Helt apropå....

    
Att det är svårt att hitta bostad, hyra/köpa, i Stockholmsområdet är ingen nyhet direkt. Visst byggs det en hel del men det räcker inte på långa vägar. Och nybyggda bostäder blir dyra.
Men runt Stockholm finns mycket vatten och kanske är detta en helt outnyttjad tillgång när man tänker på bostäder.
Visserligen finns det ett antal bebodda båtar både längs kajen där vi bor, längs Söder Mälarstrand och längs Huvudsta Strand, Pampas Marina i Solna.
Men i Årstaviken, Mälaren, snett emot de omtalade/omskrivna Årsta holmar och nedanför Södersjukhuset, har jag sedan förra året sett denna husbåt ligga käckt på svaj.
Alltså ett "småhus" som är byggt på pontoner.
Bästa läget, sjöutsikt runt om och med närhet till allmänna kommunikationer. Perfekt! Och ingen tomt att ta hand om. Är man odlingsintresserad går det nog bra att ha blomlådor.
Om just denna husägare har någon form av tillstånd vet jag inte. Men huset/båten ligger ju på svaj och det är kanske tillåtet.
Nu på vintern kan man ju gå till land och när  isen inte bär  så får man ro de fåtal meter som behövs för att ta sig i land. Naturlig friskvård!
Kanske skulle idén kunna utvecklas ytterligare och fler som behöver bostad kunna få det för Stockholmsområdet med förorter har ju en massa vatten. Vatten som ligger där och inte till så stor nytta förutom att det är fint och rogivande med vatten.
Kanske kunde det bli en lite mer kontinental fläkt på och runt Stockholms vatten, precis som i Amsterdam eller Köpenhamn.
Vad tros om idén?
 
 
 
 Huset/båten är väl förankrad och det finns gott om solceller i söderläge för elförsörjningen.
 
Perfekt altan med mycket sol. Södersjukhuset och bostadshusen i Tanto i bakgrunden.
 
 

Tänka om

    
Dagen blev vare sig som jag tänkt eller planerat. Tur man är flexibel...
Planerna var att tillsammans med vännerna Ninni och Sven besöka Fotografiska muséet för att titta på David LaChapelleutställningen, Burning Beauty och därefter äta mat tillsammans. Men tyvärr så får mina tarmar då och då för sig att de vill trilskas. Och idag var just en sådan dag. Inte mycket att göra åt.
Det går ju över och genom att bara äta flytande kost ett par dagar så är jag snart pigg igen. (Viktigt är att tarmarna får vila, för annars trilskas de ordentligt med både hög feber och sänka som extra krydda.))
 
Burning Beauty är i alla fall den största utställning som Fotografiska haft av en enskild konstnär och under tre månader, från den 30/11 och fram till den 3/3 har 250  fotografiska verk, musikvideos och filmer visats upp. 
Men utställningen är inte slut riktigt än så jag kanske hinner dit. Återstår att se....
 
För att pigga upp mig lite extra har jag suttit på balkongen i solgasset, väl påklädd, och bara njutit av det jag sett. Man ser mycket från vår balkong....
Jag såg isflak med sjöåglar som flöt förbi i Hammarbykanalen ner mot slussen och det såg så roligt ut när de tillsammans, som på en given signal, gled av isflaken och själva började simma.
 
Måsar på glid....
 

Vattnet var helt stilla och det var vackert att se hur husen på andra sidan, i Hammarby Sjöstad, speglade sig och även idag, en vardag, var det många som promenerade längs vattnet och satt på bänkarna och solade sig.
 
 Sol i dag också....Bra för kropp och själ! Bilden tagen klockan 15.
 
Fortfarande vid 17.40 var det ganska ljust ute...
 
Och för att muntra upp mig kom maken hem med en bukett tulpaner. Mysigt!
 
 

Mat, prat och böcker

    
Vi är några "damer", alla med ett förflutet i Beijing, som  regelbundet träffas, äter god mat, pratar i största allmänhet och givetvis diskuteras, lånas och rekommenderas böcker.
Gårdagens kväll var just en bokklubbskväll och vi samlades hemma hos Birgitta och det var lika trevligt som vanligt.
Jag ser edan fram emot nästa bokklubb.......
 
 Min skörd från gårdagen blev böckerna: "the other hand" av Chris Cleave, en historia om två kvinnor vars liv och öde sammanfaller en ödesdiger dag och en av dem tvingas till ett hemskt val.
Morgon i Jenin, av Susan Abulhawa,en bok som utspelar sig på Västbanken och är en dramatisk berättelse av kvinnan Amal om den palestinska släktens Abdulhejas levnadsöden och den starka kärlek som får släkten att hålla ihop trots hemska levnadsöden.
Den tredje boken jag lånade var Den sjätte gudinnan av Karin Alfredsson. Den handlar om ett par kvinnor i Indien och deras/kvinnors utsatthet i det indiska samhället. Jag vet att Karin Alfredsson har skrivit flera böcker som just tar upp kvinnors utsatthet och kamp i olika länder, men det här är det första boken jag läser av henne. Spännande!
Marianne presenterade också läsplattan och berättade hur den fungerar. Helt perfekt att både kunna köpa och låna böcker (på biblioteket) och samla alla på läsplattan. Inget extra bagage att ha med sig utan allt finns samlat på plattan och behöver man nya böcker under tiden är det lätt ordnat via internet.
Absolut något att överväga.
Antar att man också kan använda en Ipad till det, men då blir ju priset mycket högre. Och jag behöver inte just nu alla funktionerna i en Ipad eftersom min lilla, smidiga MacBookAir nästan alltid är med.
Och läsplattan kostar ca 1500kr. (Finns nog både dyrare och billigare.)
 

Strålande!

    
 Efter en kopp kaffe och tidningsläsning på balkongen, väl påpälsad, för inte var det några 20 grader där trots att termometern på köksfönstret visade så, blev det ännu en promenad, nu på Årstavikens is.
Oftast går vi på stigarna/gångvägarna längs med vattnet, men idag kändes det som en ynnest att kunna gå ute på isen.
Det var i princip vindstilla, solens strålar värmde verkligen mot både ansikte och kropp så vantarna åkte av och jackan knäpptes upp. Helt ljuvligt med denna efterlängtade sol och klara himmel.
Summeringen för dagens promenader blev 11km, så jag känner mig nöjd både till kropp och själ....
Livet som pensionär är faktiskt väldigt bra! Men det tycker jag ju i alla väder....
 
Vi gick ner på isen efter Skanstulls och Skansbron.
 
Solen rakt i ansiktet, saknade mina solisar.
 
       En farledsmarkering som säger ankring förbjuden och en boj som väntar på sin båt. 
 
Båtar på vinterförvaring och bakom dem de små kolonistugorna
som klättrar uppför berget mot Södersjukhuset.
Sommartid syns de inte utan dols av trädens grönska.
 
Nästa gång blir det en termos med choklad, sittunderlag och ett gäng smörgåsar som får följa med ut           
 
 
 
 
 
 
 
 

Sjöfåglar i kanalen

    
 Inspirerad av gårdagens härliga väder så var jag idag på morgonen, nåja tidig förmiddag då, ute på promenad längs vattnet. Har insett att vatten har en positiv inverkan på mig.
Gick längs kajen bort till Barnängsbryggan, färjade över till Sjöstaden, fortsatte längs vattnet, Sickla Kanal och upp  mot Hammarbybacken, (Björkhagen) och vidare in i  Nackareservatet.
 Mängder av spår att välja på och i olika längder, men det får bli nästa gång.
Vände och gick tillbaka längs vattnet och färjade över till Södersidan igen.
Det blev lite drygt en timmes promenad i rask takt och sedan smakade det alldeles utmärkt med frukost.
 
Trots vårkänning i luften såg det kallt ut för både måsar, sothöns och svanar där de simmade bland isflaken, men de såg ut att ha det bra.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Termometern visar just nu på +17 grader i solen utanför köksfönstret så jag skall sätta mig i lä på balkongen, väl påklädd, med en påtår kaffe.

Trångt och härligt i vårsolen

    
Efter förmiddagens tv tittande, VM på skidor, så kände både Bosse och jag också för att röra på oss. Men när vi klev ut genom porten kändes det trångt på kajen, lite  som att behöva ta en kölapp för att få en plats i leden av människor som promenerade och joggade längs kajen.
Givetvis bidrog det härliga vårkännningsvädret till anstormen av människor. Och att promenera längs kajerna i Stockholm verkar vara väldigt inne just nu.
 
 Kajen utanför hos oss klockan 13.10.  Trångt åt båda hållen.
 
En plats i solen för matte, husse och hund.
 
                                                                           Och jag njuter också. 
                            
  Kanske årets först fika på en uteservering? Bilderna är från färjeläget Barnängsbryggan
där färjan går över från Södersidan till Hammarby Sjöstad.
 

Vår runda fortsattes längs kajen mot Danviksbron, över den och ner på andra sidan vid det nybyggda området längs vattnet och inloppet till Stockholm, Saltsjö Kvarn. Det var första gången vi promenerade här och det var roligt att se området. Från kajen här arbetade vi oss uppför massor av trappor och kom upp på Danviksklippan.
Och sedan fortsatte vi längs vattnet i Hammarby Sjöstad via det nybyggda Henriksdalsområdet.
 
Fin utsikt från Saltsjö Kvarn mot Valdemars Udde, till höger.
Den stora byggnaden till vänster är italienska ambassaden.
         
Längs Henriksdalskajen                                                                             
  Vy mot Globen.
 

 
   Tillbaka på Södersidan och snart hemma igen, efter ett par timmars välgörande och uppfriskande promenad.                                                               
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                         

Dig har vi firat

    
En av mina äldsta väninnor, Inger, fyllde jämna år för några dagar sedan och i går var det vår tur att få uppvakta och fira.
En mysig, trevlig och rolig kväll blev det.
Och som vanligt med mycket god mat, dryck, prat och skratt.
Eftersom vi alla är förtjusta i att resa så delade vi vårens och sommarens tankar vad gäller resor, både längre och kortare.
Tillsammans kunde vi i stort konstatera att vi nu sett ganska mycket av världen och nu börjar återkomma till de resmål vi gillar bäst. Visserligen med några avstickare....Det kan ju finnas något spännande bakom ett hörn....
 
"Födelsedagsbarnet" och le chèf.
 
Champagene,snittar med löjrom och lax blev en härlig start på kvällen.
 
Till bords, vackert dukat i grönt. Och visst känns våren lite i luften, dukningen?
 
Väldigt god kycklinggryta med steklökar i en härlig sås, ugnsrostad potatis med gul paprika, oliver och citron, väldigt fräscht, och en sallad med olika salladssorter, små tomater och oliver. 
 
För mig som älskar ostar så smakade dessa underbart;
en välmogen brie, en smakrik roquefort och en delikat getost.
 
Det blev  verkligen en helkväll, men så småningom blev det dags att åka hemåt. I god tid var vi ute vid busshållplatsen för att ta 607an till Karolinska Sjukhuset och där byta till 3an för att åka till Söder.
Vi väntade på 607an och sex minuter efter utsatt tid var ingen buss inom synhåll. Men så plötsligt kommer bussen i milt sagt hög hastighet. Försenad! (Oss gjorde det inte något för vi skulle inte med något pendeltåg)
Hur som helst, så behövs det tre busskuponger från Sollentuna och in till stan. Våra accesskort är inställda på två kuponger och man kan på bussen trycka på en knapp och få tillägg med en kupong. Men vi hade inte gjort det tidigare och ville fråga chauffören hur det gick till. Men icke!
Chauffören/bussen var ju väldigt sen och de flesta passagerarna skulle till Sollentuns station för att ta pendeln in till stan. Chauffören skrek åt oss att bara sätta oss ner, han hade inte tid......Ett tåg skulle passas! Ja, ja....
Chauffören kör i princip bussen på två hjul och sladdar i rondellerna. Just när vi kommer fram till Sollentuna station så kommer pendeltåget och alla rusar. Hoppas de hann!
(Saken är den att Norrortsbussarna fått väldigt mycket kritik, alltså bolaget som driver dem, för att de alltid/ofta är väldigt sena, så jag kan förstå att chauffören ville passa tåget...)
Vi kom i alla fall i rekordfart till Karolinska, tror att föraren fortfarande var jättestressad och kunde i lugn och o komma vidare med 3an hem.
 
                                 
                                                                                        
 

Vårtecken? Några, kanske....

    
Efter lunch så bröt solens strålar igenom molntäcket och vi skyndade oss ut på en långpromenad. Eftersom vi bor alldeles vid Hammarbykanalen(Saltsjön) och Årstaviken, Mälaren, så blir det ofta så att vi tar oss ett varv runt Södermalm, en sträcka på lite drygt en mil.
Nu var det ett bra tag sedan vi gick varvet och vi kände oss en aning orastade och omotionerade. När vädret, i våra ögon är bra, tar vi det här varvet flera gånger i veckan och från lite olika håll. Mest för omväxlingens skull.
Över huvud taget promenerar vi mycket, men är vädret trist och grått så är inte motivationen så stor. Och absolut inte för gå en mil.
Men egentligen finns det ju inga dåliga väder....
Får nog skärpa till mig.
Idag var det i alla fall lite vårkänning i luften och Bosse och jag gick rundan med med lätta steg.
Och det fanns en hel del lite vårliga tecken att stanna vid....Eller var det månne en bara en förhoppning?
 
 
 
Vi vek av vid Tanto där ett par soldyrkare hade tagit plats på bänken. Och vi gick förbi det som skulle vara "det Nya Hornstull". Nytt och nytt? I varje fall var det en byggarbetsplats så det är väl på gång....Men tunnelbanestationen var klar.
Det blev sedan en tur förbi Högalidskyrkan, upp mot Skinnarviksbergen, och därifrån är utsikten över stan magnifik. Här väntar bänkarna fortfarande på besökare.
Men koltrastarna var på plats i buskarna och sjöng vackert under tiden de letade mat.
 Och nog tyckte jag att isen börjat smälta i de fina isformationerna uppe på berget vid Söder Mälarstrand.
Visst är det snart vår?

 

Språkträning

    
Jag tycker ju att det är så roligt att vara i Beijing och i Kina, över huvud taget. De år vi bodde där har nog präglat mig mer än vad jag egentligen förstår. Men å andra sidan behöver jag inte förstå allt.
Tyvärr, märker jag att det är svårt att hålla kinesiskan/mandarin vid liv här hemma. Jag repeterar glosor, grammatik och gamla texter under några timmar varje vecka, men det räcker inte långt.
 Jag hör inte dagligen kinesiska runt mig och jag kan ju inte heller träna på att prova fraser och uttal så att någon hör mig och kan rätta mig
I Beijing arbetade jag ganska mycket och hade följaktligen inte tid att ägna dagar åt studier i mandarin utan det blev kvällstid en gång i veckan och några timmar varje söndag, i princip, som Sofia kom hem och undervisade mig.
 Vi hade också en del praktisk träning ute på stan med bussåkande, shoppande, restaurangbesök m.m. Och det var verkligen både roligt och lärorikt. Det gäller att ha tungan rätt i mumnnen och få till rätt betoningen på orden.
Hur som helst, har jag faktiskt sådan tur att min kinesiska lärare från Beijing, Sofia, finns i Stockholm sedan ett par år tillbaka och vid ett eller ett par tillfällen i månaden ses vi under några timmar eller en hel dag och då blir det av att träna upp och damma av de gamla kunskaperna. Jätteroligt!
Sofia är numer väldigt duktig på svenska så vi blandar språken och har båda stort utbyte av att umgås. Och inte bara språkmässigt!
I går hjälpte jag Sofia att gå igenom en uppsats hon skrivit på svenska och där ämnet var "Namn". Hon hade skrivit tre A4 sidor och jag var verkligen imponerad av både ordförråd, grammatik och stavning.
Och jag som inte alls kan skriva några kinesiska tecken.......Sofia säger att det inte är för sent och skall förse mig med lämpliga böcker och då har jag inte längre ursäkter för att låta bli. Så det blir väl något att ta tag i under våren.
 
(Om jag varit tillräckligt motiverad hade jag förstås kunnat fortsätta med distansstudierna i mandarin, men jag tycker det är så tråkigt att sitta på min kammare med en dator och några böcker så jag har valt att avstå. Och jag tycker det är mycket roligare och mer motiverande med egen privatlärare...)
 
Gårdagens språkstudier; en glad och pigg duo som har nära till skratt.
 
 
 Och aftonen följde också i skrattets och mysighetens tecken och med viss kinaanknytning. Jag träffade  Sussie, en väldigt god vän från tiden i Beijing, över en bit mat, på Texas Longhorn i Sundbyberg. Och tänk att en fyra, fem, timmar bara kan susa i väg när man har så trevligt. Konstigt!


 
 

Just i dag var jag arg...

    
Ja, verkligen! Just i dag var jag riktigt arg! Så arg att jag nästan började gråta och det är inte ofta. Men om det inträffat så är det alltid, i mitt tycke, någon orättvisa eller oförrätt inblandad.
Nu för tiden blir jag egentligen  sällan arg. Jag försöker tänka positivt och vänligt, men i dag var de tankarna helt väck.
Jag kommer ut till vår busshållplats vid Nätgrän för att ta 55an strax efter halv två. Är på gott humör och skall möta upp väninnan Ninni i "Fältöversten" på Östermalm.
Vi som väntar på bussen köar och kliver på i tur och oordning. Jag sist.
Har ingen brådska, sätter mig nästan längst bak och åker "baklänges." (Allra längst bak sitter ett gäng ynglingar på väg hem från skolan och tvärs över mittgången från mig sitter en herre i 70 års åldern, mannen M.
 
Plötsligt utbrister busschauffören; "Du där, ditt busskort fungerade inte" när du "blippade". Alla som klev på bussen undrade vem som avsågs. Killarna längst bak tittar på varandra och mannen på andra sidam mittgången började klaga på killarna och antyder att någon av dem har fel busskort eller inget alls. Busschauffören stänger av motorn och mannen M, börjar ilsket se sig omkring.
Så ser sig plötsligt M om och stirrar på den passagerare  han tror har ogiltig biljett.  M skriker högt från sin plats att denne passagerare skall gå av bussen. Nu!!!!!  Busschauffören kommer också fram men ynglingen är så rädd att han raskt hoppar av bussen genom bakdörren.
 
I detta läge vänder jag mig om och ser att den som får lämna bussen är en av de som bor på ett gruppboende/servicehus i vår bostadsrättsförening och i handen håller han ett grönt färdtjänst/busskort.
Jag reser mig snabbt och går dit för att ev. hjälpa till. För sent! Innan jag hinner fram så har ynglingen i pur förskräckelse lämnat bussen.
Jag går tillbaka till min plats och då sätter M i gång att klaga högljutt på mig att bussen nu är försenad p.g.a. att någon försöker snyltåka och att jag, denna tjärring, accepterar detta och minsann var likadan.
 
Jag kippar efter andan och känner hur ilskan tar över. De positiva tankarna är helt borta...Jag hör mig själv med tydlig röst säga:
-"Det finns något som heter medkänsla, generositet och hjälpsamhet och  att ett busskort inte fungerar kan vem som helst råka ut för och är det nu en passagerare som behöver extra tid på sig för att ordna upp det hela så måste det kunna gå." (Typ 1 minut..)
Killarna längst bak tittar på mig med stora ögon och tycktes alldeles förskräckta över att en dam i mina år tar sig ton.
Mannen  fortsätter med sina otrevligheter mot mig och meddelar också högt att sådana som är "knäppa" inte skall åka buss utan stanna hemma.
Jag letar febrilt efter något positivt att säha.....Hittar inget....
Känner att tårarna bränner bakom ögonlocken. Och mannen fortsätter sin resa. Hoppas innerligt att han är ett undantag i vårt svenska samhälle.
 
Vid Skanstull går jag och de flesta passagerarna av av.
Skolynglingarna klappar mig på axeln och säger; "strongt damen" och flera andra kom fram och tycker det var bra att någon reagerar.
Det tycker jag också, men just här på bussen var jag var väldigt ensam om det.
 
(Jag ringde också Servicehuset/Gruppboendet och meddelade vad som hänt på bussen och de var så glada för mitt engagemang. Och resenären som inte fick åka med bussen hade ett giltigt färdtjänst/busskort....
(Så i  morgon skall jag ha en korrespondens med SL om det hela. Viktigt är ju att busschaufföreren får lära sig hur han och säker många andra chaufförer skulle kunna agera i en liknande situation.)
 
På tunnelbanan till "Fältöversten" lugnade jag ner mig och efter att ha öst ur mig hela händelsen för Ninni så kunde eftermiddagen gå vidare. Och i positiva tecken.
En sen lunch fick det bli, så vi styrde stegen mot Östermalmshallen som erbjuder många restauranger och ett härligt utbud av allt man kan tänka sig i mat- frukt och grönsaksväg.
 
 En riktig palett av frukt och grönsaker.
 
Vi tog ett varv i Saluhallen och tittade på menyerna. Och mycket gott fanns att välja på, men frågan var om vi tyckte det kändes ok att betala 110 kr för ett glas vin (minst) och sedan uppemot 200kr för en fisksoppa, fisk eller skaldjursrätt så här till en sen lunch en vanlig tisdag.
Vi tyckte inte det utan styrde kosan ner mot Vapiano vid Stureplan.
nästan folktomt så här vid 15 tiden, bara att välja bord. Annat är det från 17 tiden och framåt under kvällen. då gäller köer och långa sådana.
 
Dagens sena lunch;
linguinipasta, färsk spenat, chilli, vitlök, tomater, dill, parmesan och scampi en härligt gräddig sås.
Jättegott! Och prisvärt! 
Dessutom alldeles nylagat. (Maten tillagas när den beställs)
 
Färska kryddor, bara att välja det man så önskar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kvalitetstid

    
Jag njuter varje dag av att själv kunna bestämma vad jag skall/vill göra eller inte och också när det skall ske.
Förmiddagen ägnade jag åt att fortsätta att redigera och plocka mina "borttappade" foton tillbaka till datorn från den separata hårddisken där de ligger. Och det är mycket kvar!
Men jag är glad över att fotona finns kvar.
Vid en hastig beräkning har jag nog 70 timmar kvar innan allt är i sin ordning igen.
Lunch hemma under tiden jag redigerade; gårdagens rester av pasta med champinjoner, färska tomater, vitlök parmaskinka och parmesanost. Gott!
 
Under tiden jag åt kunde jag inte låta bli att då och då titta på telefonen. Jag har fått ett nytt intresse...
Eftersom jag alltid gillat frågesporter och fick tips om en "app" så skaffade jag för några dagar sedan Quizkampen. Och nu är jag fast i träsket, frågesportträsket.
Det hela går ut på att man spelar mot andra som har appen inom olika kategorier. Man kan välja att slumpmässigt spela mot någon eller spela mot någon som man vet användarnamnet på.
Jag har bara slumpat spelare och det är spännande att se vem jag fått möta, för det har jag ingen aning om.
Man spelar sex ronder mot en medspelare, och om man som jag spelar gratis, så kan man ha åtta spel på gång mot olika spelare. Betalar man går det bra att ha ännu fler spel i gång samtidigt.
Egentligen behövs inte heller att spelen sker genast. Det finns en gräns på 48 timmar och har inte motståndaren gjort sin runda inom den tiden så vinner den andra spelaren. Man turas också om att välja/bestämma spel bland de kategorier som finns.
Finns det fler av er läsare som är med i Quizkampen?
 
Vid 15 tiden, hämtade jag Helen (dotter) efter jobbet i Solna och vi körde ut till IKEA i Kungens kurva. Inte för att vi egentligen skull handla så mycket, utan mest för att titta och få inspiration. Och en måndag mitt i månaden är helt perfekt att besöka IKEA. Så gott som folktomt, lätt att parkera och ingen trängsel.
Vi strosade runt i långsam takt, fikade, fortsatte att strosa, handlade lite. För min del blev det väldigt lite, en bunt servetter.
Men jag hade tänkt mig en lampskärm och ett par sängmattor. Men icke! Helen hade större tur med att hitta saker som hon skulle ha.
Och inte gjorde det något. Kvalitetstid tillsammans. Mysigt!
 
Nu väntar lite mat; skagenröra, bakad potatis och ett glas rött. Också kvalitetstid. Och lite tv på i bakgrunden. (Bosse besöker sin mamma på Åland så jag huserar ensam hemma.)
 
 
 
 
Och kanske någon dessutom utmanar mig i Quizkampen. Återstår att se.
Annars tar jag tag i det!
 
 
 
 
 

Jordnära

    
Grått och allmänt trist väder, snöblandat duggregn och runt 0 grader och absolut inte en dag då man av vädermässiga förhållanden skulle lockas ut på en skogspromenad direkt.
Men, så blev det i alla fall, en riktigt mysig skogspromenad tillsammans med väninnan Eva ute i Upplands Väsby. (Där jag bott i 32 år)
Vi gick en sväng i Runbyskogen, ner mot Kairo (badet vid Mälaren) och tillbaka. Och det var riktigt vackert i skogen,snön var vit till skillnad från den där bruna och fula snön som täcker gatorna inne i stan.
Stärkta och väderbitna av den friska promenaden kändes det extra skönt när vi kom tillbaka att dricka kaffe och njuta av härliga smörgåsar vid köksbordet.
 
Men först var jag en tur till Solna kyrkogård, där mamma och pappa är begravda.
Jag köpte med mig en röd ros i ett hjärta som jag placerade nära gravstenen, så där lite i lä, och sedan grävde jag fram den julros jag planterade på graven i slutet av november. Den fanns där under snön och blommade.
Jag är verkligen förtjust i julrosor, de är så vackra och starka där de blommar i den frusna marken under snön. Men de ger mig också en lite sentimental känsla.
För länge sedan, på den tiden jag bodde i Väsby och i en villa, så hade vi ett par julrosor i trädgården.
Och varje julafton tog döttrarnas farmor in ett par av blommorna och placerade dem matbordet. Så vackert!
Dessa julrosor var väldigt speciella, för farmor Meida hade för länge sedan haft dem med från Estland till Sverige och då planterade hom dem i sin trädgård i Åby och senare när vi köpte ett hus med trädgård ärvde vi dem.
Jag undrar faktiskt var de finns idag....
 
 
 
 
 
 Här syns julrosen bättre, till vänster.

Test!

    
Jag har idag börjat träna på att hitta och testa några av finesser i bildprogrammet på min MacBook Air. Försökte mig på göra ett minicollage, bara för att se om det skulle fungera. Och det gjorde det. Kul!
Jag är ju inte direkt praktisk eller tekninsk, så jag känner mig lite stolt över att jag fick till det.
 
Bosse och jag var i går kväll bjudna hem till vår vän Marjo på middag och där fanns också goa Anna som tillbringat den Kinesiska Nyårsledigheten i Sverige. Så mysigt att ses igen.
Det blev en helkväll med väldigt god mat och dryck; ugnsbakad lax med massor av babyspenat, parmesanost och grädde, rött vin från Per Morberg och till dessert pannacotta, vispad av Anna och serverad med blåbär och pyttesmå mashmallows.
Många skratt ,gamla Pekingminnen, planer och tankar inför framtiden fyllde våra samtal under kvällen. Och vi var helt överens om att vi bara lever en gång. Det är här och nu.
 
Anna och jag skålar för nutiden...
Bosse, Marjo och Anna avnjuter dessert och kaffe.

Envis, ja visst!

    
Äntligen, är min nya resväskan i hamn. Jag har envist och tålmodigt kämpat med Finnair för att få en ersättningsväska och nu är den nya väskan här hemma.
Tor bussen upp till Skanstull, med den trasiga väskan. Det kändes nästan lite vemodigt att skiljas från den. Men jag har å andra sidan haft nästan tre månader på ig att vänja mig vid detta ögonblick.
 
Personalen i Accentbutiken vid Skanstull var väldigt hjälpsamma ( en kedja butiker som säljer allt i väskväg) och värderade min trasiga väska till 1600 kr och för denna summa kunde jag välja en ny väska i butiken.
Märket på den trasiga väskan, Delsey, fanns inte men däremot mängder av olika resväskor i varierande storlekar och modeller. Vilken skulle jag välja?
Mina önskemål var att väskan dels skulle vara lätt i sig och dels ha fyra hjul.
Till sist bestämde jag mig för en ny modell av Samsonite och fick lägga till ett par hundra. Men det var mitt val...
Visserligen är den nya väskan mindre än den trasiga och den är heller inte expanderbar. Å andra sidan behöver jag numer inte heller så stora väskor.
Pekingtiden är på sätt och vis förbi, men en och annan turistresa dit blir det förstås alltid.
 
 
 
 

Ljus i mörker

    
Satt i går kväll skönt tillbakalutad i soffan. Tankarna fladdrade i väg åt olika håll, egentligen utan något sammanhang. Och skönt var det!
Så småningom fastnade både blicken och tankarna på alla ljus utanför.
Globen lyste alldeles röd, gatlyktorna speglade sig i Hammarbykanalen och bilarna och tunnelbanans lysen såg ut som stjärnor på vattnet.
 
 
Hammarbyslussen är öppen , men inga båtar på gång.
 
Tunnelbanetåg på Skanstullsbron.
 
Globen är röd i kväll. Ingen match eller uppträdande, utan den röda färgen är ett tack till alla blodgivare
och en manifestation för blodgivning.
 
Förutom dessa ljus i kvällen så har det kommit in ett annat ljus idag och av ett helt annat slag.
Jag har ju sedan hemkomsten från Peking den 19 november haft en omfattande korrespondens med flygbolaget Finnair angående min resväska som blev förstörd. ( Ett hål rakt igenom den)
Först kom mailen bort, likaså bilderna jag skickade på väskan. Allt hamnade i deras skräppost. Men efter flera telefonsamtal till kundcentrat i Helsingfors kom alla dokument till rätta.
Två skadeanmälningar har jag gjort, skadenummer har jag fått och i början av januari tyckte jag det var dags att höra något. Jo, jag hade fått ett par automatiska mail om att mitt ärende var under behandling.
Skickade i slutet av januari ytterligare mail om väskan. Fick nya autosvar. Puh!
I går tröttnade jag och skrev ett mycket apert mail om att jag ville ha ersättning nu. Genast!
Och se, det hjälpte.
I morse fanns ett mail om att jag skulle ta med mig väskan till en Accentbutik (väskbutik som Finnair har samarbete med) och där skall de bedöma om väskan kan lagas eller om jag skall få en ny.
Så nu är det dags att ta väskan i handen och rulla upp till Skanstull. Får se hur det går.
Återkommer!
 
 
 

Valentinvecka

    
Valentinvecka!  En väldigt bra vecka! Klart att det behövs lite extra guldkant på tillvaron så här i det moddiga och snögloppiga februari.
Och idag är det dessutom, såg jag i kalendern, "Alla hjärtans dag". Så klart att jag vet att den dagen infaller den 14/2! 
I Finland kallas dagen ibland också för Valentindagen och Valentin har namnsdag.
Ursprunget för dagen kommer från traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England.
Valentindagen eller St Valentins dag har  sedan medeltiden haft en romantisk innebörd. Man funderade på vem man skulle hålla ihop med, åtminstone ett år framår i tiden, och att pojkarna gav flickorna olika små presenter var också vanligt denna dag.
I Sverige var det i ställer Pingsten som var hänryckningens och kärkekens tid.
På 1960 talet var det NK i Stockholm som av komersiella skäl och av amerikansk, kulturell påverkan tog sig an "Alla hjärtans dag". Först på 1990 talet kom dagen med i den svenska kalendern.
 
I min Paulo Coelhokalender var veckans visdomsord följande; "Att hänge sig helt åt kärleken, vare sig det är den gudomliga eller mänskliga, innebär ett avstående från allt - inklusive den egna välmågan eller den egna friheten att ta beslut. Det är att älska i allra djupaste mening."
Tänkvärt tycker jag!
Egentligen tycker inte jag att det behövs särskilda dagar, för att visa sina nära och kära uppskattning. Det tycker jag man kan göra alla dagar.
Och precis som så mycket annat har det gått "business" i det hela.
 
Jag fick både champagne och chokladhjärtan av maken i morse och kontrade med att baka scones.Uppskattat det också!
 
 
 
I veckan kom även februaritomtarna, Helen och Rita på besök. ( Vi var ju i Thailand över jul...)
Och tänk, jag fick en blender, något jag i det tysta önskat mig länge. Helt perfekt för att göra smoothie, krossa is och blanda drinkar. Den är redan använd flera gånger. idag skall jag prova att göra en "dirty mojito" i den. En av mina favoritdrinkar.
I morgon är det redan fredag och då väntar nya trevligheter.
Så jag har nog Valentinsveckor lite nu och då. Härligt! Och det önskar jag att alla skall ha!
 
 Helt perfekt!
 

Max
har också varit här! Och det är alltid något extra för mig.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tillsyn!

    
Vi tog en sväng ut till Saltsjö Duvnäs för att titta till båten. Vi har faktiskt inte varit där sedan början av november och ville inte riskera att vår senaste familjemedlem skulle känna sig helt övergiven. Att vi tänkt på henne spelar nog mindre roll i sammanhanget. Men hon såg ut att ha det bra.
De flesta båtarna låg på land, de flesta omsorgsfullt och snyggt inpackade i sina presenningar. Båtbryggorna var i stort sett tomma förutom några tappra båtexemplar som hade valt att övervintra i vattnet/isen. Det såg kallt ut, även om det varlite isfritt vatten runt om.
I övrigt var det ganska öde på varvet, men om ett par månader är nog vårrustningen i gång hos de flesta och med kaffetermosar och medhavda matsäckar som extra tillbehör. Om sedan solen skiner och det är några plusgrader ute så kan det bli många trevliga turer till båten. Och även lite jobb förstås.
 
 
 Nejdå, bilden är inte svartvit. Det ser bara ut så...
 
Några tappra vinterbadare, båtarna alltså..
 
Vår lilla Maxie ser ut att ha det bra. Och likaså den betydligt större Freedom. Här är alltså en båt som heter så.
Men jag är mest van vid Freedom som husbil; Freedom Travel, en jättebra reseblogg.
                                                                                             

Lyckligt lottad

    
Det är mulet, snöar och det är moddigt. Men just idag gör det inget alls. Det är en alldeles perfekt och mysig tisdag ändå.
Jag är lyckligt lottad. Och det på många sätt. Tänker på det då och då och kanske skulle jag göra det oftare.
 
Dagens händelser;
Hämtat Max på Centralen, åkt tunnelbana, på hans begäran, till Skanstull. Kämpat fram i snön på oskottade trottoarer med hans barnvagn. Och tur att det är en rejäl vagn med stora hjul! Viss styrketräning för armarna blir det ändå.
Ett snabbt besök hemma med lite inhandlade varor och raskt i väg till
 Spårvagnsmuseet/Leksaksmuseet, för vilken gång i ordningen vet jag inte.
 Max gillar tåg i allmänhet och att kunna gå in i gamla bussar, spårvagnar och tunnelbanetåg och leka där är alltid roligt.
Det finns också olika interaktiva utställningar om det gamla Stockholm och just nu pågår bl.a. en utställning om det "gamla" Södermalm.
Spårvagnsmuseet delar lokaler med leksaksmuseet är ett bra museum för både små och stora men en blygsam entrékostnad, barn under sju år är gratis, för pensionärer/ungdomar är priset 20 kr och för övriga 40 kr. 
Kafeteria finns, men man är också välkommen att där äta medhavd matsäck.
Adress; Tegelviksgatan 22, i närheten av Danvikstull.
 
                                                                               Gamla Stockholmsbussar                
                                                                             
  och en gammal tunnelbane och pendeltågsvagn.
 
                                                                               Kul med gamla skyltar.
        
"Mormor det här är roligt!"
 
"Tunnelbanetåget, i miniformat, som kör mellan Slussen och Hagsätra är också kul."
(Och det är en lokförare med som kör.)
 
Minitunnelbanan.
 
"Vilken fin modelljärnväg! "
 
Tre timmar på båda museerna, inklusive fikapaus och max hade kunnat stanna kvar betydligt längre. Men med löfte om att snart komma tillbaka så kunde vi bege oss hemåt.
Ny pulspromenad i snömodden och ett besök på ett kondis för att köpa semlor. Det är ju den stora semmeldagen idag.
Till middag blir det Bosses köttbullar och hans potatismos special. Extra beställt av Max och väldigt gott tycker jag också.
 
                                                         
 
 
Och Max får vi rå om tills i morgon. En sann glädje! Så visst är jag lyckligt lottad. Jag är ju Max mormor.
 
Världens goaste och finaste Max!
 
 
                                                        

Trendiga gästkockar

    
Läste i söndagens DN en artikel om mat i Peking, skriven av Torbjörn Petersson, tidningens Kinakorrespondent.
Och jag gjorde det med ett stort leende på läpparna. Jag till och med skrattade högt.
Torbjörn skrev om en restaurang, Da huai shu, "Fläktar hänger ned från taken i störande ögonhöjd. Rören i lokalen är lagade med teip. På väggarna sitter vitt simhallskakel. Stekoset ligger tätt och under borden står plastlådor med lock. Det är garderoben. Från en lucka i väggen kommer köttet - magert nötkött, skivad frusen kyckling och fett fläsk, som gästerna sedan grillar över kol. Två fat kryddor hör till och husets egen grillsås, gurka i vinäger, öl - det är en svårslagen middag i Peking i en miljö som varit densamma i över 15 år. Da huai shu har fått sitt namn efter det stora trädet utanför och drivs av en släkt.Några nya koncept behövs inte. Dongchengdistriktet, norr om Wangfujing. Bord går inte att boka"
(Lyckades inte länka till artikeln, men har i citerat den)
 
Det som gjorder den här läsningen extra rolig var att jag redan i april 2008 gjorde ett besök där och bloggade om den; Mat av olika slag, 2008-04-07.
 
En servitris torkar av bordet, för visst blir det en del spill och goa Anna övervakar.
 
 Man får liksom krypa in under fläkten för att se sina bordsgrannar. (Mikael, Anna, Bosse och jag)
 
Och jag har sedan dess varit där flera gånger och sänder härmed ett tacksamhetens ord till vänninan och tidigare kollegan Marie Leander. Det var hon som introducerade restaurangen för oss.
Jag minns det så väl hur det kom sig. Vi satt ett helt gäng på a.w. på restaurang "Sole Mio", uteserveringen. Och vi började efter ett par timmar bli hungriga. Vad skulle vi äta och var? Marie kom så med förslaget att ta  taxi till restaurang "Da huai shu". Hon berättade om kaklet på väggarna och att man grillade sin mat. Men inte så mycket mer. Några tyckte att det lät trendigt, men Bosse min man, var mest intresserad av maten och mindre av det trendiga.
Och trendigt kan man nog inte påstå att det var. Det var t.o.m. så att ett par i sällskapet tvekade om att gå med in....Men in kom vi, bord fick vi också liksom en fantastisk middag till ett pris av ca 20 sek/person. Och i Kina lämnas ingen dricks. (Det kan vara tillåtet på "västerländska" restauranger eller på de stora västerländska hotellen.)
 
 
Bosse och jag tillsammans med Marie som kom med det goda initiativet att åka hit. Tack för det!
Obs! Simhallskaklet i bakgrunden!
 
 Flera grillar ställs fram på borden och det här är verkligen jättegott.
Även grönsaker kommer in i rikliga mängder för att också placeras på grillen.
 
Inte mycket kvar!
 
Mätta och glada! Anna, Mikael, jag, Tessan, Marie och Kerstin. Bosse var nog fotograf...
Vart går vi nu? SWING, kanske?
 
 

Äntligen!

    
Äntligen! Tänk, att det ibland skall behöva gå så lång tid mellan gångerna man ses. Undrar varför egentligen?
Men det är ingen idé att fundera över det, utan att göra slag i saken. Och det gjorde vår goa vän Sussie.
Det blev en härlig kväll hemma hos henne och ett par av barnen i det mysiga huset i Kälvesta/Spånga.
God mat och dryck, många skratt och givetvis en del "Pekingprat". För det var i Peking vi träffades första gången 2007, på Svenska Skolan.
Sedan dess har mycket hänt och vi har båda flyttat hem igen till Sverige.
Men visst är det så att våra tankar och minnen ofta går tillbaka till Pekingtiden. Oj, vad roligt vi hade! Jag blir full i skratt bara jag tänker på det; midsommarfirande med blomsterkransar och en liten hund som äter upp en hel, rå fläskfillé, SWING ( bar med liveband och spontandans), grillfester med provsmakning av "badju", kinesiskt brännvin, (ej drickbart, smakar terpentin) firandet av Annas 40 års dag vid kinesiska muren, i en stor villa på det femstjärninga "Commune by the Great Wall Kempinski" .  Och alla utgångar och roligheter med Christina och gänget!!! Vilka minnen! Blir glad inombords bara jag tänker på det.
Tack Sussie, Axel och Kristin för en jättemysig kväll!
 
 
 
 Selma och Doris är födda i Peking och tillhör också familjen.
 
Axel, en av sönerna i huset, med katten Morris. En jättego och fin katt, tycker även jag (som är katträdd)
 
Sussie lägger sista handen vid skaldjursrisotton och får hjälp av Kristin, en av husets döttrar.
                                                                       
Gott! Pilgrimsmusslor samsas med räkor och kräftstjärtar i risotton.
 
Kristin visade oss häftig discodas, en dansgren där hon tävlar. Jätteroligt att se!
 
Visst gluttade vi lite på melodifestivalen också, men inte var det så mycket att titta på,
men trevligt att lyssna på så där i bakgrunden...
 
 
 

Kärt besök och Globenmässa

    
Max och Liv kom på besök, jätteroligt för det är ett tag sedan vi sågs. Jag har varit och åkt skidor och Max, världens goaste och finaste har varit rktigt sjuk, problem med lungor och andning och fått tillbringa ett par nätter på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
Men nu är han nästan i skick som ny, bara mycket lättare i kroppen. (Och han hade inte ens innan mycket att ta av.) Nuvarande matchvikt, som nybliven treåring, och efter ett par veckors sjukdom, är 11.4 kg......Humöret är ändå på topp och jag blir glad bara jag ser honom. Max kan nog charma alla som kommer i sin närhet.
 
Efter en lasagnelunch här hemma ( jag hade gjort lasagnen, inget hästkött) tog vi oss en tur till Globen för att besöka "Nordens största mässa för utlandsboende".
Men på tisdag kommer Max tillbaka till oss och då får vi riktigt rå om honom i ett par dagar. Längtar redan!
 
"Undrar varför lamporna på tåget inte lyser"
 
"Bosse, kan du hjälpa mig?" Ja visst!"
 
                                                 "Mamma, tror du att jag kan få lite till av lasagnen? Det var gott!"
 
 Snöslask ute och önskan om antingen en riktig vinter med vit, skidåkningsbar, snö eller en strand, sol och värme gjorde sig påmind. Har svårt att se det positiva med snöslask. Men man behöver ju i och för sig inte ge sig ut....
Globen och här kan man också åka upp på toppen i en sorts vagn och titta på utsikten.
Max ville gärna göra det, så bkir det klart väder på tisdag eller onsdag så skall vi ta oss en tur upp.
 
Mässan hade gratis entré och kanske var det en av anledningarna till det stora antalet besökare.
Många länder var representerade av  över 100 olika utställare gjorde reklam för Spanien, (öarna och fastlandet) Frankrike, Portugal, Turkiet , Malta, U.S.A., Cypern, Mexiko, Kroatien, Thailand, Grekland, Albanien, Storbritannien och Italien.
Bra info fanns att tillgå och både idag och i morgon ordnas olika seminarier om länderna där olika teman tas upp; pensionering utomlands, skattefrågor, bolag utomlands och bolån i Spanien och Frankrike förutom också presentationer av vad det innebär att bo i de olika länderna både för kortare och längre tid.
Kul att gå runt och titta i alla montrar och vi kunde inte låta bli att slinka in på seminariet om Thailand.
Och visst var intresset stort bland besökarna för ett extra boende i varmare trakter.
Bäst att tillägga; Vi har inga direkta planer på att skaffa något eget boende utomlands för närvarande, men det är alltid roligt att se utbudet och kanske hitta nya resmål. Och utbudet är ju ännu större om man själv är på plats och letar i den stad/område som är mest intressant.
 
 

 
 
 

"Up and home"

    
På väg mot Sveg och flygplatsen där. Landskapet som passerade utanför bussfönstret var så vackert. Bara att luta sig tillbaka och njuta.
Resan mellan Vemdalens by och Sveg trafikeras av Länstrafiken och sker med bekväma bussar där det också finns internet ombord. Sveg är lite av en knutpunktoch härifrån går bussar både mot Östersund och Mora, om man nu inte vill ta Inlandsbanan.
 
 
 
 
 
Vi hade beställt en flygtaxi för att ta oss de fyra kilometrarna  ut till Svegs flygplats och det fungerade perfekt.
Bussen kom in till Sveg 15.15 och en kvart senare var vi incheckade och klara och kunde i godan ro slå oss ner i den lilla avgångshallen och vänta på ombordstigningen.
 
 
Planet som skulle flyga oss till Stockholm, via Mora, var av märket Jetstream 31, ett tvåmotorigt plan med plats för ca 20 passagerare. För egen del hoppades jag att det skulle vara bra flygväder så att jag inte skulle fara omkring som en vante där upp i det blå.
Jag har nämligen vissa tendenser till att bli flygrädd. Skulle man kanske inte tro. Men nu var ju Sara med och kunde peta på mig bakifrån om jag plötsligt skulle tvärvägra att gå ombord. Det gjorde jag allts inte... Jag gick först av passagerarna ut från hallen och med beslutsamma steg klev över plattan och ombord.
 
 
Spännande!!!
 
Piloten gör sig och planet redo för start och styrman ger oss passagerare säkerhetsinfo.
 
Klart för start! Visst ser det bra ut?
        
Det här går ju bra!
 
Mellanlandning i Mora efter 30 minuter i luften och ytterligare fem passagerare kommer ombord.
                                                                                            
Mot Stockholm och Arlanda, en flygtur på 50 minuter.
Vi kom till terminal 3, så det var bekvämt att bara ta rulltrappan ner till Arlanda Express och 25 minuter senare var jag vid Cittyterminalen och blev mött av Bosse.
 
 
       
Om man nu funderar på att ta sig till Härjedalsfjällen från Stockholmsområdet och utan bil, så kanske bussen "Härjedalingen" är det enklaste. Bussresa inklusive matpaus tar strax under åtta timmar inkl. rast i Ljusdal och priset för enkel resa varierar lite, men ca 450-500 kr. 
Att som vi gjorde; tåg till Mora, byte till Inlandsbanan för färd till Röjan och buss sita biten tar lika lång tid och priset är detsamma. ( Inklusive första klass på tåget till Mora)  Och för mig som lätt blir buss/bilsjuk så är det ett bättre alternativ. Och man kan röra sig lite mer på tåget....
Att flyga till eller från Sveg från Arlanda,  inklusive flygtaxi och busstranspoerter kostar med icke ombokningsbar flygbiljett ca 550 kr. (flygpriset låg när vi åkte på 425 kr)
Tiden? Totalt från Vemdalsskalet och till Stockholm Central, 4 timmar och 15 minuter.
 
För min del var det både roligt och omväxlande att ta tåget ena vägen och buss/flyg hem. Och just det här att klura både på tidtabeller och resvägar tycker ju jag är roligt.
Nu får vi se när nästa resa blir.....Och vart?
 
 
                                                                       
                                                                                            
                                                                                     

Vemdalsskalet och vidare mot Sveg

    

En solig och kall morgon; utcheckning från huset klockan 10 och innan dess hade hela gänget ätit en mycket tidig frukost tillsammans. "Helenfamiljens" bil var packad och klar för avresa halv åtta och Sara och jag tillbringade några timmar i baren/ loungen på hotellet i väntan på att vår buss skulle avgå. För att få lite omväxling  i tillvaron flyttade vi oss in till matsalen och åt en rejäl lunch. Och strax efter klockan 14 var vi vid busshållplatsen för att ta snöpendeln, en buss som kör mellan de olika skidorterna i området.

Vi skulle till Vemdalen by för att där byta till Länstrafikens buss mot Sveg. Och på  den bussen  sitter vi nu. I Sveg blir det flygtaxi till Svegs flygplats och sedan är det bokat flyg till Stockholm, via Mora. Riktigt spännande!

Sol idag och kallt, -11
 
 

 

 

Slutspurt!

    
Sista skiddagen i Vemdalen är till ända. Och det är bara att konstatera att vi  sex som vistats i lägenhet 49 i Nusan, som tillhör området Sörgardarna har haft fina dagar.
 
Vemdalsskalets boenden består  för närvarande av ett Högfjällshotell, nära huvudbackarna, med logi, restauranger och barer. Snart kommer ännu ett hotell att stå färdigt, Hovde Hotell, byggt efter gammal österrikisk stil,  och som också ligger i direkt anslutning till backarna.
I övrigt finns flera olika stug/lägenhetsområden med logi för mellan 2 och 14 personer. Och de flesta ligger i nära anslutning till liftsystemet.
En mycket välutrustad ICA butik finns vid hotellet, liksom skidshop och skiduthyrning.
Eftersom vi varit här med två juniorer, fyra och sju år kan jag bara uppskattandes säga att Vemdalsskalet är helt perfekt för barnfamiljer med många barnaktiviteter och en utmärkt barnskidskola. 
Likaså är Vemdalsskalet lämpat för längdskidåkare och har många bra spår med olika sträckningar från 2.5 km till 1 mil.
Och jag som pensionär fann mig väldigt väl till rätta både med området och all service omkring.
Jag vill slå ett extra slag för den välutrustade iCA butiken. Ingen anledning att proviantera hemma!
Kanske en förbättringsåtgärd; serveringen nere vid huvudliften skulle kunna ha ett bättre utbud. Varför inte lite goda smörgåsar som komplement till korvar, hamburgare, bullar och kycklingbitar.
Serveringarna uppe på topparna var inte lockande eftersom vädret inte har inbjudit till vare sig fika eller lunch utomhus.
 
Dagens bilder
 
Helen i farten
 
I liften och de blommiga skidorna, måste jag tillstå, är riktigt bra 
 
"After ski;" Currre, Helenfamiljens hund, började sin redan hemma 
  när husets övriga invånare gick till hotellet.
 
 
                        Mysigt! Helen och jag "afterskiar",
 
och även juniorerna, i skepnad av en fjäril och ett monster är gärna med
 
               Nästan  julstämning.
Fakta:
Från Vemdalsskalet kan man både via längdspår och liftar ta sig till Björnrikes skidområde som ligger 6 km härifrån och samma liftkort gäller. I Vemdalsskalet finns 18 pister och 9 liftar och kvällsskidåkning erbjuds två kvällar i veckan. Björnrike har 16 pister och 11 liftar så totalt erbjuder området både varierande och rolig åkning.
Att ta sig hit är  kanske enklast med bil, men att ta tåget till Mora och fortsätta med Inlandsbanan till Röjan och sedan "snöbussen" i 20 minuter fungerade helt perfekt och var bekvämt och billigt. Totalt blev kostnaden från dörr till dörr och med första klass på tåget från Stockholm till Mora strax under 500 kr.
I morgon skall vi bussa till Sveg och sedan flyga Sveg-Mora och Mora- Arlanda. Får se hur det blir. Viss utmaning med flyget....(tror det är ett litet plan, men rapport kommer.)
 
                      
 
 
 
 
 
 

Kvällspromenad i Vemdalsskalet

    
Middagen på hotellet var riktigt trevlig och vi var helt överens om att vi fått god mat och dryck.
Mätta och belåtna, kändes det skönt att ta en sväng runt området för att varva ner och smälta maten innan vi gick hemåt. Avstånden är små så det handlar om några hundra meter.....
Väl hemma kändes det alldeles lagom att ta plats i soffan och mysa en stund och sammanfatta dagen som varit och smida planer inför morgondagens åkning. Det är sista skiddagen här, för på torsdag bär det av hemåt.
Och jag hoppas fortfarande på det där perfekta, soliga, skidåkarvädret.
Det kommer jag att göra tills något annat bevisas.....
 
 
 
 
 
 
 

Dimma och moln; inga hinder

    
Så här under några få dagar i de svenska fjällen kan man alltid hoppas på och önska sig klarblå himmel och sol och ingen eller lite blåst.
Nja,  idag blev det ingen sol men däremot blåst och dimma högst uppe på topparna och stundtals snöyra. Bara att gilla läget! I varje fall var det inte så kallt, -5 nere vid liftarna...
 Jag tycker verkligen jättemycket om att åka skidor, så det var bara att se väderleksförhållandena från den mer positiva sidan. Ge sig ut sttrax efter 9 på morgonen, fika vid 11, lunch klockan 1 och sedan fortsätta tills backarna stänger vid 16 tiden.
"Dä ä bar å åk" som Ingmar Stenmark sa på sin tid. Så sant! Och frisk luft, verkligt frisk, fick man idag som extra bonus.
 
 
 
Dagens skidåkare, bland många....
 
I skrivandets stund är det mörkt och vackra snöflingor singlar ner. Vi har "afterski" hemma i huset, juniorerna är på "barnens afterski" och tillsammans skall vi om en timme inta restaurangen på Vemdalsskalets Högfjällshotell för en  plansteksafton. ( Det finns fiskvariant också...) Mysigt!
"Visst är det underbart och stärkande i fjällen..."
 
 Utsikten just nu från mitt sovrumsfönster.
 
 
Sara myser i soffan med Curre och visst har han har blivit stor.......   
 
                                                                                             
 
 
 
 

Friskvård i backen!

    
Jodå, jag var uppe tidigt i morse och åkte upp med liften strax efter klockan 9. Och innan dess hade jag dels ätit frukost tillsammans med alla andra i huset och hunnit upp till Skiduthyrningen för att hämta stavarna som jag glömde i går.
Vi bor verkligen bra i en stor lägenhet med fyra sovrum, vardagsrum , kök och två badrum varav det ena har bastu.
Bekvämt och bara ett hundratal meter till huvudliften.
 
"Vår" lägenhet finns på hela nedre planet i huset och med fönster åt två håll.
 
Flera hus/lägenheter i området runt Vemdalsskalets Högfjällshotell.
 
                                                       Redo för dagens första åk, med blommiga skidor...                
 
 
Inga liftköer och en massa bra skidåkning hanns med före lunch. Skidorna gick utmärkt, trots att de var blommiga och pisterna var bra preparerade. Helt perfekt!
Den strålande solen som jag hoppats på skulle skina, varje dag vi var här, skymtades i alla fall stundtals.
 Ingen blåst och inte heller mer än -5 grader på hela dagen så förutsättningarna var bra. Och det var så roligt!
(Visserligen fick jag ha mitt ansikte tejpat, ärret på kinden, för annars gör det ont när det är minusgrader ute. Men det stör inte mig längre...)
 
 
 Det här går riktigt bra! Och kul är det! Jättekul!
 
Jag hade åtagit mig att laga kvällens middag och botaniserade bland varorna i ICA butiken. Jag hade inte bestämt vad vi skulle äta innan jag gick till affären, för jag var tveksam till vad som fanns. Men afären var väldigt välutrustad och det var bara att välja vad jag ville bjuda på. Efter viss tvekan bestämde jag mig för stekt lax med diverse tillbehör såsom en röra av hårdstekt, smulat bacon och kantareller, romsås som förstärkts med räkor och ugnsrostade rotfrukter.
Middagen blev väldigt uppskattad av alla och även juniorerna, på fyra och sju år, åt med mycket god aptit och tog om flera gånger. Lyckat med andra ord!
Före middagen hann vi, som sig bör, med en afterski uppe på hotellet. Mysigt!
Och i morgon blir det ännu en dag i backarna. "Visst är det underbart och stärkande i fjällen...?" Eller?
 
 
                                                                                         
 
 

Vinterlandskap

    
Mycket skog och en del utspridda gårdar fanns att beskåda längs inlandsbanans färd upp till Röjan i Härjedalen, ett mycket litet samhälle med ett 30 tal invånare.
Vi passerade också ett område där vi såg ett hundratal renar och tåget fick stanna för att renarna skulle korsa spåret.
(Inlandsbanan består av tre delsträckor; Kristinehamn i Värmland till Mora i Dalarna, Mora till Östersund i Jämtland och sista sträckan Östersund till Gällivare. )
 
 
 
Fortfarande Dalarna.                                Men så småningom kommer vi till Sveg, Härjedalen.
                                                                                            
Renarna var många och dessa fanns alldeles på och bredvid järnvägsspåretspåret starx före Röjan.
 
Framme i Röjan och där stod bussen till Vemdalsskalet och väntade.
 
Och Inlandsbanan fortsätter mot Östersund, 10 mil till.
 
Den upplysta slalombacken i Vemdalsskalet ser inbjudande ut. Blir till att prova i morgon.
 
 Sara och jag konstaterade att det i princip tagit lika lång tid att ta oss till Vemdalsskalet som det tar att flyga med ett direktplan till Peking. Men nu är det alltså Vemdalsskalet som gäller i några dagar. Och hela resan var verkligen jättetrevlig och tågen gick som på räls...
Nylagad middag väntade på oss, spagetti med köttfärssås.
Helenfamiljen hade anlänt tidigare per bil och stod för middagen denna första kväll.
Sedan var det dags att ta tag i att hyra skidor och pjäxor samt att köpa liftkort. Lika bra att ha allt ordnat så att pisterna kan provas redan strax efter nio i morgon bitti.
Eftersom jag inte varit hemma någon vinter på flera år så äger jag vare sig skidor eller pjäxor längre utan jag hyr.
Priset för att hyra skidor, pjäxor och stavar i tre dagar gick på 715 kr och liftkort för tre dagar kostade 1020 kr.
Så här skall åkas!
Kom just nu på att jag inte fått med stavarna, så det får bli en tur till skiduthyrningen tidigt i morgon innan liftarna öppnar. Så det kan bli!
 
"Blommiga skidor", ny modell och av märket DYNASTAR.
Annars är ju inte blommigt mitt favoritmönster. Men om det känns jobbigt att åka på
just blommiga skidor (mest humörmässigt) byter jag ut dem mot något mer passande.
                
Pjäxorna av märket "Head" kändes bekväma, om nu pjäxor är det.
Och det fanns gott om plats för mina besvärliga tår . Men jag får byta dem om de inte är bra att åka med.
 
                       
                        
 
 
 
 
 

Inlandsbanan; Mora till Röjan

    

Lämnade ett vintervackert Stockholm på morgonen. Tåg mot Mora och bekvämt tillbakalutade i vår tysta, egna avdelning i första klass kunde Sara och jag njuta av det fina vinterlandskapet utanför tågfönstren. De fyra timmarna som resan tog gick fort. I Mora blev det ett snabbt byte till Inlandsbanan och just nu har vi lämnat Orsa. Extra tankar till Synne, Samuel och familjen. Vi fortsätter med att vila oss i form och njuter av det fortsatt vackra landskapet. För min del är det första gången jag åker Inlandsbanan och bara det känns spännande. Från Röjan, dit det tar tre timmar, blir det sedan buss den sista biten upp till Vemdalsskalet.

 
 
 

 

Vemdalen nästa!

    
På söndag bär det av mot Vemdalsskalet och skidåkning i några dagar. Jag skall tillsammans med Helenfamiljen och en "gammal vän" till Helen, Sara, tillbringa fyra dagar med skidåkning i Vemdalsskalet. Jättemysigt!
Så idag har jag letat fram och provat skidkläder. Passade också på att rensa ut en del väldigt gamla kläder. Får finnas vissa gränser vad man kan spara. Även om det kan vara bra att ha....
 
 
I Vemdalen har jag tidigare bara varit över dagen och åkt så området är helt nytt för mig.
Jag älskar att åka utför, men av många olika skäl är det några år sedan sist.
Sälen, Tandådalen, Idre, Duved, Åre, Hemavan, Storlien och Riksgrändesn är svenska skidorter jag varit på flera gånger, men under flera år åkte vår familj till Frankrike och Italien. Så det här med skidåkning i Sverige blir en nygammal upplevelse.
 
 Under åren vi bodde i Peking så åkte jag utför några gånger per säsong, men det var på konstgjord snö och backarna motsvarar de som finns i Romme, inte så branta, men roligt var det absolut.
Och en upplevelse utöver det vanliga att trängas med hugade kineser som gärna vill prova på att åka både skidor och bräda i backarna.  Det är inte heller så ofta förkunskaperna stämmer överens med viljan och ambitionen att ta sig nerför en backe utan missöden......
 
Jag och Sara tar tåget upp på söndag morgon. Klockan 9.45 åker vi från Stockholm till Mora och där blir det tågbyte till Inlandsbanan. Vidid stationen Röjnan, Härjedalen, stiger vi av för att fortsätta med bussen upp till Vemdalsskalet. Och 17.20  skall vi enligt plan vara framme.
Det är första gången jag åker tåg och buss upp till svenska fjällen och det skall bli en upplevelse i sig. Oftast har vi förr åkt bil, men jag tycker nu så här på ålderna höst att det är jobbigt att köra i mörker och skulle det dessutom snöa under vägs så skulle jag ha svårt för att se.
Hem flyger vi från Sveg till Arlanda med mellanlandning i Mora. Och från Vemdalen  till Sveg blir det buss. Ännu en ny upplevelse.
Återkommer med skidrapporter!
 
 
 Foto, okänd.
 
Foto, lånat från Martin Jacobs
 
                                                     Foto, lånat från Johanna Grundberg