Syfte

    
Jag har då och då på olika platser sett reklam för och även hört talas om en butik som heter Drömhuset, men jag har aldrigt varit där. (Tror att det kan finnas Drömhusbutiker på lite olika ställen i Stockholm...)
Och i förmiddags gjorde gjorde jag slag i saken och bestämde mig för att promenera ner på stan och vidare till Östermalms Torg. Visserligen var jag i dessa trakter i går, men promenera gillar jag och att ha ett mål är bra. (Även om det kan innebära lite shopping.)
Syftet med besöket vat dels att leta efter ett överkast och dels att hitta ett par lätta  och nätta mattor att ha bredvid vår säng.
Men inget jäkt här utan som vanligt ägnade jag lång tid till frukosten och läste nogsamt  Dagens Nyheter från sida till sida. Stannade länge vid DNs korre i Asien, Torbjörn Pettersons artikel ocm varför så många asiatiska skolbarn är närsynta och bär glasögon. Intressant! Men kontentan var att eleverna ägnar så mycket tid åt studier att ögonen tar skada. Och nog tror jag på den tesen!
 
När maken inte är hemma så dricker jag te på morgonen, vet egentligen inte varför det är så men det gör jag i alla fall. Och då plockar jag fram min gamla favoritkopp som jag fick av min mormor någon gång på 1960 talet då jag var 15 år.
Jag vet att kopparna köptes på en affär/varuhus som hette Sörmans som då låg på Biblioteksgatan. Vidare minns jag att kopparna var väldigt dyra, så jag fick två koppar med assietter och nu gläds jag åt att ha kvar en kopp, med tillhörande fat och assiett. Ja, kära gamla mormor.......Men te smakar extra gott att drickas ur denna tunna kopp. Kanske minnena gör sitt till?
 
        
                                                                          
 Drömhuset ja! Promenaden tog mig runt en timme, en sträcka på ca 6 km, alldeles lagom. Affären säljer nog det mesta; porslin, prylar och pryttlar, handdukar, täcken, kuddar, kläder och skor och mycket mer. DEt är verkligen jätteroligt att titta runt i affären och allt är smakfullt exponerat. Och varor finns i alla prisklasser. Letar man efter en present till någon som har "allt" så tror jag att förutsättningarna är goda att här hitta det lilla extra.
Jag tycker det är roligt att titta och få idéer i just en sån här affär, men Bosse hade jag nog fått släpa in. Om det nu inte var så att vi letade efter något särskilt förstås. Och det gjorde jag ju idag...

 
 Tyvärr, så hittade jag inte det jag tänkt mig denna gång, vare sig sängmattor eller överkast i rätt färg. Men det fanns så mycket annat roligt. Nu är jag inte så mycket för att bara köpa så där utan vidare. Vi har tillräckligt med prylar. Och kommer en sak in så skall en sak ut. Det är tanken, men ibland görs det undantag. Mest från min sida.
 
 
 
Men; när jag såg den här skylten så tyckte jag att det stod "Ditte" på den. Så den fick allt följa med mig hem.
Visst är den fin? Jag menar både skylten och texten!
 
Och redan idag skall jag lyda skylten.
Jag har länge önskat att se Stadsteaterns uppsättning av "De tre musketörerna". Vet inte om jag direkt drömt om föreställningen men i kväll skall jag se den med goda vänner.
Bara så där helt apropå.....Och det är dessutom den sista föreställningen som ges. Vilken tur!
Vännerna fick i går tag på biljetter, ringde mig och jag hängde förstås gärna på.
 
 
 
 

Rosendals Trädgård

    
Sista lördagen i september, varierat väder = lite sol, mycket moln, några regnstänk och en termometer som visar  +13.
Jag bestämmer mig för att ta en  tur med färjan över till Djurgården och gå upp till en av mina många favoritplatser i Stockholm, Rosendals Trädgård. Hit brukar både infödda stockholmare och turister vallfärda och riktigt varför vet jag int. Mer än att det är jättemysigt att strosa omkring bland alla blommor och "självplocka" till ett pris av 32kr/hg. Inte billigt direkt, men å andra sidan är ju blommorna just självplockade.
Vid Rosendals Trädgårdar finns ett jättemysigt café med ortoligt goda bakverk, smörgåsar och lättare lunchrätter. Och allt som serveras bygger på ekologiska råvaror.
Det finns en härlig, liten butik som säljer bröd, marmelader, olika tesorter, diverse inläggningar m.m.
Vill man handla växter, plantor eller lökar så är även det utbudet stort.
Jag njöt av att sakta gå runt i trädgårdarna och titta på alla vackra växter, andas höstluft och givetvis slå mig ner med en kopp kaffe och en chokladtårtbit. Att jag sedan stå i kö i en kvart för att få betala, hör liksom till. Och idag gick det ändå snabbt.....Det fanns t.o.m lediga bord både inne och ute.
Jag passade på att sitta ute i trädgården, för kanske är det sista dagen som det låter sig göras. För snart är nog frosten här.
 
På väg med färjan hemifrån och mot Djurgården.
 
 På Rosendals Trädgårdar.
      

 
 
    
                                                          
 
                                 
 
Nöjd och belåten med mitt besök på Rosendal så promenerade jag tillbaka längs vattnet mot stan. Lite dugg föll, men jag tog inte ens upp paraplyet, regnvatten lär vara bra för hyn... Jag gjorde mig absolut ingen brådska utan stannade upp, tittade och njuta av allt vackert omkring mig.
Ibland tycker jag det är så skönt att promenera ensam, att låta tankarna få fladdra dit de vill, tänka på vad jag skall göra nu när min kind är så gott som läkt och egentligen inte ha något mål för promenerandet. Utan det är själva promenaden som är målet.
Inte helt lätt att förstå, men vissa dagar tycker jag om att bara vara med mig själv.
Men det får inte bli för ofta!
För utan mina döttrar, Max, Bosse och mina vänner så känner jag mig halv.
 
 
 
 
    
 
 Jag gick Strandvägen in mot stan, tog en tur upp till Östermalms Torg och gick i och ur ett antal mysiga små butiker, tittade in i Österrmalmshallen och köpte lite färska räkor till kvällen. Insåg att jag borde vila fötterna och slog mig ner med ett glas vitt. Samlade krafter för att ta Biblioteksgatan med "alla de fina butikerna" i besittning.
Och det gick riktigt bra! Bara ett par smärre nödvändiga inköp.
Passerade NK på Hamngatan, utan att gå in. Insåg samtidigt att mängden människor i City denna lördag nog kunde bero på att lönekuverten kommit. Hade inte en tanke på detta!

Bestämde mig till sist efter fem timmars utevistelse att ta tunnelbanan hem till Söder. Och nu väntar en myskväll i soffan med både bubbel och färska räkor.
( Maken har tagit båten  österut för att hälsa på sin mor, 91 år gammal)
 
                                                                                              
 

 
 
 
       
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                               
 
 
 
   
 

 

Tillsyn!

    
Snart dags för att ta upp båten! Känns lite trist att vi bara varit ute med den nya familjemedlemmen ett par, tre, gånger sedan hon kom till oss. Men det kommer en ny vår och sommar!
Vi passade idag på att titta till henne och tog samtidigt med alla dynor hem. Och de fyllde hela bilen!
Jag hade väl inte riktigt tänkt på när båten införskaffades att en hel del "båtsaker" skulle rymmas i våra förråd under vintersäsongen.  Men genom att stuva om och rensa ut annat som just nu finns där till ingen nytta så skall det nog gå bra.
Bosse tycker kanske att jag är väl optimistisk, men jag är bra på att packa och stuva.
Nu väntar lite fix och trix och senare i kväll blir det middag med  "goa kinavänner." Jätteysigt!
 
Vår nya familjemedlem.
 
 
 
 

Rundtur

    
Att vakna vid niotiden av att en glad Max klappar på mig och föreslår uppstigning och fukost är en härlig start på dagen.
Jag hinner läsa tidningen, åtminstone överskådligt och Max leker med sina tåg innan vi börjar dagens reserutt. Max bygger sin tågbana, leker, bommar skall upp och ner och tågens lastvagnar skall fyllas.....
Plötsligt kommer han ihåg gårdagens köttbullstillverkning tillsammans med Bosse och vill gärna ha ett par köttbullar som last. Varför inte? Och han lastar strax in dem i munnen.
 
 
Idag har vi mycket på programmet och det mesta handlar om att förflyttningar. Max är väldigt intresserad av alla tänkbara transportmedel och idag åkte vi färjan över till Hammarby Sjöstad, tog tvärbanan till Alvik, tunnelbanetåg från Alvik till Centralen, hann med en lunch på Mc Donald´s innan vi fram på eftermiddagen promenerade till Centralen för att ta "vanligt tåg" till Uppsal. (Vid det laget kände åtminstone jag mig ganska så färdigrest. Men jag skulle ju tillbaka till Stockholm från Uppsala med tåg och sedan tunnelbana. I rusningstrafik. Och då är det inte kul att resa! Men alltid händelserikt!)
 
Att resa runt i stan med Max, på icke rusningstid, är jätteroligt;  konduktörer är trevliga, det är gott om sittplatser, ingen stressar och resenärer är glada, hjälpsamma och trevliga.
Nästa tur Max och jag planerar är en båtresa på 2h under Stockholms broar och då får man slussa på två ställen. Och hinner vi inte innan isen lägger sig så får den turen bli av till våren....
 
 
                                                                                    
Max var snart färdigklädd i sina fina stövlar (present på tvåårsdagen av goda vänner)
 men glömde i hastigheten sina jeans. Och efter viss övertalning så bytte han till sina lättare skor. Inget regn idag!
 
   
Färjan till Sjöstaden och tvärbanan mot Alvik.
 
                                                " Ibland är det skönt att vila benen lite i vagnen."                                                 
 
 
  
 
    
 
 
        
 
 
      
                                                                  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
   
 
 
                                                    
 
 
 
 
 
 

Alfons Åberg, Max och Stockholms Stadsmuseum

    
I morse kunde man för min del tala om att "morgonstund har guld i mun" för strax efter klockan nio satt jag på tåget till Uppsala för att hämta en god och glad Max. Vi tog nästa tåg tillbaka och redan före klockan elva var vi tillbaka på Stockholm Central.
Att åka tåg med Max är enbart ett nöje, inte alls bara för mig, utan även för övriga passagerare i vagnen.De brukar få sig en del goa skratt. Och jag också....
Max pratar med alla och är väldigt social. Dessutom kommenterar ha allt, precis allt vi passerar på vägen/rälsen. En kort stund åkte boken fram.....
 
"Och ibland tittar jag i min bok som handlar om brandbilar. Spännande!"
 

"När vi kom till Stockholm regnade det, så det kändes inte så kul att gå till någon lekpark. Mormor kom på att vi kunde ta bussen till Slussen och sedan gå till Stockholms Stadsmuseum och leka. Vilken bra idé!"
 
På Stockholms Stadsmuseum finns utöver barnavdelningarna allt om det gamla Stockholm.
Detta får jag ta mig en titt på nästa gång.
 
" Vi började med att titta på en Alfons Åberg utställning där man fick leka med Alfonsdockor, gå på kalas och köra buss. Det var jätteroligt och jag hittade flera barn att leka med. I år fyller Alfons 40 år och det är därför man har utställningen. Den första Alfonsboken, God Natt Alfons Åberg gavs ut 1972 och böckerna är skrivna av Gunilla Bergström. Det finns massor av Alfonsböcker som skrivits under åren och många är översatta till mer än 30 olika språk. Jag blev nästan trött av allt lekande och det blev bra med en fikarast i cafeterian."
 

"Jag passar på att ringa till mamma för att berätta hur roligt det är här."
 
"Just nu finns det också något som heter det somaliska torget och där få man leka med olika afrikanska, stora, gosedjur och det finns också ett hus med två våningar där barn får leka. Och där kunde man laga mat på en leksaks-öppen-spis, koka kaffe eller hitta på själv vad man ville göra. Jag tyckte också jättemycket om att gå upp och ner i trapporna till övervåningen. Det var spännande och extra roligt var det att gömma sig bakom draperier så att mormor fick leta efter mig.
Vi var inte precis ensamma här utan det var många föräldrar eller mor och farföräldrar som kommit hit idag med sina barnbarn för att leka. Och jag gillar andra barn."
 

 Och vilken glädje för mig, mormor och Bosse, att få ha Max hos oss i ett par dagar.
Världens goaste och finaste Max, tycker vi förstås.
 
 
 
 

Hysteriskt?

    
Hysteriskt, eller? Jag är uppe tidigt, i mitt tycke och befinner mig strax före klockan 10 vid Ringens köpcentrum.
Jag upptäcker en jättekö. Funderar på vad som är på gång. Eftersom jag tillbringat ett antal år i Kina, Beijing, så är jag rutinerad på det här med köer. nåja, inte att direkt stå i dem utan hitta smidiga lösningar för att ta sig fram. Diskret förstås. (Ungefär som i liftköer....)
Jag smyger mig förbi kön och upptäcker inne  i köpcentrat att det är till Lindex det är kö. Och det är lång kö.
Flera vakter är utposterade och släpper in en lagom mängd kunder i butiken åt gången. Så upptäcker jag texten på skyltfönstret; Missoni.
Jag har inte kunnat undgå att se vare sig reklamen för klädesmärket eller exempel på deras mönster som visats i olika tidningar under lång tid. Och nu säljs plaggen på Lindex och till ganska låga priser. Aha!
Jag tjuvtittar in och ser kunder som sliter och drar i olika plagg och helt hämningslöst lastar på sig mängder av plagg för att ställa sig i en ny kö, denna gång till kassan för att betala.
Kan inte annat än att dra på munnen där jag står utanför dörren.
Ser framför mig hur hela Södermalms damer, ungdomar och små barn kommer att spatsera runt i inkamönstrade plagg.
Visserligen säljs de i en begränsad upplaga, men så begränsad såg den inte ut att vara. Lindexbutikerna är ju många i Sverige och plaggen säljs även via internet.
Faschinerande!
Och jag har nog passerat "bäst före datum" för plaggen.
Jag har inte riktigt förstått grejen med dessa plagg, men förstår samtidigt att "alla andra" har det.
Och huvudsaken är ju att man trivs. Vare sig man nu väljer ett inkamönstrat Missoniplagg eller inte.
 
Jodå, när jag handlat klart tog jag mig en tur med matkassen inom "hysteributiken" och det fanns några plagg kvar efter 40 minuters öppethållning.
Men jag kände inte att det här var min stil så det räckte bra med att titta på fenomenet.
Troligen kommer jag att le igenkännande när Missoniplaggen nu kommer promenerandes i mina kvarter.
 
 
    
                                                                                       
 
 
Jodå, en kofta skulle jag nog kunna tänka mig....
 

Skaldjur är gott!

    
Jag tycker verkligen om att äta skaldjur. Väldigt mycket!!!
Hemma äter vi ofta räkor i olika maträtter och färska/frysta räkor som småplock lite då och då men vare sig hummer, krabba, havskräftor eller musslor tillhör det som jag egentligen sällan. De har ännu inte riktigt fått sin plats i hushållets vanliga rätter. Tyvärr! Kanske ett förbättringsområde?
Men i går blev det i alla fall av att riktigt frossa i skaldjur.
 En skaldjursbuffé på "lokal" med kräftsoppa, ostron, krabba, olika sorters musslor, hummer och räkor med tillhörande goda såser (om man ville) blev söndagens middag. Väldigt gott! och trevligt!
 
           
Söndagens första skaldjurstallrik och det blev påfyllning.
 
"Väldigt Gott!"
 
 Under tiden vi bodde i Beijing, eller senare när vi varit där på semester, så har vi med ojämna mellanrum passat på att boka in en champagnebrunch på Hotel St. Regis och där uppfylls  precis alla drömmar och önskemål om pinfärska och fräscha skaldjur. Ja, all annan tänkbar mat också! Sushi,sallader, grillade kött och fiskrätter,  desserter och mycket mycket mer.
Fantastiska uppläggningar och allt otroligt gott.
Och fanns inte just den rätt framdukad som man verkligen önskat sig så säger man till och kocken kommer sedan till bordet med det man beställt. Fantastiskt!
 
Från St. Regis
 
Delar av lobbyn
 
 
 
 
     
 
Goa Anna, Bosse och jag har det så bra.
 
Någon jämförelse mellan de två restaurangerna skall inte göras. Men skillnad är det....
 
 
 

Lördag kväll!

    
Lite småruggigt och med ett lätt duggregn över oss tog vi bussen mot Stockholm Södra för att sedan ta pendeltåget norrut, till Rosersberg. Sex hela månader har gått sedan vi en marskväll i Thailand åt avskedsmiddag med vännerna Lena och Börje och i kväll var det dags att ses igen! Härligt!
Visst har vi pratats vid i telefonen och haft mailkontakt, men det är ändå inte samma sak som att verkligen mötas.
Börje mötte oss vid stationen och en femminuters promenad senare var vi framme.
Och visst blev det ett kärt och varmt återseende!
Lena och Börje är genuina människo och djurvänner så i hushållet ingår tre katter av varierande storlekar, dock ingen liten misse och oftast finns även här hunden Zumba, en dvärgpincher.
Hundar har jag inga problem med, inte alls. Men katter har jag inte riktigt kommit underfund med. Inte ännu! Men jag jobbar på det! Nu var husets kattter mycket avmätta mot mig och ägnade mig inget intresse alls. Så jag kunde helt koppla av. De kände eller brydde sig inte om att jag utstrålade rädsla. Kloka katter må jag säga! Och väldigt fina! Detta sagt av en som ännu inte är helt kattfrälst.....
 
Lena bjöd på en jättegod kräftsoppa, melonsallad och en ugnsstekt halloumil (grekisk ost) med grillade paprikor och kryddstarka korvslantar på toppen. Jättegott och något helt nytt i matväg för min del.
Efter middagen blev det en skön hundpromenad, mycket behövlig, innan det var dags för Lenas hemlagade pannacottadessert.
Mycket prat, många och glada skratt och thailandsminnen blev det under kvällen.
 Även en sån här kväll  blev det dags att så småningom vända hemåt och resan från dörr till dörr tog bara 45 minuter. Det kan man kalla flyt!
Tack för en jättemysig kväll!!!
 
 
 
 

Gammalt och nytt.

    
Eftersom torsdagen inte bjöd mig, eller jag inte bjöd den, på någon vidare inspiration så kändes fredag morgon betydligt mer inspirerande. I alla avseenden.
Jag vet ju att min kropp mår bra av promenader så medans det fina höstvädret fottfarande höll i sig blev det både lite gammalt och nytt både i promenadväg och i kvällens middag.
Att gå längs Årstaviken och följa årstidernas växlingar är en lisa för själen, men ibland, framför allt på helgerna, är det trångt längs gångvägarna. Barnvagnar i tredubbla rader, som ABSOLUT måste gå i bredd, gör att andra fotgängare förpassas till närliggande buskage. Likaså cyklister som tror/leker att de är på Vätternrundan och kör därefter, ofta utan ringklockor eller också är de trasiga, för att plinga när man i full fart kör förbi promenerande varelser, det går inte.
Visst låter det lite gnälligt? Jag vet, men jag ser det hela som ett förbättringsområde och kommer att med stort allvar och mycket humor ta mig an uppgiften att få mer flyt i framkomligheten. För alla!
Men i övrigt så gillar jag den här promenaden väldans mycket.
 
 
Höst möter vår. Kanske höstens första/sista blåklocka?
 
Årstavikens strand.
 
Tomt i Tanto. Här brukar gräsytorna under vår, sommar och tidig höstvara fyllda av
picknicksugna människor med bag-in the box, öl, pastasallader i plasrburkar och engångsgrillar.
 

Vid Tanto vek vi av och gick upp mot Hornsgatan, en järnaffär med ett bra utbud av skruvar fick ett besök. Och vi fick med oss två skruvar hem. (En skruv skall sitta på den lilla kinesiska motorn på båten så att gasreglaget inte hoppar loss och en skruv är i reserv....)

Nästa stopp blev vid Maria Magdalenas kyrka och kyrkogård, också på Hornsgatan. Här upptäckte jag något nytt, Evert och Astri Taubes grav. Jag hade ingen aning om var Evert Taube var begravd, men nu vet jag.
( Bosse hade gått förbi här en annan dag och då sett graven.)
 
      
                                                                                               
 
 
 Fredagens kväll bjöd på besök av goda vännerna Inger och Göran. Alltid lika roligt att ses! Och nu var det länge sedan sist. En hel sommar har passerat....En glad och lättsam kväll!
 
 Trevligt med vänner på besök. Och till middag; tournedos med västerbottenost och örttopping, portvinssås och potatisragu. ( Potatis, paprikor av olika färg och lök som ugnsbakats.)
Till dessert provade jag något "nytt"; lätt tinade vinbär med glass och varm tjinuskisås. (kolasås)
Enkelt men väldigt gott. Kommer att bjuda på det igen.
 

Jag har börjat känna mig lite hundvan, valpvan kanske är ett bättre ord. På morgonen idag gjorde Curre entré här hemma och har förgyllt delar av dagen.
Resten av dagen och kvällen skall förgyllas hemma hos goda vännerna Lena och Börje i Rosersberg. Och det ser både Bosse och jag fram emot. Sist vi sågs var i Thailand i mars........
 
Visst är jag fin?
 
 
 
 
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 

 
 
 
 

 
      
 

 

 

 
  
 
 
  
 

Inspiration?

    
Idag får det bli ett frågetecken efter ordet inspiration. Den har i stort sett saknats....
Dagen får läggas till handlingarna helt enkelt.
Jag har haft svårt att få till de tre nya saker/händelser som jag vill göra varje dag. Kanske lyckades jag med en och en halv. Får tänka på att göra fler i morgon.
 
Tandläkarbesök på förmiddagen. Jag gillar egentligen inte att gå till tandläkaren, men jag har förmånen att ha en otroligt empatsik tandläkare som ger mig den bedövning jag önskar och dessutom har ett hjärta av guld, så numer går jag dit med lätta steg. Och idag hade jag inga hål! Hurraaa!!! Jätteskönt!
 
Eftersom både Bosse och jag är hemma om dagarna och vi inte äter lunch ute på restaurang varje dag så försöker jag få inspiration till lite lättare luncher hemma, åtminstone ett par dagar i veckan. Ibland finns rester kvar från gårdagens middag, men idag t.ex. fanns inga sådana. Och det fick bli Kajsa Wargs uttryck "man tager vad man haver".
Men lite spagetti från en middag i veckan fanns och vad gör man av den. Lite tankeverksamhet och vips blev det en omelett. Absolut första gången jag gjort en spagettiomelett.
 
              
 Spagetti fräses i pannan tillsammans med rödlök och lite squash sedan i med hackade tomater och  omelettsmeten. (tre ägg, ett par msk.vatten, salt och peppar) Ett par skivor ost på toppen blir bra.
 

Jag kände inte ens för min dagliga promenad utan nöjde mig med att sitta på balkongen en timme och läsa.
Tyckte att jag fick bra med frisk luft där. Blir till att gå en mil i morgon. Och det går ju bra!
 
Gråsparvar i stället för måsar. De är inte så skräniga....
 
Mysigt på balkongen en sen eftermiddag i september.
 
 
 

 
 
 
 

Oro i den friska luften

    
Redan när jag vaknade i morse oroade jag mig och funderade  på hur min opererade kind skulle te sig när stygnen var borta. Men ingen idé att lägga så mycket kraft på den saken utan vänta och se.
Det blev under tiden en promenad i den friska och klara höstluften.
Och visst märks det nu allt mer att hösten gjort sin entré. Lite vemodig förstås, men jag tycker verkligen om höstens vackra färger och den höga, klara luften.
 
 
Jag vet inte om man kan påstå att luften är så frisk uppe på Götgatspuckeln, på norra sidan av Medborgarplatsen, men av någon outgrundlig anledning rör jag mig gärna i "Gyllene Triangeln"; innanför Hornsgatan, Götgatan och Ringvägen.
Den delen av Söder är som en mindre stad i Stockholm med mängder av olika butiker, caféer, restauranger, bagerier och parker.  Det känns hemtamt!
 
Bilfria Götgatan klockan 13.45 och ingen cykelrusning ännu.
 

Strax efter klockan 14 var jag på plats på Ringens vårdcentral och det var bara att slå sig ner i väntrummet.Nu kände jag att min oro över vad jag skulle se i ansiktet kunde få komma fram. Bosse var med. Skönt!
En jätterar sköterska hämtade mig och så var det dags; de fem stygnen skulle bort. Det gick helt smärtfritt, något annat hade jag inte förväntat mig och det mesta av svullnaden var borta.
Såret ömmar fortfarande och kommer att göra det ett tag till.
Men skulle jag våga titta? Jodå! Klart jag gjorde. Och klart att det nu är svårt att veta hur ärret kommer att bli så småningom. Men det är ju en världslig sak. Melanomet är förhoppningsvis borta och det är viktigast.
 
I kväll blir det en  festlig "stygnborttagningsmiddag". Alla tillfällen att fira tas till vara!

Måndagsmys!

    
Oftast tycker jag om att laga mat och planera vad vi skall äta och jag har både tid  och lust att leta recept och handla . Men vissa dagar tryter lusten och jag tittar jag in i kylskåpet/frysen och ser vad som finns och fösöker "skapa" något av det. Resultatet varierar! 
Och det är väl den kreativa ådra som möjligen finns inneboende hos mig. Eller är hyresgäst.....Att få till en måltid av vad som finns hemma.
I och för sig så är antalet restauranger här på Söder är både stort och varierat så tryter det för mycket i lusten att laga mat så finns absolut alternativ.
 
För min del kan jag gärna äta och laga lite extra festligt på en måndag, likväl som en helg eller vilken dag som helst i veckan. (Jag brukar laga maten och maken tar hand om marktjänsten efter att jag röjt runt i köket.)
Och ibland serveras middagen sent efter svenska mått mätt. Jag tar det som det kommer. Men vi är ju pensionärer och har all tid i världen. I princip!
Sen kan man ju av hälsoskäl tycka att det vore bra att äta vid 18 tiden. Men så blir det sällan här......
 
Kvällens middag; ugnsstekt oxfilé, potatisgratäng,(mager) rödvinssås,
blandad sallad och ettt gott glas rödvin
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Humor och Glädje

    
Humor och Glädje! Två så viktiga ingredienser i tillvaron!
Jag fick i dag med posten ett paket med cd skivor av en vän, Lars- Erik Uneståhl, även en av mina chefer på skolan i Thailand. Jag blev verkligen så glad och tacksam över att få skivorna. Den ena cd skivan heter "Humor och Glädje; För attityd och livskvalitet" och innehåller fem olika avdelningar att lyssna på; Lugn och glädje,
Glimten i ögonvrån, Humor och kreativitet, Ökad glädje och Skrattandets värld.
( Lars- Erik är fil.dr i psykologi och rektor för Skandinaviska Ledarhögskolan och har i mer än 30 år forskat och praktiserat arbete med program för Mental Träning och arbetat med många av Sveriges  tidigare och nuvarande
toppidrottsmän, företagsledare, skådespelare m.fl. )
 
"De flesta människor har alltid vetat att humor, skratt och glädje hjälper oss både att fungera bättre och att må bättre. Det är först genom de senaste årens forskning som detta är vetenskapligt bevisat. Skrattet- den inre joggningen, ger inte bara en effektiv avslappning, det är också den kortaste vägen mellan två människor och absolut den billigaste och är ändå ibland den billigaste medicinen."
Den humoristiska attityden ger en välbehövlig distans både till mig själv och till problemen, vilket underlättar kreativa problemlösningar." Lars-Eriks ord...
 
Så i morgon är det dags att för mig att börja med kapitlet LUGN OCH GLÄDJE och jag ser verkligen fram emot det. Jag antar att jag kommer att behöva lyssna på varje avsnitt flera gånger för att komma in i "tänket".
Men visst är det så att mitt och de flesta människors vanliga sätt att tänka, känna och handla har automatiserats under många år så jag tror inte att allt händer på en vecka.
Och jag är glad för att jag redan innan min programstart är en ganska positiv och humoristisk person som tror på "att ett gott skratt gör mig lyckligare"
Återkommer under "kursens" gång.
 
Vi hade i går besök av Sofia, min kinesiska lärare från Beijing som sedan ett år tillbaka bor i Stockholm och jag kan lova att det blev många skratt.
Inser att jag måste plugga mer kinesiska och nog ta en tur till Beijing så fort den sargade kinden har läkt lite till.
 

Sofia älskar verkligen svenskt kaffebröd och min blåbärspaj hade en strykande åtgång.
Nej, Sofia har inte riktigt ätit upp allt.....
 

Några av alla de vackra gladiolus som jag fick av Sofia.
Lite svårt att hitta bra ochtillräckligt höga vaser.
 
Idag har mina orkidéer åter fått flytta tillbaka till fönstret.
De har varit i karantän inne i rummet under sommaren. Med ett söderläge blir solen för stark
på fönsterbrädan och de trivs inte. Men idag så....

En klar favorit! ( Jag samlar på orkidéer...)
 
 
 
 

Friluftsliv!

    
Lite ledbruten är jag allt i kväll.
Det här med att vara ute till sjöss och segla, om än bara ett dygn, gör att muskelgrupper som jag inte trodde fanns har gjort sig påminda. Och säkert är det bara nyttigt!
I går gick vi för motor en kort bit och sedan kom seglen upp. Så värst mycket vind var det inte och när det väl kom några pustar så gick de åt alla möjliga och omöjliga håll.
Men det var tyst och väldigt vackert.
Målet för seglatsen var Napoleonviken och sista biten in i viken gick vi för motor.
Maken hade lite idéer om var vi skulle lägga oss, men just de platserna var upptagna. ( Jag är overtygad om att båtfolket kört hit redan på morgonen för att få den plats de ville ha.)
Men vi är flexibla och behövde inte alls gå i land så inne i en av vikarna åkte ankaret i. 
Och solen lyste på oss tills den försvann bakom skogen. En helt fantastisk kväll.
(Napoleonviken ligger en bit från Saltsjöbaden, ungefär mitt emot Tyresö och är en mycket omtyckt naturhamn och här i viken är det alltid lugnt.)
 
     
                                      Snart framme och ankaret skall i.  
                                
 

Perfekt !
 

 
 
   


 Skogen speglar sig i vattnet.
 
Utsikten i samband med middagen var oslagbar.
  


Måste tillstå att min nattsömn inte blev helt ostörd. Det var vatten som kluckade och linor som slog mot masten.
Men å andra sidan kröp jag ner i min sovsäck redan före klockan 21 så jag behövde väl inte så mycket sömn.
Då och då tittade jag upp genom luckan i förpiken för att se att ankaret inte lossnat. Och det hade det INTE.
Ett par, tre timmars sammanhängande sömn blev det. och vid halv åttatiden tyckte jag det var dags för frukost.
 
Sööndagens förmiddag bjöd på vackert väder och god vind så efter att ha gått för motor ut ur Napoleonviken så satte vi segel och blåste hemåt. Men före det  trånga Baggensstäket åkte seglen ner och vi gick för motor den sista biten hem till Saltsjö Duvnäs.
Och i kväll lär åtminstone jag somna helt ovaggad. I min egen säng!
 

Erstaviken.
 
Trångt som vanligt i Baggens Stäket.
 
 
 
 
  

 
 
 
 
 
 

Napoleonviken

    

Premiär för två händelser. Vi skall göra den första övernattningen ombord på segelbåten och det är mitt första blogginlägg från Iphonen. Det är en underbar kväll med klarblå himmel och vi har ankrat upp i Napoleonviken, ca två timmars segling från vår hemmahamnen. Jag njuter av tillvaron o livet i största allmänhet. Snart dags för middag i sittbrunnen. Härligt!Och min kind mår mycket bättre!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/323779/images/2012/pic_5054ab609606ee64e52c9b73.jpg" class="image">

"Fru Hamster" tittar ut....

    
Har sovit hyfsat i natt och svullnaden på kinden, liksom värken i såret, har börjat lägga sig.
Strålande sol, klar luft och en dag som gjord för att vistas ute.
Ett par alvedon i samband med frukosten svaldes och jag var i form och sedan för att möta upp väninnan B för lunch i Vasastan.


"Fru Hamster" på väg mot tunnelbanan.
 
Mycket prat, många skratt och en jättegod räksmörgås med handskalade räkor på grilllat, hembakat (restaurangbakat) bröd blev min lunch. Alldeles lagom!
Promenad efter lunch genom Vasastan mot City. Passade på att titta in i Teliabutiken på Kungsgatan för att få svar på ett par frågor om min Iphone. Och svar fick jag av jättetrevlig personal som vänligt och med stort tålamod gav mig svaren. Tack för det!
B och jag skildes åt och jag promenerade vidare förbi Hötorget, Sergelgatan mot NK och Zara på Hamngatan.
Strosade runt på NK ett tag, men insåg att hit får jag ta mig en annan dag. Det fanns alldeles för mycket att titta på och ev. köpa.
Tog en runda inne på Zara och tittade egentligen efter en stickad jacka som jag fått tips om via Sanna , en ung duktig, bloggdesigner bl.a.....
När jag såg bilden på kavajen/jackan så tyckte jag nog att den skulle passa även mig. Alltså, den är inte direkt åldersbunden.
Men tyvärr var snittet på plagget lite snävt i armarna. Men väldigt snygg.
Tittade även på en skinnjacka som jag också provade. Sedan jag tappade min jeansjacka i Beijing för några år sedan har jag saknat en lite lättare höst och vårjacka.
Skinnjackan tyckte jag var snygg och skulle kunna vara jackan jag behöver. Men.... för liten, även i storlek XL.
Expediten förklarade att jackan skulle sitta "tight" men jag kontrade med att jag gärna ville kunna stänga den.
Hon höll med mig och sa att Zaras plagg ofta är "tighta". Och så stor är jag ju inte....
 

Tyvärr....för liten
 
Nåja, någon annan får väl köpa jackan och jag letar vidare. Men en blus/tunika blev det. Det stod absolut Ditte på den.... Eller?
 


Tog bussen hemåt från Kungsträdgården och gick av vid Nytorget. Hade tänkt att slå mig ner där i solen bland "kultureliten" för att äta en glass. Mysigt! Och sen traskade jag hemåt, lite ont i kinden, men vad gör väl det efter en härlig dag utomhus.
I morgon är det spått regn här i stan och då får jag väl stanna hemma och vila. Om det behövs!
 
 
 


 
    




 
 
 
 

Hamster - Humor

    
Jag känner mig som en hamster och ser ut som en. Min kind är uppsvullen efter morgonens ingrepp, det värker och jag får tugga i mig små munsbitar där jag främst får använda framtänderna.
Visserligen samlar jag ingen mat i kinden, men det ser absolut ut så. Svullen alltså!
Nattens sömn var lite orolig, klart jag var spänd inför ingreppet.
Bosse körde mig till "operatören", en plastikkirurg på mottagning här i närheten ( inte Södersjukhuset) och strax efter klockan åtta var jag på plats och inväntade att jag skulle bli kallad till operationsbordet.
Tidigare hade jag haft kontakt telefonledes med receptionisten, en mycket bestämd kvinna, som nog var "sjuk" den eller de dagar det var charmkurs här.  Den hade hon behövt!
Stora skyltar meddelade att ytterskor skulle av och badtofflor på. Hygiensikt och bra! .....

Jag beviljades audiens och fick komma in och betala. Nja, betalning! Jag har numer frikort.
Ut i väntrummet igen, hinner slå mig ner och någon minut senare blir jag inkallad i operationsrummet.
Av med tofflorna innan jag skall lägga mig på den kala britsen i det kala rummet. Även koftan skulle av!
Jag fick ett A4 ark att läsa igenom så att jag med hjälp av det skulle först hur mycket som skulle skäras bort. Hmmmm! Eftersom jag inte exakt visste hur stort/litet mitt maligna meanom var så kunde jag vara på ett ungefär räkna ut hur mycket som skulle tas bort.
Operatören gör entré! En reslig och trevlig man. Men jag förstår att det inte hinns med några frågor, t.ex. hur mycket somm skall bort.
Visst är det mesigt av mig! Jag vet!
Bedövningen sätts och det mycket rejält. Jag känner hur kinden domar bort.
Doktorn går ut och jag ligger på britsen och väntar. Men efter ett par minuter är han tillbaka.
( När jag tidigare varit på Södersjukhuset, så har jag aldrig blivit lämnad och ett par sjuksköterskor plus min fantastiska läkare har varit där. Men det är väl olika. Tur jag är flexibel.)
 
Jag känner att han skär i mig, snittet blir längre än jag trott, men jag känner absolut ingen smärta. Även när såret sys ihop är jag på det klara med hur det sker. Jag märker varje gång ett stygn är klart och tråden skärs av. Nu finns även en sköterska med som assisterar. 
Då börjar jag tänka på min tid i skolans syslöjd och får nästan en skrattattack. Jag, nål och tråd är ingen höjdare.
När jag är hopsydd, får jag den stora äran att hålla en stor tuss över såret eftersom jag blöder ymning. "Personalen" försvinner ut för att diska....
Nu börjar det känns son en fars! Och jag ler på britsen där jag fortfarande ligger.
Den ocharmiga receptionisten/sköterskan/undersköterskan gör på nytt entré och skall plåstra om mig.
Jag frågar försynt hur många stygn det blev och svaret blev "det har jag ingen aning om". Nähä!
Men jag gissar på fem.....
Jag blir tillfrågad om jag vill komma tillbaka och ta stygnen hos dem.
Det ville jag INTE.
 
HUr som helst var det väldigt skönt att maken fanns i väntrummet och att han varsamt tog mig hem per bil.
 
Eter att ha tagit smärtstillande och sovit ett tag under dagen så har smärtan nu fram på kvällskvisten i stort försvunnit.
 Jag ser fortfarande ut som en hamster men det är ju övergående. Och något ytterligare besök här blir det inte för min del.
Men doktorn var nog duktig!!!!
Utvärdering kommer när jag ser hur kinden ser ut.
 
Jag är i alla fall vid gott mod och i morgon är det en ny dag....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gott och ont!

    
Ingen gosig hundvalp som påkallade uppmärksamheten redan strax efter sex i morse och ingen morgonpromenad vid sjutiden. Lite tomt kändes det. Helt klart!
Men jag skall inte sticka under "sängen" med att jag njöt av en sovmorgon till klockan nio och sedan inga tider att passa. Tänk, att man vänjer in sig så på ett par dagar......
 
Stockholm bjöd på härligt sommarväder, med en termometer som visade + 22 mitt på dagen, trots att det är september och höstmånad.
Hade tänkt att vara ute stora delar av dagen, men tänkte att "jag hinner för dagen är lång".
Måste medge att jag verkligen var seg. Ingen riktig entusiasm för något.
Antar att det är mitt sätt att reagera på att jag i morgon skall till en plastikkirurg som skall skära bort en bit i min högra kind.
Jag har ju vetat ett par veckor att det finns ett melanom där som skall bort och i morgon skall det ske.
Så viss oro har jag. Men jag vet att det kommer att gå bra och sedan skall väl de här maligna melanomdjävlarna vara borta. Åtminstone för den här gången....
Det är ju så att kroppen har tusentals cancerceller i sig men det egna immunförsvaret är så fantastiskt och håller oftast dessa otrevligheter i hårda tyglar.  Men då och då ger sig elakingarna ändå till känna och ställer till oreda på många olika sätt.
Och då vill det till att tänka positiva tankar och fylla tillvaron med det goda. Inte helt enkelt, men varför skall det vara det. Ja, positiva tankar tycker jag alltid man skall ha.
Men stundtals kan man behöva tänka till en gång extra och fundera på vad som får mig att må bra. Inte bara fundera, utan verkställa det också.
I varje fall så kom vi oss ut på en långpromenad sent om sider, efter lunch.
Målet för dagens promenad var Skeppsholmen. Inte för något särskilt, utan bara för det är en trevliga omgivningar längs vattnet på vägen dit.
 
Från Söder via Slussen och genom Gamla Stan, Österlånggatan.
  
 
                                                                     Strömkajen, Södermalm i bakgrunden.


Skeppsholmsbron. Nybroviken och Strandvägen.
    
 
Efter att ha pustat en stund ute på Skeppsholmen så strosade vi hemåt längs Skeppsbron och vattnet.
Men i korsningen Götgatan - Hornsgatan fick vi skynda på.  Rusningstiden hade börjat och antalet cyklister som vällde fram mot götgatsbacken var stort. Här vill det till att skynda sig som fotgängare för att ens hinna över gatan, helskinnad.
 
                                          
 Som avslutning; en sann glädje!  Max har åkt ånglok i helgen och den här bilden vill jag ta med mig i morgon. Han gör mig så glad!
 
 Max, två år och åtta månader. Vilken charmör! 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Mission Completed"!

    
Mitt uppdrag som hundvalpsvakt närmar sig slutet efter lite drygt tre dygn. Det har varit väldigt roligt och väldigt lärorikt. Och jag har hållit mig i form. Absolut!
Jag har kommit upp tidigt på mornarna, visserligen med en sovstund efter första morgonpromenaden vid 7 tiden.
Men sedan har det varit full fart med fem dagliga promenader, lek och gos hemma och däremellan mat tre gånger/dag.
Jag kan som novis i vaktandet av en fem månaders hundvalp konstatera att det absolut kan jämföras med att ha ett spädbarn i huset. Vissa skillnader finns förstås; Curre bär inte blöjor så det vill till att vara observant när han vill gå ut på "rastning" för då går han går till dörren.
 
Idag tog vi oss en lite längre runda, lite som "hej-då- promenad", ner till vattnet vid Nacka Strand. Jag hade kunnat tänka mig en kopp kaffe alldeles vid vattnet och njuta av den härligt varma och soliga höstdagen. Men!
 Curre  blev mer än entusiastisk över att se vatten och hade gärna velat ta sig en simtur. Att avleda med hundgodis var inte heller att tänka på.
Så jag insåg att vi raskt fick dra oss upp mot torrare regioner. 
Den lugna kaffestunden fick helt enkelt vänta. Och inte gjorde det något.
 
 Nacka Strand är verkligen vackert! Lite skärgård nära inpå och 8 minuter med buss till Slussen.
Närbild av Carl Milles staty "Gud Fader på Himmelsbågen". Den är så vacker!
 
 Vy mot Stockholms innerskärgård. Här passerar alla kryssningsbåtar
och finlandsfärjor på väg till eller från Stockholm. 
 
      

"Torrare trakter passade mattemor ( Ditte) bättre. Hon visste ju inte att jag älskar vatten i alla former.
Och är jag nära vatten så drar jag hårt i kopplet för jag vill bada"
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Söndag! Ny dag ( morgon) med Curre

    
Söndag och sovmorgon! Visserligen är det mesta relativt men vår lånade hundvalp, Curre, slog inte helt upp sina mörkbruna och kallade på uppmärksamhet förrän strax före sju. Alltså nästan sovmorgon!
Visserligen hade jag hade hört honom i bakgrunden en stund, men Curre är klok och när han såg att jag sov så fick jag göra det. Åtminstone ett tag.
Tilläggas bör att dörren till vårt sovrum var stängd, så Curre hade inte så stort svängrum.
 Det var en vacker morgon och när vi kom ut genom porten verkade det som om hela Södermalm hade gått "man ur huse" . Det joggades längs kajen och det var hurtiga stavpromenader eller raska promenader utan stavar. Och antalet hundägare som passerade var stort. (Till motsats från gårdagens morgon i Nacka Strand, då var det inte många själar ute, trots det vackra vädret.)
En halvtimmes promenad var lagom för Curre och mig och sedan bestämde vi oss för att sova en timme till innan hans frukost skulle serveras.
Och Curre var riktigt samarbetsvillig och somnade snart nedanför min säng.
 
Vacker söndagmorgon.
 

"Vila efter maten. Snart dags för en lite längre promenad."
 
"Spännande att titta på båten Blidösund som slussar i Hammarbyslussen."

 
 
"Det var trångt längs gångvägarna vid Årstaviken och väldigt mycket att titta på.
Jag blev nästan lite matt så det var skönt att sitta ner och pusta lite. Mattemor (Ditte) fick hela tiden påminna mig om att gå fot och inte rusa iväg framåt. Men det var så mycket spännande som hände...."

 
Det blev en väldigt mysig promenad med Curre längs Årstavikens stränder. Men Curre var absolut INTE ensam hund här.
Plötsligt när jag tittade ut mot vattnet före Tanto såg jag en "häftig" skapelse, eller vad man nu skall säja.
Ett hus/mindre villa som är placerat på en flotte mellan tre pontoner. (Båt behövs för att ta sig till land, en sträcka på ca 60 m.) Kanske har någon tröttnat på det hopplösa bostadsläget i Stockholm och tagit saken
 (huset) i egna händer. Och här kan man verkligen prata om SJÖTOMT.
Kanske något för oss att fundera vidare på. Undrar om allemansrätten gäller även i Mälaren.....
 

Vilken kanonidé!
 

 

Tillbaka i Nacka Strand efter en natt och två dagar på Söder med Curre. Det blir nu sista dygnet för Curre och mig på ett tag. Och visst blir det tomt! Men Curre och jag har verkligen blivit "goa vänner" och snart ses vi igen.  Och jag har nästan blivit morgonpigg!
 
 

Rast!

    
God middag! Klockan är snart 13 och det känns som om kroppen hunnit före tiden och befinner sig en bra bit in på eftermiddagen.
Men nu har jag rast!
Jag, som sedan pensionärstiden började för två år sedan, har liksom blivit van vid att ta sovmornar.
Att stiga upp före halv nio - nio känns inte så motiverat. Och när Max, barnbarnet, sover hos oss så vaknar han vid den tiden. Eller ibland lite senare....
Men i morse hade jag ställt klockan på sju, för att jag skulle vakna och titta till den lilla valpen och ta honom på en morgonpromenad.
Redan strax efter sex hörde jag att Curre var vaken, så det var lika bra att masa sig upp. Och glad blev han! En lekkompis!
Det var en strålande morgon och både jag och kroppen blev klart piggare efter att ha tittat ut.
 
 "Morgonstund har guld i mun"
 

Från lägenheten; inloppet till Stockholm med Lidingö i fjärran och Fjäderholmarna rakt ut.
 

Dagens första promenad, strax före sju, blev uppfriskande och det var bara Curre och jag som var ute så här dags denna lördag morgon. Jag hade tänkt mig möta en hel rad hundpromenerande personer, men icke.
Efter promenaden blev det frukost för oss båda, ( olika sådand) lek och vila fram till nio då det var dags för nästa utgång. Nu en tur på 40 minuter. Rena friskvården för min del!
 

   Utsikt från vår promenad med statyn Gud Fader på Regnbågen (Himmelsbågen) i förgrunden.
Statyn är gjord 1946 av Carl Milles och var tänkt att placeras utanför FN kontoret i New York. 
Så blev det inte, utan den 23 m höga statyn står nere vid vattnet i Nacka Strand .
( Till vänster i bild syns café Blockhusudden på Djurgården.)
 
Ytterligare promenader med rastningar kommer att ske kontinuerligt under dagen och ytterligare  ett par måltider skall serveras.
Jag är tacksam för att jag fått en perfekt "lathund" att gå efter så både Curre och  jag känner oss helt trygga med att de ordinarie vanorna behålls. Kanske blir det i alla fall lite extra godistilldelning....
 
Promenaddax!
 

Och segeltävlingar på G!

Nu inväntar vi Bosse för vidare biltransport hem till Söder där vi kommer att tillbringa resten av lördagen. Och en eller annan promenad kvarstår förstås.
Det är verkligen jätteroligt att få vara "mattemor" och låna Curre i några dagar. Han är världens goaste hundvalp!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"After walking" the dog

    
När andra går på "after work" så blev det "after walking" the dog" för Bosse och mig idag. Alltså efter en av dagens hundpromenader, den på eftermiddagen, så slog vi oss ner upp vid Ringvägen på restaurang China. Och det är en "riktig" kinesisk restaurang och där maten smakar nästan som i Beijing. Dessutom finns riktig Tsingtao öl, om man nu vill ha det.  (Annars kryllar det i stan av restauranger som tror att de är kinesiska restauranger och helt anpassat menyn efter svensk smak.)
Extra tankar gick denna eftermiddag till vännerna Anna G, Christina och Emma i Beijing. Och jag antar att ni förlustar er på First Floor. Vi är med er i tankarna!
 
Jag förberedde dagens lunch och vår inlånade familjemedlem, Cure/Curre, följde mig hela tiden med blicken.
 
  
"Kanske tappar mattemor något? Nähä.......Inte det!"
 
Först dagens lunch; en härlig räkmacka på grovt bröd med  dijoncrème i botten ( dijonsenap, crème fraiche, citronsaft) sedan avokado, tomat, rödlök, champinjoner och ett berg av stora räkor.
Lite dill piffar upp. Och en klick dijoncrème på toppen! Gott!
 
       
                                                                                           "Jag passar på att vila lite....."
 
 
 
 
 

"Mellandag"

    
Torsdag och en sån där mellandag; Jag har inte gjort så mycket utan njutit av att bara göra det jag kommit på för stunden. Riktigt behagligt! Och andra dagar är det full fart.
Det är en av de många saker som jag gillar med pensionärstillvaron. Att varva "ta det lugnt dagar" med dagar som är mer aktiva. Och promenader av olika längd blir det varje dag.....
Idag blev det i alla fall en "ta det lugnt dag"; genomgång och utrensning av sommar och höstkläder. Jag har plocka bort tunnare linnen och blusar, shorts, sommarklänningar och kjolar. Inser att sommarsäsongen är över för i år. Funderade på varför jag nu skall ha kvar mina kjolar.  Måste nog tillstå att de används väldigt sällan och nästa fundering blir om de alls skall ha kvar sin plats i en av sommarlådorna. 
Nåja, skulle värmen återvända så är sommarkläderna inte långt borta. Och vi kan ju få för oss att värma upp i lite varmare trakter. ( Kan var ok för mig att titta till Kanarieöarna, Spaninen eller Frankrike så vi får se vad som händer i oktober. Och till Kina går det alltid utmärkt att åka....)
Förbereder mig också mentalt för att vara hundvakt från fredag till måndag till Helenfamiljens labrador, Cure/Curre. Jätteroligt! Men han är ju bara valp och kräver sin tillsyn, så jag är tacksam över att jag fått ett ungefärligt  dagsschema att gå efter.
Och jag har faktiskt tillsammans med övriga familjen för sådär en 15 år sedan passat en grannes labrador i ett par veckor....så helt nybörjare är jag inte i hundpassarbranschen, om än lite ringrostig.
 
Efter plockandet här hemma blev det både promenad och lunch ute på stan. Grekiskt! Mysigt och väldigt gott!
Och någon middag hemma blir det inte i kväll. Däremot en rejäl räksmörgås.
Såg morgon tv en fredag för ett par veckor sedan och bjöd de på en hög och fluffig räkmacka, så den skall provas. Måste bara hitta receptet...
 
 Promenaddax! Riktigt höstklädd och ponchon kändes lagom varm.
Tror inte temperaturen idag passerade +14 och det blåste en hel del. 
En tur runt i SOFO ( söder om Folkungagatan) och inom Gyllene Triangeln;
Götgatan, Hornsgatan och Ringvägen blev det innan det blev lunchdags. En sen lunch!
 

Trots filtar utomhus och blå himmel valde vi att sitta inne och äta.
(Dionysos ligger i korsningen Bondegatan och Renstjärnas Gata.)
 
Dagens lunch! Ingen GI mat direkt. Men vi äter det vi tycker är gott och tar oss ett extra varv runt Söder när andan faller på. Och det gör den ofta!
  

                  Grillad kalvfärsbiff, hemgjorda pommes,          Souvlaki / grillad fläskfilé finns på min tallrik. Gott!
                  grillade grönsaker och tsatziki. Gott!                 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vinterviken

    
Idag passade jag på att ta mig till Vinterviken, ett fint och grönskande område alldeles nära storstan.
många gånger har jag tänkt tanken att ta mig till Vinterviken, men det har ända tills idag stannat vid just en tanke.
Jag promenerade över Skansbron till Gullmarsplan och där klev jag på tvärbanan som går mellan Sickla Udde och Alvik ( Bromma). Jag åkte några hållplatser och klev av i Gröndal, ett jätttemysigt område väldigt nära stan och som började bebyggas i slutet av 1800 talet då Västra Stambanan byggdes. Men först på 1940-50 talet blev Gröndal mer utbyggt och har än idag kvar det småskaliga. Bebyggelsen består till största delen av låghus med många grönområden emellan. 
Och med tvärbana/buss och tunnelbana tar det inte mer än 20 minuter in till city.
 
Sjön Trekanten passerade jag på vägen. I bakgrunden syns Söder och Högalidskyrkan.
 
Mitt första stopp blev Vintervikens koloniområde och det trädgårdscafé som finns här. Även om man själv inte har en kolonilott är man välkommen in i området för att slå sig ner eller gå omkring och bara njuta av allt vackert  som odlas. En verklig oas!
 
Nästa stopp för min del blev vid Vintervikens fabriksområde, nere vid Mälaren. Här låg ursprungligen Alfred Nobels fabrik. När Alfred Nobel efter en sprängningsolycka 1865 i den dåvarande fabriken på Södermalm, där hans bror omkom, inte längre fick vara kvar i tätbebyggt område, byggdes en fabrik vid Vinterviken. Men även här skedde flera sprängningsolyckor och sammanlagt 24 personer omkom mellan 1868 och 1874.
Den nuvarande byggnaden är från slutet av 1800 talet och användes under en tid som svavelfabrik. Fram till 1980 talet var det olika industriverksamheter inrymda i byggnaden.
Nu ligger Skulpturens Hus här, som är tänkt som ett nav för olika konstnärer. Ett trevligt café finns också.
Fastigheten är  K märkt och ägs av Stockholm stad.
 
 
Jag gick vidare ner mot vattnet/Mälaren och fortsatte vandringen. Härliga gångvägar finns längs med vattnet i flera kilometer, men idag blev det en provsträcka för min del. Det var ju själva Vinterviken som var målet. Att jag sedan hittade ytterligare områden att utforska var en slump och bara en extra bonus.
Tunnelbanan hem tog jag från Axelsberg/Hägerstens Gård. Nästa gång skall jag gå åt andra hållet, österut och då kan man gå hela vägen hem. Borde inte vara mer än knappt 10 km.  Eller varför inte en cykeltur?
 
 
 
 
 
 
 
 

Dagen som gjord för....

    
Måndag morgon och strålande sol! Härligt, särskilt efter en helg med mycket blött väder.
Matsäck packades i rask takt och härliga chokladcroissenter inhandlades på vägen ut mot Saltsjö Duvnäs.
Dagen var som gjord för att tillbringas till sjöss.
Riktig högsommarvärme dessutom!  Något vi i stockholmsområdet inte varit bortskämda med under sommarmånaderna. Men nu är det september och kanske är sommaren lite förskjuten. Hoppas, kan man alltid!
För oss blev det en ljuvlig dag till sjöss och förhoppningsvis kommer det många fler liknande dagar.
Frisk sjöluft i massor, sol och lite spänning i tillvaron. Tror att det ofta blir det till sjöss....Man vet ju aldrig exakt på förhand vad som hända ska. Och tur är väl det! Och spännande!
 
      
På väg mot Baggensstäket.  Fina villor med sjönära läge är det gott om.
 

Inne i Baggensstäket (Saltsjön/Östersjön) vill det till att hålla tungan rätt i munnen .
För här är det väldigt smalt på sina ställen.
 

Snart ute på Baggensfjärden där det är gott om svängrum.
 
 

Baggensfjärden! En helt underbar dag!
 

Absolut njutbart!  Men jag är koncentrerad på andra båtar som också är ute idag, olika prickar
och sen skall man hinna med att läsa sjökortet  också......Tur att Bosse finns i närheten.

 

 
 
 

"Pol Pots leende", mer läsning på G

    
Hastade idag upp till Akademibokhandeln vid Skrapan för att hämta den bok jag beställde i veckan; "Pol Pots leende," om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja, skriven av Peter Fröberg Idling som 
 bott och arbetat i Kambodja under flera år (Hans roman "Sång till den storm som ska komma" har nyligen getts ut och jag skrev om den härom dagen.
Pol Pots leende  skildrar faktamässigt de hemskheter som skedde i Kambodja under åren 1975-1979 då också uppskattningsvis två miljoner människor brutalt avrättades och ingen i omvärlden reagerade. Boken har getts ut i lite olika omgångar och författaren har efter hand uppdaterat boken. (Det exemplar som kag köpte gavs ut 2011.)
Från bokens baksida; " Den tolfte augusti 1978 anländer en svensk delegation med Jan Myrdal (son till Alva och Gunnar Myrdal omtalade och kända socialdemokrater) i spetsen, till Pol Pots Demokratiska Kambodja. Vid hemkomsten beskrivs röda khmerernas kommunistiska revolution som ett föredöme för andra länder."
 
  I samband med att boken Pol Pots leende kom ut valde Jan Myrdal att offentligt ge sin syn på besöket hos Pol Pot. I boken på sidan 286,  "Jag såg inget massmord",publicerat på Aftonbladets kultursidor. Slutklämmen i inlägget var "att Kambodja idag skulle varit ett bättre land om Pol Pots sammhällsomdaning inte avbrutits av Vietnams invasion 1978/1979."
Förfärligt!
 
"Hur kunde ett av 1900 talets mest omfattande massmord ske utan att någon reagerade? Peter Fröberg Idling har sökt svaren hos de svenska resenärerna och i Kambodjas mest otillgängliga områden där de före detta ledarna gömmer sig från rättvisan."
 
 
 
Under några månader 1980 så arbetade jag för FNs Flyktingkommissariat/ Rädda Barnen i två olika flyktingläger i Thailand, precis vid gränsen till Kambodja och denna period har nog för alltid påverkat mig.
Jag har skrivit en del om detta på bloggen och den som vill veta mer kan gå in och titta på 2011 februari.
 

När jag idag kom hem med boken så började jag bläddra i den och översiktsläsa några sidor. Kom också på att jag i mina gömmor har kvar en del teckningar som jag fick av barn och ungdomar i flyktinglägren. Kunde inte motstå att leta fram dem och titta extra noga....
 
 Teckningen är gjord av en pojke på 12 år och längst bak har han ritat rutor som symboliserar gravar. Till vänster (vid rutorna) ber en ung man på knä för sitt liv.
 Längst fram till vänster står en soldat från röda khmererna och skall hugga ihjäl en liten pojke.
Längst fram i mitten kryssade benknotor och där bakom finns en massgrav.
Detta är upplevt av en pojke på 12 år....Fruktansvärt! ( Och jag har fått detta berättat för mig!!)
 

En sjuårig pojke har ritat denna teckning. Längst fram till höger är en kulle
och nergrävda där finns de som stått på kullen och klubbats till döds.
Till vänster står små barn, ungdomar och äldre och väntar på sin tur.
Längst bak i ledet står en röda khmerersoldat med ett vapen riktat mot de som köar för att bli dödade.
I mitten av teckningen en kärra med en sårad mamma med sitt barn
och till höger barn som bärs mot en kulle för  avrättning.
 

Arbete på fälten.
 

 

Ris planteras och i bakgrunden två röda khmerer soldater som övervakar.
 

Skall plocka undan teckningarna och fortsätta med boken. Nej, jag skall börja från början.....
 
 
 
 
 
 

Inte mycket!

    
Inte mycket har hänt idag. Regn under natten, troligen en fortsättning på gårdagens heldagsregn och det slutade vid 16 tiden. Planerna var att gå ner till området runt Riddarfjärden för att se på båtarna som deltog i Segelbåtens dag. Men nä....Ingen lust alls!
Inte ens lust för att gå ut på promenad. Må så vara att regn lär vara bra för hyn.
Att öppna balkongdörren, gå ut och hälla bort en hink med uppsamlat vatten, som dränkt mina blommor, gav mig en viss dos av frisk luft.
Lämnade sedan dörren öppen så jag åtminstone kunde andas in den regnvåta luften.
Alltid något! Men det känns väldigt slött. Får nog om en stund ta mig ta mig ut och gå ett varv runt kvarteret. Om inte annat för att bli pigg/piggare.
 
Har passat på att läsa i  mina nyinköpta böcker; Jonas Gardells "TORKA ALDRIG TÅRAR UTAN HANDSKAR" och Peter Fröberg Idlings " SÅNG TILL DEN STORM SOM SKA KOMMA".
Båda böckerna är  fantastiskt bra, men väldigt olika. Gardells bok är både gripande, givande och upplysande och "SÅNG TILL DEN STORM SOM SKA KOMMA" är också faschinerande, men på ett helt annat sätt. Så det blir balans i både hjärna och hjärta att varva de båda böckerna. 
 
Men jag behövde inte direkt sörja över att jag missade segelbåtarna på Riddarfjärden.  Det gick utmärkt att se flera av dem från balkongen.
 
Vacker träbåt! Men så mycket jobb med att få den så här blank.
 
 
 
Broöppning och slussning på gång.