidåkning hade jag inte planerat för dagen, kanske lite synd, men det blev i alla fall en promenad på ett antal km. Och kallt var det!
Den värme som erbjöds i solen, söderläge och i lä på balkongen infann sig inte ute.
Där var det ett antal minusgrader och det blåste kyliga vindar. Men sol var det!
 
I rask takt trampade jag runt på Söder och stannade särskilt till uppe i Vitan (Vitabergsparken) som kändes kall och ödslig. Men om några månader är det full fart här med både Parkteatern och andra uppträdanden.
Tog också en tur upp till Sofia kyrka och stannade till vid de gamla husen från 1700 talet. Historiens vingslag kunde nästan höras. Och jag såg riktigt framför mig hur det var att leva här på den tiden utan några som helst bekvämligheter. Även idag är husen bebodda och sedan mitten av 1900 talet rustade för ett mer modernt boende.
Roligt att husen är bebodda och att även detta området är en levande miljö mitt i storstadens puls.
 
 Gamla miljöer men fantastiskt utformade skorstenar mitt i storstan med Hammarbybacken i bakgrunden, Sofia kyrka som reser sig på sin kulle och Vitabergsparkens bänkar som väntar på sommarens besökare.
Och jag har förmånen att  finns mitt i alltihop. Känner mig hemma på Söder...
 
 

Spontanträff och REVA tankar....

    
Inte den bästa idé jag fått kanske, att ge mig ut på lite shopping denna marslördag. Inte direkt planerat utan mer en ingivelse jag fick.
Så mycket folk! Planerna på att handla gav jag snart upp. Varför skulle jag trängas med alla handlingssugna en lördag, när jag lika gärna kan ge mig ut en vanlig vardag. Sagt och gjort!
Men det är spännande att titta på folk!
Även Maxfamiljen hade tagit sig en tur in till stan från Uppsala och även tåget var överfullt redan klockan 11 på förmiddagen....
Vi träffades spontant i Kungsträdgården, på "Friday´s", och jag lyckades tränga mig förbi alla gäster som väntade i kön eller i baren och tog mig  fram till det bord där Max, Liv och Johan redan slagit sig ner. Skönt med ett fönsterbord i en lugn hörna.
Och trots all trängsel och alla gäster som väntade på ledigt/lediga bord så var personalen otroligt vänliga och hjälpsamma. Absolut över snittet. Särskilt om man tänker sig en prisvärd Stockhlmsrestaurang med bra läge, en lördag mitt på dagen.
 
 
Johan, Liv och Max har trevligt på Friday´s. Och jag också förstås....
   
                                                             "Här kommer jag på väg till Friday´s."
 
 
På hemvägen, alldeles vid Sergels Torg, hamnade jag plötsligt i i en häftig demonstration.
Inte alls planerat från min sida. Först efter ett tag begrep jag att det var en demonstration mot "REVA" projektet; Rättssäkert och Effektivt Verkställighetsarbete. Detta är ett samarbetsprojekt mellan gränspolisen, Migrationsverket och kriminalvården, mycket kritiserat, eftersom polisen och särskilt i tunnelbanan bett om färdbevis och legetimmation, särskilt från resenärer med ett "icke svenskt utseende". Tveksamt, vad nu det är....
Själva REVA projektet har beslutats av regeringen, är alltså rent politiskt, och polisen har uppdraget att utföra granskningen.
Förklaring till REVA projektet från Justitiedepartementets pressekreterare Per Claréus.
"Syftet med projektet är att avvisa fler som olagligt befinner sig och arbetar i landet för att kunna ta emot fler flyktingar. I Sverige tillämpas reglerad invandring. Det innebär att personer som lever och arbetar i Sverige skall ha tillstånd att göra det. Kontroller är och skall vara ett naturligt inslag i det vardagliga polisarbetet". 
Med andra ord; att jaga de "papperslösa" som befinner sig i Sverige.
Hela REVA projektet har fått massiv kritik och som jag har förstått det kommer det nu att upphöra.
Jag har själv blivit stoppad vid T Centralen och fått visa färdbevis och det tycker jag är helt rätt. Skall jag åka kommunalt skall jag betala. Vem skall annars betala min resa?
Och jag kan tycka att det är helt ok att ta stickprov på ALLA. Och då menar jag ALLA.
Det skall absolut inte ha med mitt utseende att göra.
Jag tänker så här; att även om jag åker till Åland över dagen så måste jag ha både färdbevis och legetimmation. Ibland få jag visa leg och ibland inte. Jag vet jag vad som gäller. Och detta gäller ALLA!
Reser jag i Europa eller i vilken världsdel som helst så kan jag när som helst behöva visa pass/ passkopia eller giltig legetimmation för polis eller annan myndighet. Detta gäller också ALLA,( även invånare i respektive land) och har inget med utseende att göra.
Och det är just här REVA projektet har blivit så fel.
Men nu verkar REVA, i alla fall här i stan, vara på upphällningen. Åtminstone  i den form det har funnits och det tror jag många med mig är glada över.
För ingen, absolut INGEN, skall bli påhoppad p.g.a. sitt utseende.
( Och de enskilda poliserna, som fått utföra  det politiska uppdraget, har inte heller tyckt att projektet varit trevligt. Jag pratade med flera poliser idag  och har både till dem och berörd myndighet framfört mina synpunkter.
Och när jag tog tunnelbanan hem så var alla spärrar öppna och vi resenärer fick åka gratis. En god början, eller kanske fortsättning...
 
 
                Polisbil på Drottninggatan och en del av demonstranterna.
                  De mest aggressiva demonstranterna var på väg bort då jag passerade.                                                                                   
 Poliser och vakter förklarar för förbipasserande vad som händer och vad som har hänt.
                                                                                           
 
 
 

Stad i sol

    
 
 
Sol och klarblå himmel, visserligen inte så varmt i skuggan men absoluta vårkänslor kom fram under dagens promenad. Fredag igen! Veckorna går så fort!  Vet knappast vad jag gjort under veckan, men fort har den gått.
Idag lämnade vi Söders höjder och promenerade via Slussen och Gamla Stan in till Sergels Torg för att uträtta lite ärenden. Hemvägen blev genom Kungsträdgården och där vi kände för en vätskepaus i solen. Och det var många som tänkt liknande tankar, så att hitta ett ledigt bord blev en stor utmaning.
På Friday´s i Kungsträdgårdens norra ände var antalet bord få och många gäster på kö så vi fortsatte att leta bord på de andra serveringarna. Tyvärr ingen lycka där heller.
Så efter att ha väntat ett tag på ett av de idag extremt åtråvärda borden gav vi upp.
 
Trångt om platserna på Friday´s i dag på eftermiddagen.
 
Vi promenerade vidare ner mot Strömmen/Operan och Grand Hotell och tittade på sjöfåglarna som samsades om all mat som lagts ut för att stilla deras hunger. Även här nere vid vattnet satt människor i solen och njöt av det härliga vädret. Mysigt! Även Bosse och jag stannade till här en stund innan vi fortsatte hemåt förbi Riksdagshuset, Riksbanken och vidare genom Gamla Stan, Slussen och hem till Söder.
Även om inte promenerandet i sig är särskilt konditionskrävande så ger det viss motion och man ser och upplever mycket under tiden. Och att i princip gå /promenera en mil om dagen (vissa dagar blir det längre och andra dagar blir det kortare) känns bra. Även för själen.....
 
 
 
 
 
 

Fjällgatan

    
Strålande sol, ett par minusgrader i skuggan är perfekt för ännu en Söderpromenad. Idag blev det Fjällgatan.
Inte så många turister sp här års, men från april och fram till oktober månad kommer man som fotgängare nästan inte fram här upp. Bussar i mängder lastade med turister från när och fjätrran vill blicka ut över Stockholm just härifrån.
 
En kråka sitter på första parkett och jag delar plats med den. Vi blickar över till Gamla Stan, till vänster.
Citykärnan ligger rakt in och Kastellholmen till höger.
 
 Utsikt mot Skeppsholmen och Kastellholmen.
 
Fjällgatan ligger på Stigberget mellan Erstagatan och Renstjärnas gata. Här uppifrån har man en fin vy in över City, Gamla Stan och ut över Saltsjön och Stockholms inlopp.
Fjällgatan fick sitt nuvarande namn1885 och innan dess hette gatan Katarina östra kyrkogata.
Det äldsta, kända namnet på Fjällgatan härstammar från 1674 då gatan hette Galgebergs gattan,( det skall stavas med två t) för här uppe var på Galgberget på Södermalm var Stockholms medeltida galge placerad.
På grund av att galgbacken låg här så var detta ett område där människor inte alls vare sig ville bo eller vistas på eftersom galgen förde otur med sig och var skrämmande i sig.
 
 
 
 
  Per Anders Fogelströms Terrass.             Väntar på att Hermans Trädgårdscafé skall öpnna för säsongen.
                                                                  God, vegetarisk mat ackompagnerad av en hänförand utsikt över stan.
 
Och i slutet av 1600talet flyttades Galgbacken till Hammarbyhöjden, en bit söderut från Södermalm.
Galgbacken på Stigberget/Fjällgatan var ett viktigt sjömärke och på många sjökort från 15 och 1600talet var galgen inritat som sjömärke.
På nervägen mot Slussen och Katarinahissen passerade vi Herman´s Trädgårdsservering. Just idag kändes det väl kallt att slå sig ner utomhus i en hängmatta och titta ut över Stockholms inlopp. Men snart så...Längtar!
 
Vi passade också på att gå inom och titta på förslaget, flera modeller, på hur Slussen skall byggas ut och om och i mitt tycke ser det jättefint ut med mycket närkontakt med vattnet både i Mälaren och Saltsjön,små  parker, restauranger, caféer, gång och cykelvägar. Antar att ingen, eller i varje fall väldigt få personer, i dag kan påstå att kajområdet där Birka Paradise och fotografiska Muséet ligger i sig är vackara. Trist bara att Slussenområdet har fått bli så förfallet innan något händer.
Och kanske hade man inte behövt förändra så mycket som förslaget nu visar....
Hur som helst så kommer i alla fall Katarinahissen att finnas kvar., liksom Gondolen med sin härliga bar och trevliga restaurang. Skönt, tycker jag!
 
 
 
                                                                              
 
 
 

 

Kultur in på knutarna

    
Jag som före 2004 inte alls kunde tänka mig att bo söder om Slussen (i Stockholm) har tänkt om rejält. när jag flyttade in till stan från Upplands Väsby 2002 blev det Upplandsgatan i Vasastan, vid Odenplan.
Men 2004 blev det helt otippat en flytt til Södermalm och nuvarande adress. Och här känner jag mig hemma.
Vad jag gillar mest är nog blandningen av det gamla och det nya, närheten till ALLT,  vatten runtomkring, fina promenadvägar och naturen nära inpå.
Och att strosa runt här innebär nästan alltid att också upptäcka nya miljöer och idag var det dags för en tur till
Åsöberget, en av de miljöer som återfinns i Fogelströms stadsserie om Stockholm.
 
 Från Åsöberget har man en fin vy in över Stockholm och nedanför berget ligger Finlandsfärjorna.
Och lite gammalt och nytt blandas. De älsta husen/stugorna här uppe är från 1700 talet.
 

Området har kvar sin 1700 talskaraktär och husen ägs och förvaltas av AB Stadsholmen som handhar byggnader som är kulturhistoriskt särskilt värdefulla. Nuförtiden är husen varsamt renoverade med vatten, avlopp och el indraget.
 
 Detta hus ligger på Kvastmakarbacken/Kvastmakargränd som man når efter Kvastmakartrappan. En brant, gammal trätrappa som leder upp till Åsöberget. Och enligt historien bodde det kvastmakare i området i början av 1800 talet.  Fåfängan syns i bakgrunden, ett perfekt ställe sommartid att njuta av utsikten över Stockholm och inloppet mot stan.
 
"Gröna Gården", nu gul, är ett stenhus från 1854 och ritat av Johan, Fredrik Åhbom.
Huset hade från början 16 lägenheter och kom till i samband med att kung Oscar den förste tillfrisknade.
Det samlades in pengar till "uppförandet af sunda och tjenliga bostäder till den arbetande klassen."
Fram till första världskriget bodde ca 70 personer i huset, varav hälften var barn. Trångt!!
De röda husen är från 1700 talet och i något av dessa bodde Henning och Lotten i Fogelströms Stockholmsserie.
     
                        
   Lite vinter och lite vår. Knoppar på buskarna...
 
Lotsgatan och Skeppargränd är namn på ett par av de små gränderna/gatorna.
Området har flera gränder som har namn efter olika sjöyrken och just här uppe på Åsöberget bodde många som arbetade med och på båtarna i hamnen. några av husen är också byggda i liggande timmer,
vilket inte var så vanligt.
 
Spännande att läsa på alla skyltar om områdets historia.
 

Ta gärna en promenad här uppe bland gränderna och husen på Åsöberget. Det gamla finns bevarat och på några hundra meters avstånd finns storstadens puls.
 
 
                                                                                      
 

 
 
                                                                                                      

"Allt för sjön"

    
Som ganska nybliven båtägare, en liten segelbåt Maxi 77 inköptesi höstas, så vill det till att hänga med på vad som "anses nödvändigt" för båtägare.
Vi visste att nya sjökort behövde inhandlas och det hade vi kunnat göra utan att gå på båtmässan, men man kan ju förena nytta med nöje.
Och att ta pendeln ett par stationer till Älvsjömässan är inte direkt någon längre tur för oss söderbor.
En dag så här mitt i veckan var det lagom med folk och man kunde i lugn och ro titta på just "Allt för sjön" och lite till...
 
 
 
Jag hade bespetsat mig på att titta på bra lösningar inuti ruffen på mindre segelbåtar. Kanske hitta ett och annat bra tips. Men icke! För det första var antalet segelbåtar över huvud taget mycket begränsat och de som fanns på mässan var jättestora, om de nu inte var extrema kappseglingsbåtar. Då fanns det en del i storleken "mindre".
Alltså, vi hittade ingen segelbåt i vår speldivision och som ligger på ca 8 m.
 
                     
 
 
Men visst hittade jag en båt som kunde fått följa med hem, en italiensk båt av Rivamodell. Så vacker! Men inte direkt i min prisklass. Inte just nu....
Och vi köpte våra sjökort, hela Stockholms södra, mellersta och norra skärgård. Även Ålands skärgård finns med. Så vi får se vart det bär av i sommar. Tid har vi ju....
 
Rivabåten är mer som ett vackert smycke....
 
och då behövs det en vacker bil som drar den på en trailer.
 
Gigantisk kappseglare, trimaran. Här går det undan...
 
En del gamla "godingar," veteranbåtar, fanns också på plats.
Men oj! Mycket jobb med att polera allt trä.
 
 
 
                                                                                            
 
 

Tävlingsdax

    
Jag är ju lite av en tävlingsmänniska. Eller för att uttrycka mig tydligare; Jag tycker om utmaningar av alla de slag och är det i form av en tävling så är jag gärna med. Inom rimliga gränser förstås. Jag utsätter mig inte för vad som helst...
I morse lyssnade jag som vanligt på P4 Radio Stockholm, där programledarna Pär Fontander och Anders Hildemar Olsson just när jag slog på radion, pratade om sina "värsta" semesterminnen.
De uppmanade också lyssnarna att maila eller ringa in och dela med sig av sina värsta semesterupplevelser.
Det var alltså en sorts tävling och de som blev uttagna att berätta om sina upplevelser i radion kunde vinna två biljetter till genrepet till Melodifestivalen på Friends Arena nu på fredag.
Och det kunde i och för sig vara roligt.
Hur som helst så kom jag fram till programledarna och berättade kort min historia. Nästa moment var att jag skulle bli uppringd för att i etern berätta historien lite mer ingående.
Sammanlagt var vi fem stycken som till slut blev utvalda att vara med och tävla om biljetterna.
Jag är ju väldigt förtjust i att resa och min berättelse handlade just om en resa som skedde året efter jag var färdig gymnastikdirektör. Och då får man gå tillbaka 41 år i tiden och jag var då 22 år.
Det var alltså inte lika bekvämt och okomplicerat som att vara på Filippinerna och Boracay. Men där finns heller ingen skidåkning...
Och jag gillar både strand, och skidåkning.
Dt ena får aldrig utesluta det andra.
Och nu för tiden så solar jag nästan aldrig.
 
 
 Helt bekymmerslöst.
 
 Lugnt och stilla...Men jag gillar även fart och fläkt. I lagom doser.

 
                                                                                          
Jag arbetade i en kommun norr om Stockholm och på sportlovet ordnade jag, den manlige idrottsläraren, ett par vänner till oss, plus ytterligare någon kollega en skidresa till Kitzbuhel i Österrike för eleverna i klass 9. Och för att fylla upp antalet resenärer följde några gymnasieungdomar från Sollentuna också med. 
Vi skulle åkt tåg, först till Helsingör och sedan fortsätta med natttåget ner genom Tyskland och vidare in i Österrike.
Lagom till avresan blev det tågstrejk i Sverige och vi fick ta buss till Helsingör och där invänta natttåget.
En stark och äventyrlig upplevelse i sig!
I Danmark fanns det öl som såldes till våra elever.....Så ett par skickade jag/vi hem redan från Helsingör. Buss tillbaka till Stockholm.
I övrigt gick resan bra och inga större incidenter inträffade på vägen.
Väl framme blev jag något förvånad då de tidigare hemskickade eleverna stod på trappen till vårt "gathaus". 
De hade flugit ner.... Puh!
Veckan blev bra, riktigt bra på alla sätt och mycket minnesvärd för alla. Positivt alltså!
Det blev en del skidåkning även för mig, men som reseledare var det mycket att stå i och ordna med.
Elever tappade pengar, blev sjuka  tappade liftkort o.s.v. Och jag fixade och hjälpte...
Veckan tog slut och dagen innan hemresan blev jag ordentligt sjuk. Hög feber, hosta, svårt att andas. iNsåg att jag inte skulle kunna ta mig hem med de övriga.
Kvarlämnad med en stor sachertårta (Österrikisk chokladtårta) och blommor, iris, både gula och lila så fick jag ge mig ut och leta efter en doktor. Fick penicillin i sprutform och starka tabletter. Tog min tillflykt med tårta och blommor till ett kafé där jag somnade av pur utmattning.
En trevlig tysk yngling, i sina/mina bästa år förbarmade sig över mig och överlät sitt varma hotellrum till mig. Var ha sov vet jag inte...
Följande dag blir jag erbjuden att följa med ynglingen i bil ( en röd Mercedes i sportmodell) till Munchen. ( Vet inte var tyskt y finns på datorn)
Och därifrån skulle jag kunna ta mig till Sverige med flyg.
Hostande, febrig och allmänt svag kommer jag till Munchen och ynglingens lägenhet, en fantastisk lägenhet i en souterrängvåning  mitt i stan.
Jag är så slut att jag faller ihop och somnar. Vaknar dock under natten, smyger till köket och hämtar en förskärare som jag lägger under kudden.......
Vet ju förnuftsmässigt att det är helt idiotiskt att följa med någon så där utan vidare....
Men på morgonen körs jag av min nyfunne vän till svenska konsulatet för där tänkte jag be om att få låna pengar till en flygbiljett hem.
Till saken hör att jag hade en ordentlig reseförsäkring med visste inte om hur jag skulle kontakta SOS i Köpenhamn för att få hjälp. Läkarintyg hade jag ju som beskrev att jag inte alls kunde åkt tåg hem. Alltför sjuk!
På konsulatet var de inte alls hjälpsamma. De ansåg sig inte var någon bank.
Men då jag bad dem ringa en god vän till min pappa som jobbade på UD i sTockholm, då gick det bra med pengarna....
Min tyske vän körde mig till flygplatsen och jag landade på svensk mark.
Att jag sedan fick tillbringa en vecka på sjukhus hemma innan jag blev bra, det fick jag liksom på köpet.
Och mun tyske vän? Ja, vi hade kontakt i flera år efter detta.
 
Om jag vann? Nä, det gjorde jag inte. Programledarna drog lott och turen var inte med mig.
Men å andra sidan, om jag verkligen velat gå på melodifestivalens final/genrep så hade jag förstås köpt mig en biljett för länge sedan. Och jag kan inte påstå att jag tycker att startfältet håller någon högre kvalité. Men om jag vunnit en biljett så hade jagtblivit glad och givetvis tagit mig till Solna och Friends Arena.
 
 Detta, mitt minne från Kitzbuhel består. Den första, men långtifrån den sista skolresa/lägerskola jag ordnat i mitt jobb som lärare. Och jag har många minnen från dessa resor genom årens lopp.
( Sedan 2010 är det en aktiv pensionärstillvaro som råder för min del och resorna sker numer i familjens sällskap.)
 
 
 
 
 
 
 

Ny bloggdesign!

    
Jag tycker ju att det är roligt att då och då ändra på saker och ting, både i mindre skala och i större. Men jag får väl tillstå att förändringarna numer sker i liten skala.
För ett tag sedan kom jag på att jag vill förnya min bloggdesign och lyckligtvis har jag sedan ett par år kontakt med en ung tjej, Sanna, som är jätteduktig på det här med bloggdesigner. (Hon kan mycket annat också.....)
Hon gjorde min förra design, som jag är och har varit supernöjd med, och just i dag blev den nya designen klar.
Jag är jättenöjd! Verkligen!
Och när jag ser designen så känns det som om det är "jag".
(Själv skulle jag ju inte alls fått till det.....)
Tusen tack Sanna!
 
 
 
 
 
 

Mys med Max

    
Max kom i torsdags kväll och idag vid lunchtid lämnade jag honom. Nya äventyr med mamma och moster Helen väntade, besök hos gammelfarmor, 92 år i Norrköping.
Att ha Max på besök är en ynnest. Så go, glad, trygg och nöjd! Vad vi än gör så strålar han och gör vi inget särskilt utan är hemma så strålar han då också. Att leka med briotåget, bygga med lego och genom fönstren i lägenheten titta på och följa med allt som händer utanför, är  helt tillräckligt.
Att laga mat är också roligt och en av favoriträtterna är hemgjorda köttbullar och "Bosses" potatismos och Max är gärna med vid alla moment.
Att sedan ta hand om disken är ett sant nöje för Max och han gör det ordentligt.
Visserligen blir både han och golvet blött. Men vad gör det?
Att avsluta kvällen i soffan med en saga innan det är dags att sova, ja det är en riktig höjdpunkt för oss båda.
Och både Bosse och jag är så glada och tacksamma för att Max finns och berikar vårt liv.
 

Kinesisk lyktfestival

    
Idag firade Max, (barnbarnet) Sofia ( vän och min kinesiska lärare) och jag, om än lite för senat, Kinesisk Lyktfestival.
När jag nu inte är i Kina, så får jag ta vara på firandet här hemma i stället.
Östasiatiska muséet, på Skeppsholmen, har under hela vecka haft lite av "lyktfestival".
Muséet har också under veckan haft barnvisningar på en av sina kinesiska avdelningar på temat "Vem bodde i Kina innan Kina fanns". Jättespännande även för en liten nybliven  treåring med sällskap. Både att göra lyktor och att se utställningen, där man också fick leka.
 
Utsikt från Östasiatiska museet över Strömmen mot Gamla Stan och City.
 
Lyktfestivalen, Yuan Xiao jie, firas i Kina direkt efter det Kinesiska Nyåret, i den första månaden, på den 15onde dagen.
I det forna Kina trodde man att himmelska själar flög omkring under årets första fullmåne. En eld eller fackla skulle visa vägen hem och denna ritual förvandlades senare till just Lyktfestivalen.
Föräldrar gjorde lyktor till sina barn att ta med första dagen i skolan efter det Kinesiska Nyåret och de önskade därmed sina barn en lysande framtid.
 
 
Idag gör både stora och små lyktor, tänder dem och äter godis.
Lyktfestivalen inträffar alltid i februari månad och pågår i tre dagar.
Vi nöjde oss dock med att fira idag....
Jättetrevligt!
 
Klippa och klistra för att få till en lykta. Rätta handlaget kan skönjas...
            
"Klart! Nu är det bara att sätta ihop det hela. Tja, vad tycks? Jag är nöjd. Mormor, jag kan visa dig....."
 
                Sofia har absolut det rätta handlaget både för pyssel och för att lära mig kinesiska. 
      
"Spännande!"