"Afternoon tea"

    
Denna  grå, regninga och lite dystra torsdag, den sista januari, blev det i alla fall en riktigt uppiggande eftermiddag i glada damers lag.
Idag skulle vi prova på att dricka "afternoon tea" på tesalongen, en trappa upp, i butiken Svenskt Tenn på Strandvägen.
Det finns även kaffe, vattten och vin om man hellre skulle vilja ha det, samt smårätter och smörgåsar.
Men vi hade bestämt oss för att just dricka afternoon tea och med de tillbehör som hörde till.
Och om man är teälskare så var utbytet av olika tesorter stort. Det var t.o.m.  svårt att välja.
 
 
 
 
Denna "plateau" kom in för två personer att dela på. Längst ner sandwich med varmrökt lax och ärtskott.
På mellanvåningen finns två olika sorters scones med plommonmarmelad och lemoncurd.( inte söta)
Överst låg sex verkligt delikata små godsaker.
 
Cheesecake med hallon, citronmarängtoppar ochen fyllig chokladskapelse
beståendes av olika lager mörk och ljus choklad och fylld med tryffel.
Helt ljuvligt!
 
Trevlig eftermiddag tillsammans med Birgitta, Lena och Mona.                 
 
Jodå, jag är också med på ett hörn och Birgitta är fotograf.
 
Och visst måste lite svenskt tenn också var med på bild...Tulpanerna i tennvasen gav ett vårligt intryck och i morgon är det februari. Snart vår!
 
 
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag i en mysig miljö och konstaterade att vi även måste prova att dricka "afternoon tea" även på andra restauranger i Stockholm. Och jag har hört viskas att Grand Hotells "afternoontea" lär var något man inte bör missa, serveras varje dag mellan 14 och 17. Viktigt är att boka bord i god tid! Så det tänker jag ta fasta på och prova.
Och kanske skulle jag sätta i system att prova mig igenom fler av de restauranger/inrättningar i Stockholm som serverar just "afternoontea.
En spännande tanke!
Någon som provat "afternoon tea" i Stochholm eller annan stad i Sverige?
Utomlands är det ju ganska vanligt och har varit det länge....
 
 

"BOIL-IN- BAG"; vad är det?

    
Middag på G; kyckling i ugn som gratineras med ett "täcke" av matyoughurt, crème fraice, chilisås och lite majonnäs, samt kryddor som ger lite sting till det hela. (Tack Iris för detta recept ....)
Eftersom jag ville ha middagen på bordet snabbt så tänkte jag koka ris till. Plockade fram ett paket från skafferiet och skulle läsa på förpackningen hur mycket vatten resp. ris jag skulle ta. Jag kände inte igen förpackningen och såg att det stod "basmatiris" på den.
Men när jag skulle mäta upp riset så var det förpackat i plastpåsar. Hmmm....Tittade en gång till på baksidan av paketet efter rätta måttangivelser.
Fanns inga. Vände tillbaka paketet och såg att det överst stod "BOIL- IN- BAG". Hmm!
Nytt för mig! Skulle ris kokas i plastpåsar? Jaha, tydligen. Något som var helt nytt för mig.
Kom sedan på att det nog var väninnan Anna (i Peking) som köpt med det paketet hit vid ett tillfälle i höstas när jag inte var hemma ( var i Peking) och hon och en god vän skulle bjuda Bosse på middag. Mycket troligt!
Så lärde jag mig något nytt idag också...
Att koka ris i plastpåse.
Och nu är det klart, likaså kycklingen i ugnen.
 Alltså dags för middag.
Riset ser i alla fall fluffigt och gott ut...
Tack goa Anna och co!
Har någon annan provat "BOIL- IN- BAG"? Och en undran, vad är vinsten. Kastrullen måste ju ändå diskas, eller...
 
 
Max i Peking,  november 2012, på "4 kronors", och han tycker att ris är gott....

Stadsteatern och "ÖMHETEN"

    
Stadsteaterns föreställning av Jonas Gardells pjäs "Ömheten" är en upplevelse jag kommer att bära med mig, länge. Redan första repliken bet sig fast och jag var helt uppslukad både av budskapet i pjäsen och skådespelarnas otroligt starka prestationer.
I Jonas Gardells romanserie "Torka aldrig tårar utan handskar" återvänder han till Rasmus och Benjamin, huvudpersonerna i pjäsen "Ömheten", en pjäs som han skrev 1989.
 
 
 
Själva handlingen i pjäsen äger rum i slutet av 1980talet och kretsar kring Rasmus och Benjamin som är unga, älskar varandra, lever ihop och hade hoppats på ett liv och en framtid tillsammans.
Det blir inte så....Rasmus blir svagare och magrare för var dag, hans humör svänger kraftigt och han brottas med stor ilska och ångest. Benjamin finns tålmodigt vid hans sida, men hur länge skall han orka leva med sin älskade Rasmus. Rasmus har AIDS.
Hans föräldrar vet inget och vill inget heller veta om sonen och hans liv i storstaden tillsammans med Benjamin. Och hur länge skall de kunna blunda?
Konfrontationen blir ett faktum.
Rasmus spelas av Björn Elgered och rollen som Benjamin görs av Kristofer Kamiyasu ( har bl.a. spelat i Djungelboken och "De tre musketörerna") båda två gör starka rollprestationer och som publik befinner man sig mitt i familjedramat.
Katarina Ewerlöf gör rollen som Rasmus mamma och pappan spelas av Ralph Carlsson, båda mycket övertygande i sin föräldraroll, men som inte förmår se eller förstå sin sons behov av deras ovillkorliga kärlek. Den får han inte nu när de ses och den har han heller aldrig fått.
 
Vi satt på andra parkett och såg varje rörelse och ansiktsuttryck hos ensembeln och det kändes som att sitta mitt i själva handlingen.
 
En stark, tänkvärd och gripande föreställning.  Mycket sevärd!
Från vänster pappan, mamman, Rasmus och Benjamin.
 
Det kändes skönt att fått något gott i magen innan föreställningen....
Britt, Sara, Helen och jag träffades på en restaurang som ligger i samma hus som Stadsteatern, Barcelona, och där serveras efter svenska mått mätt väldigt goda tapas.
Jag letade efter räkor pil pil (räkor i stark sås med vitlök) men just dessa fanns inte. Men räkor i vitlök, "gambas al ajillo" blev en bra ersättare plus en tallrik med lite spanska charkuteier och oliver.
 
Britts tapastallrikar; grillad lax och sallad samt spanska charkuterier med oliver och ost. Jättegott!
I bakgrunden syns Saras quesadillas med kyckling. De marinerade kronärtskockorna kom in senare...
 
Räkor i vitlök och de spanska charkuterierna med ost och oliver i repris.
 
Kvälllen börjar bli sen och jag känner att jag nog skall dra mig mot sängen och läsa ytterligare ett par kapitel i Jonas Gardells bok "Sjukdomen" som kom ut för några veckor sedan.
Och tårögd är jag redan....
 
 
 

Blåsig hemresa

    
Efter ett par jättemysiga dagar i Mariehamn fyllda av "trevligheter" åkte vi idag på eftermiddagen hem med  "Stockholmsbåten", Viking Isabella. Fartyget kommer från Åbo, hämtar upp och släpper av passagerare i Mariehamn och fortsätter till Stockholm.
Att fartygen, som skall vidare mot Finland och även kommer därifrån, stannar på Åland har mest med taxfreereglerna att göra...Och det är bekvämt förstås för oss som åker.
(Oftast tar vi Viking Rosella till /frånKapellskär strax öster om Norrtälje, en båtresa på lite drygt två timmar och sedan väntar buss i en timme till Stockholm. Om vi inte har med egen bil med förstås)
 
Idag var det blåsigt över Ålands, motvind, och den nordliga vinden uppgick som mest till 12 m/sek.
Tiden på öppet hav från Mariehamn är drygt en timme och sedan är man  inomskärs på den svenska sidan. Men idag rullade det på bra...
Det var över huvud taget få passagerare ombord idag så utbudet av platser var gott över allt.
Några vilstolar i en tyst salong blev utmärkta för oss att fördriva ett par timmar i.
När vi närmade oss Furusaund, alltså halvvägs till Stockholm och inomskärs, slog vi oss ner vid ett fönsterbord i en av à la carte matsalarna och åt en tidig middag. Och någon utsikt att tala om var det inte idag. Snarare jämngrått!
(Men eftersom vi ofta åker här så vet vi ju hur det ser ut.)
 
 Fotona är inte svartvita, utan det var så här....
 

God gärning och hjälpande hand

    
I går när vi befann oss på Viking Grace så ville jag gärna titta på soldäcken. Inte för att gårdagen inbjöd till att vare sig sola eller sitta utomhus, utan mer för sommarens ev. resor till Åland.
Soldäcket, det större, ligger uppe på däck 12 och sista biten upp dit leder en trappa. Här uppe, alldeles vid en av utgångarna till soldäcket, hade ett gäng 20åringar parkerat sig både sittandes och liggandes. Viss trötthet kunde anas...Men humöret var gott.
Några av dem hade provar lite olika ölsorter, kanske t.o.m. många och andra hade nöjt sig med mindre mängder.
Genast jag kom upp dit så reste sig ett par av ungdomarna så att jag ledigt skulle komma förbi och ut genom dörren.
Det blev bara en sbabbtitt och jag konstaterade att soldäcket såg jättefint ut.
 
När jag kom in igen så pratade jag lite med några i gruppen och de trodde att fatyget var på väg till Stockholm....
Hur man nu kunde tro det? Men så var det.
Tror nog de hade varit ute på galej redan från fredag kväll...
Jag berättade att fartyget skulle till Åbo men med ett stopp i Mariehamn.
Försiktigt visade mig en "gruppmedlem" deras biljetter och de hade köpt en kryssning över dagen Stockholm-Mariehamn - Stockholm.
Jag berättade då att de skulle gå av i Mariehamn och byta till Viking Isabella för att komma tillbaka till Stockholm.
Gissa om de festande  ungdomarna blev glada över den upplysningen.
Och för säkerhets skull påminde jag dem om att böja förbereda avstigningen i mycket god tid.Det är ju  långt att gå och för ett par av dem säkert en riktig kraftansträngning...
 
 Kobba Klintar, alltså snart i Mariehamn.

Strax innan fatyget lägger till i Marieham står vi i kö på däck 6 och väntar på att gå i land.
(Och det är många som står där. De flesta säkert för att byta båt och ta sig tillbaka till Stockholm.)
Jag hör en hög röst ropa och ser flera händer vinkandes i luften; " Du, vänliga damen, tack så jättemycket för att du hjälpte oss. Utan dig hade vi hamnat i Åbo."  Jag känner att jag blir varm om kinderna och ser också hur ett hundratal passagerare som står runt mig tittar. Nja, snarare stirrar....
Plötsligt har ett par av ungdomarna trängt sig fram till mig och ville ge mig en kram, som ett extra tack.
Och mitt förslag till "gänget" var att hyra en hytt för 100 kr till hemresan och vila. Även den hjäöpen tigs tacksamt emot.
 Några fler öl blev det nog inte heller.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Viking Grace

    
Tidigt i morse, egentligen alldeles för tidigt för mig, så promenerade Bosse och jag längs Hammarbykanalen och vidare ner mot Stadsgården och Vikingterminalen. Nu var det dags att prova Vikinglinjens nya fartyg, Viking Grace, för att åka till Mariehamn med avgång redan 07.35. 
 
Fartyget invigdes för allmänheten den 15 januari och trafikerar sträckan Stockholm- Mariehamn- Åbo och med avresa sker varje dag.
Viking Grace är Östersjöns största och mest miljövänliga fartyg  har 800 hytter och tar 2800 passagerare. Även taxfreebutiken, som upptar halva däck nio, är välutrustad och Östersjöns största.
Längden på fartyget är 218 m och bredden är 31.8 m; att jämföras med Birka som är 177 m lång och Silja Serenad som är 203 m lång....
Viking Grace är Östersjöns mest miljövänliga fartyg och drivs av flytande narurgas och skrovet är konstruerat för att undvika svall.
Fartyget är väldigt tystgående och jag märkte inte ens när vi lämnade kajen i Stockholm eller när vi la till i mariehamn.
Enligt kaptenen är det som "att styra en segelbåt".
 
Stadsgårdskajen strax före klockan 7 i morse. Mörkt!
 
Ombord finns många restauranger och barer; Bufférestaurang med frukost, lunch och middag (frukost mycket riklig, mer som en rejäl brunch, kostar ca 110 sek och lunch och middag ett par tior mer. Men då ingår också vin, öl eller alkoholfri dryck). En jättefin a`la carte restaurang serverar "lite finare mat", Frank´s Causal Dining är ett annat alternativ om man inte vill sitta så länge till bords....
Därutöver finns en Champagnebar som serverar lättare rätter och fram för allt champagne, även per glas.
Flera barer finns och givetvis en "nattklubb".
  
 Café Sweet and Sally har ett rikligt utbud av fräscha smörgåsar, smårätter. sallader m.m.
 
Vill man ta sig en tur till Åbo så avgår Viking Grace varje morgon klockan 07.35 och anländer till Åbo 19.55. Och mariehamn angörs strax efter klockan 14, en sextimmars resa från Stockholm.
Åker man med fartyget till Åbo och tillbaka med vändande båt är man i Stockholm klockan 06.35 följande dag. Men då hinner man förstås inte titta närmare på Åbo.
Alternativ finns så att det går att få en extra dag i Åbo kanske med en hotellövernattning.
Priset för en kryssning med "fönsterhytt" från Stockholm till Åbo är 750 kr.
Vill man bara ta en tur till Mariehamn och där byta fartyg och åka tillbaka till Stockholm samma dag så är priset
75 kr. Man kommer då till Stockholm vid 19 tiden.
 
Och varför inte nu i vår/sommar ta en dagstur? Soldäcket är jättefint och har gott om plats. Det är absolut lika trevligt som att ta en tur med Waxholmsbåt ut i Stockholms skärgård och betydligt billigare och mindre trångt.
Rekommenderas!
 
För vår del blir det besök hos skäktingar i Mariehamn och vi åker tillbaka till Stockholm på måndag. Men då blir det med båten som kommer från Åbo,,Viking Isabella.
 
Champagnebaren
 

En del av nattklubben, som i ett akvarium...
 
Mysigt och bekvämt ombord. Och gott om plats!
 
                                                                   Ute på Ålands hav var det kallt....           
 
                                                                                      
 
                                                                                                    
 
                                                                                    
                                            
                                                
 

Vinterskärgård

    
Att det nu är kallt och ett riktigt vinterväder här i Stockholmsområdet kan inte förnekas.
Och det hjälper föga att klaga, för det blir vare sig varmare eller trevligare av det.
Så väl påpälsad var jag redo för att ta mig ut och titta närmare på en del av Stockholms norra skärgård.
Varierat, vackert och väldigt mysigt!
 
 
 
 
 
 
 

"Bokklubb" med prat och mat

    
Våra bokklubbsträffar är alltid efterlängtade; så mysigt att träffas, prata, äta gott, presentera lästa böcker och låna böcker av varandra.
Vi är några "gamla Peingbor" ( nåja relativt vad gäller ålder, men vi har alla bott i Peking) som tagit med oss bokklubbstanken hem till Stockholm. Vi träffas ungefär var sjätte vecka och hemma hos varandra, men ibland går det längre tid mellan träffarna. Vi som är med i bokklubben tillhör liksom "de resandes skara...."
Denna kväll var vi hemma hos Mona i Gamla Stan.
Mysigt och väldigt trevligt!
 
Här har vi kommit till kaffet efter att ha avnjutit goda pajer och en härlig sallad.
Mycket prat förstås och glada skratt..
 
Så dags för själva bokpratet!
Mona, Lotta, Sanna, Birgitta och jag i boktagen. Lena var fotograf.
 
Jag lånade Ann Heberleins bok, "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" , "ett stycke delat liv och delat lidande, en fiilosofisk och poetisk djupdykning i de våldsamma humörsvängningar som kännetecknar en människa som lider av bipolär, manodepressiv sjukdom" (Expressen)
 
"The Other Hand" av Chris Cleave fick också följa med hem.Boken handlar om två kvinnor vars liv korsas en ödesdiger dag och en av dem tvingas till att göra ett hemskt val....
Återkommer med en recension av båda böckerna.
 
Själv fick jag tillbaka min Jonas Gardellbok " Torka aldrig tårar utan handskar". Fantastisk, gripande och smärtsam läsning!
Även om Jonas Gardells böcker filmats och sänts på tv, så rekommenderar jag också att läsa böckerna för att få en djupare dimension av tillvaron som homosexuell i dagens och gårdagens Sverige.
Nyligen har också boken "Sjukdomen" kommit ut och till hösten kommer den sista delen, "Döden."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Waldemarsudde

    
Träffade väninnan Ninni vid Dramaten och tillsammans tog vi spårvagnen ut till Djurgården och Prins Eugens Waldemarsudde för att se utställningen av den finlandssvenska konstnären Helene Schjerfbeck, (1862-1946)
som anses vara en av Nordens främsta konstnärer.
Det är nu 150 år sedan hon föddes och det firas med en jubileumsutställning på Waldemarsudde tillsammans med konstmuseet Atenum i Helsingfors.
Utställningen omfattar hela hennes produktion från 1880- talets historiemålningar till den mer avskalade modernismen.
Vi började besöket med att äta lunch och samla oss inför den gemensamma, guidade visningen klockan 14. Redan där sattes vi på prov; att hitta två lediga platser. Men Ninni har ögon som en hök och vips hade vi två platser vid ett långbord.
Och fastän det var tisdag och mitt på dagen, så var hela museet fyllt med "kulturtanter", Uppskattningsvis var 95%av besökarna damer (tanter) i åldern 54-85 år. Men vi räknade oss inte direkt dit....till tanterna alltså...
 
För vår del blev det en jättemysig och god lunch och en halv guidad visning.
Intresset för den guidade visningen var jättestort, så vi beslöt att avsluta på egen hand och i egen takt för att se så mycket som möjligt.
När vi var färdiga på museet höll solen på att gå ner, det bet ordentligt i kinderna av kylan, -13, så vi valde att även på hemvägen ta spårvagnen.
Och visst var både Ninni och jag nöjda med "veckans kulturupplevelse"!
Får se vad det blir nästa gång?
 
 
 Spårvagn nummer 7 går från Sergels Torg och ut till Djurgården och Waldemarsudde.
    
 
                                            Prins Eugens Waldemarsudde (museet) ligger uppe  på kullen.     
 
 
         
                                                                                   Ninni i kylan.
 
 Södermalm i bakgrunden.
 
 
Stockholm är vackert! Även vintertid! 
 

Lämmeltåg i sol

    
Precis som det brukar vara när solen lyser från en helt molnfri himmel så beger sig "man ur huse" för att promenera längs Årstavikens gångstigar. Trångt blir det emellanåt och man får förbereda omkörningen/ omgåendet i god tid.
Det blir lite som intervallträning; man gör ett ryck, går raskt förbi, drar sig sedan inåt kanten igen tills det snart är dags för nästa ryck.
 
Vid Årstaviken.
 
      Ibland blir det trångt för området är populärt.
                                                                                          
Att gå längs Årstaviken, se Liljeholmen tvärs över Mälaren, passera  Hornstulls Strand, blicka över till Reimersholme och Långholmen gå vidare längs Söder Mälarstrand, se Stadshuset  på Kungsholmen för att sedan komma fram till Slussen och se Gamla Stan framför sig, ja det är ett sant nöje.
Och det spelar ingen roll vilken årstid det är, för den här promenaden är en klar favorit hos många stockholmare.
 
En frusen Maxi 77 ligger kvar i sjön. Ser kallt ut! Liljeholmen skymtar på andra sidan Mälaren.
 
 
 
Att sedan välja fortsätta promenaden upp på Fjällgatan och beundra Stockholm lite från ovan, eller att trängas bland alla andra på Götgatan, det är ju en smaksak.
I går blev det Fjällgatan för vår del och vi fortsatte hemåt längs Stadsgårdskajen, där Ålands och Finlandsbåtarna ligger, för att sedan vika in längs "vår kaj", Norra Hammarbyhamnen.
Hela detta varv är ca. 11 km och visst kände vi oss både rödblommiga och pigga när vi efter ett par timmar kom hem igen. Och motion fick vi också.....
 
 
 

"Grill"; väl värt ett besök

    
Gårdagens besök på restaurang GRILL, Drottningatan 89 (Stockholm) var en minnesvärd upplevelse.
Grill ingår i Melker Anderssons restaurangimperium och det borgar för god kvalité både vad gäller mat och service.
Restaurang Grill är en stor restauurang men som ändå känns mysig och ombonad.
Restaurangen i sig har spännande inredning och design och man hamnar som gäst i olika epoker och stilar beroende på vilken avdelning av restaurangen man sitter i som gäst. Vårt bord fanns i den mer utsmyckade delen, med kristallkronor, fluffiga soffor och man kan nog säga att det var en viss "boudoirkänsla".
Bardelen är också mysig och serverar goda goda drinkar, så finns det plats så slår man sig nog gärna ner efter maten.
Bordsbokning i god tid är nog nödvändigt, åtminstpne på helgerna.
 
 
Grill är främst inriktad på perfekt träkolsgrillade grillade kötträtter, men är man inte sugen på kött så finns även flera vegetariska alternativ fisk och skaldjur.
Ett axplock ur menyn vad gäller varmrätter; kungsflundra, mixed grill med fisk och skaldjur, tonfisk tepanyaki,
oxkarré, gödkalvsmedaljong, olika kötträtter av vilt kött, oxfilé, kalvfilé, oxrygg, entrecote, t-benstek m.m.
Även förrätterna såg lockande ut och likaså desserterna. Men hur skulle man orka? Alla portioner var stora, köttbitarna kom i storleken 200 - 300 g så för vårt sällskaps del stod vi över både för och efterrätt. Kaffe på maten var precis pricken över i.
Vad skulle vi nu äta? Och för mig?
 
Hmm, vad skall jag välja?
 
 Det var fisk som gällde och den både kunnige och jättetrevlige servitören föreslog att jag skulle ta TONFISK TEPANYAKI. Så otroligt gott!
Maken slog runt på GRILLAD SVENSK OXFILÉ och de tre övriga valde "GRILL LAMM ASADO"
 
Det öppna köket, spännande och intressant att se hur maten tillagas.
 
Grillad oxfilé serverad med bearnaisesås, rödvinssås, grillad tomat och eget val av potatis eller ris.                                                                                         
"Grill lamm asado"; helt och örtgratinerat lamm som grillats över öppen eld i matsalen
och serveras med potatisgratäng, varma, provencalska grönsaker och två såser.
 
Min rätt; tonfisk tepanyaki som jag själv skulle grilla 12 -15 sek på var sida på en täljstensgrill.
Fantastiskt gott! Och vackert att titta på. Tre såser, plus en avokadoallioli hörde till.
  Som tillbehör kom friterade makirullar som var fyllda med ris och smakrik ost samt en sallad.
 
 
 
All mat serverades mycket smakfullt med såser och tillbehör och en utförlig presentation av vad som serverades gavs av den både intresserade och kunnige servitören.
Och här på GRILL inbjuder både mat och miljö till spännande samtal.
Servicen över lag var helt perfekt och personalen väldigt kunnig både vad gällde vin/dryck som passade till maten och visste också vad alla rätter innehöll.
Extra plus till att garderoben var avgiftsfri!
 
Här äts och njuts det. Bosse, Rune, Lotta och Mona har fullt upp med att njuta av maten och uppläggningarna.
 
Vår kitschiga avdelning...
                                                                                            
Prisläget? Förrätterna kostar ligger mellan 150 kr och upp till 200 kr, varmrätterna från 250 kr och upp till 400 kr, desserterna från 100 och upp till 150 kr. 
 Det går bra att få vin glasvis och personalen hjälper gärna till med förslag vad som kan passa till den mat som beställts. Och vill man dela en flaska vin  så går det förstås bra.
(Jag tror även att utbudet av öl var stort.)
Om jag kommer att gå hit igen? Absolut!
 

Läs och tänkvärt!

    
Strålande sol idag också, men kallt för att vara i Stockholmsområdet.
Pälsade på mig, skottade på balkongen och satte mig ute invid husväggen med lite varmt, kryddat vin och började på nytt läsa boken "ALEF" av Paulo Coelho. (Boken kom ut 2012.)
ALEF är en bok för själen.
"Det finns dagar då vi undrar om vi är där vi vill vara och gör det vi vill göra. I ALEF bjuder Paulo Coelho in oss att handla. Vissa böcker läser man. ALEF upplever man".
En bok att verkligen ta till sig och som tar dig som läsare med på en spännande resa i ditt eget liv och tillvaro.
"Det finns dagar då vi undrar om vi är där vi vill varaoch gör det vi vill göra". Tänkvärt!
 
Spännnande Iris! Nu har vi ännu mer att filosofera kring....
Och tack Vivi för boken!
 
Eftermiddagen bjuder på möte med goa "kinavänner" och senare middag på restaurang Grill på Drottninggatan. Det skall bli spännande att på nytt prova denna krog som ingår i Melker Anderssons krogimperium. Återkommer med reccension.
Jag skall dock inte äta kött, som restaurangen är mest känd för.....
 
 
 Någon efterfrågade hur jag såg ut som nyfriserad. Här är resultatet....

Vacker vinterfredag

    
I morse var jag uppe ganska tidigt för ovanlighetens skull. När mornarna är mörka och det känns dystert ute så har jag ingen direkt längtan att studsa upp.
Men i morse strålade solen in från alla håll och kanter och det kändes nästan, bara nästan, som en förmån att studsa upp klockan 8 och jag vaknade faktiskt utan klocka.....
Men å andra sidan skulle jag var hos frissan redan klockan 9, så jag visste att jag skulle upp. Frukost i lugn och ro hanns me innan jag strosade Östgötagatan upp och till frissan.
 
En kall morgon, -12 hos oss och strålande sol. Härligt!
 
Jag har ju inte varit hos frissan här hemma sedan tidigt i höstas utan det senaste besöket blev i Beijing hos min favoritfrisör. Men han finns inte direkt nästgårds och jag vet inte när jag kommer tillbaka dit igen.
Så idag blev det premiär för mig på Studio 81, med adress Östgötagatan 81.
Under en kopp kaffe med tillhörande liten, mörk, chokladbit  pratade jag och frissan igenom möjligheterna till vad som skulle kunna göras med mitt hår. Och de var inte obegränsade...
Efter tre timmar var jag klar och jag kunde fortfarande känna igen mig i spegeln. Alltid något! Och jag var nöjd.
Hit kan jag absolut tänka mig att gå igen. (Även om priset var fyrsiffrigt...)
 
Välkomnande!
 
Efter lunch så tyckte jag att det vackra vädret verkligen inbjöd till en långpromenad. Bäst att passa på att tanka Dvitaminer.
Tyvärr, så gjorde kylan sig påmind i det ärr jag har på kinden ( efter operationen i höstas) och det sved ordentligt. Får bli plåster på vid nästa långpromenad i kyla.
 
Längs Hammarbykanalen
 
   Hammarbybacken, men inga synliga skidåkare idag.
 
Hemma igen!

Strax före tre.......

    
Eftersom jag troligen har mer än 100 timmars arbete med att flytta tillbaka mina foton till datorn från den separata hårddisken och redigera alla på nytt så har jag inga svårigheter alls med att få dagen att gå.
Men fram på eftermiddagen kom jag mig ut i alla fall och pulsade fram i snön längs Östgötagatan, Åsögatan och Götgatan här på Söder.
När jag passerade en hårsalong så kom jag på att mitt hår absolut skulle behöva trimmas till. Så i morgon förmiddag är det dags. Skönt! Provar nu en för mig ny salong, som jag hört och läst en hel del gott om. Om de sedan lyckas med att få fason på mitt "babyhår", det återstår att se. Men å andra sidan så kan det ju knappast bli värre.....
 
Tullgårdsparkens träd var vackra med sina snöklädda grenar.
 
 
                 Skönt att vara varm om fötterna.                           Hårsalong att prova. Lagom trendig för mig.....
            Uggsen är inte så vackra, men ack så varma.
 
                                                               Korsningen Åsögatan- Götgatan          
 
När jag nu ändå var ute så tog jag ett varv upp till "Skrapan", gamla Skattehuset på Götgatan, för att titta in i Akademiebokhandeln. Alltsedan jag kom hem har jag tänkt att köpa Paulo Coelhos almanacka för 2013. Almanackan har gott om utrymme för att skriva egna tankar och är välfylld med tänkvärda citat.
 Tipset om denna almanacka fick jag av en "booggvän" i Umeå, Marja  och hon bloggar så gott som dagligen i Västerbottenkuriren om allt mellan himmel och jord. Omväxlande och rolig läsning! Titta gärna in hos henne!
 
                                                                           
 
På hemvägen passerade jag min favortitblomsterhandel (ligger på Götgatan) och kunde inte motstå att ta hem lite vår till lägenheten.
Dessa vackra persikoblommor bara ropade på mig från fönstret...
 
Och de  doftar ljuvligt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                     
 

Snö och ännu mer snö

    
Det har snöat hela dagen. Stora flingor har singlat ner och lagt sig som en tjock och vit matta både på vår balkong och ute på marken.
Snön lyser upp och den annars så korta dagen kändes genast lite längre. Visserligen är allt relativt, men det var nog mest känslan av det hela. För redan före tre så var det dags att tända de lampor som inte varit tända sedan tidig morgon.
Dagen har bara flutit på, inga stordåd alls och jag har inte ens varit utanför dörren. Men i morgon så....
 
 
 
Däremot har jag försökt att strukturera upp resten av januari och första hälften av februari och planerat in diverse roligheter. Och därutöver hoppas jag på att en hel del spontana trevligheter kommer att infinna sig. Bara så där rakt av.
Ett par kortare resor finns också inplanerade.
I slutet av januari provar vi Vikinglinjens helt nya, jättestora fartyg, som är döpt till Grace. Vi provåker henne på över till Åland och Mariehamn. Grace är hela 218 m lång, 32 m bred och kan ta 2800 passagerare. Fartyget skall trafikera  sträckan Stockholm - Mariehamn med stopp i Mariehamn. Återkommer med recension.
 
I början av februari bär det av mot Vemdalen för skidåkning under några dagar.
Jag tycker verkligen om att åka utför, men under åren i Peking har det ju inte blivit några vintersemestrar  vare sig i Alperna eller de svenska fjällen så det blir kanske lite som "bambi med för hala skidor i backen".
Under Pekingtiden blev det ett par turer  per säsong till ett skidområde i närheten av stan, Nan Shang, där backarna kan påminna om Romme här i Sverige, men med den skillnaden att det i Nan Shang bara finns konstsnö.
Kul var det i alla fall!
 
Och vem vet? Kanske blir det fler resor under våren och en tur till Berlin skulle vara väldigt trevligt.
Resten får än så länge vara lite oplanerat.
 
 

Kalas, kalas, kalas...

    
Jag tycker nog att jag nu kan räkna mig som frisk igen. Visserligen får jag tänka på vad jag äter, när det sker och att det blir i lagom mängd. (Vad det nu är...)
Men jag har inte ont i magen längre och sänkan är snart som den skall vara, alltså mellan 0 och 10.
Skönt!
Så i helgen passade jag på att fira, dock med viss måtta.
Max (barnbarnet) fyllde tre år  i lördags och det firades förstås med kalas hemma hos Maxfamiljen i Uppsala.
Jättemysigt! Och Max är så härlig!
 
 
                                                                                  
                                    Mamma Liv hjälper Max att skära första tårtbiten och blåsa ut ljusen.
 
Från Uppsala gick färden vidare mot Steninge (Märsta)  och vännerna Vivi och Ubbe.
Mörkret hade lagt sig och när vi körde ner mot deras hus, alldeles vid Mälaren. Det var mycket snö sista biten ut och det kändes härligt att befinna sig mitt i ett vintersagolandskap.
Inne i stan är det ju mest den smutsbruna snön som ger sig till känna dessa dagar.
 
Välkomnande!
 
Och väldigt mysigt. Alla tre hundarna är förstås med och myser....
 
Det blev en helt underbar kväll tillsammans med goda vänner och sent blev det. Men vad gjorde det?
Ett stort hus med gästrum för övernattande gäster kändes lyxigt och klart att vi nappade på det.
Söndagen bjöd på sovmorgon, strålande sol, frukost med utsikt över Mälarens is, snöklädda omgivningar och en stärkande promenad innan vi åter styrde kosan hem till storstan och Söder.
 
 
 
 
 
Tiffanny, min favoritkatt. I övrigt är jag rädd för katter, men denna vackra katt är ett undantag.
 
                                                                                                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Viss ordning återställd

    
 Puh! Som jag har svettats.... Inte av hårdträning av kroppen, utan mer av att fundera . Som jag har funderat på mina foton i datorn, iPhoto programmet. Mina foton var plötsligt i fredags bara borta därifrån.,men, de fanns ändå kvar på datorn. Men i ett annat program.
Att ladda upp foton gick inte och heller inte att redigera dem.
Jag satt uppe halva natten från fredag till lördag, jag hade med datorn till Max tre årskalas. Kanske fanns det någon där som kunde hjälpa mig. (Många som jobbar med it och datorer...) Ack nej! Flera försökte tappert, men inget resultat.
Men idag skedde ett MIRAKEL......kanske viss överdrift.
Jag åkte till den ganska nyöppnade Apple butiken i Täby Centrum där jag fått tips om att man kunde få hjälp.
Egentligen skulle man ha beställt tid via internet men kundanströmningen idag var klen så efter att ha väntat i 15 minuter så fick jag kvalificerad och professionell hjälp. Och efter 40 minuters arbete, utfört av en pigg, trevlig och förstående yngling, fanns mina bilder åter i programmet iPhoto.
Vanligtvis beräknar presonalen ca 15-30 minuter /kund. Men denne min räddare tyckte npg synd om mig så besöket fick ta 90 minuter. Dessutom helt kostnadsfritt. Vilken service!!
Jag skall även på återbesök i veckan för att se att jag fått ordning på alla bilderna.
 
En av orsakerna till att bilderna försvann från iPhoto var att jag hade så jättemånga bilder och att minnet på min MacBook började tryta.
Så för säkerhets skull har jag nu köpt en extern hårddisk med massor av utrymme och alla bilder är också säkerhetskopierade på två ställen.
Gissa om jag är både glad,lättad och tacksam.
Ett problem, eller kanske möjlighet för mig att fnula vidare, är att när jag skall skriva ett blogginlägg så hittar jag inte de album/foton jag vill använda. Måste gå igenom ALLA bilder. Puh!
Men jag är en envis typ!
 
 
 Älskade Max!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En dag att fira! Max fyller år!

    
Idag fyller världens goaste och finaste Max tre år.
 
Max!
 
Tänk, tre år har gått sen du kom till världen. Tre fantastiska år, men jag missade din ankomst, det gjorde jag.
Jag befann mig i Peking när du bestämde dig för att se dagens ljus och det skulle dröja tre långa månader innan vi möttes. Men jag fick ju se dig på kort. Du var så liten, så liten men så jättefin.
Oj, vad jag längtade efter att få hållla dig. Men det skulle dröja några månader och tänk din första resa till Peking gjorde du som en tre månaders liten baby. Vilken lycka att få hålla dig för första gången!
Tiden har gått fort och idag fyller du tre år.
Fyra resor till Peking har du hunnit med och två gånger har du varit på den Kinesiska Muren.
Och jag minns med sådan glädje nu i november 2012, när du står på Muren en strålande vacker höstdag och säger; "Det är härligt att vara i Kina".
Tack älskade Max för att du finns och att jag har lyckan att vara din mormor. Idag skall vi fira dig!
 
           "Den 12/2-2012, föddes jag på Akademiska                    " Mysigt att vara hos moster Helen."
                             sjukhuset i Uppsala. Och liten var jag... "                ("Mössan" håller mig varm)
                                                                                           
"Mamma Livs famn känns trygg."
 
  "I Peking kom Sofia, vår vän och kinesiska lärare .              "Mamma, pappa och jag  på Champagenbrun  på besök. Lika bra att ta tag i språkträningen på en gång."           Hotell St. Regis i Peking. Min debut där
                                                                                                 som tre månaders baby."
                                                                     
                                   "Redan som mycket liten, april 2010, ville jag följa med mormor till Kinesiska muren.
                                                                                     Vilken utsikt! "                    
                                                                            "Fantastiskt"
 
 
                                    
                "Jag gillar att åka tåg och det gör jag ofta.         "Snön vet jag inte om jag gillar, men ibland är det kul."
               Särskilt  mellan Uppsala och Stockholm".
                                                                              "Det är härligt att var i Kina!"             
                                                                                     
 
 
 
 
 
 
 
       
 
 
 
 
 
 

Bilderna som försvann

    
Oj, oj, oj..... Jag har idag av misstag raderat mitt iPhotobibliotek på datorn. Bilderna finns kvar, jag hittade den b.l.a.i Finder, men det är svårt att bringa någon ordning bland virrvarret. Eventuellt har jag raderat hela iPhotoprogrammet. Pust!
Jag har i alla fall inte "tömt papperskorgen" i datorn, så med hjälp kanske jag kan återställa det hela. Hoppas innerligt!
För som det är nu så ligger bilderna sorterade på Finder efter månad, datum och år.  Alltid något! Men jag saknar mina händelsemappar som jag så ordentligt märkt upp.
 
Max, mitt älskade barnbarn, fyller tre år i morgon och jag tänkte göra ett collage till honom med början den 12/1-2010, den dag han föddes och fram tills idag. 
Så jag satte i gång att leta och skicka foton från en annan dator till min mail och någonstans här, när jag laddade bilderna till min MacBook, så försvann alla "händelser" ( foton) från iPhoto  och hamnade alltså i Finder.
Och nu när jag provat att lägga in bilder från någon av kamerorna så går det inte. Bilderna kommer inte in och iPhoto svarar inte.
Vet någon vad det kan vara för fel? Jag vill gärna ha hjälp!!!
Tack på förhand!
 
 Världens finaste Max fyller tre år i morgon, den 12/1-2012.
 
 
 

"Kondis" (konditori) och inlämning

    
Ida blev det en längre utflykt för min del. Nåja, allt är relativt förstås.....
Men en tur ner till Auktionshuset Metorpol  på Sveavägen för att lämna in i mitt tycke några onödiga föremål i keramik.
Just 50 talet är inte direkt min melodi i fråga om vare sig möbler eller prylar. Tror jag blev mätt på det under den perioden. Ser inte direkt charmen med det hela. Men kan tänka mig att de som nu är frälsta på 50 tals prylar är uppvuxna långt senare......
 
Träffade senare Ninni, en av mina bästa vänner och vi bestämde oss för att gå på kondis. Ett bra alternativ om man är i Vasastan är Konditori Ritorno, för mig förknippat med 1960 talet då jag gick på gymnasiet uppe vid Tegnerlunden.
När det var håltimmar så var det lätt att ta sig en promenad hit och det var också lätt att dröja sig kvar. Och så blev det idag också.
I över två timmar satt vi och pratade och njöt av att bara vara med en kaffe och en i och för sig alltför söt cheescake.
Men miljön här inbjuder, både som förr och även idag, till långsittning.
Och gissa om vi hade mycket att prata om.....Det var ju ett par månader sedan vi sågs.
Detta var den första längre utflykt jag gjort på över en vecka.
Härligt!
Och tack Ninni för en mysig eftermiddag!
 
 
Peter, alltid lika glad och med nya hattar varje dag.
 
 
Mysigt med kondisbesök.
 
 
 
                                                                                       
 
 
 
                                                                                                 
 
 
 
 

Skynda på!!!

    
Jag vilar mig fortfarande i form, men börjar tröttna på det. Tillhör ju inte direkt "de stillasittandes skara" utan vill ha en mer aktiv vardag än vad jag just nu har.
Kanske finns det en genväg? Har grunnat på det idag och det gjorde jag så länge att det hade blivit skymning (klockan 14.30) innan jag tänkte ta mig en tur ut. 
Har ägnat dagen åt att ännu en gång gå igenom lådor och garderober och andra gömmor och kastat massor. Och det som kan återanvändas skall jag lämna in till Stadsmissionen i morgon.
En del saker skall också säljas. Har sett att det är diverse auktioner på gång i Stockholm i januari månad så lika bra att passa på.
Ett annat projekt att ta tag i är att  rensa i källaren. Och där kan jag säkert hitta en massa onödiga saker från årtionden tillbaka.....
 
Humöret går väl lite upp och ner och jag vill inte längre ha ONT och jag vill inte längre ha feber. Det tär på krafterna och humöret.
Men positiva tankar är viktiga och jag lyssnar gärna mellan varven på en av de cd skivor som jag tidigare fått av Lars- Erik och Elene Uneståhl; "Humor och glädje För attityd och livskvalitet" (mental träning)
Den skivan ger lite distans och visst är det så att både humor och glädje är viktiga ingredienser för att skynda på tillfrisknandet. Men jag vill skynda på ännu mer...
 
 
 Vackra tulpaner gör mig glad.
 
 God mat likaså.
I går provade jag ett för mg nytt recept på lax (salmalax) men det går med vilken lax som helst.
Jag blev bjuden på den här rätten för ett tag sedan på "restaurang Seven- Heven"; alltså hos goda vännerna Ninni och Sven.
Lax med löjromsfärskost som topping, därtill råstekt potatis och frästa kantareller blandade med lite knaprigt bacon. (Egentligen skulle också skivad gurka och tunnskivad rödlök marineras i 1 msk ättiksprit och 1 tsk socker
under 30 minuter, en detta hoppade jag över. Magen skall inte ha lök just nu...)
Det blev verklihgen gott så det här kommer jag att göra flera gånger.
 
 

Ihärdig och fundersam

    
I morse snöade det rejält i Stockholm och det var skönt att inte behöva ge sig ut. Enligt radion var det stora förseningar på bussar som inte kom fram, pendeltåg som inte gick och bilar som stod stod i lååånga köer på infarterna.
Bestämde mig för att ta tag i ett praktiskt bestyr.
 
 
I morse klockan 9

Första punkten på listan var att återigen kontakta flygbolaget Finnair. För när jag kom tillbaka från Beijing, den 19/11, så var min resväska trasig, vilket jag inte upptäckte på Arlanda.
Jag reklamerade via mail till Finnair, hörde inget. Skickade på nytt en kopia av första mailet efter ett par veckor.  Hörde inget. Skickade en tredje kopia och hörde inget. Puh!
Mailade då till deras servicecenter, i positiv anda, och fick ett skadenummer. Alltid något.
Men eftersom inget mer har hänt på en vecka så ringde jag idag till huvudkontoret i Helsingfors och det visade sig att mina mail inte kommit fram utan hamnat i spamavdelningen.
Så efter att ha skrivit nya mail, på nytt skickat alla de tre gamla mailen så skall det nog ordna sig. Väntar med spänning på svar angående min ersättning eller ny väska. (Resväskan som gick sönder går inte att använda.)
 
 
 
 Revan i väskan.
 
 Efter lunch slutade det snöa och vi bestämde oss för att ta en tur till Sickla för att handla. Vi antog att de värsta trafikhindren var borta så dags och det stämde gott.
Men när jag gick där inne på ICA bland matdiskarna så blev den stora frågan vad jag skulle kunna handla. Vad kan jag äta för att må bra?
Det kändes som om det bara var att passera det mesta i fruktväg, förutom bananerna och mangon. Nu är det ju inte heller melonsäsong.
Grönsaker? Ja, avokado går bra, morötter, (kokas) sallad, gurka och tomater ( de båda sista smaklösa så här års). Något annat kom jag inte på och jag som är så förtjust både i sockerärter, sparris och broccoli...
På något sätt känns det  begränsat och ovant med fisk, köttfärs, kyckling och lite skaldjur.
Men det blir också en utmaning att variera detta tema på mat. Och ägg är helt perfekt för mig och soppor går ju att variera......
 
Det känns nog bäst för mig att inte hårddra något, utan att vid de tillfällen jag är bortbjuden äta det som bjuds och njuta av det. För den guldkanten på tillvaron vill jag helst inte undvara.
 
 
 Fram på kvällskvisten ........
 
 
 
 
 
 
 

Runt tre kvarter

    
Dagen har gått utan att något särskilt har hänt och jag vilar mig fortfarande i form.
Det mest aktiva jag gjort är att tittat på diverse skidtävlingar på tv......Inte optimalt! Men en runda runt tre kvarter blev det fram på sena eftermiddagen.
I övrigt har jag också följt upp råd jag fått angående en mer lättsmält kost. Spännande och roligt!
Detta i sin tur gjorde att jag provade att göra bananplättar till mellanmål.
Jag fick tips om en blogg som heter Under vårt tak och där ges bra info om hur kosten påverkar
oss och vad man kan tänka på/undvika för att kroppen skall må bättre.
Och för min del skall jag i första hand undvika rött kött, mjölmat och mjölkprodukter och socker liksom mat, frukt och grönsaker som är hårdsmält.
Antar att jag får pröva mig fram och använda min uppfinningsriekdom för att experimentera. Spännande! Nya utmaningar väntar.
 
Tips från "Under vårt tak"; bananplättar. En banan mosas, blandas med två ägg och steks som plättar.
Jättegott!
 
Promenad längs kajen hos oss
 
 och upp till Skanstull för att sedan gå en bit på Ringvägen innan jag gick hemåt igen.
 

Kreativ!

    
Även om man skall/bör vara positiv så kan man inte med bästa positiva vilja i världen påstå att jag vare sig är pysslig eller händig på något sätt. Papper, lim, garn, färger, symaskiner, stickpinnar, synålar,virknälar och diverse annat, blir i min närvaro ogina och inte alls positiva.
Jag har snarare en känsla av att dessa verktyg retas med mig och mitt i grunden positiva intresse. Nåja, en liten överdrift kanske....Men jag måste tillstå att någon direkt vänskap mellan mig och dessa ting inte hunnit etableras på över 60 år. Men kanske finns det hopp.
Ni som sett mig i pyssliga sammangang vet exakt vad det gäller. Kreativiteten finns nog, men på andra områden.
 
Eftersom jag i ytterligare ett par dagar skall "flyta omkring" vad gäller kosten så har jag idag försökt att hitta bra sopprecept. Tomatsoppa och svampsoppa av Keldas fabrikat är helt ok men blir tråkigt att äta i flera dagar.
Så idag har jag försökt mig på en thailändsk rissoppa till lunch, dock inte särskilt vacker på bild.
Och i kväll blir det en potatis och purjolökssoppa, egentillverkad.
Sopporna måste vara milda och finfördelade, så en mustig gulaschsoppa göre sig ej besvär just nu. Den får jag längta efter och likaså de goda thailändska sopporna.
 
 För att det inte skulle bli för tråkigt och även för att få till det lilla extra, att pigga upp mig själv med, har jag provat att göra nymodigheten "smoothie", att likna vid gamla tiders milkshake men med mer frukt.
Tittade efter vad som fanns i gömmorna och lät kreativiteten stå för resten.
Riktigt gott och så pigg jag blev!
 
 Frysta hallon och blåbär blandades några sekunder i beredaren med banan, 2 dl lättfil, samt 1 dl lättmjölk. Klart! ( Men mycket disk...) Får kanske investera i en mixer eller blender.
 
 Resultatet!

Positivt!

    
I morse väcktes jag inte direkt av fågelsång, men väl av doften från en temugg och när jag tittade ut såg jag också solen gå upp över Årstaviken. Trevligt!
Och idag var det utökad frukost; 2 dl filmjölk. Gott!  En bra början på dagen!
Men det som verkligen gladde mitt brydda hjärta var när läkarronden (plus den läkare som var med här i går) kom   och bad min "sänggranne" om ursäkt för att "det var oövertänkt och blev väldigt tokigt att i går föra ett allvarligt samtal med en patient på en sal där det ligger flera patienter." 
Skönt! Och mitt hjärta mådde genast bättre.
 
ETT POSITIVT BEMÖTANDE ÄR ALLTID VIKTIGT och särskilt viktigt är det naturligtvis för någon som befinner sig i en utsatt situation att få det ett positivt bemötande som kan vara avgörande för så mycket.
 
För egen del har jag hela tiden fått ett bemötande, men min åkomma är mer lätthanterlig.....Där finnns det botemedel.
 
Fick i går ett härligt kort av vännerna Ninni och Sven. Och visst ler man? Positiva tankar gäller!
 
 
Jag kände mig piggare allt eftersom dagen gick och mina provsvar hade förbättrats så jag hade hopp om att kunna åka hem på eftermiddagen.
Visste att ett par undersökningar skulle göras, men sängplatser på Stockholms läns akutsjukhus är en klar bristvara så mitt förhandlingsläge var gott.
Hemgång blev det, dock med en del restriktioner.
Och att fortsätta vila mig i form kan jag göra hemma.
 
Jag är glad över att jag snabbt ( alla som kommer in på en akutmottagning graderas efter skadebehov) fick så proffsig hjälp och det känns tryggt att ha ett bra sjukhus så nära.
Att sedan landstingspolitikerna ännu inte förstått att människor halkar på isiga gator och gångvägar, får istappar i huvudet från tak som inte skottats, att trafikolyckorna ökar när det är is och snö eller att man blir akut sjuk; det är en helt annan sak. För om de förstått akutvårdbehovet så skulle det nog underlättat både för personal och patienter.
Kanske ett studiebesök på en akutmottagning ett dygn skulle ge ökad förståelse för vilka insatser som kan krävas från politikerhåll.
Men ansvariga politiker har kanske en gräddfil in i akutvården? För egen del är jag glad för att lättfilsvägen är framkomlig och tillgänglig.
 
 
Hemma!
                                                                                             
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Illa berörd

    
 
Jag och droppställningen har för stunden tagit oss ut i dagrummet för att få en paus från sjuksalen.
Så vidare hurtig känner jag mig inte, för dieten består av dropp och "diverse klara drycker" men å andra sidan gör jag ju heller inget ansträngande och tarmarna skall vila sig i form.
 
 Dagens frukost och lunch.
 
Men jag måste tillstå att anledningen till min utsvävning till dagrummet var att jag blev både berörd och bedrövad
Jag är inhyst på en sal för fyra personer och för att få lite eget utrymme finns skärmar uppsatta mellan sängarna. Bra i och för sig, men skärmarna dämpar ju inte jludet.
Under morgonens rond fick jag helt ofrivilligt lyssna till när en medpatient, en kvinna på strax över sjuttio år, fick sin "slutdom" av läkaren; "långt gången cancer som spritt sig och inget att göra åt."
Jag upplevde ingen som helst empati från läkarens sida och den sjuksköterska som var med försökte stötta med ett par vänliga ord. Men det kändes så torftigt. Tilläggas bör att det var första gången läkaren träffade den sjuka damen.
Och detta besked ges så här rakt upp och ner, på en rond, och i en sal där det finns andra patienter. (I och för sig har damen i fråga haft cancer tidigare men trodde nog att hon var bra tills för ett tag sedan. )
Jag blev helt förfärad och satte in lurarna till min Ipod i öronen. Jag ville bara inte lyssna! Ville inte!
 
Senare kom cancersjuka damens man på besök och ville genom att prata med läkare/sjuksköterska försöka förstå innebörden i det hans fru berättat för honom på telefon.
Personalen kommer in på rummet och pratar här......
Ingen på salen kan undgå att höra samtalet, trots att vi nog försöker så gott det går.
Paret erbjuds under samtalet kontakt med en kurator och kan få hjälp med tidsbeställningen.
Så torftigt!
Undrar just om läkare på en sån här vanlig kirurgavdelning har någon beredskap för att tala med människor som är i livets slutskede. Men sunt förnuft borde råda.
Jag blir så ledsen, in i själen
För ingen skall någonsin behöva få så tragiska besked på en allmän sal på ett sjukhus. 
Säkert har läkaren gjort sitt bästa.
Och för att vara lite positiv; i morgon är det en ny dag.....
 
Min lilla åkomma tycks i det här sammanhanget som en bagatell, men en ond sådan. Så jag vilar mig här ytterligare en natt.
Kanske kan jag få slå runt på lite soppa framåt kvällen. Och tänka positivt.
 
 
 
 
                                                                                 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad händer?

    
Ibland sker saker och ting plötsligt och man ställs inför faktum.
Visserligen har jag sedan nyårsafton känt mig lite småhängig och trött i kroppen. Men efter att ha varit fyra veckor i Thailand och "vilat mig i form" och som hjälp därtill njutit av underbar mat, fräscha bad, vackra stränder och solnedgångar, lagom värme och en hel del annat så borde jag absolut inte vara varken trött eller hängig.
Tog i alla fall tag i det hela och masade mig up till Ringens Vårdcentral i morse. För säkerhets skull......
Och för att göra en lång historia lite kortare så befinner jag mig nu i en säng på en kirurgavdelning på Södersjukhuset.
Men vägen dit var å andra sidan lååång.
 
 Helen och Rita kom förbi för att titta till mig och hade som "tröstpresent" med sig,
ett rykande färskt exemplar av tidskriften Vagabond som dessutom hade Thailandstema. Perfekt!
 
 Väntan från det jag kom till akuten med min remiss tills jag fick träffa en doktor var bara en knapp timme. Skönt!
 Efter noggrann genomgång bestämde doktorn att jag och magen ( det var den som trasslade) behövde extra tillsyn och omvårdnad så det skulle bli övernattning på någon sjukhusavdelning.
Jag var tveksam, men lät mig övertygas, för i dessa tider när sjukhsen har så många besökare behåller man ju inte  patienter bara för "utfyllnad".
 Så utrustad med brits, sjukhusskjorta, dropp och smärtlindring var jag beredd att i akutmottagningens trånga korridorer invänta en ledig plats på en avdelning.
Och det visade sig ta fem timmar....
 
 
Akutintagets korridor.
 
 Tyvärr, så blev det  för min del  inte något riktigt firande av Liv och Helens födelsedag idag. Jättetrist!
Men å andra sidan så har vi firandet till godo!......Jag ser fram emot det.
 
 
 
 
 
 

Hurra, hurra, hurra!

    
Stort GRATTIS Liv och Helen!
Idag, den 2/1, är det en alldeles särskild och viktig dag, döttrarnas födelsedag.
Tack för all glädje och lycka ni gett mig genom åren.
Jag älskar er!
Många kramar!