Valborg så här långt.....

    
Känns som om dagen är lång.....Valborgsväder är det också. Rätt som det är regnar och blåser det, i nästa stund tittar solen fram ett tag för att efter ett tag låta hagelskurar få bvara med och fira in våren.
På förmiddagen mötte jag Max vid Uppsalatåget och vi promenerade sedan tillsammans med mängder av turister i stan Drottninggatan fram mot Slottet.
Musik hördes från Borggården och vi tittade in och lyssnade en stund till Arméns Musikkår som spelade. Dagen till ära, Kungens födelsedag, var det extra mycket folk samlade och det var svårt för oss att se något av musikkåren, men att lyssna gick alldeles utmärkt.
Jag fick även en snabb skymt av Kungen då han kom ut från västra valvet......
Max och jag rörde oss vidare längs Skeppsbron och mot Slussen. Och eftersom "det är lite lördag idag" (enligt Max) så blev det ett besök på Mc Donald´s, bara för att...
 
Mycket folk på Borggården idag som lyssnade på Arméns Musikkår
och förstås ville ha en skymt av kungen och kungafamiljen.
 
Max myser på Mc Donald´s.
 
När Max ätit klart och vi är på väg ut ut så ringer min mobil och det är från SVT där någon har hört talas om att jag i mars blivit bestulen på min ryggsäck och blivit av med pengar på mitt Visakort. De vill gärna tala mer med mig om händelsen och föreslår ett besök hemma hos oss.
Jag tycker det är bra att händelsen blir belyst särskilt eftersom det numer är så vanligt med att betala med kort i alla sammanhang och att man som enskild person trots allt är ganska oskyddad när det kommer till stöld och bedrägerier.
Och nu har jag haft Rapportteamet här och det skall bli spännande att se hur inslaget blir. (Kommer att sändas i nästa vecka.)
Max var väldigt intresserad både av kameror och mikrofoner, men han och Bosse fördrev tiden de var här i ett annat rum.
I övrigt har Max och jag lekt med briotåget och suttit på balkongen och tittat på allt som händer utanför.  Bara känslan av att ha Max här är så mysig.
Det är en stor kille numer...
 
 
                                                 

Måndag!

    
En ganska ordinär måndag har det varit och tanken var att vi skulle jobbat med båten. Men eftersom vädret bjöd på mycket moln och kraftig blåst kändes det inte så lockande med praktiskt  båtjobb.
I stället ägnade vi oss åt att köpa färg till botten och en slipmaskin. Bra för kommande jobb.
Vi bor ju ganska nära Sickla köpkvarter och där finns en bra och välutrustad båtbutik som vi gillar, Erlandsons Brygga och det finns alltid personal att fråga till råds. Skönt!
När vi ändå var i Sickla gjorde jag en drive för att leta efter ett litet balkongbord.
Jag har i mitt inre tänkt ett fyrkantigt bord i teak eller akacciaträ och i storleken ca 70x70 cm, men inte större.
Efter att ha letat igenom tänkbara butiker så fick jag inse att inget bord fanns som passade.
Har tittat på blocket också men där har det inte heller ännu setts till några bord som kunde passa. Letar vidare.
 
Bestämde mig senare på eftermiddagen för att gå en runda i "mina Söderkvarter". Kanske kunde jag komma över ett lämpligt balkongbord....
 
 
Gick upp Östgötagatan men lite väl blåsigt för att fiken skulle ha några utegäster.
Inte ens bänkarna i korsningen Östgötagatan/ Katarina Bangata/Skånegatan var upptagna idag.
 
Jag gick förvi Stalands möbler och flera inrednings och desigbutiker i jakten på ett bord. Men inget bord i sikte. Jag gav upp för idag och styrde stegen mot Medborgarplatsen och Söderhallarna.
 
 
                                    Även uteserveringarna  på Medis kändes lite öde idag på eftermiddagen.     
 
 Inne i Söderhallarna var det behagligt att strosa runt. Den stora köpruschen kanske kommer senare eller så väntar follk tills i morgon med att handla. Jag handlar gärna här då och då eftersom jag vet att jag alltid får bra varor av god kvalité och särskilt kött. I och för sig äter jag i princip inget rött kött längre, men både kycklingfilé och fläskfilé köper jag här och vet att det är bra.
Och köper jag köttfärs så får jag den mald av de köttbitarna jag väljer om jag handlar i en saluhall och priset är bara obetydligt högre än den färdigpackade köttfärsen i en vanlig butik.
 
Är jag "nere på stan", i city, finns Hötorgshallen eller Saluhallen på Östermalms Torg som också säljer kött av god kvalité och givetvis hur mycket annat gott som helst. Mysigt är ju att slå sig ner och kanske ta en bit mat när man ändå handlar. Men å andra sidan är restaurangernas priser i saluhallarna ganska höga så för min del blir det av bara av ibland .........
 
 
 
                                                                                        
 

Försöker förstå...

    
Ibland är det inte alls lätt! Och varför skulle det vara det kan man ju fråga sig....
Idag gjorde jag i alla fall slag i saken och tog tag i den nödvändiga korrespondensen med Nordeas Kundombudsman. Det är fortfarande en hel del bestyr med stölden av min lilla ryggsäck den 13/3 på restaurang Grill i Stockholm.
Jag har gjort polisanmälan, jag har varit på flera förhör, jag har gjort kortreklammation till Nordea, jag har pratat med Nordeas Visakortavdelning, jag har mängder med gånger pratat med Nordea i telefonen och idag har jag skrivit ett långt mail till Nordeas Kundombudsman för att få mitt ärende prövat på nytt.
Den långa och detaljerade redogörelse jag skickade till Nordeas kortreklammation, ne jag gick ju dit och lämnade den personligen, gav ingenting. Svaret jag fick kändes nästan som ett hån.
Utdrag ur svaret; " Enligt din händelsebeskrivning har deu blivit bestulen på din plånbok som låg i din ryggsäck när du var på restaurang. "(Stämmer så långt) "Uttagen har sedan skett med korrekt pinkod" (det vet ju inte jag...)
"Ditt senaste kortköp var den 9/3, därför framstår det som högst troligt att koden fanns antecknad i anslutning till kortet, vilket är i strid med kortvillkoren."Den här sista meningen kan jag inte alls förstå. Que???
Vilket samband har kortanvändandet den 9/3 med att jag skulle haft koden antecknad i närheten av kortet?
"Banken anser således att du åsidosatt din skyldighet att skydda PIN-koden på ett sådant sätt att du är betalningsskyldig för transaktioner som skett." 
Jag förstår inte alls. Kan någon hjälpa mig för jag försöker att förstå. Verkligen!
ingen kod har över huvud taget varit med i ryggsäcken eller plånboken.
Vidare; " Enligt lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument §6, gäller då att ditt ansvar är begränsat till högst 12000". "Banken kommer således att återbetala dig 4300 kr".
Puh! Skall jag vara tacksam, eller....
Så en varning! Var försiktiga! Jag har numer mest kontanter till hands.
 
Men det är i alla fall sol ute och våren är här. Visst!
 
 
 
 

Båtsäsongen är i gång

    
 Lördag förmiddag, solen skiner och det är ett antal plusgrader. Alltså en alldeles lagom dag för att påbörja båtsäsongen för vår del.
Dagens ambitionsnivå var låg; att ta av pressenningen som täckt båten under vintern, sätta i det fulladdade batteriet och att se över vad som skall göras de närmaste veckorna. Och det är en hel del skrap och målningsarbete under båten som har största prioritet just nu, samt att snygga till kölen.
Vi hoppas i alla fall på att få båten sjösatt i mitten eller slutet av maj. Då kommer vi inte att behöva förta oss...
 
När vi köpte båten hade vi en väldig tur för båtplats medföljde både, sommar och vinterplats, och dessutom på bekvämt avstånd hemifrån oss. Båten ligger i Saltsjö Duvnäs, (saltsjön) och vi kör dit på en kvart. Väldigt praktiskt!
 
Med tanke på att våren är sen i år så var det fortfarande många som int börjat med vårrrustningen ännu, men det var också en hel del båtar som redan var sjösatta.
För både Bosse och mig är det ett bra tag sedan vi hade båt så kansssske har vi båda glömt eller snarare förträngt vad som skall göras. Men å andra sidan så har vi ju tiden och vi får se det fysiska jobbet med båten som ren friskvård.
 
 
Bara att sätta i gång med tvätt, slipnings och målarjobb.
 
Den här båten såg väldigt fräsch och ny ut så där verkade det inte behövas något jobb alls.
                                                                                         
 Och en hel del båtar är redan sjösatta. (Skurubron i bakgrunden)

Kärt möte!

    
Jag har nu varit hemma i lite drygt en vecka och först idag blev det av att träffa " den lille mannen i mitt liv", Max.
Som jag har saknat honom! Och vad stor han blivit på dessa fem veckor!
På Uppsala station kom han springandes emot mig så fort hans små ben förmådde och slängde sig om min hals. Pussarna och kramarna ville inte ta slut. Det var så härligt att ses igen!
Efter att vi fått i oss lite lunch inköptes bröd. För nästa punkt på dagordningen var att gå till Svandammen och mata fåglarna.
För min del så tycker jag att fåglarna som finns där inte alls behöver någon extra tilldelning av bröd eller annan föda. De verkar vara tillräckligt välväxta ändå.
Och den svan som Max brukat mata har av ålderstecken nu lämnat Svandammen för alltid. Pigga måsar, kråkor och en del änder fick i alla fall sin beskärda del av Max.
Eftre Svandammen blev det en tur till parken och lekparken alldeles vid Fyrisån. Vi lekte sjörövare ett tag och sedan fick jag också prova på rollen att vara bläckfisk. En för mig helt ny roll som jag försökte spela med inlevelse.
Tror jag lyckades...
Några timmar går fort och särskilt när man har roligt.
Max och Liv följde mig till tåget och vinkade, men vi ses snart igen.
En härlig fredag! Verkligen!
 
 
 

Goda initiativ

    
Ibland så tänker jag inte alls på hur välordnat det är i min stadsdel, Södermalm. Det är mer så att jag tar det för givet numer.
Eftersom jag ändå är ganska nyinflyttad söderbo, flyttade hit i april 204 och innan dess aldrig ens tänkt tanken att bo söder om Slussen, så har jag noga funderat över varför jag faktiskt trivs här och känner mig hemma.
Det är promenadavstånd till det mesta i Stockholm och själva Södermalm är fyllt av mysiga och bra rsatauranger,uteserveringar och barer. Just uteserveringarna märktes tydligt idag. Inte en ledig stol eller bord vid någon av Medborgarplatsens serveringar....
Att sedan handla på ICA, Folkungagatan och slå sig ner i deras bar för en kaffe eller matbit och de serverar faktiskt även vin här... Inte alls dumt att samla lite krafter innan handlingen. Att sedan butiken är välsorterad och har personal att fråga ute i butiken gör det hela än bättre.
( vanligtvis handlar vi vid Skanstull, men den här butiken är mycket trevligare, i mitt tycke.)
Söderhallarna är ett annat bra initiativ om man vill kombinera saluhallskänslan i handlingen med en matbit eller bio.(Finns under Söderhallarna)
 
Trevkigt initiativ av ICA med bar/café inne i butiken.
 
Färjan melln Södermalm, Sjöstaden och Henriksdalsbryggan går var 20de minut och är gratis.
 
Att det sedan satsats på att bygga bostäder runt vattnet i Hammarbyhamnen och Hammarby Sjöstad är bra.  Och ännu bättre är att det går gratis färja mellan Södermalm, Henriksdalshamnen och Sjöstaden.
Nu har det även för säsongen och på vardagar börjat gå färjor från Hammarby Sjöstad via Barnängsbryggan på Södermalm, stopp vid Henriksdalshamnen, Saltsjökvarn och Gröna Lund, Djurgården, till Nybroviken.
Under vintern går denna tur bara på helgerna. Kanske kan man hoppas på att den utökas till att även gälla hela året. För att just utnyttja stockholms vatten tycker jag är perfekt. Både bekvämt, trevligt och smidigt!
 
De nybyggda husen i Henriksdalshamnen. Härliga balkonger mot vattnet.
Många passagerare vill åka mot Sjöstaden på eftermiddagen.
 
Och känner man för skidåkning så ligger Hammarbybacken alldeles nära, liksom hela Nackareservatet
som är perfekt för långa strövtåg.
 
 
 
 
                                                                                          

Taxi, taxi, en tillbakablick och lite nostalgi

    
Lite nostalgi kan man väl få unna sig...
Och det var ett möte jag fortfarande minns, med värme.
 
 

Det är tidig morgon i Peking. Solen har gått upp och jag kan se en vackert blåfärgad himmel högt ovanför skyskraporna. Jag letar efter en ledig taxi.

Luften känns klar och det är lätt att andas, trots att jag står mitt i gatan där alla stadens ljud blandas till en sorts musik. Jag kan inte bestämma mig för om det låter vackert eller inte. Jag vet bara att det är Peking som storslaget tar emot mig. En sann glädje och en sorts lyckokänsla över att vara här och nu rinner genom kroppen.

Jag står på den livligt trafikerade gatan utanför mitt hus och väntar på att stoppa en ledig taxi. Och jag får vänta!(En taxi känns igen på färgen. Den är blå och gul, grön/ gul,eller röd / gul och i vindrutan skall en röd ”ledig-lampa” lysa.)

 

 

Klockan går, upptagna taxibilar kör förbi och de lediga lyser med sin frånvaro. Då och då ser jag en taxi med sin röda ledighetsskylt i vindrutan. Jag vinkar, men inga bilar stannar. De kör bara vidare utan att ens se att jag står där. Efter 20 minuters väntan, lyckas jag få en ledig bil att stanna.

 

Inte alls lediga.

Raskt hoppar jag in i baksätet och ber chauffören på kinesiska köra ut på motorvägen som går till flygplatsen. Han förstår min anvisning och kör med ett kraftigt ryck iväg och pressar sedan in sin taxi mellan två rejäla stadsjeepar. Äntligen på väg! Trafiken flyter på och de enda riktiga stoppen är vid ljussignalerna.

 

På väg.

Bilradion står på och nyheter blandas med någon sorts radioteater som jag inte förstår ett ord av. Jag förstår däremot att det är roligt, för skratten avlöser varandra hos inspelningspubliken.

Av erfarenhet lämnar jag inte direkt hela adressen till Svenska Skolan dit jag är på väg. Jag vet att många chaufförer är tveksamma till att över huvud taget köra till dessa ytterområden, även om det bara är 25 km ut från stadskärnan.

De är osäkra på vägen helt enkelt och GPS finns inte i Pekings taxibilar. Det är heller ofta inte lönt att försöka visa vägen på en karta, eftersom många, äldre, kineser alltsedan Maotiden är ovana vid att läsa och förstå kartor. (De var då förbjudna.) Men jag håller tummarna för att chauffören kör på.

Taxichauffören pustar, pratar i mobilen och efter att ha kört några kilometer stannar han bilen och vill att jag skall stiga ur. Jag gör ett tappert försök att förmå honom köra vidare, men icke. Någon förklaring får jag inte och jag kliver med sur uppsyn ut ur bilen. Någon betalning kommer inte alls på fråga.

Inser att det blir kärvt att hinna ut till skolan i tid.

Svenska Skolan ligger nordväst om Peking, i ett ganska västerländskt område, Shunyi. Här finns flera stora internationella skolor och många barn och tonårsfamiljer väljer att bosätta sig här i något av alla de villaområden som finns. Det känns lite som ”ute på landet”, om man kan säga så om ett område som ligger 25 km från centrum. Vad som nu kan räknas som centrum i en stad med 19 miljoner invånare?

Jag ställer mig på gatan och börjar på nytta leta efter en ledig taxi.

Trafiken ökar, avgaserna likaså. Himlen är fortfarande blå, jag har humöret något så när uppe och jag vinkar på både lediga och upptagna taxibilar. Avgaserna blandas med dofterna från de små, mycket lokala gatuköken, som tillverkar dumplings eller en sorts matig pannkaka med grönsaker. Doften av olja tränger igenom. Pannkakorna skall wokas för att bli klara.

Kineser som är på väg till sina arbeten äter frukost så här på stående eller gående fot och en och annan skolelev gör det samma. Bilar och mopeder tutar och cyklister plingar med sina ringklockor. Jag försöker fånga här-och-nu-känslan samtidigt som jag vill fånga en taxi.

Efter ett antal försök att stoppa en taxi lyckas jag igen. Jag hoppar glatt in i baksätet på taxi nummer två. Men innan jag ens hinner säga ”god morgon” blir jag tillsagd att omedelbart kliva ur bilen. Jag frågar chauffören om varför han inte vill arbeta och köra mig. Berättar också att jag är på väg till mitt arbete på Svenska Skolan ute i Shunyi, och frågar vänligt om han kan tänka sig att köra mig dit mot lite mer betalning än vad taxametern visar. (I Kina är det inte lagligt att vare sig ge dricks eller ta emot dricks, men ibland görs det undantag.) Jag håller tummarna.

Efter viss tvekan bestämmer sig chauffören för att köra mig. Jag tar ett djupt andetag och memorerar i huvudet hur jag på min bästa, om än lite knaggliga kinesiska, skall kunna förklara vägen. Jag vet att jag kan, men känner tidspressen och vissa ord tycks bara försvinna från min kinesiska vokabulär.

Något säkerhetsbälte hittar jag inte. Antar att det är dolt under den blå-vita- klädseln som täcker hela baksätet. En klädsel som kom till i samband med OS i Peking 2008 för att taxibilarna skulle ge ett fräschare intryck. Nog så sant!

Trafiken tätnar innan vi når motorvägen, men sedan flyter det på bra. Jag andas ut.

Genom chaufförens vidöppna framruta får jag in en rejäl dos av avgaser i näsan. Men jag har ju fått tag på en ledig taxi och kommer kanske i tid till skolan. Bestämmer mig för att ta tillfället i akt och prata med chauffören.

Jag frågar givetvis varför det numer är så ont om taxibilar i Peking. Det är inte bara denna morgon jag tänker på.

Under åren 2007- 2010, då jag bodde i Peking förra omgången, stannade ofta lediga taxibilar och ville plocka upp mig både i tid och otid. Vad har hänt? Givetvis, som alltid i Kina , finns det mer än en förklaring.

Och chauffören, Ma Zhong, berättar följande för mig; ” Taxichaufförerna i Peking betalar själva för sin bensin, underhållningskostnader och reparationskostnader. Alla kostnader har ökat och bensinpriserna har fördubblats de senaste fem åren, men taxikostnaderna för kunderna är i stort desamma. Starttaxan ligger på tio yuan; ca tio kr och för det priset kan man ofta åka tre km.

Vi taxichaufförer arbetar ofta 18 timmar per dygn och hälften av det jag tjänar går åt till att underhålla bilen och till arrendeavgifter för själva taxin. ”

Jag funderar ett tag och försöker memorera vad chauffören berättar. Men jag har säkert missat något viktigt.

Jag njuter av trädens vackra höstfärger, att gräset fortfarande är grönt och av att se alla vackra blommor som planterats ni i höst. De måste vara livskraftiga för att överleva, trots alla dessa avgaser, längs den trafikerade motorvägen.

Taxichauffören svänger av motorvägen och vi passerar genom en av alla de många biltullarna som finns vid motorvägarnas på och avfarter.

Ute i Shunyi känns det verkligen lite som landet. Trafiken är kanske något minde intensiv än inne i stan, men mängder av mopeder, cyklar, bilar, gångtrafikanter, lösa hundar och bussar samsas på vägarna. Stora villaområden med gigantiska hus, blandas med några hotell, vanliga höghus, låghusbebyggelse och grönområden. Variationen är stor.

Jag har många tankar i mitt huvud och försöker få min taxichaufför att berätta mer.

Han är glad över att jag talar och förstår lite kinesiska (mandarin) och berättar vidare; ” Det finns nog inte färre taxibilar än tidigare, men antalet privatbilar har verkligen ökat dramatiskt. Detta gör att trafiken ofta ”står still” inne i stan och då står också taxametern still. Och om jag står mitt i en trafikkö kan jag inte ta mig ur den för att köra in till kanten och ta upp passagerare. Om en taxichaufför inte stannar kan det bero på att han /hon är på väg att lämna bilen till nästa person som skall hyra den. Att då plocka upp passagerare är att stjäla tid och pengar från någon annan. Det gör man inte.”

Vi är snart framme vid skolan, restiden är 35 minuter och jag hinner i tid. Taxametern står på 55yuan+ 5 i vägtull. Jag betalar och lämnar ett par extra tior. Dessa pengar lämnas genast tillbaka med ett leende.

Jag får ett visitkort, som jag högtidligt tar emot med båda händerna och en lätt bugning, sådan är seden i Kina. Nu kan jag ringa och beställa min taxi i förväg och få den framkörd till porten.

Kanske blir det inte samma chaufför som kör mig igen, utan en vän eller en väns vän, eller....

Ja, det spelar mig ingen roll.

Solen skiner fortfarande, himlen är klarblå och en och annan fågel kvittrar inne bland träden när jag går in genom skolans port.

Taxichauffören vinkar farväl. Det blev ett lärorikt möte. Jag lyfter också min hand, vinkar och säger zai jian. Hej då!

 

Svenska Skolan i Beijing.

 

 

 

 

 

 

 

 

Reseinspiration...

    
Jag tycker om att bläddra och läsa i olika resekataloger. Just nu har jag gått igenom Solresors katalog "Upplev mer! En värld att upptäcka med alla sinnen." ( Inget arvode för att skriva detta...)
Tycker att jag får en bättre överblick och att resorna blir mer åskådliga om jag ser olika förslag och tips i en katalog och det känns lättare att göra jämförelser.
Jag är i och för sig inte en "charterresenär", utan tycker om att planera mina egna resor med allt vad det innebär.
Men det ger mig också en stor frihet i att välja hotell, tid jag vill vara borta, flygbolag m.m.
Men jag inser också att det till flera destinationer är bekvämt att välja en redan planerad resa. ( Inte inom Europa....)
Solresor erbjuder ett spännande utbud av upplevelseresor bl.a. till Sydafrika, Ecuador med Galapagos, Mexico, Argentina, Costa Rica, USA, Indien, Vietnam , Malaysia, Burma, Kambodja, Thailand och diverse safariturer i Afrika. Även inom Europa erbjuds ett brett urval av spännande upplevelseresor, alltså mer än att "bara ligga på en strand".
Det är väl värt att ta sig en titt på deras utbud och jag tycker att konceptet är bra. Dessutom verkade prissättningen ganska rimlig. Nog så viktigt.
 
 
 
 
 

Rött i kväll

    
Globen är röd i kväll! Inget sportevenemang!  Nej då, det är "de ungas idol", Justin Bieber, som ger en av sina tre konserter i Stockholm. Hysterin, bland de unga fansen har varit och är stor.
Själv konstaterar jag att Globen klär i rött. Det lyser verkligen upp.
Och letar jag tillbaka i minnet så finns det ju andra artister som dragit minst lika stor uppmärksamhet, men för lääänge sen. De jag minns bäst, från kanske 50 år tillbaka i tiden, är The Rolling Stones och The Beatles. Hysterin var inte mindre då....och deras musik håller sig än idag. Inte illa!
 
 
 
 
 
 
 
 

Längtan!

    
Ibland kan jag få ett sug och längta tillbaka till flera av de länder och platser jag besökt. Jag vet inte om det är själva resan, som till Tibet med 48 timmar på tåg, eller upplevelserna på plats som jag försöker framkalla på nytt.
Oftast, när man reser med flyg så handlar det om en transport från sträcka A till målet B och sedan är det kanske inte själva resan jag minns. Men tågresan till Tibet är lika minnesrik som besöket i landet. Absolut! Och hela resan dit och upplevelserna på plats var fantastiska. Kanske den mest spännande och händelserika jag hitintills har gjort. Vilka minnen Anna, Bosse och jag har tillsammans från Tibet, men också från andra spännande resor inom Kina.
 
Det fantastiska Potalapalatset i Lahsa.
 
Mer Tibet, på väg upp mot klostret i Ganden.
 

Kina, ligger mig varmt om hjärtat och efter mer än tre och ett halvt år där så känns det lite som hemma.
                                                                                      
Soluppgång vid Kinesiska Muren en tidig aprilmorgon.
 
Muren är mäktig, lång och brant.
 
Att cykla i Beijing är ett sant nöje. Här blir jag skjutsad av Bosse.
 
Är man i Beijing så är det smidigt att ta sig till Hong Kong. Flygresan tar ett några timmar så det är ett perfekt "weekendresmål". Många skyskrapor på liten yta och en helt toppmodern stad där utbudet av Allt är enormt. Bara att ta för sig!
 
Hong Kong, sett uppifrån Victoria Peak.
 
Boracay; Filippinerna, vilken strand! Och vilket vatten! Härligt! Jag är så glad att jag varit här, men inser att det nog inte blir fler resor hit. Men man skall aldrig säga aldrig. Kanske kommer det något lämpligt tillfälle för en återresa. Men det är en lång resa från Sverige....
 
 
 
 
Fuengirola och besöket hos Iris för ett år sedan är minnesvärt.
 
Goda tapas
 
Mysiga gränder i gamla stan, trevliga restauranger, en härlig strandpromenad och många fina utflyktsmå i närheten, och Iris förstås gör att jag gärna kommer tillbaka.
 
 
                                                                                           

Sköna söndag

    
 Det kändes extra lyxigt och skönt att vakna till den här utsikten i morse. Underbar utsikt från sängen och en sol som strålar från en klarblå himmel.
Och en dag som jag kan fylla med precis det som faller mig in. Inget alls är planerat, föruom att jag fram på kvällskvisten tar bussen hem igen.
 
Efter morgonens promenad med Cure så bestämde jag mig för att ta en promenad genom skogen ner till Nyckelvikens Herrgård, en sträcka på ca 4km. Tänkte att det kunde vara en god idé att inta sin frukost där.
Nyckelviken är en gammal herrgård med anor från medeltiden (läs vidare om du vill genom att trycka på länken)
och idag är hela området ett populärt utflyktsmål för alla åldrar.
Härlig skogsterräng, grillplatser och nära ner till vattnet, Östersjön, bidrar förstås till populariteten. Och givetvis tillgängligheten, med bil eller buss tar det bara 20 minuter från Slussen att ta sig hit.
För mig var det nu första gången jag var här och det kommer absolut att bli fler.
 
 
En utsikt som heter duga...
 
Spännande trädformationer fanns längs hela vägen liksom vit och blåsippor.
 
Trots att det bara var förmiddag hade många besökande med egen matsäck redan kommit.
 
Och även utanför huvudbyggnaden, idag ett café, satt många och fikade.
 
 En cappuchino med brie och salamismörgås smakade bra i solen och sedan blev det en tur ner till vattnet. Mysigt att sitta där och fiolsofera ett tag innan det var dags att vandra hemåt igen.
 

Ibland funderar jag på ordet lyx och vad det innebär för mig. Något direkt svar kan jag inte koma på, mer än att det varierar.
I och för sig kan lyx vara att bo på ett 5* hotell och äta på restauranger med en eller flera stjärnor i White Guide. Lyx är alltid att umgås med mina nära och kära; man, döttrar och Max. Kanske är det lyx att fritt disponera min dag, något som jag ändå gör väldigt ofta.
Att umgås med mina vänner kan vara lyx, liksom att resa. Upplevelser kan också vara lyx.
Men för mig är det inte lyx att shoppa eller köpa saker. Möjligen kan känslan av lyx finnas en kort stund, men den går snart över.
Så egentligen är det mesta i mitt liv mer eller mindre lyxigt. Allt är ju en fråga om hur man definierar ordet.
Och kanske är det den största lyxen att få vara frisk.
 
 
 
 
 
                                                             
 
 
                                                         
 
 
                                                                 

Våren är här!

    
Strålande sol och långpromenad i skogen med Cure. Och så plötsligt står de där, alla vackra vårblommor. En härlig känsla!
 

 
För att verkligen insupa denna första, riktiga vårdag tog jag bergbanan ner till vattnet och restaurang J. Jag hade i något oklart ögonblick föreställt mig lunch utomhus i solen. Men så blev det inte. Vinden låg på och jag nöjde mig med att sitta en kvart ute på bryggan i en dynförsedd träfåtölj. Jag räknade till fyra tappra personer som satt där ute. några fler plusgrader och lä behövs för att det skall bli riktigt njutbart.
Men vårkänslorna infann sig i alla fall.
Båten Ballerina, som trafikerar sträckan Nybroplan- Lidingö passerade och jag tycker det är både bekvämt och mysigt att man här i stan på olika ställen kan ta sig fram med båt i stället för buss. så mycket mer miljövänligt och dessutom mycket trevligare. Det vanliga SL kortet/kuponger gäller och man kan inte köpa biljett ombord.
Årets första segelbåt kunde jag senare se från balkongen. Och det kändes kallt...
 
Antar att det i nästa vecka är dags för oss att börja med vårrustningen av båten.
Håller det fina vädret i sig så kan det bli fina dagar med båtjobb och det känns lite roligare med om solen skiner och det är varmt. När det blir sjösättning vet jag inte men kanske om en månad. Och tiden dit går fort....
 
 
 

Hundvakt och oväntad "Plutoeffekt"

    
Det blev snabba kast när jag kom hem från Thailand....
Över helgen är jag nu hundvakt/mattemor ute i Nacka Strand till Helenfamiljens labrador, Cure eller Curre, som jag oftast säger.
Han har hunnit bli ett år och är en jättesnäll, stadig och stark krabat som väger över 30 kg.
Så både i går och idag har vi utforskat omgivningarna häromkring. Cure gillar vatten och det är mycket vatten runt om.....
 
 
Utsikt från sovrumsfönstret och här är en av Siljafartygen på väg mot Finland. Lidingö skymtar i bakgrunden.
 
Här syns Tallinkbåten bakom Fjäderholmarna, på väg mot Estland.
Här utanför passerar alla båtar som skall ut eller in till Stockholm så det finns alltid mycket att se på.

Jag har ju passat Cure flera gånger och det är en lättsam och godmodig hund.
Visserligen är han intresserad av andra hundar, men när jag är ute med honom så får det intresset vila. Och det accepterar han.
Cure är kopplad och går oftast "fot, alltså bredvid mig. Visserligen kan han ibland glömma av det, men med lite korrigering så minns han hur det skall vara så våra promenader är trevliga och vi hinner med ca sex stycken per dag och går då minst 20 minuter, vilket i runda tal ger mig promenadmotion på två timmar. Oavsett väder!
 
I går kväll när vi var ute sista rundan och så kommer en ettrig liten chiwawa springande mot oss, okopplad.  Den lilla hundens husse kommer också och med en stor kungspudel i koppel.
Men vad hjälper det? Den lilla chiwawan är lös, springer runt mig och Cure och bara skäller.
Ägaren svär och domderar och uppmanar mig att sparka på chiwawan. Detta gör han flera gånger...Jag är koncentrerad på att stanna och hålla Cure.
Mötet känns obehagligt, kanske mest mannen och han kan inte fånga den lilla chiwawan trots eller säkert tack vare sina skrik.
Till sist nafsar chiwawan Cure någonstans, inte alls hårt, men Cure gillar det inte och drar i väg.
Jag håller i kopplet, långt in så att det är kort, men det är grus på asfalten... och jag halkar.
Troligen såg jag ut som Pluto på hal is.
Allt gick bra, tur man är vältränad, så Cure och jag fortsatte vår promenad.
 Jag kan verkligen inte förstå varför människor tycker att deras hundar skall springa lösa när de inte har någon pli på dem. Jag anser för övrigt att man i tätbebyggda områden skall ha hundar kopplade. Undrar om det inte snart kommer en lag på det.
Tyvärr kom jag mig inte för att fråga den här mannen varför chiwawan var okopplad. Tankarna var på annat håll.
 
Goaste Currre!
                                                                                                  

Tvära kast och snabb omställning.

    
Hemma igen! Från sol och hetta till lite vårkänsla.
I tisdags åt vi sista middagen i Thailand, för den här gången och dett blev en trevlig och mysig kväll tillsammans med hela familjen Nyberg - Danielsson.
Thailandstiden har verkligen gått fort och jag antar att det är så när man trivs, njuter och alllmänt har det väldigt bra. Men trivs, det gör vi ju hemma i Stockholm också....
I onsdag kväll taxi till Bangkok och på natten vidare med flyg hem till Stockholm igen.
Lika faschinerande var gång att det går så smidigt att förflytta sig från en del av världen till en annan.
 
I december åkte vi med flygbolaget Quatar, kort mellanlandning i Doha -Quatar och vi var väldigt nöjda med precic ALLT.  (Mat och dryck låg på vår resa en bra bit över standard och de tog inte betalt för några drycker.)
Den totala restiden blev två, tre, timmar mer än med Thai, ca 13 timmar, men jag tycker det är skönt att komma av planet och röra på kroppen innan nästa sträcka tar vid.
Nu reste vi med Thai Airways, som också var bra.
En fördel med Thai, jumbojeten, kan vara att de flyger direkt, så man slipper mellanlandning och den totala restiden blir då ca 10 timmar.
På nervägen hade vi tur och fick flyga med ett helt nyrenoverat plan där all inredning bytts ut och tvmonitorer finns framför varje säte. Visserligen fungerade inte alla, men det skall de väl göra nu.
När vi flög hem i tordags natt var det med ett äldre plan, inga monitorer vid varje säte och tyvärr fungerade inte heller läslamporna i mittenraden. Lite trist att inte kunna läsa menyn ordentligt eller ens tänka tanken att läsa en bok.
Gott om benutrymme var det och bekväma stolar, så jag sov bort en fyra,fem, timmar vilket var skönt och ett bra tidsfördriv.
Jag tror att thai nu under våren kommer med ett par helt nya plan och de välkomnas.
Vad gäller maten på Thai är helt ok och de är generösa med drycker och tar inte betalt för dem.
 
Tack för den här gången! (OBS! hjälmarna kom på....)
                                                                                             
Stockholm mötte oss med vackert vårväder och det kändes både välkomnande och skönt. Torsdagen hemma blev för mig en späckad dag och det var lika bra att genast sätta fart;
  • flera telefonkontakter med NORDEA för att prata om stölden av mitt Visakort för de vill inte ersätta allt eftersom det i princip skall vara omöjligt att utan kod ta ut pengar i bankomat (min kod fanns inte i den stulna ryggsäcken)
  • besök hos polisen i Vasastan, plus förhör angående stölden
  • samtal till bankernas reklammeringsavdelning
  • fika med väninnan Ninni i Vasastan, välbehövlig paus
  • uppackning av väskor hemma
  • bokklubb med "kinadamer en härlig avslutning på första dagen hemma
Härligt att sjunka ner i soffan, här tillsammans med Mona och njuta av vitt vin och tilltugg.
 
Värdinnan förbereder och vi konstaterar att utsikten från 16 trappor är magnifik.
 
Globen i bakkrunden och kyrkan med de två tornen heter Högalidskyrkan, på Södermalm och lär vara den enda kyrkan i Sverige med två torn och som inte är domkyrka.
 
Västerbottenpaj, rökt lax och en härlig sallad smakade underbart
och var så vackert att se på att jag nästan inte ville börja ta första tuggan.
                                                                                         
 Väldigt god mat, mycket prat och skratt och en hel del prat om böcker blev det. Tiden försvann fort, den gör ju lätt det när det är trevligt. Kvällen blev i alla fall sen.
Men å andra sidan så gjorde inte det något....
Tack Lena för en jättemysig kväll!
 
                                        
 
                                                                                            
 
 
 

Katt på jakt

    
Jag sitter ute i "salan" under den svalkande takfläkten och pustar efter att ha packat klart. Vännerna och tillika grannanrna, Håkan och Frida, kommer över med ett härligt fruktfat och för att prata lite.
Om ett par timmar blir vi hämtade för resan in till Bangkok och klockan 01.10 skall vårt flygplan avgå mot Stockholm, Arlanda och förhoppningsvis landar vi onsdag morgon klockan 07 svenska tid.
 
 
 
Plötsligt ser jag en katt smyga förbi och han/hon har definitivt fått syn på något som lockar till jakt.
Jag fick skynda på med kameran för ett katt på jakt väntar inte.
 
"Bäst att göra sig beredd för snabb framryckning"
                                                                                        
"Snabbt gick det! Man måste ju vara kvick om det skall bli någon fångst."
 
"Och en liten ödla fick känna sig fångad"
 

Blött!

    
Blött och vått är det på flera sätt. Regnperioden har börjat och under ett par nätter har det regant och åskat rejält, men på morgonen har det varit sol igen.
Idag, är det första dagen under den månad som vi varit här som det varit mulet och regnat under dagen. Men det är fortfarande varmt i luften, omkring +33.
 
Bosse och jag bestämde oss på förmiddagen för att ta en tur med mopeden och titta lite på de blöta festligheterna, innan de riktigt kommit i gång för dagen. Spektaklet skall i princip börja vid 12 tiden och blåsas av klockan 18. Men tiderna är bara ungefärliga...
Vägarna, även de mindre, är enkelriktade under Songkran så vi fick ta vänstervarv in till Laem Mae Phim, en omväg på sex km. Men inte gjorde det något för vi blev inte blöta på första halvan av sträckan.
Men vattensprutandet var i gång en bra bit före klockan 12. Bäst att passa på, för nu är det bara i morgon kvar av firandet.
Poliser är utposterade lite här och var, kanske mest för syns skull. Men de ser till att trafiken håller sig där den skall vara och att fordonen rullar på.
Alla öppna bilar, större och mindre, är utrustade med både brandslangar, hinkar, byttor och gigantiska vattengevär.
Dessutom står folk längs både de större och mindre vägarna beredda med vatten att kasta eller spruta.
Bosse parerade de Songkranfirande och vattenentusiastiska thailändarna med mopeden och körde ömsom hastigt ocg ömsom sakta så vi blev inte jätteblöta direkt. Och jag tror kanske att viss hänsyn vad gäller vattensprutandet togs till min höga ålder.
 
Nu skiner solen igen! För efter regn kommer ju sol. Eller?
Fram på kvällskvisten skall vi äta middag tillsammans med goda vänner och kanske kan vi då undvika att bli nerbötta.
Det är vår sista kväll här så vi skall njuta lite extra, för i morgon natt bär det av mot Stockholm igen.
Och vi hoppas verkligen att våren då har gjort entré.
 
Alla bilar längs vägarna är utrustade med stora mängder vatten.
 
 
 

"Bali"; vi provar att bo i hus...

    
Även idag har vi tillbringat dagen inom vår "resort", Bali.
Songkran med all vattenkastning och sprutning pågår för fullt så vi väntar till morgondagen med att bege oss ut.
Vi hoppas att det då skall vara lite lugnare på vattenfronten, åtminstone efter klockan 18 på kvällen.
Så det blev sovmorgon, frukost under takfläkten i "salan", (uterummet)
poolhäng, bad, lunch hemma, promenad i området och i övrigt en slapp dag. Och tänk så mycket man hinner prata och umgås........
 
För oss är det roligt att i några dagar prova på att bo i ett hus och på ett mer "resortliknande ställe."
Här i området, ca 2 km från närmsta strand och fiskebyn Mae Phim, finns lite drygt 100 mindre och större hus och de flesta innehas av svenska familjer som kommer och bor här alltifrån några veckor till ett mer permanent boende. (Antalet permanentboende familjer är ett 15 tal för närvarande.)
Husen är av varierande storlek, från ca 65 m2 och till 130 m2 och alla har fina uteplatser med gräsmattor och vackra växter och jag har förstått att tomternas yta hänger ihop med storleken på huset.
Under högsäsongen kör områdets buss härifrån och ner till olika platser i Mae Phim så det går att transportera sig utan hyrd moppe. Men helt klart så tycker vi att det är nödvändigt med moped för att bekvämt kunna röra sig fritt här längs kuststräckan och smidigt ta sig till olika byar.
 
 
 En del av det jättefina poolområdet och de flesta hus ligger mellan 10 och 150 m från poolområdet.
Vid poolområdet finns också en restaurang ,men den har stängt för säsongen.
 
 
 Lummigt med fina växter.
 
Orkidéer, så vackra. Absolut mina favoritblommor.
Här är en typisk "sala", verkligen ett extra rum som kan utnyttjas alla dagar på året.
 

Jag tycker det är svårt att jämföra vårt lilla condo alldeles vid havet med boendet här. Båda har för och nackdelar. Här i huset finns mer utrymme och ett större kök, men å andra sidan lagar vi inte så mycket mat. Egentligen ingen alls....
Här på Bali bor det mest svenskar och skandinaver plus några thailändare och i Beach Park är det flest thailändare, en del européer och bara ett par svenska familjer.
För en svensk barnfamilj som skall vara här under en eller flera månader ser jag flera fördelar med att bo i eget hus i ett mer svenskinriktat område; kamrater, minimal biltrafik, lätt att röra sig, "bo på marken" och en fantastisk pool. Det finns sälkert ännu fler fördelar...
För vår del, två pensionärer, så är vi jätteglada över att ha bott i hyrt hus nära våra vänner nu några dagar, men Beach Parks fördelar överväger om det gäller att stanna en månad eller så.....
(Är någon intresserad av att läsa om Beach Park så finns många inlägg därifrån i december 2012 och från 20/3 fram till 11/4.)
 
 

Songkran, thailändskt nyår

    
I dag har det thailändska nyårfirandet, Songkran, börjat, ett firande som pågår i tre dagar, från den 13-15/4. Och på flera platser är firandet och festligheterna utökande med en dag-
Songkran firas även i Laos, Burma och Kambodja.
Songkran är den viktigaste av alla thailändska högtider och infaller när regnperioden börjar.
Man kan lugnt påstå att Songkran är en "blöt högtid". Vatten, i stora mängder, sprutas överallt längs vägar och gator. Och för att få någon ordning på trafiken så är nästan alla vägar, större och mindre, i vårt område enkelriktade från morgonen till klockan 18. För då skall i princip det mer allmänna vattensprutandet upphöra. Tveksamt!
Allt vatten som sprutas är fär att människorna skall gå rena och lyckliga in i det nya året. Och eftersom det nu är hett här, så kan man också tycka att vattnet svalkar. Och en del vatten är verkligen iskallt för stora isflak ligger i baljor eller tråg och smälter och används sedan för att sprutas på allt som rör sig. Människor står längs vägarna och gatorna och är beredda på att antingen med vattenslangar, hinkar, baljor eller enorma vattengevär kasta och spruta vatten på alla mopedister eller människor i öppna bilar som passerar.
Många har också blandat vatten med talk och fått en vit färg som också glatt kastas på allt som rör sig och den vita färgen skall också bringa tur och lycka inför det nya året.
På eftermiddagen den 13 april badas alla Buddahbilder för att de skall bli rena och föra lycka med sig. En annan sedvänja är att släppa loss fiskar och fåglar ( som man innan kunnat köpa på marknaden) och denna gest skall också bringa lycka.
 
Lånade bilder som visar hur det kan gå till.
 
Ordet Songkran kommer från sanskrit och betyder "början på nytt solår." Förr bytte man år i Thailand  den 13 april men för att vara i fas med resten av världen så byts året den 1 januari.
I Thailand har idag år 2556 börjat och att det är så beror på att Buddah föddes år 543 före Kristus och räknas som år 0 och nu är det alltså år 2013.
 

Jag kan ju inte alls påstå att vare sig Bosse eller jag har deltagit så mycket i firandet nere i byn. Kanske tar vi oss en tur ner i morgon.
I kväll vankas det nyårsmiddag/Songkranmiddag med våra grannar/vänner. Trevligt och mysigt!
 
 Grannarna/vännerna, familjen Nyberg-Danielsson, på väg mot vattenkriget i Laem Mae Phim.
                                                                                         
Jag njuter under fläkten hemma på terrassen.
 
 
 
                                                                                            

"Flaggan i Topp"!

    
Dagen innan Songkran, det thailändska nyåret börjar att firas i morgon.
Vi har gjort en inköpsrunda, eftersom det från och med i morgon är tjärvt att ta sig fram på vägarna. Och det var bara att konstatera att många varor var helt slut på de lokala marknaderna vi besökte. Vi hade tänkt att bunkra upp med färska kycklingfiléer, men det närmaste vi kunde komma i kycklingväg var ägg. Om det nu inte var för att längtan efter kycklingfötter var stor. För de fanns också att tillgå...
 
Färska ägg fick det bli.
 
Efter inköpsturen blev det lunchuppehåll på en av våra favoritrestauranger; "Be Happy" nere på stranden.
Säsongen är ju över så här var det tomt på gäster. Ja, förutom oss då förstås.
Men flaggorna skulle hissas och det ar ett visst pyssel i och för sig.
 
 Svenska flaggan på plats.
                                                                                          
                                                      Så också den finska.                                                              
 
 Och visst vajar den norska flaggan lite extra? Eller?
                                                                                        
 
 
Sista besöket här för oss den här säsongen. Men vi kommer tillbaka.
Ett kärt farväl blev det mellan Bosse och ägarens mamma.
 
 
                                                                                       
 

Flexibelt!

    
En av av många saker som jag uppskattar så mycket med att resa på "egen hand", inga charterbolag inblandade, är att det hela tiden finns en flexibilitet och frihet. 
Det är jag och Bosse som bestämmer hur vi vill ha det.
Just nu har vi lämnat vårt lilla paradiscondo på stranden och flyttat in hos vänner, men i eget hus och i grannfiskebyn Laem Mae Phim.
Visserligen har vi ingen havsutsikt och inte en strand inom synhåll. Men vi har ett fint och mysigt, litet, hus som består av integrerat kök /allrum, två sovrum, fräscht och stort badrum och ett litet vardagsrum. Fullt tillräckligt!
Men det allra bästa är nog den "sala", uterum med tak, som finns och där en stor, fungerande, fläkt är monterad i taket och ger behaglig svalka.
Och idag intogs middagen här. Jag lagade mat....Inte något särskilt alls. Men fräst bacon och lök, blandat med grönsaker och en tomatsås, serverad med pasta och en tomatsallad. Det smakade verkligen jättegott.
 
I övrigt har det varit kvavt idag, en del åska också och det har kommit några störtskurar.
Regnet fräschade verkligen upp luften och det är det första regn som fallit här sedan början av januari. Välbehövligt, med andra ord.
 
I morgon får vi se till att proviantera lite extra inför Songkran, det thailändska nyåret. För till helgen blir det kärvt att ta sig någonstans utan att bli genomblöt. för att spruta/hälla vatten på folk är då det största nöjet...
Jag skall försöka förstå och återkommer med förklaring.
Därför är det skönt att vi nu är lite från de mest hektiska områdena just denna tid. Thailändarna är lediga och stora delar av Bangkokbefolkningen drar sig mot kusten för att fira.
 
 
 Vårt nya "tillfälliga" boende hos vänner. Ja, det är två hus och med en "sala i mitten.
Och den tvåfärgade bouganvillan är så vacker!
                                                                         
Mysigt!
 

Tiden går....

    
En hel vecka kvar! Och snart stundar det thailändska nyåret, Songkran.Firandet börjar på lördag, den 13/4 och sista dagen är den 16/4, den dagen vi åker hem. Jag har fått berättat att det är rejält festande i dagarna fyra och att man inte alls skall ge sig ut på vägarna dessa dagar.
Vi har så smått bunkrat upp mat så att vi klarar luncher och frukostar och sen får vi väl se.
Under Songkram hälls det och sprutas vatten på allt som rör sig och alla bilar lastar sina flak fulla med människor som sprutar vatten. Detta är ju den varmaste årstiden och då skall det sprutas vatten. Det är en del abv firandet. Sedan är förstås mat och dryck lika viktiga....
Idag har det för första gången varit mulet sedan vi om för tre veckor sedan. Temperaturen har gått ner till mer behagliga 33 grader och det har inte varit så fuktigt. Skönt!
pÅ eftermiddagen tog vi oss en mopedtur till grannbyn, Laem Mae Phim. Skönt och mysigt att sitta med en drink vid havet och njuta av tillvaron och det behagliga livet här. Får se under Songkran hur behaglig tillvaron  blir....
 
Laem Mae Phim och en liten del av den 5 km långa stranden.
 
Gott med en pina colada på strandrestaurangen Tequila Sunrise.
 
Lugnt och skönt på stranden.
 
På väg hem Kanske hinner vi se solen gå ner i havet hemma hos oss.
 
Och alldeles lagom till solnedgången hann vi hem till oss....Jag har så svårt att se mig mätt på dessa vackra solnedgångar och jag njuter lika mycket varje gång.
 
Absolut njutbart!
 
Eftersom nedräkningen så smått har börjat inför hemresan, för nästa onsdag är vi hemma, så vill det till att planera lite vad man vill äta och var,de kvällar som är kvar. Och kanske blir det till att äta hemma ett par kvällar under Songkran om vägarna känns för osäkra.
I kväll blir det i alla fall en moppetur på 3 km till en av våra favortier Wangborns. Och vad jag skall äta har jag ännu inte bestämt. Men det ger sig!

Dagens fångst!

    
Idag har vi till största delen varit på "hemmaplan" och bara latat oss. Det är ju i och för sig vad vi oftast gör...
Jag tycker alltid det är så spännande att vara med när fiskarna tar upp sina nät och försöker varje dag att se vad de fått. Idag var det bl.a. en stor rocka som fastnat.
Tur att jag inte träffade på den vid dagens simtur i havet.
I övrigt fångade  jag skymningen som sänkte sig över stranden.
 
 
 
 
 

Lata dagar

    
Solen skiner fortfarande på oss och värmen håller i sig och vi har det bra, väldigt bra.
Spännande böcker, korsord, simturer, promenader längs stranden, olika utflykter med moppen fyller lätt dagarna. Och helt perfekt inemellan är min Ipod, fylld med musik och sommarprogram från 2012 som jag ännu inte hunnit lyssna på. Dagarna flyter på och lugnet har absolut infunnit sig. Och ännu har vi inte haft någon längtan till Bangkok, två och en halv till tre timmar bort.
Hemma, brukar jag ha någon form av "program" för dagen, något jag tänkt göra, men inte alls särskilt uppstyrt. Men här är det om möjligt ännu mindre styrt.......
 
Sköna dagar i poolen och havet och under kokospalmerna.
 
En fiskare i sin lilla båt som lägger ut nät.
 
En av områdets tre katter. Just nu är den helt förskrämd för en makak (liten apa) har just jagat den
så den har valt att freda sig uppe på muren. Men spanar efter den lilla ettriga apan. (Jag var inte tillräckligt snabb med kameran för att fånga makaken på bild. Lika bra det, för jag gillar dem inte...
 
          
I går kväll tog vi moppen till grannfiskebyn Laem Mae Phim för att hälsa på vänner. Mysigt att prata och umgås en stund. Vännerna hyr ett hus i ett område som heter Bali, en bit från stranden, men där finns en stor och jättefin swimminpool som ger behaglig svalka. Hela området består av mindre och större enplansvillor med mycket grönska mellan husen.
Middagen åt vi tillsammans på ett för oss nytt ställe, The Kitchen. väldigt gott och billigt. En god thailändsk middag för två inklusive öl och vatten brukar kosa omkring 70 kr. Ibland mindre...
 
 
                                        Vackra orkidéer. trivs i fukten och värmen.                                              
 
                         På väg till kvällens middag, två av vännernas tre barn är på plats i salengen, ett vanligt transportmedel runtomkring i trakten. Det är en moped med sidovagn och tak.  (Och det finns ett extra hjul på vagnen, så det blir en trehjuling. )
 

Nästgårds, "The Beach House"

    
Idag är värmen tryckande, +40 grader och fastän det blåser svalkande från havet och palmerna, precis som det gjort sedan vi kom hit, så känns värmen idag besvärande. 
Just nu sitter jag i grannområdets café i svalkande ac och med en iskaffe och skriver. Behagligt!
Även thailändarna tycker att det hett, alltså mer än varmt. De är i alla fall vana....
 Men i början på nästa vecka skall det bli svalare, omkring +35 visar rapporten. Mer lagom för min del.
För idag har jag inte gjort många knop och det har nästan varit för hett för att läsa under kokospalmerna. Men flera bad både i havet och poolen har det blivit. Just havet ger inte direkt någon svalka, idag +33. Poolen är i alla fall svalare, +28.
 
"The Beach House" består av åtta stycken villor i skiftande storlek, från 150m2 och upp till 250m2 och hör ihop med Beach Park, där vi bor. Men hos oss finns det bara lägenheter alltifrån studios och  till lägenheter med en yta på 300m2.
 Det är mest thailändare som äger lägenheterna och kanske att 15 av de totalt ca 60 lägenheterna som finns i "våra" två hus ägs av icke thailändare. Och de kommer inte hit så ofta utan har lägenheterna mer som en investering.
Även "The Beach House" ligger nära stranden och här finns också en mindre swimmingpool. Några av villorna har också egna, mindre pooler.
Det är i alla fall skönt att inte behöva bege sig ut på några promenader för att ta sig till vare sig hav eller strand.
Att gå ca 50 m i värmen är alldeles lagom.....Och så skönt att kunna gå upp till lägenheten för behaglig ac svalka.
 
 
 
"The Beach House café", en liten oas med gott kaffe och härliga fruktdrinkar.
Även personalen är jättetrevlig och hjälpsam. Men så är det överallt här...
                                             
       Området från entrén och från stranden.
 
 
"Vårt hus" i bakgrunden.
 
              Och här bor ju vi.                                
                         
En av de två strandvillorna, modell större och med egen pool.
Ett par av villorna ägs av skandinaver, danskar och norrmän och de övriga av thailändare.
 
 

Tillbaka till Chakkapong

    
Jag undrar då och då  varför vi återvänder till samma plats här i Thailand, nu är det fjärde gången vi är här.
I början av februari 2011 kom vi hit första gången och då mest av en slump. Vi önskade tillbringa en månad i värmen, lagom värme, och hade fått tips om både boende och plats.
Vi önskade bo nära havet/stranden och ville inte vara mitt i turistströmmen och inte heller ha så långt från/till Bangkok. (Med bil tar det ca två och en halv timme att ta sig hit och känner man för att åka buss, luftkonditionerade och fräscha, så avgår de en gång i timmen hela dagen från Bangkok.)
Hösten 2011 arbetade jag  åtta veckor på Svenska Skolan i Beijing för det behövdes ytterligare en lärare innan en ny skulle komma vid vårterminens början i januari.
Och eftersom jag arbetat där i tre och ett halvt år var det lätt att komma in i rutiner och arbete igen. Från Beijing blev det sedan Thailand, det område där vi nu är och i tre månader och jag arbetade  på Svenska Skolan i Ban Phe.
I november 2012 kom vi tillbaka igen för att stanna i en månad och nu i mitten mars var det dags igen.
Så här sent på säsongen har vi aldrig tidigare varit här och jag kan bara konstatera att det är varmt. Riktigt varmt!
 
                                                                  Det här tycker jag om....                         
                                                                                   
Jag solar ju inte när jag är här, för min kropp tycker inte alls om sol. Men skuggande kokospalmer, grönskan, miljön, lugnet, maten, baden, närheten till hav och människorna är något av det som drar mig/oss hit.
 
Jag har sett och badat i mycket klarare vatten, ibland en synvilla, eftersom vattnets blå färg också har att göra med färgen på sanden som finns på botten. Filippinerna, Fidji, Dominikanska Republiken, Hawaii, Vietnam, vissa ställen på Cypern, Turkiet, Grekland, andra öar i Thailand, .......raden på platser med turkost hav kan bli lång. Men det är också platser där jag varit ett par veckor och sedan oftast rest vidare. Fint, mysigt och oftast anpassat för turister. Tid har tillbringats på hotell, ibland väldigt fina sådana, men jag har tröttnat lite grann på att söka det mest optimala. För vad är det? Optimalt och på vilket sätt? Tror man ändrar sig med åren i det man söker.
Här på Chakkapongstranden i en liten by, vet inte ens vad den heter, men som faktiskt har en gata, har jag och Bosse hittat en plats där vi trivs.
Nöjeslivet/kvällslivet är absolut begränsat. Man träffar vänner ute och äter middag och blir sittandes länge i den ljumma kvällen. Ibland med mycket myggmedel påsmort.
Här finns absolut inga barer med män som gärna raggar flickor eller pojkar och det är så skönt.
 
Vi tar oss gärna turer med den hyrda moppen och hittar nya ställen att spontanbesöka.
Känner vi för badutflykter tar vi kanske fiskebåten över till Koh Samet eller hyr en "speedboat" och åker ut till någon av de små öarna som finns här utanför. Annars har vi det så bra här hemma alldeles vid havet och i skuggan av kokospalmerna.
Blir längtan efter storstadens puls alltför stor så tar vi oss lätt in till Bangkok.
Här i området är stränderna fria från försäljare, mysiga strandrestauranger finns och som lånar ut solstolar och parasoller. (Jag får två eftersom jag inte vill ha sol på mig )
Det är ingen trängsel någonstans och de som kommer hit vet att det är precis likadant som det var förra året. I princip!
 
Tyvärr, så måste jag med sorg konstatera att stranden nu är skräpig. Allsköns bråte som kastats i havet spolas upp på land. Det blir så här varje år i mitten av mars och det fortgår ett par månader. Jättetrist! Men vissa dagar är bättre.....Annars har jah ju en härlig pool att simma i och där är vi sällan mer än tre badande samtidigt. Då får jag nöja mig med att titta på havet 10 m bort.
Vi har ju inte tidigare tänkt på stranden/skräpet eftersom vi varit här tidigare på säsongen. Men trist är det. Å andra sidan har vi ju hemma sommartid algblomning och tång spm flyter in mot land och maneter  på västkusten och då  känns det ju inte heller så roligt att bada...
Och haven är ju rejält förorenade. Ibland märks det bara mer...
Vore det mer turister här så är jag övertygad om att kommunen skulle köra bort skräpet dagligen.
 
Men jag bör tillägga, att från oktober till början av mars är både havet och stranden i väldigt gott skick och det är hur mysigt som helst att promenera längs den långa, fina, stranden.
 
Koh Samet och stranden utanför hos oss. 
                                                                                        
 
 
 
 
 
 
 
 

Internet vill sig inte....

    
I dag har internetuppkopplingen haft ledigt. Kanske en förberedelse för det thailändska nyåret, Songkran, som börjar firas den 13/4. Vad vet jag? Ingen idé att fundera över saken.
Jag hade skrivit ett inlägg  men det försvann ut i tomma intet, trots att jag sparat det, så nu avvaktar jag tills i morgon och gör då ett nytt försök.
 

Man kan ju undra.....

    
Man kan ju undra hur det kommer sig att vi nu är tillbaka  här för fjärde gången. Och svaret är inte helt lätt att formulera. Det kommer nog att behövas en lite längre utläggning och den spar jag tills i morgon.
Men en mycket kort version blir att jag trivs här. Det känns som om jag är i Thailand och jag har bofasta thailändare runt där vi bor och som lever sitt vardagsliv här. Och största delen av de lägenheter och studios som finns i "vårt hus" ägs av thailändare och så är det med flera lägenhetshus och villor i närheten. Bangkokborna kommer gärna hit på helgerna för att koppla av och andas frisk luft.
Vi handlar på olika marknader och butiker sida vid sida med lokalbefolkningen och det är så jag vill att det skall vara.
Idag tog vi oss en moppetur till RUSTA, ja det är nog det närmaste jag kan komma med att förklara en affär här som har precis ALLT och till otroligt låga priser.
Värmen var tryckande så mellan varven tog jag mig en tur ut på gatan för att få lite svalka. Inne på RUSTA stod luften helt stilla.
 
 Här kan man köpa precis ALLT.
 
                                                                                             
EFter rusta blev det lite mer västerländsk shopping på Petras. Vår medhavda ost är slut och vi hittade en ny bit som var riktigt god och vi passade också på att köpa lite danskt valnötsbröd. Båda varorna vill jag gärna ha....
Att komma in på Petras är som att komma in i en gammal svensk lanthandel och med en service och hjälpsamhet hos både Petra och personalen att man kan bli rörd för mindre. Frågar jag efter något som möjligen inte finns, så rusar någon i personalen ut till andra butiker och försöker  skaffa det.
 
 
Petra med dotter är alltid så hjälpsamma och glada, så det är verkligen roligt att handla här.
 
Efter Petras blev det ett stopp på en av de lokala marknaderna i närheten av oss. Tomater, gurka, rödlök, mango och ananas stod på listan för idag. Men behövs kompletteringar så är det nya marknader både på torsdag, lördag och söndag.
 Att gå runt på dessa marknader där thaiarna själva gör sina inköp är något helt annat än att besöka marknaderna på de mer turistinriktade orterna. Här trivs jag!
 
Grönsaker blev det, men ingen fisk. Våra tillagningsmöjligheter är begränsade....
                                                                                         

SPA på Novotel

    
 Annandag påsk och första april! Jag bokade redan i går tid på hotell Novotels spaavdelning för lite olika behandlingar med bl.a. massage, pedikyr och manikyr till klockan 10 idag.
Först hade jag tänkt att ta en promenad dit längs stranden, en sträcka på ett par kilometer. Men när jag kände att det var både hett och fuktigt och solen gassade på, så bad jag den käre maken om skjuts på mopeden. Ett bra val!
Novotel är ett bra hotell, inbäddad i grönska och i direkt anslutning till stranden. Inom området finns ett par rejäla swimmingpooler, den ena i trädgården och den andra alldeles vid stranden. Ett par bubbelpooler finns också på ett par olika ställen i trädgården.
Just nu är hotellet bara halvfullt, mest thailändska familjer på semester, men jag hörde både engelska, tyska franska och kinesiska i trädgården, så uppenbarligen finns ett antal internationella gäster här även nu under den varma årstiden.
 
Nu efter sommartiden i Sverige är tidsskillnaden "bara" fem timmar. Men här är det nu mörkt och cikadorna har bjudit upp till dans, men jag tror jag avstår. Varmt!
Känns som om det är åska i luften.....
Skall nu dra mig tillbaka till den luftkonditionerade studiolägenheten och fortsätta läsa min bok; Gustavs Grabb, av Leif G.W. Persson,  en boksom jag tycker är både  intressant, lättläst och spännande och dessutom väldigt välskriven.
Jaha, nu föll de första regndropparna....Återstår att se om det kommer fler.
Men det gjorde det inte!
 
Novotel är ett ganska stort hotell men bara 2-4våningar högt med både vanliga rum och bungalower,
så vad som syns på bilden är en liten del av hotellet.
 
              Skönt att bli ompysslad i fin miljö. Jag kände mig nästan som ny när jag efter över tre timmars behandlingar blev hämtad av Bosse.
          
En av poolerna och med direkt ndrgång till en privat strand med både solstolar och parasoller. Och vad som är väldigt skönt här längs stranden, tycker jag, är att det inte finns några försäljare.